SOU 1998:170
Gröna nyckeltal för en ekologiskt hållbar utveckling : betänkade
ala. 'fET-
(lo-(©
National Library of Sweden
%
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR
för en ekologiskt håHbar utveckling
(du
%
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR
aln & Statens offentliga utredningar WW 1998:17O
&
Milj ödepartementet
Gröna nyckeltal
för en ekologiskt hållbar utveckling
Betänkande av Miljövårdsberedningen Stockholm 1998
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08—690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzesorder©libense Internet: www.fritzes.se
Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen. 1993. — En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.
Broschyren kan beställas hos: Information Rosenbad
Regeringskansliet
103 33 Stockholm Fax: 08—405 42 95 Telefon: 08—405 47 29
Layout: Jupiter Omslag, foto: Lars Tunbjörk ISBN 91-38—21104—1 Elanders Graphic Systems, 1999 ISSN 0375-250X
Till statsrådet och chefen för Miljödepanementet
Miljövårdsberedningen överlämnar här- med sitt betänkande med reviderade och utvecklade förslag till gröna nyckeltal för en ekologiskt hållbar utveckling. Vi vill genom förslaget till gröna nyckeltal lyfta fram några faktorer som är särskilt vikti- ga för samhällsutvecklingen ur ett ekolo- giskt perspektiv. Vi hoppas därför att de gröna nyckeltalen ska ge en enkel och överskådlig information till allmänhet och beslutsfattare. Tanken är att de gröna nyckeltalen ska redovisas för riksdagen varje år.
Genom tilläggsdirektiv den 26 janu— ari 1995 gav regeringen Miljövårdsbe— redningen (Io 1968:A) som löpande uppdrag att under mandatperioden utre- da, formulera och föreslå konkreta åtgär— der för en hållbar samhällsutveckling. Som ett ledi detta generella uppdrag avi- serade regeringen i vårpropositionen (prop. 1997:150) ett uppdrag för Miljö- vårdsberedningen att ta fram förslag till indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling.
I januari 1998 presenterade Miljö- vårdsberedningen en första rapport om indikatorer — Gröna nyckeltal — Indika- torer för ett ekologiskt hållbart samhälle (SOU 1998:15). Rapporten remittera- des till ett sextiotal remissinstanser. I regeringens skrivelse till riksdagen 1997/98:13 angavs att indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling ska utarbe—
Stockhalm december 1998
Jan Bergqvist
tas och redovisas till riksdagen samt att indikatorerna inte bör vara fler än att de på ett enkelt och informativt sätt Visar riktningen på utvecklingen mot eko- logisk hållbarhet. Vidare angavs att indi- katorerna bör tas fram utifrån befintlig statistik och så långt möjligt samordnas med indikatorer som används i andra länder.
Miljövårdsberedningen har mot denna bakgrund vidareutvecklat försla- gen som lämnades i den första rapporten (SOU 1998:15). I oktober 1998 presente- rade beredningen en reviderad version av nyckeltalen i broschyren Gröna nyck- eltal för en ekologiskt hållbar utveckling och i detta betänkande presenteras de reviderade nyckeltalen mer utförligt.
Miljövårdsberedningens ordförande har varit riksdagsledamot Ian Bergqvist, och övriga ledamöter har varit general- direktör Rolf Annerberg, statskonsulent Åsa Domeij, biolog Stefan Edman, museichef Désirée Edmar, förvaltning— schef Karin Jonsson, forskningssam— ordnare Kerstin Lövgren, general— direktör Maria Norrfalk, universitets— rektor Thomas Rosswall och miljörevisor Marja Widell.
Från Miljövårdsberedningens kansli har kanslichef Siv Näslund, expert Mona Blomdin Persson och expert Caroline Dickson deltagit i arbetet med detta betänkande.
/ Siv Näslund Mona Blomdin Persson Caroline Dickson
1. Uppdraget, avgränsningar och genomförande
Genom tilläggsdirektiv den 26 januari 1995 gav regeringen Miljövårdsbered- ningen (Io 1968:A) i uppdrag att utreda, formulera och föreslå konkreta åtgärder för att nå en hållbar samhällsutveckling. Som ett led i detta generella uppdrag avi- serade regeringen i Vårpropositionen (prop. 1997:150) ett uppdrag till Miljö— vårdsberedningen att ta fram förslag till indikatorer för ekologiskt hållbar utveck- ling.
Miljövårdsberedningen överlämnade i januari 1998 ett betänkande till rege— ringen med förslag till gröna nyckeltal för ekologiskt hållbar utveckling (SOU 1998:15). Betänkandet har remitterats till ett sextiotal remissinstanser. Försla- gen i betänkandet och remissvaren har varit utgångspunkt för det förslag som nu lämnas. Det tidigare betänkandet har även diskuterats med ett antal forskare, myndigheter och departement; exempel- vis arrangerade Miljövårdsberedningen den 31 mars 1998 ett seminarium där inbjudna forskare och representanter från kommuner och myndigheter disku— terade förslaget.
Miljövårdsberedningen har också haft löpande kontakt och ingående dis— kussioner kring de föreslagna nyckeltalen med framför allt Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån.
Tanken är att den uppsättning nyck- eltal som Miljövårdsberedningen nu föreslår ska kunna användas av regering- en för en redovisning till riksdagen av utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Miljövårdsberedningen före-
slår att regeringen årligen publicerar nyckeltalens utveckling och förordar att Naturvårdsverket ansvarar för att under- lag till den årliga redovisningen tas fram. Miljövårdsberedningen föreslår att detta ansvar bör komma till uttryck i Natur- vårdsverkets instruktion (författnings- förslag sid. 9).
Förslaget till nyckeltal utgår från regeringens egen definition av ekologiskt hållbar utveckling. I skrivelsen Ekologisk hållbarhet (reg.skr. 1 997/ 98: 13) beskriver regeringen sin vision om ett ekologiskt hållbart samhälle och definierar begrep- pets tre delmål: skydd av miljö, effektiva- re resursanvändning och hållbar försörj— ning. De tre delmålen har varit en utgångspunkt för valet av gröna nyckeltal.
Denna rapport är en vidareutveck- ling och delvis en revidering av de förslag till nyckeltal som lämnades i betänkandet Gröna nyckeltal för ekologiskt hållbar utveckling (SOU 1998:15). De synpunk- ter som lämnades i samband med remis- somgången av den förra rapporten har diskuterats och beaktats i så stor utsträckning som möjligt. Dessutom lig- ger även synpunkter som har kommit fram vid ovan nämnda seminarium och i andra sammanhang till grund för detta reviderade förslag. Vi har också gjort en fördjupad genomgång av det internatio— nella arbetet på området inför detta för- slag.
Det reviderade förslaget till gröna nyckeltal presenterades kortfattat av Miljövårdsberedningen i oktober 1998 i broschyren Gröna nyckeltal för en ekolo—
giskt hållbar utveckling. Broschyren finns översatt till engelska.
Miljövårdsberedningen föreslog i det förra betänkandet ett antal nyckeltal för varje delmål av begreppet ekologisk håll— barhet. Miljövårdsberedningens förslag till nyckeltal i förra betänkandet (SOU 1998:15) återfinns i bilaga 4. Det dåva- rande förslaget innehöll totalt 23 nyckel- tal, varav 6 var framtida nyckeltal. I detta reviderade förslag föreslås 11 nyckeltal samt 6 framtida nyckeltal. Några nyckel— tal har tillkommit och andra har fallit ifrån.
De nyckeltal vi kallar framtida repre- senterar områden som vi har identifierat som strategiskt viktiga för att beskriva utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. Dessa framtida nyckeltal går av olika anledningar inte att mäta i dag eftersom det saknas statistik eller krävs ytterligare arbete för att utveckla själva nyckeltalet. Ett exempel är biologisk mångfald som vi anser är en väsentlig parameter för ekologisk hållbarhet. Biologisk mångfald är dock ett komplext begrepp, och Miljö- vårdsberedningen bedömer att det krävs ytterligare analyser för att utveckla ett
eller flera nyckeltal som på ett rättvist sätt visar utvecklingen på detta område.
Flera remissinstanser till det förra betänkandet (SOU 1998:15) ansåg att Miljövårdsberedningen borde ha formu- lerat nyckeltal för hela hållbarhets— begreppet. Miljövårdsberedningen håller med om att det är angeläget att kunna följa upp alla aspekterna av hållbarhets- begreppet. Beredningens uppdrag från regeringen har dock varit att utveckla nyckeltal för den ekologiska hållbarhe- ten. Nyckeltal för ekonomiska och socia- la förhållanden finns utvecklade i andra sammanhang och har haft stort genom- slag, till exempel BNP, mått på arbetslös- het och inflation m.m. Miljövårdsbered— ningen har därför hållit fast vid huvu— duppgiften, nämligen att föreslå ett fåtal indikatorer för ekologiskt hållbar utveck- ling, och anser det angeläget att dessa nu också blir välkända och etablerade. I ett kommande steg kan det vara lämpligt att se över de ekonomiska och sociala nyck— eltalen för att finna en uppsättning av ett fåtal nyckeltal som på ett samlat sätt täck— er in alla tre dimensionerna av hållbar— hetsbegreppet.
2. Hållbar utveckling och ekologiskt hållbar utveckling
2.1. Vad är hållbar utveckling?
En av de stora framtidsfrågorna är den globala befolkningsutvecklingen. I dag lever nästan sex miljarder människor på jorden. Varje år ökar befolkningen med cirka 90 miljoner nya människor. Trycket på jordens ekosystem är redan mycket stort. Skogar, jordbruksmarker, våtmar— ker, luft, sjöar och hav hotas av förore— ningar och överutnyttjande. Resursan- vändningen behöver bli effektivare.
Ett begrepp som blivit allt vanligare i den internationella debatten är faktor 10, Vilket innebär att resursanvändningen under de närmaste en till två generatio— nerna behöver bli i genomsnitt tio gånger effektivare om jordens ekosystem ska kunna bära en ökande världsbefolkning och samtidigt lämna utrymme för en ökad levnadsstandard i världens utveck— lingsländer. Den fortsatta samhällsut— vecklingen måste därför vara hållbar i ett långt tidsperspektiv.
Begreppet hållbar utveckling — sustai- nable development — formulerades första gången 1987 i den så kallade Brundtland- rapporten. Enligt rapporten definieras begreppet enligt följande'.
"En hållbar utveckling innebär en utveck- ling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov."
Författare till rapporten var World Com- mission on Environment and Develop
1 Our Common Future, World Commission on Environment and Development (Brundtlandkommissionen), 1987
ment som leddes av Gro Harlem Brundt- land. När rapporten presenterades påbörjades förberedelsearbetet med FN:s konferens om miljö och utveckling som hölls i Rio de Janeiro år 1992 (UNCED). Syftet med konferensen var att utveckla strategier och metoder för att bromsa miljöförstöringen och stimulera en hållbar och miljömässigt hållbar utveckling i alla länder.
Vid konferensen i Rio de Janeiro antogs handlingsprogrammet Agenda 21, där man slog fast att följande tre dimensioner av samhällsutveckling måste fås att samverka för en hållbar utveckling:
' Den sociala dimensionen ' Den ekonomiska dimensionen ' Den ekologiska dimensionen
Dessa dimensioner påverkar varandra ömsesidigt. De är inbördes beroende och ömsesidigt förstärkande delar av en håll- bar utveckling.
För Sveriges del har arbetet mot ett hållbart samhälle betonats i många sam- manhang och på många nivåer. I reger- ingsförklaringen den 17 september 1996 framhöll statsministern att Sverige ska vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. I regeringsförklaringen den 6 oktober 1998 framhölls återigen att Sverige ska vara ett föregångsland i omställningen till hållbar utveckling.
Enligt regeringens bedömning i pro— position 1997/98zl45 är det viktigt att öka ansträngningarna för att gå vidare med den ekologiska dimensionen. Målet enligt regeringen är att lösa de stora miljöfrågorna inom en generation, dvs. till omkring år 2020—2025. Regeringen framhåller i propositionen att en hållbar utveckling är en utmaning för hela det svenska samhället och att det ytterst är fråga om ett omfattande omställningsar- bete där samhällets olika system för pro- duktion, distribution och konsumtion måste förändras.
2.2. Vad är ekologiskt hållbar utveckling?
I flera propositioner de senaste åren betonas och förklaras också Sveriges inriktning mot en ekologiskt hållbar utveckling, t.ex. i propositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145) samt i 1997 års och 1998 års ekonomiska vår- propositioner (prop. 1996/97:150 resp. 1997/982150).
En beskrivning av innebörden av begreppet ekologiskt hållbar utveckling finns i såväl regeringens skrivelse till riksdagen Ekologisk hållbarhet (reg. skr. 1997/98:13) och i propositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145).
Begreppet ekologiskt hållbar utveckling sammanfattas enligt propositionenl i tre huvudmål som formuleras enligt följande:
"Skyddet av miljön innebär att utsläppen av föroreningar inte ska skada männis- kans hälsa eller överskrida naturens förmåga att ta emot eller bryta ner dem. Naturligt förekommande ämnen ska användas på ett sådant sätt att de natur- liga kretsloppen värnas. Naturfrämmande hälso— och miljöskadliga ämnen bör på sikt inte få förekomma i miljön. Den biologiska mångfalden ska bevaras och värdefulla kulturmiljöer skyddas.
En hållbar försörjning innebär att ekosyste- mens långsiktiga produktionsförmåga måste säkras. Så långt som möjligt ska försörjningen baseras på ett långsiktigt hållbart nyttjande av förnybara resurser. Det betyder att användningen inte lång— siktigt kan överskrida den takt med vilken naturen skapar nya resurser och att mate- rial bör återvinnas i kretslopp. Vi ska vidare hushålla med icke förnybara resurser och kontinuerligt sträva efter förnybara ersättningar.
En effektiv användning innebär att använd- ning av energi och andra naturresurser kan bli mycket effektivare än den är i dag. Flödena av energi och material kan begränsas så att de är förenliga med en hållbar utveckling. Samhällsplanering, teknikutveckling och investeringar ska därför också inriktas på resurssnåla produkter och processer."
De tre delmålen motsvarar i stort sett den ekologiska delen av Brundtland- kommissionens hållbarhetsbegrepp.
1propositionen Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145).
3. Vad är gröna nyckeltal och varför behövs de?
3.1 Vad är ett grönt nyckeltal? Begreppet indikator används vanligen i samma betydelse som begreppet nyckel- tal, och i denna rapport använder vi begreppen synonymt. Nyckeltal är mätbara företeelser som visar — indikerar — tillståndet eller väsent- liga förhållanden hos ett större system. Inom miljöområdet kan nyckeltal ge information om t.ex. miljötillståndet, miljöpåverkan, resursanvändning eller själva miljöarbetet. Våra gröna nyckeltal är alltså mått på tillstånd och förhållan— den av väsentlig betydelse för omställ- ningen till ett ekologiskt hållbart samhäl- le. Om nyckeltalet förändras över tiden ska de visa hur miljöförhållandena för— ändras. Detta är ingenting nytt. Det finns många exempel på hur människan har använt indikatorer inom olika områden som mått på tillståndet hos komplexa systern. Människans kroppstemperatur är exempelvis den vanligaste indikatorn på hälsotillståndet. Förekomst av E.coli— bakterier är en indikator på dricks— och badvattenkvalitet, vilken har använts sedan början av 1900—talet. Inom det ekonomiska området finns sedan länge indikatorer i form av bruttonationalpro- dukt per capita, inflationstal, arbetslös- hetstal m.m. Även näringslivet använder dagligen olika nyckeltal. Miljövårdsberedningen har fått i uppdrag att ta fram ett fåtal indikatorer. Vi lämnar förslag på elva nyckeltal och sex områden för framtida nyckeltal. Helst skulle vi vilja kunna utläsa den eko-
logiska hållbarheten ur ett enda nyckel— tal. Men de komplexa sammanhang och egenskaper som vi vill bedöma ryms helt enkelt inte i ett enda mått. Det finns allt— så en motsättning inbyggd i indikatorar- betet. Å ena sidan vill vi ha ett så enkelt beslutsunderlag som möjligt, men då måste vi acceptera de felkällor som oundvikligen finns inbakade i den för— enklade indikatorn eller systemet av indikatorer. Å andra sidan vill vi ha en så komplett bild som möjligt av verklighe- ten, men då måste vi titta på ett mycket stort antal indikatorer samtidigt och själ— va göra en samlad slutbedömning.
De gröna nyckeltal som Miljövårds— beredningen nu föreslår är mått på ut- vecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. De speglar viktiga miljöpro- blem som till exempel försurning, över- gödning och växthuseffekt. De mäter också väsentliga förhållanden bakom miljöproblemen, som exempelvis enegi- användningen, och företagens och hus- hållens omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle.
3.2. Varför behövs nyckeltal för ekologiskt hållbar utveckling?
Sedan FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 i Rio de Janeiro har många internationella organisationer, enskilda länder, sektorer, kommuner och företag börjat arbeta i riktning mot en långsiktigt hållbar utveckling. Arbetet med att följa utvecklingen på miljöom— rådet bygger på en omfattande miljösta—
tistik. Den stora mängd statistik som finns på miljöområdet är inte möjlig att tillägna sig för allmänheten, icke—experter och olika beslutsfattare. Ett system med ett fåtal särskilt utvalda gröna nyckeltal behövs därför för att informera och öka allmänhetens kunskaper om omställ- ningen mot ett ekologiskt hållbart sam— hälle.
FN:s sekretariat för hållbar utveck- ling och även OECD har arbetat med att försöka identifiera och etablera indikato— rer för hållbar utveckling. Även andra organisationer inom miljöområdet har arbetat med att ta fram sådana indikatorer.
Syftet med de gröna nyckeltalen är att på ett enkelt och överskådligt sätt få en uppfattning om huruvida utvecklingen går år rätt håll och i rimlig takt. Tanken är också att de gröna nyckeltalen ska bidra till en livligare, bredare och sakligare samhällsdebatt. De gröna nyckeltalen kan också signalera om det finns anled— ning att överväga ytterligare åtgärder för att styra utvecklingen i önskvärd rikt- ning.
De gröna nyckeltalen bör i så stor utsträckning som möjligt återfinnas bland de indikatorer som Naturvårds— verket tar fram för uppföljningen av mil- jökvalitetsmålen. En rad internationella organisationer arbetar med uppföljning och utvärdering av miljöpåverkan m.m.
Några av de remissinstanser som ytt- rat sig över vårt tidigare förslag har beto- nat att det ska vara möjligt att fördjupa sig och få mer information än vad nyckel— talen ger. Vår avsikt är att nyckeltalen ska kunna ge ett snabbt första intryck av ut- vecklingen som sedan kan kompletteras med en mer heltäckande och detaljerad information som bör analyseras av bl.a. experter innan åtgärder vidtas. De nyck- eltal som nu föreslås ersätter således inte den information som tas fram på annat
håll genom indikatorer, utredningar och forskningsresultat. I stället ska nyckel- talen ses som ett komplement.
3.3 Pågående arbeten i Sverige Ett omfattande arbete med att utveckla indikatorer för såväl ekologiska som eko- nomiska och sociala aspekter pågår internationellt och i enskilda länder, lik- som även regionalt, lokalt och inom olika sektorer. I detta avsnitt ges några exempel på de arbeten som pågår i Sverige.
3.3.1 Indikatorer för uppföljning av miljökvalitetsmålen
I regeringens proposition Svenska miljö- mål — Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop.. 1997/98:145) presenteras 15 nationella miljökvalitetsmålz. Natur- vårdsverket har på uppdrag av regering- en föreslagit ett system för uppföljning av dessa mål3. För varje mål finns flera indi- katorer som sammantaget ska ge en bild av hur vi närmar oss de olika miljökvali— tetsmålen; bland annat finns flera mått för respektive mål som innefattar såväl påverkan på miljön, miljötillståndet som åtgärder. Naturvårdsverkets uppföljning av miljömålen har skett efter samråd med Statistiska centralbyrån, Boverket, Kemikalieinspektionen och Statens strål- skyddsinstitut.
Naturvårdsverkets arbete syftar till att skapa ett system för uppföljning av de 15 miljökvalitetsmålen. Naturvårdsver— kets system och Miljövårdsberedningens förslag till gröna nyckeltal kompletterar varandra. Vårt förslag med ett fåtal
2 De femton miljökvalitetsmålen är följande: frisk luft, grundvatten av god kvalitet, levande sjöar och vattendrag, myllrande våtmarker, hav i balans samt levande kust och skärgård, ingen övergödning, bara naturlig försurning, levande skogar, ett rikt odlingslandskap, storslagen fjällmiljö, god bebyggd miljö, giftfri miljö, säker strålmiljö, skyddande ozonskikt samt begränsad klimatpåverkan.
3 deFacto;98 — Uppföljning av föreslagna nationella miljö kvalitetsmål, Naturvårdsverket 1998, lSBN 91620-1187—1
nationella indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling ger en första översikt av utvecklingen som syftar till att ge allmänhet, riksdag, regering och icke— experter kunskap och information. Naturvårdsverkets systern går ett steg längre och visar fler aspekter av miljötill— ståndet, åtgärderna och olika påverkans— faktorer.
Sammantaget inkluderar Natur- vårdsverkets uppföljningssystem ett 60- tal olika indikatorer. Flertalet av Mil- jövårdsberedningens elva gröna nyckel— tal ingår bland dessa 60-tal indikatorer. Våra nyckeltal kan därför delvis ses som ett urval av mått ur Naturvårdsverkets system för uppföljning av miljökvalite ts— målen.
Naturvårdsverket har i rapporten Preliminärt förslag till system med indi— katorer för uppföljning av de nationella miljömålen från december år 1997 (dnr 731-519-97—Mu) beskrivit statistik och indikatorer som en informationspyra— mid (figur 1). I toppen finns de fåtal gröna nyckeltal som Miljövårdsbered- ningen har i uppdrag att välja ut. I pyra- midens mitt ligger de indikatorer som beskriver utvecklingen mot miljömålen (cirka 60—70 stycken), och i pyramidens bas finns all den samlade kunskapen med tusentals uppgifter eller mått på miljötillståndet och på miljöpåverkande faktorer.
Indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling
Indikatorer för
uppföljning av miljömålen
Utveckling av indikatorer eller nyck- eltal pågår också på andra håll i Sverige. Flera kommuner och landsting arbetar med att utveckla system för att följa upp den ekologiska utvecklingen. Inom näringslivet är det många företag som systematiskt följer upp miljöeffekterna av verksamheten genom nyckeltal. De nyckeltal som vi nu föreslår ska spegla utvecklingen nationellt, men vi hoppas att de även kan tjäna som utgångspunk- ter eller referenspunkter vid framtagande av regionala, lokala och företagsanknut— na nyckeltal.
3.3.2. Miljöräkenskaper och miljöekonomiska indikatorer
Bruttonationalprodukten, BNP, är det vanligaste måttet på ett lands samlade inkomster. BNP har inte konstruerats med sikt på att utgöra mått på välfär— den i ett land. BNP tar inte heller hän— syn till faktorer som miljöförstöring eller utnyttjande av jordens resurser på ett icke långsiktigt hållbart sätt. Men tillväxt kan också vara till nytta för miljön efter- som en ökad inkomst innebär en ökad förmåga att betala för och vidta åtgärder till skydd för miljön m.m. Sambanden mellan miljö och ekonomi är dock ofta oklara. Därför är de arbeten som pågår med miljöräkenskaper och miljöekono— miska indikatorer också viktiga instru— ment i arbetet för en hållbar utveckling.
Det totala dataunderlaget från forskning, miljöövervakning, officiell statistik m.m.
Figur 1: Informationspyramiden Källa: Naturvårdsverket
Ett arbete pågår inom Statistiska centralbyrån, Naturvårdsverket och Kon- junkturinstitutet med att utveckla miljö- räkenskaper för Sverige. Mer samlad data för miljöräkenskaperna finns för närvarande för åren 1989, 1991 samt 1993—1995.
Miljöräkenskaper är ett informa- tionssystem för att systematiskt beskriva sambanden mellan miljö och ekonomi. Grunden i detta informationssystem är statistik om både ekonomi och miljö. Genom att lyfta fram och kombinera vissa delar av denna statistik kan indika- torer för relationen mellan miljö och ekonomi skapas. Miljöräkenskaperna kan t.ex. användas som underlag för kostnadsberäkningar av miljöåtgärder och miljöskador samt för analyser av miljöpolitik och ekonomisk politik.
De miljöekonomiska indikatorerna kan visa det bidrag som respektive bransch ger till den svenska ekonomin, sysselsättningen samt andelen av energi- användning, avfallsproduktion och ut- släpp av exempelvis ämnena koldioxid, kväveoxid och svaveldioxid.
Statistiska centralbyrån har nyligen presenterat en rapport4 med ett antal miljöekonomiska indikatorer som kan användas för att belysa samband mellan miljö och ekonomi. Indikatorerna är hämtade från miljöräkenskaperna, vilka redovisar miljöpåverkan från branscher, offentliga myndigheter och hushåll. I rapporten redovisas bland annat luft- utsläpp, energianvändning, kemikalie- användning och avfall kopplat till ekono- miska data som t.ex. produktionsvärden, förädlingsvärden, export och sysselsätt- ning. I rapporten redovisas indikatorer— na från tre perspektiv: en översikt över utvecklingen på nationell nivå, utveck- lingen för branscher/ägare av utsläpp- skällor samt miljöpåverkan kopplat till varugrupper.
Genom att redovisa tidsserier för de miljöekonomiska indikatorerna ges en bild av hur miljöpåverkan utvecklas i relation till andra aspekter av respektive branschs utveckling. Genom indikato— rerna kan man även erhålla en bild av hur branscherna lyckas i sitt arbete med att effektivisera produktionen med av- seende på miljöpåverkan. Effektivitet av— ser i detta sammanhang att miljöpåver— kan i förhållande till förädlingsvärdet minskar, dvs. det man i bland kallar för ekoeffektivitet.
3.3.3 Kommunernas arbete Många kommuner använder i dag olika former av nyckeltal för att bedöma resul- taten av sitt miljöarbete. Enligt Svenska kommunförbundets hemsida5 använder de flesta av de drygt hundra kommuner som gjort en miljöredovisning någon form av gröna nyckeltal.
Nyckeltalens utformning och antal varierar mycket, men vissa mönster kan dock urskiljas. De kommunala verksam- heterna är ofta berörda. Nyckeltal som rör avfall, avlopp, vattenrening och den lokala energiproduktionen är vanliga, liksom olika nyckeltal för trafik. Skyddad skog och biologisk mångfald förekom- mer ofta, vanligen kopplat till specifika områden i kommunen. Hos flera kom— muner finns också nyckeltal för de lokala industrierna, ibland sammanslagna men lika vanligt är att ortens stora industrier redovisas var för sig. Flera kommuner har en folkhälsoprägel på sina nyckeltal — i bland som en del i argumentationen för ett nyckeltal, i bland som mer renodlade hälsonyckeltal som till exempel ”rökning i årskurs nio”. En redovisning av några
4 Rapport 1998:11 Indikatorer för hållbar utveckling — en pilotstudie, SCB 1998
5 http://www.svekom.se/samhplan/miljosid/komex.htmltnyckex, 98 12 09
kommuners arbete med gröna nyckeltal finns i Bilaga 1.
Arbetet med nyckeltal är ett område som är under utveckling hos kommu- nerna. De kommuner som i dag har nyckeltal nämner ofta att nyckeltalen ska utvärderas och anpassas efter erfaren— heterna, och många kommuner som inte har nyckeltal i sin miljöredovisning ännu är på gång med att utveckla sådana.
Kommunförbundet lämnade 1996 ett diskussionsförslag innehållande tio gröna nyckeltal för framtida frivilliga jämförelser mellan kommuner? Försla- get ska följas upp av Kommunförbundet och ett antal kommuner under 1999.
De föreslagna nyckeltalen är:
' Andel förnybar energi av hushållens energianvändning per invånare. ' De kommunala lokalernas energi- användning per kvadratmeter, upp— värmning och el. ' Andel invånare som går eller cyklar, åker kollektivt respektive bil till arbetet, sommar- respektive vinterhalvår. ' Tätortsluften, halter av till exempel svaveldioxid, kväveoxider, sot och kolväten.
' Andel vattenprov från det kommunala ledningsnätet som uppfyller Livs— medelsverkets gränsvärden. & ' Andel ekologiskt lantbruk. ' Andel slam från VA-verk som uppfyller gränsvärden respektive används på åkrar (och skogsmark). ' Hushållsavfall per invånare, totalt och fördelat på omhändertagande genom återvinning, rötning, förbränning eller deponering (kilo/invånare). ' Miljöfarligt avfall per invånare. ' Andel kommunal upphandling med miljömärkning eller enligt miljökrav, totalt och för vissa produktgrupper.
3.3.4 Näringslivets arbete Miljöinformation kan i sig vara ett vik— tigt styrmedel. Genom information om miljöprestanda kan till exempel efter— frågan på miljöanpassad teknik och miljöanpassade produkter öka och goda effekter uppnås. Allt fler företag pre- senterar sina miljöprestanda i årsredo- visningar eller i separata miljöredovis- ningar. Bedömning av miljöprestanda har diskuterats i ökad utsträckning under senare år. I näringslivets arbete mot ett ekologiskt hållbart samhälle kan infor- mation om hur framgångsrika företagen är i sitt miljöarbete och i att uppfylla olika miljökrav bli ett viktigt verktyg, och både nationellt och internationellt pågår arbete med att ta fram nyckeltal för håll— bar utveckling, nya former för miljöre- dovisning samt värdering av miljöinfor- mation. Världsbanken utvecklar för närva- rande en indexbaserad metod för att på ett mer samlat sätt kunna bedöma olika företags miljöarbete och möjliggöra jäm— förelser företag emellan. Inom Interna— tionella standardiseringsorganisationen ISO, pågår ett arbete med att utveckla en internationell standard för miljöindika- torer på företagsnivå, ISO 14031. Stan— darden beräknas bli färdig under år 1999.
Regeringen har nyligen givit Miljö- vårdsberedningen i uppdrag att ta fram strategier för ett ekologiskt hållbart näringsliv (dir. 199865). I detta uppdrag ingår att belysa och analysera olika system för indikatorer inom näringslivet. Upp- draget ska redovisas för regeringen se- nast december år 2000.
6 www.svekom.se/samhplan/miljosid/komex.htm#nyckex, 98 12 09, förslaget presenteras också i skriften Kommunerna och miljön - Gröna nyckeltal i kommunal miljöredovisning, Svenska kommun förbundet, 1996.
4. Det internationella arbetet
4.1. Sammanfattande jämförelse
Flera länder och internationella organi— sationer arbetar med att utveckla nyckel- tal för såväl ekologiskt hållbar utveckling som för hela hållbarhetsbegreppet, dvs. även sociala och ekonomiska indikato— rer. FN, EU och OECD har tagit fram olika förslag till nyckeltal för hela hållbar- hetsbegreppet, medan exempelvis Nor- diska ministerrådet har koncentrerat sig på de ekologiska delarna av begreppet. De enskilda länder som har presenterat färdiga förslag för ett fåtal nyckeltal år bland annat Storbritannien och Tysk— land.
En modell som används inom bl.a. OECD och FN är den så kallade PSR- modellen. Påverkan (pressure), tillstånd (state) och åtgärder (response) har nu utvidgats med drivkrafter (driving for— ces) och följder (impact). Genom model- len kan man diskutera hur snabbt olika indikatorer kan redovisa förändringar. Förändringar i tillståndet i miljön kan ibland ta lång tid innan de märks, medan förändringar i de faktorer som påverkar miljön kan ske mycket snabbare. Miljö— vårdsberedningens förslag innehåller indikatorer som kan hänföras till såväl påverkan, tillstånd och åtgärder, även om vi inte har använt oss av själva modellen.
Inget land har ännu beslutat sig för en uppsättning nyckeltal för ekologiskt hållbar utveckling, även om flera länder har börjat formulera förslag. Vi tror att det är viktigt att sådana förslag kommer fram, används och sprids. På så sätt kan problemen fokuseras och en debatt
komma i gång. Det är vår förhoppning att de nyckeltal som vi nu föreslår ska vara tillräckligt robusta och intressanta för att stå sig som översiktliga mått- stockar under en så lång period att vi får jämförbarhet i mätningarna.
Många av miljöproblemen är inter- nationella och kan inte lösas i ett land. Men det är ändå viktigt att mäta utveck— lingen i varje land eftersom alla bidrar till problemen. Typiska internationella mil- jöproblem är klimatfrågan samt ned- brytningen av atmosfärens skyddande ozonskikt.
Det är angeläget att så långt möjligt ha internationellt överenskomna nyckel- tal för att möjliggöra internationella järn- förelser. Miljövårdsberedningen har där- för studerat de internationella organisa— tionernas förslag till nyckeltal.
De internationella indikatorsystemen är fortfarande alla på förslagsstadiet. Arbetet med att utveckla de internatio- nella förslagen fortskrider och Sverige har egna experter med i organisationer— na som bevakar att nyckeltalen får en relevans för Sverige.
Andra miljöproblem är regionala eller lokala till sin karaktär. Även om de ekologiska sammanhangen oftast är gränsöverskridande kan därför proble— men vara olika aktuella och mer eller mindre akuta i skilda länder. Försurning— en är exempelvis ett stort problem i Sve- rige på grund av våra markförhållanden, medan vi inte har samma problem med vattentillgång och vattenkvalitet som
många andra länder. Även om många av de indikatorer som utvecklas internatio- nellt kommer att ha relevans i de flesta länder så behöver varje enskilt land där- för komplettera och prioritera utifrån sina förhållanden. Miljövårdsberedningen kan konsta- tera att Sverige, tillsammans med fram— för allt Storbritannien och Tyskland, lig—
ger långt framme i arbetet med att utveckla indikatorer. Ännu har inget enskilt land fastställt en uppsättning indikatorer utan alla är fortfarande på förslagsstadiet.
Nedan finns en översiktlig jämförelse mellan Miljövårdsberedningens förslag till gröna nyckeltal och några av de nyck- eltal som tagits fram internationellt.
Gröna nyckeltal hos internationella organ och andra länder — sammanfattande jämförelse
Miljövårds- beredningens gröna nyckeltal
Energianvändning — totalt
— i förhållande
till BNP
EI för upp— värmning
Utsläpp av koldioxid
Bensenhalt i luft
Utsläpp av försurande ämnen - so2 _ nox
Miljöanpassade färdsätt
— Andel av färd- stråckan till arbetet som ar miljöanpassat — Antal km med
bil per invånare och år
Antal miljöcerti- fierade företag
Avfall till deponi
Tillförsel av kväve och fosfor till haven
Återforing av fosfor till odlingsmark
Skyddad skog
Eurostat7
Energianvändning i förhållande till BNP
Utsläpp av koldioxid
(Utgifter för att minska luftföro- reningarna)
Utsläpp av — SOX — NOX
Grad av återvinning och återanvändning av avfall
Andel skyddade områden
FN/ GSI]a
Energianvändning i förhållande till BNP
Utsläpp av växthusgaser
(Utgifter för att minska luftföro- reningarna)
Utsläpp av — SOK — NO,,
Återvinning och återanvändning av avfall
Utsläpp av kväve och fosfor till haven
Andel skyddad skogsareal
Nordiska ministerrådet9
Andel icke fossil energi
Utsläpp av koldioxid
Utsläpp av försurande ämnen
— Antal fordons- kilometrar for kollektivtrafiken i huvudstäder — Antal bilar per km2
i huvudstäderna
Avfall till deponi
Utsläpp av kväve och fosfor till haven
Andel skyddade områden
Miljöbarometer Tyskland '0 Key indicators
Energianvändning i förhållande till BNP
Utsläpp av koldioxid
Utsläpp av luftföroreningar — VOC
— SO2 — NOX — NH3
Vattenkvalitet — kvävebelastning i vattendrag
Areal ekologiskt prioriterade områden
Headhne indicators Storbritannien"
Utsläpp av koldioxid
Antal dagar med luftföroreningar över gräns- värdena
Vägtrafik i miles
Total avfallsmängd och mängd avfall till deponi
7 Eurostat har föreslagit indikatorer bl_a ned utgångspunkt i CSD:s förslag - 46 indikatorer. varav 21 direkt miljörelate- rade, har utarbetats. Förslaget presenterades 1997.
8 FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) har föreslagit 132 nyckeltal, varav 54 ekologiska.
9 Indikatorerna presenterades i rapporten Indicators of the State of the Environment in Nordic countries, TemaNord 1997:537
10 Förslaget innehåller en barometer bestående av 9 nyckeltal. Indikatorerna återfinns bland annat på följande Internetadress: http://www.bmu.de/englisch/programme/baromete.htm
11 Förslag presenterat i november 1998. Sammanlagt 13 indikatorer för hållbar utveckling, varav 3 ekonomiska, 3 sociala och 7 ekologiska.
4.2 FN:s kommission för hållbar utveckling
FN:s kommission för hållbar utveckling (Commission on Sustainable Develop— ment, CSD) har föreslagit en uppsätt- ning indikatorer i fyra kategorier — socia- la, ekonomiska, institutionella och eko- logiska nyckeltal. Nyckeltalen är struk- turerade med avseende på om de till hör bakomliggande drivkrafter (driving force indicators), tillståndet (state indi- cators) eller åtgärder (response indica- tors). Totalt har CSD utarbetat 132 indi- katorer för hållbar utveckling, varav 54 indikatorer faller inom kategorin ekolo— giska indikatorer.
Exempel på CSD:s sociala nyckeltal är andel yrkesverksamma kvinnor i förhål- lande till män, andel av BNP som går till utbildning, grad av arbetslöshet, läs— och skrivkunnighet bland vuxna, genoms- nittlig lön för kvinnor i förhållande till lön för män, utgifter för infrastruktur per capita samt befolkningsökning.
Exempel på CSD:s ekonomiska nyck— eltal är BNP per capita, utländska inves— teringar, årlig energikonsumtion, netto— transfereringar i förhållande till BNP, skulder i förhållande till BNP, utgifter till miljöskydd som andel av BNP, antal fon— der för hållbar utveckling, bevisade reserver av mineral, materialanvänd— ningens intensitet och konsumtion av förnybara energiresurser.
Exempel på CSD:s institutionella nyckeltal är strategier för hållbar utveck— ling, nationella råd för hållbar utveck— ling, integrerade program för redovis— ning av miljö och ekonomi, telefoner per 100 invånare, ratificering av globala överenskommelser, genomförande av ra- tificerade globala överenskommelser, representation av olika grupper i natio- nella råd för hållbar utveckling, repre-
sentanter för etniska minoriteter och urbefolkningar i nationella råd för håll— bar utveckling samt utgifter för forsk— ning och utveckling som andel av BNP.
Exempel på CSD:s ekologiska nyckel- tal är grundvattenreserver, vattenkon- sumtion per capita, landområden påver- kade av ökenspridning, användning av bekämpningsmedel inom jordbruket, hållbar användning av naturresurser i bergsområden, förändring av skogsom- råden, andel hotade arter, andel skydda- de områden, utgifter som går till forsk- ning och utveckling inom bioteknik, utsläpp av växthusgaser, utsläpp av kväve, utsläpp av svavel, konsumtion av ozon- nedbrytande ämnen, återvinning och återanvändning av avfall, koncentrationer av föroreningar i tätorter, hushållsavfall per capita, import och export av farligt avfall, alstrat radioaktivt avfall, antal kemikalier som är förbjudna, tillförsel av kväve och fosfor till kustvatten samt utgifter för avfallshantering.
CSD:s förslag i sin helhet återfinns i bilaga 3.
4.3 Världsbanken
Världsbanken presenterade 1997 ett nytt samlat arbete med globala indika— torer som visar hur utvecklingen går mot de internationella utvecklingsmålen. Världsbankens arbete inkluderar indi— katorer för bl.a. social, ekonomisk och miljömässig utveckling. I 1998 års uppla— ga av indikatorarbetet12 har de miljömäs- siga indikatorerna blivit fler.
12 Word Development Indicators 1998, Världsbanken, Washington 1998.
Världsbanken har delat upp indika— torerna på miljöområdet i 13 områden. För vart och ett av dessa områden finns mellan två och sex indikatorer.
De 13 områdena är följande:
' Markanvändning och skog (t.ex. årlig minskning av skogsarealen)
' jordbruk — input (t.ex. odlingsbar areal per capita, bekämpningsmedelsan- vändning per hektar odlingsbar mark) ' Jordbruk — produktivitet och output (t.ex. skördeindex, index för livsme— delsproduktion, produktivitet för jord- bruket som värde per arbetskraft resp. per hektar jordbruksmark )
' Biologisk mångfald och skyddade områden (t.ex. nationellt skyddade områden, totalt antal fågelarter, antal hotade fågelarter, totalt antal blom- mande växtarter och antal hotade blommande växtarter) ' Sötvatten (t.ex. sötvattenresurser, årlig minskning av sötvattenresurser, andel av befolkningen som har tillgång till sötvatten ' Utsläpp till vatten (t.ex. utsläpp av organiska vattenföroreningar) ' Energiproduktion och energianvänd— ning (t.ex. energianvändning per capi- ta, energiproduktion motsvarande antal ton kubikmeter olja)
' Energieffektivitet och utsläpp av kol- dioxidutsläpp (t.ex. BNP i förhållande till energianvändning, användning av traditionella bränslen i förhållande till total energianvändning, totala utsläpp av kodioxid samt utsläpp per capita) ' Energikällor för elproduktion (t.ex. total elproduktion samt andel från kol, olja, gas, kärnkraft och vattenkraft) ' Urbanisering (t.ex. andel invånare som bor i städer, andel befolkning i städer som har tillgång till sanitär utrustning)
' Trafik (t.ex. antal motorfordon per 1000 invånare, antal motorfordon per kilometer väg, antal fordonskilometer) ' Utsläpp till luft (t.ex. utsläpp av svavel— dioxid och utsläpp av kvävedioxid ) ' Miljööverenskommelser (t.ex. av staten antagna miljöstrategier/planer, landets medverkan i internationella miljökon- ventioner)
Världsbanken, FN och OECD har vid en konferens 1998 identifierat nio miljöin- dikatorer som ska användas inom ramen för en internationell utvecklingsstrategi. Indikatorerna är förekomst av nationell strategi för hållbar utveckling, andel av befolkningen i ett land som har tillgång till rent vatten, användning av färskt vat— ten i förhållande till den totala tillgången, skyddade områden i förhållande till total yta, BNP i förhållande till energianvänd— ning, utsläpp av koldioxid, mått på luft- kvalitet, mått på markan—
vändning samt mått på havsmiljön.
4.4 EU (Eurostat)
EU:s statistikkontor Eurostat har utarbe— tat ett förslag till indikatorer för att visa utvecklingen mot ett hållbart samhälle inom medlemsländerna”. Eurostat har valt indikatorer utifrån CSD:s förslag, men man har delvis ändrat CSD:s förslag mot bakgrund av såväl tillgången till data som med hänsyn till nyckeltalens rele— vans för Europa. Eurostat har därför valt indikatorer som representerar de allvarli- gaste hoten mot en hållbar samhällsut- veckling för EU:s medlemsländer. Förslaget har samma fyra kategorier som CSD:s förslag men de inkluderar inte CSD:s tredelning, dvs. bakomliggan-
13 Indicators of Sustainable Development — A pilot study following the methodology of the United Nations Commission on Sustainable Development, European Commission (DGXI) and Statistical Office of the European Communities (Eurostat), 1997
de drivkrafter, tillstånd och åtgärder. Totalt har Eurostat utarbetat 46 indikato- rer varav 21 är direkt miljörelaterade.
Nedan redovisas Eurostats förslag till direkt miljörelaterade indikatorer. (I bilaga 2 redovisas Eurostats alla indikato- rer, dvs. även de ekonomiska och socia— la.)
Eurostats förslag till direkt miljörela— terade indikatorer är följande:
' konsumtion av ozonnedbrytande ämnen
' utsläpp av växthusgaser ' utsläpp av svaveloxider ' utsläpp av kväveoxider ' utgifter för att minska luftföroreningar ' vattenkonsumtion per capita ' andel av befolkningen som är ansluten till avloppsrening ' årlig användning av grund- och ytvatten ' odlingsbar areal per capita ' förändringar i markanvändning ' energianvändning inom jordbruket ' användning av gödsel inom jordbruket ' användning av bekämpningsmedel inom jordbruket ' mängder industriavfall och hushålls- avfall ' utgifter för avfallshantering ' andel avfall som återvinns eller åter— används
' förändrad skogsareal ' skogsbruksintensitet ' andel skog som brukas enligt skogs— bruksplaner godkända av myndigheter i resp. land ' hotade arter som procent av totala antalet inhemska arter
' skyddade områden som procent av total yta
OECD har utarbetat miljöindikatorer som kallas OECD Core Set of Environ— mental Indicators. Miljöindikatorer publicerades första gången år 1994, med syftet att indikatorerna ska vara verktyg för att följa upp miljöarbetet och miljöåt- gärder i OECD:s medlemsländer.
Totalt finns drygt 70 indikatorer inom OECD:s system. Indikatorerna är strukturerade efter miljöproblemområ— den som finns inom de tre kategorierna näringar, miljöproblem och naturresur- ser. Dessutom finns några generella indi— katorer som inte hänförs till specifika problemområden. OECD:s uppsättning av indikatorer är fortfarande under utveckling, och man har för avsikt att successivt fylla på med nya indikatorer.
De näringar som ingår är energi, trafik, skog och jordbruk.
De miljöproblem som ingår är: ' klimatförändring ' förtunning av ozonlagret ' försurning ' eutrofiering
' toxiska ämnen
' tätortskvalitet
' biodiversitet/landskap ' avfall
De naturresurser som ingår är vatten, skog, fisk samt mark/land
För varje område kategoriseras miljöin- dikatorerna efter om de refererar till miljöpåverkande aktiviteter (t.ex. ener- gianvändning, transporter) miljöpåver— kan (t.ex. utsläpp, avfall), miljötillstånd (t.ex. luft— och vattenkvalitet), miljöpro- blem (sämre hälsa, hotade djur— och växtarter) eller samhällsåtgärder (t.ex. lagar, skatter, ny teknik) "*.
Syftet är att få med indikatorer för hur olika verksamheter i samhället på- verkar miljötillståndet samt vad som görs för att förhindra fortsatt miljö— påverkan. Tanken är att utveckla indi— katorer av varje kategori för varje mil— jöhot.
De identifierade indikatorerna delas också in i kort— respektive långsiktiga. Med kortsiktiga indikatorer avses sådana man kan börja använda direkt, som finns tillgängliga och har acceptabel kvalitet. Långsiktiga indikatorer är sådana som bättre uttrycker det man vill ha svar på men för vilka det i dag inte finns tillräck- ligt dataunderlag.
4.6. Nordiska ministerrådet
Inom ramen för Nordiska ministerrådet arbetar de nordiska länderna med indi— katorer som till stor del baseras på OECD:s system. Men det finns också skillnader som beror på att man har anpassat indikatorerna för att spegla för- hållanden som är speciella i Norden.
Miljöindikatorerna är baserade på uppdelningen i miljöpåverkan, miljötill— stånd och samhällsåtgärd (PSR-kedjan, dvs. pressure — state — response). För varje indikator görs en bedömning av huruvida utvecklingen är positiv, liten eller oförändrad, eller negativ. För de flesta indikatorer redovisas denna bedömning separat för varje land.
De miljöindikatorer som Nordiska ministerrådet redovisar är följande:
Klimatförändring
' utsläpp av koldioxid ' atmosfärisk koncentration av koldioxid ' global temperatur
14 I rapporten Towards Sustainable Development — Environ mental lndicatorsiParis 1998) används begreppen pressure — state — response.
' användning av icke fossil energi (som procent av total energianvändning)
Uttunning av ozonlagret
' konsumtion av ozonnedbrytande ämnen
' totalt ozon
' mål för reduktion av ozonnedbrytande ämnen
Eutrotiering
' kväve och fosfor från gödsel och gödningsmedel ' totala utsläpp av kväve och fosfor till kustvatten
' fosfor i vattendrag
' näringstillstånd i sjöar och vattendrag
' näringstillstånd i havsvatten ' andel jordbruksområde som har grön vegetation även vintertid
' tillgång till kemiska vattenreningsverk
Försurning
' utsläpp av försurande ämnen (svavel- dioxid och kvävedioxid) ' deponering av försurande ämnen ' områden där kritiska belastnings— gränser för svavel har överskridits
Toxisk kontaminering
' försäljning av bekämpningsmedel inom jord- och skogsbruket ' nationella mål för bekämpnings— medelsanvändning
Tätortskvalitet
' antal privata bilar och lätta kommer- siella fordon per km2 i huvudstäderna ' kvävedioxidkoncentration i huvud— städerna
' antal av befolkningen i huvudstäderna som exponeras för kraftigt buller från biltrafik
' antal fordonskilometrar för kollektiv— trafiken i huvudstäderna
' totalt antal kilometrar väg per rn2 land ' förändring av de viktigaste faktorerna inom utvalda ekosystem ' yta av utvalda ekosystem
' hotade arter som procent av totala antalet arter
' skyddade områden (som procent av total yta) ' skyddade områden av särskilda eko— system (som procent av den totala ytan av dessa ekosystem)
Kulturlandskap
' nordiska platser på Världsarvslistan (World Heritage List) ' storlek på områden som är skyddade för att bevara natur- och kulturland- skapet
Avfall ' kvantitet hushållsavfall per capita ' kommunalt avfall till soptippar
Vattenresurser
' intensiteten i vattenanvändningen ' procent av vattentillgångar som inte håller dricksvattenkvalitet (statistik saknas ännu) ' skydd av vattenresurser ( mått saknas ännu) ' årliga kostnader för vatten (kommuna— la taxor och avgifter) för en typfamilj
Trä/virkesresurser
' uttag av timmer/virke i relation till produktiv kapacitet ' skogsplantering och sådd ' förändring i skogbeståndet
Fiskresurser
' graden av utnyttjande av sillstammen ' utvecklingen av sillrom ' fångstkvoter
' återföring av mark till jordbruket ' jordbruksmark i användning (både per capita och som andel av total yta)
4.7 Enskilda länders arbete
Många enskilda länder arbetar liksom Sverige med att utveckla nyckeltal för att beskriva den ekologiska utvecklingen och utvecklingen mot ett hållbart sam- hälle. Storbritannien, Danmark och Tyskland är några länder som också arbetar med att utveckla ett fåtal — mel— lan 7 och 20 — nyckeltal för att följa upp utvecklingen i det egna landet. Syftet är att få fram mått på områden som är sär- skilt angelägna för det egna landet.
Även olika samarbetsprojekt mellan enskilda länder arbetar med indikatorer på miljöområdet. Baltic 21 är exempelvis ett samarbetsprojekt mellan länderna i Östersjöregionen vars syfte är miljösam- verkan. Baltic 21 har utvecklat ett antal nyckeltal för de sju sektorerna jordbruk, energi, fiske, skogsbruk, industri, turism och transporter. Varje sektor har 20—100 nyckeltal.
4.7.1 Tyskland Tyskland har presenterat ett förslag med nio nationella gröna nyckeltal”. Indika- torerna är utvalda inom sex fokuserade miljöområden — klimat, luft, mark, natur, vatten och resurser.
Klimat 1 Indikator för utsläpp av växthusgaser: Utsläpp av koldioxid
15 EnvironmentBarometer for Germany. Indikatorerna återfinns bland annat på följande internetadress: http:// www. bmu.de/ englisch/programme/baromete.htm
Luft ' Indikator för luftföroreningar : Utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska ämnen (VOC)
Mark ' Indikator för markanvändning: daglig ökning av markyta som täcks av bostäder, infrastruktur m.m.
Natur ' Indikator för bevarande av naturområ- den: areal ekologiskt prioriterade om— råden
Vatten
' Indikatorer för vattenkvalitet: Kvävebelastning i vattendrag Viktiga föroreningar (AOX ) i vattendrag Andel vattendrag som uppp/ller kraven för ”Chemical Quality Class II ” för kväve och AOX (Adsorbent Organoha— logenic Compounds). Indikatorn mäter huvudsakligen utsläpp från in- dustrier, diffusa utsläpp från jordbruk samt utsläpp från trafik
Resurser ' Indikator för energianvändning: energiproduktiviteten, dvs. BNP i för— hållande till energikonsumtionen ' Indikator för användning av råmateral: resurs — och råmaterialproduktivitet, dvs. BNP i förhållande till använd- ningen av icke—förnybara råmaterial
4.7:2 Storbritannien
Storbritannien presenterade i november 1998 ett förslag till indikatorer för hållbar utveckling16
Förslaget gäller hela hållbarhets-
16 Sustainability Counts _ Consultation paper on a set of headline indicators of sustainable development, Department of the Environment, Transport and the Regions, London, november 1998.
begreppet och är uppdelat på ekono- miska, sociala och ekologiska indikatorer. Förslaget remitteras för närvarande och i början av 1999 kommer en utförligare rapport kallad A Sustainable Develop- ment Strategy att presenteras, där hän— syn har tagits till de synpunkter som kommer in på förslaget. Tanken är att indikatorerna ska presenteras årligen (ett vart tredje år och ett vart femte år), och syftet är att de ska öka medvetenheten genom att förmedla information om utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Indikatorerna ska vara användbara och informativa för näringslivet, i kommu- ner och för allmänheten.
Sammanlagt föreslår Storbritannien följande 13 indikatorer för hållbar ut- veckling:
Ekonomiska indikatorer
' ekonomiskt tillväxt — BNP
' sociala investeringar — investeringar i offentliga sektorn (transporter, sjuk- hus, skolor m.m.) ' arbete — personer i arbetsför ålder som arbetar
Sociala indikatorer ' hälsa — förväntade antal år med god hälsa ' utbildning — utbildning vid 19 års ålder ' bostadskvalitet — hem som bedöms som olämpliga att bo i.
Ekologiska indikatorer/skydd av miljön
' klimatförändring — de totala utsläppen av växthusgaser; särredovisning av koldioxid ' luftföroreningar — antal dagar med luftföroreningar över gränsvärdena (redovisning av tätorter samt lands— bygd) ' transporter — vägtrafik ( mätt i totala antalet miles för alla fordon med sär—
redovisning för personbilar och taxi— bilar resp. andra fordon)
' vattenkvalitet — vattendrag med bra eller acceptabel kvalitet (mäts som andel av vattendragens totala längd) ' Wildlife — populationer av fåglar (ett index av 139 fågelarter med särredovisning för arter i skogs- landskap respektive för arter vid jordbrukslandskap) ' markanvändning — antal nya bostäder byggda på tidigare exploaterad mark
Användning av naturresurser ' avfall — totala avfallsmängder och mängd avfall till deponering (total avfallsmängd i ton samt andel avfall som går till soptipp, till återvinning, energiutvinning och annat)
4.7.3 Danmark Danmark värderar hur budgetförslagen påverkar miljön utifrån elva parametrar/ indikatorer, och värderingen genomför- des första gången 1998. Danmark har inte samma syfte med sina nyckeltal som Sverige, Tyskland och Storbritannien.
Men vi bedömer ändå att en samman- fattning av Danmarks urval av strategis- ka parametrar är intressant att redovisa.
Utgångspunkten för Danmark har varit att ekonomiska aktiviteter är viktiga för miljötillståndet, liksom att miljötill- ståndet är avgörande för ekonomisk aktivitet. Danmark försöker därmed visa på samspelet mellan ekonomi och miljö.
De elva parametrar som används vid
miljöbedömningen av budgetförslagen i Danmark är”:
' koldioxidutsläpp ' svaveldioxidutsläpp ' kvävedioxidutsläpp ' utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) ' utsläpp av partikelföroreningar ' bullerbelastning ' återanvändning, förbränning och deponering av avfall ' förbrukade dricksvattenmängder ' försäljning av bekämpningsmedel (mätt i ton verksam beståndsdel) ' naturskydd ' ekologisk omställning
17 Miljövurderlng af finanslovsforslaget for 1998. Finansministeriet, Danmark, 1997, |SBN:87-7856124-8.
5. Val av gröna nyck-
eltal — våra utgångs— punkter och kriterier
Miljövårdsberedningens uppdrag har varit att utveckla och föreslå ett fåtal nyckeltal som på ett enkelt sätt speglar utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Regeringens definition av begreppet ekologiskt hållbar utveckling har därför varit utgångspunkt för arbe- tet. (Regeringens definition av begreppet redovisas under avsnitt 2.2.)
Det är svårt att finna en helt stringent och konsekvent metod för att välja ut ett litet antal nyckeltal som ska spegla något så omfattande och komplext som ekolo- giskt hållbar utveckling.
Miljövårdsberedningen har studerat de olika internationella och nationella arbeten som pågår för att utveckla gröna nyckeltal. Det har visat sig att metoderna för urvalet ser olika ut, och att ingen enkel och heltäckande metod finns för att välja ut ett fåtal nyckeltal. EU, FN/CSD och OECD har en betydligt större uppsättning nyckeltal än vi före- slår. Deras urval har dock varit idéunder— lag för vårt urval.
Det har inte varit en lätt uppgift att hitta ett fåtal nyckeltal som vart och ett är så strategiska att de tillsammans kan ge en bild av utvecklingen och som samti— digt uppfyller de kriterier vi satt upp (se nedan). Miljövårdsberedningen har velat ha med viktiga faktorer för miljöskyddet men också nyckeltal som verkligen kan spegla omställningen till ett mer hållbart samhälle.
Dessutom har vi också velat ha med några nyckeltal som visar kopplingen
mellan agerande och miljöpåverkan, dvs. som kan Visa att den enskildes val har betydelse för omställningen, liksom att alla företag har ett stort ansvar för den ekologiska utvecklingen.
Nyckeltalen är valda med statistiktjll- gången som en begränsande faktor. Efter- som beredningen har haft ambitionen att nyckeltalen ska kunna användas omedel— bart har därför statistiktillgången i vissa fall fått styra valet av nyckeltal inom ett område. Men det betyder inte att statistik- tillgången helt har varit den styrande faktorn. För vissa nyckeltal har vi valt att redovisa statistik för utvecklingen trots att sådan enbart finns för några få år.
Det är i detta sammanhang viktigt att betona att statistiktillgången inte har påverkat de områden som vi betraktar som strategiska att följa vid en omställ- ning mot ett ekologiskt hållbart samhälle — bl.a. övergödningen, energianvänd- ningen, försurningen, växthuseffekten, materialanvändningen, den biologiska mångfalden samt företagens och med— borgarnas omstälhiing till en ekologiskt hållbar utveckling. Om vi har funnit stra- tegiska områden där nyckeltal behövs men där det ännu saknas relevant statistik för att kunna följa utvecklingen, har vi i sådana fall pekat ut dem bland de framti— da nyckeltalen (Se kapitel 7).
För de områden där statistik helt sak— nas eller där statistik inte tas fram varje år är det angeläget att sådan statistik verkli- gen tas fram, så att utvecklingen av nyck- eltalen går att följa en längre tid.
Vissa av nyckeltalen är utsläppsrelate- rade. De är valda för att spegla de vikti- gaste miljöproblemen. Växthuseffekt, försurning och övergödning är sådana viktiga miljöproblem. Andra väsentliga miljöproblem som vi inte valt att utveck- la nyckeltal för är t.ex. uttunningen av det skyddande ozonskiktet. Kraftfulla åtgär— der har vidtagits för att åtgärda detta pro- blem, och vi har bedömt att den nödvän- diga omställningen redan genomförs i Sverige.
Vår strävan har varit att titta på fak— torer som påverkar utsläppen och finna nyckeltal som visar vilken typ av sam- hällsomställning som krävs för att få ner utsläppen i syfte att komma åt miljö— problemen. Viktiga faktorer bakom de flesta miljöproblem är samhällets omsätt- ning av energi och material. Avgörande faktorer är en effektivare energi- och materialanvändning, övergång till mindre miljöbelastande energislag och material liksom en mindre energi- och material- krävande livsstil. Miljövårdsberedningen har diskuterat och prövat principen att välja nyckeltalen så att en positiv utveckling av talen beskriver en positiv ekologisk utveckling, men efter att ha prövat principen har vi övergett den. Ett viktigt skäl är att många människor uppfattar ökade värden av faktorer som är negativa för miljön som något negativt, vilket också gäller utsläpp av olika slag — om koldioxidutsläppen ökar är det något dåligt. Om en princip är att alla nyckeltal ska utformas så att en ökning innebär något positivt måste vissa nyckeltal omformas. Det leder till att nyckeltalet blir mer komplicerat och därmed svårare att förstå. Våra förslag till nyckeltal mäter alltså såväl bra som dåliga saker för miljön, och utvecklingen av dem måste tolkas för vart och ett av dem. För vissa är det bra om talet ökar, för andra är det bra om talet minskar.
Nedan redovisas Miljövårdsberednin- gens sju utgångspunkter eller kriterier för urvalet av nyckeltal:
' Nyckeltalen ska spegla förhållanden som är strategiska för omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle
Vi har valt att fokusera på såväl miljöpro- blemen som de faktorer som finns bakom problemen och som kräver en förändring för att utvecklas i en ekolo- giskt hållbar riktning. Det kan vara frå— gan om systemförändringar, förändring— ar av vår konsumtion och produktion, förändring av näringslivet och den offentliga sektorn eller förändring av enskilda människors livsstil.
Att vissa ekologiska problemområ- den inte alls berörs av nyckeltalen kan bero på att vi bedömt att utvecklingen är på rätt väg eller att omfattande åtgärder satts in för att komma tillrätta med pro— blemen. Det senare gäller exempelvis uttunningen av ozonskiktet.
' Nyckeltalen måste vara relevanta
Det bör finnas en tydlig koppling, ett samband, mellan det som påverkar mil— jön och det som påverkas i miljön. Ett exempel är totala utsläpp av koldioxid som påverkar miljön genom att bidra till växthuseffekten.
' Nyckeltalen ska vara få till antalet
Helst skulle vi vilja utläsa den ekologiska hållbarheten ur ett enda nyckeltal. Men de komplexa sammanhang och egenska- per som vi vill bedöma ryms helt enkelt inte i ett enda mått. Det finns alltså en motsättning inbyggd i indikatorarbetet. Å ena sidan vill vi ha ett så enkelt besluts— underlag som möjligt, men vi måste då
acceptera de felkällor som oundvikligen finns inbakade i den förenklade indika- torn eller systemet av indikatorer. Å andra sidan vill vi ha en så komplett bild som möjligt av verkligheten, men vi måste då titta på en mycket stor mängd indikatorer samtidigt, och utifrån detta göra en samlad bedömning. För att man ska kunna få en översiktlig bild av utvecklingen måste antalet nyckeltal där- för vara begränsat.
Miljövårdsberedningens ambition har varit att hålla nere antalet nyckeltal så att resultatet blir överskådligt. Enligt vår bedömning bör antalet inte vara mer än tio till tjugo stycken för att vara över- skådliga och lättillgängliga. Vi lämnar därför förslag på elva färdiga nyckeltal och sex framtida nyckeltal.
' Nyckeltalen ska vara enkla och lätta att förstå
Målgruppen för nyckeltalen är besluts— fattare och allmänhet utan expertkun- skap. Därför är det viktigt att välja nyck— eltal som inte kräver expertkunskap.
Ju mer komplicerat och komplext ett nyckeltal är utformat, desto mer påver- kas det också av de antaganden som ligger till grund för utformningen av nyckel- talet. Det blir därför både svårare att för- stå själva nyckeltalet och svårare att tolka utvecklingen av nyckeltalet. Ett enkelt
utformat nyckeltal ger en rak och enkel information.
' Nyckeltalen ska vara mätbara och möj— liga att följa i tidsserier
Ett syfte med nyckeltalen är att det ska gå att analysera utvecklingen över tiden och se när förändringar sker i förhållandena. Det måste därför gå att få fram en intres- sant tidsserie för indikatorn. Det innebär att nyckeltalen måste vara lättrörliga, dvs. förändras på ett märkbart och tydligt sätt när det sker förändringar i de förhållan- den som nyckeltalet speglar.
' Nyckeltalen ska så långt som möjligt bygga på tillgänglig data
Uppdraget har varit att föreslå nyckeltal utifrån befintlig statistik. I vissa fall har det dock saknats statistik på områden som vi tror är centrala för omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Det gäller t.ex. materialanvändningen i sam— hället. Vi har då föreslagit att ett nyckeltal utvecklas för att i framtiden ingå i redo- visningen.
' Den mätmetod som används för att samla in data måste vara vetenskaplig.
6. Miljövårdsberedningens förslag till gröna nyckeltal
I detta kapitel föreslås och presenteras följande elva gröna nyckeltal:
1. Användning av energi El för uppvärmning Utsläpp av koldioxid Bensenhalt i luft Utsläpp av försurande ämnen Miljöanpassade färdsätt Antal miljöcertifierade företag Avfall till soptipp Tillförsel av kväve och fosfor till haven 10. Återföring av fosfor till
odlingsmark
11. Skyddad skog
PPNQPPS—"N
6.1 Användning av energi
6.1.1 Miljövårdsberedningens förslag till nyckeltal Miljövårdsberedningen föreslår att nyckel- talet delas upp i två mått:
' Energianvändningen relaterad till BNP (TWh/år) ' Den totala energianvändningen ( Twh/ år)
6.1.2 Miljövårdsberedningens tidigare förslag ochremissinstansernasfsynnunkter , Miljövårdsberedningens tidigare förslag i rapporten Gröna nyckeltal — indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle (SOU 1998:15) var följande:
' Energianvändning per capita relaterat till BNP ' Energianvändningen sektorsvis rela- terad till förädlingsvärdet i respektive sektor Vid remissomgången lämnades bland
annat följande synpunkter på förslaget till nyckeltal:
Några remissinstanser påpekar att när man jämför Sveriges energianvänd- ning per capita med andra länder bör man beakta att delar av vårt lands näringsliv är energiintensivt, vilket gäller exempelvis gruv- och stålindustrin.
Sveriges lantbruksuniversitet anser att en bättre formulering är energian— vändning per capita relaterad till BNP per capita och energianvändning sek— torsvis per sektorns förädlingsvärde. Man anser att det senare ger intressant information om vilka sektorer eller bran- scher som orsakar stor miljöbelastning i förhållande till det ekonomiska bidraget. Förändringar i den nationella produk— tionens sammansättning måste vägas in eftersom BNP inte säger så mycket om effektiviseringen av energianvändning- en. Naturens förmåga att ta hand om avfallsprodukter blir inte större för att BNP stiger. Det är därför ett dåligt miljö- mått enligt Sveriges lantbruksuniversitet.
Energimyndigheten anser att nyckel— talet är samhällsrelevant, men svårtolkat. Den energintensiva industrins energief- fektivitet varierar uppåt och nedåt med tiotals procentenheter under konjunk— turcykeln. Ett bättre mått skulle därför vara till exempel produktionskostnad.
Väg- och transportforskningsinstitu-
tet anser att nyckeltalet borde vara upp- delat på energikällor för varje sektor, eftersom valet av energikälla i likhet med den totala energianvändningen har stor betydelse.
Skogsstyrelsen föreslår att nyckeltalet utvecklas för att fokusera användningen av ej förnyelsebar energi.
Länsstyrelsen i Gävleborg anser att nyckeltalet måste korrigeras för skillna- der i medeltemperaturen mellan åren. Uppdelning mellan olika energislag bör också göras. Om delning inte görs bör man ta hänsyn till förlusterna vid pro- duktion av olika energislag.
Eskilstuna kommun saknar ett mått på total användning av förnybar energi.
Skogsindustrierna anser att det före— slagna nyckeltalet är för grovt och inte tar hänsyn till bl.a. strukturförändringar. Exempelvis innebär en ökad produktion av papper baserad på mekanisk massa i stället för kemisk massa en ökad energi- förbrukning, men det behöver därför inte vara en felaktig utveckling.
SACO/Agrifack, SACO/Sveriges Natur— vetareförbund och LO anser att nyckel— talet är bra.
Sveriges Naturvetareförbund efter— lyser dessutom en koppling till nödvän— diga respektive onödiga varor eller tjänster. Jämförelser som görs med hjälp av BNP är ur miljösynpunkt vansklig då beräk- ningen som ger BNP inte skiljer på nöd- vändiga/onödiga varor och tjänster.
Kemikontoret anser att energi- användningen relaterad till BNP är bra, men påpekar att tolkningen kan ge svå— righeter. Industrin kan t.ex. sluta med viss tillverkning i Sverige och bygga anläggningar utomlands. En redovisning på sektorsnivå minskar problemet och bör kunna fungera bra för exempelvis bostäder och transporter. En redovisning per capita kan däremot ge anledning till
felaktiga slutsatser i den mån som den används för jämförelser mellan olika län- der. Energianvändning per capita är i Sverige högre än i till exempel Danmark och Nederländerna. Detta beror på att de svenska anläggningarna kräver mer energi än de som utgör basen för näringslivet på kontinenten eftersom Sverige har många stora gruvor, stål- industrier m.m. Kemikontoret anser därför att det är onödigt att använda per capita-mått, åtminstone när det gäller industrin.
Miljöförbundet Jordens Vänner anser att förslaget att även relatera den totala energianvändningen till BNP är märkligt. Man anser att ett sådant mått i Värsta fall riskerar att misstolkas som ett miljömått och i bästa fall är meningslöst. Om energianvändningen ökar med fem procent och BNP med tio procent ger ett sådant mått en felaktig signal om en för— bättring
6.1.3 Miljövårdsberedningens överväganden Samhällets användning av energi belas— tar miljön på flera olika sätt. Förbrän— ning av fossila bränslen — t.ex. kol, olja och gas — leder till utsläpp av försurande ämnen och ämnen som förvärrar över- gödningen av mark och vatten. Stoft, kolväten och tungmetaller försämrar luf- ten och påverkar hälsa och miljö. Vid förbränning bildas också koldioxid som är den viktigaste orsaken till den så kalla- de växthuseffekten. Miljöpåverkan beror bland annat på vilka energislag, energi- processer och reningstekniker som används, men det finns goda skäl att följa den totala energianvändningens utveck- ling. Dessutom iinns effekter som inte är utsläppsrelaterade. Genom att koppla energianvänd- ningen till utvecklingen av BNP kan vi se
hur energianvändningen förändras i för- hållande till produktionen av varor och tjänster. På så sätt får vi fram ett värde som beskriver hur effektivt energin an- vänds.
I det ursprungliga förslaget föreslog Miljövårdsberedningen att nyckeltalet skulle vara sektorsindelat. Den önsk- värda sektorsindelningen på sektorerna transporter, energi, processindustri m.m. går inte att göra med dagens statistik eftersom Statistiska centralbyråns bran— schredovisning inte klarar en sådan sek- torsindelning. Miljövårdsberedningen har därför valt att avstå från sektorsindel— ningen.
Vår strävan att hålla nere antalet nyckeltal och underlätta överblicken har också varit ett viktigt skäl att inte utöka antalet mått som mäter energianvänd- ningen.
En remissinstans påpekar att nyckel- talet ger en felaktig signal om en förbätt- rad situation om energianvändningen ökar med fem procent och BNP med tio procent, och att ekosystemen inte blir tåligare för att BNP ökar. Miljövårds— beredningen anser att den absoluta nivån på energianvändning därför är väsentlig att redovisa för att veta om miljöbelast— ningen kan antas minska. Därför föreslår vi att såväl de absoluta talen för energi- användningen som energianvändningen i förhållande till BNP redovisas.
Några remissinstanser framförde önskemål om att fördela energianvänd- ningen på olika energikällor. Miljövårds- beredningen instämmer i att det är in- tressant att veta hur energianvändningen fördelar sig över olika energikällor, men beredningen har ändå valt att inte göra en sådan uppdelning. Skälet att inte redovisa detta är att det är så pass Viktigt att sträva efter att hålla nere antalet nyck- eltal för att underlätta överblickbarheten.
6.1.4 Beslutade mål Det finns inget kvantitativt mål från riks- dagen eller regeringen för detta nyckeltal. Men enligt regeringens proposition Svenska miljömål (prop.1997/98:145) bör material och energi användas så effektivt som möjligt. Riksdagen har också uttalat att ener- gipolitiken ska skapa villkor för en effek- tiv energianvändning och en kostnads- effektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle (prop 1996/ 97:84, NU12, rskr. 1996/ 971272)
6.1.5 Utvecklingen av nyckeltalet
Sett över en längre tidsperiod har energi- användningen blivit effektivare. Exem- pelvis har energianvändningen per rn2 bostadsyta minskat med cirka en tredje— del under de senaste 40 åren. I dag kan man bygga ett fristående hus på 100 rn2 boyta som bara drar 6000—8000 kWh per år. Det kan jämförs med genom— snittshusen som drar 25 000 kWh per år. Ett annat exempel är att ett kylskåp på 1950—talet krävde ungefär 20 gånger så mycket energi som ett kylskåp i dag. Ökad användning och ökad materiell
Energianvändning relaterad till BNP TWh
500 450 400 350 300
Energianvändningen har blivit effektivare under de senaste 25 åren.
250 200 150 100
50
0 1970 -72 -74 -76 -78 -80 —82 -84 -86 -88 -90 -92 -94 -96 Källa: SCB, Na 18 SM 9601 samt SCB 1998.
välfärd har dock ätit upp vinsten med dessa effektiviseringar. I dag har vi större bostäder och vi omger oss med fler elek— triska apparater.
Den totala energianvändningen har bara förändrats marginellt under senare år och det går inte att utläsa någon trend i utvecklingen.
Energianvändning och BNP ' :""lmmdm"!
TWh ' "" Mkr 500 1 600 000 450 A...! 1 500 000 400 1 400 000 350 1 300 000 300 1 200 000 250 1 100 000 200 1 000 000 150 900 000 100 800 000 50 700 000 0 600 ooo
1970 -72 -74 -76 -78 —80 -82 -84 —86 —88 —90 -92 .94 -96 Källa: SCB. Na 18 SM 9601 samt SCB 1998.
6.1.6 Internationell jämförbarhet
l FN:s förslag till indikatorer finns detta mått med. Världsbanken har såväl ener- gianvändning som energieffektiviteten med bland de olika indikatorer som pre- senteras i World development indicators. Eurostat har med årlig energikonsum- tion per capita. Även Tyskland och Nor- diska ministerrådet har mått på energi— användning.
6.2 El för uppvärmning
6.2.1 Miljövårdsberedningens förslag till nyske'ta'
Miljövårdsberedningen föreslår följande nyckeltal som mått på elanvändningen:
' Den totala elanvändningen för upp— värmning av bostäder och lokaler ( Twh/ år)
6.2.2 Miljövårdsberedningens tidigare förslag och remissinstansernas synpunkter Miljövårdsberedningens tidigare förslag i rapporten Gröna nyckeltal — indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle (SOU 1998:15) var följande: Den totala elanvändningen under de kalla vintermånaderna (december, janu- ari och februari) Vid remissomgången lämnades bland annat följande synpunkter på förslaget till nyckeltal:
Energimyndigheten anser att målet bör vara att minska det genomsnittliga effektbehovet under hela året. Man anser att det krävs två nyckeltal för omställ— ningen och kärnkraftavvecklingen — ett som relaterar till effektförbrukningen och ett som relaterar till produktionska— paciteten. Nyckeltalen kan formuleras som andelen förnybar elproduktion i förhållande till total elproduktion. Energimyndigheten påpekar dock att frågan är komplicerad och att deras för— slag är preliminärt. Det andra nyckeltalet föreslås att vara genomsnittligt årligt behov av eleffekt.
Länsstyrelsen i Gävleborg påpekar att nyckeltalet enbart mäter effekttopparna i elanvändningen.
Göteborgs kommun undrar om nyckeltalet avser elanvändningen under perioden december till februari eller effekttoppar under perioden. Man anser att nyckeltalet måste kompenseras för temperaturvariationer.
Skogsindustrierna anser att nyckel— talet som måttstock på kärnkraftsavveck- lingsbarheten är otillräckligt. Problemet är inte bara tillgången på el utan även kostnaden.
SACO/Agrifack anser att indikatorn borde kopplas till samhällets användning av icke förnyelsebar energi. Indikatorn är inte heller robust, främst på grund av att den varje år måste rensas från säsongsva- riationer.
LO anser att det är fel att utveckla en särskild indikator för elanvändningen (vintertid). El är en energibärare och i detta sammanhang knappast ett miljö- problem. Ur miljösynpunkt är det snara- re fortsatt effektivisering och reduktion inom fossilbränsleanvändningen som är av intresse. Att konstruera ett särskilt nyckeltal för elanvändning enbart i syfte att påvisa statistiskt utrymme för förtida kärnkraftaweckling förfelar syftet med miljöindikatorn som instrument för rationell resursanvändning.
Kemikontoret tycker att man av prak- tiska skäl borde använda första kvartalet.
Kraftverksföreningen anser att nyck- eltalet saknar relevans. Analyser och avvägningar som ligger bakom förslaget redovisas inte. El är en förädlad form av energi, och så gott som all användning av el kännetecknas av hög effektivitet. En ökad användning av el behöver som sådan inte stå i motsatsförhållande till en miljöanpassad utveckling. Föreningen är också frågande till nyckeltalet som ett mått för att visa förutsättningarna att avveckla kärnkraften. Det är inte effek— ttoppar under de kalla vintermånaderna som är problemet vid en kärnkraftsav— veckling utan att en väsentlig tillförsel av basenergi upphör.
6.2.3 Mifljövårdsberedningensföyerväganden , Tillgången till energi och till elektricitet i synnerhet är viktiga faktorer i männis- kors levnadsstandard. Men elproduktion är också en faktor som kan skada miljön. Framför allt beror skador på hur elen genereras; exempelvis innebär kol som
energikälla ungefär dubbelt så mycket koldioxidutsläpp som naturgas. Kärn- kraften genererar däremot el utan att ge några koldioxidutsläpp, men i stället finns det säkerhets— och slutförvarings— problem med kärnkraften. El via vissa alternativa energikällor, exempelvis sol— energi, är däremot säkrare och ger oftast mindre utsläpp av skadliga ämnen. I bland uppstår dock andra negativa effek- ter av sådana energikällor. Vindkraft och solenergi är exempelvis inte utan negati— va miljömässiga effekter.
En stor del av elproduktionen i Sveri- ge går till uppvärmning. Småhus har sedan 1970-talet blivit mer beroende än tidigare av elenergi för sin uppvärmning. I dag har nästan vart fjärde småhus direktverkande el för sin uppvärmning. Om det inte behövdes så mycket el för att värma våra hus under vintermånaderna skulle kraftproduktionen kunna minska betydligt, vilket skulle underlätta den planerade kärnkraftsavvecklingen.
I det tidigare betänkandet föreslog Miljövårdsberedningen nyckeltalet total elanvändning under december—februari. Några remissinstanser hade invändningar mot förslaget. Ett argument var att pro- blemet med kärnkraftavvecklingen inte är effekttopparna utan att viss tillförsel av basenergi upphör. Miljövårdsberedningen gör dock bedömningen att effekttopparna under de kalla vintermånaderna innebär ett stort problem. Miljövårdsbered- ningen har ändå valt att ändra måttet till total elanvändning för uppvärmning av bostäder och lokaler. Ett viktigt skäl för denna ändring är att det då blir möjligt att med hjälp av befintlig statistik följa utvecklingen under en längre period bakåt i tiden.
6.2.4Eeslutade mål
Det änns inget kvantitativt mål från riks— dagen eller regeringen för användning av el. Riksdagen har dock formulerat ett övergripande mål för energipolitiken (se nyckeltal 1 avsnitt 6.1.4).
6.2.5 Utvecklingen av nyckeltalet
Elanvändningen för uppvärmning av våra bostäder och lokaler har ökat under de senaste decennierna. Enstaka avvikel- ser från trenden beror på vädret — till exempel en ovanligt kall eller en ovanligt varm vinter.
EI för uppvärmning
TWh
1978 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 Källa: SCB och NUTEK, 1998.
6.2.6 Internationell jämförbarhet
Detta är en indikator som valts för att mäta de speciäka förhållanden som råder i Sverige och som rör ett nationellt beslut om avveckling av kärnkraften. EU och FN har inte föreslagit motsvarande indikator. Inom Världsbankens arbete med indikatorer (World development indicators) änns total elproduktion med. Världsbanken fördelar också nyckeltalet på de olika energikällor som den el som produceras inom ett land kommer från.
6.3.1 Miljövårdsberedningens förslag till nyckeltal
Miljövårdsberedningen föreslår följande mått på klimatpåverkan och utsläpp av växthusgaser:
' Utsläpp av koldioxid (ton/år)
6.3.2 Miljövårdsberedningens tidigare förslag och remissinstansernas synpunkter Miljövårdsberedningens tidigare förslag i rapporten Gröna nyckeltal — indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle (SOU 1998:15) var följande:
' Utsläpp av koldioxid sektorsvis och relaterat till respektive sektors föräd- lingsvärde
Vid remissomgången lämnades bland annat följande synpunkter på förslaget till nyckeltal:
Luftfartsverket anser att målet bör formuleras så att det framgår att utsläppen av koldioxid ska vara från fossilt bränsle.
Stockholms universitet, Institutionen för biologisk grundutbildning, påpekar att nyckeltalet är ett relativt nyckeltal, s.k. andelsnyckeltal, vilket är bra eftersom ett enskilt flöde inte säger så mycket om det inte relateras till någonting annat. Detta nyckeltal relaterar något icke önskvärt till något önskvärt. Ett alternativ är dock att relatera vad som är önskvärt till vad som inte är önskvärt. Nyckeltal av detta slag håller på att slå igenom inom närings- livet enligt Stockholms universitet.
Lunds universitet anser att nyckeltalet rimligtvis måste avse nettoutsläpp.
Energimyndigheten framför att kol— dioxidutsläpp inom landet går att beräk—
na och ange. lndirekt import av koldiox- id är inte lika enkel att hantera. Globalt
sett blir det ingen minskning av utsläp- pen. I avvaktan på internationella över- enskommelser bör man avstå från att inräkna importerad koldioxid i de sven- ska koldioxidutsläppen.
Länsstyrelsen i Gävleborg anser att talet måste klirnatkorrigeras och delas upp i olika bränsleslag.
Göteborgs kommun påpekar att det viktiga är de totala utsläppen.
SACO/Agrifack anser att det borde förtydligas att utsläppen av koldioxid ur ett hållbarhetsperspektiv främst handlar om fossilt kol.
SACO/SN skriver att relationen till fossila bränslen har fallit bort i måttet; med mindre än att den relationen åter— förs kan inte en eventuell övergång från fossila till alternativa bränslen mätas fullt ut.
Kemikontoret tror att tolkningen av erhållna värden för industrin blir svår. Industrin med stora utsläpp av koldioxid kanske bara flyttar sin verksamhet utom— lands, vilket ger sken att Sverige blivit bättre på att undvika koldioxidutsläpp.
6.3.3 Miljövårdsberedningens överväganden
Sedan industrialismens början har män— niskan genom olika aktiviteter ökat atmosfärens innehåll av gaser som bidrar till växthuseffekten, dvs. den globala uppvärmningen. Koldioxid, som hejdar värmestrålningen tillbaka från jorden ut mot rymden, är den viktigaste växthus— gasen från mänsklig verksamhet.
En naturlig växthuseffekt är en förut- sättning för liv på jorden, men när koldioxidhalten ökar, okar också jordens medeltemperatur, vilket kan innebära att t.ex. havsytans nivå höjs. Stora kustom- råden kan då dränkas eller drabbas av översvämningar.
Utsläppen av koldioxid kommer framför allt från förbränningen av fossila
bränslen (främst olja och gas) inom transportområdet, energiområdet och tillverkningsindustrin. För att minska utsläppen krävs både energieffektivise— ring och övergång från fossila bränslen till alternativa energikällor.
Ungefär en tredjedel av koldioxidut- släppen kommer från enskilda individers aktiviteter, bl.a. från villapannor, bilar, motorbåtar och arbetsredskap. Men även företagen har ett ansvar för att ta fram varor som är mer energisnåla och som kan drivas med annat än fossila bränslen.
Miljövårdsberedningen har valt ut- släpp av koldioxid som nyckeltal, efter- som det är den viktigaste växthusgasen och eftersom riksdagen har formulerat ett mål för reduktion av koldioxidutsläp- pen.. Alla länder som ratiäcerat klimat- konventionen lämnar uppgifter om de nationella koldioxidutsläppen. Konven- tionen har beslutat om metoderna för beräkning av utsläppen så att siffrorna ska vara internationth jämförbara.
I Miljövårdsberedningens ursprung- liga förslag till nyckeltal fanns en sektors- indelning av utsläppen. Vi har dock valt att avstå från den indelningen eftersom den önskvärda sektorsindelningen på sektorerna transport, energi, processin— dustri m.m. inte är möjlig att presentera med dagens statistik (se även nyckeltal 1). Några remissinstanser har också påpekat att det är de totala utsläppen och inte olika sektorers bidrag som är det intressanta.
6.3.4 Beslutade mål Sett ur ett globalt perspektiv måste hal— ten av olika växthusgaser i atmosfären stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsyste- met inte blir skadlig. Inom ramen för FN:s ramkonvention för klimatförän-
dringar beslutades 1997 att industri— länderna ska reducera sina utsläpp av växthusgaser med 5,2 procent räknat från 1990-års nivå. Målet ska vara nått fram till åren 2008—2012. EU har åtagit sig att gemensamt minska utsläppen med åtta procent.
Riksdagen har tidigare beslutat att koldioxidutsläppen från fossila bränslen år 2000 inte ska vara större än de var 1990, och att koldioxidutsläppen efter år 2000 ska minska.
6.3.5 Utvecklingen Utsläppen i Sverige har nästan halverats sedan år 1970. Om vi jämför de svenska utsläppen av koldioxid per person eller i relation till BNP, har Sverige bland de lägsta utsläppen bland OECD—länderna.
Utsläpp av koldioxid*
1000 ton/år 90 000
80 000
60 000
50 000
40 000
30 000
20 000
Det beror framför allt på att vår ener- giproduktion till så stor del baseras på vattenkraft, kärnkraft och biobränsle. Utsläppen av koldioxid har dock ökat med cirka sju procent under 1990—talet jämfört med 1980-talets nivåer. Orsaken till ökningen är framför allt ökade trans- porter, t.ex. biltraäk, samt ökad använd— ning av fossila bränslen inom el- och vär— meproduktion.
6.3.6 Internationell jämförbarhet Både FN, Eurostat, Nordiska ministerrå- det, Tyskland och Storbritannien har utsläpp av växthusgaser och/eller koldi— oxid bland sina indikatorer. Alla länder som ratiäcerat klimatkonventionen läm- nar också uppgifter om de nationella koldioxidutsläppen. Konventionen har beslutat om metoderna för beräkning av utsläppen så att siffrorna ska vara inter— nationellt jämförbara. Utsläpp av koldioxid änns också med inom ramen för Världsbankens arbete med indikatorer (World development indicators). Förutom de totala koldioxid- utsläppen redovisas där även koldioxid- utsläppen per capita samt relaterade till BNP.
6.4 Bensenhalt i luft
6.4.1 Miljövårdsberedningens förslag till nyckeltal
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källa: SCB och Naturvårdsverket, för IPCC.
*Diagrammet är baserat på uppgifter som skiljer sig något I förhållande till de uppgifter Sverige lämnar till den internatio- nella klimatkonventionen.
Främsta skillnaden är att utsläpp från internationellt flygs och Sjöfarts bunkring av olja inte ingår i redovisningen till klimatkonventionen. De uppgifter som redovisas internationellt är därför lägre.
Miljövårdsberedningen föreslår följande nyckeltal som mått på luftkvaliteten:
' Bensenhalt i tätortsluft ( mg/ rn3 luft)
6.4.2 Miljövårdsberedningens tidigare förslag och remissinstansernas synpunkter
Detta nyckeltal fanns inte med i Miljö— vårdsberedningens tidigare förslag (SOU 1998:15). I det förra förslaget föreslogs följande nyckeltal:
' Antal dagar per år som Naturvårds- verkets gränsvärden för luftförorening— ar och gränsvärden för marknära ozon överskrids
I remissvaren påpekades bland annat att gränsvärdena för luftföroreningar myck- et sällan överskrids och att det därför inte är en bra indikator.
Flera remissinstanser har påpekat att hälsoindikatorer bör ännas med bland de gröna nyckeltalen.
6.4.3 Miljihrwgnipgens överväganden Luften utomhus påverkar alla männi- skor. Luften måste vara så ren att männi- skors hälsa samt djur, växter och kultur— värden inte skadas. Generellt sett har luftkvaliteten förbättrats under senare år, men det finns fortfarande en rad pro— blem att lösa. Hälsoriskerna med luftföroreningar är framför allt ett tätortsproblem, där den största källan generellt sett är vägtra- fiken. De luftföroreningar som i dag bedöms vara viktigast vad gäller effekter på luftvägarna är kvävedioxid, ozon, inandningsbara partiklar och cancer- framkallande luftföroreningar. Olika luftföroreningar i Sverige beräknas förorsaka några hundra fall av luftvägssjukdomar som kräver sjukvård varje år, och betydligt fler fall med lindri- gare effekter. Luftföroreningar beräknas dessutom ge mellan 100 och 1000 can- cerfall årligen i Sverige. Av stor betydelse för att minska utsläppen från Vägtraäken
är regler om avgasutsläpp från motorfor- don samt regler om luftkvalitet.
Bensen är ett cancerframkallande ämne som änns i luftföroreningar. Ben- sen ingår i bensin med upp till fem pro- cent, vilket är den högsta tillåtna halten. Bensen dunstar från bensinen och släpps ut med bilavgaserna; därmed utsätts befolkningen i framför allt tätorterna för bensen i luften. Bensen bildas också vid förbränning, speciellt vid vedeldning. Enligt Miljöhälsoutredningen (SOU 1996:124) kan bensen framkalla leuke— mi, men även andra cancerformer. Enligt utredningen kan bensen också ge upp— hov till mutationer och olika DNA- och kromosomskador. Dagens utsläpp av bensen beräknas leda till cirka 30 cancer- fall varje år i Sverige.
Detta nyckeltal fanns inte med i Miljövårdsberedningens tidigare för- slag. För att följa utvecklingen för vissa hälsoskadliga kolväten är dock bensen ett bra mått. Hälsoindikatorer efterlys- tes också av några remissinstanser i samband med beredningens förra be— tänkande (SOU 1998:15). Detta är också ett skäl till att beredningen övervägt och föreslagit bensenhalt i tätortsluft. Vi kan också konstatera att en omställning av transportsystemet skulle påverka nyckel- talet.
1 Miljövårdsberedningens tidigare betänkande föreslogs nyckeltalet antal dagar per år som Naturvårdsverkets gränsvärden för luftföroreningar och gränsvärden för marknära ozon över- skrids. I remissvaren påpekades att gränsvärdena för luftföroreningar myck- et sällan överskrids och att det därför inte är en bra indikator.
6.4.4 Beslutade mål Riksdagen har beslutat att utsläppen av cancerframkallande ämnen, däribland bensen, ska halveras till år 2005 jämfört med utsläppen 1995. Institutet för miljömedicin, IMM, har angivit en lågrisknivå på 1,3 mg/m3 (0,4ppb) som långtidsmedelvärde. Det motsvarar den halt som teoretiskt skulle medföra livstidscancerrisken 1 på 100 000. Detta värde baseras på riktlinjer från Världshälsoorganisationen (WHO).
6.4.5 Utvecklingen Bensenhalten i luften har minskat under 1990—talet. Det beror främst på minskad bensenhalt i bensinen och på katalytisk avgasrening i bensindrivna personbilar.
Bensenhalt, vinterhalvårsmedelvärde i olika tätorter (variation mellan orter) lie/mt
Bensenhalten i tätort- sluft har minskat, men ligger ändå över Iägrlsknlvån.
10
Me/lan J 3 or h 10 4
Mel/an 3.2 och 7 4
Melia/72.41 och 6 2 Melia/12.1 och 5 4
Mellan I 9 och 5 )
1992/93 93/94 94/95 95/96 96/97 (11orter) (180rter) (250rter) (280rter) (33 orter)
Källa: Institutet för vatten— och Iultvärdsforskning (URBAN-nätet).
Vid mätning av bensenhalten vinter- tid i svenska tätorter inom ramen för det så kallade urbanmätnätet visar medel— värdena för vinterhalvåret variationer mellan orterna. I de flesta tätorter ligger dock bensenhalten i luften över den låg- risknivå som IMM har angivit.
6.4.6 Internationell jämförbarhet
Tyskland använder nyckeltalet utsläpp av VOC, och Storbritannien mäter antal dagar med luftföroreningar över gränsvärdena. FN har med en indikator för luftkvalitet i tätorter.
6.5 Utsläpp av försurande ämnen
6.5.1 Miljövårdsberedningens förslag till nyckeltal Miljövårdsberedningen föreslår två mått på utsläpp av försurande ämnen:
' Utsläpp av svaveldioxid (ton/år) ' Utsläpp av kväveoxid (ton/år)
6.5.2 Miljövårdsberedningens tidigare förslag och remissinstansernas synpunkter
Miljövårdsberedningens tidigare förslag till nyckeltal för att mäta försurningen (SOU 1998:15) var följande:
' Andelen mark där nedfallet av för- surande ämnen inte överskrider kritisk belastningsnivå ' Utsläpp av försurande ämnen sektorsvis och relaterat till respektive sektors förädlingsvärde Flera remissinstanser anser att det är bra
att Miljövårdsberedningen har fokuserat på försurningsprobleman'ken men valet av nyckeltal har föranlett en de] synpunkter.
När det gäller det första nyckeltalet — andelen mark där nedfallet av försuran—
de ämnen inte överskrider kritisk belast— ningsnivå — kom bl.a. följande synpunk— ter in från remissinstanserna:
Väg- och transportforskningsinstitu- tet, VTI, anser att nyckeltalet borde ha följande lydelse: andel mark där nedfallet av försurande ämnen är mindre än den kritiska belastningsnivån.
SMHI påpekar att det kan uppstå svårigheter att göra analyser av nyckel- talets utveckling i tiden och dess geogra- fiska fördelning.
Energimyndigheten understryker att huvuddelen av försurande nedfall beror på föroreningar utanför landets gränser. Nyckeltalet är därmed framför allt en indikator på hur miljöarbetet fortskrider i närområdet.
Göteborgs kommun påpekar att de totala utsläppen också är mycket viktiga med hänsyn till utsläppens effekter, dvs. att utsläppen måste ligga under kritisk belastning.
Gävle kommun framhåller att det krävs en säkerställd metod att beräkna området för att kunna ta fram nyckelta- let. Både indata (mätstationernas utform- ning, placering och täthet) och beräk- ningsmetoderna måste vara validerade.
LRF påpekar att den kritiska belast- ningen inte överskrids på jordbruks- marken eftersom dessa arealer kalkas. Bondens åtgärder neutraliserar det sura nedfallet och nyckeltalet kommer att peka på ökad uthållighet.
SACO/SN skriver att negationer lätt blir vilseledande, och i detta fall kan intrycket bli att det är legitimt med mark där det sura nedfallet överstiger den kri- tiska belastningsnivån. Ett bättre mått vore andel mark där nedfallet överskri— der kritisk belastningsnivå.
Miljöförbundet Jordens Vänner vill ha som tillägg andel sjöar/skogsmark som är försurade.
När det gäller det andra nyckeltalet — utsläpp av försurande ämnen sektorsvis och relaterat till respektive sektors föräd— lingsvärde — kom bl.a. följande synpunk— ter från remissinstanserna:
Skogsstyrelsen föreslår att nyckeltalet omprövas åtminstone vad gäller skogs— näringen, eftersom produkterna därifrån ersätter varor som leder tillnämnda utsläpp.
LRF skriver att ammoniak avgår till luften från all stallgödsel och omvandlas där till ammonium. Ammoniumjonen faller ner till marken, och när växterna tar upp kvävet i ammoniumjonen efter— lämnas vätejoner och marken försuras. Ammoniumjonen transporteras dock inte långa sträckor utan faller ofta ner i närheten av utsläppet. LRF anser att det inte är rimligt att jordbrukssektorn lastas för den försurning som sker på den egna odlingsmarken, och tycker därför att enbart utsläpp som sker utanför den egna odlingsmarken ska räknas med i nyckeltalet.
SACO/Agrifack har svårt att se hur indikatorn skulle kunna mäta påverkan på miljön som en följd av försurande utsläpp. Indikatorn mäter utsläppen av försurande ämnen från olika sektorer och ingenting annat.
Kemikontoret tror att nyckeltalet kan fungera förhållandevis bra.
Miljöförbundet Jordens Vänner på- pekar att utsläpp av försurande ämnen per sektor dividerat med respektive sek- tors förädlingsvärde är bra, men vill ändå att nyckeltalet bytes till utsläpp av försu- rande ämnen per capita.
6.5.3 Miljövårdsberedningens överväganden Svaveldioxid och kvävedioxid medför risker för såväl miljö, människor och kulturföremål.
Försurande utsläpp ger i dag omfat— tande negativa effekter på framför allt skogsmarken, sjöarna, vattendragen och grundvattnet. De svenska sjöarna och markerna är känsliga för försurning. I dag har exempelvis många arter försvun- nit från de försurade sjöarna.
Det sura nedfallet lagras i naturen och det tar lång tid att reparera skadorna. Även om det sura nedfallet upphör helt, skulle det ta minst 50—100 år innan mar- ken har återhämtat sig.
Försurningen orsakas av utsläpp av svaveldioxid och kväveföreningar som omvandlas i luften till sura ämnen och faller ned över områden som ofta ligger långt från utsläppsstället. Utsläppen kommer framför allt från energianvänd- ningen (t. ex. kol— och oljekraftverken), väg— och flygtrafiken, arbetsredskap, sjö- fart och från vissa industrier.
Mellan 20 och 30 procent av det sura nedfallet i Sverige beror på våra egna utsläpp. Resten kommer från andra län— der, till exempel Tyskland, Storbritannien, Polen och Danmark. På motsvarande sätt transporteras våra svenska utsläpp till andra länder. En minska försurning i Sverige förutsätter att även våra grann— länder i Europa drastiskt minskar sina totala utsläpp av försurande ämnen. Dessutom måste svaveldioxidutsläppen från den internationella sjöfarten i Nord— sjön och Östersjön minska kraftigt.
Som en åtgärd för att minska skadorna av försurningen kalkas omkring 7 500 sjöar och 700 vattendrag varje år i Sverige.
Försurande ämnen i kombination med andra luftföroreningar påverkar också människors hälsa. Miljöfaktorer har tillsammans med ärftliga faktorer stor betydelse för utvecklande av astma och allergi, och internationella under— sökningar tyder på att risken för astma-
och allergiutveckling är större i städer än på landsbygden.
Kvävedioxid påverkar också vår lung— funktion och ger ökad risk för luftvägsin- fektioner hos barn. Kvävedioxid förstär- ker allergiska reaktioner, och personer med astma löper ökad risk att få mer besvär. Halterna av kvävedioxid har inte minskat lika kraftigt i våra tätorter som halterna av svaveldioxid, eftersom bidra— get av kväveoxider i tätorter till 70—80 procent härrör från vägtrafiken. Under 1990-talet har dock den ökade använd- ningen av katalysatorer i bensinbilar gett en märkbart minskande effekt. Natur— vårdsverket beräknade år 1990 att cirka 300 000 människor i Sverige som bor vid starkt trafikerade gator exponeras för halter av kvävedioxid som överstiger det nuvarande gränsvärdet.
Hälsoriskerna med svaveldioxid — bronkit och andra luftvägssjukdomar — uppmärksammades redan på 1950—talet då periodvis mycket höga koncentratio— ner uppkom i samband med smogepiso- der i stora europeiska städer. Den mest kända smogkatastrofen inträffade i Lon— don 1952, då flera tusen människor med kroniska lung- och hjärtsjukdomar avled till följd av luftföroreningarna. Halterna var då mycket höga i städerna på grund av individuell uppvärmning av bostäder- na med kol som kan innehålla höga hal— ter aV svavel.
I de svenska tätorterna har halterna sjunkit avsevärt sedan 1970-talet som en följd av minskad svavelhalt i eldningsolja och byggandet av fjärrvärmeanläggning- ar. Av Miljöhälsoutredningen (SOU 1996:124) framgår att svaveldioxidhal- tema i svenska tätorter nu för tiden i stort sett alltid ligger under gränsvärde- na. I dag utgör därför svaveldioxidhalter- na i våra tätorter knappast något hälso- problem längre.
Utsläpp av försurande ämnen har också medfört skador på tekniska mate- rial, kulturhistoriskt värdefulla byggna- der och kulturföremål. Ett stort antal hällristningar kommer exempelvis att vara helt utplånade inom en tjugoårspe— riod om nedbrytningen får fortgå i nuva- rande takt.
I det förra betänkandet (SOU 1998:15) föreslog Miljövårdsberedning— en nyckeltalet andel mark där nedfallet av försurande ämnen inte överskrider kritisk belastningsnivå samt nyckeltalet utsläpp av försurande ämnen sektorsvis och relaterat till respektive sektors föräd- lingsvärde.
För att åskådliggöra den första indi— katorn vore en karta bäst. Tyvärr finns ingen sådan karta tillgänglig, och dessut- om är luftföroreningarnas försurande effekt en långsam process vilket innebär att en karta med stor sannolikhet skulle se likadan ut under en lång tidsperiod.
Miljövårdsberedningen har därför i stället valt att belysa utvecklingen av de försurande utsläppen genom att nyckel— talet anger dels hur många ton svavel- dioxid, dels hur många ton kväveoxid som Sverige släpper ut varje år. Dessa uppgifter finns redan tillgängliga årligen genom så kallade modellbaserade skatt- ningar. Data utgörs bland annat av upp- gifter om bränsleförbrukning, tekniska förbrännings- och processdata samt emissionsfaktorer.
6.5.4 Beslutade mål Målet för de svenska svavelutsläppen är en minskning med 80 procent under perioden 1980—2000. Ett nytt mål är att de svenska utsläppen av svaveldioxid till luft ska minska med 25 procent till år 2010 jämfört med 1995 års nivå. Regeringen har nyligen i den trans- portpolitiska propositionen (prop.
1997/98:56) föreslagit ett mål som inne- bär att utsläppen av kväveoxider från transportsektorn ska minskas med 40 procent till år 2005 jämfört med 1995. Det tidigare målet — som inte nåddes — var att kväveoxidutsläppen skulle minska med 30 procent till år 1995 jämfört med 1980 års nivå.
6.5.5 Utvecklingen Utsläppen av svaveldioxid har minskat med drygt 80 procent och utsläppen av kväveoxider med 15—25 procent sedan 1980. Det innebär att vi har nått målet för utsläppen av svaveldioxid, men inte för kväveoxid. Minskningen av utsläppen beror främst på bättre reningsteknik, ökad energihushållning, minskat svavelinne håll i olja och övergång från olja till el. En rad gamla industrianläggningar har också lagts ned. Minskningen av de försurande utsläppen innebär dock inte att försur—
Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxid 1 000 ton
. Kväveoxid . Svaveldioxid
- - — Beräkning saknas
1980 —83 -85 —87 -89-90-91-92-93-94—95-96 Källa: 808 och Natuwårdsverket. Na 18 SM.
ningsproblemet är över. De försurande effekterna av nedfall och markanvänd- ning måste underskrida gränsen för vad mark och vatten tål för att vara förenligt med en långsiktigt hållbar utveckling. För att nå det långsiktiga miljökvalitets- målet för försurning måste det sura ned- fallet i Sverige av svavel och kväve minska ytterligare med upp till 70 procent från dagens nivå. Regeringen uppskattar att svavelutsläppen i Sverige måste minska med cirka 25 procent och kväveoxidut— släppen med 40—70 procent jämfört med dagens nivå'S. År 1990 var cirka 17 000 sjöar försurade. Sedan slutet av 1980- talet har försurningen av de svenska sjö— arna minskat, bland annat tack vare kalkningen av sjöarna. Däremot har för— surningen av den svenska skogsmarken inte minskat.
6.5.6 Internationell jämförbarhet
Mått på utsläpp av försurande ämnen finns med såväl bland Eurostats, FN:s, Nordiska ministerrådets och Tysklands indikatorer. I samtliga dessa förslag är det svaveldioxid och kväveoxider som mäts.
6.6 Miljöanpassade färdsätt
6.6.1 Miljövårdsberedningens förslag till nycimltal
Miljövårdsberedningen föreslår följande mått på medborgarnas omställning till mer miljöanpassade färdsätt:
' Andel av färdsträckan till och från arbete och skola som görs till fots, per cykel eller genom kollektiva transportmedel som till exempel buss, tunnelbana eller tåg ' Persontransporter i bil (km/person och år)
6.6.2 Miljövårdsberedningens tidigare förslag och remissinstansernas synpunkter
I Miljövårdsberedningens tidigare för- slag angavs flera nyckeltal för att Visa på hushållens, företagens och övriga sek— torers omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle. Följande nyckeltal föreslogs som mått på omställningen till miljöanpassade färdsätt:
' Andel invånare som promenerar, cyklar eller åker kollektivtrafik till och från arbetet ' Andel bilar som klassas i miljöklass 1 ' Antal invånare per bil
När det gäller det första nyckeltalet som föreslogs — andelen invånare som promenerar, cyklar eller åker kollektiv— trafik till och från arbetet — lämnades bland annat följande synpunkter från remissinstanserna.
Socialstyrelsen uppfattar förslaget som ett mått på alternativet att resa till och från arbetet med bil. Måttet säger enligt Socialstyrelsen inte så mycket om hur stort trafikarbete som sker utan egen bil. Socialstyrelsen föreslår att nyckel— talet i stället formuleras på följande vis: totala mängden transportarbete (km/ person) till och från arbetet, samt andel av detta transportarbete som inte sker med egen bil.
Väg— och transportforskningsinsti— tutet vill modifiera nyckeltalet till att gälla alla veckans rutinbetonade resor, eftersom fritidsresorna för närvarande utgör cirka hälften av allt resande och arbetsresorna bara runt en tredjedel.
Uppsala universitet föreslår följan- de omskrivning av nyckeltalet: andelen invånare som promenerar, cyklar eller åker kollektivtrafik till och från arbete i förhållande till den kollektivtrafik som erbjuds.
Lunds universitet anser att hushållens totala trafikarbete bör utgöra nyckeltal. Man anser att utredningen inte har beaktat att endast en fjärdedel utgörs av arbetsresor.
Energimyndigheten tror att nyckel- talet kan leda till målkonflikter med flera andra politikområden. Man har inte bedömt orsakskedjor och konsekvenser med de åtgärder som kan komma att genomföras med anledning av utveck— ling för olika indikatorer. Även måttens relevans kan ifrågasättas. Fortsatta över- väganden bör göras, Vilka inkluderar dels hela samhällets transportarbete, dels även fordons— och drivmedelsteknik.
Länsstyrelsen i Gävleborg anser att de flesta bilresor görs på fritiden och att det därför är önskvärt med ett mått som mäter även detta.
SACO/SN anser att en aspekt som borde vara med är möjligheten till distansarbete. Nyckeltalet bör kopplas till transportpersondagar, dvs. andelen dagar som en individ transporteras till arbetet med egen bil. Målsättningen är så nära 0 procent som möjligt. Då kan både distansarbete och samåkning fångas upp, vilket annars inte är fallet.
LO tycker att nyckeltalet är motiverat, men påpekar att utformningen kan behöva ses över.
När det gäller det andra nyckeltalet — andel bilar som klassas i miljöklass 1 — lämnade remissinstanserna bland annat följande synpunkter:
Väg— och transportforskningsinstitu- tet anser att miljöklasserna för bilar används nätt och jämt i dagsläget, och det är högst osäkert om detta system kommer att få någon betydelse på sikt. Man förslår att nyckeltalet byts mot andel bilar som drivs av förnybara bräns- len eller andel bilar som drar mindre än x kWh per mil och ton fordonsvikt.
Uppsala universitet föreslår följande formulering av nyckeltalet: andel bilar som klassas i miljöklass 1 av alla nya bilar.
Lunds universitet anser att nyckeltalet bör utgå. Möjligheterna att använda begreppet miljöklass i Sverige är helt avhängigt hur förslag till direktiv inom EU utformas.
Energimyndigheten anser att nyckel- talet lider av den svagheten att klassning- en av miljön över tiden troligen kommer att förändras. Det är bättre som indika— tor att använda drivmedelsförbrukning samt utsläpp av olika miljöpåverkande ämnen — dels totalt per personkilometer, dels per tonkilometer.
Länsstyrelsen i Gävleborg anser att den nuvarande miljöklassningen av bilar har ett begränsat värde eftersom den inte är relaterad till koldioxidutsläppen från bilarna.
Karlskrona kommun anser att det är viktigare att miljöanpassa transportsys- temet än fordonsbeståndet. Skador som orsakas av en för ökande bilism anpassad infrastruktur glöms ofta bort i debatten.
Göteborgs kommun anser att nyckel- talet bör vara andelen fordon. Ett annat nyckeltal skulle kunna vara den totala förbrukningen av miljöanpassade bräns— len.
SACO/Agrifack undrar vad nyckel— talet har med hållbarhet att göra.
Miljöförbundet Jordens Vänner vill ha nyckeltalet mängden nysålda bilar som klassas i miljöklass ] jämfört med mängden andra nysålda bilar.
När det gäller Miljövårdsberedning- ens tredje förslag till nyckeltal för miljö- anpassade färdsätt — antal invånare per bil — lämnade remissinstanserna bland annat följande synpunkter:
Väg- och transportforskningsinstitu— tet anser att Miljövårdsberedningens för— slag är ett betydligt bättre mått än måttet
genomsnittlig beläggning i bilar. Eko- logisk hållbarhet påverkas inte bara av körsträckan utan även av hur många bilar som finns. Ju mindre en bil körs, desto längre livslängd får den sannolikt. Om däremot färre bilar utnyttjas effektivare, kan bilparken snabbare förnyas och för- bättras med avseende på miljöprestanda.
Stockholms universitet anser att nyck- eltalet indikerar en aspekt som är viktig från dematerialiseringssynpunkt nyck— eltalet kommer att utvecklas i en positiv riktning om bilpoolskonceptet blir lyckosamt.
Sveriges lantbruksuniversitet anser att man i stället kan använda bensinförbruk— ning per person, eftersom per capita-mått är ofta mer relevant än per BNP-mått, speciellt vid internationella jämförelser.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser att beläggningsgraden är ett bättre mått.
Karlskrona kommun föreslår nyckel- talet volymen av landbaserade långväga ( > 100 km) godstransporter på järnväg kontra lastbil.
Göteborgs kommun tycker att nyckel- talet är intressant, men anser ändå att det knappast är ett mått på bilanvändningen.
Svenska kommunförbundet tycker att måttet kan ersättas med ett mått som beskriver bränsleförbrukningen. Eurostat har tagit fram nationell statistik för användning av fossilt bränsle för motor— fordon per capita. Där det finns interna- tionell statistik och parametrar bör de användas i första hand för att öka jämför— barheten mellan länderna.
Industriförbundet undrar vilken väg— ledande information nyckeltalet egentli- gen ger. Det säger inget om behovet av nödvändig transport till och från arbets— platsen eller om aktuell infrastruktur medger alternativa transportsätt. Dessut— om kan miljöpåverkan från en äldre bil
motsvara påverkan från flera nya bilar med bättre teknik.
SACO/ SN tycker att antal passagerare per transporttillfälle är ett bättre mått.
LO anser att indikatorn bör utgå eftersom det säger föga om bilåkandet och ger intrycket att en hög bilfrekvens generellt bör motverkas.
Miljöförbundet Jordens Vänner före- slår att nyckeltalet byts till: mängd ben— sin, diesel och flygfotogen som används per år.
6.6.3 Miljövårdsberedningens överväganden Vägtrafiken är den största källan till luft- föroreningar och buller, särskilt i tätor- terna. För omställningen till ett ekolo- giskt hållbart samhälle krävs både min— skade utsläpp från bilarna och ett min- skat bilåkande. Katalysatorerna på bensinbilar har inneburit stora förbättringar. De bilar som klarar 1989 års avgaskrav släpper ut omkring 80 procent mindre kolväten och 70 procent mindre kväveoxider än bilar från mitten av 1980-talet. Katalysa- torerna har dock ingen effekt på koldiox- idutsläppen. En fortsatt teknikutveckling, bland annat med miljöklassade fordon, kan minska utsläppen. Dessutom behöver nya miljöanpassade bränslen utvecklas. Men om den totala biltrafiken fortsätter att öka minskar ändå inte utsläppen till— räckligt. Satsningar på trafikplanering och ökad andel kollektivtrafik är därför en förutsättning för att utsläppen ska bli tillräckligt låga. Den enskilde kan påver— ka miljöbelastningen genom att medve- tet välja färdsätt. Framför allt i tätorter är det ofta möjligt att avstå från att köra bil till och från arbetet. I Miljövårdsberedningens första för- slag till nyckeltal föreslogs två mått för att
belysa bilanvändningen - dels andel bilar i miljöklass 1, dels antal invånare per bil. Flera remissinstanser ansåg att det var mer intressant att belysa genomsnittlig beläggning i bilar. Efter samråd med flera experter och myndigheter föreslår nu Miljövårdsberedningen två indikatorer för att mäta våra miljöanpassade färdsätt — dels antal fordonskilometer per invå- nare, dels andelen av färdsträckan till och från arbete och skola som görs till fots, per cykel eller genom kollektiva trans- portmedel.
Några remissinstanser poängterar att fritidsresor ofta är mer omfattande än arbetsresor och att man därför bör inrik- ta sig på att mäta fritidsresorna i stället. Miljövårdsberedningen anser att det ändå bör vara resorna till och från arbete eller skola som bör mätas. På fritiden har man särskilda behov som exempelvis innebär att det kan vara svårare att välja bort bilen för dessa resor.
6.6.4 Beslutade mål Det finns inget mål från riksdagen eller regeringen för detta nyckeltal.
6.6.5 Utvecklingen Vi går cyklar eller åker kollektivt mellan 15% och 20% av färdsträckan till och från arbete och skola. Det visar de resva- neundersökningar som gjorts. Jämför- bara levnadsundersökningar har inte gjorts regelbundet, därför saknas statistik för vissa år.
När det gäller det andra måttet — hur många kilometer bil vi åker per person och år — kan man konstatera att vårt bil- åkande har ökat de senaste decennierna.
Andel av färdsträckan till och från arbete och skola som företas till fots, per cykel eller kollektivt
% av färdsträckan
100 90 80 70 60 50 40 30 __ Vi går. cyklar eller åker kollektivt 20 knappt 20% av färd— 10 sträckan. 0 1978 »85 84—95-96
Källa: Rils—RVU, SCB.
Persontransporterna med bil ökade mel- lan 1978 och 1995, för att sedan minska mellan 1995 och 1996. Den minskningen beror troligtvis på att bensinskatten höj- des. Det visar i sin tur att nyckeltalet är lättrörligt och känsligt för exempelvis styrmedel.
Även för detta mått är det viktigt att mätningarna görs varje år för att få jäm— förlig statistik och därmed se hur utveck— lingen går. Hittills finns bara jämförlig statistik för vissa år från 1970-talet till i dag.
6.6.6 Internationell jämförharhet ,
Denna indikator saknas i EU:s och FN:s förslag. Inom ramen för Världsbankens indikatorarbete (World development indicators) finns däremot ett mått på hur många kilometer alla bilar i ett land åker totalt per år. Antalet bilar i ett land mul-
tipliceras med den genomsnittliga färd— sträckan. Nordiska ministerrådet mäter antal fordonskilometrar för kollektiv— trafiken i huvudstäderna. Storbritannien har med ett mått på antal miles vägtrafik per år.
6.7 Antal miljöcertifierade företag
6.7.1 Miljövårdsberedningens förslag till nyckeltal Miljövårdsberedningen föreslår följande nyckeltal som mätt på företagens om- ställning till ett ekologiskt hållbart samhälle:
' Antal företag som är certifierade enligt EU:s miljöstyrningssystem EMAS (Environmental Manage- ment and Audit Scheme) eller den internationella standardiserings- organisationen ISO:s miljöstyrnings— system ISO 14001
6.7.2 Miljövårdsberedningens tidigare förslag och remissinstansernas synpunkter
Miljövårdsberedningens tidigare förslag stämmer överens med det förslag som nu föreslås.
Vid remissomgången lämnades bland annat följande synpunkter från remiss- instanserna:
Riksrevisionsverket saknar en mer kritisk diskussion kring miljölednings- systemen ISO och EMAS. Certifieringen innebär inte automatiskt att miljöbelast— ningen från företaget är låg utan reglerar endast företagets sätt att arbeta med mil— jöfrågor, inte Vilka miljömål företaget sätter.
Stockholms universitet skriver att de absoluta nyckeltalen skulle kunna relate—
ras till antingen total mängd inom kate- gorin eller antalet invånare och föreslår att man anger antalet ISO-certifierade eller EMAS-registrerade företag per tusen invånare.
Uppsala universitet pekar på ett alter— nativt nyckeltal: andel företag efter stor— leksgrupp som offentliggör en miljö— redovisning.
Lunds universitet anser att bara antalet registrerade anläggningar enligt EMAS bör användas som mått.
Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar att i certifieringen saknas mått på företa- gens transporter av råvaror och produkter. Ett mått på järnvägs—lsjötransporter av gods i förhållande till totalt transporterad godsmängd skulle kunna illustrera detta. Certifieringen i sig innebär inte någon garanti för att den tillverkande produk— ten är miljöanpassad.
Karlskrona kommun är tveksam om nyckeltalet ger tillräckligt bra informa— tion. Ett företag med en för miljön dålig produkt kan klara certifieringen om själva produktionen uppfyller ISO—kra— ven.
Gävle kommun påpekar att certifie— ringen är en krävande process som kostar mycket tid och pengar. Alla företag har inte råd att miljöcertifiera sig. Nyckeltalet kan då ge en snedvriden bild av till- ståndet då miljöpåverkan från företagen till största delen kommer från småskalig verksamhet.
Skogsindustrierna anser att nyckel— talet kan vara relevant.
SACO/Agrifack undrar vad detta nyckeltal har med hållbarhet att göra och vill att nyckeltalet stryks. Avgörande ur hållbarhetsperspektiv är dels de miljö— framsteg som görs, dels inom vilka bran- scher dess system finns etablerade.
Många småföretag utvecklar egna system för miljöstyrning och är inte intresserade av EMAS eller 150.
SACO/ SN anser att ordet antal borde ersättas med andel.
LO anser att indikatorn är relevant även om dess systern inte anger någon given nivå på miljöarbetet. Andel är att föredra framför antal.
NUTEK utgår från att det med ISO åsyftas ISO 14001. NUTEK anser att nyckeltalet är missvisande då det knap— past är vare sig realistiskt eller eftersträ— vansvärt att alla svenska företag ska vara ISO 14001—certifierade eller EMAS- registrerade. Ett bättre nyckeltal är antal företag som arbetar enligt ISO 14001— strukturen och/eller redovisar sitt miljö- arbete. Det som bör mätas är alltså företag/verksamhet som bedriver ett i objektiv mening systematiskt miljö— arbete.
6.7.3 Miljövårdsberedningens överväganden Företagen måste ta ett stort ansvar för att omställningen mot en ekologiskt hållbar utveckling ska bli framgångsrik. Många företag vidtar redan åtgärder till skydd för miljön utöver vad som krävs i lagar och föreskrifter. Sådana initiativ är vikti- ga och driver på utvecklingen. Att miljöanpassa företagen handlar inte bara om att begränsa den direkta påverkan på miljön, till exempel från industriella utsläpp. Hela verksamheten måste miljöanpassas. Företagens pro- dukter påverkar till exempel miljön under hela sin livstid — vid råvaruutvin- ningen, tillverkningen, användningen, skrotningen och också vid transporter i alla dessa led. Tjänsteproducerande före— tag kan också påverka miljön, exempelvis genom sina inköp, transporter m.m.
Frivilliga miljöledningssystem, eller miljöstyrningssystem som de också kallas,
syftar till att förse näringsliv och offentlig verksamhet med verktyg att bedriva ett förebyggande och kostnadseffektivt miljö— arbete. Det handlar bl.a. om att ha tydliga mål och riktlinjer, ansvarsförhållanden och rutiner för att följa upp och redovisa resultaten på miljöområdet. Ett grund- läggande krav är att verksamheten stän- digt ska förbättras. Miljöledningssyste- men är därför viktiga hjälpmedel för att förbättra miljön.
EU har utvecklat miljöstyrningssys- temet EMAS, och den internationella standardiseringsorganisationen ISO har tagit fram systemet ISO 14001. Syftet med dessa system är att etablera arbets- rutiner för miljöarbetet. Inom EMAS ska företagen exempelvis ge ut en granskad och godkänd miljöredovisning varje år.
En synpunkt som kom fram i remiss— omgången av Miljövårdsberedningens första rapport om gröna nyckeltal (SOU 1998:15) var att certifieringen inte auto- matiskt innebär att miljöbelastningen från företaget är låg utan att detta endast reglerar företagets sätt att arbete med miljöfrågor. Miljövårdsberedningen in— stämmer i detta men anser ändå att det är ett bra mått på hur miljöfrågorna förs in i företagens verksamhet. Certi- fieringen innebär också att företaget arbetar med ständiga förbättringar genom att identifiera miljöaspekter av verksamheten, sätta upp mål för miljö- arbetet och utforma program för att nå målen. Genom att miljöledningssystemen introduceras i Sverige bygger företagen upp förutsättningar för att arbeta för miljöförbättringar i alla led i verksam— heten.
Antalet företag i Sverige som är certi- fierade enligt ISO 14001 eller registrera- de enligt EMAS sammanställs kontinu- erligt av SIS och av Miljöstyrningsrådet. Statistiskt underlag finns alltså redan till-
gängligt och behöver inte bearbetas. För framtida redovisning av nyckeltalet bör ett datum fastställas då en kontroll av antalet företag görs. Det kan förslagsvis göras i maj eller juni varje år eftersom företagens miljörapportsarbete kan ha betydelse för certifieringstidpunkt.
6.7.4 Beslutade mål Det finns inga mål från riksdagen och regeringen för detta nyckeltal.
6.7.5 Utvecklingen
Antal miljöcertifierade företag Antal företag 400
300 200
100
1995 1996 1997 28/2 -98
Källa: SiS Miljömärkning.
Det sker en kontinuerlig ökning av anta— let miljöcertifierade företag, men ännu är det bara en liten andel av det totala antalet företag som infört miljöledningssystem.
I augusti 1998 var totalt 350 företag certifierade enligt ISO eller EMAS. Antalet ISO 14001—certifierade företag var 292 stycken och antalet EMAS-registrerade företag var 114 stycken.
6.7.6 lnterngtionejl jämförbarhet Antal miljöcertifierade företag saknas som nyckeltal i de internationella för- slagen.
6.8.1 Miljövårdsberedningens förslag till nyckeltal
Miljövårdsberedningen föreslår följande nyckeltal som mått på resursanvändning och avfallshantering:
' Avfall till soptippar (ton/år)
6.8.2 Miljövårdsberedningens tidigare förslag och remissinstansernas synpunkter Detta nyckeltal fanns inte med i Miljö— vårdsberedningens tidigare förslag (SOU 1998:15). I samband med såväl remissomgång- en som i de diskussioner som vi har fört med experter och myndigheter har detta nyckeltal framhållits som en relevant indikator för att belysa resursanvänd- ning, resurseffektivitet och kretslopps- anpassning. Uppsala universitet påpekade exem- pelvis i remissomgången att det är viktigt att få ett mått på hur väl vi lyckas hålla resurserna i ett kretslopp. Man framhöll att så fort resurserna inte längre är i kretslopp har vi förlorat dem och detta är inte hållbart. Därför föreslogs de två alternativa nyckeltal: andelen av energin som kommer från förnyelsebara energi— källor samt mängden avfall per capita som går till slutdeponi. Svenska kommunförbundet ansåg i remissomgången att det var bättre att använda nivån på deponering av avfall som ett mått än till exempel nivån på materialåtervinning. Man påpekade att statistikunderlag för nyckeltalet är lättill— gängligt mot bakgrund av förslaget till deponiskatt. Även Socialstyrelsen ansåg att ande— len avfall som deponeras kunde vara en lämplig indikator på effektiv resursan— vändning. Socialstyrelsen ansåg att ett
sådant nyckeltal också har en hälso- aspekt, eftersom stora deponier av hus- hållssopor innebär ett latent hälso- problem.
Länsstyrelsen i Blekinge län ansåg att ett bra mått att mäta effektiviteten i resursutnyttjandet är den restmängd som inte utnyttjas, dvs. deponerad mängd avfall. Minskningen av depone- rad mängd avfall skulle enligt Länsstyrel- sen i Blekinge län kunna utgöra ett bra mått på hur effektivt resurserna utnyttjas.
6.8.3 Miljövårdsberedningens överväganden Ekosystemens långsiktiga produktions- förmåga måste säkras. Vi måste hushålla med de ändliga resurserna — t.ex. grus, metaller, olja och gas — framför allt för att användningen av dem medför svåra miljöproblem. I stället bör vi använda förnybara resurser, men inte mer än att naturen hinner förnya dem. Vi behöver därför begränsa inflödet av dessa resurser och i stället återvinna eller återanvända dem när det är möjligt. När en vara eller produkt som vi har använt kastas och hamnar på soptippen kommer dessutom ämnen som varan består av förr eller senare att läcka ut till omgivningen. De mängder avfall som läggs på våra soptippar måste därför minska. Avfall bör i första hand mini- meras, därefter återanvändas, material- återvinnas, energiutvinnas genom för- bränning och i sista hand läggas på deponi/soptipp. Miljövårdsberedningen anser att avfalls- och kretsloppsarbetet är viktiga delar i arbetet med att skapa ett långsik- tigt hållbart samhälle. Olika styrmedel har blivit ett allt viktigare inslag i detta arbete, exempelvis producentansvar, dif- ferentierade renhållningstaxor, utbild— ning, miljömärkning av varor, deponi- skatt, miljöanpassad upphandling m.m.
För att kunna se resultatet av arbetet och för att kunna föreslå nya åtgärder krävs ett gediget uppföljningsarbete där ett viktigt inslag är den avfallsstatistik som tas fram varje år. På lite längre sikt kom- mer även material- och varuflödesstatis- tik bli viktig för att skapa en bild av hur vi använder våra resurser och hur gifter sprids i miljön i samband med tillverk- ning och konsumtion av varor och pro— dukter.
Miljövårdsberedningen vill betona att det behövs fler nyckeltal som speglar detta områdes utveckling mot ett ekolo- giskt hållbart samhälle. Vi har därför inom ramen för de framtida nyckeltalen (se kapitel 7) föreslagit att flera nyckeltal tas fram som belyser detta område. De områden vi pekar på är nyckeltal för materialflöden, användningen av kemi- kalier, konsumenternas produktval samt miljöanpassad offentlig upphandling. För flertalet av dessa nyckeltal har inte statistik funnits tillgänglig och för vissa krävs ytterligare utredningsarbete för att definiera och välja ut själva nyckeltalet.
Miljövårdsberedningen föreslår i detta sammanhang ett färdigt nyckeltal. Hur många ton avfall vi lägger på vår soptippar i Sverige varje år är en bra indi- kator för att belysa resursanvändning, resurseffektivitet och kretsloppsanpass- ning. Nyckeltalet kan också redovisas med befintlig statistik.
Indikatorn fanns inte med i bered- ningens förra förslag (SOU 1998:15), men i de synpunkter som lämnats från flera remissinstanser samt i de diskussio- ner som vi har fört med experter och myndigheter har detta nyckeltal från flera håll framhållits som en viktig och relevant indikator på omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Riksdagen har beslutat att stora delar av det avfall som i dag deponeras i stället ska återanvändas, materialåtervinnas eller energiutvinnas. Regeringen har föreslagit ett förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall från år 2002 och av orga- niskt avfall från år 2005, samt att en skatt införs på avfall som läggs på deponi/sop- tipp.
6.8.5 Utvecklingen I dag lägger vi mindre mängder avfall på soptipparna än vad vi gjorde för fyra år sedan. Vi återvinner också mer av avfallet.
Deponerade mängder på avfallsupplag i Sverige
ton avfall
6 000 000
5 000 000
4 000 000
3 000 000
2 000 000
1 000 000
Mängden
avfall som vi lägger på 1995 1996 1997 soptipparna
Källa:Renhåliningsverksföreningen. minskar.
1994
6.8.6 Internationell jämförbarhet Nordiska ministerrådet använder mäng- den kommunalt avfall till soptippar som mått. Storbritannien har med den totala avfallsmängden samt mängden avfall till deponi som mått bland sina indikatorer.1 EU:s förslag till indikatorer finns flera indikatorer som mäter avfallsmängd och hantering av avfall. EU föreslår följande indikatorer:
' mängd avfall från hushåll och industri ' mängd avfall som återanvänds eller återvinns
' kostnader för avfallshantering
FN:s förslag till miljöindikatorer inne- håller följande förslag på avfallsområdet:
' mängd hushållsavfall per capita ' mängd industriavfall och hushålls- avfall ' kostnader för avfallshantering ' mängd avfall som återvinns eller åte— ranvänds ' hushållsavfall till deponi
FN och Eurostat använder alltså graden av återvinning och återanvändning av avfall som mått.
6.9 Tlllförsel av kväve och fosfor till haven
6.9.1 Miljövårdsberedningens förslag till nyckeltal Miljövårdsberedningen föreslår följande indikatorer på övergödning:
' Fosfor till våra hav (ton/år) ' Kväve till våra hav (ton/år)
Nyckeltalet föreslås ange den totala belastningen från reningsverk, industri samt från jordbruk på våra omgivande hav. När man beräknar belastning utgår man från utsläppen, men man tar sedan hänsyn till retensionen av näringsämnen (som inte når haven) i sediment m.m.
6.9.2 Miljövårdsberedningens tidigare förslag och remissinstansernas synpunkter I Miljövårdsberedningens tidigare förslag (SOU 1998:15) var nyckeltalet följande:
' Tillförseln av kväve och fosfor till kustvatten.
Nedan redovisas en sammanfattning av remissinstansernas synpunkter på för- slaget.
Socialstyrelsen påpekade att det skulle kunna vara möjligt att koppla nedfallet av kväve över mark till de kritiska belast— ningsgränser som är kopplade till risken för kvävemättnad. En annan indikator på belastningen av kväve och fosfor är förbrukningen av gödningsmedel per hektar åkermark respektive skogsmark
SMHI påpekade att metoderna att mäta årlig tillförsel av kväve från lan- dområde till hav är behäftade med osä- kerheter. SMHI påpekade också att nyck- eltalet på sikt bör utvidgas till att omfatta även andra ämnen såsom stabila orga- niska ämnen samt vissa tungmetaller.
Eskilstuna kommun önskar att detta tal även redovisade utsläppen till de stora sjöarna.
LRF anser bland annat att nyckeltalet är ett mycket viktigt och relevant mått på uthållighet.
SACO/Agrifack anser att vår förmåga att i dag kunna mäta utsläppen på ett till- förlitligt sätt inte är godtagbart. Indika- torn ska snarare ses som ett effektivitets- mått. Ett miljömål och därtill hörande indikator skulle i stället vara förbruk— ningen av ändligt fosfor eller andel fosfor i kretslopp anser SACO/Agrifack.
6.9.3 Miljövårdsberedningens överväganden Alla växter och djur behöver näring, bl.a. närsalterna kväve och fosfor. Men för mycket kväve och fosfor kan orsaka stör- ningar. Människan har under 1900-talet åstadkommit en markant ökning av när- salterna i våra hav och sjöar. Detta har lett till en övergödning som påverkar den
biologiska mångfalden vilket även kan hota exempelvis fisket.
Övergödningen är det miljöproblem som påverkat störst arealer i Sverige. Från den norska kusten i väst till Ålands hav i öst är havet bitvis kraftigt övergött. Dessutom är var sjätte sjö alltför närings- rik. Särskilt allvarligt är läget omkring stora tätorts- och jordbruksområden. Även marken påveras och i många sko- gar, ängar och hagmarker har floran för- ändrats.
Övergödningen är ett resultat av fos- for som läcker till vattendrag och kvä- veutsläpp till luft och vatten. Utsläppen kommer särskilt från jordbruket, trafi- ken och utsläpp av avloppsvatten. När det gäller jordbruket är det gödslingen av jordbruksmarken som leder till ett stort utflöde av näringsämnen. Olika utsläpp och utflöden av näringsämnen vållar syrebrist i bland annat vikar och skärgår— dar vilket leder till att fisk och musslor försvinner samt att havskräftor och andra bottendjur slås ut.
Det tar lång tid innan utsläppsminsk— ningar får effekter i miljön. Återhämt— ningsprocessen är lång innan halterna av gödningsämnen når önskvärda nivåer. När det gäller övergödningen av Öster- sjön i sin helhet kan ett ekologiskt håll— bart tillstånd troligen uppnås först mot slutet av nästa sekel. Det är därför viktigt att man bedriver ett skyndsamt åtgärds- arbete. Belastningen av näringsämnen och föroreningar får inte försämra förut- sättningarna för den biologiska mångfal- den eller den marina miljöns produk- tionsförmåga.
Miljövårdsberedningen anser att antal ton kväve respektive antal ton fos- for som belastar våra omgivande hav är bra indikatorer för att följa övergödning- en. Det är ett relativt lättrörligt nyckeltal,
dvs. förändringar i omfattningen av utsläppen syns relativt snabbt på indika- torn. Däremot kan det ta lång tid innan utsläppsminskningar får effekter i miljön.
De uppgifter om tillförsel av kväve och fosfor som redovisas för nyckeltalet gäller belastningen på havet från renings- verk och industri samt från jordbruk. De uppgifter över kväve och fosfor som redovisas gäller dels den totala belast- ningen från reningsverk, industri och jordbruk på alla våra hav (Bottenviken, Bottenhavet, egentliga Östersjön, Öre- sund, Kattegatt och Skagerack) samt en särredovisning av tillförseln till haven söder om Ålands hav.
Beräkningar av tillförsel av kväve och fosfor görs av Naturvårdsverket varje år för Västerhavet och vart tredje år för Östersjön. Uppgifterna som nyckeltalet bygger på ingår i Sveriges rapportering till konventionerna inom ramen för OSPAR respektive HELCOM. Övriga konventionsländer redovisar motsvaran- de uppgifter.
Några remissinstanser har påpekat att metoderna att mäta årlig tillförsel av kväve till haven är behäftade med osäker- heter. Miljövårdsberedningen är med— veten om sådana osäkerheter i beräk— ningsmetoderna för nyckeltalet och har därför noga övervägt om nyckeltalet bör finnas med eller ej. Miljövårdsbered- ningen betonar att övergödningen är ett så viktigt miljöproblem att det ska speglas i uppsättningen nyckeltal. Bered— ningens slutsats är därför att nyckeltalet ger en bra indikation på omfattningen av tillförseln av fosfor och kväve till våra hav.
6.9.4 Beslutade mål Regeringens mål är att vattenburna utsläpp av kväve från mänsklig verksam- het till havet söder om Ålands hav ska
minska med 40 procent räknat från 1995 års nivå. Helsingforskommissionens mål är att närsaltsbelastningen ska minska med 50 procent i Östersjön.
6.9.5 Utvecklingen
Den svenska belastningen av kväve på havet
ton kväve
160 000
140000
Tillförseln av kväve till havet ökade under första halvan av 1990-talet.
1987 1990 .1992 [1995
120000
100 000
40 000
20 000
Totalt Söder om Ålandshav
Källa: SCB och Naturvårdsverket. Na 29 SM.
Tillförseln av fosfor till haven minskade i slutet av 1980—talet och början av 1990- talet men har därefter ökat igen. Tillför- seln av kväve till havet ökade under första halvan av 1990-talet. De mål som tidigare har beslutats har inte uppnåtts.
6.9.6 Internationell jämförbarhet Denna indikator finns med i FN:s förslag till indikatorer för ett uthålligt samhälle.
EU (Eurostat) saknar denna indikator i sitt förslag. Världsbankens arbete med miljöindikatorer inom ramen för World development indicator saknar detta nyckeltal.
Den svenska belastningen av fosfor på havet ton fosfor
6000
Tillförseln av fosfor till havet minskade fram till 1992, men ökar nu igen.
5000
4000
.1987 .1990 .1992 11995
3000
l l l I 2000 I
1000
To al
l I |
l s i l l i I
Ålandshav Källa: SCB och Naturvårdsverket. Na 29 SM.
Konventionerna OSPAR (Konventio nen för skydd av den marina miljön i Nordatlanten) respektive HELCOM (1992 års konvention om skydd av Östersjöom- rådets marina miljö) ställer krav på rap- portering som motsvarar denna indika- tor, vilket innebär att de länder som skri- vit under konventionerna redovisar motsvarande uppgifter.
6.10. Återföring av fosfor till odlingsmark
6.10.1. Miljövårdsberedningens förslag till nyckeltal
Miljövårdsberedningen föreslår följande indikator vad gäller återföring av fosfor till odlingsmark:
' Fosfor som återförs till jordbruket genom användning av slam som gödsel (ton/år)
Indikatorn visar hur mycket slam som klarar de uppsatta riktvärdena och som också faktiskt återförs till odlingsmark.
6.10.2. Miljövårdsberedningens tidigare för- slag och remissinstansernas synpunkter
Miljövårdsberedningens tidigare förslag (SOU 1998:15) överensstämmer med det som nu förslås, men namngavs tidigare som återföring av kvalitativt slam till odlingsmark.
Nedan följer en sammanfattning av remissomgången.
Stockholms universitet, Institutionen för biologisk grundutbildning anser att det är frågan om bara ett delflöde av den näring som återförs till produktiv mark. De anser att de skulle vara bättre att ange all den näring som återförs i relation till potentiellt tillgänglig näring och att ren- heten i näringsflödena ska beaktas.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser att slammet är ett bra nyckeltal men poäng- terar att inte bara slammets innehåll av föroreningar avgör om det återförs till odlingsmark, utan att opinionen mot slammet hindrar att hela den godkända mängden blir återförd till odlingsmark.
Länsstyrelsen i Gävleborg framför att nyckeltalet måste preciseras så att alla förstår vad som menas med begreppet kvalitativt slam. Länsstyrelsen föreslår
följande omformulering: mängden slam som återförs till odlingsmark.
Eskilstuna kommun anser att det skulle vara mer intressant att redovisa den totala importen av fosfor och se detta som ett mått på förlusten av fosfor till sjöar, hav och soptippar.
Karlskrona kommun anser att nyck- eltalet inte kan bli användbart förrän opinionen mot återföring till odlings- mark har svängt. Kommunen föreslår återföring av humanurin till åkermark som nyckeltal. Urinens innehåll av såväl kväve, kalium som fosfor borde göra den viktig ur kretsloppssynpunkt.
Göteborgs kommun anser att nyckel- talet kan anges som andel av den totala slammängden som klarar de uppsatta gränsvärdena och kan återföras till jord- bruksmarken. Som nyckeltal kan även användas mängderna av det fasta biolo- giska avfallet som komposteras eller rötas för biogasutvinning.
Gävle kommun anser att nyckeltalet kan bli missvisande i områden med liten tillgång till odlingsbar mark. Då längre körsträckor ökar kostnaderna så kan ekonomin komma att bli avgörande för återföringen och inte kvaliteten på slam- met i dessa områden.
Svenska kommunförbundet påpekar att det pågår en diskussion om definitio- nen av bra slam. På områden där det finns ont om odlingsbar mark kan kör- sträckor, kostnader m.m. bli avgörande för återföringen av slam.
LRF anser att nyckeltalet bör ändras till att omfatta växtnäringsämnena fos- for, kväve och kalium som kvot mellan den växtnäring som är införd till kom- munen och återförd till jordbruket. Växtnäringsperspektivet är nödvändigt både när det gäller återföring till odlings- mark och förorening av vattendrag. Andra restprodukter som biogasrötres-
ter, humanurin och olika komposter kan då inkluderas i nyckeltalet.
Ekologiska lantbrukarna undrar vad de riktvärden som Miljövårdsberedning— en hänvisar till innebär för innehåll av t.ex. organiska ämnen i slam. Man anser att underlaget till nyckeltal bör inbegripa även detta. LO tycker att nyckeltalet är bra.
6.10.3 Miljövårdsberedningens överväånden Fosfor är livsnödvändigt för människor, växter och djur. Men om vi använder fos- for på ett sådant sätt att det läcker från jordbruksmark till sjöar, vattendrag och hav kan det leda till övergödning, syre— brist och algblomning. Det är därför vik- tigt att använda fosforn effektivt och att åstadkomma ett så bra kretslopp som möjligt.
För att ersätta den fosfor som läcker ut i våra hav och sjöar används bland annat handelsgödsel. Det mesta av den fosfor som ingår i handelsgödsel kom- mer från fosfortillgångar som inte förnyas.
Fosfor återfinns bland annat i reningsverkens slam. Slammet innehål- ler organiskt material och näringsämnen men kan även innehålla en del icke önsk- värda ämnen som smittämnen, tungme— taller och giftiga organiska föreningar. Under perioden 1985 till 1995 var fosfor- innehållet i slammet mellan 2,5 och 2,8 procent. Till viss del återförs detta slam till åkermarken. Men för att kunna åter— föras till åkermarken måste slammet hålla en viss kvalitet och ha mycket låga halter av tungmetaller och organiska miljögifter. Bara det slam som klarar uppsatta riktvärden får därför återföras till åkermark. Naturvårdsverket har till— sammans med LRF och Vatten- och avloppsverksföreningen tagit fram såda- na riktvärden.
Om man förbättrar fosforns krets- lopp och minskar förlusterna av fosfor innebär det att även andra viktiga näringsämnen återförs till åkermarken, och den mängd fosfor som återförs kan fungera som indikator för hur bra hus- hållningen är för en del av dessa ämnen. Miljövårdsberedningen anser därför att återföring av fosfor till odlingsmark är en bra indikator på en aspekt av omställ- ningen till ett ekologiskt hållbart samhäl- le. Nyckeltalet visar dessutom på krets— loppet mellan stad och land.
Några remissinstanser påpekar att det finns ett motstånd hos vissa aktörer mot att använda reningsverkens slam även om det klarar riktvärdena. Att välja återföring av fosfor som ett nyckeltal för ekologiskt hållbar utveckling tror vi kan bidra till en bred diskussion om samhäl- lets användning av tungmetaller och svårnedbrytbara organiska ämnen. En sådan diskussion bör kunna leda till åtgärder som ger bättre möjligheter till återföring av växtnäring. Miljövårdsbe- redningen avser också att utveckla nyck- eltal för kemikalieanvändning (se kap 7).
Vid remissomgången kom det också fram att nyckeltalet även borde omfatta andra näringsämnen. Med nuvarande statistik är det inte möjligt. Miljövårds- beredningen anser att enbart återför— ingen av fosfor är en tillräckligt bra indikator.
6.10.4 Beslutade mål
Regeringen har nyligen föreslagit att slut— na kretslopp bör skapas mellan samhälle och jordbruk för närings- och humus— ämnen, framför allt fosfor. Någon önsk- värd nivå på återföringen av fosfor till odlingsmark har dock inte beslutats.
6.105. Utvecklingen
Mellan åren 1985 och 1991 minskade återföringen av slam till odlingsmark, men sedan 1991 har återföringen ökat. År 1995 återfördes cirka en tredjedel av allt producerat slam till jordbruksmarken. Resten hamnade på soptippar.
Återföring av fosfor i slam till jordbruket
ton fosfor
3 000
2 500
2 000
1 500
1 000
500
1985 1.987 1991 Källa: SCB och Naturvårdsverket, Na 22 SM. SCB Na 40 SM.
1994 1995
6.10.6. Internationell jämförbarhet
I det internationella arbetet saknas mot- svarande indikator.
6.11. Skyddad skog
6.1 1.1 Miljövårdsberedningens förslag till nyckeltal
Miljövårdsberedningen föreslår följande indikatorer som mått på förutsättningar— na för biologisk mångfald i skogen:
' Andel skyddad skog som andel av
produktiv skogsmark ' Andel skyddad skog som inte utgör fjällnära skog
Det som avses är skyddad skog enligt Naturvårdslagen, dvs. skog i nationalpar- ker och naturreservat. Dessutom inklu- deras även skyddad skog i så kallade domänreservat.
6.1 1.2 Miljövårdsberedningens tidigare för- sig och remissingtansernas synpunkter Miljövårdsberedningens förslag motsva— rar det tidigare förslaget. Nedan följer en sammanfattning av remissinstansernas synpunkter på detta nyckeltal.
Uppsala universitet menar att en stor del av det faktiska skyddet inom skogs- bruket erhålls genom hänsynstagande på mark som är föremål för aktiv skogssköt- sel. Nyckeltalet ger därför en partiell bild.
Lunds universitet anser att nyckeltalet bör ändras så att skyddet av skyddsvärda biotoper framhävs, eftersom förslaget inte tar hänsyn till skogsindustrins för ändring i mer miljövänlig riktning.
Sveriges lantbruksuniversitet anser att nyckeltalet inte är något bra mått på grund av dess icke linjära karaktär. Den första procenten skogsmark som skyddas betyder mycket, men värdet av ytterliga- re skydd avtar snabbt. Det måste vara bättre att sätta upp ett mål på andelen produktiv skogsmark som bör skyddas och sedan se hur väl man uppfyllt detta mål. Ett alternativt eller kompletterande nyckeltal skulle kunna baseras på arealen äldre orörd skog enligt riksskogstaxe- ringen.
Energimyndigheten anser att sam- hällsrelevansen hos denna indikator kan ifrågasättas. Tillämpningen av indikatorn leder till målkonflikter mellan närings- politiken och miljöpolitiken. En bättre formulering är andelen skyddad skog av den skyddsvärda skogen. Förutsättning- en är att man kan definiera begreppet skyddsvärd skog samt enas kring hur mycket skog som är skyddsvärd.
Skogsstyrelsen föreslår att nyckelta- lets lämplighet omprövas. Ett alternativ är skog som har naturskogskaraktär, dvs. en variabel som registreras av riksskogs- taxeringen sedan två år tillbaka. Man anser att det bästa vore om Skogsstyrel- sen iick i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket ta fram indikatorer för skogssektorn. Det av Miljövårdsbered- ningen föreslagna nyckeltalen har låg validitet för en bedömning av miljötill- ståndet i skogen. Det finns flera skäl till detta, t.ex. att arealen skyddad skog ökar varje år mer eller mindre oberoende av hur mycket värdefulla skogsbiotoper som förstörs. Det finns inte heller något entydigt innebörd i begreppet skyddad skog, eftersom många stora skogsföretag har avsatt egna reservat och många pri- vata skogsägare skyddar betydande area- ler. Antalet grova träd eller grov död ved påverkas inte av en ändring av arealen skyddad skog utan beror på hur mycket som sparas vid awerkningar. Stora area- ler skyddad skog innehåller ofta områ- den med höga naturvärden och sådana med ganska ordinarie värden. De högsta naturvärdena förekommer som små kärnområden, s.k. nyckelbiotoper, ut- spridda med varierande koncentration i landskapet. Kvaliteten hos de skyddade områdena är alltså helt avgörande för värdet av skyddet.
Länsstyrelsen i Gävleborg anser att begreppet måste preciseras.
Göteborgs kommun anser att nyckel- talet bör kompletteras med ett som anger graden av störning på de skogar som inte är skyddade. Även samhällets tillägnelse av ekosystemets primärproduktion är ett bra mått på ekologisk hållbarhet.
Gävle kommun anser att typ av skydd bör anges. Det finns ju även privata reser- vat och frågan är om dessa ska ingå.
Svenska kommunförbundet anser att
måtten för skyddad skog och ekologisk odlingsmark med fördel kan redovisas för några olika markslag.
Ekologiska lantbrukarna skriver att nyckeltalet är relevant, men att det blir ointressant om man inte kompletterar med miljömål för den produktiva skogs- marken.
Skogsindustrierna anser att nyckel- talet för att vara relevant måste beskriva hur man lyckats bevara den ur biologisk synpunkt mest värdefulla skogen. De frågar också efter hur skyddad skog defi— nieras. Skogsbrukets frivilliga åtgärder måste fångas upp av nyckeltalet. Begrep— pet produktiv skog har en unik defini- tion i Sverige, vilket gör att nyckeltalet inte kan användas vid internationella —
jämförelser.
Skogsägarnas riksförbund framhåller att det för den biologiska mångfalden är svårt att finna en samlande indikator och anger att det kanske behövs flera indikatorer för detta. Man framhåller också att undantagande av skogsmark från brukande är en av flera åtgärder för att den biologiska mångfalden ska beva- ras. Man avråder från att separera andelen skyddad skog som en lämplig indikator, samtidigt som det behövs ytterligare utredningsarbete för att hitta lämpliga indikatorer för biologisk mångfald.
SACO/SN ifrågasätter om den mark som åsyftas, dvs. värdefulla biotoper, verkligen kommer att skyddas med detta nyckeltal. Det skulle vara bättre om nyck— eltalet kunde kopplas till en skyddsklass- ning av skogsmarken.
LO tycker att nyckeltalet är alltför trubbigt. Det skulle vara bättre med nyckeltal som redovisar hur stor andel skog som uppfyller kraven på miljöcerti- fiering.
&,”gtuiliövåreäeämens överväga! Miljövårdsberedningen konstaterar att det är svårt att välja ett enda mått som på ett rättvist sätt speglar utvecklingen av den biologiska mångfalden i landet. Det finns ingen biotop eller art som ensam återger den komplexa verkligheten. Det nyckeltal som vi nu föreslår behöver där- för kompletteras med ytterligare nyckel— tal (se avsnitt 7.1).
Skogsmark med särskilda biologiska värden måste skyddas, bl.a. för att bevara det stora antal växt- och djurarter som finns där. Skogsavverkning påverkar starkt antalet växt- och djurarter i sko- gen. När mängden död ved (stående och liggande döda träd) i skogen minskar, minskar också antalet växter och djur. I en brukad skog finns bara några få pro- cent död ved medan motsvarande siffra för en orörd skog är cirka 25 procent.
Miljövårdsberedningen anser att indikatorn skyddad skog som andel av produktiv skogsmark är ett mått som belyser en av flera viktiga förutsättningar för många skogslevande arter. Produktiv skogsmark som har särskilda biologiska värden behöver skyddas för att bevara den biologiska mångfalden. Skogen be— höver ytterligare skydd för att säkra bio- logisk mångfald. Vårt förslag Visar hur stor andel produktiv skogsmark som för närvarande är skyddad genom Natur- vårdslagen.
Flera remissinstanser har påpekat att många skogsföretag och privata skogs- ägare har avsatt egna reservat och skyddar därigenom betydande arealer. Miljö- vårdsberedningen instämmer 1 dessa syn- punkter och anser att det vore önskvärt att i framtiden även kunna beräkna den frivilligt skyddade skogen. Med dagens statistik är det dock inte möjligt.
Ytterligare något nyckeltal som be- lyser utvecklingen för den biologiska mångfalden på de 95 procent av den pro- duktiva skogsmarken som inte är for— mellt skyddad behöver också utvecklas enligt Miljövårdsberedningen. Under år 1999 har Skogsstyrelsen i uppdrag att utveckla och föreslå delmål för den bio- logiska mångfalden. Dessa delmål eller därur härledda parametrar kan utgöra andra nyckeltal. (För en diskussion om ytterligare nyckeltal för biologisk mång- fald, se avsnitt 7.1).
Av den produktiva skogsmarken är cirka tre procent skyddad, varav merpar— ten finns i det fjällnära området. Utanför detta område är bara 0,5 procent skyd- dad från skogsbruk genom avsättning av reservat. För att behålla den nuvarande artrikedomen behöver en betydligt stör- re andel av skogsarealen lämnas ostörd. Viktiga komplement till naturreservat är de nya styrmedlen biotopskydd, natur- vårdsavtal och stöd till naturvårdsåtgär- der. Till detta kommer dessutom cirka 40 000 kvadratkilometer lågproduktiva sko- gar som skyddas genom Skogsvårdslagen.
I dag utgörs den helt övervägande delen skyddad skog av fjällnära skogar. Eftersom den skyddade skogen utanför det fjällnära området också är mycket viktig för förutsättningarna till artrike- dom föreslår Miljövårdsberedningen att nyckeltalet även bör visa var den skydda- de skogen finns. I beredningens nya för- slag ingår därför även ett mått på hur stor andel av den produktiva skogsmarken som inte utgörs av fjällnära skog. Nyckel- talet som anger andel skyddad svensk skog enligt Naturvårdslagen, respektive andelen skyddad skog utanför den fjäll- nära skogen, innebär att befintlig statis- tik kan användas.
Regeringen har nyligen föreslagit att ytterligare cirka 250 000 hektar skogs- mark bör skyddas som naturreservat och cirka 25 000 hektar som biotopskydd- sobjekt. Om detta uppnås ökar andelen skyddad skog till knappt 5 procent.
6.115 Utvecklingen Mellan åren 1990 och 1996 ökade ande— len skyddad skog med 1,2 procentenhe- ter. Nästan 80 procent av den skyddade skogen finns i det fjällnära området. Det framtida skyddet bör bland annat priori- tera skogar utanför fjällområdena.
Skyddad skog som andel av produktiv skogsmark, 1990-1996 % Icke fjällnära skor: _
4,0 3,5
Andelen 3.0 skyddad skog 2,5 ökar långsamt. 2 0
1,5
1,0 0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
'Mätvårde för 1990 saknas.
Kalla: Skogsstatistisk årsbok. Skogsstyrelsen.
6.11.6 Internationell jämförbarhet FN har med motsvarande indikator i sitt förslag. 1 Eurostats förslag finns miljö— skyddade områden som andel av total area. Nordiska ministerrådet har indika- torn andel skyddade områden i sitt arbe- te och Tyskland har föreslagit arealen ekologiskt prioriterade områden som en indikator.
6.12. Remissinstansernas allmänna synpunkter på Miljövårdsberedningens förra förslag (SOU1998:15)
Miljövårdsberedningens första förslag till gröna nyckeltal (SOU 1998:15) har varit på remiss och ett sextiotal remissin- stanser har lämnat remissvar. Här nedan följer en kort sammanfattning av remiss- instansernas mer allmänna synpunkter på Miljövårdsberedningens förra förslag till gröna nyckeltal. Utförligare synpunk- ter på de enskilda nyckeltalen har läm- nats i anslutning till genomgången av varje nyckeltal i detta kapitel.
' Remissinstanserna är överlag positi- va till både ansatsen att utveckla gröna nyckeltal för ekologiskt hållbar utveckling och till flera av Miljö- vårdsberedningens förslag till nycel— tal även om många remissinstanser är kritiska till enskilda nyckeltal. Några remissinstanser är mycket kritiska till förslaget som helhet som de tycker är ett hastverk, men de är ändå eniga om att förslagen kan användas som grund för fortsatt arbete.
' Flertalet av remissinstanserna understryker att förslaget behöver utvecklas och förankras ytterligare. Många remissinstanser vill delta i ett sådant fortsatt arbete.
' Många remissinstanser tycks före- dra begreppet indikator.
' Flera remissinstanser har synpunk- ter på att regeringen gett ett uppdrag om att formulera indikatorer för eko— logiskt hållbar utveckling och inte för hela hållbarhetsbegreppet.
' De flesta remissinstanser anser att nyckeltalen måste formas så att de kan användas under en lång tid. Arbete med nyckeltalen på olika håll bör samordnas så att man slipper dubbelarbete.
' Många remissinstanser vill veta vilka urvalskriterier eller metoder Miljövårdsberedningen har använt.
' Några remissinstanser, bl. a. Naturvårdsverket, framför också att en kontinuerlig översyn av nyckel- talen är nödvändig i takt med att samhället och miljöproblemen förändras.
' Några remissinstanser berör problemet med bristande statistik som riskerar att leda till att man mäter det man kan mäta i stället för det man vill mäta.
7. Framtida nyckeltal
I detta kapitel presenteras Miljövårdsbe- redningens förslag till och bedömning av sex framtida områden där gröna nyckel— tal bör utvecklas och tas fram. Dessa sex framtida nyckeltal bör spegla:
' Biologisk mångfald
' Materialflöden ' Användningen av kemikalier ' Konsumenternas produktval
' Miljö i undervisningen] miljömärkta skolor ' Miljöanpassad offentlig upphandling
Utöver de elva färdiga och presenterade nyckeltalen föreslår vi alltså ytterligare sex nyckeltal, men de kan inte redovisas ännu på grund av att det saknas statistik eller på grund av att själva nyckeltalet inte är färdigutvecklat. Vi kallar dem därför för framtida gröna nyckeltal. Vi bedömer att de ska kunna redovisas under år 1999.
7.1. Biologisk mångfald
I Sverige finns omkring 50 000 arter av växter, svampar och djur. Det är cirka tre procent av det totala artbeståndet i värl— den. När det gäller vissa artgrupper, främst mossor och lavar, är Sverige väl så artrikt som den tropiska regnskogen. Åtskilliga arter inom dessa grupper har betydande delar av sitt europeiska bestånd här. Den direkta orsaken till att arter trängs undan och försvinner är i de flesta fall att deras livsmiljöer förändras eller förstörs.
Miljövårdsberedningen konstaterar att det är svårt att välja ett enda mått som på ett rättvist sätt speglar utvecklingen av den biologiska mångfalden i landet. Det finns ingen biotop eller art som ensam
återger den komplexa verkligheten. Det nyckeltal som vi redan har föreslagit — andel skyddad skogsmark — behöver där- för kompletteras med ytterligare nyckeltal.
Miljövårdsberedningen har diskute- rat olika möjliga indikatorer för biolo- giskt mångfald.
Det finns exempelvis några enskilda biotoper som är särskilt intressanta för den biologiska mångfalden, till exempel ogödslad betesmark. Men man kan också följa utvecklingen för någon enskild art eller några utvalda arter som vägs samman till ett index. I det interna— tionella arbetet med nyckeltal finns också flera exempel på mått för biologisk mångfald. Det vanligaste måttet interna— tionellt verkar vara antal hotade arter i förhållande till det totala antalet arter i ett land. Detta mått anses dock av många experter vara otillförlitligt och inte ett representativt mått på biologisk mångfald.
Miljövårdsberedningens bedömning är att endast ett eller högst två ytterligare nyckeltal för biologisk mångfald kan väl— jas eftersom nyckeltalen bör vara få till antalet för att vara överblickbara. De för- slag som beskrivs nedan är fortfarande på idéstadiet och flertalet behöver vida- reutvecklas. Miljövårdsberedningen eftersträvar också att sådan statistik som redan tas fram eller som kan tas fram utan större ytterligare arbetsinsatser eller kostnadsökningar, ska utnyttjas för nyckeltalet.
Vi har varit i kontakt med bland annat Naturhistoriska Riksmuseet samt ArtDatabanken (en gemensam enhet för Sveriges lantbruksuniversitet och Natur- vårdsverket). Både Naturhistoriska Riks- museet och ArtDatabanken arbetar med
att utveckla indikatorer för biologisk mångfald. ArtDatabanken är en kun— skapsbank vad gäller arters överlevnads- situation i landet; man samlar in, lagrar, analyserar, utvärderar och tillhandahål- ler viktig information om såväl hotade arter som om andra minskande och sällsynta arter. ArtDatabanken samman- ställer också förslag till nationella så kal- lade ”rödlistor”, som därefter fastställs av Naturvårdsverket.
Tillsammans med ArtDatabanken diskuteras sex olika nyckeltal för biolo- gisk mångfald, utöver det redan föreslagna (andel skyddad skogsmark). De nyckeltal som diskuteras är följande:
' Rödlistade arter
Utgångspunkten för detta nyckeltal är ett index av förändringarna för våra mest utsatta arter. Förändringarna kan mätas i samband med den revision av ”rödlistor— na” som i dag görs ungefär vart femte år. Nyckeltalet kan konstrueras så att man summerar antal steg uppåt eller nedåt för en art i rödlistehierarkin, vilken består av följande sex kategorier: försvunnen, akut hotad, starkt hotad, sårbar, missgyn- nad/insatsberoende samt utom fara. För- ändringarna registreras för de arter där hotsituationen förändrats, dvs. om en art flyttats från en kategori till en annan. Indexet beräknas enligt följande: (förän- dringssteg i hierarkin/n) x 100, där n är antal rödlistade arter.
' Artmångfald
Utgångspunkten för detta nyckeltal är att mäta den stora artmångfaldens utveck- ling i landet. Detta görs indirekt genom ett urval av så kallade indikatorarter och andra arter som speglar den generella artmångfalden. Förenklat innebär indexet
att ett urval arter — ungefär 150 stycken — väljs ut för att ingå i indexet. Arterna som Väljs ut kan dels vara representativa för flertalet svenska arter, dels vara känsliga/ indikativa för miljöförändringar, dels vara möjliga att övervaka på en årlig basis. Situationen för arterna samman— fattas i ett index.
Arternas situation kan mätas i olika enheter, till exempel antal individer, antal ungar under året eller index från invente- rade provytor. För att spegla utveckling- en inom de olika naturtyperna kan man låta indexet bestå av ett antal delindex för olika naturtyper som skogslandskap, odlingslandskap, våtmark, rinnande vatten/sjö, hav, fjäll samt urban miljö. Artindexet utgår från år 1 som kan vara exempelvis år 2000. År 1 sätts varje arts delindex till 1,0 vilket motsvarar medel- tillståndet under de senaste fem åren före startåret. Årets redovisade tillstånd sätts till rullande treårsmedeltal. Högst om- kring 20 procent av värdena får sakna data ett givet år.
Av det rullande treårsmedelvärdet räcker det med en mätpunkt under inne- varande år, alternativt mätpunkter för båda de två föregående åren. När de olika naturtypernas delindex vägs samman till nyckeltalet bör en viktning göras som speglar flera olika faktorer såsom natur- typens totala areal, artrikedomen, påver— kansgraden, viljan att bevara arten och även det internationella perspektivet.
Eftersom nyckeltalet förutsätter att det finns en kontinuerlig uppföljning/ övervakning av de ingående arterna bör arturvalet i så stor utsträckning som möjligt göras så att arter som redan över- vakas kontinuerligt tas med (exempelvis många fåglar och kärlväxter). Ska nyckel- talet bli rättvisande bör dock även vissa arter ingå som i dag inte övervakas (exempelvis ryggradslösa djur och kryp-
togamer). I sådana fall innebär det att ytterligare medel behövs för detta inom ramen för den nationella miljööver- vakningen.
'Odlingslandskap
Utgångspunkten för detta nyckeltal är att mäta arealen av högkvalitativa gräsmarker vilkas tillgång i landskapet starkt styr förekomsten av många olika arter. Nyckel- talet skulle kunna konstrueras som sum— man av arealen ogödslad betesmark och arealen ogödslad slåttermark
'Våtmark och rinnande vatten
Utgångspunkten för detta nyckeltal är att mäta förekomsten av våtmarker och ore- glerade vattendrag som båda är av stor betydelse för den biologiska mångfalden. Nyckeltalet skulle kunna konstrueras så att man viktar samman arealen våtmarker och oreglerade vattensträckor, men även andra alternativa konstruktioner kan tänkas.
' Hav
Utgångspunkten för detta nyckeltal är att mäta arealen syrefria bottnar. Sådana syrefria bottnar begränsar starkt fort- levnaden av ett stort antal arter. Nyckel- talet kan konstrueras som andelen syrefri areal i förhållande till total bottenareal. Nyckeltalet kan även delas upp i olika regioner.
'Fjäll
Utgångspunkten för detta nyckeltal är en bedömning att renbetestrycket har stor betydelse för den biologiska mångfalden i fjällen. Ett nyckeltal som mäter eller inkluderar antalet renar i fjällregionen
vore därför värdefullt. Nyckeltalet kan konstrueras som antal renar i fjällregio- nen, men även ytterligare variabler skulle kunna tas med.
7.2. Materialflöden
En viktig orsak bakom miljöproblemen är de stora materialströmmarna i sam- hället. Det handlar både om den totala användningen av material och om vilka material vi väljer. Vi behöver minska inflödet till samhället, särskilt av material som är skadliga för hälsa och miljö. Genom materialsnåla och långlivade varor, och genom återanvändning och återvinning av materialen i kretslopp, kan vi hushålla och effektivisera använd- ningen.
Miljöarbetet har också börjat fokusera allt mer på problemet med den intensiva omsättningen och förbrukningen av material och varor. En minskning av för— brukningen av material och energi med faktor 4 eller 10 — beroende på tidshori— sont — och en ökad grad av återanvänd- ning och återvinning diskuteras exem- pelvis. I framtiden behöver vi kunna följa upp beslut som rör varor och material och följa förbrukningen av olika resurser men ännu finns inte statistik som ger det nödvändiga underlaget för detta.
I propositionen Svenska miljömål (prop.l997/98:145, sid.186 ff.) aviserar regeringen ett uppdrag till Statistiska centralbyrån att utveckla statistik för materialflöden i samhället. Det anges också att arbetet bör ske i samverkan med bland annat Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. Regeringen anser att det finns ett motsvarande behov att bygga upp en officiell materialflödes- statistik för att på sikt kunna följa trender och grad av måluppfyllelse i riktning mot ett kretsloppsanpassat samhälle. Material- flödesstatistik ger underlag för att under-
söka effekter av att byta till mer miljö- anpassade material. De materialflöden som enligt regeringen behöver följas är miljö- och hälsofarliga ämnen samt stora, ekonomiskt betydelsefulla materialflöden som till exempel järn och stål, massa och papper, grus, cement och livsmedel.
Syftet med att följa de stora material- flödena är i ett svenskt perspektiv framför allt dess koppling till materialutnyttjande, energiförbrukning och avfall. De stora materialflödena har en stark koppling till energibehovet. Genom denna koppling kan nya möjligheter till energieffektivise- ring och utsläppsreducering studeras.
Materialanvändningen ger således en bild av vad behovet av energi består av och därmed andra aspekter på möjlig- heterna till energi- och resurseffektivi— sering.
Användning av jungfruliga metaller kan vara ett mått som kan användas som nyckeltal för materialflöden i framtiden när det finns ett statistikunderlag. Ett annat mått för att mäta materialflödet i samhället är att mäta återanvändning och materialåtervinning av några strate- giska material. Men även här saknas deti dag statistik som kan ligga till grund för ett sådant nyckeltal.
Internationellt finns flera arbeten med materialflödesstatistik och indika- torer för materialflöden. För närvarande pågår ett EU-samarbete inom material- flödesområdet med syfte att sprida infor- mation om de studier som hittills gjorts. Statistiska Centralbyrån deltar i projektet.
TMR (Total Material Requirements) är en materialflödesindikator som håller på att utvecklas i samarbete mellan Wuppertalinstitutet, World Resources Institute, japanska National Institute for Environmental Studies och holländska miljöministeriet.
TMR motsvarar den totala vikten av allt material som flyttas eller extraheras från naturen för att upprätthålla ekono- min och påminner till strukturen om ekonomiska räkenskaper. En del av dessa materialflöden kommer in i ekonomin som varor, men stora delar syns aldrig i den ekonomiska bokföringen.
Intresset för materialflödesstudier är stort också i de andra nordiska länderna.
7.3. Användning av kemikalier
Det moderna samhället är i hög grad beroende av en mängd kemikalier. I dag används över 30 000 olika kemiska ämnen i världen. Användningen av kemi— kalier påverkar både Vår hälsa och miljön. Farliga ämnen kan komma ut i miljön genom utsläpp från tillverkningsindus- trin, men ännu vanligare är att kemiska ämnen ingår i varor som sprids via handel över hela världen. Ämnena kan då läcka ut i miljön vid användningen av varorna eller då dessa slutligen blir avfall. I miljön sker en ytterligare spridning genom vin- dar, vattenströmmar och andra naturliga processer.
Många ämnen är långlivade och en del kan därtill ansamlas och spridas i miljön på ett sätt som inte kan förutses. För att en giftfri miljö ska kunna åstad- kommas måste utsläpp, läckage och diffus spridning av farliga ämnen upphöra.
Enligt miljökvalitetsmålet i regering- ens proposition Svenska miljömål (prop. 1997/98:145) ska miljön vara fri från ämnen som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota männi- skors hälsa eller den biologiska mång- falden. För att uppnå detta mål behöver de mest skadliga ämnena avvecklas helt. Hit hör exempelvis vissa tungmetaller — kvicksilver, bly och kadmium — liksom många organiska ämnen som tar lång tid att bryta ned i naturen och som lagras i
kroppen hos människor och djur. Till de ämnen som behöver avvecklas eller begränsas hör också många cancerfram- kallande och allergiframkallande ämnen. Kemikalieinspektionen publicerar regelbundet statistik över miljö— och hälsoskadliga kemikalier. Men för att kunna välja en strategisk kemikalie eller grupp av kemikalier att följa behövs ytterligare analys av kemikalieanvänd— ningen i samhället och kemikaliernas effekter i miljön. Det pågår arbete för att ta fram ett rättvisande nyckeltal för kemi- kalieanvändningen som det finns eller går att ta fram statistiskt dataunderlag för. Miljövårdsberedningen bedömer att ytterligare analyser krävs innan ett nyckel- tal för kemikalieanvändningen kan före- slås och presenteras. Exempel på nyckeltal för kemika- lieanvändningen kan vara följande:
'Ett hälso- eller miljöskadligt ämne
'En grupp av hälso- eller miljöskadliga ämnen
Olika grupper av ämnen är tänkbara att följa, exempelvis ämnen på Kemi- kalieinspektionens OBS—lista och/eller begränsningslista. Ett annat alternativ är att redovisa volymförändring i den så kallade begränsningslistan. Ett problem är att både hög- och lågvolymämnen är blandade på de båda listorna. En mycket liten konjunkturorsakad förändring i ett högvolymämne som till exempel ben- sen eller klor, dränker då en 90 procentig minskning av ett kanske mycket farligt lågvolymämne. Ett sätt att överbrygga detta problem kan vara att redovisa ämnena på OBS-listan och/eller begräns- ningslistan men uppdelat på hög- och lågvolymämnen.
Ett annat sätt är att redovisa ett urval av ämnen från CBS och begräns-
ningslistan, t.ex. alla ämnen utom hög- volymämnena.
' Användning av bekämpningsmedel
Ett mått skulle kunna vara försåld, till- verkad och importerad mängd aktiv substans i bekämpningsmedel eller grupp av bekämpningsmedel. Substansernas farlighet bör kunna viktas samman så att det är möjligt att ta fram ett index. Statistiktillgången är god för bekämp- ningsmedel, till exempel för biocider, träskyddsmedel, båtbottenfärger, växt- skyddsmedel, slembekämpningsmedel och fungicider.
De arbeten som pågått med krav på minskning av användningen av bekämp- ningsmedel som skett de senaste 15 åren gäller främst växtskyddsmedel. Övriga bekämpningsmedel har inte minskat i samma utsträckning. Vissa har dessutom ökat i användning. Det kan därför vara motiverat att följa några sådana pro- duktgrupper.
' Någon utvald grupp av kemiska produkter
Ett nyckeltal skulle kunna följa ändrade kvantiteter av någon utvald produkt- grupp som har stor spridning i samhället, exempelvis målarfärg.
7.4. Konsumenternas produktval
Konsumenternas produktval är av stor betydelse för att ge signaler till producen- ter av varor och tjänster om att de måste utveckla mer miljöanpassade produkter.
Miljövårdsberedningen bedömer att ett nyckeltal för konsumenternas pro- duktval bör tas fram. Det har dock visat sig vara svårt att finna statistik och relevanta underökningar att bygga ett sådant nyckeltal på. Ett nyckeltal som övervägts inom ramen för vårt arbete är
bl.a. andelen försålda varor som är miljö- märkta. Även enkätundersökningar av konsumenternas attityder till att handla miljöanpassat har diskuterats som under— lag för ett nyckeltal för konsumenternas produktval. Statistiska centralbyrån har vid flera tillfällen ställt frågor till ett urval av hushåll i Sverige om inställ- ningen till att köpa och använda miljö— anpassade alternativ av tvättmedel, disk- medel, batterier m.m. Miljövårdsberedningen bedömer att ett ytterligare analysarbete krävs innan förslag kan lämnas på ett lämpligt nyckeltal för konsumenternas produkt- val som indikator på allmänhetens livsstil och omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle. Nyckeltalet bör tas fram i samarbete med Konsumentverket, Natur- vårdsverket och Statistiska centralbyrån.
7.5. Miljökunskap i undervisningen/miljömärkta skolor
Insikt är den Viktigaste drivkraften för förändring. Kunskap om miljöfrågor måste därför in tidigt i skolornas under- visning. Det är i dag upp till varje enskild skola att välja hur miljöundervisningen integreras i den övriga undervisningen eftersom miljö inte är ett eget ämne i grundskolan.
Skolverket och Naturvårdsverket arbe- tar bland annat med att ta fram kriterier för miljömärkning av skolor. För att en skola ska bli miljömärkt krävs både att miljöfrågorna ingår i undervisningen och att miljötänkandet finns med i skolans övriga arbete. Kriterierna för miljömärk- ning av skolor är inte färdiga ännu.
Miljövårdsberedningen bedömer därför att detta arbete bör avvaktas innan ett sådant nyckeltal kan föreslås.
7.6. Miljöanpassad offentlig upphandhng
Den offentliga upphandlingen omfattar stora belopp varje är, nästan 300 miljar- der kronor. Det vore önskvärt att utveckla ett nyckeltal för att mäta hur upphand- lingen förändras till mer miljöanpassade produkter och tjänster. Regeringen har tillsatt en delegation för offentlig upp- handling som ska se över möjligheterna att ta ytterligare miljöhänsyn vid offentlig upphandling.
Miljövårdsberedningen bedömer att ytterligare analys behövs innan ett färdigt nyckeltal kan föreslås som indikator på den offentliga sektorns omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle.
7.7. Fortsatt arbete
Miljövårdsberedningens tanke är att den uppsättning nyckeltal som Miljövårds- beredningen föreslår ska kunna användas av regeringen för redovisningen till riks- dagen av utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Miljövårdsberedningen föreslår att regeringen årligen publicerar nyckeltalens utveckling och att Natur— vårdsverket bör ansvara för att underlag till den årliga redovisningen tas fram.
8. Bedömning av ekonomiska och andra konsekvenser
8.1 Ekonomiska konsekvenser
För detta uppdrag gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer om att pröva offentliga åtaganden. Det som skulle kunna orsaka kostnader för sam- hället i vårt förslag är framtagandet av den statistik som krävs för att redovisa nyckeltalen. Miljövårdsberedningens strävan har därför varit att föreslå gröna nyckeltal som bygger på befintliga statis- tik- och dataunderlag.
Vi kan konstatera att en redovisning av gröna nyckeltal går väl i linje med de allmänna strävandena inom regerings— kansliet att utveckla mål- och resultat- styrningen, bland annat när det gäller att förbättra redovisningen av mål och resultat till riksdagen.
För de nyckeltal som vi föreslår, änns befintligt statistik- och dataunderlag.
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen utvecklat ett system för upp- följning av de 15 miljökvalitetsmål som regeringen presenterade i propositionen Svenska miljömål — Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop.1997/98:145). Naturvårdsverkets system inkluderar ett 60—tal olika indikatorer. Flertalet av Mil- jövårdsberedningens elva gröna nyckel- tal kommer att återfinnas bland dessa indikatorer. Våra nyckeltal kan därför delvis ses som ett urval av indikatorer ur Naturvårdsverkets system för uppfölj- ning av miljökvalitetsmålen.
Konsekvenserna när det gäller de framtida nyckeltalen är svårare att bedö- ma eftersom de ännu inte är färdigut— vecklade. För vissa av dem är det dock
just bristen på statistik som gjort att de inte är färdigutvecklade. Miljövårdsbe— redningens ambition att nyckeltalen ska bygga på befintliga statistik- och dataun— derlag kvarstår givetvis även i det vidare arbetet. Samtidigt tycker vi det är viktigt att peka på att det kan behövas nya typer av statistik om vi verkligen ska kunna bedöma läget i miljön.
Miljövårdsberedningen föreslår att Naturvårdsverket ska ha huvudansvaret för att årligen presentera utvecklingen av de gröna nyckeltalen för bl.a. allmänhet och regering. Detta innebär bl.a. att sam- ordna arbetet med att ta fram underlag till nyckeltalen. Vår bedömning är att detta arbete kan rymmas inom ramen för myndigheternas ordinarie verksam- het eftersom de gröna nyckeltalen bör ingå i den uppsättning indikatorer som tas fram för att årligen följa upp de 15 miljökvalitetsmål regeringen föreslår i proposition1997/98zl45.
Redovisningen av gröna nyckeltal är ett viktigt led i arbetet för att allmänhet, riksdag och regering ska får bättre infor- mation och kunskaper om effekter av genomförda åtgärder på miljöområdet. Det bör kunna leda till en bredare och mer saklig debatt om vilka åtgärder som är mest angelägna och mest kostnadsef- fektiva.
För de elva nyckeltalen änns beäntlig statistik i dag. På omstående sida redo- visas var statistiken tas fram för respekti- ve nyckeltal.
MVB:s gröna nyckeltal
Användning av energi
El för uppvärmning
Utsläpp av koldioxid
Bensenhalt i luft
Utsläpp av försurande ämnen
Miljöanpassade färdsätt
Antal miljö- certifierade företag
Avfall till soptipp
Tillförsel av kväve och fosfor till haven
Återföring av fosfor till odlingsmark
Skyddad skog
Statistik finns. Beredningen föreslår ingen sektors- indelning eftersom sådan statistik saknas
Statistik finns
Statistik finns. Beredningen föreslår ingen sektors— indelning eftersom sådan statistik saknas
Statistik finns
Statistik finns
Statistik finns
Statistik finns
Statistik finns
Statistik finns
Statistik finns
Statistik finns
Var finns statistik?
SCB
SCB NUTEK
SCB NV
URBAN- nätet
SCB NV
Riks-RVU SCB
SIS-miljö- märkning
Renhållnings- verks- föreningen
SCB NV
SCB NV
Skogs- styrelsen
Bedömning av statistiskt underlag m.m. för de framtida nyckeltalen redovisas nedan:
Framtida Var nnns gröna statistik?
nyckeltal
Biologisk Olika former av statistik finns. bland annat i artdatabasen. ArtData- mängfald Svårigheten ligger i att hitta ett eller ett par nyckeltal som banken ger en rättvis bild av helheten.
Material- Statistik saknas idag. SCB har fått i uppdrag att ta fram flöden sådan statistik.
Användning av Statistik finns till stor del, men svårigheter att hitta ett nyckeltal Kemi kemikalier som ger en god helhetsbild.
Konsumenter- Statistik saknas idag. nas produktval
Miljömärkta Skolverket och Naturvårdsverket arbetar med att ta fram skolor ett system för detta, när systemet träder i kraft år data för nyckeltalet inget problem eftersom systemet ändå kommer att kräva någon form av register.
Miljöanpassad Statistik saknas idag. offentlig upphandling
8.2 Andra konsekvenser
För detta uppdrag gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer om att redovisa regional— och jämställdhetspoli- tiska konsekvenser samt konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyg- gande arbetet. Vårt förslag går ut på att välja ut och redovisa nationella indika-
torer för en ekologiskt hållbar utveck- ling. Arbetet bygger i huvudsak på redan beäntlig nationell miljöstatistik.
Vår bedömning är att innehållet i vårt förslag är av den karaktären att det inte på ett meningsfullt sätt kan göras en analys utifrån dessa perspektiv.
Carlson Ulrika, On indicators for Sustainability, Uppsats för avläggande av teknisk licentiatexamen i fysisk resursteori, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg 1997
De Facto — uppföljning av föreslagna nationella miljökvlitetsmål, Naturvårdsverket, 1998
Eco-Efficiency, OECD, Paris 1998
Gröna nyckeltal — rapport till Miljövårds- beredningen, Statistiska centralbyrån, 1998
Gröna nyckeltal i kommunal redovisning, Svenska kommunförbundet 1996, ISBN nr 91-7099-597-4
Gröna nyckeltal för en ekologiskt hållbar utveckling, Miljövårdsberedningen, oktober 1998
Indicators of Sustainable Development — A pilot study following the methodology of the united Nations Commission on Sustainable Development, European Commission (DGXI) and Statistical Office of the European Communities (Eurostat), European Communities, 1997
Indicators of Sustainable Development — Framework and Methodologies, United Nations, 1996
Indicators of the State of the Environment in the Nordic Countries, Nordiska Ministerrådet, TemaNord 1997:537, Köpenhamn 1997.
Indikatorer för hållbar utveckling — en pilotstudie, Rapport 1998:11, Statistiska centralbyrån, 1998
Miljö för en hållbar hälsoutveckling — förslag till nationellt handlingsprogram, Betänkande från Miljöhälsoutredningen, SOU 1996:124
Moldan, Bedrich and Billharz, Suzanne. Sustainability indicators — report of the project on Indicators of Sustainable Development. Published by John Wiley and Sons Ltd, West Sussex, England 1997, Scientific Committee on Problems of the Environment, SCOPE 58, ISBN 0-471—97352-1.
Proposition 1997/98:145 Svenska miljömål — Miljöpolitik för ett hållbart Sverige.
SOU 1998:15 Gröna nyckeltal för en ekologiskt hållbar utveckling, Miljövårds- beredningen, januari 1998
Sustainability Counts — Consultation paper on a set of headline indicators of sustainable development, Department of the Environment, Transport and the Regions, United Kingdom 1998.
Towards Sustainable Development — Environmetal Indicators, OECD, 1998
World Development Indicators 1998, The World Bank, Washington, 1998
Bilaga 1: Kommuners gröna nyckeltal
Enköping
Miljöutredningen1996 innehåller ett an- tal indikatorer på miljöläget. De är i hu— vudsak beskrivna i ord, men en del siffror änns. Indikatorerna är följande:
' Luftföroreningar från vägtrafik i kom- munens tätorter ' Luftföroreningar från vedeldning
' Ozon
' Växthuseffekt
' Försurning ' Kommunalt dricksvatten ' Enskilt dricksvatten ' Övergödning ' Organiska miljögifter ' Metaller
' Koppar och zink ' Avlopp
' Traäk
' Avfallsmängder ' Återvinningscentraler för grovsopor ' Förpackningsinsamling ' Källsortering av organiskt avfall
Falun
I det kompletta Agenda 21-bokslutet änns 24 jämförelsetal. Några exempel änns på kommunens hemsida. För föl- jande rubriker änns nyckeltal: ' Deponering av vissa avfallsslag på Falu avfallsanläggning ' Material till återvinning
' Avloppsslam ' Energitillförsel och energislag ' Energislag i fjärrvärmen ' Kopparstadens (kommunala bostads- bolaget) uppvärmning ' Elanvändningen i Falu kommun ' Traäkflöde
' Alternativa fordonsbränslen ' Utsläpp av koldioxid från fossila bränslen ' Utsläpp av koldioxid från Stora Grycksbo ' Miljöfarligt avfall från hushållen ' Metallutsläpp till Runn från gruvavfallsupplagen i Falun
' Utryckningar till olyckor med olja eller kemikalier
' Vattenproduktion per person ' Ut- och inläckage i kommunala vatten och avloppsledningar ' Biologisk mångfald i skogen ' Utsläpp av svavel ' Utsläpp av kväveoxider ' Kvävedioxidhalter i centrala Falun ' Cykelvägar
' Radon
' Andel renvattenprover med godkänt resultat ' Rökning i årskurs 9
Gislaved
Område för område går man igenom läget och målsättningarna i kommunen igenom; några kvantiäerade mått änns inte.
Gotland
Gotlands kommun deltar just nu i ett projekt som gå ut på att utveckla sam- hällsekologiska nyckeltal.
Karlstad
Varje år sammanfattas såväl tillståndet i miljön som arbetet med miljöfrågor i en miljöredovisning.
Miljöförvaltningen har på kommun- styrelsens uppdrag producerat ett miljö- bokslut för kommunen. Bokslutet inne- fattar dels de kommunala nämndernas och styrelsernas berättelser, dels tio större industriers berättelser. I en avslutande del behandlas kommunens miljötillstånd.
Lund
Lund gick tillsammans med Göteborg, Sala och Katrinehohn med i ett forsk— ningsprojekt 1992 för att utveckla en metod som kallas naturekonomi. Målet var att utveckla ett system där man med hjälp av nyckeltal visar förändringar i miljön under flera år.
Forskningsprojektet är i dag avslutat, men användningen av metoden har spridit sig: i dag arbetar ett tiotal kom- muner i Sverige med den. Även företag — bl.a. hotell och restauranger — har börjat arbeta med metoden.
hnahnö
1997 gjorde Malmö miljöbokslut för förs- ta gången; bokslutet är ganska omfattan- de, men håller sig på ett ganska generellt plan för varje område. I förordet nämns arbetet med nyckeltal som något som man ska göra framöver.
Nacka
Nacka anger i sitt miljöbokslut sex gröna
nyckeltal:
' Vattenförbrukning i bostäder ' Bensinförsäljning ' Antal personbilar i traäk ' ”Grönt” hushållsavfall ' Total oljeförbrukning för bostäder ' Kollektivtrafikens andel av resorna över Danvikstull
Därutöver anger man siffror för följande områden:
' Blyinnehåll i mossa ' Barrförlust hos granar — Nyckelviken respektive Velamsund ' Utsläpp av kväveoxider ' Utsläpp av koldioxid ' Traäkarbete i fordonskilometer
Man anger även en hel del procentsiffror rörande kommunens interna verksam- heter och inköpsrutiner.
Skövde
1997 är tredje året med miljöbokslut. Det innehåller bl.a. ”miljöbarometrar” som presenterar gröna nyckeltal vilka visar om miljöarbetet går åt rätt håll: ' Deponigas från Risängen ' Bränsleslagens andel i procent ' Miljöarbete på skolor (åtta indikatorer)
' Inköp av kontorsmaterial ' Inköp av kravodlade livsmedel ' Kemikalieförbrukning ' Areal säkerställd mark i procent av rik- sintresse för naturvård ' Areal säkerställd lövskog som procent av lövskog med högsta naturvärde (fattas)
. Ekologiskt odlad jordbruksmark ' Restauranger godtagbara enligt tobak- slagen ' Radon i flerbostadshus ' Koldioxidhalt i grundskolelokaler ' Kväve i utgående vatten ' Fosfor i utgående vatten ' Bly i rötslam
' Kvicksilver i rötslam
' Enskilda avlopp med långtgående rening ' Deponerad mängd avfall ' Insamling av batterier ' Insamling av glas ' Insamling av farligt avfall ' Insamling av kylrnöbler.
Utvecklar för nirvarande indikatorer i samarbete med KTH.
Sundsvall
I miljöbokslutet änns 66 nyckeltal inom områdena: ' Trafik och luftfjroreningar
' Natur
' Jordbruk
' Kommunikatir ner
' Godstransporter ' Avloppsvatten
' Dricksvatten
' Avfall
' Energi i fjärrvärmeproduktionen ' Industrierna.
Växjö Årliga miljöbokslut genomförs. Växjö kommuns ställningstaganden på miljö- området utgår från allmänt accepterade kunskaper om miljöproblem och deras effekter. Man lyssnar till och hämtar dokumentation från myndigheter, for— skare, miljörörelse, näringsliv och all— mänhet.
De kunskaper och uppgifter kommu- nen möter bildar underlag när bedöm- ningen av behov av åtgärder och föränd- ringar görs. Åtgärder och program ska utvärderas varje år i samband med ett särskilt miljöbokslut.
Bilaga 2: Eurostats förslag*
Economic indicators
1. 2. 3.
8. 9.
Per capita GDP Investment share in GDP Share of manufacturing value-added in GDP
. Annual consumption of energy
per capita
. Consumption of renewable energy . Lifetime of proven energy reserves . Environmental protection expenditure as a percentage of GDP Foreign direct 1nvestment Total ODA given or received as a percentage of GDP
Social indicators
I. . Net migration rate . Total fertility rate . Infant mortality rate
05.11wa
OOXI
10. 11. 12. 13. 14.
Population growth rate
Life expectancy at birth . Total national health expenditure
as a proportion of GDP . Unemployment rate . Women per 100 men in the
labour force
. Ratio of average female wage to
male wage
Population density
Percent of population in urban areas Rate of growth of urban population Floor area per person Per capita consumption of fossil fuel by motor vehicle transport
' Indicators ut Sustainable Development — A pilot study following the methodology of the united Nations Commission on Sustainable Development, European Commission (DGXI) and Statistical Office of the European Communities (Eurostat), European Communities, 1997
Environmental indicators
1.
sne—ww
XION
15. 16. 17. 18. 19. 20.
21.
Consumption of ozone depleting substances
. Emissions of greenhouse gases . Emissions of sulphur oxides . Emissions of nitrogen oxides
Expenditure on air pollution abatement
. Consumption of water per capita . Waste water treatment . Annual withdrawals of ground and surface water . Arable land per capita 10. l 1. 12. 13. 14. Land use changes
Energy use in agriculture Use of fertilisers in agriculture Use of agricultural pesticides Generation of industrial and municipal solid waste Expenditure on waste management Rate of waste recycling and re-use Forest area change Wood harvesting intensity Managed forest area ratio Threatened species as a percentage of total native species
Protected area as a percentage of total area
Institutional indicators
1.
2.
Expenditure on R & D as a percentage of GDP
Main telephone lines per 100 inhabitants
Bilaga 3: FN: Working List of Indicators of Sustainable Development proposed by the DPCSD
Chapters of Agenda 21
CATEGORY: SOCIAL
Chapter 3:
Com bating poverty
Chapter 5:
Demographic dynamics and sustainability
Chapter 36:
Promoting education, public awareness and training
Chapter 6:
Protecting and promoting human health
Chapter 7:
Promoting sustainable human settlement development
Driving force indicators
- Unemployment rate - Poverty gap index - Squared poverty gap index - Gini index of income inequality — Ratio of average female wage to male wage
— Population growth rate — Net migration rate - Total fertility rate
— Rate of change of school-age population - Primary school enrolment ratio (gross and net) — Secondary school enrol- ment ratio (gross and net) - Adult literacy rate
- Rate of growth of urban population — Per capita consumption of fossil fuel by moto vehicle transport — Human and economic loss due to natural disasters
State indicators
— Head count index of poverty
— Population density
— Children reaching grade 5 of primary education - School life expectancy - Difference between male and female school enrolment ratios
- Women per hundred men in the labour force
- Basic sanitation: Percent of population with adequate excreta disposal facilities — Access to safe drinking water - Life expectancy at birth — Adequate birth weight — Infant mortality rate — Maternal mortality rate — Nutritional status of children
- Percent of population in urban areas — Area and population of urban formal and informal settlements
— Floor area per person - House price to income ratio
Response indicators
- GDP spent on education
- Immunization against infectious childhood disease - Contraceptive prevalence — Proportion of potentially hazardous chemicals monitored in food
— Total national health expenditure related to GNP
— Infrastructure expenditure per capita
Chapters of Agenda 21
CATEGORY: ECONOMIC Chapter 2:
International cooperation to accelerate sustainable development in countries and related domestic policies
Chapter 4:
Changing consumption patterns
Chapter 33:
Financial resources and mechanisms
Chapter 34:
Transfer of environmentally sound technology, cooperation and capacity- building
CATEGORY: ENVIRONMENTAL Chapter 18: Protection of the quality and supply of freshwater resources
Chapter 17:
Protection of the oceans, all kinds of seas and coastal areas
Chapter 10:
Integrated approach to the planning and management of land resources
Driving force indicators
— GDP per capita — Net investment share in GDP — Sum of experts and imports as a percent of GDP
— Annual energy consumption — Share of natural-resource intensive industries in manufacturing value-added
— Net resources transfer/GNP - Total ODA given or received
— Capital goods imports — Foreign direct investments
» Annual withdrawals of ground and surface water — Domestic consumption of water per capita
— Population growth in coastal areas — Discharges of oil into coastal waters — Releases of nitrogen and phosphorus to coastal waters
— Land use change
State Response indicators indicators
- Environmentally adjusted — Net Domestic Product
— Share of manufactured goods in total merchandise exports
- Proven mineral reserves — Proven fossil fuel energy reserves
- Lifetime of proven energy resewes — lntensity of material use - Share of manufacturing value-added in GDP — Share of consumption of renewable energy resources
— Debt / GNP — Environmental protection — Debt service / export expenditures as a percent of GDP
— Amount of new or additional funding for sustainable development
— Share of environmentally — Technical cooperation grants sound capital goods imports
— Groundwater resen/es - Waste-water treatment — Concentration of faecal coverage coliform in freshwater — Density of hydrological — Biochemical oxygen networks
demand in water bodies
— Maximum sustained yield for fisheries — Algae index
— Changes in land condition — Decentralized local-level natural resource management
Chapters of Agenda 21
Driving force indicators
Chapter 12:
— Population living below poverty line in dryland areas
Managing fragile eco— systems: com bating desertification and drought
Chapter 13:
Managing fragile ecosystems: — Population change in sustainable mountain mountain areas development
Chapter 14: Promoting sustainable agriculture and rural development
— Use of agricultural pesticides — Use of fertilizers
_ Irrigation percent of arable land and waterlogging — Energy use in agriculture Chapter 11:
Combating deforestation — Wood harvesting intensity
Chapter 15:
Conservation of biological diversity
Chapter 16:
Environ mentally sound management of biotechnology
guidelines Chapter 9:
Protection of the atmosphere — Emissions of greenhouse gasses — Emissions of sulphur oxides — Emissions on nitrogen oxides - Consumption of ozone depleting substances
Chapter 21:
Environmentally sound — Generation of industrial and management of solide wastes municpal solid waste and sewage-related issues — Household waste disposed per capita
Chapter 19:
Environmentally sound management of toxic chemicals
Chapter 20: Environmentally sound management of hazardous wastes
— Imports and exports of hazardous wastes
State indicators
— National monthly rainfall index
— Satellite derived vegetation index
— Land affected by desertification
- Sustainable use of natural resources in mountain areas
— Arable land per capita — Area affected by salinization
— Forest area change
— Threatened species as a percent of total native species
— Ambient concentrations of pollutants in urban areas
— Chemically induced acute poisonings
— Area of land contaminated by hazardous wastes
Response indicators
— Agricultural education
— Managed forest area ratio — Protected forest area as a percent of total forest area
— Protected area as a percent of total area
— R&D expenditure for bio- technology
— Existence of national biosafety regulations or
— Expenditure on air pollution abatement
— Expenditure on waste management — Waste recycling and reuse — Municipal waste disposal
— Number of chemicals banned or severely restricted
— Expenditure on hazardous waste treatment
Chapters Driving force of Agenda 21 indicators
Chapter 22: Safe and envrronmentally
radioactive wastes
CATEGORY: INSTITUTIONAL Chapter 8: Integrating environment and development in decision; making
Chapter 35:
Science for sustainable — Potential scientists and development engineers per million population
Chapter 37:
National mechanisms and international cooperation for capacity-building in developing countries
Chapter 38:
International institutional arrangements
Chapter 39:
International legal instruments and mechanisms
Chapter 40:
Information for decision- making
Chapters 23—32:
Strengthening the role of major groups
State indicators
— Generation of radioactive sound management of wastes
— Main telephone lines per 100 inhabitants _ Access to information
Response indicators
* Sustainable development strategies , Programme of integrated environmental and economic accounting , Mandated Environmental Impact Assessment — National councils for sustainable development
— Screntists and engineers engaged in R & D
per million population
_ Expenditure on R & D as a percent of GDP
— Ratification of global agreements — Implementation of ratified global agreements
— Programmes for national environ- mental statistics
— Representation of major groups in national councils for sustainable development — Representatives of ethnic minorities and indigenous people in national councils for sustain- able development — Contribution of NGOs to
Bilaga 4: Miljövardsberedningens förslag i
SOU 1998:15
Gröna nyckeltal för effektivitetsmålet
1. Energianvändning per capita relaterat till BNP samt sektorsvis relaterat till förädlingsvärdet i respektive sektor.
2. Elanvändning december—februari.
3. Vattenanvändning per capita relaterat till BNP samt sektorsvis relaterat till förädlingsvärdet i respektive sektor.
4. Återföring av kvalitativt slam till odlingsmark.
Gröna nyckeltal för miljömålet
1. Andel mark där nedfallet av försurande ämnen inte överskrider kritisk belastningsnivå.
2. Utsläpp av försurande ämnen sektorsvis och relaterat till respektive sektors förädlingsvärde.
3. Antal dagar per år som SNV:s gräns— värden för luftföroreningar och rikt— värden för marknära ozon inte över— skrids.
4. Tillförsel av kväve och fosfor till kust- vatten.
5. Skyddad skog som andel av produk- tiv skogsmark.
6. Utsläpp av koldioxid sektorsvis och relaterat till respektive sektors för— ädlingsvärde.
Gröna nyckeltal för hushållens, företa- gens och övriga sektorers omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle
1. Andel invånare som promenerar, cyklar eller åker kollektivtrafik till och från arbetet.
2. Ekologisk odlingsmark som del av total odlingsmark.
3. Antal företag som är certifierade enligt miljöledningssystemen ISO eller EMAS.
4. Volym miljömärkta konsumentvaror.
5. Andel bilar som klassas som Mil- jöklass 1.
6. Hushållens konsumtion av förnyelse— bara bränslen i relation till hushållens totala energikonsumtion.
7. Antal invånare per bil.
Framtida gröna nyckeltal
1. Nivån på återanvändning av varor, produkter och material.
2. Nivån på materialåtervinning av varor och produkter.
3. Kemikalieanvändningen. 4. Antal miljömärkta skolor.
5. Andel offentlig upphandling som är miljömärkt.
6. Biologisk mångfald.
Statens offentliga utredningar 1998
Kronologisk förteckning
12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19.
20.
21.
22.
23. 24.
25.
26.
27.
28.
. Omstruktureringar och beskattning. Fi. . Tänder hela livet
— nytt ersättningssystem för vuxentandvård. S. .Välfärdens genusansikte. A. . Män passar alltid? Nivå— och organisationsspecifika
processer med exempel från handeln. A. . Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och
maktdiskurser. A.
. Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige. A. . Översyn av rörelse— och tillsynsregler för kollektiva
försäkringar. Fi. .Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker
och Systembolagets produkturval. S.
. Integritet - Effektivitet -— Skattebrott. Fi. 10. ll.
Campus för konst. U. Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. U.
Självdeklaration och kontrolluppgifter _ förenklade förfaranden. Fi.
Säkrare kemikaliehantering. Fö. E—pengar — näringsrättsliga frågor. Fi.
Gröna nyckeltal — Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. M. När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötandet av personer med funktionshinder. S. Samordning av digital marksänd TV. Ku. En gräns — en myndighet? Fi.
IT och regional utveckling. 120 exempel från Sveriges län. K. IT—kommissionens hearing om infrastrukturen för digitala medier. Andrakammarsalen, Riksdagen 1997-10.24. K. Problem med inbäddade system inför 2000-skiftet. Hearing anordnad av IT—kommissionen i samverkan med Industriförbundet och Statskontoret 1997-11—14. K. Försäkringsgaranti. Ett garantisystem för försäkringsersättningar. Fi. Staten och exportfmansieringen. N. Fiskeriadministrationen i ett EU—perspektiv. Översyn av fiskeriadministrationen m.m. Jo. Tre städer. En storstadspolitik för hela landet. +4 st bilagor. S. Från hembränt till Mariakliniken.
— fakta om ungdomar och svartsprit. S.
Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. Fi.
Läkemedel i vård och handel. Om en säker, flexibel och samordnad läkemedelsförsörjning. S.
29. 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa
fall — en översyn. UD.
30. Utlandsstyrkan. Fö. 31. Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem. S. 32. Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård. S. 33. Historia, ekonomi och forskning. Fem rapporter om idrott. ln. 34. Företagare med restarbetsfönnåga. S. 35. Förordningar till miljöbalken. + Bilagor. M. 36. Identifiering och identitet i digitala miljöer. — Referat från en hearing den 12 november 1997. IT—kommissionens rapport 4/98. K. 37. Den framtida arbetsskadeförsäkringen. S. 38. Vad får vi för pengarna? — Resultatstyming av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. S. 39. Det finsk—svenska gränsälvssamarbetet. M. 40. BROTTSOFFER.
Vad har gjorts? Vad bör göras? Ju.
41. Läkemedelsinformation för alla. S. 42. Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav. Fö. 43. Hur skall Sverige må bättre? — första steget mot nationella folkhälsomål. S. 44. En samlad vapenlagstiftning. Ju. 45. Sotning i framtiden. Fö. 46. Om buggning och andra hemliga tvångsmedel. Ju. 47. Bulvaner och annat. Ju. 48. Kontrollerad och ifrågasatt? — intervjuer med personer med funktionshinder. S. 49. Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen avvecklas inom EU. K. 50. De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under 1900—talet och annat underlagsmaterial till Läkemedel i vård och handel, SOU 1998:28. S. 51. Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför och under första året med kunskapslyftet. U. 52. Utstationering av arbetstagare. A. 53. Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen. N. 54. Hur offensiv IT—användning kan skapa tillväxt för mindre företag. Ett rådslag anordnat av IT—kommissionen på uppdrag av Kommunikations- departementet, Närings- och handelsdepartementet och Industriförbundet. Rotundan, Rosenbad 1997-11-18. K. 55. Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriftserie. SB.
Statens offentliga utredningar 1998
Kronologisk förteckning
56.
57.
60. 61. 62.
63.
Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete. Fi. DUKOM Distansutbildningskommittén. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med IT—stöd. U.
. IT och nationalstaten. Fyra framtidsscenarier. IT-kommissionens rapport 6/98. K. . Räddningstjänsten i Sverige — Rädda och Skyddas. Fö. Kring Hallandsåsen. M. Livsmedelstillsyn i Sverige. Jo. Kampanj med kunskaper och känslor. Om kärnavfallsomröstningen i Malå kommun 1997. M. En god affär i Motala. Demokratiutredningens skriftserie. SB. . Bättre och mer tillgänglig information. Småföretagsdelegationens rapport 2. N. . Nya tider, nya förutsättningar. . . IT—kommissionens rapport 8/98. K. . FUNKIS — funktionshindrade elever i skolan. U. . Socialavgiftslagen. S. . Kunskapsläget på kämavfallsområdet 1998. M. .Lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg. U. . Skolan, IT och det livslånga lärandet. Hearing anordnad av Utbildningsdepartementet och IT—kommissionen, Rosenbad 1997-12—04, IT-kommissionens rapport 7/98. K.
. Den kommunala revisionen — ett demokratiskt
kontrollinstrument. In.
. Kommunala frnansförbund. Fi. . Organisationer Mångfald Integration — Ett framtida
system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer m.fl. In. . Styrningen av polisen. Ju. . Djurförsök. Jo. . Idrott och motion för livet. Statens stöd till
idrottsrörelsen och friluftslivets organisationer. In. . Kompetens i småföretag. Småföretagsdelegationens
rapport 3. N. . Regelförenkling för framtiden. Småföretags-
delegationens rapport 4. N. . IT och regional utveckling.
Erfarenheter från tre hearingar under mars 1998. IT— kommissionens rapport 9/98. K. . Bostadsrättsregister. Ju. . Användningen av vissa statsflygplan. m.m. SB. . Försäkringsföreningar — ett reformerat regelsystem.
Fl.
83.
84.
85.
86.
87. 88.
89.
90.
91.
92.
93.
94.
95. 96. 97.
98.
99.
100.
101.
102.
103.
104. 105.
106.
107. 108.
DUKOM Distansutbildningskommittén. På distans utbildning. undervisning och lärande. Kostnadseffektiv distansutbildning. U. DUKOM Distansutbildningskommitte'n. Flexibel utbildning på distans. U.
Att rösta med händerna. Om stormöten. folkomröstningar och direktdemokrati i Schweiz. SB.
Utvecklingssamarbete på rättsområdet. Östeuropa. .lu. Premiepensionsmyndigheten. Fi. Domaren och Beredningsorganisationen
— utbildning och arbetsfördelning. Ju. Greppet — att vända en regions utveckling. Rapport från Söderhamnskommittén. N. Steget före. Nedslag i det lokala brottsförebyggande arbetet. Ju. Nya grepp — kommunal förnyelse och kompetens- utveckling. In. Goda idéer om småföretag och samverkan. Småföretagsdelegationens rapport 5. N. Kapitalförsörjning till småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 6. N. Förslagskatalog. Småföretagsdelegationens rapport 7. N. Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. M. Naziguldet och Riksbanken. Interimrappon. UD. Gör barn till medborgare! Om barn och demokrati under 1900—talet. SB.
Konkurrenslagens regler om företagskoncentration. + Bilaga. N.
Acceptera! Betänkande från den nationella sam- ordningskommittén för Europaåret mot rasism. In. Har rasismen tagit slut nu? Bilaga till betänkande från den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism. In. Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium. SB. Lekmannastyre i experternas tid. Dokumentation från ett seminarium. SB. Bemäktiga individerna. Om domstolarna, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige. SB. Arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar. S. Minska regleringen av kommuner och landsting. In.
Unga i ohälsoförsäkringen. Tid för aktiviet och utveckling. S. Främjandelagen — en översyn. A. Analysera mera. Jo.
Statens offentliga utredningar 1998
Kronologisk förteckning
109.
110.
111. 112. 113. 114.
115. 116. 117. 118.
119. 120.
121 . 122. 123. 124. 125. 126. 127. 128.
129. 130.
131. 132.
133.
134.
135.
136. 138. 139.
Rättsinformation och IT. Rapport från två semi— narier 1996 och 1998. IT—kommissionens rapport 10/98. K. Makes arvsrätt. dödsboförvaltare och dödförklaring. Ju.
E—plikt. Att säkra det elektroniska kulturarvet. U. Resurser på lika villkor? U. 1 God Tro. Samhället och nyandligheten. S. Svenskan i EU. Hur vi kan främja kvaliteten på de svenska EU—textema. SB.
Distansarbete. A.
Stoppreglerna. Fi. Utgått
"Sustainable Sweden" — a SUCCESS story. Möjligheter och hinder för en intemationalisering av ett svenskt miljöanpassat näringsliv. + Bilaga. N. Kommunal uppdragsverksamhet 1998. In. Efterlevandepension. En anpassning till det reformerade äldrepensionssystemet. S. Arbetsförhållanden och attityder. — Professionellas möten med personer med funktionshinder. S.
E-pengar — civilrättsliga frågor m.m. Fi. Folkrättslig status m.m. Fö.
Demokrati på europeisk nivå? Demokrati— utredningens skriftserie. SB.
Statens museer för världskultur. Ku. Beskattning utan taxfree. Fi. Tullagens överklaganderegler m.m. vid en omorganisation av Tullverket. Fi. Forskningspolitik. U. Svensk sjöfartsnäring — hot och möjligheter. K. Kärnavfall och Säkerhet. Rapport från ett seminarium om säkerhetsanalys av slutförvaringen av använt kärnbränsle. M. CSN — En myndighet i ständig förändring. U. En granskning av Estoniakatastrofen och dess följder. K. God etik på nätet. IT—kommissionens rapport 11/98. K.
Läsarna och demokratin — ett brev till det läsande Sverige. SB Domstolsorganisationen — sammanställning av grundmaterial från 1995 års Domstolskommitte'. Ju. Redovisning och aktiekapital i euro. Ju. Kvinnor, män och funktionshinder. S. En särskild utsatthet. Om personer med funktionshinder från andra länder. S.
140.
141. 142. 143.
144. 145.
146.
147. 148. 149. 150. 151.
152. 153.
154. 155.
156. 157. 158. 159. 160. 161.
162. 163.
164.
165. 166.
167.
Effektivitet och kvalitet i tvångsvården. Fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (SiS) + Bilagadel. S. Medling och lönebildning. + Bilagor. A. Ny svensk filmpolitik. Ku. Ett tryggare Sverige. Ett gemensamt system för mobil kommunikation. K. Automatspel. Fi. EU — ett demokratiprojekt? Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriftserie. SB. Från Magna Charta till Motionerna. Om lobbning i USA, EU och Sverige. Demokratiutredningens skriftserie. SB. Effektivare hantering av EU:s direktstöd till jordbruket. Jo.
Rikstrafiken — vissa principfrågor. K.
Att bilda försäkringskassa i Västra Götaland. S. Utvidgat balanskrav — omfattande verksamhet i kommunala företag. In. Kostnadsutjämning för kommuner och landsting. En översyn av statsbidrags- och utjämningssystemet. + Bilaga. In.
Vindkraften — en ren energikälla — tar plats. M. Hur skall man finansiera välfärden i det globaliserade IT—samhället? Ett samtal om IT- utveckling och offentlig ekonomi anordnat av IT— kommissionen och ESO. Rotundan. Rosenbad. IT— kommissionens rapport 12/98. K.
OAS i framtiden. S.
Lokala demokratiexperiment — exempel och analyser. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. Alkoholpolitikens medel. Införsel av och partihandel med spritdrycker, vin och starköl. S. Biogas som fordonsbränsle. N. Att komma åt oljeutsläppen. K. Kassaservice. Fi. Reglering och tillsyn av banker och kredit- marknadsföretag. Fi.
På marginalen. En intervjubok från Socialtjänst- utredningen. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. Vägtrafikregistrering. K. Bildandet av Skåne läns allmänna försäkringskassa. S.
Allas frihet. Demokratin möter marknaden. Tre ronder. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. Validering av utländsk yrkeskompetens. U. Regional frihet och statligt ansvar — en principiell diskussion. In. Överskottet på den regionala nivån — mellannivån i Europa. In.
Statens offentliga utredningar 1998
Kronologisk förteckning
168. I skärningspunkten. Landshövdingar och den centrala och regionala samordningen. In. 169. Miljöstyrande vägavgifter i tätort. Ett förslag till lagstiftning. K. 170. Gröna nyckeltal för en ekologiskt hållbar utveckling. M.
Statens offentliga utredningar 1998
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriftserie. [55] En god affär i Motala.
Demokratiutredningens skriftserie. [63] Användningen av vissa statsflygplan, m.m. [81]
Att rösta med händerna. Om stormöten. folkomröstningar och direktdemokrati i Schweiz. [85] Gör barn till medborgare! Om barn och demokrati under 1900-talet. [97] Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium. [101] Lekmannastyre i experternas tid. Dokumentation från ett seminarium. [102] Bemäktiga individerna. Om domstolarna, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige. [103] Svenskan i EU. Hur vi kan främja kvaliteten på de svenska EU-textema. [114]
Demokrati på europeisk nivå? Demokratiutredningens skriftserie. [124]
Läsarna och demokratin — ett brev till det läsande Sverige. [134] EU — ett demokratiprojekt? Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriftserie. [145] Från Magna Charta till Motionerna. Om lobbning i USA, EU och Sverige. Demokratiutredningens skriftserie. [146]
Justitiedepartementet
BROTTSOFFER. Vad har gjorts? Vad bör göras? [40] En samlad vapenlagstiftning. [44] Om buggning och andra hemliga tvångsmedel. [46] Bulvaner och annat. [47] Styrningen av polisen. [74]
Bostadsrättsregister. [80] Utvecklingssamarbete på rättsområdet. Östeuropa. [86] Domaren och Beredningsorganisationen
— utbildning och arbetsfördelning. [88] Steget före. Nedslag i det lokala brottsförebyggande arbetet. [90] Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring. [110] Domstolsorganisationen — sammanställning av grundmaterial från 1995 års Domstolskommitté. [135] Redovisning och aktiekapital 1 euro. [136] Lokala demokratiexperiment — exempel och analyser. Demokratiutredningens skriftserie. [155]
På marginalen. En intervjubok från Socialtjänst— utredningen. Demokratiutredningens skriftserie. [161]
Allas frihet. Demokratin möter marknaden. Tre ronder. Demokratiutredningens skriftserie. [164]
Utrikesdepartementet
1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall — en översyn. [29] Naziguldet och Riksbanken. Interirnrapport. [96]
Försvarsdepartementet Säkrare kemikaliehantering. [13] Utlandsstyrkan. [30] Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav [42]
Sotning i framtiden [45] Räddningstjänsten i Sverige — Rädda och Skyddas. [59] Folkrättslig status m.m. [123]
Socialdepartementet
Tänder hela livet
— nytt ersättningssystem för vuxentandvård. [2] Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. [8] När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötandet av personer med funktionshinder. [16] Tre städer. En storstadspolitik för hela landet. +4 st bilagor. [25] Från hembränt till Mariakliniken. — fakta om ungdomar och svartsprit. [26] Läkemedel i vård och handel. Om en säker, flexibel och samordnad Iäkemedelsförsörjning. [28] Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem. [31] Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård. [32]
Företagare med restarbetsförrnåga. [34] Den framtida arbetsskadeförsäkringen. [37]
Vad får vi för pengarna? — Resultatstyming av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. [38] Läkemedelsinforrnation för alla. [41] Hur skall Sverige må bättre? - första steget mot nationella folkhälsomål. [43] Kontrollerad och ifrågasatt? — intervjuer med personer med funktionshinder. [48] De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under 1900-talet och annat underlagsmaterial till Läkemedel i vård och handel, SOU 1998:28. [50] Socialavgiftslagen. [67]
Arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar. [104]