Inkomstskatten för år 1989, m.m.

Skatteutskottets betänkande

1988/89 :SkU4

Inkomstskatten för år 1989, m.m.

1988/89

SkU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1988/89:46 om inkomstskatten för år 1989, extra avdrag för folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. samt de motioner som väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till statlig inkomstskatteskala för år 1989 och avstyrker m-, fp-, c-, vpk- och mp-yrkanden som framställts med anledning av förslaget.

Utskottet tillstyrker vidare propositionens förslag om ändrade regler för debitering av preliminär B-skatt, om kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar och om förlängning av bestämmelsen om avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen. Också de motionsyrkanden som väckts med anledning av dessa förslag avstyrks av utskottet.

När det gäller propositionens förslag beträffande folkpensionärerna tillstyrker utskottet förslaget om ändrade regler för jämkning av extra avdrag vid förmögenhetsinnehav och hemställer dessutom, med anledning av motionsyrkanden som framställts i denna del, att riksdagen beslutar att förmögenhet upp till 400 000 kr. som nedlagts i boende skall undantas vid förmögenhetsprövningen. Däremot avstyrker utskottet förslaget att folkpensionärernas extra avdrag skall avtrappas med en enhetlig procentsats som avpassats så att avdraget är helt borta vid 85 000 kr.

Förslaget att löneinkomst skall undantas vid inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg tillstyrks av utskottet och motionsyrkanden om att även rörelse- och jordbruksinkomst skall vara undantagna avstyrks. Också när det gäller förmögenhetsprövningen av kommunalt bostadstillägg hemställer utskottet, med anledning av motioner i denna del, att riksdagen beslutar att förmögenhet upptill 400 000 kr. som nedlagts i boende skall undantas vid förmögenhetsprövningen.

Slutligen tillstyrker utskottet en redaktionell ändring i 19 § kommunalskattelagen men uppskjuter den författningsmässiga regleringen till betänkandet 1988/89:SkU13 Skattebefrielse för vissa intäkter av kottplockning m.m.

Vid detta betänkande har fogats 21 reservationer och 2 särskilda yttranden.

1 Riksdagen 1988/89. 6sami. Nr 4

Propositionen

1988/89:SkU4

Regeringen (finansdepartementet) lägger i propositionen fram förslag om den statliga inkomstskatten för år 1989 och om en del ändringar i uppbördslagen för att förbättra skatteuppbörden.

Förslaget innebär att grundbeloppet i den statliga skatteskalan sänks från 20 till 5 % för beskattningsbara inkomster mellan 70 000 kr och 75 000 kr och från 20 till 17% för inkomster över 75000 kr. Den högsta marginalskattesatsen sänks från 75% till 72% vid en kommunal utdebitering av 30 kr.

Reglerna om avtrappning av det extra avdraget för folkpensionärer, som har inkomster utöver grundpensionerna och/eller förmögenhet, föreslås ändrade i syfte att dels motverka att extra avdrag medges i höga inkomstskikt, dels mildra de höga marginaleffekter som kan uppkomma i vissa fall. Inkomstprövningen av det kommunala bostadstillägget till pensionärer med låg pension föreslås ändrad så att tillägget inte reduceras för ålderspensionärer som förutom sin pension har förvärvsinkomster.

Fortsatt giltighet föreslås t. o. m. 1991 års taxering av den tidsbegränsade bestämmelse som gör det möjligt för skattskyldiga som arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen att få avdrag för ökade levnadskostnader med schablonbelopp även efter två års arbete på samma plats.

Vidare föreslås en redaktionell ändring i reglerna om skattefrihet för bostadsbidrag.

Uttaget av preliminär B-skatt föreslås i vissa fall sänkt från 120 till 110% av den slutliga skatten året före inkomståret. En förutsättning för sänkt uttag är att den slutliga skatten understiger den preliminära B-skatt som för samma inkomstår har fastställts på annat sätt än genom jämkning. Uttaget skall dock inte få bestämmas till lägre belopp än som motsvarar den preliminära B-skatt som senast fastställts för året före inkomståret.

På fyllnadsinbetalning som görs under tiden den 19 januari —den 30 april föreslås att kvarskatteavgift skall utgå med två procent på den del av fyllnadsinbetalningen som överstiger 20000 kr. På belopp som inte är betalt den 30 april eller — i vissa fall när självdeklaration lämnas efter den 30 april — den 30 juni föreslås att kvarskatteavgift skall utgå med 10 procent.

De nya bestämmelserna om uttag av preliminär B-skatt föreslås gälla första gången för inkomståret 1989. Bestämmelserna om kvarskatteavgift föreslås gälla fr. o. m. den årliga debiteringen år 1989 i fråga om juridiska personer men först fr. o. m. den årliga debiteringen år 1990 i fråga om fysiska personer och dödsbon.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

1988/89: SkU4

Lagom ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 §, punkt 3 av anvisningarna till 33 § och punkt 2 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3—4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 morn., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 morn., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras genom årliga värdeminskningsavdrag. dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar

' Senaste lydelse 1988:132.

3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse; vinstandel,

återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag; allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag som utgår av kommunala och landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension; kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förord- bostadsbidrag som avses i lagen ningen (1987:818) om bostadsbi- (1988:786) om bostadsbidrag; drag till barnfamiljer eller förordningen (1987:870) om bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte

1988/89:SkU4

4 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

överstiger 5000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och 2 morn., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna i 37 § 8 mom. c) och d) taxeringslagen (1956:623) inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfiskare, renskötare m. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 33 §

3.2 Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 §, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke äga rum. Hava jämlikt 25 § första stycket 3) taxeringslagen traktamentsersättningar och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

1 första stycket avsedd ökning i I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den levnadskostnaden skall, där den

skattskyldige icke visar större ökning, anses hava uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med över -

skattskyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för vaije kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses ha varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med över -

2 Senaste lydelse 1986:1244.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

nattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än tio timmar i följd, samt två tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984 —1989 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning å utrikes ort levnadskostnadsökningen må beräknas för varje förrättning för sig.

nattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än tio timmar i följd, samt två tinodels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984— /991 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med detsextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning på utrikes ort levnadskostnadsökningen får beräknas för varje förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras på annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att an -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

skaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

till 50 §

2.3 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en icke obetydlig del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skattskyldige inte skall påföras någon statligt beskattningsbar inkomst. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen om pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxera- Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta in- de inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt föregående komstbeloppet enligt föregående

stycke, reduceras avdraget med be- stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 66 2/3 procent av lopp motsvarande en prosentsats

taxerad inkomst mellan det belopp som beräknas på följande sätt. Det

vid vilket högsta extra avdrag utgår högsta avdraget enligt föregående

och ett belopp som är 3 basenheter stycke divideras med skillnaden

större, med 40 procent av taxerad mellan 85 000 kronor och det högsta

inkomst inom ett därpå följande in- inkomstbelopp som avses i föregå komstskikt

av 1,5 basenheters bredd ende stycke, allt beräknat med ul och

med 331/3 procent av taxerad gångspunkt från en pension utgö inkomst

därutöver. rande 96 procent av basbeloppet.

Den uträknade kvoten multipliceras sedan med 100.

3 Senaste lydelse 1986:1244.

7 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger

150000 kronor, skall avdrag inte medges. Fastighet, som avses i 24 § 2 morn., samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skattskyldige, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25000 kronor jämte den del av skillnaden som överstiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvaran -

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas med belopp motsvarande 10 procent av värdet av skattepliktig förmögenhet överstigande 100000 kronor. Fastighet, som avses i 24 § 2 morn., samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skattskyldige, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25000 kronor jämte den del av skillnaden som överstiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

de bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 52 § 1 mom. sista stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser i 19 § skall dock tillämpas vid 1989 års taxering.

2 Förslag till

1988/89:SkU4

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

1 morn.2 För fysiska personer 1 mom. För fysiska personer

och dödsbon beräknas grundbelopp och dödsbon beräknas grundbelopp

och tilläggsbelopp enligt följande. och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor Grundbeloppet utgör 100 kronor samt: samt:

när beskattningsbar inkomst inte när beskattningsbar inkomst inte

överstiger 7 basenheter: överstiger 7,5 basenheter:

5 procent av den beskattningsba- 5 procent av den beskattningsbara inkomsten; ra inkomsten;

när beskattningsbar inkomst när beskattningsbar inkomst

överstiger 7 basenheter: överstiger 7,5 basenheter:

grundbeloppet för 7 basenheter grundbeloppet för 7,5 basenheter

och 20 procent av återstoden. och /7 procent av återstoden.

Tilläggsbeloppet utgör:

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 14

procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter:

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1986:508.

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)' dels att 14 § skall upphöra att gälla,

dels att 13 § skall delas in i moment, 1 och 2 morn., och ha följande lydelse,

dels att 27 § 3 och 4 morn., 69 § 1 mom. samt 85 § 2 mom. skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse 13 §2

Nuvarande lydelse

Preliminär B-skatt, skall om inte annat sägs nedan eller föranleds av särskilda omständigheter, utgå med belopp motsvarande 120 procent av den slutliga skatt, som har påförts den skattskyldige året före inkomståret, till den del sistnämnda skatt avser annat än utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) eller sådan i denna lag inte omnämnd skatt eller avgift, vilken har påförts enligt bestämmelse i annan författning. Vid beräkning av preliminär B-skatt skall, om möjligt, hänsyn tagas till preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala på grund av förordnande enligt 3 § 3 mom. andra stycket.

Har skattskyldig inte påförts slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret, men kan han

1 mom. Preliminär B-skatt skall tas ut med belopp motsvarande 120 procent av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret. Understiger den slutliga skatten den ursprungligen debiterade B-skatten tas preliminär B-skatt ut med 110 procent.

Preliminär B-skatt enligt första stycket får inte tas ut med lägre belopp än som motsvarar den preliminära B-skatt som har debiterats för året före inkomståret.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär B-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter föreligger.

1 den slutliga skatt som avses i första stycket skall inte inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) eller sådan i denna lag inte omnämnd skatt eller avgift, vilken har påförts enligt bestämmelse i annan författning.

Vid beräkning av preliminär Bskatt skall, om möjligt, hänsyn tas till preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala på grund av förordnande enligt 3 § 3 mom. andra stycket.

2 mom. Har skattskyldig inte påförts slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret,

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 14 § 1974:771.

2 Senaste lydelse 1982:1209.

1988/89:SkU4

10 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

antagas bli påförd sådan skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, skall preliminär Bskatt beräknas med ledning av särskild taxering till statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt (preliminär taxering).

men kan han antagas bli påförd sådan skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, skall preliminär B-skatt beräknas med ledning av särskild taxering till statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt (preliminär taxering).

Preliminär B-skatt skall också beräknas med ledning av preliminär taxering, om det med sannolikhet kan antagas, att vid årlig taxering året efter inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst kommer att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda inkomst, dock minst 2 000 kronor.

Preliminär B-skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även i annat fall än som sägs i andra eller tredje stycket, om särskilda omständigheter föranleder det. Sådana omständigheter kan föreligga exempelvis när det är fråga om nedsatt skatteförmåga eller om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär skatt och påräknelig slutlig skatt.

Preliminär B-skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även i annat fall än som sägs i första eller andra stycket, om särskilda omständigheter föranleder det. Sådana omständigheter kan föreligga exempelvis när det är fråga om nedsatt skatteförmåga eller om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär skatt och påräknelig slutlig skatt.

27 §

3 morn.3 Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som skall gottskrivas honom enligt 2 morn., skall den skattskyldige betala en avgift (kvarskatteavgift) med åtta procent av det överskjutande beloppet, om detta uppgår till högst femtusen kronor, och i annat fall med tio procent. Om särskild beräkning i vissa fall föreskrivs i 4 mom.

Avgiftsbelopp som understiger femtio kronor påförs ej. Vid bestämmande av procenttalet för avgiften och vid beräkning av avgiften gäller

alt i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller försenings -

3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt som han har betalat senast den 18 januari året efter inkomståret och den preliminära skatt som skall gottskrivas honom enligt 2 mom. 1 eller 2, skall den skattskyldige betala en avgift (kvarskatteavgift) på det överskjutande beloppet. Kvarskalteavgift utgår med två procent på det överskjutande beloppet till den del det har täckts av preliminär skatt som har betalats senast den 30 april äret efter inkomståret och med tio procent på resterande del. Om särskild beräkning i vissa fall föreskrivs i 4 mom.

Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte om beloppet understiger femtio kronor. Vid beräkningen av avgiften gäller

att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller försenings -

3 Senaste lydelse 1985:404.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89: SkU4

avgift enligt taxeringslagen (1956:623);

att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som avses i 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter inkomståret;

att det belopp, som avgiften skall beräknas på, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

avgift enligt taxeringslagen (1956:623);

att avgift inte skall beräknas på överskjutande belopp till den del det uppgår till högst 20000 kronor och har betalats senast den 30 april året efter inkomståret;

att belopp, som avgiften skall beräknas på, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående skatt och tillkommande skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges.

4 mom. Har skattskyldig, som har fått anstånd med självdeklarationen till någon dag efter den 30 april taxeringsåret, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter den 30 april men senast den 30 juni taxeringsåret, skall kvarskatteavgiften beräknas på den del av det överskjutande beloppet enligt 3 mom. som täcks av den inbetalade skatten. Avgiften skall utgå med tvä procent på belopp upp t. o. m. 20 000 kronor och med fyra procent på resterande del.

För överskjutande belopp som inte täcks av inbetalning under tiden den 1 maj—den 30 juni gäller bestämmelserna i 3 mom.

Har skattskyldig, som på grund av omständighet som utgör laga förfall inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet senast den 30 april taxeringsåret, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter den 30 april men senast den 30 juni taxeringsåret, skall länsskattemyndigheten på ansökan av den skattskyldige beräkna kvarskatteavgiften på sätt som anges i första stycket. Ansökan skall ha kommit in till länsskattemyndigheten före utgången av året efter det då kvarskatteavgiften påfördes.

4 morn.4 Har skattskyldig, som har fått anstånd med självdeklarationen till någon -dag efter den 30 april taxeringsåret, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter den 30 april men senast den 30 juni taxeringsåret, skall kvarskatteavgiften beräknas efter två procent på den del av det överskjutande beloppet enligt 3 mom. som täcks av den inbetalade skatten. Avgiften i övrigt skall beräknas som om betalningen hade gjorts senast den 30 april taxeringsåret. 1 övrigt gäller bestämmelserna i 3 mom.

69 §

1 morn.5 Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, överstiger den slutliga skatten skall ränta

1 mom. Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, överstiger den slutliga skatten skall ränta

4 Senaste lydelse 1986:1288. 12

5 Senaste lydelse 1985:407.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89 :SkU4

(ö-skatteränta) beräknas på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen gäller bestämmelserna i 27 § 3 mom. andra och tredje styckena i tillämpliga delar.

(ö-skatteränta) beräknas på det överskjutande beloppet.

Vid ränteberäkningen gäller att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623);

att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som avses i 27§ 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter inkomståret;

att det belopp som räntan skall beräknas på, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 18 januari året efter inkomståret men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex månader.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 18 januari året efter inkomståret men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex månader. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ränta beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20000 kronor enligt en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av året före taxeringsåret och på övrig del enligt en räntesats som motsvarar fjärdedelen av diskontot.

Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger femtio kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på öskatteränta.

85 §

2 mom.b Har skattskyldig påförts kvarskatteavgift och beror skillnaden mellan den slutliga och den preliminära skatten på förhållande, som den skattskyldige inte har kunnat råda över, får länsskattemyndigheten i det

6 Senaste lydelse 1986:1288.

13 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

län, där avgiften har påförts, efter ansökan av den skattskyldige besluta att avgiften skall utgå med endast fem procent.

Vid beslut om nedsättning enligt Vid beslut om nedsättning enligt

första stycket skall bortses från den första stycket skall bortses från den

del av avgiften som har beräknats del av avgiften som har beräknats

efter två procent enligt 27 § 4 mom. efter två eller fyra procent enligt

27 § 3 eller 4 mom.

Ansökan skall ha kommit in till länsskattemyndigheten före utgången av året efter det då avgiften påfördes.

(Se vidare anvisningarna.)

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2. De nya föreskrifterna i 13 § 1 och 2 mom. tillämpas första gången för uppbördsåret 1989/90.

3. De nya föreskrifterna i 27 § 3 och 4 morn., 69 § 1 mom. samt 85 § 2 mom. tillämpas i fråga om skattskyldiga som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt första gången vid den årliga debiteringen år 1990 och i fråga om övriga skattskyldiga första gången vid den årliga debiteringen år 1989.

1988/89: SkU4

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:889) om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 22 § 3 mom. och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1988:889) om ändring i taxeringslagen (1956:623)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

3 mom. Skattskyldig, som uppburit folkpension, är med undantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året varit större än belopp motsvarande intäkten för skattskyldig, som under beskattningsåret inte haft annan intäkt än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott. Förgift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också för gift skattskyldig som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension, omställningspension, särskild efterlevandepension och hustrutillägg. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den skattskyldiges make är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration eller om den skattskyldige har varit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret. Bestämmelsen gäller inte heller i fråga om ogift skattskyldig om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 90000 kronor och i fråga om gift skattskyldig om makarnas gemensamma skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 180000 kronor.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den skattskyldiges make är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration eller om den skattskyldige har varit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret. Bestämmelsen gäller inte heller i fråga om ogift skattskyldig om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 100000 kronor och i fråga om gift skattskyldig om makarnas gemensamma skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 200000 kronor.

1988/89:SkU4

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

15 Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft, såvitt gäller bestämmelserna i 22 § 3 mom. andra stycket den 1 januari 1989 med tillämpning första gången vid 1990 års taxering, och i övrigt den 1 januari 1990 med tilllämpning första gången vid 1991 års taxering.

1988/89 :SkU4

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:883) om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:883) om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 dels

att 5 § och punkt 1 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse, dels att det i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 3, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

5 Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon kan antas komma att få under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas inte allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3§ lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 § sista stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989, livränta som avses i 17 kap. 2 § nyssnämnda lag i vad den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge. Som inkomst räknas inte heller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning. Vid inkomstberäkningen skall för den som uppbär folkpension i form av halv eller två tredjedelar av hel förtidspension bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan

1 Lagen omtryckt 1976: 1014.

Föreslagen lydelse

§

Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon kan antas komma att få under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas inte allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3§ lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 § sista stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989, livränta som avses i 17 kap. 2 § nyssnämnda lag i vad den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge. Som inkomst räknas inte heller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning. För den som uppbär folkpension i form av ålderspension skall som inkomst inte räknas sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. a) kommunalskattelagen (1928:370). Vid inkomstberäkningen skall för den som uppbär folkpension i form av halv eller två tredjedelar av hel förtidspension bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan

1988/89:SkU4

i

2 Riksdagen 1988/89. 6samt. Nr 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

a) ett för den försäkrade beräk- a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension nät belopp av hel förtidspension

jämte däremot svarande pensions- jämte däremot svarande pensionstillskott, beloppet i förekommande tillskott, beloppet i förekommande

fall beräknat med beaktande av be- fall beräknat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen stämmelsema i 17 kap. 2 § lagen

om allmän försäkring och om allmän försäkring och

b) den utgående förtidspensio- b) den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott. nen jämte pensionstillskott.

Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med tio procent av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och som bebos av den pensionsberättigade, tas upp till en fjärdedel av fastighetens taxeringsvärde. Detsamma skall gälla vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet, där den pensionsberättigade är bosatt.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställas av regeringen.

I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela tiotal kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 1. Denna lag träder i kraft, i frå januari

1990. ga om 5 § första stycket fjärde me ningen

den 1 juli 1989, och i övrigt den 1 januari 1990.

3. Den nya föreskriften i 5 § första stycket fjärde meningen tillämpas inte i fråga om hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg som avser tid före den 1 juli 1989.

18 Motionerna

1988/89:Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs beträffande en genomgripande skattereform,

2. att riksdagen beslutar anta skatteskalor för statlig inkomstskatt 1989 i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen avslår förslaget i propositionen om avtrappning av det extra avdraget för pensionärer på grund av inkomster utöver pensioner,

4. att riksdagen beslutar att extra avdrag för pensionärer ej skall avtrappas till följd av förmögenhetsinnehav,

5. att riksdagen beslutar att kommunalt bostadstillägg ej skall avtrappas till följd av förmögenhetsinnehav,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna för extra avdrag för pensionärer vad avser inkomst av förvärvsarbete i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. att riksdagen beslutar att kommunalt bostadstillägg inte skall reduceras till följd av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet i enlighet med vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdrag för ökade levnadskostnader i enlighet med vad som anförs i motionen,

9. att riksdagen beslutar att preliminär B-skatt, om preliminär självdeklaration inte avlämnats, skall motsvara den slutliga skatten för föregående inkomst,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om avgift på fyllnadsinbetalningar.

1988/89:Sk20 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett ”tjänsteavdrag” för pensionärer om 10 000 kr. i enlighet med motionens förslag,

2. att riksdagen besiutar att pensionärs förmögenhet som härrör från egnahem eller fritidshus inte skall påverka beräkningen av extra avdrag för pensionär,

3. att riksdagen beslutar att pensionärs förmögenhet som härrör från egnahem eller fritidshus inte skall påverka beräkningen av KBT,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 50 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, vad gäller avtrappningen på grund av inkomst.

1988/89:Sk21 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositions förslag till skatteskala för 1989,

2. att riksdagen beslutar att skattesatsen för inkomster i intervallet 80 000-85 000 kr. sätts så att den kan beräknas till 35 %,

3. att riksdagen beslutar om en skattereduktion för 1989 enligt motionens förslag.

1988/89:Sk22 av Martin Olsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att reduktionen av folkpensionärernas extra avdrag på grund av förmögenhet avskaffas fr.o.m. 1989 års taxering,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära översyn av och förslag till ändrade regler för kommunalt bostadstillägg, KBT, för folkpensionärer i syfte att begränsa marginaleffekterna.

1988/89:SkU4

1988/89:Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt att grundbeloppet sänks med 4 procentenheter för alla beskattningsbara inkomster som överstiger 7 basenheter,

2. att riksdagen beslutar återinföra det automatiska inflationsskyddet,

3. att riksdagen avslår förslaget om ny avtrappning av extra avdraget på grund av inkomster utöver pensioner,

4. att riksdagen beslutar avskaffa avtrappningen av extra avdraget mot förmögenhet,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt förvärvsavdrag för pensionärer enligt vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen beslutar om undantag från tvåårsregeln utan begränsning till byggnads- och anläggningsbranschen enligt vad som anförs i motionen,

7. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att uttag av preliminär B-skatt görs med 110 % enligt vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen avslår förslagen om nya och höjda avgifter på fyllnadsinbetalningar enligt vad som anförs i motionen,

9. att riksdagen beslutar att lägsta kvarskatteavgift höjs från 50 till 100 kr.

1988/89:Sk24 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna att den mest angelägna reformen på skatteområdet är en väsentlig höjning av grundavdraget,

2. att riksdagen ger regeringen till känna att en höjning av folkpensionen är den för pensionärerna mest angelägna reformen i nuläget,

3. att riksdagen ger regeringen till känna att skatteskalorna för inkomster över 85 000 kr. skall vara oförändrade,

4. att riksdagen beslutar att kvarskatteavgifter skall uttas enligt föreliggande förslag, dock att den avräkning som förs på underlaget för kvarskatteavgift 19 januari-30 april skall vara 10 000 kr.

1988/89: Sk25 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om avgift på fyllnadsinbetalningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att den 10-procentiga avgift som i dag uttas på fyllnadsinbetalningar som fullgörs under tiden 1 maj efter aktuellt inkomstår till 18 april året därpå, ersätts med ett system som är anpassat till det allmänna ränteläget och som medger avdragsrätt vid inkomstbeskattningen.

1988/89:Sk26 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar införa en skattereduktion om 1 000 kr. till alla skattebetalare i enlighet med det i motionen anförda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande finansieringen av skatteförslaget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inriktning och målsättning för det fortsatta reformarbetet på skattepolitikens område,

4. att riksdagen beträffande beskattningen av pensionärer som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av en avsevärt höjd grundpension,

1988/89:SkU4

5. att riksdagen beslutar att godta regeringens förslag om ändrade avtrappningsregler för pensionärer under förutsättning av en skattereduktion på 1 000 kr.,

6. att riksdagen beslutar att - förutom arbetsinkomst - även inkomst av jordbruk och rörelse skall undantas från att reducera KBT för folkpensionärer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att helt slopa beaktande av förmögenhet vid avtrappning av det extra avdraget för pensionärer.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet och socialförsäkringsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över propositionen och motionerna. Yttrandena (1988/89:FiUly och 1988/ 89:SfU2y) har fogats som bilaga 1 och 2 till betänkandet.

Skrivelser m.m.

Med anledning av propositionen har skrivelser inkommit till utskottet från Statspensionärernas Riksförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Pensionärsförbund.

Vidare har representanter för Svenska Revisorssamfundet vid uppvaktning inför utskottet framfört synpunkter på frågan om avgift på fyllnadsinbetalningar.

Utskottet

Inledning

I propositionen lägger regeringen fram förslag om ändringar i inkomstbeskattningen i syfte att nedbringa marginaleffekterna i skattesystemet. Regeringen föreslår dels en sänkning av den statliga inkomstskatten för 1989, dels olika åtgärder i fråga om de särskilda skattereglerna för folkpensionärer. Härvid föreslås även ändringar i reglerna om kommunalt bostadstillägg. Bakom dessa förslag ligger bl.a. de samhällsekonomiska överväganden som redovisas i proposition 1988/89:47 om ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

I propositionen lägger regeringen vidare fram förslag om ändringar i uppbördslagen för att förbättra skatteuppbörden. Också vissa andra ändringar föreslås.

På skatteområdet arbetar för närvarande tre parlamentariska kommittéer med större utredningar. Kommittén (Fi 1987:07) med uppdrag att göra en översyn av inkomstskattesystemet (RINK) ser över de delar av inkomstskattesystemet som inte har direkt samband med företagsbeskattningen. Syftet med översynen är att åstadkomma ett mer rättvist och enkelt skattesystem som i förhållande till dagens innebär lägre skattesatser för den statliga inkomstskatten, en bredare skattebas genom minskade avdragsmöjligheter och en mer enhetlig kapitalbeskattning som stimulerar till ökat sparande och minskad skuldsättning. En särskild fråga som kommittén har att behandla är

1988/89:SkU4

de marginaleffekter som reglerna om extra avdrag för folkpensionärer ger )988/89:SkU4 upphov till. Syftet är att marginaleffekterna skall minskas och reglerna förenklas. Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande 1989.

En annan kommitté (Fi 1985:06) har i uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen (URF). Slutligen arbetar en kommitté (Fi 1987:06) med att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning (KIS).

Inkomstskatten för 1989 års inkomster, m.m.

Vid 1989 års taxering (1988 års inkomster) uppgår grundavdraget till 10 000 kr. Statlig inkomstskatt utgår med grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbelopp

Beskattningsbar inkomst Skatt 0-70 000 100 + 5 %

70 000- 3 600 + 20 %

Tilläggsbelopp

Underlag Skatt

140 000-190 000 0 + 14 %

190 000- 7 000 + 25 %

1 propositionen föreslår regeringen att den övre gränsen för 5 % grundbelopp flyttas upp till 75 000 kr. och att grundbelopp över denna nivå skall tas ut med 17 % i stället för som nu 20 %.

I motion Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m) vill motionärerna att alla beloppsgränser i skatteskalan räknas upp med 6 %. De föreslår att grundbeloppet sänks med en halv procentenhet upp till 74 200 kr. (efter uppräkning) och därefter med 4 procentenheter upp till den nivå där tilläggsbelopp börjar utgå (148 400 kr. efter uppräkning). Tilläggsbeloppet vill motionärerna sänka med 5 procentenheter. I motion Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vill man att inflationskyddet skall vara automatiskt. När det gäller skattesatserna föreslår motionärerna att grundbeloppet sänks med 4 procentenheter över 74 200 kr. I motion Sk26 av Olof Johansson m.fl. (c) föreslår motionärerna en skattereduktion på 1 000 kr. för alla skattskyldiga och vill att denna finasieras bl.a. genom att skatten på olja höjs med 300 kr. per m3.

Vpk godtar i sin partimotion - Sk21 av Lars Werner m.fl.- regeringens förslag om en uppflyttning av den övre gränsen för 5 % grundbelopp men motsätter sig av fördelningspolitiska skäl att skatten sänks för skattskyldiga med en taxerad inkomst över 85 000 kr. I stället föreslås en skattereduktion som är 500 kr. upp till en taxerad inkomst på 65 000 kr. och stiger till

2 000 kr. vid en taxerad inkomst på 85 000 kr. Om den taxerade inkomsten

överstiger 180 000 kr. avtrappas skattereduktionen och upphör helt vid inkomster över 300 000 kr. Också i motion Sk24 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) ställer sig motionärerna av fördelningspolitiska skäl avvisande till regeringens förslag om skattesänkningar för skattskyldiga med taxerad inkomst över 22

85 000 kr. och vill att ett tillkännagivande om att skatteskalorna skall vara oförändrade över denna nivå.

Utskottet delar finansutskottets bedömning att ett centralt problem i den svenska ekonomin för närvarande är att pris- och löneökningarna är högre i Sverige än i omvärlden. Utskottet anser också att en justering av inkomstskatteskalan, som innebär att marginalskatten sänks, skulle kunna underlätta för parterna på arbetsmarknaden att träffa överenskommelser om löneökningar på en nivå som är relativt låg men som likväl ger en real ökning av inkomsterna efter skatt. En sådan justering bör enligt utskottet ges en utformning som är anpassad till det förändringsarbete i syfte att få till stånd ett enklare och mer rättvist skattesystem som utskottet redovisat inledningsvis.

När det gäller de motioner som väckts innebär förslagen om skattereduktion inte att marginalskatten sänks i de inkomstlägen där detta framstår som mest angeläget och är därför av mindre stabiliseringspolitiskt värde. Dessa förslag ligger enligt utskottets mening inte heller i linje med det pågående förändringsarbetet.

Även m-förslaget står i viss motsatsställning till detta arbete. Genom att förslaget förutsätter att en ny skiktgräns införs i skalan för grundbelopp blir skattereglerna mer komplicerade och svåröverskådliga. Dessutom öppnas på nytt en möjlighet till låga taxeringar trots höga inkomster genom en avveckling av den avdragsbegränsning som införts för de fall då underskottsavdrag ger mycket stora skattelättnader.

Som framhålls i finansutskottets yttrande finns det i det rådande konjunkturläget en mycket stor risk för att den inhemska efterfrågan skall komma att utvecklas alltför kraftigt under år 1989, med överhettning och stegrad kostnadsökningstakt som följd. Det finns därför såvitt avser nästa års inkomster inte anledning att tillstyrka en större marginalskattesänkning än den som föreslås i propositionen. En större sänkning skulle dels öka inkomstbortfallet för staten och driva upp efterfrågan, dels medföra en risk för att de fördelningspolitiska effekterna blev sådana att kompensationskrav växte sig starka och drev upp lönekostnadsökningarna.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna Skl9 yrkande 2, Sk21 yrkandena 1 och 3, Sk23 yrkande 1, Sk24 yrkande 3 och Sk26 yrkande 1. Även motion Sk21 yrkande 2 och motion Sk26 yrkande 2 avstyrks.

Enligt utskottet medför ett automatiskt verkande inflationsskydd med nödvändighet att lagreglerna blir än mer komplicerade och svåröverskådliga. Erfarenheten visar dessutom att ett sådant inflationsskydd inte kan ersätta justeringar i annan ordning och att det utgör ett hinder för en effektiv stabiliseringspolitik. Utskottet avstyrker därför även motion Sk23 yrkande 2.

I tre motioner framställs yrkanden om skattepolitikens allmänna inriktning. I Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m) vill motionärerna att riksdagen uttalar sig för en genomgripande skattereform med högst 35 % marginalskatt för den helt övervägande delen av inkomsttagarna år 1991 och med inriktning därefter på en marginalskatt om ca 30 % för de flesta. I motion Sk26 av Olof Johansson

1988/89 :SkU4

m.fl. (c) begärs ett uttalande för fortsatta marginalskattesänkningar kombinerade med fördelningspolitiska skatteåtgärder. Slutligen vill Gösta Lyngå m.fl. (mp) i motion Sk24 att riksdagen uttalar sig för en väsentlig höjning av grundavdraget.

Som framgår av inledningen till detta betänkande görs för närvarande inom RINK en översyn av inkomstskattesystemet i syfte att få till stånd ett rättvisare och enklare skattesystem. I avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete är utskottet inte berett att ta ställning i frågor som gäller skattesystemets framtida utformning. Utskottet avstyrker därför även motionerna Skl9 yrkande 1, Sk24 yrkande 1 och Sk26 yrkande 3.

Marginaleffekterna för folkpensionärer

Folkpensionärernas extra avdrag vid viss inkomst, m.m.

I propositionen föreslås att folkpensionärernas extra avdrag skall avtrappas med en enhetlig procentsats som är så avpassad att avdraget för ensamstående faller bort helt om den taxerade inkomsten överstiger 85 000 kr. Samma procentsats föreslås tillämpas för gift pensionär. För 1989 (antaget basbelopp 27 900 kr.) innebär förslaget, jämfört med nu gällande regler, att avdraget för en ensamstående pensionär kommer att vara helt avtrappat vid 85 000 kr. i stället för vid 97 400 kr. och att avdraget för gift pensionär kommer att vara avtrappat vid 72 700 kr. i stället för vid 78 200 kr.

I fyra partimotioner - Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m), Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), Sk26 av Olof Johansson m.fl. (c) och Sk20 av Lars Werner m.fl. (vpk) - ställer sig motionärerna avvisande till förslaget bl.a. med hänvisning till att det innebär skatteskärpningar i vissa inkomstskikt.

I m-motionen vill man att problemet med folkpensionärernas marginaleffekter i stället löses genom att avtrappningen för inkomst av arbete slopas. Motionärerna begär att förslag med denna inriktning snarast föreläggs riksdagen.

I fp-motionen förklarar motionärerna att den skatteskärpning som förslaget innebär i vissa inkomstnivåer inte kan accepteras och att en bättre lösning, t.ex. i samband med en stor skattereform, bör avvaktas. De föreslår att ett särskilt förvärvsavdrag för pensionärer på 10 000 kr. införs för att uppmuntra till förvärvsarbete.

I c-motionen förklarar motionärerna att förslaget kan godtas, men endast om det kombineras med den skattereduktion på 1 000 kr. för alla skattskyldiga som motionärerna lagt fram förslag om. På längre sikt vill motionärerna att problemet löses genom höjda folkpensioner.

Motionärerna bakom vpk-motionen anser att förslaget är fördelningspolitiskt tvivelaktigt bl.a. med hänsyn till den skattesänkning för skattskyldiga med högre inkomster som samtidigt föreslås och vill att problemen med marginaleffekterna för folkpensionärer, när det gäller inkomst av tjänst, i stället motverkas genom ett tjänsteavdrag för folkpensionärer på 10 000 kr.

Miljöpartiet tar i sin motion - Sk24 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) - inte ställning mot förslaget men vill att problemen i första hand löses genom att folkpensionen höjs.

1988/89:SkU4

24 Enligt utskottet framgår det av de beräkningar som redovisas i propositionen att avtrappningen av det extra avdraget och avtrappningen av det kommunala bostadstillägget tillsammans med marginalskattesatsen på 50 % vid beskattningsbara inkomster över 70 000 kr. ger upphov till en marginaleffekt som överstiger 100 %. En inkomstökning för denna grupp leder således till ett sänkt netto efter skatt och kommunalt bostadstillägg. Enligt utskottet är marginaleffekter som dessa inte rimliga, och det finns enligt utskottet mening starka skäl att söka få till stånd en ändring. Ett viktigt steg är härvid förslaget att löneinkomst skall undantas vid inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg. Härigenom uppnås en reduktion av marginaleffekten vid sådan inkomst med 33 %.

När det gäller förslaget om att det extra avdraget skall vara avtrappat vid en taxerad inkomst på 85 000 kr. innebär detta enligt utskottet inte någon minskning av den marginaleffekt som avtrappningen av det extra avdraget ger upphov till. Syftet är inte heller detta utan i stället att avtrappningen skall vara avslutad innan marginalskatten kommer upp i 50 %. Härigenom undviks att den sammantagna marginaleffekten överstiger 100 %. En nackdel med detta förslag är emellertid enligt utskottet att det leder till skatteskärpningar, som i vissa inkomstlägen uppgår till hela 1 300 kr. Enligt utskottet är fördelarna med förslaget inte så stora att en skatteskärpning av denna storlek kan accepteras. Utskottet avstyrker därför propositionen och tillstyrker motion Skl9 yrkande 3, Sk20 yrkande 4, Sk23 yrkande 3 och Sk26 yrkande 5.

Utskottet kan emellertid för närvarande inte heller godta de förslag motionärerna lagt fram. Ett särskilt förvärvsavdrag på 10 000 kr. innebär enligt utskottets mening inte någon egentlig lösning på problemen med folkpensionärernas marginaleffekter. När det gäller förslagen om att avtrappningen för inkomst skall slopas helt och om att problemen skall lösas genom höjning av folkpensionen vill utskottet erinra om att det ingår i RINK:s uppdrag att se över reglerna om extra avdrag för folkpensionärer i syfte att minska marginaleffekterna och få till stånd förenklingar. Enligt utskottet bör resultatet av RINK:s översyn nu avvaktas. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Skl9 yrkande 6, Sk20 yrkande 1, Sk23 yrkande 5, Sk24 yrkande 2 och Sk26 yrkande 4.

Folkpensionärernas extra avdrag vid viss förmögenhet

Folkpensionärer med förmögenhet över 150 000 kr. medges inte extra avdrag. Överstiger förmögenheten 90 000 kr. jämkas avdraget enligt följande.

Förmögenhet Avdraget jämkas med

90 000-

10 %

98 000-

20 %

105 000-

30 %

112 000-

40 %

119 000-

50 %

126 000-

60 %

133 000-

70 %

139 000-

80 %

145 000-

90 %

1988/89:SkU4

25 Vid förmögenhetsberäkningen tas villa eller bostadsbyggnad med tomt på jordbruksfastighet upp till 10 % av skillnaden mellan taxeringsvärdet och lånat kapital i den mån skillnaden inte överstiger 250 000 kr.

I propositionen föreslås att avdraget forsättningsvis skall jämkas med ett belopp som motsvarar 10 % av den del av förmögenheten som överstiger 100

000 kr.

I motionerna Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m), Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), Sk26 av Olof Johansson m.fl. (c) och Sk22 av Martin Olsson (c) framställs yrkanden om att jämkningen på grund av förmögenhetsinnehav skall slopas, och i motion Sk20 av Lars Werner m.fl. (vpk) vill motionärerna att förmögenhet som härrör från egnahem eller fritidshus skall undantas helt vid förmögenhetsberäkningen.

Utskottet anser också att det är befogat att lindra de marginaleffekter som i dag kan träffa en folkpensionärs förmögenhet. Enligt utskottets mening bör man t.o.m. gå något längre än vad regeringen föreslagit. Särskilt stötande är det enligt utskottet när förmögenhetsprövningen drabbar en folkpensionärs förmögenhet i form av eget boende eller fritidshus på ett sådant sätt att det inte längre är möjligt för pensionären att behålla bostaden eller fritidshuset. I avvaktan på resultatet av RINK:s översyn bör därför enligt utskottet förmögenhet som är bunden i boende och som understiger 400 000 kr. vara undantagen när det extra avdraget jämkas. Av principiella skäl bör därvid även boende i form av andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag undantas. De nya bestämmelserna bör enligt utskottets mening gälla redan fr.om. den 1 januari 1989.

Enligt utskottets mening bör beslut härom fattas redan i detta ärende och utskottet föreslår därför att riksdagen, med anledning av motionerna Skl9 yrkande 4, Sk20 yrkande 2, Sk22 yrkande 1, Sk23 yrkande 4 och Sk26 yrkande 7, beslutar om erforderliga ändringar i kommunalskattelagen.

Kommunalt bostadstillägg

Kommunalt bostadstillägg utgår till ålderspensionärer med låg pension. Tillägget minskas med 33 1/3 % av den del av årsinkomsten som överstiger

1 000 kr. för ensamstående och 750 kr. för gift. Som inkomst räknas inte folkpension, pensionstillskott eller mot pensionstillskott svarande ATP.

I propositionen föreslås att löneinkomster skall vara undantagna vid inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg.

I motionerna Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m) och Sk26 av Olof Johansson m.fl. (c) vill motionärerna att även arbetsinkomster av rörelse eller jordbruksfastighet skall undantas.

Enligt utskottet gör avtrappningen av det extra avdraget och inkomstprövningen av det kommunala bostadstillägget att det ekonomiska incitamentet till förvärvsarbete försvinner nästan helt. Samtidigt råder i det nuvarande konjunkturläget brist på arbetskraft. Det finns också skäl som talar för att bristen på arbetskraft blir ett återkommande problem, eftersom utbudet av arbetskraft av demografiska och andra skäl kommer att växa långsammare i framtiden. Enligt utskottet finns det mot denna bakgrund anledning att söka reducera det hinder för förvärvsarbete som inkomstprövningen av det

1988/89:SkU4

kommunala bostadstillägget utgör. När det gäller inkomst av rörelse och jordbruksfastighet finns det emellertid skäl att förhålla sig avvaktande. Här kan nämligen inte arbetsinkomsterna avskiljas lika enkelt som vid inkomst av tjänst. Dessutom erlägger ålderspensionärer inte socialavgifter. Ett visst incitament till förvärvsarbete finns således redan för pensionärer med sådan inkomst. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna Skl9 yrkande 7 och Sk26 yrkande 6.

Kommunalt bostadstillägg minskas också vid förmögenhetsinnehav. Detta åstadkoms genom att avkastningen på förmögenhet höjs med 10 % av den del av förmögenheten som överstiger 75 000 kr. för ensamstående och 60 000 kr. för gift folkpensionär. Härvid tas villa eller jordbruksfastighet som bebos av den berättigade upp till en fjärdedel av taxeringsvärdet.

I motion Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m) vill motionärerna att förmögenhetsprövningen slopas helt och i motion Sk20 av Lars Werner m.fl. (vpk) att mindre förmögenheter i egnahem och fritidshus skall undantas vid förmögenhetsberäkningen. I motion Sk22 vill Martin Olsson (c) ha ändrade regler för kommunalt bostadstillägg i syfte att begränsa marginaleffekterna.

Som utskottet framhållit under rubriken Folkpensionärernas extra avdrag vid viss förmögenhet anser utskottet att det är särskilt stötande när marginaleffekterna träffar mindre förmögenheter som är bundna i boende. Enligt utskottets mening bör i fråga om det kommunala bostadstilläget vidtas samma förändringar som utskottet föreslår när det gäller det extra avdraget. Då de nya bestämmelserna av praktiska skäl inte kan börja tillämpas redan den 1 januari 1989 bör ikraftträdandet i stället bestämmas till den 1 juli 1989. Utskottet föreslår därför att riksdagen, med anledning av motionerna Skl9 yrkande 5, Sk20 yrkande 3 och Sk22 yrkande 2, beslutar erforderliga ändringar i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Avdrag för ökade levnadskostnader

Avdrag för ökade levnadskostnader med belopp motsvarande uppburet traktamente medges normalt inte under längre tid än två år vid arbete på en och samma plats utom den vanliga verksamhetsorten (tvåårsregeln). Genom riksdagsbeslut i december 1983 bestämdes att skattskyldiga inom byggnadsoch anläggningsbranschen, som fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år, också därefter skulle vara berättigade till avdrag efter likartade principer. Undantaget motiverades med att dessa skattskyldiga bor och arbetar under speciella förhållanden som oftast gör det omöjligt för dem att i praktiken ordna permanent bostad åt sig och familjen på arbetsorten. Med hänsyn till pågående överväganden rörande beskattningen av traktamenten m.m. bestämdes att reglerna endast skulle tillämpas vid 1984 och 1985 års taxering. Lagstiftningen har härefter fortlöpande förlängts och skall enligt riksdagsbeslut hösten 1986 gälla t.o.m. 1989 års taxering.

I propositionen föreslår finansministern att bestämmelsen förlängs att gälla t.o.m. 1991 års taxering.

I motionerna Skl9 och Sk23 godtas förlängningen men begärs att

1988/89: Sk U4

bestämmelsen skall gälla utan begränsning till viss yrkeskategori.

Det är enligt utskottet så gott som uteslutande inom byggnads- och anläggningsbranschen som anställningsförhållandena och arbetsbetingelserna i övrigt är sådana att de motiverar en särreglering i fråga om avdrag vid arbete utom bostadsorten. En utvidgning i enlighet med motionärernas yrkanden skulle också medföra att det uppstod en risk för missbruk. Härtill kommer att lagstiftningen utgör ett provisorium i avvaktan på en mer omfattande reformering av skattebestämmelserna på detta område. Enligt utskottet finns det vid dessa förhållanden inte anledning att utvidga tillämpningsområdet. Däremot bör bestämmelsen förlängas att gälla t.o.m. 1991 års taxering. Utskottet avstyrker motion Skl9 yrkande 8 och motion Sk23 yrkande 6 samt tillstyrker propositionen.

Uttaget av preliminär B-skatt

Preliminär B-skatt debiteras normalt med 120 % av den slutliga skatt som påförts året före inkomståret.

I propositionen föreslås att preliminär B-skatt i vissa fall skall debiteras med 110 % av den slutliga skatt som påförts året före inkomståret. Förutsättningen är att den preliminära B-skatt som avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten ursprungligen debiterats med ett belopp som överstiger den slutliga skatten. Preliminär B-skatt får dock inte fastställas till lägre belopp än som svarar mot den preliminära B-skatt som senast fastställts för året före inkomståret.

I motion Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) anser motionärerna att ett 110-procentigt uttag bör utgöra huvudregel, och i motion Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m) vill motionärerna i stället att uttaget av preliminär B-skatt skall motsvara den slutliga skatten föregående år.

Enligt utskottet leder den nuvarande schablonregeln i allmänhet till ett gott resultat. Det finns därför inte något skäl för en generell sänkning av uttaget. Den regel som föreslås i propositionen innebär enligt utskottet en lämplig anpassning i de enskilda fall då huvudregeln visat sig ge ett för högt uttag. Utskottet tillstyrker därför propositionen och avstyrker motionerna Skl9 yrkande 9 och Sk23 yrkande 7.

Avgift på fyllnadsinbetalningar

På skattebelopp som inbetalas efter den 30 april taxeringsåret utgår kvarskatteavgift. Avgiften är 8 % upp till 5 000 kr. och därefter 10 %. Har skattskyldig anstånd med deklarationen till efter den 30 april är kvarskatteavgiften i stället 2 % på de inbetalningar som görs mellan den 1 maj och den 30 juni. Denna senare regel gäller också för den som deklarerat efter den 30 april med laga förfall. Kvarskatteavgift under 50 kr. påförs inte.

I propositionen föreslås en avgift på 2 % på fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt som görs under tiden den 19 januari - den 30 april taxeringsåret. När underlaget för den nya avgiften bestäms skall ett belopp på 20 000 kr. räknas av. Vidare föreslås att den nuvarande avgiften på 2 % vid vissa fyllnadsinbetalningar mellan den 1 maj och den 30 juni skall utgöra 4 % på den del av underlaget som överstiger 20 000 kr. Beträffande den

1988/89:SkU4

kvarskatteavgift sorn normalt utgår vid fyllnadsinbetalningar efter den 30 april föreslås att avgiften fortsättningsvis skall utgå med 10 % oavsett beloppets storlek.

I motionerna Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m), Sk25 av Stig Bertilsson (m) och Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) motsätter sig motionärerna att avgiften införs och även i övrigt de förändringar som föreslås. I motion Sk24 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vill motionärerna att det avgiftsfria utrymmet görs mindre och sätts till 10 000 kr.

Enligt utskottet är en grundtanke bakom dagens uppbördssystem att den preliminära skatten skall bringas att överensstämma med den slutliga skatten i så nära anslutning till inkomståret som möjligt. En förutsättning för att allmänhetens förtroende och respekt för skattesystemet skall kunna bibehållas är enligt utskottet att principen tillämpas lika för alla. Som framgår av finansministerns redovisning i propositionen står de B-skattepliktiga emellertid för stora skatteinbetalningar efter inkomstårets utgång. Det förekommer också att A-skattepliktiga skjuter upp en stor del av preliminärskatteinbetalningen till den 30 april taxeringsåret. Eftersom en mer aktiv bevakning från myndigheternas sida för att komma till rätta med dessa förhållanden medför praktiska problem är enligt utskottet en ordning som i stället ger den skattskyldige ett ekonomiskt incitament att föredra. Det förslag som läggs fram i propositionen är härvid enligt utskottet väl avvägt. Det ger ett incitament att betala in preliminärskatt vid det sista inbetalningstillfället under uppbördsåret och lämnar genom ett fribelopp om 20 000 kr. ett tillräckligt friutrymme vid bedömningen av den slutliga skattens storlek. Förslaget om en enhetlig kvarskatteavgift på 10 % innebär en förenkling och utgör enligt utskottet en markering av att preliminär inkomstskatt bör betalas i anslutning till inkomståret. Utskottet tillstyrker med det anförda propositionen och avstyrker motionerna Skl9 yrkande 10, Sk23 yrkande 8, Sk24 yrkande 4 och Sk25 yrkande 1.

I motion Sk25 av Stig Bertilsson (m) vill motionären att bestämmelserna om kvarskatteavgift ersätts med ett räntesystem. Enligt motionären drabbas en skattskyldig som gör en fyllnadsinbetalning kort tid efter den 30 april av en icke avdragsgill avgift som, om den ställs i relation till förseningen, motsvarar en ränta på ockemivå.

Enligt utskottet är kvarskatteavgiften avsedd att förmå de skattskyldiga att göra en fyllnadsinbetalning av skatt senast den 30 april taxeringsåret. Detta uppnås genom att avgiften, som i övrigt är att se som en kreditavgift, inte tas ut förrän efter den 30 april och då med fullt belopp. Den tröskeleffekt motionären kritiserar är således avsedd och syftar till att bringa den preliminära skatten till överensstämmelse med den slutliga i så nära anslutning till inkomståret som möjligt. Ett system med kvarskatteavgift har dessutom i förhållande till ett räntesystem den fördelen att det är enklare att tillämpa. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sk25 yrkande 2.

I motion Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) föreslås att gränsen för avgiftsbelopp som inte påförs skall höjas till 100 kr.

En höjning av gränsen för avgiftsbelopp som inte påförs skulle enligt utskottet inte medföra några administrativa fördelar, och utskottet avstyrker därför motion Sk23 yrkande 9.

1988/89:SkU4

19 § kommunalskattelagen

I propositionen föreslås slutligen en redaktionell ändring i 19 § kommunalskattelagen med anledning av att tidigare regler om bostadsbidrag ersatts av lagen (1988:78) om bostadsbidrag. Utskottet tillstyrker ändringen.

De olika förslag om ändring i 19 § kommunalskattelagen som riksdagen behandlar under hösten samordnas av utskottet i betänkandet 1988/ 89:SkU13 Skattebefrielse för vissa intäkter av kottplockning, m.m. Den författningsmässiga regleringen av den nu aktuella ändringen görs därför i det betänkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del och avslår motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2, 1988/89:Sk21 yrkandena 1-3, 1988/89:Sk23 yrkandena 1 och 2, 1988/89:Sk24 yrkande 3 och 1988/ 89:Sk26 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande skattepolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 1, 1988/ 89:Sk24 yrkande 1 och 1988/89:Sk26 yrkande 3,

3. beträffande enhetlig avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer att

riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 3, 1988/89:Sk20 yrkande 4, 1988/89:Sk23 yrkande 3 och 1988/89:Sk26 yrkande 5 avslår proposition 1988/89:46 i denna del,

4. beträffande slopad avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer att

riksdagen avslår motion 1988/89:Skl9 yrkande 6,

5. beträffande förvärvsavdrag för folkpensionärer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk20 yrkande 1 och 1988/ 89:Sk23 yrkande 5,

6. beträffande höjd folkpension

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Sk24 yrkande 2 och 1988/ 89:Sk26 yrkande 4,

7. beträffande extra avdrag för folkpensionärer med förmögehet att riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del,

8. beträffande extra avdrag för folkpensionärer med förmögenhet i boende

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 4, 1988/89:Sk20 yrkande 2, 1988/89:Sk22 yrkande 1, 1988/89:Sk23 yrkande 4 och 1988/89:Sk26 yrkande 7 beslutar att förmögenhet upp till 400 000 kr. som nedlagts i boende skall undantas vid jämkning av extra avdrag,

9. beträffande kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med löneinkomst

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del,

1988/89 :SkU4

10. beträffande kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med rörelse- eller jordbruksinkomst

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 7 och 1988/ 89:Sk26 yrkande 6,

11. beträffande kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med förmögenhet i boende

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 5, 1988/89:Sk20 yrkande 3 och 1988/89:Sk22 yrkande 2 beslutar att förmögenhet upp till 400 000 kr. som nedlagts i boende inte skall läggas till grund för den särskilda höjning av avkastningen på förmögenhet som görs vid inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg,

12. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del och avslår motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 8 och 1988/89:Sk23 yrkande 6,

13. beträffande uttaget av preliminär B-skatt

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del och avslår motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 9 och 1988/89:Sk23 yrkande 7,

14. beträffande avgift på fyllnadsinbetalningar, m.m.

att riksdagen med avslag på 1988/89:Skl9 yrkande 10, 1988/89:Sk23 yrkande 8, 1988/89:Sk24 yrkande 4 och 1988/89:Sk25 yrkande 1 bifaller proposition 1988/89:46 i denna del,

15. beträffande ett räntesystern

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk25 yrkande 2,

16. beträffande kvarskatteavgift under 100 kr.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk23 yrkande 9,

17. beträffande 19 § kommunalskattelagen

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:46 i denna del beslutar den ändring i 19 § kommunalskattelagen som föreslås i propositionen,

18. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar de vid proposition 1988/89:46 fogade förslagen till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att 19 § utgår och att punkt 2 av anvisningarna till 50 § och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Anvisningar till 50 §

2. Vid bedömningen av pensionstillskott.

Regeringen eller angivna grunder.

Avdraget skall saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxerade Om skattskyldigs statligt taxerade

inkomst överstiger det högsta in- inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt föregående komstbeloppet enligt föregående

stycke, reduceras avdraget med be- stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande en procentsats lopp motsvarande 66 213 procent av

1988/89 :SkU4

31 Regeringens förslag

som beräknas pä följande sätt. Det högsta avdraget enligt föregående stycke divideras med skillnaden mellan 85 000 kronor och det högsta inkomstbelopp som avses i föregående stycke, allt beräknat med utgångspunkt frän en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Den uträknade kvoten multipliceras sedan med 100.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas med belopp motsvarande 10 procent av värdet av skattepliktig förmögenhet överstigande 100 000 kronor. Fastighet, som avses i 24 § 2 mom., samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skattskyldige, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar 1H0 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i den män skillnaden inte överstiger 250 000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25 000 kronor jämte den del av skillnaden som överstiger 250 000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

Här ovan föranleda det.

Vid beräkning i 52 § 1

Utskottets förslag

taxerad inkomst mellan det belopp vid vilket högsta extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheter större, med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följande inkomstskikt av 1,5 basenheters bredd och med 33 113 procent av taxerad inkomst därutöver.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas med belopp motsvarande 10 procent av värdet av skattepliktig förmögenhet överstigande 100 000 kronor. Fastighet, som avses i 24 § 2 mom., samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skattskyldige, skall inräknas i förmögenhetsvärdet endast till den del skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten överstiger 400 000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Värdet av andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall inräknas i förmögenhetsvärdet endast till den del skillnaden mellan värdet enligt 4 § tolfte stycket lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt och lånat kapital, som nedlagts i andelen, överstiger 400 000 kronor. Har den skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter eller andelar, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en av dessa och då i första hand för den som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

mom. sista stycket.

1988/89:SkU4

32 Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser i 19 § kommunalskattelagen skall dock tillämpas vid 1989 års taxering.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.

b) lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

c) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

d) lag om ändring i lagen (1988:889) om ändring i taxeringslagen

(1956:623),

e) lag om ändring i lagen (1988:883) om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension med den ändringen att 5 § och punkterna 1 och 3 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

5 §

Med årsinkomst jämte pensionstillskott.

Vid uppskattning av förmögen- Vid uppskattning av förmögen -

hetsavkastning skall denna höjas med tio procent av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och som bebos av den pensionsberättigade, tas upp till en fjärdedel av fastighetens taxeringsvärde. Detsamma skall gälla vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet, där den pensionsberättigade är bosatt.

hetsavkastning skall denna höjas med tio procent av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), tas upp till en fjärdedel av fastighetens taxeringsvärde, till den del detta överstiger 400 000 kronor. Detsamma skall gälla vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet. Värdet av andel i bostadsrättsförening, bostadsförening eller bostadsaktiebolag, tas upp till en fjärdedel av värdet enligt 4 § tolfte stycket lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, till den del detta överstiger 400 000 kronor. Har den pensionsberättigade eller hans make flera sådana fastigheter eller andelar, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en av dessa och då i första hand för den som utgör stadigvarande bostad för den berättigade.

1988/89:SkU4

3 Riksdagen 1988189. 6 sami. Nr4

Regeringens förslag Utskottets förslag

Värdet av av regeringen.

I fråga sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas tiotal kronor.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 5 § första stycket fjärde meningen den 1 juli 1989, och i övrigt den 1 januari 1990.

3. Den nya föreskriften i 5 § första stycket fjärde meningen tillämpas inte i fråga om hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg som avser tid före den 1 juli 1989.

Stockholm den 6 december 1988 På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Gerd Engman (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp) och Kjell Nordström (s).

Reservationer

1. Inkomstskatten för 1989, m.m. (mom. 1)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

För att de enskilda människorna själva skall få disponera en större del av sin inkomst och för att minska ekonomiska snedvridningar bör en genomgripande marginalskattereform genomföras fram till 1991. Utgångspunkten skall vara att det totala skattetrycket sänks. Målet bör vara att den helt övervägande delen av inkomsttagarna 1991 har en marginalskatt på högst 35 %, och högre marginalskatt än 50 % bör då inte förekomma.

Marginalskattereformen måste inledas redan 1989. Den rådande konjunktursituationen med brist på arbetskraft gör ett snabbt genomförande av reformen, som leder till ökat arbetsutbud, särskilt angeläget. Den statliga inkomstskatten bör därför 1989 tas ut enligt följande skala (ej underskottsavdrag).

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 5 § första stycket fjärde meningen och 5 § andra stycket den 1 juli

1989, och i övrigt den 1 januari

1990.

3. De nya föreskrifterna i 5 § första stycket fjärde meningen och 5 § andra stycket tillämpas inte i fråga om hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg som avser tid före den 1 juli 1989.

1988/89:SkU4

34 Skatteskala för 1989

1988/89:SkU4

Beskattningsbar inkomst

Skatteuttag

0- 74 200

4,5 % 16 % 30 % 40 %

74 200-148 400 148 400-201 400 201 400-

Skatteskalan har inflationskyddats mellan åren 1988 och 1989 genom att skiktgränserna räknats upp med 6 %. Sänkningen i det lägsta skiktet får samma effekt som en sänkning av kommunalskatten med 50 öre. Den har särskilt stor betydelse för deltidsarbetande, många småföretagare och jordbrukare samt inte minst för pensionärer.

Sänkningen bör i första hand göras i skalan för det s.k. tilläggsbeloppet. Härigenom undviks att den nuvarande avdragsbegränsningen skärps ytterligare. Om även de fortsatta skattesänkningarna görs på detta sätt avskaffas avdragsbegränsningen.

Genom att en kraftig skattesänkning genomförs måste, som finansutskottet framhåller i sitt yttrande, i rådande konjunkturläge finanspolitiken i 1989/90 års statsbudget ges en stram inriktning. Denna stramare finanspolitik bör åstadkommas genom att de offentliga utgifternas ökningstakt hålls lägre än ekonomins långsiktiga tillväxttakt. Härigenom sjunker skatternas andel av den svenska ekonomin och ökar de enskildas ekonomiska rörelsefrihet.

Förutsättningen för en varaktig skattereform är att inflationen inte tillåts höja skattetrycket. Endast vid fullgott inflationsskydd kommer skatteuttag och skattesatser att vara oförändrade vid oförändrad real nivå. Förändringar i det reala skattetrycket bör komma till stånd endast genom politiska beslut och inte som en konsekvens av inflationstakten. Ett fullt inflationsskydd bör därför återinföras.

Med det anförda avstyrks propositionen och tillstyrks motion Skl9 samt yrkandet i motion Sk23 om inflationsskydd i skatteskalorna.

dels vid mom. 1 hemställt:

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2 och 1988/89:Sk23 yrkande 2, med avslag på proposition 1988/89:46 i denna del och med anledning av motionerna 1988/89:Sk21 yrkandena 1-3, 1988/89:Sk23 yrkande 1, 1988/89:Sk24 yrkande 3 och 1988/89:Sk26 yrkandena 1 och 2

a) antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att 10 § 1 mom. erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse,

35 Regeringens förslag

Reservanternas förslag

1988/89:SkU4

10 §

1 mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7,5 basenheter:

5 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger 7,5 basenheter: grundbeloppet för 7,5 basenheter och 17 procent av återstoden.

Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter:

14 procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter:tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av återstoden.

1 mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7 basenheter:

4,5 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst

överstiger 7 men inte 14 basenheter: grundbeloppet för 7 basenheter och 16 procent av återstoden;

när beskattningsbar inkomst

överstiger 14 basenheter: grundbeloppet för 14 basenheter och 20 procent av återstoden. Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter:

10 procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter:tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 20 procent av återstoden.

b) antar följande Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

2 mom. Basenheten fastställes av regeringen varje är före utgången av september månad och utgör för varje taxeringsår ett belopp som motsvarar 10 000 kronor multiplicerat med årets jämförelsetal. Basenheten avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Jämförelsetalet för taxeringsåret är det tal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i augusti månad två år före taxeringsåret och augusti månad år 1987.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Vid den taxeringen är basenheten 10 600 kronor.

Nuvarande lydelse

10 §

2 mom. En basenhet är 10 000 kronor.

2. Inkomstskatten för 1989, m.m. (mom. 1)

1988/89:SkU4

Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har

dels anfört följande:

Det övergripande målet för svensk skattepolitik måste vara att få till stånd lägre skattesatser och en inflationsskyddad skatteskala. Avsaknaden av inflationsskydd i dagens skatteskala gör att marginalskatten varje år skärps för stora grupper skattskyldiga, som på grund av inflationens verkan kommer upp i i ett skikt med högre skattesats.

Regeringen föreslår inte något inflationsskydd i skatteskalan. Inte heller görs någon allmän justering av skiktgränserna med hänsyn till den väntade inflationsutvecklingen 1988-1989. Endast den lägsta skiktgränsen justeras med hänsyn till inflationen.

Genom att inte justera övriga skiktgränser låter regeringen inflationen höja marginalskatten för stora inkomstgrupper. Cirka 250 000 inkomsttagare med en taxerad inkomst strax under brytpunkten (150 000 kr. 1988) kommer vid en löneökning på 7 % att få sin marginalskatt höjd från 50 % till 61 %, inräknat den av regeringen föreslagna marginalskattesänkningen på 3 procentenheter. En liknande effekt uppkommer för 50 000 inkomsttagare med en taxerad inkomst strax under 200 000 kr.

Dessa konsekvenser av regeringens förslag torde göra det mycket svårt för arbetsmarknadens parter att på det sätt regeringen önskar ta-hänsyn till skatteförändringen vid avtalsförhandlingarna.

Regeringens förslag kan inte godtas. I stället bör de förslag som läggs fram i fp-motionen Sk23 genomföras. Ett automatiskt inflationsskydd bör således införas och marginalskatten sänkas med 4 procentenheter över skiktgränsen 74 200 kr. (efter uppräkning).

dels vid mom. 1 hemställt:

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk23 yrkandena 1 och 2, med anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2,1988/89:Sk21 yrkandena 1-3,1988/89:Sk24 yrkande 3 och 1988/89:Sk26 yrkandena 1 och 2 och med avslag på proposition 1988/89:46 i denna del

a) antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att 10 § 1 mom. erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse,

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

10 §

1 mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7,5 basenheter:

1 mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7 basenheter:

37 Regeringens förslag

Reservanternas förslag

1988/89:SkU4

5 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger 7,5 basenheter: grundbeloppet för 7,5 basenheter och 17 procent av återstoden.

5 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger 7 basenheter: grundbeloppet för 7 basenheter och 16 procent av återstoden.

b) antar följande

Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

2 mom. Basenheten fastställes av regeringen varje år före utgången av september månad och utgör för varje taxeringsår ett belopp som motsvarar 10 000 kronor multiplicerat med årets jämförelsetal. Basenheten avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Jämförelsetalet för taxeringsåret är det tal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i augusti månad två år före taxeringsåret och augusti månad år 1987.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Vid den taxeringen är basenheten 10 600 kronor.

3. Inkomstskatten för 1989, m.m. (mom. 1)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Vi har föreslagit att marginalskatterna bör sänkas med 3 procentenheter i alla skikt över 70 000 kr.

En isolerad sänkning av marginalskattesatserna, så som regeringen föreslår, innebär att höginkomsttagarna får stora skattesänkningar, medan låginkomsttagarna inte får några skattesänkningar alls. Härigenom skapas inflationsdrivande spänningar i ekonomin som tillsammmans med den bristande rättvisan i förslaget gör att lönerörelsen försvåras. Utformningen av inflationsskyddet i skatteskalan och andra långsiktiga huvudfrågor måste enligt vår mening lösas inom ramen för de sittande skatteutredningarna.

Skattepolitik och lönerörelse har inte kunnat samordnas under hösten

1988. Detta leder till att lönerörelsen nu riskerar att hamna på nivåer som

2 mom. En basenhet är 10 000 kronor.

inte är samhällsekonomiskt försvarbara. Samtidigt är det nödvändigt att vidta sådana åtgärder att låginkomsttagarna får bättre villkor. Deltidslöner står i relation till heltidslöner, vilket gör det nödvändigt att alla, både heltidsoch deltidsarbetande får del av en skattesänkning. Så som situationen nu utvecklats, är det nödvändigt att föreslå sådana fördelningspolitiskt motiverade åtgärder, som inte påverkar relationerna mellan olika löntagargrupper. Detta för att undvika nya kompensationskrav. Den fördelningspolitiska insatsen bör ske genom en skattereduktion. Skattereduktionen utformas så att den nuvarande grundavgiften om 100 kr. slopas och en särskild skattereduktion om 900 kr. införs. Detta kostar 6,5 miljarder kronor.

Förlaget innebär att inkomstskatten minskar med 1 000 kr. utöver regeringens förlag för alla som nu betalar så mycket eller mer i inkomstskatt. Detta innebär att, till skillnad från regeringens förslag, alla skattebetalare får en skattesänkning.

Skattereduktionen bör finansieras dels genom en ytterligare höjd oljeskatt med 300 kr. per m3 olja (3,6 miljarder kronor), genom en motsvarande höjd kolskatt (0,8 miljarder kronor), genom införandet av en uranskatt (2 miljarder kronor), samt genom lika beskattning av värme och el vid kondenskraftproduktion (1 miljard kronor).

Av det anförda framgår att c-motionen Sk26 bör bifallas.

dels vid mom. 1 hemställt:

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk26 yrkandena 1 och 2 och med anledning av proposition 1988/89:46 i denna del och motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2, 1988/89:Sk21 yrkandena 1-3, 1988/89:Sk23 yrkandena 1 och 2 och 1988/89:Sk24 yrkande 3

a) antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att i 10 § 1 mom. orden ”100 kronor samt” utgår.

b) antar följande

Förslag till Lag om särskild skattereduktion

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattereduktion enligt denna lag medges fysisk person som har varit bosatt eller vistats här i riket under någon del av inkomståret. Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

2 § Skattereduktionen uppgår till 900 kronor.

3 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag gäller 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Skattereduktion enligt denna lag skall tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.

c) som sin mening ger regeringen till känna vad som i reservationen anförs beträffande finansieringen av skattereduktion.

1988/89:SkU4

4. Inkomstskatten för 1989, m.m. (mom. 1)

1988/89:SkU4

Lars Bäckström (vpk) har

dels anfört följande:

Under 1980-talet har skatteskalorna lagts om i tre omgångar. Konsekvensen av detta har varit att höginkomsttagare gynnats. Detta gäller i synnerhet höginkomsttagare utan eller med små underskottsavdrag. Det finns dessutom tecken som tyder på att höginkomstttagarna kompenserat sig för avdragsbegränsningarna genom att sänka sina relativa underskottsavdrag. Någon motsvarande effekt kan inte noteras i normala inkomstlägen. Skatteomläggningarna förutsatte att höginkomsttagare skulle visa återhållsamhet med lönekrav. Någon större sådan återhållsamhet har dessa emellertid inte visat, och detta har förstärkt tendenserna till ökade inkomstklyftor.

Det är föga troligt att höginkomsttagarna verkligen håller igen sina lönekrav som en följd av den nu föreslagna marginalskattesänkningen. I stället kan det konstateras att skattelättnaderna för höginkomsttagare leder till att grupper med låg eller normal inkomst begär större löneökningar för att inte komma i en sämre situation gentemot höginkomsttagarna. Det måste därför anses som tveksamt om regeringens förslag ens uppfyller sin egen målsättning att skapa förutsättningar för lägre lönekrav. Framför allt så är regeringsförslaget inte acceptabelt ur fördelningssynpunkt.

I vpk-motionen föreslås en skattereduktion. Den uppgår som mest till 2 000 kr. och avtrappas vid inkomster över 180 000 kr. Några exempel på reduktionens effekt ges i följande tabell.

Inkomst

Skattereduktion

Marginalskatt

i kr. enl. vpk

vpk

nu

prop.

-65 000 kr

35 %

35 %

35 %

70 000 kr

1 000

35 %

35 %

35 %

80 000 kr

1 000

35 %

50 %

35 %

85 000 kr

2 000

50 %

50 %

47 %

150 000 kr

2 000

50 %

50 %

47 %

180 000 kr

2 000

64 %

64 %

61 %

225 000 kr

1 000

75 %

75 %

72 %

250 000 kr

75 %

75 %

72 %

300 000 kr

75 %

75 %

72 %

Skattereduktionen är positiv för låg- och normalinkomsttagare. Den påverkar inte underskottsavdragen för normalinkomsttagare som bor i egna hem och skapar ett utrymme för förbättrad realinkomst vid lägre löneökning. Vpk menar dock att åtgärder mot inflation främst bör sökas på andra områden än lönebildningens.

I vpk-motionen föreslås också att det lägsta gränsbeloppet i skatteskalan justeras upp med 5 000 kr. Även denna ändring bör göras.

Med det anförda tillstyrker jag motion Sk21.

dels vid mom. 1 hemställt:

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk21 yrkandena 1,2 och 3 och med avslag på motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2,1988/89:Sk23 yrkandena 1 och 2,1988/89:Sk24 yrkande 3 och 1988/89:Sk26 yrkandena 1 och 2

a) antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att i 10 § 1 mom. andra stycket siffran ”17” ersätts med siffran ”20”.

b) antar följande

Förslag till Lag om särskild skattereduktion Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattereduktion enligt denna lag medges fysisk person som har varit bosatt eller vistats här i riket under någon del av inkomståret. Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

2 § Skattereduktionen bestäms med hänsyn till den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och utgör:

när den taxerade inkomsten inte överstiger 65 000 kr:

500 kronor;

när den taxerade inkomsten överstiger 65 000 kronor men inte 85 000 kronor:

500 kronor plus tre fyrtiondedelar av den del av den taxerade inkomsten som överstiger 65 000 kronor;

när den taxerade inkomsten överstiger 85 000 kronor men inte 180 000 kronor:

2 000 kronor;

när den taxerade inkomsten överstiger 180 000 kronor:

2 000 kronor minus en sextiondedel av den del av den taxerade inkomsten som överstiger 180 000 kronor.

3 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag gäller 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Skattereduktion enligt denna lag skall tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.

5. Inkomstskatten för 1989, m.m. (mom. 1)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Skillnaderna i ekonomisk standard mellan människor i vårt land är fortfarande stora. Varje reform på skatteområdet bör därför ha som målsättning att fördela resurserna på ett rättvist sätt. En skattesänkning som väsentligen kommer höginkomsttagarna till del bör helt avvisas. Därför skall skatteskalorna för inkomster över 85 000 kr. vara oförändrade.

Jag till styrker mp-motionen Sk24.

1988/89 :SkU4

dels vid morn. 1 hemställt:

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk24 yrkande 3, med anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2, 1988/89:Sk21 yrkandena 1-3, 1988/89:Sk23 yrkandena 1 och 2, och 1988/89:Sk26 yrkandena 1 och 2 och med avslag på proposition 1988/89:46 i denna del beslutar ge regeringen till känna att skatteskalorna för inkomster över 85 000 kr. skall vara oförändrade.

6. Skattepolitikens inriktning (mom. 2)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Skattepolitikens inriktning bör vara att ge enskilda människor möjlighet att själva disponera över en större del av sina inkomster. Härigenom minskar deras beroende av den offentliga sektorn och ökar deras möjlighet att förbättra sin situation genom egna insatser. En sådan skattepolitik är också ett medel för att uppnå ekonomisk tillväxt, låg inflationstakt och arbete åt alla som vill arbeta. Alla tjänar på att dessa mål uppnås, främst de med låga inkomster och i små ekonomiska omständigheter.

En genomgripande marginalskattereform måste genomföras så snabbt som möjligt. Målet bör vara att helt slopa den statliga inkomstskatten, utom vid höga inkomster. Detta innebär att de allra flesta inkomsttagarna får en marginalskatt på cirka 30 %.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels vid mom. 2 hemställt:

2. beträffande skattepolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Skl9 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1988/89:Sk24 yrkande 1 och 1988/89:Sk26 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som i reservationen anförs beträffande en genomgripande skattereform.

7. Skattepolitikens inriktning (mom. 2)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Enligt vår mening måste skattepolitiken utformas som ett offensivt medel att nå centrala ekonomisk-politiska mål. Skatterna skall stimulera arbete, hushållning och en god miljö. Därför skall skatten på arbete minska, skatten på ändliga naturresurser öka och avgifter på miljöstörande verksamhet införas. Hushållssparande skall stimuleras. Skatterna får inte bidra till kompensationstänkande i andra delar av ekonomin. Därför måste de nödvändiga marginalskattesänkningarna kombineras med en fördelningspolitisk linje som vinner allmän respekt. Först då kan skattepolitiken medverka till en stabil kostnadsutveckling i Sverige.

Skatterna skall skapa goda förutsättningar för den grundläggande samhällsservicen och rättvisa villkor för människorna i landets olika delar.

1988/89:SkU4

42 Därför måste också den kommunala skatteutjämningen förstärkas.

Skattepolitiken skall utformas så att den ger långsiktigt stabila och förutsebara villkor. Därför är det angeläget dels att nå breda majoriteter för de skattepolitiska lösningarna, dels att konsekvent genomföra ett långsiktigt program. De nu sittande skatteutredningarna bör arbeta med detta syfte.

En viktig målsättning är att för 1990 och 1991 genomföra skatteomläggningar med ungefär samma inriktning som den vi förordar för 1989. Det innebär fortsatta marginalskattesänkningar kombinerade med fördelningspolitiska skatteåtgärder. De fördelningspolitiska insatserna för 1990 och 1991 bör enligt vår mening vara bl.a. kraftigt förstärkt kommunal skatteutjämning och differentiering av momsen i form av sänkt skatt på vardagsmat. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels vid mom. 2 hemställt:

1. beträffande skattepolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk26 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 1 och 1988/89:Sk24 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som i reservationen anförs om inriktning och målsättning för det fortsatta reformarbetet.

8. Skattepolitikens inriktning (mom. 2)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

En reform av stort värde både ur fördelningssynpunkt och ur administrativ synpunkt vore att höja grundavdraget väsentligt och samtidigt låta det ersätta en serie smärre avdrag som nu komplicerar arbetet såväl för den som upprättar sin självdeklaration som för skattemyndigheten.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels vid mom. 2 hemställt:

1. beträffande skattepolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk24 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 1 och 1988/89:Sk26 yrkande 3 beslutar ge regeringen till känna att den mest angelägna reformen på skatteområdet är en väsentlig höjning av grundavdraget.

9. Enhetlig avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer (mom. 3)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Torsten Karlsson, Anita Johansson, Bruno Poromaa, Gerd Engman, Sverre Palm och Kjell Nordström (alla s) har

dels anfört följande:

En ensamstående folkpensionärs extra avdrag är 1988 helt avtrappat först vid en statligt taxerad inkomst på 85 400 kr. En folkpensionär med en inkomst på 85 000 kr. är således skattebefriad för en del av sin inkomst. Någon motsvarande skattebefrielse gäller inte för övriga skattskyldiga.

1988/89:SkU4

43 Den 1 januari 1989 höjs pensionerna kraftigt. Härigenom kommer den högsta nivån med skattebefrielse att skjutas upp ytterligare. Med ett antaget basbelopp på 27 900 kr. kommer pensionärer med en statligt taxerad inkomst på upp till 97 400 kr. att få del av skattebefrielsen. För en förvärvsarbetande som har en inkomst på denna nivå måste det framstå som stötande att en folkpensionär med lika hög inkomst är delvis skattebefriad. Vid kommande pensionshöjningar kommer nivån att stiga ytterligare.

En följd av att skattebefrielsen på detta sätt fortgår upp i en relativt hög nivå är att avtrappningen av det extra avdraget alltjämt fortgår upp till den nivå där marginalskattesatsen är 50 % (47 % enligt propositionens förslag till skatteskalor för 1989). Härvid kommer den sammantagna marginaleffekten, som framgår av redovisningen i propositionen, under vissa förutsättningar att överstiga 100 %.

Det är mot den angivna bakgrunden som förslaget om en enhetlig avtrappning av folkpensionärernas extra avdrag skall ses. Genom förslaget undviks att skattebefrielsen i framtiden fortgår upp i nivåer där övriga skattskyldiga måste börja reagera och elimineras den orimliga marginaleffekt som uppträder när avtrappningen sammanfaller med det högre marginalskatteuttaget i skalan förgrundbelopp. Om förslaget inte genomförs kommer de angivna problemen att kvarstå och förvärras.

En följd av förslaget är att folkpensionärer i vissa inkomstnivåer drabbas av en viss skatteskärpning. Genom att förslaget kombineras med andra åtgärder som innebär förbättringar för folkpensionärerna och genomförs samtidigt som den kraftiga höjningen av pensionerna den 1 januari 1989 torde, som framgår av finansutskottets yttrande, inte någon pensionär få det sämre.

Med det anförda tillstyrks propositionen och avstyrks motionerna.

dels vid mom. 3 hemställt:

3. beträffande enhetlig avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer att

riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del och avslår motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 3, 1988/89:Sk20 yrkande 4, 1988/ 89:Sk23 yrkande 3 och 1988/89:Sk26 yrkande 5.

10. Slopad avtrappning av extra avdrag för folkpensionär (mom. 4)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

I propositionen föreslår regeringen bl.a. att kommunalt bostadstillägg till folkpensionär inte skall avtrappas till följd av inkomst av tjänst. Det innebär att marginaleffekterna på inkomster av förvärvsarbete minskar med drygt 30 procentenheter från nivåer på i dag drygt 90 %. Syftet med förslaget är att möjliggöra för fler pensionärer att fortsätta att arbeta även efter pensionsåldern.

Med återstående marginaleffekter på 60-65 % kommer intresset för förvärvsarbete efter pensionsåldern ändå att vara förhållandevis litet. För att

1988/89:SkU4

erhålla mer påtagliga stimulanser för pensionärer att förvärvsarbeta bör marginaleffekten inte överstiga den som gäller för andra inkomsttagare. Detta mål uppnås om det extra avdraget inte avtrappas för inkomst av förvärvsarbete. Regeringen bör därför snarast lägga förslag i denna riktning. Eventuellt kan vissa beloppsmässiga gränser övervägas.

dels vid mom. 4 hemställt:

4. beträffande slopad avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:Skl9 yrkande 6 hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna för extra avdrag för pensionärer vad avser inkomst av förvärvsarbete i enlighet med vad som anförs i reservationen.

11. Förvärvsavdrag för folkpensionärer (moni. 5)

Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har

dels anfört följande:

Regeringens förslag att förvärvsinkomst inte skall reducera kommunalt bostadstillägg bör kombineras med ett särskilt förvärvsavdrag för pensionärer på 10 000 kr. så att även de pensionärer som inte har kommunalt bostadstillägg får en stimulans till förvärvsarbete.

Riksdagen bör därför, som yrkas i fp-motionen sk23, hos regeringen begära förslag om ett särskilt förvärvsavdrag för folkpensionärer i enlighet med det anförda.

dels vid mom. 5 hemställt:

5. beträffande förvärvsavdrag för folkpensionärer

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sk23 yrkande 5 och med anledning av motion 1988/89:Sk20 yrkande 1 hos regeringen begär förslag om ett särskilt förvärvsavdrag för pensionärer i enlighet med vad som anförs i reservationen.

12. Förvärvsavdrag för folkpensionärer (mom. 5)

Lars Bäckström (vpk) har

dels anfört följande:

Problemet med de höga marginaleffekterna vid inkomst av tjänst borde kunna motverkas med en metod som påminner om den s.k. ”kottmetoden”, dvs. att införa en skattefri zon för pensionärernas inkomster upp till 10 000 kr. Detta ”tjänsteavdrag” löser inte alla problem, men kan fungera under en övergångsperiod i avvaktan på en total reformering av skattesystemet. Ett tjänsteavdrag för pensionärer skulle också medverka till att vissa pensionärer kunde öka sin verksamhet på arbetsmarknaden.

dels vid mom. 5 hemställt:

5. beträffande förvärvsavdrag för folkpensionärer att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk20 yrkande 1 och med anledning av motion 1988/89:Sk23 yrkande 5 antar följande

1988/89:SkU4

45 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att i 46 § kommunalskattelagen (1928:370) skall införas ett nytt moment, 3, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

3 mom. Skattskyldig som uppbär folkpension i form av ålderspension är berättigad till tjänsteavdrag med 10 000 kr., dock högst med ett belopp som motsvarar den skattskyldiges intäkt av tjänst, som avses i 32 § 1 mom. a).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.

13. Höjd folkpension (mom. 6)

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Idag är marginaleffekterna för personer med låg pension orimliga. För att eliminera de negativa effekterna är det nödvändigt att avsevärt höja grundpensionen så att även folkpensionärer kan betala skatt enligt den normala skatteskalan och ändå ha en skälig levnadsstandard.

De problemställningar som uppkommer berör både inkomstskatteutredningen och pensionsberedningen. Dessa utredningar bör därför vid sitt arbete beakta vad som anförts.

dels vid mom. 6 hemställt:

6. beträffande höjd folkpension att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sk26 yrkande 4 och 1988/89:Sk24 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad som i reservationen anförs om behovet av en avsevärt höjd grundpension.

14. Kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med rörelse- eller jordbruksinkomst (mom. 10)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Propositionens förslag, att inte längre räkna effekterna av en extrainkomst vid beräkningen av kommunalt bostadstillägg, är ett steg i rätt riktning. Genom denna åtgärd blir kommunalt bostadstillägg en generell del i ett grundtrygghetssystem. Går man vidare på denna väg och samordnar de olika förmånssystemen för pensionärer skapas ett mera heltäckande grundtrygghetssystem. Detta tillhör det område som bör prövas inom ramen för pensionsberedningens arbete.

1988/89: SkU4

46 Förslaget att extra arbetsinkomst inte skall påverka kommunalt bostadstillägg syftar till att möjliggöra för pensionärer att göra insatser i arbetslivet. Vi tillstyrker detta förslag, men anser att det bör utvidgas till att gälla även inkomster av jordbruk eller rörelse. Även pensionärer som är småföretagare bör stimuleras att i viss utsträckning fortsätta sin verksamhet efter uppnådd pensionsålder. Många pensionärer önskar ta itu med nya uppgifter, t.ex. av servicekaraktär, eller fortsätta en yrkesbana i egen regi. Deras roll blir egenföretagarens i skattesammanhang.

Vi tillstyrker motionerna Skl9 och Sk26.

dels vid mom. 10 hemställt:

10. beträffande kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med rörelse- eller jordbruksinkomst

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 7 och 1988/89:Sk26 yrkande 6 beslutar att efter 5 § första stycket fjärde meningen i förslaget till lag om ändring i lagen (1988:883) om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension infoga meningen ”Inte heller skall för sådan folkpensionär som inkomst räknas inkomst av rörelse eller jorbruksfastighet, om den pensionsberättigade varit verksam i förvärvskällan i mer än ringa omfattning.”.

15. Avdrag för ökade levnadskostnader (mom. 12)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Britta Bjelle (fp) har

dels anfört följande:

De skäl som ansetts motivera en utvidgning av den s.k. tvåårsregeln i fråga om skattskyldiga vilka arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen kan med fog göras gällande också i fråga om andra yrkeskategorier. För att tillgodose kravet på rättvisa och likfomighet bör därför utvidgningen av tvåårsregeln gälla utan begränsning till vissa yrkeskategorier.

dels vid mom. 12 hemställt:

12. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 8 och 1988/89:Sk23 yrkande 6 och med anledning av proposition 1988/89:46 i denna del beslutar att i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 33 § i förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) orden ”vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen” skall utgå,

16. Uttaget av preliminär B-skatt (mom. 13)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

De nuvarande reglerna om B-skatteuttag bidrar till att försämra likviditeten för främst små och medelstora företag särskilt under tider med sänkt inflationstakt.

1988/89:SkU4

47 Vi noterar att regeringen i viss mån tagit intryck av de invändningar som rests bl.a. från moderat sida mot beslutet att debitera preliminär B-skatt med 120 %. Vi vidhåller emellertid vår tidigare ståndpunkt, som innebär att preliminär B-skatt, om preliminär självdeklaration inte avlämnats, skall motsvara den slutliga skatten för föregående inkomstår.

dels vid mom. 13 hemställt:

13. beträffande uttaget av preliminär B-skatt att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Skl9 yrkande 9 och med anledning av proposition 1988/89:46 i denna del och motion 1988/ 89:Sk23 yrkande 7 beslutar att 13 § 1 mom. första till tredje stycket i förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ersätts med meningen ”Preliminär B-skatt skall tas ut med ett belopp som motsvarar den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret försåvitt den preliminära B-skatten inte skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller särskilda skäl föreligger.”.

17. Uttaget av preliminär B-skatt (mom. 13)

Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har

dels anfört följande:

Riksskatteverket har nu undersökt hur väl ett uttag på 120 % skapar en överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Med hänsyn till denna kartläggning av de faktiska förhållandena föreslår riksskatteverket att uttaget av preliminär B-skatt begränsas till 110 % för fysiska personer och dödsbon. För juridiska personer utom dödsbon anser riksskattevkerket att uttaget även fortsättningsvis bör vara 120 %.

Regeringen håller emellertid fast vid ett uttag av preliminär B-skatt på 120 % även för fysiska personer och dödsbon som huvudregel och den enda förändring som föreslås är en ganska krånglig komplettering av denna schablonregel för att undvika för stort överuttag.

I fråga om fysiska personer och dödsbon är riksskatteverkets förslag väl avvägt. Preliminär B-skatt bör alltså tas ut med 110 % för fysiska personer och dödsbon. I motsats till riksskatteverket anser vi att detsamma bör gälla för juridiska personer. Det prognosticerade underuttaget torde hänga samman med att många juridiska personer gör preliminär deklaration och därför inte i praktiken taxeras enligt schablonen 120 %. Om schablonen i stället sätts till 110 % kan därför faktiskt en bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt uppnås.

Med det anförda tillstyrker vi motion Sk23.

dels vid mom. 13 hemställt:

13. beträffande uttaget av preliminär B-skatt att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk23 yrkande 7 och med anledning av proposition 1988/89:46 i denna del och motion 1988/ 89:Skl9 yrkande 9 beslutar att 13 § 1 mom. första till tredje stycket i förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ersätts med meningen ”Preliminär B-skatt skall tas ut med ett belopp som

1988/89 :SkU4

motsvarar 110 % av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret försåvitt den preliminära B-skatten inte skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller särskilda skäl föreligger.”.

18. Avgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. (mom. 14)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Britta Bjelle (fp) har

dels anfört följande:

Regeringens förslag innebär i realiteten en skatteskärpning för framför allt de inkomsttagare - löntagare eller företagare - för vilka det är svårt eller omöjligt att överblicka sin ekonomiska situation och därmed skatteuttaget vid deklarationstidpunkten. Med dagens krångliga skattesystem är detta en för stor börda att lägga på den skattskyldige. Det är därför orimligt att kvarskatteavgift tas ut innan skyldighet att avlämna deklaration föreligger.

dels vid mom. 14 hemställt:

14. beträffande avgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 10, 1988/89:Sk23 yrkande 8 och 1988/89:Sk25 yrkande 1 avslår proposition 1988/89:46 i denna del och motion 1988/89:24 yrkande 4.

19. Avgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. (mom. 14)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Vi hälsar med tillfredsställelse de nya reglerna, som bekämpar metoder varigenom vissa näringsidkare kan erhålla räntefria lån från staten genom att betala in för låg preliminär skatt. Vi menar dock att man bör följa riksskatteverkets förslag om en avgiftsfri marginal om 10 000 kr. snarare än propositionens 20 000 kr. Om en näringsidkare har svårt att med den noggrannheten förutse fjolårets vinst före den 18 januari händer ju endast det att han får en tvåprocentig avgift på det belopp han betalar före den 30 april, en ganska rimlig räntefot för det lån han i verkligheten haft.

dels vid mom. 14 hemställt:

14. beträffande avgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sk24 yrkande 4, med anledning av proposition 1988/89:46 i denna del och med avslag på motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 10, 1988/89:Sk23 yrkande 8 och 1988/89: Sk25 yrkande 1 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) med den ändringen att i 27 § 3 mom. andra stycket och i 4 mom. första stycket siffran ”20 000” ersätts med siffran ”10 000”.

1988/89 :SkU4

4 Riksdagen 1988/89. 6 sami. Nr 4

20. Ett räntesystem (mom. 15)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Reglerna om kvarskatteavgift är nödvändiga för att åstadkomma en koncentration av fyllnadsinbetalningarna till tiden efter deklarationstillfället. Som anförts i motion Sk25 är de emellertid otillfredställande stela och kan ge orimliga effekter. Ett företag som betalar 500 000 kr. den 12 maj i stället för den 30 april påförs en kvarskatteavgift om 50 000 kr., vilket motsvarar en ränta som överstiger 600 %. Detta kan inte anses överensstämma med den allmänna rättsuppfattningen. Enligt utskottet bör regeringen snarast utreda och lägga fram förslag om ändrade regler som överensstämmer med allmänt accepterade och gällande normer för förseningsavgift och förseningsränta.

dels vid mom. 15 hemställt:

15. beträffande ett räntesystem

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk25 yrkande 2 begär förslag om ändrade regler för kvarskatteavgift i enlighet med vad som i reservationen anförs.

21. Kvarskatteavgift under 100 kr (mom. 16)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Britta Bjelle (fp) har

dels anfört följande:

Riksskatteverket har föreslagit att den lägsta kvarskatteavgiften skall höjas från 50 till 100 kr. Regeringen avvisar detta förslag med en kortfattad skrivning att det inte skulle skapa några nämnvärda administrativa fördelar eller andra förenklingar.

Vi anser för vår del att riksskatteverket är bättre ägnat att göra dessa bedömningar och föreslår alltså att kvarskatteavgift som understiger 100 kr. inte skall påföras.

dels vid mom. 16 hemställt:

16. beträffande kvarskatteavgift under 100 kr.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk23 yrkande 9 beslutar att i 27 § 3 mom. andra stycket förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ordet ”femtio” skall bytas ut mot orden ”ett hundra”.

Särskilda yttranden

1. Skattepolitikens inriktning (mom. 2)

Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anför:

Sverige har under de senaste decennierna distanserats av åtskilliga andra industriländer och har under många år haft en mycket svag tillväxt. En av de viktigaste orsakerna till denna utveckling är det svenska skattesystemet och då särskilt de stora s.k. skattekilarna, dvs. förhållandet mellan den ersättning en uppdragsgivare måste betala för en extra arbetsinsats och den del av

1988/89:SkU4

ersättningen som uppdragstagaren får behålla för egen del. Om inte 1988/89:SkU4 skattesystemet reformeras så att skattekilarna minskas har Sverige små möjligheter att öka tillväxttakten. En sänkning av marginalskatterna måste därför genomföras.

Skattepolitiken bör följa de riktlinjer som fastställts på folkpartiets landsmöte 1987 och som lagts fram i två partimotioner, Sk432 och Sk445, under den allmänna motionstiden våren 1988 (behandlade i SkU 1987/

88:25).

Målet för skattepolitiken bör således vara en kraftig sänkning av marginalskatterna. Taket bör sättas till 50 %. Alla inkomsttagare bör således alltid få behålla minst hälften av en extrainkomst eller en inkomstökning.

Vidare bör skatteskalan inflationsskyddas i syfte att förhindra att inflationen automatiskt skärper skatteuttaget.

Det svenska skattesystemet missgynnar sparande och gynnar skuldsättning. Bl.a. för att komma till rätta med detta bör de nuvarande inkomstslagen kapital, annan schablontaxerad fastighet (egnahem) och tillfällig förvärvsverksamhet slås samman till ett inkomstslag. För detta bör skattesatsen vara densamma som den marginalskattesats som gäller för flertalet heltidsarbetande. Härigenom uppnås att sparande stimuleras, och att underskottsavdragen begränsas varvid det blir mindre lönsamt att låna.

Folkpartiet återkommer under den allmänna motionstiden med yrkanden om skattepolitikens allmänna inriktning.

2. Folkpensionärer med förmögenhet (mom. 7,8 och 11)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp) och Rolf Kenneryd (c) anför:

Nuvarande regler har fått till följd att folkpensionärer med låg eller ingen ATP och som dessutom har vissa besparingar drabbas av en kraftig marginalskatteeffekt på bl.a. ränteinkomster. Detta blir resultatet därför att folkpensionärernas extra avdrag och det kommunala bostadstillägget reduceras med hänsyn till både ökande inkomst och förmögenhet. Som framgår av det exempel som redovisas i propositionen kan marginalskatten på en ränteinkomst för en pensionär med låg pension vida överstiga 100 %.

Vi anser att förmögenhetsprövningen bör avskaffas helt och har också i detta ärende framställt yrkanden härom. Inför möjligheten att utöver regeringens förslag få till stånd ytterligare en minskning av förmögenhetsprövningens skadeverkningar har vi valt att nu begränsa vårt yrkande till att avse förmögenhet nedlagd i boende, trots att det är förenat med problem att på detta sätt göra skillnad mellan tillgångar av olika slag.

Vi anser således alltjämt att förmögenhetsprövningen bör avskaffas och kommer under den allmänna motionstiden att framställa de yrkanden som är påkallade.

51 Finansutskottets yttrande 1988/89:FiUly

Inkomstskatten för år 1989, extra avdrag för folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. (prop. 1988/89:46)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 8 november 1988 beslutat bereda finansutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:46 om inkomstskatten för år 1989, extra avdrag för folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. jämte motionerna 1988/89:Skl9-Sk26.

Frågor inom finansutskottets ansvarsområde

Finansutskottet tar i detta yttrande upp några av de samhällsekonomiska utgångspunkterna och effekterna av förslagen till inkomstskatter för år 1989, folkpensionärernas extra avdrag, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar. Utskottet gör också vissa beräkningar av de statsfinansiella effekterna av förslagen i propositionen och i motionerna.

Samhällsekonomisk bakgrund

Den svenska ekonomin har utvecklats betydligt starkare än vad som kunde förutses i våras. I finansplanen beräknades den samlade produktionstillväxten i Sverige, BNP, öka med 1,7 % år 1988. I den reviderade finansplanen justerades prognosen upp till 2,2 % och enligt den bedömning som konjunkturinstitutet gjorde i sin oktoberrapport beräknas ökningen bli 2,8 %.

Orsaken till att tillväxten blivit betydligt starkare än väntat beror främst på utvecklingen av den internationella konjunkturen. BNP-tillväxten i OECDområdet beräknas bli ca 4 % mellan 1987 och 1988. Uppsvinget i konjunkturen har lett till en kraftig expansion av världshandeln. Den ökar med ca 8 % och har förstärkts av efterfrågans inriktning på investeringsvaror. En viss utjämning tycks ha skett av obalanserna mellan de tre stora industriländerna framför allt räknat i reala termer och genom att underskottet i USA:s handels- och bytesbalans minskat oväntat snabbt under första halvåret i år. I Västtyskland tenderar dock överskottet snarast att öka återigen. Trots att efterfrågan vuxit kraftigt har löneökningstakten hittills endast accelererat måttligt även i de länder där kapacitetsutnyttjandet är högst som t.ex. i USA. Även ökningen av konsumentpriserna har varit måttlig. För år 1988 beräknas ökningstakten inom OECD-området bli ca 3 3/4 % och för år 1989 förutses enligt konjunkturinstitutet en uppgång på ca 4 1/4%.

För Sveriges del har den reala utrikesbalansen trots den gynnsamma internationella konjunkturen fortsatt att försämras första halvåret i år. Tillväxten i BNP har varit för svag i förhållande till ökningen av den inhemska efterfrågan. Trots en kraftig sysselsättningsökning, som bidragit till att pressa ned arbetslösheten ytterligare, har tillgången på produktionsresurser utgjort en påtaglig restriktion för tillväxten under år 1988. Det finns därför en påtaglig risk att efterfrågan dels i högre grad riktas mot utlandet och bidrar till att försämra bytesbalansen, dels driver upp priserna.

Den totala inhemska efterfrågan väntas öka med 3,5 % år 1988 att jämföra med en produktionstillväxt på 2,8 %. Det innebär att importen väntas öka med drygt 5,5 %. Produktivitetstillväxten antas bli fortsatt svag och sysselsättningsökningen räknat i antal arbetstimmar beräknas uppgå till 2 % under år 1988. För år 1989 torde ökningen till följd av utbudsbegränsningar enligt konjunkturinstitutets bedömning inte kunna bli mer än hälften så stor.

Under år 1988 förutses lönenivån stiga med 7,5 %. Den ligger dock betydligt över genomsnittet för våra största konkurrentländer. Samtidigt är som nämnts produktivitetstillväxten låg. Det innebär att lönekostnadsutvecklingen blir hög och därmed ett hot mot näringslivets konkurrensförmåga.

Det saknas i dagsläget underlag för prognoser över löneutvecklingen år

1989. I konjunkturinstitutets höstrapport och i proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. görs en schablonmässig framskrivning av löneökningarna med 7 %. Konsumentpriserna beräknas under denna förutsättning stiga med knappt 6 %. I propositionen understryks dock att denna utveckling, om den realiseras, inte är förenlig med den ekonomiska politikens långsiktiga mål. Politiken måste därför ges en sådan inriktning att inflationstendenser i all möjlig utsträckning hålls tillbaka.

Den privata konsumtionen beräknas i år och nästa år öka väsentligt långsammare än under de närmast föregående åren. De senaste årens nedgång av sparkvoten skulle därmed avstanna, men hushållssparande! blir alltjämt negativt.

Den mest angelägna uppgiften för den ekonomiska politiken för närvarande är att begränsa inflationen. Pris- och löneökningarna är högre i Sverige än i våra konkurrentländer. Sparandet är för lågt och det finns tendenser till överhettning på arbetsmarknaden. Det framstår därför som särskilt angeläget att åtgärder vidtas som kan bidra till att öka arbetskraftsutbudet, ta bort flaskhalsar i ekonomin, förbättra rörligheten samt att dämpa kostnadsutvecklingen. Genom att förändra skattesystemet kan sparande och arbetsutbud stimuleras och rörligheten på arbetsmarknaden ökas.

Utskottet kommer att i ett särskilt betänkande 1988/89:FiU10 behandla de åtgärder som bör vidtas samtidigt med dem på skatteområdet för att stimulera utbudssidan i ekonomin.

Inkomstskatten för år 1989

I propositionen föreslås en justering av inkomstskatteskalan som innebär att skatteuttaget sänks med 3 procentenheter i alla inkomstintervall, utom det första där den statliga skatten utgår med 5 %. Det första intervallets övre gräns föreslås däremot bli höjt från 70 000 kr. till 75 000 kr. Det innebär att i

1988/89:SkU4

Bilaga 1

det utvidgade skiktet sänks skatteuttaget från 20 % till 5 %. Sänkningarna av skattesatserna ger en skattesänkning i inkomstskikten över 100 000 kr. på mellan 3,4 % och 4,6 %. Med hjälp av tabell 2 i propositionen kan beräknas att vid antaganden om genomsnittliga underskottsavdrag, en löneökning på 7 % och en genomsnittlig prisökning på 6 % - vilket motsvarar antagandena i proposition 1988/89:46 - får inkomsttagarna i intervallet 70 000-300 000 kr. en real inkomstökning efter skatt på upp till 1,5 % till följd av skattesänkningen. Av tabellen framgår också som ett beräkningsalternativ att om löneoch prisökningen skulle bli lägre, t.ex. 4 resp. 3 %, så får dels flera inkomsttagare del av realinkomstökningen, dvs. även de med inkomster under 70 000 kr., dels blir det reala utfallet för samtliga större - över 2 % i intervallet 130 000-150 000 kr.

Det statliga inkomstbortfallet i budgeten beräknar utskottet till 3,1 miljarder kronor för breddningen av det första inkomstintervallet och till 6,6 miljarder kronor för övriga justeringar i inkomstskatteskalan.

I motion Skl9 (m) anförs dels att inkomstskatteskalan bör inflationsjusteras, vilket innebär att basenheten räknas upp med 6 %, dels att vissa justeringar bör göras i hela inkomstskatteskalan som innebär större sänkningar av skattesatsen än vad regeringen föreslår främst i de högsta inkomstskikten. Tekniskt sett görs sänkningarna i skalan för det s.k. tilläggsbeloppet. Därigenom påverkas inte värdet av underskottsavdragen. Motionärernas förslag innebär att skatten sänks även i det första inkomstintervallet. En inkomsttagare med 70 000 kr. i beskattningsbar inkomst får en sänkning med 350 kr. medan en med 300 000 kr. får ca 12 800 kr. i lägre skatt.

I motion Sk 19 (m) sägs vidare att studier som gjorts visar att en sänkning av marginaleffekterna i skatte- och bidragssystemet kan beräknas ha en mycket positiv effekt på utbudet av arbetskraft och därmed den ekonomiska tillväxten. Den högre ekonomiska tillväxten leder till större statsinkomster. Resultatet av de studier som gjorts visar att en sänkning av den storleksordning som motionärerna förordar för år 1989 t.o.m. kan komma att ge överskott för statskassan. Det kan emellertid ta tid innan dessa effekter slår igenom fullt ut. Därför kan sänkningarna av marginalskatter mötas med vissa besparingar. Motionärerna avser att återkomma med förslag till sådana åtgärder i januari vid behandlingen av budgetpropositionen.

I motion Sk23 (fp) föreslås dels att inkomstskatteskalan inflationsjusteras, dels att skattesatsen i intervallen över 7 basenheter sänks med 4 procentenheter. Skattesänkningen i kronor räknat blir därmed för inkomsttagare med 100 000 kr., 200 000 kr. resp. 300 000 kr. i årsinkomst ca 1 100 kr., 6 300 kr. resp. 11 600 kr. Motionärerna hänvisar till motiveringen i den med anledning av proposition 1988/89:47 väckta motionen Fill (fp). I denna sägs att effekterna på den inhemska efterfrågan av dessa och andra förslag som motionärerna för fram sammantaget innebär en viss dämpning. Den påspädning av efterfrågan som sänkningen av inkomstskatten innebär uppvägs nämligen, enligt motionärerna, av den redan beslutade höjningen av oljeskatten och av de av motionärerna föreslagna sparfrämjande åtgärderna samt av motionärernas förslag om reducerade bostadssubventioner. Motionärerna för också fram ett förslag om ett förvärvsavdrag för pensionärer som

1988/89:SkU4

Bilaga 1

förutses få omedelbara effekter på arbetsutbudet.

I motion Sk26 (c) accepteras regeringens förslag till justering av inkomstskatten men, säger motionärerna, en isolerad sänkning av marginalskatterna, så som föreslås i propositionen, innebär att höginkomsttagarna får de största skattesänkningarna medan låginkomsttagare, deltidsarbetande och många småföretagare inte får någon sänkning alls. Detta skapar inflationsdrivande spänningar i ekonomin. Lönerörelsen försvåras såväl av inflationshotet som av den bristande rättvisan. Det är därför enligt motionärerna nödvändigt att även låginkomsttagarna får bättre villkor. Motionärerna föreslår därför att en särskild skattereduktion om 1 000 kr. lika för alla skattebetalare införs. Kostnaden härför bör enligt motionärerna finansieras genom höjd oljeskatt, höjd kolskatt, genom införandet av en uranskatt samt genom lika beskattning av värme och el vid kondenskraftproduktion.

Genom åtgärderna åstadkoms enligt motionärerna en viss finanspolitisk åtstramning i förhållande till regeringens förslag. Behovet att finansiera marginalskattesänkningen måste slutligt bedömas när man kan se vilka konkreta effekter som uppstår av bl.a. skatteomläggningen. Om t.ex. löner och priser fortsätter att stiga snabbare än i omvärlden kan en ytterligare finansiering av skattereformen bli nödvändig, sägs det i motion Sk26 (c).

I motion Sk20 (vpk) accepteras propositionens förslag till breddning av det första intervallet i inkomstskatteskalan till 75 000 kr. Övriga justeringar av inkomstskatteskalan avvisas av fördelningspolitiska skäl. Motionärerna delar inte uppfattningen att sänkta marginalskatter skulle verka återhållande på löneökningarna. Det är inte troligt att höginkomsttagarna accepterar låga löneökningar. Därmed kan omfattande marginalskattesänkningar leda till kompensatoriska löneökningskrav och därmed motverkar åtgärden sina syften. Motionärerna föreslår i stället att en skattereduktion införs som är 500 kr. upp till 65 000 kr., ökar till 2 000 kr. mellan 65 000 kr. och 85 000 kr. i inkomst och utgår med 2 000 kr. till 180 000 kr. och trappas av däröver så att den är helt reducerad vid 300 000 kr.

I motion Sk24 (mp) avstyrks den föreslagna marginalskattesänkningen. Breddningen av det första skatteintervallet accepteras och därutöver krävs att grundavdraget skall höjas väsentligt.

Utskottet redovisar i följande tabell de totala kostnaderna för propositionens och motionernas förslag.

1988/89:SkU4

Bilaga 1

55 Tabell 1. Beräknade kostnader för förslag i proposition 1988/89:46 samt i motioner

Miljarder kronor

Åtgärd

Propo-

sition

Motionerna

(m)

(fp)

(c)

(vpk)

(mp)

Breddning av inkomstskikt

3,1

.

3,1

3,1

3,1

Justering av skatteskala

6,6

11,7

9,6

6,6

-

-

Indexreglering av skatteskala

-

4,7

4,8

-

-

-

Skattereduktion och slopande

av grundbelopp

-

-

. -

6,3

8,5

Grundavdrag

-

-

-

Extra avdrag för pensionärer'

0,2

0,6

o'ö

0,2

0*6

0*2

Av motionärerna föreslagen finansiering (motionärer- nas beräkning)

- Höjd oljeskatt

-

-

-

-3,6

-

-

- Höjd kolskatt

-

-

-

-0,8

-

-

- Uranskatt

-

-

-

-2,0

-

-

- Lika beskattning av värme och el vid kondenskraft-

produktion

-

-

-

- 1,0

-

-

SUMMA

9,9

17,0

15,0

8,8

12,2

3,3

1 Kostnaden härför drabbar i första hand kommunerna. Den kostnad som anges i tabellen avser såväl statens som kommunernas kostnader.

I propositionen föreslås inte någon finansiering av inkomstskattesänkningen. Utskottet konstaterar att det inte heller i någon av de väckta motionerna framförs något krav på finansiering av de av regeringen framlagda förslagen till justering av inkomstskatterna i de fall förslagen accepteras av motionärerna. Inte heller har någon finansiering föreslagits för de alternativ till marginalskattesänkningar som läggs fram i andra motioner. I motion Skl9 (m) hänvisas till den bedömning man kommer att göra när budgetpropositionen läggs fram. I motion Fill (fp) hänvisas vad gäller finansiering bl.a. till den höjning av oljeskatten som riksdagen beslutade om i våras. Vidare hänvisas till förslag om sparstimulerande åtgärder vars konkreta innehåll riksdagen torde få ta ställning till längre fram. Det är således inte några förslag som kan förväntas innebära någon ytterligare dämpning av efterfrågan för år 1989.1 motion Sk26 (c) har dock, som nämnts, finansieringsvägar angetts för det förslag om en särskild skattereduktion som framläggs. Enligt motionärerna innebär finansieringen också en viss finanspolitisk åtstramning.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i såväl propositionen som i flera av motionerna att det centrala problemet för den svenska ekonomin för närvarande är att pris- och löneökningarna är högre i Sverige än i omvärlden. En justering av inkomstskatteskalan innebärande marginalskattesänkningar skulle kunna underlätta för parterna på arbetsmarknaden att träffa överenskommelser om löneökningar på en relativt låg nivå, som likväl ger en real ökning av inkomsterna efter skatt och hänsyn tagen till inflationen.

Om marginalskattesänkningen skulle finansieras genom höjningar av andra skatter, skulle det påverka prisnivån och därmed driva på kostnadsutvecklingen ytterligare samtidigt som det reala utbytet för löntagarna av inkomstskattesänkningen skulle falla bort. Utskottet anser därför med stöd

1988/89:SkU4

Bilaga 1

av vad som anförs i propositionen och i flera motioner att skatteutskottet i dagsläget bör avstå från att ange finansieringsvägar för de föreslagna marginalskattesänkningarna.

Det finns dock som utskottet ser det en mycket stor risk för att den inhemska efterfrågan skall komma att utvecklas alltför kraftigt under år 1989 med överhettningstendenser som följd, vilket i sin tur kan driva upp kostnaderna ytterligare. Utskottet anser därför att finanspolitiken i 1989/90 års statsbudget måste ges en stram inriktning.

Behovet av ytterligare åtstramningsåtgärder får bedömas sedan effekterna av avtalsförhandlingarna kan överblickas. Skulle lönerna även nästa år stiga snabbt trots marginalskattesänkningen kommer köpkraften att växa alltför kraftigt, vilket allvarligt skulle skada den samhällsekonomiska balansen. I ett sådant läge måste en verkningsfull åtstramning av den ekonomiska politiken vidtas.

Vad gäller marginalskattesänkningens storlek finns det som utskottet ser det inte anledning att förorda en större marginalskattesänkning än den som föreslås i propositionen. En sådan skulle dels öka inkomstbortfallet för staten och driva upp efterfrågan, dels riskera att de fördelningspolitiska effekterna blev sådana att risk för kompensationskrav från andra grupper, som inte berörs i lika hög grad av marginalskatte justeringarna, växte sig starka och drev upp lönekostnadsökningarna. Utskottet finner mot denna bakgrund propositionens förslag väl avvägt mellan de förslag som innebär större marginalskattesänkningar och de som innebär ett generellt avdrag eller en skattereduktion. Denna senare typ av åtgärder ger svagare incitament till ökade arbetsinsatser och ökat sparande.

Utskottet tillstyrker således från sina utgångspunkter propositionens förslag och avstyrker de motioner som yrkar avslag på denna (Sk21 (vpk) yrkande 1) eller yrkar på en alternativ utformning av skatterna för 1989 (Skl9 (m) yrkande 2, Sk21 (vpk) yrkande 3, Sk23 (fp) yrkande 1, Sk24 (mp) yrkandena 1 och 3 samt Sk26 (c) yrkandena 1 och 2). Yrkande 2 i motion Sk21 (vpk) torde vara tillgodosett med utskottets ställningstagande.

I motion Sk23 (fp) yrkas att det automatiska inflationsskyddet av skatteskalan återinförs.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att skatteskalan måste anpassas till inflationsutvecklingen. Detta kan ske antingen genom att basenheten räknas upp med den beräknade inflationsutvecklingen eller genom att skatteskalan justeras på annat sätt. Utskottet anser att den utvidgning av första skatteskiktet i skalan som föreslås i propositionen kan accepteras som en inflationsanpassning för år 1989.

Frågor om den framtida inkomstbeskattningen utreds för närvarande i en parlamentarisk kommitté (RINK, Fi 1987:07). Finansutskottet anser mot denna bakgrund att yrkande 2 i motion Sk23 (fp) bör avstyrkas av skatteutskottet.

Även de frågor om skattepolitikens allmänna inriktning på längre sikt som tas upp i motionerna Sk 19 (m) och Sk26 (c) är föremål för överväganden i de arbetande skatteutredningarna. Förutom den nämnda utredningen arbetar en kommitté med företagsbeskattningen (Fi 1985:06) och en med den

1988/89:SkU4

Bilaga 1

indirekta beskattningens omfattning och utformning (Fi 1987:06). Utskottet ser därför inte skäl för riksdagen att nu vidta några åtgärder med anledning av vad som anförs i motion Skl9 (m) yrkande 1 eller i motion Sk26 (c) yrkande

3.

Extra avdrag för folkpensionärer, m.m.

I propositionen föreslås att det extra avdraget för pensionärer skall trappas av med en enhetlig procentsats som är så avpassad att avdraget för ensamstående faller bort helt om den taxerade inkomsten överstiger 85 000 kr. i stället för som nu i tre olika skikt, där avdraget är helt borta vid en taxerad inkomst överstigande 85 400 kr. år 1988. För gift pensionär sker avtrappningen med samma procentsats som för ensamstående.

I propositionen föreslås även att om förmögenhet överstiger 100 000 kr. skall det extra avdraget för folkpensionärer avtrappas med 10 % av överskjutande förmögenhetsvärde i stället för att som nu börja reduceras resp. helt falla bort vid förmögenheter överstigande 90 000 kr. resp. 150 000 kr.

Vidare föreslås att inkomstprövningen av det kommunala bostadstillägget (KBT) till ålderspensionärer med låg pension förändras så, att det inte reduceras för pensionärer som vid sidan av sin pension har arbetsinkomster.

I motionerna Skl9 (m) och Sk23 (fp) avslås förslagen till ändrade avtrappningsregler för de extra avdragen med hänvisning till att avdragen i vissa inkomstintervall blir mindre i förhållande till nuvarande regler. Förslagen innebär inte heller någon hållbar lösning på frågan om pensionärernas marginaleffekter. Vidare anser motionärerna att förmögenhetsinnehav inte bör påverka storleken av det extra avdraget. Vid fastställande av KBT bör bortses från inkomster av förvärvsarbete och inkomster av rörelse.

I motion Sk26 (c) accepteras förslagen om de extra avdragen under förutsättning att en skattereduktion om 1 000 kr. införs. Förmögenhetsinnehav bör enligt motionärerna inte påverka det extra avdragets storlek. KBT bör fastställas utan hänsynstagande till förvärvsinkomster, inkomster av jordbruk och rörelse.

Även i motion Sk20 (vpk) yrkas avslag på reglerna för extra avdrag med hänvisning till att de i vissa intervall leder till skattehöjningar. Vidare bör förmögenhet i form av egna hem eller fritidshus inte få påverka extra avdragets storlek eller storleken på KBT.

I motion Sk24 (mp) accepteras förslagen vad gäller folkpensionärernas extra avdrag. Dessutom anförs att folkpensionen bör höjas.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

En utgångspunkt för pensionärernas extra avdrag är att en ålderspensionär med minimiförmånerna folkpension och pensionstillskott skall få ett så stort extra avdrag att förmånerna blir helt befriade från skatt. En annan utgångspunkt har varit att ålderspensionärer, som har inkomster som väsentligt överstiger minimiförmånerna, inte skall beskattas väsentligt lindrigare än andra förvärvsarbetande i yrkesverksam ålder med samma inkomster. Dessa två utgångspunkter gör med nödvändighet att avtrappningen ger betydande marginaleffekter. Det har dessutom av bl.a. tekniska skäl

1988/89 :SkU4

Bilaga 1

ansetts önskvärt med en enhetlig avtrappningsprocent. Skulle avtrappningen utsträckas till högre inkomstskikt tillkommer inkomstskatteskalans växande marginaleffekter. Det ter sig därför som lämpligt att avtrappningen inte utsträcks längre än till den övre gränsen i det lägsta inkomstskatteintervallet där den statliga skatten är endast 5 %. I skiktet närmast däröver stiger den till 20 % (enligt 1988 års skatteskala) eller till 17 % (enligt förslag i propositionen för 1989). Genom att den övre gränsen i det första intervallet nu enligt propositionen föreslås höjd till 7,5 basenheter, dvs. 75 000 kr., kan avtrappningen utsträckas till en taxerad inkomst på 85 000 kr. vid ett grundavdrag på 10 000 kr. Avtrappningsprocenten skulle därmed vid ett basbelopp på 27 900 kr. för år 1989 bli 67 %.

Det leder dess värre till att avdraget blir lägre i vissa intervall jämfört med nuvarande regler beroende på att man hittills har haft tre olika avtrappningssatser. Eftersom jämkningen av det extra avdraget på grund av förmögenhetsinnehav enligt propositionen skall justeras samtidigt och avtrappningen av de kommunala bostadstilläggen (KBT) avskaffas för arbetsinkomster samt basbeloppet räknas upp, torde inte någon pensionär få det sämre år 1989 än år 1988. De sammantagna effekterna av förslagen innebär flera fördelar. De mycket höga marginaleffekterna på förmögenhetsavkastningen justeras så att de inte längre kommer att kunna uppgå till 100 % i något inkomst- eller förmögenhetsskikt vid en förmögenhetsavkastning av minst 9 %. Vidare kommer den pensionär som kan och så önskar att kunna öka sina arbetsinkomster utan att det kommunala bostadstillägget minskar. Det innebär en sänkning av marginaleffekten med 33 %. Utskottet anser att det är värdefullt att pensionärer som gör en viktig samhällsinsats kan få en rimlig nettoersättning.

Mot bakgrund av förslagens samlade effekter tillstyrker utskottet propositionens förslag till avtrappning av de extra avdragen. Utskottet avstyrker således från sin utgångspunkt motionerna Skl9 (m) yrkande 3, Sk23 (fp) yrkande 3 samt Sk20 (vpk) yrkande 4.

Att såsom föreslås i motionerna Sk 19 (m), Sk23 (fp) och Sk26 (c) helt bortse från förmögenhetsinnehav vid fastställande av det extra avdraget torde vid stora förmögenhetsinnehav te sig orättfärdigt. Utskottet anser därför att skatteutskottet bör avstyrka motionerna Skl9 (m) yrkande 4, Sk23 (fp) yrkande 4 samt Sk26 (c) yrkande 7.

Förslaget att undanta förmögenhet som härrör från egna hem eller fritidshus vid beräkning av det extra avdraget har enligt utskottet vissa fördelningspolitiska fördelar. Utskottet saknar emellertid underlag för att bedöma de samlade effekterna av detta förslag och överlåter därför till skatteutskottet att ta ställning i denna fråga.

Utskottet har också svårt att se att arbetsutbudet skulle öka nämnvärt om de kommunala bostadstilläggen (KBT) inte heller skulle påverkas av inkomster av jordbruk och rörelse. I vart fall torde sambandet mellan arbetsinsats och ekonomiskt utfall vara svagare i dessa förvärvskällor än vid rena arbetsinkomster. Finansutskottet anser sig därför från sina utgångspunkter inte ha tillräckligt underlag för att tillstyrka motionerna Skl9 (m) yrkande 7 och Sk26 (c) yrkande 6.

I motionerna Sk24 (mp) och Sk26 (c) tas frågan om folkpensionens storlek

1988/89 :SkU4

Bilaga 1

upp. Det är en stor och betydelsefull fråga. Den bör prövas samlat med övriga frågor av budgetpolitisk vikt i anslutning till budgetprövningen av förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Motionsyrkandena Sk26 (c) yrkande 4 och Sk24 (mp) yrkande 2 om att nu pröva dessa frågor bör därför avstyrkas av skatteutskottet.

Uttaget av preliminär B-skatt

I propositionen föreslås att uttaget av preliminär B-skatt som regel fortfarande skall motsvara 120 % av den slutliga skatten året före inkomståret. Om den slutliga skatten understiger den preliminära B-skatt som för samma inkomstår har debiterats enligt bestämmelserna i 13 § uppbördslagen (UBL), skall preliminär B-skatt tas ut med belopp som svarar mot 110 % av den slutliga skatten. Preliminär B-skatt får dock inte fastställas till lägre belopp än som svarar mot den preliminära B-skatt som senast fastställts för året före inkomståret.

I motion Sk 19 (m) föreslås att om inte preliminär självdeklaration lämnas skall den preliminära B-skatten motsvara den slutliga skatten för föregående års inkomst.

I motion Sk23 (fp) föreslås att det generella uppräkningstalet bestäms till 110 % i stället för 120 % som nu tillämpas.

Uppbörden av B-skatt framgår av följande tabell.

Tabell 2. Uttag av preliminär B-skatt

Fysiska personer Inkomstår

Preliminär

B-skatt

Slutlig

skatt

Under-

uttag

Uttagsandel

(%)

9 500

12 000

3 500

79,2

11 926

14 726

2 800

81,0

12 843

15 493

2 650

82,9

14 442

17 683

3 241

81,7

1986P

14 967

18 443

3 476

81,2

1987P

16 100

20 311

4 211

79,3

Juridiska personer

Verksamhets-

år

Preliminär

B-skatt

Slutlig

skatt

Under-

uttag

Uttagsandel

(%)

8 240

12 782

4 542

64,5

10 276

15 482

5 206

66,4

10 165

17 791

7 626

57,1

1986P

12 841

26 667

13 826

48,2

1987P

16 100

29 277

13 177

55,0

P = RRV:s prognos.

Av tabellen framgår att uttaget av preliminär B-skatt för fysiska personer de senaste åren varierat mellan 79 och 83 % av den slutliga skatten. För juridiska personer har uttaget varit endast 48-66 %.

Utskottet anser att av såväl statsfinansiella skäl som rättviseskäl bör det preliminära uttaget av skatt så långt möjligt överensstämma med det slutliga uttaget av skatt. Utskottet ser därför inte skäl att ändra den generella regeln om 120 % uppräkning av den slutliga skatten året före inkomståret. Om den

1988/89:SkU4

Bilaga 1

slutliga skatten visar sig understiga den preliminära beräknad efter denna regel bör, som föreslås i propositionen, uppräkningen motsvara 110 % av den slutliga skatten. Det bör dock vara möjligt att i enskilda fall kunna göra avvikelser från huvudregeln om man därigenom kan åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Utskottet tillstyrker därmed från sina utgångspunkter propositionens förslag och avstyrker motionerna Skl9 (m) yrkande 9 och Sk23 (fp) yrkande 7.

Avgift på fyllnadsinbetalningar

I propositionen föreslås att en kvarskatteavgift om 2 % skall tas ut på fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt som görs under tiden den 19 januari - 30 april året efter inkomståret. Vid bestämmande av underlaget för beräkning av den nya avgiften skall ett belopp på 20 000 kr. räknas av. Den nuvarande avgiften på fyllnadsinbetalningar som görs mellan den 1 maj och den 30 juni året efter inkomståret, bl.a. om anstånd getts med självdeklarationen, höjs från 2 till 4 % på den del som överstiger 20 000 kr. På belopp som betalas efter den 30 april - eller i vissa fall den 30 juni - föreslås att kvarskatteavgift skall utgå med 10 % oavsett beloppets storlek.

Förslaget avstyrks i motionerna Skl9 (m), Sk23 (fp) och Sk25 av Stig Bertilsson (m). Som motiv anförs bl.a. att det är orimligt att ta ut avgift innan skyldighet föreligger att lämna deklaration.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att ekonomiska incitament bör införas för att åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig debitering av skatt, dvs. för att minska omfattningen av fyllnads- och kvarskatteinbetalningar. Det är rimligt att skatteinbetalningar som görs efter inkomstårets utgång beläggs med en avgift som motsvarar kreditkostnaden. Eftersom det kan vara svårt för den skattskyldige att redan i januari exakt beräkna sin slutliga skatt bör viss toleransgräns införas innan avgift utgår. Det fribelopp om 20 000 kr. som föreslås i propositionen ter sig därför som rimligt. Utskottet tillstyrker således att de föreslagna avgifterna införs på fyllnadsinbetalningar som överstiger 20 000 kr. Utskottet anser därför att skatteutskottet bör avstyrka motionerna Skl9 (m) yrkande 10, Sk23 (fp) yrkande 8, Sk24 (mp) yrkande 4 och Sk25 (m).

Stockholm den 22 november 1988 På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfsson (m), Hans Petersson (vpk), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Gunilla André (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp)-

1988/89: SkU4

Bilaga 1

61 Avvikande meningar

1. Samhällsekonomisk bakgrund

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med ”Den svenska” och slutar med ”arbetsmarknaden ökas” bort ha följande lydelse:

I finansplanen utgick regeringen i sitt huvudalternativ från att lönestegringen skulle stanna vid 4 % under 1988. I den reviderade finansplanen höjde regeringen prognosen till 6 %. Utskottet konstaterar nu att regeringen återigen tvingats ändra sig och revidera upp prognosen för 1988 till 7,5 %. Än en gång har det således visat sig att regeringen varit alltför optimistisk och felbedömt lönekostnadsutvecklingen, medan den prognos som gjordes i motionerna 1987/88:Fi223 (m) och Fi232 (fp) i januari visat sig bli i allt väsentligt korrekt.

Regeringen förutspår lönekostnadsökningar såväl 1989 som 1990 på 7 %. Med hänsyn till betydande flaskhalsproblem i ekonomin och i frånvaro av omläggning av den ekonomiska politiken, främst ny skattepolitik, kan löneökningarna under åtminstone 1989 komma att bli ännu större.

Trots det försämrade kostnadsläget har exporten utvecklats bättre än väntat. Den främsta förklaringen är den oväntade styrka som världsekonomin uppvisat under 1988. Trots den högre exportsiffran förlorar emellertid Sverige andelar på världsmarknaden. Därmed fortsätter den negativa trend för exporten som inleddes under andra halvåret 1984, efter det att de omedelbara devalveringseffekterna ebbat ut. För närvarande torde emellertid inte försämringen av kostnadsläget utgöra den viktigaste hämskon för exportutvecklingen. Snarare är det restriktioner på ekonomins utbudssida, bl.a. bristen på arbetskraft, som betyder mest, vilket ytterligare understryker behovet av tillräckligt kraftfulla marginalskattesänkningar för 1989.

Förutom en snabb ökning av den privata konsumtionen, beroende på ett för dåligt hushållssparande, ökar den inhemska efterfrågan också till följd av bl.a. en alltför snabb expansion i kommunsektorn. Enligt regeringens bedömning fortsätter den kommunala verksamheten att växa nästan dubbelt så snabbt som vad riksdagen fastställt som önskvärt.

En fortsatt hög inhemsk efterfrågan ligger bakom den stora importökningen under 1988. Regeringen räknar också med att importen ökar snabbare än exporten såväl 1989 som 1990. Därmed ökar underskottet i bytesbalansen successivt till 18 miljarder 1990. Att inte underskottet växer snabbare beror på förväntad gynnsam utveckling för de svenska exportpriserna i förhållande till importpriserna. De senaste årens lägre råoljepriser och prisvinster för svenskt näringsliv på exportmarknaden kan dock inte väntas bestå. Med tanke på att den reala handelsbalansen sedan flera år genomgår en fortlöpande försämring, är det inte osannolikt att bytesbalansen kommer att försvagas mera än vad regeringen anger, vid oförändrad ekonomisk politik.

Enligt regeringens bedömning stiger BNP med 2,8 % 1988, vilket är lågt i förhållande till tillväxttakten i OECD-området. Under 1989 och 1990 förutses en successiv dämpning av tillväxten ner mot drygt 1 %. Detta

1988/89:SkU4

Bilaga 1

belyser tillväxthindrens negativa inverkan på möjligheterna att uppnå en högre eller i vart fall en lika hög tillväxt som i andra viktiga industriländer. Den låga siffran visar också att svensk ekonomi står inför nya kostnadsproblem.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att den svenska ekonomins balansproblem fortsätter att förstärkas. Möjligheten ter sig mycket avlägsen att - i enlighet med den under hösten 1987 fastlagda ekonomiska politiken på medellång sikt - fram till början av 1990-talet arbeta upp överskott i bytesbalansen, som skulle kunna användas för amorteringar av utlandsskulden. Med nuvarande inriktning av den ekonomiska politiken är risken i stället påtaglig att bytesbalansunderskottet accelererar, tillväxten stagnerar och arbetslösheten ökar i början av 1990-talet.

För att vända utvecklingen och undvika den försvagning som ekonomin annars går mot förordar utskottet en politik som innebär en fast växelkurs, fullständigt slopande av valutaregleringen, begränsning av de offentliga utgifternas ökningstakt, sänkning av skattetrycket genom en långtgående marginalskattereform, avreglering av både den offentliga sektorn och det privata näringslivet, utförsäljning av statliga företag och åtgärder som leder till ett ökat hushållssparande.

2. Samhällsekonomisk bakgrund

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med ”Den mest” och slutar med ”arbetsmarknaden ökas” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den ekonomiska politiken måste inriktas på att främja resurshushållning och förbättra miljön. Miljöhänsyn måste byggas in i det ekonomiska systemet. Det är också nödvändigt att få ned löne- och kostnadsökningstakten. Inkomstskatterna bör sänkas för alla skattebetalare så att incitament skapas för låga löneökningar. Det totala skattetrycket måste sänkas. För att begränsa den inhemska efterfrågan bör kraftiga sparstimulanser införas för hushållen i form av personliga investeringskonton. Genom en stramare finanspolitik skapas möjligheter för att sänka räntan. Produktivitetsutvecklingen måste förbättras för att vi skall få en långsiktig ekonomisk tillväxt i Sverige. Flaskhalsarna i produktionen måste elimineras, men de rörlighetsstimulerande åtgärderna måste ha en regionalpolitisk profil. De kvarvarande delarna av valutaregleringen bör avvecklas efter hand för att åstadkomma en lägre ränta och därmed stimulera investeringarna.

3. Samhällsekonomisk bakgrund

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med ”Under år 1988” och slutar med ”i ekonomin” bort ha följande lydelse:

Skattepolitiken för närmast påföljande år bör enligt utskottets mening presenteras i samband med att budgetpropositionen läggs i januari. I januari

1988/89:SkU4

Bilaga 1

1988 saknades sådana förslag från regeringen. Man avstod medvetet från att lägga fram förslag om skatteskalorna för 1989, därför att man på så sätt kunde föra en ”friare” debatt under valrörelsen.

Alla partier utom regeringspartiet lade fram skatteförslag. Från vänsterpartiet kommunisterna lades ett förslag med låginkomstprofil som också finansierades i den beräkning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i motionen.

Man kan nu se hur en stor del av de borgerliga partiernas skatteförslag - som hårt kritiserats av regeringen - nu genomförs av socialdemokraterna. De skatteskalor som föreslås ger mest i skattelättnad åt dem som har de högsta inkomsterna. Som skäl för denna politik anges att man vill lägga en grund för ett löneavtal på låg nivå eftersom prisutvecklingen är oroande. Socialdemokraterna hävdar att denna pris- och löneutveckling är det centrala problemet inom den svenska ekonomin. Utskottet anser att frågor som miljöförstöringen, utslitning och utslagning av de arbetande, transnationaliseringen av ekonomin, den offentliga sektorns utarmning och de regionala problemen är av större vikt för den framtida ekonomiska utvecklingen. I detta sammanhang finns det alla skäl att närmare studera sambandet lön-pris-profit på ett mera djupgående sätt än vad som sker i såväl de borgerligas som regeringens ekonomiska politik.

Dessutom är, enligt utskottets uppfattning, prisökningarna i första hand en följd av en total avsaknad av regionalpolitik och av företagens vinstjakt/ prissättning. Denna högprispolitik har givit rekordvinster inom industrin. Överskott av kapital satsas i spekulation och i lånekarusellen. Den vanlige inkomsttagaren pressas genom att priserna för mat och bostad ökar mest. Många hushåll med svag ekonomi har lockats att lånefinansiera viss konsumtion. För dessa är framtiden redan intecknad genom amorteringar och räntebetalningar. Tvärt emot regeringens ekonomisk-politiska strategi skulle stora skattesänkningar för de högst avlönade innebära att låg- och medelinkomsttagare tvingades försöka kompensera sig via bättre löneavtal, särskilt som de stora bolagsvinsterna lämnas helt orörda. Utskottet anser därför det nödvändigt att skattepolitiken ses ur ett fördelningspolitiskt perspektiv. Skatterna på arbetsinkomster bör minska och ersättas med beskattning i produktionsledet.

4. Samhällsekonomisk bakgrund

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med ”Den privata” och slutar med ”alltjämt negativt” bort ha följande lydelse:

Det är också angeläget att hushållssparande okar och att sparvillkoren görs förmånligare. Ett ökat sparande bidrar till att konsumtionen och resursförbrukningen minskar.

5. Inkomstskatten för år 1989

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar

1988/89:SkU4

Bilaga 1

med ”Det finns” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Det är som utskottet ser det inte ändamålsenligt att genom särskilda skattehöjningar strama åt ekonomin. Bakom dagens överhettningsproblem ligger inte främst en för stor konsumtionsökning utan en för liten produktionstillväxt, vilket i sin tur sammanhänger med restriktioner på ekonomins utbudssida, framför allt det hårda skattetrycket.

Däremot anser utskottet att finanspolitiken i 1989/90 års statsbudget måste ges en stram inriktning genom att de offentliga utgifternas ökningstakt hålls tillbaka så att de växer långsammare än ekonomins långsiktiga tillväxttakt.

Vad gäller marginalskattesänkningens storlek förordar utskottet en större sänkning än den som föreslås i propositionen. En sådan skulle dels i större utsträckning underlätta den kommande avtalsrörelsen, dels minska flaskhalsproblemen på arbetsmarknaden och därigenom bl.a. dämpa löneglidningen, dels medge en högre tillväxttakt i ekonomin. Utskottet förordar mot denna bakgrund att det förslag som framförs i motion Skl9 (m) genomförs.

Utskottet tillstyrker således från sina utgångspunkter förslagen i motion Skl9 (m) och avstyrker propositionens förslag och de motioner som yrkar på en alternativ utformning av skatterna för 1989 [Sk21 (vpk) yrkande 3, Sk23 (fp) yrkande 1, Sk24 (mp) yrkandena 1 och 3 samt Sk26 (c) yrkandena 1 och 2]-

6. Inkomstskatten för år 1989

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”1 propositionen föreslås inte” och slutar med ”utskottets ställningstagande” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att någon finansiering av förslaget till sänkt inkomstskatt inte föreslås i propositionen. I själva verket finns inte ens någon beräkning i propositionen av hur stort bortfallet av statsinkomster blir. Utskottet finner detta anmärkningsvärt, särskilt mot bakgrund av den kritik regeringen så sent som i våras riktat mot förslag från oppositionen som påståtts vara ofinansierade.

Utskottet har därför gjort egna beräkningar över effekterna på statsbudgeten av förslagen i propositionen resp. de olika motionerna. Dessa redovisas ovan i tabell 1.

Utskottet kan inte bedöma huruvida de i tabellen beräknade bortfallen av statsinkomster kommer att skapa underskott i budgeten eller inte, eftersom regeringen inte har redovisat några uppgifter för vare sig förväntade statsinkomster eller statsutgifter. Utskottet konstaterar emellertid att den budgetprognos (nr 1) som riksrevisionsverket avgivit redovisar ett överskott för budgetåret 1988/89 på drygt 5 miljarder kronor, vilket kan väntas bli ännu större i senare prognoser.

Utskottet ser inget egenvärde i stora budgetöverskott. Politiken bör i stället inriktas på att den nödvändiga ökningen av det totala sparandet i samhället sker i den privata sektorn, dvs. företagen och hushållen. Utskottet konstaterar att den förda ekonomiska politiken inneburit en kraftig överfö -

1988/89:SkU4

Bilaga 1

5 Riksdagen 1988189. 6 sami. Nr 4

ring av sparandet från den privata sektorn till den offentliga sektorn, vilket utskottet inte anser önskvärt.

Sammanfattningsvis anser utskottet att statsbudgetens utveckling såvitt nu kan bedömas inte föranleder några krav på finansiering av de framlagda förslagen. Utskottet återkommer till denna fråga med en mer fullständig analys när regeringens budgetförslag presenterats.

Utskottet vill emellertid betona att det framför allt är den samhällsekonomiska utvecklingen som är kritisk. En stramare finanspolitik borde ha satts in tidigt i år. T.ex. skulle de förslag som lagts fram i motion Fi232 (fp) från januari resp. motion Fi28 (fp) från april ha medfört att dagens överhettningsproblem skulle varit betydligt mindre. Nuläget kännetecknas av att den inhemska efterfrågan är betydligt större än produktionen, vilket visar sig i stigande priser och stigande underskott i affärerna med utlandet.

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringens proposition inte alls tar upp och diskuterar problemet med den samhällsekonomiska balansen. I motion Sk23 (fp) hänvisas till partimotion Fill (fp), och utskottet instämmer i den analys som där görs.

En marginalskattesänkning med 4 procentenheter för alla heltidsarbetande i kombination med återinfört inflationsskydd innebär oförändrade eller sänkta marginalskatter för alla inkomsttagare. Regeringens proposition däremot leder till höjda marginalskatter för väsentliga grupper, totalt ungefär 300 000 personer, på grund av avsaknaden av inflationsskydd. Enligt utskottets mening innebär därför förslagen i motion Sk23 (fp) till skattesänkning väsentligt bättre förutsättningar för avtal på låg nominell nivå än propositionens förslag.

Utskottet konstaterar också att motion Fill (fp) innehåller ytterligare förslag som leder till en bättre balans mellan produktion och efterfrågan i ekonomin. Produktionen kan förväntas öka på grund av stimulanserna för förvärvsarbete för personer över 65 år. Efterfrågan kan förväntas dämpas något på grund av förslagen om stimulanser till hushållens sparande och de andra åtgärder som föreslås i motion Fill (fp). Sammantaget leder detta till en bättre samhällsekonomisk balans redan under år 1989.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Sk23 (fp) yrkande 1.

7. Inkomstskatten för år 1989

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Utskottet anser i likhet med vad” och slutar med ”föreslagna marginalskattesänkningarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i såväl propositionen som i flera av motionerna att det centrala problemet för den svenska ekonomin för närvarande är att pris- och löneökningarna är högre i Sverige än i omvärlden. En justering av inkomstskatteskalan innebärande marginalskattesänkningar tillsammans med generell skattereduktion för alla skulle kunna underlätta för parterna på arbetsmarknaden att träffa överenskommelser om löneök -

1988/89:SkU4

Bilaga 1

ningar på en relativt låg nivå, som likväl ger en real ökning av inkomsterna efter skatt och med hänsyn tagen till inflationen.

Om den föreslagna marginalskattesänkningen i sin helhet skulle finansieras genom höjningar av andra skatter, skulle det påverka prisnivån och därmed driva på kostnadsutvecklingen ytterligare samtidigt som det reala utbytet för löntagarna av inkomstskattesänkningen skulle falla bort. Utskottet anser därför med stöd av vad som anförs i propositionen och i flera motioner att skatteutskottet i dagsläget bör avstå från att ange finansieringsvägar för de föreslagna marginalskattesänkningarna.

dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Vad gäller” och slutar med ”utskottets ställningstagande” bort ha följande lydelse:

Vad gäller marginalskattesänkningens storlek finns det som utskottet ser det inte anledning att förorda en större marginalskattesänkning än den som föreslås i propositionen. För att motverka de negativa fördelningspolitiska effekterna av förslaget, främst i de lägsta inkomstskikten, bör emellertid en generell skattereduktion om 1 000 kr. införas på det sätt som föreslås i motion Sk26 (c). Därigenom minskar de fördelningspolitiska spänningarna och risken för kraftiga kompensatoriska löneökningskrav.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionen att den generella skattereduktionen bör finansieras på följande sätt: Oljeskatten bör höjas med ytterligare 300 kr./m3 olja (3,6 miljarder kronor) och en motsvarande höjning av kolskatten (0,8 miljarder kronor). Vidare bör en uranskatt införas (2 miljarder kronor) och en likvärdig beskattning av värme och el vid kondenskraftproduktion genomföras (1 miljard kronor).

Genom förslagen åstadkoms en viss finanspolitisk åtstramning samtidigt som inkomstskatten sänks och förnyelsen av vårt energisystem främjas.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet från sina utgångspunkter tillstyrker motion Sk26 (c) yrkandena 1 och 2.

8. Inkomstskatten för år 1989

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”1 propositionen föreslås inte” och slutar med ”utskottets ställningstagande” bort ha följande lydelse:

I propositionen anges att syftet med skatteförslaget är att bromsa höga löneökningar och stärka industrins konkurrenskraft.

Kännetecknande för alla omläggningar av skatteskalan under 1980-talet har varit att höginkomsttagare har gynnats. Skatteomläggningarna förutsatte att höginkomsttagare skulle visa återhållsamhet med lönekrav. Någon större sådan återhållsamhet har dessa emellertid inte visat, och därmed har tendenserna till ökade inkomstklyftor förstärkts.

Samtidigt som omläggningen av skatteskalorna har gynnat höginkomsttagarna har det under 1980-talet skett en mycket snabb förmögenhetstillväxt i företagssektorn och bland de hushåll som har kunnat göra placeringar på finans- och kapitalmarknaden. Detta har medfört att inkomst- och förmögenhetsklyftan har vuxit under 1980-talet.

1988/89:SkU4

Bilaga 1

67 Utskottet anser att regeringen i sin strävan att dämpa inflationen alltför ensidigt betonar lönebildningens roll.

Utskottet anser att skattepolitiken måste ses i ett fördelningsperspektiv. Hela skattesystemet är dock föremål för utredningar, som förväntas lägga fram förslag under våren 1989. Det kan därför finnas skäl att avvakta med större skattepolitiska förändringar under hösten 1988.

En enkel reform och beslut om en skattereduktion för 1989 bör dock kunna tas. Genom en skattereduktion i enlighet med förslag i motion Sk21 (vpk) tillgodoses några av de intentioner som regeringen redovisar i sin proposition, bl.a. angående visst utrymme för lägre löneökningskrav. Samtidigt är motionärernas förslag fördelningspolitiskt positivt för låg- och normalinkomsttagare. Förslaget påverkar inte heller underskottsavdragen för normalinkomsttagare som bor i egna hem, och förslaget ger fullständig handlingsfrihet för skattepolitiken under kommande år.

Utskottet tillstyrker därför från sina utgångspunkter motion Sk21 (vpk) yrkandena 1, 2 och 3.

9. Inkomstskatten för år 1989

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Utskottet anser i likhet med vad” och slutar med ”föreslagna marginalskattesänkningarna” bort ha följande lydelse:

De centrala problemen i svensk ekonomi är de som har att göra med vår levnadsstils inflytande på miljö och framtid. De åtgärder som nu beslutas har långsiktiga konsekvenser för våra livsförutsättningar. Det är därför av avgörande strategisk betydelse för de kommande generationernas möjligheter att få goda och drägliga liv att vi nu anpassar vår ekonomiska politik till vad natur och människor tål.

Att då som regeringen föreslå åtgärder som får till följd att konsumtionen i landet ökar motverkar det som vi borde arbeta för.

Marginalskattesänkningar som i första hand gynnar höginkomsttagare kan komma att medföra omfattande kompensationskrav från dem som inte gynnas, och då drivs inflationsspiralen ännu ett steg vidare.

Målet för finanspolitiken måste vara att försöka dämpa den totala materiella förbrukningen som drabbar naturen. Dämpningen måste göras på ett socialt acceptabelt sätt så att utsatta grupper inte kommer ännu mera i kläm. Utsatta grupper är också de som oftast drabbas av dålig arbetsmiljö och dålig yttre miljö.

dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Behovet av” och slutar med ”utskottets ställningstagande” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att marginalskatten inte skall sänkas för höginkomsttagare för närvarande. Ur fördelningssynpunkt måste det vara riktigare att se till att höja grundavdraget så att deltidsarbetande och låginkomsttagare kan gynnas.

1988/89:FiUly

Bilaga 1

68 Däremot godtar utskottet den utvidgning av det första intervallet som föreslås i propositionen. Därigenom ges också inkomsttagare med mellan 70 000 och 75 000 kr. en viss skattesänkning.

Utskottet tillstyrker således motionerna Sk24 (mp) yrkandena 1 och 3 samt Sk21 (vpk) yrkande 2. Det innebär att utskottet avstyrker motionerna Skl9 (m) yrkande 2, Sk21 (vpk) yrkandena 1 och 3, Sk23 (fp) yrkande 1 samt Sk26 (c) yrkandena 1 och 2.

10. Automatiskt inflationsskydd

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”av skatteutskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att skatteskalan måste anpassas till inflationsutvecklingen. En sådan anpassning måste omfatta hela skatteskalan eftersom många inkomsttagare annars får höjd marginalskatt. I enlighet med vad som föreslås i motion Sk23 (fp) bör sålunda det automatiska inflationsskyddet återinföras. Finansutskottet anser därför att yrkande 2 i denna motion bör biträdas av skatteutskottet.

11. Skattepolitikens allmänna inriktning

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Även de frågor” och som slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

De frågor om skattepolitikens allmänna inriktning på längre sikt som tas upp i motionerna Skl9 (m) och Sk26 (c) är visserligen föremål för överväganden i de arbetande skatteutredningarna. Utskottet anser emellertid det vara angeläget för riksdagen att redan nu ange riktlinjerna för en sådan skattereform. De förslag som framförs i motion Sk26 (c) är dock inte tillräckligt långtgående. Mot denna bakgrund förordar finansutskottet att yrkande 1 i motion Skl9 (m) tillstyrks av skatteutskottet.

12. Skattepolitikens allmänna inriktning

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Även de frågor” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

I motion Sk23 (fp) hävdas att en rejäl skattereform med kraftigt sänkta marginalskatter är nödvändig. Ambitionen bör därvid vara att marginalskatten för de flesta heltidsarbetande inte skall överstiga 40 % och i inget inkomstläge vara högre än 50 %.

Finansutskottet vill föreslå skatteutskottet att med anledning av vad som anförs i motionerna Sk 19 (m) yrkande 1 och Sk26 (c) yrkande 3 utforma riktlinjer för de kommande årens skattepolitik i enlighet med vad utskottet här anfört.

1988/89:SkU4

Bilaga 1

6 Riksdagen 1988/89. 6sami. Nr 4

13. Skattepolitikens allmänna inriktning

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Även de frågor” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening bör skattepolitiken under de närmaste åren ges en sådan allmän inriktning att arbete och hushållning stimuleras. I enlighet härmed bör skatten på arbete lindras, skatten på ändliga naturresurser skärpas och avgifter införas på miljöförstörande verksamhet. Skattesystemet bör också bidra till att stimulera hushållssparande. Centern anser att regeringen motarbetat aktiva insatser på det sparpolitiska området.

För att motverka kompensationstänkande bör nödvändiga marginalskattesänkningar kombineras med fördelningspolitiska insatser som kan bidra till att åtgärderna vinner allmän tilltro och respekt. Det är som utskottet ser det också angeläget att man kan upprätthålla en grundläggande samhällsservice och rättvisa villkor för människor i landets olika delar. För att åstadkomma regional utjämning bör skattepolitiken kompletteras med en förstärkt kommunal skatteutjämning.

Enligt utskottets mening bör den nu sittande inkomstskatteutredningen arbeta med detta syfte. Finansutskottet vill i enlighet härmed föreslå skatteutskottet att med anledning av vad som anförs i motionerna Skl9 (m) yrkande 1 och Sk26 (c) yrkande 3 biträda det i den sistnämnda motionen framförda förslaget till inriktning och mål för det fortsatta reformarbetet på det skattepolitiska området.

14. Skattepolitikens allmänna inriktning

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Även de frågor” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte dela den allmänna inriktning av skattepolitiken på längre sikt som föreslås i motionerna Skl9 (m) och Sk26 (c). Skattepolitikens allmänna inriktning måste vara sådan att den gynnar hushållning med både allmänna och förnybara resurser. Vidare måste skattepolitiken ses som ett viktigt fördelningspolitiskt instrument för att se till att inte de sämst ställda i samhället får det sämre.

Utskottet avstyrker därför motionerna Skl9 (m) yrkande 1 och Sk26 (c) yrkande 3.

15. Extra avdrag för folkpensionärer

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för folkpensionärer som börjar med ”En utgångspunkt” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag innebär att skatten höjs för ett stort antal pensionärer. Höjningen sker i flera inkomstskikt och blir i vissa inkomstlägen nära

1988/89SkU4

Bilaga 1

1 300 kr. En skattehöjning för dessa grupper kan emellertid inte accepteras av utskottet.

Propositionens förslag innebär inte heller någon varaktig lösning på frågan om pensionärernas orimliga marginaleffekter, vilket framgår av motion Skl9 (m). Om några år skulle marginaleffekterna återigen ligga kring eller strax över 100 %. Det kan inte accepteras.

Utskottet är väl medvetet om svårigheterna att konstruera en avtrappning som löser problemen med det nuvarande systemet. Frågan om pensionärernas marginaleffekter måste lösas i ett sammanhang utan skattehöjningar för stora grupper av pensionärer. Den bör behandlas i den nu arbetande inkomstskatteutredningen. I avvaktan härpå får nuvarande system vara kvar. Utskottet anser således att skatteutskottet bör tillstyrka motionerna Skl9 (m) yrkande 3 och Sk23 (fp) yrkande 3.

16. Extra avdrag för folkpensionärer

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för folkpensionärer som börjar med ”Det leder” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Förslaget innebär om man ser det isolerat att skatten höjs i några intervall, men tillsammans med en generell skattereduktion, som föreslås i motion Sk26 (c), kan resultatet ändå accepteras av utskottet. Om dessutom innehav av förmögenhet inte längre beaktas vid fastställande av extra avdrag blir marginaleffekterna av kapitalavkastning betydligt rimligare än för närvarande.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet från sina utgångspunkter tillstyrker motion Sk26 (c) yrkande 5.

17. Extra avdrag för folkpensionärer

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för folkpensionärer som börjar med ”En utgångspunkt” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag innebär att skatten höjs för ett stort antal pensionärer. Eftersom deras möjligheter att kompensera sig på annat sätt är mycket små anser utskottet att förslaget inte bör genomföras. De kommer inte heller att få del av de omfattande marginalskattesänkningar som föreslås i propositionen. Utskottet ställer sig därför mycket tveksamt till förslagens fördelningspolitiska effekter.

Hela inkomstskattesystemet är föremål för en total översyn vari också ingår att lösa problemet med beskattningen av pensionärer. Det förefaller därför olämpligt att gå in och ändra på avtrappningsregler och liknande innan detta arbete är avslutat. Ett enklare sätt att tillfälligt lösa marginalproblemet vore att införa ett tjänsteavdrag på t.ex. 10 000 kr.

Utskottet avstyrker således från sina utgångspunkter propositionens förslag i denna del, vilket innebär att skatteutskottet bör tillstyrka motion Sk20 (vpk) yrkandena 1 och 4.

1988/89: SkU4

Bilaga 1

18. Förmögenhetsinnehav och extra avdrag

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunilla André (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för pensionärer som börjar med ”Att såsom” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

I motionerna Skl9 (m), Sk23 (fp) och Sk26 (c) yrkas att förmögenhetsinnehav inte skall påverka storleken av det extra avdraget. I motion Sk20 (vpk) krävs att förmögenhet som härrör från innehav av eget hem eller fritidshus inte skall påverka det extra avdragets storlek.

De nuvarande reglerna om avtrappning av det extra avdraget vid förmögenhetsinnehav leder som framgår av propositionen till orimliga marginaleffekter på kapitalavkastning. Propositionens förslag till förändringen innebär inte särskilt långtgående förbättringar. Det enda rimliga enligt utskottets uppfattning är att avskaffa avtrappningen gentemot förmögenheten. Därigenom likställs pensionärer med andra inkomsttagare vad avser skatten på sparbelopp.

Utskottet anser således att skatteutskottet bör tillstyrka motionerna Skl9 (m) yrkande 4, Sk22 (c) yrkande 1, Sk23 (fp) yrkande 4 och Sk26 (c) yrkande

7.

19. Kommunalt bostadstillägg

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunilla André (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för pensionärer som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker propositionens förslag att de kommunala bostadstillläggen (KBT) inte skall reduceras för ålderspensionärer som har arbetsinkomster. Avsikten är att uppmuntra även personer över 65 år till fortsatt förvärvsarbete genom att marginaleffekten minskas från över 90 % till 60 %.

Utskottet ser emellertid inte något skäl till att undanta äldre egenföretagare, hantverkare eller jordbrukare från möjligheten att göra fortsatta arbetsinsatser med rimliga ersättningar utan konfiskatoriska marginaleffekter. Inkomster av rörelse och jordbruk bör således jämställas med inkomst av tjänst vid fastställande av KBT. Utskottet anser också att förmögenhetsinnehavet inte skall få ha någon inverkan på KBT.

Utskottet anser således att skatteutskottet bör tillstyrka motionerna Skl9 (m) yrkandena 5 och 7, Sk22 (c) yrkande 2 och Sk26 (c) yrkande 6.

20. Folkpensionens storlek

Gunnar Björk (c), Carl Frick (mp) och Gunilla André (c) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för pensionärer som börjar

1988/89:SkU4

Bilaga 1

med ”1 motionerna Sk24” och slutar med ”av skatteutskottet” bort ha följande lydelse:

I motionerna Sk24 (mp) och Sk26 (c) tas frågan om folkpensionernas storlek upp. Detta är en fråga som är väl så viktig som frågan om pensionärernas extra avdrag. Enligt utskottet är värdet av folkpensionerna och pensionstillskotten alltför låga. Många pensionärer tvingas trots att de är gamla och slitna att ta ett deltidsarbete för att få ekonomin att gå ihop. Utskottet anser därför att skatteutskottet med bifall till motion Sk24 yrkande 4 och med anledning av motion Sk26 (c) yrkande 7 skall föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad finansutskottet här anfört om behovet av att höja folkpensionen.

21. Uttaget av preliminär B-skatt

Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunilla André (c) och Inger René (m) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Uttaget av preliminär B-skatt som börjar med ”Uppbörden av B-skatt” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet får för sin del anföra följande. Den uppmjukning som regeringen föreslår i fråga om tillämpningen av reglerna för debitering av preliminär B-skatt är visserligen ett steg i rätt riktning. Förslaget är emellertid krångligt och inte tillräckligt långtgående. Enligt utskottets mening bör man i stället återgå till tidigare gällande principer, vilka innebar att preliminär B-skatt togs ut med ett belopp motsvarande den slutliga skatten för föregående år såvida inte den skattskyldige själv hade avlämnat preliminär självdeklaration. Finansutskottet vill med hänsyn härtill föreslå skatteutskottet att på denna punkt avstyrka propositionens förslag samt biträda den mening som kommer till uttryck i motion Skl9 (m) yrkande 9.

22. Uttaget av preliminär B-skatt

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Uttaget av preliminär B-skatt som börjar med ”Uppbörden av B-skatt” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Riksskatteverket (RSV) har undersökt hur väl uppbörden av preliminär B-skatt stämmer överens med den slutligt debiterade skatten. Som en följd härav har verket föreslagit att uttaget av preliminär B-skatt skall begränsas till 110 % för fysiska personer och dödsbon. För övriga juridiska personer bör enligt RSV:s mening uttaget vara oförändrat 120 %.

Finansutskottet finner för sin del att RSV:s förslag i fråga om fysiska personer och dödsbon är väl avvägt. Preliminär B-skatt bör således enligt schablonregeln tas ut med 110 % för fysiska personer och dödsbon. För övriga juridiska personer har man visserligen kunnat konstatera ett underuttag av preliminär B-skatt. Enligt utskottets mening torde emellertid detta hänga samman med att många juridiska personer upprättar preliminära deklarationer och därför i praktiken inte taxeras enligt schablonen 120 %.

1988/89:SkU4

Bilaga 1

73 Om schablonen sätts till 110 % även för denna kategori skattskyldiga torde man emellertid automatiskt uppnå en bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt, och ett mindre antal skulle begära jämkning av det debiterade beloppet. Av denna anledning vill utskottet i motsats till RSV och regeringen föreslå att preliminär B-skatt för såväl fysiska som juridiska personer debiteras med ett belopp som motsvarar 110 % av den slutliga skatten året före inkomståret. Utskottet tillstyrker därmed från sina utgångspunkter motion Sk23 (fp) yrkande 7 och avstyrker propositionen i motsvarande del.

23. Avgift på fyllnadsinbetalningar

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Avgift på fyllnadsinbetalningar som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”och Sk25 (m)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för egen del framhålla följande. Såsom påpekas i några motioner framstår det som orimligt och för det allmänna rättsmedvetandet direkt stötande att ta ut en kvarskatteavgift redan innan det föreligger skyldighet att avlämna självdeklaration. Många skattskyldiga kan på ett så tidigt stadium ha svårt att överblicka vilken slutlig skatt de skall erlägga, inte minst eftersom de då ännu inte erhållit alla kontrolluppgifter för deklarationen. Enligt utskottets mening bör de som på ett korrekt sätt och vid föreskriven tidpunkt fullgör sin deklarationsskyldighet alltid kunna göra en fyllnadsinbetalning utan att påföras särskild avgift. För fysiska personer bör därför inte heller i fortsättningen några kvarskatteavgifter utgå före den 30 april året efter inkomståret.

Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet för sin del inte är berett att biträda propositionens förslag i denna del utan tillstyrker Sk 19 (m) yrkande 10 och Sk23 (fp) yrkande 8 och Sk25 (m).

1988/89: SkU4

Bilaga 1

74 Innehåll 1988/89:SkU4

Bilaga 1

Frågor inom finansutskottets ansvarsområde 1

Samhällsekonomisk bakgrund 1

Inkomstskatten för år 1989 2

Justering av inkomstskatteskalan 2

Automatiska inflationsskyddet 6

Skattepolitikens allmänna inriktning 6

Extra avdrag för folkpensionärer, m.m 7

Extra avdrag 7

Förmögenhetsinnehav vid fastställande av det extra avdraget ... 8

De kommunala bostadstilläggen 8

Folkpensionens storlek 8

Uttaget av preliminär B-skatt 9

Avgift på fyllnadsinbetalningar 10

Avvikande meningar

1. Samhällsekonomisk bakgrund (m, fp) 11

2. Samhällsekonomisk bakgrund (c) 12

3. Samhällsekonomisk bakgrund (vpk) 12

4. Samhällsekonomisk bakgrund (mp) 13

5. Inkomstskatten för år 1989 (m) 13

6. Inkomstskatten för år 1989 (fp) 14

7. Inkomstskatten för år 1989 (c) 15

8. Inkomstskatten för år 1989 (vpk) 16

9. Inkomstskatten för år 1989 (mp) 17

10. Automatiskt inflationsskydd(m, fp) 18

11. Skattepolitikens allmänna inriktning (m) 18

12. Skattepolitikens allmänna inriktning (fp) 18

13. Skattepolitikens allmänna inriktning (c) 19

14. Skattepolitikens allmänna inriktning (mp) 19

15. Extra avdrag för folkpensionärer (m, fp) 19

16. Extra avdrag för folkpensionärer (c) 20

17. Extra avdrag för folkpensionärer (vpk) 20

18. Förmögenhetsinnehav och extra avdrag (m, fp, c) 21

19. Kommunalt bostadstillägg (m, fp, c) 21

20. Folkpensionens storlek (c, mp) 21

21. Uttaget av preliminär B-skatt (m, c) 22

22. Uttaget av preliminär B-skatt (fp) 22

23. Avgift på fyllnadsinbetalningar (m, fp) 23

75 Socialförsäkringsutskottets yttrande 1988/89 :SfU2y

Inkomstunderlag vid beräkning av kommunalt bostadstillägg (KBT), m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 8 november 1988 berett socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över lagförslag 5 i proposition 1988/89:46 om inkomstskatten för år 1989, extra avdrag för folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. jämte eventuella motioner i denna del. Lagförslag 5 innehåller förslag till lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

De motioner som rör lagförslag 5 är motionerna 1988/89:Skl9 (yrkandena 5 och 7) av Carl Bildt m.fl. (m), 1988/89:Sk20 (yrkande 3) av Lars Werner m.fl. (vpk), 1988/89:Sk22 (yrkande 2) av Martin Olsson (c), 1988/89:Sk26 (yrkande 7) av Olof Johansson m.fl. (c). I den sistnämnda motionen (yrkande 4) liksom i motion 1988/89:Sk24 (yrkande 2) av Gösta Lyngå m.fl. (mp) framställs andra yrkanden som rör pensioner.

I propositionen läggs fram förslag om den statliga inkomstskatten för år 1989, m.m. Bl.a. föreslås en förändring av inkomstprövningen för kommunalt bostadstillägg (KBT) i syfte att mildra marginaleffekterna av förvärvsarbete för ålderspensionärer.

Bestämmelser om KBT finns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, HKL. KBT, som är inkomstprövat, utges som tilläggsförmån till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension. KBT utges enligt grunder som den enskilda kommunen bestämmer, dock lägst med belopp som beräknat per månad svarar mot den del av den månatliga bostadskostnad som enligt föreskrifter som regeringen meddelar skall täckas av bostadstillägg för att statsbidrag skall lämnas. Statsbidrag utgår under förutsättning att kommunen täcker minst 80 % av den del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 kr. men inte 1 500 kr. för ogift pensionär och 1 650 kr. för makar. Kommunerna får statsbidrag med 25 % av sina bidragsberättigade kostnader för KBT.

Bestämmelser om inkomstprövningen finns i 4 och 5 §§ HKL och i riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1979:5) om inkomstberäkning m.m. Enligt 4 § HKL skall bostadstillägget minskas med en tredjedel av den del av den pensionsberättigades årsinkomst som överstiger 750 kr. för den som är gift och 1 000 kr. för annan pensionär.

Till inkomst i HKL:s mening räknas t.ex. tilläggspension (ATP), tjänste -

1988/89:SkU4

Bilaga 2

pension, arbetsinkomst samt avkastning av kapital och fastighet. Vissa inkomster räknas inte som inkomst i detta avseende, så t.ex. folkpension, ATP till den del den föranlett minskning av pensionstillskott, livränta som enligt lagen (1962:321) om allmän försäkring föranlett minskning av pension och periodiskt understöd från nära anhörig (5 § HKL). I riksförsäkringsverkets föreskrifter anges fler undantag, t.ex. bostadsbidrag från kommun och hemsjuk vårdsbidrag till vårdbehövande.

Förutom inkomster av pension och förvärvsarbete skall enligt HKL avkastning av förmögenhet beaktas vid beräkning av den försäkrades årsinkomst. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter skall vid beräkning av förmögenhet och avkastning därav beaktas tillgångar i form av aktier och obligationer, banktillgodohavanden, kontanter och övriga kapitaltillgångar utom kontanter avsedda för hushåll och löpande utgifter, fordringar, bostadsrättslägenhet, andelar i ekonomiska föreningar, fastigheter samt övrig egendom av större värde utom invalidbil och andra hjälpmedel för handikappade. Vid beräkning av förmögenhetsvärdet av fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), KL, och som den pensionsberättigade bor i, skall värdet tas upp till en fjärdedel av fastighetens taxeringsvärde. Detsamma gäller vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet där den pensionsberättigade är bosatt. För en- och tvåfamiljsfastighet som den pensionsberättigade bor i beräknas avkastningen enligt den s.k. schablonmetoden vid taxering till statlig inkomstskatt. Från denna summa får vissa avdrag göras. För jordbruks- och övriga fastigheter beräknas avkastningen till 5 % av fastighetens taxeringsvärde. Om en jordbruksfastighet är utarrenderad och arrendet överstiger den beräknade avkastningen skall i stället arrendeinkomsten anses som avkastning av fastigheten. Gemensamt vid beräkning av avkastning för alla fastigheter är enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter att underskott som uppkommer vid avdrag för skuldränta inte får dras av från övriga inkomster. Enligt riksförsäkringsverkets nämnda föreskrifter beräknas 5 % av värdet av förmögenheten som avkastning. Förmögenhetsavkastningen höjs enligt HKL med 10 % av det belopp som - efter avdrag för skulder - överstiger 120 000 kr. för makar gemensamt och 75 000 kr. för ogift pensionär.

Reglerna innebär att KBT - liksom det s.k. extra avdraget vid beskattningen av pensionärer - utgår fullt ut till ålderspensionärer med pensionstillskott eller med så låg ATP att denna inte överstiger vad som kan utgå i pensionstillskott. Vid högre pensionsförmåner eller sidoinkomster av annat slag trappas såväl KBT som det extra avdraget av efter hand som inkomsten stiger.

I juni 1987 uppbar ca 31 % av de försäkrade med ålderspension KBT. Hela antalet ålderspensionärer var drygt 1 500 000 och av dem uppbar knappt 468 000 KBT. Vidare hade andelen folkpensionärer (inkl. även förtids- och änkepensionärer) med KBT under tiden juni 1977-juni 1987 sjunkit från 46,3 % till 29,5 %. Det kan vidare nämnas att det huvudsakligen är ensamstående pensionärer som har KBT. Den största gruppen utgörs av ensamstående kvinnor. KBT-mottagarna kan också indelas i åldersgrupper. I juli 1987 var antalet KBT-mottagare i åldern 65-69 år ca 65 000, i åldern

1988/89: SkU4

Bilaga 2

70-74 år ca 97 000, i åldern 75-79 år ca 135 000 och i åldern över 80 år ca 171 000.

I propositionen föreslås att även vissa tjänsteinkomster skall undantas från inkomstprövningen för KBT. Det gäller sådana intäkter av tjänst som avses i 32 § 1 mom. a KL, dvs. avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten. Syftet med förslaget är att minska marginaleffekterna på inkomster av pensionärers förvärvsarbete.

I motionerna Skl9 yrkande 7 av Carl Bildt m.fl. och Sk26 yrkande 6 av Olof Johansson m.fl. begärs att riksdagen beslutar att även inkomst av jordbruksfastighet och av rörelse skall undantas från inkomstunderlaget vid KBT-prövning.

Regeringens förslag i denna del motiveras med bristen på arbetskraft på stora delar av arbetsmarknaden till följd av en allmänt förbättrad ekonomi och en kraftigt ökad efterfrågan på arbetskraft. Enligt utskottets mening är det i första hand bristen på arbetstagare som behöver avhjälpas. Behovet av åtgärder gör sig inte på samma sätt gällande i fråga om egenföretagare. Till detta kommer svårigheten att hitta regler som är lika enkla att tillämpa vid beräkningen av egenföretagares inkomst. I sammanhanget kan också påpekas att ett visst incitament för egenföretagare att fortsätta förvärvsarbeta efter uppnådd pensionsålder ligger i att de då inte längre behöver erlägga socialavgifter. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringsförslaget i denna del bör bifallas och motionerna Skl9 yrkande 7 och Sk26 yrkande 6 avstyrkas.

I motion Skl9 yrkande 5 begär Carl Bildt m.fl. att riksdagen beslutar att förmögenhetsinnehav med hänsyn till marginaleffekterna inte skall leda till att KBT trappas av. I motion Sk20 yrkande 3 begär Lars Werner m.fl. att en pensionärs förmögenhet till den del den härrör från egnahem eller fritidshus inte skall påverka beräkningen av KBT. Martin Olsson begär i motion Sk22 yrkande 2 ett tillkännagivande till regeringen om att en översyn och förslag till ändrade regler för KBT behövs i syfte att begränsa marginaleffekterna för främst pensionärer med låga eller genomsnittliga inkomster och med vissa besparingar. Motionären syftar närmast på en översyn av avtrappningsreglerna, särskilt i den del avtrappningen påverkas av besparingar.

Utskottet vill till en början framhålla att det skulle föra långt från de ursprungliga avsikterna bakom KBT om man vid prövningen av en persons rätt till förmånen bortsåg från allt förmögenhetsinnehav. Det är emellertid uppenbart att nuvarande regler innebär att ett sparande inför ålderdomen för den övervägande delen pensionärer eller blivande pensionärer kan få direkt negativa konsekvenser. Detta är olyckligt inte bara för den enskilde spararen utan också för samhället som på andra sätt försöker uppmuntra ett ökat sparande. Utskottet hyser också viss förståelse för de svårigheter som orsakas av att förmögenhet i form av egen bostad eller ett enkelt fritidshus kan medföra reduktion eller bortfall av KBT. Dessa problem accentueras av stigande taxeringsvärden på fastigheter i attraktiva områden. Att utan vidare avskaffa hänsynstagandet till förmögenhet i form av egen bostad eller

1988/89:SkU4

Bilaga 2

1988/89 :SkU4

Bilaga 2

Utöver de motionsyrkanden som nu har behandlats och som har anknytning till regeringens förslag till ändring i HKL har väckts två mera allmänna yrkanden som rör pensioner. Dessa frågor hör till utskottets beredningsom råde.

I motion Sk24 yrkande 2 av Gösta Lyngå m.fl. begärs ett tillkännagivande att en höjning av folkpensionen är den för pensionärerna mest angelägna reformen i nuläget. I motion Sk26 yrkande 4 av Olof Johansson m.fl. begärs beträffande beskattningen av pensionärer ett tillkännagivande att en avsevärt höjd grundpension är nödvändig för att långsiktigt kunna lösa frågan om marginaleffekterna för personer med låg pension samt att sittande skatteutredningar bör arbeta med detta syfte.

Utskottet kan konstatera att varje höjning av folkpensionens grundbelopp innebär en avsevärd framtida merkostnad på grund av det stora antalet pensionärer. Med nu gällande basbelopp skulle en höjning med enbart en procentenhet kosta ca 500 000 000 kr.Vad avser marginaleffekter vill utskottet betona att - om man vill behålla nuvarande principiella skattefrihet för de ålderspensionärer som endast uppbär grundpension och pensionstillskott - varje höjning av dessa förmåner medför att avtrappningen av det extra avdraget och KBT måste förskjutas uppåt i inkomstklasserna om inte ännu kraftigare marginaleffekter skall uppstå. Desto svårare blir det också att förklara skillnaderna mot vad som i skattehänseende gäller för förvärvsarbetande utan pension i inkomstlägen inom extraavdragsskalan. Utskottet vill hänvisa till att dessa frågor ligger inom ramen för både pensionsberedningens (S 1984:03) och utredningens (Fi 1987:07) om reformerad inkomstbeskattning uppdrag, och utskottet föreslår att skatteutskottet avstyrker bifall till motionerna Sk24 yrkande 2 och Sk26 yrkande 4.

Stockholm den 22 november 1988 På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

fritidsfastighet vid beviljande av KBT skulle emellertid kunna leda till andra nu inte förutsebara effekter.

Med hänsyn till det anförda kan det enligt utskottets mening finnas skäl för en översyn av reglerna i detta avseende. Utskottet föreslår därför att skatteutskottet hemställer att riksdagen med anledning av motion Sk22 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av en översyn av KBT-reglerna. Härigenom tillgodoses i viss mån motionerna Sk 19 yrkande 5 och Sk20 yrkande 3.1 de delar dessa motioner inte blir tillgodosedda, föreslår utskottet att skatteutskottet avstyrker bifall till dem.

79 Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm (s) och Arne Mellqvist (s).

Avvikande meningar

1. Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans Dau (m). Barbro Sandberg (fp) och Rune Backlund (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Regeringens förslag” och slutar med ”yrkande 6 avstyrkas.” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag i denna del motiveras med bristen på arbetskraft på stora delar av arbetsmarknaden till följd av en allmänt förbättrad ekonomi och en kraftigt ökad efterfrågan på arbetskraft. I propositionen talas om åtgärder som behövs för att öka de ekonomiska incitamenten för pensionärer att förvärvsarbeta. Utskottet instämmer i denna bedömning men anser inte att det bör vara avgörande för betydelsen av en förvärvsinkomst i KBThänseende om förvärvsarbetet utförs till följd av anställning eller i egenverksamhet. Samma regler bör givetvis gälla för tjänsteinkomster och för inkomster av jordbruksfastighet eller rörelse. Utskottet anser därför att skatteutskottet bör hemställa att riksdagen bifaller propositionen i denna del med den ändring som föranleds av bifall till motionerna Skl9 yrkande 7 och Sk26 yrkande 6.

2. Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”till dem.” bort ha följande lydelse:

Det förslag om begränsning av marginaleffekter för pensionärer som regeringen lägger fram är enligt utskottets uppfattning inte tillräckligt långtgående. Utskottet anser att förmögenhetsinnehav inte alls bör beaktas vid prövning av en pensionärs rätt till KBT och föreslår att skatteutskottet tillstyrker bifall till motion Skl9 yrkande 5. Härigenom blir också motionerna Sk20 yrkande 3 och Sk22 yrkande 2 tillgodosedda.

3. Margö Ingvardsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”till dem.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början framhålla att det skulle föra för långt från de ursprungliga avsikterna bakom KBT om man vid prövningen av en persons rätt till förmånen bortsåg från allt förmögenhetsinnehav. Motion Skl9 yrkande 5 bör därför avslås. Däremot är inte de effekter på rätten till KBT som uppstår vid smärre förmögenheter i form av egnahem eller fritidshus godtagbara. Utskottet anser därför att vid bedömning av en pensionärs rätt till KBT skall bortses från förmögenhet som härrör från egnahem eller fritidshus och föreslår att skatteutskottet tillstyrker bifall till motion Sk20 yrkande 3. Eri översyn av marginaleffekterna i övrigt vad avser KBT bör

1988/89:SkU4

Bilaga 2

också genomföras i enlighet med vad utskottsmajoriteten anfört med anledning av motion Sk22 yrkande 2.

4. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”till dem.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början framhålla att det skulle föra för långt från de ursprungliga avsikterna bakom KBT om man vid prövningen av en persons rätt till förmånen bortsåg från allt förmögenhetsinnehav. Däremot är inte de effekter på rätten till KBT som uppstår vid smärre förmögenheter i form av egnahem eller fritidshus godtagbara. Utskottet anser därför att vid bedömning av en pensionärs rätt till KBT skall bortses från förmögenhet som härrör från egnahem eller fritidshus och föreslår att skatteutskottet tillstyrker bifall till motion Sk20 yrkande 3. Motionerna Skl9 yrkande 5 och Sk22 yrkande 2 bör däremot avslås.

5. Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”yrkande 4.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Sk26 är förhållandena orimliga vad gäller marginaleffekter för personer med låg pension. För att långsiktigt kunna lösa detta problem är det enligt utskottets mening nödvändigt att avsevärt höja grundpensionen så att alla folkpensionärer kan ha en skälig levnadsstandard med tillämpning av åtminstone i huvudsak den ordinarie skatteskalan. Sittande skatteutredningar, i första hand utredningen (Fi 1987:07) om reformerad inkomstbeskattning, bör därför arbeta med detta syfte. Utskottet föreslår att skatteutskottet tillstyrker bifall till motion Sk26 yrkande 4. Härigenom tillgodoses också i viss mån syftet med motion Sk24 yrkande 2.

6. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”yrkande 4.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Sk24 får den förbättring av reglerna för KBT som föreslås i propositionen inte vara en ursäkt för att permanenta de låga folkpensionerna. Enligt utskottets uppfattning är en höjning av folkpensionen, som ger större frihet åt pensionärerna i valet mellan att fortsätta förvärvsarbeta efter pensionen och att låta bli, den för pensionärerna mest angelägna reformen i nuläget. Utskottet föreslår därför skatteutskottet att tillstyrka bifall till motion Sk24 yrkande 2. Härigenom tillgodoses också i viss mån syftet med motion Sk26 yrkande 4.

1988/89:SkU4

Bilaga 2

81 Särskilt yttrande

Margö Ingvardsson (vpk) anför:

1988/89:SkU4

Bilaga 2

I motionerna Sk24 och Sk26 framhålls betydelsen av en avsevärt höjd grundpension. En på sikt höjd grundpension är också enligt min mening nödvändig för att tillförsäkra alla folkpensionärer en skälig levnadsstandard. Detta har också i andra sammanhang framhållits av vänsterpartiet kommunisterna. Jag har för dagen inte något yrkande men vänsterpartiet kommunisterna avser att senare återkomma i frågan.

1988/89:SkU4

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 19

Yttranden från andra utskott 21

Skrivelser m.m 21

Utskottet 21

Inledning 21

Inkomstskatten för 1989 års inkomster, m.m 22

Marginaleffekterna för folkpensionärer 24

Folkpensionärernas extra avdrag vid viss inkomst, m. m. ... 24

Folkpensionärernas extra avdrag vid viss förmögenhet 25

Kommunalt bostadstillägg 26

Avdrag för ökade levnadskostnader 27

Uttaget av preliminär B-skatt 28

Avgift på fyllnadsinbetalningar 28

19 § kommunalskattelagen 30

Hemställan 30

Reservationer 34

Inkomstskatten för 1989, m.m 34

Skattepolitikens inriktning 42

Enhetlig avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer 43

Slopad avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer 44

Förvärvsavdrag för folkpensionärer 45

Höjd folkpension 46

Kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med rörelse eller

jordbruksinkomst 46

Avdrag för ökade levnadskostnader 47

Uttaget av preliminär B-skatt 47

Avgift på fyllnadsinbetalningar 49

Ett räntesystem 50

Kvarskatteavgift under 100 kr 50

Särskilda yttranden

Skattepolitikens inriktning 50

Folkpensionärer med förmögenhet 51

Bilagal Finansutskottets yttrande 1988/89:FiUly 52

Bilaga 2 Socialförsäkringsutskottets yttrande 1988/89: SfU2y 76

gotab Stockholm 19S8 16324