AD 1994 nr 64

Fråga om beräkning av sjukön. Arbetstagare, som enligt schema fullgör beredskapstjänst 5-10 veckor per år, är sjuka under tid då de skulle fullgjort beredskapstjänst. Ersättare inkallas för att utföra övertidsarbete som annars skulle ha utförts av de sjuka arbetstagarna. Arbetsdomstolen finner att den övertidsersättning som utgått till ersättarna inte skall inräknas i underlaget vid beräkning av sjuklön enligt 6 § sjuklönelagen.

Parter:

Elektriska Arbetsgivareföreningen; Svenska Elektrikerförbundet

Nr 64

Elektriska Arbetsgivareföreningen

mot

Svenska Elektrikerförbundet.

Lagen (1991:1047) om sjuklön innehåller bl. a. följande bestämmelser.

1 § En arbetstagare har enligt vad som följer av denna lag rätt att vid sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner (sjuklön).

.....

6 § Sjuklönen utgör följande andel av den lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan under sjuklöneperioden enligt 7 §, nämligen

.....

Östra Roslags Elverk AB (Östra Roslag) och Drefvikens Energi AB (Drefviken) är numera båda medlemmar i EA. Vid tiden för talans väckande i det mål som rör Drefviken var detta bolag medlem i Arbetsgivaralliansen Branschkommitte EL. EA har dock övertagit kärandens talan i det målet. Vid tidpunkterna för talans väckande gällde kollektivavtal mellan parterna. Något kollektivavtal om sjuklön förelåg dock inte då tvisterna uppkom.

Tvisterna gäller tre linjemontörer som är medlemmar i SEF; Å.N. och R.K. som är anställda vid Drefviken samt H.G. som är anställd vid Östra Roslag. Å.N. var sjuk den 12 mars 1992 då han skulle ha haft beredskap. Hans ersättare utförde övertidsarbete under denna tid med sammanlagt fyra timmar. R.K. var sjuk när han skulle ha haft beredskap den 8 april 1992 och hans ersättare utförde två timmars övertidsarbete. H.G. var sjuk den 3, 4, 5 och 6 mars 1992. Den 3 och 4 mars skulle han från den ordinarie arbetstidens slut till dess början påföljande dag ha upprätthållit beredskap. Den montör som i H.G:s ställe upprätthöll beredskap utkallades till övertidsarbete från kl. 16.00 den 4 mars till kl. 01.00 den 5 mars 1992, dvs. under nio timmar.

Parterna tvistar om hur underlaget för Å.N:s, R.K:s och H.G:s sjuklön skall bestämmas. Arbetsgivarsidans inställning är att den lön för ordinarie arbetstid och den beredskapsersättning som skulle ha utgått om arbetstagarna inte varit sjuka skall ingå i underlaget för beräkning av sjuklön men däremot inte den övertidsersättning som ersättarna för de berörda arbetstagarna uppburit. Arbetstagarsidans inställning är däremot att även sådan övertidsersättning skall ingå i underlaget vid beräkningen av sjuklönen. Arbetsgivarsidan har väckt talan för att undgå betalningsskyldighet enligt 35 § medbestämmandelagen.

EA har yrkat att arbetsdomstolen fastställer att Å.N. och R.K. inte har rätt till sjuklön avseende övertidsersättning för arbete som utförts av ersättare under beredskap den 12 mars 1992 respektive den 8 april samma år samt att Östra Roslags Elverk AB inte är skyldigt att i beräkningsunderlaget för sjuklön för H.G. medräkna ersättning för det övertidsarbete som H.G:s ersättare utfört sedan han den 4 mars 1992 övertagit H.G:s beredskapstjänst.

SEF har bestritt yrkandena.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

EA

Drefviken och Östra Roslag är eldistributionsföretag. I Östra Roslag finns omkring 20 linjemontörer samt 12 arbetsledare och tjänstemän. I Drefviken finns omkring 25 linjemontörer och uppemot 70 tjänstemän. Företagen köper el som sedan distribueras till abonnenter av olika slag. Östra Roslags eldistribution omfattar i huvudsak skärgårds- och landsbygdsområden vilket medför att det genom väderpåverkan av olika slag kan uppstå störningar på ledningsnätet. Drefviken har också skärgårds- och landsbygdsdistribution men levererar el även till förortsbebyggelse inom Haninge kommun och Trollbäcken. Det finns ett lag bestående av två linjemontörer som kan rycka ut efter ordinarie arbetstid dvs.under kvällar och nätter samt lördagar och söndagar för att avhjälpa fel. Linjemontörerna upprätthåller beredskapstjänst i bostaden eller på annan plats där de kan nås med telefon eller larm. Fel kan uppstå t.ex. i samband med att träd blåser ned över ledningar eller att tung blötsnö eller isbark lägger sig över ledningarna. Fel uppkommer även genom åverkan av t.ex. djur som tar in sig in i ledningsskåp eller grävmaskiner som gräver av ledningar eller dylikt.

Linjemontörernas beredskapstjänstgöring schemaläggs lång tid i förväg. De linjemontörer som berörs av tvisten har blivit sjuka under den period då de skulle ha upprätthållit beredskap. En ersättare har övertagit deras beredskapstjänst och under denna har det uppstått fel vilket medfört att ersättaren har fått rycka ut och rätta till felet. Övertidsersättning har utgått till ersättaren för det arbete som utförts efter ordinarie arbetstid. Tvisten gäller huruvida den övertidsersättning som utgått till ersättaren men som de berörda montörerna skulle ha fått om de inte blivit sjuka skall inräknas i underlaget vid beräkningen av sjuklön.

Det fanns inte vid tvisternas uppkomst något kollektivavtal mellan parterna som reglerar rätten till sjuklön. Detta innebär att det är sjuklönelagens regler som gäller vid beräkning av sjuklön under sjuklöneperioden. I 1 § sjuklönelagen föreskrivs att "en arbetstagare har enligt vad som följer av denna lag rätt att vid sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner (sjuklön)". Denna bestämmelse kan ses som en programförklaring som inte ger särskilt detaljerade föreskrifter eller konkreta regler för hur lagen skall tillämpas. Enligt 6 § sjuklönelagen utgörs sjuklöneunderlaget av "den lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan under sjuklöneperioden". I lagens förarbeten har närmare utvecklats vad som avses. I specialmotiveringen till 6 § (prop. 1990/91:181 s. 70) sägs följande. "Bortsett från att full kompensation inte föreskrivs vid sjukdom motsvarar regeln vad som gäller enligt bl.a. 12 § LAS och 7 § lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Till grund för beräkningen av sjuklön skall läggas den lön och andra anställningsförmåner som normalt skulle ha utgetts om arbetstagaren hade varit i arbete, t.ex. prestationslön och ersättning för inplanerad övertid".

Arbetsdomstolen uttalade i domen AD 1993 nr 47 att det måste antas att uttrycket "inplanerad övertid" avser något annat än övertid i allmänhet. Det arbetsdomstolen syftar på är s.k. kollektiv produktionsövertid där arbetsgivaren förvarnar arbetstagarna om att det kommer att uppstå inplanerat övertidsarbete. Denna typ av planerat och förvarnat övertidsarbete förekommer inom det aktuella avtalsområdet och då främst i samband med vissa återkommande arbeten vid kraftverk. I domen AD 1993 nr 200 fann arbetsdomstolen att ersättning för övertidsarbete som utförts av en vikarie för en sjuk arbetstagare skulle ingå i underlaget vid beräkningen av arbetstagarens sjuklön. I det målet ansåg arbetsdomstolen att det aktuella övertidsarbetet var förutsebart och återkommande även om planeringen av övertidsarbetet skedde med kort varsel. Övertidsarbetet var vidare av en sådan omfattning att det beloppsmässigt avsevärt översteg de belopp som nu är aktuella.

EA hävdar att det övertidsarbete som utförts vid bolagen under de ifrågavarande sjukledigheterna inte varit inplanerat utan oberäkneligt för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Detta styrks bl.a. av att det i kraftverksavtalet finns en särskild bestämmelse, 9 kap. 3 §, som föreskriver att även arbetstagare som inte upprätthåller beredskapstjänst kan kallas ut för att utföra övertidsarbete, vilket oftast sker vid omfattande driftstörningar då det ordinarie beredskapslaget inte hinner med att åtgärda uppkomna fel.

Det skall vidare framhållas att tanken bakom lagen om allmän försäkring varit att arbetstagaren i stort skall bibehållas vid den inkomst som han skulle ha haft om han inte blivit sjuk. Systemet är uppbyggt efter schabloniserade regler och det har aldrig varit tänkt att en arbetstagare även skulle erhålla ersättning för eventuella inkomsttoppar i lönekurvan.

SEF

Östra Roslag och Drefviken levererar energi dygnet runt under hela året. Statens energiverk har utformat riktlinjer med olika funktionskrav för eldistributionsverksamheten som skall ligga till grund för beviljande av s.k. områdeskoncession. Det krävs bl.a. att elverken har en beredskapsorganisation som kan avhjälpa fel i distributionsnäten inom kortast möjliga tid dygnet runt. Beredskapsorganisationen - vars kompetens och omfattning kan variera från företag till företag beroende på distributionsområdets geografiska omfattning och anläggningarnas tekniska uppbyggnad - bör omfatta felanmälan, felavhjälpning och reparationsarbeten utanför ordinarie arbetstid. Detta innebär att det skall finnas funktion för mottagning och vidarebefordran av felanmälan samt arbetsledarfunktion och minst två personer kompetenta att utgöra ett arbetslag som skall finnas tillgängligt inom rimlig tid.

Östra Roslag distribuerar elkraft till ca 15 000 abonnenter och distributionsområdet är det som beskrivits av EA. Vid Östra Roslag gäller det s.k. kraftverksavtalet. Av 4 kap. 6 § kraftverksavtalet framgår att arbetstagare efter särskild anmodan skall upprätthålla beredskapstjänst. Vidare föreskrivs att under beredskapstjänst står arbetstagaren till arbetsgivarens förfogande i hemmet eller på annan plats beredd att efter kort varsel infinna sig till arbete. Vid Östra Roslag finns 15 linjemontörer som upprätthåller beredskapstjänst. Fel uppstår under alla tider på dygnet. Under ordinarie arbetstid åtgärdas felen normalt av montörer på driftsavdelningen. Ett arbetslag på anläggningssidan som befinner sig nära den plats där fel uppstått kan också åtgärda felet. Såväl under som efter ordinarie arbetstid består arbetslaget av två man. Det finns en arbetsledare som tar emot felanmälningar och som dirigerar laget när det uppstår fel. Beredskapsperioderna är en vecka långa och löper från torsdag kl. 16.00 till nästföljande torsdag kl. 07.00 med avbrott för tjänstgöring under ordinarie arbetstid. Varje montör tjänstgör under sju eller åtta beredskapsperioder per år. Under beredskapsperioderna står de montörer som har beredskap till arbetsgivarens förfogande med absolut skyldighet att utföra de arbeten som anvisas. De personer som har beredskap nås normalt i sina bostäder eller i tjänstebilar per radio. Varje montör har tillgång till en tjänstebil med utrustning och materiel. Östra Roslag upprättar vaktlistor för ett halvår i taget som blir tillgängliga för personalen några veckor innan de träder i kraft. Varje montör vet därför i god tid exakt när kommande beredskapsperioder med skyldighet att utföra övertidsarbete infaller. Under beredskap förekommer normalt ungefär 250 utryckningar och ca 1 000 övertidstimmar per år. Det betyder att varje montör i genomsnitt per år utför 65 timmars övertidsarbete, vilket motsvarar en årlig ersättning på 11 000 - 12 000 kr. Det har tagits fram statistik som utvisar beredskapstjänstgöringen för åtta linjemontörer vid Östra Roslag under åren 1989 - 1992. Av statistiken framgår att i nio fall av tio har utryckning skett under beredskapsperioden.

Drefviken omfattas inte av kraftverksavtalet men förhållandena är i stort sett desamma som vid Östra Roslag. Drefviken har ca 37 000 abonnenter. Vid Drefviken finns 18 montörer som upprätthåller beredskapstjänstgöring. Under ordinarie arbetstid tjänstgör elva man på anläggningssidan och fem man på driftssidan. Uppkommer det fel i distributionsnäten under ordinarie arbetstid åtgärdas de normalt av personal på driftssidan. Liksom vid Östra Roslag ingår två montörer i laget som upprätthåller beredskapstjänstgöring. Utformningen av beredskapen för tjänstemännen vid Drefviken är emellertid något annorlunda än vid Östra Roslag. Drefviken upprättar vaktlistor för ett år i taget och dessa finns tillgängliga ungefär sex veckor innan de börjar att gälla. Vid Drefviken tillämpas ett rullande femårsschema för beredskapstjänstgöringen. Beredskapsperioderna börjar fredag kl. 15.45 och pågår till nästa fredag kl. 07.15. Utformningen av beredskapstjänstgöringen är ungefär densamma som vid Östra Roslag, dvs. att montörerna skall kunna nås per telefon i bostäderna eller via radio i bilarna. Dessutom finns personsökare. Montörerna har tillgång till en tjänstebil som används under beredskapstiden. Om montören lämnar bostaden är han skyldig att meddela detta och även ge besked om var han kan nås om han vistas på annan adress. Inom en halvtimme skall montören kunna befinna sig inom distributionsområdet för att åtgärda fel. Om man granskar den statistik som tagits fram avseende beredskapstjänstgöringen för tio montörer vid Drefviken framgår det att det knappast finns någon beredskapsperiod där det inte förekommit utryckning. Normalt förekommer under beredskap omkring 250 utryckningar och 1 100 övertidstimmar per år. Det betyder att varje montör i genomsnitt utför 60 timmars övertidsarbete under beredskapstjänstgöring, vilket motsvarar en ersättning på ca 10 000 - 11 000 kr per år.

Beredskapstjänstgöringen vid Östra Roslag och Drefviken återkommer regelbundet under hela året. Montörerna räknar därför med att ersättning för övertid kommer att utgå under beredskapsperioderna även om man inte på förhand kan veta hur stor övertidsersättningen kommer att bli. Förbundet vill även peka på att bolagen vid rekrytering av linjemontörer särskilt anger i annonserna att beredskapstjänstgöringen är ett viktigt moment i anställningen. När montörerna anmäler inkomst till försäkringskassan tar de också med den beräknade inkomsten av beredskap och övertid.

Om bolagen i stället hade fullgjort beredskapen genom skifttjänstgöring, hade lönen under skifttjänstgöringen ansetts som en normalt utgående lön. Förbundet hävdar att beredskapstjänstgöringen, med den övertid som förekommer vid bolagen, är att betrakta som en kontinuerlig verksamhet helt jämförbar med skiftgång. Detta innebär att all ersättning som utgår under beredskapstjänstgöringen bör jämställas med lön under skiftgång och därför ingå i sjuklöneunderlaget. Enligt 6 § sjuklönelagen skall i beräkningsunderlaget för sjuklön ingå den lön och de anställningsförmåner som normalt skulle ha utgetts om arbetstagaren hade varit i arbete. Såvitt gäller ifrågavarande lagrums tillämpning på övertid uttalas i förarbetena att ersättning för inplanerad övertid skall ses som en normalt utgående lön. Arbetsdomstolen har i domen AD 1993 nr 200 preciserat och förtydligat begreppet "inplanerad övertid". Arbetsdomstolen uttalade bl.a. följande. "Visserligen kan man inte betrakta detta övertidsarbete som inplanerat i den mera inskränkta meningen att det på förhand skall finnas ett schema där övertidsarbetets början och slut i tiden anges. Men det är otvivelaktigt inplanerat i den meningen att verksamheten sådan den bedrivs förutsätter övertidsarbete". Förbundet uppfattar domen så att när övertidsarbete är förutsebart och återkommande skall övertidsersättningen anses utgöra en normalt utgående förmån och ingå i sjuklöneunderlaget. Nu angivna kriterier är mer än väl uppfyllda i de båda målen. De aktuella montörerna och företagen är skyldiga att regelbundet enligt i förväg fastställda listor fullgöra beredskapstjänst. Under beredskapsperioderna står de montörer som har beredskap till arbetsgivarens förfogande med en absolut skyldighet att utföra de arbeten som anvisas. Denna skyldighet följer av kollektivavtal och anställningsavtal. Elverken å sin sida är skyldiga att upprätthålla en kontinuerlig beredskapsverksamhet för att de skall erhålla områdeskoncession. De övertidsarbeten som förekommit under de berörda montörernas sjukfrånvaro är enligt förbundets uppfattning nödvändiga för verksamheten samt förutsebara och återkommande. Övertidsersättning är därmed en normalt utgående förmån som skall ingå i beräkningsunderlaget för sjuklön för de berörda arbetstagarna. Käromålen skall därför ogillas.

EA

Skiftarbete har aldrig använts för det ändamål som tillgodoses med den i dessa mål aktuella beredskapstjänstgöringen och den omständigheten att ersättning för skiftgång måhända skulle ha ingått i underlaget för sjuklön föranleder inte att övertidsersättningen skall göra det.

De uppgifter som SEF sammanställt angående omfattningen av övertidsarbete under beredskapsveckor ifrågasätts inte. Av uppgifterna rörande Östra Roslag framgår att ingen utryckning förekom under 24 av de 201 beredskapsveckor som omfattas. Under övriga veckor varierar övertidsuttaget mellan 2 och 40 timmar. I genomsnitt uppgår övertidsuttaget till 1,8 timmar per vecka. Vid Drefviken förekom övertidsarbete under beredskapsveckor med som högst 122 timmar och som lägst 39 timmar per år vilket motsvarar i genomsnitt 2,3 respektive 0,75 timmar per vecka. Ser man till enskilda dagar under beredskapsveckorna kan konstateras att det förekommer många dagar utan något övertidsarbete. Åtminstone såvitt gäller Drefviken ingår i sammanställningen också övertid som uppkommit till följd av att fel inträffat under ordinarie arbetstid och som alltså inte föranlett någon utryckning. Mestadels betalas endast övertidstillägget ut därför att montörerna väljer att ta ut resten i form av ledighet.

Domskäl

Tvisterna i dessa mål rör frågan om övertidsersättning i visst fall skall ingå i underlaget vid beräkningen av sjuklönen till montörer vid de båda eldistributionsföretagen Östra Roslags Elverk AB och Drefvikens Energi AB. Sakomständigheterna är i allt väsentligt ostridiga mellan parterna. De har vid huvudförhandlingen belysts genom att förhör hållits upplysningsvis på arbetsgivarsidans begäran med verkställande direktörerna G.S., Drefvikens Energi AB, och B.A., Östra Roslags Elverk AB, samt på begäran av arbetstagarsidan med klubbordförandena H.R., Drefvikens Energi AB, och R.E., Östra Roslags Elverk AB.

Av utredningen framgår i huvudsak följande. Vid båda företagen är beredskapen upplagd så att två montörer ingår i ett lag som upprätthåller beredskap under en vecka. Under beredskapen utkallas montörerna för att utföra övertidsarbete om fel uppkommer utom ordinarie arbetstid. Beredskapen schemaläggs. Varje montör fullgör 5 - 10 sådana beredskapsperioder per år. Under de flesta beredskapsperioder, ungefärligen i nio fall av tio, förekommer att montörerna tas i anspråk för övertidsarbete men stora variationer förekommer. Ser man till enskilda arbetsdagar förekommer sådant övertidsarbete under ungefär hälften av dagarna under beredskapsperioderna men även här förekommer stora variationer. Det sammanlagda antalet övertidstimmar av sådant slag uppgår till 1 000 - 1 100 per år vid vardera företaget. Varje montör som ingår i beredskap utför under beredskap i genomsnitt 60 - 65 timmars övertidsarbete per år. De tre i målen berörda montörerna var sjuka en dag, i ett fall något mer, under tid då de hade beredskap. Ersättare inkallades för att utföra övertidsarbete under dessa sjukperioder och uppbar ersättning för detta arbete.

Tvisterna rör frågan om sjuklönelagen innebär att sådan övertidsersättning som de tre berörda montörerna skulle ha uppburit om de inte hade insjuknat och ersatts av andra skall ingå i underlaget vid beräkningen av deras sjuklön.

Arbetsdomstolen har i två tidigare domar prövat frågan om den övertidsersättning som skulle ha utgått till en arbetstagare om denne inte blivit sjuk skall ingå i underlaget vid beräkningen av arbetstagarens sjuklön. Av särskild betydelse för tolkningen av lagen på denna punkt är ett uttalande i förarbetena (prop. 1990/91:181 s. 70) att till grund för beräkningen av sjuklönen skall läggas den lön och andra anställningsförmåner som skulle ha utgetts om arbetstagaren varit i arbete, t.ex. prestationslön och ersättning för "inplanerad övertid".

I det första fallet, AD 1993 nr 47, rörde det sig om en arbetstagare som en onsdag på grund av tillfälligt ökad orderingång beordrades att utföra övertidsarbete den kommande lördagen men som på torsdagen skadade sig på sin fritid och sedan sjukanmälde sig varför en annan arbetstagare beordrades att utföra övertidsarbetet. I det fallet kom domstolen till den slutsatsen att övertidsersättningen inte skulle ingå i underlaget vid beräkningen av sjuklönen. Utgången blev den motsatta i det andra fallet, AD 1993 nr 200. I det fallet förelåg en särskild överenskommelse som möjliggjorde övertidsuttag på 450 timmar per år, dvs. ett avsevärt högre övertidsuttag än vad som är vanligt. Under den i målet aktuella arbetsveckans sex arbetsdagar förekom övertidsarbete fem dagar och det påstods inte att den veckan skulle avvika från andra. Arbetstagarens inkomst av övertidsarbetet uppgick till ca 48 000 kr år.

I den först nämnda domen anförde domstolen att förarbetena till sjuklönelagen ger ett otvetydigt stöd för att avsikten vid lagens tillkomst har varit att ersättning för det vanliga tillfälligt beordrade övertidsarbetet inte skall beaktas vid beräknandet av sjuklöneunderlaget. Vidare uttalade domstolen att med uttrycket "inplanerad övertid" i förarbetena måste avses något annat än övertid i allmänhet. Domstolen konstaterade att den gängse lösningen i lagstiftningen när inkomstbortfall skall kompenseras är att ersätta vad som normalt utges i form av lön eller andra anställningsförmåner och hänvisade därvid till 12 § anställningsskyddslagen och 7 § förtroendemannalagen. Avsevärd betydelse tillmätte arbetsdomstolen också den omständigheten att arbetsmarknadens parter i synnerligen stor omfattning i kollektivavtal reglerat beräkningen av sjuklönen och därvid utgått från att den tillfälliga övertiden inte skall beaktas. Slutsatsen blev som nämnts att ersättning för tillfälligtvis beordrat övertidsarbete inte skall inräknas i underlaget vid beräkning av sjuklön.

I det andra fallet fann arbetsdomstolen att övertidsarbete som uppkommer under sådana förhållanden som förelåg i det målet inte kunde betecknas som tillfälligtvis beordrad. Övertidsarbete i den omfattning som förekom i det fallet ansågs förutsebart och återkommande. Och förtjänsten av det arbetet, övertidsersättningen, fann domstolen vara en normalt utgående förmån som skulle inräknas i underlaget vid beräkning av sjuklön.

I specialmotiveringen till 6 § sjuklönelagen (prop. 1990/91:181 s. 70) uttalas att regeln motsvarar vad som gäller enligt bl.a. 7 § förtroendemannalagen. Av intresse är därför även en dom som rör tillämpningen av det lagrummet. Den domen, AD 1985 nr 29, rörde en arbetstagare som var ledig från arbetet under fem dagar för utövande av facklig verksamhet. Under ledigheten skulle han ha fullgjort beredskapstjänstgöring enligt schema. På grund av ledigheten ersattes han av en annan arbetstagare som utkallades till övertidsarbete och erhöll övertidsersättning härför. Arbetsdomstolen ansåg att rätten enligt 7 § förtroendemannalagen till bibehållna anställningsförmåner inte innefattade belopp motsvarande övertidsersättningen. I skälen uttalade domstolen att ersättningen skulle innefatta "lönen jämte sådana lönetillägg som kontinuerligt och förutsebart utgår vid sidan av lönen".

Det nämnda uttalandet i förarbetena och utgången i det nyss nämnda målet talar enligt arbetsdomstolens mening med avsevärd styrka för arbetsgivarsidans ståndpunkt i de nu aktuella målen. För denna ståndpunkt talar också på motsvarande sätt som i den tidigare nämnda domen AD 1993 nr 47 den omständigheten att arbetsmarknadens parter i synnerligen stor omfattning i kollektivavtal reglerat beräkningen av sjuklönen och därvid utgått från att övertidsarbete i samband med beredskapstjänstgöring inte skall beaktas.

SEF har dock fäst särskild vikt vid den tidigare nämnda domen AD 1993 nr 200, som innebar att övertidsersättning skulle ingå i underlaget vid beräkningen av sjuklönen. Det föreligger emellertid avsevärda skillnader mellan det fallet och de nu aktuella. Särskilt kan noteras att en och samma arbetstagare i det tidigare fallet kunde påräkna övertidsarbete under praktiskt taget varje dag under varje arbetsvecka. I de nu aktuella fallen uppehåller visserligen företagen beredskap kontinuerligt under hela året men för de enskilda arbetstagarna är det fråga om beredskapstjänstgöring endast 5 - 10 veckor per år och ser man till enskilda dagar under sådana veckor är inte heller övertidsarbete lika vanligt förekommande som i det tidigare fallet. Övertidsarbetet i de nu aktuella fallen kännetecknas alltså inte av samma kontinuitet och förutsebarhet som i det tidigare fallet. Den domen ger därför inte något påtagligt stöd för SEF:s ståndpunkt i målet.

Att en tolkning av sjuklönelagen i enlighet med arbetsgivarsidans uppfattning kan leda till att sjuklönen utgår med ett lägre belopp än den sjukpenning som senare kan komma att utges av försäkringskassan torde vara en följd av både sjuklönen och sjukpenningen är schablonartat beräknade. Det kan också noteras att arbetstagaren, om beräknad ersättning för övertid ingår i den sjukpenninggrundande inkomsten, vid sjukdom under tid då beredskap inte skulle ha förekommit får en högre sjukpenning än han skulle ha fått, om sjukpenningen bestämts med utgångspunkt i vad han faktiskt skulle ha tjänat under den sjukdomsperioden. Inte heller dessa omständigheter kan därför sägas ge något påtagligt stöd för SEF:s ståndpunkt.

Vid en samlad bedömning av det anförda kommer arbetsdomstolen till den slutsatsen att övertidsarbete i de nu aktuella fallen inte kan anses som "inplanerad övertid" i den mening som avses i sjuklönelagens förarbeten samt att ersättningen för övertidsarbetet inte kan anses utgöra en normalt utgående förmån som skall ingå i underlaget vid beräkningen av sjuklönen. EA:s yrkanden i sak skall därför bifallas.

Omständigheterna är sådana att vardera sidan bör bära sin rättegångskostnad.

Domslut

Domslut

Arbetsdomstolen fastställer

att Å.N. och R.K. inte har rätt till sjuklön avseende övertidsersättning för arbete som har utförts av ersättare under beredskap den 12 mars respektive den 8 april 1992 samt

att Östra Roslags Elverk AB inte är skyldigt att i beräkningsunderlaget för sjuklön för H.G. medräkna ersättning för det övertidsarbete som H.G:s ersättare utfört sedan han den 4 mars 1992 övertagit H.G:s beredskapstjänst.

Vardera sidan skall bära sin rättegångskostnad.

Dom 1994-04-27, målnummer A-195-1992

Ledamöter: Hans Tocklin, Marianne Eliason, Margit Strandberg, Ulf E. Nilsson, Lennart Grudevall, Jan Sjölin (skiljaktig) och Bo Hjern (skiljaktig).

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson

Ledamöterna Jan Sjölins och Bo Hjerns skiljaktiga mening

Vi anser att övertiden i de två aktuella fallen måste betraktas som "inplanerad övertid" i den mening som avses i Sjuklönelagens förarbeten, samt att ersättningen för övertidsarbetet skall ses som en normalt utgående förmån som skall ingå i underlaget för beräkning av sjuklön. EAs yrkande skall därför avslås.

Vi anser inte att domen AD 1985 nr 29 kan vara vägledande i de nu aktuella fallen. Det målet gällde innebörden i 7 § Förtroendemannalagen. Omständigheterna var likartade. En arbetstagare var ledig från arbetet för att utöva facklig verksamhet. Under ledigheten skulle han ha fullgjort beredskapstjänstgöring enligt schema. Han ersattes av en annan arbetstagare som utkallades till arbete och erhöll övertidsersättning härför. AD ansåg att rätten till ersättning enligt 7 § FML inte innefattade belopp motsvarande övertidsersättning. I domen framhölls särskilt att en förutsättning för att övertidsersättning skulle kunna tillgodoräknas var att en viss minsta nivå/belopp var garanterad.

Sjuklönelagens och FMLs lagtexter skiljer sig delvis åt. Man bör också beakta att ersättning enligt FML ofta gäller mycket långa ledigheter, vilket kan göra det svårt att fastställa nivån på den bortfallna övertidsersättningen. Några sådana problem föreligger inte vid tillämpning av Sjuklönelagen.

I domen AD 1993 nr 200 har AD tolkat innebörden av Sjuklönelagen och funnit att ersättning för övertidsarbete som utförts av en vikarie för en sjuk arbetstagare skall ingå i underlaget för beräkning av den ordinarie arbetstagarens sjuklön när övertidsarbetet är förutsebart och återkommande. AD finner detta trots att någon garanti för en viss minsta övertidsnivå inte föreligger, jmf AD 1985 nr 29. Vi kan inte tolka detta på annat sätt än att AD har ansett att de aktuella bestämmelserna i FML och Sjuklönelagen har olika innebörd.

Om vi överför principerna från AD 1993 nr 200 på de nu aktuella målen kommer vi inte till någon annan slutsats än att linjemontörernas övertidsarbete under beredskap är förutsägbart och återkommande. De är schemalagda och således regelbundet återkommande. Beredskapstjänstgöringarna medför så gott som alltid övertidsarbete. Montörerna är under beredskapsveckorna skyldiga att utföra övertidsarbete. En sådan skyldighet förelåg inte under samma omständigheter i AD 1993 nr 200. Den omtvistade övertidsersättningen måste följaktligen vara en normalt utgående förmån. Att övertidstjänstgöringarna äger rum periodvis kan inte ändra denna bedömning.

Vi anser dessutom att man måste ta hänsyn till att här ifrågavarande ersättning räknas in i den sjuklönegrundande inkomsten enligt Lagen om allmän försäkring. När Sjuklönelagen trädde i kraft sänktes arbetsgivaravgifterna till sjukförsäkringen. Det kan inte ha varit lagstiftarens mening att arbetstagarna genom bortfall av kompensation för utebliven övertidsersättning skulle drabbas av inkomstförluster som arbetsgivarna kunde tillgodogöra sig som motsvarande vinster.

Vi vill också peka på uttalanden i förarbetena (prop 1990/91:181, sid. 43) om att principerna vid bestämmande av sjuklöneunderlaget skall vara sådana att de ger en så riktig bild som möjligt av inkomstbortfallet. Arbetstagarsidans ståndpunkt i detta mål ger en fullständig korrekt bild av inkomstbortfallet och är dessutom enkel att tillämpa.

Slutligen vill vi framhålla att det vid en lagtolkning inte kan tas hänsyn till vad andra parter i kollektivavtal eventuellt kan ha reglerat på området. Enbart lagen, förarbetena och domstolspraxis bör beaktas.

Överröstade i sakfrågan är vi ense med majoriteten i fråga om rättegångskostnaderna.