1 §  Denna lag tillämpas när statliga myndigheter under regeringen framställer officiell statistik.

Officiell statistik är sådan statistik för samhällsplanering, forskning, allmän information och internationell rapportering som en myndighet framställer enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

2 §  Den officiella statistiken skall vara objektiv och allmänt tillgänglig. Den skall framställas och offentliggöras med beaktande av skyddet för enskilda.

3 §  Med varor avses i denna lag lösa saker, gas, elektrisk kraft och vatten. Med tjänst avses i denna lag verksamhet som någon utför självständigt för en annans räkning. Vid tillämpningen av lagen hänförs till tjänst upplåtelse av nyttjanderätt till fast och lös egendom.

4 §  Näringsidkare är skyldiga att för den officiella statistiken lämna uppgifter om sin näringsverksamhet i fråga om

1. produktion av varor och tillhandahållande av tjänster,
2. förbrukning av varor och anlitande av tjänster,
3. antalet anställda samt deras löner, sysselsättning och yrken,
4. lager- och förrådshållning,
5. investeringar,
6. beställningar, köp, försäljningar och leveranser av varor och tjänster,
7. priser för varor och tjänster,
8. intäkter, kostnader och vinster,
9. omsättning, tillgångar och skulder,
10. sparande samt kapital-, kredit- och valutaförhållanden,
11. omfattning av upplåtelse av nyttjanderätt.

Att särskild uppgiftsskyldighet föreligger för vissa näringsidkare framgår av lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område. Lag (1999:1046).

5 §  Stiftelser och sammanslutningar som inte bedriver näringsverksamhet är skyldiga att för den officiella statistiken lämna uppgifter om antalet anställda samt deras löner, sysselsättning och yrken. Lag (1999:1046).

6 §  Utöver vad som följer av andra lagar är kommuner och landsting skyldiga att för den officiella statistiken lämna uppgifter enligt 4 § 1-6.

Kommuner är dessutom skyldiga att lämna

1. sammandrag av sina räkenskaper såvitt avser kommunala ändamål,
2. andra uppgifter av samhällsekonomisk betydelse.

Den uppgiftsskyldighet som avses i första och andra stycket skall i motsvarande mån även gälla för Svenska kyrkans organisatoriska delar. Lag (1999:945).

7 §  Det finns ingen skyldighet att lämna uppgifter enligt 4 § första stycket eller 5--6 §§ när det förhållande som uppgiften avser är äldre än tre år.

8 §  Uppgifter som avses i 4 § första stycket eller 5--6 §§ skall lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas samt om sättet och tiden för uppgiftslämnandet.

9 §  Föreskrifter om sekretess finns i sekretesslagen (1980:100). Det finns också särskilda regler till skydd för den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter i personuppgiftslagen (1998:204). Lag (1998:726).

10 §  Uppgifter i den officiella statistiken får inte sammanföras med andra uppgifter i syfte att utröna enskildas identitet.

11 §  Om den som är uppgiftsskyldig enligt 4 § första stycket eller 5 § inte fullgör uppgiftsskyldighet, får den myndighet som har begärt uppgiften anmana den uppgiftsskyldige att fullgöra skyldigheten.

En uppgiftsskyldig som inte följer anmaningen får föreläggas att vid vite fullgöra uppgiftsskyldigheten. Ett sådant föreläggande meddelas av den myndighet som utfärdat anmaningen enligt första stycket.

12 §  Frågor om utdömande av vite som har förelagts enligt 11 § andra stycket prövas av den länsrätt inom vars domkrets uppgiftsskyldigheten skall fullgöras. Lag (1997:1101).

13 §  Ett beslut enligt denna lag om anmaning eller vitesföreläggande får inte överklagas.

14 §  Till penningböter döms den som inte fullgör uppgiftsskyldighet enligt 4 § första stycket eller 5 § eller som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar för gärningar som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av den myndighet som har begärt uppgiften.

15 §  Den som uppsåtligen bryter mot 10 § döms för olovlig identifiering till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken eller personuppgiftslagen (1998:204). Lag (1998:726).