JO dnr 4675-2004

Fråga bl.a. om en socialförvaltning, utan samråd med den ena vårdnadshavaren och i strid med vad en domstol hade förordnat om ett barns boende, kunde medverka till att barnet flyttade till den andra vårdnadshavaren

AA och BB har tillsammans sonen CC, född 1989. Föräldrarna skilde sig år 1991. Varbergs tingsrätt förordnade i en dom i december 1998 att vårdnaden om CC skulle vara gemensam och att CC skulle bo hos AA. I domen förordnades även om visst umgänge mellan BB och CC.

Socialnämnden i Krokoms kommun beslutade i mars 2003 att bevilja CC insatser enligt lagen ( 1993:387 ) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) i form av bl.a. kontaktperson och korttidsvistelse i kommunens korttidshem ”Byskogen”. Under hösten 2003 beviljade nämnden CC korttidsvistelse hos en stödfamilj i stället för på ”Byskogen”.

Den 9 januari 2004 inkom en anmälan enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) , SoL, till Socialnämnden i Krokoms kommun från CC:s skola. Enligt anmälan hade CC berättat att han hade blivit slagen av AA och BB. Den 20 januari 2004 ringde en tjänsteman vid socialförvaltningen i Kungsbacka kommun till socialförvaltningen i Krokoms kommun. Hon uppgav bl.a. att BB hade uttryckt oro för CC:s förhållanden hos AA. BB hade också uppgivit att han hade fått ett smsmeddelande från CC och att CC då hade bett om hjälp från BB.

Socialnämnden i Krokoms kommun beslutade den 21 januari 2004 att inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL beträffande CC:s förhållanden.

Den 28 januari 2004 lämnade CC på eget initiativ AA:s hem och han vistades därefter hos sin stödfamilj fram till den 24 februari 2004. Den 25 februari 2004 hämtade BB:s syster CC i Krokom och tog med sig honom till BB i Göteborg.

I en anmälan till JO klagade AA på Socialnämnden i Krokoms kommun. Hennes anmälan rörde särskilt att socialförvaltningen hade medverkat till att CC hade flyttat hem till sin far trots att tingsrätten hade förordnat att pojken skulle bo hos henne. Flyttningen skedde utan att hon hade informerats eller tillfrågats. AA anförde vidare bl.a. att det hade varit många tjänstemän inblandade i ärendet från

såväl LSS-enheten som socialtjänsten och hon ifrågasatte det lämpliga i detta inte minst från sekretessynpunkt.

AA framförde senare ytterligare klagomål mot nämnden.

Inledningsvis inlånades socialnämndens personakter beträffande CC från individ- och familjeomsorgsenheten samt LSS-enheten. Därefter remitterades anmälan till Socialnämnden i Krokoms kommun för utredning och yttrande över vad som hade framförts i anmälan.

Nämnden antog som sitt remissvar en skrivelse som var undertecknad av socialchefen DD, chefen för individ- och familjeomsorg EE samt chefen för LSSenheten FF. Till socialnämndens yttrande fogades en skrivelse som hade upprättats av GG, som var kurator vid LSS-enheten (yttrandet är här utelämnat; JO:s anm.). I remissvaret anfördes bl.a. följande.

Inom Individ- och familjeomsorgen har tre ärendetyper aktualiserats rörande CC. Dessa är:

Utredning enligt 11 kap. 1 § SoL , inledd 2004-01-21.

Yttrande i vårdnads- och umgängesrättsärende begärd av Östersunds tingsrätt, inledd 2004-02-16.

Klagomålshantering över handläggning, inledd 2004-03-09.

Yttrande till Länsstyrelsen i Jämtlands län med anledning av kritik riktad mot socialnämnden från CC:s far BB, 2004-06-29 (Sn dnr 04/065).

Beträffande ärenden och insatser hos socialnämnden som avser lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) inom LSS-enhetens verksamhet har de aktualiserats enligt följande:

CC och hans mor AA flyttade från Östersunds kommun till Krokoms kommun under januari 2003. CC, som tillhör personkrets 1 enligt 1 § LSS , var då 13 år gammal och började på Nyhedens skola i en högstadieklass, benämnd Sviten, med särskild kompetens om autism. Han började också i Svitens fritidsverksamhet. En kontaktperson enligt LSS var redan tillsatt efter beslut av Socialnämnden i Östersunds kommun.

I samband med att familjen flyttade till Krokoms kommun beviljades efter ansökan från AA ytterligare om insatser enligt LSS: – – –

CC:s mor, AA, vände sig till socialnämnden 2003-09-18 med önskemål om hjälp med att teckna avtal beträffande sonens umgänge med fadern BB, som hennes advokat förslagsvis utformat. Socialnämnden i Krokoms kommun begärde då medverkan från Socialnämnden i Kungsbacka kommun. Någon överenskommelse om det föreslagna umgängesavtalet kunde dock inte uppnås.

2004-01-21 inleddes utredning enligt 11 kap. 1 § Socialtjänstlagen (SoL) efter dels en anmälan från CC:s skola enligt 14 kap. 1 § SoL som inkom 2004-01-08 (skall vara 2004-01-09 enligt journalanteckning; JO:s anm.) samt dels med anledning av en anmälan från Socialnämnden i Kungsbacka kommun som inkom 2004-01-20.

Av anmälan enligt 14 kap. 1 § SoL , från rektor HH, framgår bland annat att CC berättat att han blivit misshandlad av både modern och fadern. Av anmälan från familjerätten i Kungsbacka, JJ, framgår att CC:s far BB utryckt oro för hur sonen mår. Enligt uppgift skall CC ha skickat ett sms-meddelande till sin far 2004-01-09 och uttryckt stor oro och rädsla för hur modern skulle komma att reagera då han berättat på skolan att hon vid flera tillfällen slagit honom. CC har också sagt att hans

I ett enskilt samtal, som socialsekreterarna KK och LL genomförde med CC 2004-01-21 beskrev han med egna ord sin situation och berättade att han regelbundet blivit misshandlad av sin mor. Vidare framkom även uppgift om att hans mor berättat för honom att BB misshandlat både honom och hans äldre bror när de var små. CC förklarade att han inte trodde på att detta ägt rum.

På grund av uppgifternas karaktär om barnmisshandel beaktades skyddsaspekten i första hand vilket innebar att socialnämnden bedömde att det var förenligt med CC:s bästa att tala med honom utan föräldrarnas kännedom för att eventuellt undvika reprimander.

Socialnämnden gjorde 2004-01-22 bedömningen att varken uppgifterna från socialnämnden i Kungsbacka kommun eller CC:s egna uppgifter föranledde några omedelbara åtgärder. Till grund för den bedömningen låg dels CC:s funktionshinder, Aspergers syndrom med de kommunikationsproblem och förmågan att uppfatta och förmedla verkligheten som detta innebär. Dels konstaterades att föräldrarna under lång tid legat i en komplicerad tvist med varandra om deras båda gemensamma barn och att detta inverkat menligt på CC:s totala livssituation. Föräldrarnas konflikt och CC:s funktionshinder innebar således en komplicerad och svårbedömd kombination och fortsatt utredning bedömdes därför som nödvändig. Utredarna träffade dagen därpå åter CC för att informera honom om socialnämndens beslut att inleda utredning enligt 11 kap. 1 § Socialtjänstlagen (SoL). Samma dag informerades även AA och ett möte med socialsekreterare MM bestämdes till 2004-01-27 för att diskutera innehållet i anmälan från skolan. Hon förnekade att hon misshandlat CC utan menade att detta var en strategi från BB:s sida att försöka påverka sonen att flytta till honom.

På kvällen 2004-01-28, dvs. dagen efter socialnämndens möte med AA, rymde CC hemifrån och han påträffades utanför polishuset i centrala Östersund av polisen och förklarade att han inte ville återvända hem till modern i Krokom. Han uppgav bland annat att skälet till detta var att han under två års tid fått utstå en hel del fysiskt våld och kränkningar från sin mor. Då händelsen inträffade under kvällstid kontaktade polisen Östersunds kommuns sociala beredskap som inte lyckades nå någon tjänsteman genom socialjouren i Krokoms kommun. Med AA:s samtycke ordnades det emellertid så att CC fick åka till sin kontaktfamilj NN i Gimdalen. Kontaktfamiljen var en insats beviljad av socialnämnden i Krokoms kommun med stöd av LSS. – – –

I sammanhanget kan nämnas att socialnämnden beslutade vid sitt sammanträde 2004-02-24 att anmäla uppgifterna om misshandel till polisen. Det kan också nämnas att i beredningen av ärendet var tjänstemannaförslaget till socialnämnden att ej anmäla brott mot underårig till polisen. Skälet till detta var bedömningen att detta inte skulle gagna CC:s bästa mot bakgrund av att det föreligger en familjerättstvist där han troligtvis hamnat i en lojalitetskonflikt i förhållande till sina båda föräldrar. Ytterligare ett skäl var att polisen redan upprättat en anmälan sedan CC själv vänt sig dit i samband med att han lämnade sitt hem 2004-01-28. Åklagaren beslutade 2004-05-12 att förundersökningen beträffande både BB och AA skulle läggas ned då brott inte kunde styrkas.

AA kontaktade 2004-01-29 socialsekreterare MM och informerade om vad som hänt. Socialnämnden i Östersunds kommun inkom till socialnämnden 2004-02-03 med sin rapport och polisen inkom med sin underrättelse om händelsen till socialnämnden 2004-02-06.

Socialnämnden bedömde 2004-01-29 att något omedelbart ingripande inte var behövligt då CC:s skydd var garanterat i och med att han vistades i sin kontaktfamilj med föräldrarnas godkännande.

Syftet med träffen var, bland annat efter kritik från CC:s far BB, att försöka skapa förutsättning för honom att bli mer delaktig i de angelägenheter som rör sonen. Förutom AA och BB deltog även hans fru OO samt CC och hans bror PP. I syfte att få en helhetsbild av situationen bjöds det s.k. professionella nätverket in. Dessa var psykolog QQ, kurator RR och dr SS, samtliga barnhabiliteringen. Vidare deltog TT, lärare på Sviten, kurator GG, LSS-enheten samt socialsekreterare MM och socialsekreterare KK, båda Individ- och familjeomsorgen. CC:s stödfamilj representerades av NN.

I samband med träffen framförde CC önskemål om att i enskildhet få samtala med sin överläkare SS. Han fick också möjlighet att tala med övrig personal från barnhabiliteringen.

Vid träffen inhämtades även båda vårdnadshavarnas samtycke till fortsatt vistelse för sonen i stödfamiljen i avvaktan på den pågående utredningen enligt 11 kap. 1 § SoL . Då behovet av skydd, i vart fall tillfälligt, kunde tillgodoses inom ramen för de insatser som redan pågick genom LSS-enhetens försorg bedömdes det inte föreligga skäl att besluta om samma insats men med stöd av SoL.

AA hänvisar i sin kritik till denna träff där hon beskriver att hennes intryck att CC var föremål för tvångsåtgärder förstärkts.

Det är naturligtvis förståeligt att missuppfattning kan uppstå i ett sammanhang där totalt 13 personer deltar och många frågeställningar skall behandlas. Enligt socialnämndens uppfattning borde frågan om samtycke och dess innebörd ha förtydligats med föräldrarna enskilt efter mötet.

AA uppfattar vidare att hon fått restriktioner av LSS-enheten i sin kontakt med sonen CC när han vistades i stödfamiljen, efter tidpunkten då uppgifterna om misshandel kommit till socialnämndens kännedom (punkt 1 i AA:s anmälan till JO).

Naturligtvis är det så, som AA konstaterar i sin anmälan, att socialnämnden inte har några befogenheter att vidta tvångsåtgärder inom ramen för LSS, och så har heller inte skett. Uppenbart är det emellertid så att AA inte fått tillräcklig information som tydliggjorde socialnämndens befogenheter i rådande situation. Kurator GG hänvisade mycket riktigt till Individ- och familjeomsorgen, med anledning av den utredning enligt 11 kap. § 1 SoL som inletts, vilken möjligen teoretiskt, utan hennes kännedom, skulle ha kunnat ha inneburit restriktioner.

Vidare tycks det ha rått en viss otydlighet i rollfördelningen mellan handläggarna mellan Individ- och familjeomsorgen respektive LSS-enheten som skapat oklarhet beträffande ansvarsområden. Sannolikt hade roller och ansvarsfördelning blivit tydligare om CC:s boende i stödfamiljen övergått till en insats med stöd av SoL.

Socialnämndens ordförande UU blev 2004-02-23 uppringd av BB:s syster VV som informerade om CC:s utsatta situation och den infekterade vårdnadskonflikten.

BB kontaktade chefen för Individ- och familjeomsorgen, EE 2004-02-24. Han uppgav att CC för tillfället vistades hos kurator GG på LSS-enheten och att han uttryckt att han inte ville återvända till sin kontaktfamilj NN samt definitivt inte heller hem till sin mor. GG bekräftade att CC befann sig hos henne sedan tidigare på dagen.

Tidigare på dagen, anordnade kurator GG, på CC:s begäran en träff som förlades i cafeterian på Östersunds sjukhus, enligt AA:s önskan att mötas på en neutral plats. NN i stödfamiljen deltog också och han förklarade att de som stödfamilj inte längre orkade kvarstå i sitt uppdrag då situationen blivit alltför påfrestande och att det skulle upphöra omedelbart. CC uttryckte då att han inte ville åka hem till sin mor utan hellre till ett familjehem eller korttidshem. Helst ville han åka till sin far. CC och NN följde med kurator GG till hennes kontor på LSS-enheten för att ordna ett boende för CC inför kommande natt. GG, AA och sonen enades om att undersöka

EE tog en förnyad telefonkontakt med BB där han informerades om de uppgifter som GG lämnat. Olika alternativ diskuterades därför med BB om vad som kunde stå till buds. Han informerades om CC:s inställning att han inte ville bo hos modern borde respekteras. Om detta alternativ inte var möjligt informerades BB om det ansvar som ligger på honom själv att i sin egenskap av vårdnadshavare vidta lämpliga åtgärder som till exempel att komma till Krokom och hämta sonen. BB uppgav också att han fått den rekommendationen av sin advokat. BB förklarade att det var svårt för honom att ta sig upp till Jämtland och önskade därför att kommunen skulle ombesörja med tågtransport ned till Göteborg. Förklarade för honom att socialnämnden inte har sådana befogenheter utan båda vårdnadshavarnas godkännande. Informerades vidare om att socialnämnden i vissa lägen tvångsvis kan besluta om omhändertagande enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga i vissa fall (LVU) men att den bedömningen inte gjordes i detta läge.

BB informerades också vid samtalet ovan om att socialnämnden vid sitt sammanträde under dagen beslutat att till polisen anmäla de uppgifter som framkommit om misshandel mot CC från både hans och AA:s sida. I detta sammanhang kan för övrigt nämnas att YY som är en väninna till AA vände sig dagen efter socialnämndens sammanträde till socialnämndens ordförande UU och uttryckte stark kritik mot att nämnden beslutat att anmäla brott mot underårig. Följaktligen fick både AA och BB kunskap om nämndens beslut innan justerat protokoll upprättats.

Under dagen ägde också ett flertal telefonsamtal rum mellan BB och kurator GG. Förslaget om att ordna plats för CC i korttidsboendet tyckte han inte var något bra förslag. Inte heller att CC skulle övernatta hos XX men gick med på det efter vädjan från GG. Helst önskade BB att man skulle ombesörja med transport under natten ned till honom i Kungsbacka. Han fick beskedet att några sådana befogenheter inte föreligger inom ramen för LSS.

Kurator GG hjälpte CC, enligt hans eget önskemål men med uppmaning från faderns sida, att ta kontakt med rådmannen vid Östersunds tingsrätt sedan han lämnat målnumret. CC talade med rådmannen och uppgav att han ville åka till sin far. I samband med detta samtal önskade GG förhöra sig om hur lång tid det skulle ta innan ett avgörande kunde komma till stånd och fick beskedet att det inte kunde ske förrän inom några veckor. Ett tidigareläggande bedömdes också som svårt att genomföra. GG kan möjligen erinra sig att hon även ställde frågan till rådmannen om rätten kan fatta ett interimistiskt beslut i avvaktan på dom.

Beträffande AA:s kritik mot att kurator GG tog kontakt med BB är det socialnämndens uppfattning att båda vårdnadshavarnas inställning skall inhämtas när det gäller betydande förändringar som rör barnet, vilket var fallet i rådande situation.

Det är socialnämndens bedömning att den kontakt som togs med Östersunds tingsrätt för att vara CC behjälplig, inte var en felaktig handling. Däremot kan man värdera lämpligheten i detta. Beträffande kurator

GG:s samtal med rådmannen är det tveksamt att detta över huvud taget ägde rum då hon inte hade socialnämndens uppdrag i något familjerättsligt ärende beträffande vårdnad, boende eller umgänge.

Mot bakgrund av rådande situation anordnades 2004-02-25 ett möte, på initiativ av personalen på LSS-enheten, där socialnämndens berörda tjänstemän deltog. Dessa personer var kurator GG, LSS-handläggarna ZZ och ÅÅ samt sektorschef ÄÄ. Från Individ-och familjeomsorgen deltog chefen för Individ- och familjeomsorgen EE samt socialsekreterarna MM och KK samt en socionomstuderande praktikant.

ZZ deltog dels i sin roll som ansvarig för gällande beslut enligt LSS för CC:s räkning och dels som sakkunnig vid tillämpningen av denna lag. ÅÅ:s närvaro

Ett skäl till att kalla till detta möte var att CC uttryckt att han skulle avvika från Krokom. Han var också ledsen och hade ställt frågor om vad som händer om han skulle göra sig själv eller någon annan illa. Ytterligare ett skäl till att ta kontakt med Individ- och familjeomsorgen var att det stod klart att föräldrarna inte var eniga om föreslagna insatser enligt LSS. En träff kom till stånd senare på förmiddagen. Det som framkommer vid träffen är att CC vistats i en stödfamilj under natten och att han vid tillfället skulle vara i skolan fram till kl. 12.00.

Det konstaterades att någon bra lösning för CC:s boende och livsföring i övrigt inte förelåg. Vidare framkom att AA accepterade att CC inte ville bo hos henne och att placering i familjehem istället skulle kunna vara en lämplig lösning. Framkom vidare att det var hennes åsikt att alternativet att CC skulle åka ned till BB inte var lämpligt, mot bakgrund av de samtalskontakter som man planerade att etablera via Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) den närmaste tiden. Det kunde också konstateras att CC mådde väldigt dåligt i rådande situation och att det bedömdes finnas en risk att han skulle kunna skada sig själv. Mot bakgrund av detta var det naturligtvis nödvändigt att en lösning måste komma till stånd omgående och att CC:s önskemål måste tillmätas största betydelse. Det övervägdes också om en bedömning via BUP skulle ske under dagen.

Efter samråd med BUP beslutades att inte begära en sådan undersökning.

Dessutom förelåg inte behövligt samtycke från vårdnadshavarnas sida till detta.

I rådande situation var det viktigt för socialnämnden att snabbt få en allsidig bild för att göra en snabb och så bra bedömning som möjligt i den utredning enligt 11 kap. 1 § SoL som inletts tidigare, inte minst för en bedömning om skäl för åtgärder enligt L VU föreligger. Samtliga deltagare vid mötet var vid tillfället verksamma på socialnämndens uppdrag men med olika roller. Socialnämnden finner inte skäl att kommentera detta ytterligare mer än att det i vissa ärenden är naturligt med många aktörer såväl professionellt som i det naturliga nätverket.

Efter träffen som avslutades kl. 12.00 hämtades CC från skolan av kurator GG och någon lösning beträffande boende och livsföring i övrigt fanns överhuvudtaget inte för honom vid den tidpunkten. Av detta skäl fick han åter tillbringa sin tid hos GG i avvaktan på en lösning. Vidare beslutades att socialsekreterare KK skulle ha ett enskilt samtal med CC för att få klarhet i dels hans inställning i boendefrågan samt dels även göra en bedömning om han var i behov av barnpsykiatrisk bedömning. CC önskade att detta samtal skulle ske med GG:s närvaro.

Mot bakgrund av detta kontaktas BB av socialsekreterare MM för att förhöra sig om vilka åtgärder han avsåg att vidta mot bakgrund av rådande situation. I sitt svar uppgav han att han önskade att pojken skulle sättas på en buss för transport ned till honom. BB menade också att en bedömning via BUP var obehövligt.

Senare under dagen kontaktade BB chefen för Individ- och familjeomsorgen EE. Han uppgav då att han själv inte hade möjlighet att komma upp och hämta sonen. Han hade däremot uppdragit åt sin syster, VV, som för tillfället befann sig i sitt fritidshus i Vemhån i Härjedalen, att hämta CC i Krokom. Informerade honom att denna handling, det vill säga att någon annan än han själv hämtar sonen, kan betraktas som egenmäktigt förfarande. BB uppgav emellertid att så inte är fallet enligt hans advokat. BB informerade också om att han kommit överens med CC, via mobiltelefon, om en mötesplats i Krokom där han skulle hämtas upp.

I denna situation gjorde chefen för Individ- och familjeomsorgen följande bedömning:

I den uppkomna situationen görs bedömningen att CC:s inställning måste tillmätas den största betydelsen inte minst med tanke på hans ålder. Utgångspunkten är att

Ett samtycke från båda föräldrarna till vård i familjehem eller annat boende föreligger heller inte. l rådande situation mår CC psykiskt mycket dåligt och att verka för andra boendealternativ än de han själv önskar riskerar menligt på hans psykiska hälsa. Socialnämnden bör därför medverka till att CC får hämtas av fadern genom hans ombud VV. Då boende hos modern inte är ett alternativ bör hon underrättas sedan sonen lämnat Krokom för att undvika ytterligare psykisk påfrestning hos CC. Socialnämnden tar med denna medverkan inte ställning i vårdnads-, boende- eller umgängesfrågan. CC:s psykiska funktionshinder har beaktats men först i andra hand efter hans egen inställning.

Mot bakgrund av denna bedömning tog socialnämnden kontakt med BB:s syster VV som bekräftade att hon var på väg till Krokom för att hämta CC. Hon beräknades anlända till Krokom omkring kl. 18.00.

CC befann sig, som nämnts tidigare, hos kurator GG på LSS-enheten från kl. 12.00 då han slutade skolan fram till kl. 18.00. När han fick besked om att VV skulle hämta honom för transport ned till fadern reagerade han, enligt uppgift, med stor lättnad och blev mycket glad över detta besked. Han hämtades som fadern planerat kl. 18.00 i Krokom 2004-02-25.

AA informerades om detta på morgonen dagen därefter.

Naturligtvis infinner sig frågan i vilken grad socialnämnden medverkat till ett överlämnande av CC till BB:s ombud VV. Ytterligare en fråga är att detta ägde rum utan att AA kände till detta. Efter en sammantagen bedömning gjordes emellertid att detta var den lämpligaste lösningen som var mest förenligt med CC:s bästa. I bedömningen beaktades i första hand barnperspektivet och CC:s egen inställning. Det är socialnämndens uppfattning att det inte fanns några andra alternativ då vårdnadshavarna inte var eniga om frivilliga insatser, att CC:s inställning var entydig samt att tvångsvård enligt bestämmelserna i LVU inte var tillämpliga. Socialnämnden var inte aktiv i och beslutade heller inte om ett överlämnande av CC till VV. Socialnämndens handlande begränsades till att underlätta för CC att genomföra den plan som fadern upprättat tillsammans med honom. Alternativet hade varit att han ensam tagit sin tillflykt från LSS-enheten till mötesplatsen. Några befogenheter att hindra honom fanns naturligtvis inte. Det är socialnämndens uppfattning att det inte var felaktigt att bevaka att CC på ett betryggande sätt kunde möta VV på BB:s uppdrag.

Beträffande informationen till AA borde hon självfallet i vart fall ha informerats omgående sedan CC lämnade Krokom. Att besked om detta dröjde till dagen därpå är inte förenligt med 1 kap. 1 § SoL . Att detta inte skedde beklagas djupt av socialnämnden. – – –

Sammanfattningsvis konstaterar socialnämnden att situationen delvis var svårbedömd främst beroende på att familjen tidigare inte var känd hos Individ- och familjeomsorgen i Krokoms kommun. En lång och komplicerad familjekonflikt var försvårande i sammanhanget vilket i kombination med CC:s funktionshinder gjorde bedömningen än mer komplicerad. Det här innebär naturligtvis att vissa frågor möjligen kunnat hanteras annorlunda men för den sakens skull inte mer korrekt än det som nu skedde.

Flera enskilda samtal ägde rum med CC såväl från Individ- och familjeomsorgens sida som från LSS-enhetens. Hans situation bedömdes som mycket

Slutligen är det av vikt att värdera om handläggningen av de ärenden som varit aktuella hos socialnämnden rörande CC påverkats menligt på grund av det sätt som Individ- och familjeomsorgen och LSS-enheten är organiserad i kommunen. Bedömningen är att så inte är fallet. Sannolikt löstes CC:s boendebehov på ett bra sätt tack vare att det fanns pågående insatser i enlighet med LSS. Ett behov av översyn av samarbetsformer, rollfördelning mellan Individ- och familjeomsorgen och LSS-enheten har dock aktualiserats.

AA yttrade sig över remissvaret.

I ett beslut den 11 april 2006 anförde JO André följande.