Inaktuell version

Förordning (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1995-12-07
Ändring införd
SFS 1995 i lydelse enligt SFS 2004:986
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2019-04-04

Tillämpningsområde

1 §  Denna förordning gäller sådana anspråk på ersättning för skador som riktas mot staten.

[S2]Förordningen gäller dock inte anspråk på ersättning som grundas på

  1. påstående om att staten inte har fullgjort sina förpliktelser enligt ett avtal, eller
  2. ett statligt anställningsförhållande.

2 §  Denna förordning tillämpas oavsett vad som gäller enligt bestämmelser i instruktioner eller andra författningar som har beslutats av regeringen.

Handläggande myndighet

/Träder i kraft I: 2005-01-01/

3 §  Justitiekanslern handlägger anspråk på ersättning med stöd av

[S2]Justitiekanslern handlägger också anspråk på ersättning som grundas på ett påstående om överträdelse av gemenskapsrätten.

[S3]Av 4 § följer att vissa anspråk på ersättning med stöd av 3 kap.1 eller 2 §skadeståndslagen handläggs av Kammarkollegiet. Förordning (2004:986).

3 a § Har upphävts genom förordning (2003:611).

/Träder i kraft I: 2005-01-01/

4 §  Kammarkollegiet handlägger

  1. anspråk på ersättning med stöd av
  2. ärenden som har överlämnats till Kammarkollegiet enligt 9 § och
  3. ärenden som skall handläggas av Kammarkollegiet på grund av en överenskommelse enligt 4 § förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering. Förordning (2004:986).

5 §  Andra anspråk än de som anges i 3 och 4 §§ handläggs av den centrala förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat.

[S2]Om det inte finns någon central förvaltningsmyndighet för en viss verksamhet, handläggs anspråk på ersättning av Justitiekanslern.

Behörighet, samråd, överlämnande m.m.

6 §  En myndighet hos vilken ett anspråk på ersättning handläggs förhandlar för statens räkning med den som kräver ersättning. Myndigheten för också statens talan inför domstol.

[S2]Om inte annat följer av 8 eller 9 §, får myndigheten på statens vägnar besluta i fråga om skadestånd.

/Träder i kraft I: 2005-01-01/

7 §  En central förvaltningsmyndighet som handlägger anspråk på ersättning som framställs med stöd av skadeståndslagen (1972:207), lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder eller 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter skall samråda med Justitiekanslern, om ärendet är av principiell natur eller av stor ekonomisk betydelse.

[S2]När det gäller åtaganden för staten att betala högre ersättning än 250 000 kr skall myndigheten alltid samråda med Justitiekanslern.

[S3]Skyldigheten att samråda gäller inte för Kammarkollegiet. Förordning (2004:986).

8 §  /Upphör att gälla U:2005-01-01 genom förordning (2004:986)./ Finner en central förvaltningsmyndighet att staten är skyldig att betala högre ersättning än 250 000 kronor när myndigheten prövar ett anspråk som grundar sig på skadeståndslagen (1972:207), lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder eller 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter, skall myndigheten överlämna ärendet till Justitiekanslern.

[S2]Skyldigheten att överlämna ärenden enligt första stycket gäller inte för Kammarkollegiet. Förordning (1998:1575).

9 §  En central förvaltningsmyndighet skall, om inte annat följer av lag eller annan författning, överlämna ärenden om anspråk på ersättning för personskador till Kammarkollegiet. Avser ett ärende även anspråk på ersättning för någon annan skada, skall hela ärendet överlämnas till kollegiet.

[S2]Ett ärende skall inte överlämnas till Kammarkollegiet enligt första stycket, om det avser anspråk på ersättning som framställs med stöd av

/Träder i kraft I: 2005-01-01/

10 §  Justitiekanslern får uppdra åt en annan myndighet att fullgöra de uppgifter som Justitiekanslern har enligt denna förordning. Justitiekanslern får även ta över handläggningen av ärenden som avses i förordningen. Förordning (2004:986).

Yttrande från Statens skaderegleringsnämnd

11 §  I ett ärende om reglering av personskada skall den handläggande myndigheten begära yttrande från Statens skaderegleringsnämnd när det är fråga om

  1. ersättning för inkomstförlust under invaliditetstid, om den medicinska invaliditeten uppgår till minst tio procent eller den årliga förlusten beräknas uppgå till minst ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
  2. ersättning under invaliditetstid för kostnader eller för ideell skada i fall med sådan medicinsk invaliditetsgrad som avses under 1,
  3. ersättning för förlust av underhåll, eller
  4. omprövning av livränta eller engångsbelopp enligt 5-kap. 5 § första stycket skadeståndslagen (1972:207).

[S2]Myndigheten skall även begära ett sådant yttrande om ärendet är av principiell natur.

12 §  Nämnden skall höras även i andra ärenden om reglering av personskador, om den skadelidande begär det och den handläggande myndigheten inte finner det uppenbart obehövligt.

13 §  Oavsett bestämmelserna i 11 och 12 §§ får den handläggande myndigheten besluta om förskott som understiger fem basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, om det är uppenbart att staten är ersättningsskyldig med minst förskottsbeloppet.

[S2]I ett ärende om regressanspråk från försäkringsbolag behöver nämndens yttrande inte begäras, om bolaget begärt yttrande från den nämnd som avses i 6 § trafikförsäkringsförordningen (1976:359).

Kostnader

/Träder i kraft I: 2005-01-01/

14 §  Justitiekanslern får besluta om ersättning av allmänna medel för biträde och för utredning i ett ärende i den utsträckning kostnaderna inte skall betalas av staten enligt rättshjälpslagen (1996:1619).

[S2]Om Justitiekanslern med stöd av 10 § har uppdragit åt en myndighet att i ett visst ärende fullgöra Justitiekanslerns uppgifter, får myndigheten besluta om ersättning enligt första stycket. Förordning (2004:986).

Överklagande

15 §  Ett beslut i ett ärende som handläggs enligt denna förordning får inte överklagas.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Förordning (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.
    2. Genom förordningen upphävs kungörelsen (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall.
    3. I ärenden där framställning om ersättning gjorts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.
    Ikraftträder
    1996-01-01

Förordning (1998:1575) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 3, 7, 8, 9, 10, 14 §§; ny 3 a §
Ikraftträder
1999-01-01

Förordning (2000:324) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndskrav mot staten

Övergångsbestämmelse

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2000.
  2. I ärenden där framställan om anspråk har gjorts före ikraftträdandet tilllämpas äldre bestämmelser.
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2000-07-01

Förordning (2000:389) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 3, 3 a §§
Ikraftträder
2000-07-01

Förordning (2001:278) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndskrav mot staten

Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2001-07-01

Förordning (2003:129) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2003-05-01

Förordning (2003:556) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2004-01-01

Förordning (2003:611) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Övergångsbestämmelse

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 2003.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ansökningar om ersättning som kommit in till Rikspolisstyrelsen eller Riksåklagaren före ikraftträdandet.
Omfattning
upph. 3 a §; ändr. 3 §
Ikraftträder
2003-12-01

Förordning (2004:986) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Övergångsbestämmelse

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005.
  2. I ärenden där framställning om ersättning har gjorts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.
Omfattning
upph. 8 §; ändr. 3, 4, 7, 10, 14 §§
Ikraftträder
2005-01-01

Förordning (2004:1206) om ändring i förordningen (2004:986) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 4 § i 2004:986

Förordning (2005:147) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2005-04-01

Förordning (2007:262) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 3 §
Ikraftträder
2007-07-01

Förordning (2008:1000) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2009-01-01

Förordning (2010:809) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2010-12-01

Förordning (2010:1694) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 11, 13 §§
Ikraftträder
2011-01-01

Förordning (2011:136) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 3 §
Ikraftträder
2011-04-01

Förordning (2011:249) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 13 §
Ikraftträder
2011-04-01

Förordning (2011:1452) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 3 §
Ikraftträder
2012-01-01

Förordning (2011:1482) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2012-01-01

Förordning (2013:462) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 3 §
Ikraftträder
2013-07-01

Förordning (2014:1319) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 5, 7, 9 §§; ny bil.
Ikraftträder
2015-01-01

Förordning (2016:730) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
utgår genom 2017:262
Ikraftträder
2017-05-01

Förordning (2017:262) om ändring i förordningen (2016:730) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
utgår

Förordning (2017:508) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 3 §
Ikraftträder
2017-07-02

Förordning (2017:1075) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. bil.
Ikraftträder
2018-01-01

Förordning (2018:25) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 3, 4, 9 §§
Ikraftträder
2018-04-01

Förordning (2018:303) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 3 §
Ikraftträder
2018-05-25

Förordning (2018:1203) om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Omfattning
ändr. 3 §
Ikraftträder
2018-08-01