JO dnr 4379-2013

m.m.

Beslutet i korthet: Anstalten Salberga har vid tre tillfällen avskilt intagna med stöd av 6 kap. 8 § fängelselagen (2010:610) . I beslutet konstateras att tre förutsättningar måste vara uppfyllda för att en intagen ska kunna avskiljas med stöd av den bestämmelsen. För det första måste det ha inträffat en händelse som kan leda till att en intagen tilldelas en varning eller att den intagnes villkorliga frigivning skjuts upp. För det andra måste den intagne kunna knytas till de aktuella omständigheterna (den misstänkta misskötsamhet- en). För det tredje måste det finnas en risk för att den intagne om han eller hon inte hålls avskild försvårar sakens utredning. Vid ett tillfälle (den 15 augusti 2013) avskilde anstalten samtliga intagna i ett anstaltshus för att kunna utreda vad som låg till grund för att det bedömts föreligga en risk för misskötsamhet samt störning av ordningen och säkerheten. I beslutet konstateras att det vid tidpunkten för placeringen i avskildhet ännu inte hade inträffat någon händelse som skulle kunna leda till en varning eller uppskjutande av villkorlig frigivning. Således har det inte varit möjligt att placera de intagna i avskildhet med stöd av det åberopade lagrummet.

Under de tre perioderna av avskildhet tilläts de intagna att komma ut för en kortare daglig utomhusvistelse. I beslutet konstateras att för att en anstalt ska kunna neka intagna en timmes daglig utomhusvistelse krävs att det ska ha inträffat en händelse som varit oförutsedd för anstalten. Så kan exempelvis vara fallet i ett inledande skede av en avskildhetsplacering. Om avskildheten emellertid drar ut på tiden kan det svårligen hävdas att situationen är oförutsedd för anstalten. Det innebär att en anstalt som placerar intagna i avskildhet är skyldig att omedelbart påbörja planeringen för att så snart som möjligt kunna erbjuda de intagna en timmes daglig utomhusvistelse.

I beslutet riktas allvarlig kritik mot anstalten Salberga för att besluten om placering i avskildhet den 15 augusti 2013 och den efterföljande utredningen har varit mycket bristfälliga. Vidare kritiseras anstalten för att ha nekat de intagna daglig utomhusvistelse under avskildhetsplaceringarna.

I två anmälningar, som kom in till JO den 8 augusti och den 10 september 2013, framförde ett antal intagna i anstalten Salberga klagomål över förhållandena i samband med att de hade placerats i avskildhet under perioderna den 19–22 april, den 27–31 juli och den 15–19 augusti 2013. I fråga om avskildhetsplaceringen den 27–

31 juli gjorde de intagna gällande att de som inte var rökare nekades ”promenad”, att måltiderna var oregelbundna, att de inte fick några bestick, att de nekades ”tvättbyte”, att de som inte hade dusch på bostadsrummet endast fick duscha en gång och att de inte fick byta låneböcker. Därtill gjordes gällande att avskildheten var oproportionerligt lång och användes av anstalten som en form av bestraffning.

I fråga om de övriga två avskildhetsplaceringarna gjorde en intagen, B.G., gällande att han inte fick reda på skälet till att han hade placerats i avskildhet och att han som icke-rökare hade nekats promenad under avskildhetsplaceringarna.

Vissa handlingar infodrades och granskades. Därefter remitterades anmälningarna till Kriminalvården för yttrande. Med anledning av vad som hade framkommit vid granskningen av handlingarna förelades Kriminalvården, huvudkontoret, att i ärendet dnr 5176-2013 yttra sig över följande frågeställningar:

1. Är det möjligt att avskilja en intagen med stöd av 6 kap. 8 § fängelselagen (2010:610) för att utreda huruvida det föreligger en risk för misskötsamhet samt störande av ordningen och säkerheten?

2. Uppfyller anstaltens beslut om att avskilja den intagne förvaltningslagens krav på att ett beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången?

3. Har den intagne och medintagna i samband med utredningen fått reda på skälen till att de hade placerats i avskildhet?

I remissvar i ärende dnr 4379-2013 anförde Kriminalvården, region Mitt, genom regionchefen Johan Modin, bl.a. följande.

Sakförhållanden

Kriminalvården, region Mitt, har inhämtat uppgifter från Kriminalvårdens Klientadministrativa system (KLAS) samt från t.f. kriminalvårdsinspektör Marcus Eriksson samt anstaltsjurist Niclas Vedelöv i anstalten Salberga. Av utredningen har sammanfattningsvis följande framkommit.

Under perioden mellan den 27-31 juli 2013 var de intagna vid avdelning 7-3 vänster vid anstalten Salberga placerade i avskildhet på sina bostadsrum under tiden då utredning av misstänkt misskötsamhet genomfördes. För att utredningen inte skulle äventyras bedömde anstalten det absolut nödvändigt att avskilja avdelningens sammanlagt 18 intagna från och med klockan 13.52 den 27 juli 2013. När utredningen inte längre ansågs kunna äventyras så upphävdes avskildheten klockan 11.30 den 31 juli 2013.

Under perioden när de intagna var avskilda erbjöds de som var rökare att vistas ute under en kortare stund för att röka vid ett tillfälle per dag. Detta rörde sig enligt anstalten om ungefär 12 av de 18 intagna. Anstalten gjorde bedömningen att det på grund av utredningen om misstänkt misskötsamhet ansågs föreligga synnerliga skäl mot att erbjuda promenader.

Beträffande maten så delades den ut till en intagen åt gången vilket innebar en viss försening i jämförelse med ordinarie mattider. Personalen hade med sig bestick till de intagna och det tillbakavisas att de intagna tvingades äta med händerna.

Författningsbestämmelser

Enligt 1 kap. 6 § fängelselagen (2010:610) (FäL) får verkställigheten inte innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.

Av 6 kap. 8 § FäL följer att under utredning av frågor enligt 12 kap. 1 § denna lag eller enligt 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken får en intagen tillfälligt hållas avskild från andra intagna i den utsträckning det är absolut nödvändigt för att syftet med utredningen inte ska äventyras. Den intagne får inte hållas avskild under längre tid än fyra dygn.

Enligt 4 kap. 1 § FäL ska en intagen ges möjlighet att vistas utomhus minst en timme varje dag, om det inte finns synnerliga skäl mot det.

Enligt 1 kap. 12 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse (FARK Fängelse) har en intagen rätt att få mat vid sedvanliga mattider.

Av de allmänna råden till 4 kap. 2-5 §§ FäL i FARK Fängelse framkommer att tillgången till fritidssysselsättning, utbudet av massmedier, samt möjligheterna att utöva religion eller hålla förtroenderåd kan inskränkas av ordnings- eller säkerhetsskäl samt till följd av praktiska förhållanden inom Kriminalvården som t.ex. anstaltsrutiner och resurstillgång.

Av 1 kap. 14 § FARK Fängelse framkommer att de kläder, sängkläder och handdukar som en intagen förses med ska bytas regelbundet utifrån allmänna hygieniska krav.

Enligt 1 kap. 15 § FARK Fängelse ska en intagen dagligen ges möjlighet att sköta sin personliga hygien.

Enlig 1 kap. 25 § FARK Fängelse får en intagen inte röka inomhus. Rökning får ske utomhus på tid och plats som Kriminalvården anvisar.

Kriminalvårdens bedömning

Placeringen i avskildhet hade sin grund i att anstalten utredde en misstänkt misskötsamhet och bedömde det som absolut nödvändigt att avskilja avdelningens samtliga intagna. När utredningen inte längre ansågs kunna äventyras så upphävdes avskildheten. Det har inte framkommit något som pekar på att placeringen i avskildhet pågått längre än nödvändigt och avskildheten har upphävts inom den givna tidsramen.

Det har under pågående avskildhet bedömts som angeläget att de intagna inte träffade varandra då detta ansågs kunna skada utredningen. På grund av detta, samt av säkerhetsskäl bedömdes det föreligga synnerliga skäl att inte erbjuda utevistelse under perioden, förutom en kortare stund för rökning. Region Mitt anser dock att de intagna som inte rökte borde ha erbjudits samma möjlighet som de som rökte att lämna bostadsrummet och dagligen få vistas utomhus under en kortare period. Vad gäller anmälarnas övriga klagomål så finner region Mitt inte att några brister framkommit gällande anstalten Salberga hantering.

I remissvar i ärende dnr 5176-2013 anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom enhetschefen Elisabeth Lager, bl.a. följande.

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Mitt, som i sin tur hämtat in uppgifter från anstalten Salberga. Genom utredningen samt uppgifter från Kriminalvårdsregistret (KVR) har sammanfattningsvis följande kommit fram.

B.G. har, som framgår av anmälan, placerats i avskildhet jämlikt 6 kap. 8 § fängelselagen (2010:610) (FäL) vid två tillfällen under år 2013, den 19-22 april 2013 och den 15-19 augusti 2013.

Placeringen i avskildhet den 19-22 april 2013 Den 19 april 2013, vid två separata tillfällen, aktiverades överfallslarmet i den avdelning B.G. var placerad i. Personalen uppfattade situationen som hotfull och agiterad bland intagna. Man visste inte varför larmen hade utlösts, men möjligheten fanns att någon intagen kände sig hotad eller var skadad. I samband med att det andra larmet utlöstes beslutade anstalten att fler personal skulle göras tillgänglig på avdelningen för att garantera säkerheten. Anstaltens stabsfunktion samlades också. Kriminalvårdens säkerhetsorganisation bedömde att det fanns flera intagna i den aktuella avdelningen som var kapabla att utföra större säkerhetshotande aktioner. En större visitationsinsats påbörjades och i samband med detta började intagna uppträda hotfullt och ifrågasättande gentemot personalen. En intagen vägrade låta sig visiteras och satte sig i motvärn. Personal tvingades lägga ner den intagne på golvet och efter fortsatt motstånd belades den intagne med fängsel. Under detta skeende började andra intagna att röra sig mot personalen, vilka fysiskt fick stoppa de intagna. Avdelningens kriminalvårdsinspektör beslutade att samtliga intagna skulle placeras i avskildhet. Anstalten upprättade redogörelser om misstänkt misskötsamhet och startade en utredning för att klargöra om någon missbrukat larmanordningen och i så fall vem eller vilka. För att syftet med utredningen inte skulle äventyras fann anstalten att det var absolut nödvändigt att avskilja samtliga intagna jämlikt 6 kap. 8 § FäL. Den 22 april 2013, när förhör hållits med samtliga intagna och syftet med utredningen inte längre bedömdes äventyras, hävdes avskildheten.

Avskildheten den 15-19 augusti 2013 Den 15 augusti 2013 placerades samtliga intagna i B.G:s avdelning ånyo i avskildhet jämlikt 6 kap. 8 § FäL. Av avskildhetsbeslutet framgår att en utredning bedömdes nödvändig, då det fanns en risk för misskötsamhet samt störning av ordningen och säkerheten. Vidare motiverades beslutet med att det var absolut nödvändigt att B.G. hölls avskild för att syftet med utredningen inte skulle äventyras. Det hade inkommit uppgifter till anstalten, som bedömdes som trovärdiga, att en eller flera intagna planerade att utsätta personalen för våld. Exakt vilka intagna det rörde sig om visste dock inte anstalten. Anstalten upprättade redogörelser om misstänkt misskötsamhet för samtliga intagna. Av dessa redogörelser framgår dock inte uppgifterna om det planerade våldet, utan endast att det bedömdes finnas en risk för misskötsamhet samt en fara för ordningen och säkerheten i B.G:s avdelning. Samtliga intagna hördes om det som angivits i redogörelserna för misstänkt misskötsamhet. Den 19 augusti 2013, klockan 13.40, när syftet med utredningen inte längre bedömdes äventyras, så hävdes avskildheten.

Möjlighet till promenad, ersättning för sysselsättning, språkförståelse m.m. Eftersom anstalten vid båda tillfällena bedömde att det var absolut nödvändigt att placera samtliga intagna i avskildhet för att syftet med utredningarna om misskötsamhet inte skulle äventyras saknades möjlighet till gemensam promenad. Det rörde sig om cirka 48 intagna som var avskilda. Det var inte praktiskt möjligt att ordna enskilda längre utevistelser, utan i stället fick samtliga intagna, oavsett om de var rökare eller inte, gå ut cirka fem minuter på avdelningens balkong. Det finns ingen dokumentation kring vilka intagna som utnyttjade denna möjlighet.

Matutdelningen skedde via matvagn genom dörröppning. När hela avdelningar avskiljs är det vanligt att personal från det så kallade säkerhetsarbetslaget hjälper till

Vad gäller ersättning för sysselsättning kan följande nämnas. Under avskildheten den 19-22 april 2013 utgick ingen ersättning under eftermiddagen på fredagen (den 19 april) eller förmiddagen måndagen den 22 april. Detta har i efterhand korrigerats. Under avskildheten den 15-19 augusti 2013 erhöll B.G. under fredagen (den 16 augusti) samt under måndagens förmiddag (den 19 april) 5,50 kronor i timersättning. Beloppet betalades ut under rubriken ”brist på programverksamhet”. Under måndagens eftermiddag (avskildheten hävdes klockan 13.40) erhöll B.G. full ersättning, det vill säga 11 kronor i timmen, även om intagna inte erbjöds någon sysselsättning.

Engelska är det språk som till vardags används för att samtala med B.G. Enligt anstaltens personal är B.G:s kunskaper i engelska goda. B.G. underrättades om avskildhetsbesluten på engelska i samband med avskildheterna. Personal som närvarade bedömde att han var väl införstådd med skälen för avskildheterna (de som angivits i redogörelserna för misskötsamhet). När B.G. hörts om det inträffade har B.G:s modersmål tyska använts.

Författningsbestämmelser

Enligt 16 § förvaltningslagen (1986:223) (FL) har en sökande, klagande eller annan part rätt att ta del av det som har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Enligt 17 § FL får ett ärende inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Av 20 § FL följer att ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.

Enligt 1 kap. 6 § fängelselagen (2010:610) (FäL) får verkställigheten inte innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.

Av 6 kap. 5 § FäL följer att intagna får tillfälligt hållas avskilda från varandra, om det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.

Enligt 6 kap. 7 § 2 p får en intagen hållas avskild från andra intagna om det är nödvändigt med hänsyn till att det finns en risk för den intagnes eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa.

Av 6 kap. 8 § FäL följer att under utredning av frågor enligt 12 kap. 1 § denna lag eller enligt 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken får en intagen tillfälligt hållas avskild från andra intagna i den utsträckning det är absolut nödvändigt för att syftet med utredningen inte ska äventyras. Den intagne får inte hållas avskild under längre tid än fyra dygn.

Enligt 12 kap. 1 § FäL får en intagen som bryter mot de föreskrifter och villkor som gäller bör verkställigheten tilldelas en varning.

Av de allmänna råden till paragrafen, vilka framgår av 12 kap. Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse (FARK Fängelse), följer att en intagen bl.a. får varnas för missbruk av larmanordning och våld eller hot mot tjänsteman.

Enligt 4 kap. 1 § FäL ska en intagen ges möjlighet att vistas utomhus minst en timme varje dag, om det inte finns synnerliga skäl mot det.

Av 13 § fängelseförordningen (2010:2010) (FäF) följer bl.a. att en intagen, utöver vad som anges i 3 kap 3 § FäL, har rätt till ersättning om någon sysselsättning inte kan anvisas den intagne under normal arbetstid och det inte beror på honom eller henne.

Enligt 3 kap. 7 § FARK Fängelse har en intagen, om han eller hon inte kan anvisas sysselsättning 40 timmar per vecka, rätt till hälften av normalersättningen för varje timme som sysselsättning inte kan anvisas. Det gäller dock inte om rätt till ersättning saknas enligt 13 § FäF .

Kriminalvårdens bedömning

B.G. har tillsammans med övriga intagna på hans avdelning placerats i avskildhet jämlikt 6 kap. 8 § FäL vid två tillfällen, den 19-22 april samt den 15-19 augusti 2013. Vid båda tillfällena har anstalten upprättat redogörelser för misstänkt misskötsamhet för samtliga intagna och sedan hållit förhör med dessa. En avskildhet enligt 6 kap. 8 § FäL får inte pågå längre tid en fyra dygn, vilket inte varit fallet vid något av tillfällena.

När det gäller fråga 1, det vill säga om det är möjligt att avskilja en intagen med stöd av 6 kap. 8 § fängelselagen (2010:610) för att utreda huruvida det föreligger en risk för misskötsamhet samt störande av ordningen och säkerheten, konstateras följande. Av beslutet den 15 augusti 2013 framgår att G.B. placerats i avskildhet jämlikt 6 kap. 8 § FäL samtidigt som det anges att avskildheten skett med hänvisning till föreliggande risk för misskötsamhet samt störande av ordningen och säkerheten. Det är inte möjligt att avskilja en intagen med stöd av 6 kap. 8 § FäL för att utreda huruvida det föreligger en risk för misskötsamhet samt störande av ordningen och säkerheten. Ett avskiljande enligt 6 kap. 8 § FäL får endast ske, som det anges i bestämmelsen, i den utsträckning det är absolut nödvändigt för att syftet med en utredning av frågor enligt 12 kap. 1 § FäL eller enligt 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken inte ska äventyras. Av dokumentation i ärendet framgår inte vilken eller vilka frågor enligt 12 kap. 1 § FäL eller 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken som utreddes. Enligt information från anstalten rörde det sig om att det inkommit uppgifter till anstalten om att någon eller några intagna planerade att utsätta personal för våld. En intagen är enligt 4 § FäF skyldig att visa personal hänsyn. Ett planerande av våldshandling skulle därför kunna ses som en fråga enligt 12 kap. 1 § FäL.

Vad gäller fråga 2, det vill säga om beslutet den 15 augusti 2013 kan anses uppfylla förvaltningslagens (1986:223) krav på att ett beslut ska innehålla de skäl som bestämt utgången, konstateras att uppgifterna om förekommande planer för våldsanvändandet mot personal inte framgår av beslutet om att placera B.G. i avskildhet. Beslutet kan därmed inte anses uppfylla kravet.

Vad gäller fråga 3, det vill säga om B.G. och hans medintagna i samband med utredningen fått reda på skälen till varför de placerats i avskildhet, konstateras att redogörelserna för misstänkt misskötsamhet inte innehåller några preciserade skäl till varför de intagna placerades i avskildhet, utan endast att det kommit till anstalten kännedom att det föreligger en risk för misskötsamhet samt ordningen och säkerheten i avdelningen är hotad. Förhör hölls med de intagna utifrån dessa redogörelser. Det finns ingen dokumentation eller uppgifter om att intagna på att annat sätt skulle fått reda på de mer preciserade skälen till avskildhet. Förvaltningslagens (1986:223) krav på att ett ärende inte får avgöras utan att en part underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom kan därmed inte heller anses ha uppfyllts (fråga 3).

Det kan i många situationer vara svårt att avgöra vilken bestämmelse om avskildhet som ska användas, då flera bestämmelser kan vara tillämpbara. Vid båda nu aktuella situationerna, och då särskilt den senare, kan diskuteras om intagna i stället borde ha

Frågan om placering i avskildhet och valet av avskildhetsbestämmelser har varit uppe för diskussion i anstalten Salberga, bl.a. i samband med en inspektion från JO den 22-23 oktober 2013. Anstalten arbetar aktivt med att öka noggrannheten i handläggningen av avskildhetsärenden. Efter att de nu aktuella bristerna uppmärksammats planerar anstalten att utöka de interna kontrollfunktionerna med bland annat fler inblandande personer i beslutsfattandet kring avskildhet.

Vad gäller övriga klagomål kring avskildheterna konstateras att B.G, efter viss korrigering, erhållit ersättning för sysselsättning enligt gällande regelverk. Beträffande en timmes utevistelse förelåg synnerliga skäl mot att ge de intagna sådan möjlighet de aktuella dagarna (eftersom anstalten bedömt att det var absolut nödvändigt att avskilja samtliga intagna av utredningsskäl). De intagna erbjöds dock att vistas utomhus en kortare stund på avdelningens balkong. Några övriga brister i anstaltens hantering har inte framkommit.

Anmälarna gavs möjlighet att kommentera remissvaren.

Av utredningen framgår att anstalten Salberga vid flera tillfällen under 2013 beslutade att intagna på hela avdelningar eller i hela hus skulle placeras i avskildhet med stöd av 6 kap. 8 § fängelselagen . I ett beslut från den 15 augusti 2013 – som innebar att B.G. och medintagna placerades i avskildhet – angav anstalten bl.a. följande:

BAKGRUND

Det har kommit till anstaltens kännedom att det föreligger en risk för misskötsamhet samt att ordningen och säkerheten på aktuellt anstaltshus är hotad. Mot bakgrund av detta finner anstalten skäl för att hålla de intagna på aktuella anstaltshus åtskilda från varandra. Mot bakgrund av detta har anstalten vidtagit en utredning.

SKÄL FÖR BESLUTET

---

Kriminalvården anstalten Salberga gör följande bedömning:

Mot bakgrund av att anstalten finner det nödvändigt att utreda vad som ligger till grund för att det bedöms föreligga en risk för misskötsamhet samt störning av ordningen och säkerheten, är det absolut nödvändigt att klienten hålls avskild under den tid som utredningen pågår. Detta för att inte syftet med utredningen skall äventyras.

Samtidigt upprättade anstalten en anmälan om misstänkt misskötsamhet med följande innehåll:

Det har kommit till anstaltens kännedom att det föreligger en risk för misskötsamhet samt att ordningen och säkerheten på aktuellt anstaltshus är hotad. Mot bakgrund av detta hålls de intagna avskilda från varandra och anstalten har vidtagit en utredning.

Med anledning av de klagomål som har framförts i de två anmälningarna finner jag skäl att här beröra tre frågor: För det första förutsättningarna för att placera intagna i avskildhet med stöd av 6 kap. 8 § fängelselagen , för det andra anstaltens hante- ring av avskildhetsplaceringen den 15 augusti 2013 och slutligen möjligheten att begränsa intagnas rätt till daglig utomhusvistelse i samband med placering i avskildhet.

Avskildhet enligt 6 kap. 8 § fängelselagen

Kriminalvården har i sina remissvar redogjort för innehållet i den aktuella bestämmelsen. Att placera en intagen i avskildhet är en mycket ingripande åtgärd, och den möjligheten bör användas restriktivt. Placering i avskildhet med stöd av 6 kap. 8 § fängelselagen får ske om det bedöms absolut nödvändigt för att en anstalt ska kunna utreda en händelse som kan leda fram till att en intagen tilldelas en varning enligt fängelselagen eller att den villkorliga frigivningen skjuts upp. 1

För att någon ska kunna placeras i avskildhet med stöd av den aktuella bestämmelsen måste följande tre förutsättningar vara uppfyllda. För det första måste det ha inträffat en händelse som kan leda till att en intagen tilldelas en varning eller att den intagnes villkorliga frigivning skjuts upp. För det andra måste den intagne kunna knytas till de aktuella omständigheterna (den misstänkta misskötsamheten). För det tredje måste det finnas en risk för att den intagne om han eller hon inte hålls avskild försvårar sakens utredning. Om någon av dessa tre förutsättningar inte är uppfyllda är det inte möjligt att placera en intagen i avskildhet med stöd av 6 kap. 8 § fängelselagen .

Beslutet den 15 augusti 2013 att placera de intagna i avskildhet föregicks av att det hade kommit in uppgifter till anstalten, som bedömdes trovärdiga, att en eller flera intagna planerade att utsätta personalen för våld. Exakt vilka intagna det rörde sig om kände anstalten inte till, och av den anledningen upprättades rapporter om misskötsamhet för samtliga intagna i det aktuella anstaltshuset. Avsikten med åtgärden var att utreda risken för misskötsamhet m.m. Vid tidpunkten för placeringen i avskildhet hade det alltså ännu inte inträffat någon händelse som skulle kunna leda fram till beslut om varning eller uppskjutande av villkorlig frigivning. Det var därför inte möjligt för anstalten att placera de intagna i avskildhet med stöd av det åberopade lagrummet.

I sammanhanget finns det anledning att peka på bestämmelsen i 6 kap. 5 § fängelselagen , enligt vilken en anstalt kan placera intagna tillfälligt i avskildhet om det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. I motiven till bestämmelsen anges bl.a. följande:

1 Se 12 kap. 1 § och 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken .

Som situationen var inför beslutet att placera de intagna i avskildhet den 15 augusti 2013 borde anstalten ha övervägt möjligheten att göra detta med stöd av 6 kap. 5 § fängelselagen .

Utformningen av avskildhetsbeslutet den 15 augusti 2013 m.m.

Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för innehållet i 16 , 17 och 20 §§ förvaltningslagen . Av den sistnämnda bestämmelsen följer att en förvaltningsmyndighet i sitt beslut måste göra det begripligt för parten vilka faktiska förhållanden som är avgörande för beslutet, vilka rättsregler som är tillämpliga och hur myndigheten har resonerat på de punkter där meningarna kan gå isär. 3

Anstalten angav i sitt beslut den 15 augusti 2013 att placeringen i avskildhet var nödvändig för att utreda vad som låg till grund för att det bedömdes föreligga en risk för misskötsamhet m.m. Genom att anstalten inte närmare förklarat vari denna risk bestått, var det omöjligt för B.G. och hans medintagna att med utgångspunkt i beslutet förstå varför de hade placerats i avskildhet. Det har i sin förlängning lett till att de på ett effektivt sätt förhindrats från att kunna begära en omprövning av besluten.

Av remissvaret framgår att anstalten efter placeringen i avskildhet genomförde förhör med de intagna. Förhören hölls med utgångspunkt i den upprättade redogörelsen om misstänkt misskötsamhet. Redogörelsen är intetsägande, och den enda egentliga information som framkommer är att anstalten gjort bedömningen att det förelåg en risk för misskötsamhet m.m. Vad risken bestod i framgår inte, vilket innebär att de intagna hördes om sin vetskap om en opreciserad risk. Det förefaller inte meningsfullt att hålla ett förhör under sådana förhållanden. Utredningen ledde inte heller fram till att anstalten fann det styrkt att B.G. hade gjort sig skyldig till misskötsamhet.

2 Se prop. 2009/10:135 s. 138 .

3 Se Hellners m.fl., Förvaltningslagen med kommentarer , 3 uppl., 2010, s. 237.

Under de tre perioder av avskildhet som här är aktuella tilläts de intagna endast att komma ut för en kortare, daglig utomhusvistelse. Under en av perioderna av avskildhet tilläts enbart de som var rökare att komma ut. Kriminalvården har i sina remissvar närmare redogjort för den bestämmelse som reglerar intagnas rätt till daglig utomhusvistelse. Utomhusvistelse kan nekas intagna om det föreligger synnerliga skäl. Så kan exempelvis vara fallet om det uppstår en oförutsedd situation där det är nödvändigt att hålla de intagna avskilda från varandra med stöd av 6 kap. 5 § fängelselagen och det därmed saknas praktiska förutsättningar att låta de intagna vistas utomhus. 4 Jag har i ett tidigare beslut uttalat att det över huvud taget inte bör vara möjligt för Kriminalvården att – om förhållandena ligger inom myn- dighetens kontroll – neka en intagen utomhusvistelse med hänvisning till dels bris- ter i den fysiska miljön, dels bristande personaltäthet. 5

Kravet på att det ska ha inträffat en händelse som varit oförutsedd för anstalten för att en intagen ska kunna nekas en timmes daglig utomhusvistelse innebär enligt min uppfattning följande. När intagna placeras i avskildhet är situationen i de flesta fall oförutsedd för anstalten. Det kan således i ett inledande skede uppstå sådana praktiska svårigheter att de intagna på grund av detta inte kan erbjudas utomhusvistelse. Om avskildheten drar ut på tiden kan det emellertid knappast hävdas att situationen är oförutsedd för anstalten. Det innebär att en anstalt som placerar intagna i avskildhet enligt min uppfattning är skyldig att omedelbart påbörja planeringen för att så snart som möjligt kunna erbjuda de intagna en timmes daglig utomhusvistelse. Parallellt med sådana åtgärder måste anstalten vidare kontinuerligt ompröva – allt eftersom nödvändiga utredningsåtgärder vidtagits – för vilka intagna som avskildheten kan hävas.

Sammanfattningsvis

Det ovan sagda kan sammanfattas enligt följande. Det fanns enligt min bedömning inte någon förutsättning för anstalten att den 15 augusti 2013 placera de intagna i avskildhet med stöd av 6 kap. 8 § fängelselagen . Såväl besluten om placering i avskildhet som den efterföljande utredningen har varit mycket bristfälliga. Eftersom det har varit fråga om en ingripande åtgärd riktad mot ett stort antal intagna (ca 48 stycken) förtjänar anstalten allvarlig kritik för dessa brister.

Vidare har det inte funnits förutsättningar för anstalten att neka de intagna en timmes daglig utomhusvistelse under hela den tid som avskildheterna pågått. Anstalten förtjänar kritik för att inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att kunna erbjuda de intagna utomhusvistelse.

4 Se prop. 2009/10:135 s. 131 .

5 Se JO:s beslut den 3 december 2013 i dnr 1864-2013.

Jag noterar även att anstalten Salberga har vidtagit i mina ögon ändamålsenliga åtgärder för att komma till rätta med de brister som jag noterat i anstaltens handläggning av avskildhetsärendena.

Med beaktande av vad som har framkommit i remissvaren saknar jag skäl att kommentera övriga klagomål mot anstalten. Jag konstaterar endast att det saknas anledning för mig att uttala kritik eller vidta några andra åtgärder i dessa delar.

Ärendena avslutas.