SOU 2017:28

Ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö

Till statsrådet tillika chefen för Arbetsmarknadsdepartementet Ylva Johansson

Regeringen beslutade den 21 januari 2016 (dir. 2016:2) att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå hur ett nationellt centrum för samling och spridning av kunskap och forskningsresultat om arbetsmiljö och för utvärdering av arbetsmiljöpolitik bör inrättas och utformas. Regeringen beslutade den 29 september 2016 om tilläggsdirektiv för utredningen (dir. 2016:79) med uppdraget att föreslå var man långsiktigt bör placera ansvaret för att utveckla och ta fram nya riktlinjer som stödjer evidensbaserad praktik för företagshälsovården. I samband med tilläggsdirektivet förlängdes utredningstiden från den 3 oktober 2016 till den 31 mars 2017.

Som särskild utredare förordnades den 1 februari 2016 professor Maria Stanfors.

Som sakkunnig förordnades den 16 maj 2016 departementssekreterare Viktoria Bergström, Arbetsmarknadsdepartementet. Som experter förordnades samma dag ämnesrådet Leif Westerlind, Socialdepartementet och enhetschef Jens Åhman, Arbetsmiljöverket, den 26 september 2016 kanslirådet Sara Bringle, Utbildningsdepartementet och den 30 januari 2017 förordnades departementssekreterare Angelica Kauntz, Arbetsmarknadsdepartementet.

Som sekreterare i utredningen anställdes den 3 mars 2016 senioranalytiker, fil.dr. Carin Håkansta och den 23 mars departementsrådet Karin Hermanrud.

Utredningen som antagit namnet Nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö (A 2016:2) överlämnar härmed betänkandet med samma namn Ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö (SOU 2017:28). Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i mars 2017

Maria Stanfors

/ Carin Håkansta Karin Hermanrud

Sammanfattning

Utredningens uppdrag

Utredningen har haft i uppgift att föreslå hur ett nationellt centrum för samling och spridning av kunskap och forskningsresultat om arbetsmiljö samt utvärdering av arbetsmiljöpolitik bör inrättas och utformas. I ett tilläggsdirektiv fick utredningen även i uppdrag att föreslå var det framtida ansvaret ska placeras för att utveckla och ta fram riktlinjer som stödjer evidensbaserad praktik för företagshälsovården. Direktiven finns i bilaga 1 och 2.

Förslagen ska enligt direktiven omfatta vid vilken befintlig myndighet eller befintligt lärosäte verksamheten ska placeras, hur verksamheten ska finansieras, hur den ska utformas och vilken omfattning den ska ha. Dessutom ska utredaren föreslå hur centrumet ska bidra till en positiv utveckling för forskningsområdet och stärka förutsättningarna för ökat svenskt engagemang i arbetsmiljöfrågor på internationell nivå, inte minst inom EU.

Vägledande principer i utredningen

Utredningen har i sina överväganden utgått ifrån att centrumet ska ha ett nationellt ansvar för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö. Likaså att kunskapsspridning och analyser av arbetsmiljö inte ska vara beroende av enskilda parters behov eller av enskilda forskningsmiljöers intresse. Vidare har utredningen utgått från att arbetsmiljöfrågornas komplexitet gör att centrumet måste arbeta med en bred tolkning av arbetsmiljö och en ansats som är till nytta för hela arbetslivet. Utredningen har arbetat för att förslagen ska vara långsiktigt hållbara och har utgått ifrån att långsiktighet och nationellt ansvar bäst tillförsäkras genom att centrumet får en självständig roll och att dess verksamhet genomsyras av hög vetenskaplig kvalitet.

Slutligen har utredningen velat föreslå en organisation som motiverar ett offentligt åtagande genom att verksamheten upplevs som trovärdig och betydelsefull i arbetet att: lyfta arbetsmiljöfrågorna; bidra till en helhetsbild av den forskningsbaserade kunskapen; identifiera problem inom arbetsmiljöområdet; samt bidra, genom utvärdering av olika insatser, till en mer träffsäker och effektiv arbetsmiljöpolitik.

Utredningen har övervägt placering av centrumet på befintlig myndighet

Utredningen anser att arbetsmiljöcentrum ska vara en organisation med både kunskapsspridande och utvärderande uppdrag samt med uppdrag att representera Sverige internationellt. Utredningen har noga övervägt vilken eller vilka befintliga myndigheter som skulle kunna lämpa sig för centrumets verksamhet. Slutsatsen är att det saknas en sådan. Däremot kan Stockholms universitet vara ett lämpligt lärosäte för en sådan placering, se vidare nedan.

Övervägandena har framför allt lutat sig mot två kriterier. Det första kriteriet är att en potentiell värdmyndighet ska bedriva liknande verksamhet alternativt annat slags verksamhet inom arbetsmiljöområdet. Utredningen har därför tittat närmare på myndigheter med uppdrag som sammanfaller med eller tangerar arbetsmiljöområdet samt myndigheter som bedriver politikutvärdering eller spridning av forskningsbaserad kunskap. Det andra kriteriet är att centrumet, genom sitt utvärderingsuppdrag, behöver ha distans till de myndigheter som utför regeringens arbetsmiljöpolitik.

Centrumet blir en särskild inrättning vid Stockholms universitet eller en ny myndighet

Utredningen presenterar två olika förslag på vilken befintlig myndighet eller vilket befintligt lärosäte verksamheten ska placeras på. Enligt det ena förslaget, som följer direktiven vad gäller placering, kommer ett nationellt centrum för kunskapsspridning om och utvärdering av arbetsmiljö och dess verksamhet placeras på Stockholms universitet som en särskild inrättning med egen instruktion. Enligt det andra förslaget inrättas en ny myndighet för kunskap om och

utvärdering av arbetsmiljö. Myndigheten inrättas enligt detta förslag som en enrådsmyndighet som leds av en generaldirektör. Myndigheten placeras i Stockholm och föreslås få namnet Nationellt arbetsmiljöcentrum. Till den särskilda inrättningen eller den nya myndigheten knyts ett vetenskapligt råd med forskare för att säkra hög vetenskaplig kvalitet och en referensgrupp med representanter från andra myndigheter och arbetsmarknadens parter för att säkra en koppling till praktiknära kunskap och möjliggöra samverkan om arbetsmiljöarbete.

Verksamheten vid centrumet

Utredningen föreslår att centrumet ska ha ett löpande bevakningsuppdrag för kunskapsutveckling inom arbetsmiljöområdet. Detta omfattar att bevaka forskning och debatt både nationellt och internationellt, samt andra myndigheters och organisationers rapportering. Centrumet ska genomföra analyser och utvärderingar av arbetsmiljöpolitiken och samla in och sprida forskningsbaserad kunskap om arbetsmiljö i samverkan med bland andra forskningsråden. Särskild tyngdpunkt ska ligga på arbetsmiljön i kvinnodominerade branscher och arbetsplatser. Centrumet ska arbeta med statistik och bidra till utvecklingen av indikatorer och datamaterial inom arbetsmiljöområdet, men inte vara statistikproducerande. Centrumet ska också stärka Sveriges internationella engagemang i arbetsmiljöfrågor.

Utredningen föreslår att arbetsmiljöcentrum finansieras genom omföring av befintliga resurser inom området i bred bemärkelse. Utredningens bedömning är att satsningen ger en utväxling som via positiva påverkanseffekter leder till bättre arbetsmiljö och ett mer hållbart arbetsliv, inte minst för kvinnodominerade branscher och arbetsplatser. Det är dock svårt att beräkna de exakta effekterna eftersom många andra faktorer påverkar arbetsmiljön.

Förkortningar

ACSH Advisory Committee on Health and Safety at Work [Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor] AKU Arbetskraftsundersökningen ALI Arbetslivsinstitutet AML Arbetsmiljölagen AMU Arbetsmiljöundersökningen ATL Arbetstidslagen BSN Baltic Sea Network on Occupational Health and Safety ENWHP European Network for Workplace Health Promotion ESENER European Survey of Enterprises on New and Emerging Risks [EU-OSHA:s europeiska företagsundersökning om nya och framväxande risker] ESF European Social Fund [Europeiska socialfonden] EU-OSHA European Agency for Safety and Health at Work [Europeiska arbetsmiljöbyrån] Eurofound European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions [Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor] FALF Forum för arbetslivsforskning i Sverige FAS Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap FN Förenta nationerna Forte Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd

IALI International Association of Labour Inspection ILO International Labour Organization [Internationella arbetsorganisationen] IFAU Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering IMM Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet ISF Inspektionen för socialförsäkringen KI Karolinska institutet KTH Kungl. Tekniska högskolan LNU Levnadsnivåundersökningen LO Landsorganisationen i Sverige NICE National Institute for Health and Care Excellence (Storbritannien) NIOSH United States National Institute for Occupational Safety and Health NIVA Nordic Institute for Advanced Training in Occupational Health [Nordiska institutionen för vidareutbildning inom arbetsmiljöområdet] OECD Organisation for Economic Co-operation and Development [Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling] Perosh Partnership for European Research in Occupational Safety and Health RALF Rådet för arbetslivsforskning Saco Sveriges akademikers centralorganisation SAM Systematiskt arbetsmiljöarbete SBU Statens beredning för medicinsk och social utvärdering SCB Statistiska centralbyrån SKL Sveriges kommuner och landsting SLIC Senior Labour Inspectors’ Committee

SLOSH Swedish Longitudinal Occupational Survey of Health STAMI Statens arbeidsmiljøinstitutt (Norge) TCO Tjänstemännens centralorganisation TNO Nederlandse Organisatie voor Toegepast Natuurwetenschappelijk Onderzoek [Netherlands Organisation for Applied Scientific Research] UNESCO United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization [Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur] ULF/SILC Undersökningarna av levnadsförhållanden/Statistics on Income and Living Conditions Vinnova Verket för innovationssystem WHO World Health Organization [Världshälsoorganisationen]

1. Uppdraget och dess genomförande

1.1. Uppdragets bakgrund

Arbetsmiljöfrågor är viktiga ur både individ-, företags- och samhällsperspektiv. En åldrande befolkning medför i dag behov av ett långsiktigt hållbart arbetsliv eftersom fler behöver arbeta mer, det vill säga fler timmar och längre upp i högre åldrar. Utan ett hållbart arbetsliv hotas välfärden och i förlängningen även välstånd i form av standardökningar som förutsätter ökad produktivitet och tillväxt. I detta sammanhang framstår en god arbetsmiljö för alla som eftersträvansvärd och viktig.

Det kan verka uppenbart att fler behöver arbeta mer då medellivslängden och andelen äldre i befolkningen ökar. Det är emellertid inte uppenbart hur det kommer att påverka arbetsplatserna och människorna som berörs. Såväl arbetsmarknaden som arbetslivet kommer att påverkas av en omställning till en äldre arbetskraft, inklusive anställningsformer, arbetsuppgifter och möjligheter till fortbildning.1För att omställningen ska ske utan att målet om ett hållbart och inkluderande arbetsliv riskeras, är satsningar på arbetsmiljö betydelsefulla. På samma sätt är det en dagsaktuell utmaning att främja ett friskare arbetsliv där arbetskapaciteten i befolkningens alla grupper bevaras så att kostnaderna i socialförsäkringarna minskar. Sjuktalen är för närvarande på en hög nivå, inte minst bland kvinnor. Även om orsakssambanden är komplexa, framför allt vad gäller varför sjuktalen varierar över tid, är ett väl fungerande arbetsmiljöarbete sannolikt betydelsefullt. En god arbetsmiljö gör det möjligt för fler att arbeta mer eftersom trivsel och hälsa ökar och risken för utslagning mins-

1SOU 2015:104; Socialdepartementet (2016); SOU 2013:25.

kar. Detta är också viktigt utifrån ett genusperspektiv. Förbättrad kunskap om vilka arbetsmiljöstrategier som fungerar och har hög verkningsgrad är inte minst viktig då organisatoriska och sociala faktorer liksom mer traditionella faktorer numera är vanliga orsaker till arbetssjukdom och arbetsskadeanmälningar.

Det är en utmaning att formulera och föra en offensiv arbetsmiljöpolitik. Staten kan påverka arbetsmiljön genom politik och reformer, men också genom satsningar på forskning inom arbetsmiljöområdet. Statens inflytande på arbetsmiljön genom politik är dock begränsat. Eftersom arbetsmiljön i hög grad bestäms av produktionsförhållanden, det vill säga ekonomiska och teknologiska faktorer, men även av andra omständigheter, och förändras långsiktigt är det svårt att utforma insatser som snabbt och träffsäkert ger resultat. Förändring av arbetsmiljön är både svår att reglera och utvärdera. Nya arbetsmiljöer och risker uppstår och förändras i en nästintill oavbruten process där ny teknik och nya ämnen introduceras, avlöningssystem införs och tas ur bruk, moderna managementprinciper blir populära och ersätter sådana som var avsedda för tidigare eller kanske rentav andra förhållanden, olika typer av företag och arbetsplatser växer fram, och nya grupper kommer in på arbetsmarknaden, etcetera. Samtidigt som mycket blir bättre över tid tillkommer nya risker och nya arbetsmiljöproblem identifieras. Medvetenhet och krav från olika aktörer ökar och med dem även ambitionsnivån för vad som är en god arbetsmiljö. I detta sammanhang blir det svårt att isolera i vilken mån förändring beror på politikinsatser eller andra omständigheter, men det är inte desto mindre viktigt att få fram kunskap om vilka arbetsmiljöstrategier som fungerar och att de politikinsatser som görs är förankrade i aktuell kunskap och utvärderas systematiskt.

Inom ramen för den svenska arbetsmarknadsmodellen karakteriseras arbetsmiljöarbetet i dag av ramlagstiftning och stort partsengagemang, vilket innebär att arbetsgivare och arbetstagarorganisationer tar ett stort ansvar för arbetsmiljöarbetet och förankrar detta på arbetsplatserna. En annan aktör är Arbetsmiljöverket som utformar regler om arbetsmiljö och utövar tillsyn. För att ge olika aktörer stöd i arbetsmiljöarbetet behövs en samordnande funktion som samlar in, systematiserar och förmedlar kunskap om arbetsmiljö. Den forskning som bedrivs ute på lärosätena genererar mycket kunskap om arbetsmiljörelaterade hälsorisker, men också kunskap om vad som utgör en god arbetsmiljö och hur en sådan är kopplad till friska medarbetare

samt hur dessa samband faller ut för olika grupper (med avseende på etnicitet, kön och klass) på arbetsmarknaden. Forskningen har emellertid ofta svårt att nå ut och få genomslag utanför vetenskapssamhället, vilket gör det komplicerat för olika aktörer att få överblick över den samlade kunskapen och ta ställning till nya rön inom arbetsmiljöområdet.2

Samtidigt finns det behov av att den förda politiken och olika insatser på arbetsmiljöområdet följs upp och utvärderas. Utvärdering görs inom många olika politikområden, men inom arbetsmiljöområdet saknas en utvärderingstradition och ett utvärderande organ som står fritt gentemot de myndigheter som utför arbetsmiljöpolitiken.

Avsaknaden av utvärdering av arbetsmiljöpolitiken och en samordnande aktör för kunskap på arbetsmiljöområdet är något som bland annat framförs i regeringens arbetsmiljöstrategi En arbetsmiljöstrategi för det moderna arbetslivet 2016–2020. Det finns i Sverige sedan länge ett offentligt åtagande vad gäller arbetsmiljö vilket återspeglar landets ekonomiska och sociala utveckling och en gradvis ökande ambitionsnivå vad gäller arbetsförhållanden. Arbetsmiljöfrågor har varit i fokus för svenska myndigheter av tre olika slag: tillsynsmyndigheter, forskningsinstitut och forskningsfinansiärer. Tillsynsmyndigheten Arbetsmiljöverket har en lång historia och fyllde 125 år 2015.3 Forskning om arbetsmiljö har, vid sidan av universitet och högskolor, bedrivits på olika arbetsmiljöinstitut. Det första grundades 1938 som Enheten för yrkeshygien på Statens institut för folkhälsa. Det senaste arbetsmiljöinstitutet var Arbetslivsinstitutet (ALI) som lades ner 2007. I dagsläget bedrivs forskningen om arbetsmiljö och arbetsliv ute på universitet och högskolor och finansieras via direkta anslag och externa medel från till exempel forskningsfinansierande myndigheter och privata finansiärer.

Den första forskningsfinansierande myndigheten med arbetsmiljöinriktning var Arbetarskyddsfonden som bildades 1972. I samband med omorganisering av forskningsfinansieringen kom denna myndighet att ersättas av andra, bland annat Rådet för arbetslivs-

2 Detta gäller inte enbart för arbetsmiljöområdet utan på flera olika håll, men har framhållits mer specifikt avseende detta område exempelvis i SOU 2011:60. 3 Arbetsmiljöverket har sina historiska rötter i Yrkesinspektionen som bildades 1890 för att utöva tillsyn av den industri som expanderade snabbt. År 1949 inrättades Arbetarskyddsstyrelsen och blev myndighet över yrkesinspektionsdistrikten. År 2001 bildade dessa en gemensam myndighet, Arbetsmiljöverket.

forskning (RALF) som inrättades 1995.4 I dag delas ansvaret för arbetsmiljö- och arbetslivsforskning av Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) och Verket för innovationssystem (Vinnova).

1.1.1. Behov av ett nationellt centrum för kunskap om arbetsmiljö

Diskussionen om en organisation med nationellt ansvar för kunskapsspridning tillika svensk representation i internationella organ för arbetsmiljö har pågått sedan 2007 då ALI lades ner.

ALI var en sammanslagning av två institut: ett samhällsvetenskapligt (Arbetslivscentrum) och ett med inriktning på arbetsmedicin och psykologi (Arbetsmiljöinstitutet). Mellan 1995 och 2007 bedrev denna sektorsmyndighet en omfattande verksamhet. ALI bedrev flervetenskaplig forskning om arbetslivet och fungerade som kunskapscentrum för arbetsmiljöfrågor. Institutet hade även ansvar för att koordinera utbildningar för skyddsombud och företagshälsovård samt att bidra till Sveriges engagemang i det internationella arbetsmiljöarbetet. I praktiken fungerade institutet som en samlande aktör för forskning och kunskap rörande det brett definierade arbetslivsområdet.

ALI avvecklades efter ett regeringsbeslut den 22 mars 2007 som motiverades med att ”… arbetslivsforskningen är fortsatt viktig, men för att säkra kvaliteten skall forskning med sådan inriktning fortsättningsvis bedömas av forskningsfinansiärer i konkurrens på sedvanligt sätt.”

Efter att ALI lades ner har behovet av ett nationellt arbetsmiljöcentrum framförts i en rad olika utredningar, bland annat Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådets5 sista rapport (SOU 2011:60), Pensionsåldersutredningen (SOU 2013:25) och Socialförsäkringsutredningen (SOU 2015:21). Arbetsmarknadens parter har framfört sam-

4 RALF ersatte vid bildandet 1995 Arbetsmiljöfonden, tidigare Arbetarskyddsfonden. När en ny myndighetsorganisation för forskningsfinansiering genomfördes 2001 fördes ansvaret för arbetslivsforskning över till och delades mellan Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) och Vinnova. FAS bytte namn till Forte 2013. 5 Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet bildades genom ett regeringsbeslut 2008 och verkade fram till 2011. Kunskapsrådets uppdrag var att belysa utvecklingen inom arbetsmiljöområdet och att bidra med kunskap som stöd för arbetsmiljöpolitiken.

ma sak i ett gemensamt brev till regeringen 2013 och mer nyligen i avsiktsförklaringar som överlämnades under 2016 som svar på regeringens förslag om ökat arbetsgivaransvar för sjukskrivningarna, den så kallade hälsoväxlingen. Efterfrågan på ett nationellt centrum för kunskap om arbetsmiljö bottnar i en upplevd brist på samordning samt samling och spridning av den kunskap som genereras av flera olika aktörer på lärosäten och myndigheter runt omkring i landet. Bristen på en samlande och samordnande aktör upplevs även av forskare verksamma på olika lärosäten som också efterfrågar ett kunskapscentrum.6

Sammanfattningsvis har det sedan 2007 vid upprepade tillfällen från forskare, arbetsmarknadens parter och i olika utredningar framförts särskilda behov av en centrumbildning som samordnar och sprider kunskap, samordnar och stärker kompetensförsörjningen, stärker arbetsmiljöforskningen och skapar en internationell nod vad gäller arbetsmiljöarbete. Det finns ett behov av en organisation med överblick över helheten och med särskilt ansvar för att på olika sätt verka för att forskningsbaserad kunskap blir mer tillgänglig och kommer till nytta i det praktiska arbetsmiljöarbetet.

Ett nationellt kunskapscentrum bör enligt utredningen utformas med utgångspunkt i historiska lärdomar men också med utgångspunkt i samtida och framtida behov av kunskap om arbetsmiljö. Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet betonade att ett nationellt centrum för kunskap om arbetsmiljö måste åstadkomma något kvalitativt nytt vad gäller kunskapsspridning, vilket utredningen bedömer är ett påstående som håller även i dag. Senare decenniers utveckling har gjort arbetsmiljö mer – inte mindre – aktuellt och angeläget. Den moderna ekonomin har under de senaste 25 åren genomgått omfattande strukturförändringar, vilket har medfört nya fenomen som digitalisering, delningsekonomin, ökad globalisering, sjunkande facklig organisationsgrad samt ökad förekomst av tillfälliga anställningar. Dessa fenomen har potentiell påverkan på arbetsmiljön, vilket ställer arbetstagare, arbetsgivare och politiska beslutsfattare inför nya utmaningar.7

6 Detta indikeras i flera underlag till utredningen, bland annat från enheten för ergonomi vid KTH, Metalund, SOFI och Arbets- och miljömedicin i Göteborg och Uppsala. 7 Ett sådant exempel är digitaliseringen och delningsekonomin som ställer frågan kring vem som har arbetsgivaransvar på sin spets.

Trots arbetslivets nya utmaningar har arbetsmiljöfrågor under de senaste decennierna varit lågt prioriterade i svensk politik. Svåra frågor återstår att besvaras då såväl samband som orsaksförhållanden i många fall är oklara. Arbetsmiljörelaterade problem som stress och psykisk ohälsa har vuxit i betydelse och omfattning, särskilt bland kvinnor, vid sidan av klassiska (och ofta manliga) arbetsmiljöproblem som buller, exponering för kemikalier och vibrationsskador. Att de arbetsmiljörelaterade problemen vuxit i betydelse är en utmaning då arbetslivet är centralt i det moderna samhället och måste fungera för alla. Kostnader för ohälsa och utebliven produktion är höga, både för individ och för samhälle. Det behövs mer kunskap om arbetsmiljö, men utifrån ett brett fokus på arbetslivet i sin helhet, som problematiserar det moderna arbetslivet utifrån både mäns och kvinnors perspektiv. Såväl fysiska som psykosociala aspekter är betydelsefulla och så är även den kontext, exempelvis familjeansvar och socialt sammanhang, som arbetet utförs i, eftersom samtliga aspekter tenderar att gå in i varandra i det moderna arbetslivet.

1.1.2. Behov av utvärdering av arbetsmiljöpolitiken

Efterfrågan på utvärderingsverksamhet bottnar i behovet av utvärdering av statlig verksamhet. På senare tid har det i allt högre grad betonats att politik ska vara baserad på forskning och att politiken ska gå att utvärdera. Genom utvärdering hoppas regeringen kunna kontrollera politikens effektivitet, öka insynen i offentlig verksamhet, få underlag till politikens utveckling, stöd i styrningen av myndigheterna och hjälp med att lösa samhällsproblem.8

För att skapa utrymme för nya reformer är det viktigt att ha kunskap om hur statens medel används, vilka resultat de leder till genom olika insatser, och om dessa resultat är avsedda eller inte. Därför måste redan gjorda insatser och existerande verksamheter kontinuerligt utvärderas och ibland omprövas för att ge rum för nya initiativ. I detta avseende framhålls effektutvärdering som en viktig faktor. På så sätt kan politiken utvecklas och statsförvaltningen effektiviseras.

Under senare decennier har det inom ramen för den svenska förvaltningspolitiska traditionen skapats en rad sektorsspecifika analys-

8 Statskontoret (2011).

och utvärderingsmyndigheter; Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF), Kulturanalys, Tillväxtanalys, Trafikanalys och Vårdanalys för att nämna några. Bakgrunden till dessa myndigheter är att politiken har velat skapa organ för analys och utvärdering vid sidan av de myndigheter som har ansvaret för verksamheten. I dagsläget saknas en utvärderingsmyndighet med ansvar för arbetsmiljöfrågor, trots ett offentligt åtagande och trots områdets politiska relevans.

Det är en utmaning för arbetsmiljöpolitiken att vara i takt med ekonomisk, teknologisk och social förändring, inklusive förändrade könsrelationer och familjeförhållanden. Eftersom en god arbetsmiljö är viktig för både arbetstagare och arbetsgivare, är den något för både företag och samhälle att investera i. Politiken kan påverka utvecklingen inom ett område genom att utforma institutioner och genom att påverka incitament, främst genom utformningen av avgifter samt skatte- och bidragssystem. Politiken kan också sörja för en god kunskapsmässig infrastruktur, vilket bland annat innebär att kunskap samlas in, systematiseras och sprids på ett effektivt sätt. För arbetsmiljöpolitiken är ökad kunskap och kompetens om hur politiska åtgärder på arbetsmiljöområdet påverkar arbetsmiljön ute på arbetsplatserna och olika utfall bland befolkningen nyckelfaktorer.

Effekten av den utförda politiken är beroende av hur olika typer av insatser samverkar. För att få avsedd effekt måste politiken ofta vara systemövergripande. Ett vanligt problem, som även karakteriserar arbetsmiljöområdet, är att kunskapen om hur olika typer av insatser verkar och hur olika faktorer samverkar är begränsad. Det finns en utvärderingstradition inom det arbetsmarknadspolitiska och socialpolitiska området men insatser på arbetsmiljöområdet är mindre studerade. Detta har delvis att göra med att arbetsmiljö är en variabel som är svår att mäta direkt samtidigt som alla har en uppfattning om vad den är. Men det har också att göra med att det är svårt att skatta så kallade kontrafaktiska utfall9 och att många politikinsatser har

9 Utfall under olika kontrafaktiska tillstånd är viktigt för att etablera en kausal effekt av en viss insats. Det kontrafaktiska tillståndet är det icke-observerbara tillståndet som är intressant att jämföra det faktiska utfallet med. Dilemmat för många utvärderingsfrågor är att samma individ inte kan observeras i två olika tillstånd samtidigt. Ett exempel är att vi kan observera en ”effekt” av att delta i en viss insats, men att det samtidigt är relevant att fråga sig vad utfallet hade varit om individen deltagit i en annan insats eller vad utfallet hade varit för dem som inte deltog. Ett sätt att närma sig detta är att komma närmre något som liknat en experimentsituation. Inom arbetsmiljöområdet är detta dock svårt att åstadkomma.

genomförts utan tanke på att de ska utvärderas. Det råder därför osäkerhet kring vilka politiska insatser inom arbetsmiljöområdet som fungerar, det vill säga om de har en kausal avsedd effekt och om de är kostnadseffektiva. I dagsläget är denna kunskapsbrist ett problem.

Ett centrum med ansvar för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö kan väsentligt förbättra kunskapsunderlagen för ett konstruktivt arbetsmiljöarbete och en framsynt arbetsmiljöpolitik. Detta kan ske genom att arbetsmiljöns utveckling och samband med olika utfall på individ-, företags- som samhällsnivå kontinuerligt analyseras, att tidigare tillsynsverksamhet och politikåtgärder systematiskt utvärderas och att kunskapen om detta sprids till aktörer som är involverade i det praktiska arbetsmiljöarbetet och till politiska beslutsfattare. En sådan verksamhet kan också se till att kvaliteten och tillgången på data med relevans för arbetsmiljö är så god som möjligt. Genom ett nationellt arbetsmiljöcentrum kan politiken få ökad träffsäkerhet, knappa resurser kan komma till bästa möjliga användning och det praktiska arbetsmiljöarbetet underlättas för att i slutändan gynna både individer, företag och samhälle. Ett arbetsmiljöcentrum kan bidra till att lyfta arbetsmiljöfrågorna och föra fram betydelsen av ett systematiskt, förebyggande, arbetsmiljöarbete som bygger på forskning och beprövad erfarenhet.

Behovet av utvärdering av arbetsmiljöpolitiken framförs bland annat i Pensionsåldersutredningen. Samma behov återkommer i Socialförsäkringsutredningen, med tillägget att forsknings- och utvärderingsområdet är av sådan storlek och dignitet att det är rimligt att inrätta ett särskilt institut.

Även Statskontorets analyser av Arbetsmiljöverket och regeringens förra arbetsmiljöstrategi pekar på behov av utvärdering, framför allt av Arbetsmiljöverkets olika verksamheter (inklusive tillsyn) i syfte att göra myndighetens arbete effektivare. I Statskontorets analys av Arbetsmiljöverket10 påpekas att myndigheten borde utveckla sin resultatstyrning och resultatanalys, bedriva mer systematiska utvärderingar och att regeringen tydligare borde ange prioriteringar och förväntningar i sin styrning. Analysen av den nationella handlingsplanen för arbetsmiljö (den förra arbetsmiljöstrategin)11 pekar på avsaknad av tydliga målformuleringar, utpekat ansvar för genom-

10 Statskontoret (2014b). 11 Statskontoret (2015).

förandet av konkreta åtgärder, samt krav på uppföljning av resultaten. Statskontoret rekommenderar även att en sektorsövergripande styrorganisation inrättas för arbetsmiljöpolitiken i vilken Arbetsmarknads-, Social-, Utbildnings-, Närings-, som Finansdepartementen borde ingå. Andra rekommendationer till regeringen är att den överväger att skilja mellan långsiktig strategi och årliga åtgärdsplaner, följer upp handlingsplanen med tydliga uppföljningskrav samt skapar en tydlig styrkedja med mål för strategin och åtgärdsplanen.

Slutligen konstateras i Riksrevisionens granskningsrapport av statliga insatser inom arbetsmiljöområdet från 2016 att det saknas löpande utvärdering av arbetsmiljöpolitiken och dess effekter samt att Riksrevisionen ser positivt på regeringens förslag att inrätta ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö och arbetsmiljöpolitik.

1.1.3. Regeringens arbetsmiljöstrategi och utredningens uppdrag

I regeringens arbetsmiljöstrategi En arbetsmiljöstrategi för det moderna arbetslivet 2016–2020 presenteras följande prioriterade områden inom politikområdet: nollvision mot dödsolyckor och förebyggande av arbetsolyckor, ett hållbart arbetsliv samt psykosocial arbetsmiljö. Arbetslivsforskningen bedöms vara av central betydelse och åtgärder för att stärka denna presenteras. Enligt regeringen bör insatser inom arbetsmiljöområdet utgå från forskningsbaserad kunskap om olika former av arbetsmiljöproblematik och vilka åtgärder inom arbetsmiljön som kan uppnå en positiv utveckling inom området och bryta uppgången av sjukfrånvaron i den mån den är relaterad till arbetsmiljö. Regeringen ser ett behov av att forskning av hög kvalitet sprids till övriga samhället och att den förda arbetsmiljöpolitiken går att utvärdera.

Mot den bakgrunden beslutade regeringen den 21 januari 2016 att utse en särskild utredare för att föreslå hur ett nationellt centrum för samling och spridning av kunskap och forskningsresultat om arbetsmiljö samt utvärdering av arbetsmiljöpolitik bör inrättas och utformas (dir. 2016:2).

Utredaren ska bland annat lämna förslag om vid vilken befintlig myndighet eller vilket befintligt lärosäte verksamheten för det nationella arbetsmiljöcentrumet ska placeras samt föreslå verksamhetens

utformning och omfattning. Enligt direktiven ska verksamheten ha ett bevakningsuppdrag när det gäller kunskapsutvecklingen inom området arbetsmiljö. Centrumet ska samla och sprida forskningsresultat och kunskap om arbetsmiljö, särskilt med avseende på kvinnodominerade branscher och arbeten. Verksamheten ska också omfatta utvärdering av arbetsmiljöpolitiken.

Det nationella arbetsmiljöcentrumet ska inte vara en forskningsutförande, forskningsbeställande eller forskningsfinansierande enhet, men centrumet ska samarbeta med forskningsråden om hur forskning ska kommuniceras och spridas. Centrumet ska vara en stödfunktion åt olika aktörer, till exempel arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, myndigheter, organisationer och företag.

Utredaren ska också lämna förslag på hur verksamheten ska finansieras genom omprioritering av befintliga medel på berörda anslag inom området och undersöka eventuell möjlighet till olika former av finansiering från andra aktörer på området av lämplig del av verksamheten efter det att centrumet inrättats.

Regeringen vill även att den nya organisationen ska bidra till en positiv utveckling för forskningsområdet och till att stärka förutsättningarna för ökat svenskt engagemang i arbetsmiljöfrågor på internationell nivå, inte minst inom EU.

I ett tilläggsdirektiv (dir. 2016:79) förlängdes den ursprungliga utredningstiden från 3 oktober 2016 till 31 mars 2017. Samtidigt fick utredningen ett tilläggsuppdrag att föreslå var det framtida ansvaret för att utveckla och ta fram riktlinjer som stödjer evidensbaserad praktik för företagshälsovården ska placeras. Denna verksamhet bedrivs sedan 2011 vid Karolinska institutet inom ramen för ett tidsbegränsat programstöd från FAS/Forte. Direktiven finns i bilaga 1 och 2.

1.1.4. Förutsättningar för utredningens arbete

Flera givna omständigheter har påverkat utredningsarbetet.

  • Enligt direktiven ska det nationella centrumet ha ett antal funktioner som inkluderar utvärdering av regeringens arbetsmiljöpolitik, kunskapsspridning och nationell representation i olika internationella organ. Utredningens bedömning är att utvärderingsverksamhet förutsätter självständighet gentemot de organisationer

som centrumet ska och kan komma att utvärdera. Utredningen har diskuterat principer för hur en sådan självständighet kan säkerställas. Utredningen har också behövt ta ställning till om de olika funktionerna skapar inbördes motsättningar. Utredningen har funnit att många myndigheter i dagsläget både har i uppdrag att sprida kunskap och bedriva analys och/eller utvärdering, samt att kunskapsspridning är något som betonas allt mer, både för lärosäten och andra myndigheter. Utredningen har i arbetet med dessa frågor och i dialog, bland annat med arbetsmarknadens parter, kommit fram till att det är att föredra en samlande organisation, med ansvar för både kunskapsspridning, analys och utvärdering, före en splittring av olika funktioner på olika myndigheter.

  • Utredningen har också haft i uppdrag att ta ställning till avgränsningar vad gäller centrumets roll i förhållande till andra aktörer. Avgränsningen gäller särskilt för den kunskapsspridande verksamheten. Medan det saknas en aktör med utvärderingsuppdrag inom arbetsmiljöpolitikområdet, finns det flera aktörer inom arbetsmiljöområdet som sammanställer och förmedlar kunskap på olika sätt. Dessa finns inom statliga myndigheter, organisationer med anknytning till arbetsmarknadens parter och i den privata sektorn. Dessutom har forskningsfinansiärer och enskilda forskare ett ansvar att kommunicera sina resultat. Utredningen har därför övervägt vilka avgränsningar som bör gälla för den kunskapsöverblickande ambitionen och den kunskapsspridande verksamheten gentemot andra aktörer. Detta har gjorts tillsammans med övervägningar om hur samverkan kan ske med bland annat Arbetsmiljöverket och forskningsfinansiärerna för att få en effektiv och ändamålsenlig avgränsning av uppgifter och ta till vara synergier.
  • Enligt direktiven ska det nationella centrumet placeras på en befintlig myndighet eller på ett befintligt lärosäte. Eftersom centrumet enligt uppdraget ska ha en verksamhet bestående av kunskapsspridning och utvärdering – verksamheter av olika karaktär som kräver delvis olika förutsättningar – har utredningen behövt väga olika aspekter av placeringen mot varandra. Utredningen har funnit det svårt att hitta en befintlig myndighet för placering av centrumet. En anledning till detta är att utvärderingsverksamhet behöver viss distans i form av oberoende till myndigheter som ska utvärderas. En annan anledning är att centrumet inte ska vara en

forskningsenhet eller forskningsfinansierande. Direktiven sätter snäva ramar för organisering och placering samtidigt som verksamheten ska vara omfattande. Utredningens bedömning är att det är svårt att finna en befintlig myndighet inom eller nära arbetsmiljöområdet som uppfyller både de organisatoriska förutsättningar som krävs för centrumets verksamhet och det uppdrag som anges i utredningens direktiv.

  • Enligt direktiven ska det nationella centrumet varken beställa, bedriva eller finansiera forskning. För att utföra verksamheten behöver centrumet bland annat knyta till sig forskarkompetens, inte minst för att kunna bedriva kvalificerad analys i form av utvärdering. Utredningen har därför övervägt hur centrumet ska kunna balansera att uppfylla höga krav på vetenskaplighet utan att bedriva eller beställa forskning.
  • Enligt direktiven ska utredningen föreslå hur verksamheten ska finansieras genom omprioritering av befintliga medel på berörda anslag inom området. Utredningen definierar området som vidare än utgiftsområde 14, Arbetsmarknad och arbetsliv.

1.2. Definitioner

Utredningen definierar arbetsmiljö som de olika slags förhållanden som påverkar den arbetande individen i en arbetssituation, både positivt och negativt, på en arbetsplats eller i dess omgivning. Arbetsmiljö inkluderar såväl fysiska som psykologiska, organisatoriska och sociala faktorer i arbetslivet. Samma breda definition av arbetsmiljö återfinns i arbetsmiljölagen och i regeringens arbetsmiljöstrategi.

Vidare tillämpar utredningen en snäv definition av arbetsmiljöpolitiken i meningen det offentliga åtagandet inom området, det vill säga lagstiftning, myndigheter och andra satsningar via statsbudgeten. En mer utförlig diskussion kring begreppen arbetsmiljö och arbetsmiljöpolitik förs i kapitel 2.

1.3. Avgränsningar

Utredningens direktiv säger att förslag ska läggas på ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö. Under arbetets gång har det emellertid uppstått frågor kring hur den nya organisationen ska förhålla sig i frågor om utbildning i arbetsmiljökunskap och förstärkning av arbetsmiljöforskningen.

I utredningens uppdrag ingår att analysera hur ett centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö kan utformas för att gynna en positiv utveckling för forskningsområdet utifrån olika målgruppers behov av kunskap. Utredningen vill understryka att det är viktigt att uppnå en allmänt ökad medvetenhet i arbetsmiljöfrågor och att kunskap är ett sätt på vilket medvetenhet kan öka. Detta gäller medvetenhet om lagar, regler, systematiskt arbetsmiljöarbete och vad arbetstagare eller elever kan förvänta sig och påverka i sin arbetsmiljö. Det gäller även mer specifika arbetsmiljökunskaper som bör finnas som inslag i universitets- och högskoleutbildningar av exempelvis ingenjörer och ekonomer, som utformar arbetsmiljöer och skapar strategier för ledning. Behov av kunskap om arbetsmiljö finns också bland praktiska utbildningar på gymnasienivå, exempelvis bygg-, måleri-, och vårdutbildningar, där elever tidigt möter arbetsplatser där arbetsmiljön ställer krav på medvetenhet för att undvika skador och risker. Utredningen lägger emellertid inte några förslag på förändringar av innehållet i gymnasie-, universitets-eller högskoleutbildningar.

Vidare finner utredningen att det är viktigt att stärka arbetsmiljöforskningen och den mer brett definierade arbetslivsforskningen, som även inkluderar arbetsorganisations- och arbetsmarknadsforskning. Arbetslivsforskningen är viktig för att förstå de organisatoriska och samhällsekonomiska aspekterna av arbetsmiljö samt arbetsmiljön i olika branscher och yrken, inte minst med avseende på kön. Annan viktig forskning handlar om arbetsmiljöns förändring och samvariation med ekonomisk, teknisk och arbetsorganisatorisk förändring, samt att etablera vilka arbetsmiljöpolitiska och praktiska insatser som faktiskt fungerar respektive inte gör det. En stark arbetsmiljö- och arbetslivsforskning är en förutsättning för att arbetsmiljöcentrum ska kunna genomföra sitt uppdrag. Därför ser utredningen positivt på regeringens satsning på ett nationellt forskningsprogram om arbetslivsforskning (prop. 2016/17:50) som kommer att bidra till att det

finns en livskraftig forskning på universitet och högskolor. I regeringens satsning på arbetslivsforskning ingår även samordnande insatser som utreds av denna utredning.

Ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö kommer att stärka arbetslivsforskningen genom sitt samordnande uppdrag och genom att bidra till en ökad kunskapsspridning, men det ligger på andra aktörer att se till att det finns en livskraftig, internationellt konkurrenskraftig, forskning inom fältet på lärosätena.

1.4. Utredningens arbetsformer

Utredningen har under utredningstiden haft fem sammanträden med experter och sakkunniga. Vidare har utredningen förankrat sitt arbete genom enskilda möten och sammanträden med företrädare för Arbetsgivarverket, Sveriges Kommuner och Landsting, LO, Saco, TCO och Svenskt Näringsliv.

För att inhämta information har utredningen träffat företrädare för Prevent, AFA Försäkring, Sveriges företagshälsor, Arbetsmarknadsdepartementet, Socialdepartementet, Utbildningsdepartementet, Agrifood, Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte), Försäkringskassan, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Inspektionen för socialförsäkringen (ISF), Kungliga biblioteket, Riksrevisionen, Socialstyrelsen, Svenska ESF-rådet, Tillväxtanalys, Vinnova, några av de landstingsdrivna arbetsmedicinska klinikerna samt forskarmiljöer på olika lärosäten i Lund, Göteborg, Uppsala och Stockholm.

Utredningen har även samrått med ett antal parallellt pågående statliga utredningar (se nedan) för att stämma av kring angränsande frågor. För att skapa sig en helhetsbild av området har utredningen tagit del av tidigare utredningar av relevans och analyserat skriftligt och elektroniskt material i form av propositioner, instruktioner, regleringsbrev, arbetsordningar och årsredovisningar.

För att få bättre överblick av området har utredningen kartlagt myndigheter inom arbetsmiljöområdet eller angränsande områden och kartlagt var och i vilken omfattning olika slags arbetsmiljöforskning bedrivs. Kartläggningen fördjupades genom att begära in skrift-

liga underlag från ett urval av forskningsmiljöer med verksamhet inom arbetsmiljöområdet (se sammanfattning i bilaga 3).

Slutligen anordnade utredningen två halvdagsseminarier i syfte att inspireras och bjuda in till diskussion kring det nya centrumet.12 På ett av seminarierna var temat insamling och spridning av kunskap. På det andra var temat utvärdering av arbetsmiljöpolitiken. Vid seminarierna togs centrala frågeställningar upp i anslutning till presentationer av verksamheter i Norge, Danmark, Nederländerna och Storbritannien samt av olika aspekter på utvärdering utifrån såväl forskar- som myndighetsperspektiv. Representanter från forskarsamhället, myndigheter och arbetsmarknadens parter bjöds in till seminarierna. Efter seminarierna fick deltagarna lämna skriftliga inspel på frågan hur den nya organisationen borde bedriva kunskapsinsamling, kunskapsspridning och utvärdering av arbetsmiljöpolitiken. Inspel skickades in från följande organisationer: Akademikerförbundet SSR, Arbetsgivarverket, Forte, Karlstads universitet (Arbetsvetenskap), Karolinska institutet (Institutet för miljömedicin), Kyrkans akademikerförbund, LO, Lunds universitet (Metalund), Luleå tekniska universitet (Avdelningen för arbetsvetenskap), Malmö högskola (Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering), Svenskt näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, TCO och Umeå universitet (rektor). En sammanfattning av inspelen till seminarierna finns i bilaga 4.

Vägledande principer för utformandet av förslag har varit att den nya organisationen och dess verksamhet ska präglas av självständighet och oberoende, hög vetenskaplig kvalitet, nationellt ansvar och långsiktighet (se avsnitt 2.3).

1.4.1. Statliga utredningar av relevans för uppdraget

Ett antal statliga utredningar har pågått under samma tid som denna utredning. I det följande beskrivs några som har en nära koppling till föreliggande utredning och som utredningen har haft kontakt med.

12 I enlighet med uppdraget att iaktta ett jämställdhetsperspektiv i samband med genomförandet av utredningen, bjöds såväl män och kvinnor in som talare. Könsfördelningen var jämn vid båda seminarierna.

Utredningen om arbetsmiljöregler för ett modernt arbetsliv (A 2016:01)

Utredningen ska kartlägga trender sedan 1978 och nya fenomen på den svenska arbetsmarknaden vilka utmanar den svenska modellen och arbetsmiljölagstiftningen. Utredningen ska också analysera om dagens arbetsmiljöregler är ändamålsenliga för den samtida arbetsmarknaden samt se över de regionala skyddsombudens roll.

Utredningen om en mer jämställd och rättssäker försäkring vid arbetsskada (S 2016:01)

Utredningen ska se över hur Försäkringskassans behov av kunskap om arbetsmiljöns betydelse för uppkomst av sjukdom ska kunna tillgodoses samt om ett stöd för bedömning och beslut i ärenden om arbetsskada kan öka tydligheten och transparensen i arbetsskadeförsäkringen. Vidare ska utredningen lämna förslag om hur ett stöd för bedömning och beslut ska förvaltas, om den finner det skäligt. Denna utredning är av relevans därför att den ska presentera förslag på hur Försäkringskassans behov av kunskap om arbetsmiljöns betydelse för uppkomst av sjukdom kan tillgodoses.

Kommissionen för jämlik hälsa (S 2015:02)

Kommissionen ska lämna förslag på hur ojämlikhet vad gäller hälsa i det svenska samhället ska minska istället för att öka. Den ska tillämpa ett tvärsektoriellt samhällsekonomiskt perspektiv vid analysen av såväl ohälsa som av tänkta förslag. Ett av de åtta prioriterade målområden som utredningen föreslår för en god och jämlik hälsa är arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö (SOU 2017:4).

Nationell samordnare för utveckling och samordning av insatser inom området psykisk hälsa (S 2015:18)

I regeringens strategi inom området psykisk hälsa 2016–2020 finns fem fokusområden. Särskilt det första och femte fokusområdet är relevanta för utredningen. Det första fokusområdet är Förebyggande och främjande insatser. Det handlar om att minska den psykiska ohäl-

san genom att bland annat identifiera bästa tillgängliga kunskap, identifiera eventuella brister och öka tillgången på hälsofrämjande insatser i befolkningen. Det femte fokusområdet Ledning, styrning och organisation, handlar om att psykisk hälsa och psykisk ohälsa berör stora delar av samhället och dess funktioner, inklusive arbetsplatser. Ledare måste därför ha god kunskap om bästa tillgängliga metoder och vilka verktyg som har stöd i forskning och praktik.

1.5. Betänkandets disposition

Betänkandet disponeras enligt följande: I kapitel 1 beskrivs uppdraget och dess bakgrund. I kapitel 2 diskuteras arbetsmiljöområdet och dess särdrag samt vägledande principer för utredningens arbete och förslag. Utifrån denna diskussion ger utredningen förslag på hur ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö kan placeras och organiseras i kapitel 3–4. Kapitel 5 presenterar utredningens förslag på centrumets olika verksamheter. I kapitel 6 föreslår utredningen hur verksamheten vid det nationella centrumet ska finansieras. Kapitel 7 innehåller konsekvensbeskrivningar.

2. Bakgrund och allmänna överväganden

2.1. Bakgrund till ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö

Behovet av ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö beskrivs i kommittédirektiven och regeringens arbetsmiljöstrategi, men har också framförts tidigare vid flera tillfällen (se kapitel 1), mer specifikt under senare år i Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådets skrift om ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljö (SOU 2011:60), Pensionsåldersutredningen (SOU 2013:25), Socialförsäkringsutredningen (SOU 2015:21), i rapporter från Statskontoret1 och Riksrevisionen2, i Arbetsmiljöverkets underlag till regeringens forskningspolitik3, i brev från arbetsmarknadens parter till regeringen och i remissvar på olika utredningar (se även avsnitt 1.1.2).

Utredningen har tagit de analyser och förslag som tidigare framförts i beaktande under arbetets gång.

Förutom att föreslå en samlande och samordnande aktör som bevakar och förmedlar kunskap samt utvärderar arbetsmiljöpolitiken har utredningen i uppdrag att belysa hur centrumet kan stärka förutsättningarna för ökat svenskt engagemang i arbetsmiljöarbetet inom EU och internationellt. Behovet av en sådan nationell samlande funktion har tidigare framförts av Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet (SOU 2011:60).

1 Statskontoret (2014b, 2015). 2 Riksrevisionen (2016). 3 Arbetsmiljöverket (2015).

2.2. Arbetsmiljöområdet

Arbetsmiljön är viktig. De flesta människor tillbringar en stor del av sin vakna tid i sin egen eller andra personers arbetsmiljö. Vissa tillbringar all arbetstid i samma arbetsmiljö medan andra flyttar mellan olika arbetsmiljöer. Alla har en uppfattning om vad arbetsmiljö är, men den är svårmätt och betyder långt ifrån samma sak. En god arbetsmiljö är positiv för individer, företag, den samlade produktionen och samhället i stort. I det moderna samhället har arbetslivet, och därmed också arbetsmiljön, fått en allt viktigare ställning. Detta gäller inte minst i Sverige som är en välutvecklad välfärdsstat med omfattande trygghetssystem och där välfärden är knuten till arbete med inkomstrelaterade ersättningar.

Olika begrepp har använts för att definiera arbetsmiljön vid olika tidpunkter. Definitionerna återspeglar synen på arbete, hälsa och säkerhet liksom den betydelse frågan har haft i samhället (se bilaga 5 för en mer utförlig diskussion kring dessa definitioner ur ett historiskt perspektiv). Från mitten av 1990-talet har regeringen i många fall integrerat begreppet arbetsmiljö med arbetsmarknads- och arbetsorganisationsfrågor i det vidare begreppet arbetsliv. Under senare år, exempelvis i den nya arbetsmiljöstrategin, används emellertid begreppet arbetsmiljö flitigare och bredare än tidigare. Dessutom uppmärksammas organisatoriska och sociala arbetsmiljöfaktorer mer nu än tidigare. Att begreppet vidgas kan bero på att arbetslivet förändrats eller så speglar det en vilja från regeringen att harmonisera det svenska ordbruket med det som används inom ramen för EU:s arbetsmiljöpolitik, i vilken begreppet arbetsmiljö har en bred tolkning.4

Ett par aspekter av arbetsmiljö och arbetsmiljöpolitik bör framhållas. Det första är att arbetsmiljön till hög grad bestäms av produktionsvillkor, alltså tekniska och ekonomiska faktorer. I hög grad är arbetsmiljön kopplad till arbetet som utförs, var det utförs (geografiskt, men också med avseende på arbetsplatsens karaktär som kan vara på fabrik, på kontor, i hemmet eller i det närmaste digital) och vilket värde produktionen tillmäts.5 Arbetsmiljön bestäms också av ekonomiska konjunkturer. Perioder av åtstramning och rationalisering sätter ofta press på arbetsmiljön, medan högkonjunktur tillåter

4 Stycket bygger på olika beskrivningar av arbetsmiljöforskningens och arbetsmiljöpolitikens utveckling: FAS (2007), s. 12–18; Håkansta (2013); Håkansta (2014a), s. 3–20. 5 Lundh & Gunnarsson (1987).

satsningar på arbetsmiljö eftersom bra arbetsvillkor blir ett sätt för arbetsgivare att rekrytera och behålla arbetskraft. Historiskt sett har såväl begreppet arbetsmiljö och reformer på arbetsmiljöområdet varit kopplade till ekonomiska konjunkturer och till strukturomvandlingscykler.6

Det andra är att arbetsmiljön är svår att reglera på politisk väg eftersom underliggande bestämningsfaktorer är svåra att styra och att det ofta tar lång tid innan insatser och reformer får resultat. Arbetsmiljön tenderar att förändras långsamt, både till det bättre och till det sämre, och det är svårt att etablera exakta kausala orsak-verkan-samband mellan reformer och utfall då många faktorer samverkar.

Det tredje är att arbetsmiljö ofrånkomligt tenderar att kopplas samman med risker, olyckor och problem, snarare än med positiv förändring. De historiska rötterna till dagens arbetsmiljöarbete står att finna i behovet av arbetarskydd som diskuterades i och med att Sverige industrialiserades. Tidiga källor dokumenterar bara skador, sjukdom, olyckor och dödsfall. Det är på många sätt svårt att tänka sig att arbetsmiljön hade någon som helst positiv inverkan på det stora flertalet arbetstagare för 100 år sedan. I dag är Sverige ett land som ligger i framkant vad gäller arbetsmiljö och arbetsmiljösatsningar. I takt med ekonomiska och teknologiska förändringar har arbetsmiljön förändrats och så har även lagstiftning, reformer och arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatserna. Sverige är sedan länge ett land med säkra arbetsplatser i internationell jämförelse då svåra olycksfall och dödsolyckor är ovanliga både i absoluta tal och i förhållande till antalet arbetstagare. De flesta arbetstagare trivs på sina jobb och arbetet betyder mycket för många, eftersom det skapar mening, identitet och gemenskap samtidigt som det tryggar försörjningen. Likväl vet vi betydligt mer om arbetsmiljöns hälsorisker än om vad som påverkar individer på ett positivt sätt vad gäller hälsa, prestation och produktivitet. Trots att ekonomin har förändrats då industrin har minskat och tjänstesektorn har ökat, och arbetskraftens sammansättning har kommit att utgöras till hälften av kvinnor, vet vi mer om fysiska och tekniska risker än om arbetsorganisatoriska risker, i form av både kroppslig och mental belastning, inte minst i kvinnodominerade yrken. Vi vet generellt sett mer om hur enskilda fysiska och kemiska risker påverkar arbetstagares hälsa i enskilda

6 Lundh (2002).

yrken än om vad den totala jobbkvaliteten betyder och hur olika komponenter av jobbkvalitet påverkar arbetsrelaterad hälsa och upplevelser av stress i olika yrken. Framför allt vet vi lite om vilka politiska insatser som verkar och vad ett framgångsrikt arbetsmiljöarbete innebär och hur vi åstadkommer förändring ute på arbetsplatserna.

2.2.1. Begreppet arbetsmiljö

Arbetsmiljön omfattar flera olika delar och påverkas av en rad olika faktorer. En del är den fysiska arbetsmiljön som omfattar buller, teknik och exponering för kemiska ämnen. Andra delar är psykiska och sociala, som tillsammans utgör den psykosociala arbetsmiljön för vilken organisatoriska faktorer är viktiga (till exempel ledarskap, arbetsorganisation, planering, krav och medinflytande), liksom relationer mellan människor som arbetar på samma arbetsplats och med andra personer, till exempel kunder, patienter eller förbipasserande.

I Sverige tillämpas en bred definition av arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen (AML) föreskriver att arbetsmiljöarbetet ska leda till en arbetsmiljö som både erbjuder skydd mot skador och sjukdomar och att arbetets uppläggning och innehåll ska bidra på ett positivt sätt till ett hälsosamt arbetsliv. Regeringen arbetsmiljöstrategi betonar vikten av att arbetsmiljön ”utformas så att stimulans och möjlighet till utveckling i arbetet gör att de mänskliga resurserna tas bättre till vara” (skr. 2014/16:80, s. 3). Strategin nämner också den ekonomiska aspekten av en god arbetsmiljö, det vill säga att den ytterst bidrar till ökad produktivitet och konkurrenskraft.

På internationell nivå definieras arbetsmiljö på olika sätt, både i tämligen grundläggande och mer detaljerade termer. Det hänger samman med att olika länder har olika slags behov och förutsättningar. Internationella arbetsorganisationen (ILO) har både grundläggande och mer utvecklade definitioner. Enligt en grundläggande definition i konvention nummer 155 är arbetsmiljö arbetet med att förutse, upptäcka, utvärdera och kontrollera risker som uppstår på och från arbetsplatsen som skulle kunna skada arbetstagares hälsa och välbefinnande, samtidigt som hänsyn tas till eventuell påverkan på det omgivande samhället och miljön.7 ILO:s konvention nummer 187 går

7 Alli (2008).

ett steg längre genom att även lägga in regeringens och arbetsmarknadens parters plikt att bidra till en förebyggande arbetsmiljökultur samt undvika den negativa effekt som skador och sjukdomar har på produktivitet, ekonomisk och social utveckling.

EU:s arbetsmiljöpolitik vilar på ett ramdirektiv (dir. 89/391) som tillämpar samma begrepp för arbetsmiljö som ILO, det vill säga ”safety and health of workers at work” eller ”Occupational Safety and Health (OSH)”. Även innebörden av begreppen är samma eftersom EU hänvisar till termen arbetsmiljö (”working environment”), som följer den definition som anges i ILO:s konvention nummer 155, det vill säga en definition som både omfattar klassiska säkerhetsaspekter av arbetet och en bredare ansats till arbetsmiljöarbete i syfte att förebygga ohälsa.

2.2.2. Arbetsmiljöpolitiken

Målet för den svenska arbetsmiljöpolitiken är en arbetsmiljö som förebygger ohälsa och olycksfall, motverkar att människor utestängs från arbetet, tar hänsyn till människors olika förutsättningar och bidrar till utvecklingen av både individer och verksamhet. Arbetsmiljöpolitiken ska ge de förutsättningar som behövs för ett väl fungerande arbetsmiljöarbete. I det offentliga åtagandet inom arbetsmiljöpolitiken ingår bland annat verksamheten vid Arbetsmiljöverket och stödet till den regionala skyddsombudsverksamheten. En aspekt som skiljer arbetsmiljöpolitiken från andra politikområden är att den delvis bedrivs utan direkt inblandning från staten eftersom arbetsförhållanden i Sverige till stor del regleras genom att arbetsmarknadens parter sluter kollektivavtal.

Arbetsmiljölagen (AML) är en ramlag med syfte att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och att skapa en god arbetsmiljö. I AML står det till exempel att arbetsgivaren är ytterst ansvarig för arbetsmiljön och ska leda arbetet mot en bättre arbetsmiljö. Arbetsmiljöarbetet ska vara systematiskt och en del av den ordinarie verksamheten. Arbetstidslagen (ATL), handlar om hur mycket arbetstagare får arbeta per dygn, per vecka och per år, och rätten till pauser, raster eller måltidsuppehåll. Arbetsvillkor regleras i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Om det inte finns något kollektivavtal på arbetsplatsen gäller de minimivillkor som finns i lagen. Förutom den

svenska lagstiftningen påverkar även EU:s lagstiftning det svenska arbetsmiljöarbetet. EU lagstiftar om minimivillkor på arbetsmiljöområdet vilket i sin tur leder till att svenska lagar och föreskrifter måste anpassas till de ändringar som sker på EU-nivå.

Riksdagen har gett bemyndigande till regeringen, som i sin tur har gett bemyndigande till Arbetsmiljöverket att meddela ytterligare föreskrifter gällande arbetsmiljö. Föreskrifterna är ofta mer konkreta än den ram som AML utgör och reglerar på detaljnivå. I föreskrifterna preciserar Arbetsmiljöverket regler för arbetsmiljön i fråga om till exempel buller, farliga ämnen, och arbetsplatsens utformning. En stor del av kraven på arbetsgivarnas arbetsmiljöarbete kommer från Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet på området och utövar tillsyn över att arbetsmiljöreglerna följs.

AML skrevs på 1970-talet och återspeglar tiden och utvecklingen fram till dess. Då stod industrin för en större del av både produktion och sysselsättning, fler hade manuella arbeten och fasta anställningar och arbetskraften dominerades av män. Det innebär att AML erbjuder större skydd mot olyckor än mot sjukdomar, är mer inriktad på arbetsmiljön i tillverkningsindustrin än i tjänstesektorn och är bättre anpassad för arbetare än tjänstemän och inte lika tydlig för kvinnodominerade sektorer som den är för traditionellt mansdominerade sektorer. Att AML är en ramlag innebär att tanken är att den kompletteras med föreskrifter som konkretiserar och preciserar kraven på arbetsmiljö. Moderniseringen av lagstiftningen sker ofta genom att dessa mer detaljerade föreskrifter kontinuerligt uppdateras. Ett exempel på arbetsmiljörättens anpassning till det förändrade arbetslivet är Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4), som har ersatt föreskrifter från 1980- och 1990-talen.

I AML finns tre aspekter av kunskapens betydelse för arbetsmiljöarbetet. För det första ska arbetsgivaren planera, leda och kontrollera verksamheten samt vidta nödvändiga åtgärder som leder till att arbetsmiljön uppfyller lagens krav. För detta krävs att arbetsgivaren har både kompetens och kunskap om arbetsmiljön och dess inverkan på arbetstagaren och i slutändan även på verksamhetens lönsamhet.

För det andra ska arbetsgivaren upplysa arbetstagaren om risker som kan vara förbundna med arbetet och se till att arbetstagaren får den utbildning som behövs för att kunna undvika risker. Även dessa krav förutsätter kunskaper om arbetsmiljön och dess risker. Kunskap

leder även, i förlängningen, till förbättrat partssamarbete. Arbetstagare har nämligen rätt att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation och arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö.

För det tredje är arbetsgivaren skyldig att tillgodose behov av organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet och den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver. Dessa skyldigheter kräver att arbetsgivaren har beställarkompetens, vilket även det förutsätter kunskap.

Kunskapens betydelse finns även i arbetsmiljöregler på internationell nivå. Enligt ILO:s konvention 155 ska arbetsmiljöpolitiken se till att landet erbjuder den utbildning och vidareutbildning som behövs för att uppnå en tillfredställande nivå i arbetsmiljön. ILO:s konvention 187 ger rekommendationer på hur det nationella arbetsmiljösystemet bör se ut. Fyra av rekommendationerna relaterar till insamling och spridning av kunskap om arbetsmiljö, nämligen: information och rådgivning om arbetsmiljön; tillgång till arbetsmiljöutbildning; arbetsmiljöforskning; och en mekanism för att samla in och analysera data om arbetsskador och arbetssjukdomar som följer relevanta regler från ILO. Sverige har ratificerat båda dessa ILOkonventioner.

Även på EU-nivå finns regler som förbinder Sverige att bidra till arbetsmiljöarbetets kunskapsbehov. EU:s ramdirektiv för arbetsmiljön 89/391/EEG föreskriver att:

Arbetsgivare skall vara skyldiga att hålla sig à jour med de senaste tekniska och vetenskapliga framstegen vad gäller arbetsplatsens utformning med beaktande av de risker som är förbundna med deras verksamhet att informera de arbetstagarrepresentanter, som enligt detta direktiv har rätt att ta del av sådan information, på ett sådant sätt att en högre skyddsnivå kan säkerställas.

Betydelsen av utvärdering finns reglerat både på europeisk och övrig internationell nivå. Enligt EU:s ramdirektiv för arbetsmiljön ska medlemsstaterna vart femte år lämna in en rapport för utvärdering av EUkommissionen som beskriver hur direktivet implementerats. Utvärdering finns även som en röd tråd i EU:s arbetsmiljöstrategier, även i

den senaste.8 Enligt ILO:s konvention 155 ska medlemsländernas regeringar i samråd med arbetsmarknadens parter formulera, implementera och regelbundet utvärdera den nationella arbetsmiljöpolitiken. ILO:s konvention 187 upprepar kravet på regelbunden utvärdering av arbetsmiljöpolitiken och även att arbetsmiljösystemet, det vill säga ramverket runt arbetsmiljöpolitikens implementering, regelbundet ska utvärderas.

2.2.3. Arbetsmiljöområdets aktörer

Arbetsmiljöfrågor är komplexa av flera anledningar. För det första omfattar arbetslivet många olika slags verksamheter, miljöer och anställningsformer. För det andra kräver ett väl fungerande arbetsmiljöarbete insatser från många olika aktörer och institutioner, till exempel arbetsmarknadens parter, lagar och regler och tillsyn av reglerna. Arbetsmiljöarbetet kan också påverkas av utbildning och forskning samt av hur hälso- och sjukvård och socialförsäkringen fungerar. Denna mångfald av aktörer och strukturer leder ibland till oklarheter inom vilket politikområde, vilken myndighet eller vilken aktör som har ansvar för vad i arbetet att förbättra arbetsmiljön. På policynivå är det vanligast att oklarheter uppstår om arbetsmiljön ska behandlas som en arbetsmarknadsfråga eller hälsofråga. Numera finns emellertid bara en myndighet med specifikt arbetsmiljöuppdrag i sin instruktion: Arbetsmiljöverket.

Regeringen har huvudansvar för arbetsmiljöpolitiken och Arbetsmiljöverket är ansvarig förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor och har ansvar för att utöva tillsyn av AML och ATL. På nordisk nivå ligger arbetsmiljöfrågor framför allt under Nordiska arbetsmiljöutskottet och på EU-nivå ligger de huvudsakligen på Kommissionen, under Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering. På EU-nivå finns dessutom tre trepartssammansatta organ av relevans för arbetsmiljöarbetet: EU:s rådgivande arbetsmiljökommitté (ACSH), Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-OSHA) och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound). EU-OSHA och Eurofound

8EU:s strategiska ramverk för arbetsmiljön 2014–2020. Strategin innefattar utmaningar och strategiska mål som ska ligga till grund för koordineringen av medlemsstaternas nationella arbetsmiljöpolitik.

styrs av medlemsstaternas regeringar och arbetsmarknadens parter. ACSH är en kommitté som bidrar till kommissionens arbete med arbetsmiljö i form av underlag och alternativ till lagförslag. På internationell nivå ligger arbetsmiljöfrågor huvudsakligen under ILO. ILO:s medlemsländer beslutar bland annat om konventioner, som medlemsstaterna kan ratificera, och rekommendationer.

Även hälso- och socialpolitiken berör arbetsmiljön. I forskningsrådet Fortes instruktion står att myndigheten ska främja och stödja grundforskning och behovsstyrd forskning på arbetslivsområdet, inom vilket arbetsmiljö ingår. Andra myndigheter har angränsande ansvarsområden eller tillfälliga arbetsmiljöuppdrag, till exempel: – Försäkringskassan. Som förvaltningsmyndighet för delar av social-

försäkringen berör verksamheten området arbete och hälsa. – Inspektionen för socialförsäkringen (ISF). Eftersom ISF granskar

och utövar tillsyn inom socialförsäkringsområdet kommer de liksom Försäkringskassan ibland in på arbetsmiljöområdet. – Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU).

Arbetsmiljö finns inte i SBU:s instruktion men organisationen har sedan 2011 i uppdrag av regeringen att sammanställa kunskap om arbetsmiljöns betydelse för uppkomst av sjukdom. – Folkhälsomyndigheten. I arbetet mot större jämlikhet i hälsa arbe-

tar organisationen med elva målområden, varav ett är arbetsliv och hälsa. En av hälsans bestämningsfaktorer, dvs. de faktorer i människors livsvillkor och levnadsvanor som har störst betydelse för hälsan, är arbetsmiljön.

På EU-nivå förekommer arbetsmiljö både som hälsofråga och arbetsmarknadsfråga. På internationell nivå har WHO visst ansvar för arbetsrelaterade frågor men med delvis annan inriktning än ILO, som har större fokus på olyckor och sjukdomar. WHO arbetar mer med arbetsplatsen som en del i folkhälsoarbetet, till exempel genom hälsofrämjande åtgärder på jobbet. WHO ägnar sig också mer åt hälso- och sjukvårdpersonalens hälsa och säkerhet än ILO gör.

Forsknings- och utbildningspolitiken är viktig för arbetsmiljön eftersom de yrkeskårer som bedriver förebyggande och rehabiliterande arbetsmiljöarbete behöver utbildas och arbetsmiljöforskningen behöver finansieras. Regeringens forskningspolitik implementeras av

Vetenskapsrådet, Formas, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte), Verket för innovationssystem (Vinnova) och andra myndigheter. Det forskningsråd som har tydligast arbetsmiljöinriktning är Forte, men även Vinnova har enligt sin instruktion särskilt ansvar för området arbetsliv. På internationell nivå finns FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) och EUkommissionens Generaldirektorat för forskning och innovation. EU-OSHA och forskningsnätverket Partnership for European Research in Occupational Safety and Health (Perosh) verkar aktivt för ökad andel forskningsmedel från EU till arbetsmiljöområdet och EU-OSHA har tagit fram en rad prioriteringar för europeisk arbetsmiljöforskning under perioden 2013–2020.9 EU-OSHA och Eurofound bedriver också egen analys av arbetsvillkor och arbetsmiljö på både beställning och egna initiativ. EU-OSHA gör bland annat en undersökning av europeiska företag, European Survey of Enterprises on New and Emerging Risks (ESENER) och Eurofound har en undersökning om arbetsvillkor, European Working Conditions Survey.

Arbetsmarknadens parter spelar viktiga roller i arbetsmiljöarbetet på nationell och internationell nivå, vilket finns inskrivet i svensk lag liksom i ILO:s konventioner och EU:s ramlagstiftning för arbetsmiljön. I Sverige bidrar arbetsmarknadens parter, på central och verksamhetsnivå, liksom skyddsombuden, till att arbetsmiljölagen tillämpas. Dessutom har arbetsmarknadens parter inflytande över utformningen av arbetsmiljöpolitiken, både nationellt och internationellt. På nationell nivå deltar arbetsmarknadens parter i utformningen av arbetsmiljöpolitiken genom regelbunden regeringsdialog. På internationell nivå har arbetsmarknadens parter insyn och inflytande genom sin representation i ILO. På EU-nivå är parterna representerade som rådgivande till Kommissionen genom ACSH samt i EU-OSHA och Eurofound. Parterna är även representerade i EU:s ekonomiska och sociala kommitté som exempelvis samråder med rådet och Europaparlamentet i EU:s ordinarie lagstiftningsförfarande. Förutom det direkta inflytandet på EU-nivå för regeringen dialog med arbetsmarknadens parter i EU-arbetet, exempelvis genom partssamråd inför möten med Rådet för sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (EPSCO).

9 EU-OSHA (2013).

Parterna spelar även en viktig roll i produktionen och spridningen av arbetsmiljökunskap genom sitt inflytande över AFA Försäkrings forskningsfinansiering och den informationsverksamhet som bedrivs av Prevent för den privata sektorn, Sunt Arbetsliv för kommun- och landstingssektorn, och andra partssammansatta organisationer.

Ytterligare en aktör som bidrar till arbetsmiljöarbetet är företag som erbjuder företagshälsovård och andra organisationer som erbjuder liknande tjänster. Branschorganisationen Sveriges Företagshälsor företräder ofta företagshälsovårdsföretagen10.

Universitet och högskolor är arbetsmiljöaktörer genom att de utgör forskningsmiljöer och kan erbjuda utbildningar av relevans för arbetsmiljön. De kan även integrera kunskap om arbetsmiljö i utbildningar av yrkeskårer som ska utforma framtidens arbetsmiljö, till exempel personalvetare, chefer, ingenjörer, läkare och arkitekter. Även enskilda forskare som är verksamma på högskolor, universitet och institut kan ses som arbetsmiljöaktörer i det att de bedriver forskning vars resultat kan användas för att förbättra arbetsmiljön. I det att arbetsmiljöforskningen speglar ett komplext område kan den på ett förenklat sätt beskrivas som flerdisciplinär, bred och mångbottnad.

2.2.4. Arbetsmiljö i olika branscher och yrken

Ytterligare ett av arbetsmiljöns särdrag är att den ser olika ut för olika grupper då den skiljer sig med avseende på bransch och yrke. Buller förekommer främst i industrin.11 Vibrationer och kemiska ämnen är särskilt förekommande i vissa yrken och risken för silikos, genom exponering för kvartsdamm, är dessutom kopplat till geografi och berggrund på plats. Vissa arbeten innebär mer fysisk belastning medan andra jobb innebär en högre grad av psykisk belastning. Vissa arbeten är monotona medan andra är flexibla och vissa jobb är mer stressiga än andra.

Det finns ett starkt positivt samband mellan arbetets kvalifikationskrav och arbetsmiljö. Arbeten med låga utbildningskrav har

10 I slutet av 2015 hade organisationen enligt årsredovisningen drygt 100 medlemmar, vilka uppskattades omsätta närmare 95 procent av branschens totala omsättning. 11 Buller förekommer också till exempel i vård- och omsorgssituationer men är då av annan karaktär.

generellt en sämre arbetsmiljö än andra jobb. Arbetets kvalifikationskrav har också ett positivt samband med hälsa och höga kvalifikationskrav är förknippade med bättre hälsa. Även arbetets fysiska krav (som till exempel tunga lyft och ergonomiskt oriktiga arbetsställningar) och förekomst av stress har samband med hälsa. Höga fysiska krav är förknippade med sämre hälsa. Vad gäller stress görs ofta en skillnad mellan positiv och negativ stress. Negativ stress innebär en arbetssituation med höga krav och låg egen kontroll och har, enligt den så kallade krav-kontroll-modellen12, negativa hälsoeffekter. Positiv stress är däremot kvalitativt annorlunda och förknippad med hög egen kontroll och bättre hälsa. Sammantaget ger arbetets kvalifikationskrav, fysiska krav och grad av negativ stress, det vill säga en sammanvägning av fysisk och mental belastning i arbetet, ett bra mått på total jobbkvalitet. De bästa jobben i detta avseende är tjänstemannayrken med höga kvalifikationskrav, låga fysiska krav och positiv snarare än negativ stress. Dessa jobb är dessutom varierade, har höga löner och är förknippade med stor möjlighet att påverka arbetets tider och organisering.

I takt med att ekonomin förändras har även jobbstrukturen och olika yrkens arbetsinnehåll förändrats, vilket påverkar utvecklingen av jobbkvalitet på aggregerad nivå. Studier av jobbtillväxt i Sverige under de senaste 40 åren visar på en polarisering i och med att arbeten har tillkommit i den lägre och övre delen av lönefördelningen medan mittsegmentet har tunnats ut.13 Detta är ett fenomen som även observeras för andra EU-länder och i USA.14 Polariseringen medför att det är yrken med både sämre och bättre arbetsmiljö och jobbkvalitet som växer. I framtiden förväntas den relativa efterfrågan på arbetsintensiva tjänstejobb inom vård, omsorg och service (till exempel restaurang) öka. Detta indikerar att arbetsmiljöfrågor måste kopplas till frågor om arbetsorganisation (till exempel personaltäthet, arbetsfördelning), arbetsmarknad (till exempel lönestruktur) och samhällskontext (till exempel trygghetssystem).

Det är också vitalt att se kopplingar mellan arbetsmiljön och de grupper som har olika jobb med avseende på etnicitet, social klass och kön. Eftersom olika grupper befinner sig i olika sektorer och

12 Karasek (1979); Karasek. & Theorell (1990). 13 Adermon & Gustavsson (2015); Åberg (2013). 14 Goos m.fl. (2010); Autor m.fl. (2003).

olika yrken har de också olika arbetsmiljö. Detta gäller inte minst för män och kvinnor.

Könssegregeringen på den svenska arbetsmarknaden är omfattande.15 Män och kvinnor tenderar i stor utsträckning att vara verksamma i olika sektorer och yrken samt inneha olika positioner inom samma yrke, vilket innebär att deras arbetsmiljö kan se mycket olika ut. Det finns även relativt stora skillnader mellan mäns och kvinnors arbetsförhållanden, hälsa och lön.16 Dessa skillnader reflekterar arbetsmarknadens könssegregering, men framför allt skillnader mellan yrken med olika könssammansättning. Såväl den fysiska som den psykosociala arbetsmiljön skiljer sig åt i mans- respektive kvinnodominerade yrken. Men framför allt har både mans- och kvinnodominerade yrken sämre arbetsmiljö än könsintegrerade yrken, vilka utmärker sig positivt på flera sätt. Könsintegrerade yrken har högre kvalifikationskrav, lägre fysiska krav och högre total jobbkvalitet. Dessutom är dessa yrken mer flexibla och har ofta högre lönenivå än mans- och kvinnodominerade yrken. De som jobbar i könsintegrerade yrken rapporterar bättre självskattad hälsa och mindre besvär såsom värk. En positiv utveckling över de senaste decennierna är att allt fler, framför allt kvinnor, har kommit att ha könsintegrerade yrken i och med att yrkesstrukturen har uppgraderats med stigande kvalifikationskrav. Gapet mellan män och kvinnor har i detta avseende minskat då kvinnor skaffat sig mer utbildning och sökt sig till jobb där de tidigare inte var särskilt väl representerade.17

I kvinnodominerade yrken är den negativa stressen högre än i andra yrken, både för män och kvinnor. Kvinnodominerade yrkeskategorier karakteriseras inte bara av mental belastning utan också av hög fysisk belastning. Den fysiska belastningen i kvinnodominerade yrken är emellertid ofta annorlunda än den fysiska belastningen i mansdominerade yrken, exempelvis vad gäller repetitiva rörelser och vridna kroppsställningar. Det är även vanligare med psykisk ohälsa i kvinnodominerade yrken, vilket blir ännu tydligare bland männen i

15 Detta gäller såväl horisontell, vertikal som intern segregering. Se Stanfors (2007) för en diskussion om dessa begrepp och deras omfattning i Sverige och andra länder. 16 För fördjupade diskussioner om mäns och kvinnors arbetsmiljö, könsskillnader vad gäller arbetsmiljö och arbetsmiljöer i mans- och kvinnodominerade sektorer/yrken: Forte (2015); Kjellsson m.fl. (2014); Arbetsmiljöverket (2016b); SOU 2015:86. 17 En oroande tendens är att samma utveckling har gjort att ungdomars och utlandsföddas arbetsmarknad har försvagats samtidigt som betydelsen av att ha ett jobb har ökat för både inkomst och hälsa.

dessa yrkeskategorier eftersom den psykiska ohälsan generellt sett är högre bland kvinnor oavsett yrkeskategori och yrkets könssammansättning. Detta föranleder flera frågor om vad det är som ligger bakom den negativa stressen och vad som utmärker kvinnodominerade yrken i detta avseende. Mycket pekar på att det kan bero på arbetsvillkor, som i sin tur resulterar i organisatoriska och psykosociala arbetsmiljöförhållanden som skiljer sig åt mellan olika yrkeskategorier. Mer specifikt handlar det om strukturella villkor i meningen ekonomiska resurser, personaltäthet samt arbetets organisering. Men det kan också handla om den omedelbara arbetssituationen med avseende på fysisk och mental belastning samt exponering för olika risker. Forskningen om detta är emellertid bristfällig, samtidigt som behovet av kunskap är stort. Utredningen ser, liksom tidigare förstudier och kunskapssammanställningar, ett behov av mer forskning om arbetsmiljö i kvinnodominerade sektorer och yrken och hur dessa skiljer sig från arbetsmiljö i mansdominerade och könsintegrerade sektorer och yrken.

2.3. Vägledande principer för utredningens förslag

Arbetsmiljöcentrum ska ha ett nationellt ansvar för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö. Kunskapsspridning och analyser av arbetsmiljö ska inte vara beroende av enskilda parters behov eller av forskningsmiljöers intresse. Givet arbetsmiljöområdets och arbetsmiljöforskningens komplexitet bör arbetsmiljöcentrum arbeta med en bred tolkning av och ansats till arbetsmiljö som är till nytta för hela arbetslivet. Utredningen anser att långsiktighet och nationellt ansvar bäst tillförsäkras genom självständighet och hög vetenskaplig kvalitet. Vägledande principer för utredningens förslag diskuteras nedan. Det är viktigt att den nya organisationen utformas så att ett offentligt åtagande motiveras och att verksamheten upplevs som trovärdig och betydelsefull.

2.3.1. Självständig roll

Opartiskhet är av särskilt stor vikt för en kunskapsintensiv verksamhet. För arbetsmiljöcentrums framgång på lång sikt är det därför avgörande att arbetet vid arbetsmiljöcentrum uppfattas som präglat

av professionalitet och oberoende.18 Det är också viktigt för arbetsmiljöcentrum att mottagarna upplever att det som produceras, till exempel i form av kunskapsöversikter och utvärderingar, är av hög kvalitet.

För att säkra trovärdigheten bör den kunskap som sprids och de utvärderingar som tas fram vid arbetsmiljöcentrum vara relevanta för de beslut som fattas inom ramen för arbetsmiljöpolitiken och för det arbetsmiljöarbete som bedrivs. Kunskapen som sprids ska vara objektiv och ge en korrekt och rättvisande bild av de problem som analyseras. Den ska dessutom vara relevant för intressenter i vid mening vilket omfattar beslutsfattare, myndigheter, arbetsmarknadens parter, forskare, journalister och en intresserad allmänhet. Vidare måste arbetsmiljöcentrums anställda ha goda förutsättningar för att utföra arbete av hög kvalitet på bästa sätt, bland annat genom datatillgång, teknik och fortbildning.

Arbetsmiljöcentrum ska i största möjliga mån vara självständigt i sitt arbetssätt. Vikten av självständighet gäller framför allt utvärderingsfunktionen. Den verksamhet som arbetsmiljöcentrum kommer att bedriva kräver samverkan med olika aktörer inom arbetsmiljöområdet, inte minst Arbetsmiljöverket, samtidigt som centrumet ska utvärdera en del myndigheter som det samverkar med. Arbetsmiljöcentrums roll som både utvärderare och samverkande part måste därför tas i beaktande vid utformande av centrumet som organisation, dess placering och verksamhet.

Förutom att utföra projekt på uppdrag av regeringen ska arbetsmiljöcentrum även initiera egna projekt. Därmed kommer projektens inriktning att spegla både regeringens behov och de behov och kunskapsluckor som resulterar från arbetsmiljöcentrums verksamhet. Dessutom bör arbetsmarknadens parter och andra aktörer ges möjlighet att framföra sina behov av forskningsbaserad kunskap och analys genom referens- och samverkansgrupper.

En självständig roll kan uppnås på organisatorisk väg – exempelvis om en verksamhet organiseras i myndighetsform – men också genom arbetssätt. För att säkra en självständig roll bör exempelvis ledare för utvärderingsprojekt få avgöra hur frågeställningar ska besvaras och välja lämplig undersökningsmetod. Dessutom bör resultaten kvali-

18 En diskussion om kriterier för oberoende finns i Ahlbäck (1999), s. 95.

tetssäkras genom att alla resultat publiceras när utföraren anser att projektet är klart.

För att säkra verksamhetens trovärdighet och i största möjliga mån fylla de behov som finns hos olika målgrupper bör rapporter göras tillgängliga på olika sätt.

Det är också viktigt att arbetsmiljöcentrum målmedvetet arbetar med att kvalitetssäkra sitt arbete genom teori- och metodutveckling av analys- och utvärderingsverksamheten och aktivt arbetar med kvalitetsaspekter i enskilda projekt, inte minst vad gäller kunskapsspridningen. I detta avseende är erfarenhetsutbyte med aktörer med praktisk erfarenhet av de frågeställningar som arbetsmiljöcentrum arbetar med värdefullt.

Kvalitetsaspekten i arbetssätt är också viktig i arbetet med utvärdering där kraven på data- och metodkännedom är höga, men också där dialog mellan utvärderare och utförare av arbetsmiljöpolitiken behövs för att säkra kvaliteten av utvärderingsuppdraget. Dessutom kan samverkan med olika aktörer och myndigheter, inklusive de som ska utvärderas, ske genom olika former inom de verksamhetsområden som inte är utvärdering, till exempel kunskapsspridning genom konferenser, kurser och seminarier. Därutöver bör, som redan nämnts, myndigheter och arbetsmarknadens parter vara representerade i projektspecifika referensgrupper för att föra in kunskap om hur arbetsmiljöpolitiska åtgärder fungerar i praktiken (se även kapitel 4).

Ett sätt att säkra en självständig roll för arbetsmiljöcentrum är genom att centrumet inrättas som en ny myndighet i stället för att placeras i en befintlig myndighet eller vid ett lärosäte, såsom direktiven föreskriver. Att inordna verksamheten i en befintlig myndighet skulle kunna medföra en risk att arbetsmiljöcentrums självständiga roll går förlorad eftersom verksamheten då måste ta hänsyn till de andra verksamheter som bedrivs på myndigheten. Ett annat sätt att säkra en självständig roll är genom professionell självständighet och ett arbetssätt som fokuserar på kvalitetssäkring. Detta kan förstärkas av att arbetsmiljöcentrum placeras nära forskningen på ett lärosäte och/eller bemannas delvis med forskningskompetent personal.

2.3.2. Hög vetenskaplig kvalitet

Regeringens arbetsmiljöstrategi och direktiven till denna utredning har visat att regeringen har en hög ambitionsnivå för den svenska arbetsmiljöpolitiken. En hög ambitionsnivå vad gäller arbetsmiljö generellt bör naturligtvis avspegla sig i en hög ambitionsnivå vad gäller arbetsmiljöcentrum. Under utredningens arbete har olika intressenter framfört en önskan om att verksamheten vid arbetsmiljöcentrum ska kännetecknas av hög vetenskaplig kvalitet. Därför är det viktigt att arbetsmiljöcentrum jobbar målmedvetet med att kvalitetssäkra verksamheten direkt från start. En viktig del i kvalitetssäkringen är att bygga upp rätt kompetens och att ha tillgång till bra data. Andra delar handlar om hur och när resultat sprids och hur de kommuniceras.

Arbetsmiljöpolitiken behöver, precis som alla andra politikområden, bra kunskapsunderlag för att formulera politik och hantera olika typer av problem. Även om det råder stor enighet om att bra arbetsmiljö är något positivt, råder det inte samsyn om arbetsmiljöns roll i eventuella samband med exempelvis produktivitet eller variationer i sjukskrivningstal. Ett annat problem är att forskningen endast ger begränsad vägledning för hur politiska strategier för framtiden ska formuleras eftersom framtiden är behäftad med osäkerhet. Utvärderingar av tidigare åtgärder kan ge viss vägledning om effekten av nya, liknande, åtgärder, men slutsatser kommer alltid att vara förknippade med osäkerhet. Därför är det viktigt för arbetsmiljöcentrum att försöka utveckla nya metoder för utvärdering och utveckling av svensk arbetsmiljöpolitik, lära av andra länder och kunskap från deras arbetsmiljöinstitut, men också arbeta med hearings och referensgrupper med bred representation för diskussion om arbetsmiljöpolitiska utmaningar.

Som ett led i sin kompetensuppbyggnad bör arbetsmiljöcentrum etablera kontakter med arbetsmiljöaktörer och forskare och bygga upp mötesplatser med de ledande professionella miljöerna i Sverige och utomlands.

För att säkra kvaliteten i arbetsmiljöcentrums analyser och utvärderingar behöver det finnas vetenskaplig kompetens på alla nivåer liksom bakgrund i flera olika vetenskaper bland de anställda. Detta kan uppnås genom att de som rekryteras har olika bakgrund och inriktning, men också genom att kompetensluckor fylls genom pro-

jektanställningar och samarbete med personer vid andra nationella och internationella professionella miljöer. Flervetenskaplig bakgrund på olika nivåer och en blandning av generalister och specialister kan till exempel uppnås genom att arbetsmiljöcentrum förläggs nära forskningen på en ort/i en region där personer med bakgrund i flera olika vetenskaper finns representerade.

Ytterligare ett led i kvalitetssäkringen kan bestå av att en projektspecifik referensgrupp kopplas till varje projekt. Dessa referensgrupper ska omfatta personer med sakkunskap men också personer som har praktiknära kunskap, bland annat från arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter.

En annan del i kvalitetssäkringen är att arbetsmiljöcentrum får in oberoende synpunkter i samband med publicering. Exempel på detta är intern såväl som extern faktagranskning och seminariebehandling. Det är, framför allt under uppbyggnadsskedet, av stor vikt att få synpunkter från forskare/specialister utanför organisationen på nya analyser och rapporter.

Stor vikt ska läggas vid spridningen av resultaten till riksdag och regering, berörda myndigheter, arbetsmarknadens parter, andra arbetsmiljöaktörer, massmedia och allmänhet. Hur utredningen föreslår att arbetsmiljöcentrums kunskapskommunikation förhåller sig i förhållande till andra myndigheters uppdrag beskrivs ingående i avsnitt 5.8.

2.3.3. Nationellt ansvar

Arbetsmiljöcentrum ska ta ett nationellt ansvar vad gäller kunskap om arbetsmiljö och utvärdering av arbetsmiljöpolitiken. Ett nationellt ansvar innebär att arbetsmiljöcentrum ska fungera som en samlande aktör för att tillgängliggöra den svenska kunskapsproduktionen inom arbetsmiljöområdet i och med dess samlande, spridande och utvärderande funktioner. Ett mål för verksamheten är att i ökad utsträckning nå ut med forskningsbaserad kunskap som stöd i det praktiska arbetsmiljöarbetet. Vidare ska arbetsmiljöcentrum samarbeta med forskningsråden om hur resultaten från den forskningen som de finansierar ska kommuniceras. Arbetsmiljöcentrum ska också skapa en nationell kontaktpunkt för det internationella arbetsmiljöarbetet genom representantskap i olika internationella forskningsorgan och

nätverk. Det nationella ansvaret innebär också att kunskapsspridningen ska vara relevant för alla typer av arbetsmiljöer i hela landet. Nationellt ansvar för att tillgängliggöra kunskap innebär en bred ansats till arbetsmiljö som täcker såväl fysiska som psykosociala aspekter samt inbegriper hela det moderna arbetslivets villkor och utmaningar, med särskild tyngdpunkt på kvinnors arbetsliv och arbetsmiljö i kvinnodominerade branscher. Det innebär även ett flervetenskapligt arbetssätt i vilket frågeställningar och problem rörande arbetsmiljö angrips från olika analytiska perspektiv och discipliner, där alla är förknippade med kvalitet och konkurrenskraft inom respektive ämne.

Arbetet med att axla det nationella ansvaret för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö måste ske genom nära samverkan med all den expertis som finns inom olika specialområden i Sverige och, om det behövs, i andra länder. En modell för denna bevakning är att skapa nätverk som liknar det som landets arbetsmedicinska kliniker har och som fungerar väl.19

Det nationella ansvaret motiverar även att stor vikt skall läggas vid spridning av kunskap till riksdag och regering, berörda myndigheter, arbetsmarknadens parter, andra arbetsmiljöaktörer, media och allmänhet.

19 Även ämnesföreträdare, det vill säga professorer, i arbetsmedicin finns representerade i detta nätverk.

3. Överväganden kring placering av arbetsmiljöcentrum

Utredningens bedömning: Efter att ha övervägt för- och nack-

delar med olika befintliga myndigheter och befintliga lärosäten för placering av arbetsmiljöcentrum finner utredningen att det är svårt att, inom ramen för direktiven, finna en befintlig myndighet att placera arbetsmiljöcentrum på. Däremot kan Stockholms universitet vara ett lämpligt lärosäte för placering av den nya organisationen.

3.1. Utgångspunkter

Enligt direktiven ska utredningen lämna förslag på vilken befintlig myndighet eller lärosäte verksamheten ska placeras. Utredningen har noga övervägt lämplig placering för den nya organisationens verksamhet. Slutsatsen är att det saknas lämplig myndighet att placera verksamheten på men att Stockholms universitet kan vara ett lämpligt lärosäte för placering av arbetsmiljöcentrum. I detta kapitel redogörs för olika aspekter som tagits in i utredningens överväganden.

Utredningen har utgått från att arbetsmiljöcentrum ska vara en organisation med både kunskapsspridande och utvärderande uppdrag samt med ett uppdrag att representera Sverige i olika internationella sammanhang. Utredningen bedömer att det finns fördelar med att samordna funktioner och samla kompetens för att skapa ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljö. Skälen till detta är att det behövs en nationell aktör inom arbetsmiljöområdet och att denna bör ha ett tydligt mandat. Det finns också synergier mellan det kunskapsspridande och det analyserande och utvärderande uppdraget. Vidare behövs en kritisk massa av personal och verksamhet för att få till stånd

en dynamisk och positiv utveckling av verksamheten. Därför anser utredningen att en samlande och samordnande organisation kan verka bättre för att lyfta arbetsmiljöfrågorna, verka långsiktigt genom att sprida den forskningsbaserade kunskapen på området och genomföra utvärderingar på ett systematiskt sätt än om dessa verksamheter splittras upp på olika myndigheter. I diskussioner med såväl arbetsmarknadens parter som forskare under utredningens gång har dessutom framkommit att det är önskvärt med en ny organisation snarare än uppsplittring av verksamheten på flera existerande organisationer.

Det första kriteriet som utredningen använt i sina överväganden är att en potentiell värdmyndighet ska bedriva verksamhet liknande arbetsmiljöcentrums alternativt bedriva verksamhet inom arbetsmiljöområdet. Utredningen har därför tittat närmare på myndigheter med uppdrag som sammanfaller med eller tangerar arbetsmiljöområdet samt myndigheter som bedriver politikutvärdering eller sprider av forskningsbaserad kunskap.

Det andra kriteriet som utredningen använt i sina överväganden är att arbetsmiljöcentrum, genom sitt utvärderingsuppdrag, behöver ha distans till de myndigheter som utför arbetsmiljöpolitiken.

Utredningen har inte funnit någon befintlig myndighet eller befintligt lärosäte utanför Stockholm/Uppsala som kan vara aktuell för placering av arbetsmiljöcentrum.

3.2. Överväganden för placering av arbetsmiljöcentrum på myndighet

Här följer i korthet för- och nackdelar med de myndigheter som övervägts av utredningen för placering av arbetsmiljöcentrum:

Arbetsmiljöverket

  • Fördelar: Arbetsmiljöverket är för närvarande den enda myndigheten med arbetsmiljö som huvudinriktning. Arbetsmiljöverket har expertis, praktisk erfarenhet och goda kontakter inom området. Genom inspektionsverksamheten har myndigheten kännedom om intressenternas behov och får snabbt signaler om arbetsmiljöproblem. Förutom tillsyn och regelutformning har myndigheten sedan Arbetslivsinstitutets (ALI) nedläggning fått ett ut-

ökat uppdrag som innebär insamling och spridning av forskningsbaserad kunskap och representation i några internationella organisationer. Vidare har myndigheten ansvar för den officiella arbetsmiljöstatistiken, vilken är viktig för arbetsmiljöcentrums verksamhet. Placering på Arbetsmiljöverket skulle innebära tillgång till och möjlighet till samarbete rörande viktiga datakällor. Organisatoriskt finns tre angränsande ytor mellan Arbetsmiljöverket och den verksamhet som föreslår i utredningens direktiv: Arbetsmiljöverkets enhet för statistik och analys, kommunikationsavdelningen samt regelavdelningen. Placering av den nya verksamheten på Arbetsmiljöverket skulle gynnas av att den är en redan fungerande organisation inom samma sektor med relevant kompetens inom olika viktiga arbetsmiljöfrågor, kommunikation, statistik och analys.

  • Nackdelar: Statskontoret och Riksrevisionen har påpekat att Arbetsmiljöverket under senare år fått alltför många uppdrag, vilket har gjort det svårare att uppfylla tillsynsuppdraget. Regeringen rekommenderas därför att förbättra styrningen av Arbetsmiljöverket genom att tydligare ange prioriteringar och förväntningar på Arbetsmiljöverket. Om myndigheten i huvudsak ska ägna sig åt tillsyn rekommenderas att detta tydligare framgår. Vidare framhålls att regeringen lämnat många uppdrag till myndigheten, vilket lett till att kärnverksamheten fått mindre resurser. Att förlägga arbetsmiljöcentrum till Arbetsmiljöverket skulle ytterligare öka andelen annan verksamhet, snarare än bidra till renodling av verksamheten. Vidare gör utvärderingsuppdraget Arbetsmiljöverket till en mindre lämplig värdmyndighet eftersom Arbetsmiljöverket är den mest centrala statliga aktören inom arbetsmiljöpolitiken. För att kunna granska politiken bör utvärderingsmyndigheter vara fristående från den genomförande verksamhet som utvärderas. Arbetsmiljöverkets långa tradition av tillsyn och regelgivning/ normering innebär även att placering av en organisation inriktad på forskningsbaserad kunskap riskerar att bli mer sårbar än den skulle vara på en mer analytiskt inriktad myndighet som exempelvis IFAU, SBU och ISF (se nedan).

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitiska utvärderingar (IFAU)

  • Fördelar: IFAU:s uppdrag omfattar uppföljningar, utvärderingar och andra studier inom ett antal stora politikområden: arbetsmarknad, utbildning och socialförsäkring. IFAUs analyser är uppskattade och anses hålla hög vetenskaplig nivå.1 Sedan verksamheten startade 1997 har IFAU etablerat sig som en myndighet med hög grad av trovärdighet i form av experthjälp i många sammanhang och som referens i politiska diskussioner. I praktiken fungerar myndigheten som ett fristående forskningsinstitut med en stor andel egeninitierade projekt. I viss mån tangerar arbetsmiljöcentrums och IFAU:s uppdrag varandra i och med att arbetsmiljö är nära kopplad till arbetsmarknadens segmentering med avseende på yrke, utbildning och kön. Att ingå i IFAU skulle innebära nära samverkan med forskare vid Uppsala universitet och tillgång till registerdata. IFAU har på ett systematiskt och långsiktigt sätt jobbat för att uppnå sin status som självständig och oberoende analys- och utvärderingsmyndighet med stark analys- och metod-kompetens samt unik2 tillgång till data. Detta innebär att de har kompetenser som skulle vara värdefulla i uppbyggandet av arbetsmiljöcentrum.
  • Nackdelar: IFAU är en liten myndighet som redan nu har ett omfattande uppdrag. Den huvudsakliga ingången i analyser och utvärderingar är nationalekonomisk och kvantitativ med fokus på att etablera kausala förhållanden och effekter. Arbetsmiljöfrågor ingår inte i IFAU:s uppdrag (med undantag för ett regeringsuppdrag om att förmedla forskningsmedel till externa projekt avseende arbetsmiljö och produktivitet som resulterade i två rapporter under 2012). Vidare finns en viktig skillnad mellan arbetsmiljöcentrum och IFAU i det att arbetsmiljöcentrums uppdrag har två delar. Medan arbetsmiljöcentrums utvärderingsuppdrag liknar det som IFAU har inom andra politikområden är den andra delen, fältspecifik kunskapsspridning, inte något som bedrivs på IFAU.

1 IFAU utvärderades 2004 och fick ett gott omdöme av expertpanelen (FAS, 2004). Många av IFAUs studier håller hög vetenskaplig nivå och publiceras i högt rankade tidskrifter efter att ha släppts i institutets rapportserie. 2 Lag (2012:741) om behandling av personuppgifter vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering

Därför skulle placering av arbetsmiljöcentrum på IFAU innebära att IFAU skulle behöva ses över och förändras, sannolikt med negativa konsekvenser för IFAU. Dessutom står det i direktiven att arbetsmiljöcentrum inte ska vara forskningsutförande eller forskningsfinansierande vilket IFAU är. Ytterligare en nackdel är att arbetsmiljöområdet är annorlunda från det arbetsmarknadsekonomiska i det att det är brett och kräver vetenskapliga kompetenser som i dag saknas på IFAU. IFAU:s inriktning mot i första hand nationalekonomi skulle därför behöva utökas att omfatta fler discipliner och en sådan organisationsförändring skulle påverka den existerande verksamheten vid IFAU på ett sätt som utredningen bedömer inte är odelat positivt. Slutligen har IFAU uttalat skepsis inför förslaget att vara värd för organisationen både i sitt remissvar till Pensionsåldersutredningen och i sitt underlag till utredningens kartläggning av forskningsmiljöer (se bilaga 3). Enligt IFAU skulle en ytterligare utvidgning av uppdraget vara problematisk, dels organisatoriskt, dels kompetensmässigt då ett uppdrag rörande arbetsmiljöområdet skulle kräva en helt annan forskningskompetens än den som myndigheten har i dag. Den kunskapsspridande verksamheten skulle innebära att den arbetsmiljörelaterade verksamheten utgör en mycket stor del av den sammantagna verksamheten varför värdorganisationen och dess förutsättningar i grunden skulle förändras vilket inte är önskvärt.

Arbetsförmedlingen

  • Fördelar: Myndigheten har ett uppdrag att bedriva arbetslivsinriktad rehabilitering vilket är ett relevant område som angränsar till arbetsmiljöområdet. Arbetsförmedlingen samverkar med Försäkringskassan kring personer som har behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Analysavdelningen har övergripande ansvar för att genomföra, dels analyser som avser behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser, dels analyser som belyser hur Arbetsförmedlingens verksamhet bidrar till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och till att uppnå målen för arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingens analysavdelning är stor och har flervetenskaplig kompetens för analyser inom flera för arbetsmiljö relevanta områden, särskilt kring rehabilitering av individer som har

blivit sjuka av jobbet. Placering av arbetsmiljöcentrum på Arbetsförmedlingen skulle innebära närhet till denna kompetens med möjligheter till samarbeten. 1 Nackdelar: Arbetsförmedlingen är en mycket stor myndighet som

ansvarar för flera omfattande politiska uppdrag däribland offentlig arbetsförmedling, arbetsmarknadspolitisk verksamhet, förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och etableringsuppdraget. Arbetsförmedlingens fokus är arbetsmarknadsfrågor och även om arbetsförmedlingen har uppdrag inom rehabilitering och en stor analysavdelning så finns det risk att arbetsmiljöfrågor skulle nedprioriteras i förhållande till de andra uppdragen.

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF)

  • Fördelar: Myndigheten bedriver utvärdering och analys av socialförsäkringarna, vilket angränsar till arbetsmiljöområdet genom kopplingen mellan arbetsskadeförsäkringen och individers arbetsmiljö. ISF har exempelvis bedrivit projekt om sjukskrivningsprocessen för småföretag och utrett arbetsförmåga. ISF är en flervetenskaplig myndighet med samhällsvetenskaplig, juridisk och medicinsk kompetens vilket innebär att det redan finns kompetens som är relevant för den nya organisationen.
  • Nackdelar: Även om ISF bedriver analyser och utvärderingar, är den huvudsakligen en tillsynsorganisation. Vidare saknar ISF, liksom IFAU, det kunskapsspridande uppdrag som kommer att ingå i arbetsmiljöcentrums uppdrag. Därmed skulle ISF:s organisation, liksom IFAU:s, väsentligen behöva ses över och förändras om arbetsmiljöcentrum placeras vid myndigheten.

Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte)

  • Fördelar: I Fortes uppdrag ingår att främja kunskapsuppbyggnad i frågor om arbetsliv, utreda vilka forskningsbehov som är angelägna samt ta initiativ till och främja den forskning som behövs för att tillgodose sådana behov, ansvara för kommunikation om forskning och forskningsresultat, främja och ta initiativ till forskningssamarbete och erfarenhetsutbyte internationellt och inom EU.

Vidare har Forte nära kopplingar till Sveriges arbetsmiljöforskare. Den kunskapsspridande kompetensen och upparbetade kontakter med forskare skulle vara tillgångar om arbetsmiljöcentrum placerades på Forte.

  • Nackdelar: Arbetsmiljö är bara ett av flera områden som Forte verkar inom. Om en arbetsmiljöinriktad organisation skulle inlemmas i myndigheten finns risk för att uppdraget och ett ökat fokus på arbetsmiljö skulle kunna påverka Fortes ställning som forskningsfinansiär med ett helhetsansvar för området hälsa, arbetsliv och välfärd. Dessutom ska arbetsmiljöcentrum inte vara forskningsfinansierande vilket är Fortes huvuduppgift.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU)

  • Fördelar: SBU har som uppgift att granska de metoder som används inom hälso- och sjukvården, både breda problemområden och enskilda behandlingsmetoder. SBU bedriver inte egen forskning utan samlar, granskar och ställer samman befintliga forskningsresultat efter systematiska litteratursökningar efter viss metodik. SBU har ett nätverk av sakkunniga som medverkar vid framtagandet av översikterna. SBU tar sedan flera år översikter inom arbetsmiljöområdet, dock inte utvärderingar av politik. Redan upparbetad kompetens och goda kontakter med arbetsmiljöforskare skulle troligtvis inverka positivt om arbetsmiljöcentrum placerades på SBU.
  • Nackdelar: SBU:s kunskapssammanställningar har en tydlig medicinsk profil både ämnes- och metodmässigt. Såväl inriktningen som metodiken behöver kompletteras med kunskapssammanställningar av andra typer och med andra inriktningar. Vidare bedriver SBU inte utvärdering av politik. Andelen arbetsmiljö i förhållande till andra områden som SBU arbetar med är liten. Om en arbetsmiljöinriktad organisation skulle inlemmas i verksamheten finns risk för att det skulle uppstå en slagsida åt arbetsmiljöfrågan. Det skulle kräva en stor förändring i SBU:s arbetssätt.

Folkhälsomyndigheten

  • Fördelar: Folkhälsomyndigheten ska utvärdera effekterna av metoder och strategier på folkhälsoområdet, framställa statistik och analysera utvecklingen av hälsans bestämningsfaktorer. Arbetsmiljön är en av dessa bestämningsfaktorer. Detta skulle kunna utgöra ett skäl till att placera arbetsmiljöcentrum vid myndigheten.
  • Nackdelar: Folkhälsomyndigheten bedriver ingen specifik verksamhet inom arbetsmiljöområdet. Att placera arbetsmiljöcentrum vid Folkhälsomyndigheten skulle innebära att arbetsmiljö inordnades under folkhälsofrågorna och skulle kunna innebära att arbetsmiljöområdet marginaliseras om arbetsmiljöcentrum placerades vid myndigheten

Försäkringskassan

  • Fördelar: Försäkringskassan har inget arbetsmiljöuppdrag men genom att socialförsäkringsområdet har beröringspunkter med arbetsmiljöområdet samverkar myndigheten både med Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen i frågor om arbetsmiljö och rehabilitering. Försäkringskassan har, liksom Arbetsmiljöverket, nationellt ansvar för statistik av relevans för arbetsmiljöcentrum. Dessutom finns en analysavdelning med relevant kompetens. Detta kan vara skäl till att placera arbetsmiljöcentrum vid myndigheten.
  • Nackdelar: Försäkringskassan är en mycket stor myndighet med omfattande uppdrag. Det finns risk att arbetsmiljöfrågorna inte skulle prioriteras tillräckligt högt och därmed få sämre genomslagskraft och effekt i samhället. Arbetsmiljöcentrum kommer att utvärdera arbetsmiljöpolitiken och Försäkringskassans uppdrag inom rehabilitering gör att en placering på Försäkringskassan är olämplig.

3.3. Överväganden för placering av arbetsmiljöcentrum på lärosäte

Fördelar

På lärosäten finns personer med forskarkompetens på olika nivå och med olika vetenskaplig inriktning, vilket är viktigt för arbetsmiljöcentrums analyserande, utvärderande och kunskapsspridande verksamhet. På några lärosäten finns det redan enheter med arbetsmiljöuppdrag medan det på andra finns enheter med uppdrag som angränsar till arbetsmiljöcentrums uppdrag. Det finns erfarenhet och upparbetade rutiner för både kunskapsspridning och kvalitetssäkring av rapporter inom universitet och högskolor. Dessutom har lärosäten ofta tillgång till stora bibliotek och forskningsdatabaser samt administrativa rutiner för exempelvis tryck av rapporter, vilka alla är viktiga förutsättningar för arbetsmiljöcentrums uppdrag. Vidare är det oberoende och självständighet som präglar forskning på lärosäten, den så kallade akademiska friheten, en fördel för utvärderingsverksamheten, som kräver ett visst avstånd till de myndigheter som genomför arbetsmiljöpolitiken. Slutligen kännetecknas lärosäten av stora krav på hög vetenskaplig kvalitet. Sammantaget utgör dessa fördelar skäl för placering av arbetsmiljöcentrum vid lärosäte.

Nackdelar

Arbetsmiljöcentrum ska ta ett nationellt ansvar och kommer därför att behöva använda sig av Sveriges samlade vetenskapliga kompetens inom olika vetenskapliga discipliner. Eftersom kompetensen finns utspridd på olika lärosäten i landet är det viktigt att arbetsmiljöcentrum, om det placeras på ett lärosäte, inte anlitar forskare som arbetar där i högre grad än forskare med samma eller högre kompetens på andra lärosäten. Arbetsmiljöcentrum bör av samma skäl inte kopplas till en redan existerande institution eller forskningsmiljö. Dessutom skulle det riskera att verksamheten blir alltför präglad av en vetenskaplig disciplin och att den blir personberoende. En eventuell placering av arbetsmiljöcentrum vid lärosäte kräver därför en fristående placering inom lärosätets organisation eftersom arbetsmiljöcentrum inte ska vara en forskningsutförande enhet.

En fristående placering inom ett lärosäte ger arbetsmiljöcentrum en självständig roll, men innebär att det är rektor som styr över organisationens inriktning och tillvaro på lång sikt vilket minskar regeringens inflytande.

Lärosätenas autonomi och den akademiska friheten måste beaktas vilket påverkar exempelvis vilka utvärderingsuppdrag som kan utföras och hur de ska genomföras. Utvärdering av politik faller vanligtvis inte på lärosätesmiljöer.3 I den mån politik, i meningen reformer och särskilda insatser och initiativ, utvärderas, sker det oftast på initiativ av enskilda forskare/forskningsmiljöer i det att utvärderingen är forskningsmässigt intressant. Det förekommer också att mer reguljära utvärderingsuppdrag läggs ut på enskilda forskare/forskningsmiljöer som innehar sakkunskap och expertis inom ett för utvärderingen relevant fält och som är villiga att ta sig an uppdraget givet förutsättningarna.

Utredningen bedömer att arbetsmiljöcentrums verksamhet påverkas av särskilda hänsyn till lärosätens autonomi och akademisk frihet. Det framstår för utredningen som oklart hur en lärosätesplacering är förenlig med ett tydligt mandat och omfattande samverkan med myndigheter, exempelvis forskningsråd, som många på lärosätet är beroende av; nationellt representantskap i olika internationella organisationer; samt ett utvecklat partsinflytande vad gäller den kunskapsspridande verksamheten.

Mer specifika överväganden kring placering på lärosäte

Utredningen bedömer att det finns goda möjligheter att skapa en fristående enhet på Stockholms universitet (SU). Lärosätet har en bredd och ett djup inom flera för arbetsmiljöcentrum relevanta vetenskapsområden, särskilt om verksamheten ska ha en tyngdpunkt på kvinnodominerade branscher och arbetsplatser och till dessa kopplade arbetsmiljöproblem. Forskningsmässigt meriterade och relevanta miljöer på SU har upparbetat samarbete med likaledes starka forskningsmiljöer inom arbetsmiljöområdet på Karolinska institutet och Kungl. Tekniska högskolan. Närheten till flera olika lärosäten med repre-

3 Ett undantag är Agrifood i Lund som gör analyser och utvärderingar som berör jordbruk, fiske, livsmedel och landsbygd.

sentation från samtliga relevanta vetenskapliga discipliner är en stor fördel. SU har dessutom en tradition av att hantera institut, särskilda inrättningar och nationella kompetenscentrum.

3.4. Sammanfattning

I tabell 1 nedan har fyra kriterier för arbetsmiljöcentrums placering lagts in samt de olika alternativ som diskuterats ovan. Som framgår finns det många myndigheter med uppdrag som sammanfaller med eller angränsar till arbetsmiljöområdet men ingen som har samma slags kombination av kunskapsspridande och politikutvärderande verksamheter som föreslås för arbetsmiljöcentrum.

Om arbetsmiljöcentrum ska ha både kunskapsspridning och utvärdering som uppgifter inom ramen för en och samma organisation, vilket utredningen föreslår, finns det ingen lämplig myndighet för placering av arbetsmiljöcentrum. Detta är också anledning till att utredningen inte har övervägt Statskontoret för placering av utvärderingsuppdraget. Statskontoret har i uppdrag att ta fram underlag för analys av statlig och statligt finansierad verksamhet. Utvärdering ingår i den verksamheten men Statskontoret har inte i uppdrag att själv initiera utvärderingar och till dessa kompletterande analyser, och saknar närhet till arbetsmiljöområdet.

Sammanfattningsvis finner utredningen, efter att ha övervägt för- och nackdelar med olika myndigheter som skulle kunna lämpa sig för placering av arbetsmiljöcentrum och dess verksamhet, att det är svårt att finna en befintlig myndighet att placera arbetsmiljöcentrum på.

Däremot är en placering på Stockholms universitet ett tänkbart alternativ. Utredningen anser dock att den bästa lösningen är att arbetsmiljöcentrum inrättas som en ny myndighet då detta ger bättre förutsättningar för arbetsmiljöcentrum att leva upp till den verksamhet som beskrivs i direktiven.

Båda dessa förslag, det vill säga att en ny myndighet inrättas eller att arbetsmiljöcentrum inrättas på Stockholms universitet, presenteras i detalj i kapitel 4.

4. Arbetsmiljöcentrum inrättas på Stockholms universitet eller som ny myndighet

Utredningens förslag: Utredningens ena förslag är att ett natio-

nellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö och dess verksamhet placeras på Stockholms universitet som en särskild inrättning med egen instruktion. Utredningens andra förslag är att en ny myndighet inrättas för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö. Myndigheten inrättas som en enrådsmyndighet som leds av en generaldirektör. Myndigheten placeras i Stockholm och får namnet Nationellt arbetsmiljöcentrum.

Enligt direktiven ska utredningen föreslå vid vilken befintlig myndighet eller vilket befintligt lärosäte som arbetsmiljöcentrums verksamhet ska placeras. I kapitel 3 presenteras överväganden angående placering på olika myndigheter och på lärosäte. I detta kapitel presenteras utredningens två förslag. Det ena förslaget är att arbetsmiljöcentrum placeras på Stockholms universitet som en särskild inrättning. Det andra förslaget är att en ny myndighet inrättas. Verksamheterna i de två förslagen liknar varandra men med kvalifikationerna att verksamheten och styrningen i förslaget om särskild inrättning på Stockholms universitet måste ske med hänsyn till organiseringen av övrig verksamhet vid universitet och högskolor och iaktta de principer som gäller enligt rådande lagstiftning. Utredningen anser att placeringen av arbetsmiljöcentrum har implikationer för centrumets verksamhet och att förslaget om en ny myndighet bättre lever upp till direktiven avseende verksamheten som ska bedrivas långsiktigt och i linje med ett nationellt intresse.

4.1. Skäl för förslaget att inrätta arbetsmiljöcentrum vid Stockholms universitet

Inom Stockholms universitet finns framstående forskningsmiljöer av relevans för dagens arbetsmiljöproblem: Institutet för social forskning (SOFI), Stressforskningsinstutet, psykologiska institutionen, företagsekonomiska institutionen och nationalekonomiska institutionen. Miljöerna är starka inom respektive fält och har på olika sätt erfarenhet av att axla uppdrag likt de som det föreslagna arbetsmiljöcentrum skulle få. Det finns även en plan för samverkan mellan dessa forskningsmiljöer och forskningsmiljöer på andra lärosäten i Stockholm som skickats in till utredningen. Genom detta nätverk är forskningsmiljöerna på Stockholms universitet kopplade till stark forskning med medicinsk inriktning (Karolinska institutet, KI) och teknisk inriktning (Kungl. Tekniska högskolan, KTH).1 Inom nätverket finns tillgång till datamaterial som möjliggör analyser, erfarenhet av att använda dessa samt en hög metodkompetens. Den höga vetenskapliga kvaliteten och goda insynen i det nationella forskningsläget gör att detta är ett kluster som, under ledning av inrättningen på Stockolms universitet, bedöms kunna axla ett nationellt ansvar.

Det nationella ansvaret kräver att arbetsmiljöcentrum använder sig av den bästa kompetensen inom olika områden, oavsett var i landet den finns. Därför är det viktigt att arbetsmiljöcentrum inte får en tyngdpunkt mot de vetenskapliga discipliner som finns representerade på Stockholms universitet. Förutom kvalitetsargumentet är det viktigt för arbetsmiljöcentrums legitimitet att inte en forskargrupp uppfattas som mer gynnad och exempelvis mer anlitad än andra på grund av organisationens lokalisering. Denna risk minimeras genom det nätverk som beskrivits ovan mellan KTH, KI och Stockholms universitet.

I kapitel 3 om överväganden för placering på andra myndigheter nämner utredningen att det kan vara en nackdel att inrätta arbetsmiljöcentrum i en större myndighet på grund av risken att verksamheten påverkas av myndighetens övriga arbete genom att den får mindre uppmärksamhet och kan påverkas av förändrad inriktning i

1 Inom ramen för nätverket bedrivs även utbildning med koppling till arbetsmiljö, exempelvis AKPA vilket är ett program för arbetsmarknadskunskap och management (tidigare personaladministration). Det bedrivs också professionell vidareutbildning vid de olika lärosätena.

verksamheten i övrigt. Utredningen anser att samma risk finns vid placering på ett lärosäte. Å andra sidan finns fördelar med placering på lärosäte, exempelvis den vetenskapliga kompetensen och stödfunktioner som bibliotek, forskningsinfrastruktur och ekonomisk administration. Den redan befintliga strukturen ger goda förutsättningar till att bygga upp en verksamhet av god kvalitet och kan bidra till en effektiv organisering av arbetsmiljöcentrum. Stockholms universitet har dessutom erfarenhet av ett flertal centrumbildningar och institut med olika verksamhet och styrmodeller.

Samtidigt är Stockholms universitet en forskningsinstitution medan arbetsmiljöcentrum varken ska forska, finansiera eller beställa forskning. Det behövs därför en avgränsning som förtydligar att arbetsmiljöcentrum inte ska vara ett forskningsinstitut eller riskera en utveckling mot ett forskningsinstitut. Det kan ses som märkligt att lägga en organisatorisk enhet som varken ska bedriva, beställa eller finansiera forskning på ett lärosäte. Utredningen ser ändå att det finns synergieffekter som kan uppnås genom att centrumet organiseras i nära anslutning till en forskningsbaserad verksamhet. Dels för de organisatoriska vinsterna som kan göras, dels för arbetsmiljöcentrums behov av nära samarbete med forskningen.

Ytterligare en fördel med placering vid Stockholms universitet är att lärosäten är mer självständiga än vad förvaltningsmyndigheter är. Lärosätens uppgift är att vara kritiskt reflekterande institutioner i samhället, vilket ger lärosätet frihet att bestämma sin inriktning och utveckling av verksamheten utan detaljerad politisk styrning. Lärosätens behov av autonomi liknar den självständighet som arbetsmiljöcentrums utvärderingsverksamhet kräver gentemot beslutsfattare och myndigheter.

Placering av arbetsmiljöcentrum vid Stockholms universitet innebär vissa utmaningar för regeringens styrning av verksamheten. Det är lärosätets rektor som bestämmer om inriktning och verksamhet och gör prioriteringar, vilket kan påverka långsiktigheten för arbetsmiljöcentrum. I direktiven till utredningen står det att arbetsmiljöcentrum ska analysera och utvärdera arbetsmiljöpolitiken på uppdrag av regeringen och genom egna initiativ. Det finns således en tanke om att regeringen ska kunna ge uppdrag via exempelvis årliga regleringsbrev, i detta fall till Stockholms universitet, eller liknande. Beroende på hur uppdraget till lärosätet utformas och hur medel till verksamheten fördelas kan regeringen påverka graden av styrning av arbets-

miljöcentrum och i viss mån även prägla uppdragens inriktning genom val av departementstillhörighet (styrning av verksamheten diskuteras i mer detalj nedan i avsnitt 4.1.1).

Vad gäller organisationsform finner utredningen att en särskild inrättning är lämplig med tanke på det nationella ansvar och behov av självständighet som arbetsmiljöcentrum kommer att ha. Organisationsformen särskild inrättning gör att arbetsmiljöcentrum inte knyts till någon särskild avdelning eller institution på universitetet, vilket gör att den kan verka fritt gentemot forskare inom lärosätet och andra lärosäten. Denna frihet är av särskild vikt eftersom arbetsmiljöcentrum kommer att ha en flervetenskaplig verksamhet och samarbeta med forskare från lärosäten från olika delar av Sverige.

Det är viktigt att arbetsmiljöcentrum ges möjlighet att i dialog med regeringen definiera uppdraget, inte minst med avseende på analys och utvärdering.

4.1.1. Förslag på styrning av verksamheten på Stockholms universitet

Regeringens styrning av verksamheten kan försvagas om den placeras på ett lärosäte eftersom styrningen av särskilda inrättningar på universitet och högskolor vanligen sker genom lärosätets ledning, vilket gör att regeringen då inte får en lika direkt styrning av verksamheten. Regeringen har normalt inte utnämningsmakt över chef för särskilda inrättningar, utan det är rektor som tillsätter chef för inrättningen. Vidare sker återrapporteringen till regeringen och övriga samhället oftast som en del av lärosätets årsredovisning, i stället för att centrumet skulle ha en egen årsredovisning. Styrkedjan blir därmed inte lika tydlig som i alternativet med en ny myndighet. Därför är det viktigt att regeringen noggrant överväger vilka styrformer som är mest ändamålsenliga.

Den förvaltningspolitiska utvecklingen går i riktning mot att balansera tillit och kontroll i regeringens styrning av myndigheterna. Utredningen ger därför styrningsförslag på strategiskt övergripande nivå, inte detaljerade förslag på verksamhetsnivå.

En organisations framgång är beroende av att rätt förutsättningar skapas och att organisationen styrs på ett bra sätt. Beroende på hur uppdraget till lärosätet utformas och hur medel till verksamheten fördelas kan regeringen påverka graden av styrning av arbetsmiljöcent-

rum. Utredningen vill framhålla vikten av att regeringen, om den beslutar om placering av arbetsmiljöcentrum på Stockholms universitet, beaktar följande aspekter:

  • att regeringen har utnämningsmakt avseende ledning
  • att arbetsmiljöcentrum har egen instruktion
  • att arbetsmiljöcentrum har finansiering från utgiftsområdet 14 Arbetsmarknad och arbetsliv och eget regleringsbrev
  • att arbetsmiljöcentrum har tydliga uppdrag och återrapporteringskrav, antingen i regleringsbrev eller i instruktionen. Återrapportering ska ske så att verksamhetens resultat kopplas till kostnaderna för verksamheten
  • att arbetsmiljöcentrum har myndighetsdialog direkt med ansvarig huvudman, förslagsvis Arbetsmarknadsdepartmentet, inom regeringen

Ges dessa förutsättningar får arbetsmiljöcentrum en tydlig styrning som underlättar verksamheten, samtidigt som regeringen har möjlighet att styra effektivt. Utredningen anser att arbetsmiljöcentrums verksamhet måste har rätt förutsättningar att verka självständigt och oberoende, särskilt med tanke på utvärderingsuppdraget. För att uppnå detta krävs att organisationen förmår finna en balans och att självständigheten reflekteras i styrningskedjan. Utredningen föreslår att ett vetenskapligt råd inrättas som stöd för analys- och utvärderingsverksamheten. På så sätt kan olika slags vetenskaplig kompetens ge input i verksamheten och om denna hämtas från olika delar av landet tillvaratas även det nationella intresset. Utredningen förslår också att en referensgrupp bestående av arbetsmarknadens parter och representanter från relevanta myndigheter i samverkanssfären knyts till den kunskapsspridande delen av verksamheten för att ge stöd i beslut om till exempel olika fokusområden.

Utredningen bedömer att arbetsmiljöcentrum som en särskild inrättning vid Stockholms universitet har goda möjligheter att bli framgångsrikt, framför allt vad gäller den kunskapsbyggande och kunskapsspridande verksamheten, men ser att det finns ett antal utestående frågor att besvara vilka beskrivs ovan i avsnitt 3.3. Dessa rör bland annat hur regeringen säkrar långsiktighet och ett tydligt mandat vad gäller nationellt representantskap i olika internationella orga-

nisationer, samt hur arbetsmiljöcentrum får samma tyngd som de myndigheter som organisationen ska utvärdera och samverka med i olika sammanhang.

4.2. Skäl för förslaget att arbetsmiljöcentrum ska inrättas som en ny myndighet

Enligt direktiven ska utredningen föreslå vid vilken befintlig myndighet eller vilket befintligt lärosäte verksamheten för det nationella centrumet ska placeras. I detta avsnitt anges skälen för varför utredningen i stället föreslår att en ny myndighet inrättas.

Utredningen anser att det finns skäl för att samla ansvar för frågor rörande kunskapsspridning och utvärdering i en ny myndighet eftersom detta säkerställer en självständig roll, oberoende och långsiktighet avseende ett komplext uppdrag och genomförandet av det. En självständig roll gentemot andra aktörer är särskilt viktigt med tanke på utvärderingsuppdraget.

Med utgångspunkt i det offentliga åtagandet inom arbetsmiljö finns det behov av kunskap om och utvärdering av insatser på området. I dag finns en rad olika aktörer som sprider kunskap om arbetsmiljön (se avsnitt 2.2.3, 5.4 och 5.8), men det saknas en nationellt samlande och samordnande aktör som samlar in och sprider svensk och internationell forskningsbaserad kunskap och analys. Avsaknaden av en samlande och samordnande aktör gör det otydligt för mottagarna och användarna av kunskapen att veta vart de ska vända sig om de behöver information om rådande forskningsläge. Det saknas också en utvärderingstradition inom arbetsmiljöområdet. Trots omfattande arbetsmiljöpolitiska insatser genom reformer och forskningssatsningar är kunskapen begränsad om vad som faktiskt fungerar, vilka insatser som har haft avsedd effekt och i vilken mån den förda politiken är effektiv. Om regeringen vill kunna göra satsningar i framtiden bör redan gjorda insatser utvärderas så att det finns underlag för beslut att tänka om eller fortsätta göra rätt.

En verksamhets ledningsform bör utgå från verksamhetens art, politiska prioriteringar och regeringens behov av att styra verksamheten på ett visst sätt. För att verksamheten i allmänhet och utvärderingsuppdraget i synnerhet ska kunna bedrivas på ett så självständigt och effektivt sätt som möjligt, bedömer utredningen att den nya

organisationen behöver ha rätt förutsättningar. Utredningen bedömer vidare att förutsättningarna att agera självständigt gentemot andra myndigheter är bättre om verksamheten bedrivs i en ny myndighet än inom en befintlig myndighet. För det första kräver utvärdering av arbetsmiljöpolitiken distans till de myndigheter som utvärderas för att kunna upprätthålla kvalitet och trovärdighet. För det andra har verksamheten större handlingsfrihet om den inte är en del av en annan myndighet. Dessutom faller det väl i linje med något som kan liknas vid en förvaltningspolitisk trend2 under de senaste decennierna, det vill säga att inrätta sektorsspecifika utvärderingsmyndigheter med väldefinierade områdesansvar (se tabell 2 nedan).

Utvärderingsmyndigheter bör vara så självständiga som möjligt från det politikområde som de ska utvärdera. I dessa fall krävs en balans som tillåter att regeringen lägger uppdrag på myndigheten utan att den styrs så mycket att den inte kan utföra oberoende utvärderingar av regeringens politik.

Ytterligare argument för att verksamheten ska vara en egen myndighet är att:

  • Arbetsmiljön bör få större tyngd i den offentliga debatten, vilket den kan få om den nya organisationen inrättas som ny myndighet.
  • Det är i regeringens intresse att kunna styra samt få direkt och tydlig återrapportering eftersom arbetsmiljön på ett indirekt sätt påverkar statens utgifter via socialförsäkrings- och pensionssystemen. Regeringen har bättre möjligheter att styra verksamheten om den bedrivs som myndighet än om den ingår som särskild inrättning på lärosäte eller på en befintlig myndighet. En myndighet har tydligare ansvarskedja eftersom ledningen själv ansvarar inför regeringen och inte genom ledningen för den myndighet som arbetsmiljöcentrum ingår i.
  • Myndigheten tilldelas resurser i ett eget regleringsbrev och upprättar en egen årsredovisning i stället för att vara en del av en annan myndighet eller lärosätes årsredovisning.

2 Statskontoret (2011).

  • Kostnaden för en egen myndighet är ungefär den samma som om verksamheten organiseras inom en existerande myndighet.3

Att inrätta en utvärderingsmyndighet för arbetsmiljöpolitiken är i samklang med det övriga styrsystemet där flera politikområden har särskilda utvärderande myndigheter.4

I tabell 2 nedan finns information om uppdrag och förutsättningar för ett antal myndigheter och andra organisationer som har till uppdrag att utvärdera regeringens politik inom olika områden. Arbetsmiljöcentrum föreslås få ett bredare uppdrag än de myndigheter som i dag utvärderar politik och samlar in och sprider kunskap i och med att uppdraget omfattar både insamling av forskning, kunskapsspridning och utvärdering.

3 En stor myndighet kan exempelvis få mer fördelaktigt avtal med Statens servicecenter, men skillnaden är inte så stor att den påverkar utredningens förslag om egen myndighet. Lokalkostnader går att påverka genom val av lokalisering. 4 Statskontoret (2011).

1 Tabellen beskriver Expertgruppen för biståndsanalys. Denna statliga kommitté föregicks av Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete (Sadev). 2 Tabellen gäller Tillväxtanalys. Denna myndighet föregicks av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS). 3 Tabellen beskriver Agrifood. Denna särskilda inrättning föregicks av Statens livsmedelsekonomiska institut (SLI).

Källa: PM Uppdrag att genomföra en översyn av Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser N 2015:D, samt egen analy s av regleringsbrev, instruktioner, årsredovisningar och hemsidor.

4.2.1. Myndigheten föreslås heta Nationellt arbetsmiljöcentrum

Utredningen anser att myndighetens namn bör ange att verksamheten handlar om arbetsmiljö och vara relativt kort så att det är lätt att komma ihåg. Eftersom det finns många olika nätverk och organisationer som i dag sysslar med kunskapsspridning och utvärdering inom arbetsmiljöområdet bör det även framgå att myndigheten är den nationellt centrala, samlande och samordnande aktören inom den verksamhetsdelen av arbetsmiljön.

Myndigheten kommer att bedriva verksamheter av två olika slag: 1) spridning av forskningsbaserad kunskap och 2) analys och utvärdering. Det rör sig med andra ord varken om en typisk utvärderingsmyndighet eller om ett organ med en renodlat kunskapsspridande funktion.

Med hänsyn tagen för ovanstående överväganden föreslår utredningen följande namn: Nationellt arbetsmiljöcentrum.

4.2.2. Myndigheten bör placeras i Stockholm

Myndighetens lokalisering är av stor betydelse för den strategiska och långsiktiga kompetensförsörjningen och därmed viktig för att den nya organisationen ska lyckas i sitt uppdrag.

Utredningen föreslår att myndigheten placeras i Stockholm. Utredningens analys vad gäller lokalisering har tagit med i övervägandena att det är viktigt att statliga myndigheter får en större spridning över landet. Utredningen har därför noga prövat var den nya myndigheten ska ligga. Utgångspunkt har emellertid varit att myndigheter ska kunna utföra sitt uppdrag effektivt och med varsam hantering av statens resurser. Utredningen bedömer att lokalisering till Stockholm är en avgörande förutsättning för att myndigheten ska kunna utföra sina arbetsuppgifter effektivt. Motiven är följande:

1. Kompetensförsörjning. Lokaliseringen är viktig för strategisk och kritisk kompetensförsörjning samt för förmågan att attrahera och behålla personal. Arbetsmiljöområdet sträcker sig över flera vetenskapliga discipliner och innefattar specialkompetenser som inte finns överallt i landet. Det innebär att verksamheten behöver för-

läggas till en plats där det bedrivs forskning av hög kvalitet inom flera discipliner med relevans för arbetsmiljöområdet samtidigt som det är lätt för personer med kompetens som saknas på orten att ta sig till myndigheten för tillfälliga engagemang. Stockholm har dels nära tillgång till forskning av hög kvalitet inom vetenskapliga discipliner av relevans för arbetsmiljöområdet (samhällsvetenskap, medicin och teknik), dels bra förbindelser till övriga delar av landet vilket underlättar i de fall då kompetens som fattas behöver resa in samt för besökare från utlandet. Det finns flera exempel på problem med att rekrytera och behålla personal med specialkompetenser när en kunskapsintensiv organisation förläggs på en mindre ort. Behov av att attrahera mycket kvalificerade och erfarna medarbetare lyfts fram i utredningen inför inrättandet av Inspektionen för socialförsäkringen (SOU 2008:10), i vilken Stockholm föreslås som lokaliseringsort. Den nu nedlagda utvärderingsmyndigheten inom bistånd, SADEV i Karlstad, hade stora problem med kompetensförsörjningen.5 1

2. Effektivitet. För att uppnå kostnadseffektivitet bedömer utredningen att arbetsmiljöcentrum, bör ha bra reseförbindelser inom och utanför landet samt att samverkan med andra organisationer är en nödvändighet. Stockholm, liksom Göteborg, Uppsala och Malmö-Lund har goda reseförbindelser med andra länder men inom landet är Stockholm lättast att ta sig till och från. Förutsättningarna för synergieffekter mellan arbetsmiljöcentrum och andra myndigheter och organisationer med angränsande verksamhet är mycket bättre om organisationerna ligger fysiskt nära varandra. Inom arbetsmiljöområdet är parternas centralorganisationer, regering och riksdag, relevanta myndigheter och andra organisationer nästan uteslutande lokaliserade i Stockholm.

3. Inflytande. Myndighetens kunskapsspridande verksamhet kräver nära dialog med aktörer som använder kunskapen, exempelvis arbetsgivare, fackföreningar och företagshälsovård. Dialogen är en förutsättning för att myndighetetens kunskapsprodukter, till exempel riktlinjer, och kunskapsförmedling blir så användbar som möjligt. Stockholm har fördelen att de flesta centrala aktörer är representerade i staden och det finns bra förbindelser att ta sig

1 5 Statskontoret (2012), s. 83.

mellan arbetsmiljöcentrum och andra platser i landet, vilket underlättar möten.

4. Att nå ut. Kunskapsspridningsuppdraget förutsätter att det är enkelt att bedriva kommunikationsinsatser nationellt och internationellt. Digital information är inte beroende av organisationens lokalisering men seminarier, konferenser och möten är det. Fördelen med Stockholm är goda reseförbindelser till och från olika delar av landet och andra länder samt närheten till viktiga aktörer.

Tabell 3 nedan illustrerar utredningens bedömningar av lämplig lokalisering i olika städer enligt de argument som listats ovan. Skillnader av betydelse mellan alternativen har framför allt att göra med kompetensförsörjning, närhet till viktiga aktörer och möjlighet att nå ut.

Stockholm bedöms som lämpligast genom en kombination av faktorer. Här finns stark forskning inom samtliga fält av relevans för arbetsmiljön och ett stort utbud av arbetskraft med relevant specialistkomptens. Här finns en omedelbar närhet till de mest centrala aktörerna inom arbetsmiljöområdet, både myndigheter och arbetsmarknadens parter, men också mycket goda reseförbindelser nationellt och internationellt.

Uppsala ligger på pendlingsavstånd från arbetsmiljöcentrums viktigaste samverkansorganisationer i Stockholm men saknar Stockholms vetenskapliga bredd och har ett mindre utbud av arbetskraft med de specialkompetenser som Stockholm kan erbjuda.

Göteborg och Lund-Malmö liknar varandra i det att de båda är dynamiska storstadsregioner. Båda har, liksom Uppsala, starka forskningsmiljöer men saknar den kombinationen av djup och bredd samt struktur för samverkan över lärosätesgränser som finns i Stockholm. Utbudet av specialistkompetenser inom arbetsmiljöområdet är mer begränsat än det utbud som finns i huvudstaden. Båda saknar dessutom närheten till de centrala arbetsmiljöaktörerna som finns i Stockholm. Göteborg och Lund-Malmö liknar också varandra genom att de båda har goda reseförbindelser utomlands, men sämre än Stockholm-Uppsala då det gäller resor inom landet.

Utredningen bedömer städer utanför de tre storstadsregionerna som mindre lämpliga för lokalisering av arbetsmiljöcentrum eftersom de varken kan garantera den kompetensförsörjning som be-

hövs eller den strategiska samverkan som behövs med andra organisationer.

4.2.3. Förslag på styrning av myndigheten

Utredningen föreslår att myndigheten inrättas som en enrådsmyndighet som leds av en generaldirektör. Utredningen ger nedan förslag på styrningen på strategiskt övergripande nivå, men inte detaljerade förslag på verksamhetsnivå. Utredningen anser att det är av största vikt att den nya myndigheten har en självständig roll gentemot politiken som ska utvärderas. Därför är det viktigt att självständigheten reflekteras i regeringens styrning av myndigheten. Självständighet reflekterar även den förvaltningspolitiska utvecklingen mot att balansera tillit och kontroll i regeringens styrning av myndigheterna.

Samtidigt vill utredningen understryka vikten av dialog mellan arbetsmiljöcentrum och omvärlden och föreslår att ett vetenskapligt råd inrättas som stöd för analys- och utvärderingsverksamheten. På så sätt kan olika vetenskaplig kompetens ge input i verksamhet och om denna hämtas från olika delar av landet tillvaratas även det nationella

intresset. Utredningen föreslår också att en referensgrupp sammansatt av arbetsmarknadens parter och representanter från myndigheter inom arbetsmiljöområdet eller nära angränsande områden knyts till den kunskapsspridande delen av verksamheten för att ge stöd i olika beslut av till exempel fokusområden. För att uppnå effektivitet finns behov av att arbetsmiljöcentrum, Arbetsmiljöverket och Forte samverkar i kontakterna med externa parter.

4.3. Kompetensbehov, omfattning av verksamhet och kostnader för de två förslagen

4.3.1. Kompetensbehov

Det samlade kompetensbehovet skiljer sig inte märkbart mellan de två förslagen, men i förslaget att förlägga verksamheten på Stockholms universitet måste bemanning vara i linje med rekryteringsprinciper som är specifika för lärosäten. Vissa kompetensbehov kan tillgodoses centralt av universitetet i stället för att kompetensen anställs på centrumet. Det kan till exempel gälla bibliotekarie, IT, personalvetare och juridik. För att genomföra verksamheten och uppdraget behöver universitetet även samarbeta med andra lärosäten som har de specialkunskaper som behövs för att fullfölja uppdraget.

Utredningen föreslår att arbetsmiljöcentrums kärnverksamhet i båda förslagen ska bygga på fyra funktioner (se figur 4.1 nedan) som var och en kräver olika kompetenser.

  • Kunskapsspridning innebär att bevaka och sammanställa forskningsbaserad kunskap samt sprida den till olika målgrupper. För utvärderingsfunktionen innebär det framför allt att förmedla resultaten till de aktörer som utformar politiken. Såväl nyttiggörande av forskning som kommunikation är viktiga byggstenar för att kunskapsspridningen ska fungera på ett bra sätt. I detta arbete ingår samarbete med forskningsråden om hur resultaten från den forskningen som de finansierar ska kommuniceras.
  • Analys och utvärdering innebär att följa upp och analysera arbetsmiljöpolitikens effekter. Arbetet ska ske i nära samverkan med andra aktörer inom området, samtidigt som oberoendet värnas.
  • Nyttiggörande innebär att bearbeta forskningsresultat så att den forskningsbaserade kunskapen kommer till användning i det praktiska arbetsmiljöarbetet. Det kan ske genom metodutveckling, evidensbaserade riktlinjer eller andra slags vetenskapligt baserade stöd. För att verksamheten ska leda till så användbara slutprodukter som möjligt utvecklas de i nära samverkan mellan myndigheten och de som sedan ska använda sig av kunskapen.
  • Kommunikation innebär att sprida resultaten från alla de verksamheter som bedrivs inom organisation. Syftet med funktionen är att nå de målgrupper som identifierats på ett effektivt sätt, till exempel genom nyhetsbrev och sociala medier.

Arbetsmiljöcentrums verksamhet kommer att vara personalintensiv. För att lyckas som oberoende analys- och utvärderingsmyndighet och nationellt centrum för kunskap om arbetsmiljö behövs rätt kompetensförsörjning som tillåter att uppdragen genomförs på ett självständigt sätt och att produktionen genomgående håller hög kvalitet.

Personal behöver rekryteras så att den sammantaget har flervetenskaplig kompetens och genomgående god förtrogenhet med teori och

Kunskaps-

spridning

Kommunikation

Utvärdering och

analys

Nyttig-

görande

metod inom respektive vetenskaplig disciplin. Flervetenskap innebär att forskare arbetar med samma frågor och fenomen utifrån olika vetenskapliga perspektiv, i detta fall med utgångspunkt i verkliga problem relaterade till arbetsmiljö samt behov av nya analyser relaterade till politikområdet. Utvärderingsuppdraget kräver kompetens vad gäller utvärderingsmetodik (bland annat design av effektutvärderingar) men också problemformulerande kompetens för de förstudier och fördjupande analyser som behövs för uppslag och förståelse om vad som ska utvärderas. Vidare krävs kunskap om datamaterial, metoder och programvara som är relevanta för uppdragen. Analytikerna och utredarna verksamma vid centret bör även ha bred kunskap om vilken forskningsbaserad kunskap som produceras inom arbetsmiljöområdet och var denna forskning bedrivs för att axla rollen som nationellt kunskapscentrum inom arbetsmiljöområdet. Utredningen föreslår vidare att bemanningen omfattar den statistiska kompetens som krävs för att kunna använda och utveckla datamaterial och eventuellt initiera ny datainsamling av relevans för arbetsmiljöområdet.

För den nyttiggörande och kommunicerande verksamheten krävs en bemanning med annan kompetens och profil. För det första behövs kommunikatörer som kan förmedla forskningsbaserad kunskap på ett målgruppsanpassat sätt. För det andra behövs webbredaktörer som vet hur information och kunskap ska presenteras genom olika kanaler så att de når målgrupperna. Dessutom behöver arbetsmiljöcentrum en bibliotekarie som kan bistå den egna personalen, andra organisationer och intressenter att finna den forskningsbaserade kunskap de söker. För såväl kommunikatörer, webbredaktörer som bibliotekarie gäller att de behöver samverka med de analytiker och utredare som verkar på arbetsmiljöcentrum.

Förutom kärnverksamheterna kommer myndigheten även att behöva ett antal verksamhetsstödjande funktioner som kräver olika slags kompetenser.

Myndigheten behöver ha en flexibilitet i form av sakkunniga experter som kan knytas upp för enskilda projekt. Experterna möjliggör att myndigheten blir snabbfotad om verksamheten behöver ändra inriktning, till exempel om ett nytt arbetsmiljöproblem uppstår eller regeringen lägger ett nytt uppdrag på myndigheten.

En ny verksamhet behöver utvecklas och växa genom att skynda långsamt och i takt med att uppdrag läggs ut på myndigheten. På så

sätt kan en balanserad och kompetent arbetsstyrka uppnås utan att göra avsteg från kravet på hög vetenskaplig kvalitet. Utredningen föreslår att verksamheten byggs upp under en treårsperiod. Sammanfattningsvis föreslår utredningen att kompetens inom följande tre områden finns representerade i den nya organisationen:

Analys och utvärdering

  • Analytiker med forskarkompetens inom de vetenskapliga discipliner som behövs för att få en bred överblick över fältet och djup förståelse för arbetsmiljöfrågorna och deras betydelse.
  • Utredare med kompetens och erfarenhet inom arbetsmiljöområdet samt av analys, utvärdering, spridning och nyttiggörande av kunskap.

Kommunikation

  • Kommunikatörer med kompetens och erfarenhet av att kommunicera forskningsbaserad kunskap
  • Webbredaktörer med kompetens och erfarenhet av arbetsmiljöområdet och/eller forskningsbaserad kunskap
  • Bibliotekarie med kunskap om de forskningsfält som berör arbetsmiljöområdet

Övriga kompetenser

  • Ekonomi- och verksamhetsstyrning
  • Personalvetare
  • Juridisk kompetens inom personuppgiftsområdet och offentlig upphandling
  • Administration
  • IT

4.3.2. Omfattning av arbetsmiljöcentrums verksamhet och kostnader

Utredningen bedömer att verksamheten i båda förslagen, när den efter ungefär tre år är fullt utbyggd, kommer att kräva ungefär lika stora resurser. Utöver personalkostnader tillkommer kostnader för bland annat data, kommunikation, resor, lokaler, IT och externa uppdrag. Totalt innebär det en kostnad på 45 miljoner kronor 2020.

Enligt direktiven finns möjlighet att föreslå finansiering från andra aktörer. Utredningen finner samfinansiering möjlig i samverkan med exempelvis arbetsmarknadens parter, så länge det inte påverkar arbetsmiljöcentrums oberoende (se diskussion i kapitel 6). Avgiftsfinansiering av viss del av verksamheten, exempelvis i samband med större konferenser eller kommunikationsuppdrag kan också vara möjligt, men utgör inte förutsättningar för verksamheten. Budgeten nedan har dock inte tagit hänsyn till extern finansiering eftersom det inte är tänkt vara en förutsättning för verksamheten och att beräkningarna då även blir osäkra.

Budgeten är beräknad utifrån schabloner där sådana har varit möjliga att använda, till exempel för personalkostnader, lokalkostnader, IT och telefoni, och i fallet särskild inrättning centrala kostnader till universitetet. Kostnaden för de evidensbaserade riktlinjerna motsvarar finansieringsbeloppet under 2017. För övriga delar av budgeten har utredningen uppskattat kostnaderna genom att basera beräkningarna på kostnaden i andra kunskapsbaserade myndigheter med internationella resor och som hanterar data, samt betänkanden från relevanta organisationskommittéer.

Personalkostnader

Personalkostnaderna består av lönekostnader inklusive sociala avgifter, kompetensutveckling och personalvårdande insatser.

Kommunikationskostnader

Kommunikationskostnaderna är svåra att beräkna och varierar beroende på vilken typ av kommunikationsverktyg ledningen i den nya myndigheteten väljer för att bedriva kunskapsspridning. Kunskaps-

överföring och kommunikation bör ske genom digitala kanaler men bygger även på personliga möten med olika delar av samhället. I denna kostnadspost ingår även kostnader för publikationer, däribland ansvaret för att publicera tidskriften Arbete och hälsa och kunskapssammanställningar.

Evidensbaserade riktlinjer

Kostnaderna för att utveckla och uppdatera evidensbaserade riktlinjer med inriktning mot företagshälsovården och andra intressenter. Kostnaderna inkluderar löner samt övriga kostnader förknippade med verksamheten, till exempel för seminarier, framtagning av dokument, spridning på webben.

Resekostnader

Resekostnaderna omfattar kostnader för att arbetsmiljöcentrum ska vara representerade i ett antal nätverk och organisationer på europeisk och övrig internationell nivå, deltagande vid internationella konferenser samt resor inom Sverige för att sprida resultat och forskningsbaserad kunskap över landet.

Data och bibliotek

Kostnaderna för data omfattar inköp av data, samt drifts- och utvecklingskostnader av databaser. Datakostnaderna har en lägre budget för den särskilda inrättningen vid Stockholms universitet eftersom verksamheten eventuellt kan använda sig av universitets avtal. Vidare ingår biblioteksfunktionens kostnader för att bland annat ta över ansvaret för litteraturdatabasen Nya Arbline (se avsnitt 5.5) och kostnader för tillgång till vetenskapliga tidskrifter, e-böcker och sökdatabaser. Bibliotekskostnaderna kan eventuellt minskas om Arbetsmiljöcentrum får tillgång till de resurser som Stockholms universitetsbibliotek har genom avtal med olika leverantörer.

Centrala kostnader

I förslaget att placera arbetsmiljöcentrum på Stockholms universitet måste ett bidrag betalas för att täcka universitetets centrala kostnader för till exempel ekonomi- och personaladministration, juridik, IT, fastighetsavdelningen, ledningsstöd och personalavdelning.

Lokalkostnader

I förslaget att placera arbetsmiljöcentrum vid Stockholms universitet kommer universitet att debitera en hyra. För närvarande är universitetets rikthyra 3 500 kr/kvm.

I förslaget att inrätta en ny myndighet i Stockholm kommer myndigheten att betala lokalhyra. Ekonomistyrningsverket anger en rikthyra på 3 075 kr/kvm i centrala Stockholm och en rikthyra på 1 075 kr/kvm i närförort.

Externa uppdrag

Utredningen föreslår att myndigheten har en basbemanning och ett antal projektanställda för att öka flexibiliteten. Utöver de fast anställda och projektanställda kommer myndigheten att behöva lägga externa uppdrag på experter inom särskilda områden. Möjligheten att anlita externa experter möjliggör den bredd och det djup som behövs för att arbetsmiljöcentrum ska kunna hålla en hög vetenskaplig kvalitet, samtidigt som verksamheten är kostnadseffektiv. Externa uppdrag innefattar även uppdrag att ta fram statistik och data, samt andra typer av uppdrag.

Övriga kostnader

Övriga kostnader inkluderar el, städning, kontorsmaterial för båda förslagen. För förslaget att inrätta en ny myndighet ingår även kostnader till Statens servicecenter för att hantera löne- och ekonomiadministration.

Uppskattad budget år 2018–2020

Sammanställningarna nedan (tabell 4 och 5 nedan) visar på ett behov av cirka 45 miljoner kronor för båda förslagen när verksamheten är fullt utbyggd år 2020 (i 2017 års penningvärde). Kostnaderna för förslaget om en särskild inrättning vid Stockholm universitet (tabell 4) blir i stort sätt lika höga som förslaget att inrätta en ny myndighet (tabell 5).

I förslaget om en särskild inrättning vid Stockholms universitet har utredningen uppskattat ett behov på 28 årsarbetskrafter från och med år tre. I förslaget om en ny myndighet har utredningen uppskattat ett behov av 30 årsarbetskrafter från år tre. Skillnaden beror på att den särskilda inrättningen vid Stockholms universitet troligtvis kan utnyttja den kompetens som redan finns på lärosätet, till exempel för juridiska frågor, datafrågor och bibliotekstjänster. Kostnaderna för dessa tjänster kommer då i stället att faktureras internt inom universitetet.

4.4. Viktigt med samverkan

För att genomföra sitt uppdrag och för att förankra strategier, processer och behov i omvärlden kommer arbetsmiljöcentrum i båda förslagen att behöva samverka i olika former med arbetsmarknadens parter, myndigheter, universitet och högskolor samt andra organisationer, till exempel:

  • Arbetsmarknadens parter, exempelvis LO, Saco, TCO, Svenskt näringsliv och SKL.
  • Myndigheter som ingår i centrumets samarbetessfär: Arbetsmiljöverket, Forte, IFAU, Arbetsförmedlingen Försäkringskassan, ISF, SBU, Vinnova och Folkhälsomyndigheten.
  • Universitet och högskolor samt andra organisationer som bedriver forskning, exempelvis de landstingsfinansierade arbetsmedicinska klinikerna.
  • Andra organisationer som sprider kunskap om arbetsmiljö, till exempel AFA Försäkring och Prevent.

5. Verksamheten vid nationellt arbetsmiljöcentrum

Utredningens förslag: Arbetsmiljöcentrum ska ha ett löpande

bevakningsuppdrag för kunskapsutveckling inom området arbetsmiljö. Detta omfattar att bevaka forskning och debatt både nationellt och internationellt, samt andra myndigheters och organisationers rapportering. Arbetsmiljöcentrum ska genomföra analyser och utvärderingar av arbetsmiljöpolitiken och samla in och sprida forskningsbaserad kunskap om arbetsmiljö i samverkan med bland andra forskningsråden. Särskild tyngdpunkt ska ligga på arbetsmiljön i kvinnodominerade branscher och arbetsplatser. Arbetsmiljöcentrum ska arbeta med statistik och bidra till utvecklingen av indikatorer och datamaterial inom arbetsmiljöområdet, men inte vara statistikproducerande. Arbetsmiljöcentrum ska också stärka Sveriges internationella engagemang i arbetsmiljöfrågor.

5.1. Skäl till förslagen

Arbetsmiljöcentrum ska bidra till en bättre arbetsmiljö och en mer effektiv arbetsmiljöpolitik genom att bevaka, samla och stärka kunskap inom arbetsmiljöområdet med särskild tyngdpunkt på kvinnodominerade branscher och arbetsplatser. Arbetsmiljöcentrum ska göra kunskapen tillgänglig för olika mottagargrupper och bidra till att den kommer till praktisk nytta. Arbetet ska ske i samverkan med bland andra forskningsråden.

Verksamhetens mottagargrupper omfattar svenska och utländska aktörer inom arbetsmiljöområdet och angränsande områden. Bland mottagarna för såväl utvärderingsverksamheten som den kunskaps-

spridande verksamheten finns även media och den intresserade allmänheten.

Den analyserande och utvärderande verksamheten ska leda till utvärderingar av den förda arbetsmiljöpolitiken och dess effekter samt till förstudier och kompletterande analyser som gör att kunskapsläget förbättras generellt och specifikt inför utvärderingar. Syftet med underlagen är att ge stöd åt regeringen i utformande av politiken. Även myndigheter som implementerar arbetsmiljöpolitiken har nytta av analys och utvärdering, liksom arbetsmarknadens parter i samband med strategiskt arbete.

Den kunskapsspridande verksamheten har delvis andra målgrupper. Genom att samla och sprida forskningsbaserad kunskap om arbetsmiljö skapas underlag för den pågående diskussionen om hur arbetslivet fungerar och hur arbetsmiljön i olika avseenden kan förbättras. Mottagargrupperna är framför allt de aktörer som utför och ger stöd till det praktiska arbetsmiljöarbetet: arbetsgivare, myndigheter, företagshälsovården, skyddsombud, fackliga organisationer, forskare, kunskapsspridande organisationer samt internationella arbetsmiljöorganisationer.

Bearbetningar av kunskapsunderlag, exempelvis utveckling av evidensbaserade riktlinjer eller andra slags verktyg, bidrar till att kunskapen kommer till större användning i praktiken. Aktörer som bedriver praktiskt arbetsmiljöarbete får därmed forskningsbaserade hjälpmedel (se fördjupad diskussion kring nyttiggörande av forskningsbaserad kunskap i avsnitt 5.7). Utredningen bedömer att nyttiggörandet av forskningsbaserad kunskap är en del i den framtida verksamheten och har i uppdrag av regeringen, genom tilläggsdirektivet (dir. 2016:79, se bilaga 2), att lägga förslag på en sådan verksamhet: det framtida ansvaret för utveckling av riktlinjer som stödjer evidensbaserad praktik i företagshälsovården. En annan utgångspunkt för denna inriktning på produktion och spridning av forskningsbaserad kunskap är övertygelsen om att vetenskapligt grundad och fördjupad generellt giltig kunskap är det bästa sättet att långsiktigt stärka både arbetsmiljöarbetet och tilltron till den förda politiken. Arbetsmiljöcentrum ska samarbeta med de forskningsfinansierade myndigheterna om hur resultaten från den forskning som myndigheterna finansierar ska kommuniceras.

Det är viktigt att den nya verksamheten uppfattas som självständig, trovärdig och att den efter ett uppbyggnadsskede intar rollen

som Sveriges nationella centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö. För att uppnå en sådan ställning krävs att verksamheten har förtroende från forskarsamhället, politiken, myndigheter, arbetsmarknadens parter och allmänheten.

Trovärdighet kan bara uppnås genom oberoende, transparens och hög vetenskaplig kvalitet. Utredningen föreslår därför att arbetsmiljöcentrum bemannas med de kompetenser som behövs för att utföra sitt uppdrag, tillämpar vetenskapliga metoder, kommunicerar sina resultat och för en kontinuerlig dialog med olika intressenter exempelvis genom en referensgrupp bestående av arbetsmarknadens parter och företrädare för myndigheter med angränsande verksamheter.

5.2. Arbetsmiljöcentrum ska utvärdera och analysera arbetsmiljöpolitiken

Utredningens förslag: Arbetsmiljöcentrum ska, på uppdrag av

regeringen och på eget initiativ, bedriva utvärdering av den förda arbetsmiljöpolitiken, genomföra andra kvantitativa och kvalitativa analyser, utveckla och anpassa lämpliga utvärderingsmetoder, samt samverka med andra myndigheter.

5.2.1. Skäl till förslag

Utvärdering av offentliga insatser är viktigt. Genom utvärdering vill regeringen kunna kontrollera myndigheters effektivitet, öka insynen i offentlig verksamhet, få underlag till politikens utveckling, stöd i styrningen av myndigheterna och hjälp med att lösa samhällsproblem. Det blir genom utvärdering tydligt vilka insatser som fungerar och i vilken mån de är effektiva och bidrar till högre politiska mål, i arbetsmiljöcentrums fall en bättre arbetsmiljö.

Det har blivit allt vanligare med sektorsspecifik utvärdering som är fristående i förhållande till politikens implementering. Under de två senaste decennierna har antalet utvärderingsmyndigheter ökat. Två sektorsspecifika utvärderingsmyndigheter angränsar till arbetsmiljöområdet eftersom det tangerar såväl arbetsmarknads- som hälso- och sjukvårdsfrågor: IFAU och ISF.

Även andra myndigheter bedriver analys- och utvärdering. Exempel på sådana med anknytning till arbetsmiljöområdet är Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Arbetsmiljöverket. Alla har analysavdelningar, i de första två fallen stora. Såväl Arbetsförmedlingens som Försäkringskassans analysavdelningar bedriver olika slags uppföljning och utvärdering av den egna verksamheten, som kompletteras av utvärderingar som görs av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF), IFAU och ISF. Medan de politikutförande myndigheternas analyser och utvärderingar är kopplade till uppdrag och spelar stor roll för det interna arbetet, fyller utvärderingsmyndigheterna en annan roll. Analys- och utvärderingsmyndigheterna genomför i hög grad analyser som annars inte skulle bli gjorda, exempelvis förstudier inför utvärderingar, kompletterande analyser i samband med att kunskapsluckor identifieras, samt systematisk översyn av såväl metoder som slutsatser i olika offentliga utredningar och politiska förslag. Det rör sig alltså om kompletterande snarare än konkurrerande verksamhet, vilket bidrar till mångfald i det politiska beslutsunderlaget, vilket i sin tur påverkar både debatt och politikutformning på ett fördjupande sätt.

I dagsläget saknar arbetsmiljöområdet en analys- och utvärderingsmyndighet, trots att arbetsmiljöpolitiken präglas av ett komplext samspel och ömsesidigt beroende mellan insatser inom många olika politikområden. Det är angeläget att förhållanden i samhället och insatser inom olika politikområden analyseras och granskas utifrån ett arbetsmiljöperspektiv för att ge bästa möjliga kunskapsunderlag till beslutsfattare inom den statliga förvaltningen och till andra mottagare. Det finns ett behov av att komplettera myndigheternas analysverksamhet med en annan analys- och utvärderingsfunktion som belyser frågor utifrån ett arbetsmiljöperspektiv. Det behövs också ökad kunskap om och förståelse för arbetsmiljöns utveckling i Sverige och internationellt, inte minst i branscher och yrken med olika könssammansättning.

Hur detta ska göras är en fråga som ställer krav på den kompetens som anställs vid arbetsmiljöcentrum och utformningen av olika projekt. Det är inte utredningens uppgift att föregripa den framtida ledningens arbete i detta avseende, men det framstår som angeläget att kunskap sammanställs och kompletteras på ett sätt som avancerar kunskapsläget. Det är i sammanhanget särskilt angeläget att kartlägga och analysera skillnader i arbetsmiljö och arbetsvillkor mellan kvinno-

dominerade respektive mansdominerade branscher och arbetsplatser. Det gäller såväl principer för arbetets organisering, ledarskap, och psykosociala villkor som hur detta varierar över tid och påverkas av ekonomisk och teknologisk förändring. I detta sammanhang är det viktigt att offentlig statistik, till exempel Arbetsmiljöundersökningen, används för att analysera sjukfrånvaro, sjuknärvaro, och i vilken mån arbetstagare upplever stress och ohälsa. Det är också viktigt att fokus på hälsorisker utvidgas till att omfatta andra arbetsutfall, som exempelvis engagemang, prestation och produktivitet, liksom klassiska ekonomiska utfall som karriär och inkomst. Det behövs också en samlad bild av familjebildningens och familjesituationens betydelse för män och kvinnor i olika branscher och på olika arbetsplatser eftersom dessa faktorer påverkar den totala arbetsbördan, framför allt för kvinnor.

Utredningen anser att arbetsmiljöcentrum kan komplettera andra analys- och utvärderingsfunktioner genom att ta ett helhetsgrepp på arbetsmiljörelaterade frågor och, genom sin samordnande roll, skapa förståelse utifrån en kedja av studier med koppling till arbetsmiljö, arbetslivet och arbetsmarknaden. Denna kedja bör omfatta studier på större, representativa datamaterial, som man kan generalisera utifrån samband på övergripande nivå. Kedjan bör även omfatta studier baserade på andra material, exempelvis branschvisa, yrkes- eller företagsspecifika, som medger att man kan komma åt specifika arbetsmiljöfaktorer och/eller mekanismer som ligger bakom tidigare etablerade samband. Arbetet kräver att arbetsmiljöcentrum får ett tydligt mandat som samordnande funktion. Arbetet kräver också samverkan mellan olika forskare och utredare som ska sammanställa kunskapen och avancera kunskapsläget för att få till en helhetsbild.

Arbetsmiljöcentrum ska ha särskilt fokus på kvinnodominerade branscher och arbetsplatser. Sett till existerande forskning på området ser utredningen att mer nyanserade analyser av olika typer av arbets- och hälsorelaterade utfall kan bidra till en bättre förståelse av något som är ett sektorproblem snarare än ett renodlat kvinnoproblem. Ett bättre kunskapsunderlag kan informera politiken och hjälpa till att identifiera mer exakt vilka insatser som behövs. Detta är ett exempel på hur samlad och fördjupad kunskap kan bidra till att utforma bättre arbetsmiljöpolitik och strategier för praktiskt arbetsmiljöarbete som gagnar både män och kvinnor och bidrar till ökad produktion. Arbetsmiljöcentrum kan i detta avseende också

bidra med kunskapsunderlag som gör att arbetsmiljöpolitiska insatser går att utvärdera med avseende på effekt och effektivitet.

Arbetsmiljöverket har utvärderat sin verksamhet sedan 1990-talet. På 2000-talet höjdes ambitionsnivån genom inrättandet av en särskild utvärderingsenhet: Verksamhetsutveckling och samordning (VUS). VUS tog ett helhetsgrepp på utvärderingsverksamheten fram till 2006/07, då enheten lades ned på grund av neddragningarna av Arbetsmiljöverkets budget. Även efter VUS nedläggning har utvärderingar genomförts, till exempel av kommunikationskampanjer, inspektionsverksamheten och satsningarna på systematiskt arbetsmiljöarbete och på kvinnors arbetsmiljö, men utan en tydlig strategi. Fokus har heller inte varit på effektutvärdering och effektivitet. Nu har emellertid Arbetsmiljöverket åter fokus på området och effektutvärdering har utsetts till ett av Arbetsmiljöverkets fyra strategiska mål 2016–2018. Ett program är under uppbyggnad på enheten för statistik och analys i syfte att styra och samordna utvärderingsverksamheten. Målet med programmet är att Arbetsmiljöverket ska göra färre utvärderingar än tidigare, men att dessa utvärderingar ska vara mer genomarbetade, med ett klart syfte och en plan för hur resultaten ska användas. Verksamheten finansieras med myndighetens reguljära budget. Förebilder finns framför allt i Norge, där arbetsinspektionen systematiskt utvärderar sin verksamhet.

Med utgångspunkt i de rekommendationer som framförts i utredningar och från Statskontoret ska arbetsmiljöcentrum göra bedömningar kring effekter och effektivitet inom arbetsmiljöpolitiken som kan utgöra underlag för regeringen och riksdag i utformningen av arbetsmiljöpolitiken.

Utredningen föreslår att Arbetsmiljöverket även fortsättningsvis genomför utvärderingar inriktade på verksamheten, vilket är viktigt för organisationens interna arbete och utveckling. Eftersom Arbetsmiljöverkets verksamhet ingår i arbetsmiljöpolitiken är det ofrånkomligt att Arbetsmiljöverket och arbetsmiljöcentrum i vissa fall kommer att utvärdera samma fråga eller område, liksom exempelvis ISF och Försäkringskassan i vissa fall analyserar samma fenomen. Syftet med utvärderingarna ska däremot inte vara detsamma. Medan arbetsmiljöcentrums utvärderingar av politiken syftar till att förbättra politikens utformning och effektivitet, är syftet med Arbetsmiljöverkets utvärderingar att utveckla den egna verksamheten. Båda behövs, men av olika anledningar, och stärker tillsammans

arbetsmiljöområdet. Ytterligare en anledning till att utvärderingar från båda organisationerna behövs är att de med stor sannolikhet kommer att vara olika metodologiskt sett och att de därmed kommer att komplettera varandra.

För att utföra detta uppdrag krävs att arbetsmiljöcentrum:

1. Bygger upp den kompetens som behövs för att utföra olika typer av uppföljning och utvärdering av arbetsmiljöpolitiken. Denna kompetens bör hämtas från de samhällsvetenskapliga fält där utvärderingsmetodik är utvecklad och kompletteras med fältspecifik kompetens inom arbetsmiljöområdet.

2. Tar fram underlag till regeringen för den löpande resultatstyrningen och resultatbedömningen.

3. Genomför utvärderingar: – Effektutvärdering: övergripande kontrafaktisk analys och utvärdering av effekter av arbetsmiljöpolitiken. – Effektivitetsutvärdering: övergripande analys och utvärdering av hur effektivt arbetsmiljöpolitiken genomförs. – Processutvärdering: uppföljningar samt analyser av insatser inom enstaka områden/projekt.

4. Anpassar och utvecklar nya metoder för utvärdering av arbetsmiljöpolitiken.

5. Arbetar med olika datamaterial som finns tillgängliga, framför allt longitudinella register- och surveydata, och bidrar till utveckling av indikatorer.

5.2.2. Förslagens konsekvenser för annan verksamhet

Analys- och utvärderingsverksamheten på arbetsmiljöcentrum kommer att: – bidra med underlag till regeringens arbete med att utforma arbets-

miljöpolitiken – komplettera och bygga vidare på Arbetsmiljöverkets utvärde-

ringar av den egna verksamheten samt komplettera Arbetsmiljöverkets analysverksamhet

– bidra med underlag till det strategiska arbetsmiljöarbete som

bedrivs av arbetsmarknadens parter – komplettera utvärderingsverksamheten på myndigheter som

utvärderar angränsande politikområden

Tabell 5.1 nedan illustrerar hur utredningen ser den framtida relationen mellan arbetsmiljöcentrums analys- och utvärderingsverksamhet och den som i dag bedrivs på olika myndigheter. Arbetsmiljöverkets analys- och utvärderingsverksamhet är den som mest liknar arbetsmiljöcentrums föreslagna uppdrag. Syftena med de båda organisationernas analys- som utvärderingsverksamheter skiljer sig emellertid åt. I arbetsmiljöcentrums fall är forskningsbaserad kunskap och utvärdering kärnan i uppdraget. Arbetsmiljöverkets uppdrag är framför allt att bedriva tillsyn av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen samt att utforma och sprida föreskrifter och allmänna råd om dessa lagar. Eftersom arbetsmiljöcentrums uppdrag blir att analysera och utvärdera arbetsmiljöpolitiken, i vilken Arbetsmiljöverkets verksamhet ingår, föreslår utredningen att Arbetsmiljöverkets analys- och utvärderingsverksamhet ska vara inriktad på utvecklingen av den egna verksamheten och på de sammanhang som Arbetsmiljöverket verkar inom. Denna gränsdragning kan behöva tydliggöras av regeringen i instruktioner och regleringsbrev till de båda myndigheterna. Även om arbetsmiljöcentrum i sin utvärdering av Arbetsmiljöverket kommer att hålla en viss distans till myndigheten, finns flera samverkansytor som bör utnyttjas för effektivitet. Förutom att rapporter och andra underlag kommer att kunna användas av respektive myndigheter finns samverkansmöjligheter gällande tillgång till data och metodutveckling.

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har inte något uppdrag att utvärdera politiken. Myndigheternas analyser kan dock utgöra värdefulla underlag för arbetsmiljöcentrums verksamhet. Även den statistik som produceras av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är av intresse för arbetsmiljöcentrum. I Försäkringskassans fall är kontaktytan framför allt rehabiliteringsområdet och arbetsskadeförsäkringen. Även i Arbetsförmedlingens fall är det angränsande området framför allt på rehabiliteringsområdet.

IFAU och ISF är två myndigheter som i dag bedriver politikutvärdering. Det finns en etablerad dialog mellan dessa myndigheter kring till exempel metodutveckling och data. Utredningen ser detta

forum som betydelsefullt och att det vore värdefullt för arbetsmiljöcentrum att ingå i en sådan dialog. ISF och IFAU har, på samma sätt som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, angränsande ytor med arbetsmiljöcentrum. Liknande kompetensbehov och databehov ger emellertid goda möjligheter för samverkan. Dessutom kommer rapporter och underlag från ISF och IFAU att vara till nytta för arbetsmiljöcentrum och vice versa.

5.3. Arbetsmiljöcentrum ska arbeta med statistik och utveckla datamaterial

Utredningens förslag: Arbetsmiljöcentrum ska arbeta med sta-

tistik och utveckla datamaterial som omfattar indikatorer, surveyundersökningar och databaser av nationellt intresse. För att kunna utföra dessa uppdrag behöver arbetsmiljöcentrum god tillgång till olika typer av statistik och datauppgifter, inklusive data med personuppgifter. Arbetsmiljöcentrum ska ta över ansvaret för driften och utvecklingen av den vibrationsdatabas som finns vid Umeå universitet.

5.3.1. Skäl till förslag

Arbetsmiljöcentrum behöver tillgång till olika typer av datamaterial av relevans för arbetsmiljön

Utredningen föreslår att arbetsmiljöcentrum inte får i uppdrag att producera statistik. Arbetsmiljöverket är statistikansvarig myndighet på området. Flera av arbetsmiljöcentrums kärnuppgifter kräver emellertid tillgång till data av olika slag. Arbetsmiljöcentrums analyser och utvärderingar kan behöva såväl registerdata, surveydata som databaser med indikatorer och gruppdata. Därför behövs kompetens vid arbetsmiljöcentrum för att kunna vårda och utveckla datamaterial (inklusive indikatorer), utveckla analys- och utvärderingsmetoder och programmera. En god förtrogenhet med existerande datamaterial på arbetsmiljöområdet är också en tillgång i arbetet med att samla och sa