Dir. 2007:78
Ytterligare förenklingar av redovisnings-
Dir.
2007:78
Kommittédirektiv
Ytterligare förenklingar av redovisnings-
reglerna, m.m.
Beslut vid regeringssammanträde den 14 juni 2007
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall se över vissa redovisningsfrågor.
I utredarens uppdrag ingår att överväga om Sverige i större
utsträckning än hittills bör utnyttja de möjligheter till lättnader
och undantag för små och medelstora företag som EG:s redovis-
ningsdirektiv erbjuder.
Även vissa andra frågor som gäller redovisningslagstift-
ningen skall utredas, däribland om möjligheterna att använda
gemensamma verifikationer vid kontant försäljning bör utvid-
gas, om reglerna om ”vanliga” årsbokslut kan förenklas och om
vissa krav på bl.a. tilläggsupplysningar till årsredovisningen kan
tas bort eller inskränkas till att gälla färre företag än i dag. Även
vissa frågor om tidpunkten för den löpande bokföringen och om
arkivering av räkenskapsinformation skall övervägas.
I uppdraget ingår också att se över koncerndefinitionerna i
årsredovisningslagen och andra författningar samt att överväga
vissa redovisningsfrågor med avseende på pensionsutfästelser.
Dessutom skall utredaren överväga vissa straffrättsliga frågor.
Utredaren skall lämna de författningsförslag som översynen
ger anledning till.
Utredaren skall i ett delbetänkande senast den 30 juni 2008
redovisa resultatet av sina överväganden om genomförandet av
EG:s redovisningsdirektiv, tidpunkten för bokföringen, gemen-
sam verifikation, årsbokslut och tilläggsupplysningar. Uppdrag-
et i övrigt skall redovisas senast den 1 juni 2009.
2
Bakgrund
Regeringens målsättning är att de administrativa kostnaderna
för företagen på grund av de statliga regelverken skall minska
med 25 procent till år 2010 (se prop. 2006/07:1, utg.omr. 24).
En del av företagens administrativa börda sammanhänger
med de redovisningsregler som företagen måste följa.
Enligt en mätning som Verket för näringslivsutveckling
(Nutek) gjorde åren 2004 och 2005 på regeringens uppdrag
uppgår den totala kostnaden för svenskt näringsliv för att upp-
fylla de krav som ställs i årsredovisningslagen (1995:1554) till
omkring 1 645 miljoner kr per år (se nedan).
Den 1 januari 2007 ändrades reglerna om bl.a. bokförings-
skyldighet för mindre företag. Reglerna om löpande bokföring,
årsbokslut och årsredovisning förenklades då bl.a. genom att
mera komplicerade bestämmelser blev tillämpliga endast på
större företag. De gränsvärden som förekommer inom redovis-
ningslagstiftningen blev färre och fick en annan utformning (se
prop. 2005/06:116 och bet. 2005/06:LU28). I lagstiftningsären-
det uttalades att ytterligare förenklingar i redovisningslagstift-
ningen skulle övervägas. En särskild utredare bör nu ges i upp-
drag att göra sådana överväganden.
Mätning av administrativa kostnader
På uppdrag av regeringen har Nutek gjort en mätning av den
administrativa börda som följer av årsredovisningslagen (När-
ingslivets administrativa bördor – Årsredovisningslagen och
angränsande lagstiftning, R 2005:08). Även om mätningen i
första hand är avsedd som ett verktyg för regelförbättring och
syftar till att identifiera var i lagstiftningen de administrativa
bördorna finns ger den också en bild av hur stora de administr-
ativa bördorna för företagen kan vara.
Enligt mätningen uppgår den totala kostnaden för svenskt
näringsliv för att uppfylla de krav som ställs i årsredovisnings-
lagen till cirka 1 645 miljoner kr per år. Företag med upp till nio
anställda bedöms använda omkring tio timmar per år för att
uppfylla de krav som ställs i årsredovisningslagen. Trots att
3
detta kan anses vara en ganska begränsad tidsåtgång beräknar
Nutek att kostnaden uppgår till omkring 973 miljoner kr per år
för denna grupp av företag.
Nutek har inom ramen för undersökningen intervjuat före-
tagare som skall tillämpa reglerna om årsredovisning samt redo-
visningskonsulter och revisorer. De personer som intervjuats
upplever att kraven på tilläggsupplysningar om personalen är
tidskrävande och besvärliga och många ser inte syftet med att
lämna dessa upplysningar i årsredovisningen. Den totala kost-
naden för upplysningar om antal anställda, sjukfrånvaro, köns-
fördelning bland ledande befattningshavare samt löner, ersätt-
ningar, m.m. uppgår – enligt Nuteks mätning – till 185 miljoner
kr per år. Detta motsvarar 11 procent av den administrativa
börda som följer av en tillämpning av årsredovisningslagen.
Kostnaderna kan, när det gäller publika aktiebolag, antas öka
till följd av de regler om redovisning av ersättning till ledande
befattningshavare som nyligen har införts på grundval av en
rekommendation från EG-kommissionen (prop. 2005/06:186
och bet. 2005/06:LU31).
Den 21 december 2006 beslutade regeringen att ge Nutek i
uppdrag att genomföra en ny mätning av företagens administr-
ativa kostnader till följd av krav i lagar, förordningar och mynd-
igheters föreskrifter eller anvisningar i allmänna råd. Mätning-
arna skall omfatta bl.a. regelverket kring företagens bokföring.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2007 (dnr
N2006/11217/NL).
Redovisningsreglerna
Ett företag har vanligen olika intressenter som har ett behov av
att kunna följa hur verksamheten i företaget utvecklas. Detta
behov tillgodoses bl.a. genom regler om löpande bokföring, års-
bokslut, årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapport.
Bestämmelser om löpande bokföring finns i bokföringslagen
(1999:1078). Bestämmelserna syftar till att tillgodose de behov
som det bokföringsskyldiga företagets borgenärer, ägare, med-
lemmar och anställda samt det allmänna kan ha av att kunna
följa upp företagets förhållanden. Den räkenskapsinformation
4
som ingår i den löpande bokföringen sammanställs i årsbokslut
och årsredovisningar samt, i vissa fall, koncernredovisningar
och delårsrapporter. Ett årsbokslut – som inte är någon offentlig
handling – sammanfattar de affärshändelser som har ägt rum
under året. Bestämmelser om årsbokslut finns i bokföringslag-
en. Också årsredovisningar, koncernredovisningar och delårs-
rapporter utgör sammanfattningar av den verksamhet som före-
varit under en viss period. Deras syfte är framför allt att ge
information till företagets externa intressenter. Det finns därför
särskilda bestämmelser om att handlingar av dessa slag skall
offentliggöras. De grundläggande bestämmelserna om vad
dessa handlingar skall innehålla och hur de skall offentliggöras
finns i årsredovisningslagen.
De svenska reglerna om årsredovisning och koncernredo-
visning grundar sig huvudsakligen på EG:s redovisningsdirektiv
(rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om års-
bokslut i vissa typer av bolag, EGT L 222, 14.8.1978, s. 11,
Celex 31978L0660 och rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av
den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning, EGT L 193,
18.7.1983, s. 1, Celex 31983L0349; det fjärde respektive det
sjunde bolagsrättsliga direktivet). Dessa direktiv är f.n. föremål
för överväganden inom ramen för det arbete som har inletts
inom EU med att minska de administrativa bördorna för före-
tagen.
Uppdraget
Allmänt
Utredaren skall i första hand ta upp de frågor som anges nedan.
Utredaren får dock ta upp även andra frågor om förenkling av
redovisningsreglerna som aktualiseras under utredningsarbetet,
om det bedöms motiverat och det finns utrymme för det under
utredningstiden.
Särskild vikt skall läggas vid de små- och medelstora före-
tagens behov av förenklade redovisningsregler.
Bokföringslagen och årsredovisningslagen har karaktär av
ramlagar och innehåller i huvudsak endast de grundläggande
5
normerna. Det ingår inte i utredarens uppdrag att ompröva lag-
stiftningens struktur.
Genomförandet av EG:s redovisningsdirektiv när det gäller
små och medelstora företag
Som redan sagts grundar sig de svenska redovisningsreglerna
till stor del på EG:s redovisningsdirektiv. På ett flertal punkter
medger direktiven att det görs undantag eller införs enklare
regler för små och medelstora företag liksom för koncerner.
Sverige får t.ex. undanta fler företag än vad som skett från skyl-
digheten att lämna vissa tilläggsupplysningar i årsredovis-
ningen.
När redovisningsdirektiven genomfördes i svensk rätt
gjordes den bedömningen att i huvudsak samma redovisnings-
regler borde gälla för större och mindre företag. Av det skälet
har redovisningsdirektivens möjligheter att införa enklare redo-
visningsregler för små och medelstora företag eller att helt
undanta sådana företag från vissa krav inte utnyttjats i den
utsträckning som är möjligt.
Direktiven medger sålunda att det görs ytterligare förenkl-
ingar i redovisningslagstiftningen. Förenklingsmöjligheter finns
t.ex. när det gäller skyldigheten att lämna vissa tilläggsupplys-
ningar, möjligheten att upprätta förkortad balansräkning och
skyldigheten att upprätta förvaltningsberättelse.
Utredaren skall därför
• belysa hur svenska redovisningsregler förhåller sig till reg-
lerna i övriga nordiska länder och i de utomnordiska länder
som Sverige brukar jämföra sig med och som utredaren
bedömer vara av intresse,
• följa det arbete i fråga om regelförenkling på redovisnings-
området som pågår inom EU,
• analysera vilka undantag och andra förenklingar som kan
göras i redovisningslagstiftningen inom ramen för redovis-
ningsdirektiven,
• överväga om Sverige bör utnyttja dessa förenklingsmöjlig-
heter,
• utarbeta nödvändiga författningsförslag, och
6
• allsidigt belysa konsekvenserna av författningsförslagen. I
arbetet skall särskilt belysas vilka förenklingsvinster som
uppkommer och hur dessa förhåller sig till de effekter för-
enklingarna har för företagens intressenter, särskilt när det
gäller borgenärsskyddet, skattekontrollen och möjligheterna
att utreda ekonomisk brottslighet.
Andra redovisningsfrågor
Tidpunkten för bokföringen, m.m.
Reglerna om bokföringsskyldighet för mindre företag har nylig-
en setts över. Översynen ledde till vissa förenklingar i reglerna
om bl.a. löpande bokföring och arkivering av räkenskaps-
information (se prop. 2005/06:116 och bet. 2005/06:LU28). Vid
ett samrådsmöte som Justitiedepartementet anordnade i april
2007 framkom emellertid att reglerna alltjämt i vissa fall anses
vara svåra att överblicka och att små företag kan ha svårt att
tillämpa dem.
En fråga som togs upp vid samrådsmötet var användningen
av den s.k. kontantmetoden. Företag som inte behöver upprätta
en årsredovisning och vars årliga nettoomsättning normalt upp-
går till högst 3 miljoner kr kan numera vänta med att bokföra
affärshändelser till dess betalning sker. Detsamma gäller andra
företag, under förutsättning att det förekommer endast ett
mindre antal fakturor eller andra handlingar i verksamheten och
fordringarna och skulderna enligt dessa inte uppgår till avse-
värda belopp (se 5 kap. 2 § fjärde stycket bokföringslagen). Vid
mötet föreslogs att lagens kriterium ”avsevärda belopp” skall
preciseras. Dessutom väcktes frågan om inte förutsättningarna
för att få använda kontantmetoden borde vara desamma för alla
typer av företag.
En annan fråga som togs upp var innebörden av att andra
affärshändelser än kontanta in- och utbetalningar skall bokföras
”så snart det kan ske” och den praktiska tillämpningen av
bestämmelsen (5 kap. 2 § första stycket bokföringslagen).
Även vissa frågor om arkivering av räkenskapsinformation,
särskilt elektronisk sådan, togs upp vid samrådsmötet. Det före-
slogs bl.a. att tiden för bevarande av räkenskapsinformation
7
skall kortas ned (jfr 7 kap. 2 § bokföringslagen). Även frågan
om vilka uppgifter en verifikation skall innehålla togs upp (jfr
5 kap.7 och 8 §§bokföringslagen).
Utredaren skall därför
• överväga om reglerna i 5 kap. 2 § tredje och fjärde styckena
bokföringslagen om kontantmetoden bör förenklas eller för-
tydligas (jfr prop. 2005/06:116 s. 67),
• överväga hur reglerna om när andra affärshändelser än
kontanta in- och utbetalningar skall bokföras bör vara
utformade, särskilt när det gäller mindre företag,
• undersöka om reglerna om löpande bokföring och verifika-
tioner i övrigt bör förenklas eller förtydligas,
• analysera reglerna om bevarande av räkenskapsinformation
och ta ställning till om de bör ändras i något avseende,
• när det gäller frågan om tiden för bevarande av räkenskaps-
information väga de tekniska och praktiska problem som
kan tala för en kortare arkiveringstid mot behovet av att ha
tillgång till behövlig räkenskapsinformation i samband med
olika kontroller, bl.a. taxeringsrevision och utredning om
misstänkt brott,
• särskilt överväga frågan om bevarande av räkenskapsinfor-
mation efter konkurs (jfr 7
kap. 19
[1987:672]),
• utarbeta nödvändiga författningsförslag, och
• allsidigt belysa konsekvenserna av författningsförslagen för
företagen och för företagens intressenter, bl.a. i mervärdes-
skattehänseende.
En förutsättning för arbetet i fråga om användningen av
kontantmetoden är att samtliga företagets obetalda fordringar
och skulder även framdeles skall bokföras vid räkenskapsårets
utgång.
Redovisningslagstiftningen har betydelse för redovisningen
av mervärdesskatt. Kontantmetoden för redovisning av mer-
värdesskatt (se 13 kap. 8 § mervärdesskattelagen [1994:200])
bygger sålunda på reglerna i 5 kap. 2 § bokföringslagen. Av
betydelse för utredarens arbete är vidare att mervärdesskattelag-
en, som grundas på EG-direktiv, innehåller bestämmelser om
8
fakturering (se 11 kap.mervärdesskattelagen). Utredaren skall i
sitt arbete utgå från att reglerna i bokföringslagen och mer-
värdesskattelagen alltjämt skall vara samordnade.
Gemensam verifikation
Enligt bokföringslagen skall ett bokföringsskyldigt företag se
till att det finns verifikationer för alla bokföringsposter
(4 kap. 1 §). Huvudregeln i lagen är att det skall finnas en veri-
fikation för varje enskild affärshändelse. För likartade affärs-
händelser får dock en gemensam verifikation användas. Det-
samma gäller vid en dags försäljning av varor eller tjänster mot
kontant betalning, om det skulle vara förenat med svårigheter
att upprätta verifikationer för de olika affärshändelserna. Den
gemensamma verifikationen får då utgöras av uppgifter från
kassaapparat, kassarapport eller annan uppgift som anger
summan av mottagna betalningar (se 5 kap. 6 §).
En verifikation skall innehålla uppgift om när den har sam-
manställts, när affärshändelsen inträffat, vad den avser, vilket
belopp den gäller och vilken motpart den berör (5 kap. 7 §).
Högsta domstolen har i ett avgörande prövat om ett taxi-
företag brutit mot bokföringslagens bestämmelser om bevaran-
de av räkenskapsinformation genom att uppgifter om de enskil-
da köruppdragen klippts bort från taxameterns körpassrapport
(NJA 2005 s. 252). Högsta domstolen bedömde att förutsätt-
ningen enligt bokföringslagen för att medge användning av en
gemensam verifikation – att det är förenat med svårigheter att
upprätta en verifikation för varje affärshändelse – inte hade
varit uppfylld i det aktuella fallet; uppgifter om de enskilda
körningarna hade varit dokumenterade i körpassrapporten.
Uttalandet har uppfattats så att en gemensam verifikation endast
kan användas vid kontant försäljning som inte registrerats i ett
kassaregister. Bokföringsnämnden har därför hemställt att lagen
ändras så att en gemensam verifikation, under vissa förut-
sättningar, får användas även vid kontant försäljning som
registreras i ett kassaregister. Fråga har också väckts om hur
grundbokföringsskyldigheten skall fullgöras och hur affärs-
händelserna skall presenteras i redovisningen när försäljningen
9
under en dag inte får bokföras genom en gemensam verifika-
tion.
Utredaren skall därför
• analysera gällande rätt,
• överväga behovet av att utvidga möjligheten att använda
gemensamma verifikationer vid kontant försäljning och
konsekvenserna av en sådan utvidgning,
• i sina överväganden beakta vad som sägs i den av riksdagen
nyligen antagna propositionen med förslag till lag om
kassaregister (se prop. 2006/07:105, bet. 2006/07:SkU18,
rskr. 2006/07:182), och
• utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Reglerna om årsbokslut
Bokföringslagen innehåller regler om hur den löpande bok-
föringen skall avslutas. På vilket sätt detta skall ske beror främst
på vilken form affärsverksamheten bedrivs i och hur omfattande
den är. Sålunda skall bl.a. alla företag med ett begränsat ägar-
ansvar – såsom aktiebolag – alltid upprätta och offentliggöra en
årsredovisning. Andra företag – såsom enskilda näringsidkare –
får oftast i stället avsluta den löpande bokföringen med en
intern handling som inte behöver offentliggöras, dvs. ett årsbok-
slut eller, för vissa små verksamheter, ett förenklat årsbokslut.
Reglerna om förenklat årsbokslut, som är nya, kan tillämpas
från den 1 januari 2007. Genom de nya reglerna har behovet av
förenklingar när det gäller årsbokslut i stor utsträckning till-
godosetts. En fråga som dock bör övervägas är om gränsvärdet
för möjligheten att upprätta årsbokslut i förenklad form bör
höjas så att de förenklade reglerna omfattar flera företag än i
dag. Reglerna om ”vanliga” årsbokslut framstår dessutom i
några avseenden som onödigt komplicerade för de företag som
inte kan använda sig av ett förenklat årsbokslut. Det finns därför
ett behov av att förenkla också bokföringslagens regler om
”vanliga” årsbokslut. I Justitiedepartementets promemoria För-
enklade redovisningsregler, m.m. (Ju2004/10672/L1) föreslogs
vissa sådana förenklingar, bl.a. när det gäller vissa krav på till-
läggsupplysningar till årsbokslut och bestämmande av anskaff-
10
ningsvärden. Det ansågs emellertid att förenklingar i reglerna
om ”vanliga” årsbokslut borde anstå och göras i ljuset av och i
samband med det projekt om redovisningsnormering för olika
kategorier av företag som Bokföringsnämnden arbetar med (jfr
prop. 2005/06:116 s. 76 f.). Bokföringsnämnden har nu kommit
så långt i sitt arbete att det bör övervägas vilka förenklingar som
kan göras i reglerna om ”vanliga” årsbokslut. Dessa överväg-
anden bör inte begränsas till de frågor som togs upp i den nyss-
nämnda promemorian.
En annan fråga gäller uppställningsformerna för resultat- och
balansräkningar.
Enligt årsredovisningslagen skall resultat- och balansräk-
ningarna upprättas enligt uppställningsformer som anges i bila-
gor till lagen. Byte av uppställningsform får ske endast under
vissa i lagen angivna villkor. Även möjligheterna att avvika
från de föreskrivna uppställningsformerna är reglerade (3 kap. 3
och 4 §§). De ganska omfattande och strikta regler som gäller
för utformningen av resultat- och balansräkningarna går tillbaka
på det fjärde bolagsrättsliga direktivet. När det gäller företag
som inte är skyldiga att upprätta årsredovisning kan det dock
ifrågasättas om kraven på hur resultat- och balansräkningarna
skall ställas upp i årsbokslutet behöver vara så detaljerade.
Direktivet är inte tillämpligt på årsbokslut. Dessutom riktar sig
informationen i ett årsbokslut – vilket ju, som framgått, utgör en
intern redovisningshandling – endast till en begränsad krets av
intressenter. I Justitiedepartementets promemoria Förenklade
redovisningsregler, m.m. diskuterades möjligheten att
komplettera bokföringslagen med förenklade uppställnings-
former för årsbokslut. Övervägande skäl ansågs dock tala emot
att göra en sådan förändring. Några särskilda uppställnings-
former avsedda för ”vanliga” årsbokslut föreslogs därför inte.
Det uttalades däremot att det på sikt kunde finnas anledning att
se över de uppställningsformer som finns i årsredovisningslagen
i syfte att åstadkomma nya, förbättrade uppställningsformer
som kan användas både i vanliga årsbokslut och i en årsredo-
visning.
11
Utredaren skall därför
• överväga om gränsvärdet för möjligheten att upprätta års-
bokslut i förenklad form bör höjas,
• analysera i vilken utsträckning reglerna om ”vanliga” års-
bokslut kan förenklas,
• överväga om det är möjligt och lämpligt att förenkla de
uppställningsformer som finns i årsredovisningslagen och
åstadkomma uppställningsformer som kan användas både
vid ”vanligt” årsbokslut och i en årsredovisning,
• om detta inte bedöms vara möjligt eller lämpligt, överväga
om bokföringslagen bör kompletteras med förenklade upp-
ställningsformer för årsbokslut, och
• utarbeta nödvändiga författningsförslag.
En utgångspunkt för översynen skall vara att reglerna även i
framtiden skall vara tillräckligt detaljerade för att säkerställa en
rättvisande redovisning. Det är dock givet att behovet av
information och jämförbarhet inte är lika påtagligt som när det
gäller årsredovisningar; årsbokslutet är inte en offentlig handl-
ing och de företag som det här är frågan om är normalt av en
mera begränsad omfattning. Det är angeläget att föreslagna för-
fattningsändringar inte motverkar Bokföringsnämndens strävan-
den att genom t.ex. en utökad användning av schablonmässig
värdering förenkla för mindre företag.
Finansieringsanalys
I årsredovisningen för större företag skall det ingå en finansi-
eringsanalys (2 kap. 1 § årsredovisningslagen). Finansierings-
analysens syfte är att upplysa om den finansierings- och in-
vesteringspolitik som ett företag har fört. I analysen skall det
därför redovisas hur företagets verksamhet har finansierats och
vilka kapitalinvesteringar som har gjorts under räkenskapsåret
(6 kap. 5 §).
Den internationella utvecklingen har inneburit att synen på
vad analysen skall innehålla delvis har förändrats och att ana-
lysen numera oftast benämns kassaflödesanalys. Denna utveckl-
ing har sin bakgrund i att god redovisningssed i Sverige har
kommit att återspegla innehållet i de internationella redovis-
12
ningsstandarder som ges ut av den privaträttsliga organisationen
International Accounting Standards Board (IASB). När det
gäller kassaflödesanalyser är särskilt International Accounting
Standard 7 (IAS 7) av intresse. Fokus ligger i dag mer på före-
tagets in- och utbetalningar, dvs. kassaflödet, än på företagets
finansiering och kapitalinvesteringar.
Utredaren skall därför
• överväga om bestämmelserna om innehållet i och benäm-
ningen på finansieringsanalysen skall ändras, och
•
utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Tilläggsupplysningar till årsredovisningen, m.m.
Som redan framgått grundar sig redovisningsreglerna till stor
del på EG:s redovisningsdirektiv. I vissa avseenden innehåller
svensk lag emellertid regler som saknar motsvarighet i direktiv-
en. Det gäller framförallt olika krav på uppgiftslämnande. Som
exempel kan nämnas krav i 5 kap.årsredovisningslagen om att
uppgift skall lämnas om taxeringsvärde (4 §), sjukfrånvaro
(18 a §) och könsfördelning bland ledande befattningshavare
(18 b §). Någon utvärdering av den nytta kravet på upplysningar
medför i förhållande till de kostnader som reglerna medför har
inte skett.
Utredaren skall därför
• analysera vilken betydelse uppgiften om könsfördelning
har, särskilt för jämställdhetsarbetet,
• analysera vilken betydelse uppgiften om sjukfrånvaro har,
särskilt för att få företagen att vidta åtgärder för att minska
sjukfrånvaron,
• analysera vilken betydelse uppgiften om taxeringsvärde har
vid bedömningen av ett företags finansiella ställning,
• ta ställning till om de ovan nämnda kraven på tilläggsupp-
lysningar och andra upplysningskrav motiverar den kostnad
som de medför för företagen,
• såvitt gäller könsfördelning och sjukfrånvaro föreslå de
ändringar i regelverket som krävs för att ta bort upplys-
13
ningsskyldigheten eller inskränka den till att gälla färre
företag än i dag,
• överväga om upplysningskraven i övrigt kan tas bort,
ändras eller inskränkas till att gälla färre företag än i dag,
• överväga om de upplysningskrav som gäller för koncern-
redovisningen bör begränsas eller förtydligas,
• utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Koncerndefinitioner
Den koncerndefinition som finns i årsredovisningslagen (se
1 kap. 4 §) grundar sig på det sjunde bolagsrättsliga direktivet
såsom det var utformat vid tillkomsten av årsredovisningslagen.
Noterade företag skall sedan år 2005 – i stället för nationell rätt
som grundar sig på det sjunde direktivet – tillämpa en EG-för-
ordning när de upprättar sin koncernredovisning (Europaparla-
mentets och rådets förordning [EG] nr 1606/2002 av den 19 juli
2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder,
EGT L 243, 11.9.2002, s. 1, Celex 32002R1606; IAS-förordn-
ingen). Enligt förordningen är alla europeiska noterade företag
skyldiga att upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med
de IAS/IFRS (International Financial Reporting Standards) och
tillhörande tolkningsmeddelanden som har utfärdats eller antag-
its av International Accounting Standards Committee (IASC)
eller, efter namnbyte, International Accounting Standards Board
(IASB) och som har antagits av Europeiska kommissionen för
tillämpning inom gemenskapen.
IAS 27 Koncernredovisning och separata finansiella rapport-
er innehåller en koncerndefinition som delvis skiljer sig från
den definition som finns i bl.a. årsredovisningslagen. IAS 27
har med stöd av IAS-förordningen införlivats i EG-rätten.
Det är definitionen i årsredovisningslagen som är bestämm-
ande för när ett börsnoterat företag är moderföretag i en kon-
cern och därmed skyldigt att upprätta en koncernredovisning,
men det är IAS 27 som avgör vilka företag som skall omfattas
av koncernredovisningen. Eftersom koncerndefinitionerna skilj-
er sig åt, kan koncernredovisningen således komma att omfatta
14
en annan krets av företag än de som utgör en koncern enligt års-
redovisningslagen.
Det sjunde bolagsrättsliga direktivet har ändrats för att göra
det möjligt för medlemsstaterna att i sin nationella rätt införa en
koncerndefinition som överensstämmer med den som finns i
IAS 27. Det är mot den bakgrunden som IAS-utredningen före-
slog att koncerndefinitionen i årsredovisningslagen skulle
anpassas till IAS 27 (jfr SOU 2003:71 s. 114 f.). En sådan ändr-
ing skulle dock ha fått konsekvenser även för tillämpningen av
andra lagar. Regeringen ansåg därför att koncerndefinitionerna i
årsredovisningslagen och andra författningar borde ses över i ett
sammanhang. Förslaget ledde alltså inte till lagstiftning (prop.
2004/05:24 s. 87 f.). Den aviserade översynen bör nu komma
till stånd.
Utredaren skall därför
• med utgångspunkt i IAS-utredningens förslag i alltjämt
aktuella delar och remissvaren över utredningens betänkan-
de föreslå hur koncerndefinitionen i årsredovisningslagen
skall anpassas till IAS,
• ta ställning till om koncerndefinitionen i aktiebolagslagen
(2005:551) och andra berörda författningar bör ändras med
anledning av anpassningen,
• beskriva konsekvenserna av ändrade definitioner, och
•
utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Tryggandelagen
Lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse, m.m.
(tryggandelagen) innehåller regler om hur en arbetsgivares
utfästelser om pension till arbetstagare eller arbetstagares efter-
levande kan tryggas genom särskild redovisning av pensions-
skuld eller avsättning till pensionsstiftelse.
Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG) och
Pensionsregistreringsinstitutet (PRI) har i en skrivelse begärt
vissa ändringar i lagstiftningen när det gäller redovisningen av
pensionsutfästelser (dnr Ju1997/2636/L1). Även Bokförings-
nämnden har i en skrivelse begärt vissa ändringar i redovis-
15
ningsreglerna. Nämnden har också tagit upp frågan om beräkn-
ingen av pensionsutfästelsers kapitalvärde (Ju2005/8822/L1).
Utredaren skall därför
• överväga behovet av att ändra reglerna om hur pensions-
utfästelser skall beräknas och redovisas, och
• utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Bokföringsbrott vid för sent upprättad årsredovisning
Den som genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller
bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga
uppgifter i bokföringen eller på annat sätt uppsåtligen eller av
oaktsamhet åsidosätter sin bokföringsskyldighet enligt bokför-
ingslagen döms, om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller
ställning till följd härav inte kan i huvudsak bedömas med
ledning av bokföringen, för bokföringsbrott (11 kap. 5 § brotts-
balken). Bestämmelsen ändrades senast den 1 juli 2005 (se
Som redan har nämnts har ett företags olika intressenter ett
behov av att följa hur verksamheten i företaget utvecklas. Ett
väsentligt inslag i regelverket är de tidsfrister som har ställts
upp. I t.ex. ett aktiebolag skall styrelsen lägga fram årsredovis-
ningen på en ordinarie bolagsstämma som inte får hållas senare
än sex månader från räkenskapsårets utgång (7 kap. 10 § aktie-
bolagslagen).
Frågan om i vilka fall bristande efterlevnad av skyldigheten
att upprätta och offentliggöra en årsredovisning respektive att
upprätta ett årsbokslut kan komma att utgöra ett bokföringsbrott
har varit föremål för diskussion. Högsta domstolen har i ett
avgörande år 2004 konstaterat att underlåtenhet att inom före-
skriven tid upprätta en årsredovisning i ett aktiebolag utgör ett
sådant brott (se NJA 2004 s. 618). I avgörandet uttalas att rörel-
sens ekonomiska resultat och ställning i ett aktiebolag inte kan i
huvudsak bedömas utan årsredovisningen och att det av hänsyn
till de olika intressenter som är beroende av årsredovisningen
måste krävas att årsredovisningen verkligen föreligger inom
föreskriven tid.
16
FAR SRS och Sveriges advokatsamfund har begärt att lag-
stiftningen ändras så att det inte utgör ett bokföringsbrott att
upprätta en årsredovisning alltför sent (dnr Ju2005/5793/L1).
Högsta domstolens avgörande har också diskuterats i den
juridiska litteraturen. Det har där hävdats att det finns vissa
otydligheter i straffansvaret, bl.a. när det gäller den straff-
rättsligt relevanta tidpunkten för en årsredovisnings upprättande
och hur det s.k. huvudsaklighetskriteriet i straffbestämmelsen
förhåller sig till årsredovisningen.
Bestämmelsen om bokföringsbrott i 11 kap. 5 § brottsbalken
är ett s.k. blankettstraffbud, vars innehåll, t.ex. när det gäller
kretsen av bokföringsskyldiga och innehållet i bokföringsskyld-
igheten, bestäms av innehållet i annan lagstiftning, särskilt bok-
föringslagen. De närmare omständigheter som medför att en
gärning utgör ett bokföringsbrott framgår således inte av stadg-
andet i brottsbalken. Som utgångspunkt bör denna ordning gälla
även i fortsättningen.
Som framgår av bl.a. Högsta domstolens avgörande är det
visserligen mycket viktigt att reglerna om upprättande av års-
redovisning och årsbokslut respekteras. Regeringen anser
emellertid att det bör övervägas om det är ändamålsenligt att
knyta en straffsanktion till skyldigheten att upprätta årsredovis-
ning och årsbokslut inom de tidsfrister som gäller i dag eller om
intresset av att informationen redovisas kan tillgodoses på annat
sätt. Mot bakgrund även av att andra sanktioner än straffrätts-
liga i stor utsträckning bör kunna användas inom associations-
rätten finns det därför skäl att överväga den fråga som
FAR SRS och Sveriges advokatsamfund har väckt. Även de
övriga frågor som nämnts förtjänar att belysas.
Utredaren skall därför
• analysera gällande rätt och belysa fördelar och nackdelar
med den nuvarande ordningen,
• beskriva de icke straffrättsliga sanktioner som kan riktas
mot företag som inte upprättar och offentliggör sin årsredo-
visning i tid respektive företag som inte upprättar sitt års-
bokslut i tid,
• överväga om det finns anledning att, med beaktande av de
intressen som ligger till grund för skyldigheten att upprätta
17
årsredovisning och årsbokslut, inskränka eller ta bort straff-
ansvaret i något avseende, särskilt för de fall där åsido-
sättandet av bokföringsskyldigheten består enbart i att en
årsredovisning eller ett årsbokslut inte har upprättats eller
har upprättats för sent,
• undersöka om eventuella ändringar av straffansvarets
innehåll lämpligen kan ske genom ändringar i det civilrätts-
liga regelverket,
• om straffansvaret föreslås ändrat, analysera vilka konsekv-
enser detta kan få,
• överväga om det bör göras lagändringar som skulle kunna
underlätta tillämpningen och öka förutsebarheten i regel-
verket, och
• utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Det ingår inte i uppdraget att föreslå några ändringar i de grund-
läggande förutsättningarna för straffansvar för bokföringsbrott.
Övriga frågor
Ett flertal skrivelser och brev har kommit in till Justitiedeparte-
mentet med synpunkter på redovisningsreglerna. De ärenden
som sålunda finns i departementet och som kommer in till
departementet under utredningstiden kommer i den mån det
bedöms lämpligt och efter samråd med utredaren att överlämnas
till denne.
Arbetets bedrivande
Utredaren skall göra de internationella jämförelser som anses
befogade. Situationen i länder som är jämförbara med Sverige
skall särskilt beaktas. Utredaren bör samråda med EG-kommis-
sionen när det är lämpligt.
Utredaren skall i sitt arbete föra en dialog med och inhämta
synpunkter från Bokföringsnämnden, Ekobrottsmyndigheten,
Skatteverket, FAR SRS, Sveriges Redovisningskonsulters För-
bund SRF, Näringslivets regelnämnd, Företagarna och Svenskt
Näringsliv. En dialog bör även föras med andra parter som kan
bedömas bli särskilt berörda av förslagen.
18
En särskild utredare har fått i uppdrag att analysera i vilken
utsträckning sambandet mellan redovisning och beskattning
skall bestå (dir. 2004:146; Utredningen om sambandet mellan
redovisning och beskattning [SamRoB]). Sambandet innebär att
värderingsreglerna i redovisningslagstiftningen i vissa fall har
en direkt betydelse för hur ett företag skall beskattas. Utred-
ningens arbete bör inte föregripas. Utredaren skall därför inte
lämna några förslag som kan antas ha betydelse för beskatt-
ningsunderlaget såvida inte regeringen, innan uppdraget skall
slutredovisas, har tagit ställning i frågan om sambandet mellan
redovisning och beskattning.
Utredaren skall hålla sig informerad om och beakta det
arbete med att ta bort revisionsplikten för små företag som f.n.
bedrivs inom Utredningen om revisorer och revision (dir.
2006:96 och 2006:128), det arbete som bedrivs av SamRoB och
det arbete som pågår inom Regeringskansliet med att genom-
föra de ändringar i redovisningsdirektiven som antogs den
14 juni 2006.
Utredaren skall även följa och beakta redovisningen av det
uppdrag som regeringen den 21 december 2006 gav till Nutek
om att mäta företagens administrativa kostnader på bokförings-
området.
Utredaren skall redovisa konsekvenserna för näringslivet
och för det allmänna av de förslag som läggs fram. Vid bedöm-
ningen av förslagens påverkan på företagens administrativa
kostnader skall utredaren ta hjälp av Nutek. Om förslagen kan
bedömas medföra ökade kostnader eller intäktsminskningar för
det allmänna, skall utredaren föreslå en finansiering.
Utredaren skall i ett delbetänkande senast den 30 juni 2008
redovisa resultatet av sina överväganden i anslutning till av-
snitten ovan om
– Genomförandet av EG:s redovisningsdirektiv när det gäller
små och medelstora företag,
– Tidpunkten för bokföringen, m.m.,
– Gemensam verifikation,
– Reglerna om årsbokslut, och
– Tilläggsupplysningar till årsredovisningen, m.m.
19
Uppdraget i övrigt skall redovisas senast den 1 juni 2009. Om
utredaren finner det lämpligt, får dessa delar av uppdraget redo-
visas i ett eller flera delbetänkanden.
(Justitiedepartementet)