1 §  Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna i 2 -- 16 §§ äga tillämpning. Vid krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna, att nämnda bestämmelser skola tillämpas.

Förordnande som i första stycket sägs skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan huruvida förordnandet skall bestå. Varder förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, skall detsamma vara förfallet.

Under tid, då bestämmelserna i 2 -- 16 §§ äga tillämpning, gälla icke i lag eller författning meddelade stadganden i den mån de strida mot samma bestämmelser eller vad med stöd av dem blivit föreskrivet.

2 §  Konungen äger bestämma,

1. 1) att domstol skall sammanträda å andra tider och ställen än som för vanliga fall är föreskrivet;
2. 2) att åligganden, som i fråga om rättskipningen eller rättsvården tillkomma viss underrätt eller lagfaren domare eller viss hovrätt, skola, helt eller delvis, övertagas av annan likställd domstol eller domare.

Om högsta domstolens och hovrätternas tjänstgöring på avdelningar äger Konungen förordna efter omständigheterna.

3 §  Konungen äger bestämma, att lagfaren domare i eller befattningshavare vid underrätt, hovrätt eller högsta domstolen skall tjänstgöra i annan befattning vid någon av nämnda myndigheter, domare dock endast i domarbefattning. Vad nu sagts gäller icke justitieråd.

Vad i lag finnes stadgat om att den som redan innehaft uppdrag som nämndeman eller uppnått viss ålder må avsäga sig uppdraget eller att nämndeman ej må hava uppnått viss ålder, skall ej äga tillämpning.

Förordnande som tekniskt sakkunnig ledamot för patentmål, sakkunnig vid sjöförklaring eller sjöförhör eller särskild ledamot för mål om klander av dispasch skall, om tiden för förordnandet utgår, fortfarande gälla intill dess annat beslut meddelas. Lag (1972:149).

4 §  Till tjänstgöring såsom nämndeman må i sådant fall som avses i 4 kap. 10 § rättegångsbalken kallas jämväl nämndeman eller till nämndeman valbar person utom domkretsen.

Vid förfall för ledamot eller sakkunnig som avses i 3 § tredje stycket må, om så kräves, annan lämplig person med erforderlig sakkunskap tillkallas. Lag (1971:1063).

5 §  Möter på grund av förhållanden som avses i 1 § första stycket hinder eller särskild svårighet att vid laga domstol handlägga mål eller ärende, äger rätten förordna, att det skall överflyttas till annan likställd domstol som med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finnes lämplig.

Är i tvistemål part på grund av förhållanden som nyss nämnts förhindrad att inställa sig personligen vid rätten, må saken, om den finnes kunna nöjaktigt utredas, handläggas och avgöras utan hinder av vad eljest gäller om sådan inställelse. Lag (1964:210.

6 §  Kan part på grund av förhållanden som avses i 1 § första stycket antagas vara ur stånd att i mål eller ärende bevaka sin rätt och finnes det med hänsyn till målets eller ärendets beskaffenhet vara av synnerlig vikt för honom eller motpart eller eljest ur allmän synpunkt angeläget att handläggningen främjas, skall rätten eller domaren förordna ombud för honom. Till ombud bör förordnas advokat, om sådan finnes att tillgå. Ombud skall entledigas så snart parten finnes kunna själv eller genom ett av honom utsett ombud bevaka sin rätt.

Bestämmelserna i 12 kap.rättegångsbalken om rättegångsombud, vars behörighet avser visst mål utan begränsning med avseende å domstol eller rättegångstillfälle, skola i tillämpliga delar gälla i fråga om ombud som i första stycket sägs, dock att ombudet icke äger mottaga delgivning av stämning i brottmål.

Vad i 8 kap. 5 § rättegångsbalken är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande uppdrag såsom ombud enligt denna paragraf.

7 §  Ombud som avses i 6 § äger att av allmänna medel åtnjuta arvode så ock ersättning för kostnad och tidsspillan efter vad som prövas skäligt. Vid målets eller ärendets avgörande skall part eller annan förpliktas att till statsverket återgälda dess utgifter, såframt han enligt vad om rättegångskostnad är stadgat skola svara därför. Om den part för vilken ombudet förordnats åtnjuter fri rättegång, skall beträffande ersättning till ombudet och skyldighet att ersätta statsverket kostnaden härför gälla vad i lagen om fri rättegång är stadgat om ersättning till rättegångsbiträde; dock att, då ersättningsskyldighet gentemot statsverket ålägges annan än parten, 13 § nämnda lag ej äger tillämpning. Är fråga om ombud för tilltalad, skall i nämnda hänseenden så anses som hade ombudet förordnats till offentlig försvarare.

Ej må ombudet av part förbehålla sig ersättning för uppdraget; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

8 §  Till offentlig försvarare eller rättegångsbiträde enligt lagen om fri rättegång må, om någon som äger föreskriven behörighet att fullgöra sådant uppdrag icke finnes att tillgå, förordnas annan lämplig person.

9 §  Konungen äger beträffande riket i dess helhet eller viss del därav förordna om förlängning av tidsfrist, som enligt lag eller författning skall iakttagas för ingivande av inlaga eller vidtagande av annan åtgärd för bevakande eller fullföljd av talan hos domstol eller domare annorledes än genom särskilt rättsmedel. Kungörelse om krigstillstånd skall anses innefatta dylikt förordnande för en tid av två veckor från kungörelsens utfärdande, om ej Konungen bestämmer annorlunda. Lag (1986:660).

10 §  Är någon skyldig att för bevakande av sin enskilda rätt inom viss i lag eller författning föreskriven tid väcka talan eller påkalla prövning i annan ordning eller inför domstol eller domare vidtaga annan åtgärd och finnes han på grund av förhållanden som avses i 1 § första stycket hava varit ur stånd att inom den föreskrivna tiden vidtaga åtgärden, skall vad i 58 kap.rättegångsbalken är stadgat angående återställande av försutten tid tillämpas även om åtgärden icke är av beskaffenhet som i 11 § nämnda kapitel sägs. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beträffande ansökan om resning och besvär över domvilla.

I fråga om återställande av försutten tid enligt första stycket i denna paragraf eller 58 kap.rättegångsbalken skall vad i 12 § nämnda kapitel är föreskrivet om att ansökan skall göras sist inom ett år från den dag då tiden utgick ej äga tillämpning, om sökanden på grund av förhållanden som avses i 1 § första stycket denna lag finnes hava varit ur stånd att inom sagda tid göra sådan ansökan.

Ansökan om återställande av försutten tid skall göras inom tre veckor sedan förfallet upphörde eller inom den längre tid varom Konungen förordnat.

11 §  Under förundersökning enligt 23 kap.rättegångsbalken må den som finnes kunna utan avsevärd olägenhet inställa sig kallas till förhör vid äventyr att han hämtas utan hinder av att avståndet är större än i 7 § sagda kapitel sägs.

12 §  Förordnande enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken om kvarhållande av försändelse må, där det kan befaras att inhämtande av rättens beslut skulle medföra sådan tidsutdräkt eller annan olägenhet, som är av väsentlig betydelse för utredningen, meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. I sådant fall skall anmälan som avses i tredje stycket av samma paragraf göras hos den som meddelat förordnandet; denne har jämväl den prövningsskyldighet som där omförmäles.

13 §  Finnes det vara av synnerlig vikt för utredningen rörande brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, att expedieringen av samtal till och från telefonapparat, som innehaves av den som skäligen misstänkes för brottet eller eljest kan antagas komma att begagnas av honom, inställes eller fördröjes eller att telefonapparaten avstänges för samtal eller att uppgift från telefonanstalt lämnas å samtal, som expedierats eller beställts till och från nämnda telefonapparat, äger rätten, på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren, meddela tillstånd till sådan åtgärd.

Giltighetstiden för tillstånd till avhörande av telefonsamtal eller till åtgärd som avses i första stycket må bestämmas till högst en månad från den dag då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare.

Kan det befaras att inhämtande av rättens tillstånd till avhörande av telefonsamtal eller till åtgärd som avses i första stycket skulle medföra sådan tidsutdräkt eller annan olägenhet, som är av väsentlig betydelse för utredningen, må förordnande om åtgärden meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Lag (1964:210).

14 §  Har undersökningsledare eller åklagare meddelat förordnande jämlikt 12 eller 13 §, skall skriftlig anmälan därom, med angivande av skälen, ofördröjligen göras hos rätten, som har att skyndsamt upptaga ärendet till prövning. Finner rätten att förordnandet icke bör äga bestånd, skall rätten upphäva förordnandet.

15 §  Delgivning med den som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten skall ske genom militär myndighets försorg. Intyg av sådan myndighet skall gälla såsom fullt bevis att delgivning blivit så verkställd som intyget innehåller. Avser delgivning stämning eller kallelse att eljest infinna sig vid domstol, skall intyget tillika innehålla uppgift, huruvida den kallade på grund av sin tjänstgöring är hindrad att inställa sig. Har delgivning verkställts annorledes än genom militär myndighet, vare den gällande; dock må delgivning ej ske på sätt i 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428) sägs. Lag (1970:449).

16 §  Befogenhet, som enligt 2 § första stycket 1) och 3 § första stycket tillkommer Konungen, må på uppdrag av Konungen utövas av annan myndighet. Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande behov av omedelbara åtgärder, äger hovrätt i vad angår dess domkrets även utan sådant uppdrag utöva befogenhet, som enligt denna lag tillkommer Konungen.

17 §  När krigstillstånd upphör eller förordnande enligt 1 § första stycket upphäves, skall iakttagas, att den som på grund av 3 § andra eller tredje stycket eller 4 § deltagit i handläggning av mål eller ärende alltjämt skall vara behörig i det målet eller ärendet samt att förordnande av ombud enligt 6 § skall gälla till dess ombudet enligt vad där sägs blivit entledigat. Förordnanden enligt 9 § första stycket skall fortfarande tillämpas i fråga om åtgärd, för vars vidtagande tid börjat löpa före förordnandets upphörande. Har för vidtagande av åtgärd varom i 10 § sägs förelegat förfall som där avses, skall med avseende å återställande av försutten tid för åtgärden lagrummet alltjämt tillämpas.

18 §  Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag.