Dir. 2006:37
Dir.
Kommittédirektiv
Dir.
2006:37
Trygghetssystemen för företagare
Beslut vid regeringssammanträde den 30 mars 2006.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare, biträdd av en referensgrupp med
företrädare för riksdagspartierna, tillkallas med uppdrag att se
över företagarnas försäkringsvillkor i trygghetssystemen och
lämna förslag till hur regelverket kan göras tydligare och bättre.
För den som vill starta företag skall regelverket underlätta
övergången från anställning till företagande. En utgångspunkt
för utredningen är att det skall skapas en ökad balans i villkoren
för och behandlingen av företagare och anställda i
trygghetssystemen.
Utgångspunkter
Utgångspunkten för det statliga åtagandet med gemensamma
trygghetsförsäkringar är att det finns klara välfärdsvinster med
att samtliga invånare har ett gott försäkringsskydd mot t.ex.
inkomstbortfall vid arbetslöshet, sjukdom o.dyl. Syftet med
försäkringarna är att tänkbara risker – ekonomiska förluster –
som drabbar enskilda individer skall övertas och spridas på ett
kollektiv av individer. De allmänna försäkringarna svarar för en
betydande andel av den offentliga sektorns utgifter.
Finansieringen av trygghetssystemen bygger på en god
tillväxt, fler och växande företag och ökad sysselsättning. Ett
2
ökat företagande spelar en viktig roll för att uppnå detta. Därför
är det viktigt att främja företagandet och att eftersträva en ökad
balans i försäkringsvillkoren mellan anställda och företagare
genom tydligare och bättre regler.
Den nuvarande utformningen av dagens
trygghetsförsäkringar bygger på principer såsom den generella
inriktningen, en långtgående riskutjämning, omfördelning av
inkomster och bevarandet av arbetslinjen. Ett allmänt
försäkringssystem bör också vara så utformat att tillämpningen
av regelverket i enskilda ärenden kännetecknas av objektivitet,
god service, likformighet och rättsäkerhet samtidigt som
administrationskostnaderna hålls nere. Höga krav måste
dessutom ställas på att systemet är överblickbart och begripligt
för den enskilde. Trygghetssystemen skall vidare vara
långsiktigt finansiellt stabila och vara så konstruerade att de
motverkar ett felaktigt utnyttjande. Inom sjukförsäkringen finns
också en ambition att kopplingen skall vara tydlig mellan den
avgift som betalas och den försäkring som erhålls.
Vid utformningen av tydligare och bättre regler för
företagare måste alltid avvägningar göras utifrån
trygghetssystemens principer men också utifrån konsekvenserna
av annan lagstiftning t.ex. arbetstidslagen och
skattelagstiftningen. Bredare analyser behöver göras.
Trygghetssystemens utformning måste också vara sådan att
företag inte subventioneras, vilket kan inverka negativt på
konkurrensen och tränga undan andra företag.
Bakgrund
Reglerna för företagare i arbetslöshets- och socialförsäkringen
Företagare i arbetslöshetsförsäkringen
Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) omfattar
både arbetstagare och företagare. De särskilda bestämmelser
som gäller för företagare finns i 34–37 §§.
3
Med företagare avses personer som är ägare eller delägare –
direkt eller indirekt – i näringsverksamhet som de är
personligen verksamma i och som de har ett väsentligt
inflytande över (ALF 34 §).
När arbetslöshetskassan har slagit fast att sökanden är att
betrakta som företagare återstår att bedöma när han eller hon
som företagare skall anses vara arbetslös. För att en företagare
skall anses vara arbetslös krävs enligt arbetslöshetsförsäkringen
att företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en samlad
bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt (35 § ALF).
Det finns en möjlighet till undantag från denna regel. Det är
enligt 35 § möjligt att vid ett tillfälle bli ersättningsberättigad
även om verksamheten i företaget endast upphört tillfälligt. All
verksamhet i företaget måste då vara vilande. Rätten för en
företagare att få arbetslöshetsersättning vid ett tillfälligt
uppehåll i verksamheten är begränsad till en gång per företag.
Ett krav är att uppehållet i rörelsen inte är av säsongskaraktär.
Beräkningen av dagpenning för företagare bygger enligt
37 § ALF på den genomsnittliga inkomsten under de tre senaste
åren före avvecklingsåret. Om företagaren har lagt ned sin
verksamhet inom tolv månader från det att företagaren startade
den kan ersättningen baseras på företagarens tidigare
anställning.
I 7 kap. 2 § i Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens
(IAF) föreskrifter (IAFSS 2005:1) behandlas dagsförtjänst för
företagare. Med årsinkomst avses den uttagna lönen enligt
kontrolluppgiften, om verksamheten har bedrivits i ett
aktiebolag eller i en ekonomisk förening och företagaren har
tagit ut lön som anställd. I övriga fall avses med årsinkomst
nettointäkten av förvärvskällan enligt självdeklarationen till
skatteverket.
Det finns inga särskilda regler i ALF om uppdragstagare. I
Regelbok för arbetslöshetskassor utgiven av IAF anges dock
vissa kriterier för att avgöra om en uppdragstagare skall
betecknas som ”självständig” eller ”osjälvständig” och därmed
företagare eller arbetstagare i försäkringens mening.
Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring, dvs.
den skall lämna ersättning i omställningen från ett arbete till ett
4
annat. Rollen som omställningsförsäkring har kommit att
betonas allt starkare under de senaste åren. Betydande ändringar
har gjorts i ersättningsreglerna i syfte att förstärka denna
utveckling. Inte bara för att befästa att arbetslöshetsersättning
skall vara en ersättning som lämnas endast under en
övergångsperiod från ett arbete till ett annat eller till en lämplig
åtgärd som underlättar återinträdet på arbetsmarknaden för den
arbetslöse, utan också för att betona att perioder av arbetslöshet
skall präglas av aktivitet.
Enligt regeringens mening skall kompensationsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen av välfärds- och rättviseskäl vara hög.
Det förutsätter att reglerna är tydliga och tillämpas på ett
konsekvent sätt. Försäkringen skall ha legitimitet både hos dem
som är arbetslösa och hos dem som förvärvsarbetar. Tydliga
krav på den arbetssökande får inte uppfattas som en kränkning
av den enskilde. Samtidigt skall de som har arbete vara
förvissade om att de som får ersättning är aktiva i sitt sökande
efter nytt arbete. Detta är inte minst viktigt då
arbetslöshetsförsäkringen är solidariskt finansierad, utan
hänsynstagande till risken att bli arbetslös.
I arbetslöshetsförsäkringen har reglerna successivt justerats
för att ge företagare större möjlighet att få ersättning från
försäkringen. År 1997 beslutades om förändringar som innebar
att det blev möjligt för företagare att få arbetslöshetsersättning
om de tillfälligt upphört med sin personliga verksamhet i en
rörelse. Vidare blev det möjligt för företagare, som bedrivit
verksamhet kortare tid än tolv månader, att få dagpenningen
beräknad utifrån inkomsten som anställd. Regeringen
framhåller i propositionen En allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107) att en samlad
bedömning av relevanta förhållanden skall vara styrande för om
en företagare skall anses som arbetslös. Det förbättrade också
företagares möjligheter att få arbetslöshetsersättning.
Företagare i sjukförsäkringen m.m.
Den som arbetar i Sverige som anställd, uppdragstagare eller
egenföretagare omfattas av sjukförsäkringen. Rätten till
5
sjukpenning och till föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning regleras i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) och socialförsäkringslagen (1999:799).
Som egenföretagare räknas i sjukförsäkringen den som
driver egen verksamhet i form av enskild firma, handelsbolag
och kommanditbolag. De som startar verksamhet i
aktiebolagsform är formellt sett anställda i aktiebolaget och
omfattas därmed av samma regler som gäller för anställda i
sjukförsäkringen.
För en egenföretagare bestäms den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI) utifrån näringsverksamhetens beräknade
nettointäkt. Med nettointäkt avses företagets resultat efter
avdrag för kostnader, eventuella avsättningar och avgifter men
före skatteavdrag. Det finns dock en begränsning eftersom
inkomsterna inte får beräknas högre än skälig lön för liknande
arbete för annans räkning, den s.k. jämförelseinkomsten.
När en individ startar egen verksamhet har
Försäkringskassan möjlighet att under verksamhetens
uppbyggnadsskede fastställa en fiktiv SGI baserad på en
jämförelseinkomst.
Även beräkningen av dagpenning skiljer sig mellan
företagare och anställda.
Vem som är uppdragstagare definieras inte i
sjukförsäkringen. Försäkringskassorna måste ta ställning till om
det föreligger ett anställningsförhållande eller inte, för att
avgöra om sjuklön eller sjukpenning skall betalas i inledningen
av en längre sjukperiod.
Behovet av en översyn
Det finns flera anledningar till att trygghetssystemet för
företagare behöver ses över. Regeringens ambition är att främja
företagande genom tydligare och bättre regler. Det pågår också
en utveckling mot nya verksamhets- och samarbetsformer när
det gäller företagande och mot mer flexibla anställningsformer.
Vidare är arbetslöshetsförsäkringen i grunden en
löntagarförsäkring vilket medför att regelverket för företagare
inte är lika tydligt. När det gäller sjukförsäkringen handlar det
6
framför allt om de skillnader i regelverket som finns mellan
olika företagsformer.
Riksdagen beslutade dessutom den 15 april 2004 (dnr
N2004/3065/A) att som sin mening ge regeringen till känna att
en parlamentarisk utredning om företagares ekonomiska
situation vid arbetslöshet skall tillsättas. Enligt beslutet bör det
ingå i utredningen att överväga möjligheterna för företagare att
vara deltidsarbetslösa samt att se över reglerna som gäller för
dem som verkar inom kooperativa, ekonomiska och ideella
föreningar. Andra problem anges vara nivån på ersättningen för
företagare samt att tydliga tillämpningsföreskrifter saknas.
Att främja företagande genom tydligare och bättre regler
Små och unga företag har en viktig roll för att skapa ny
sysselsättning. Tillväxt i unga företag utgör den enskilt
viktigaste källan till nya arbeten i näringslivet. Yngre företag
växer också mer och snabbare än äldre företag, men endast en
liten andel av alla företag växer.
I en allt starkare internationell
konkurrens blir det allt viktigare att ta till vara människors
initiativkraft och kompetens. Sverige behöver fler företagare.
Hur trygghetssystemet är uppbyggt och fungerar för företagare
är viktigt i detta sammanhang. Regler skall vara ändamålsenliga
samt enkla att följa och tillämpa. Regeringen bedriver ett aktivt
arbete för att minska företagens kostnader för administration till
följd av regelverken och för att förbättra reglerna som gäller för
företag och företagare.
Företags- och anställningsformer förändras
En utveckling pågår mot nya verksamhets- och
samarbetsformer när det gäller företagande och mot mer
flexibla anställningsformer. I stället för att ha egna anställda
anlitar företag allt oftare underleverantörer, konsulter och
bemanningsföretag. Även om det traditionella
anställningsavtalet mellan arbetsgivare och arbetstagare är den
dominerande formen för anlitande av arbetskraft så arbetar allt
fler under andra former av avtal. Många uppdragstagares
7
arbetsvillkor har stora likheter med arbetstagares. Vad som är
typiska anställnings- respektive uppdragsavtal förändras också.
Näringsdepartementet har i ett projekt om företags- och
anställningsformer i förändring (Departementspromemorian
2003:27) kartlagt förändringar i företags- och
anställningsformer, särskilt gränssnittet företagande/anställning.
I projektet belystes också skillnader i befintliga regelsystem
mellan företagare och anställda när det gäller de sociala
trygghetssystemen samt problem som dessa skillnader kan
medföra.
Av rapporten framgår att antalet företagare utan anställda
(exklusive företagare inom jord- skogsbruk och fiske) har ökat
med 18 procent från år 1990 till 2001. Under de senaste drygt
tio åren har antalet företagare omfördelats mellan olika
näringsgrenar. Framför allt ökar antalet företagare inom
tjänstesektorn. Allt fler finns också i ett gränssnitt mellan
företagare/anställd. De är uppdragstagare eller växlar mellan att
vara företagare och anställd eller kombinerar företagande och
anställning.
Av dem som startade ett nytt företag 1997 hade ungefär en
tredjedel en hel- eller deltidsanställning vid sidan av sitt företag,
dvs. de var s.k. kombinatörer. Även bland nystartade företag år
2000 drevs en tredjedel vid sidan av en anställning.
Kombinatörerna är en liten men ökande andel av de sysselsatta.
År 2000 kombinerade 82 000 personer företagande och
anställning.
Andra förändringar är att offentlig verksamhet under det
senaste decenniet avknoppat enheter som blivit personalägda.
Vidare är franchising en växande form av företagande.
Franchisetagare är företagare som genom avtal är uppbundna
till franchisegivarens koncept.
Vissa analysområden i nuvarande regelverk
Arbetslöshetsförsäkringen är i grunden en löntagarförsäkring,
men försäkringen har från 1974 utvidgats till att även ge ett
försäkringsskydd för företagare. Särskilda regler finns för
företagare. En anledning är att en företagare har vissa
8
möjligheter att planera för ett gynnsamt utbyte av försäkringen.
Ersättningen till löntagare bygger, till skillnad från ersättningen
till företagare, på förhållanden som den enskilde löntagaren inte
på samma sätt kan påverka och på intyg från arbetsgivare.
Frågan om när en företagare skall anses som arbetslös är
ibland svårbedömd. Enligt gällande regler anses en företagare
som arbetslös när hans eller hennes personliga verksamhet i
rörelsen upphört annat än tillfälligt. Kravet på att den personliga
verksamheten i rörelsen skall ha upphört föranleds av att
arbetslöshetsersättning inte skall riskera att leda till
snedvridning av konkurrensen mellan företag. Ersättningen från
försäkringen skall inte subventionera en rörelse som inte är
ekonomiskt bärkraftig, genom att ersättning lämnas under
perioder med undersysselsättning.
När det gäller sjukförsäkringen handlar frågeställningen
framför allt om de skillnader i regelverket som finns mellan
olika företagsformer.
Beräkning av dagpenning för företagare
Dagpenningen beräknas normalt med utgångspunkt i det arbete
med vilket arbetsvillkoret uppfylls, dvs. arbetet under de
senaste sex månaderna. Detta har dock inte kunnat tillämpas för
den som varit företagare, eftersom en orsak till att en företagare
blir arbetslös ofta är att han eller hon lägger ned verksamheten
på grund av en tids bristande lönsamhet. Endast låg lön kan
därför tas ut eller så saknas utrymme helt för att ta ut någon lön.
Före 1998 föreskrev Arbetsmarknadsstyrelsen att företagares
dagsförtjänst beräknas till 1/260 av årsinkomsten. Den
årsinkomst som man utgick ifrån var den högsta av de till
taxering för kommunal inkomstskatt redovisade inkomsterna av
verksamheten som företagare de senaste tre åren. Denna
föreskrift ersattes 1998 av en ny lagregel. Enligt 37 § ALF
gäller nu att när underlaget bestäms för beräkningen av
dagsförtjänsten skall för företagare dagsförtjänsten bygga på
den genomsnittliga inkomsten under de tre senaste åren före
avvecklingsåret. Samtidigt infördes en möjlighet för den som
9
drivit företag högst tolv månader att i stället få dagpenningen
beräknad på inkomsten från anställningen före företagandet.
Kombination av anställning och företagande
Enligt 35 § ALF skall en företagare anses vara arbetslös när
företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en samlad
bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt.
I paragrafens andra stycke lämnas en möjlighet att få
arbetslöshetsersättning vid ett tillfälle om företagaren behåller
företaget men verksamheten är helt vilande och detta inte har
säsongskaraktär.
I princip lämnas alltså inte arbetslöshetsersättning till en
person som är företagare när han eller hon driver verksamhet.
En person som kombinerat en anställning med ett begränsat
engagemang i ett företag har dock möjlighet att få
arbetslöshetsersättning om anställningen upphör, under
förutsättning att verksamheten i företaget inte utökas under
arbetslösheten.
Enligt den praxis som utvecklats anses tio timmar i veckan
som företagare vara ett begränsat engagemang vid sidan av
anställning. Förutsättningen är dock att den förlorade
anställningen omfattat minst 17 timmar per vecka och att den
inkomst som verksamheten i företaget genererar per vecka inte
får överstiga tre gånger det högsta dagpenningbeloppet i
försäkringen.
I betänkandet En allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring (SOU 1996:150) föreslogs att reglerna
vid kombination av deltidsarbete och företagande ändras så att
arbetstiden i företaget får vara högst 15 timmar i veckan i
genomsnitt.
Uppdragstagare kan vara företagare eller arbetstagare
Det finns ingen tydlig definition av begreppet uppdragstagare
och inga särskilda regler om denna grupp i lagen (1997:238)
om arbetslöshetsförsäkring (ALF).
I IAF:s Regelbok för arbetslöshetskassor anges att
kännetecknande för en uppdragstagare är att han eller hon åtar
10
sig uppdrag för en eller flera uppdragsgivares räkning utan att
det finns något anställningsförhållande. Uppdragstagaren har
också, jämfört med en anställd, en mer självständig ställning till
uppdragsgivaren.
I arbetslöshetsförsäkringen skall uppdragstagaren antingen
definieras som företagare eller som arbetstagare, varmed följer
att reglerna för den ena eller den andra gruppen skall tillämpas.
En uppdragstagare kan uppvisa kännetecken på att både vara
självständig och osjälvständig. I sådana fall kan det vara svårt
för arbetslöshetskassorna att bedöma hur medlemmen skall
behandlas i försäkringen. Det väsentligaste kriteriet vid
bedömning är uppdragstagarens självständighet i verksamheten.
I praxis har uppdragstagaren vanligtvis ansetts vara företagare. I
och med detta har man ingen rätt till arbetslöshetsersättning vid
sidan av eller mellan uppdragen.
Personalkooperativ – frågan om väsentligt inflytande
När det gäller kooperativ verksamhet har
tillämpningsproblemen generellt minskat under senare år. Det
är dock oklart hur arbetslöshetsförsäkringen skall tillämpas när
det gäller om medlemmar i personal/arbetskooperativ, som
arbetar i företaget, skall betraktas som företagare eller inte.
sägs att med företagare avses i denna lag ”personer som äger
eller är delägare – direkt eller indirekt – i näringsverksamhet
som de är personligen verksamma i och som de har ett
väsentligt inflytande över”. Vad som är ”väsentligt inflytande”
kan i detta fall vara svårt att avgöra.
Enligt IAF:s Regelbok för arbetslöshetskassor har
medlemskap i en ekonomisk förening i praxis bedömts som
delägarskap vid bedömning enligt 34 § ALF. En medlem i en
ekonomisk förening, som har ett väsentligt inflytande över
verksamheten och är personligt verksam i denna, är enligt
regelboken att betrakta som företagare. Kassorna skall dock ta
hänsyn till verksamhetens art och syfte samt karaktären och
omfattningen av medlemmens engagemang. Den som har ett
begränsat engagemang i ett föräldrakooperativt daghem eller i
11
en bostadsrättsförening skall alltså inte betraktas som
företagare. När det gäller personalkooperativa företag finns
ingen vägledning i IAF:s regelbok.
Behov av ett tydligare regelverk
Från arbetslöshetskassor, företagarorganisationer och även i
tidigare utredningar har synpunkter framförts om att regelverket
för företagare i ALF inte är tillräckligt utvecklat och att det ger
utrymme för olika tolkningar. En del arbetslöshetskassor menar
att det finns risk för att bedömningarna när det gäller
företagarärenden skiljer sig åt mellan olika kassor. Det beror
både på att reglerna ger visst tolkningsutrymme, men också på
att kassorna har olika stor erfarenhet av att handlägga
företagarärenden. De uppskattar också att det på senare tid blivit
en större andel ärenden som kräver stor granskning innan beslut
kan fattas. Det handlar både om att det har uppkommit nya
former för företagande och att fler individer driver egen
verksamhet, på heltid eller vid sidan om en anställning.
Från företagarhåll framförs som exempel på oklarhet hur 35
§ i ALF skall tolkas. En tidigare statlig utredning förslog i
betänkandet
En allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring (SOU 1996:150) att ersättningen skall
kunna krävas åter om en företagare startar verksamhet i samma
bransch inom tre månader samt om det görs inom sex månader i
en annan bransch. Utredningen ansåg att tidsgränserna inte skall
vara absoluta.
Sjukförsäkringen – olika mellan företagsformer
Reglerna i sjukförsäkringen skiljer sig åt beroende på om en
företagare har enskild firma/handelsbolag eller ett aktiebolag.
Egenföretagarnas sjukpenningsgrundande inkomst, SGI,
fastställs utifrån nettointäkten i firman, medan den som äger
aktiebolag får sin SGI bestämd utifrån den lön som tas ut ur
bolaget. Många företagare känner inte till att valet av
företagsform har betydelse för den sjukpenningsgrundande
inkomsten.
12
Under de första åren då företaget byggs upp är oftast
nettointäkten eller lönen låg. När det gäller enskild firma och
handelsbolag finns möjlighet till ett s.k. uppbyggnadsskede. När
en person startar egen verksamhet har Försäkringskassan
möjlighet att under verksamhetens uppbyggnadsskede fastställa
en fiktiv SGI baserad på en jämförelseinkomst. Med
jämförelseinkomst menas skälig lön för liknande arbete för
annans räkning. Den som startar ett aktiebolag har däremot inte
möjlighet till ett s.k. uppbyggnadsskede.
I betänkandet Förmån efter inkomst (SOU 1997:85)
föreslogs bl.a. att den som startar ett eget företag, oberoende av
företagsformen, under vissa förutsättningar skall ha rätt till
sjukpenning m.m. även om företagaren inte kan redovisa någon
inkomst av eget förvärvsarbete. Under tre år av verksamhetens
uppbyggnadsskede skall SGI beräknas till lägst den SGI som
skulle ha beräknats om sjukfallet inträffat omedelbart innan den
försäkrade började arbeta i verksamheten.
Ytterligare ett område där det finns skillnader mellan olika
företagsformer gäller beräkning av dagersättningen, som ligger
till grund för till exempel den tillfälliga föräldrapenningen (som
lämnas då barn är sjuka). Ersättningen är kalenderdagsberäknad
för egenföretagare, men också för andra som inte är anställda,
medan den för anställda (inklusive anställda i eget aktiebolag) i
princip är dagberäknad. I det ovan nämnda betänkandet
diskuterades möjligheten att ersätta kalenderdagsberäkningen
med s.k. dagberäkning.
Uppdraget
En särskild utredare, biträdd av en referensgrupp med
företrädare för riksdagspartierna, tillkallas med uppdrag att se
över företagarnas försäkringsvillkor i trygghetssystemen och
lämna förslag till hur regelverket kan göras tydligare och bättre.
För den som vill starta företag skall regelverket underlätta
övergången från anställning till företagande. En utgångspunkt
för utredningen är att det skall skapas en ökad balans i villkoren
för och behandlingen av företagare och anställda i
trygghetssystemen. På samma sätt som myndigheterna skall
13
arbeta för förbättrad myndighetsservice och tillgänglighet skall
också offentliga regelsystem vara överblickbara. De skall vara
förutsägbara och enkla för företagaren, både företagare i
allmänhet och de som verkar i gränssnittet företagare/anställd.
Vid utformningen av tydligare och bättre regler för
företagare måste alltid avvägningar göras utifrån
trygghetssystemens principer men också utifrån konsekvenserna
av annan lagstiftning, t.ex. arbetstidslagen och
skattelagstiftningen. Trygghetssystemens utformning måste
också vara sådan att företag inte subventioneras, vilket kan
inverka negativt på konkurrensen och tränga undan andra
företag. Regelverken skall så långt möjligt anpassas till att
många människor redan i dagsläget växlar mellan att vara
företagare och anställda, kombinerar företagande och
anställning eller är uppdragstagare.
Utredaren skall särskilt överväga hur regelverken kan
underlätta övergången från anställning till företagande för den
som vill starta företag.
Utredaren skall ta del av och belysa vilka regler avseende
trygghetssystemen som gäller för företagare i andra EU-länder.
Företagare i arbetslöshetsförsäkringen
I uppdraget ingår att analysera och vid behov lämna förslag på
hur regelverket kan förtydligas. Det innefattar både definitionen
av vem som skall betraktas som företagare i
arbetslöshetsförsäkringen och när en företagare skall anses som
arbetslös.
Effekterna av de förändringar i arbetslöshetsförsäkringen
som beslutades 1997 skall följas upp.
Utredaren skall pröva möjligheten till andra modeller än den
nuvarande för beräkning av dagpenning för företagare. En
utgångspunkt skall vara att det skall skapas en ökad balans i
villkoren för och behandlingen av företagare och anställda.
Modellen skall passa oavsett hur länge man varit verksam som
företagare.
Utredaren skall överväga om det går att utöka möjligheterna
att få arbetslöshetsersättning efter en kombination av
14
anställning och eget företagande där anställningen upphört.
Utgångspunkten skall vara densamma som i dag, nämligen att
kombinationen skall ha pågått parallellt under en längre tid och
att företagandet inte utökas under tiden med
arbetslöshetsersättning. Det står dock utredaren fritt att föreslå
en förändrad omfattning på det företagande som får fortsätta att
bedrivas vid arbetslöshet efter en anställning.
Utredaren skall också överväga uppdragstagarnas ställning i
arbetslöshetsförsäkringen. Det gäller bl.a. att komma fram till
en rimlig avvägning i bedömningen av när uppdragstagaren
skall ses som företagare respektive anställd i
arbetslöshetsförsäkringslagstiftningens mening. Faktorer att ta
hänsyn till i detta sammanhang är uppdragstagares
självständighet och eget bestämmande i sättet att lägga upp och
genomföra arbetet liksom omfattningen av verksamheten som
uppdragstagare.
Utredaren skall se över de regler som gäller för dem som
verkar inom kooperativa, ekonomiska och ideella föreningar
samt föreslå de eventuella ändringar som översynen ger
anledning till.
Eventuella förslag från utredningen skall utgå från
arbetslöshetsförsäkringens roll som en omställningsförsäkring.
Företagare i socialförsäkringen
Utredaren skall analysera villkoren för företagare och vid behov
lämna förslag till hur reglerna i sjukförsäkringen kan förändras
så att de så långt möjligt blir neutrala i förhållande till val av
associationsform, till exempel när det gäller de olikheter som
finns under ett företags uppbyggnadsskede.
De skillnader mellan företagsformerna som gäller dels
beräkningen av dagersättningen, till exempel för den tillfälliga
föräldrapenningen, dels rätten till vissa andra ersättningar
såsom havandeskapspenningen, bör också uppmärksammas.
Utredaren bör även belysa konsekvenserna av att
egenföretagares SGI bestäms utifrån nettointäkterna i företaget
samt överväga behov av och möjligheter till förändringar.
15
Utredaren skall även analysera och vid behov lämna förslag
på ändringar av socialförsäkringsreglerna för den som
kombinerar anställning med företagande.
Övrigt
Utredaren skall samråda med Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen och Arbetsmarknadsstyrelsen samt
med Socialförsäkringsutredningen (dir. 2004:129). De
utgångspunkter som gäller för denna utredning skall beaktas vid
framtagandet av de förslag som utredaren lämnar.
Utredaren skall också i sitt arbete ha kontakt med företrädare
för Arbetslöshetskassornas samorganisation, de
arbetslöshetskassor som organiserar företagare, Företagarna,
Svenskt Näringsliv, Företagarförbundet, LRF, LO, TCO, SACO
och fackliga organisationer som organiserar företagare.
Utredarens uppdrag innefattar att ta fram förslag som leder
till utbetalningar av stöd. Utredaren skall därför säkerställa att
risken för felaktigt utnyttjande minimeras och att de uppgifter
som ligger till grund för utbetalningarna kan kontrolleras.
Utredaren skall vidare redovisa förslagens konsekvenser ur ett
kontrollperspektiv och redogöra för hur detta perspektiv har
beaktats vid framtagandet av förslagen. Utredaren skall
slutligen lämna förslag som möjliggör informationsutbyte för de
fall detta behövs för att säkerställa att utbetalningarna kan
kontrolleras.
Utredaren skall analysera hur eventuella förslag påverkar
konkurrensen mellan företag.
Utredaren skall för alla förslag redovisa kostnadsberäkningar
och andra konsekvenser för t.ex. administrationen och hur
förslagen skall finansieras.
Utredaren skall lägga fram förslag på de
författningsändringar som bedöms nödvändiga.
Utredaren skall vidare, när det gäller redovisning av
förslagens konsekvenser för företag, samråda med Näringslivets
regelnämnd.
16
Redovisning av uppdraget
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 mars
2007.
(Näringsdepartementet)