Dir. 1988:29

Utredning om energiforskningsprogrammets framtida omfattning, inriktning, samverkan med annan energiforskning m.m.

Dir. 1988:29

Beslut vid regeringssammanträde 1988-05-11

Statsrådet Peterson anför.

Mitt förslag

Som ett led i arbetet med att genomföra omställningen av energisystemet bör en utredare tillkallas för att utreda och kartlägga de forsknings- och utvecklingsinsatser som sker inom energiområdet och lämna förslag till energiforskningsprogrammets framtida omfattning, inriktning, samverkan med annan energiforskning m.m. efter den 30 juni 1990.

Bakgrund

Riksdagen beslutade år 1975 (prop. 1975:30 bil. 1, NU 30, rskr. 202) att genomföra ett treårigt Huvudprogram Energiforskning. Energiforskningsprogram har därefter beslutats av riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:110, NU 68, rskr. 34), år 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 9, NU 60, rskr. 381) samt år 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 9, NU 45, rskr. 407).

Ett femte program för energiforskning beslutades av riksdagen år 1987 (prop. 1986/87:80 bil. 12, NU 33, rskr. 292) med en total ram om 1 050 milj. kr. för budgetåret 1987/88--1989/90. Som grund för beslutet låg energiforskningsutredningens betänkande (EFU 87; SOU 1986:31). Programmen och ansvariga myndigheter framgår av följande tablå.

Program Ansvarig myndighet

Program 1. Industrins energi- styrelsen för teknisk utveckling användning (STU)

Program 2. Energianvändning för statens råd för byggnads- bebyggelse forskning(BFR) Program 3. Energitillförsel statens energiverk

Program 4. Energirelaterad naturvetenskapliga grundforskning forskningsrådet (NFR), STU

Program 5. Allmänna energiforskningsnämnden (Efn) energisystemstudier

För programmen betonas särskilt inriktningen mot att utveckla ny miljövänlig energiteknik som kan underlätta omställningen av energisystemet. Programmet Energitillförsel är inriktat mot forskning och utveckling (FoU) rörande i första hand förbränningsteknik, ny elproduktionsteknik och biobränslen. Inom programmet Energianvändning för bebyggelse prioriteras FoU (innefattande experimentbyggande) rörande effektiv elanvändning och nya metoder för övergång från el till andra energibärare för uppvärmning. FoU inom tyngre energikrävande industri som pappers- och massaindustri samt järn- och stålindustri prioriteras inom ramen för programmet Industrins energianvändning.

Resurserna för programmen Energirelaterad grundforskning och Allmänna energisystemstudier har ökat betydligt jämfört med föregående period. Behovet av insatser för att långsiktigt stärka högskolans kompetens inom sådana områden som har beröring med omställningen av energisystemet betonas särskilt. Enligt propositionen är det vidare angeläget att den samhällsvetenskapliga forskningen inom energiområdet kan ges ökade resurser.

Delar av energiforskningsprogrammet har i enlighet med följande sammanställning överförts och integrerats i de forskningsutförande organens ordinarie verksamhet.

Område Ansvarigt organ

Energiteknik för transporter STU

Energirelaterad transport- transportforskningsberedningen systemforskning (TFB)

Energirelaterad grundforskning Studsvik AB m.m.

Bioenergi Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU)

Solmätningar Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI)

Integration avses som ett medel för att inom myndigheternas och de forskningsutförande organens ansvarsområde långsiktigt trygga kunskapsuppbyggnaden på för energiforskningen väsentliga områden.

I propositionen betonas vidare behovet av internationellt samarbete inom energiforskningsområdet, bl.a. inom ramen för International Energy Agencys (IEA:s) verksamhet.

Energiforskningen som ett led i arbetet med omställningen av energisystemet

Riktlinjer för omställning av energisystemet

Riksdagen beslutade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 70, rskr. 410) att den sista kärnkraftsreaktorn i Sverige skall tas ur drift senast år 2010. Regeringen har i proposition 1987/88:90 om energipolitiken inför 1990-talet ytterligare preciserat riktlinjerna för kärnkraftsavvecklingens inledande skede. Riksdagen kommer senare under denna vår att ta ställning till regeringens förslag. Enligt propositionen är det angeläget att begränsa behovet av ny produktionskapacitet genom långtgående effektivisering av elanvändningen och genom elersättning. På längre sikt finns det möjligheter att åstadkomma en betydande minskning av framför allt den elförbrukning som sker för uppvärmningsändamål. Enligt propositionen måste omställningen av energisystemet genomföras på ett sådant sätt att negativa effekter för hälsa och miljö undviks så långt som möjligt. Stränga miljökrav måste ställas på nya el- och värmeproduktionsanläggningar och vid all användning av energi. En första avstämning av programmet för elhushållning och åtgärderna för tillförselplanering föreslås ske år 1990.

I propositionen föreslås en fond för utveckling av ny energiteknik och ett program för effektivare användning och ersättning av el. Stödet skall handläggas av statens energiverk som härvid bör utnyttja den kompetens som finns hos BFR och STU. En samordning bör enligt propositionen ske med sådan FoU som bedrivs inom ramen för energiforskningsprogrammet. Det är härvid väsentligt att gränsdragningen blir flexibel så att stödet i varje enskilt fall kan anpassas till rådande omständigheter.

Annan FoU av betydelse för kärnkraftsavvecklingen

FoU på energiområdet av mer långsiktig karaktär bedrivs av tillverkningsindustrin, privata och kommunala kraftföretag bl.a. inom ramen för dess utvecklingsstiftelse VAST samt av statens vattenfallsverk. Ett annat exempel på kraftföretagens mer långsiktiga utvecklingsinsatser är det av kraftföretagen gemensamt ägda särskilda vindkraftbolaget. Arbete med denna inriktning bedrivs även av bl.a. försvarets forskningsanstalt, Studsvik AB och Stiftelsen för Värmeteknisk Forskning. Även kommuner och landsting medverkar vid utveckling och utprovning av ny energiteknik.

Svenska Kraftverksföreningen har tillsammans med sina medlemsföretag, statens vattenfallsverk, kraftvärmeproducenterna och energibranschföretagen bildat ett särskilt utvecklingsbolag -- Svensk Energiutveckling AB (SEU) -- vars syfte är att utveckla dels metoder för att effektivisera energi- och elanvändningen i industrin och kommunerna, dels ny och miljövänlig teknik för elproduktion som skall ersätta kärnkraften. Arbetet skall inriktas mot sådan teknik som bedöms vara möjlig att demonstrera i full skala under 1990-talet. Bolaget har påbörjat sin verksamhet under innevarande år.

Kompetensuppbyggnad inom högskolan

En betydande del av de resurser som fördelas genom energiforskningsprogrammet syftar till att komplettera och stärka kompetensen inom högskolan på områden som är väsentliga för genomförandet av de energipolitiska riktlinjerna. Myndigheterna har genom stöd till särskilda ramprogram eller forskargrupper och genom att inrätta särskilda tidsbegränsade forskartjänster på mellannivå kunnat medverka till att stärka högskolans resurser. Inom ramen för programmet Energirelaterad grundforskning kan NFR inrätta särskilda tjänster inom högskolan.

Riktlinjer för utredningens arbete

Eftersom gällande energiforskningsprogram löper ut den 30 juni 1990 föreslår jag att en utredare tillkallas för att lämna förslag till energiforskningsprogrammets framtida omfattning, inriktning, samverkan med annan energiforskning m.m. En grundläggande utgångspunkt för utredarens arbete bör vara att energiforskningsprogrammet i första hand inriktas mot grundforskning och långsiktigt tillämpad forskning. Utveckling, demonstration och kommersialisering av ny energiteknik bör i första hand vara ett ansvar för andra aktörer, exempelvis kraftföretagen och berörd industri. Förslaget till kommande energiforskningsprogram bör därför i ökad utsträckning inriktas på grundforskning och tillämpad forskning. Utredaren bör dock belysa om det finns behov av insatser inom energiforskningsprogrammet som kompletterar de program av utvecklingskaraktär som föreslås i energipropositionen samt kraftföretagens och industrins aktiviteter på dessa områden.

Genom riktlinjerna för energipolitiken skapas förutsättningar att mer långsiktigt bedöma omfattningen och inriktningen av den framtida energiforskningen. Utredaren bör mot denna bakgrund göra en samlad bedömning av förutsättningarna för en anpassning och samordning mellan de insatser som sker inom i första hand energiforskningsprogrammet, de insatser av teknikutvecklingskaraktär m.m. som regeringen har föreslagit i propositionen och den verksamhet som sker inom kraftföretagen och näringslivet.

Utredaren bör bedöma behovet av förändrade prioriteringar inom energiforskningsprogrammet mot bakgrund av skärpta miljökrav m.m. Det gäller bl.a. den eventuella klimatpåverkan som kan bli följden av eldning med fossila bränslen. Vidare bör risker för inomhusklimatet till följd av intensifierade energihushållningsinsatser i byggnader uppmärksammas.

Möjligheterna till internationellt samarbete på energiforskningsområdet skall särskilt beaktas. Det gäller bl.a. att bedöma förutsättningarna för ett framtida fördjupat samarbete inom energiområdet med de Europeiska gemenskaperna (EG).

Energiforskningens framtida organisation m.m.

Energiforskningsprogrammet bedrivs dels inom Huvudprogram energiforskning, dels integrerat i berörda myndigheter och organ. F.n. tar riksdagen ställning till relativt detaljerade energiforskningsprogram. Formerna för styrningen av medelstilldelningen är relativt komplicerade. Utredaren bör därför lämna förslag till om regering och riksdag fortsättningsvis på ett mer ändamålsenligt sätt kan påverka energiforskningsprogrammets inriktning, medelstilldelning m.m. Det gäller bl.a. om löpande och övergripande utvärderingar av energiforskningen på ett mer systematiskt sätt än f.n. kan ge underlag för statsmakternas och myndigheternas beslut om inriktning och prioriteringar.

En central uppgift för den statligt finansierade energiforskningen är att främja sådan kunskaps- och kompetensuppbyggnad som är av betydelse från energipolitiska utgångspunkter som bedrivs inom högskolan eller andra forskningsorgan. Utredaren bör kartlägga och komma med förslag till åtgärder som långsiktigt kan bygga upp och vidmakthålla en sådan kompetens. Utredaren bör närmare pröva formerna för hur resurser skall överföras från energiforskningsprogrammet till högskolan m.m. på ett mer samordnat sätt än f.n. Det bör härvid ingå i utredarens uppgift att klarlägga hur ett stöd bör utformas som beaktar såväl högskolans krav på långsiktighet och kontinuitet i medelstilldelningen som behovet av styrning från energipolitiska utgångspunkter väsentliga problemområden som över tiden kan påverkas av statsmakternas energipolitiska ställningstaganden.

Utredaren bör vidare beakta de internationella erfarenheter som finns rörande samspelet mellan statliga organ, industrin och högskolan på energiforskningens område.

Utredaren bör vidare föreslå hur den energirelaterade forskningen vid Studsvik AB som sammanhänger med omställningen av energisystemet kan integreras i energiforskningsprogrammet så att företagets speciella kompetens på bästa sätt kan tas tillvara.

Utredaren bör vara oförhindrad att lämna förslag som kan påverka organisationen inom energiforskningsområdet samt medverka till att stärka samverkan och samordningen mellan den statligt finansierade energiforskningen och annan forskning, utveckling, demonstration och kommersialisering som sker inom energiområdet.

För arbetet gäller vidare de direktiv som har utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5). Där framhålls bl.a. att förslagen skall kunna genomföras med oförändrade eller minskade resurser. Utredaren bör redovisa förslag vid två alternativa resursnivåer innebärande, dels en oförändrad nivå i enlighet med huvudförslaget, dels en minskning med 20 % jämfört med innevarande energiforskningsprogram. Arbetet bör bedrivas skyndsamt och redovisas till regeringen, miljö- och energidepartementet, senast den 3 juli 1989.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med ansvariga myndigheter och forskningsutförande organ samt med företrädare för högskolan, kraftföretagen, tillverkningsindustrin samt andra som kan beröras av utredningsarbetet. Om utredaren överväger förslag som kan påverka personalsituationen vid någon av de berörda myndigheterna bör utredaren under arbetets gång informera berörda fackliga huvudorganisationer och ge dem möjlighet att framföra synpunkter.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen bemyndigar chefen för miljö- och energidepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utreda energiforskningens framtida inriktning, samverkan med annan forskning m.m. efter den 30 juni 1990,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns utredningsanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Miljö- och energidepartementet)