JK 86-07-21

Anmälan

FRIO, Förtroenderådens Riksorganisation, har i en anmälan till Justitiekanslern anfört i huvudsak följande. 

Kriminalvården har under de senast åren mer frekvent börjat utsätta besökare för så kallade ytliga kroppsbesiktningar vid besök på anstalter med säkerhetsklass A, B och C (anstalterna med den högsta säkerheten). Besökaren får då klä av sig naken, varefter fotsulor, handflator och armhålor kontrolleras. Detta har uppmärksammats bl.a. i ett radioprogram, Front, varvid tre personer, ”L”, ”N” och ”R”, intervjuades. Dessa hade vid besök på Kirsebergs- respektive Norrtäljeanstalten blivit utsatta för att narkotikahund markerade för narkotika. Någon narkotika hittades inte men åtminstone två av dem stängdes ändå av från framtida besök. R blev vid tillfället även uppmanad att sära på benen vilket är otillåtet vid ytliga kroppsbesiktningar. 

Enligt FRIO:s mening är inte narkotikahundarnas markering helt tillförlitlig. Det kan räcka med att någon som har haft narkotika på sig har suttit på samma stol tidigare för att hunden ska markera. Det ska därvid noteras att de stolar som används vid visitationer av besökare är desamma som används när hundarna testas genom att en person ur personalen sitter på stolen med narkotika på sig. 

Visitationen av besökare är mer långtgående än vad som krävs. Det förekommer att besökare får klä av sig nakna till följd av att metalldetektorn ger utslag, t.ex. när kvinnor har behå med stålbyglar. Det kan i dessa fall inte föreligga grund för genomförande av en ytlig kroppsbesiktning. 

Enligt uppgift från anställda vid anstalten Kumla förekommer det också att kroppsbesiktningar görs stickprovsvis trots att sådana endast ska utföras när det finns en misstanke. 

Vid anstalten Kumla har det även förekommit att män har visiterat kvinnliga besökare. 

Ett skäl till att visitationer tillämpas på ett felaktigt sätt är att Kriminalvården ger alltför långtgående befogenheter till personalen i sina författningar. Ett exempel på detta är 4 kap. 12 § i Kriminalvårdens föreskrifter (KVFS) 2006:26 (nuvarande 4 kap. 19 § KVFS 2008:3), i vilken bestämmelse det anges att den besökande ska informeras om att han kan bli föremål för kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning både före och efter besöket. Det är inte rimligt att besökare ska kunna tvingas till visitation efter besök. Det bör räcka med de långtgående möjligheter som anstalten har att visitera den intagne efter besöket. Eftersom alla former av visitationer – och särskilt den ytliga kroppsbesiktningen – är integritetskränkande för besökaren är det mycket viktigt att regelverket är korrekt utformat så att ingen besökare kränks mer än nödvändigt. 

FRIO har hemställt att Justitiekanslern ska utreda huruvida Kriminalvården och/eller någon tjänsteman vid Kriminalvården har begått tjänstefel, handlat vårdslöst alternativt på annat sätt agerat felaktigt 

- genom att i för stor omfattning och på svaga och/eller felaktiga grunder genomföra ytliga kroppsbesiktningar av besökande,

- genom att män har utfört ytliga kroppsbesiktningar på kvinnor,

- genom att vägra besök till anhörig enbart med hänvisning till att en hund markerat för narkotika,

- genom att begära att besökande ska sära på benen eller annars inta särskilda ställningar,

- genom att sticksprovsvis genomföra ytliga kroppsbesiktningar av besökande,

- genom att införa en författning som medför att besökande kan visiteras även efter genomfört besök,

- genom att besluta att nästan alla vuxna besökare till intagna placerade vid Kumlas E-hus under en viss tid skulle genomgå kroppsbesiktningar,

- genom att utföra ytlig kroppsbesiktning på en kriminalvårdsinspektör och

- genom att i övrigt agera i enlighet med ovanstående redogörelse. 

Vidare har FRIO velat att Justitiekanslern utreder vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att en kriminalvårdstjänsteman ska få besluta att en viss eller flera besökare ska genomgå en ytlig kroppsbesiktning och vilka möjligheter till skadestånd från staten som finns för de besökare som har blivit kränkta på grund av en felaktig ytlig kroppsbesiktning. 

Yttrande från Kriminalvården

Justitiekanslern har remitterat ärendet till Kriminalvårdens huvudkontor, som har inkommit med ett yttrande. 

Kriminalvården har redogjort för aktuella författningsbestämmelser enligt följande. 

”Författningsbestämmelser m.m. 

Enligt artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna får ingen utsättas för tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Varje medborgare är vidare enligt vad som följer av 2 kap.regeringsformen gentemot det allmänna skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp samt mot kroppsvisitation. Begränsningar av denna rättighet får göras i lag enligt vad som framgår av 2 kap. 12 § regeringsformen. 

En intagen får enligt 52 a § första stycket KvaL kroppsvisiteras för eftersökande av otillåtna föremål när 1. det finns anledning att anta att ett sådant föremål skall anträffas på honom, 2. han återkommer efter en vistelse utanför anstalten, 3. han skall ta emot eller har haft obevakade besök, eller 4. det görs stickprovsvis eller i anslutning till en större undersökning som av säkerhetsskäl görs av ett utrymme inom anstalten och den intagne har eller har haft särskild anknytning till utrymmet som berörs av undersökningen. Den som skall tas in i anstalt skall enligt andra stycket i samma lagrum kroppsvisiteras när han anländer till anstalten, om det inte är uppenbart obehövligt. Detsamma gäller när en intagen i sluten anstalt återkommer efter en vistelse utanför anstalten eller har haft obevakat besök. Enligt bestämmelsens tredje stycke får en intagen därutöver underkastas sådan ytlig kroppsvisitation som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och som endast syftar till att söka efter vapen eller andra farliga föremål.

 Kroppsvisitation definieras i 28 kap. 11 § rättegångsbalken som en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. Med ytlig kroppsvisitation avses att känna utanpå kläderna för att kontrollera om personen ifråga bär på sig t.ex. något tillhygge (se Berggren m.fl., Brottsbalken, En kommentar, avsnitt KvaL:55). 

En intagen får enligt 52 b § KvaL kroppsbesiktigas när det finns anledning att anta att ett otillåtet föremål skall anträffas på honom. Av samma bestämmelse framgår att kroppsbesiktning, i den utsträckning det behövs, får göras även i fall som avses i 52 a § första stycket 2-4 och andra stycket. I fråga om den som är intagen i öppen anstalt gäller detta dock bara ytlig kroppsbesiktning. 

Kroppsbesiktning definieras i 28 kap. 12 § rättegångsbalken som en undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppens yttre och inre och undersökning av sådana prov. 

Av 52 c § KvaL följer att kroppsvisitation eller kroppsbesiktning inte får göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne närvara. Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna får inte verkställas eller bevittnas av annan än en kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Följande åtgärder får emellertid verkställas och bevittnas av en man, nämligen 1. kroppsvisitation som avses i 52 a § tredje stycket, 2. kroppsvisitation som enbart innebär att föremål som en person bär med sig undersöks, 3. kroppsvisitation som sker med metalldetektor eller liknande teknisk anordning, och 4. kroppsbesiktning som enbart innebär att blodprov eller alkoholutandningsprov tas. 

En intagen får enligt 29 § KvaL ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. En intagen får inte ta emot besök som kan äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka den intagnes anpassning i samhället eller annars vara till skada för den intagne eller annan. Om det behövs för att kunna bedöma om en intagen skall få ta emot besök i ett särskilt fall eller om ett besök skall vara bevakat, skall i förväg undersökas om den besökande har dömts eller är misstänkt för brottslig verksamhet. I den utsträckning det behövs skall upplysningar också inhämtas om den besökandes personliga förhållanden i övrigt. Enligt sista stycket i bestämmelsen kan som villkor för besök av säkerhetsskäl föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning. Lagstiftningen ger inga andra tidsmässiga angivelser än "som villkor för besöket", det vill säga ingen anvisning om eller begränsning av när kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning kan ske och inte. 

Av Brottsbalken, En kommentar, (Berggren mil.) avsnitt KvaL:34, framgår bl.a. följande angående möjligheterna att kontrollera besökande. Tillämpningen av begränsningarna i rätten att ta emot besök skall vara restriktiv, särskilt som man i viss mån kan motverka riskerna av ett besök genom att låta det ske under bevakning. Bestämmelsen i 29 § andra stycket KvaL ger möjlighet att undersöka om den person som avser att besöka en intagen har dömts för eller är misstänkt för brottslig verksamhet. Den besökandes förhållanden i övrigt får också undersökas. Naturligtvis är det angeläget att få reda på om besökaren är inblandad i narkotikahantering eller annan liknande verksamhet. När det gäller att bedöma om besöket kan medföra sådana risker som anges i första stycket bör framhållas att personer som verkställer fängelsestraff eller är föremål för kriminalvård i frihet inte bör tillåtas att besöka anstalterna annat än när det är fråga om nära anhöriga eller liknande fall. Inte heller bör tillåtelse att besöka en anstalt lämnas till personer som är misstänkta för brott eller som missbrukar narkotika. Personer som tidigare begått brott och som avtjänat sitt straff och inte återfallit i ny brottslighet bör däremot i princip kunna få tillstånd att besöka intagna. Nära anhöriga bör ges rätt att besöka en intagen. Starka humanitära skäl talar mot att vägra en maka, make, sambo eller förälder besök. I förarbetena har uttalats att de humanitära skälen väger så tungt att nyss nämnda anhöriga bör ges tillstånd till besök även om det föreligger sådana omständigheter som i andra fall skulle medföra att besöket vägrats. Det hindrar naturligtvis inte att det kan finnas anledning i vissa fall att vägra anhöriga rätten att besöka en intagen, t.ex. om den anhöriga försökt smuggla in narkotika på anstalten. Den intagne kan, under vissa förutsättningar, kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas efter besök, se 52 a och b §§. Som villkor för besök kan också föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning. I den mån besökande vägrar att medverka i sådan undersökning blir följden att besöket inte får äga rum. Begreppet ytlig kroppsbesiktning anses inbegripa en yttre granskning av kroppen. Undersökningen kan gå till så att den som skall undersökas tar av sig kläderna och att någon tjänsteman därefter granskar de delar som är synliga samt fotsulorna. Det är inte tillåtet att be den som skall kroppsbesiktigas att inta särskilda ställningar eller att undersöka t.ex. munhålan eller att röra vid kroppen. I sådant fall blir det fråga om en ordinär kroppsbesiktning. Undersökningen får inte göras mer ingående än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med åtgärden. 

Om det är nödvändigt för att upprätthålla säkerheten vid en viss sluten anstalt får Kriminalvården enligt 29 a § KvaL besluta att samtliga personer som passerar in i anstalten skall kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll). Syftet med allmän inpasseringskontroll skall vara att söka efter otillåtna föremål. Beslut om allmän inpasseringskontroll får enligt andra stycket i bestämmelsen avse högst tre månader i taget. 

Vissa ytterligare bestämmelser om visitation av besökande finns i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd for verkställighet i anstalt (KVFS 2006:26). Av 4 kap. 12 § KVFS 2006:26 framgår att den besökande före sammanträffandet med den intagne skall informeras om vad han får medföra vid besöket och att han kan bli föremål för kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning både före och/eller efter besöket. I tredje stycket i samma bestämmelse stadgas att om den besökande inte vill medverka vid kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning skall han informeras om att besöket kommer att inställas. Av bestämmelsens sista stycke framgår att om det vid visitation av den besökande påträffas droger, vapen eller annat som kan utgöra fara för den intagne eller annan kan besöket normalt inte genomföras och skall övervägas om polisanmälan bör göras. 

Av de allmänna råden i KVFS 2006:26 framgår bl.a. följande. Kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller andra kontrollåtgärder förutsätter givetvis i varje enskilt fall ett beslut om att så skall ske. Sådana beslut är dock att betrakta som faktiskt handlande vilket betyder att de inte är underkastade de formkrav på skriftlighet och annat som gäller slutliga beslut i ärenden om t.ex. utevistelser. (Vid allmän inpasseringskontroll gäller dock som ovan beskrivits att samtliga personer som passerar in i anstalten skall genomgå kroppsvisitation.) 

Vid kroppsvisitation skall enligt 4 kap. 18 § KVFS 2006:26 den som skall visiteras ta av sig ytterkläder och överlämna dessa samt andra tillhörigheter för undersökning. Om övriga kläder behöver undersökas, skall även dessa överlämnas för undersökning. (Ofta undersöks dessa tillhörigheter då med hjälp av röntgenapparatur). 

Vid ytlig kroppsbesiktning skall enligt 4 kap. 19 § KVFS 2006:26 den som skall undersökas uppmanas att helt klä av sig och därefter ställa sig upp. Därefter skall den nakna kroppen inklusive förekommande proteser undersökas. Det är inte tillåtet att vidröra andra delar av kroppen än huvudhår och eventuell peruk. Den som undersöks får uppmanas att visa upp fotsulorna, handflatorna samt lyfta upp armarna så att armhålorna kan kontrolleras. Han får inte anmodas att inta andra speciella ställningar så att andra delar av kroppen skall kunna granskas. (Givetvis skall sådan undersökning ske avskilt.) 

[---]” 

Av yttrandet från Kriminalvården framgår bl.a. följande vad gäller sakförhållandena. 

Besök anses vara av stor betydelse för att minska de intagnas isolering och främja deras möjligheter att knyta eller behålla kontakter med människor utanför anstalten. Samtidigt innebär besöken en risk för att säkerheten vid anstalten äventyras genom att otillåtna föremål och narkotika förs in. De säkerhetshöjande åtgärder som Kriminalvården har vidtagit de senaste åren har inneburit att besök har blivit en allt vanligare väg att försöka föra in otillåtna föremål och narkotika. Av detta skäl är det av vikt att besökare kontrolleras. 

Kriminalvården ifrågasätter mot denna bakgrund inte att anstalterna med säkerhetsklass A, B och C mer frekvent än tidigare utsätter besökare för så kallade ytliga kroppsbesiktningar. 29 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) ger Kriminalvården möjlighet att vid en sluten anstalt, däribland anstalterna Kumla, Kirseberg och Norrtälje, besluta om kroppsvisitation av samtliga personer som passerar in i anstalten. Kroppsvisitationen utförs med hjälp av metalldetektorbåge och röntgenutrustning. Kompletterande kontroller sker med handmetalldetektor och genom genomsökning av kläder och föremål eller sökning med narkotikahund. Denna kroppsvisitation kan föranleda beslut om en mer ingripande undersökning om misstanke föreligger eller uppkommer om att ett dolt föremål eller ämne medförs. 

Narkotikahund används vid visitationer av markområden, lokaler och personer samt vid granskning av olika försändelser. Kriminalvården genomför utbildning och kontroller av hundförare och hundar varje år. Hundförarna utbildas i hur man bemöter en person som ska visiteras. Hundarnas status och kondition kontrolleras ett flertal gånger i veckan. Hunden markerar med stor tillförlitlighet. Om hunden markerar innebär det att personen ifråga har varit i kontakt med narkotika. 

Kriminalvården, Region Syd, har övervägt frågan om huruvida en hunds markering för narkotika ska vara tillräcklig för att en besökare ska avstängas från framtida besök. Regionen har därvid i ett enskilt ärende angående besök vid Kirsebergsanstalten ändrat anstaltens beslut och konstaterat att en narkotikahunds markering vid ett enskilt tillfälle inte ensamt kan föranleda förbud mot framtida besök. I stället gör man nu en helhetsbedömning varvid man bl.a. kan inhämta uppgifter om besökarens personliga förhållanden. 

Vad gäller de namngivna exempel som FRIO har hänvisat till framkom det beträffande ”L” även andra omständigheter som pekade på att det var fråga om ett insmugglingsförsök. Beträffande ”N” är FRIO:s uppgifter i huvudsak korrekta. Händelsen ägde rum innan rutinerna ändrades på anstalten. Norrtäljeanstalten känner inte igen den beskrivning av omständigheterna som FRIO beskrivit gällande ”R”, även om man erinrat sig en besökare med detta namn som haft narkotika uppstoppat i kroppen. 

Den utredning som Kriminalvården har företagit ger inte stöd för att anstaltspersonal i samband med ytliga kroppsbesiktningar regelmässigt skulle begära att besökande ska sära på benen eller annars inta särskilda ställningar. Detta förekommer dock vid kroppsvisitationer och är då tillåtet. 

Sökning med hundekipage kan utföras genom att hunden söker mot en eller flera personer som passerar förbi. Det andra alternativet är att hunden nosar runt en person som sitter på en pall. Om denne sitter med benen i kors ombeds han eller hon att sitta med båda fötterna på golvet i en helt naturlig sittställning. Hunden nosar på ett kontrollerat sätt och är i sammanhanget ett tekniskt hjälpmedel. Det förhållandet att den besökande i samband med en sökning, som utgör en kroppsvisitation, ombeds att ”inta särskild ställning” står inte i strid med föreskrifterna. 

Om metalldetektorn ger utslag och personen ifråga uppger sig bära bygelbehå ombeds hon att ta av sig behån under skylda former och sedan göra om kontrollen. Det förekommer att besökare tar av sig självmant på överkroppen i den situationen. Om personen ifråga nekar till att ha bygelbehå kan det ändå vara så att det är en sådan som har gett utslaget. Den ytliga kroppsbesiktning som då genomförs begränsas till avklädning på överkroppen. 

Vad gäller påståendet om alltför frekventa och även stickprovsvisa ytliga kroppsbesiktningar vid anstalten Kumlas E-hus i april 2007 har de sin förklaring främst i att anstalten hade fått information om insmuggling av narkotika till E-huset. Vid en sådan misstanke kan det fattas beslut om att alla besökare till intagna på avdelningen ska genomgå en ytlig kroppsbesiktning eller att sådan ska ske stickprovsvis. 

Det tillbakavisas bestämt att ytliga kroppsbesiktningar av kvinnliga besökare till anstalten Kumla skulle ha genomförts av män. 

Kriminalvården har i yttrandet gjort följande bedömning 

[---] 

Kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning efter genomfört besök? 

FRIO har i sin anmälan gjort gällande att Kriminalvården ger alltför långtgående befogenheter till personalen i sina författningar. 

Som ovan redovisats stadgas i 4 kap. 12 § KVFS 2006:26 att den besökande kan bli föremål för kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning både före och/eller efter besöket. Syftet med en kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning före ett besök är att hindra insmuggling till anstalten av otillåtna föremål. Av säkerhetsskäl kan dock Kriminalvården ha intresse av att undersöka en besökande även efter ett besök. För den besökande är det frivilligt om man vill genomgå kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Om den besökande inte frivilligt vill genomgå kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning efter besöket kan besöket ställas in. Skulle den besökande först gå med på att låta sig undersökas och sedan vägra efter att besöket redan har genomförts, kan vägran istället resultera i att han eller hon inte tillåts besöka den intagne igen, eller, beroende på omständigheterna, att polis tillkallas. I sammanhanget skall framhållas att den besökande före sammanträffandet med den intagne skall informeras om att han kan bli föremål för kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning både före och/eller efter besöket (se 4 kap. 12 § KVFS 2006:26). 

I förarbetena till bestämmelsen om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning av besökare i 29 § KvaL talas främst om att syftet med bestämmelsen är att förhindra insmuggling av otillåtna föremål till de intagna. Lagtexten medger kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning som villkor för besöket och lämnar ingen anvisning om eller begränsning av när åtgärderna får eller inte får ske. 

Kriminalvården konstaterar att en tjänsteman vid dåvarande Kriminalvårdsstyrelsen genom ett brev av den 1 mars 2005 redovisat en annan tolkning av den ovan nämnda bestämmelsen. Brevet redovisar inte någon myndighetssyn. Kriminalvårdens uppfattning är den som ovan redovisats, nämligen att kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning får genomföras även inför det att besöket avslutas om det är påkallat av säkerhetsskäl. 

Ytliga kroppsbesiktningar på felaktiga grunder? 

FRIO:s påstående om att Kriminalvården i "för stor omfattning" och "på svaga och/eller felaktiga grunder" genomför ytliga kroppsbesiktningar är mycket generellt hållet och därför svårt att kommentera. Vissa konkreta påståenden till stöd härför har dock redovisats i FRIO:s anmälan. Bland annat har FRIO uppehållit sig vid att anstalten Kumla under april 2007 skulle ha genomfört ytliga kroppsbesiktningar av nästan alla besökande till intagna vid anstaltens E-hus samt att ytliga kroppsbesiktningar även skett stickprovsvis. 

Som ovan redogjorts för har det förhållandet att ett stort antal ytliga kroppsbesiktningar genomfördes av besökande till intagna vid E-huset under april månad 2007 berott på att anstalten Kumla fått information om införsel av narkotika till E-huset. Enligt uppgift från anstalten Kumla förekommer det att man av säkerhetsskäl fattar beslut om att samtliga besökande till en viss intagen eller viss avdelning skall genomgå ytlig kroppsbesiktning, eller att så skall ske stickprovsvis, när det finns information om att exempelvis narkotika skall införas till den intagne/avdelningen. 

Av 29 § fjärde stycket KvaL följer att som villkor för besök kan "av säkerhetsskäl" föreskrivas att den besökande genomgår ytlig kroppsbesiktning. I förarbetena till nämnda bestämmelse har uttalats att det bör vara fråga om direkta säkerhetsskäl och att undersökningar av nu angivet slag inte bör få utvecklas till rutinåtgärder utan att en bedömning i det särskilda fallet alltid måste göras av om undersökningen är befogad (se prop. 1974:20, sid 143 och prop. 1981/82:141, sid 44). 

Vid en tolkning av lagtexten utifrån de uttalanden om regelns tillämpning som nu redovisats framgår att lagtexten inte kan anses ge stöd för att generellt och rutinmässigt besluta att besökande till en viss anstalt eller anstaltsavdelning skall genomgå ytlig kroppsbesiktning inför besök. Frågan är då hur man skall se på en sådan situation som den vid anstalten Kumla i april, där det under en period förelåg misstankar om införsel av narkotika till en viss avdelning. I en sådan situation föreligger det i och för sig misstankar mot besökande till en viss intagen eller en viss avdelning, även om det kan vara svårt att närmare utreda just till vilken enskild besökande misstanken kan knytas till. Det är därmed inte i egentlig mening fråga om att ytliga kroppsbesiktningar genomförs "generellt" eller "rutinmässigt" utan av säkerhetsskäl på grund av misstanke om narkotikainförsel grundad på viss information. Sådana skäl kan föreligga under lång tid och för en hel avdelning beroende på vilka klienter som finns på avdelningen. I detta sammanhang kan även inflikas att det inte alltid är en intagen missbrukare eller dennes besökande som för in narkotika i anstalt. En intagen som inte missbrukar eller besökande till denne kan förmås att medverka i insmugglingen, exempelvis genom löfte om ersättning eller med hot om och faktiskt fysiskt våld. 

Enligt Kriminalvårdens bedömning medger bestämmelsen i 29 § KvaL att ytliga kroppsbesiktningar kan ske av ett större antal besökande, av alla besökande, eller stickprovsvis av ett visst antal besökande till en viss intagen eller en viss avdelning under en period, om detta sker i en sådan situation som förelåg vid anstalten Kumla och det bedöms motiverat av säkerhetsskäl. Anstalten Kumlas agerande i de nämnda avseendena är därför enligt Kriminalvårdens bedömning korrekt. 

FRIO har även gjort gällande att det vid anstalten Kumla förekommer att män genomför ytliga kroppsbesiktningar av kvinnor. I denna del konstaterar Kriminalvården att ord står mot ord. Närmare utredning i saken förefaller inte meningsfull. Regelverket är dessutom klart och tydligt. 

Som utvecklats ovan finner Kriminalvården inte heller stöd för FRIO:s påstående att Kriminalvården - i strid med gällande föreskrifter - regelmässigt begär att besökande skall sära på benen eller annars inta särskilda ställningar som är otillåtna vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. 

När det gäller det förhållandet att en kriminalvårdstjänsteman fått genomgå ytlig kroppsbesiktning finner Kriminalvården mot bakgrund av vad som framkommit inte någon anledning att rikta kritik mot anstalten Kumla. 

Särskilt om ytlig kroppsbesiktning till följd av metalldetektorns indikation 

När det gäller påståendet om att besökande utsätts för ytlig kroppsbesiktning endast till följd av att metalldetektorn ger utslag i brösthöjd på en kvinna konstaterar Kriminalvården att utgångspunkten vid en allmän inpasseringskontroll måste vara att ingen person skall passera in i anstalten så länge som metalldetektorn ger utslag och det inte är klarlagt vad orsaken till detta är. I annat fall är kontrollen helt meningslös. Den rutin som enligt vad som framkommit tillämpas vid anstalten Kumla ger enligt Kriminalvårdens uppfattning inte anledning till kritik. 

Konsekvenser av en narkotikahunds markering för narkotika 

När det gäller frågan om vilken betydelse en narkotikahunds markering för narkotika vid visitation av en besökande skall tillmätas vid prövningen av om besök kan tillåtas och under vilka former besök kan äga rum, kan följande anföras. 

Föreskrifterna i 29 § KvaL förutsätter i sin tillämpning att beslut fattas för varje enskilt tillfälle då det begärs att en intagen skall få ta emot besök. Av starkt praktiska skäl fattar dock Kriminalvården besöksbeslut som syftar på framtida besök, s.k. besökstillstånd (se härom RÅ 1992 ref. 65). Vid varje enskilt besökstillfälle görs också en prövning varvid omständigheterna i besökstillståndet vägs in. 

Idag använder Kriminalvården som ovan utvecklats narkotikahundar vid bl.a. kontroll av besökande. Om en narkotikahund markerar mot en besökande utgör det ett mycket starkt tecken på att personen tagit befattning med narkotika eller har sådan på sig och utgör enligt Kriminalvårdens bedömning normalt skäl att ställa in besöket, om inte omständigheterna är sådana att besöket ändå bör tillåtas under bevakning. Det skall även övervägas om en polisanmälan bör göras. 

Beroende på omständigheterna kan narkotikahundens markering även vara skäl för att avslå kommande framställning om besök (se även Berggren m.fl., Brottsbalken, En kommentar, avsnitt KvaL:34, ovan). När det gäller vilken betydelse en narkotikahunds markering skall få för det framåtsyftande besökstillståndet menar Kriminalvården att en narkotikahunds markering är en viktig omständighet som skall vägas in i en helhetsbedömning, i vilken även exempelvis uppgifter rörande den besökandes personliga förhållanden från Kriminalvårdens underrättelseorganisation och polismyndigheten inhämtas. Vidare kan sådana omständigheter som den intagnes misskötsamhet i form av urinprovsvägran och eventuella misstankar om narkotikahantering i anstalt vägas in i bedömningen. 

[---]” 

FRIO:s synpunkter på yttrandet

FRIO har fått del av yttrandet och har inkommit med synpunkter på detta. Därvid har bl.a. följande anförts. Vid varje beslut om kroppsbesiktning av besökare ska en proportionalitetsbedömning göras, varvid en avvägning ska ske mellan olika intressen och en prövning ske om det valda medlet över huvud taget är lämpligt för att uppnå det åsyftade målet eller om en mindre drastisk åtgärd kan var tillräcklig. I en majoritet av fallen bör därvid de övriga visitationsrutinerna vara tillräckliga. 

Lagstiftningen ger inte möjlighet att genomföra ytliga kroppsbesiktningar på ett större antal eller alla besökare eller sticksprovsvis av alla besökare till en viss avdelning eller en viss intagen. Av 29 § fjärde stycket KvaL framgår att en bedömning ska göras i det enskilda fallet. Möjligheten att visitera besökare efter besöket är över huvud taget inte lagreglerad. Någon sådan kontroll är inte tillåten och i vart fall inte proportionerlig. 

Det borde dessutom fattas skriftliga beslut i de fall där man genomför en ytlig kroppsbesiktning för att öka rättssäkerheten för den enskilde. 

Utgångspunkter

Det är av stor vikt att den som är intagen i anstalt i möjligaste mån får ta emot besök. Den intagnes rätt att ta emot besök utgör en betydelsefull del i dennes kontakt med omvärlden. Särskilt för långtidsdömda är omvärldskontakten viktig för att minska de skadliga följderna av ett frihetsberövande, men även för den som avtjänar ett kortare fängelsestraff är rätten att ta emot besök värdefull. Det är därför viktigt att anstalter i den utsträckning det är möjligt försöker tillgodose intagnas behov av kontakt med bl.a. anhöriga. En intagen får dock inte ta emot besök som kan äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka den intagnes anpassning i samhället eller annars vara till skada för den intagne eller annan. 

Enligt 29 § fjärde stycket KvaL kan av säkerhetsskäl, som villkor för ett besök, föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning. I förarbetena till bestämmelsen anges att en sådan undersökning innebär en allvarlig påfrestning för den som besöker en anhörig. Undersökningar av det slaget bör därför inte få utvecklas till rutinåtgärder. Det måste göras en bedömning i det enskilda fallet av om undersökningen är befogad. I de situationer där så bedöms vara fallet gäller enligt 52 c § första stycket KvaL att besiktningen inte får göras mer ingående än ändamålet med åtgärden kräver (prop. 1981/82:141 s. 142). 

Med kroppsbesiktning avses enligt 28 kap. 12 § andra stycket rättegångsbalken en undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana prov. Vid en ytlig kroppsbesiktning får inte kroppens håligheter undersökas. Den som undersöks får inte heller uppmanas att inta andra speciella ställningar än att visa 

upp fotsulor, handflator samt lyfta upp armarna så att armhålorna kan kontrolleras (4 kap. 19 § KVFS 2006:26, nuvarande 4 kap. 6 § KVFS 2008:3). 

Ökat antal ytliga kroppsbesiktningar

Antalet ytliga kroppsbesiktningar synes ha ökat under senare år till följd av ett skärpt säkerhetstänkande hos Kriminalvården. Det underlag som har presenterats ger inte något stöd för att denna ökning generellt sett skulle vara omotiverad eller att ytliga kroppsbesiktningar skulle genomföras på alltför svaga grunder överlag. I de delar där FRIO har gett konkreta exempel ska dock följande tilläggas. 

Ytliga kroppsbesiktningar av besökare till anstalten Kumlas E-avdelning

På anstalten Kumla fick ett flertal av besökarna till E-avdelningen under en period våren 2007 genomgå ytlig kroppsbesiktning med anledning av att anstalten hade fått information om införsel av narkotika till avdelningen. Detta kan inte anses otillåtet för det fall att det föreligger säkerhetsskäl som motiverar sådana undersökningar. Sådana säkerhetsskäl måste dock enligt ovan nämnda förarbetsuttalanden föreligga i det enskilda fallet. Det innebär enligt min mening att det för varje enskild besökare måste göras en bedömning av om undersökningen är befogad. En sådan bedömning kan då mynna ut i att en ytlig kroppsbesiktning är motiverad utifrån den rådande informationen om införsel av narkotika till avdelningen. Men den kan också resultera i att säkerhetsskäl inte föreligger beträffande just den aktuella besökaren, varför det inte finns skäl för en ytlig kroppsbesiktning. 

FRIO har gjort gällande bl.a. att en 64-årig mor till en intagen fick till svar – när hon ifrågasatte att hon skulle behöva klä av sig naken – att hon inte behövde ta det personligt eftersom man hade en period då alla besökare skulle tvingas att ta av sina kläder. För det fall detta är korrekta uppgifter tycks man inte ha gjort en sådan individuell bedömning som krävs utan synes ha fattat ett generellt beslut om kroppsbesiktning. Detta är i så fall enligt min mening inte godtagbart. Det synes sålunda komma klart i konflikt med de förarbetsuttalanden som Kriminalvården själv har hänvisats till (prop. 1974:20 s. 143 och prop. 1981/82:141 s. 44). 

Eftersom en bedömning ska göras i det enskilda fallet ställer jag mig också tveksam till de stickprovsvisa kroppsbesiktningar som sägs ha skett. Om kroppsbesiktningar sker stickprovsvis innebär det att någon bedömning av säkerhetsskälen i det särskilda fallet inte görs utan att slumpen får avgöra vem som ska undersökas närmare. Detta kan inte anses förenligt med gällande reglering, i varje fall inte med hur lagstiftaren har avsett att denna ska tillämpas. 

Jag förutsätter att Kriminalvården hädanefter kommer att göra en bedömning av säkerhetsskälen i varje särskilt fall. 

Ytliga kroppsbesiktningar av personer med bygelbehå

FRIO har särskilt pekat på den situationen att besökaren har bygelbehå och att metalldetektorn vid kroppsvisitationen därför ger utslag. Eftersom det inte kan vara uppenbart för den som utför visitationen att det är just bygelbehån som ger utslag måste det i den situationen kunna vara motiverat att besluta om en ytlig kroppsbesiktning. Kriminalvården kan således inte kritiseras för att använda sig av ytlig kroppsbesiktning i denna situation. 

Kroppsbesiktning av besökare efter besök på anstalt

Det har framkommit att FRIO i denna del har gjort en anmälan även till Riksdagens ombudsmän (JO). JO har i ett beslut den 11 januari 2008 (dnr 3106-2006) funnit att rätten att kroppsvisitera eller kroppsbesiktiga besökaren måste finnas kvar under hela den tid som den besökande befinner sig inom anstaltens område, dvs. även efter besöket. 

Justitiekanslern och JO har i fråga om tillsynen över den offentliga verksamheten helt likartade uppgifter. Mot bakgrund av att frågan om kroppsbesiktning av besökande efter genomfört besök redan har övervägts av JO har jag inte funnit anledning att för egen del pröva denna fråga närmare. Jag har dock inte funnit något skäl till en annan ståndpunkt än JO:s. 

Anmodan att inta särskild ställning vid ytlig kroppsbesiktning

FRIO har gjort gällande att Kriminalvården regelmässigt anmodar dem som ska genomgå ytlig kroppsbesiktning att inta särskilda ställningar trots det förbud som råder mot detta. Dessutom har FRIO påstått att så skedde vid kroppsbesiktningen av ”R”. Kriminalvårdens utredning har inte gett stöd för att sådana regelmässiga avvikelser har förekommit. Vad gäller ”R” har Norrtäljeanstalten inte heller kunnat bekräfta någon sådan uppmaning. Det saknas mot denna bakgrund underlag för Justitiekanslern att rikta kritik mot Kriminalvården i denna del. Jag vill dock erinra om vikten av att den intagne i samband med ytlig kroppsbesiktning – förutom att ställa sig upp, visa fotsulorna och handflatorna och lyfta på armarna – inte får anmodas att inta speciella ställningar för att andra delar av kroppen ska kunna granskas. 

Kroppsbesiktning av kriminalvårdstjänsteman

Jag anser inte att det finns skäl att kritisera Kriminalvården för att en kriminalvårdstjänsteman har fått genomgå en ytlig kroppsbesiktning när han besökt anstalten Kumla i egenskap av lekmannaövervakare. 

Ytlig kroppsbesiktning av kvinnor genomförd av män

Kriminalvården har tillbakavisat påståendet att det skulle förekomma att män utför ytliga kroppsbesiktningar av kvinnor. Uppgift står mot uppgift på denna punkt och det går inte i det rådande läget att säga att FRIO:s påstående är korrekt. 

Konsekvenser av en narkotikahunds markering för narkotika 

Av utredningen framgår att det inte är självklart att en narkotikahunds markering är helt säker även om det är tydligt att träffsäkerheten är stor. Mot denna bakgrund är det tillfredsställande att anstalten Kirseberg numera inte avstänger någon person från framtida besök enbart av den anledningen att en narkotikahund har markerat, utan att en helhetsbedömning görs. Som jag har uppfattat Kriminalvården görs numera en samlad bedömning även vid Kriminalvårdens andra anstalter och häkten. Mot bakgrund av detta finner jag inte skäl att rikta kritik mot Kriminalvården i denna del. 

Genomförandet av kroppsvisitation med hund

Vid visitation med hund är det inte fråga om någon ytlig kroppsbesiktning utan om en kroppsvisitation, varför det inte är förbjudet att anmoda besökaren att sära på benen eller på annat sätt inta en särskild ställning. 

Övriga frågor, bl.a. skadestånd

Jag vill med anledning av FRIO:s begäran härom tillägga att det inte är möjligt för mig att ange exakt vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att en kriminalvårdstjänsteman ska få besluta om att en viss eller flera besökare ska genomgå en ytlig kroppsbesiktning. 

Vad gäller FRIO:s åsikt att alla beslut om ytlig kroppsbesiktning borde vara skriftliga kan jag konstatera att något sådant krav inte finns. Kriminalvården bryter således inte mot några regler genom att inte utfärda några skriftliga beslut. 

FRIO har efterfrågat möjligheterna till skadestånd från staten för de personer som har blivit kränkta genom felaktiga ytliga kroppsbesiktningar. 

Staten ska, enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen, ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Enligt 3 kap. 2 § 2 jämförd med 2 kap. 3 § skadeståndslagen kan skadestånd också utgå för ideell skada (psykiskt lidande eller kränkning) som någon drabbas av till följd av att vederbörande har utsatts för vissa typiskt sett integritetskränkande brott. 

Justitiekanslern har ovan funnit att Kriminalvårdens begagnande av ytliga kroppsbesiktningar i huvudsak får anses godtagbart. Utredningen ger inte underlag för bedömningen att det har begåtts några sådana integritetskränkande brott eller någon sådan kränkning av skyddet enligt Europakonventionen som är en förutsättning för att ersättning för ideell skada ska utgå. För det fall att så ändå skulle ha skett i något fall har den enskilde möjlighet att begära skadestånd hos Justitiekanslern eller få sin sak prövad i allmän domstol. 

Med ovanstående uttalanden, och med ett beklagande av att handläggningen av ärendet har dragit ut på tiden, avslutar jag ärendet.