SOU 1992:99

Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen

Till statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 12 september 1991 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med upp— drag att utreda den statliga rådgivningen till jordbruket. Genom be- slut den 19 december 1991 utvidgade regeringen uppdraget.

Med stöd av ovannämnda bemyndigande förordnades den 19 decem- ber 1991 överdirektören Alf Wallin att vara särskild utredare. Den 10 februari 1992 utsågs till experter lantbruksrådet Åke Clason, läns- rådet Ulf Henricsson, avdelningsdirektören Jan Ingemansson, agr. lic. Gunnar Larsson, direktören Carl Henrik Ohlsson och hortonomen Eva Svensson samt till sekreterare byråchefen Lennart Lindqvist.

Utredningen, som antagit namnet Rådgivningsutredningen, får här- med överlämna betänkandet (SOU 1992:99) Rådgivningen inom jord- bruket och trädgårdsnän'ngen.

Till betänkandet har ett särskilt yttrande fogats av experterna Larsson, Ohlsson och Svensson.

Jönköping i oktober 1992

Alf Wallin

/Lennart Lindqvist

Sammanfattning

Utgångspunkten för utredningen är de förändrade villkor för jord- bruksproduktion som följer av 1990 års livsmedelspolitiska reform. Enligt direktiven bör näringen själv bära ansvaret för branschmässig rådgivning på en avreglerad marknad. Detta innebär att ansvaret för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning efter omstälhiingsperio- den i första hand skall ligga hos näringen och därmed tillhandahållas av privata och kooperativa organisationer. Speciell hänsyn kan dock behöva tas till behovet av sådan rådgivning inom stödområdet. Den statliga rådgivningen skall alltså främst inriktas mot information för- knippad med myndighetsutövning. I utredningsuppdraget ingår också att bl.a. undersöka förutsättningama för rådgivning vid lantbrukssko- lorna samt att göra en översyn av trädgårdsrådgivningen.

Ikapitel ] beskrivs utredningsuppdraget närmare liksom hur utred— ningsarbetet bedrivits. I kapitel 2 behandlas begreppet rådgivning. Här lämnas också en redogörelse för statsmakternas beslut och andra ställningstaganden rörande rådgivningen till jordbruket och trädgårds- närigen fram till år 1990.

I kapitel 3 behandlas den statliga rådgivningens omfattning och in- rikming. Jag har gjort en ingående kartläggning av rådgivningen bl.a. vid länsstyrelserna. Denna visar att de totala kostnaderna för länssty- relsernas rådgivning till jordbruket uppgår till drygt 100 miljoner kronor per år. Ca 90 procent är information och rådgivning förknip— pad med myndighetsutövning eller av staten i särskild ordning beslu- tade program, såsom miljörådgivning, omställningsrådgivning, etc. Länsstyrelsernas trädgårdsrådgivning kostar totalt ca 14 miljoner kronor per år, varav knappt 5 miljoner kronor avser myndighetsan- knuten rådgivning.

Jordbruksnäringens och trädgårdsnäringens egen rådgivning liksom den rådgivningsverksamhet som lämnas av banker och privata företag behandlas i kapitel 4. Omfattningen av all rådgivning till berörda när— ingar kan beräknas motsvara bortåt 1 500 årsarbetskrafter. Härav sva-

rar länsstyrelserna för ca en femtedel. I kapitel 5 lämnas en beskriv- ning av lantbmksskolomas verksamheter. Av denna framgår bl.a. att

det redan finns lantbruksskolor som håller på att utvecklas till att bli ett kunskapscentrum, som erbjuder bra fortbildningskurser och som bör vara intressanta för andra organisationer att samarbeta med även i rådgivningssammanhang.

Jordbrukets och trädgårdsnäringens utveckling behandlas i kapi- tel 6, och i kapitel 7 lämnas en redogörelse för rådgivningen i vissa andra länder. Av denna framgår bl.a. att det i flertalet länder lämnas betydande statliga medel till rådgivningen men det framgår också att andelen statsbidrag successivt sjunker.

I kapitel 8 behandlas rollfördelningen i den framtida rådgivningen. Staten har ett behov av att använda information och rådgivning för att tillgodose långsiktiga samhällsintressen med anknytning till jordbru— ket och trädgårdsnäringen. Därför diskuteras i kapitlet motiven för statlig rådgivningsverksamhet i framtiden. Därvid berörs värdet av information och rådgivning som komplement till lagstiftning och eko- nomiska styrmedel men också betydelsen av att använda rådgivning som ett medel för att uppnå angelägna samhällsmål.

Överväganden och förslag I kapitel 9 behandlar jag mina överväganden och förslag. Min princi- piella slutsats är att staten har ett övergripande ansvar för kunskaps- fömyelse. När det gäller rådgivning till jordbruket och trädgårdsnär— ingen bör statens ansvar begränsas till information som är förknippad med myndighetsutövning. Vidare finns det motiv för att staten använ- der rådgivning som ett medel för att uppnå vissa samhällsmål.

Min slutsats om när staten bör använda rådgivning som ett medel för att uppnå angelägna samhällsmål leder till behov av avgränsning- ar. Gränsdragningen mellan vad staten har behov av att tillgodose och

vad som näringarna själva bör tillgodose kan dock inte göras skarp. Exempel på rådgivning som ligger utanför statens intresse är sådan produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning, som närings— utövama efterfrågar och som marknaden redan idag erbjuder. Exem- pel på situationer när staten har anledning att använda rådgivning som ett medel för att uppnå angelägna samhällsmål är sådana som går ut på att höja kunskapsnivån bland jordbrukets och trädgårdsnäringens utövare i samband med strukturella eller andra förändringar av när- ingens förutsättningar.

Statens engagemang i rådgivningen till jordbruket bör begränsas till de situationer då det finns ett allmänt intresse av att rådgivningen används som ett medel för att främja jordbruksnäringens utveckling. Exempel på sådana situationer är: * spridning av resultat från forskning och försök som staten finan- sierar, * ny lagstiftning och nya mål inom miljö— och djurskyddsområdet, * en ny livsmedelspolitik och därav följande behov av omställning och utveckling av nya resursanvändningsaltemativ, * behov av stöd till jordbruket i norra Sverige,

* behov av stärkt konkurrenskraft inför en svensk anslutning till EG.

Länsstyrelsernas lantbruksenheter bedriver i dag en viss uppdrags- verksamhet utan anknytning till myndighetsutövning eller andra prio- riterade myndighetsuppgifter. En relativt liten del av lantbruksenhe- temas resurser används på detta sätt. I princip bör staten inte bedriva denna typ av uppdragsverksamhet i konkurrens med den icke statligt organiserade rådgivningen. Å andra sidan bör det även i fortsättning—

en vara möjligt för länsstyrelserna att — på motsvarande sätt som gäl- ler på andra områden — marginellt bedriva viss sådan verksamhet, om den bedöms vara till fördel för länsstyrelsernas möjligheter att effek- tivt utföra sina prioriterade uppgifter.

Statens syn på rådgivningen till trädgårdsnäringen bör i princip vara densamma som synen på rådgivningen till jordbruket. Kartlägg- ningen av rådgivningen visar emellertid att staten fortfarande svarar för huvuddelen av rådgivningen till näringsutövama och att den jäm— fört med jordbruket i större utsträckning är inriktad på produktions- teknisk och företagsekonomisk rådgivning.

De statliga insatserna till rådgivningen på trädgårdsområdet bör —- liksom för jordbruket — begränsas till de situationer då det från sam- hällets synpunkt framstår som motiverat att använda rådgivning som medel för att uppnå angelägna samhällsmål, dvs. information i an- slutning till myndighetsutövning och viss rådgivning i anslutning till av staten prioriterade områden. Produktionsteknisk och företagseko- nomisk rådgivning bör i framtiden bedrivas i näringens egen regi. För att underlätta för trädgårdsnäringen att själv bygga ut den pro- duktionstekniska och företagsekonomiska rådgivningen föreslår jag att ett årligt statligt driftsbidrag utgår under en övergångsperiod. Bi- drag bör under en treårsperiod — med början den 1 juli 1994 — utgå

med 75, 50 resp. 25 % av den beräknade kostnaden för varje rådgiva- re som näringen nyanställer, dock inom en totalram.

Staten har tagit ett särskilt ansvar för att stödja jordbruket i norra Sverige. Sammantaget uppgick statens stöd till jordbruket i norra Sverige under budgetåret 1991/92 till ca 1 miljard kronor, varav ca 3 % disponerades för rådgivningsinsatser. De motiv som ligger bak- om att staten tagit på sig ett särskilt ansvar för jordbruket i norra Sverige talar emot att staten nu minskar sitt stöd till rådgivning och

kompetensutveckling till jordbruket och trädgårdsnäringen i denna

del av landet. Samma synsätt kan anläggas när det gäller statens an— svar för rådgivningen till rennäringen. Det får från tid till annan prö— vas vilka resuser staten kan sätta av för dessa slag av kunskapsöver- föring.

En del av utredningsuppdraget är att undersöka förutsättningama för att bedriva rådgivning vid lantbruksskolorna. Lantbruksskoloma har flera starka sidor som bör utnyttjas för fortbildning men också i

rådgivningssammanhang. Förutsättningama för lantbruks-lnaturbruks- skolorna att vid sidan om rollen som gymnasieskola utveckla en ny roll som kunskapsförmedlare till de yrkesverksamma inom jordbruk och trädgårdsnäring varierar från skola till skola. Det är önskvärt att de skolor som har förutsättningar härför utvecklas till att bli regio- nala kunskapscentra för lantbruket inom sitt område. Ansvaret för att fortbildnings- och rådgivningsverksamhet kommer igång vid skolorna bör ligga på den enskilda skolan och dess huvudman. Kostnaderna för fortbildning och rådgivning bör i princip åvila näringsutövama. För att stimulera skolorna till att starta upp eller utöka sådan verksamhet föreslås att 5 miljoner kronor per år får disponeras för ett projekt för kunskapsutveckling inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Projektet bör genomföras i samarbete mellan Jordbruksverket, berörda skolor, Landstingsförbundet, länsstyrelsen, näringamas organisationer och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

SLU:s regionala verksamhet på forskningsinfonnationens område bör förstärkas. Samtidigt bör ett nära samarbete ske mellan SLU och olika intressenter på rådgivningsområdet.

Ett genomförande av principen att staten inte skall ägna sig åt an— nan information och rådgivning än den som är förknippad med myn- dighetsutövning eller av staten särskilt prioriterade områden leder till att ca 10 miljoner kronor kan sparas i lantbruksenhetemas budget vad gäller verksamheten på jordbruksområdet. När det gäller trädgårds-

rådgivningen innebär en successiv uppbyggnad av den produktions- tekniska och företagsekonomiska rådgivningen i näringens regi att ca 6 miljoner kronor kan sparas vid fullt genomförande. Kostnaderna för information och rådgivning i anknytning till de av staten priori- terade områdena, såsom omställningsrådgivning m.m., är kopplade till statsmakternas beslut om resp. verksamhet.

Förslagen leder enligt min mening inte till några egentliga organisa- toriska konsekvenser. Det är först om statsmakterna beslutar om stör- re förändringar i exempelvis miljöprogram eller omställningen av jordbruket som sådana konsekvenser kan komma att uppstå. Det lig- ger inte i uppdraget att göra någon saklig bedömning av behoven att ha kvar de prioriterade områdena. För rådgivningen till rennäringen förutses inte heller några organisatoriska konsekvenser med anledning av förslagen.

1. Uppdraget, m.m.

Enligt direktiven (Dir. 1991:83 och 1991:116), som återges i sin hel- het i bilaga, skall utredningen av den statliga rådgivningen till jordbru- ket göras med beaktande av de förändrade villkor för jordbrukspro- duktionen som följer av den livsmedelspolitiska reformen. Situationen för jordbruket efter en avreglering kommer att likna den för andra branscher inom näringslivet. På en fri marknad bör näringen själv bära ansvaret för branschmässig rådgivning. Detta innebär att ansva— ret för produktionsteknisk och ekonomisk rådgivning bör kunna till- godoses av privata och kooperativa organisationer. Den statliga råd- givningen till jordbruket bör enligt direktiven inriktas mot informa- tion förknippad med myndighetsutövning. Speciell hänsyn kan dock behöva tas till behovet av produktionsteknisk och ekonomisk rådgiv- ning inom stödområdet.

Rådgivning bedrivs vid länsstyrelsernas lantbruksenheter samt vid ett flertal privata och kooperativa organisationer. I den reformerade gymnasieskolan ersätts jordbruks—, skogsbruks- och trädgårdslinjen av det treåriga naturbruksprogrammet. Lantbruksskoloma har i dag vär— defulla kunskapsmässiga och personella resurser på jordbruksområ- det. Rådgivning med ekonomisk och produktionsteknisk inriktning kan mycket väl bedrivas vid skolorna. En utgångspunkt måste vara att rådgivningen vid lantbruksskoloma inte får inkräkta på den ordinarie verksamheten, vilket innebär att skolorna måste ha kostnadstäckning för denna rådgivning.

Utredningen skall belysa det behov av anpassning till ändrade för- hållanden som det svenska jordbruket kommer att möta vid ett svenskt medlemskap i EG och hur det kan tänkas påverka rådgivningen. Där- för skall en analys ske av rådgivningens omfattning, inriktning och or- ganisation i några med Sverige jämförbara medlemsländer inom EG, t.ex. Danmark.

Utredningen skall också göra en översyn av trädgårdsrådgivningen. Utgångspunktema bör vara desamma som för rådgivningen till jord- bruket.

Vid uppdragets fullgörande har överläggningar ägt rim med ett flertal myndigheter och organisationer. Sålunda har besökts fem läns- styrelser och fyra lantbruksskolor. Överläggningar har ägt rum med jordbrukets och trädgårdsnäringens organisationer. Vidare har utred- ningen deltagit i två seminarier om rådgivning anordnade av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien. Samråd har också ägt rum med vete- rinärväsendeutredningen och med trädgårdsnäringsutredningen. Fö- reskrivet samråd med utredningen av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har inte kunnat ske på grund av att sistnämnda utreining avslu- tat sitt arbete innan rådgivningsutredningen hade påbörjats.

2. Rådgivning som begrepp och styrmedel

2.1. Begreppet rådgivning

Begreppet rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen har under lång tid förknippats med informationsspridning om ny teknik. 1965 års lantbruksorganisationsutredning (SOU 1966z49) gav följande be- skrivning: Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen innebär i sin vidaste bemärkelse alla de procedurer och metoder, som används att sprida kunskaper och information till näringsutövama. Med de ökade kraven på goda yrkeskunskaper är därför rådgivningen grundläggande för så gott som alla former av rationalisering inom dessa näringsgrenar. I fråga om mål och innebörd är rådgivningen ett av de viktigaste medlen i rationaliseringsverksamheten.

Bakgrunden till den tidigare starka kopplingen till inforrnationssprid— ning är att lantbruksrådgivningen växte fram under en tid då männi- skorna led brist på mat och många levde under svåra ekonomiska och sociala förhållanden. Rådgivningens uppgift var då att sprida kunskap om ny teknik och nya produktionsmetoder med syfte att öka avkast- ningen, förbättra effektiviteten och minska slitet i jordbruksarbetet. Med början på 1950-talet skedde successivt en förskjutning emot en mera företagsekonomiskt inriktad rådgivning.

Den moderna produktionstekniken och samhällsutvecklingen i stort har lett till att jordbruket nu står inför helt andra problem. De tidiga- re framgångskriteriema inom rådgivningen i form av avkastningsök- ningar, effektivitetsförbättringar och rationalisering har utvidgats med hänsyn till miljökonsekvenser och andra samhällsintressen. Råd- givningen har i allt större utsträckning kommit att inriktas mot före- tagsledning, marknadsanpassning, miljöfrågor, resurshushållning, landsbygdsutveckling etc.

Efter hand har begreppen rådgivning resp. informationsspridning i en del sammanhang fått olika innebörd. Med informationssprid- ning avses vanligen spridning av information genom radio, TV, dags- och fackpress, broschyrer, småskrifter etc. Det är då frågan om spridning av information som söker sin mottagare, dvs. en utbudsori—

enterad spridning av information. Begreppet rådgivning avser däre- mot de situationer då den information som sprids eller bearbetas ut- går från mottagarens konkreta behov av information för att fatta be- slut i sitt företag. Rådgivning kan också utgå från mottagarens långsik- tiga intressen som samhällsmedborgare. I rådgivningen ingår alltid ett inslag av kunskapsutveckling, vilket förutsätter en motiverad och ak- tiv mottagare.

Några enhetliga definitioner av rådgivning är svårt att ange. I utred— ningen används begreppet rådgivning som ett samlingsbegrepp för åt- gärder som har till syfte att åstadkomma en kunskapsutveckling och därav följande förändringar bland dem som är yrkesverksamma inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Bland de metoder som kan använ- das i rådgivningen ingår kunskapsförrnedling genom information, fortbildning och konsultation individuellt eller i grupp. Med begrep- pet rådgivning förknippad med myndighetsutövning avses sådan råd- givning som har anknytning till lagstiftning eller som staten särskilt beställt.

Olika behov

Inom forskningen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) vid institu- tionen för statistik, data och informationslära har flera undersökning-

ar utförts om lantbrukamas behov av rådgivning. I dessa studier har behoven av rådgivning diskuterats från fyra olika utgångspunkter. Normativa behov utgår från normer och värderingar som defini- eras av andra än de jordbrukare eller trädgårdsföretagare som ingår i målgruppen för en rådgivningsinsats. Ett gammalt exempel på norrna- tiva behov som legat till grund för rådgivningsplanering är "klyftan mellan känd och tillämpad teknik". Nyare exempel är de miljömål sta- ten har satt upp för den produktionstekniska utvecklingen vad gäller djurrniljö, bekämpningsmedel och växtnäring. Behoven av kunskaps- utveckling och förändring av den teknik som lantbrukaren borde an- vända har formulerats utifrån normer som formulerats av t.ex. forsk- are, politiker, ämbetsmän, rådgivare eller företag på marknaden. Nor- mativt fastställda behov kan i varierande utsträckning sammanfalla med de behov jordbrukaren eller trädgårdsföretagaren själv upplever. Genom en marknads- eller attitydundersökning kan en grupp jord— brukare eller trädgårdsföretagare beskriva de behov av rådgivning, som de upplever, uttryckta behov. Erfarenheter från sådana undersök—

ningar visar att det många gånger är ganska svårt för de tillfrågade att ge direkt uttryck för sina rådgivningsbehov. De behov som redovi- sas återspeglar ofta den rådgivning den tillfrågade redan utnyttjar el- ler som finns lätt tillgänglig.

Genom en dialog mellan rådgivare och företagare kan vad som bru- kar kallas härledda rådgivningsbehov fastställas. Rådgivningsbehoven utgår från lantbrukarens eller trädgårdsföretagarens värderingar samt mål och affärsidé för sitt företag. Rådgivningsplanerare och forskare anse att de härledda behoven bäst överensstämmer med företagarnas verkliga behov av rådgivning och kunskapsutveckling. Begränsningar- na ligger i att det kan vara tidsödande att härleda företagarnas värder- ingar och mål för sin verksamhet. Målsättningama liksom rådgiv- ningsbehoven förändras dessutom med nya kunskaper.

Några objektiva eller sanna mått på de verkliga behoven av kun- skapsutveckling eller rådgivning kan inte bestämmas. Företagare in- om jordbruket och trädgårdsnäringen har liksom de flesta andra män— niskor olika och ofta motstridiga mål för sin verksamhet och tillvaro. De verkliga behoven förändras hela tiden och kan inte med någon tro- värdighet bestämmas.

Rådgivningens intressenter Behoven av rådgivning, utbildning och information inom jordbruket och trädgårdsnäringen kan härledas från olika intressenters utgångs- punkter.

Den mest näraliggande utgångspunkten är jordbruks- och trädgårds- företagarnas behov av rådgivning, information och utbildning som stöd för sin egen kompetens- och pérsonlighetsutveckling, företagsled- ning samt utveckling av företagets ekonomi och produktionsteknik.

En annan utgångspunkt är statens behov av att använda rådgivning och kompetensutveckling som ett medel för att uppnå olika samhälls- mål inom jordbruket och trädgårdsnäringen eller med anknytning till dessa näringar.

En tredje utgångspunkt är intresseorganisationers eller kommersi- ella företags behov av att utnyttja information, rådgivning och utbild— ning som medel för att uppnå olika ideella eller kommersiella mål.

En förutsättning som måste vara uppfylld för samtliga intressegrup— per, för att de skall kunna använda rådgivning som ett verkningsfullt medel för att uppnå olika mål. är att den kunskapsförrnedling som

sker anknyter till behov hos målgruppen dvs. hos jordbruks— och träd- gårdsföretagama.

2.2. Statens rådgivningspolicy för jordbruket och trädgårdsnäringen

2.2.1 Politiska beslut före 1985 De jordbrukspolitiska åtgärderna samordnades första gången genom beslut av riksdagen år 1947. I fråga om verksamheten med jordbru- kets rationalisering innebar beslutet att samhället skulle stödja en om- fattande rationalisering av jordbruket. Statsmakterna underströk starkt att rationaliseringen i princip skulle vara jordbrukamas egen an— gelägenhet och genomföras på frivillighetens väg. Statens uppgift skul- le vara att samordna och stödja verksamheten. Det skulle bl.a. ske ge- nom att främja varaktiga förbättringar av jord och ekonomibyggna- der och att i samarbete med hushållningssällskapen främja övriga åt- gärder för att förbättra driftsförhållandena och det ekonomiska utby- tet av jordbruket. 1948 inrättades de statliga lantbruksnämndema som fristående länsorgan. Ett principbeslut av 1965 års riksdag (prop. 19652100, JOU17 rskr. 256) innebar ändrad organisation av de statliga och statsunderstödda rationaliseringsorganen på jordbrukets och trädgårdsnäringens områ- de. De dåvarande lantbruksnämndemas och hushållningssällskapens rationaliseringsuppgifter sammanfördes i de nya lantbruksnämnder som inrättades den 1 juli 1967. Detta innebar bl.a. att lantbruksnämn- dema från hushållningssällskapen övertog den statsfinansierade rådgiv- ningen till jordbruket och trädgårdsnäringen (prop. 1967174, JoU 1967:18, rskr.l967:2l4). Hushållningssällskapen, som tidigare svarade för huvuddelen av den med statsbidrag finansierade rådgivningen, fick vid omorganisationen en funktion som kontaktorgan mellan de nya lantbruksnämndema och näringsutövama. De fick också behålla sin offentligrättsliga ställning, vilken möjlighet samtliga sällskap utnyttjade. Samtidigt fattades beslut om att jordbrukets upplysningsnämnd (JUN) skulle ersättas med ett nytt samarbetsorgan för informations- verksamhet på jordbrukets och trädgårdsnäringens område (SLI). Huvuduppgiften för organet blev att arbeta för central samordning av inforrnationsverksamhet. En annan viktig uppgift blev att sprida upp-

lysning till näringsutövama genom broschyrer, foldrar och annat in- formationsmaterial samt genom massmedia. SLI och dess uppgifter in- ordnades i Lantbruksstyrelsens (LBS) verksamhet som en särskild in— formationsenhet från juli 1983. Riksdagen fattade också år 1967 (prop. 1967z74, JoU1967zl9, rskr. 215) beslut om att en tidigare försöksverksamheten med s.k. special- rådgivning vid lantbrukshögskolan skulle få en fastare organisation i en särskild avdelning, konsulentavdelningen — nuvarande SLU Info, som tills vidare administrativt skulle knytas till högskolan. Motivet för avdelningen var att forskning och försök utgjorde ett viktigt led i jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering. Det var väsentligt att resultat från forskning och försök snabbt nådde ut till dem som sva- rade för rationaliseringsverksamheten.

I riksdagsbesluten åren 1965 och 1967 framhölls att rådgivningen var ett av de viktigaste medlen för den statliga rationaliseringsverk- samheten och att staten i första hand borde medverka i sådan rådgiv- ning som är av särskild betydelse för demia verksamhet. I riksdags- beslutet framhölls även att lantbruksnämndema borde svara för kurs- verksamhet för jordbrukets rationalisering. Kommersiellt betonad rådgivning borde i princip skötas av näringsutövamas egna organisa- tioner. Den förskjutning som skett från en tidigare huvudsakligen pro- duktionsteknisk rådgivning mot en mera företagsekonomiskt inriktad verksamhet borde fortsätta. Rådgivningen borde även i fortsättningen stå öppen för alla jordbrukare och trädgårdsföretagare. Den skulle inte begränsas till dem som behövde statligt stöd för rationaliseringsåt- gärder.

Det allmännas insatser för att främja utvecklingen av den yrkesmäs- siga trädgårdsnäringen inordnades också i lantbruksnämndema. Ar- betsuppgiftema skulle i huvudsak omfatta rådgivning, viss projekte- ring samt handläggning av ärenden rörande finansiellt stöd.

Beträffande lantbruksnämndemas uppdragsverksamhet framhölls, att endast sådan service bör tillhandahållas som är angelägen för ratio- naliseringsverksamheten och som inte blir tillgodosedd utan statliga insatser. En allmän riktlinje var alltså att staten borde avveckla verk- samhet i den mån näringslivet var berett att självt ombesörja den i fortsättningen. Servicen borde bedrivas i konkurrens på lika villkor med andra organisationer och företag.

Riksdagen antog år 1979 nya riktlinjer för den statliga rådgivnings- verksamheten för jordbruket (prop. 1978/79:100 bil. 13, JoU20, rskr.

253). Fortfarande angavs att rådgivningen är ett av de viktigaste med- len för att främja jordbrukets rationalisering. För att rådgivningsverk- samheten skulle få önskvärd effekt skulle den samordnas med andra statliga insatser för jord- och skogsbrukets rationalisering. Verksam- heten skulle i första hand inriktas på de s.k. utvecklingsbara företagen till vilka i detta sammanhang även räknades företag inom områden, där glesbygdsstöd kunde utgå. Även övriga företag omfattades av råd- givningen. Rådgivningsinsatsema skulle inriktas på de bygder och de företag där de kunde förväntas få störst effekt. Glesbygdsstödet borde följas upp med aktiv rådgivningsverksamhet på lokal nivå.

Riktlinjer för den statliga rådgivningen till trädgårdsnäringen an- gavs också år 1979 (prop. 1978/792136, JoUl978/79129, rskr. 1978/791399). Samtidigt beslutades om åtta nya rådgivartjänster; sju vid lantbruksnämndema och en vid konsulentavdelningen.

Riksdagen underströk att en väl fungerande rådgivning är en förut- sättning för att rationaliseringsmålen på trädgårdsområdet skall kunna uppnåsDet är angeläget att rådgivningens inriktning från tid till an- nan anpassas till de mest aktuella behoven inom näringen. Vidare erin— rades om att trädgårdsnäringen på något undantag när består av mind- re familjeföretag som inte har möjlighet att själva fortlöpande följa forskningen och utvecklingen på området. För att klara dessa företags internationella konkurrenskraft måste samhället genom rådgivning svara för den nödvändiga kunskapsförrnedlingen. Vidare hänvisades till att under de närmaste åren förväntades en fortsatt snabb teknisk ut- veckling, att omläggningar av produktionen kommer att bli nödvän- dig till följd av ändrade konsumtionsvanor och konkurrensförhållan- den samt att växthusanläggningama behövde förnyas och modemise- ras i betydande omfattning. Konsumenternas anspråk på produkter av hög kvalitet som odlas utan eller med ett minimum av kemiska be- kämpningsmedel anfördes också som motiv. I satsningen på trädgårds- rådgivningen i norra Sverige bedömdes rådgivningen vara särskilt viktig.

Under första delen av 1980-talet prioriterades rådgivning till före- tag som hade ekonomiska svårigheter liksom rådgivning med syfte att förbättra produktionsbalansen i jordbruket. Särskilda medel utgick för energirådgivning till jordbruks— och trädgårdsföretag.

1982 års jordbruks-, skogs- och frskeadministrativa utredning fick genom särskilda direktiv (Dir.l983:33) i uppdrag att se över den stat- liga rådgivningen till jordbruket. Utredningen underströk i sitt be-

tänkande (Ds Jo 1983zl4) att behovet av och kraven på rådgivnings- insatser från lantbruksnämndema på vissa områden kommer att öka. Det gäller kraven på lantbruket i fråga om ekonomi och företagsled- ning, miljö- och naturvårdshänsyn, arbetsmiljö samt insatser i fråga om livsmedelsproduktion i en krissituation. Utredningen framhöll också behovet av ett starkt samband mellan forskning och försök och erfarenheter som finns samlade vid jordbruksföretagen. Bl.a ansåg ut- redningen att samarbetet mellan Lantbruksverket och Lantbruksuni- versitetets konsulentavdelning borde breddas och fördjupas.

Utredningen anförde att det på grund av det statsfinansiella läget i fortsättningen kunde bli svårt att tillgodose lantbruksverkets hela be- hov av resurser för rådgivningen med medel från statsbudgeten. Ut- redningen föreslog att prisreglerings- och handelsgödselsavgiftsrnedel borde ställas till Lantbruksstyrelsens förfogande för rådgivningsverk- samhet.

Mot bakgrund av utredningens förslag uppdrog regeringen åt en kommitté för överläggningar om jordbruksprisregleringen våren 1984 att ta upp frågan om finansiering av viss del av den statliga råd- givningen till jordbruket. Kommittén föreslog att 10 miljoner kronor av kostnaderna för den statliga rådgivningen till jordbruket skall avlastas statsbudgeten genom en ökad individuell avgiftsfinansiering av lantbruksnämndemas verksamhet. Det blev också riksdagens beslut (prop. 1983/842191, JoUl983/84z37, rskr. 416). Utskottet fann det "angeläget att rådgivningen liksom hittills ingår som en integrerad del av de statliga insatserna för rationaliseringen och att alla möjligheter tas tillvara när det gäller att samordna och effektivisera sagda verksamhet".

2.2.2 Politiska beslut efter 1985 I särskilda direktiv (1985-12-19) för anslagsframställningen för bud- getåren 1987/88—1989/90 angav regeringen att Lantbruksstyrelsen skulle lämna en särskild redovisning om rådgivningen. Bl.a. skulle redovisas konsekvenserna av en fullständig avgiftsfinansiering av den

statliga rådgivningen vid utgången av treårsperioden. Vidare skulle anges inom vilka områden en fortsatt statlig finansiering kunde vara motiverad.

I sin redovisning bedömde Lantbruksstyrelsen att rådgivningsverk- samheten kommer att ändra karaktär bl.a. som en följd av kraven på ökad miljö- och kvalitetshänsyn i produktionen. Betydande informa- tions- och rådgivningsinsatser ansåg styrelsen skulle behövas för att åstadkomma ett snabbt genomslag för de nya metoder som forskning- en kring miljöfrågor och nya produktionsforrner leder till. En mark- nad med mera varierande krav på produkternas kvalitet liksom skärp- ta miljökrav bedömdes leda till nya behov av rådgivning om företags- utveckling och företagande.

Lantbruksstyrelsen ansåg att en fortsatt statlig rådgivning var moti- verad inom flera områden. En förutsättning för att resultaten av jord- bruksforskningen skall leda till praktiska tillämpningar inom rimlig tid var enligt Lantbruksstyrelsens uppfattning att staten svarar för att en basresurs för rådgivning finns vid lantbruksnämndema. Vidare be- dömdes statlig finansiering vara nödvändig av den information och rådgivning som bedrivs i anslutning till myndighetsutövning. En väl skött myndighetsservice genom information och därtill kopplad råd- givning är i många situationer det effektivaste sättet att verka för att gällande lagar följs.

Vidare redovisades att en fortsatt statlig finansiering av rådgivning- en är motiverad av regionalpolitiska skäl i norra Sverige och för att främja sysselsättningen på landsbygden. Andra områden där en fort- satt statlig finansiering ansågs vara motiverad var åtgärder för mark- nadsanpassning av jordbruksproduktionen och rådgivning med anknyt- ning till miljö- och naturresursmålet. Rådgivningsinsatser behövdes också i anslutning till statligt stöd och jordpolitiska insatser.

Totalt högst 25 miljoner kronor bedömdes vara möjligt att finan- siera genom avgifter, om rimliga krav ställs på kostnadstäckning och anknytning till målen för verksamheten. Kostnaderna för lantbruks- nämndemas rådgivning till trädgårdsnäringen borde enligt Lantbruks- styrelsen i huvudsak och rådgivningen till rennäringen i sin helhet fi- nansieras av staten.

l riksdagens beslut (prop. 1986/87zl46, JoUl986/87z26, rskr. 346) framhölls att det svenska jordbruket står inför betydande strukturella förändringar. I den produktions- och marknadsanpassning som mot bakgrund av bl.a. de kostsamma överskotten är nödvändig, kan lant- bruksnämndemas rådgivningsverksamhet fylla en viktig funktion för näringen. En väl fungerande rådgivning kan för jordbruksnäringen ut- göra en viktig länk mellan forskningsresultat och praktisk tillämp-

ning. Inte minst när det gäller kravet på ett mera miljöanpassat jord- bruk är det angeläget att en viss statligt finansierad rådgivning kan lämnas. Undantag från en avgiftsfinansierad rådgivning bör emeller- tid endast göras i de fall det föreligger ett stort statligt intresse att nå ut med rådgivning och det inte är uppenbart att denna rådgivning kan avgiftsfinansieras.

Kraven på inkomster under hela treårsperioden beräknades till sam- manlagt 96 miljoner kronor. Särskilda medel anvisades för intensifi- erad rådgivning om användning av växtnäring och kemiska bekämp- ningsmedel i jordbruket samt för rådgivning om alternativa odlings- fonner. Nya medel anvisades även för rådgivning inom ramen för ett treårigt särskilt åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige. Rege— ringen har i olika sammanhang understrukit vikten av att i den statliga rådgivningen ges hög prioritet åt rådgivning om den nya djurskydds- lagen och dess krav på förändringar i djurhållningen.

Riksdagen har vid flera tillfällen med hänvisning till 1979 års riks- dagsbeslut om trädgårdsnäringen upprepat att det är angeläget att åt- gärder vidtas för att slå vakt om den svenska trädgårdsnäringen och stärka dess internationella konkurrenskraft. 1985 framhöll Jordbruks- utskottet (JoU 1984/8525) att allmän enighet råder om att näringen bör stödjas genom bl.a. forskning, rådgivning och finansiellt stöd. 1988 erinrades om att rådgivningen bör utgå från en helhetssyn på ve- derbörande företag, dvs. omfatta såväl odling som ekonomi och tek- nik, och snabbt föra ut resultat från forskning och försök till den prak- tiskt verksamme odlaren samt anpassas efter det enskilda företaget (JoU 1988/893).

Rådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen har också be- handlats i samband med riksdagens beslut om den nya länsförvaltning- en (prop. 1988/891154, BoU4 och 9, rskr. 89). Jordbruksutskottet framhöll (1989/902JOU12) att det råder ett starkt samband mellan lant- bruksnämndemas myndighetsutövning och den rådgivning de bedri- ver. Därför är det inte möjligt att skilja rådgivningen från den övriga verksamheten. Riksdagen påpekade också att lantbruket för närvaran- de befinner sig i en situation där stora förändringar kan väntas och att behovet av samordning och enhetliga lösningar därför är stort. De ti— digare lantbruksnämndema ingår sedan den 1 juli 1991 i de nya läns- styrelserna.

I juni 1990 beslutade riksdagen om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, JoU25. rskr. 327), som innebär att den interna mark-

nadsregleringen avvecklas med början den 1 juli 1991. Den nya livs- medelspolitiken har som mål en god hushållning med jordbrukets re- surser, att bevara ett rikt och varierat odlingslandskap, att minimera jordbrukets miljöbelastning, att trygga livsmedelsförsörjningen i kri- ser och krig samt att bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd.

Rådgivningen har övergångsvis förstärkts för att bidra till att ge- nomföra den nya livsmedelspolitiken. I propositionen framhålls att jordbrukarna under den period, då övergång till den nya politiken sker, bör få tillgång till en kvalificerad rådgivning och att det därför behövs insatser från samhällets sida. Sådana insatser bör omfatta såväl ekonomisk rådgivning och kunskap om de nya förhållandena på mark- naden som information och förslag till åtgärder för att uppfylla de krav som ställs på jordbruket från bl.a. miljö- och djurskyddssyn- punkt. Behovet av kunnande utöver det rent produktionstekniska beto- nades. Erfarenheter och kunskaper utanför jordbrukssektom bör ut— nyttjas. Genom kontakter och samarbete i de nya länsstyrelserna för- utsattes rådgivarna få ökad tillgång till sådana kunskaper och erfaren- heter. Tyngdpunkten i de statliga insatserna skall ligga på att stimule- ra jordbrukarna att utifrån de egna resurserna anpassa sig till den nya situationen.

Riksdagen framhöll vid sin behandling av propositionen att rådgiv- ningsinsatsema är av grundläggande betydelse för omställningen inom jordbruket och att kunskaper och erfarenheter även från annat håll än lantbruksverket bör tillvaratas, t.ex. den som finns vid lantbrukssko- lor, skogsbruksskolor och hushållningssällskap. Riksdagen framhöll också att vid sidan av renodlade jordbruksfrågor bör även frågan om miljövård och landskapsutveckling tillmätas stor betydelse i rådgiv— ning och utbildning.

3. Den statliga rådgivningens omfattning och inriktning

3.1. Inledning

Enligt direktiven bör utredningen gå igenom den statliga rådgivning- ens omfattning och inriktning. Vidare anges att en utvärdering bör göras av den rådgivning som hittills varit förknippad med myndighets- utövande verksamhet. I detta sammanhang bör redovisas hur samver- kan mellan länsstyrelserna och andra organisationer samt regional samverkan över länsgränsema har fungerat.

Staten utnyttjar rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen som ett medel i den verksamhet som bedrivs av i första hand de 24 länsstyrelserna, Statens jordbruksverk (SJV) och Sveriges lantbruks- universitet (SLU). Genom SJV och länsstyrelsema köper staten i be— gränsad omfattning rådgivnings- och inforrnationstjänster på mark— naden.

Utredningen har genom en enkät kartlagt omfattningen av den stat- liga rådgivningsverksamheten under budgetåret 1991/92. Särskild vikt har lagts vid kartläggning av den rådgivning som är förknippad med myndighetsutövning. Rådgivning som har anknytning till lagstiftning eller som staten särskilt beställt som en del av genomförandet av olika program, t.ex. på miljöområdet, har definierats som rådgivning för— knippad med myndighetsutövande verksamhet. De sammanställningar av rådgivningsverksamhetens omfattning, inriktning och finansiering som redovisas bygger på de uppgifter som insamlats genom enkäter- na. I sammanhanget bör erinras om att det även inom andra statliga organ bedrivs viss infomiation och rådgivning, exempelvis inom Sta- tens utsädeskontroll och Distriktsveterinärorganisationen.

I de följande tabellerna redovisas omfattningen av den utförda råd- givningen i årsverken, dvs. den arbetstid en heltidsarbetande tjänste- man presterar under ett år. Vidare redovisas en uppdelning av den ut— förda verksamheten på olika inriktningar.

3.2. Länsstyrelserna

3.2.1 Organisation av rådgivningsuppgifter Länsstyrelserna, i vilka de tidigare lantbruksnämndema ingår sedan den 1 juli 1991, utför inforrnationsförrnedling och rådgivning till yr- kesutövare inom jordbruket och trädgårdsnäringen i första hand ge- nom lantbruks— eller landsbygdsenhetema. Även vid miljövårds-, kul- turrniljö- och veterinärenhetema samt vid de näringslivsinriktade en- heterna vid länsstyrelserna förekommer arbetsuppgifter i vilka ingår rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen. Av länsstyrelsernas anställda personal uppges ca 550 i någon ut- sträckning arbeta med rådgivningsverksamhet. Av dessa är huvudde- len, ca 500, knutna till lantbruksenheten eller motsvarande enheter. Ett 50-tal tjänstemän vid andra enheter uppges ha rådgivningsuppgif- ter inom jordbruks- och trädgårdsområdet. Framför allt på jordbruks- området är rådgivningsuppgifter förenade med andra uppgifter. I ge- nomsnitt arbetar den berörda personalen med rådgivningsfrågor på halvtid. På trädgårdsområdet är rådgivningsinsatsema koncentrerade till ett 50-tal anställda, som arbetar med rådgivningsfrågor under mer än tre fjärdedelar av sin arbetstid.

3.2.2 Rådgivningen till jordbruket Omfattning Under verksamhetsåret 1991/92 nådde länsstyrelserna genom sin råd- givningsverksamhet och informationsspridning huvuddelen av landets jordbrukare. Av tabell 3.1 framgår att genom enskild rådgivning ha- de länsstyrelserna kontakt med var fjärde, genom längre kurser var

tionde och genom endagarskurser var fjärde av landets totalt ca 95 000 jordbrukare.

Med sina publikationer nådde länsstyrelserna ut till praktiskt taget alla jordbrukare. I genomsnitt fick varje lantbrukare informations- blad från länsstyrelsen 9 gånger per år. Varje gång omfattade dessa informationsblad i genomsnitt ca 9 sidor, varav två tredjedelar hade rådgivningsinnehåll.

Tabell 3.1 Jordbrukare som under budgetåret 1991/92 nåddes av länsstyrelsernas rådgivning och information Antal företagare Genom Hela Norra Södra och

landet Sverige mellersta

Sverige

Enskild rådgivning 23 600 7 000 16 600 Kurser, 2 dagar eller längre 8 450 2 200 6 250 Endagarskurser 26 150 4 350 21 800 Studieresor 3 700 900 2 800 Publicerat material 81 400 20 200 61 200 Inriktning Länsstyrelserna använder i huvudsak rådgivning som ett av flera me— del för att genomföra olika statliga program. Fördelningen av rådgiv- ningsinsatsema på olika inrikmingar redovisas i tabell 3.2.

Tabell 3.2 Länsstyrelsernas rådgivning till jordbruket, hela landet, 1991/92 Antal årsverken

Rådgivningens inriktning Förknippad Ej förknippad Totalt med myndig- med myndig-

hetsutövning hetsutövning

Omställning 55 6 61 Miljö 57 7 64 Djurmiljö och djurskydd 22 3 25 Åtgärdsprogram i norra Sverige 13 9 22 Ej programbunden 48 29 77 Alla inriktningar 195 54 249

Omställningsrådgivning sker inom ramen för de särskilda medel som anvisats under omställningsperioden till den nya livsmedelspolitiken.

Sammanlagt disponerade under budgetåret 1991/92 länsstyrelserna ca 60 årsverken för rådgivning med direkt syfte att underlätta jordbru- kets omställning. Verksamhetens inriktning är information och utbild- ning med betoning av konsekvenserna för jordbruksföretagens anpass- ning till den nya politiken. Marknadsfrågor, företagarskap, nya verk- samheter vid företagen samt konsekvenser för ekonomi och produk- tionsteknik är exempel på frågor som tagits upp. De högt skuldsatta företagarnas problem har särskilt uppmärksammats.

Miljörådgivningen omfattar arbete med de åtgärdsprogram för minskat växtnäringsläckage, minskad användning av bekämpningsme- del, ekologisk odling, landskapsvård och naturvård som bedrivs av länsstyrelserna. Av de totala rådgivningsresursema på jordbruksom- rådet disponerades under budgetåret 1991/92 en fjärdedel för miljö- rådgivning.

Rådgivningsinsatser i samband med djurrniljö och djurskydd är i första hand kopplade till de krav på förändringar som den nya djur- skyddslagstiftningen ställer. Rådgivningsinsatsema på detta område omfattade under budgetåret 1991/92 ca 10 % av länsstyrelsernas råd- givning till jordbruket.

Inom det särskilda åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige har genomförts rådgivningsinsatser bl.a. med inriktning på att underlätta utökning av kompletterande verksamheter vid jordbruks— företagen i regionen. Norra Sverige avser de sju nordligaste länen. Vid länsstyrelserna i dessa län användes under budgetåret 1991/92 ca en tredjedel av de totala rådgivningsresursema för jordbruket till sär- skilda insatser inom ramen för åtgärdsprogrammet. Omfattningen av länsstyrelsernas rådgivning till jordbruksföretagen i norra Sverige framgår av tabell 3.3.

Tabell 3.3 Länsstyrelsernas rådgivning till jordbruket, norra Sverige, 1991/92 Antal årsverken ________________—————-— Rådgivningens inriktning Förknippad Ej förknippad Totalt med myndig- med myndig-

hetsutövning hetsutövning

Omställning 7 2 9 Miljö 8 2 10 Djurmiljö och djurskydd 4 1 5 Åtgärdsprogram i norra Sverige 13 9 22 Ej programbunden 14 7 21 Alla inriktningar i norra Sverige 46 21 67

Något mindre än en tredjedel av arbetsinsatsen för rådgivning till jordbruket, ca 77 hela årsverken, har länsstyrelserna redovisat som ej programbunden. Det är rådgivning som har anknytning till lands— bygdsutveckling, statliga stödåtgärder, jordpolitisk lagstiftning samt produktionstekniska och ekonomiska frågor i anknytning till andra myndighetsuppgifter.

Knappt 40 % av den ej programbundna rådgivningen är uppdrags- rådgivning utan anknytning till myndighetsutövning. Av diagram 3.1 framgår vilken inriktning den ej programbundna rådgivningen har haft och i vilken omfattning den varit förknippad med myndighetsut- övning. Drygt 60 % av den ej programbundna rådgivningen har haft koppling till myndighetsutövning (staplamas övre del). Den rådgiv- ning som ej är förknippad med myndighetsutövning är främst viss växtodlings-, husdjurs- och teknikrådgivning. Totalt motsvarar sådan rådgivning ca 30 hela årsarbetsinsatser, varav en fjärdedel i norra Sverige.

Länsstyrelserna köper i viss utsträckning rådgivningstjänster på jordbruksområdet av andra organisationer. Det sker i första hand som ett alternativ till att projektanställa personal för tidsbegränsade arbets- uppgifter. Under budgetåret 1991/92 köptes tjänster motsvarande 17 årsverken. Av dessa köpta tjänster hade två tredjedelar anknytning till myndighetsutövning. De viktigaste verksamhetsinriktningama för de köpta tjänsterna var omställningsrådgivning och landsbygdsutveck- ling; cirka en tredjedel vardera. Tjänster köps från bl.a hushållnings- sällskap, lantbrukets skolor, skogsvårdsstyrelser, utvecklingsfonder, LRF Konsult och SLU. Ibland delfinansierar länsstyrelserna rådgivar— tjänster i andra organisationer.

Diagram 3.1 Ej programbunden rådgivning på jordbruksområdet, 1991/92 Antal årsverken

12"

10

1: .. . c, .. _. __ .. ta ur. u: :! ut I! % 9 0? m'g?=g & *a 948 5 = _- Vl U): ut ....=_ 'u n gro : : .. >.; ”0: r:: o :i x: ( .a 0: = .. ul C_n u _ 'D m I om _ = %” 029 3,51? å 1—2 _i !! cz u.,” > > .0 LL en m= ') _]

HE] törknlppad med myndlghetsutövnlng |:] Förknlppad med myndlghetsutövnlng

Finansiering Ikartläggningen av länsstyrelsernas rådgivningsverksamhet ingick frå- gor om hur verksamheten finansieras. Länsstyrelsernas redovisnings- system är inte så uppbyggda att kostnaderna och finansieringen av oli- ka verksamheter direkt kan hämtas ut. De i det följande redovisade uppgifterna om rådgivningens finansiering bygger på de uppgifter länsstyrelserna lämnat. Bakomliggande beräkningar och uppskattning- ar är inte till alla delar enhetligt utförda.

Den statliga rådgivningsverksamheten finansierades fram till 1984 nästan uteslutande med budgetmedel genom lantbruksnämndemas för- valtningsanslag. Från budgetåret 1984/85 har en växande del av finan- sieringen skett direkt i anslutning till utförda prestationer.

En del av verksamheten är avgiftsbelagd, dvs. företagarna betalar för rådgivningstjänstema. Staten har också sedan mitten av 1980-talet i ökande omfattning finansierat verksamhet vid sidan om myndigheter- nas förvaltningsanslag. Det innebär för länsstyrelserna att en del av de- ras lantbruksverksamhet finansieras genom att Jordbruksverket beta- lar för den information, utbildning och rådgivning som utförts. Sådan finansiering har tillämpats för bl.a. rådgivningsverksamhet inom om- ställnings- och miljöprogrammen samt för det särskilda åtgärdspro- gram för norra Sverige som pågått under perioden 1987—1992.

Tabell 3.4 Finansiering av jordbruksrådgivningen vid samtliga länsstyrelser, 1991/92 Mkr Rådgivningens inriktning Rådgivning Rådgivning Köpta Totalt förknippad ej förknippad råd— med myndig- med myndig— givnings—

hetsutövning hetsutövning tjänster

Länsstyrelsernas förvaltningsanslag 40,3 10,5 50,8 Andra statliga anslag Från Jordbruksverket 27,4 1,2 4,8 33,4 Från Naturvårdsverket 1,4 0,3 1,7 Regionalpolitiska anslag 1,4 1,3 1,9 4,6 Ovriga 0,9 0,4 0,1 1,4 Direkta avgifter m.m. 6,9 4,3 0,2 11,4 Summa, mkr 78,3 18,0 7,0 103,3 Procentuell andel 76 17 7 100

___—___—

Av tabell 3.4 framgår att något mer än hälften av den rådgivning på jordbruksområdet som var förknippad med myndighetsutövning finan- sierades genom länstyrelsens förvaltningsanslag. Genom de särskilda program som delvis finansieras av anslag för genomförandet av bl.a. livsmedelspolitiken, bekostade staten under budgetåret 1991/92 närrna- re 40 % av den jordbruksrådgivning, som var förknippad med myn- dighetsutövning. Ca 9 % av denna rådgivning avgiftsfinansierades. Den rådgivning som inte direkt var förknippad med myndighetsut- övning finansierades till ca 75 % genom länsstyrelsernas förvaltnings- anslag och andra statliga anslag, medan ca 25 % avgiftsfinansierades.

Hela rådgivningsverksamheten på jordbruksområdet finansierades på följande sätt:

Länsstyrelsernas förvaltningsanslag 50% Genom andra statliga anslag 39% Avgifter m.m. 11%

Länsstyrelsernas rådgivningsverksamhet i de sju länen i norra Sverige finansieras på något annorlunda sätt än i Syd- och Mellansverige. Lika stor andel finansieras av länsstyrelsernas förvaltningsanslag. Andelen rådgivning som inte var förknippad med myndighetsutövning är stör- re i norra Sverige, 25 % mot ca 15 % i genomsnitt i de andra länen. Denna rådgivning i norra Sverige har under de senaste åren förutom

genom förvaltningsanslagen finansierats med medel från det särskilda åtgärdsprogrammet och från regionalpolitiska anslag. Av all rådgiv- ning vid länsstyrelsema i norra Sverige finansierades under budget- året 1991/92 ca 10 % genom regionalpolitiken mot ca 2 % i övriga de- lar av landet. I norra Sverige avgiftsfinansierades mindre än 5 % av rådgivningsverksamheten att jämföras med nära 15 % i Syd- och Mellansverige.

Tabell 3.5 Finansiering av jordbruksrådgivningen vid de sju länsstyrelserna i norra Sverige, 1991/92 Mkr Rådgivningens inriktning Rådgivning Rådgivning Köpta Totalt förknippad ej förknippad råd- med myndig- med myndig- givnings-

hetsutövning hetsutövning tjänster

Länsstyrelsernas förvaltningsanslag 9,9 3,5 13,4 Andra statliga anslag Från Jordbruksverket 6,6 1,2 2,6 10,4 Från Naturvårdsverket 0,1 0,0 0,1 Regionalpolitiska anslag 1,0 1,2 0,8 3,0 Ovriga 0,2 0,4 0,0 0,6 Direkta avgifter m.m. 0,6 0,6 0,0 1,2 Summa, mkr 18,4 6,9 3,4 28,7 Procentuell andel 64 24 12 100

___—__—__———————

3.2.3. Rådgivningen till trädgårdsnäringen Omfattning

Totalt finns i landet ca 4 500 trädgårdsföretag. Under 1991/92 genom- förde länsstyrelsema enskild rådgivning vid drygt 2 300 tillfällen. vil- ket motsvarar en gång till vartannat företag. En tredjedel av företa- gen har deltagit i de längre kurserna och mer än hälften i endagskur- ser. Vart sjätte företag har deltagit i studieresor och i stort sett samt- liga har fått del av rådgivningsdistriktens och länsstyrelsernas publika- tioner. I genomsnitt prenumererar varje trädgårdsföretagare på, eller erhåller gratis, från lantbruksenhetema 1,5 publikationer med i ge- nomsnitt 5 nummer per år och 15 sidor per nummer.

Tabell 3.6 Trädgårdsföretagare som under 1991/92 nåddes av länsstyrelsernas rådgivning och information Antal företagare ___—___

Genom Hela Norra Södra och

landet Sven'ge mellersta

Sverige

Enskild rådgivning 2 355 515 1 840 Kurser, 2 dagar eller längre 1 470 305 1 165 Endagarskurser 2 845 520 2 325 Studieresor 645 130 515 Publicerat material 4 600 600 4 000

___—___—

Regional organisation

Trädgårdsrådgivningen är organiserad i fem distrikt. Verksamheten planeras av samrådsgrupper, där i regel samtliga rådgivare i ett di- strikt medverkar. En viss specialisering av rådgivamas verksamhet har skett. Distriktsindelningen och personalresursemas omfattning re- dovisas i tabell 3.7. Under 1991/92 fanns trädgårdsrådgivare statione- rade i 17 län. Mer än hälften av rådgivarna, ca 23 årsverken, var sta- tionerade i Malmö, Kristianstad, Göteborg och Stockholm. Av sam- manställningen framgår att i genomsnitt ca en fjärdedel av arbetstiden var förlagd utanför stationeringslänet.

Tabell 3.7

Trädgårdsrådgivningens distriktsindelning och omfattning, 1991/92

m Dismkt Resurser, årsverken

Totalt Utanför statio- nerin slänet

1. Skånelänen och Blekinge län 16,4 3,1 2. Smålandslänen, Ostergötland _ 6,0 0,4 3. Göteborgs 0 Bohus, Hallands, Alvs- borgs, Skaraborgs, Värmlands län 5,0 3,4

4. Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Orebro, Västmanlands, Koppar- bergs, Gävleborgs län 8,4 2,3 5. Västernorrlands, Jämtlands, Väster—

bottens och Norrbottens län 5,0 0,7 Hela landet 40,8 9,9

___—_

Inriktning

Av tabell 3.8 framgår att något mer än en tredjedel av trädgårdsråd- givningen är direkt förknippad med myndighetsutövning. Det är i

första hand fråga om rådgivning i anslutning till miljöfrågor och statligt stöd till trädgårdsnäringen.

Tabell 3.8 Länsstyrelsernas rådgivning till trädgårdsnäringen, 1991/92 Antal årsverken

___—___—

Rådgivningens inriktning Förknippad Ej förknippad Totalt med myndig- med myndig-

hetsutövning hetsutövning Hela landet

Omställning 0,9 0,5 1,4 Miljö 5,5 2,1 7,6 Åtgärdsprogram i norra Sverige 1,3 3,3 4,6 Ej programbunden 6,6 20,6 27,2 Alla inriktningar i hela landet 14,3 26,5 40,8 Därav norra Sverige Omställning 0,1 0,1 0,2 Miljö 0,2 0,3 0,5 Åtgärdsprogram i norra Sverige 1,1 3,1 4,2 Ej programbunden 0,8 1,8 2,6 Alla inriktningar, norra Sverige 2,2 5,3 7,5

Länsstyrelsernas trädgårdsrådgivare medverkar i genomförandet av den av statsmakterna beslutade minskade användningen av bekämp-

ningsmedel och minskat läckage av närsalter. Det har bl.a. skett ge- nom ett utvecklings— och informationsarbete om biologisk bekämp- ning och för utvecklingen av s.k. integrerad produktion av frukt, bär och grönsaker. I ett annat rådgivningsprojekt bedrivs utvecklingsar- bete vid trädgårdsföretag och rådgivning om slutna odlingssystem i växthus med syfte att minska läckaget av växtnäring.

Genom åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige kunde en betydande förstärkning av trädgårdsrådgivningen ske.

Huvuddelen av trädgårdsrådgivningen har till syfte att främja en ra- tionell och konkurrenskraftig produktion enligt de gällande trädgårds- politiska målen för verksamheten. Det är den rådgivning som i tabell 3.8 redovisas som ej programbunden rådgivning och som omfattade ca två tredjedelar av länsstyrelsernas hela trädgårdsrådgivning. Ca 20 årsarbetsinsatser av den ej programbundna rådgivningen var ej direkt förknippad med myndighetsutövning. I diagram 3.2 redovisas vilken inriktning den ej programbundna rådgivningen har haft. Den utgörs till största delen av produktionsteknisk rådgivning till företag med bå-

de frilandsodling och odling under glas samt viss ekonomi- och teknik- rådgivning.

Diagram 3.2 Ej programbunden rådgivning på trädgårdsområdet, 1991/92 Antal årsverken

%* a s .a "* '=' .- r» r.» "E få” 15 åå % å % g ; E 5 ”& n %& & .,. i— l" 0 v: '0 = "i :» tu U :» en 5 "g 3 : 5 5 to m : få 9 a —' .: .*2 : EE] Iörknlppad med myndighetsulövnlng DFörknlppad med myndlghotautövnlng Finansiering Tabell 3.9

Finansiering av trädgårdsrådgivningen vid länsstyrelserna, 1991/92 Mkr Rådgivningens inriktning Rådgivning Rådgivning Totalt

förknippad ej förknippad Därav med myndig- med myndig- norra hetsutövning hetsutövning Sverige Länsstyrelsernas förvaltningsanslag 3,6 6,3 9,9 1,3 Andra statliga anslag Från Jordbruksverket 0,5 0,8 1,3 0,7 Regionalpolitiska anslag 0,3 0,3 0,3 Direkta avgifter m.m. 0,7 1,6 2,3 0,1 Summa, mkr 4 8 9 0 13,8 2,4

9 därav norra Sverige 0,4 210 2,4

Av tabell 3.9 framgår att rådgivningen på trädgårdsområdet under 1991/92 finansierades från länsstyrelsernas förvaltningsanslag med drygt 70 %, med andra statliga anslag ca 11 % och gencm direkta av- gifter med ca 17 %. I norra Sverige finansierades 40 % genom medel från det särskilda åtgärdsprogrammet och regionalpolitiska anslag. To- talt finansierades en något större andel av rådgivningen till trädgårds- näringen än till jordbruket genom avgifter. En förklaring är att en mindre del av trädgårdsrådgivningen är förknippad med myndighets- utövning och särskilda uppdrag från staten.

3.2.4 Uppdragsverksamhet m.m. En del av länsstyrelsernas verksamhet på jordbruksområdet består av uppdragsverksamhet, som inte bör blandas ihop med informations- och rådgivningsverksamheten. En likhet med rådgivnirgsverksamhe- ten är, att finansieringen sker såväl genom länsstyrelsernas förvalt- ningsanslag, andra statliga anslag och avgifter. Uppdragsverksamhet har två huvudinriktningar. Den ena är av staten bestlllda uppdrag som vanligen är förknippade med myndighetsutövning. Ett exempel på sådana uppdrag från staten är administrationen av de olika direkt- stöd som infördes i samband med omställningen till den nya livsme- delspolitiken. Den andra typen av uppdrag utförs på den konkurrensut- satta marknaden och vanligen utan direkt samband med myndighets- utövning. Exempel på sådan verksamhet är projekterings- och värde- ringsuppdrag, som normalt är marknadsmässigt prissatta. Omfattningen av uppdragsverksamheten under budgetåret 1991/92 redovisas i tabell 3.10. Huvuddelen av sådan uppdragsvzrksamhet har under de senaste åren haft anknytning till myndighetsutjvning vid åt- gärderi samband med jordbrukets omställning till den nya livsmedels- politiken och till nya miljökrav på produktionen. Uppd'ag utan direkt koppling till myndighetsutövning hade en omfattning av ca 30 årsver- ken under verksamhetsåret 1991/92. De bestod främst 1V projektering på jordbruksområdet.

Tabell 3.10 Länsstyrelsernas uppdragsverksamhet på jordbruks- och trädgårds- området, 1991/92 Antal årsverken Inriktning Totalt Förknippad Ej förknippad med myndig- med myndig-

hetsutövning hetsutövning

Omställning 55 54 1 Miljö 14 12 2 Djurmiljö, djurskydd 7 6 1 Jordbruk

- Myndighetsutövning 31 31 - Projektering 27 8 19 - Annat 15 8 7 Trädgård - Myndighetsutövning 1 1

-_ Projektering 1 1 Övrigt 5 4 1 Summa 1 5 6 l 2 4 32 därav norra Sverige, % 32% 34% 23%

Uppdragsverksamheten finansieras i större omfattning än rådgivning- en genom avgifter. De uppdrag som inte är förknippade med myn- dighetsutövning avgiftsfinansieras till ca 60 %. Finansieringen av hela uppdragsverksamheten var följande:

Länsstyrelsernas förvaltningsanslag 53 % Andra statliga anslag 27 % Avgifter m.m 20 %

3.2.5 Utveckling och framtidsbedömningar Utveckling de senaste åren

Före 1984 var den statliga rådgivningen till jordbruket inriktad på att främja effektivisering och företagsutveckling enligt de då gällande målsättningama för den statliga rationaliseringspolitiken. Huvuddelen av rådgivningen var förknippad med myndighetsutövning i samband med bl.a. statligt stöd och jordpolitiska frågor men en ganska omfat- tande produktionsteknisk rådgivning bedrevs också av lantbruksnämn— dema. Finansieringen skedde nästan helt genom lantbruksnämndemas förvaltningsanslag.

Från mitten av 1980-talet har den statliga jordbruksrådgivningen fått nästan helt ny inriktning och delvis ändrad finansiering. Den för- sta strukturella förändringen skedde, då krav på ökad avgiftsfinansie- ring ställdes. Något år därefter fick rådgivning inom bl.a. miljö- och djurrniljöområdet samt rådgivning förknippad med åtgärder för att begränsa jordbruksöverskotten en hög prioritet.

En jämförelse mellan verksamhetsåren 1988/89 och 1991/92 ger- en bild av förändringarna under de senaste tre åren. Framför allt har råd- givning för att underlätta anpassningen till den nya jordbrukspolitiken inneburit omprioritering av ca 60 årsverken från i första hand pro- duktionsteknisk rådgivning och rådgivning förknippad med myndig- hetsutövning inom den tidigare jordbrukspolitiken.

Mer än hälften av länsstyrelserna förutser inga större volymföränd- ringar i rådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen under budgetåret 1992/93 jämfört med 1991/92. Däremot förutses fortsatta omprioriteringar till information och rådgivning om miljö, djurmil- jö, landskapsvård, EG:s nya jordbrukspolitik och om ekologisk pro- duktion. Den kan ske genom att den produktionstekniska rådgivningen minskar ytterligare. Länsstyrelserna i norra Sverige bedömer att det blir en omfattande minskning av rådgivningsverksamheten, när det särskilda åtgärdsprogrammet för norra Sverige har upphört. I några län i Syd- och Mellansverige pågår omfattande minskningar av råd- givningsverksamheten.

Framtida behov

Jordbruket och trädgårdsnäringen är de branscher som berörs mest av en EG-anpassning eftersom dessa näringar ligger utanför det fri- handelsavtal som Sverige ingick med EG år 1973. Därför bedömer de flesta länsstyrelserna att behovet av information blir stort om vad en EG-anslutning får för konsekvenser för jordbruket och trädgårds- näringen. Staten bör ta ett betydande ansvar för att näringsutövama får den information som är nödvändig.

Förutom behov av omställning och utveckling inför en EG-anslut- ning kommer trädgårdsnäringen och jordbruket att utsättas för starka förändringskrafter även efter en eventuell anslutning. Det är först un- der andra delen av 1990—talet som jordbrukets och trädgårdsnäringens internationella konkurrenskraft kommer att avgöras. Vissa produk-

tionsgrenar kommer i ett 5—10 års perspektiv att minska i omfattning medan andra kan komma att öka.

Framtidens jordbrukare oavsett inriktning och storlek kommer att kräva mer kunskaper om företagsledning och marknadsfrågor för att kunna möta en hårdnande konkurrens.

En stor del av den rådgivning som kommer att efterfrågas kommer att vara av produktionsteknisk och företagsekonomisk natur. Därut- över kommer det att också finnas ett inforrnationsbehov om ny lag- stiftning som näringarna skall anpassa sig till som en följd av en EG- anslutning. Information om ny lagstiftning och behovet av anpass- ningsåtgärder bör staten ha ett ansvar för.

Framtidens större jordbruksföretag kommer att ställa höga krav på rådgivningens kvalitet och på rådgivamas kompetens. De kommer också att vara beredda att betala för rådgivningen och välja det bästa marknaden har att erbjuda.

De mindre företagen liksom deltids- och de små kombinationsföre- tagen kommer antagligen att vara mindre villiga än de större företa- gen att köpa rådgivningstjänster. Denna företagsgrupp blir därför av mindre intresse för den kommersiella rådgivningsverksamheten. Fle— ra länsstyrelser pekar på att företagen i denna kategori har stor bety- delse för utveckling och bevarande av landsbygdens näringsliv och dess kultur- och naturvärden.

Staten torde även i framtiden ha behov av att använda rådgivning som ett instrument för att underlätta för företagen inom jordbruk och trädgårdsnäring att anpassa sig till förändringar i lagstiftningen eller att utvecklas i en riktning som gör lagstiftning överflödig. Om infor- mation och rådgivning skall utnyttjas, måste även de som inte är be- redda att betala nås. Enligt länsstyrelserna i norrlandslänen och i län som omfattar skogsbygdema i Syd- och Mellansverige behövs en viss subventionering av rådgivningsinsatserna även i framtiden.

3.2.6 Samarbetsfrågor Samarbete med andra organisationer

Länsstyrelserna uppger överlag att de har ett väl fungerande samarbe- te med andra myndigheter och med jordbrukets- och trädgårdsnäring- ens organisationer och företag i länen. På jordbruksområdet är samar- bete med jordbruksnäringen vanligt inom rådgivning och utvecklings-

projekt i samband med omställningen och miljöprogrammen. Med hus- hållningssällskapen förekommer i flera län ett nära samarbete som i några län även innefattar ett utbyte av tjänster. Samarbete sker bl.a. om miljö-, omställnings- och landsbygdsrådgivning. Särskilt i de stör- re jordbrukslänen förekommer också en viss konkurrens mellan läns- styrelsernas och hushållningssällskapens rådgivning.

På trädgårdsområdet samarbetar länsstyrelserna med de odlarföre- ningar och marknadsorganisationer som finns i länen. En viss konkur- rens förekommer med den rådgivning som näringen själv och hushåll- ningssällskapen bedriver. I de flesta länen finns ett sedan länge etablerat samarbete kring pla- nering av fortbildningskurser. I detta samarbete deltar också förutom näringamas organisationer på många håll skolorna på lantbrukets om— råde, Länsarbetsnämnden, Skogsvårdsstyrelsen och studieförbund. Genomgående anser länsstyrelserna att ett fördjupat samarbete be- hövs mellan de organisationer och myndigheter som bedriver infor- mations- och rådgivningsverksamhet riktad till lantbruket. Det är mo- tiverat av effektivitetsskäl i första hand. Alla organisationer har be- hov av att minska sina kostnader när antalet företag minskar i jord- bruket och trädgårdsnäringen. Olika motiv för verksamheten i olika organisationer sätter emellertid gränser för hur långt samarbetet kan gå. Störst bedöms samarbetsmöjlighetema vara när det gäller fortbild- ning av lantbrukare och av rådgivare. Ett ökat regionalt samarbete framstår också som önskvärt för att nå ett bättre resursutnyttjande inte minst av specialistkompetens inom olika områden.

Samarbete mellan länsstyrelser

Från lantbruksnämndstiden förekommer ett omfattande samarbete mellan länen. Det kan gälla gemensamma kurser, informationsmate- rial, projekt m.m. I detta sammanhang regleras ofta samarbetet ge- nom att länen köper tjänster av varandra. Inom några områden arbe- tar specialister inom större verksamhetsområden än län. Det gäller i huvudsak trädgårds- och vattenfrågor.

Särskilt när det gäller specialisttjänster är ofta det enskilda länet ett för litet geografiskt arbetsområde. Vid en samordning mellan flera län är det viktigt att resurserna kan utnyttjas effektivt och rättvist. Sär- skilt måste beaktas risken att det län som förfogar över resursen läg- ger beslag på den för egen räkning. l beslutet om en ny regional stat—

lig förvaltning (prop. 1988/89:154, BoU4 och 9, rskr. 89) under- stryks att det är viktigt att de nya länsstyrelserna utvecklar samarbete över länsgränsema främst i syfte att utnyttja och upprätthålla specia- listkompetens. Länsstyrelsernas ansvar för verksamheten i andra län kommer också till uttryck i länsstyrelseinstruktionen (1990:1510). Där sägs att länsstyrelsen i frågor som har betydelse också för angrän- sande län skall främja länens gemensamma intressen och bör samråda med länsstyrelsen i ett annat län i frågor som har betydelse för båda länen.

I samband med den kartläggning som utredningen genomfört upp- ger flertalet länsstyrelser att samarbetet med andra länsstyrelser i stort sett "ännu så länge" liksom tidigare fungerar ganska bra. En viss oro finns för att besparingskrav i första hand kommer att läggas ut så att resultatet kommer att beskära möjligheterna att samarbeta inom större geografiska arbetsfält än det egna länet. Oron kommer starkast till uttryck för möjligheterna till fortsatt distriktssamarbete inom verksamheten på trädgårdsområdet.

Köp av tjänster på lantbruksområdet förekommer men är inte sär- skilt vanligt i fasta organisatoriska former. Den viktigaste samarbets- forrnen är ett väl fungerade kontaktnät mellan olika specialister. En fortsatt gemensam fortbildningsverksamhet och projektsamverkan i samband med utveckling av nya arbetsuppgifter bedöms vara en vik- tig förutsättning för att dessa nätverk mellan länen ska kunna utveck- las vidare. Jordbruksverket bör som sektorsmyndighet ta ett ansvar för den fortsatta kompetens- och verksamhetsutvecklingen.

Det finns också uppfattningar, som framkommit vid kartläggning- en, om att samarbetsmöjlighetema mellan länen i stort sett är uttömda och att en strukturell förnyelse av hela den statliga rådgivningsappa- raten genom regionalisering med större geografiska arbetsområden än län är en förutsättning för en ytterligare effektivisering. På träd- gårdsområdet är redan rådgivningen regionaliserad och där är beho- vet av förändringar mindre.

3.3. Statens jordbruksverk

Jordbruksverkets uppgift är att verka för en positiv utveckling av jordbruks-, trädgårds- och rennäringen. Det skall ske på ett sätt som tar hänsyn till kraven på en god miljö, en god hushållning med natur-

resurserna, ett gott djurskydd och en regional utjämning av syssel- sättning och välfärd. Arbetsuppgifter med anknytning till rådgivning och informationsspridning är praktiskt taget helt förknippade med:

* myndighetsutövning, * miljöfrågor i samband med växtnäringsläckage, bekämpningsme-

delsanvändning, jordbrukslandskapet och alternativ produktion, * jordbrukets omställning,

* djurrniljö och djurhälsofrågor samt * jordbruket i norra Sverige.

Länsstyrelser och ibland andra organisationer genomför på statens uppdrag rådgivning till jordbrukare och trädgårdsföretagare. Avsik- ten är att använda kunskapsutveckling som ett styrmedel mot av staten uppställda mål inom exempelvis miljöområdet eller i samband med omställning till en ny livsmedelspolitik. Det övergripande resultatan- svaret för dessa rådgivningsinsatser har Jordbruksverket, som van- ligen upphandlar genomförandet från länsstyrelserna eller annan lämp- lig organisation. Jordbruksverket bedriver inte någon direkt rådgiv- ning till jordbrukare och trädgårdsföretagare.

För att nå avsedda resultat med de statliga rådgivningsprogram, som är förknippade med myndighetsutövning behöver länsstyrelserna och andra berörda organisationer stöd i form av olika former av ut- vecklingsarbete, rådgivningsmaterial och personalutveckling. Vidare behövs en målprecisering samt uppföljning och utvärdering. Det är inte heller ändamålsenligt att varje länsstyrelse tar fram utbildnings- paket, broschyrer eller bygger upp specialistkompetens inom smala områden.

Huvudinriktningen på Jordbruksverkets insatser är därför att ha det övergripande lednings- och uppföljningsansvaret och att utveckla och förse länsstyrelserna och andra inkopplade organisationer med nöd- vändigt underlag för ett effektivt genomförande av informationssprid- ning och rådgivning i anslutning till de olika av staten beställda rådgiv- nings— och inforrnationsprogrammen. Det sker i nära samarbete med andra berörda myndigheter som Statens naturvårdsverk (SNV) på mil- jöområdet, Glesbygdsmyndigheten när det gäller norra Sverige och Lantbruksuniversitetet då anknytning till kompetens inom grundläg- gande eller tillämpad forskning behövs.

Jordbruksverket svarar för spridning av information om de stöd verket administrerar, vilket innebär att verket når ut till praktiskt

taget alla jordbrukare. Under budgetåret 1991/92 fick exempelvis 73 000 jordbrukare vid två tillfällen direkt information i anknytning till ansökningsblanketter för arealomställning. Vid samtliga beslut om omställnings-, inkomst- och anläggningsstöd har information bifogats till jordbrukarna. Informationen har producerats av Jordbruksverket och distribuerats av verket eller länsstyrelserna beroende på vilken myndighet som har fattat beslutet. Omfattningen av Jordbruksverkets insatser med anknytning till in- formationsspridning och rådgivning under 1992/93 redovisas i tabell 3.11.

Tabell 3.11 Verksamhet med anknytning till rådgivning och informationssprid- ning inom SJV, 1991/92

Årsverken Jordbruk Trädgård Totalt Omställning 6 6 Miljö 23 4 27 Djurmiljö 2 2 Norra Sverige 1 ] Ovrigt 2 1 3 Summa 34 5 39 4

Därav regionalt 20 24

Omställningsrådgivning

I riksdagsbeslutet om en ny livsmedelspolitik 1990 anförs att rådgiv- nings- och utbildningsinsatser är av grundläggande betydelse i den kommande omställningsprocessen i jordbruket. Under omställnings- perioden 1990/91—1995/96 bör enligt beslutet 40 milj.kr per år an- visas för arbete med bl.a. rådgivning, infomration och projektverk- samhet. För budgetåret 1992/93 har anslaget med hänsyn till det stats- finansiella läget minskats till 30 milj.kr. Programmet bör fullföljas (prop. 1991/92:100 bil.]O, JoU12, rskr.212).

Målet för insatserna och inriktningen av Jordbruksverkets arbete är kunskapsutveckling hos jordbruksföretagama i företagsledning, mark- nadsföring och marknadsfrågor samt i verksamheter som ger ny sys- selsättning och markanvändning. Programmet har därför getts en lång- siktig inriktning mot kunskapsfömyelse och företagsutveckling på landsbygden. Även insatser för högt skuldsatta företagare och insatser för kvinnor och ungdomar i jordbruket har särskilt prioriterats.

Miljö

Rådgivning ingår som en omfattande del i de miljöprogram som ge- nomförs inom jordbruket och trädgårdsnäringen för att reducera växt- näringsläckaget, nå en minskad och säker användning av bekämpnings- medel och för att främja ekologisk produktion. Även i samband med åtgärder för landskapet och dess natur- och kulturvärden används råd- givning och kunskapsutveckling som ett viktigt medel. Sektorsansva— ret för jordbrukets miljöfrågor har nu lagts fast så att det ankommer på Jordbruksverket att arbeta för att produktionen inom jordbruket och trädgårdsnäringen bedrivs med hänsyn till miljön, naturen och kulturmiljön.

För verksamhetsåret 1991/92 disponerade Jordbruksverket totalt 27 milj.kr. för miljöinriktade växtodlingsåtgärder. Övergripande mål för åtgärderna är att främja en effektiv och miljövänlig växtodling genom minskat växtnäringsläckage, minskad kemisk bekämpning och ekologisk produktion. Förutom till rådgivningsinsatser används de an- visade medlen för bl.a. försöks- och utvecklingsverksamhet, funktions- test av spridarutrustning samt för kontroll och marknadsföring av eko- logiskt odlade produkter.

En betydande del av Jordbruksverkets insatser i programmet ge- nomförs av regionalt placerad personal, som har följande inriktning och stationering:

Växtnäring 3 tjänster Alnarp, Skara, Uppsala Ekologiskt lantbruk 3 tjänster Växjö, Skara, Nyköping Växtskydd, jordbruk 13 tjänster Alnarp, Kalmar, Linköping, Skara, Ultuna Växtskydd, trädgård 4 tjänster Alnarp Ogräs 2 tjänster Malmö, Linköping

Den regionalt stationerade personalen är placerad i områden, där verksamheten kan förväntas få störst genomslag, dvs. i regel i de om- råden där odlingen har störst omfattning. Den besitter en hög kompe- tens och skall fungera som en expertresurs för rådgivarna i regionen

och i utbildnings- och kurssammanhang. Informationen från den re- gionalt placerade personalen riktas i huvudsak mot andra rådgivare

eller tjänstemän vid t.ex. länsstyrelser, hushållningssällskap, privata rådgivare eller handeln, dvs. till dem som svarar för rådgivningen till företagarna. Den regionalt placerade personalen utgör en samordnan-

de resurs för olika aktiviteter och intressenter inom regionen. Kontak- ter direkt med enskilda företagare är normalt begränsade utom för al- temativodlingskonsulentema, som i huvudsak arbetar som rådgivare i resp. region.

Djurmiljö

Jordbruksverkets rådgivningsinsatser inom djurrniljöområdet är i för- sta hand förknippade med den nya djurskyddslagstiftning som succes- sivt innebär krav på förändringar i animalieproduktionen och dess byggnader under hela 1990-talet. I propositionen med förslag till ny djurskyddslag poängterades betydelsen av att använda rådgivning vid anpassningen av animalieproduktionen till de nya djurskyddskraven. Under år 1992 har vid Jordbruksverket tillsatts en tjänst för utveck— ling av rådgivningen i ekologisk produktion på animalieområdet.

Norra Sverige I åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige har utvecklings- och rådgivningsinsatser varit en viktig del. Arbetet på Lantbrukssty- relsen/Jordbruksverket har bestått av projektledning vid framtagning av utbildningsmaterial och projekt som syftar till systematisering av kunskaper i för norra Sverige nya verksamheter. Jordbruksverket publicerar fortlöpande de underlag för rådgivning och utbildning som kommer fram genom dessa projekt i serien "Landsbygdsutveckling — information" som ges ut i en gratisupplaga av 4 000 exemplar och som har utkommit med ca 10 nummer per år.

Finansiering

Huvuddelen av Jordbruksverkets verksamhet på rådgivnings- och in- forrnationsområdet finansieras av de särskilda anslag som anvisats av statsmakterna för resp. program. De medel verket disponerar för råd- givningsändamål används för att finansiera den regionalt placerade personalen och för att upphandla rådgivningstjänster av länsstyrelser- na och andra organisationer. Kostnaderna för den verksamhet Jord- bruksverket bedrev i egen regi centralt och regionalt under budget- året 1991/92 uppgick till ca 18 milj.kr.

3.4. Forskningsinformation

Sveriges lantbruksuniversitet är ett sektorsuniversitet, vars verksam- het inom forskning och utbildning i huvudsak rör de areella näring- arna. Universitetet bedriver en omfattande verksamhet som finansi- eras på annat sätt än genom statliga anslag. Detta tar sig uttryck bl.a. i en stor andel projektbunden forskning som finansieras av både staten

och näringslivet.

För att förmedla den kunskap och de resultat som kommer fram in- om Lantbruksuniversitetet finns en särskild avdelning, SLU Info, vars uppgift är att informera om forskningsresultat. Det sker inom Lant- bruksuniversitetets ansvarsområden; skogs-, jord-, trädgårds-, och vat- tenbruk, veterinärmedicin samt landskapsplanering. Med forsknings— information avses all information baserad på vetenskapliga resultat, som ges till andra än forskare inom det egna forskningsområdet.

Inforrnationsverksamheten vid Lantbruksuniversitetet har traditio— nellt i första hand vänt sig till lärare, rådgivare, och yrkesutövare in— om jord—, trädgårds- och skogsbrukets område. Den slutlige mottaga- ren är näringslivet som efterfrågar en allt mer specialiserad, kvalifi- cerad och varierad forskningsinformation. I ökad utsträckning riktas forskningsinformation till nya grupper i samhället. Det gäller främst kommuner, myndigheter och organisationer samt massmedia och all- mänhet.

Vid SLU Info finns ett 60-tal anställda som arbetar med olika for- mer av forskningsinformation. De är organiserade i avdelningarna jordbruk, skog, arbetsgruppen lantbruk och samhälle (ALA) samt, sekretariatet för den yttre miljön (MOVIUM). Avdelningen för jord- bruk inkl. trädgård, är störst och omfattar drygt halva verksamheten. Under de senaste åren har avdelningen minskat i volym genom ned— skärning av resurser och omprioriteringar.

Huvuddelen av forskningsinformatörema/statskonsulenterna arbe- tar med frågor utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv. Endast ett få- tal statskonsulenter arbetar numera inom ett begränsat område med mer eller mindre produktionsinriktade frågor. Inom jordbruksområ- det bedrivs tvärvetenskapliga projekt inom bl.a. miljö, livsmedel, na- turresursfrågor, recirkulation, bioenergi, landskapsvård, integrerad trädgårdsodling och ekologiskt lantbruk.

Ett viktigt medium för forskningsinformation är olika publikatio- ner, som ges ut av SLU Info eller av de olika institutionerna i nära

samarbete med SLU Info. Exempel på publikationer är FAKTA, Ak- tuellt från lantbruksuniversitetet, speciella skrifter, växtskyddsnotiser, växtskyddsbrev samt altemativodlingsbrev.

Inom ramen för SLU Info bedrivs en omfattande fort- och vidare- utbildning samt konferensverksamhet. Målgruppema är i första hand personal vid myndigheter, organisationer, företag och skolor med an- knytning till lantbruksuniversitetets kompetensområde.

Under de senaste åren har arbetet med tvärvetenskapliga informa- tionsprojekt utvecklats i nära samarbete med enskilda forskare, forsk- argrupper och avnämare. Genom i första hand ALA-gruppen initieras utvecklingsprojekt och nätverk inom nya områden.

Utredningen har kartlagt SLU Infozs verksamhet med inriktning på jordbruk och trädgård under verksamhetsåret 1991/92. Det har skett genom en enkät till berörda avdelningar och sektioner.

Genom publikationer och artiklar i facktidskrifter når statskonsulen— tema de flesta av landets jordbrukare och trädgårdsföretagare med sin information. Antalet jordbrukare och trädgårdsföretagare som SLU Info årligen (1991/92) konrmer i kontakt med genom enskild råd- givning, kurser och konferenser var följande:

Enskild rådgivning i 100 Längre kurser 1 000 Endagarskurser 4 500

Den viktigaste målgruppen för verksamheten är vidareinfonnatörer såsom rådgivare, lärare och tjänstemän vid myndigheter och organisa- tioner. Omfattningen av kontakterna med den delen av målgruppen var:

Antal Deltagardagar Kurser 72 4 600 Konferenser 19 6 100

Av SLU Infos hela personal arbetade under 1991/92 totalt 39 resp. 8 personer med rådgivningsfrågor inom jordbruk och trädgård. I års- verken uppgick insatserna till 19 årsverken på jordbruksområdet och 5 på trädgårdsområdet. Till cirka två tredjedelar består verksamheten av utveckling av rådgivnings- och utbildningsmaterial.

Tabell 3.12 Rådgivning och utveckling av rådgivning inom SLU Info, 1991/92 Antal årsverken

___—____—_—_-—————-—

Inriktning Jordbruk Trädgård Omställning 2 Miljö 10 Djurmiljö 1 Norra Sverige 1

Ovrig verksamhet 5 5 Summa 19 5 Därav utveckling 15 1

Verksamheten på jordbruks- och trädgårdsområdet finansieras till ca 60 % genom Lantbruksuniversitetets ordinarie anslag och resten ge- nom uppdrag, projekt, fortbildning och försäljning av publikationer.

Lantbruksuniversitetets institutioner och försöksavdelningar bedri- ver forskningsinformation i anslutning till forsknings- och försöks- verksamheten. Enskilda forskare med inriktning på tillämpad forsk- ning, försöksverksamhet och olika typer av uppdragsforskning har också kontakter med olika organisationers rådgivnings- och utveck- lingsverksamhet.

3.5. Rådgivning förknippad med myndighetsutövning

Inom jordbruket och trädgårdsnäringen pågår för närvarande en om- ställning av produktionen till en mera miljövänlig teknik. På jord- bruksområdet gäller det både växtodlingen och djurhållningen. Sam- tidigt sker en anpassning av företagsledning och produktion till en för- ändrad marknads— och konkurrenssituation. Förändringstrycket är så- ledes starkt och omfattande strukturförändringar kan förutses inom både trädgårdsnäringen och jordbruket.

Statens styrning av miljöanpassningen skulle ha kunnat ske genom en strikt lagstiftning och -tillämpning och med en omfattande kontroll- apparat. Produktionsanpassningen skulle kunna ske genom att priset tillåtits spela en större roll.

Staten har i stället valt en annan och mjukare linje, som imiebär att infonnationsverksamhet och rådgivning har fått stor betydelse inom ramen för skärpt lagstiftning på miljöområdet och klart angivna mål för produktionsanpassningen.

Den kartläggning som utredningen genomfört visar att huvuddelen av de resurser som Jordbruksverket och länsstyrelserna utnyttjar för information och rådgivning används för verksamhet förknippad med myndighetsutövning och de särskilda mål staten satt upp för omställ- ningsprocessen. I utredningsuppdraget ingår också att utvärdera den rådgivning som hittills varit förknippad med myndighetsutövande verksamhet. Det har inte varit möjligt att genomföra någon särskild utvärderingsstudie under den tid utredningen arbetat. I stället har ut- redningen på olika sätt tagit del av erfarenheter från de pågående pro- grammen.

En genomgående erfarenhet är att information och kunskapsöver- föring förknippad med myndighetsutövning eller av staten särskilt uppställda mål endast kan utnyttjas då den möter ett gensvar hos mål- gruppen. De företag eller grupper av människor som rådgivningen riktas till måste själva uppleva att de har behov av den information eller kunskapsförrnedling som staten erbjuder. De infomiations- och rådgivningsprogram som genomförts eller fortfarande pågår har mött ett positivt gensvar inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Det för- ändringstryck som kraven på omställning lett till har nämligen väckt ett starkt intresse för information och fortbildning bland stora grup- per av dem som är verksamma i jordbruket och trädgårdsnäringen.

Från näringamas intresseorganisationer har också inställningen till de statliga programmen varit övervägande positiva. Rådgivning och information förmedlad av kompetenta rådgivare och som leder till god måluppfyllelse är bättre än "en stelbent och byråkratisk myndig- hetsutövning med åtföljande kontrollapparat". Näringamas utövare och organisationer föredrar med andra ord en statlig myndighets- infonnation- och rådgivning som så långt möjligt inte behöver vara förknippad med myndighetsutövning.

Rådgivning som styrmedel i miljöarbetet Den modell som staten tillämpat sedan mitten av 1980-talet för att un- derlätta att miljöproblem inom jordbruket och trädgårdsnäringen skall kunna lösas, har inneburit en kombination av utvecklingsarbete, information och rådgivning, ekonomiska styrmedel och föreskrifter. Först har genom utredningsuppdrag biologiska och tekniska möjlig- heter att lösa problemen analyserats. Därpå har föreslagits lämpliga ut- vecklings- och rådgivningsinsatser i kombination med ekonomiskt

stöd och i vissa delar nödvändiga ändringar av föreskrifter. Ett exem- pel är det s.k. halveringsprogrammet för bekämpningsmedel. Under en femårsperiod halverades användningen enligt de uppställda målen med ett minimum av föreskrifter och utan negativa effekter för pro- duktionen. En fortsättning av programmet pågår efter samma huvud- principer som tidigare med målet ytterligare en halvering under ca 5 år. I de utredningar och utvärderingar som låg till grund för riksda- gens ställningstagande om en fortsättning prövades dock även andra alternativ enligt en mera renodlad lagstiftningsmodell.

Motsvarande åtgärder tillämpas inom växtnäringsområdet för att komma till rätta med läckaget av växtnäring från jordbruksmarken. I detta program ingår bl.a. föreskrifter om djur'täthet och tidpunkt för gödselspridning, bidrag för utbyggnad av stallgödsellager, enskild miljöanpassad rådgivning, kurser och massrådgivning samt stöd till utvecklingsverksamhet och tillämpad forskning.

I utredningens kartläggning ingick en fråga till länsstyrelsema att ange tre exempel på myndighetsutövning som kan genomföras effek— tivare genom att den är förknippad med information och rådgivning. Samtliga länsstyrelser har redovisat ett eller flera exempel från miljö- området. Av den samstämmigheten kan en slutsats dras. Rådgivnings- insatsema för att uppnå statens miljömål för jordbruks- och trädgårds- näringen upplevs vara effektiva av de myndigheter som har ansvaret för det praktiska genomförandet.

Åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige Åtgärdsprogrammet infördes 1987 som ett treårigt program. Riksda-

gen beslutade om en tvåårig förlängning 1990 mot bakgrund av de go- da resultaten. Totalt har medelsanvändningen uppgått till 345 milj. kr. Syftet har varit att förbättra förutsättningama för det norrländska jordbruket, främst genom tillkomst och utveckling av nya verksam— heter med anknytning till jordbruksföretagen. Åtgärderna har varit inriktade på utvecklingsprojekt, utbildning och rådgivning, forskning och försök samt investeringsbidrag till enskilda företag.

De utvärderingar som genomförts, bl.a. i samband med en översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige (Ds 1991:80), visar att åt- gärdsprogrammet har mottagits positivt i de sju länen i norra Sverige och att uppnådda resultat varit goda. Effekter på sysselsättningen har

åstadkommits till en förhållandevis låg kostnad men hur långvariga effekterna blir går ännu inte att utvärdera.

Rådgivningen har i genomsnitt omfattat verksamhet för ca 10 milj. kr. per år. Den har varit nära anknuten till utvecklings— och tillämpa- de forskningsprojekt, för vilka i genomsnitt avsatts ca 20 milj.kr per år. Rådgivning till de företag som fått ekonomiskt stöd eller deltagit i utvecklingsprojekten har prioriterats. Hur stor andel i de samlade ef- fekterna av programmet som kan hänföras till just rådgivningsdelen har inte varit möjligt att avgöra. De olika åtgärderna måste ses i ett

sammanhang. Lantbruksstyrelsen (LBS) lät 1990 Lantbruksuniversi- tetets avdelning för inforrnationslära analysera och värdera den råd— givning som bedrevs inom åtgärdsprogrammet (Lantbruksstyrelsen, Landsbygdsutveckling rapport 1990:4). Helhetssyn på landsbygden och flexibel organisation av rådgivningen framhölls bl.a. som viktiga förutsättningar för en bra rådgivning.

Riksdagen har med hänvisning till de goda resultat som åtgärdspro— grammet åstadkommit uttalat, att det är viktigt att stöd även framledes kan avsättas för den typen av verksamhet. Finansieringen sker nu ge- nom länsstyrelsernas anslag för regionala utvecklingsinsatser.

Länsstyrelserna i de berörda länen har redovisat goda erfarenheter från de rådgivningsinsatser som varit förknippade med åtgärdspro- grammet. De pekar särskilt på att rådgivning och information behövs, när nya former för stöd införs. Exempel är projektstöd för småskalig livsmedelsförädling, särskilda insatser för kvinnor och ungdomar och vid investeringsstöd för nya verksamheter.

Omställningsrådgivning Information, rådgivning, utbildning och andra utvecklingsinsatser för att underlätta anpassningen av jordbruket till den nya livsmedelspoli- tiken har pågått sedan hösten 1990. Jordbruksverket har ansvaret för utveckling och uppföljning av verksamheten. Programmet pågår till år 1996 och någon utvärdering har ännu inte genomförts.

En omfattande information har lämnats om de nya förutsättningar, regler och stödformer som övergången till en ny livsmedelspolitik medförde. Därefter påbörjades en rad olika utvecklingsprojekt under år 1991. Syftet var att utveckla underlag för utbildning och rådgiv- ning med inriktning på de nya förutsättningama för resursanvänd- ning, företagsledning och produktion. Hög prioritet fick fortbildnings-

kurser med en omfattning av 40—100 timmar. Dessa kurser marknads- förs under det gemensamma namnet "Företagsutveckling på landsbyg- den". I de utbildningar som hittills genomförts under två år har drygt 7 000 jordbrukare deltagit. Kurser i företagsledning och marknads- föring har haft störst omfattning. Andra kurser som genomförts är inom området landskapsvård-köttproduktion, omställning av mjölk- produktionen och turismutbildning för landsbygdsföretagare. Utbild- ningar i småskalig livsmedelsförädling, landskapsvård, affärsjuridik, företagsledning i jordbruket och produktion av bioenergi är exempel på nya fortbildningskurser som inom kort kommer att påbörjas.

Det är för tidigt att dra några slutsatser om programmets effekter. Det långsiktigt inriktade utvecklingsarbete som bedrivits bl.a. på ut- bildningsområdet bör kunna utnyttjas i fortbildningsverksamhet inom jordbruksnäringen under flera år framåt. Erfarenheterna från de ut- bildningar som hittills genomförts är, att när väl jordbrukarna bestäm- mer sig för att delta i en längre fortbildningskurs har de utbyte av och är nöjda med utbildningen.

Det utvecklingsarbete som bedrivs i samband med omställningsråd- givningen har inneburit ett ökat samarbete mellan Jordbruksverket, SLU Info och jordbruksnäringens olika organisationer.

Avslutande synpunkter

En gemensam erfarenhet från de tre förut beskrivna större program- men är att det behöver läggas ned betydande arbete med utveckling av metoder, förtydligande av mål, fortbildning av personal och uppfölj- ning av resultat för att rådgivning i kombination med myndighetsut- övning skall bli effektiv. En fördel med särskilda anslag är att det är lättare för den ansvariga centrala myndigheten att åstadkomma ett en- hetligt genomförande av programmen i hela landet och att ta initiativ till nödvändigt utvecklingsarbete. Sektorsmålen kan slå igenom i re- sursprioriteringama. En nackdel blir å andra sidan att länsstyrelserna får mindre möjlighet att prioritera användningen av personalresurs- ema efter de behov som framstår som mest angelägen i länet.

En annan viktig erfarenhet är att det behövs ett nära samarbete mel— lan myndigheterna och näringslivets organisationer för att en informa- tions- och kunskapsutvecklande metod för myndighetsverksamhet skall kunna fungera. Nära kontakter och samarbete med i första hand den tillämpade forskningen inom berörda kunskapsområden är också

ofta en nödvändig förutsättning. En annan erfarenhet är att det krävs regionalt och lokalt anpassade lösningar.

Sammanfattningsvis har erfarenheterna av de under de senaste åren tillämpade metoderna för att utnyttja rådgivning, information och ut- bildning i kombination med myndighetsutövning varit i huvudsak posi- tiva. Sådana metoder bör kunna tillämpas även i fortsättningen då sta- ten har behov av att påverka utvecklingen inom jordbruks- och träd- gårdsnäringen.

4 Näringslivets egen rådgivningsverksamhet

4.1. Inledning

I utredningens uppdrag ingår att göra en genomgång av omfattning och inriktning på den privata och kooperativa rådgivning som i dag erbjuds jordbruket och trädgårdsnäringen. Utredningen har kartlagt rådgivningens nuvarande omfattning genom en enkät till jordbruks- och trädgårdsnäringens organisationer. En arbetsgrupp inom Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien genomförde år 1989 en motsvarande kartläggning som även omfattade privata organisationer och företag. Båda dessa underlag har använts i den följande beskrivningen och ana- lysen. De redovisade uppgifterna bygger på de uppgifter och bedöm- ningar som lämnats i enkätsvaren.

Såväl näringsutövamas egna organisationer som sammanslutningar och företag inom livsmedelsindustrin bedriver en omfattande rådgiv- ningsverksamhet. Den rådgivning som på jordbrukets och trädgårds- näringens område bedrivs av näringslivets egna organisationer och företag, är utformad för att vara till nytta för den egna sammanslut- ningen och dess medlemmar. Den verkar som ett led i organisationer- nas och företagens allmänna verksamhet — produktion, marknadsfö- ring, medlemsvård etc.

De organisationer och företag som bedriver rådgivning till jordbru- ket och trädgårdsnäringen delas upp i två grupper. I den första ingår de organisationer som bedriver rådgivning som fristående tjänstepro- duktion eller i anslutning till annan produktion av tjänster. I denna grupp ingår hushållningssällskap, husdjursföreningar, bokföringsbyrå— er, banker och konsultföretag. Till den andra gruppen har förts de branschföretag som bedriver rådgivning i anslutning till köp och för- ädling av produkter eller försäljning av förnödenheter till jordbruket och trädgårdsnäringen.

4.2. Rådgivning anknuten till tjänsteproduktion

4.2.1. Hushållningssällskapen

Ett ökat intresse för jordbruksnäringen under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet tog sig bl.a. uttryck i att särskilda länsorgan för jordbrukets förkovran, hushållningssällskap, bildades. Under perio- den 1915—1967 utgick direkta statsanslag till sällskapen, som först år 1923 blev helt öppna medlemsorganisationer. Under första delen av 1900-talet kom verksamheten att spänna över ett; brett register inom jordbruk, trädgårdsnäring, skogsbruk och fiske. Hushållningssällska- pen fick då också i allt högre grad uppgifter med att verkställa de stat- liga insatsema till jordbrukets främjande. Efterhand avknoppades verksamheter till andra jordbrukets organisationer och till den statliga förvaltningen.

Då lantbruksnämndema inrättades år 1948 överfördes till dessa för- medlingen av statligt ekonomiskt stöd och projekteringsverksamhet. Sällskapens verksamhet inom rådgivningsområdet fick däremot en ökad omfattning. Vid en omorganisation av den statliga förvaltningen på jordbruksområdet år 1967 överfördes även den av staten finansie- rade rådgivningen till lantbruksnämndema. Hushållningssällskapen till- delades en roll som kontaktorgan mellan de nya lantbruksnämndema och näringsutövama.

Under de senaste 25 åren har hushållningsällskapen bedrivit verk- samheten med hjälp av egna resurser och viss uppdragsverksamhet från i första hand kommuner och landsting. Huvuddelen av verksam- heten finansieras på uppdragsbasis inom rådgivning och projektering. I ett 15-tal län genomför hushållningssällskapen på uppdrag av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) riksförsök på växtodlingsområ- det. Dessutom genomförs egna länsförsök i syfte att belysa lokala och regionala växtodlingsproblem. De flesta hushållningssällskapen är stora fastighetsförvaltare. Ett 40-tal försöksgårdar drivs i egen regi. Verksamhetens omfattning och inriktning varierar mellan olika län. Hushållsningssällskapen har ett regionalt samarbete med samma geo- grafiska gränser som Lantbruksuniversitets försöksdistrikt. Inom des- sa områden sker ett samarbete om bl.a. tjänsteutbud och utvecklings- projekt. Rådgivningsverksamhetens omfattning på jordbruksområdet beskrivs i tabell 4.1.

Tabell 4.1 Hushållningssällskapens rådgivning till jordbruket, 1991/92 Antal årsverken Inriktning Syd— och Mel- Norra Totalt lansverige Sverige Företagsledning 5 2 7 Företagsekonomi 8 2 10 Växtodling 51 10 61 Utfodring, djurmiljö 3 1 4 Byggnadsprojektering 9 5 14 Landsbygdsutveckling 10 16 26 Alternativ produktion 4 2 6 Annan rådgivning 9 3 12 Summa årsverken 99 41 140 _a—

Under de senaste 15 åren har framför allt hushållningssällskapen i jordbrukslänen utvecklat och byggt ut uppdragsrådgivning med pro- duktionsteknisk och ekonomisk inriktning på växtodlingsområdet. En annan utvecklingsväg har varit landsbygdsutveckling med regional- politisk inriktning i främst norra Sverige, de sju nordligaste länen, och med inriktning på ny resursanvändning inom jordbruket i fram- för allt Syd- och Mellansverige. Ca 60 % av verksamheten finansieras genom direktdebitering av företagarna. Högst är andelen för växtod- lingsrådgivning, knappt 80 %, och rådgivning i anslutning till bygg- nadsprojektering, drygt 90 %. Rådgivningen i landsbygdsutveckling är till mindre än 10 % avgiftsfinansierad.

Hushållningssällskapen bedriver också rådgivning till trädgårdsföre— tag. Omfattningen framgår av tabell 4.2.

Tabell 4. 2

Hushållningssällskapens rådgivning till trädgårdsföretag, 1991/92 Antal årsverken

Inriktning Syd- och Mel- Norra Totalt lansverige Sverige Marknad, ekonomi 3,0 1,0 4,0 Frilandsodling 2,4 3,0 5,4 Odling under glas 0,2 0,2 Alternativ produktion 0,9 0,5 1,4 Ovrigt 1,6 0,5 2,1 Summa årsverken 8,1 5,0 13,1

___—_

Rådgivningen till trädgårdsföretag finansieras främst genom direkt- debitering av företagen eller på uppdrag av odlarföreningama. Av hushållningssällskapens hela rådgivning till jordbruket och trädgårds- näringen finansieras en fjärdedel genom allmänna medel eller av and- ra organisationer med följande fördelning:

Staten 9 årsverken Kommuner 14 årsverken Landsting 10 årsverken Andra organisationer 5 årsverken Totalt 38 årsverken Varav i norra Sverige 23 årsverken

I samtliga hushållningssällskap beräknas sammanlagt ca 200 konsulen- ter vara engagerade i rådgivningsfrågor, varav tre arbetar i det cen- trala förbundet.

Av tabell 4.3 framgår att tyngdpunkten i sällskapens rådgivnings- verksamhet ligger i enskild rådgivning. Även kursverksamhet och stu- dieresor har en betydande omfattning. Genom tidskrifter når hushåll-

ningssällskapen ut till sina medlemmar. Under det senaste året utgavs 130 nummer av de olika sällskapens medlemstidskrifter. Av i genom- snitt ca 35 sidor per nummer har ca 19 sidor haft rådgivningsinne- håll.

Tabell 4.3 Jordbruks- och trädgårdsföretagare som utnyttjade hushållningssäll- skapens rådgivning, 1991/92 Antal

Jordbruk Trädgård Enskild rådgivning 7 600 800 Kurser minst två dagar 1 200 300 Korta kurser m.m. 1 300 1 250 Studieresor 2 200 250 Tidskrifter m.m. 90 200 2 450

Omfattningen av hushållningssällskapens rådgivning har under de se- naste åren ökat vad gäller ekonomi och företagsledning på både träd- gårds- och jordbruksområdet. En liten ökning har skett av efterfrågan på rådgivning i anslutning till byggnadsprojektering, landsbygdsut- veckling, altemativodling och djurmiljö. Efterfrågan på växtodlings-

rådgivning, den verksamhet som har störst omfattning, har varit oför— ändrad. Under de närmast kommande fem åren bedöms förändringar i efterfrågan följa samma trend som under de senaste åren, dvs. en växande efterfrågan på tjänster kring företagsledning och en oföränd- rad eller svagt ökad efterfrågan på produktionsteknisk rådgivning och landsbygdsrådgivning.

Hushållningssällskapen har ett väl utvecklat samarbete med andra organisationer inom lantbruksområdet. Ett utökat samarbete med lant- bruksskoloma har inletts.

4.2.2 Svensk Husdjursskötsel I Svensk Husdjursskötsel (SHS) ingår 11 husdjursföreningar, 2 tjurcen- traler och 6 avelsföreningar. Husdjursorganisationens huvuduppgift är att utveckla den svenska husdjursstammens produktionsförrnåga och genom utbildning, information och rådgivning öka effektiviteten i djurskötseln. Det totala antalet anställda är ca 700 varav ett 80-tal cen— tralt. Av dessa arbetar med rådgivningsuppgifter centralt ett 25-tal och i fält ca 400 personer. Fältverksamheten bedrivs från ett 70-tal fältstationer.

I samband med service förknippad med semin- och kokontrollverk- samheten genomför husdjursföreningarna under ett är närmare 900 000 gårdsbesök. Enligt organisationens egen beräkning innehåller dessa besök i genomsnitt ca 10 minuter informations- och rådgivnings- moment. Husdjursteknikema har alltmer blivit en kombination av tek— niker och rådgivare. Det har kunnat ske genom utbildning och stöd från de specialiserade rådgivarna inom organisationen.

Husdjursföreningamas kvalificerade rådgivare, utfodringsexperter, husdjurskonsulenter och djurhälsoveterinärer, utför också mera kvali- ficerad konsultverksamhet. Den omfattar frågor som rör företagets ekonomi, enskilda produktionsgrenars ekonomi samt produktionstek- niska frågor med anknytning till vallodling, foderplanering, utfod- ring, avel och djurhälsa. En samverkan sker mellan de olika specia- listerna. Organisationen har tidigt prioriterat utveckling av ADB-stöd för rådgivningsverksamheten.

Verksamhetens omfattning och inriktning redovisas i tabell 4.4.

Tabell 4.4

Husdjursföreningamas rådgivningsverksamhet, 1991 Antal årsverken

Inriktning Centralt Syd- och Norra Totalt Mellan- Sverige sverige Kvalificerad rådgivning Ekonomi, marknad 3 5 0 8 Vallfrågor ] 1 Utfodring 6 2 3 11 Djurhälsa 5 11 2 18 Djurmiljö 2 2 Avel 7 l 8 Vid semin och kontroll 76 19 95 Summa årsverken 24 95 24 143

Av den redovisade verksamheten bestod cirka tre fjärdedelar av råd- givning i samband med fältverksamheten inom semin och kontroll, medan resten utgjordes av mer kvalificerade rådgivningsinsatser med tyngdpunkt i djurhälsofrågor.

Följande antal jordbrukare omfattades under 1991 år av husdjurs- föreningamas tjänster:

Enskild rådgivning ca 15 000 Kurser, minst två dagar ca 1 500 Korta kurser m.m. ca 6 500 Tidskriftema Husdjur och Nötkött ca 35 000

Tidskriftema Husdjur och Nötkött utkommer med 12 resp. 4 nummer per år med i genomsnitt ca 35 resp. ca 22 sidor rådgivningsinnehåll.

SHS bedömning är att rådgivningsverksamheten volymmässigt kom- mer att öka i liten omfattning under de kommande åren med undantag för marknadsfrågor och marknadsinformation som väntas komma att öka starkt. Däremot kommer en omprioritering att ske mot en mer kvalificerad rådgivning.

I detta sammanhang bör erinras om att Sveriges Slakteriförbund är huvudman för hälsokontrollen av svin, får och köttproducerande nöt- kreatur samt för hälsokontroll avseende Aujeszkys sjukdom. Inom slakteriförbundet är motsvarande ca 40 årsarbetskrafter, varav ca 29 veterinära, sysselsatta med hälsokontrollen. Dessutom är ca 185 di- striktsveterinärer engagerade i Slakteriförbundets hälsokontroll.

4.2.3 LRF Konsult I redovisningsföretaget LRF Konsult arbetar drygt 2 000 ekonomer, jurister och andra specialister med redovisningsservice för småföre- tagare. Företaget har 140 lokalkontor. Bland kunderna finns ca 60 000 lantbrukare och skogsägare. Rådgivningverksamheten består till stor del av individuell rådgiv- ning kopplad till rena bokförings- och deklarationsuppdrag. Därut- över erbjuds en företagsekonomisk och skattejuridisk specialistrådgiv- ning. Omfattningen av rådgivningsinriktad verksamhet mätt i arbets- tid har från LRF Konsult redovisats enligt följande för 1991/92:

Företagsledning, ekonomi, marknadsfrågor

— Jordbruksföretag 135 årsverken — Trädgårdsföretag 2 årsverken Skatterådgivning 135 årsverken Skogsekonomisk rådgivning 30 årsverken Juridisk rådgivning 30 årsverken Summa 332 årsverken

Antal lantbrukare som nåtts av företagets informations- och rådgiv- ningsverksamhet har uppgått till:

Enskild rådgivning vid löpande kunduppdrag 45 000 Annan enskild rådgivning 15 000 Kurser två dagar eller längre 750 Ekonomi- och skattedagar, andra korta kurser 20 000

Företagets information når genom tidskrifter, nyhetsbrev och andra publikationer de flesta aktiva lantbrukare. Nyhetsbrevet "Ekonomi- nytt" ges ut fyra gånger per år med en upplaga av 35 000 exemplar och "Ekonomifakta för skogsägare" en gång per år i en upplaga på ca 10 000 exemplar. Deklarationshandboken har en upplaga på 30 000. Juridik- och skatterådgivningen har ökat starkt under de senaste åren, vilket har samband med skattereformen. Annan rådgivning har haft oförändrad omfattning. Under den kommande femårsperioden bedömer LRF Konsult att det kommer att bli en stor ökning av efter- frågan på rådgivning om företagsledning, marknadsfrågor och lands- bygdsutveckling.

4.2.4 Lantbrukarnas Riksförbund

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) utvecklar och bedriver rådgiv- ningsverksamhet inom området företagsutveckling/företagsledning samt med anknytning till arrende- och försäkringsfrågor. Totalt arbe- tar inom organisationen drygt 25 personer med dessa frågor, varav 5 centralt. Verksamhetens omfattning var under år 1991 följande (års- verken):

Företagsledning och företagsutveckling 6 Arrendefrågor 6 Försäkringsfrågor 10 Summa 2 2

Inom området företagsutveckling bedrivs ett centralt utvecklingsarbe- te kring nya verksamheter i jordbruksföretagen samt för utbildningar och studiecirkelverksamhet i företagsledningsfrågor.

LRF:s juridiska byrå har ca 40 anställda. Byrån säljer juridiska tjänster till medlemmarna i huvudsak inom områden som rör lantbru- kamas yrkesutövning.

Genom organisationens tidningar och tidskrifter sprids också råd-

givningsinforrnation. Tidskriften Lantmännen utkommer med 20 num- mer per år till ca 15 000 prenumeranter. I genomsnitt har ca 30 sidor per nummer rådgivningsinnehåll.

LRF bedömer att omfattningen av informations- och rådgivnings- verksamhet med anknytning till företagsledning/-utveckling, mark- nadsfrågor, juridik, skatter och landsbygdsutveckling kommer att öka starkt under de kommande fem åren.

4.2.5. Trädgårdsutveckling AB

Trädgårdsutveckling AB är ett konsultföretag som ägs av Trädgårds- näringens Riksförbund som erbjuder rådgivningstjänster till företag inom näringen. Stationeringsort är Alnarp och det huvudsakliga verk- samhetsområdet södra Sverige. Verksamheten nådde under verksam— hetsåret 1991/92 följande målgrupp (antal företag)

Enskild rådgivning 150 Korta kurser 500 Studieresor 100

Dessutom framställs infonnationsmaterial för grupper med olika spe- cialisering, s.k. kulturgrupper. Verksamheten omfattade under året 1991/92 sammanlagt 9,5 årsar- betsinsatser, som fördelades mellan företagsledning och ekonomi 3,5, odling under glas 2,5, frilandsodling 1,3 samt marknadsfrågor, data och annan service 2,2 årsverken. Verksamheten finansierades till tre fjärdedelar genom direktdebitering av kunderna. Visst projektarbete har utförts på uppdrag av Lantbruksuniversitetet eller med finansie- ring genom handelsgödselavgiftsmedel. En utökning av verksamheten förutses under den kommande femårsperioden. Genom tidskriften Viola sker en informationsspridning till de flesta trädgårdsföretagen. Tidskriften har 5 000 prenumeranter och utkom- mer med 26 nummer per år, som i genomsnitt innehåller ca 8—10 si— dor information av rådgivningskaraktär.

4.2.6 Banker

De banker som svarar för stora delar av kreditgivningen till jordbru- ket erbjuder sina kunder ekonomisk rådgivning inom bl.a. företags- ekonomi, finansiering, företagsanalys och i samband med köp, försälj- ning eller överlåtelse av företag och fastigheter.

Föreningsbanken når årligen genom enskild rådgivning 25—30 000 jordbruksföretagare och 1 OOO—1 500 trädgårdsföretagare. I korta kurser och andra gruppaktiviteter deltar ca 20 000 medlem- mar och kunder. Totalt arbetar ca 320 personer med rådgivningsfrå- gor med anknytning till jordbruks- och trädgårdsföretagens ekonomi. Mätt i årsverken bedömer Föreningsbanken rådgivningsverksamhe- tens omfattning och fördelning vara följande (antal årsverken):

Företagsekonomi 80 Juridik, skattefrågor 30 Summa 1 1 0

Rådgivning om juridik- och skattefrågor debiteras kunderna. Omfatt- ningen på föreningsbankemas rådgivning har varit oförändrad under de senaste åren. Någon förändring i den totala omfattningen under de närmast kommande åren förutses inte heller. Däremot kommer antag- ligen intensiteten och omfattningen av rådgivningen per kund att öka samtidigt som antalet kunder minskar till följd av att antalet lantbru-

kare minskar. Kraven på kvalitet i rådgivningen kommer också att öka, vilket kräver utbildningsinsatser för rådgivarna.

Sparbankerna har ca 200 anställda med rådgivningsuppgifter inom jord- och skogsbrukssektom. De beräknas utföra ca 20 årsver— ken rådgivning .

4.2.7 Övriga organisationer och privata konsultföretag Målgruppen för Sveriges Potatisodlares Riksförbunds rådgiv- ning är odlare av matpotatis och utsädespotatis. Omfattningen under" år 1991 var:

Enskild rådgivning 500 deltagare Kurser, 2 dagar eller längre 200 deltagare Endagarskurser m.m. 2 500 deltagare Studieresor 300 deltagare Tidskriften ”Potatisodlaren” 3 000 mottagare

Totalt arbetar 14 personer med rådgivningsfrågor i organisationen, varav 13 är anställda av hushållningssällskapen genom ett samarbets- avtal.

Föreningen Svensk Fjäderfäskötsel organiserar fortbildning för sina medlemmar och ger ut tidskriften "Fjäderfä", som har 1 700 prenumeranter. Under år 1991 deltog ca 500 äggproducenter i kurser

och studieresor. Fortbildningsverksamheten bedrivs i nära samarbete med Lantbruksuniversitetet. Behoven av rådgivning, information och fortbildning bedöms vara stort och växande i framtiden till följd av den nya djurskyddslagstiftningen och avregleringen.

Exempel på andra organisationer som bedriver viss rådgivning i första hand för sina medlemmar och kunder är Skogs- och lantarbets- givareföreningen, försäkringsbolagen, lantbrukshälsan samt odlarföre- ningar på jordbruks- och trädgårdsområdet. Studieförbundet vuxen- skolan och även andra studieförbund har ett omfattande utbud av kur- ser i ämnen inom lantbruket. Varje år deltager ett stort antal lantbru- kare i en eller flera studiecirklar.

Ett antal privata konsultföretag säljer rådgivningstjänster till jordbruks- och trädgårdsföretagen. Det är bl.a. bokföringsbyråer, tek- niska konsulter och privata rådgivare som säljer produktionsteknisk och ekonomisk rådgivning ofta på abonnemang. Totalt kan antalet pri-

vata rådgivare uppgå till ca 20—30 på jordbruksområdet och 5—10 på trädgårdsområdet.

4.3. Rådgivning knuten till förädling och försäljning

4.3.1 Scanföretagen Målgruppen för den producentkooperativa slakteriorganisationens råd- givning är svin- och nötköttproducenter. Varje förening organiserar sin service och rådgivning men skillnaderna mellan föreningarna är små. Resultatuppföljning på besättningsnivå är grunden för analys och rådgivning inom både nöt- och svinproduktionen. På nötsidan sker rådgivningen oftast i samband med livkalv- och liv- djursförrnedling. Vidare används en metod för resultatanalys i kött- produktionen (RAK) som grund för rådgivning och beslut om åtgär- der vid brister i produktionen. Inom rådgivningen till svinproducen- tema används en motsvarande metod (RASP). I rådgivningen sker ofta ett nära samarbete mellan producent, djurhälsoveterinär, produk- tionsrådgivare samt byggnads- och fodertekniker. Slakteriförening- arna har egna svinavelsrådgivare, som har till sitt förfogande en om- fattande databas. Verksamhetens omfattning och inriktning redovisas i

tabell 4.5

Tabell 4.5

SCAN-företagens rådgivningsverksamhet, 1991 Antal årsverken

Inriktning Centralt Syd- och Norra Totalt Mellan- Sverige sverige Marknadsfrågor ] 2 3 Produktionsteknik 4 63 5 72 Summa årsverken 5 65 5 75

___—___—

Den produktionstekniska rådgivningen, finansieras i huvudsak genom direktdebitering för utförda tjänster. Antal företagare som under 1991 utnyttjade slakteriföreningamas rådgivning var genom enskild rådgivning ca 3 000, genom längre kurser ca 900, genom korta kur-

ser och andra endagsaktiviteter ca 6 500 samt genom studieresor ca 1 300. Den av Slakteriförbundet utgivna publikationen Marknadsnytt

utkom med fyra nummer och nådde ca 55 000 medlemmar. Förening- arnas publikationer nådde totalt 55 000 medlemmar.

Under den senaste treårsperioden har rådgivningsverksamheten ökat i liten omfattning. Organisationen förutser en fortsatt långsam ök- ning av rådgivningsbehoven under de kommande fem åren. Motive- ringen är att jordbrukarens företagarroll kommer att bli viktigare. För ökad effektivitet och konkurrenskraft behövs ett utbyggt nätverk med kollegor och olika experter och rådgivare. Fortlöpande kunskaps- inhämtning från forskning, produktionsteknisk utveckling och mark- naden kommer att krävas.

4.3.2 Lantmännenföreningarna Lantrnännenföreningama använder rådgivning i anknytning till mark- nadsföring och försäljning med något olika uppläggning i olika delar av landet. Några föreningar i Mellansverige erbjuder sina medlem- mar produktionsrådgivning enligt samma modell som hushållningssäll- skapen tillämpar. Hos andra föreningar är rådgivningen mera direkt kopplad till säljorganisationen. Så är exempelvis fallet i Halland, där

Säljledare med kvalificerad rådgivarkompetens arbetar i nära samar- bete med de andra rådgivningsorganisationema i länet. De flesta lant- männenföreningama genomför också mer allmänt inriktade gruppakti- viteter i form av fältvandringar och studieresor samt ger ut medlems- tidskrifter som bl.a. innehåller information av rådgivningskaraktär. Förutom rådgivning inom växtodlingsområdet bedriver samtliga föreningar foderrådgivning. Några föreningar har börjat med rådgiv- ning om byggnadsfrågor och inomgårdsmekanisering. Kreditbevak- ningen har i någon förening utvecklats så att ekonomisk rådgivning till krisföretag förekommer.

Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR) har en forsknings- och utvecklingsavdelning med ca 35 anställda, som utvecklar foder och utfodringssystem, arbetar med bioteknik, teknik, cerialie- och växt- odlingsfrågor samt driver tre försöksanläggningar.

Eftersom rådgivningen inom lantmännenföreningama delvis är starkt kopplad till försäljningsaktiviteter har någon fullständig redovis- ning av antalet årsverken som är rådgivning inte lämnats. Något 10- tal anställda i föreningarna arbetar med endast rådgivningsfrågor. An- tal personer som har rådgivning bland sina arbetsuppgifter har än- getts till ca 200.

Under år 1991 omfattade den enskilda rådgivningen ca 12 000 lant- brukare. Kurser, studieresor, fältvandringar hade 15—20 000 delta- gare.

Flera lantmännenföreningar har byggt ut sin rådgivning under de senaste tre åren. Det är bl.a. foderrådgivningen som expanderat. De föreningar som redan har en ganska omfattande rådgivningsverksam- het har för avsikt att fortsätta med utökningar även under de komman- de fem åren.

4.3.3. Mejeriföreningama

Mejeriföreningama svarar för att ett för företaget lämpligt kvalitets- program upprättas. Detta program omfattar bl.a. en uppföljning av resultaten från mjölkbedömningen. I anslutning till kvalitetsanalyser- na ges råd och anvisningar om vilka åtgärder som bör vidtas för att undanröja orsakerna till eventuella kvalitetsstömingar. Det totala an- talet årsverken för denna rådgivningsverksamhet beräknas till ca 30 personer.

4.3.4 Privata sektorn

Privata företag bedriver på liknande sätt som exempelvis lantmännen- föreningama viss rådgivning i anslutning till försäljning av fömöden- heter eller förädling av från jordbruket och trädgårdsnäringen inköp- ta produkter. Vid tidigare gjorda bedömningar har antalet rådgivare med inriktning på jordbruk och trädgård uppskattats till sammanlagt ca 150 personer i dessa företag. Det gäller bl.a. fröfirrnor, kemiföre- tag, foderföretag, slakterier, maskinhandeln och företag inom bransch- en byggnader och inomgårdsmekanisering. Konservindustrin har od- lingsrådgivare knutna till sin kontraktsproduktion.

4.4. Analys av rådgivningens inriktning

4.4.1. Produktionsteknisk rådgivning

Sammanställningama i avsnitten 4.2 och 4.3 visar att en omfattande produktionsteknisk rådgivning till jordbruket utförs av jordbrukets egna organisationer och företag. Inom trädgårdsnäringen är omfatt- ningen mindre. Ca 10 % av de totala rådgivningsresursema är loka-

liserade till de sju länen i norra Sverige, vilket är en något lägre andel än regionens andel av den totala produktionen i landet.

Den produktionstekniska rådgivningen har numera sin tyngdpunkt på gårdsnivå. Den enskilda produktionstekniska rådgivningen till jord- bruksföretagen hade följande omfattning under verksamhetsåret 1991/92:

Husdjursföreningama ca 15 000 mjölkproducenter Scanföretagen ca 3 000 kött- och fläskproducenter Hushållningssällskapen ca 7 600 i första hand växtodlingsföretag Lantmännenföreningama ca 12 000 företag Övriga (uppskattning) ca 10 000 företag

Många företag utnyttjar enskild rådgivning från mer än en organisa- tion. En slutsats som kan dras är att de flesta heltidsföretagen i jord- bruket har tillgång till enskild rådgivning av något slag. Husdjursföre- ningama och slakteriföretagen när de flesta animalieproducentema och hushållningssällskapen, lantmännenföreningama och andra priva- ta företag når en stor andel av de större växtodlingsföretagen. Genom kurser, studieresor och andra gruppaktiviteter samt genom massinfor- mation når också information om ny produktionsteknik och nya pro— duktionsmetoder ut till de flesta mindre deltids- och fritidsföretagen.

Kompetensutveckling genom längre fortbildningskurser har ganska liten omfattning i den produktionstekniska rådgivningen jämfört med enskild rådgivning, kortkurser och massinforrnation. Antalet deltaga- re i sådana fortbildningskurser med produktionstekniskt innehåll för jordbrukare var under läsåret 1991/92 ca 4 000. Husdjursföreningar och slakterier stod för det största antalet kurser. Även lantbrukssko- lor och hushållningssällskap anordnade kurser.

Enskild produktionsteknisk rådgivning når också de flesta träd- gårdsföretagen. Enligt enkätsvaren svarade näringen själv genom hus- hållningssällskapen och Trädgårdsutveckling AB för cirka en tredje- del av det totala utbudet. Den statliga rådgivningen stod för huvudde- len under budgetåret 1991/92. Omfattningen och inriktningen av den enskilda rådgivningen varierar visserligen mellan olika produktions- grenar men de flesta större och medelstora trädgårdsföretag utnyttjar den produktionstekniska rådgivning som finns att tillgå.

4.4.2 Rådgivning i företagsekonomi och företagsledning En företagsledare sätter mål, löser problem och fattar beslut. För att klara detta behöver han eller hon en rad hjälpmedel och kunskaper om marknadsanalyser, redovisning, resultatanalys, planering, affärs- utveckling, skatter samt juridiska och andra frågor som berör hela företaget och dess ledning. Behovet av service, rådgivning och kun- skapsutveckling i företagsekonomi och företagsledning är stort i de flesta småföretagsbranscher. Inom jordbruket och trädgårdsnäringen sker en stor del av rådgivningen i anknytning till de kontakter banker och bokföringsbyråer har med företagarna. Huvudinriktningen blir därmed företagsekonomi med anknytning till redovisning, deklara- tion, skatter och finansiering. Den resursmässigt dominerande metoden för rådgivning på det fö- retagsekonomiska. området är genom enskild rådgivning. Bokförings- byråema har rådgivningsuppdrag från drygt 60 000 lantbrukare och bankerna från ca 30 000. Antalet besökare vid korta kurser och infor- mationskvällar uppgår till ca 50 000. Hushållningssällskapen bedriver också kombinerad produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgiv- ning, på många håll i samarbete med LRF Konsult och husdjursföre- ningarna. Utbudet av fortbildningskurser och rådgivning i företagsledning är litet från banker och bokföringsbyråer. LRF Konsult hade ca 700 del- tagare i sådana kurser under 1991/92. Lantbruksskolomas utbud be- stod av ett 90-tal kurser med ca 1 100 deltagare. I hushållningssällska- pens fortbildningskurser deltog ca 1 000 jordbruks- och trädgårds- företagare. Av det totala utbudet av sådana kurser svarar länsstyrelser- na för den största delen.

4.4.3 Landsbygdsutveckling I några län bedriver hushållningssällskapen allmän landsbygdsrådgiv- ning med finansiering från i första hand kommun och landsting. Även länsstyrelserna och Lantbruksuniversitetet disponerar begränsade re- surser för allmän landsbygdsrådgivning med inriktning på lantbruket. Totalt åtgick under verksamhetsåret 1991/92 ca 35 årsarbetsinsatser för sådan rådgivningsverksamhet. Lantbruksskoloma anordnar också fortbildningskurser med inriktning på nya verksamheter på landsbyg—

den. Antalet kurser under läsåret 1991/92 var ca 50 med 900 delta- gare.

4.5. Synpunkter på framtida behov av rådgivning

4.5.1. Produktionsteknisk rådgivning

Tidigare var det en huvuduppgift för den av staten stödda eller organi- serade lantbruksrådgivningen, att sprida kunskap om ny teknik och nya produktionsmetoder som ett medel i rationaliseringsprocessen. I dag är jordbrukets och trädgårdsnäringens företag utsatta för ett mycket stort utbud av information om sådan kunskap. Informations- spridningen sker främst genom kommersiella intressen t.ex. genom förädlingsindustrin och genom handeln med förnödenheter. Särskilt inom jordbruket svarar även olika serviceföretag på växtodlings- och husdjursområdet för spridning av information om ny teknik. Genom facktidskrifter och andra massmedier utsätts jordbruket och trädgårds- näringen också för ett starkt inforrnationsflöde med produktionstek- nisk inriktning.

Forskningsinformation och rådgivning är en jämfört med andra uni- versitet och högskolor omfattande verksamhet vid Lantbruksuniversi- tetet. Forskningsinstitutionema och forskarna har ett ansvar för att sprida information om resultaten från forskning och försök. Det sker främst genom distribution av tryckt material och genom datorbase- rade inforrnationssystem. Mottagarna för denna forskningsinforma- tion är i första hand rådgivare, lärare och andra vidareinfonnatörer samt näringslivets företag och organisationer.

Den tillämpade produktionstekniska forskningen och försöksverk- samheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens område finansieras till stora delar av näringslivet. Det ligger i uppdragsgivamas intresse att resultaten från uppdragsforskningen sprids till jordbrukare och trädgårdsföretagare.

Generellt sett är jordbruks- och trädgårdsföretagens behov av infor- mation om ny teknik väl tillgodosett. Det föreligger inte längre något allmänt behov från statens sida att sprida information om ny produk- tionsteknik utöver vad som sker genom forskarnas och högskolornas ansvar för att föra forskningsresultaten vidare.

Dagens och än mer morgondagens jordbruks- och trädgårdsföretag arbetar vart och ett med sina marknadsmässiga, företagsekonomiska och produktionstekniska mål och förutsättningar. Ny teknik är därför inte längre generellt tillämplig, som den var på den tiden då stora grupper av företag arbetade under ganska likartade förutsättningar. Den nya tekniken måste anpassas till varje företags förutsättningar

och produktionssystem. Därför behöver företagarna ofta hjälp med att söka, värdera, välja och praktiskt tillämpa den information som de har nytta av för att lösa problem, fatta beslut och utveckla företaget. Behovet av rådgivning med en sådan inriktning kan väntas fortsätta att öka. Det är framför allt de specialiserade större företagen — heltids- företagen — som efterfrågar och kan väntas komma att behöva mer av sådan rådgivning.

Behoven av rådgivning för värdering och tillämpning av informa- tion om ny produktionsteknik tillgodoses i dag i huvudsak genom marknadsmässiga lösningar inom jordbruket. Företagarna köper så- dana rådgivningstjänster från i första hand den av de olika bransch- erna och hushållningssällskapen organiserade rådgivningen. Tidigare erbjöd den statliga rådgivningen också sådana tjänster. Under de se- naste åren har de statliga insatsema kommit att begränsas till i huvud- sak trädgårdsnäringen och jordbruket i norra Sverige, där den av när- ingen organiserade rådgivningen inte är heltäckande.

I samband med genomförandet av olika statliga program och därtill hörande myndighetsutövning, t.ex. på miljöområdet och i samband med omställningen till ny livsmedelspolitik, ställs krav på företagarna att ändra och anpassa produktionstekniken. Dessa krav kan leda till be— hov av kunskapsutveckling som det är ändamålsenligt för staten att medverka till att de blir tillgodosedda.

Jordbruks- och trädgårdsföretagen och framför allt rådgivarna har behov av och efterfrågar i ökande omfattning synteser av produktions- teknisk forskningsinforrnation som underlag för lösning av problem och utveckling av produktionen. Lantbruksuniversitetet har inom sin inforrnationsverksamhet prioriterat arbete med sådana synteser. Det sker till allt större del på uppdragsbasis. Behovet av sådana synteser kompletterade med tillämpade försök och utvecklingsarbete väntas komma att ytterligare växa.

4.5.2. Rådgivning i företagsledning

I analyser och undersökningar om rådgivningsbehov under de senaste tio åren har slutsatsen varit att behoven är störst vad gäller kunskaps- utveckling och utökad rådgivning i företagsledning. Olika åtgärder har också vidtagits för att utveckla utbildning och rådgivning i före- tagsledning. Sådant utvecklingsarbete har bl.a. utförts och pågår inom jordbrukets och trädgårdsnäringens organisationer, Lantbruksuniver-

sitetet, Kungl. Skogs- och lantbruksakademien, Lantbruksstyrelsen —Jordbruksverket och Lantbruksskoloma.

Redan på 1960-talet konstaterade lantbruksorganisationsutredning- en att rådgivningen bör grundas på ekonomisk planering och kalky- lering. Uppbyggnaden av rationella lantbruksföretag och den succes- siva anpassningen av företagens produktionsformer måste baseras på ekonomiska bedömningar av skilda handlingsaltemitiv. Dessa bedöm- ningar måste omspänna företagets samtliga grenar. och hänsyn måste tas till utkomstmöjlighetema utanför företaget. I företagsledning en- ligt ett modernt synsätt ingår fortfarande planering, kalkylering och andra företagsekonomiska metoder som viktiga verktyg.

I facklitteraturen brukar företagsledning beskrivas som fyra åter- kommande moment:

* att utveckla affärsidé, sätta mål och bestämma strategi för före- taget, * att analysera förutsättningar och möjligheter i omvärlden, på marknaden, i företaget och dess resurser, i den tekniska utveck- lingen samt i den egna och familjens kompetens och situation, * att fatta beslut och handla, * att följa upp och analysera hela företagets ekonomi och utveck- ling.

Företagsledning i småföretag, som helt dominerar jordbruket och trädgårdsnäringen, är vanligen mera informell och ostrukturerad än i större företag. Inslaget av "papperslöst ledarskap" är stort. Jordbru- karen och trädgårdsföretagaren måste få sitt företag att fungera soci- alt, ekonomiskt, tekniskt och biologiskt under varierande väder- och marknadsbetingelser. Samordningsförmåga har ofta visat sig vara en avgörande faktor för ett bra företagsledarskap i lantbruket. För att klara företagsledningen behöver lantbrukaren färdigheter inom flera områden; ämneskunskaper i biologi, ekonomi och teknik, kunskaper i formell planering, praktiska färdigheter samt kunskaper om mark- nader och omvärlden.

Jordbrukarnas och trädgårdsföretagamas framtida behov av rådgiv- ning som stöd för sin företagsledning kan härledas bl.a. från det för- ändringstryck företagandet inom dessa näringar kan väntas bli utsatta för. En annan viktig utgångspunkt är företagarnas utbildningsbak- grund.

Genom avregleringen av jordbruksnäringen blir jordbrukets före- tag marknadsberoende på ett helt annat sätt än tidigare. Förutom stör- re prisvariationer än tidigare kommer troligen konkurrensen i alla led att bli hårdare. Vid en eventuell svensk EG-anslutning kan vissa regleringar komma att återinföras men å andra sidan kommer jord- bruket och trädgårdsnäringen att möta en hårdare konkurrens från producenter i andra länder inom den gemensamma marknaden. För att klara denna konkurrens behövs avsevärda produktivitetsförbätt- ringar. En viktig förutsättning för en sådan förbättring är att företags- ledningen utvecklas och anpassas till de förändrade förutsättningama i företagens omvärld. Både de företag som har för avsikt att fortsätta att i huvudsak producera jordbruksprodukter och de som är inriktade på att utveckla sina företag genom att helt eller delvis gå över till pro- duktion inom andra branscher är beroende av en effektiv företagsled- ning.

Jordbrukare och trädgårdsföretagare har liksom andra småföreta- gare vanligtvis mycket begränsad formell utbildning i företagsled- ning. I den grundläggande jordbruks- och trädgårdsutbildningen är företagsledning en liten del. Det beror främst på att grundutbildning- en i tid ligger kanske 5—10 år före starten som egen företagare. Elev- erna är inte motiverade eller mogna för en sådan utbildning. I vidare- utbildning och rådgivning har under de senaste åren företagslednings- frågoma tillmätts stor vikt.

Det är i första hand jordbruks- och trädgårdsföretagama själva och deras organisationer som har intresse av att behoven av rådgivning och kompetensutveckling inom området företagsledning tillgodoses. Det finns ett samband mellan rådgivning i företagsledning och de bok- förings-, resultatanalys- och deklarationstjänster som många jordbru- kare och trädgårdsföretagare köper. Bokföringen är det främsta hjälp- medlet och underlaget för att ekonomiskt följa upp och styra företa- gets verksamhet. Jordbrukamas egen organisation LRF Konsult lik- som privata bokföringsbyråer och banker med betydande kreditgiv- ning till jordbruket och trädgårdsnäringen har utvecklat rådgivnings— tjänster med tonvikt på den ekonomiskt inriktade företagsledningen.

Det finns också ett samband mellan hela företagets ledning och ut- veckling och den produktionstekniska och ekonomiska utvecklingen inom olika produktionsgrenar. Hushållningssällskap, branschorgani- sationer och privata konsulter har därför kommit att komplettera en från början främst produktionstekniskt inriktad rådgivning till att bli

en rådgivning som tar upp hela företagets ekonomiska och tekniska utveckling och ledning.

Trädgårdsnäringens Riksförbund erbjuder genom ett särskilt bolag rådgivningstjänster som omfattar såväl produktionsteknik som före- tagsledning. Lantbrukarnas Riksförbund utvecklar sedan den nya livs- medelspolitiken infördes nya tjänster inom området företagsledning och företagsutveckling. Tonvikten ligger på företagareutbildning och nya verksamheter i landsbygdsföretagen.

Sammanfattningsvis är jordbruks- och trädgårdsföretagamas behov av en utökad utbildning och rådgivning i företagsledning stora under 1990-talet. Genom en kvalificerad fortbildning kan företagarna inhäm- ta en allmänt ökad insikt och grundläggande kunskaper om företags- ledningen och dess betydelse som produktionsfaktor. Därutöver behö- ver många företagare tillgång till en individuell rådgivningsservice med kompetens i företagsledningsfrågor. En sådan individuell rådgiv- ning kan ha olika uppgifter. Den kanske viktigaste är att tillhandahålla jordbrukaren eller trädgårdsföretagaren ett "bollplank" mot vilket idéer och problemlösningar som rör företagets utveckling kan testas. Stöd kan också behövas för att utveckla metoder för resultatuppfölj- ning och analys av företagets utveckling. I samband med genomföran- det av större förändringar kan också behov av externt rådgivnings-

stöd och konsultstöd finnas, t.ex. i samband en omställning till helt eller delvis ny produktionsinriktning, vid större investeringar eller då de jordbrukspolitiska villkoren ändras.

5. Lantbruksskolomas verksamheter

5 .1 Inledning

I utredningens uppdrag ingår att undersöka förutsättningama för lant— bruksskoloma att bedriva rådgivning med ekonomisk och produktions- teknisk inriktning. Om det befinnes lämpligt att också lantbruksskolor- na ges möjlighet att bedriva sådan verksamhet, bör utredaren klargö- ra ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsema och skolorna samt un- dersöka möjligheterna för samverkan dem emellan.

Utredningen har tagit del av visst utredningsmaterial och erfarenhe- ter från den verksamhet med fortbildning och rådgivning för dem som är yrkesverksamma i jordbruks- och trädgårdsnäringama som re- dan har påbörjats vid några skolor. Vidare har besök gjorts vid fyra skolor.

5.2 Lantbruksskola - naturbruksgymnasium

Det finns för närvarande 39 lantbruks- och trädgårdsskolor. Av dessa är fem trädgårdsskolor. Vid sju av lantbruksskoloma finns såväl träd- gårds- som jordbruksutbildning. Jordbruks-, trädgårds- och skogs- bruksutbildningama (JST-utbildningama) inordnades år 1971 i gym- nasieskolan som tvååriga linjer. Skolöverstyrelsen övertog samtidigt rollen som tillsynsmyndighet från Lantbruksstyrelsen, som hade haft denna roll sedan år 1890.

År 1988 startades en försöksverksamhet med treårig gymnasial yr- kesutbildning. Naturbrukslinjen var en av ett tiotal försökslinjer. Riks- dagen antog år 1991 riktlinjer för en ny gymnasieskola och vuxenut- bildning, som infördes under år 1992 (prop. 1990/91:85, UbU 1990/91:16, rskr. 356). Den framtida jordbruks— och trädgårdsutbild- ningen inom gymnasieskolan ingår i naturbruksprogrammet, som är ett av fjorton yrkesförberedande program. I naturbruksprogrammet ingår förutom jordbruk och trädgård även skogsbruk, fiske och vattenbruk, djurvård, hästhållning och andra verksamheter som hör till naturbruk såsom miljö, energi m.m.

Landstingsskolomas ställning inom gymnasieskolan har närmast stärkts genom gymnasiereformen då landstingen kvarstår som huvud- män för bl.a. naturbruksprogrammet. Köp av utbildningar från lands- tingsskoloma blir i de flesta fall ekonomiskt förmånligt för primär- kommunerna.

5 .3 Vuxenutbildning och uppdragsutbildning

Få andra yrkesområden har haft så stor del av sin utbildning baserad på specialkurser som jordbruket och trädgårdsnäringen. Gymnasiere- formen innebär att specialkurser och påbyggnadskurser efter en kort övergångsperiod avförs från gymnasieskolan. Motsvarande utbildning- ar får i fortsättningen erbjudas inom ramen för de treåriga program- men i gymnasieskolan, inom den nya gymnasiala vuxenutbildningen och påbyggnadsutbildningen ikomvux eller inom högskolan. Påbygg- nadsutbildningen inom komvux har till syfte att ge utbildningsmöjlig- heter för de vuxna som genom ett frivilligt utbildningsåtagande vill höja sin kompetens inom det egna yrket eller på eget initiativ utbilda sig för ett nytt yrke.

Komvux är en utbildningsform inom den samhällsstödda vuxenut- bildningen. Genom beslut i början av 1980-talet blev den tillgänglig inom JST-sektom. Den huvudman som har ansvar för gymnasial ut- bildning har också haft huvudansvar för komvux. I den nya vuxenut- bildningen har kommunerna och landstingskommunema stor frihet att själva inrätta lokala kurser inom påbyggnadsutbildningen.

Kommunerna är inte skyldiga att betala ersättningar för vuxenut- bildningar som anordnas i annan kommun. Landstingsskolomas kon- kurrensfördel är att de kan erbjuda vidareutbildning av hög kvalitet till ett bra pris. Statsbidragen till vuxenutbildning har för budgetåret 1992/93 minskat vilket kommer att begränsa utrymmet även för kom- vuxutbildningar inom J ST-området.

Vid lantbruks- och trädgårdsskoloma bedrivs även vuxenutbildning — fortbildning på uppdragsbasis. Omfattningen framgår av tabell 5.1.

Arbetsmarknadsmyndigheten är för närvarande den störste enskil- de köparen av sådana tjänster. Även länsstyrelser, hushållningssäll- skap och andra organisationer och myndigheter genomför kurser i samarbete med skolorna eller förlägger kurser som genomförs i egen regi till skolorna. Vuxenutbildning genom kortkurser har ökat med drygt 25 % per år de senaste tre åren. Denna verksamhet är emel- lertid fortfarande en mindre del av skolornas totala verksamhet.

Tabell 5.1 Lantbruks- och trädgårdsskolomas vuxenutbildningar genom kort- kursverksamhet, 1989/90—1991/92 Antal Typ av utbildning Kurser Deltagare Komvuxutbildningar 142 1 846 Uppdragsutbildningar Länsarbetsnämnder 44 5 19 Andra uppdragsgivare 41 613 Totalt 1991/92 227 2 978 Totalt 1990/91 198 2 463 Totalt 1989/90 146 1 798

De korta kursema svarade under läsåret 1991/92 för ca åtta procent av det totala antalet elevdagar vid skolorna. Vuxenutbildningskursema hade följande inriktning under 1991/92 (andel av antal kursdeltagare):

Produktionsteknik 27% Företagsledning/företagsekonomi, data m.m. 36% Landsbygdsutveckling 30% Övri gt 7%

Lantbruks- och trädgårdsskoloma är inte ensamma om att hålla fort- bildningskurser för lantbrukare och trädgårdsföretagare. Genom den enkät till organisationer och myndigheter som utredningen genomfört har omfattningen av rådgivningsorganisationernas kursverksamhet kartlagts. Det redovisade antalet deltagare i kurser, som varit minst två dagar långa, framgår av tabell 5.2.

Tabell 5.2 Vidareutbildnings-Ifortbildningskurser arrangerade av lantbrukssko- lor och rådgivningsorganisationer, 1991/92

Deltagare

Or anisation Antal Andel Lantbruks-lträdgårdsskolor 2 800 15 Länsstyrelserna 9 900 51 Hushållningssällskapen 2 300 12 Husdjursföreningama 1 500 8 Slakteriföreningarna 900 5 IjRF Konsult 700 4 Ovriga (uppskattning) ca 1 000 5 Totalt 19 100 100

Vid en jämförelse mellan antalet deltagare i olika organisationers kur- ser bör uppmärksammas att lantbruksskolornas kurser genomgående är något längre än de fortbildningskurser andra organisationer håller. Den genomsnittliga kurslängden för skolornas kurser under läsåret 1991/92 var 13,5 dagar med en spridning mellan 40 och 500 timmar för komvuxkursema, 40 och 500 timmar för länsarbetsnämndskurs— ema och mellan 40 och 180 timmar för andra uppdragsutbildningar. En jämförelse kan som exempel göras med de kurser som länsstyrel- sernas lantbmksenheter har hållit inom ramen för omställningsråd- givningen. Dessa kurser med ca 4 500 deltagare under budgetåret 1991/92 hade en genomsnittlig längd av drygt en vecka.

Det förekommer ett nära samarbete mellan skolorna, länsstyrelser- na och de andra organisationer som bedriver kursverksamhet i sina rådgivningsprogram. Genom utredningens enkät har kartlagts antalet kursdagar, som resp. organisation genomfört i egen regi och förlagt till, genomfört gemensamt med eller köpt av lantbruks— eller träd- gårdsskola. Länsstyrelserna, som är den största kursanordnaren, har det mest omfattande samarbetet med skolorna. I första hand sker sam- arbetet genom att andra organisationer förlägger sina kurser till en skola eller att kurserna hålls gemensamt. Upphandling av kurser från skolorna är mindre vanlig.

Tabell 5.3 Samarbete på kursområdet mellan naturbruksskolor och andra orga- nisationer, 1991/92 Antal kursdagar Typ av samarbete Totalt Länssty- Hushålln.- Ovriga

reiser sällskap Kursdagar i egen regi

på skola 950 600 320 30 Gemensamma kursdagar 860 340 220 300 Kursdagar köpta från

skola 140 120 20 Summa 1 950 1 060 560 330 därav med lantbruksskola 1 750 950 470 330 därav med trädgårdsskola 200 110 90 -

Ett samarbete med andra organisationer i genomförandet av skolornas egna kurser förekommer också. Andelen externa lärare vid dessa kur- ser varierar mellan skolorna. Vanligen utnyttjas extema medverkan- den till minst hälften av det totala antalet kurstimmar. Fler av skolle-

darna bedömer att inslaget av extem kompetens i fortbildningen kom- mer att öka. Det kan vara svårt för skolorna att själva stå för den spe— cialistkompetens och nära kontakt med aktuella problem och frågeställ- ningar som t.ex. rådgivare har. Det kan i sammanhanget nämnas att liknande erfarenheter har gjorts i Danmark.

5.4. Utvecklingsmöjligheter för vidareutbildning och rådgivning

Utvecklingen vid lantbruksskoloma under de senaste åren visar att vidareutbildning av yrkesverksamma inom jordbruket och trädgårds- näringen genom korta kurser ökar i omfattning. Samtidigt har genom den nya gymnasieskolan förutsättningama för skolorna förändrats. Det är ännu inte klarlagt vilken omfattning vidareutbildning genom komvux kommer att få. En trolig utveckling är att de tidigare för- mellt skarpa gränserna mellan komvux-, arbetsmarknads- och upp- dragsutbildning kommer att mjukas upp. Kommunernas inflytande över vidareutbildningen inom JST-sektom har ökat genom att stats- bidragen för komvux förmedlas genom kommunerna.

Utrymmet för egna initiativ från lantbruksskoloma och deras hu- vudmän när det gäller att utveckla verksamheten har ökat genom de förändringar som sketti gymnasie- och vidareutbildningen. Flera lant- bruksskolor har under de senaste åren varit aktiva först med att ut- veckla det nya naturbruksprogrammet för gymnasieskolan och nu ock— så för att vidareutveckla fortbildning- och vidareutbildning för dem som redan är yrkesverksamma inom skolornas kompetensområden. Utvecklingen av ny kompetens och nya utbildningar för redan yr- kesverksamma sker på olika sätt. En grupp av skolor har skickligt ut- nyttjat de olika möjligheter som finns att finansiera fortbildningskur- ser för lantbrukare genom i första hand komvux, arbetsmarknadsut-

bildningen och de medel länsstyrelserna disponerar för utbildning i samband med olika statliga program inom livsmedelspolitiken. Även kurser som till stor del finansieras genom kursavgifter har också ut- vecklats, ofta i samarbete med kursdeltagarna. Av naturliga skäl har det varit enklast att externt finansiera nya kur-

ser i de delar av landet, där det funnits störst möjligheter till statlig fi- nansiering genom arbetsmarknads-, livsmedels- och regionalpolitiken, dvs. i norra Sverige. Flera skolor där har under de senaste åren ut-

vecklat ett nära samarbete med de berörda statliga myndigheterna bå- de när det gäller olika utbildningar och utvecklingsprojekt med an- knytning till lantbruket och landsbygden.

Det finns också exempel på lantbruksskolor i södra Sverige som kunnat utveckla och genomföra kurser för företagare som själva stått för kostnaderna. Erfarenheterna är att det finns lantbrukare och inte minst trädgårdsföretagare som är beredda att betala för kurser av hög kvalitet som är väl anpassade till deras ofta högt ställda krav på inne- håll. Flera landsting i Syd- och Mellansverige har utrett eller håller på att utreda möjligheterna att vidga lantbruksskolornas verksamhet med bl.a. vidareutbildning.

Lantbruksskoloma har flera starka sidor som kan utnyttjas i fort- bildningssammanhang men också i rådgivningssammanhang. Den största tillgången är antagligen att skoloma har den pedagogiska kom- petens, som är en grundförutsättning för all utbildning och kunskaps- överföring. De fysiska resurser som finns i skoljordbruk, ändamåls— enliga undervisningslokaler samt internat och restaurang gör skolorna attraktiva som kursplatser. Vidare har skolorna ofta god förankring och good will bland jordbrukarna och deras organisationer. Genom naturbruksprogrammet har dessa kontaktytor vidgats till nya grupper. I varierande omfattning: tar skolorna initiativ till och del i genomfö- randet av försök och utvecklingsarbete på jordbruks- och trädgårds- området eller på andra områden som omfattas av naturbruksprogram- met. Det är en fördel för skolorna, när de ska utveckla fortbildnings— verksamheten, att ha väl fungerande kontakter och verksamhet med anknyming till försök och tillämpad forskning. Likaså är ett väl fun- gerande samarbete på rådgivnings- och utbildningsområdet med andra organisationer och myndigheter med anknytning till de areella näring- arna en tillgång både när det gäller rekrytering av deltagare, plane- ring, finansiering och genomförande av kurser.

Det finns också faktorer som kan försvåra för lantbruksskoloma att ta på sig nya uppgifter. Deras huvuduppgift är att genomföra gymna- sieutbildningar inom naturbruksprogrammet. Vidareutbildning och därtill knuten verksamhet kan därför endast bli en kompletterande uppgift. Skolornas kompetens är också i första hand anpassad efter de krav som gymnasieutbildningama ställer. Skolornas geografiska läge är inte alltid sådant att det är möjligt att förlägga kurser som rekry- terar deltagare från t.ex. ett helt län dit. Lantbruksskolor i Norrland

har löst det problemet genom att förlägga kurser för lantbrukare på olika platser i länet varhelst efterfrågan finns.

För att lantbruksskoloma ska kunna utvecklas till att bli ett kompe- tenscentrum för vidareutbildning av yrkesverksamma inom de gröna sektorerna och för rådgivning behöver den antagligen specialisera sig på något område och därigenom bli attraktiv som kursanordnare in- om ett större geografiskt område än länet. En viss sådan specialise- ring förekommer redan. Exempelvis har en skola i norra Sverige byggt upp kompetens inom produktion och förädling av getmjölk och har därigenom blivit ett kompetens- och utvecklingscentrum för en liten bransch inom hela norra Sverige. Andra skolor har specialiserat

sig på fjäderfäskötsel, svampodling, svinproduktion osv. Även gym- nasieutbildningama inom naturbruksprogrammet ställer krav på viss specialisering. Genom specialisering kan också för vidareutbildning och annat utvecklingsarbete värdefulla forskningskontakter etableras. Några skolor håller på att utvecklas i riktningen att bli resurscentra för kunskapsförsörjningen till länets jordbruk. Till dessa skolor knyts både rådgivning och utbildningsverksamhet. Olika organisations- och samarbetsformer prövas. I några län, bl.a.Värmland och Gotland, har ett sådant samarbete kommit så långt att andra organisationer, hushåll- ningssällskap resp. länsarbetsnämnd, lokaliserat verksamhet till lant- bruksskolan. De skolor som på detta sätt börjat dra till sig rådgiv- nings- och olika fomier av utvecklingsverksamhet i anslutning till vi- dareutbildning och skoljordbruk kan ha goda förutsättningar att så småningom bli resurs- och kompetenscentrum på naturbruksområdet.

5.5. Avslutande synpunkter

Det finns ett växande behov av vidareutbildning och kompetensutveck- ling bland dem som är yrkesverksamma i landsbygdens näringsliv i vilket jordbruket och trädgårdsnäringen tillsammans med skogsbruket fortfarande är dominerande. Motsvarande behov finns också inom de andra sektorer som omfattas av naturbruksutbildningen. Många olika organisationer, myndigheter och företag bedriver verksamhet, som från olika utgångspunkter syftar till att utveckla olika delar av de are— ella näringama och näringslivet på landsbygden. Gemensamt för flera av dessa aktörer är att de är för små för att de effektivt skall kunna bygga upp egen kompetens och resurser för en kvalificerad kunskaps-

utveckling och -överföring. I många fall sker ett branschvis samar- bete i större regioner eller för hela landet. Samtidigt finns det också ett behov att vara väl förankrad i det egna verksamhetsområdet. Där- för bör det ligga i organisationemas och myndigheternas intresse att ha tillgång till ett lokalt förankrat kunskapscentrum som de kan sam— arbeta med och köpa tjänster av när det gäller kvalificerad kunskaps- överföring.

Det finns redan lantbruksskolor som är på väg att utvecklas till att bli ett kunskapscentrum som erbjuder bra fortbildningskurser och som bör vara intressanta för andra organisationer att samarbeta med även i rådgivningssammanhang. Gemensamt för dessa skolor är att de själva mycket aktivt har arbetat för att växa in i den rollen. Ett aktivt stöd från huvudmannen, landstinget har också varit nödvändigt.

Första steget i ett samarbete med andra är inom det område där sko- lorna normalt är bäst, dvs. utbildning. På fortbildningsområdet kan nämligen de myndigheter och organisationer som med olika syften

beställer och genomför sådana kurser tämligen omgående tjäna på ett samarbete. Ett samarbete måste utgå från förutsättningen att de orga-

nisationer som samarbetar har olika motiv och målsättningar med sina fortbildningsprogram. Börjar någon inblandad i samarbetet i första hand se till fördelar för den egna organisationen på de andras bekost- nad förlorar samarbetet sin affärsmässighet och upphör. De samarbets- vinster som finns gäller i första hand kartläggning av fortbildnings- behov, samordnade kursprogram, viss gemensam marknadsföring av kurser och ökad flexibilitet i genomförandet av kurser när det gäller att utnyttja den samlade kompetensen i de olika organisationerna.

Det är inte självklart att lantbruksskoloma har en ledande roll i ett samarbete på fortbildningsområdet. I flera län fungerar samarbetet bra sedan länge genom insatser från länsstyrelsernas lantbruksenheter. Finns redan ett väl fungerande samarbete bör det naturligtvis fortsät- ta. Lantbruksskoloma kan i de fallen i första hand profilera sig på den pedagogiska sidan och som en effektiv utförare av egna, och av andra organisationer köpta, kurser.

Det utvecklingsarbete och den forskningsanknytning som olika or- ganisationer och myndigheter svarar för är en resurs för ett län eller en region. Ofta bedriver olika organisationer utvecklingsarbete och forskningskontakter inom näraliggande problemområden. Olika pro- jekt och försök med koppling till den tillämpade forskningen eller an- nat utvecklingsarbete inom jordbruket och trädgårdsnäringen genom-

förs också. Genom ett ökat samarbete som kan leda till att mer av så- dan verksamhet så långt möjligt koncentreras till exempelvis en lant- bruksskola kan tillgängligheten för resultaten öka i länet. Skolan och den vidareutbildning och fortbildning som är förlagd dit kan dra nyt- ta av de resurser och den forskningsanknytning som finns i de olika projekten. Lantbruksskoloma kan därigenom bli en knutpunkt i det nätverk av kontakter med lantbruksforskningen vid Sveriges lant- bruksuniversitet (SLU) och med annat utvecklingsarbete som berör länet eller skolans kompetensområde. Vidare kan det bli naturligt att rådgivningsverksamhet utvecklas vid skolorna

.4- ut"-' 3'. vid '='-it "iii";

frtm; elpanna-amt 1.2: .i- .....—t..fru.'.-i ; ":l :. &” .1 mdste”. .f'ä frå-*. en» musik:: " r . ..i "it.-"JF. . .vrr' . ... . ut 7244 7 j-.'t._l..i" 15% ' . bär.-:l B.. 'i'-.ui

.. '. .- .'.* ..—.-.*- ile'fUd ..,—_ .l i- ."! i.”. _t ht '.,l :.. ,- .a

'- ;.f' n m.m tr.-: till"!

Anta-m=," rl- .. put-titan" ”';?"—

w'L .- .l'.l . ':-

rr'... —,,.'.l'i :*, *:.i - '-. - : ll". mag.: rr '..—"1)-"*"-—;A__.u| :..",j-tje. i;.l ”; -, in”. ., - . tat .te-= ut:. . .;t :=.» .nu? -.—='. t .t.'.' ?>"-.""!hvt. rs '

' - .. : ', |._. Fell-3.2 : TMM-Tu'— N':

åt:-"'ta nf . "” . ._|' 12. ' "* _u. -. 'rl ,,. - . . _

gurgin ,.t,» -, ". rt- ' -' ' '"

:yp peg. "it-a [. '_ M' .* ._'-

x - -

[IH Juul-fw at rut—' '- . VL ' : - .- Wh: fn.-å? FWÖ'F Thi-= .I- dgr—G.? ..,;1' ÖJ u -_.tt) l- Utl l1' " ”kl.; tilt.” . fin..) '. ' -' :. Pct

6. Jordbrukets och trädgårdsnäringens utveckling

6.1. Sektom i samhällsekonomin

Jordbruket och trädgårdsnäringen har haft en snabb ökning av arbets- produktiviteten. Nästan hela ökningen har varit en följd av ökad kapi- talintensitet. Arbetsinsatsen i jordbruket och trädgårdsnäringen har halverats sedan år 1970, medan sektorns andel av BNP minskat med drygt en tredjedel. Kapitalstocken ökade en halv gång under l970-ta- let men har sedan varit i stort sett oförändrad. Produktionen ökade långsamt under 1970-talet och ökade därefter i en snabbare takt under inledningen av 1980-talet. Därefter har en viss produktionsminskning skett bl.a. som resultat av olika statliga åtgärder för att minska export- produktionen.

Tabell 6.1 Jordbrukets och trädgårdsnäringens andel av BNP och arbetskraften, l970—1990 Procent

1 970 1980 1 990

Jordbruk och trädgårdsnäring

Andel av BNP 2,6 1,9 1,6 Andel av arbetskraften 5,5 3,8 2,5 Livsmedelsindustrin

Andel av BNP 2,8 2,3 2,0 Andel av arbetskraften 2,6 2,1 2,1

___—___

I livsmedelsindustrin har produktionen haft en praktiskt taget oföränd- rad volym under hela perioden. Kapitalstocken har växt samtidigt som arbetsvolymen har minskat något. Ökningen av arbetsproduktivi- teten har varit relativt långsam.

6.2. Strukturutvecklingen

En snabb teknik- och strukturutveckling har pågått i jordbnket under en lång följd av år. Under en 20-årsperiod har norrnskördana i växt- odlingen ökat med mellan 20 och 60 % för olika grödor. Mölkavkast- ningen per ko har under samma period ökat med ca 50 %. Den teknis- ka utvecklingen tillsammans med den ekonomiska samhällsrtveckling- en har lett till fortgående strukturförändringar. Några av huvuddra- gen redovisas i tabell 6.2.

Tabell 6.2 Strukturutvecklingen i jordbruket, 1970—1991 Antal 1970 1980 1991 Företag, alla 155 000 118 000 93 500 Företag, större än 30 ha åker 25 300 29 200 20 000 Åkerareal, milj.ha 3,03 2,95 2,79 Företag med nötkreatur

(inkl. mjölkkor) 108 000 70 500 46 000 Företag med mjölkkor, alla 95 900 44 000 22 900 Företag med minst 25 mjölkkor 3 100 6 600 8 400 Mjölkkor 700 000 656 000 528 000 Företag med svin, alla 57 500 26 000 13 500 Företag med minst 500 svin 460 1 030 1 100 Svin, milj. 2,07 2,62 2,20

Snabbaste minskningen har skett av antal företag med svin och mjölk- produktion, som halverades både under 1970- och 1980—talet. Antalet nötkreatursföretag minskade med en tredjedel under båda decennier- na. Antalet nötkreatursföretag utan mjölkkor ökade med 18 000 un- der 1970- talet och minskade med 7 000 under 1980-talet.

Under de senaste åren har antalet företag med mjölkproduktion lik- som antalet mjölkkor minskat i en snabbare takt än tidigare. Däremot har antalet nötkreatursföretag utan mjölkkor ökat från 21 000 till 23 000 företag. Även det totala antalet företag, åkerarealen samt an- talet svin och svinföretag har minskat snabbare under de senaste åren än tidigare under 1980-talet. Strukturförändringama har med andra ord skett i en, jämfört med tidigare, något högre takt.

Den viktigaste strukturella förändring som skett inom vixtodlingen under senare år, är att spannmålsodlingen minskat i omfattning med

ca 400 000 ha. I stället har arealen träda och annan obrukad åker ökat i omfattning bl.a. till följd av de statliga programmen för att minska produktionen. En annan förändring av strukturell karaktär är att en ökad andel av den öppna växtodlingen bedrivs vid deltidsföretag. An- talet företag med större arbetsbehov än 1 600 timmar i vilka växtod- lingen är den dominerande driftsinrikmingen är endast ca 3 000.

Av diagram 6.1 framgår att närmare 90 % av heltidsföretagen i jordbruket har djurproduktion.

Diagram 6.1 Jordbruksföretagens fördelning efter driftsinriktning och arbetsbe—

hov, företag med mer än 2,0 ha åker, 1991

Jordbrukstöretagens tördelnlng efter drlttsinrlktnlng och

arbetsbehov 1991 Antal

35000

Arbetsbehov. tim El -799

30000

25000

20000 El soo-1599

15000 .253:1600-3199

10000

3200-

Växtodling Husdjur Blandat Småbruk 1)

1) Mindre arbetsbehov än 400 timmar

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden har genom Statistiska cen- tralbyrån (SCB) genomfört en studie av sambandet mellan arbetsbe- hovet i jordbruket och företagarefamiljemas sysselsättning. Undersök- ningen omfattade ett statistiskt urval av företag med mer än 5,0 ha åker 1990. I tabell 6.3 redovisas hur några av jordbrukets produk— tionsresurser och produktionen fördelas mellan olika typer av jord- bruksföretag.

Tabell 6.3 Jordbrukets resurser och produktion vid olika företagstyper, företag med mer än 5,0 ha åker, 1990 Andel procent av

Typ av företag Summa Pensio- Fritids Deltids Heltids närs Mindre Större Mindre Större Företag 15 21 14 20 9 21 100 Areal åker, ha 9 9 12 31 5 34 100 Mjölkkor 4 35 61 100 Övriga nöt 6 2 6 34 3 49 100 Svin 4 5 40 2 49 100 Får 7 18 24 33 7 11 100 Spannmål, oljev., ha 9 8 13 32 6 32 100 Vall, grönfoder, ha 9 9 9 30 5 38 100 Outnyttjad åker, ha 12 22 18 24 8 16 100

Vid pensionärsföretagen bedrivs en obetydlig del av animalieproduk- tionen men närmare 10 % av den öppna växtodlingen. Fritidsföreta- gen, som har ett arbetsbehov i lantbruket som är mindre än 800 tim- mar svarar också för knappt en tiondel av växtodlingen. De mindre deltidsföretagen har ett beräknat arbetsbehov i lantbruket på mellan 800 och 1 600 timmar och vid dessa företag dominerar också spann- målsodlingen. De större deltidsföretagen har ett arbetsbehov på mer än 1 600 timmar samtidigt som företagarefamiljen har inkomst av tjänst eller annat företagande än jordbruk. Vid dessa företag produce- ras cirka en tredjedel av både den totala animalie- och den totala vege- tabilieproduktionen. De små heltidsföretagen är företag med ett beräk— nat arbetsbehov, som är mindre än 1 600 timmar men där familjen inte har annan sysselsättning än i lantbruket. Företagen i gruppen sva- rar för en liten del av produktionen. Vid de större heltidsföretagen, som består av ca 16 000 företag, bedrivs mer än hälften av animalie- produktionen och cirka en tredjedel av spannmålsodlingen. Endast 16 % av den outnyttjade åkern finns i denna grupp av företag.

Av de registrerade jordbruksföretagen med mer än 5,0 ha åker be- drev under år 1990 drygt 20 % annan verksamhet än jord- och skogs- bruk i företaget. De vanligaste driftsgrenama var olika former av en- treprenadverksarnhet, tjänster inom jordbruk och skogsbruk, hästverk- samhet, verkstadsrörelse och gårdsförsäljning.

Den svenska trädgårdsnäringen har genomgått en omfattande struk— turförändring under de senaste årtiondena. Liksom på jordbrukets område, karaktäriseras utvecklingen av storlekstationalisering och spe- cialisering. Totalt ca 30 000 personer är sysselsatta vid trädgårdsföre- tagen, varav ca 70 % arbetar högst 400 timmar per år i näringen.

Växthusodling bedrivs vid 1 460 företag med en sammanlagd areal av 328 ha. Under 1980-talet har den totala växthusarealen i landet minskat, medan medelarealen per företag har ökat med ca 20 %. Ge- nom en effektivare produktion och högre avkastning per arealenhet har produktionsvolymen varit oförändrad eller t.o.m. ökat. Nybyggna- tionen har minskat under den senaste femårsperioden främst på grund av försämrad lönsamhet. Hälften av all Växthusodling är lokaliserad till Skåne. Tomat och gurka, som är de viktigaste grönsakskulturema under glas, upptar något mer än en tredjedel av växthusarealen.

Prydnadsväxtodling i växthus innefattar krukväxter, snittblommor, lökblommor och utplanteringsväxter. På cirka en tredjedel av växthus- arealen odlas krukväxter vid närmare 700 företag. Jämfört med grön- saksodlingen är krukväxtodlingen mer kapital- och arbetsintensiv.

Snittblomsterarealen har i stort sett halverats under den senaste tio- årsperioden. Av produktionen svarar ett 25-tal företag främst i stor- stadsregionema för ca 70 % av produktionen.

Trädgårdsproduktionen på friland omfattar ca 12 000 ha samt där- utöver ca 12 000 ha konservärtor. Arealen är i stort densamma som i början av 1980-talet. Antalet odlare har minskat med drygt 10 % till 3 450 år 1990. Köksväxtodlingen står för ungefär halva frilandsare- alen. Morötter, lök, isbergssallat och vitkål är de viktigaste växtsla- gen.

Bärodlingen, som geografiskt är spridd över landet, utgörs till näs- tan 70 % av jordgubbar, medan svarta vinbär och hallon svarar för resten. Det är vanligt att bär- och köksväxtodling drivs i kombination med jordbruk.

Fruktodlingen ökade svagt mellan åren 1981 och 1987 till ca 3 100 ha. Därefter har arealen minskat med en fjärdedel delvis till följd av de röjningsbidrag som staten beviljat i samband med att ett tidigare importstopp för äpple och päron hävdes. Många av företagen har ny- planterat, varför skördevolymen kan bli lika stor som tidigare.

Plantskoleproduktionen omfattar i dag ca 750 ha. En minskning av den totala produktionen har skett bl.a. till följd av minskat bostadsbyg- gande. Produktionen av perenner och lövfällande träd har dock ökat.

Det totala produktionsvärdet för trädgårdssektom har beräknats till 2,8 miljarder kronor för år 1990, varav växthusodlingen svarade för ca 60 %. Jordbrukssektoms totala produktionsvärde har för samma år beräknats till ca 28 miljarder kronor varav animalieproduktionen sva- rade för ca 70 %.

6.3. Avslutande synpunkter

Hela det svenska näringslivet är för närvarande inne i en period av omfattande strukturförändringar. Även jordbruket och trädgårdsnär- ingen påverkas starkt. Den nya livsmedelspolitiken är också en driv- kraft som leder till förändringar inom jordbruksnäringen genom att den blir mera konkurrensutsatt än tidigare.

Blir Sverige medlem i EG kommer både jordbruket och trädgårds- näringen att möta en hårdnande konkurrens på en större marknad. Inom båda näringarna behövs betydande effektiviseringar för att möta en sådan konkurrens. Jämfört med näringar i mera konkurrensutsatta branscher innebär en EG-anslutning betydligt större krav på anpass- ning för jordbruket och trädgårdsnäringen.

Livsmedelskommissionen har i sitt delbetänkande SOU l992z87 be- dömt att kostnadsanpassning samt produkt- och marknadsutveckling är nödvändiga förutsättningar för att de svenska jordbruksföretagen skall kunna bli konkurrenskraftiga inför en EG-anslutning. Betydande rationaliseringar och kostnadsminskningar i livsmedelskedjans alla led behövs under tiden fram till en anslutning. Olika bedörrmingar leder fram till att kostnadssänkningar i storleksordningen 25 % kommer att bli nödvändiga i många företag. Framförallt i företag med animalie- produktion bedöms behovet av effektiviseringar vara stort.

Även från den inhemska marknaden och från politiskt håll ställs krav på teknisk och ekonomisk förändring av produktionen. Det sker genom skärpta krav på livsmedelskvalitet, djurskydd och miljöhänsyn i produktionen.

Det mesta talar för att jordbruket och trädgårdsnäringen kommer att bli utsatt för ett starkt produktionstekniskt förändringstryck kombi- nerat med ett mycket starkt ekonomiskt tryck genom hårdnande kon— kurrens troligen på en större marknad. Särskilt sårbara i den föränd- ringsprocess som kan förutses blir de jordbruks- och trädgårdsföretag som för närvarande är helt beroende av försäljningen av jordbruks-

och trädgårdsprodukter med låg förädlingsgrad. De mindre företagen och de diversifierade företagen kan troligen lättare klara omställning— en men kraven på miljöhänsyn och produktkvalitet är desamma. Beho- ven av fortbildning och rådgivning kommer att bli stora bland de före- tagare och andra sysselsatta i jordbruket och trädgårdsnäringen som tänker ge sig i kast med de krav på omställning och anpassning som kan förutses. '

7. Rådgivningen i några andra länder

7.1. Inledning

Rådgivningen till jordbruket inom EG omfattas inte av den gemensam- ma jordbrukspolitiken utan är varje lands nationella angelägenhet. Rådgivning är ett av de områden som tillåts bli finansierat genom na- tionella stöd. I utredningens uppdrag ingår att analysera rådgivning- ens omfattning, inriktning och organisation i några med Sverige jäm- förbara medlemsländer inom EG.

Rådgivningsverksamhet inom jordbruket och trädgårdsnäringen har i varje land utvecklats i olika organisatoriska former. Gränsdrag- ningen mellan rådgivningsverksamhet och annan verksamhet exempel- vis utbildning, tillämpad forskning och statlig myndighetsutövning är olika från land till land. Formerna och målen för statens medverkan i lantbruksrådgivningen och dess finansiering varierar också. Den föl- jande beskrivningen grundas främst på material från OECD samt kon- takter med i första hand Danmark, Nederländerna, Tyskland och Storbritannien.

7.2. Översikt

7.2.1 Huvudmannaskap I många länder bedrivs jordbruksrådgivning i statlig eller delstatlig regi exempelvis i Storbritannien, Belgien, Spanien, Portugal, USA, Kanada, Australien, Japan och bland de nordiska länderna i Norge och i Sverige. I Republiken Irland bedriver staten rådgivning i ett sär- skilt bolag. I Nederländerna pågår en övergång från en helstatlig organisation för produktionsteknisk rådgivning till en organisationsforrn, där sta- ten och näringen samarbetar i en ny självständig organisation. Ekono- misk och företagsinriktad rådgivning svarar näringen för med finansi- ellt stöd från staten. I Frankrike är rådgivningen starkt decentralise— rad och samordnas centralt genom olika utvecklingsprogram. Dessa program samordnas antingen genom olika branschinstitut för tilläm- pad produktionsteknisk forskning eller av organisationer inom jord-

bruksnäringen. Staten och näringen styr verksamhetens inriktning ge- nom ett gemensamt nationellt organ, ANDA (Association national pour le développement Agricole).

I Schweiz har varje kanton sin lösning. Olika blandningar av huvud- mannaskap mellan staten och jordbrukamas organisationer förekom- mer. I Tyskland van'erar organisationen mellan de olika staterna. I den södra delen av landet har delstatema ansvaret för jordbruksråd- givningen, medan de halvstatliga lantbrukskamrama organiserar råd— givningen i de norra delstaterna.

Näringens egna organisationer har huvudansvaret för rådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen i ett antal länder. Verksamheten bedrivs med statligt stöd och inflytande som varierar i omfattning. I Danmark är det landbo- och husmandsforeningeme som organiserar rådgivningen och i Finland de finska och svenska hushållningssällska- pen.

I de flesta länder, liksom i Sverige, är den rådgivning som organi- seras av staten eller med statsstöd bara en mindre del av det totala ut- budet av rådgivning till jordbruks- och trädgårdsföretagen. Rådgiv- ning som har direkt anknytning till kommersiell verksamhet bedrivs naturligtvis i alla länder av de företag som bedriver resp. affärsverk- samhet. Rådgivning som är förknippad med produktionsteknisk eller ekonomisk service bedrivs i varierande omfattning tillsammans med av staten organiserad eller stödd rådgivning. Det är ett förhållande som försvårar jämförelser mellan länder.

7.2.2 Finansiering Ett statligt huvudmannaskap behöver inte innebära att staten står för hela kostnaden för verksamheten. I många länder har staten från mit- ten av 1980-talet börjat dra ner anslagen till jordbruksrådgivningen och kräver också en ökad medfinansiering från företagarna eller de- ras organisationer. Den rådgivning som staten är engagerad i kan delas upp i två huvudgrupper efter hur staten medverkar i finansie- ring och genomförande. I det första fallet bedriver staten rådgivning i egen regi. I några OECD-länder bedriver staten rådgivningsverksamhet utan att ta betalt för utförda tjänster. Denna form av statlig rådgivning förekommer i bl.a. USA med undantag för någon delstat, bl.a. Kalifornien, vissa förbundsstater i Tyskland, Belgien, Schweiz, Australien, Kanada och

Japan. I Norge är också den offentliga rådgivningen fortfarande nästan helt finansierad av staten.

Staten kan också liksom är fallet i Sverige bedriva rådgivning i egen regi men till en del ta betalt för utförda tjänster. Det är vanligt- vis i första hand den individuella rådgivningen som är avgiftsbelagd. Förutom i Sverige (1984) infördes under senare delen av 1980-talet avgiftsfinansiering i bl.a. Nya Zeeland (1986) samt England, Skott- land och Irland (1987). Kraven på självfinansiering har efterhand skärpts. I Nya Zeeland och Irland har sedan avgiftsfinansiering först infördes en omfattande omorganisation av verksamheten genomförts. I det andra fallet finansierar staten rådgivning eller köper staten rådgivningstjänster för sina behov av en icke statlig organisation, som ofta har nära anknytning till jordbruket och trädgårdsnäringen. I fle- ra länder har ett sådant system funnits i många år och rollfördelning- en mellan staten och rådgivningsorganisationen är stabil. Vid jämförel- ser med länder, där staten bedriver en egen rådgivningsverksamhet, bör beaktas att i dessa länder är gränsdragningen mot kommersiell och privat rådgivning en annan. De statliga rådgivningsorganisatio- nema arbetar ofta med inriktning på de av staten prioriterade frågor— na medan de icke statliga organisationema har en bredare verksam- het.

En förändring som har inträffat under de senaste åren är att jord- brukama och andra som utnyttjar rådgivningsorganisationemas tjäns- ter får betala för allt fler tjänster, eftersom staten minskar sin andel i finansieringen. En sådan utveckling pågår i bl.a. Frankrike, Danmark och Finland. År 1990 finansierades rådgivningen i dessa länder med statsbidrag som täckte ca 25, 30 resp. 40 % av den totala finansiering- en av organisationemas rådgivningsverksamhet. I andra länder har en förändring av rådgivningens organisation och finansiering nyligen ge- nomförts eller håller på att genomföras. Det gäller exempelvis Neder- ländema, där en ny organisation började sin verksamhet år 1990. Un- der lO-årsperioden 1993—2003 skall jordbrukets andel av finansiering- en öka med fem procentenheter per år så att staten och jordbruksnär- ingen står för halva kostnaden var vid periodens slut. Huvuddelen av näringens finansiering beräknas ske genom kollektiva avgifter och endast ca en tredjedel genom avgifter på utförda tjänster.

7.2.3 Samband mellan rådgivning, utbildning och forskning Rådgivningsverksamheten har i industriländema olika stark koppling till utbildning och forskning. En stark koppling till universitet och högskolor finns i USA och Skottland. I Schweiz är i 15 kantoner råd- givningen administrativt knuten till lantbruksskoloma. I Tyskland medverkar rådgivare i jordbruksutbildningen. I de flesta länder finns ett välutvecklat samarbete mellan rådgivningen och lantbruksuniver- siteten, tekniska och ekonomiska forskningsinstitut, försöksstationer och försöksgårdar, lantbrukslaboratorier etc. I de länder där rådgiv- ningen är starkt knuten till forskning och utbildning ligger tyngdpunk- ten i verksamheten ofta i forskningsinformation och fortbildning. I den organisationsanknutna rådgivningen läggs större vikt vid enskild rådgivning medan den myndighetsanknutna rådgivningen synes vara mera flexibel i val av metoder, eftersom arbetsuppgiftema varierar från tid till annan. Omfattningen av statens stöd till forskning, utbildning och rådgiv- ning har kartlagts av OECD i samband med beräkningar av jordbruks- stödets omfattning i olika länder, de s.k. PSE-beräkningama. Någon jämförbar uppgift om rådgivningspostens storlek i olika länder har inte gått att ta fram. Det sammanlagda stödet till forskning, utbildning och rådgivning år 1988 uttryckt i miljoner Ecu (år 1988 var 1 Ecu =7,43 Skr) var följande i några länder:

Belgien 71 Nederländerna 239 Danmark 86 Norge 63 Finland 112 Storbritannien 434 Frankrike 600 Sverige 1 13 Irland 42

Jämfört med EG-ländema investerar Sverige liksom Finland och Nor- ge förhållandevis stora belopp i forskning, rådgivning och utbildning med hänsyn till jordbrukssektoms storlek.

7.3. Länderexempel från EG

7.3.1. Inledning

Nationellt stöd till rådgivning m.m. är förenligt med EG:s bestämmel- ser om den gemensamma jordbrukspolitiken. Enligt EG:s rådsförord- ning 2328/91 om effektivitetsförbättringar i jordbrukssektorn får medlemsstatema ge stöd för kompetensutveckling bland företagare, familjearbetskraft och anställda i jordbruket. Medel för finansiering kan även utgå från EG:s jordbruksfond. Stödet avser yrkesmässig vidareutbildning med anknytning till förändringar som sker till följd av åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Exempel på sådana åtgärder är extensifiering, investeringsstöd och nyetablering. Stöd till kompetensutveckling ingår också i EG:s regionala stöd som finansieras från de s.k. strukturfondema, dvs. jordbruksfonden, den regionala och den sociala fonden. I riktlinjerna för de stödområden, sk. Sb områden, som EG-kommissionen godkänt ingår i samtliga om- råden kompetensutveckling som ett prioriterat ändamål (90/557— 90/592/EEC).

Eftersom rådgivningsverksamheten inte är en del av den gemensam- ma jordbrukspolitiken varierar dess omfattning, utformning och finan- siering mellan olika medlemsländer, vilket framgår av de föregående avsnitten. I det följande redogörs översiktligt för hur rådgivningsverk- samheten är utformad och har förändrats i några EG-länder som har bedömts vara intressanta för en jämförelse med Sverige.

7.3.2. Danmark

Det danska jordbruket är exportinriktat. Två tredjedelar av jordbruks- produktionen exporteras, varav hälften till andra EG-länder. Jordbru- ket svarar för cirka en fjärdedel av Danmarks samlade export. Anta- let företag i jordbruket är 84 000, varav mer än hälften är deltidsföre- tag (1990). Åkerarealen uppgår till i genomsnitt 33 ha per företag. 80 % av produktionen kommer från de 20 % av företagen som är störst. Animalieproduktionen dominerar och svarar för 75 % av det totala produktionsvärdet. Jordbruket bidrar med 3,4 % av BNP och svarar för ca 6 % av sysselsättningen.

I Danmark administreras den jordbruksfackliga rådgivningen av lantbrukets egna organisationer landbo- och husmandsföreningama med ekonomiskt stöd från staten. Dessa organisationer som har till-

sammans ca 70 000 medlemmar organiserar ca 90 lokala rådgivnings- centraler. Det är vanligt att de två organisationerna samordnar rådgiv- ningsverksamheten på lokalplanet. Inom organisationen finns totalt drygt 3 000 anställda. Det stora antalet anställda beror på att förutom rådgivningen genomförs en omfattande service och utbildningsverk- samhet.

Den övergripande målsättningen (affärsidén) för den danska lant- bruksrådgivningen är att bistå det största möjliga antalet lantbrukare— familjer med att förbättra deras företags- och privatekonomi, för- bättra deras arbetssituation och trivsel, framställa kvalitetsprodukter och främja hänsynen till miljö och etik i lantbruket.

Målet för rådgivningstjänstens arbete har formulerats i fem punk- ter:

* bästa möjliga resultat för bonden, * billiga och sunda livsmedel,

* utveckling på landsbygden, * etiskt och miljömässigt försvarbara produktionsmetoder, * varierat landskap och hänsyn till naturen.

På nationell nivå samordnas verksamheten av Landbrugets Rådgiv- ningscenter i Århus, som också drivs gemensamt av De danske Land- boforeninger och Danske Husmandsforeninger. Dess uppgift är att bistå de lokala rådgivarna i deras verksamhet, hålla kontakt med forsk- nings- och försöksverksamhet inom lantbruksområdet samt att utveck- la system för styrning av lantbruksföretagens ekonomi och produk- tion. Totalt är ca 300 personer anställda vid centrumet.

Organisatoriskt består Landbrugets Rådgivningscenter av flera oli- ka "landskontor" som vart och ett inom sitt fackområde bedriver spe- cialistrådgivning till konsulentema i de lokala föreningarna. Vid cen- trumet finns avdelningar/kontor med inriktning på växtodling, nöt- kreatur, svin, hästar, byggnader och maskiner, företagsekonomi, juri- dik och ungdomsverksamhet. Till varje avdelning är knuten en folk- vald kommitté bestående av lantbrukare.

Till centrumet hör också Landbrugets Informationskontor (LIK), som är en självständig organisation med anknytning till lantbmks- ministeriet. LlK:s syfte är att arbeta för att främja fackinforrnation och utbildning för lantbrukarna. Det sker genom stöd till utveckling av nya undervisnings- och rådgivningsmetoder, medverkan i utveck- ling och framställning av undervisnings— och rådgivningsmaterial

samt utveckling och koordinering av fortbildning för lantbrukarna och deras rådgivare och lärare.

Den totala budgeten för rådgivningsverksamheten inom jordbruket

i Danmark omsluter ca 1 150 miljoner kronor. Mer än hälften därav utgör kostnader för den bokföringsverksamhet som är knuten till råd- givningsorganisationen. Kostnadema för verksamheten och statens an- del av finansieringen framgår av följande sammanställning som avser år 1991:

Bokföringsservice och ekonomi 650 milj. dkr Rådgivning och service i övrigt 500 milj. dkr Summa 1 150 milj. dkr Därav statsbidrag 150 milj. dkr

Statsbidragets andel av den totala omsättningen var år 1991 ca 13 % och av den kostnad som avser rådgivningsdelen av verksamheten ca 30 %. Staten har successivt minskat sin andel av den totala finansie- ringen från närrnare 40 % i början av 1970 talet till 19 % år 1987 och 13 % år 1991. För år 1992 har statsbidraget sänkts till 1349 mil- joner danska kronor. Från år 1991 har ett tidigare stöd till ekonomi- och räkenskapsservice helt upphört.

Det statliga stödet regleras i en lag från år 1988 om bidrag till jord- brukets konsulentverksamhet (Lag nr 813). Syftet med stödet är enligt lagen att jordbrukets konsulentverksamhet skall bli mera flexibel så att rådgivningen snabbare kan anpassas till förändringar av rådgiv- ningsbehoven. De organisationer och föreningar som utför rådgiv- ning och som har godkänts av lantbruksministeriet blir tilldelade en ekonomisk bidragsram till den del av kostnaderna som sammanhänger med stödberättigade aktiviteter. Jordbruksdirektoratet godkänner till vilka ändamål bidragsmedel kan användas och fastställer vilka kost- nader som är bidragsberättigade. Direktoratet fastställer också vilka kompetenskrav rådgivningspersonalen skall uppfylla för att stöd skall kunna utgå. De statliga bidragen täcker i första hand delar av personal- kostnadema för rådgivare med högre utbildning.

Huvuddelen av finansieringen står medlemmama/lantbrukama för. Det är inte ovanligt att en enskild lantbrukare betalar 20 000—25 000 kronor per år för den ekonomiska och produktionstekniska servicen och rådgivningen. Totalt svarar lantbrukarna för drygt 70 % av den

totala finansieringen. Vissa bidrag till rådgivningsverksamheten kom- mer även från producentorganisationema.

Fortbildningen av lantbrukare är väl utvecklad i Danmark. Verk- samheten samordnas av Lantbrugets Inforrnationskontor och bedrivs i huvudsak som veckokurser förlagda till lantbruksskolor. Det etable- rade "varumärket" för denna fortbildning är "en uge på landbrugs- skole". Det årliga antalet deltagare i kurserna har de senaste åren upp- gått till mellan 6 000 och 7 000 deltagare.

Under verksamhetsåret 1991 hölls sammanlagt 196 sammanhållna veckokurser förlagda till 12 olika lantbruksskolor och ca 160 lokala kurser som hölls under fem enkeldagar. Av de ej sammanhållna kur— serna hölls en tredjedel på lantbruksskola. Kurserna omfattar förutom traditionella jordbruksämnen även fortbildning som särskilt vänder sig till deltidslantbrukare och kvinnor samt kurser som behandlar exempelvis nischproduktion, hästverksamhet, ekologisk produktion och ADB.

Kostnaderna för en kurs uppgick 1991 till ca 2 500 kr per deltaga- re varav statsbidrag normalt täcker ] 000 till 1 500 kr. Lantbrukare med animalieproduktion kan få reducerad avgift för avbytare, då de deltar i fortbildningskurser. Det statliga stödet regleras i en lag från 1991 (nr 283) om "tilskud til efteruddannelse inden jordbruket". Syf— tet med stödet är att främja fortbildning inom jordbruket. Stödet an- vänds dels för att subventionera deltagarkostnader för kurserna, dels som projektstöd för utveckling, planläggning och koordinering av verksamheten. Under 1991 utbetalades 9,1 miljoner danska kronor i stöd varav 2,4 miljoner danska kronor som projektstöd. Till 8 % fi- nansieras stödet genom EG:s strukturfonder.

Lantbruksministeriet har inrättat ett rådgivande utskott för att un- derlätta administrationen av lagen. Jordbruksdirektoratet bestämmer storleken på bidragen och godkänner de kurser som är stödberättiga- de. Direktoratet sätter också upp riktlinjer för och beslutar om pro-

jektstödet.

Rådgivningen inom trädgårdsnäringen organiseras av Dansk Erh- versgartnerforening (DEG), som har 3 konsulentkontor med ett 50- tal anställda i sin konsulenttjänst. Finansiering sker genom ca 25 % statsbidrag, ca 35 % medlemsavgifter och ca 40 % intäkter från verk- samheten.

DEG:s konsulenter ger råd enbart till föreningens medlemmar inom näringens fyra huvudgrenar som är krukväxter, snittblommor,

grönsaker i växthus och grönsaker på friland. Konsulentema är spe- cialiserade inom resp. produktionsgren. Ekonomi- och teknikrådgiv- ningen omfattar drygt en tredjedel av hela verksamheten.

7.3.3 Nederländerna

Från Nederländerna sker en stor nettoexport av jordbruks- och livs- medelsprodukter, varav hälften går till övriga EG-länder. Hälften av landets nettoexport kommer från livsmedelssektom. Jordbrukets bi- drag till BNP är ca 4 % och andelen av den totala sysselsättningen ca 5 %. Det holländska jordbruket har den högsta produktiviteten inom EG. Antalet företag var år 1990 127 000, varav 19 % trädgårdsföre- tag och närmare 60 % specialiserade animalieföretag. Den odlade are- alen är 2,0 miljoner ha. Av produktionsvärdet år 1990 svarade trädgårdsproduktionen för ca 30 % och animalieproduktionen för drygt 50 %.

Den rådgivning till jordbruket inklusive trädgårdsnäringen som sta- ten medverkar i består av två fältorganisationer. Den största med när- mare 700 anställda, DLV (Dienst Landbouwvoorlichting), arbetar med teknisk och ekonomisk produktionsrådgivning och finansieras till och med år 1992 helt av staten. Den andra, SEV (Sociaal-Econo- mische Voorlichting), arbetar med ekonomisk och social rådgivning och organiseras av jordbrukets organisationer. Den har ca 200 an- ställda rådgivare och finansieras sedan länge till hälften med stats- bidrag. Dessutom finns en statlig myndighet med ca 130 anställda som i varje provins för ut regeringens jordbrukspolitik. Det finns också särskilda myndigheter med regional organisation för statligt stöd och för tillsyns- och kontrollverksamhet.

Centralt finns helstatliga och av staten finansierade informations- och kunskapscentra med uppgift att förmedla resultat från forskning och försöksverksamhet till alla delar av jordbruket och dess utbild- nings- och rådgivningssystem. De skall också utföra synteser av ny information från forskningen samt medverka i förberedelserna för olika politiska beslut. Dessa centra sysselsätter 240 personer.

Den statliga lantbruksrådgivningen i Nederländerna fick — som för- ut nämnts — en ny organisation den 1 januari 1990. Omorganisationen föregicks av ett femårigt utrednings- och förberedelsearbete. Motiven för en omorganisation var ändrade förutsättningar bl.a. genom att lantbrukarna inte längre är en grupp som socialt och ekonomiskt skil-

jer sig från andra grupper i samhället. Andra skäl var att utbudet av jordbruksprodukter överstiger efterfrågan, att en hög avkastningsnivå sammanfaller med en hög föroreningsnivå och att en uthållig jord- bruksproduktion kräver förändrade produktionssystem. Vidare an- gavs som motiv att produktionsteknisk rådgivning som helt betalas av staten och som används för att främja genomförandet av politiska mål inte längre accepterades av lantbrukarna. Slutligen önskade statsmak- terna minska kostnaderna för jordbruksadministrationen.

Lösningen blev att en tidigare sammanhållen organisation med ca 1 200 anställda som omfattade både rådgivning och myndighetsutöv- ning delades upp. Produktionsrådgivningen som tidigare varit uppde- lad i olika fältorganisationer sarrunanfördes i en ny rådgivningsorga- nisation, DLV, med högst 700 anställda. Omorganisationen innebar en stegvis privatisering av verksamheten. År 1990 bildades en självstän- dig ny organisation, som fortfarande var statlig. Därefter har bildats en stiftelse som under 1992/93 tar över ansvaret för de i organisatio- nen anställda. Staten och näringen har lika många representanter var i styrelsen. Till sitt förfogande har styrelsen 12 sektorsråd som repre— senterar de olika produktionsgrenama i jordbruket.

Staten kommer att successivt minska sitt bidrag till finansieringen av verksamheten. Bidragen kommer att minska med 5 procentenheter per år under en lO-årsperiod med början år 1993. Från år 2003 skall enligt en överenskommelse mellan staten och näringen statens andel av finansieringen vara nere i 50 %. Näringen kommer enligt överens- kommelsen att kunna finansiera sin del genom:

* kollektiva avgifter som alla jordbrukare måste betala och som tas

ut efter företagets storlek (30 %), * avgiftsbeläggning av utförda tjänster (30 %), eller genom * endera avgifter på utförda tjänster eller kollektiva avgifter på sätt

som bestäms inom resp. bransch (40 %). Det finns lagstiftning som gör det möjligt att ta ut kollektiva av- gifter.

DLV:s verksamhetsidé är att hjälpa jordbrukarna och deras anställda att anpassa sig till föränderliga miljö- och marknadsförutsättningar och samtidigt ta hänsyn till behoven av produktkvalitet och konkur- rensförrnåga. Organisationen uppfattas i första hand som näringens organisation med ett visst inflytande från regeringen. Rådgivarna i organisationen har inget direkt ansvar för att föra ut eller delta i ad-

ministrationen av gällande jordbrukspolitik. Inte heller har de några kontrolluppgifter. Däremot förväntas rådgivarna känna till statens målsättningar för jordbruket och ta hänsyn till dem i den strategiska rådgivningen.

Två år efter att den nya rådgivningsorganisationen bildades består den av ett huvudkontor med ett 50-tal anställda och 61 lokala rådgivar- grupper fördelade på 26 kontor spridda över landet. Inom fältorgani- sationen finns drygt 500 jordbruks- och trädgårdsexperter som på hel- tid erbjuder service inom olika specialistområden:

Fördelningen av antalet rådgivare mellan olika branscher var under år 1992:

Mjölk och kött 33 % Svin, fjäderfä 18 % Växtodling 14 % Grönsaksodling 14 % Snittblomor, blomsterlökar ll % Fruktodling, plantskolor 6 % Övrigt 4 %

100 %

7.3.4. Storbritannien

Jordbruket i Storbritannien sysselsätter 2,2 % av landets arbetskraft. Det består av ca 240 000 företag med en medelareal av 72 ha. De 100 000 minsta företagen svarar för endast 2,5 % av produktionen. 30 % av företagarna är deltidsjordbrukare. Det finns ungefär lika många anställda som företagare i jordbruket. Den dominerande inrikt- ningen är mjölk eller köttproduktion vid 60 % av företagen. Stor- britannien står för ca 10 % av EG:s jordbruksproduktion.

Statliga program för jordbruket har funnits i Storbritannien sedan 1200-talet. Den nuvarande statliga rådgivningsorganisationen, ADAS (the Agricultural Development and Advisory Services), inrättades 1971. Organisationens mål var från början helt inriktade på jordbru- ket och att förbättra företagens produktivitet. Staten skulle inte ägna sig åt rådgivning som jordbrukama hade tillgång till från annat håll eller som skulle bli tillgänglig om staten slutade att erbjuda den. Råd- givning var avgiftsfri från början.

År 1987 genomfördes en förändring av organisationens syfte och finansiering. De viktigaste förändringama blev att verksamheten skul- le mera inriktas på forsknings- och utvecklingsfrågor med betoning av utvecklingsaspekter och datorbaserade informationssystem. Vidare skulle en starkare betoning ske av miljö- och djurskyddsfrågor. En avgiftsbeläggning av rådgivningstjänster skedde vilket ledde till för- ändringar i organisationens målsättningar och organisation.

Verksamheten har tre huvudinriktningar. Dessa är rådgivning, till- lämpad forskning och administration åt regeringen. Organisationens " uppgift är att dels informera jordbrukarna om jordbrukspolitiken

samt förklara och genomföra ny lagstiftning, dels tillgodose jordbru- kamas efterfrågan på rådgivning om tillämpningen av ny teknik. ADAS:s egen affärsidé är "att vara den ledande konsultorganisationen för areellt baserat näringsliv i Storbritannien och erbjuda kunderna kvalitetstjänster till gagn för deras affärsverksamhet". Verksamheten organiseras i tio produktområden:

Växtodling Projektering Trädgårdsodling Laboratorietjänster Husdjursskötsel Forsknings- och utvecklingsuppdrag Företagsledning Marknadsföring av produkter Markanvändningsfrågor Särskilda projekt

ADAS bedriver sin verksamhet från ett huvudkontor i London, 6 nationella kontor, 6 regionala kontor och 29 distriktskontor. Antalet anställda uppgår till ca 2 500 varav ca 2 000 har vetenskaplig eller tek- nisk specialistkompetens. Verksamhetsområdet omfattar England och Wales. Skottland och Nordirland har sina egna rådgivningsorganisa- tioner.

Enligt tidigare lagstiftning fick ADAS endast erbjuda sina tjänster till lantbrukare och trädgårdsföretagare och deras anställda. Sedan av- giftsfinansieringen införts får tjänster säljas till alla kunder som beta— lar.

Trots att stora svårigheter förutsågs har intäktsmålen uppfyllts eller överskridits från början. Kraven på avgiftsintäkter har efterhand skärpts. lntäktema har ökat från 5,4 miljoner brittiska pund 1987/88 till ca 17 miljoner brittiska pund 1991/92. Därmed svarar uppdrags- intäktema för ca 35 % av de totala kostnaderna. Målsättningen för

budgetåret 1993/94 är en ökning av uppdragsintäkterna till 24 mil- joner brittiska pund.

Den största delen av verksamheten finansieras fortfarande av staten och regleras genom (december 1991) ett 100-tal olika kontrakt. Staten uppträder alltså som köpare av tjänster från ADAS. Erfarenheterna hittills är att systemet med beställar och utförarroller kan och bör för- bättras.

7.3.5 Tyskland Tyskland var år 1990 till drygt 90 % självförsörjande med livsmedel. Jordbrukets andel av BNP uppgick till 2—3 % och av sysselsättningen till ca 4 %. I de nya förbundsstatema var tidigare i det f.d. DDR jord- brukets andel av BNP och sysselsättning ca 10 %. Antalet företag är drygt 600 000, varav ca 30 % är heltidsföretag. Animalieproduktio- nen står för ca två tredjedelar av produktionsvärdet. Den genomsnitt— liga åkerarealen var år 1990 ca 32 ha i de f.d västtyska förbunds-

staterna. Jordbruksrådgivningen är organiserad på olika sätt i de olika sta-

tema och kan därför inte beskrivas som en organisation. Den följande översikten utgår från underhandsuppgifter lämnade av Sveriges am- bassad i Bonn.

Målet för rådgivningen till det tyska jordbruket är att tillhandahålla underlag för jordbrukamas beslut i sociala, företagsekonomiska och produktionstekniska frågor. Härigenom underlättas jordbrukets an- passning till ändrade förhållanden.

Mot bakgrund av det federala statsskicket och olikheter vad gäller samhälls- och organisationsstruktur har de olika delstaterna byggt upp olika system för rådgivningen till jordbruket. I delstaterna Bayern, Baden-Wärtenberg, Rheinland-Pfalz, Saarland och Hessen svarar sta- ten för den officiella rådgivningen. I dessa delstater har resp. delstats- ministerium huvudansvaret. I Schleswig-Holstein, Niedersachsen och Nordrhein-Westfalen har ansvaret för rådgivningen överlåtits åt resp. stats Landwirtschaftskammer. Denna organisation, dess uppgifter och offentligrättsliga ställning kan närmast jämföras med den som de sven- ska hushållningssällskapen hade fram till slutet av 1960-talet. I de nya delstaterna befinner sig den officiella rådgivningen för närvarande under uppbyggnad. I Sachsen och Thiiringen kommer en statlig råd- givning att inrättas. I Mecklenburg-Vorpommem, Brandenburg och

Sachsen-Anhalt kommer rådgivningen att bedrivas i privat regi med statlig finansiering till mellan 50 och 80 %.

Ett gemensamt drag hos rådgivningen i de olika delstatema är att den i princip är indelad i tre nivåer. Resp. delstatsministerium har an- svar för personal, organisatoriska frågor samt även för den övergri- pande planeringen. Mellannivån svarar för programplanering, genom- förande och utvärdering av rådgivningen liksom för fortbildning av personalen och i vissa fall även för specialistrådgivningen. För det praktiska genomförandet av rådgivningsverksamheten svarar den tred- je nivån som utgörs av de rådgivare som är verksamma inom en kom- mun (landkreis). Härvid har så gott som genomgående någon rådgi- vare anknytning till en lantbruksskola. Specialiserade rådgivare finns vanligen för husdjursavel, trädgård, vinodling och Växtskydd. Den av staten organiserade rådgivningen är i princip gratis för yrkesutövar- na.

Alla jordbrukare är skyldiga att vara medlemmar och att betala av- gifter till en Landwirtschaftskammer, som har avdelningar för olika produktionsgrenar inom jordbruket med specialister för olika ämnes- områden. I övrigt arbetar de på i princip samma sätt som den statligt organiserade rådgivningen med lokalt anställda rådgivare. Kamrama har även vissa myndighetsuppgifter. Verksamheten finansieras med de tidigare nämnda tvångsavgiftema och med statliga bidrag.

Utöver den officiella rådgivningen finns särskilt i norra Tyskland så kallade rådgivningsringar. De är privata och består av frivilliga sammanslutningar av lantbrukare i en organisationsform som är att jämställa med ekonomiska föreningar. I vissa fall erhåller ringarna finansiellt stöd från delstaten eller en Landwirtschafskammer. Även olika producentorganisationer som avelsföreningar och odlarorga- nisationer bedriver rådgivningsverksamhet liksom ett växande antal

privata konsulter. Dessutom finns rådgivning kopplad till förenings- rörelsen, den privata handeln, fodermedelsindustrin, handelsgödsel- och kemiindustrin samt maskinhandeln. Rådgivning bedrivs även av banker, försäkringsbolag och bokföringsbyråer.

Rådgivningen till det tyska jordbruket understöds av det vetenskap- liga arbete som bedrivs vid olika institutioner för forskning och ut— bildning. Understöd lämnas även av de olika organisationer som har till uppgift att förmedla forskningsinformation och svara för att resul- taten av forsknings- och försöksverksamhet omsätts i praktiken. Di- rekt underställt lantbruksministeriet i Bonn finns 14 forskningsinstitut

som arbetar med framför allt tillämpad forskning inom lantbruksom- rådet. Den grundläggande forskningen bedrivs vid de universitet som har lantbruksvetenskapliga fakulteter.

Inom den statliga lantbruksförvaltningen förefaller myndighetsupp- giftema öka i omfattning. En sådan utveckling innebär att utrymmet för renodlade rådgivningsaktiviteter minskar. Samtidigt ökar rådgiv- ningen från näringens egna organisationer dvs. rådgivningsringar, företag, bokföringsbyråer och fristående konsulter.

Fortfarande finansieras rådgivningen till jordbruket till övervägan- de del med medel från delstaterna. Det sker dels genom den statliga rådgivning som fortfarande bedrivs i betydande omfattning och dels genom att statliga bidrag lämnas till såväl landwirtschaftskamrama som till olika slag av privat organiserad rådgivning.

7.4. Avslutande synpunkter

I samtliga länder inom OECD har staten ett intresse i rådgivningen till jordbruket. Intresset är olika starkt i olika länder vilket återspeg- las i olika organisationsfonner för den rådgivning i vilken staten med- verkar och olika omfattning av statens finansiella engagemang.

Under den senaste femårsperioden har det skett betydande föränd- ringar i jordbruksrådgivningen i många industriländer. En omvärde- ring har skett eller håller på att ske av jordbruksrådgivningens roll i jordbrukspolitiken. De bakomliggande orsakerna är flera. En är att jordbruksnäringen i de flesta industriländer nu är en ganska liten del av hela ekonomin. Problem med överskottsproduktion har också varit motiv för staterna att omvärdera behovet av att stödja sådan rådgiv- ning som kan leda till ökad produktion. En annan orsak är att nya pro- blem med anknytning till jordbruket har uppmärksammats i jord- brukspolitiken. Det är problem som berör miljö och uthålligt nytt- jande av naturresurserna, avreglering och marknadsorientering, livs- medlens kvalitet och säkerhet, landsbygdsutveckling m.fl.

Tämligen genomgående har statemas motiv för 'att finansiera tek- nisk och ekonomisk produktionsrådgivning minskat. I de länder där sådan rådgivning bedrivs i statlig regi har under loppet av några år införts krav på betydande avgiftsfinansiering av verksamheten. I de länder där staten lämnar stöd till av jordbruks— och trädgårdsnäringen organiserad rådgivning trappas stödet ner. En omprioritering och

uppvärdering har i stället skett av rådgivning som är en del av genomförandet av ny lagstiftning och andra statliga åtgärder som har samband med bl.a. miljö, marknadsorientering, livsmedelskvalitet och

landsbygdsutveckling. Det samlade intrycket är att minskningen av staternas engagemang i genomförande och finansiering av ekonomisk och teknisk produktionsrådgivning ännu så länge är mer omfattande än den ökning som sker inom andra områden. Å andra sidan synes statens stöd till ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning i flera länder vara större än i Sverige. Det gäller särskilt länder med en betydande export av jordbruksprodukter. I de länder där krav på avgiftsfinansiering av statlig rådgivning har införts har en intressant utveckling skett inom rådgivningsorganisatio- nema. De har enligt de analyser som utförts blivit mera flexibla, mål- inriktade och marknadsorienterade. De har också blivit mer inriktade på verksamhetsutveckling än tidigare och personalens motivation har

ökat. En annan observation är att de fasta administrationskostnadema minskar och att mera resurser satsas på kompetensutveckling.

8. Rollfördelningen i den framtida rådgivningen

En utgångspunkt för utredningen är att den statliga rådgivningen skall inriktas mot information förknippad med myndighetsutövning. Där- för diskuteras i detta kapitel rollfördelningen i den framtida rådgiv- ningen som en bakgrund till överväganden och förslag i kapitel 9.

8.1. Statens behov av att använda information och rådgivning

Staten har behov av att använda information och kunskapsutveckling som ett medel för att tillgodose olika oftast långsiktiga samhällsintres- sen med anknytning till jordbruket och trädgårdsnäringen. Hur stort detta behov är beror på samhällsintressenas omfattning och inriktning under olika perioder. Under 1900-talets första hälft var inriktningen från samhällets sida att genom produktionsteknisk rådgivning främja en teknisk utveckling och modernisering av de areella näringarna. Därefter följde en period under vilken de starkaste samhällsintressena var knutna till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering och företagsutveckling.

Under den senaste lO-årsperioden har framträtt nya samhällskrav på jordbruket och trädgårdsnäringen och indirekt lantbruksrådgiv- ningen att bidra till en utvidgad och fördjupad kunskap om produktio- nens natur och jordbrukets och trädgårdsnäringens roll i samhället. Mest uppmärksammade är miljöfrågor med anknytning till växtnä- ring, bekämpningsmedel, natur- och kulturvärden och biologisk mång- fald i jordbrukslandskapet, resurshushållning, djurskydd och etiska frågor inom animalieproduktionen, landsbygdsutveckling, omställning till en avreglerad marknad och konsekvenserna av en anslutning till en gemensam livsmedelspolitik inom EG.

I vilka situationer har då samhället behov av att använda just infor— mation och kunskapsutveckling som ett medel? Huvudkriteriet bör vara att valet av medel sker så att de samlade statliga insatsema blir

optimala med hänsyn till de mål som satts upp för att tillgodose resp. samhällsintresse. Tre principiellt olika användningssätt förekommer.

Långsiktiga samhällsintressen som exempelvis rör näringslivets pro- duktivitet och konkurrenskraft samt miljö och resurshushållning kan bäst främjas genom en långsiktig kunskapsuppbyggnad. En förutsätt- ning är att jordbrukare och trädgårdsföretagare finner att deras egna långsiktiga ekonomiska eller andra intressen helt eller delvis är desam- ma som samhällets. I en sådan situation är från samhällets utgångs— punkt informations- och rådgivningsinsatser det effektivaste medlet. Om de kunskapsuppbyggande insatserna sätts in i tid kan lagstiftning eller andra föreskrifter undvikas.

I andra fall behövs informations- och rådgivningsinsatser som ett komplement till ekonomiska styrmedel och lagstiftning. Det är så råd- givningsinsatser används för att exempelvis reducera användningen av bekämpningsmedel och läckaget av växtnäringsämnen i jordbruket. De ekonomiska styrmedlen består bl.a. av miljöavgifter på gödselme- del och bekämpningsmedel. Lagstiftningen föreskriver lagrings- och spridningstider för stallgödsel, krav på grön mark, behörighetskrav för hantering av bekämpningsmedel och utrustning osv. Genom råd- givningsinsatsema påskyndas företagarnas kunskapsuppbyggnad så att de snabbare kan ställa om efter de nya ekonomiska och rättsliga förut- sättningama för produktionen. Därigenom nås en snabbare måluppfyl» lelse och behovet av tillsyn, kontroll och sanktioner blir totalt sett mindre.

Det finns också situationer, då de samhällsintressen som skall tillgo— doses är sådana, att endast ekonomiska styrmedel och lagstiftning går att använda. Ett exempel är en situation då en företagare inte följt de bestämmelser som är knutna till ett redan utbetalat stöd och staten krä— ver tillbaka pengarna. Villkoren för att rådgivning skall kunna vara ett användbart medel är antagligen inte uppfyllda, eftersom företagar- na inte ser några positiva effekter av att skaffa sig nya kunskaper som har samband med anpassningen till de nya förutsättningama. I sådana fall är det endast ändamålsenligt för staten att lämna en ensidig infor- mation om de regler som gäller. Huruvida en sådan myndighetsinfor- mation skall definieras som rådgivning eller informationsspridning är en smaksak.

De mera långsiktiga behoven av rådgivning och kunskapsuppbygg- nad har koppling till statens övergripande strategi för att utveckla det svenska näringslivet. Bl.a. produktivitetsdelegationen (SOU 1991:82)

och den senaste långtidsutredningen (SOU 1992zl9) har behandlat dessa frågor.

Produktivitetsdelegationen anger fyra övergripande uppgifter för att öka produktivitetstillväxten. De är att

* gradera upp humankapitalet, * stimulera realkapitalbildningen, * skynda på den tekniska utvecklingen och strukturomvandlingen, * upprätthålla ett högt omvandlingstryck i den svenska ekonomin.

Delegationen konstaterar att enbart ett hårt omvandlingstryck —"piska" — inte räcker. Det slår ut verksamheter men skapar inte nya. Enbart generösa drivkrafter — "morötter" — riskerar att minska takten i strukturomvandlingen. Det är kombinationen av omvandlingstryck och drivkrafter som ger produktivitetstillväxt. Produktivitetsdelegationen anser att ett skärpt omvandlingstryck och bättre drivkrafter för kunskapsuppbyggnad tillsammans bör kun- na ge kraftiga produktivitetseffekter, som leder till stärkt konkurrens- kraft. Det gäller även i sektorer som tidigare varit skyddade för kon- kurrens. Delegationen har inte dragit några slutsatser om fortbild- ningsbehov sektor för sektor men förordar allmänt att personalutbild— ning också ges till dem med den lägsta formella utbildningsnivån. Ar- betsmarknads- och vuxenutbildning bör mera handla om vidareutbild— ning i företagen än utbildning under perioder då man byter arbete.

Jordbruket och trädgårdsnäringen är statistiskt sett sektorer med en låg formell utbildningsnivå jämfört med andra länder och andra bran- scher inom Sverige. Detta framgår bl.a. av 1992 års långtidsutred— ning.

Den statliga kompetensutredningen konstaterar, liksom produktivi- tetsdelegationen, att det finns en påtaglig samstämmighet, som vuxit fram under 1980-talet, om att förändringar i arbetsorganisation och kompetensutveckling är en av de viktigaste faktorerna för tillväxt och välfärd. Utredningen föreslår en nationell strategi för kompetensut- veckling (SOU 1992:7). En sådan strategi föreslås innehålla bl.a. en breddning av arbetsmarknads-, närings-, regional, social- och utbild- ningspolitikens mål till att också omfatta kompetensutveckling och en samordning av dessa politikområdens resurser på regional och lokal nivå. Vidare föreslås en samordning av statens resurser för informa- tion, rådgivning och konsultverksamhet, stimulans till branschorien- terad yrkesutbildning, fort- och vidareutbildning samt stimulans till

branschvisa och regionala utvecklingsprojekt. Kommittén föreslår också att småföretagsanpassade utbildningsprogram utvecklas.

Tabell 8.1 Högskoleutbildning resp. minst två års gymnasium eller motsvarande, år 1987 Procent Högskolc- Gymnasie- utbildning utbildning Sverige, bransch Jordbruk 2,1 32,5 Industri 4,9 49,9 Byggsektom 2,2 53,8 Handel, restaurang 4,8 47,3 Transport 4,2 48,5 Alla sektorer 11,1 55,9 Internationellt jordbruk Tyskland 0,7 49,4 Japan 1,1 34,1 Storbritannien 5,5 25,3 USA 10,3 67,1

__________________.————-——————

Långtidsutredningen, 1992

8.2. Rollfördelningen mellan näringarna och staten

Av de förut beskrivna jordbruks- och trädgårdspolitiska besluten från 1947 till början av 1980-talet framgår att rådgivningen var ett av de statliga medlen för att främja näringamas rationalisering. Rationali— seringen har hela tiden i princip varit företagarnas egen angelägenhet, men rådgivningen har — tillsammans med lagstiftning och statligt eko- nomiskt stöd — angetts vara ett av de viktigaste statliga medlen för att främja en från samhällets utgångspunkter önskad utveckling. Från bör- jan var den av staten stödda eller senare av staten också organiserade rådgivningen nästan enbart inriktad på effektivare produktionsteknik. Efterhand har jordbruksnäringen genom de ekonomiska förening- arna, hushållningssällskapen och privata företag byggt upp en omfat- tande egen produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning. Därigenom har den statliga rådgivningen mer och mer kommit att utnyttjas som ett medel kopplat till myndighetsutövning och direkta uppdrag från regeringen till myndigheterna.

Trädgårdsnäringen har i betydligt mindre omfattning haft möjlig- het att utveckla en egen produktionsteknisk rådgivning. Det kan för-

klaras bl.a. av att näringen hittills inte har haft samma ekonomiska och organisatoriska förutsättningar som jordbruket att etablera en be- tydande egen produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivnings- service. Under 1980-talet har riksdagen dessutom vid flera tillfällen gjort uttalanden om behov av fortsatta statliga rådgivningsinsatser. Den kartläggning för verksamhetsåret 1991/92 som utredningen har genomfört visar att rådgivningsverksamheten vid länsstyrelsernas lantbruksenheter har nära anknytning till myndighetsutövning eller di— rekta uppdrag från staten. På jordbruksområdet motsvarar sådan verk- samhet ca 90 % och på trädgårdsområdet ca 50 % av länsstyrelsernas totala rådgivningsverksamhet. Dessa andelar har främst på jordbruks- området ökat sedan mitten på l980-talet genom att hög prioritet har getts rådgivningsprogram med anknytning till miljö, djurmiljö, om- ställning till den nya livsmedelspolitiken, ekologisk produktion och åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige. Av de i kartlägg- ningen redovisade rådgivningsresursema har på jordbruksområdet nästan 70 % och på trädgårdsområdet ca en tredjedel använts för in- satser inom dessa rådgivningsprogram.

Genom 1990 års livsmedelspolitiska beslut har statens direkta stöd till jordbrukets rationalisering upphört. Härav följer att staten inte längre har anledning att av rationaliseringsskäl bedriva eller stödja rådgivning i produktionstekniska och företagsekonomiska frågor. Sta- tens behov av att använda information och rådgivning för att uppnå andra samhällsmål har däremot inte förändrats.

8.3. Motiv för statlig rådgivningsverksamhet i framtiden

8.3.1 Allmänna utgångspunkter I direktiven anges att utredningen bör ske med beaktande av de för- ändrade villkor för jordbrukets produktion som följer av den livsme- delspolitiska reformen. Ansvaret för ekonomisk och produktionstek- nisk rådgivning skall enligt direktiven efter omställningsperioden i första hand ligga hos näringen och därmed tillhandahållas av privata och kooperativa organisationer. Det finns inte längre några rationaliseringspolitiska motiv för sta- ten att tillgodose jordbrukets eller trädgårdsnäringens behov av tek- nisk och ekonomisk rådgivning. Samma förutsättningar gäller som

för andra branscher i näringslivet. Däremot kan det fortfarande fin- nas motiv för staten att använda rådgivning och information som ett medel för att tillgodose olika samhällsintressen med anknytning till jordbruket och trädgårdsnäringen. I direktiven anges att särskilda så- dana motiv för staten kan vara att påverka utvecklingen inom jord- bruket och trädgårdsnäringen i samband med myndighetsutövning eller att underlätta att av staten uppställda mål nås. I direktiven anges också, att när det gäller stödområdet bör beaktas att staten har ett särskilt ansvar med tanke på att lönsamheten i norra Sverige inte får tillåtas sjunka nämnvärt till följd av den livsmedelspolitiska reformen.

Vidare anges i direktiven att utredningen bör belysa det behov av anpassning till ändrade förhållanden som det svenska jordbruket kom- mer att möta vid ett svenskt medlemskap i EG och hur det kan tänkas påverka rådgivningen. En hänvisning sker till att rådgivningen till jordbruket inte omfattas av EG:s gemensamma jordbrukspolitik — CAP — utan är en varje lands nationella angelägenhet, som tillåts bli finansierad genom nationella stöd. Det ingår i uppdraget att analysera rådgivningens omfattning, inriktning och organisation i några med Sverige jämförbara EG-länder. Utgångspunktema för översynen av den statliga trädgårdsrådgivningen bör enligt direktiven vara desam- ma sorn för rådgivningen till jordbruket.

8.3.2 Information och annan rådgivning förknippad med myndighetsutövning Även efter en avreglering eller en anslutning till EG kommer det att finnas kvar förordningar och föreskrifter, som reglerar områden, där samhället ställer krav på produktionen inom jordbruket och trädgårds- näringen. Detta gäller exempelvis miljö- och djurskyddsområdet samt föreskrifter för olika slag av stödgivning. Inom EG:s gemensamma livsmedelspolitik och regionalpolitik finns ett flertal olika stödformer som berör jordbruks- och trädgårdsföretagen. Sådana myndighetsupp— gifter kräver också statlig information. En uppgift för utredningen är att föreslå var gränsen mellan infor- mation och rådgivning förknippad med myndighetsutövning och an- nan rådgivning bör dras. En annan utgångspunkt är att statlig produk- tionsteknisk rådgivning begränsas till information förknippad med tillämpningen av de förordningar och föreskrifter som reglerar om- råden, där samhället har behov av att påverka produktionen.

Det bör som allmän princip vara i statens intresse att använda infor- mation och annan rådgivning i den utsträckning som den bidrar till en effektiv, enkel och serviceinriktad myndighetsutövning. Erfarenheter-

na från jordbruks- och trädgårdsområdet med sina jämfört med andra branscher små företag tyder på att företagaren upplever det som en fördel att kunna utnyttja den kompetens myndigheten besitter för att snabbt hitta en för det egna företaget bra lösning. Myndighetens hand- läggare har redan satt sig in i företagets ekonomiska eller tekniska för- utsättningar i samband med ärendehandläggningen. Företagen kan även vara beredda att betala för rådgivning utöver vad myndigheten kan erbjuda kostnadsfritt. Därigenom kan myndigheten höja sin ser- vicenivå i anslutning till myndighetsutövningen utan ökad kostnad för staten.

Det bör i sammanhanget nämnas att det inte bara är vid myndighets- utövning som berör de areella näringarna, som staten i samband med den allmänna servicen använder information och rådgivning som ett hjälpmedel. Det förekommer bl.a. inom natur- och kulturmiljöområ- det och på arbetsmiljöområdet.

Det finns också fall då det med hänsyn till myndighetsutövningen bör ifrågasättas om staten skall engagera sig inom vissa rådgivnings- områden. Står stora ekonomiska eller andra värden på spel och före- tagaren från början upplever att det finns starka motstående intressen mellan rnyndigheten/handläggaren och den egna positionen finns det små förutsättningar att lösa problemet med information och rådgiv- ning. Då kan det vara bäst för både företagaren och myndigheten att en från myndigheten fristående rådgivare anlitas.

De inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd som infördes i sam- band med omställningen till den nya livsmedelspolitiken är exempel på regelverk som kräver en mera omfattande inforrnationsverksamhet från myndigheternas sida. Stödens syfte är att påverka jordbrukspro- duktionens omfattning. Anslutningen till stödprogrammen är också beroende av hur väl företagarna kan bedöma konsekvenserna för sitt företag. Genom att öka inforrnationsinsatsen genom kurser och sub- ventionerad rådgivning kan myndigheterna öka kunskaperna om stö- dens konsekvenser och därigenom också anslutningen. Rätt använda informationsresurser kan på detta sätt öka måluppfyllelsen med stöden eller sänka de totala kostnaderna för staten att uppnå ett givet mål. Inför ett svenskt EG-medlemskap kommer liknande informations- och

rådgivningsbehov att uppstå i samband med en anpassning till den gemensamma jordbrukspolitiken.

På miljö- och djurskyddsornrådena har samhället satt upp långsik- tiga mål som förutsätter produktionstekniska förändringar för att bli uppfyllda. De medel staten utnyttjar för att de uppsatta målen skall kunna nås är en kombination av lagstiftning, miljöavgifter, ekono- miskt stöd, FoU-insatser samt information och rådgivning. I vissa fall ställs ganska höga krav på jordbrukare och trädgårdsföretagare att ändra sin produktionsteknik för att kunna klara de ny krav som ställs. Det har visat sig vara förenligt med en hög måluppfyllelse att myndig- hetsinforrnationen i de här sammanhangen också har inslag av produk- tionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning.

Slutsatsen blir att det inte går att ange någon skarp gräns mellan rådgivning förknippad med myndighetsutövning och annan rådgiv- ning. Redan vid forrnuleringen av mål för olika myndighetsuppgifter och vid utformningen av därtill knutna förordningar och föreskrifter måste ställning tas till i vad mån det är ändamålsenligt att kombinera myndighetsutövningen med allmän samhällsservice i fonn av informa- tion och rådgivning. Det är också en fråga om vilken tradition och typ av kompetens som finns eller kan utvecklas vid den myndighet som skall tillämpa regleringen. En annan viktig faktor är i vilken mån näringarna själva har förutsättningar och motiv för att tillgodose oli- ka service- och inforrnationsbehov.

8.3.3 Rådgivning som medel för att nå statliga mål Staten har, som tidigare påpekats, motiv för att främja kunskapsut- veckling och fortbildning inte minst bland småföretagen. Att staten har ett särskilt ansvar för teknikspridning och kunskapsutveckling vid just småföretagen brukar motiveras med att dessa företag har stor be- tydelse för utveckling och förnyelse av näringslivet. Samtidigt har småföretagen ofta sämre möjligheter än de större företagen att på egen hand etablera fortbildningsmöjligheter. Inom regionalpolitiken har staten även särskilt prioriterat utbildnings- och utvecklingsinsatser för de små företagen på landsbygden. På jordbruksområdet har staten, som förut beskrivits, under de se- naste åren i ökande omfattning använt information, utbildning och råd— givning som ett medel för att nå olika mål. Det har vanligen skett i kombination med myndighetsutövning. Rådgivningsåtgärdema har

dock inte begränsats till insatser som varit direkt förknippade med myndighetsutövning.

Ett exempel på målstyrda rådgivningsinsatser kan hämtas från mil- jöområdet. En övergripande målsättning, som staten angett för an- vändningen av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnär- ingen, är att riskerna skall elimineras och användningen ytterligare halveras till mitten av 1990-talet. I arbetet med att uppnå en säkrare och minskad användning av bekämpningsmedel medverkar flera myn- digheter med flera olika typer av aktiviteter. De statliga rådgivnings-

insatsema inom växtskyddsområdet är en del av dessa aktiviteter. In- satserna har som syfte ett integrerat Växtskydd där den kemiska be- kämpningen är behovsanpassad och där odlarna är väl medvetna om riskerna med de kemiska bekämpningsmedlen. En viktig förutsättning för arbetet är växtskyddscentralema. Centralemas målgrupp är råd- givare och tjänstemän vid länsstyrelser, hushållningssällskap, kommu- nernas miljö- och hälsoskyddsnämnder samt kooperativa och privata företag som säljer förnödenheter och tjänster på växtodlingsområdet. Ett annat exempel är särskilda rådgivningsprogram inom ramen för omställningen till ny livsmedelspolitik och det regionala stödet till jordbruket i norra Sverige. I båda fallen har ett av syftena med råd- givningsinsatsema varit att utveckla företagarnas kompetens som före- tagare och att lyfta fram, utveckla och sprida kunskap om nya verk- samheter i jordbruksföretagen. Tyngdpunkten ligger på att stimulera företagarna att bättre utnyttja sina egna resurser som företagare. Det allmänna motivet för att staten även i framtiden bör använda rådgivning och information som ett medel är att kunskapsutveckling ofta har visat sig vara ett verkningsfullt instrument för att nå uppsatta mål för förändringar. Genom rådgivning och kunskapsutveckling kan behovet av att använda myndighetsutövning eller ekonomiska stöd minska. I andra fall kan genom rådgivningsinsatser de negativa effek- terna bli lindrigare av stora förändringar i statliga regleringar, stöd- system eller andra förändringar av villkoren för näringslivet.

I de fall marknaden eller näringslivets egna organisationer tillgodo- ser behoven av information och rådgivning finns inget motiv för sta— ten att medverka. Om staten har motiv för att medverka med insatser för kunskapsutveckling behöver det inte alltid innebära att staten ock- så måste svara för genomförandet. Ett genomförande genom statliga myndigheter ligger närmast till hand om informations-, rådgivnings- eller utbildningsinsatser har en stark koppling till andra statliga åtgär-

der inkl. myndighetsutövning för att uppnå ett och samma mål. Det kan vara svårt och ineffektivt att dela upp resultatansvaret och att ut- veckla kompetens inom flera organisationer. Därför talar effektivi- tetsskäl för att staten måste ta ett huvudansvar för att genomföra kun- skapsutvecklingsprogram inom ramen för miljöpolitiken, regional- politiken och på djurrniljöområdet samt vid större förändringar av livsmedelspolitiken t.ex. i samband med ett svenskt medlemskap i EG.

Även om staten genom sina myndigheter måste ha ett huvudansvar för måluppfyllelse och genomförande av statliga rådgivningsprogram. behöver det inte finnas några hinder för att delar av genomförandet kan ske i icke statlig regi. Det kan exempelvis i vissa fall vara ekono- miskt fördelaktigt för staten att köpa tjänster på marknaden.

I andra fall kan staten svara för stödfunktioner som underlättar för jordbruks- och trädgårdsnäringamas egna rådgivningsorganisationer att medverka till att de av staten uppsatta målen nås. Det förutsätter att det finns ett intresse hos näringama för att målen nås. Ett exempel är på miljöområdet där växtskyddscentralerna tar fram underlag för behovsanpassad bekämpning av växtskadegörare som alla rådgivare utnyttjar.

Ett annat exempel är att staten tar ett övergripande ansvar för att det sker en spridning av information om resultat från forskning och försök. Alla företagare och rådgivningsorganisationer bör ha tillgång till denna information. Inom programmen för ornställningsrådgivning och norra Sverige har utbildningsmaterial och utvecklingsarbete i an- slutning därtill tagits fram av staten genom bl.a. Statens jordbruks— verk (SJV) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med jordbrukets organisationer. Både länsstyrelser, hushållningssällskap, lantbruksskolor och andra organisationer har sedan kunnat använda dessa underlag i sin verksamhet, vilket medverkat till att de av staten

uppsatta målen uppfyllts. Slutsatsen blir, liksom för den information och rådgivning som är direkt kopplad till statlig myndighetsutövning, att det inte går att ange några generella motiv för staten att arbeta med rådgivning och kun- skapsutveckling, som ett medel för att nå uppsatt mål för jordbruket och trädgårdsnäringen. Däremot är det lätt att slå fast utifrån tidigare erfarenheter att kunskapsutveckling är ett kraftfullt medel. Hur starka motiven är för att staten aktivt skall gå in med rådgivning måste avgö- ras från fall till fall och med hänsyn till hur näringama själva kan eller bör kunna tillgodose informations- och rådgivningsbehoven.

8.3.4 Konsekvenser av en EG-anslutning Samtidigt med omställningen till den nya livsmedelspolitiken kan en förändring med anledning av en EG-anslutning komma att påbörjas. I direktiven (Dir. 1991:97) till den omstälhtingskommission som förbe- reder en avstämning av jordbrukets omställning anges som en utgångs- punkt att omställningen av jordbruket skall fullföljas på ett sådant sätt att Sverige vid inträdet i EG har en stark och konkurrenskraftig jord- bruksnäring och livsmedelsindustri. Det är angeläget att det svenska jordbruket får möjlighet att konkurrera på lika villkor med omvärl- den.

De pågående internationella förhandlingarna om ett nytt GATT- av- tal om en friare världshandel kan också leda till ändrade förutsättning- ar för jordbruket och trädgårdsnäringen i Sverige. Även det EES- avtal som väntas träda i kraft den 1 januari 1993 kommer att leda till förändringar.

Kartläggningen av rådgivningen i vissa länder inom EG visar att den statliga eller statsunderstödda rådgivningen är av betydande om- fattning. Den produktionstekniska rådgivningen i flera EG-länder har anknytning till forsknings- och försöksinstitut, som helt eller delvis finansieras av staten.

Det statliga stödet till rådgivningen är inom EG en nationell ange- lägenhet. Enskilda länder kan därför stärka det egna jordbrukets kon- kurrenskraft genom stöd till information, fortbildning och annan råd- givningsverksamhet. Stöd för kompetensutveckling kan också utgå från EG:s jordbruksfond och regionala fond i samband med föränd— ringar till följd av den gemensamma jordbrukspolitiken i områden där stöd för landsbygdsutveckling utgår, s.k. 5b-områden.

Det samlade stödet till jordbruket i Sverige (mått som PSE-tal) är i dag högre än inom EG. Vid en EG-anslutning är det från konkur- renssynpunkt angeläget att de stöd som tillämpas i Sverige inte alltför mycket avviker från vad som tillämpas i framför allt näraliggande konkurrentländer inom EG. I förhållande till jordbrukets storlek sy- nes Sverige investera mer i forskning, utbildning och rådgivning än jämförbara länder inom EG. Någon säker jämförelse av hur mycket av det totala statliga stödet till forskning, utbildning och rådgivning som går till rådgivning är svår att göra.

Vid kartläggningen av rådgivningen har också framkommit att sta— ten i flera länder håller på att minska sitt finansiella engagemang i råd- givningsverksamheten. Denna utveckling överensstämmer med den all-

männa principen i 1990 års svenska livsmedelspolitiska beslut, om en förskjutning från statligt engagemang mot marknadsmässiga lös- ningar.

Näringsutövama inom jordbruket och trädgårdsnäringen behöver en kvalificerad information och rådgivning om nya internationella regler och förutsättningama och om vilka konsekvenserna blir för produktion och företagsledning. I den mån marknaden inte klarar av att lösa de rådgivnings- och informationsproblem som uppstår i sam- band med en svensk anslutning till EG eller andra större förändringar

får staten från fall till fall ta ställning till om särskilda motiv för in- satser från statens sida är motiverade och förenliga med EG:s gemen- samma jordbrukspolitik. Det bör exempelvis vara ett intresse för sta- ten att medverka med allmän information och rådgivning om EG och med insatser för kompetensutveckling med syfte att stärka jordbrukets och trädgårdsnäringens konkurrenskraft inför omställningen till EG:s jordbrukspolitik och konkurrensförhållanden. En samordning behövs med det informations—, utbildnings- och rådgivningsprogram som ge- nomförs i anslutning till den pågående omställningen under perioden 1990/91—1995/96.

I flera EG-länder, liksom i Sverige, utnyttjas rådgivningen som ett medel inom regionalpolitiken, landsbygdspolitiken och miljöpolitiken. Därför innebär en EG-anslutning inga motiv för att på dessa områden ändra inriktningen av den svenska rådgivningen. De geografiska områ- den inom vilka regionalpolitiskt motiverade insatser blir motiverade kan däremot komma att förändras vid en anslutning.

8.3.5. Norra Sverige

I direktiven erinras om att staten har ett särskilt ansvar när det gäller stödområdet för jordbruket, dvs. norra Sverige. Det kan därför fin- nas skäl för att samhället också lämnar stöd till rådgivningsinsatser i detta område.

Enligt det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 skall den nya livs- medelspolitiken bidra till regional utjämning av sysselsättning och väl- färd. Jordbruket i norra Sverige har stor betydelse från många ut- gångspunkter utöver den primära betydelsen i form av produktion av livsmedel. Jordbruket och trädgårdsnäringen bidrar till att skapa sys- selsättning, boende och samhällsstruktur. Det har också en avgörande betydelse för att bevara landskapsbilden med därtill hörande kultur-

och naturvärden. Jordbruket har vidare betydelse för att upprätthålla en livsmedelsberedskap och minska sårbarheten vid kriser, katastrofer och krig. Det livsmedelspolitiska beslutet innebär vidare att lönsam- heten i jordbruket i norra Sverige inte skall tillåtas sjunka nämnvärt till följd av den interna avregleringen.

Riksdagen har senare (prop. 1990/91:99, JoU27, rskr. 276) erinrat om att jordbruket i norra Sverige till stor del består av glesbygdsföre- tag och att det i dag saknas en helhetssyn som beaktar alla de faktorer — ekonomiska och sociala — som avgör dessa företags framtid och fort- bestånd. Riksdagen framhöll också att stödet till jordbruket i norra Sverige bör utformas i överensstämmelse med andra åtgärder som vid- tas för att utveckla jordbruket och andra delar av näringslivet i syfte att uppnå bästa samlade effekt av stödet

Staten har således deklarerat att den har ett särskilt ansvar för jord- brukets och trädgårdsnäringens utveckling i norra Sverige. Särskilda medel för att stödja denna utveckling ställs till förfogande inom både regionalpolitiken och livsmedelspolitiken. Stödet till rådgivningen får ses som en del av det samlade stödet till norra Sverige. Stödet till råd— givning och utbildning innebär en investering i kunskaper som har be- stående utvecklingseffekter. Det är därigenom ett mera långsiktigt och flexibelt stöd till näringarna än exempelvis djurbidrag och prisstöd. Stöd till rådgivning och utbildning kan knappast hänföras till katego— rin konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd, som enligt de allmänna riktlinjerna för näringspolitiken bör avvecklas (prop. 1991/92:38, FiUle, rskr. 108).

Motiven för ett fortsatt statligt engagemang i rådgivning och kun- skapsutveckling i norra Sverige är således starka. Formerna och det geografiska området för det samlade stödet till jordbruket i norra Sverige kan komma att förändras i samband med en svensk EG-anslut- ning. En möjlig konsekvens kan bli att motiven för att stödja jordbru- ket och landsbygden i norra Sverige genom forskning, rådgivning och annat utvecklingsstöd blir ännu starkare i framtiden.

8.3.6. Särskilda motiv för rådgivning till

trädgårdsnäringen

Trädgårdsnäringen omfattas inte av någon statlig marknadsreglering. Rådgivning och finansiellt stöd till trädgårdsnäringen har hittills ändå utformats efter i stort sett samma principer som för jordbruket. Moti—

ven för stödet till trädgårdsnäringen har däremot varit delvis andra. Näringen är starkt konkurrensutsatt och har i förhållande till sin stor- lek ett stort geografiskt utbredningsområde.

Det statliga finansiella stödet till trädgårdsnäringen har, framför allt vad gäller kreditgarantier, större betydelse än för jordbruksnär- ingen eftersom trädgårdsnäringen har mer begränsade möjligheter än jordbruksnäringen att ställa säkerheter för lån i samband med investe- ringar. Detta talar för att staten även i framtiden skulle ta ett större ansvar för rådgivningen i samband med stödgivning till trädgårds- näringen.

På trädgårdsområdet svarar staten fortfarande för en ganska stor del av den produktionstekniska rådgivningen. Trädgårdsnäringen har haft större svårigheter än jordbruksnäringen att själv bygga upp en rådgivningsorganisation, eftersom näringen är relativt liten men ändå spridd över ett stort geografiskt område.

De allmänna synpunkter som gäller statens behov och motiv röran- de information och rådgivning till jordbruket gäller också för träd- gårdsnäringen. Det finnas inte heller några principiellt andra motiv för statens syn på den produktionstekniska rådgivningen inom träd- gårdsnäringen än inom jordbruket. Näringen bör själv ha huvudan- svaret för sådan rådgivning. Däremot kan det finnas motiv för staten att underlätta för näringen att bygga ut en egen produktionsteknisk rådgivning.

8.3.7. Forskningsinformation

Ett område som inte behandlas i direktiven är statens motiv för att en- gagera sig i informationsspridning och utvecklingsarbete med anknyt- ning till forskning och försök. Staten satsar betydande resurser i forsk- nings- och försöksverksamhet inom jordbruks- och trädgårdsområdet. Därför finns det motiv för att staten också tar ett övergripande ansvar för att resultat och synteser från forskning och försök blir publicera- de och lätt tillgängliga för näringsutövama, rådgivningen och utbild- ningen. Det är främst Lantbruksuniversitets ansvar, att inom ramen för finansieringen av i första hand den tillämpade forskningen avsätta tillräckliga resurser för synteser, forskningsinformation och samarbe- te med organisationer som bedriver egen tillämpad forskning, försöks- verksamhet, utvecklingsarbete, rådgivning och utbildning.

8.4. Avslutande synpunkter

Sammanfatmingsvis finns det inom jordbruket och trädgårdsnäringen ett starkt omvandlingstryck. En anslutning till EG kommer att höja detta tryck. För att branscherna skall kunna förbättra sin konkurrens- kraft behövs produktivitetsförbättringar. Samtidigt är de som arbetar i de båda näringarna förhållandevis lågutbildade. Därför behövs insat- ser för kompetensutveckling under hela 1990—talet med syfte att stär— ka jordbrukets och trädgårdsnäringens konkurrenskraft.

Utredningen kan bara göra en allmän bedömning av behoven av in- formation och kunskapsutveckling i nya statliga program inom det livsmedelspolitiska området. Statens behov av att söka påverka utveck- lingen i jordbruket och trädgårdsnäringen i framtiden beror på ut- vecklingen i dessa näringar, i samhället och i omvärlden. Behoven bestäms bl.a. av den allmänna inriktningen av näringspolitiken, förhål- landena i konkurrentländer inom eller utom EG och av statsfinan- serna.

Den pågående omställningen inom jordbruket innebär att behovet av särskilda samhällsingripanden för att ekonomiskt styra eller på- verka marknaden minskar eller upphör när omställningen har genom- förts. Så länge en omställning pågår behövs olika åtgärder för att un- derlätta företagens anpassning till den nya situationen. Det ligger i bå- de samhällets och jordbrukets intresse, att anpassningen sker på ett socialt och ekonomiskt acceptabelt sätt.

Olika utgångspunkter kan användas för att ange i vilken omfattning det i framtiden är motiverat för staten att inom ramen för sin allmän- na samhällsservice använda information och rådgivning som ett medel för att uppnå olika mål. En utgångspunkt kan vara vad som är billi- gast för staten vid tillämpningen av de förordningar och föreskrifter som reglerar områden, där staten ställer krav på jordbruket och träd- gårdsnäringen. Kostnader förknippade med informations- och rådgiv- ningsinsatser, direkta stöd, tillsyn, kontroll samt eventuella sanktioner bör beaktas. Andra utgångspunkter kan vara vad som är samhällseko- nomiskt fördelaktigast eller vilken avvägning som innebär störst fri— villiga medverkan från berörda företag.

Vad som talar för att behovet av att använda "kunskapsintensiva" åtgärder blir större i framtiden är att kunskapsnivån bland jordbru- kare och trädgårdsföretagare ökar. Även informationsteknologin ut- vecklas och den nya tekniken sprids snabbt även inom jordbruket och

trädgårdsnäringen. Kunskapsintensiva program kräver hög kompetens och kan på kort sikt framstå som kostnadskrävande jämfört med tradi— tionell myndighetsutövning. Informations- och rådgivningsinsatser är dessutom ofta svåra att utvärdera och effekterna kan inte avläsas ome- delbart. Erfarenheterna är emellertid övervägande positiva från de informations- och rådgivningsprogram som har genomförts under de senaste åren.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns skäl som talar så- väl för som emot ett statligt engagemang i rådgivning och kompetens- utveckling till jordbruket och trädgårdsnäringen. För ett minskat stat— ligt behov av medverkan i rådgivningen talar den marknadsanpass- ning av jordbruksnäringen som nu pågår i överensstämmelse med 1990 års livsmedelspolitiska beslut.

Å andra sidan har Sverige efter riksdagens beslut om en ny livs- medelspolitik år 1990 ansökt om medlemskap i EG. Ett medlemskap kommer att leda till betydande förändringar i jordbrukspolitiken. EG-ländernas nationella stöd till jordbruket för att stärka dess kon— kurrenskraft är skäl för statligt stöd till rådgivning och kompetensut- veckling inom jordbruket och trädgårdsnäringen även i Sverige.

Andra skäl som talar för ett statligt engagemang i rådgivning och information som är förknippad med myndighetsverksamhet är att myndighetsverksamheten blir effektivare, vilket är ett samhällsintres- se i sig. Rådgivning och infomiation har fått ökad betydelse som in- strument i miljö- och regionalpolitiken.

En summering av motiv som talar för resp. emot ett statligt engage— mang i rådgivning och kunskapsutveckling leder fram till att statlig information och rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen bör ha högsta prioritet då den är förknippad med myndighetsutövning. Därutöver kan särskilda rådgivningsinsatser vara motiverade, om de har anknytning till direkta stöd eller om de medverkar till att andra av statsmakterna fastställda mål uppnås. Den nya livsmedelspolitiken innebär ju en övergång från generellt prisstöd till direkta stöd för att nå de mål som eftersträvas.

För trädgårdsnäringen bör i princip samma synsätt gälla som för jordbruket. Det finns dock skillnader mellan jordbruket och trädgårds— näringen vad gäller behovet av finansiellt stöd och möjligheter för näringen att i egen regi bygga upp en rådgivningsverksamhet, vilket kan tala för ett annat synsätt.

9. Överväganden och förslag

9.1. Allmänna synpunkter

Enligt direktiven skall ansvaret för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning efter omställningsperioden i första hand ligga hos näring- en och därmed tillhandahållas av privata och kooperativa organisatio- ner. Rådgivning med ekonomisk och produktionsteknisk inriktning kan enligt direktiven mycket väl bedrivas vid lantbruksskoloma. Ut- gångspunkten för översynen av rådgivningen till trädgårdsnäringen bör enligt direktiven vara densamma som för rådgivningen till jord- bruket.

Jag har ingående analyserat motiven för staten att utnyttja rådgiv- ning som ett medel att uppnå angelägna samhällsmål för jordbruks- och trädgårdsnäringen. En utgångspunkt har därvid varit, att alla yr— kesutövare oavsett bransch har ett behov av yrkeskunnande som stän- digt måste fömyas. Staten har ansvar för att medborgarna erhåller eller erbjuds en relevant utbildning. Även efter inträde i arbetslivet, antingen som arbetstagare eller företagare, finns ett behov av att vid- makthålla och utveckla yrkeskunskapema. Näringslivet och den offent- liga sektorn i egenskap av arbetsgivare svarar i princip för denna stän- digt återkommande kompetensutveckling.

Staten ingriper i kunskapsfömyelsen endast i vissa situationer, då det från samhällets sida framstår som angeläget att kunskapsnivån höjs, exempelvis i samband med arbetslöshet för att den arbetslöse snabbt skall komma in på arbetsmarknaden igen.

Samhället har hittills inom ramen för jordbrukspolitiken tagit ett större ansvar för jordbruksnäringens utveckling än för näringslivets i allmänhet. Bland de medel som använts för att främja jordbrukets ut- veckling har bl.a. rådgivning ingått. Det större ansvaret för jordbruks- näringens utveckling har bl.a. varit betingat av vikten av att genom i första hand inhemsk produktion trygga livsmedelsförsörjningen. Ge- nom 1990 års livsmedelspolitiska beslut har försörjningsberedskapen fått en annan innebörd. Något klart uttalat produktionsmål finns inte längre utan jordbruket skall i princip likställas med andra näringar.

Allmänna statliga riktlinjer för trädgårdsnäringen antogs av riks- dagen år 1979. Produktionens omfattning fastslogs vara beroende av

dess internationella konkurrenskraft, som stärktes genom ökade stat- liga resurser till forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd. En utredning om trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter pågår för närvarande (dir. 1992123)

Överväganden om statliga insatser för att genom rådgivning och kunskapsuppbyggande främja utvecklingen inom jordbrulzet och träd- gårdsnäringen bör ske utifrån de allmänna principerna för samhällets engagemang i kompetensutveckling som jag tidigare redovisat. Detta innebär att staten kan använda bl.a. rådgivning som ett medel att åstad- komma förändringar eller kunskapsfömyelse. Ett exempel är när sta- ten eftersträvar snabba förändringar av jordbruks- och trädgårdsnär- ingen eller snabbt vill höja kunskapsnivån hos alla eller hcs vissa grup- per av de i näringarna sysselsatta och detta inte kan ske på markna- dens villkor.

När det gäller rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen bör statens ansvar begränsas till information i anslutning till myndighets- utövning. Vidare finns det motiv för att staten använder rådgivning som ett medel för att uppnå vissa samhällsmål. Gränsdragningen mel- lan vad staten har behov av att tillgodose och vad närirgarna själva bör tillgodose kan dock inte göras skarp. Exempel på rådgivning som ligger utanför statens intresse är sådan produktionsteknsk och före- tagsekonomisk rådgivning, som näringsutövama efterfrågar och som marknaden redan idag erbjuder eller kan förväntas erbjuda. Exempel på situationer när staten har anledning använda rådgivning som ett me- del för att uppnå angelägna samhällsmål är:

* i samband med myndighetsutövning om verksamheten därigenom

blir effektivare, * för att snabbt sprida kännedom om resultaten frår forsknings-

och försöksverksamhet, * för att snabbt höja kunskapsnivån bland jordbrukets och träd- gårdsnäringens utövare i samband med strukturellt eller andra förändringar av näringamas förutsättningar.

9.2. Rådgivningen till jordbruket

Kartläggningen _av rådgivningens omfattning och inriktning visar att rådgivningen till jordbrukarna till största delen sker genom näringens egna organisationer. Kartläggningen visar också att den av staten be—

drivna rådgivningen till jordbrukama sker i huvudsak i samband med myndighetsutövning eller i form av särskilda av staten beslutade pro- gram för att underlätta att angelägna nationella mål uppnås.

Med utgångspunkt från de allmänna synpunkter jag tidigare har re- dovisat föreslår jag att statens engagemang i rådgivningen begränsas till information och annan service förknippad med myndighetsutöv- ning och till de situationer då det finns ett samhällsintresse av att råd- givningen används som ett medel för att främja jordbruksnäringens utveckling. Dessa situationer kan inte för all framtid definieras. Exem- pel på sådana situationer som jag avser är: * spridning av resultat från forskning och försök som staten finan- sierar, * ny lagstiftning och nya mål inom miljö- och djurskyddsområdet, * ny livsmedelspolitik och därav följande behov av omställning och utveckling av nya resursanvändningsaltemativ, * behov av stöd till jordbruket i norra Sverige,

* behov av stärkt konkurrenskraft inför en svensk anslutning till EG.

Staten medverkar för närvarande i rådgivningsverksamhet med syfte att underlätta introduktion av ny lagstiftning inom miljö- och djur- skyddsområdet samt i aktiviteter inom programmet för jordbrukets omställning och i norra Sverige. Konsekvenserna av en anslutning till EG får ses som exempel på en större strukturell förändring, som re— dan nu kan förutses för jordbruket och trädgårdsnäringen och där det bör finnas ett statligt intresse att använda rådgivning som ett medel för att underlätta anpassningsprocessen.

Att nya aktiviteter redan nu kan förutses betyder inte att resursbeho- vet för rådgivningsaktiviteter totalt behöver öka. Jag bedömer att in- satserna inorn främst omställningsprogrammet skall kunna minska i den takt som resursbehovet för information och rådgivning inför en EG-anslutning kan komma att öka.

En EG-anslutning kommer att innebära stora förändringar för svenskt jordbruk. En ökad konkurrens kan redan nu förutses. För att möta konkurrensen måste svenskt jordbruk bli mera kostnadseffek- tivt. En snabb kostnadseffektivisering bedömer jag vara ett angeläget samhällsmål där rådgivning kan användas som ett medel.

Jordbruket kommer även efter en anslutning till EG:s gemensamma jordbrukspolitik att ha ett långsiktigt behov av rådgivning. Om en så-

dan rådgivning tillgodoser behoven av den kontinuerliga kunskapsför- nyelse som alla näringsutövare har behov av för att behålla sin kon- kurrenskraft, bör den i första hand vara näringens och näringsutövar— nas egen angelägenhet. I andra situationer får staten ta ställning till om särskilda statliga åtgärder behövs.

Enligt EG:s rådsförordning 2328/9l/EEC får medlemsstaterna ge stöd för kompetensutveckling bland jordbrukets företagare, familje- arbetskraft och anställda. Medel för finansiering kan även utgå från EG:s jordbruksfond. Stödet avser yrkesmässig vidareutbildning med anknytning till förändringar som sker till följd av åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Exempel på sådana åtgärder är pro- grammen för extensifiering, investeringsstöd och nyetablering. Även inom 15st regionala stöd för landsbygdsutveckling ingår stöd till kompetensutveckling som prioriterat ändamål inom samtliga ca 50 av kommissionen godkända stödområden (90/557—592/EEC).

Jag har analyserat den statliga rådgivningens omfattning i bl.a. Dan- mark och Nederländema och därvid funnit att det nationella stödet till ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning är större än i Sverige. Jag har emellertid också konstaterat att trenden är att ett allt större an- svar för och genomförande av rådgivningen läggs på näringen. Kart— läggningen visar vidare att rådgivningen används för att tillgodose an- gelägna samhällsmål och för att underlätta genomförandet av föränd- ringar av 13st jordbrukspolitik. Jag har även konstaterat, att det tota- la statliga stödet till forskning, utbildning och rådgivning på jord- bruksområdet synes vara minst lika stort i Sverige som i flera näralig- gande EG-länder. Den andel av det samlade stödet som går till rådgiv- ning är i flera länder större än i Sverige.

Omfattande stöd till rådgivningen i näraliggande konkurrentländer inorn EG innebär en konkurrensfördel för jordbruket i dessa länder. Stora skillnader i konkurrenssituationen kan därför komma att leda till att det även i Sverige kan bli motiverat för staten att långsiktigt av— sätta resurser för att använda rådgivning och kompetensutveckling som ett medel att förbättra jordbrukets konkurrensförmåga gentemot vår omvärld. Jag anser emellertid inte att ett EG-inträde nu utgör mo— tiv för att föreslå ett generellt långsiktigt statligt engagemang inom rådgivningen till jordbruket. Förändringar av svenskt jordbruks kon— kurrenskraft jämfört med näraliggande konkurrentländer inom EG bör dock följas och behovet av eventuella statliga åtgärder prövas från fall till fall.

Jag delar den bedömning som omställningskommissionen redovisat i sitt delbetänkande (SOU 1992187) att det föreligger ett stort informa- tionsbehov, när det gäller konsekvenserna för livsmedelssektom av ett EG—medlemsskap. Bristfällig information kan leda till att olika anpass— ningsåtgärder som krävs inte vidtas eller att beslut fattas som innebär onödiga kapitalförluster. Kommissionen anser därför att det är ange- läget att resurser för informationsverksamhet ställs till förfogande. Staten har också möjligheter att genom information, rådgivning och FoU-verksamhet uppmärksamma aktörerna om förhållandena på EG— marknaden. Därigenom kan det svenska jordbrukets konkurrenssitua- tion förbättras.

Det finns situationer, som jag tidigare har redovisat, då det är moti- verat från statens sida att använda rådgivning som ett medel att uppnå angelägna mål och att effektivt genomföra myndighetsutövning och andra myndighetsuppgifter. De medel som samhället är berett att stäl- la till förfogande bör användas på ett så effektivt sätt som möjligt. Sta- tens resurser behöver därför inte vara förbehållna endast statliga råd- givningsorgan. Staten måste dock ha ett avgörande inflytande över re- sursanvändningen. De av staten uppsatta målen måste följas och alla berörda jordbruksföretag oavsett organisationstillhörighet och kom- mersiella intressen måste få tillgång till det rådgivningsutbud staten avsatt medel för.

Statens behov av att använda rådgivning som ett medel för att upp- nå olika målsättningar kan som jag tidigare antytt förändras från tid till annan. Både inriktningen och omfattningen av sådan rådgivning kan väntas komma att variera över åren. Även det kompetens- och effektivitetsmässiga sambandet mellan rådgivning och myndighets- utövning eller andra myndighetsuppgifter kan vara olika starkt. Det måste därför från fall till fall avgöras vilket som är det effektivaste sättet att genomföra ett statligt rådgivningsprogram. Avsatta medel bör kunna användas för att genomföra rådgivning i statlig regi eller genom att staten upphandlar genomförandet på marknaden.

Vad gäller myndigheternas roll förutsätter jag att det övergripande ansvaret för olika statliga rådgivningsprogram rörande jordbruket, trädgårdsnäringen och rennäringen även i fortsättningen ligger på den centrala jordbruksmyndigheten, Statens jordbruksverk. I Jordbruks- verkets roll ingår att gentemot regeringen ha det samlade ansvaret för måluppfyllelse, utvärdering och en effektiv användning av särskilt an- visade medel. I de fall regeringen klart uttalar, att den centrala myn-

digheten skall samordna och leda genomförandet av ett rådgivnings— program, blir det Jordbruksverkets uppgift att ta ställning till hur de anvisade resurserna bäst används. Jordbruksverket har begränsade möjligheter att självt genomföra rådgivnings- och informationspro- gram. Normalt bör genomförandet ske på länsnivå. Det kan dock finnas undantag då det kan vara ändamålsenligt att välja en annan för hela landet generell lösning. 1 den centrala sektorsmyndighetens roll ingår också att svara för olika stödfunktioner centralt och regionalt. Det bör ske i nära samarbete med främst Sveriges lantbruksuniver- sitet (SLU) och omfatta bl.a. utveckling och framställning av underlag för rådgivning och information samt kompetensutveckling för den personal vid bl.a. länsstyrelsema som medverkar i genomförandet av olika rådgivningsprogram.

Myndighetsutövningen inom jordbruksområdet utförs liksom den av staten finansierade rådgivningen till jordbruket i dag i huvudsak via länsstyrelserna. De medel som staten inför genomförandet av en rådgivningsinsats, finner vara mest ändamålsenligt att avsätta till re- gional rådgivning bör även i fortsättningen i första hand disponeras av länsstyrelserna. Dessa får därefter välja det genomförande som le- der till bäst måluppfyllelse och genomförande. Det innebär att läns- styrelserna får ta det övergripande ansvaret för resultat och genom- förande av enskilda rådgivningsprogram och för att det i länen eller i en större region finns tillräcklig kompetens och personella basresur- ser för att genomföra de rådgivningsuppdrag staten beställer. Genom- förandet kan ske i resp. länsstyrelses regi eller genom samarbete och köp av tjänster från annan länsstyrelse eller på marknaden. Målet bör vara att tillgängliga finansiella och personella resurser i regionen an- vänds så effektivt som möjligt. Förutsättningarna för olika former av samarbete varierar mellan olika delar av landet. Det är därför inte nödvändigt att eftersträva en för hela landet enhetlig fonn för genom- förandet av olika rådgivningsprogram.

En viss avgiftsbeläggning av de rådgivningstjänster staten vill ha ut- förda bör enligt min uppfattning kunna ske även i fortsättningen. Un— der de senaste tio åren har staten i ökande omfattning tagit betalt för rådgivningstjänster. Erfarenheterna har varit övervägande goda. En förutsättning för att en avgiftsfinansiering skall vara möjlig är att mål— uppfyllelse och effektivitet i resp. program inte påverkas negativt. Därför måste ställning tas till möjliga finansieringsformer från fall till fall. Avgiftsintäkter bör i princip tillföras resp. rådgivningspro-

gram och vara en integrerad del av dess finansiering. Man bör emel- lertid inte räkna med att avgifterna kan att bli av någon större omfatt- ning.

Länsstyrelsernas lantbruksenheter bedriver också viss uppdrags- verksamhet utan anknytning till myndighetsutövning eller andra prio- riterade myndighetsuppgifter. Det sker i första hand för att uppnå ett jämnt utnyttjande av kvalificerad personal i den mån de av staten prio- riterade uppgifterna inte under alla delar av året tar alla resurser i an— språk. På så sätt har det blivit möjligt att upprätthålla en något högre och bredare kompetens inom olika kompetensområden än som eljest skulle vara möjligt. Jag har konstaterat att en relativt liten del av lant- bruksenhetemas personalresurser används på detta sätt. I princip bör staten inte bedriva denna typ av uppdragsverksamhet i konkurrens med den icke statligt organiserade rådgivningen. Å andra sidan bör det även i fortsättningen vara möjligt för länsstyrelserna att — på mot- svarande sätt som kan ske inom andra funktioner — marginellt bedriva viss sådan verksamhet, om den bedöms vara till fördel för länsstyrel- sernas möjligheter att effektivt utföra sina prioriterade uppgifter. En självklar förutsättning måste vara att intäkterna täcker hela kostnaden för uppdragsverksamheten och att tjänstema prissätts enligt marknads- mässiga principer. Inte heller i övrigt får en sådan verksamhet utfor- mas och genomföras på ett sådant sätt att den negativ påverkar förtro— endet för länsstyrelsemas andra verksamheter.

9.3. Rådgivningen till trädgårdsnäringen

Synen på rådgivningen till trädgårdsnäringen bör i princip vara den- samma som till jordbruket. De situationer som redovisas i avsnittet om jordbruksnäringen, då det är motiverat att använda rådgivningen som ett medel för att uppnå angelägna samhällsmål, gäller i huvudsak även för trädgårdsnäringen dvs.

* spridning av forsknings- och försöksresultat, * introduktion av ny lagstiftning och nya mål inom miljö- och växt-

Skyddsområdet, * stödet till trädgårdsnäringen i norra Sverige, * konsekvenser för svensk trädgårdsnäring av en anslutning till

EG.

Kartläggningen av rådgivningen till trädgårdsnäringen visar emeller- tid att staten fortfarande svarar för huvuddelen av rådgivningen till näringsutövama och att den jämfört med jordbruket i större utsträck- ning är inriktad på produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgiv- ning. Detta beror bl.a. på att trädgårdspolitiken inte i samma omfatt- ning som jordbrukspolitiken genomgått förändringar som lett till nya mål för den av staten bedrivna rådgivningen. Rådgivningen till träd- gårdsnäringen har sin utgångspunkt i riksdagens beslut (propl978/79: 136 JoU 29, rskr. 399), som angav att rådgivningen var ett viktigt in- strument i rationaliseringspolitiken. Trädgårdsnäringens struktur med små företag med många olika specialinriktningar och geografisk sprid- ning kan delvis förklara varför näringen inte i egen regi hittills över hela landet har kunnat bygga ut och driva en kommersiellt baserad rådgivning. Trädgårdsnäringen har inte heller haft ett kooperativt för- ädlingsled, vilket — som inom jordbruket — har haft intresse av att till- handahålla en produktionsteknisk och företagsinriktad rådgivningsser- vice.

En EG-anslutning kommer liksom för jordbruket att innebära stora förändringar för svensk trädgårdsnäring. Rådgivning och kunskapsut- veckling bör vara ett effektivt instrument för att underlätta ornställ- ningen. I några av Sveriges viktigaste konkurrentländer, Danmark och Nederländema, ger staten fortfarande ett ganska betydande stöd till produktionsteknisk rådgivning inom trädgårdsnäringen.

Trots de skillnader som finns mellan jordbruket och trädgårdsnär- ingen anser jag inte att det finns tillräckligt starka skäl att se annorlun- da på principema för information och rådgivning till de båda näring- arna. Jag föreslår därför att statens engagemang i rådgivningen på trädgårdsområdet — liksom för jordbruket — begränsas till informa- tion i anslutning till myndighetsutövning och till de situationer, då det från samhällets synpunkt framstår som motiverat att använda rådgiv- ning som medel för att uppnå angelägna samhällsmål. En begränsning av de statliga insatsema för rådgivning på trädgårdsområdet till såda- na av samhället prioriterade områden innebär en viss avveckling av statlig produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning.En så- dan begränsning kommer att få större betydelse för näringsutövama än motsvarande anpasning har fått på jordbrukets område

Vid överläggningar med Trädgårdnäringens Riksförbund (TRF) har framkommit att näringen är beredd att helt ikläda sig ansvaret för produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning inom näringen

och därmed överta den verksamhet av detta slag som bedrivs vid läns- styrelsernas lanbruksenheter. En förutsättning härför har emellertid angetts vara dels att näringen får ta över all trädgårdsrådgivning vid

länsstyrelserna, dvs. även rådgivning i myndighetsfrågor, och dels att ett statligt bidrag årligen lämnas till verksamheten. Det statliga bidra- get anses böra motsvara det stöd som utges till trädgårdsnäringen i Danmark och Nederländerna.

Jag delar uppfattningen att en överföring och utveckling av den pro- duktionstekniska och företagsekonomiska rådgivningen i näringens egen regi bör bygga på den förutsättningen att staten i princip inte ut— övar någon konkurrerande verksamhet inom samma område. Där- emot måste den information och rådgivning som är direkt kopplad till myndighetsutövning bedrivas vid eller i nära anslutning till länsstyrel- sernas verksamhet. Vad gäller genomförande och finansiering av så- dan rådgivning som staten i framtiden kan ha behov av att få utförd för att uppfylla olika samhällsmål har jag tidigare föreslagit att sam- ma principer bör gälla för trädgårdsnäringen som för jordbruksnär- ingen. Det innebär att den centrala jordbruksmyndigheten måste ha det övergripande ansvaret för att avsedda resultat uppnås och att de av staten anvisade medlen blir effektivt använda. I vad mån staten i fram- tiden kan komma att ha särskilda behov av att genomföra olika insat- ser för trädgårdsnäringen utreds för närvarande av trädgårdsnärings— utredningen. För mig framstår behoven av informations- och rådgiv- ningsinsatser för att höja näringens konkurrensförmåga i samband med en svensk anslutning till EG vara lika stora inom trädgårdsnär- ingen som inom jordbruket.

För att underlätta för näringen att själv bygga ut den produktions- tekniska och företagsekonomiska rådgivningen och för att åstadkom- ma en successiv anpassning föreslår jag att ett årligt statligt driftsbi- drag utgår under en övergångsperiod. Bidrag bör under en treårs- period med början den 1 juli 1994 utgå till en del av kostnaden för den utbyggda verksamheten.

Det är svårt att bedöma om trädgårdsnäringen är beredd att bygga ut den produktionstekniska och företagsekonomiska rådgivningen med en volym som motsvarar minskningen av den statliga rådgivningen. Det är troligt att näringen väljer en något lägre nivå anpassad till marknadens efterfrågan och betalningsförmåga efter den treåriga övergångsperioden. De statliga driftsbidragen bör därför förslagsvis under treårsperioden utgöra 75, 50 resp. 25 % av den beräknade kost-

naden för varje nyanställd rådgivare, dock inom en angiven totalram. Ramen bör relateras till den nyuppbyggda rådgivningens omfattning.

9.4. Statens särskilda ansvar för norra Sverige

Statens särskilda ansvar för jordbruket i norra Sverige har hittills in- neburit att den av staten finansierade rådgivningen är mer omfattande i norra än i södra och mellersta Sverige. Drygt 30 miljoner kronor av statliga medel användes under budgetåret 1991/92 till rådgivning för jordbruket och trädgårdsnäringen i norra Sverige. Det är något mer än en fjärdedel av de resurser staten anvisade för hela landet. Huvud- delen, ca 20 miljoner kronor, har redovisats som rådgivning i anslut- ning till myndighetsutövning eller andra av staten direkt prioriterade ändamål.

Av det totala stödet till jordbruket i de sju nordligaste länen anvisa- des under budgetåret 1991/92 ca 800 miljoner kronor till prisstöd, 75 miljoner kronor för stöd till livsmedelsindustrin och 50 miljoner kro- nor till ett särskilt åtgärdsprogram som bl.a. omfattade stöd till ut- veckling av nya verksamheter, forskning och försök samt rådgivning. Av regionalpolitiska medel utgick dessutom bl.a. glesbygdsstöd till jordbruksföretag med drygt 50 miljoner kronor. Sammanlagt uppgick statens stöd till jordbruket i norra Sverige till ca 1 miljard kronor, varav ca 3 % disponerades för rådgivningsinsatser.

Det särskilda åtgärdsprogram, som påbörjades år 1987, upphörde den 30 juni 1992. Genom programmet hade årligen i genomsnitt ca 10 miljoner kronor använts för rådgivning och kunskapsutveckling med inriktning på nya och traditionella verksamheter i jordbruks- och trädgårdsföretagen. Erfarenhetema av åtgärdsprogrammet har varit övervägande goda något som också redovisas i regeringens proposi- tion och i riksdagens behandling av stödet till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:96, JOU15). Enligt riksdagsbeslutet bör det finnas goda möjligheter att i fortsättningen finansiera de verksamheter som ingick i det särskilda åtgärdsprogram- met med medel från anslaget regionala utvecklingsinsatser.

Samma principiella skäl som jag förut redovisat för att jordbruket och trädgårdsnäringen bör ha hela ansvaret för produktionsteknisk och ekonomisk rådgivning inom resp. branscher kan naturligtvis även anföras för norra Sverige. Det skulle då innebära att staten avvecklar

finansiering av rådgivning som inte är kopplad till myndighetsutöv- ning eller andra av staten uppställda mål. En sådan avveckling borde i så fall ske i den takt näringarna själva får förutsättningar att bygga ut och finansiera sin rådgivning.

Det finns emellertid också starka skäl som talar mot att staten nu drastiskt minskar sitt stöd till rådgivning och kompetensutveckling till jordbruket och trädgårdsnäringen i norra Sverige. Den nya svenska livsmedelspolitiken liksom en anslutning till EG kommer att åstad- komma ett starkt förändringstryck även i det nordsvenska jordbruket.

Genom fortsatta insatser för rådgivning och kunskapsutveckling bör produktivitetstillväxt och utveckling av nya verksamheter kunna på- skyndas något som bör förbättra regionens konkurrensförmåga och i bästa fall minska det totala stödbehovet. Motsvarande principiella re- sonemang kan anföras i fråga om rådgivning till rennäringen.

EG har nyligen utvärderat ett år 1988 infört stöd till landsbygdsom- råden (5b-stöd). Stödets syfte är bl.a. att främja utvecklingen i om- råden med svaga naturgivna förutsättningar, perifert läge, låg befolk- ningstäthet och som påverkas negativt av den gemensamma jordbruks- politiken och dess förändringar. I samtliga områden som omfattas av stödet — ett 50-tal - har åtgärder med inriktning på kompetensutveck- ling prioriterats. I utvärderingsrapporten förordas att stödet till just kompetensutveckling bör utökas.

Stödet till rådgivningen bör ses som en del av det samlade statliga stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige. Samma synsätt gäller för trädgårdsnäringen och rennäringen. Enligt vad jag erfarit har länsstyrelserna i norra Sverige hittills inte budgeterat me- del för rådgivning och kunskapsutveckling från anslaget regionala utvecklingsinsatser i den omfattning som tidigare finansierades från det särskilda åtgärdsprogrammet. Enligt min uppfattning bör medel för kunskapsutveckling inom jordbruket, trädgårdsnäringen och ren- näringen anvisas inom samma ram som andra anslag till dessa näring- ar. Iprincip bör storleken av den andel av det samlade stödet som av- sätts till rådgivning, forskning och utveckling prövas vid de tillfällen då omfattningen av stödet till dessa näringar i norra Sverige omprö- vas. Behoven av insatser för rådgivning och kunskapsutveckling kan variera från tid till annan. De principiella resonemang om upphand- ling av rådgivningstjänster etc. som redovisats i avsnitt 9.2 bör gälla även för rådgivning i norra Sverige.

9.5. Lantbruksskolomas roll i fortbildning och rådgivning

Rådgivning med ekonomisk och produktionsteknisk inriktning kan mycket väl bedrivas vid lantbruksskoloma. En del av utredningsupp- draget är att undersöka förutsättningama för en sådan rådgivning vid lantbruksskoloma och att klargöra rollfördelningen mellan skolorna och länsstyrelsens lantbruksenhet.

Jämfört med många andra yrkesgrupper i samhället har fortfarande enligt statistiken företagare och anställda i jordbruket och trädgårds- näringen en ganska låg genomsnittlig formell utbildningsnivå. Många av företagarna i dessa båda näringar liksom många andra småföreta- gare har ingen eller bristfällig företagarutbildning. I den yrkesinrik- tade gymnasieutbildningen vid lantbrukets skolor deltar främst ungdo- mar som normalt först efter fem till femton år får möjlighet att eta— blera sig som egna företagare. Deras motivation för att under utbild- ningen studera företagsekonomi och företagsledningsfrågor är därför ofta liten.

Få yrkesområden har haft så stor del av sin utbildning baserad på specialkurser som jordbruket och trädgårdsnäringen. Den nya gym- nasieskolan innebär att alla specialkurser och påbyggnadskurser efter en kort övergångsperiod avvecklas. Motsvarande utbildningar skall i fortsättningen erbjudas inom ramen för gymnasieskolans treåriga yr— kesförberedande naturbruksprogram och i den gymnasiala vuxenut- bildningen. Skolorna bedöms inte ha möjlighet att upprätthålla den tidigare volymen vidareutbildning i påbyggnads- och specialkurser, som under läsåret 1991/92 omfattade ca 100 000 elevdagar.

Vid lantbruks- och trädgårdsskoloma bedrivs även viss fortbild- ning på uppdragsbasis. Arbetsmarknadsmyndigheten är för närvaran- de den störste enskilde köparen av sådana tjänster. Även länsstyrelser, hushållningssällskap och andra organisationer och myndigheter köper kurser av eller förlägger kurser till skolorna. Fortbildning genom kortkurser på uppdragsbasis har ökat under de senaste åren. Behovet av vidareutbildning och kompetensutveckling inom jord- bruket och trädgårdsnäringen är således stort. Naturbruks-/lantbruks- skolornas förutsättningar att tillgodose dessa behov bör behållas. Om skolorna i alltför stor utsträckning utvecklas mot enbart ungdomssko- lor förloras värdefull kompetens. Förutom minskade möjligheter att tillgodose näringens behov av kompetensutveckling finns det risk att

ungdomsutbildningens kvalitet inte kan bibehållas. Samtidigt ökar be— hovet av kompetensutveckling och fortbildning i hela samhället. Jag har i tidigare avsnitt redogjort för slutsatser och förslag som nyligen framlagts av den statliga kompetensutredningen (SOU 1991:56 och 199227) och av produktivitetsdelegationen (SOU 1991:82). Båda utred- ningarna har framhållit kompetensutveckling som en av de viktigaste drivkrafterna för produktivitetstillväxt och välstånd.

Produktivitetsdelegationen anser att det inte längre räcker med om- skolning av människor i förvärvsarbete. En kompetenshöjning måste också ingå. Enligt delegationen bör också utbildningen av företagare moderniseras. Utvecklingsfondema och NUTEK kan vara viktiga ka- naler för kunskapsspridning till småföretagen. Olika utbildningsanord- nares verksamhet kan sannolikt samordnas bättre än för närvarande.

Kompetensutredningen föreslår en samordnad politik för kompe- tensutveckling. Det kan ske genom en breddning av arbetsmarknads-, närings-, regional-, social-, och utbildningspolitikens mål till att också omfatta kompetensutveckling samt genom att en samordning av dessa politikområdens resurser sker på regional och lokal nivå. En försöks- verksamhet föreslås i vilken branschorgan inom några utvalda bran- scher med visst statligt stöd utvecklar program för kompetensutveck- ling.

Kommittén föreslår också stöd till branschvisa och regionala utveck- lingsprojekt och inforrnationsprogram. Vidare föreslås stimulans till branschorienterad yrkesutbildning, fort-, och vidareutbildning. Den kan bedrivas t.ex. i branschvisa centra för fortbildning och vidareut- bildning, där specialiserad grundläggande yrkesutbildning kan utfor- mas både för studeranden som kommer direkt från gymnasiet och för redan yrkesverksamma som vill höja sin kompetens genom fristående kurser. Kommittén föreslår också att staten utvidgar de pågående för- söken med lokala kunskapscentra.

Kompetensutredningen föreslår även särskilda småföretagsanpassa- de utbildningsprogram och utbildningsstipendier för småföretagare. Folkhögskoloma bör enligt kommittén kunna stå som modell för en utbildnings- och utvecklingsmiljö för företagare.

Det är enligt min uppfattning angeläget att de allmänna behoven av fortbildning och kompetensutveckling i jordbruket och trädgårdsnär— ingen kan tillgodoses även i fortsättningen och att statens näringspoli- tiska mål för dessa näringar även bör omfatta kompetensutveckling.

Den nya gymnasieskolan utesluter inte att ett antal lantbruks- och trädgårdsskolor även i fortsättningen kan bedriva vidareutbildning om än i helt eller delvis ändrade former. För en sådan fortsättning ta- lar att lantbruks- och trädgårdsskoloma har värdefulla kunskapsmäs- siga och personella resurser. Vid skolorna finns också omfattande fysiska resurser, som förutom lokaler och utrustning för undervis- ning också består av skoljordbruk och elevintemat. Det måste också vara av värde för läroanstaltens kompetens om ungdomsutbildning och vidareutbildning kan samordnas. Till några skolor är också för- lagt jordbruksförsök och annat utvecklingsarbete. En förebild kan vara den fortbildning av lantbrukare genom veckolånga kurser som bedrivs vid ett lO-tal lantbruksskolor i Danmark. Förutsättningarna för naturbruks-/lantbruksskolorna att vid sidan om rollen som gymnasieskola utveckla en ny roll som kunskapsför- medlare till de yrkesverksamma inom jordbruk och trädgårdsnäring varierar från skola till skola. Det finns redan några skolor som har kommit ganska långt i ambitionen att erbjuda fortbildningskurser för lantbrukare och att fungera som ett länets eller bygdens utvecklings- centrum och kompetenscentrum. Faktorer som avgör förutsättning- ama för en vidareutveckling är ambition hos skolans huvudman, led- ning och personal, samarbete med näringamas organisationer och med myndigheter, kontakter med forskning och försök, osv.

Det är enligt min uppfattning önskvärt att de naturbruks-/lantbruks- skolor som har lämpliga förutsättningar utvecklas till att bli kunskaps- scentra för lantbruket inom sitt område. En sådan utveckling ligger i linje med de förslag som kompetensutredningen avgett. Jag anser att jordbruket och trädgårdsnäringen är två branscher inom vilka bör ut— vecklas kompetensutvecklingsprogram enligt de förslag kompetens- utredningen lagt fram.

Jag anser att ansvaret för att en fortbildnings- och eventuellt råd- givningsverksamhet kommer i gång, vid naturbruks-/lantbruksskolor- na, även i fortsättningen bör ligga på den enskilda skolan och dess hu- vudman. Resp. huvudman och skola måste avgöra om det finns ekono- miska och andra förutsättningar för en sådan verksamhet och om man vill etablera samarbete i någon form med andra skolor eller med träd- gårds- eller jordbruksnäringens organisationer. Kostnaderna för fort- bildning bör i princip åvila näringsutövama själva men övergångsvis bör statliga medel få disponeras för att bidra till kursdeltagamas kost- nader. Staten kan vidare genom t.ex. länsstyrelserna och länsarbets-

nämnderna uppträda som köpare av utbildningsstjänster inom ramen för olika statliga program. Det förutsätter naturligtvis att skolorna kan erbjuda bra kvalitet på tjänsterna och vara konkurrenskraftiga jämfört med andra alternativ. Min bedömning stämmer i huvudsak överens med de diskussioner som fördes i KSLA-utredningen om råd- givningen inom jordbruk och trädgård. (Rapport nr 38, 1989)

Olika organisatoriska och finansiella lösningar bör således enligt min bedömning vara möjliga med hänsyn till de varierande förutsätt— ningar som finns i olika delar av landet. Någon direkt statlig styrning bör inte ske. Däremot kan staten medverka genom att knyta genom- förandet av olika statligt finansierade program för kompetensutveck- ling till sådana centra.

Enligt det livsmedelspolitiska beslutet från år 1990 skulle 40 miljo— ner kronor per år under perioden 1991/92—1995/96 anvisas för bl.a. rådgivning, information och projektverksamhet. Det angivna syftet var att underlätta jordbrukamas — särskilt den grupp av jordbrukare som kan riskera att få ekonomiska problem — omställning till de förut- sättningar som den nya livsmedelspolitiken ger. Enligt riksdagens be- slut (prop. 1991/92:100 JoU12 rskr. 212) bör programmet för rådgiv- ning och utbildning fullföljas. Av statsfinansiella skäl har beloppet för budgetåret 1992/93 sänkts till 30 miljoner kronor. Mot bakgrund av att utbildningsinsatser är en viktig del av rådgivningsprogrammet fö- reslår jag att av dessa medel 5 miljoner kronor per år under perioden 1993/94 till 1995/96 tas i anspråk för ett särskilt program för fortbild- ning och kunskapsutveckling inom jordbruket och trädgårdsnäringen.

Syftet med programmet bör vara att underlätta etableringen av ett antal kunskapscentra för fortbildning inom jordbruket och trädgårds- näringen. Den fortbildningsverksamhet som genomförs bör omfattas av de målsättningar som redan gäller för de medel staten anvisat för rådgivning, information och projektverksamhet för att underlätta jord- brukets omställning till den nya livsmedelspolitiken. Medlen bör un- der perioden bidra till att täcka en del av kursdeltagamas kostnader. Ansvaret för genomförandet bör knytas till de trädgårds-/lantbruks- skolor, som har den långsiktiga målsättningen att bli kunskaps- eller utvecklingscentra för lantbruket och trädgårdsnäringen. Projektet bör i ett inledningsskede utformas i samarbete mellan berörda skolor/ landsting och i första hand Jordbruksverket, Landstingsförbundet, Lantbruksuniversitetet, länsstyrelserna och näringamas organisatio- ner. Det bör åvila Jordbruksverket att utforma villkoren för stödet

och ramarna för programmet. En utvärdering bör ske under år 1996. Verket har enligt sin instruktion möjlighet att inrätta rådgivande

organ.

9.6. Forskningsinformation

En översyn av Sveriges lantbruksuniversitet slutfördes under 1991 (SOU 19912101). 1 utredningens uppdrag ingick att granska hur Lantbruksuniversitetets konsulentverksamhet fyller sitt syfte.

SLU-utredningen redovisar att forskningsinformation och rådgiv- ning är en förhållandevis omfattande verksamhet vid Lantbruksuni— versitetet. Informations- och rådgivningsverksamheten ingår som ett led i samhällets totala informationsverksamhet på jordbruks- och träd- gårdsområdet. Enligt utredningens mening bör ämnesinformation ses som en naturlig del av en institutions verksamhet. Forskarna är de som skapar information och de har ett ansvar att föra den vidare. Fakultetema föreslås få ett ökat ansvar för forskningsinformationen. Utredningen föreslår ingen minskning av de resurser som inom uni- versitetet går till forskningsinformation och rådgivning.

Utredningen framhåller också att det är viktigt att synteser genom- förs av forskningsinformation från olika forskningsområden. I flera remissyttranden över utredningen har framhållits att det ofta är ge- nom synteser och tvärvetenskapliga projekt som underlag för rådgiv- ningen kommer fram.

Lantbruksuniversitetets olika målgrupper behöver för sin kunskaps- försörjning och kompetensutveckling i allt större omfattning infor- mation som förutsätter synteser och analyser som omfattar olika forsk— nings- och problemområden.

En högt prioriterad uppgift i SLU Info, Lantbruksuniversitetets in- forrnationsavdelning, är att arbeta med och ta initiativ till tvärveten- skapliga synteser. Exempel på sådan verksamhet är alternativa använd- ningsområden för åkermarken, resurshushållning inom jordbruk, skogsbruk, trädgård och vattenbruk, åtgärder för landsbygdens ut- veckling, tätortens ekologi, olika produktionsfonner för djur och väx- ter med hänsyn till djur- och arbetsmiljö samt livsmedelskvalitet, sam- hällets avfallsproblem, EG och dess inverkan på de areella näringarna samt marknadsanpassning på en avreglerad marknad.

Jag delar SLU-utredningens uppfattning att institutioner och fakul- teter vid lantbruksuniversitetet genom sina forskare och informations- ansvan'ga har huvudansvaret för den ämnesinriktade informationen. I varje forsknings- och försöksprojekt, oavsett om det finansieras av sta- ten eller av näringslivet, bör inplaneras tid och resurser för informa- tion, så att forskarna kan fullgöra sin skyldighet enligt högskolelagen att informera om resultaten av sin forskning.

Lantbruksuniversitetet bör enligt min uppfattning även i framtiden ha ett ansvar för att initiera och genomföra syntesverksamhet i nära samarbete med olika målgrupper. Dessa bör liksom tidigare i första hand vara de myndigheter, organisationer och företag som med olika syften arbetar med information, rådgivning och utbildning inom bl.a. jordbruks- och trädgårdssektom.

Inom Lantbruksuniversitetet har under de senaste åren pågått ett ut- vecklingsarbete med nya former för regionalt arbete inom försöks- och informationsverksamheten. Erfarenhetema av detta arbete är posi- tiva. Effektiviteten har ökat genom ett större intresse och bättre för- ankring av verksamheten bland avnämama för forskningsinformatio- nen dvs. främst rådgivare, lärare och företagare. Det finns också ett intresse i olika delar av landet för att Lantbruksuniversitetet vidareut- vecklar sin regionala verksamhet bl.a. med syftet att effektivisera forskningsinformation och arbetet med synteser av sådan information.

Jag anser att det finns skäl som talar för att staten, som en del i dess övergripande ansvar för att resultat och synteser från forskningsverk- samheten kommer jordbruket och trädgårdsnäringens utövare till del, medverkar till att Lantbruksuniversitetets regionala verksamhet på forskningsinformationsområdet förstärks. Ett nära samarbete bör där- vid ske med Jordbruksverkets regionala verksamhet. Ett skäl för en förstärkning på regional nivå är de tidigare beskrivna kraven på om-

ställning och anpassning inom de areella näringarna och de därav föl- jande behoven av kompetensutveckling. Jag har också funnit att det finns behov av att i ökad omfattning anlita regional kompetens med forskningsanknytning hos bl.a. statliga centrala och regionala myn- digheter, hushållningssällskap, lantbruksskolor samt kooperativa och privata företag.

Jag anser vidare att samarbetet mellan Lantbruksuniversitetets kon- sulenter och Jordbruksverkets regionala konsulenter bör utvecklas eftersom de har i stort sett samma arbetsuppgifter. I flera fall är de lokaliserade till samma orter. På två orter, Alnarp och Ultuna, finns

de i samma lokaler. Det bör ankomma på Jordbruksverket och Lant- bruksuniversitetet att gemensamt utveckla samarbetet.

I en förstärkt regional verksamhet bör ett nära samarbete ske mel- lan Lantbruksuniversitetet och de olika intressenterna, dvs. regionala organisationer som t.ex länsstyrelser, näringamas organisationer inkl. hushållningssällskapen, lantbruks- och trädgårdsskolor, kommuner och privata företag samt berörda centrala organisationer och myndig- heter. ] ett sådant samarbete utgör den regionala jordbruksförsöks- verksamheten en viktig komponent, som bas för delar av den produk- tionstekniska rådgivningen. Staten har ett intresse att stödja den regio- nala försöksverksamheten då flera försök tar upp problem kring bl.a. miljö- och naturresurshushållning. Flera försök har dessutom ett lång— siktigt perspektiv som är av stort intresse för hela samhället.

Lantbruksuniversitetets försöksdistrikt inom trädgård, husdjur och växtodling har sina huvudorter i Umeå, Skara, Alnarp och Uppsala. Till dessa fyra orter kan det vara lämpligt att knyta regionala resurser för forskningsinformation och därtill anknuten regional information, fortbildning och vidareutbildning samt regional utvecklingsverksam- het. I Skara, Alnarp och Uppsala har redan Jordbruksverket regionalt placerad personal med informations- och rådgivningsuppgifter.

9.7. Finansiella och organisatoriska konsekvenser

I ett tidigare avsnitt har jag redovisat uppgifter om den statliga rådgiv- ningens omfattning och inriktning. Därav framgår att staten bedriver rådgivningsverksamhet på två olika nivåer. Den huvudsakliga verk- samheten som vänder sig till företagama inom jordbruket och träd- gårdsnäringen, genomförs av länsstyrelserna i resp. län. Viktiga stöd- funktioner på central och regional nivå svarar Jordbruksverket och Lantbruksuniversitetet för.

Rådgivningen till jordbruket De statliga resursemas inriktning och omfattning i antal beräknade årsverken har redovisats i kapitel 3. Sammanlagt omfattar den statliga

personalinsatsen ca 300 årsarbetsinsatser. Kostnaden för denna resurs kan beräknas uppgå till ca 120 miljoner kronor. Därutöver har läns-

styrelserna köpt rådgivningstjänster av andra organisationer för ca 7 miljoner kronor.

Omställningsprogrammet pågår enligt riksdagens beslut år 1990 t.o.m. budgetåret 1995/96. Jag har förutsatt att programmet kommer att fullföljas, men jag har i det föregående förordat att två förändring- ar av programmets inriktning bör ske. Den ena är att konsekvenserna för jordbruket av en EG-anslutning bör påverka programmets inrikt- ning. Omställningen till en fri inhemsk marknad eller till en reglerad större EG-marknad innebär att företagen möts av en hårdare konkur- rens på marknaden, vilket leder till stora krav på anpassning av före- tagsledning och produktionsteknik. Vidare har jag föreslagit att 5 mil- joner kronor per år av de medel som disponeras för omställningsråd- givning under en treårsperiod får användas för kompetensutveckling i form av fortbildning förlagd till lantbruksskolor och trädgårdsskolor. Förslaget innebär en stimulans till genomförandet av fortbildnings- kurser — och i ett längre perspektiv rådgivning — vid skolorna och för att övergångsvis subventionera kursdeltagamas kostnader.

När omställningen till den nya livsmedelspolitiken eller de föränd- ringar som en EG-anslutning medför är genomförda och behoven av särskilda rådgivningsinsatser upphör, frigörs betydande resurser, mot- svarande cirka 70 rådgivare, för omprioriteringar eller besparingar. När detta kan ske är inte möjligt att nu ange. Det beror på tidpunkten för en anslutning, förhandlingsresultatet och de förändringar som un- der tiden sker i EG:s jordbrukspolitik.

De särskilda statliga insatserna på miljöområdet ingår i program för minskade risker vid användning av bekämpningsmedel och min- skat läckage av växtnäring. Dessa program har anknytning till målsätt- ningar som sträcker sig till senare delen av 1990-talet. Några i tiden näraliggande möjligheter till omprioriteringar eller besparingar kan inte nu förutses. Finansieringen av den pågående miljörådgivningen sker dels genom Jordbruksverkets anslag och dels genom länsstyrel- sernas förvaltningsanslag.

Åtgärdsprogrammet för norra Sverige avslutades med budgetåret 1991/92. De åtgärder som ingick i programmet skall i fortsättningen finansieras med de medel resp. länsstyrelse disponerar för regionala utvecklingsinsatser.

Den nya djurskyddslagens bestämmelser träder i kraft successivt un- der 1990-talet. En omställning till ny livsmedelspolitik innebär stora krav på förändringar i animalieproduktionen. Därför bedömer jag att

minst nuvarande nivå på den rådgivning staten finansierar bör upprätt- hållas med hänsyn till den nära anknytningen till myndighetsutövning. Länsstyrelsernas insatser finansieras nästan helt inom ramen för läns- styrelsernas förvaltningsanslag.

Den ej programbundna rådgivningen omfattar totalt något mer än 80 årsverken, därav ca 30 utan anknytning till myndighetsutövning. En fjärdedel av resurserna avser norra Sverige.

Enligt min bedömning finns det möjligheter att begränsa länsstyrel- sernas rådgivning inom området. Den rådgivning i Syd- och Mellan- sverige inom bl.a. områdena teknik, växtodling och husdjursfrågor, som helt saknar anknytning till myndighetsutövning bör kunna avveck- las. Däremot bör rådgivning i anslutning till handläggning av statligt stöd och företagsutveckling på landsbygden prioriteras även i fortsätt- ningen inte minst i norra Sverige. Totalt bedömer jag att besparingar eller omprioriteringar av storleksordningen 10 miljoner kronor jäm- fört med nivån under budgetåret 1991/92 bör kunna genomföras. Där- vid har jag beaktat ett beräknat bortfall av avgiftsintäkter på ca 3 mil- joner kronor. Besparingen motsvarar ca 30 årsarbetskrafter.

Jordbruksverkets verksamhet på rådgivningsområdet är knutet till utvecklingsarbete och specialistuppgifter inom de särskilda program- men för omställning, miljö, djurrniljö och norra Sverige. I den mån målsättningar och omfattning av dessa program ändras påverkas re- sursbehovet vid Jordbruksverket. Några förändringar de närmsta åren kan inte nu förutses.

Rådgivningen till trädgårdsnäringen De statliga insatsemas omfattning i trädgårdsrådgivningen redovisas i kapitel 3. Därav framgår att länsstyrelsema svarar för ca 80 % av den totala statliga personalinsatsen. Jordbruksverkets och även Lant- bruksuniversitetets insatser har främst anknytning till växtskyddsom- rådet.

Den statliga rådgivningsverksamheten vid länsstyrelserna, som om- fattar ca 40 årsarbetsinsatser, utförs av totalt ca 50 personer. Rådgiv- ningsuppgiftema är således inte i någon större utsträckning förenade med andra arbetsuppgifter. Trädgårdsnäringen är en förhållandevis liten men starkt specialiserad näring, som bedrivs inom ett stort geo— grafiskt område. Det är enligt min uppfattning inte ändamålsenligt att rådgivningen blir uppsplittrad, när näringen tar över uppgifter från

staten. Staten bör heller inte konkurrera med näringen om den pro- duktionstekniska rådgivningen. Samtidigt är det viktigt för staten att ha tillgång till en rådgivning med hög kvalitet i samband med myndig- hetsutövning och andra myndighetsuppgifter.

Jag anser att länsstyrelserna i första hand bör ha kvar kompetens på det företagsekonomiska området för rådgivning med anknytning till statligt ekonomiskt stöd. Den rådgivning som är knuten till norra Sverige, miljöområdet och omställningsfrågor finansieras helt eller delvis genom särskilda program. Länsstyrelserna bör i samband med att näringen övertar den produktionstekniska rådgivningen ta ställning till om rådgivning inom olika av samhället finansierade program lämpligast utförs av personal vid länsstyrelsen eller upphandlas från näringens rådgivningsorganisation. Vilken lösning som väljs bör inte få påverka finansieringen. Den mest ändamålsenliga lösningen bör väljas.

Jag har i det föregående föreslagit att trädgårdsnäringen bör ta över ansvaret för den produktionstekniska rådgivningen inom bran- schen. Jag beräknar att staten kan göra en besparing motsvarande ca 20 årsarbetsinsatser genom att näringen tar över kostnaderna för den produktionstekniska rådgivningen på trädgårdsområdet. Det bör ge en årlig besparing av cirka 6 miljoner kronor. Då har beaktats att den produktionstekniska rådgivning som länsstyrelserna bedriver avgifts- finansieras med ca 2 miljoner kronor. Under den övergångsperiod som jag föreslagit, blir statens kostnad per tjänst lönekostnadema för ett och ett halvt år.

Slutsatser om konsekvenser

Ett genomförande av principen att staten inte skall ägna sig åt annan information och rådgivning än den som är förknippad med myndig- hetsutövning eller av staten särskilt prioriterade områden, leder till att årligen ca 10 mkr kan sparas i lantbruksenhetemas budget vad gäl- ler verksamheten på jordbruksområdet. När det gäller trädgårdsråd- givningen innebär en successiv uppbyggnad av den produktionstek- niska och företagsekonomiska rådgivningen i näringens regi, att ca 6 miljoner kronor per år kan sparas vid fullt genomförande. Med hänsyn till att personalreduceringen tar viss tid att genomföra och att trädgårdsnäringen behöver viss planeringstid inför uppbyggnaden av produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning föreslår jag att

besparingarna görs fr.o.m. budgetåret 1994/95. Kostnaderna för information och rådgivning i anknytning till de av staten prioriterade områdena, såsom omställningsrådgivning m.m. är kopplade till stats- makternas beslut om resp. verksamhet.

Några egentliga organisatoriska konsekvenser av förslagen före- ligger inte. Det är först om statsmakterna beslutar om större föränd- ringar i exempelvis miljöprogrammen eller omställningen av jordbru- ket som sådana effekter kan komma att uppstå.

Vad gäller eventuella konsekvenser för rådgivningen till rennäring-

en bedömer jag att några sådana inte skulle uppkomma. Det motiv jag redovisat rörande behovet av fortsatt rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen i norra Sverige gäller i lika hög grad rennäringen. I detta sammanhang vill jag erinra om den proposition som aviserats rörande inrättandet av en särskild statlig myndighet — ett sameting — som torde få i uppgift att bl.a. bevaka rennäringsfrågor.

Särskilt yttrande

avGunnar Larsson, LRF, Carl Henrik Ohlsson, HS och Eva Svensson, TRF

EG -perspektivet

I det nu avlämnade betänkandet om den statliga rådgivningen är ut- gångspunkten att det inte finns några generella jordbrukspolitiska mo- tiv för staten att tillgodose jordbrukets eller trädgårdsnäringens behov av produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning. Mot bak- grund därav föreslås att staten efter en övergångsperiod avvecklar sin finansiering av sådan rådgivning. Som ett väsentligt skäl för staten att frånsäga sig ansvaret anger utredaren att ett antal länder inom EG suc- cessivt trappar ner det statliga stödet.

Enligt vår uppfattning innebär förslaget en konkurrensnackdel för Sverige. I flera av våra viktigaste konkurrentländer, som varit med- lemmar i EG under en längre tid engagerar sig staten även fortsätt- ningsvis finansiellt i den produktionstekniska rådgivningen. Som ex- empel kan nämnas att statens andel av finansieringen av rådgivningen i Nederländerna trots en minskning väntas uppgå till 50 % år 2003. Även i Danmark och Tyskland lämnar staten, trots en nedtrappning, avsevärda bidrag till finansieringen av produktionsteknisk rådgivning. Detta utgör enligt vår mening argument för att Sverige även i fortsättningen bör stödja produktionsteknisk rådgivning.

Vi anser att det ytterligare borde ha betonats den omfattande kost- nads- och strukturanpassning som krävs av jordbruket och trädgårds- näringen inför ett medlemskap i EG. I denna situation är kunskapsut-

veckling genom rådgivning, fortbildning och försök nödvändiga åt- gärder som staten bör medverka i. Detta bidrar till produktivitetshöj- ningar som stärker det svenska jordbruket och trädgårdsnäringen i ett internationellt perspektiv.

Fortbildning och allmän rådgivning

Som en följd av utredningens förslag att staten skall trappa ned sina ambitioner med den produktionstekniska och ekonomiska rådgivning-

en, kommer det att uppstå ett vakuum till näringsutövama vad gäller kunskapshö jande rådgivning. Förslaget innebär att staten enbart övergångsvis med ett relativt

blygsamt belopp, subventionerar kursdeltagamas kostnader för fort- bildning förlagd till ett antal lantbruks- resp. trädgårdsskolor. Utred- ningens ambitionsnivå är enligt vår mening alldeles för låg, då en om- fattande långsiktig satsning på fortbildning torde vara nödvändig för att stärka svenskt jordbruks och trädgårds konkurrenskraft i en inter- nationell miljö. Den föreslagna insatsen vid lantbruksskoloma torde ha högst begränsade effekter på förändringstakten. Förutom för fortbildning bör staten ta ett finansiellt ansvar för att

täcka en service av sporadiskt uppkomna rådgivningsbehov som i det enskilda fallet normalt inte kräver någon längre tid (t.ex. telefonråd- givning). Detta behov har inte beaktats av utredningen. Organisato- riskt kan en samordning vara möjlig mellan denna rådgivningsservice och fortbildning.

När det gäller av staten finansierade insatser för fortbildning och allmän rådgivningsservice anser vi att en upphandling bör ske under konkurrens. Inom län/regioner bör hushållningssällskap, lantbrukssko- lor, grupper av fristående rådgivare etc. ges dessa uppgifter utifrån kompetensnivå och resurser i övrigt. Angående fortbildningen är vi övertygade om att skolor med rätt geografiskt läge och fysiska resrrr- ser, kan utgöra basen för en bra fortbildning. Det viktigaste är dock den kreativa miljön och att lärarkrafter från befintliga rådgivnings- och utvecklingsorganisationer anlitas i hög grad för bästa kunskaps- fömyelse till näringsutövama.

Finansieringen av fortbildning och allmän rådgivningsservice bör ske genom omprioritering av Jordbruksverkets resurser och genom utnyttjande av den av utredningen föreslagna besparingen i den myn- dighetsanknutna rådgivningen.

Rådgivning till trädgårdsnäringen

Utredaren menar, med anledning av den föreslagna avvecklingen av den statliga produktionstekniska rådgivningen, att det kan finnas mo- tiv för staten att underlätta för trädgårdsnäringen att bygga ut en egen produktionsrådgivning och föreslår att näringen med ett nedtrappat driftsbidrag skall ta det fulla ansvaret efter en treårig övergångsperi- od. Vi anser att den föreslagna övergångsperioden är alltför kort och

att neddragningen av det statliga stödet blir alltför drastisk. Näringen behöver en längre period än den föreslagna, för att hinna bygga upp en stabil rådgivningsverksamhet. Risken är annars stor att kompetens försvinner och att odlarna inte kan tillförsäkras kontinuerlig rådgiv- ning inom alla branscher och över hela landet. En ytterligare förutsätt- ning anser vi också måste vara att information och rådgivning kopp- lad till myndighetsutövning överföres i näringens regi, på samma sätt som i Danmark. Detta för att lägga en grund i verksamheten och hålla rådgivningen till trädgårdsnäringen samlad under en huvudman.

Statens motiv för att stödja trädgårdsrådgivningen har varit att när- ingen består av små företag som inte har möjlighet att själva fortlöpan-

de följa utvecklingen. Vidare är företagen geografiskt spridda över landet. Enligt vår uppfattning gäller dessa skäl fortfarande och utgör motiv för att näringen skall ges rimliga möjligheter att ersätta den stat- liga produktionstekniska rådgivningen.

Regional nivå

Utredaren föreslår ett fördjupat samarbete mellan de regionala konsu- lentema vid SLU Info resp. Jordbruksverket. Enligt vår mening bör dessa konsulenter av effektivitetsskäl sammanföras fysiskt för att upp— nå synergieffekter. Härvid uppnås effektivitetsvinster, särskilt om sta- ten bestämmer sig för en utökning vid SLU:s nuvarande regionala centra i Umeå, Uppsala, Skara och Alnarp. Det är även viktigt att sta- ten tar fullt ansvar för kunskapsförmedlingen av statlig forsknings- och försöksverksamhet.

Allmänna synpunkter på upphandling

Det är viktigt att man skiljer beställarrollen och genomförarrollen åt i och med att de gamla lantbruksnämndema nu ingår i länsstyrelsema. Så långt möjligt bör staten ha en liten och effektiv organisation, som i tillämpliga fall upphandlar rådgivnings- och fortbildningsprogram på marknaden. Utförare blir de lantbruksskolor och rådgivningsorganisa- tioner, som har bästa kompetensen och förankringen hos näringsut- övama. Ett villkor från staten bör dock vara att uppdraget blir neu- tralt utfört och tillgängligt för alla.

&

ww få?

Kommittédirektiv

Dir. 1991:83

Utredning av den statliga rådgivningen till jordbruket Dir. 1991:83

Beslut vid regeringssammanträde 1991—09—12

Chefen förjordbruksdepartementet, statsrådet Hellström anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda den statliga rådgivningen till jordbruket. Utredningen skall göras mot bakgrund av jordbruksutskottets betänkande om rådgivningen i lantbruket (l989/90:JOU12) och riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/901146, JoU25, rskr. 327).

Rådgivningens hittillsvarande inriktning

Beslut om de nuvarande riktlinjerna för den statliga rådgivningen tilljord- brukct fattades av riksdagen år 1984 (prop. 1983/842191, JOU37, rskr. 416) sedan en utredning år 1983 ([)s Jo 1983zl4) lämnat förslag till hur rådgiv- ningen borde utformas. Lantbruksnämndcrna skall i enlighet med sin in- struktion ge råd och information i syfte att främja effektiviteten inom jord- bruket, trr'idgårdsniiringcn och rennäringen samt strukturrationaliscringen inom skogsbruket. Nämnderna skall också ge råd och information för att i regionalpolitiskt syfte främja sysselsättningen ijordbruks- och trädgårds— företag liksom landsbygdens utveckling i övrigt. Lantbruksstyrelsen har inom givna anslagsramar lett och övervakat verksamheten inom lantbruks- nämndema. Verksamheten har också samordnats med andra statliga insatser för jordbruket. Rådgivningen har framför allt riktats mot utvecklingsbara företag och mot områden där den väntas få störst effekt.

Riksdagens beslut är 1984 innebar en förändring vad beträffar finansie- ringen av rådgivningen, eftersom 10 milj.kr. skulle avlastas statsbudgeten och finansieras genom individuella avgifter. För budgetåret 1990/91 har

statsmakterna ställt krav på lantbruksnämndema om en avgiftsfinansierad verksamhet på minst 36 milj.kr. Detta krav inkluderar dock även annan av- giftsfinansierad verksamhet än rådgivning.

Den statliga rådgivningen sker i form av massrådgivning, grupprådgivning och individuell rådgivning. Massrådgivning sker genom trycksaker, tidskrif- ter, cirkulärbrcv och press m.m. Grupprådgivning ges bl.a. genom kurser, utställningar och demonstrationer. Individuell rådgivning består av t.ex. gårdsbesök och tclefonrådgivning.

Den totala kostnaden för både den kostnadsfria och den avgiftsfinansie- rade rådgivningen uppgick budgetåret 1989/90 till ca 71,4 milj.kr. Härtill kommer dock vissa kostnader för rådgivning inom ramen för åtgärdspro- grammet för norra Sverige. Av de 71,4 milj.kr. utgör uppskattningsvis ca 10% kostnader för avgiftsbelagd rådgivning, t.ex. kursverksamhet. Lant- bruksvcrkcts rådgivning har i stor utsträckning varit ämnesrådgivning, som iir inriktad på ett speciellt ämnesområde, t.ex. ekonomisk rådgivning eller produktionsteknisk rådgivning som rör växtodling, husdjur, byggnad, struk- tur och vattcuhushållning. Den tvärfackliga rådgivningen med en helhetssyn på företaget har emellertid ökat på senare år. Ekonomisk rådgivning har också fått större utrymme medan den produktionstekniska har minskat i om- fattning.

Statlig rådgivningsverksamhet bedrivs i dag också inom ramen för det sär- skilda fi(gitrdsprogrammet för norra Sverige. Programmet syftar bl.a. till att stimulera framväxten av kombinationsverksamheter och att erbjuda jord- brukare i norra Sverige bättre utbiltlningsmöjligheter såväl inom traditio- nella jordhruksomriiden som inom kompletterande verksamheter. Under budgetåret NSU/90 användes nästan en fjärdedel av medlen inom åtgärds- programmet för rådgivning och utbildning.

Särskilda medel har också under senare år anvisats till lantbruksverket för miljöinriktad x'iixtodlingsrådgivning och rådgivning rörande alternativ od- ling. Till viss del har denna verksamhet finansierats med miljöavgiftcr på handelsgotlsel och hckiimpningsmcdel. Dessa åtgärder utgör ett viktigt led i arbetet med att begränsa viixtniiringsförlusterna och av användningen av bckiåmpningsmedcl inom jordbruket. I olika sammanhang har regeringen också understrukit vikten av att lantbruksverket ger hög prioritet åt rådgiv- ning om den nya djurskyddslagen och dess krav på förändringar i djurhåll- ningen. En sådan prioritering skall göras inom den totala ram som lantbruks— verket förfogar över för sin verksamhet.

Rådgivning tillhandahålls också av andra organisationer än lantbruksver- ket. llushållningssällskapen, lantbrukskoopcrationcn och husdjursorganisa- tioncrna är exempel på sådana. Även livsmedelsindustrin, banker och pri- vata konsultföretag bedriver rådgivniugsvcrksamhet. Till skillnad från den statliga iir denna rådgivning i huvudsak avgiftsfinansierad.

SLU-lnfo (tidigare konsulentavdelningen) inom Sveriges lantbruksuni- versitet (SLU) förmedlar forskningsrön och annat rådgivningsunderlag framför allt till lantbruksverket, Skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelser, hus- djursorganisationcr och hushållningssällskap m.fl. Syftet med verksamheten är att uppnå ett ömsesidigt informationsutbyte mellan konsulentavdelningen och dessa organisationer, för att de i sin tur skall kunna föra ut informationen till målgrupperna, som främst är företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. För närvarande pågår en översyn av SLU. Enligt direkti- ven (dir. 198931) bör det utredas om konsulentavdelningen fyller sitt syfte, dvs. om det ömsesidiga informationsutbytet är effektivt eller om föränd- ringar är nödvändiga. En utgångspunkt bör därvid vara att SLUs ansvarsom— råde inte skall utvidgas till den rådgivning och information som i första hand ankommer på sektorsmyndigheterna.

Jordbruksutskottet har behandlat dessa frågor i samband med behand- lingen av en motion i vilken yrkades på samordning och effektivisering av rådgivningen tilljordbruket (1989/90:JOU12). Betänkandet skrevs mot bak- grund av det då förestående riksdagsbeslutet om ny länsförvaltning (prop. 1988/89:154, BoU4 och 9, rskr. 89). Riksdagen har beslutat att lantbruks- nämndema fr.o.m. den ljuli 1991 isin helhet skall ingå i den nya länsstyrel- sen. Riksdagen framhöll att det råder ett starkt samband mellan lantbruks— nämndemas myndighetsutövning och den rådgivning dc bedriver. Därför är det inte möjligt att skilja rådgivningen från den övriga verksamheten. Riks- dagen påpekade också att lantbruket för närvarande befinner sig i en situa- tion där stora förändringar kan väntas och att behovet av samordning och enhetliga lösningar därför är stort. Den nuvarande rådgivningen tilljordbru— ket som i dag ges av olika organisationer bör därför samordnas så långt det är möjligt.

En ny livsmedelspolitik

I juni 1990 beslutade riksdagen om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/9t):14(>, JoU25, rskr. 327) som innebär att den interna marknadsregle- ringen awecklas med början den 1 juli 1991. Den nya livsmedelspolitikcn har som mål att nå en god hushållning med jordbrukets resurser, bevara ett rikt och varierat odlingslandskap, minimera jordbrukets miljöbelastning, trygga livsmedelsförsörjningen i kriser och i krig samt bidra till regional ut- jämning av sysselsättning och välfärd. Rådgivningen har övergångsvis för- stärkts för att bidra till att genomföra den nya livsmedelspolitiken. Beslutet innebär en övergång till ett mer marknadsinriktat jordbruk, där det in- hemska prisct och omsatt kvantitet bestäms på marknaden. Producenterna skall således endast ersättas för efterfrågade varor och tjänster. Enligt beslu-

tet skall emellertid ett gränsskydd gentemot omvärlden behållas tills vidare. Reformen innebär att villkoren för jordbruksproduktion kommer att för- ändras. ] propositionen anfördejag att prisregleringcn i många fall har varit bromsande när det gäller förnyelse och diversifiering inom jordbruket. Med en avreglerad marknad kommer emellertid jordbrukaren att behöva ställa om sig i sin företagarroll. .lordbrukarcn kommer att i större utsträckning bc- höva informera sig om marknadens utveckling och konsumenternas efterfrå- gan.

Jag framhöll attjordbrukarna under övergångsperiodcn bör få tillgång till kvalificerad rådgivning och att det därför behövs insatser från samhällets sida för att ge råd och utbildning inför de förändringar som genomförs. Detta innebär såväl ekonomisk rådgivning och kunskap om de nya förhållandena på marknaden som information och förslag till åtgärder för att uppfylla de krav som ställs på jordbruket från bl.a. miljö— och djurskyddssynpunkt. Det blir sannolikt nödvändigt att i större utsträckning än tidigare bredda kunnan- det utövcr det rent produktionstekniska området och söka kunskap och erfa- renheter utanför jordbrukssektorn. Vidare påpekade jag att samordningen av verksamheten i den nya länsförvaltningen sannolikt kommer att ge till- fälle till utökade kontakter och samarbete mellan olika funktioner i länen.

I propositionen om den nya livsmedelspolitiken anförde jag också att ut- bildningen av jordbrukare bör syfta till att ge generell kunskap om de nya marknadsförhållandena samt den kunskap och information som är nödvän- dig att ha för att jordbrukarna själva skall kunna arbeta under dessa förut- sättningar. Tyngdpunkten skall ligga på att stimulerajordbrukarna till att ut- ifrån de egna resurserna anpassa sig till den nya situationen. Jag anförde vi— dare att ansvaret för utbildningen i första hand skall ligga på lantbruksverket och att utbildningen skall ske i samarbete med andra myndigheter och orga- nisationer.

Riksdagen framhöll vid sin behandling av propositionen om livsmedelspo— litiken (1989/90210U25) att rådgivnings— och utbildningsinsatserna är av grundläggande betydelse för omställningen inom jordbruket och att kunska- per och erfarenheter även från annat håll än lantbruksverket bör tillvaratas, t.ex. den som finns vid lantbruksskolor, skogsbruksskolor och hushållnings— sällskap. Riksdagcn framhöll också att vid sidan av renodlade jordbruksfrå- gor bör frågan om miljövård och landskapsutveckling tillmätas stor bety- delse i rådgivnings- och utbildningsarbetet.

Ett kommande svenskt medlemsskap i EG är ytterligare en faktor som kommer att påverka det svenska jordbruket. Rådgivningen till jordbruket inom EG omfattas inte av den gemensamma jordbrukspolitiken — CAP — utan är varje lands nationella angelägenhet.

Rådgivningen under omställningsperioden

Rådgivningen kommer att vara ett viktigt medel för att genomföra om- ställningen av svenskt jordbruk under socialt acceptabla former. Rådgiv- ningen skall undcr omställningsperioden därför dels främja utvecklingen av livskraftiga företag, av en miljöanpassad växtodling och djurproduktion, dels underlätta för dagcnsjordbrukare att ställa om sin verksamhet så att de lättare kan anpassa sig till de nya förutsättningama.

Jordbrukaren skall emellertid själv välja produktionsinriktning i sitt före- tag. Rådgivningen bör därför utformas så att den inte uppfattas som att stats- makterna sanktionerar en specifik inriktning eller garanterar ett företags fortbestånd vid val av en viss produktionsinriktning.

För budgetåret 1990/91 har 80 milj.kr. av de medel som anvisats för statens dclansvar i finansieringen av spannmålsexport, ställts till förfogande för råd— givningsverksamhet. Av dessa disponeras 40 milj.kr. av Stiftelsen Lant- bruksforskning och 40 milj.kr. av lantbruksverket. Medlen skall användas för rådgivning i samband med jordbrukets omställning, med bl.a. särskilda rådgivningsinsatser för skuldtyngda jordbrukare. Enligt det livsmedelspoli— tiska bcslutct skall därutöver ett belopp på 40 milj.kr. under budgetåren 1991/92—1995/96 årligen ställas till statens jordbruksverks förfogande för den rådgivning, information och projektverksamhet som behövs för att un— derlätta omställningen. Vidare skall det nya jordbruksverket erhålla ett an- slag om 27,6 milj.kr. för bl.a. miljöinriktad växtodlingsrådgivning (prop. 1990/91:100, JoUZZ, rskr. 202). Detta anslag skall finansiera åtgärder för minskat näringsläckage, minskad kemisk bekämpning samt stöd till alterna- tiv odling.

Utredningsuppdraget

Utredningen bör ske med beaktande av de förändrade villkor för jord- brukSproduktion som följer av den livsmedelspolitiska reformen. Situatio— nen för jordbruket efter avregleringen och omställningsperioden kommer att likna den för andra branscher inom näringslivet. På en fri marknad bör näringen själv bära ansvaret för branschmässig rådgivning. Produktionstek- nisk och ekonomisk rådgivning bör därför i framtiden kunna tillgodoses av privata och kooperativa organisationer. Speciell hänsyn kan dock behöva tas till behovet av sådan rådgivning inom stödområdet.

Utredaren bör göra en genomgång av omfattning av och inriktning på så- väl den statliga som privata och kooperativa rådgivning som i dag erbjuds jordbruket.

De förordningar och föreskrifter som reglerar områden där samhället har intresse av att påverka produktionen skall verkställas vid länsstyrelsernas

lantbruksfunktioner. Detta gäller exempelvis miljö- och djurskyddsområdet samt föreskrifter för stödgivning i samband med de direkta stöd som följer av den nya livsmedelspolitiken och t.ex. stöd för alternativ odling. Sådan myndighetsutövning kräver ett visst mått av statlig information. En utgångs- punkt för utredningen bör därvid vara att den statliga rådgivningen till jord- bruket skall inriktas mot information förknippad med myndighetsutövning. En uppgift för utredaren blir därmed att föreslå var gränsen mellan informa- tion förknippad med myndighetsutövning och annan rådgivning bör dras. Den centrala myndigheten (statens jordbruksverk) skall dra upp riktlinjer för hur föreskrifterna skall tillämpas, så att en likvärdig information kan till- handahållas i hela landet.

Den nya livsmedelspolitiken innebär en övergång från prisstöd till direkta stöd för att nå de mål som eftersträvas. Exempel på sådana direkta stöd är stödet till landskapsvård och regionala stöd. I dessa fall kan särskilda rådgiv- ningsinsatser vara motiverade såväl ur kontrollsynpunkt som för att under— lätta att de av statsmakterna fastställda målen skall nås. När det gäller stöd- området för jordbruket, dvs. norra Sverige, bör utredaren beakta att staten har ett särskilt ansvar, bl.a. med tanke på att lönsamheten där inte skall få tillåtas sjunka nämnvärt till följd av reformen.

Utredaren bör göra en utvärdering av den rådgivning som hittills varit för- knippad med myndighetsutövande verksamhet. Rådgivningsverksamhct be- drivs som nämnts i dag av lantbruksverket samt av ett flertal privata och ko- operativa organisationer. Utredaren bör i detta sammanhang redovisa hur samverkan mellan lantbruksnämndema och andra organisationer samt re- gional samverkan över länsgränsema har fungerat.

I och med att ansvaret för en del av den rådgivning som bedrivits vid lant- bruksnämndema övertas av näringen, så bör utredaren belysa vilka finan- siella och organisatoriska konsekvenser det får för länsstyrelsernas lant- bruksfunktioner. Härvid bör även eventuella effekter av utredarens förslag för rådgivningen till trädgårds- och rennäringen redovisas. I detta samman- hang bör också integrationen av lantbruksnämndema i länsstyrelserna beak- tas samt vilken samverkan med andra organisationer och över länsgränsema som är önskvärd ur effektivitetssynpunkt.

Utredaren bör vidare belysa det behov av anpassning till ändrade förhål- landen som det svenska jordbruket kommer att möta vid ett svenskt med- lemsskap i EG och hur det kan tänkas påverka rådgivningen.

I arbetet bör vidare samråd ske med utredningen av veterinärväsendct (dir. 1991:35) och med utredningen av Sveriges lantbruksuniversitet (dir. 198931). Utredaren bör arbeta så att förslag i den aktuella frågan kan läm- nas den 1juli 1992.

7

och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning och rege- ringens direktiv (dir. 1988:43) om EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställerjag att regeringen bemyn- digar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (1979:119)— med uppdrag att utreda den statliga rådgivningen till jordbru- ket,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utre- daren.

Vidare hemställerjag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

&

ww &?

Kommittédirektiv

Dir. l99l:116

Tilläggsdirektiv till utredningen (Jo l99lz06) av den statliga rådgivningen till jordbruket

Dir. 1991:116

Beslut vid regeringssammanträde ]991—12-19

Chefen förjordbruksdepartemcntct, statsrådet Olsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att den särskilde utredaren, som skall utreda den statliga råd- givningen till jordbruket, även undersöker bl.a. förutsättningama för eko- nomisk och produktionsteknisk rådgivning vid landets lantbruksskolor.

Ba kgrund

Enligt beslut av regeringen den 12 september 1991 bemyndigades chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av den statliga rådgivningen till jordbruket (dir. 1991:83). Utred- ningen har ännu inte påbörjats.

i direktiven anges att utgångspunkten för den särskilde utredaren skall vara att jordbruksnäringen på en fri marknad själv bör bära ansvaret för branschmässig rådgivning. Den statliga rådgivningen till jordbruket skall främst inriktas mot information förknippad med myndighetsutövning. I di- rektiven konstateras att produktionsteknisk och ekonomisk rådgivning i framtiden bör kunna tillgodoses av kooperativa och privata företag. I upp- draget ingår bl.a. att föreslå var gränsen bör dras mellan information för- knippad med myndighetsutövning och annan rådgivning, samt att utvärdera den rådgivning förknippad med myndighetsutövning som förekommer i dag. Utredaren skall föreslå vilken samverkan med andra organisationer och över länsgränsema som är önskvärd från effektivitetssynpunkt. Vidare skall utre— daren belysa det behov av anpassning till ändrade förhållanden som det svenska jordbruket kommer att möta vid ett svenskt medlemskap i EG och hur det kan tänkas påverka rådgivningen.

(1989/90:JoU12) påpekade utskottet att lantbruket för närvarande befinner sig i en situation där viktiga förändringar kan väntas och att behovet av sam- ordning och cnhctliga lösningar därför är stort när det gäller lantbruk, lands- bygdsutveckling, omställning av jordbruksmark, landskapsvård och regio- nala insatser. Med hänsyn till det starka samband som finns mellan lant- bruksenhetemas myndighetsutövning och den rådgivning de bedriver är det enligt utskottet inte möjligt att skilja rådgivningen från enheternas övriga verksamhet. Den nuvarande rådgivningen till jordbruket som ges av olika organisationer bör emellertid enligt utskottets mening samordnas så långt det är möjligt.

I samband med det livsmedelspolitiska beslutet (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) framhöll utskottet vidare att det är viktigt att tillvarata de kunskaper och erfarenheter som finns, inte bara inom lantbruksverket, utan också vid t.ex. lantbruksskolor, skogsbruksskolor och hushållningssällskap. Enligt utskottet borde man pröva möjligheterna att bättre samordna utbild- ningen vid lantbruksskolorna med rådgivningen till Iantbruksföretagen i lä- nen.

Uppdraget

Rådgivning bedrivs i dag vid länsstyrelsernas lantbruksenheter samt vid ett flertal privata och kooperativa organisationer. I den reformerade gymna— sieskolan ersätts jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdslinjen av det treåriga naturbruksprogranunet. Sådan utbildning får i första hand anordnas av landsting men också — efter överenskommelse med berört landsting - av pri- märkommun. Lanthruksskolorna har i dag värdefulla kunskapsmässiga och personella resurser på jordbruksområdet. Den rådgivning förknippad med myndighetsutövning som bedrivs vid lantbruksenhetcrna ges under andra förutsättningar än lantbruksutbildningen. Rådgivning med ekonomisk och produktionsteknisk inriktning kan mycket väl bedrivas vid skolorna. Utre- daren bör därför undersöka förutsättningama för sådan rådgivning vid lant- bruksskoloma. Ansvaret för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning skall efter omställningsperioden, enligt dir. 1991:83, i första hand ligga hos näringen och därmed tillhandahållas av privata och kooperativa organisatio- ner. Om det likväl befinncs lämpligt att också lantbruksskoloma ges möjlig- het att bedriva sådan verksamhet bör utredaren klargöra rollfördelningen mellan lantbruksenheter och skolor samt undersöka möjligheterna för sam— verkan dem emellan. En utgångspunkt måste därvid vara att rådgivningen vid lantbruksskoloma inte får inkräkta på den ordinarie verksamheten, vil- ket innebär att skolorna måste ha kostnadstäckning för denna rådgivning.

jordbrukspolitiken utan är varje lands nationella angelägenhet. Rådgivning iir ett av de områden som tillåts bli finansierat genom nationella stöd. Utre- daren bör därför i sitt arbete även analysera rådgivningens omfattning, in- riktning och organisation i några med Sverige jämförbara medlemsländer inom EG, t.ex. Danmark.

Lantbruksenheterna vid länsstyrelserna bedriver utöver rådgivning riktad till jordbruket även rådgivning riktad till trädgårdsnäringen. Den särskilde utredaren bör, med tanke på den nära anknytning som finns mellan'dessa typer av verksamhet, även göra en översyn av trädgårdsrådgivningen. Ut- gångspunktema bör vara desamma som för rådgivningen till jordbruket.

Utredaren bör arbeta så att förslag kan lämnas senast den 1 oktober 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar utredarens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

1 . Frihet — ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. U. 2. Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 3. Psykiskt stördas situation i kommunerna —en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. S. 4. Psykiatrin i Norden _ett jämförande perspektiv. S. 5. Koncession för försäkringssammanslutningar. Fi. 6. Ny mervärdesskattelag. — Motiv. Del 1. — Författningstext och bilagor. Del 2. Fi. 7. Kompetensutveckling — en nationell strategi. A. 8. Fastighetstaxering m.m. -— Bostadsrätter. Fi. 9. Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 10. Ett nytt bolag för rundradiosändningar. Ku. 11.Fastighetsskatt Fi. 12. Konstnärlig högskoleutbildning. U. 13. Bundna aktier. Ju. 14. Mindre kadmium i handelsgödsel. Jo. [S.Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. U. 16. Kroppen efter döden. S. 17. Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. S. 18. Tvångsvård i socialtjänsten _ ansvar och innehåll. S. 19.Långtjdsutredningen 1992. Fi. 20. Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. S. 21.Bostadsstöd till pensionärer. S. 22. EES-anpassning av kreditupplysningslagen. Ju. 23.Kontrollfrågori tulldatoriseringen m.m. Fi. 24. Avreglerad bostadsmarknad. Fi. 25. Utvärdering av försöksverksamheten med 3-ån'g yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. U. 26. Rätten till folkpension — kvaliftkationsregler i internationella förhållanden. S. 27. Årsarbetstid. A. 28. Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. Fi. 29. Smittskyddsinstitutet - ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. S. 30. Kreditförsäkring — Några aktuella problem. Fi. 31.Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program.Ku. 32. Nya Inlandsbanan. K. 33. Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernas tjänst? C. 34. Fastighetsdatasystemets datorstruktur. M. 35. Kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer. M. 36. Radio och TV i ett. Ku.

37. Psykiatrin och dess patienter — levnadstörhällanden, vårdens innehåll och utveckling. S. 38. Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. U. 39. Begreppet arbetsskada S. 40. Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. Fi. 41. Angående vattenskotrar. M. 42. Kretslopp — Basen för hållbar stadsutveckling. M. 43. Ecocycles — The Basis of Sustainable Urban Development. M.

44. Resurser för högskolans grundutbildning. U.

45. Miljöfarligt avfall — ansvar och riktlinjer. M. 46. Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka — forskning kring service, stöd och vård. S. 47. Avreglerad bostadsmarknad, Del II. Fr. 48. Effektivare statistikstyming — Den statliga statistikens finansiering och samordning. Fi.

49.EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen. C. 50. Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre— och handikappomsorgen. S 51. Översyn av sjöpolisen. Ja. 52. Ett samhälle för alla. S. 53. Skatt på dieselolja. Fi.

54. Mer för mindre — nya styrformer för bam— och ungdomspolitiken. C. 55. Råd för forskning om transporter och kommunikation. K. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. K. 56. Färjor och farleder. K. 57. Beskattning av vissa naturaförmäner m.m. Fi. 58. Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utvecklas om vi ingenting gör. M.

59. Läraruppdraget. U. 60. Enklare regler för statsanställda Fi. 61. Ett reformerat åklagarvåsende. Del. A och B. Ju. 62. Forskning och utveckling för totalförsvaret — förslag till åtgärder. Fö.

63. Regionala roller — en perspektivstudie. C. 64. Utsikt mot framtidens regioner — sju debattinlägg. C. 65. Kartboken. C. 66. Västsverige — region i utveckling. C. 67. Fortsatt reformering av företagsbeskatmingen. Del 1. Fi. 68. Långsiktig miljöforskning. M.

69. Meningle vistelse på asylförläggning. Ku. 70. Telelag. K. 71. Bostadsförmedling i nya former. Fi. 72. Det kommunala medlemskapet. C.

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

73. Välfärd och valfrihet — service, stöd och vård för psykiskt störda. S. 74. Prova privat — Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspektiv. N. 75. Ekonomisk politik under kriser och i krig. Fi.

76. Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkande. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor [. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor 11. 10.

77. Psykiskt störda i socialförsäkringen — ett kunskaps- underlag. S. 78. Utredningen om vissa internationella insolvens- frågor. Ju. 79. Statens fastigheter och lokaler — ny organisation. Fi.

80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Ju. 81.Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. Ju.

82. Genteknik - en utmaning. Ju. 83. Aktiebolagslagen och EG. Ju. 84. Ersättning för kränkning genom brott. Ju. 85. Förvaltning av försvarsfastigheter. Fö. 86. Ett nytt betygssystem. U.

87. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustn' för EG — förslag om vegeta- biliesektom, livsmedelsexponen och den ekologiska produktionen. Jo.

88. Veterinär verksamhet — behov, organisation och finansiering. Jo. 89. Bostadsbidrag —- enklare —- rättvisare — billigare. S. 90. Biobränslen för framtiden. Jo. 91. Biobränslen för framtiden. Bilagedel. Jo. 92. Pliktleverans. U. 93. Svensk skola i världen. U. 94. Skola för bildning. U. 95. Den svenska marknaden för projektkapital — statens nuvarande och framtida roll. N. 96. Förbud mot emisk diskriminering i arbetslivet. Ku. 97. Sparar vi för lite? Hushållssparandet i samhälls- ekonomin. Fi. 98. Kommunernas socialbidrag -— en kartläggning av normer, kostnader m.m. S.

99. Rådgivningen inom jordbruket och trädgårds— näringen. Jo.

Statens "offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Bundna aktier. [13] EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] Översyn av sjöpolisen. [51] Ett reformerat åklagarväsende. Del A och B. [61] Utredningen om vissa internationella insolvens- frågor. [78] Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. [80] Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. [81] Genteknik — en utmaning. [82] Aktiebolagslagen och EG. [83] Ersättning för kränkning genom brott. [84]

Försvarsdepartementet

Forskning och utveckling för totalförsvaret — förslag till åtgärder. [62] Förvaltning av försvarsfastigheter. [85]

Socialdepartementet

Psykiskt stördas situation i kommunerna _en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] Psykiatrin i Norden — ett jämförande perspektiv. [4] Kroppen efter döden. [16]

Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. [17] Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. [18] Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. [20]

Bostadsstöd till pensionärer. [21]

Rätten till folkpension — kvaliftkationsrcgler i internationella förhållanden. [26] Smittskyddsinstitutet - ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. [29] Psykiatrin och dess patienter — levnadsförhållanden, vårdens innehåll och utveckling. [37]

Begreppet arbetsskada. [39] Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka — forskning kring service, stöd och vård. [46] Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen. [50] Ett samhälle för alla. [52]

Välfärd och valfrihet — service, stöd och vård för psykiskt störda. [73] Psykiskt störda i socialförsäkringen — ett kunskaps- underlag. [77]

Bostadsbidi'ag— enklare— rättvisare— billigare. [89] Kommunernas socialbidrag en kartläggning av normer, kosmader m.m. [98]

Kommunikationsdepartementet

Nya Inlandsbanan. [32] Råd för forskning om transporter och kommunikation. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. [55] Färjor och farleder. [56]

Telelag. [70]

Finansdepartementet

Koncession för försäkringssarnmanslumingar. [5] Ny mervärdesskattelag.

— Motiv. Del 1. — Författningstext och bilagor. Del 2. [6] Fastighetstaxen'ng m.m. — Bostadsrätter. [8] Fastighetsskan. [1 1]

Långtidsuu'edningen 1992. [19] Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad. [24]

Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. [28] Kreditförsäkring — Några aktuella problem. [30] Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. [40] Avreglerad bostadsmarknad. Del II. [47] Effektivare statistikstyming — Den statliga statistikens finansiering och samordning. [48]

Skatt på dieselolja. [53]

Beskattning av vissa naturaförmåner m.m. [57] Enklare regler för statsanställda. [60] Fortsatt reformering av företagsbeskatmingen. Del 1. [67] Bostadsförmedling i nya former. [71] Ekonomisk politik under kriser och i krig. [75] Statens fastigheter och lokaler — ny organisation. [79] Sparar vi för lite? Hushållssparandet i samhälls- ekonomin. [97]

Utbildningsdepartementet

Frihet — ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. [l]

Konstnärlig högskoleutbildning. [12]

Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. [15] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25] Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. [38] Resurser för högskolans grundutbildning. [44] Läraruppdraget. [59] Ett nytt betygssystem. [86]

Statens offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

Pliktleverans. [92] Svensk skola i världen. [93] Skola för bildning. [94]

Jordbruksdepartementet

Mindre kadmium i handelsgödsel. [14] Skogspolitiken inför 2000—talet. Huvudbetänkande. [76] Skogspolitiken inför 2000—talet Bilagor 1. [76] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor II. [76] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordka och livsrnedelsindustri för EG — förslag om vegetabilie- sektorn, livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen. [87] Veterinär verksamhet — behov, organisation och finansiering. [88] Biobränslen för framtiden. [90] Biobränslen för framtiden. Bilagedel. [91] Rådgivningen inom jordbntket och trädgårdsnäringen. [99]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling — en nationell strategi. [7] Årsarbetstid. [27]

Kulturdepartementet

Ett nytt bolag för rundradiosändningar. [10] Lagstiftning om satellitsändningar av TV—program. [3 ll Radio och TV i ett. [36] Meningsfull vistelse på asylförläggning. [69] Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [96]

Näringsdepartementet

Prova privat — Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspektiv. [74] Den svenska marknaden för projektkapital — statens nuvarande och framtida roll. [95]

Civildepartementet

Ekonomi och rätti kyrkan. [9] Kasinospelsverksarnhet i folkrörelsernas tjänst? [33] EES-anpassning av marknadsföringslagstifuringen.[49] Mer för mindre — nya styrformer för barn- och ungdomspolitiken. [54] Regionala roller — en perspektivstudie. [63] Utsikt mot framtidens regioner — sju debattinlägg. [64] Kartboken. [65] Västsverige — region i utveckling. [66] Det kommunala medlemskapet. [72]

Miljö- och naturresursdepartement Reglerförrisker.Ettseminariumomvairförvitil mer fömningar inne än ute. [21 Fastighetsdatasystelnets datastruktur. [34]

Kan- och måtningsutbildningar i nya skolformer. [3 Angående vattenskotrar. [41] Kretslopp — Basen för hållbar stadsutveckling. [42] Ecocycles — The Basis of Sustainable Urban Develo ment. [43] Miljöfarligt avfall — ansvar och riktlinjer. [45] Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utvec'l las om vi ingenting gör. [58] Långsiktig miljöforskning. [68]

i—LtJE—åGL. ritat-. 1992 = li "O 4 STOCKHOLM