13 §  Om den som har ett av Migrationsverket utfärdat resedokument upphör att vara flykting eller statslös, skall resedokumentet återlämnas till Migrationsverket. Förordning (2000:391).

14 §  Ett främlingspass skall återlämnas till Migrationsverket om den som har passet

1. har blivit svensk medborgare,
2. har fått en annan handling som gäller som pass,
3. skall resa till sitt hemland,
4. enligt särskilt beslut om avlägsnande inte längre har rätt att vistas i landet, eller
5. har avlidit. Förordning (2000:391).

15 §  Bestämmelserna om krav på passinnehav i 1 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders i Sverige anställda diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning. Sådana personer skall ha hemlandspass.

16 §  En diplomatisk kurir som kommer till Sverige skall utöver hemlandspass ha en officiell handling i vilken hans ställning intygas och antalet kollin i kurirsändningen anges.

1 §  En visering för inresa och vistelse i högst tre månader skall utfärdas som en enhetlig visering i enlighet med föreskrifterna i Schengenkonventionen. En enhetlig visering är giltig vid inresa och vistelse i Schengenstaterna på sätt som framgår av viseringen.

En enhetlig visering får inte införas i ett pass eller resedokument som inte är giltigt. Dokumentets giltighet skall överstiga viseringens med minst tre månader. Giltigheten av en enhetlig visering får inte omfatta en Schengenstat som inte har godkänt dokumentet.

En enhetlig visering skall meddelas av den behöriga myndigheten i den stat som är resans huvudmål eller, om detta inte går att fastställa, av den av Schengenstaterna till vilken utlänningen först anländer. Förordning (2001:37).

2 §  Om Migrationsverket återkallar en enhetlig visering som har utfärdats av en annan Schengenstat därför att utlänningen inte längre uppfyller villkoren för viseringen, skall den Schengenstat som utfärdat viseringen underrättas. Förordning (2001:37).

3 §  En visering som ger tillstånd att resa in i och vistas i Sverige men inte i en annan Schengenstat, får utfärdas om det är nödvändigt av humanitära skäl, på grund av Sveriges internationella förpliktelser eller om det annars finns ett starkt nationellt intresse.

En nationell visering får, när det finns särskilda skäl, beviljas för längre tid än tre månader, dock högst ett år. En sådan visering får endast när det finns särskilda skäl beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller.

Om en nationell visering utfärdas, skall övriga Schengenstater underrättas. Förordning (2001:37).

4 §  Utöver vad som föreskrivs i 1 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering.

1. Medborgare i Amerikas förenta stater, Andorra, Argentina, Australien, Bolivia, Brasilien, Brunei, Bulgarien, Chile, Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Israel, Japan, Kanada, Kroatien, Malaysia, Mexico, Monaco, Nicaragua, Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Republiken Korea, Rumänien, San Marino, Singapore, Uruguay eller Venezuela, om de har hemlandspass.
2. Medborgare i Storbritannien ("British citizen") som har hemlandspass eller den som innehar ett med "British passport" betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som "British citizen" eller "British National Overseas" (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien.
3. Medborgare i Belgien, Cypern, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien, Tyskland, Ungern eller Österrike, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet.
4. Medborgare i Kina som innehar hemlandspass med beteckningen "Hong Kong Special Administrative Region" eller "Região Administrativa Especial de Macau".
5. Medborgare i något av de länder som anges i 1-3 om de finns upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet.
6. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat, som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska konventionen den 20 april 1959 om upphävande av passviseringstvånget för flyktingar.
7. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett svenskt kollektivpass eller i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass, dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel.
8. De som innehar Förenta nationernas "laissez passer" och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ.
9. De som innehar Europeiska gemenskapernas "laissez passer".
10. Innehavare av vatikanpass.
11. Medborgare i Filippinerna, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Tunisien som har diplomatpass.
12. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar
    • flygplatsen för mellanlandningen, eller
    • flygplatsen på bestämmelseorten, eller
    • den kommun där flygplatsen ligger, eller
    • flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium.
13. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger.
14. Utlänningar som avses i 3 kap. 4 a § eller i 5 kap. 8 §.
15. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av följande avtal:
    1. avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51), och
    2. avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor (SÖ 2005:6). Förordning (2005:47).

5 §  En utlänning som är under 18 år och som är bosatt men inte medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) är undantagen från kravet på visering under förutsättning att

1. vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa,
2. deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och
3. utlänningen innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut. Förordning (2001:37).

6 §  Migrationsverket får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att besluta i ärenden om viseringar. Innan en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat ges rätt att avslå ansökningar om visering, skall Migrationsverket samråda med Utrikesdepartementet. Utrikesdepartementet får dessutom ge en sådan myndighet rätt att bevilja viseringar inom departementets ansvarsområde.

Efter medgivande av Migrationsverket får en polismyndighet besluta om beviljande av nödfallsviseringar.

Visering får beviljas av Sveriges exportråds kontor i Taiwan. Förordning (2001:37).

7 §  Den som har en gällande visering är undantagen från kravet på uppehållstillstånd. Förordning (2001:37).

8 §  Bevis om visering skall föras in i utlänningens pass eller någon annan handling. Förordning (2001:37).

9 §  Medborgare i Afghanistan, Bangladesh, Etiopien, Eritrea, Ghana, Irak, Iran, Nigeria, Pakistan, Somalia, Sri Lanka eller Demokratiska republiken Kongo som passerar via internationellt flygplatsområde i Sverige skall ha visering för flygplatstransitering.

Visering för flygplatstransitering krävs inte för en utlänning som avses i första stycket som

• har visering för inresa i landet,
• har giltigt uppehållstillstånd för längre tid än tre månader i ett land som ingår i Europeiska unionen (EU),
• har beviljats visering för vistelse under längre tid än tre månader i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
• innehar diplomatpass, tjänstepass eller någon annan sådan handling som avses i 4 § 8-10,
• är besättningsmedlem på luftfartyg och fartyg, eller
• är en sådan flykting som avses i 4 §6 eller 7.Förordning (2001:37).

10 §  En enhetlig visering för högst femton dagar och giltig för en inresa får utfärdas vid gränsen till en utlänning som är skyldig att ha visering men kommer till Sverige utan att ha visering, därför att han eller hon på grund av tidsbrist eller tvingande skäl inte har kunnat ansöka om sådan.

En nationell visering för högst femton dagar och giltig för en inresa i landet får beviljas i annat fall än som sägs i första stycket

• av humanitära skäl,
• på grund av Sveriges internationella förpliktelser, eller
• om det annars finns ett starkt nationellt intresse att bevilja inresa. Förordning (2001:37).

11 §  En sjömansvisering är en enhetlig visering som får utfärdas till en utlänning som är sjöman och som i samband med av- eller påmönstring skall resa in i landet eller fortsätta till en annan Schengenstat. Sjömansvisering utfärdas av polismyndigheten vid gränsen och gäller i högst fem dagar. En sjömansvisering får utfärdas som en gruppvisering.

När en polismyndighet anser det tveksamt om en sjömansvisering skall utfärdas, skall myndigheten begära besked från Migrationsverket. Förordning (2004:286).

12 §  En enhetlig visering får, om det finns särskilda skäl, utfärdas som en gruppvisering för flera utlänningar. En sådan visering får beviljas för högst 30 dagar. Förordning (2004:286).

13 §  Bestämmelserna om visering i 1 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders, i Sverige anställda, diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän, deras familjer och betjäning samt diplomatiska kurirer.

För personer som avses i 12 kap. 2 § utlänningslagen får en nationell visering beviljas för längre tids vistelse i Sverige än tre månader. Förordning (2001:37).

1 §  Den tid av tre månader under vilken en utlänning enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) inte behöver ha uppehållstillstånd vid vistelse i Sverige (uppehållstillståndsfri tid) räknas från den tidpunkt då utlänningen reste in i Sverige eller i en annan Schengenstat.

Om utlänningen under någon tid uppehållit sig i Sverige eller i en annan Schengenstat före inresan i Sverige, skall tiden för den vistelsen räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden. Den sammanlagda vistelsen inom Schengenområdet får inte överstiga tre månader under en period av sex månader räknat från första inresedag.

Av en överenskommelse med annan stat kan framgå att tidigare vistelse i annan Schengenstat inte skall räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden. Förordning (2001:1013).

2 a §  För en utlänning som är medborgare i en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz skall den uppehållstillståndsfria tiden alltid räknas från inresan i Sverige. En sådan utlänning har även rätt att vistas i Sverige utan uppehållstillstånd om han eller hon har en anställning här men är bosatt inom en annan stat som omfattas av EES-avtalet eller Schweiz, dit utlänningen vanligtvis återvänder minst en gång i veckan. Förordning (2002:146).

3 a §  En svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja uppehållstillstånd för högst tre år i den omfattning som Migrationsverket bestämmer efter samråd med Utrikesdepartementet. Förordning (2000:391).

4 §  En utlänning som har antagits till förberedande utbildning i svenska vid universitet eller högskola och efterföljande högskoleutbildning skall, om inte särskilda skäl talar emot det, beviljas uppehållstillstånd för studietiden. Detsamma gäller en utlänning som har antagits till grundläggande högskoleutbildning utan att ha behov av att före denna genomgå förberedande utbildning i svenska och en utlänning som är behörig att antas till forskarutbildning.

Första stycket gäller dock endast om utlänningens försörjning under studietiden är tryggad genom egna medel, stipendium eller på annat liknande sätt. Förordning (1993:978).

4 a §  En utlänning som har giltigt resedokument och ett uppehållstillstånd som är utfärdat av en Schengenstat får medges att resa in i och under högst tre månader vistas i Sverige om inresevillkoren enligt artikel 21 i Schengenkonventionen är uppfyllda. Vid beräkningen av vistelsetiden skall den tid räknas in som utlänningen vistats i en annan Schengenstat än den stat som utfärdat tillståndet, utan att han eller hon återvänt dit. Förordning (2001:37).

5 §  Tidsbegränsade uppehållstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller, om inte utlänningen

1. 1) är medborgare i ett land som ingår i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
2. 2) är medborgare i Schweiz,
3. 3) är en sådan anhörig som avses i 3 kap. 5 b §, eller
4. 4) det annars föreligger särskilda skäl. Förordning (2002:146).

5 a §  Uppehållstillstånd skall beviljas en utlänning som visar upp ett giltigt pass eller identitetskort, är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz och som inte enligt 1 kap. 4 § första stycket utlänningslagen (1989:529) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd. För att beviljas uppehållstillstånd måste utlänningen uppfylla villkoren i något av andra till sjunde eller tionde styckena.

Arbetstagare som har ett anställningsbevis och egna företagare som genom en handling kan visa att de är egna företagare skall beviljas uppehållstillstånd för fem år. Uppehållstillståndet kan förnyas. För arbetstagare gäller att om anställningstiden överstiger tre månader men understiger tolv månader, får uppehållstillstånd beviljas under anställningens varaktighet.

De som tillhandahåller eller tar emot tjänster och kan styrka detta genom en handling skall beviljas uppehållstillstånd för den tid som tjänsten utförs.

Egna företagare som har upphört med sin verksamhet skall beviljas uppehållstillstånd för fem år och kunna få tillståndet automatiskt förnyat förutsatt att de

• har uppnått 65 års ålder när de upphör med sin verksamhet, bedrivit sin verksamhet i Sverige under de närmast föregående tolv månaderna och varit bosatta i Sverige i tre år, eller
• slutar sin verksamhet på grund av en bestående arbetsoförmåga och utan avbrott har bott i Sverige under minst två år, eller
• slutar sin verksamhet på grund av arbetsoförmåga som är en följd av ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom som berättigar till pension som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller
• efter tre års oavbruten verksamhet och bosättning i Sverige har fortsatt sin verksamhet i en annan EES-stat eller Schweiz och behållit sin bostad i Sverige till vilken de återvänt minst en gång i veckan.

Egna företagare för vilka fjärde stycket inte gäller och pensionerade arbetstagare för vilka inte gäller kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där skall beviljas uppehållstillstånd för fem år. Detta förutsatt att de får en pension som är tillräcklig för uppehället och, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige. Ett uppehållstillstånd får omprövas efter de första två årens bosättning. Det skall kunna förnyas efter fem år.

Studerande skall beviljas uppehållstillstånd för den tid som utbildningen varar. Om utbildningen pågår längre än ett år får uppehållstillstånd beviljas för ett år i taget. Uppehållstillståndet kan förnyas. För att få uppehållstillstånd skall de studerande vara inskrivna vid en erkänd utbildningsanstalt och försäkra att de har tillräckliga egna medel för sin försörjning samt, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, ha en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

Övriga medborgare i ett EES-land eller Schweiz skall beviljas uppehållstillstånd för fem år, om de har tillräckliga medel för sin försörjning och, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige. Ett uppehållstillstånd får omprövas efter de första två årens bosättning. Det kan förnyas efter fem år.

Arbetstagare som nämns i andra stycket skall inte få sitt uppehållstillstånd återkallat bara därför att de antingen inte längre är anställda, om orsaken är att de är tillfälligt oförmögna att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall, eller de är ofrivilligt arbetslösa och detta bekräftats av arbetsförmedlingen. När uppehållstillståndet första gången förnyas får tillståndstiden begränsas. Den får dock inte bli kortare än tolv månader om arbetstagaren varit ofrivilligt arbetslös längre än tolv månader i följd.

Rätten för egna företagare att efter avslutad verksamhet få uppehållstillstånd enligt fjärde stycket påverkas inte, om de vistats utanför Sverige högst tre månader om året eller om de lämnat Sverige för att göra militärtjänst. Rätten påverkas inte heller av att en företagare efter avslutad verksamhet under högst två år vistas utomlands.

Uppehållstillstånd skall beviljas medborgare i Schweiz under de förutsättningar som sägs i artikel 2 i Kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där. Förordning (2004:286).

5 b §  Uppehållstillstånd skall beviljas en utlänning som på något sätt enligt denna paragraf är anhörig till en medborgare i en EES-stat och som inte omfattas av bestämmelserna i 5 a § eller enligt 1 kap. 4 § första stycket utlänningslagen (1989:529) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd. Uppehållstillståndet beviljas i samma omfattning som för den medborgare i EES-staten som utlänningen har anknytning till mot uppvisande av giltigt pass eller identitetskort, släktskapsintyg eller intyg om att utlänningen är beroende av medborgaren i EES-staten eller dennes maka eller make. Utlänningen skall i förekommande fall också visa upp de handlingar eller bevis som krävs för att styrka vad som anges under 1-5 samt stå i följande släktskapsförhållande till en medborgare i en EES-stat som nämns i

1. 1) 5 a § andra och tredje stycket:
   • maka eller make,
   • deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och
   • släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES- staten eller dennes maka eller make och som är beroende av dem för sin försörjning,
2. 2) 5 a § fjärde stycket:
   • maka eller make,
   • deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och
   • släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES- staten eller dennes maka eller make,
3. 3) 5 a § femte stycket:
   • maka eller make,
   • deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och
   • släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES- staten eller dennes maka eller make och som är beroende av dem för sin försörjning; förutsättningen är att de har tillräckliga medel för sin försörjning och, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,
4. 4) 5 a § sjätte stycket:
   • maka eller make, och
   • deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning och, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,
5. 5) 5 a § sjunde stycket:
   • maka eller make,
   • deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och
   • släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES- staten eller dennes maka eller make och som är beroende av dem för sin försörjning; förutsättningen är att de, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

Uppehållstillstånd för anhöriga som anges i första stycket 2 är giltiga även efter företagarens död och kan förnyas. Om företagaren avlider innan han förvärvat rätt till ett sådant uppehållstillstånd som anges i 5 a § fjärde stycket skall företagarens anhöriga ändå ha rätt till uppehållstillstånd, om företagaren vid sin död varit bosatt i Sverige i minst två år eller om hans död var följden av ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom. För företagarens anhöriga skall bestämmelsen i 5 a § nionde stycket tillämpas.

En utlänning som på ett sätt som nämns i första stycket är anhörig till en medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge och som inte själv är medborgare i något av dessa länder skall beviljas uppehållstillstånd i fem år under förutsättning att den medborgare som utlänningen har anknytning till uppfyller villkoren i något av 5 a § andra till sjunde styckena. Ett uppehållstillstånd kan förnyas.

Uppehållstillstånd skall på sätt som sägs i artikel 3 i bilaga I till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer beviljas en utlänning som är anhörig till en medborgare i Schweiz. Förordning (2002:146).

5 c §  Uppehållstillstånd får återkallas för en sådan utlänning som nämns i 5 a § första stycket och som grundar sin rätt till vistelse här på avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, om utlänningen inte försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här. Detta gäller utöver vad som föreskrivs i 2 kap.9-11 §§utlänningslagen (1989:529). Uppehållstillstånd för familjemedlem som nämns i 5 b § får återkallas, om anknytningen till medborgaren i EES-staten eller Schweiz bryts och familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund. Förordning (2002:146).

5 d §  En utlänning som skall arbeta tillfälligt i Sverige under sådana förutsättningar som anges i 4 kap. 2 § 4 skall, om inte allmän ordning, säkerhet eller hälsa talar emot det, beviljas uppehållstillstånd för den tid det tillfälliga arbetet beräknas pågå. Förordning (1999:457).

6 §  Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas personer som har upptagits i ett gemensamt pass.

7 §  En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt.

Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehållstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än som nu sagts.

En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket. Förordning (2005:48).

7 a §  Utöver i de fall som föreskrivs i 2 kap. 5 § andra och tredje stycket utlänningslagen (1989:529) skall en ansökan om uppehållstillstånd kunna bifallas, även om ansökan görs eller prövas när utlänningen befinner sig i Sverige, om ansökan görs av en utlänning som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz. Detsamma gäller för ansökan som görs av en medlem av en sådan utlännings familj som anges i 5 b §.

Vad som sägs i första stycket första meningen tillämpas även på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 5 d §. En sådan ansökan kan för utlänningens räkning göras av dennes arbetsgivare, som skall intyga de förhållanden som ligger till grund för ansökan. Förordning (2002:146).

8 §  Bevis om uppehållstillstånd skall föras in i utlänningens pass eller någon annan handling.

Ett uppehållstillstånd som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall utfärdas i en särskild handling.

För en utlänning som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som är arbetstagare, skall uppehållstillståndet innehålla följande förklaring:

"Detta tillstånd utfärdas enligt förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 och i enlighet med de beslut som har fattats som ett led i genomförandet av direktiv 68/360/EEG med de anpassningar som har gjorts vid införandet i EES-avtalet.

I enlighet med bestämmelserna i ovanstående förordning har innehavaren av detta tillstånd rätt att påbörja och utöva anställning inom svenskt territorium på samma villkor som svenska arbetstagare." Förordning (1998:153).

9 §  Diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning får beviljas uppehållstillstånd under den tid som tjänstemannen är anställd vid en främmande stats beskickning eller konsulat i Sverige. Förordning (2001:534).

1 §  En utlänning som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz är undantagen från kravet på arbetstillstånd.

Undantag från kravet på arbetstillstånd gäller även, oavsett medborgarskap, maka eller make eller sambo till sådan utlänning som sägs i första stycket samt deras barn som är under 21 år eller beroende av dem för sin försörjning. Förordning (2002:146).

1 a §  Utöver vad som föreskrivs i 1 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529) är en utlänning som, på grund av anställning utomlands, arbetar i Sverige som representant för ett företag eller som medlem av personalen på järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik undantagen från kravet på arbetstillstånd. Förordning (1992:1166).

2 §  Undantag från kravet på arbetstillstånd gäller också i följande fall.

1. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som är anställd som förare av ett motorfordon som ägs eller hyrs av en person som besöker landet som turist eller som besättningsman på en turistbuss.
2. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som är anställd som vårdare av en person som besöker landet för läkarvård eller rekreation.
3. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en forskare eller lärare inom den högre utbildningen, som har kallats hit för forsknings-, undervisnings- eller föreläsningsverksamhet.
4. För den tid det tillfälliga arbetet pågår, för en utlänning som är bosatt men inte medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz, om utlänningen har rätt att arbeta och vistas i det landet och är anställd vid ett företag i det landet och för företagets räkning skall arbeta tillfälligt i Sverige i samband med en entreprenad eller liknande.
5. För en tid av två månader från inresan för en montör eller teknisk instruktör som skall utföra brådskande arbete i samband med uppsättning eller reparation av maskiner eller liknande.
6. För den tid som uppehållstillståndet gäller för en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd enligt 3 kap. 4 §, samt för den som har haft sådant uppehållstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.
7. För en tid av en månad från inresan för en utlänning som tillfälligt engagerats av Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB eller nordisk Television AB för radio- eller televisionsutsändning.
8. För en sammanlagd tid av fjorton arbetsdagar under en tolvmånadersperiod för en utländsk artist samt hans eller hennes tekniker och annan turnépersonal under förutsättning att artisten inbjudits av en arrangör som finns angiven i den förteckning över etablerade arrangörer som förs av Migrationsverket efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen.
9. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är professionell idrottsman eller funktionär och som besöker Sverige för att delta i internationella tävlingar.
10. För en sammanlagd tid som understiger ett år för en utlänning som har specialistuppgifter inom en internationell koncern och som i denna egenskap arbetar tillfälligt i Sverige. Förordning (2005:235).

3 §  Den som har haft arbetstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning behöver inte ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.

Har en utlännings arbetstillstånd återkallats och har samtidigt beslut meddelats om utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529), är utlänningen undantagen från kravet på arbetstillstånd till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.

4 §  En polismyndighet får ge arbetstillstånd i den omfattning som Migrationsverket bestämmer efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen och Rikspolisstyrelsen. Förordning (2000:391).

4 a §  En svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja arbetstillstånd i den omfattning som Migrationsverket bestämmer efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen och Utrikesdepartementet. Förordning (2000:391).

5 §  Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden får besluta om arbetstillstånd i den omfattning som Migrationsverket bestämmer efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen. Förordning (2000:391).

6 §  Arbetsmarknadsstyrelsen skall besluta om riktlinjer för bedömningen av ärenden om arbetstillstånd. Sammanslutningar av arbetsgivare respektive arbetstagare skall få tillfälle att yttra sig innan riktlinjer utfärdas.

7 §  I ett ärende om arbetstillstånd skall Migrationsverket samråda med länsarbetsnämnden, om inte ansökningen skall avslås.

Samråd enligt första stycket skall anses ha skett, om Migrationsverket vid prövning av en ansökan om arbetstillstånd följer de riktlinjer som enligt 6 § utfärdats av Arbetsmarknadsstyrelsen.

Har Migrationsverket samrått med en länsarbetsnämnd enligt första stycket och är ärendet av principiell betydelse eller annars av större vikt, skall länsarbetsnämnden lämna sammanslutningar av arbetsgivare respektive arbetstagare inom det verksamhetsområde som tillståndet avser tillfälle att yttra sig. Förordning (2000:391).

8 §  Migrationsverket får utan samråd enligt 7 § meddela arbetstillstånd

1. för högst en månad för konstnärliga yrkesutövare som besöker landet för gästspel,
2. om det finns särskilda skäl med hänsyn till längden av den tid utlänningen har vistats här, hans personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt. Förordning (2002:86).

9 §  Ett arbetstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningen har tillstånd att vistas här eller får vistas här utan tillstånd och inte för längre tid än utlänningens pass gäller, om det inte finns särskilda skäl. Ett arbetstillstånd får heller inte beviljas för en utlänning som endast innehar ett sådant identitetskort som avses i 1 kap. 6 § första stycket. Förordning (1996:1386).

10 §  En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt.

Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om arbetstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än som nu sagts.

En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket. Förordning (2005:48).

11 §  Bevis om arbetstillstånd skall föras in i utlänningens pass eller någon annan handling.

12 §  Bestämmelserna om krav på arbetstillstånd i 1 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders i Sverige anställda diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning.

Kravet på arbetstillstånd gäller dock inte för anställning vid främmande länders beskickningar eller konsulat eller om detta följer av överenskommelse med något annat land.

1 §  Med inre gräns avses en landgräns mot Schengenstat, samt hamnar för reguljära färjeförbindelser och flygplatser där avgående eller ankommande trafik inte kommer direkt från en ort utanför en Schengenstat.

Med yttre gräns avses land- och sjögränser samt hamnar och flygplatser som inte räknas som inre gräns. Förordning (2001:37).

2 §  En inre gräns får passeras utan att någon kontroll äger rum.

Om det är nödvändigt av hänsyn till allmän ordning eller rikets säkerhet, får regeringen besluta att kontroll under en begränsad tid skall genomföras även vid en inre gräns. Begäran hos regeringen om införande av sådan kontroll görs av Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörd polismyndighet. Innan sådan kontroll införs skall samråd ske med de övriga Schengenstaterna.

Om ett omedelbart ingripande krävs, får Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörd polismyndighet besluta att sådana åtgärder som anges i andra stycket får vidtas. Rikspolisstyrelsen skall omedelbart underrätta regeringen och övriga Schengenstater om beslutet. Regeringen skall snarast pröva om åtgärderna skall bestå. Förordning (2004:286).

3 §  Inresa och utresa över en yttre gräns får inte utan tillstånd av polismyndigheten ske vid annat ställe än ett gränsövergångsställe.

Gränsövergångsställen finns i Arlanda, Arvidsjaur, Bergkvara, Borgholm, Borlänge, Bromma, Falkenberg, Furusund, Gävle, Göteborg, Hallstavik, Halmstad, Hargshamn, Harnäs-Skutskär, Helsingborg, Holmsund, Hudiksvall, Husum, Jönköping, Kalmar, Kapellskär, Karlsborg, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kiruna, Kramfors, Kristianstad, Landskrona, Landvetter, Linköping, Luleå, Lysekil, Malmö, Mörbylånga, Mönsterås, Norrköping, Norrtälje, Nynäshamn, Oskarshamn, Oxelösund, Piteå, Ronehamn, Ronneby, Sandhamn, Simrishamn, Skavsta, Skellefteå, Skövde, Slite, Stockholm, Strömstad, Sturup, Sundsvall, Säve, Söderhamn, Söderköping, Södertälje, Timrå, Sölvesborg, Trelleborg, Trollhättan/Vänersborg, Umeå, Utansjö, Varberg, Visby, Västervik, Västerås, Växjö, Ystad, Åhus, Ängelholm, Örebro, Öregrund, Örnsköldsvik och Östersund.

Polismyndigheten beslutar om öppethållandetider vid ett gränsövergångsställe. Förordning (2004:286).

4 §  Bestämmelserna i 3 § första stycket gäller inte

1. medborgare i en Schengenstat som reser direkt in från eller ut till en Schengenstat på ett fritidsfartyg,
2. besättningsmän och passagerare på luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna och som har särskilda skäl,
3. besättningsmän och passagerare på fartyg som kommer från utrikes ort och som har särskilda skäl.

Befälhavaren på ett luftfartyg skall utan dröjsmål anmäla ankomsten och lämna uppgift om luftfartyget samt om personer ombord till polismyndigheten.

Befälhavaren, eller en representant för denne, på ett fartyg skall utan dröjsmål anmäla ankomsten och lämna uppgift om fartyget samt om personer ombord till Kustbevakningen. Anmälningsskyldigheten gäller ej sådana fritidsfartyg som avses i 1. Förordning (2004:286).

5 §  Utlänningar får inte resa in i eller ut från landet över en yttre gräns utan att kontrolleras.

Kontrollen genomförs vid ett gränsövergångsställe. Polismyndigheten kan besluta att kontroll skall ske även vid ett annat ställe. Förordning (2004:286).

6 §  Vid kontroll skall en utlänning som reser in i eller ut från landet över en yttre gräns visa upp sitt pass för polismyndigheten. Polismyndigheten skall i passet anteckna dagen för utlänningens inresa eller utresa. Anteckning skall dock inte göras på identitetskort eller i pass för en medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz.

Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant.

Om en utlänning som kommer till landet inte kan styrka sin rätt till inresa, skall Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller passkontrollanten genast underrätta polismyndigheten och se till att utlänningen inte reser in i landet innan polismyndigheten har kontrollerat utlänningen. Vid utresekontroll skall polismyndigheten underrättas om det finns skäl för det. Förordning (2001:37).

7 §  En utlänning som är skyldig att ha visering för flygplatstransitering skall vid ankomsten till flygplatsen visa upp ett bevis om viseringen på begäran av polismyndigheten.

Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker under medverkan av Tullverket, Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant. Förordning (2001:37).

8 §  En utlänning som har en visering utfärdad av en Schengenstat för vistelse som överstiger tre månader och som uppfyller de krav för inresa som sägs i artikel 18 i Schengenkonventionen, får medges rätt att resa in i landet under högst fem dagar för att kunna fortsätta till det land som utfärdat viseringen.

En utlänning som i annat fall än som sägs i 3 kap. 4 a § har ett uppehållstillstånd beviljat av en Schengenstat eller en visering utfärdad av en Schengenstat och giltig för inresa i den staten, får medges rätt att resa in i Sverige för att kunna ta sig till det land som utfärdat uppehållstillståndet eller viseringen. Förordning (2001:37).

9 §  Utländska besättningsmän som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän får, om inte polismyndigheten bestämmer något annat, tillfälligt lämna sitt fartyg utan att genomgå kontroll enligt 5 § och uppehålla sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger om de inte bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning eller nationell säkerhet. Förordning (2004:286).

10 §  Luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna eller ett fartyg som kommer från utrikes ort och som anländer till en ort som inte är ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av polismyndigheten. Förordning (2004:286).

11 §  Befälhavaren på ett luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna skall före ankomst underrätta flygplatschefen om ankomsten. Flygplatschefen skall utan dröjsmål underrätta polismyndigheten om ett luftfartyg kommer från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna. Förordning (2004:286).

12 §  Befälhavaren, eller en representant för denne, på ett fartyg som kommer från utrikes ort skall till Kustbevakningen skriftligen lämna uppgifter om fartyget, besättningen, passagerarna, destinationsorten, hamnar som skall angöras och planerad tidpunkt för utresa ur svenskt sjöterritorium,

• senast 24 timmar före ankomst till destinationsorten, och
• vid uppehåll på svenskt sjöterritorium om det inte är frågan om sådan oskadlig genomfart som avses i Förenta nationernas havsrättskonvention.

Befälhavaren, eller en representant för denne, skall även

• senast fyra timmar i förväg meddela ändrad tidpunkt för utresa,
• omedelbart meddela ändringar av övriga uppgifter som lämnats enligt första stycket.

Uppgiftsskyldigheten gäller inte vid reguljär färjetrafik direkt mellan Schengenstater. Vid övrig reguljär färjetrafik behöver inte uppgifter om passagerare lämnas. Särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet för fritidfartyg finns i 13 § och för fiskefartyg i 14 §. Förordning (2004:286).

13 §  Befälhavaren på ett fritidsfartyg som kommer från eller reser till en ort utanför Schengenstaterna skall utan dröjsmål lämna uppgifter till Kustbevakningen om fartyget och om personer ombord samt beräknad tidpunkt för utresa ur svenskt sjöterritorium. Förordning (2004:286).

14 §  Befälhavaren, eller en representant för denne, på ett fiskefartyg som kommer från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna skall senast sex timmar i förväg anmäla fartygets ankomst och planerad avgång till Kustbevakningen. Uppgift skall samtidigt lämnas om passagerare och om förändringar i besättningen. Förordning (2004:286).

15 §  Polismyndigheten skall underrätta Rikspolisstyrelsen om en utlänning som avses i 4 kap. 1 § första stycket 5 utlänningslagen (1989:529) tillåtits resa in i landet. Rikspolisstyrelsen skall underrätta övriga Schengenstater. Förordning (2001:37).

16 §  Den som driver hotell, pensionat eller annan yrkesmässig uthyrningsverksamhet för övernattning skall se till att utlänningar på ett egenhändigt undertecknat registreringskort lämnar de uppgifter om sig som Rikspolisstyrelsen föreskriver. Utlänningen skall styrka sin identitet med en giltig legitimationshandling. Förordning (2001:37).

17 §  De beslut som Migrationsverket fattar i särskilda fall enligt 6 kap. 19 § och 21-31 §§utlänningslagen (1989:529) skall dokumenteras på lämpligt sätt.

Beslut om placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 6 kap. 19 § andra stycket utlänningslagen skall vara motiverade och tas in i en särskild handling. Detsamma gäller även beslut om avskiljande enligt 6 kap. 22 § och beslut att vägra besök enligt 6 kap. 24 § samma lag. Förordning (2001:37).

18 §  Egendom och försändelser som Migrationsverket tar om hand enligt 6 kap.27 eller 28 §utlänningslagen (1989:529) skall förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den som verkställt omhändertagandet.

Migrationsverket skall se till att det som tagits om hand förvaras på ett betryggande sätt. Förordning (2001:37).

19 §  Beslut om att ta fingeravtryck eller fotografi enligt 5 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529) fattas av den befattningshavare som ansvarar för att utredning genomförs i ett ärende som rör uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning eller av den som har att fatta beslut om förvar. Fingeravtryck och fotografi skall tillsammans med utredning i ärendet sändas till Migrationsverket. Förordning (2001:37).

20 §  Migrationsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna om fingeravtryck och fotografi. Förordning (2001:37).

1 §  I de fall som föreskrivs i 2 § skall en underrättelse om utlänningars fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet lämnas till polismyndigheten i det polisdistrikt där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. Sådan underrättelseskyldighet föreligger inte beträffande den som har eller visar att han har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd.

2 §  Underrättelse enligt 1 § lämnas av

1. Skatteverket, när utlänningen första gången

a. anmäler sig till folkbokföring i landet eller skall folkbokföras här utan egen anmälan,

b. ansöker om att få en skattsedel och inte kan visa att han har arbetstillstånd eller permanent uppehållstillstånd,

1. arbetsförmedlingskontor, när utlänningen första gången anmäler sig hos förmedlingen för registrering eller för att på annat sätt ta förmedlingens tjänster i anspråk,
2. socialnämnd, när nämnden första gången vidtar åtgärd i ett ärende om socialtjänst som angår utlänningen,
3. skolstyrelse, när utlänningen första gången skrivs in i grundskolan eller, om han inte tidigare varit elev i grundskolan, tas in i gymnasieskolan.

Den som lämnar underrättelse enligt första stycket bör uppmana utlänningen att ta kontakt med Migrationsverket i fråga om uppehålls- eller arbetstillstånd.

Polismyndigheten skall med anledning av en underrättelse enligt första stycket se till att utlänningen ansöker om uppehålls- eller arbetstillstånd hos Migrationsverket eller vidta de andra åtgärder som underrättelsen ger anledning till. Förordning (2003:945).

3 §  En polismyndighet skall genast underrätta Migrationsverket om fråga uppkommit om avvisning som skall prövas av Migrationsverket enligt 4 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller utvisning enligt 4 kap. 3 § samma lag.

Om en polismyndighet har meddelat ett beslut om avvisning, skall Migrationsverket underrättas. Förordning (2000:391).

4 §  När en polismyndighet har verkställt ett beslut om avvisning eller om utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529), skall Migrationsverket omedelbart underrättas om det. Om beslutet var förenat med förbud för utlänningen att återvända till Sverige, skall polismyndigheten även underrätta Rikspolisstyrelsen och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket.

När en polismyndighet har verkställt ett beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen, skall polismyndigheten underrätta Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket. Förordning (2003:945).

5 §  Om Migrationsverket eller Utlänningsnämnden fattar ett beslut om avvisning eller utvisning med återreseförbud skall Rikspolisstyrelsen underrättas. Rikspolisstyrelsen skall även underrättas om Migrationsverkets beslut har vunnit laga kraft eller inte. Förordning (2000:391).

5 a §  Ett beslut om avvisning eller utvisning som har meddelats av Utlänningsnämnden skall så snart som möjligt sändas till Migrationsverket för verkställighet.

Om Utlänningsnämnden med stöd av 8 kap. 11 § andra stycket 3 utlänningslagen (1989:529) har bestämt att en polismyndighet skall verkställa beslutet, skall beslutet så snart som möjligt sändas till Rikspolisstyrelsen.

Om Migrationsverket eller Utlänningsnämnden upphäver eller meddelar inhibition av ett beslut om avvisning eller utvisning, skall den verkställande myndigheten omedelbart underrättas om åtgärden. Är beslutet förenat med återreseförbud skall även Rikspolisstyrelsen underrättas.

När Migrationsverket har verkställt ett beslut om avvisning eller utvisning som är förenat med återreseförbud, skall verket underrätta Rikspolisstyrelsen och, om utlänningen är folkbokförd i Sverige, Skatteverket. Förordning (2003:945).

5 b §  Migrationsverket och Utlänningsnämnden skall underrätta Rikspolisstyrelsen om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 7 kap. 15 § utlänningslagen (1989:529) meddelas. Förordning (2000:391).

6 §  Migrationsverket skall underrätta Rikspolisstyrelsen om ett särskilt tillstånd enligt 4 kap. 15 § utlänningslagen (1989:529) meddelas.

Migrationsverket skall underrätta Rikspolisstyrelsen om beslut som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge om utvisning med återreseförbud rörande medborgare i ett utomnordiskt land samt om upphävande av ett sådant beslut. Förordning (2000:391).

7 §  Om en allmän domstol har beslutat att häkta en utlänning, skall domstolen underrätta Migrationsverket om detta. Migrationsverket skall beträffande den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge underrätta den centrala utlänningsmyndigheten i den häktades hemland. Förordning (2000:391).

10 §  Om en allmän domstol har meddelat beslut om särskild avgift enligt 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989: 529), skall länsstyrelsen i det län där verksamheten har bedrivits underrättas om det.