NJA 1987 s. 198

Ett aktiebolag väckte talan mot staten och yrkade bl a att TR:n med stöd av 11 kap 14 § regeringsformen skulle förklara, att staten var förpliktad att återbetala viss skatt som bolaget erlagt. Som grund åberopades att lagstiftningen om skatterna stred mot främst 2 kap 18 § regeringsformen. - Allmän domstol har inte ansetts behörig att pröva frågan om en skattelags grundlagsenlighet när tvister om skatten skall avgöras av förvaltningsdomstol.

HD

Svenska Företagares Riksförbunds Serviceaktiebolag väckte vid Stockholms TR den talan mot staten - i målet företrädd av justitiekanslern - som framgår av TR:ns beslut.

TR:n (lagmannen Spak, f d chefsrådmannen Kjellgren och hovrättsassessorn Möller) anförde i slutligt beslut d 19 febr 1985: Yrkanden m m. Riksdagen antog d 28 april 1983 lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt och d 22 dec 1983 lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt, lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden, lagen (1983:1093) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1983:1094) om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) samt lagen (1983:1095) om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension. Svenska Företagares Riksförbunds Serviceaktiebolag, nedan kallat bolaget, har till staten inbetalat belopp som påförts bolaget enligt lagarna om tillfällig vinstskatt och vinstdelningsskatt.

Bolaget har efter stämning på staten yrkat att TR:n med stöd av bestämmelserna om s k lagprövning eller normprövning i 11 kap 14 § regeringsformen fastställer dels att staten är förpliktad att återbetala de av bolaget erlagda beloppen, dels att bolaget för framtiden ej är pliktigt att erlägga skatt enligt lagarna om tillfällig vinstskatt och vinstdelningsskatt. Som grund för denna talan har bolaget, jämte det bolaget anfört att beslutet om vinstdelningsskatt grundar sig på propositionen 1983/84:50 om löntagarfonder, gjort gällande att alla de ovan nämnda lagarna - av bolaget benämnda fondlagarna - i väsentliga hänseenden uppenbart strider mot 1 kap 1 och 9 §§, 2 kap 18 §, 8 kap 3 § och 11 kap 9 §regeringsformen samt grunderna för dessa lagrum.

Staten har bestritt bolagets talan och yrkat att käromålet måtte avvisas. Som grund härför har staten i första hand åberopat att bolaget endast i samband med prövning i ett enskilt skatteärende kan begära prövning av om skattelag strider mot grundlagsregler och därmed få till stånd en normprövning enligt 11 kap 14 § regeringsformen. Någon prövning från allmän domstols sida kan, enligt staten, över huvud taget inte komma i fråga, eftersom allmän domstol inte är behörig att uppta skatteärenden till prövning. I andra hand har staten som grund för avvisningsyrkandet invänt att förutsättning att föra fastställelsetalan enligt 13 kap 2 § RB ej föreligger. Frågan huruvida angivna skattelagar skall anses tillämpliga beträffande bolagets skyldighet att erlägga skatt rör nämligen inte ett visst rättsförhållande.

Bolaget har till stöd för sitt yrkande att målet skall upptas vid allmän domstol i huvudsak anfört: Talan gäller tolkning i ett enskilt fall av 2 kap 18 § regeringsformen och icke av en skatteförfattning. Vad som tagits ut eller kan komma att tas ut av bolaget utgör nämligen ej skatt utan är att hänföra till expropriation eller annat sådant förfogande som grundlagsstadgandet i fråga avser. Eftersom någon rätt till ersättning för dylik åtgärd av nu förevarande slag ej upptagits i särskild lag är det genom grundlagsstadgandet som bolaget tillförsäkras gottgörelse för den egendom som tas i anspråk. Och eftersom någon forumregel som fråntar allmän domstol behörighet att pröva sådana ersättningsanspråk inte finns är det på allmän domstol det måste ankomma att konstatera om egendom tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfogande samt - vid jakande svar - om bolaget tillförsäkrats ersättning.

Bolaget gör även gällande dels att löntagarfondsregleringen utgör ett sådant missbruk av beskattningsinstrument som är otillåtet enligt Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, enär "skatten" uttas för i princip oriktiga och artfrämmande ändamål, dels att fackliga företrädare ges en befogenhet över medelsförvalningen som strider mot 1 kap 1 § regeringsformen. Ingendera av dessa frågor gäller tolkning av skattelag utan tillämpning av konstitutionella regler, där ingen begränsning finns av domstols behörighet.

TR:ns skäl. Talan som innebär normprövning enligt 11 kap 14 § regeringsformen kan endast föras i samband med prövning i ett enskilt mål eller ärende. Den tillfälliga vinstskatten och vinstdelningsskatten tas ut i form av skatt som fastställts i den ordning regeringsformen föreskriver, dvs genom lag, och tillämpningen av dessa lagar i enskilda fall faller inom RegR:s kompetensområde. Ett uttryck för den gränsdragning i behörighetshänseende som görs mellan allmän domstol och skattedomstol är 10 kap 17 § RB; allmän domstol får inte ta upp ärenden om skattedebitering. Vad bolaget åberopat till stöd för synsättet att detta mål rör ett enskilt fall av tillämpning av 2 kap 18 § regeringsformen utgör ej hinder mot att detsamma framförs och kommer under bedömande i skatteärende. Att, såsom i förevarande fall, tvist ej synes råda om uträkningen av skatt, kan ej inverka på behörighetsfrågan. På grund av vad som sålunda anförts och då enligt förarbetena till 11 kap 14 § regeringsformen (prop 1978/79:195 s 41) den form av judiciell kontroll som är aktuell för Sveriges del är en lagprövningsrätt inom ramen för var myndighets vanliga rättstillämpningsverksamhet anser sig TR:n förhindrad att till prövning uppta frågan huruvida beskattning av bolaget i hithörande avseenden i verkligheten utgör ett med expropriation jämförbart förfogande eller om löntagarfondlagarna på annat sätt strider mot grundlagsregler. Bolagets talan skall därför avvisas.

Slut. Svenska Företagares Riksförbunds Serviceaktiebolags talan avvisas.

Bolaget anförde besvär i Svea HovR med yrkande att HovR:n skulle undanröja TR:ns beslut och visa målet åter till TR:n.

HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättslagmannen Groll samt hovrättsråden Åke Holmberg, referent, och Bremberg) meddelade d 12 juni 1985 följande beslut: HovR:n fastställer TR:ns beslut.

Bolaget (ombud advokaten G.L.) anförde besvär och yrkade att HD skulle, med ändring av HovR:ns beslut, förordna att målet skulle återförvisas till TR:n för avgörande i sak.

Justitiekanslern bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergforsen, hemställde i betänkande om följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Welamson, Vängby, Gregow, Magnusson och Lind, referent) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Bolaget har gjort gällande att ifrågavarande vinst- och vinstdelningsskatter i realiteten utgör förtäckt expropriation utan ersättning - en konfiskation - i följd varav lagstiftningen om skatterna skulle strida mot främst 2 kap 18 § regeringsformen. Bolaget har härvid framhållit att beskattningsmakten missbrukats genom att fackliga organisationer försetts med medel för inköp av aktier, så att äganderätten till aktierna skulle kunna överföras utan någon ersättning.

Prövningen av den sålunda angivna grunden skall ske enligt reglerna om lagprövningsrätt i 11 kap 14 § regeringsformen. Dessa regler innebär att prövningen skall göras i ett konkret ärende av den myndighet som enligt allmänna regler har att pröva ärendet i fråga.

Tvister om skyldighet att erlägga vinst- och vinstdelningsskatt prövas av förvaltningsdomstolarna, i sista hand RegR. Vid handläggningen av en sådan tvist står det part fritt att påkalla prövning av den aktuella skattelagens grundlagsenlighet. Vid den prövningen kan det komma i fråga att ta ställning till det påstående som bolaget framför i förevarande mål, nämligen att det inte är fråga om en skatt utan om en förtäckt expropriation utan ersättning.

Det är inte förenligt med den ordning regeringsformen förutsätter för prövning av en lags grundlagsenlighet att frågan om en skattelags grundlagsenlighet skulle prövas av en allmän domstol, som inte har att ta befattning med skattetvister, endast till följd av att part påstår att det inte är fråga om en skatt utan om något annat. Har riksdagen beslutat genom lag om föreskrifter angående uttag från enskilda och angivit att det är fråga om skatt får därav anses följa att frågan om lagens grundlagsenlighet skall prövas av förvaltningsdomstol och inte av allmän domstol.

Domslut

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.