JK 473-97-21

Förste lantbrukskonsulenten Hans L vid dåvarande Länsstyrelsen i Kristianstads län (nedan länsstyrelsen) kontaktades i november 1995 av en företrädare för försäkringsbolaget Trygg-Hansa angående kalkylering av normalt ekonomiskt resultat för en fruktodling i Båstads kommun. Försäkringsbolaget angav att det behövde kalkylen som ett av underlagen för beräkning av ersättning för inkomstförlust på grund av trafikskada som drabbat en tidigare ägare av odlingen, Nils-Eric O. Länsstyrelsen åtog sig uppdraget och det utfördes i huvudsak i slutet av februari månad 1996. Uppdraget redovisades i en promemoria daterad den 1 mars 1996 (dnr 335-11716-95, 141-146) med rubriken "Hemmeslövs fruktodling. Beräkning av normal inkomst ifrån företaget". Nils-Eric O underrättades inte om att uppdraget utfördes.

Efter att uppdraget redovisats till Trygg-Hansa kontaktade Nils-Eric O dels muntligt, dels skriftligen länsstyrelsen och framförde klagomål mot den företagna ekonomiska utredningen. Hans klagomål gick ut på dels att länsstyrelsen inte borde ha åtagit sig uppdraget, dels att handläggaren var jävig, dels att utredningen och beräkningarna i den innehöll ett antal felaktigheter.

Efter utförd genomgång av ärendet tillskrev länsstyrelsen den 3 juni 1996 Nils-Eric O. Skrivelsen undertecknades av dåvarande landshövdingen Anita B och lantbruksdirektören Bengt-Olof S. I skrivelsen anfördes följande:

"På uppdrag av Trygg-Hansa Försäkrings AB har 1:e lantbrukskonsulenten Hans L vid länsstyrelsens lantbruksenhet som underlag för en trafikskadereglering utfört en utredning och beräkning av nettointäkt från en fruktodling som tidigare varit i Er ägo. Ni har därefter i ett antal skrivelser till länsstyrelsen i Kristianstads län samt muntligen vid olika besök och upprepade telefonsamtal framfört att L mot bakgrund av Era tidigare kontakter med den dåvarande lantbruksnämnden i Kristianstads län inte borde ha åtagit sig uppdraget. Vidare har Ni framfört att L:s utredning och beräkning innehåller ett antal felaktigheter.

Uppdrag av den karaktär som utförts åt Trygg-Hansa Försäkrings AB är inte oförenliga med länsstyrelsens lantbruksenhets verksamhet. Mot bakgrund av vad som framkommit efter det att uppdraget utförts kan det dock finnas utrymme för tveksamhet huruvida länsstyrelsen borde ha åtagit sig uppdraget.

Länsstyrelsen finner efter en genomgång med L ingen anledning att vidtaga några åtgärder med anledning av de av Er påstådda felaktigheterna i L:s värdering. Det utförda uppdraget är inte att jämställa med myndighetsutövning. Länsstyrelsen har således genom L:s utlåtande inte tagit ställning till Era ersättningsanspråk på Trygg-Hansa. Länsstyrelsen betraktar ärendet som avslutat med denna skrivelse."

I skrivelse till länsstyrelsen i januari 1997 "överklagade" Nils-Eric O länsstyrelsens besked av den 3 juni 1996 samt utredningen rörande nettointäkterna av fruktodlingen.

Länsstyrelsen företog därefter ytterligare en genomgång av ärendet. I handläggningen deltog landshövdingen Bengt H, beslutande, lantbruksdirektören Bengt-Olof S och förste länsassessorn Anders B, föredragande. I brev till Nils-Eric O den 13 februari 1997 anförde länsstyrelsen genom landshövdingen Bengt H att genomgången inte givit någon anledning för länsstyrelsen att frångå den inställning som redovisats i skrivelsen av den 3 juni 1996. Vidare angavs att den utredning som länsstyrelsen redovisat till Trygg- Hansa inte gick att överklaga eller ompröva på sätt som Nils-Eric O begärt. I beslutet angavs vidare att kopia av Nils-Eric O:s skrivelse, i enlighet med hans begäran, översändes till Justitiekanslern men att skrivelsen i övrigt inte föranledde någon åtgärd.

I skrivelse den 27 februari 1997 begärde Nils-Eric O hos länsstyrelsen omprövning och överklagade det besked han erhållit genom skrivelsen från Länsstyrelsen den 13 februari 1997.

I en skrivelse till Nils-Eric O den 18 april 1997 anförde landshövdingen Bengt H i Skåne län bl.a. följande:

"Med anledning av Er senaste skrivelse vill jag anföra följande.

Detta är ett mycket omfattande ärende och jag har inte haft möjlighet att själv sätta mig in i varje detalj. Som emellertid framgår, såväl av Länsstyrelsens skrivelse från juni 1996 som i skrivelsen från februari 1997, borde Länsstyrelsen inte ha åtagit sig uppdraget från Trygg-Hansa och jag kan nu bara beklaga att så skedde.

Utredningen har redovisats till Trygg-Hansa enligt ett särskilt uppdragsavtal och den är tänkt att användas i en process mellan Er och bolaget. Länsstyrelsens utredning är inte bindande för er eller för Trygg-Hansa och Ni har således i processen möjlighet att argumentera för varför Ni anser att utredningen är felaktig.

Länsstyrelsen avser inte att göra ändringar i utredningen men sänder över Er skrivelse till Justitiekanslern och till regeringen, Inrikesdepartementet, för prövning av Ert överklagande.

------------"

O:s överklagande översändes till Inrikesdepartementet. Ärendet hos Justitiekanslern fick vila i avvaktan på regeringens beslut i ärendet. I regeringsbeslut (dnr In97/1171/LS) den 13 november 1997 anfördes bl.a. följande:

"Nils-Eric O:s talan avser inte något beslut som kan bli föremål för regeringens prövning i sak. Någon sådan prövning företas därför inte. En genomgång av handlingarna i ärendet ger dock vid handen att länsstyrelsens handläggning av saken kan ifrågasättas. Med hänsyn till vad som förevarit i ärendet förefaller det som direkt olämpligt att länsstyrelsen åtog sig att utföra en utredning av O:s ekonomiska förhållanden för ett privat försäkringsbolags räkning. Denna fråga och vad som i övrigt förevarit behöver granskas närmare och regeringen lämnar därför över ärendet till Justitiekanslern för en sådan granskning."

Nils-Eric O ansökte hos Regeringsrätten om rättsprövning av den del av regeringens beslut varigenom hans klagomål inte upptogs till prövning. I beslut den 27 april 2000 (dnr 6864-97) avvisade Regeringsrätten hans ansökan. I motiveringen anfördes att det klandrade avgörandet inte var ett sådant beslut som kunde bli föremål för rättsprövning.

Under år 1997 polisanmälde Nils-Eric O Hans L för grovt tjänstefel, osant intygande och brott mot sekretesslagen rörande dennes handläggning av uppdraget från Trygg-Hansa. Biträdande chefsåklagaren Pehr-Ola P vid åklagarkammaren i Kristianstad beslöt den 1 oktober 1997 att inte inleda förundersökning med anledning av anmälan eftersom gärningarna inte bedömdes vara brott. Nils-Eric O begärde överprövning av beslutet. Biträdande överåklagaren Gunnar A fann i beslut den 8 januari 1998 inte skäl till ändring i P:s beslut avseende grovt tjänstefel och osant intygande men anförde att det på dåvarande underlag fanns anledning till antagande att brott mot tystnadsplikt förövats varför förundersökning inleddes i denna del. Det uppdrogs åt chefsåklagaren vid åklagarkammaren i Kristianstad, Jörgen L, att utföra förundersökningen. Nils-Eric O begärde hos Riksåklagaren överprövning av beslutet i de delar där förundersökning inte inletts. Riksåklagaren fann i beslut den 23 januari 1998 inte skäl till åtgärd med hänvisning till att ärendet prövats av åklagare i två instanser och att skäl för förnyad sakprövning inte förelåg.

Efter förhör med Hans L fann chefsåklagare Jörgen L i beslut den 30 januari 1998 att det inte längre förelåg misstanke om brott mot tystnadsplikt varför förundersökningen lades ned. Nils-Eric O polisanmälde härefter Jörgen L för tjänstefel rörande hans handläggning av ärendet. Han polisanmälde vidare landshövdingen Bengt H, lantbruksdirektören Bengt-Olof S och lantbrukskonsulent Hans L på Länsstyrelsen i Skåne för grovt tjänstefel m.m. rörande handläggningen hos länsstyrelsen av värderingsuppdraget av fruktodlingen.

I beslut den 23 november 1998 fann överåklagaren Sven-Erik A vid Åklagarmyndigheten i Malmö inte skäl att anta att Jörgen L gjort sig skyldig till brottsligt förfarande. A anmälde i skrivelse till Riksåklagaren den 1 december 1998 att han för sin del till följd av anmälan mot bl.a. landshövdingen och övriga anställda på länsstyrelsen funnit att fråga uppkommit att inleda förundersökning avseende brott i tjänsten, men att han valde att avvakta Justitiekanslerns bedömning i ärendet.

Med anledning av Nils Eric O:s anmälan mot landshövding Bengt H och övriga anställda på länsstyrelsen fann chefåklagaren i Kristianstad, Tommy C, i beslut den 14 december 1998 inte skäl att inleda förundersökning eftersom det saknades anledning att anta att brott förövats av någon tjänsteman vid länsstyrelsen.

I skrivelse till Riksåklagaren den 12 januari 1999 begärde Nils-Eric O att Riksåklagaren skulle ompröva sitt beslut av den 23 januari 1998. Vidare begärde han överprövning av Sven-Erik A:s och Tommy C:s beslut samt även en sakprövning av Jörgen L:s beslut att lägga ned förundersökningen angående misstänkt brott mot tystnadsplikt. Han anmälde vidare Sven-Erik A och Tommy C för brott under påstående att de gjort sig skyldiga till tjänstefel i samband med handläggningen av ärendet. I beslut den 22 juni 1999 anförde Riksåklagaren att det inte fanns skäl att ompröva beslutet av den 23 januari 1998. Vidare saknades skäl att ändra Sven-Erik A:s beslut av den 23 november 1998. När det gällde Jörgen L:s beslut att lägga ned förundersökningen angående eventuellt brott mot tystnadsplikt konstaterade Riksåklagaren att brottet var preskriberat i mars 1998 varför det saknades skäl att överlämna frågan för prövning av överåklagare. Nils-Eric O:s begäran om överprövning av Tommy C:s beslut att inte inleda förundersökning överlämnades till överåklagaren i Malmö för fortsatt handläggning.

I samband med en process mellan Nils-Eric O och försäkringsbolaget Trygg-Hansa angående krav från O rörande försäkringsersättning för skador på odlingen till följd av kräftangrepp utförde lantbrukskonsulenten Stig M vid Lantbruksnämnden i Kristianstads län i september 1986 en besiktning av odlingen. Trygg-Hansa kontaktade själv M för besiktningsuppdraget "på rekommendation" av Nils-Eric O. M avgav den 22 oktober 1986 en skriftlig rapport över besiktningen och ett besiktningsintyg. Vid sammanträde den 4 november 1986 beslöt lantbruksnämnden att avge av M upprättat besiktningsintyg till försäkringsbolaget Trygg-Hansa och Nils-Eric O.

I en skrivelse den 16 februari 1987 till lantbruksnämnden hävdade Nils-Eric O att han och M ej drog jämt, att de var ovänner eller i vilket fall på gränsen till ovänner med samarbetsproblem till följd av att M tidigare utfört en besiktning av fastigheten, att han av denna anledning inte lämnat M uppdrag att ånyo utföra en besiktning utan tvärtom före den nu aktuella besiktningen meddelat M, att han icke var önskvärd på gården, samt att M ändock utfört besiktningen mot O:s uttryckliga vilja. O hävdade därför att besiktningen utförts enbart på uppdrag av hans motpart, Trygg-Hansa, och att besiktningsintyget av denna anledning var partiskt och till skada för honom.

I skrivelse till Riksdagens ombudsmän (JO) den 20 november 1987 upprepade Nils-Eric O sina klagomål.

Rörande de riktlinjer som av Lantbruksnämnden uppställts beträffande besiktningar som de aktuella anfördes i JO:s beslut i ärendet följande:

"Utförande av besiktnings- och värderingsuppdrag är en normalt förekommande arbetsuppgift för lantbruksnämndens olika fackspecialister. I samband med tvistemål tillämpas dock regeln att inte utföra sådana uppdrag för enbart någon av de tvistande parterna. Om däremot parterna gemensamt begär specialistuppdrag kan sådant utföras."

I beslut den 8 mars 1988 i ärendet (dnr 2780-1987) anförde justitieombudsmannen Hans R att det av handlingarna framgick att länsstyrelsens ursprungliga åtagande att genomföra besiktningen skett under förhållanden som, kunnat tolkas som ett uppdrag från båda parter. I sin bedömning anförde JO att med hänsyn till vad som förevarit mellan O och M i samband med en av M tidigare utförd besiktning av O:s fastighet och deras därpå följande kontakter måste M ha insett, att liknande svårigheter skulle uppkomma vid en ny besiktning. M borde därför med kännedom härom samt de riktlinjer som av lantbruksnämnden uppställts för denna typ av besiktningsuppdrag inte ha åtagit sig att utföra ett nytt besiktningsuppdrag utan att ha förvissat sig om att O var helt införstådd därmed. JO:s uppfattning blev således - utan att han därför ifrågasatte M:s opartiskhet eller saklighet vid besiktningens genomförande - att det var olämpligt av M att utföra densamma. JO fann dock inte anledning att gå vidare i saken utan avslutade ärendet med de nämnda uttalandena.

Nils-Eric O har i ärendet här inkommit med en mängd skrivelser vari framförs klagomål och begärs skadestånd. Klagomålen går ut på att länsstyrelsen inte borde ha åtagit sig det aktuella kalkyleringsuppdraget över huvud taget på grund av jäv. Jävet skulle, som det får förstås, grunda sig på att länsstyrelsens lantbruksenhet tidigare utfört felaktiga värderingar av O:s fruktodling och att de felaktigheter som då begåtts utmynnat i kritik från JO:s sida. Vidare görs gällande att Hans L gjort sig skyldig till grovt tjänstefel, osant intygande och brott mot sekretesslagen genom utförandet av uppdraget åt Trygg-Hansa. I denna del anser Nils-Eric O att Hans L borde ha underättat honom om att länsstyrelsen åtagit sig uppdraget och kompletterat underlaget genom inhämtande av uppgifter från O. Eftersom L inte gjort detta är värderingen, på grund av bristande underlag, grovt felaktig. Hans L:s brott mot sekretesslagen består av att han lämnat ut uppgifter om Nils-Eric O:s ekonomi till försäkringsbolaget Trygg-Hansa. Nils-Eric O gör vidare, som det får förstås, gällande att landshövdingarna Anita B och Bengt H gjort sig skyldiga till grovt tjänstefel genom att inte återkalla den utredning som Hans L utfört. I ärendet framförs även klagomål mot de åklagarprövningar som ägt rum på grund av O:s olika polisanmälningar rörande anställda hos länsstyrelsen. Nils-Eric O har också, dels själv, dels genom ett ombud, begärt skadestånd av staten. I egen skrivelse hit har han begärt ersättning för förmögenhetsskada av staten med 488 000 kr/år från år 1986, i dag totalt 7 320 000 kr jämte ränta avseende förlorad ersättning från Trygg-Hansa för inkomstförluster. Som grund för anspråket åberopas att den värdering av intäkterna från fruktodlingen som länsstyrelsen utfört haft förödande konsekvenser i den process rörande skadeersättning som han haft med Trygg-Hansa. På grund av att den felaktiga värderingen var utförd av en myndighet tvingades han att ingå en oförmånlig förlikning i processen.

Länsstyrelsen i Skåne län har yttrat sig i ärendet dels rörande klagomålen, dels rörande skadeståndsanspråket. Länsstyrelsen hänvisar i sina yttranden till den promemoria som upprättats av förste lantbrukskonsulenten Hans L och som bifogas detta beslut som bilaga (här utesluten). Länsstyrelsens yttranden i relevanta delar redovisas dock nedan.

Yttrande har inhämtats från tidigare landshövdingen i Kristianstads län, Anita B. Hon har hänvisat till den inställning som länsstyrelsen och Hans L redovisat i sina yttranden. Hon understryker dock att Hans L inte, som antagits i regeringens skrivelse, gjort någon bedömning av Nils-Eric O:s ekonomiska förhållanden utan att bedömningen avser den långsiktiga ekonomiska bärkraften i en viss fruktodling, som tidigare varit i Nils-Eric O:s ägo.

Av länsstyrelsen yttrande till Justitiekanslern den 18 februari 1998 framgår bl.a.:

"Länsstyrelsen saknar anledning att ifrågasätta L:s uppgifter i promemorian om att jävsproblematiken aldrig föresvävade honom i samband med att han åtog sig uppdraget. Beträffande frågan om jäv är det f.ö. länsstyrelsens uppfattning att L:s uppdrag inte fallit under förvaltningslagens bestämmelser om jäv, eftersom åtagandet inte innebar någon myndighetsutövning. Däremot kan det i efterhand konstateras att det hade varit en fördel om Nils-Eric O:s inställning till uppdragets utförande varit känd på förhand. Det skulle sannolikt ha inneburit att L inte hade åtagit sig uppdraget.

O har polisanmält L för påstått grovt tjänstefel, osant intygande och brott mot sekretesslagen. Sedan biträdande chefsåklagaren Per-Ola P beslutat att inte inleda förundersökning med motivering att de påstådda gärningarna inte bedömdes utgöra brott begärde O överprövning av beslutet. Biträdande överåklagarens hos åklagarmyndigheten i Malmö fann inte skäl till ändring av Per-Ola P:s beslut såvitt avsåg brotten grovt tjänstefel och osant intygande men ansåg att förundersökning skulle inledas avseende brott mot tystnadsplikt. Sedan L hörts i ärendet har chefsåklagaren vid åklagarkammaren i Kristianstad beslutat att lägga ner förundersökningen med motivering att misstanke om brott mot tystnadsplikten inte längre föreligger och att det inte heller i övrigt framkommit anledning till antagande om att brott föreligger. O:s har hos tingsrätten i Kristianstad väckt enskilt åtal mot L. - Länsstyrelsen saknar anledning att bedöma O:s beskyllningar gentemot L på annat sätt än vad åklagarna kommit fram till efter sina undersökningar."

I nytt yttrande den 20 april 1998 anförde länsstyrelsen bl.a. följande:

"Länsstyrelsen vill åter framhålla att det inte funnits eller finns någon anledning att ifrågasätta Hans L:s objektivitet i den beräkning som utfördes beträffande fruktodlingen. Däremot är det beklagligt att O fått den uppfattningen att L skulle ha vilselett landshövding, tjänstemän m.fl. i fråga om uppdragets utförande.

När O kontaktade Länsstyrelsen efter det att L:s yttrande skickats till Trygg-Hansa skedde det i form av telefonsamtal, skrivelser och personliga besök. I ett tidigt skede gavs L möjlighet att gå igenom sin utredning mot bakgrund av de uppgifter om felaktigheter som den enligt O var behäftad med. Detta gjordes för att eventuella beriktiganden skulle kunna göras i det material som översänts till Trygg-Hansa. Sedan L förklarat att han stod för sina beräkningar och att det inte framkommit något som föranledde honom att ändra sina beräkningar meddelades O det beslut som undertecknades av landshövding Anita B. O återkom därefter med skrivelser, telefonsamtal och personliga besök, upprepade sina åsikter om att jäv förelegat och att L:s utredning var felaktigt utförd och skulle tillrättaläggas eller återkallas. O hänvisades till att Länsstyrelsen tagit ställning till detta i sitt beslut och att någon ytterligare åtgärd inte skulle vidtas.

Vad som i efterhand kan konstateras, och som också antyddes i Länsstyrelsens beslut 1996-06-03, är att L aldrig hade åtagit sig uppdraget om han anat vilka följder detta skulle leda till i form av beskyllningar, åtalsanmälningar m.m. från O:s sida. I avvaktan på Justitiekanslerns beslut i detta ärende har länsstyrelsens lantbruksenhet avstått från att åta sig liknande uppgifter. Sammanfattningsvis vill dock länsstyrelsen hävda att O redan i ett tidigt skede fått besked om Länsstyrelsens inställning till hans synpunkter och att något formellt fel inte har begåtts."

Länsstyrelsen har motsatt sig att skadeståndsskyldighet uppkommit för staten. I sitt yttrande i denna del anförde Länsstyrelsen den 13 augusti 1998 bl.a. följande:

"---------

O hävdar att han förorsakats förmögenhetsskada till följd av L:s och Länsstyrelsens agerande i ärendet. Enligt 3 kap. 1 § skadeståndslagen skall arbetsgivare ersätta förmögenhetsskada i fall då arbetstagare i tjänsten vållar sådan genom brott. Eftersom något brott inte begåtts av L är nyss nämnda lagrum över huvudtaget inte tillämpbart. Inte heller kan de kriterier som grundar skadeståndsskyldighet för staten enligt 3 kap. 2 § anses föreligga. Länsstyrelsen anser att det med anledning av ovanstående inte finns anledning kommentera skäligheten av det yrkade skadeståndsbeloppet. För undvikande av eventuell fortsatt argumentering i detta avseende vill länsstyrelsen ändå uttala sin bestämda uppfattning att O:s hänvisning till den värdering som gjorts av annan person givetvis inte kan läggas till grund för begärt skadestånd."

Nils-Eric O har inkommit med ytterligare skrivelser vari synpunkter lämnats på länsstyrelsens olika yttranden.

Justitiekanslern har i ärendet tillställt lantbruksenheterna vid länsstyrelserna i Södermanlands län, Västra Götalands län, Blekinge län, Östergötlands län, Hallands län och Kronobergs län en förfrågan rörande huruvida de åtar sig uppdrag från försäkringsbolag i skaderegleringsfrågor som den aktuella, nämligen att utföra en utredning/värdering rörande förväntade intäkter från en viss näringsverksamhet på uppdrag av t.ex. ett försäkringsbolag rörande en enskild person.

Länsstyrelserna i Blekinge län, Hallands län, Östergötlands län, Kronobergs län och Södermanlands län har i svar anfört att de i princip inte åtar sig sådana uppdrag, dock att man i Blekinge utfört sådana uppdrag åt Jordbruksverket.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har dock anfört att länsstyrelsens byggnadskonsulent gentemot försäkringsbolag utför tekniska skadebesiktningar i samband med bränder, storm- eller snöskador på lantbrukets ekonomibyggnader, dvs rena kostnadsberäkningar vad avser byggnadernas återställande.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har i sitt yttrande anfört att före den samordnade länsförvaltningen (före år 1991), då lantbruksnämnderna var egen sektorsmyndighet, kunde det förekomma att vissa handläggare med specifik kompetens anlitades av t.ex. försäkringsbolag i samband med försäkringsfall vid hagelskador i växande gröda och vid brand i jordbrukets ekonomibyggnader, men att det idag inte förekommer någon sådan verksamhet.

Länsstyrelsen i Västra Götaland har i sitt yttrande den 23 juni 1999 anfört bl.a. följande:

"Länsstyrelsen får härmed lämna följande synpunkter på Justitiekanslerns förfrågan angående uppdragsverksamhet. Kommentarerna begränsas till den uppdragsverksamhet som bedrivs vid länsstyrelsens lantbruksenhet.

Bakgrund

Vid länsstyrelsen finns en lantbruksenhet, verksam på fyra av länsstyrelsens sex kansliorter, med uppdrag att bl.a. ". prioritera insatser som bidrar till en ökad tillväxt och sysselsättning ." (regleringsbrevet). Enligt länsstyrelseinstruktionen skall länsstyrelsen ". främja länets utveckling. Att detta även inbegriper uppdragsverksamhet framgår av 50 § länsstyrelseinstruktionen som anger hur taxor för sådan uppdragsverksamhet fastställs.

Under hela epoken 1948-1990 (lantbruksnämndstiden") ingick avgiftsfinansierad uppdragsverksamhet som ett medvetet medel att rationalisera det svenska jordbruket - främst familjejordbruket. Uppdragsverksamheten kunde avse såväl produktionstekniska som företagsekonomiska frågeställningar (med undantag för skattetekniska och familjerättsliga frågor). Under den därpå följande jordbrukspolitiken ("omställningen) 1990-1995 fortsatte uppdragsverksamheten, nu med delvis annan inriktning och med ökade krav på självfinansiering. Uppdragsverksamhet bedrivs fortfarande i den mån kompetens och tid medger. Verksamheten är dock ej längre så prioriterad som under åren före EU-inträdet 1995. Tvärtom har länsstyrelsen aktivt medverkat till att viss uppdragsverksamhet överförts till annan huvudman. I något fall finns exempel på avtal mellan länsstyrelsen och annan huvudman (t.ex. Hushållningssällskap) där frågor om extern information, arkivering av ritningar, interndebitering vid fortsatt samverkan m.m. regleras.

Nuvarande uppdragsverksamhet

Uppdrag mot ersättning utförs idag till enskilda beställare (främst jordbruksföretag), andra myndigheter (t.ex. SCB), utbildningsanordnare (t.ex. SLU) m.fl. Uppdragsverksamheten skall beträffande avgifter m.m. vara konkurrensneutral i förhållande till enskild konsultverksamhet inom jämförbar tjänsteproduktion.

Länsstyrelsens taxa för uppdragsverksamhet revideras vid behov och med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom myndigheten. En sådan översyn pågår just nu.

Jäv, tvist m.m.

I sådana fall, där ett uppdrag kan försätta en tjänsteman i en jävssituation (t.ex. om länsstyrelsen medverkar i en utredning, som kan ligga till grund för en tillståndsprövning eller bidragsansökan hos länsstyrelsen) är det självklart att vi avstår från uppdraget eller håller uppdraget helt skilt från ärendeprövningen.

Om det vid beställningen av ett uppdrag är klart eller troligt att beställaren kan komma att använda den beställda produkten i en tvist mot enskild eller allmän motpart väljer vi att avstå från uppdraget. Det förekommer att vi gör utredningsuppdrag i tvistiga situationer, men vi är då noga med att båda/alla tvistande parter är överens om att beställa uppdraget gemensamt. Däremot kan vi svårligen i förväg veta om en beställd produkt kommer till användning av någon part i en senare tvist.

"Utredning om en privatpersons förväntade intäkter"

Till Justitiekanslerns aktuella exempel gör vi följande kommentarer.

Länsstyrelsen beräknar förväntade intäkter av jordbrukets olika driftsformer i form av driftskalkyler (kallas ibland bidragskalkyler, alltså kalkyler över det bidrag till arbete, räntor och avskrivning, som en viss produktion förväntas ge). Sådana kalkyler görs dels som normkalkyler, som trycks och säljs, dels som underlag för länsstyrelsens bedömning av enskilda stödärenden. I sistnämnda fallet är det myndighetsutövning, alltså inte uppdragsverksamhet.

Driftskalkyler till enskilda företag upprättas inte så sällan inom ramen för den EU-finansierade miljörådgivningen, t.ex. för företag som planerar övergång till ekologisk produktion. Detta är inte heller uppdragsverksamhet utan som sagt EU-finansierad miljörådgivning.

Några gånger om året (färre än 10) upprättas driftskalkyler som uppdrag från enskilda jordbruksföretag. Uppdragen faktureras efter tidsåtgång. Denna verksamhet är inte prioriterad och i normalfallet görs sådana kalkyler av konsulter på den fria marknaden (inte sällan LRF-konsult). Vi vill i sammanhanget nämna att landbruksenhetens budget på 42 MSEK/år till ca 25 % är finansierad med intäkter från dels uppdragsverksamhet dels och främst aktiviteter inom miljörådgivningsprogrammet (UID-programmet).

Sammanfattning

Länsstyrelsen har ingen författningsenlig skyldighet att bedriva avgiftsfinansierad uppdragsverksamhet. Länsstyrelsen ser emellertid inga hinder för att bedriva uppdragsverksamhet förutsatt att jävs- och tvistsituationer hanteras på rättssäkert sätt och att uppdragsverksamheten inte inkräktar på prioriterad myndighetsutövning."

Justitiekanslern har vid ärendets handläggning haft tillgång till Inrikesdepartementets akt i ärende dnr In97/1171/LS, Regeringsrättens akt i ärende dnr 6864-1997 vari ingick länsstyrelsens akter, Åklagarmyndighetens i Malmö akt i ärende C00-1-31-98, Åklagarkammarens i Karlskrona akt i ärende C-5-2549-98, Åklagarkammarens i Kristianstads akt C1-1772-97 samt JO:s akt i ärende 2780-1987.