1 §  För att främja en samhällsekonomiskt och i övrigt lämplig lokalisering av näringslivet kan statligt regionalpolitiskt stöd lämnas enligt denna förordning.

För stödet finns tre stödområden, betecknade A, B och C. Dessa framgår närmare av 16 §. Stöd kan lämnas till verksamhet inom ett stödområde som är berättigad till stöd enligt 2 eller 3 §§.

Stöd kan i de fall som anges i 17 § lämnas även till verksamhet utanför stödområdena.

2 §  Stöd kan lämnas till svenska eller utländska fysiska eller juridiska personer eller till affärsverk och uppdragsmyndigheter som bedriver konkurrensutsatt verksamhet på marknadsmässiga villkor. Stöd lämnas endast om företaget eller myndigheten bedriver eller ämnar bedriva

1. industriell eller industriliknande verksamhet,
2. verksamhet med huvudsaklig inriktning på tjänster för den industriella produktionsprocessen (industriserviceverksamhet),
3. partihandel med väsentlig betydelse för näringslivets, främst industrins, utveckling inom regionen,
4. uppdragsverksamhet med inriktning mot näringslivet,
5. pälsdjursuppfödning och vattenbruk,
6. turistverksamhet enligt närmare bestämmelser i 4 §,
7. framställning av fasta bränslen enligt närmare bestämmelser i 5 §,
8. uppförande av lokaler för uthyrning enligt närmare bestämmelser i 6 §,
9. teknikcentra,
10. verksamhet i form av investmentbolag enligt närmare bestämmelser i 7 7 §,
11. annan verksamhet som bedöms få väsentlig betydelse för näringslivet i regionen eller annars bedöms ha särskild regionalpolitisk betydelse.

För stöd till direkt eller indirekt kommunägda företag tillämpas 3 §. Stöd till affärsverk och uppdragsmyndigheter får beviljas endast av regeringen. Förordning (1988:804)

3 §  Stöd kan lämnas till kommuner för verksamheter som anges i 2 § första stycket 6--9.

Om synnerliga skäl föreligger får statens industriverk medge att en kommun, som övertar en byggnad för vilken regionalpolitiskt stöd har lämnats, övertar också betalningsansvaret för stödet. Övertagandet skall vara påkallat med hänsyn till sysselsättningen i kommunen och medföra att sysselsättning bevaras. Förordning (1985:648).

4 §  Stöd till turistverksamhet enligt 2 § första stycket 6 får lämnas inom stödområdena A och B.

Stödet skall i första hand lämnas till befintliga turistanläggningar i turistorter. Stöd får lämnas även till verksamhet med anknytning till turistverksamheten, om den med hänsyn till sin karaktär, omfattning och målgrupp förbättrar förutsättningarna för turistverksamheten genom att förlänga turistsäsongen.

Stöd till turistanläggning får lämnas även om driften av anläggningen skall arrenderas ut. I beslut om stöd skall föreskrivas villkor om arrendets storlek. Arrendet skall därvid bestämmas lägst till en sådan nivå att det inte innebär subventioner utöver vad som följer av det regionalpolitiska stödet. Förordning (1989:483).

5 §  Stöd till framställning av fasta bränslen enligt 2 § första stycket 7 får lämnas endast inom stödområdena A och B. Sådant stöd bör normalt lämnas som komplettering till stöd enligt förordningen (1988:805) om statligt stöd ur energiteknikfonden, m. m. Vid tillämpningen av 29 § första stycket gäller därvid att det sammanlagda statliga stödet inte får överstiga 70 procent av totalkostnaderna.

Stödet skall i första hand lämnas till anläggningar där energiråvara i form av flis framställs eller förädlas eller i form av torv bryts eller förädlas. Vid torvproduktion får stöd avse också beredning av täkt eller anordningar för sådan beredning eller för brytning. Stöd får lämnas endast till verksamheter som bedrivs i större omfattning och har permanent karaktär. Stöd får inte lämnas till förbränningsanläggningar. Förordning (1988:804).

6 §  Stöd för uppförande av lokaler för uthyrning enligt 2 § första stycket 8 får lämnas för lokaler på mindre orter med tillfredsställande förutsättningar för den verksamhet som skall bedrivas i lokalerna. I sådana lokaler får endast bedrivas verksamhet som är av sådan art att de kan få regionalpolitiskt stöd.

Lokalerna får inte byggas större än 2 000 kvadratmeter eller vara avsedda bara för ett företag. Vidare får uthyrning ske endast till företag som uppfyller villkoren i 12--15 §§ och som bedöms inte själva ha möjlighet att uppföra lokaler. Om det finns särskilda skäl, får stöd dock lämnas utan att bestämmelserna i detta stycke är helt uppfyllda. Frågor om undantag prövas av statens industriverk.

Villkor för hyressättningen meddelas av statens industriverk i samband med beslut om stöd. Hyran skall därvid bestämmas lägst till en sådan nivå att den inte innebär subventioner utöver vad som följer av det regionalpolitiska stödet. Länsstyrelsen skall pröva att träffade hyresavtal överensstämmer med villkoren för uthyrning.

För stöd till lokaler som uppförs av Stiftelsen Industricentra tillämpas särskilda bestämmelser. Ärenden om sådant stöd prövas av regeringen. Förordning (1988:804).

7 §  Stöd till investmentbolag enligt 2 § första stycket 10 lämnas av regeringen i form av lån. Som villkor skall gälla att de verksamheter som bolaget deltar i med hjälp av lånemedlen är stödberättigade enligt denna förordning och huvudsakligen bedrivs inom stödområdena eller i en kommun eller del av en kommun utanför stödområde som regeringen beslutat tillfälligt skall komma ifråga för regionalpolitiskt stöd. Lånevillkoren i övrigt bestäms av regeringen för varje särskilt fall. Förordning (1985:648).

8 §  Efter ansökan lämnar statens industriverk förhandsbesked om viss verksamhet är av sådan art att stöd kan lämnas. Ansökningshandlingarna skall innehålla en beskrivning av den verksamhet som ansökningen avser.

Förhandsbeskedet är bindande för frågan om verksamheten är av sådan art att stöd kan lämnas vid prövning av ansökan om stöd som görs inom ett år från dagen för beskedet, om de förhållanden som legat till grund för beskedet inte har ändrats.

Gäller förhandsbeskedet stöd till affärsverk eller uppdragsmyndighet eller stöd till sådan verksamhet som anges i 2 § första stycket 9 och 10, skall industriverket med eget yttrande överlämna ärendet till regeringens prövning. Detsamma skall gälla om förhandsbeskedet avser tillämpning av 2 § första stycket 11 och frågan har principiell betydelse eller är av stor vikt. Förordning (1988:804).

9 §  Stödet lämnas som

1. lokaliseringsstöd, i form av lokaliseringsbidrag eller lokaliseringslån,
2. offertstöd,
3. lån till investmentbolag,
4. investeringsbidrag,
5. sysselsättningsstöd,
6. regionalpolitiskt utvecklingskapital.

Närmare bestämmelser om lokaliseringsstöd finns i 18--50 §§, om offertstöd i 51--53 §§, om lån till investmentbolag i 7 §, om investeringsbidrag i 54--58 §§, om sysselsättningsstöd i 59--73 §§ och om regionalpolitiskt utvecklingskapital i 58 a §. Förordning (1985:648).10 § För stödet gäller de allmänna villkoren i 12--15 §§ och de särskilda villkor som anges för varje stödform. I fråga om villkor för lån till investmentbolag tillämpas dock endast 7 § och ifråga om regionalpolitiskt utvecklingskapital endast 58 a §.

Beslut om stöd skall förenas med de ytterligare villkor som behövs med hänsyn till syftet med stödet eller av annan anledning. Förordning (1985:648).

11 §  Regionalpolitiskt stöd får kombineras med andra former av statligt stöd om följande bestämmelser iakttas.

Den totala summan av bidragsmedel i samband med en investering får inte överstiga det högsta beloppet för viss stödform eller vissa stödformer tillsammans som gäller i olika stödområden enligt denna förordning.

Det totala statliga stödet i samband med en investering får inte överstiga 70 procent av det godkända totala kapitalbehovet i samband med investeringen.

Regeringen kan, om det finns synnerliga skäl, medge undantag från bestämmelserna i andra och tredje styckena. Ett lokaliseringsbidrag får dock aldrig uppgå till mer än 70 procent av de bidragsberättigade utgifterna. Förordning (1988:804).

12 §  Stöd får lämnas endast till verksamhet som bedöms få tillfredsställande lönsamhet och ge de anställda en varaktig sysselsättning och som utövas eller skall utövas i en ort med tillfredsställande förutsättningar för verksamheten. Därvid skall även beaktas vikten av att de anställda tillförsäkras en tillfredsställande arbetsmiljö.

Utan hinder av det som sägs i första stycket om villkoret om tillfredsställande lönsamhet får stöd lämnas till teknikcentra under förutsättning att verksamheten bedöms därefter kunna drivas utan ytterligare regionalpolitiskt stöd.

I fråga om sysselsättningsstöd tillämpas första stycket enligt närmare bestämmelser i 62 §. Förordning (1985:648).

13 §  Minst 40 procent av det antal arbetsplatser som tillkommer till följd av stödet skall förbehållas vartdera könet. Om det finns särskilda skäl, får befrielse helt eller delvis medges från detta villkor av den som beviljar stödet eller i efterhand även av länsarbetsnämnden.

I fråga om sysselsättningsstöd tillämpas första stycket enligt närmare bestämmelser i 63 §.

14 §  Stöd får beviljas endast om mottagaren visar att de anställda uppbär lön och andra anställningsförmåner som är minst likvärdiga med dem som utgår enligt tillämpligt kollektivavtal.

15 §  Regionalpolitiskt stöd får inte lämnas för en investering som har påbörjats innan beslut om sådant stöd har meddelats. Utan hinder härav får dock stöd lämnas om sökanden har medgetts att påbörja investeringen. Sådant medgivande får endast lämnas innan investeringen har påbörjats och om särskilda skäl föreligger.

En stödmottagare skall ha auktoriserad eller godkänd revisor. Om det finns särskilda skäl, får befrielse medges från detta villkor under förutsättning att annan lämplig person är revisor.

I fråga om sysselsättningsstöd tillämpas andra stycket enligt närmare bestämmelser i 64 §. Förordning (1985:648).

16 §  Följande kommuner och delar av kommuner är inplacerade i stödområdena A, B och C.

17 §  Utanför stödområdena A--C kan stöd lämnas i följande områden.

1. En kommun eller del av kommun som regeringen har beslutat tillfälligt skall komma ifråga för stöd i form av lokaliseringsstöd till verksamheter som anges i 2 § första stycket 1--5 och 11, i form av offertstöd samt i form av regionalpolitiskt utvecklingskapital.
2. Andra områden än som anges i 1 i form av investeringsbidrag.
3. Samtliga områden även i form av offertstöd enligt 51 § andra stycket samt av regeringen i form av lokaliseringsstöd dels till sådana verksamheter som anges i 2 § första stycket 1--5 och 11, om avsevärda sysselsättningssvårigheter förutses eller har uppkommit till följd av industrinedläggning i samband med omfattande branschrationalisering eller av liknande orsak, dels till teknikcentra och, om det finns särskilda skäl, till uppförande av lokaler för uthyrning.
4. Områden med nära anknytning till stödområdena av regeringen i form av offertstöd till sådana verksamheter som anges i 2 § första stycket 2, 4 och 11. Stöd lämnas dock inte till affärsverk och uppdragsmyndigheter.

Lokaliseringsstöd enligt tredje punkten får inte utan synnerliga skäl lämnas om länsstyrelsen kan lämna lokaliseringsstöd eller investeringsbidrag till projektet. Förordning (1988:804).

18 §  Lokaliseringsstöd får lämnas till verksamhet som anges i 2 § första stycket 1--9 och 11 samt 3 § första stycket.

Lokaliseringsstöd utgörs av lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån.

Lokaliseringsbidrag kan lämnas för att täcka del av utgifterna, inklusive utgifterna i samband med inkörningen, under en flerårsperiod i samband med investeringar som gäller

1. ny-, till- eller ombyggnad av byggnader eller anordnande av markanläggningar,
2. maskiner eller andra inventarier med en beräknad avskrivningstid av mer än tre år eller
3. markberedning för torvproduktion, om det finns särskilda skäl.

Lokaliseringslån kan lämnas till utgifter i samband med investeringar som anges i tredje stycket samt till utgifter för förvärv av mark, byggnader eller markanläggningar, för anskaffning av omsättningstillgångar, patent, licenser eller liknande eller för marknadsföring, produktutveckling eller likna nde. Förordning (1985:648).

19 §  Ett lokaliseringsbidrag enligt 18 § tredje stycket får lämnas endast om investeringen

1. beräknas leda till ökad sysselsättning,
2. sker i samband med en väsentlig omläggning av verksamheten som är nödvändig för att bevara sysselsättning eller
3. sker i ersättnings- och rationaliseringssyfte i en verksamhet som har väsentlig betydelse för sysselsättningen på orten, om verksamheten på sikt inte bedöms kunna fortsätta utan att investeringen kommer till stånd och denna inte kan genomföras utan att lokaliseringsbidrag lämnas. Förordning (1985:648).

20 §  Storleken av ett lokaliseringsbidrag skall grundas på de totala utgifterna i samband med investeringen inklusive utgifter i samband med inkörningen och liknande. Bidraget skall bestämmas med hänsyn till antalet nya arbetstillfällen, investeringens storlek och inriktning samt angelägenheten från samhällssynpunkt av att den genomförs.

Bidraget får inte vara större än som behövs för att investeringen skall komma till stånd och beloppet inte vara högre än vad som följer av 21 §. Om bidraget lämnas i samband med maskininvesteringar, skall hänsyn tas till eventuellt statligt stöd som lämnats till uppförande av lokalerna. Det sistnämnda gäller även om lokalen hyrs. Förordning (1985:648).

21 §  Lokaliseringsbidrag får lämnas med högst följande procentandelar av den del av de totala utgifterna som avser byggnader, markanläggningar, maskiner och andra inventarier:

Lokaliseringsbidrag till industrilokaler för uthyrning enligt 2 § första stycket 8 eller 3 § första stycket eller 17 § 3 får lämnas högst med belopp som är tio procentenheter lägre än vad som gäller enligt första stycket.

Lokaliseringsbidrag enligt 18 § tredje stycket 3 får inom stödområde A lämnas med högst 25 procent av de totala utgifterna och inom stödområde B med högst 10 procent.

Om det finns synnerliga skäl kan regeringen medge att lokaliseringsbidrag lämnas med högre belopp än vad som anges i denna paragraf, dock högst med 70 procent. Förordning (1985:648).

22 §  Ett lokaliseringsbidrag kan inom tio år från den dag bidraget helt utbetalats krävas åter helt eller delvis, om

1. bidragsmottagaren genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter har föranlett att bidraget beviljades eller
2. bidraget utan tillstånd använts för något annat ändamål än som avsetts.

23 §  Ett lokaliseringsbidrag eller del av detta kan vidare krävas åter under en tid av sju år från den dag bidraget helt utbetalats, om

1. syftet med bidraget, särskilt såvitt avser sysselsättningsutvecklingen, inte uppnås; detta gäller dock ej om bidragsmottagaren har gjort vad som skäligen kan begäras för att syftet skall uppnås.
2. någon väsentlig del av verksamheten läggs ned eller någon väsentlig ändring direkt eller indirekt sker i äganderätten eller förfoganderätten till rörelsen eller däri ingående tillgångar av betydelse för verksamheten.
3. bidragsmottagaren i annat fall bryter mot villkor eller föreskrift som gäller för bidraget,
4. ställd säkerhet väsentligt försämras eller
5. annat förhållande inträffar som föranleder att bidragsmottagaren med hänsyn till syftet med bidraget uppenbarligen inte längre bör få behålla detta.

24 §  Möjligheten till återkrav enligt 23 § upphör successivt under sjuårsperioden på så sätt att den del av bidraget som kan krävas åter varje år minskar med följande procentandelar av bidragsbeloppet:

Tid efter utbetalning Minskning (procent av bidragsbeloppet) 1 år 30 2 år 20 3 år 10 4 år 10 5 år 10 6 år 10 7 år 10

Regeringen och statens industriverk får i beslutet om bidrag eller senare bestämma att minskningen skall ske på annat sätt. Förordning (1983:702).

25 §  Minskningen enligt 24 § av den återkrävbara delen av bidragsbeloppet sker årligen, om inte statens industriverk beslutar att minskning skall vägras. Om minskning vägras, omvandlas den alltjämt återkrävbara delen av bidragsbeloppet helt eller delvis till ett lokaliseringslån med villkor som anges i beslutet.

Beslut att vägra minskning skall fattas senast tre månader efter det att den regionala utvecklingsfonden genom redovisning enligt 34 § eller på annat sätt fått kännedom om förhållanden som kan föranleda att minskning skall vägras. Om länsstyrelsen beslutat om bidraget, skall beslut att vägra minskning föregås av samråd med denna. Förordning (1985:648).

26 §  Sker direkt eller indirekt någon väsentlig förändring i äganderätten till den rörelse för vilken bidraget har beviljats, skall statens industriverk ompröva bidragsfrågan. Beslutet skall ske efter samråd med länsstyrelsen om denna beviljat bidraget. Industriverket kan därvid

1. medge att bidraget skall kvarstå på oförändrade villkor, om bidragsmottagaren styrker att syftet med bidraget inte förfelas genom ändringen.
2. omvandla helt eller delvis den del av bidraget som kan återkrävas enligt 23--25 §§ från tidpunkten för förändringen till ett lokaliseringslån med villkor som anges i beslutet eller
3. kräva åter bidraget helt eller delvis i den del det kan återkrävas. Förordning (1983:702).

27 §  I beslut om lokaliseringsbidrag skall upplysas om bestämmelserna i 22--26 §§,

28 §  Lokaliseringslån får lämnas endast i den mån upplåning inte bedöms kunna ske på den allmänna kreditmarknaden och under förutsättning att åtgärderna för vilka lånet beviljas

1. beräknas leda till ökad sysselsättning,
2. sker i samband med en väsentlig omläggning av verksamheten som är nödvändig för att bevara sysselsättning,
3. sker i ersättnings- eller rationaliseringssyfte i en verksamhet som har väsentlig betydelse för sysselsättningen på orten, om verksamheten på sikt inte bedöms kunna fortsätta utan att investeringarna kommer till stånd och dessa inte kan genomföras utan att lokaliseringsstöd lämnas eller
4. i annat fall bevarar sysselsättning i företaget.

Lån enligt 4 får lämnas endast om det finns synnerliga skäl.

29 §  Storleken av ett lokaliseringslån skall grundas på det godkända totala kapitalbehovet i samband med investeringen inklusive utgifter i samband med inkörningen och liknande. Lån får inte lämnas med högre belopp än som behövs för att investeringen skall komma till stånd och högst med belopp som motsvarar 70 procent av kapitalbehovet. Om även lokaliseringsbidrag beviljas för däri ingående kostnader, får lokaliseringslånet tillsammans med bidraget motsvara högst 70 procent av kapitalbehovet.

Om det finns synnerliga skäl, får regeringen bevilja lokaliseringslån med högre belopp. Förordning (1985:648).

30 §  På ett lokaliseringslån skall betalas ränta från dagen för utbetalningen till låntagaren efter den räntesats som med 4,25 procentenheter överstiger det vid varje tidpunkt gällande diskontot. Betalas inte ränta eller avbetalning på förfallodagen, skall på kvarstående låneskuld fyra procentenheter högre ränta tas ut till dess det förfallna beloppet till fullo har betalts.

Statens industriverk får i undantagsfall medge låntagaren anstånd med räntebetalningen under sammanlagt längst fem år av lånets löptid. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen medge ytterligare anstånd. Upplupen ränta läggs till lånebeloppet. Förordning (1989:483).

31 §  Ett lokaliseringslån skall återbetalas inom viss tid som anpassas i huvudsak efter den ekonomiska livslängden på de tillgångar som skall anskaffas med lånemedlen. Återbetalningen skall ske, enligt en plan som fastställs av statens industriverk, genom regelbundna lika stora avbetalningar inom högst 20 år eller, såvitt avser företag inom turistnäringen, inom högst 25 år från det stödets storlek fastställts slutligt.

Låntagaren får medges anstånd med avbetalning under sammanlagt längst fem år av lånets löptid. Statens industriverk får därvid utforma anståndet med hänsyn till formerna för lånets utbetalning. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen medge ytterligare anstånd. Förordning (1983:702).

32 §  Ett lokaliseringslån får av statens industriverk sägas upp till omedelbar betalning, om

1. låntagaren genom oriktiga eller vilseledande uppgifter har föranlett att lånet beviljades,
2. lånet utan tillstånd använts för något annat ändamål än som avsetts,
3. låntagaren försummar att erlägga föreskriven ränta eller avbetalning inom 14 dagar från förfallodagen,
4. någon väsentlig del av verksamheten läggs ned eller någon väsentlig ändring direkt eller indirekt sker i äganderätten eller förfoganderätten till rörelsen eller däri ingående tillgångar av betydelse för verksamheten,
5. låntagaren i annat fall bryter mot villkor eller föreskrift som gäller för lånet,
6. ställd säkerhet väsentligt försämras eller
7. annat förhållande inträffar som medför att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen inte längre bör få ha kvar lånet.

I beslut om lokaliseringslån skall upplysas om bestämmelserna i denna paragraf. Förordning (1983:702).

33 §  För lokaliseringslån och eventuellt återkrav enligt 23--26 §§ skall ställas den säkerhet som kan fordras med hänsyn till låntagarens ekonomiska ställning och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet samt till övriga omständigheter.

Om det inte finns särskilda skäl, skall full eller begränsad borgen ställas av den som direkt eller indirekt har ett väsentligt ägarinflytande över företaget. Behovet av sådan borgen skall bedömas med hänsyn till storleken av ägarnas kapitalinsats, andra säkerheter och övriga omständigheter.

34 §  Den som beviljats lokaliseringsstöd skall så länge ett lån inte är slutbetalt eller ett bidrag helt eller delvis kan krävas åter enligt 23--26 §§

1. för varje redovisningsår eller för den kortare tidsperiod som bestäms i särskilt fall, utan anmaning senast sex månader efter redovisningsperiodens utgång, till den regionala utvecklingsfonden i det län där verksamheten utövas lämna redovisning för verksamheten samt till länsarbetsnämnden redovisa sysselsättningsutvecklingen i företaget,
2. hålla länsarbetsnämnden underrättad om rekrytering av personal och fördelningen av män och kvinnor bland dem som rekryteras samt omedelbart underrätta länsarbetsnämnden om avvikelser från den godkända rekryteringsplanen beräknas ske,
3. underrätta fonden innan beslut fattas om överlåtelse av någon betydande del av företagets anläggningstillgångar, licenser, patent eller andra liknande tillgångar eller om belåning i betydande mån av kundfordringar eller om nedläggning av verksamheten helt eller delvis eller om annan åtgärd av motsvarande betydelse.
4. underrätta fonden innan beslut fattas om någon åtgärd som medför en väsentlig ändring direkt eller indirekt i äganderätten till det företag som har beviljats lånet.
5. bereda statens industriverk, länsarbetsnämnden, länsstyrelsen eller fonden eller den någon av dem utser tillfälle att granska verksamheten och därvid lämna de uppgifter om denna som begärs. Förordning (1983:702).

35 §  Redovisningen enligt 34 § skall innehålla uppgifter som utvisar företagets utveckling och att villkoren för stödet har uppfyllts. Uppgifterna skall granskas och bestyrkas av företagets revisor. Av redovisningen skall framgå att de fackliga organisationerna vid företaget har beretts tillfälle att yttra sig över uppgifterna.

36 §  Utvecklingsfonden skall genast underrätta länsstyrelsen och statens industriverk om den får kännedom om något förhållande som kan föranleda beslut enligt 25, 26 eller 32 §. Förordning (1983:702).

37 §  Ärenden om lokaliseringsstöd avgörs av länsstyrelsen, statens industriverk eller regeringen enligt 38--40 §§. Förordning (1983:702).

38 §  Länsstyrelsen skall avgöra ärendet, om stödet gäller verksamhet enligt 2 § första stycket 1--6 och det godkända totala kapitalbehovet i samband med den investering som ligger till grund för ansökningen uppgår till högst tolv miljoner kronor. Med det totala kapitalbehovet avses, förutom medel för byggnader samt maskiner och andra inventarier, även medel för marknadsföring, produktutveckling, omsättningstillgångar m. m. i samband med investeringen. Om dessa förutsättningar är uppfyllda skall länsstyrelsen även avgöra ett ärende som gäller stöd till verksamhet, vilken i ett förhandbesked enligt 8 § har förklarats vara av den art att stöd kan lämnas enligt 2 § första stycket 11.

Länsstyrelsen får dock inte avgöra ärendet, om ansökningen till någon del gäller

1. åtgärder som innebär att en verksamhet flyttas från ett län till ett annat,
2. stöd enligt 17 § 3, 19 §2 eller 3 eller 28 § 2--4,
3. stöd enligt 21 § fjärde stycket eller 29 § andra stycket,
4. stöd enligt 44 § andra stycket,
5. stöd till företag som är eller väntas bli föremål för någon rekonstruktionsåtgärd eller som nyligen har varit föremål för någon sådan åtgärd,
6. stöd till företag som direkt eller via moderbolag omfattas av det genom avtal mellan staten och näringslivet gällande systemet med lokaliseringssamråd. Förordning (1988:804).

39 §  Statens industriverk skall avgöra ärendet, om inte länsstyrelsen skall besluta enligt 38 §. Verket skall dock med eget yttrande till regeringen överlämna

1. ärenden som gäller stöd till sådan verksamhet som anges i 2 § första stycket 9 eller till verksamhet utanför stödområde enligt 17 § 3,
2. ärenden i vilka industriverket bedömer att stöd bör lämnas enligt 21 § fjärde stycket eller 29 § andra stycket,
3. ärenden om stöd till företag som direkt eller via moderbolag omfattas av det genom avtal mellan staten och näringslivet gällande systemet med lokaliseringssamråd, när verket bedömer att regeringen bör pröva frågan och
4. ärenden som annars har principiell vikt eller är av stor betydelse. Förordning (1985:648).

40 §  Regeringen skall avgöra ärenden som överlämnats av statens industriverk enligt 39 §.

Regeringen kan utan hinder av 38, 39 och 41 §§ direkt ta emot och pröva en ansökan om lokaliseringsstöd. Så får dock inte ske utan synnerliga skäl, om länsstyrelsen kan besluta i ärendet. Förordning (1983:702).

41 §  Ansökningar om lokaliseringsstöd skall ges in till länsstyrelsen i det län där verksamheten skall bedrivas. En ansökan som inte skall prövas av länsstyrelsen får också ges in till statens industriverk. Framstår i sistnämnda fall ett yttrande av länsstyrelsen som obehövligt, får statens industriverk avgöra ärendet utan sådant yttrande. Förordning (1983:702).

42 §  Då en ansökan om lokaliseringsstöd har kommit in till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen tillföra ärendet den ytterligare utredning som behövs. Länsstyrelsen får därvid begära biträde av länsarbetsnämnden och den regionala utvecklingsfonden.

I de fall som anges i 38 § skall länsstyrelsen sedan avgöra ärendet. Ett sådant ärende skall dessförinnan behandlas i den beredningsgrupp som avses i 5 § förordningen (1982:877) om regionalt utvecklingsarbete. När ärendet behandlas där, skall företrädare för berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer beredas möjlighet att delta.

I annat fall skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna ärendet till statens industriverk. Förordning (1983:702).

43 §  Då en ansökan om lokaliseringsstöd har kommit in till statens industriverk eller handlingar i ett stödärende har överlämnats dit av länsstyrelsen, skall statens industriverk tillföra ärendet den ytterligare utredning som behövs.

I de fall som anges i 39 § skall statens industriverk sedan avgöra ärendet. Skall ärendet avgöras av regeringen enligt 40 §, skall verket med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. Förordning (1983:702).

44 §  När ett lokaliseringsstöd beviljas, bestäms stödbeloppets storlek preliminärt i avvaktan på att de sammanlagda godkända utgifterna kan beräknas med säkerhet. När så kan ske fastställer statens industriverk stödets storlek slutligt. Beslutet skall fattas efter samråd med länsstyrelsen, om denna beviljat stödet.

Endast om synnerliga skäl föreligger får stöd lämnas för tilläggsinvesteringar eller ökade utgifter som har uppkommit sedan investeringen påbörjats. Förordning (1985:648).

45 §  Statens industriverk får medge ändring av villkor för lokaliseringsstöd som beviljats av regeringen. Bedöms frågan ha väsentlig betydelse för möjligheten att uppnå syftet med stödet eller innebär ändringen en betydande försämring för staten som fordringsägare, skall frågan överlämnas till regeringens avgörande.

Statens industriverk får efter samråd med länsstyrelsen besluta om ändring av villkor för stöd som har beviljats av länsstyrelsen. Förordning (1983:702).

46 §  Länsstyrelsen får för lokaliseringsstöd som har beviljats av regeringen eller statens industriverk medge endast sådan ändring av säkerhet för stöd som behövs för att ett projekt till vilket länsstyrelsen beviljar lokaliseringsstöd skall komma till stånd. Har frågan principiell betydelse eller gäller det en betydande ökning av statens kreditrisk, skall frågan överlämnas till industriverkets avgörande. Förordning (1983:702).

47 §  Ett beslut om lokaliseringsstöd upphör att gälla, om inte den investering eller de åtgärder som stödet avser har påbörjats inom ett år från den dag då beslutet meddelades eller den kortare tid som bestäms i samband med beslut om stöd, samt avslutats och redovisats inom tre år. Om det finns särskilda skäl, får statens industriverk medge förlängning av sådan tid. Har stödet beviljats av länsstyrelsen, skall beslut om förlängning föregås av samråd med denna. Förordning (1985:648).

48 §  Lokaliseringsstöd betalas ut av statens industriverk när den investering för vilken stödet beviljats har avslutats och redovisats eller ändamålet med stödet på annat sätt har uppfyllts. Utbetalning får dock vid behov ske, när preliminärt beslut föreligger. Hela lokaliseringsbidraget får utbetalas i samband med investeringen.

Utbetalning får inte ske till stödmottagaren förrän denne har lämnat skuldförbindelse och föreskriven säkerhet samt uppfyllt eventuella övriga villkor för betalning. Om stödet eller en del av detta inte har lyfts inom sex månader från den dag då det först har kunnat ske, kan stödmottagaren fråntas rätten till den innestående delen av stödet. Förordning (1983:702).

49 §  Statens industriverk skall med biträde av länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna och de regionala utvecklingsfonderna utöva tillsyn över att lokaliseringsstöd utnyttjas för avsett ändamål och i överensstämmelse med föreskrivna villkor.

Statens industriverk skall underrättas så snart någon åtgärd från verket bedöms påkallad. Om uppföljningen finns i övrigt bestämmelser i förordningen (1982:680) om uppföljning av beviljat statligt stöd i vissa fall. (Förordning (1983:702).

50 §  Om anledning uppkommer att säga upp lån eller att kräva åter utbetalat stöd, skall statens industriverk vidta de åtgärder som behövs för detta.

Statens industriverk skall vid domstolar, myndigheter och i övrigt bevaka statsverkets rätt mot stödmottagaren. Verket får därvid anta ackordsförslag eller på annat sätt efterskänka statens rätt. Ärenden som avser större belopp eller har principiell betydelse skall dock hänskjutas till regeringen regeringens avgörande. (Förordning (1983:702).

51 §  Offertstöd får inom stödområdena A--C lämnas till verksamhet som är stödberättigad enligt 2 § första stycket 1--7, 9 eller 11 eller 3 § första stycket utom för uppförande av industrilokaler. Offertstöd får också lämnas till sådan verksamhet i de kommuner som anges i 17 § 1.

Offertstöd får även lämnas till produktutveckling på annan ort inom landet, om det sker på villkor att tillverkningen av den färdiga produkten förläggs inom stödområde A--C.

Offertstöd får också lämnas enligt 17 § 4.Förordning (1987:437).

52 §  Offertstöd får lämnas för åtgärder i regionalpolitiskt syfte när övriga stödformer enligt denna förordning inte är tillämpliga. Stödet bör främst användas för framtidsinriktade åtgärder i form av stöd till exempelvis produktutveckling, marknadsföring, och utbildning. Till sådana framtidsinriktade åtgärder får stöd lämnas med högst femtio procent av de totala utgifterna för åtgärden.

Till övriga typer av åtgärder får offertstöd lämnas med högst följande procentandelar av de totala utgifterna för åtgärden:

Om det finns synnerliga skäl kan regeringen bevilja offertstöd med högre procentandelar än som anges i första och andra styckena.

Villkoren för stödet utformas för varje särskilt fall. Förordning (1988:804).

53 §  Ärenden om offertstöd avgörs av regeringen eller statens industriverk. Ärenden av principiell vikt eller av stor betydelse skall dock avgöras av regeringen. Förordning (1985:648).

54 §  Investeringsbidrag får lämnas utanför stödområdena för att täcka de totala utgifterna, inklusive utgifterna i samband med inkörningen, under en flerårsperiod i samband med investeringar i verksamheter som anges i 2 § första stycket 1--5, om investeringen medverkar till att lösa inomregionala obalansproblem eller strukturproblem inom näringslivet. Förordning (1985:648).

55 §  Investeringsbidrag får lämnas endast om investeringen beräknas leda till ökad sysselsättning. Bidrag får inte lämnas till åtgärder som innebär att en verksamhet flyttas från ett län till ett annat, till företag som är eller väntas bli föremål för någon rekonstruktionsåtgärd eller som nyligen varit föremål för någon sådan åtgärd och inte heller till företag som direkt eller via moderbolag omfattas av det genom avtal mellan staten och näringslivet gällande systemet med lokaliseringssamråd. Förordning (1983:702).

56 §  Investeringsbidrag får inte beviljas om det godkända totala kapitalbehovet i samband med den investering som ligger till grund för en ansökan om investeringsbidrag överstiger nio miljoner kronor. Med det totala kapitalbehovet avses, förutom medel för byggnader samt maskiner och andra inventarier, även medel för marknadsföring, produktutveckling, omsättningstillgångar m. m. i samband med investeringen. Bidraget får uppgå till högst 15 procent av den del av utgifterna som avser byggnader, markanläggningar, maskiner och andra inventarier och får inte avse tilläggsinvesteringar eller ökade utgifter som har uppkommit sedan investeringen påbörjats. I fråga om bidragets storlek tillämpas i övrigt vad som enligt 20 § gäller för lokaliseringsbidrag. Förordning (1988:804).

57 §  I fråga investeringsbidrag tillämpas i övrigt vad som gäller om lokaliseringsbidrag enligt 18 § tredje stycket 1 och 2 samt 22--27, 33--36, 42, 44 första stycket och 45--50 §§. Förordning (1985:648).

58 §  Ärenden om investeringsbidrag avgörs av länsstyrelsen.

58 a §  Regionalpolitiskt utvecklingskapital får inom stödområdena A--C lämnas för åtgärder i regionalpolitiskt syfte, om stödet gäller verksamheter som anges i 2 § första stycket 1--7 eller 11 och det godkända totala kapitalbehovet i samband med åtgärden uppgår till högst nio miljoner kronor. Stöd får även lämnas till dessa verksamheter i en kommun eller del av kommun som regeringen enligt 17 § 1 beslutat tillfälligt skall komma ifråga för stöd. Stöd får inte lämnas för åtgärd som innebär att verksamhet flyttas från ett län till ett annat.

Ansökan om stöd prövas av den regionala utvecklingsfonden i det län där verksamheten skall bedrivas.

För regionalpolitiskt utvecklingskapital gäller i övrigt 6--10, 27 första stycket, 28--34, 35 första stycket och 36 §§ förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond. Förordning (1987:895).

59 §  Sysselsättningsstöd lämnas inom stödområdena A och B

1. till företag som är stödberättigade enligt 2 § första stycket 1--7 eller 11,
2. till kommuner för turistverksamhet och för verksamhet avseende framställning av fasta bränslen.

I fråga om de allmänna villkoren för stöd enligt 12--15 §§ gäller i vissa hänseenden särskilda bestämmelser enligt 60--64 §§. Förordning (1987:437).

60 §  Sysselsättningsstöd lämnas som förstaårsstöd och fortsatt stöd med belopp och under tid som framgår av 65 §.

Förstaårsstöd lämnas för det antal årsarbetskrafter som sysselsättningen har ökat med under ett kalenderår (kvalifikationsåret) jämfört med det av de tre närmast föregående kalenderåren som haft den högsta sysselsättningen mätt i antal årsarbetskrafter. Då en tidigare bedriven verksamhet fortsätts utan att de anställda anses som nyanställda enligt 61 §, skall jämförelsen göras endast med kalenderåret närmast före. För nyetablerad verksamhet lämnas stödet för totala antalet årsarbetskrafter under det första kalenderåret.

Fortsatt stöd lämnas för det antal årsarbetskrafter som kvarstår av sådan sysselsättningsökning som har berättigat till förstaårsstöd.

Antalet årsarbetskrafter är det totala antalet arbetstimmar de anställda under ett kalenderår har utfört i den stödberättigade verksamheten delat med normal årsarbetstid. Statens industriverk fastställer det antal timmar som i detta avseende är normal årsarbetstid. Kvoten skall bestämmas på tiondelen när. Förordning (1983:702).

61 §  Då en tidigare bedriven verksamhet helt eller delvis fortsätts, anses de anställda som nyanställda, om

1. verksamheten varit nedlagd en längre tid, normalt minst ett halvår,
2. den nya verksamheten har en helt annan produktionsinriktning eller
3. den nya verksamheten på annat sätt klart skiljer sig från den tidigare verksamheten.

Frågan om nyanställning föreligger kan förhandsprövas enligt 66 §.

62 §  Prövning av om verksamheten uppfyller villkoret om lönsamhet och sysselsättning enligt 12 § sker endast om stödet avser förstaårsstöd för mer än tio årsarbetskrafter. Vid sådan prövning gäller som ytterligare villkor att de totala effekterna av sysselsättningsökningen och därmed sammanhängande produktionsökning skall framstå som önskvärda från samhällelig utgångspunkt.

I övriga fall görs dock en begränsad prövning. Stöd lämnas sålunda inte om vid prövningstillfället företaget har försatts i konkurs eller inte har betalat förfallna ränte-, avbetalnings- eller återkravsbelopp som avser utgivet regionalpolitiskt stöd.

Prövning enligt första stycket kan ske genom förhandsprövning enligt 66 §. Beslut att inte bevilja stöd på grund av andra stycket får inte fattas senare än tre månader efter det att sökanden gett in de handlingar som krävs enligt 70 §. Förordning (1982:1031).

63 §  Villkoret om fördelning av arbetsplatser mellan könen enligt 13 § gäller i fråga om sysselsättningsstöd endast för de arbetsplatser som tillkommer under kvalifikationsåret. Beräkningen sker genom en jämförelse mellan antalet anställda män och kvinnor vid årets början och motsvarande antal vid dess slut, varvid förändringar i könsfördelningen hänförs till de nytillkomna arbetsplatserna.

Frågor om undantag från villkoren kan förhandsprövas enligt 67 § innan företaget anställer personal.

Stödmottagaren skall hålla arbetsförmedlingen underrättad om rekryteringen av personal och fördelningen av män och kvinnor bland dem som rekryteras. Endast om det finns synnerliga skäl lämnas sysselsättningsstöd utan att så har skett.

64 §  Villkoret om auktoriserad eller godkänd revisor enligt 15 § andra stycket gäller endast om stödet avser förstaårsstöd för mer än tio årsarbetskrafter.

Frågor om undantag från villkoret kan förhandsprövas enligt 67 §. Förordning (1985:648).

65 §  Sysselsättningsstöd lämnas i de olika stödområdena för varje årsarbetskraft enligt följande:

66 §  Prövning av om nyanställning enligt 61 § föreligger i förhållande till tidigare verksamhet eller om 62 § första stycket utgör hinder för sysselsättningsstöd kan ske genom förhandsprövning innan företaget anställer personal. Ansökan om förhandsprövning skall ges in till länsarbetsnämnden, som med behövlig utredning skall överlämna ärendet med eget yttrande till statens industriverk för beslut. Förordning (1983:702).

67 §  En ansökan om förhandsprövning enligt 63 § andra stycket eller 64 § andra stycket skall ges in till länsarbetsnämnden. Nämnden skall pröva ansökningen, om nämnden har att pröva ansökan om sysselsättningsstöd enligt 71 §. Övriga ärenden skall nämnden med eget yttrande överlämna till statens industriverk för avgörande. Förordning (1983:702).

68 §  Förhandsprövning är bindande för den fråga förhandsprövningen gäller när sysselsättningsstöd söks, om de förhållanden som har legat till grund för förhandsprövningen inte har ändrats.

69 §  En ansökan om sysselsättningsstöd skall ges in till länsarbetsnämnden i det län där den stödberättigade verksamheten huvudsakligen utövas senast den 31 augusti året efter det kalenderår för vilket stöd söks. Förordning (1988:804).

70 §  Ansökningshandlingarna skall innehålla de uppgifter som behövs för att visa att förutsättningar för stöd finns.

Uppgifterna skall vara bestyrkta av företagets revisor och utredning finnas som visar att de fackliga organisationerna vid företaget har beretts tillfälle att yttra sig över uppgifterna.

Om ansökningen gäller förstaårsstöd för mer än tio års årsarbetskrafter i samma verksamhet och förhandsprövning enligt 66 § inte har skett, skall bifogas utredning som styrker att 62 § första stycket inte utgör hinder för stödet. Förordning (1985:648).

71 §  En ansökan om sysselsättningsstöd skall prövas av länsarbetsnämnden. Nämnden skall dock med eget yttrande överlämna ärendet till statens industriverk för avgörande, om

1. ansökningen avser förstaårsstöd för mer än tio årsarbetskrafter och förhandsprövning enligt 66 § inte har skett,
2. företaget bedriver stödberättigad verksamhet i fler län,
3. nämnden bedömer det som tveksamt om verksamheten är stödberättigad eller om de anställda är att anse som nyanställda enligt 61 § eller
4. nämnden bedömer det som tveksamt om stöd skall lämnas med hänsyn till 62 § andra stycket. Förordning (1983:702).

72 §  Sysselsättningsstöd betalas ut i efterskott för kalenderår.

73 §  Har den som mottagit sysselsättningsstöd genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter föranlett att stöd har beviljats, kan stödet krävas åter inom tio år från utbetalningen. Det ankommer på statens industriverk att vidta åtgärder för återkrav samt att vid domstol eller annan myndighet bevaka statens rätt i ärenden om återbetalning av sysselsättningsstöd.

74 §  Beslut av länsarbetsnämnden enligt denna förordning får överklagas hos statens industriverk genom besvär. Beslut av länsstyrelsen eller den regionala utvecklingsfonden enligt denna förordning får inte överklagas.

Beslut av statens industriverk enligt denna förordning får överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut varigenom ett ärende hänskjuts till en annan myndighet för beslut får inte överklagas. Förordning (1985:648).

75 §  Statens industriverk fastställer formulär och får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Samråd skall därvid ske med arbetsmarknadsstyrelsen såvitt avser arbetsmarknadsverkets medverkan i handläggningen. Förordning (1985:648).

76 § har upphävts genom förordningen (1983:702).