AD 1995 nr 77

Parter:

Svenska Transportarbetareförbundet; HAO Flygbranschens Arbetsgivarförbund; Scandinavian Airlines System (SAS)

Nr 77

Svenska Transportarbetareförbundet

mot

HAO Flygbranschens Arbetsgivarförbund och Scandinavian Airlines System (SAS) i Stockholm.

Mellan HAO Flygbranschens Arbetsgivarförbund (FBA) och Svenska Transportarbetareförbundet (Transport) gäller tid efter annan kollektivavtal för bl.a. flygtekniker med typcertifikat (flygteknikeravtalet) och arbetare anställda hos Scandinavian Airlines System (SAS) m.fl. företag (arbetareavtalet). SAS är genom medlemskap i FBA bundet av dessa avtal.

Den 30 juni 1993 löpte giltighetstiden för dessa då gällande kollektivavtal ut. Sedan förhandlingar om nya avtal strandat, varslade Transport om konfliktåtgärder som pågick i olika omfattning fr.o.m. den 26 oktober 1993. Den 1 december 1993 varslade Transport om utvidgad konflikt bl.a. i form av total arbetsnedläggelse den 13 december 1993 mellan kl. 00.00 och 24.00 vid SAS Arlanda verkstadsbas, inkl. basverkstäder och fastighetsskötsel, och vid SAS Arlanda rampservice, såväl inrikes- som utrikesterminalerna. Den 6 december 1993 svarade FBA bl.a. med ett lockoutvarsel avseende samma tid av samtliga arbetstagare anställda i de företag som var medlemmar i HAO/FBA och vars arbetsuppgifter omfattades av riksavtalet för civilflygområdet, flygteknikeravtalet och arbetareavtalet. Från arbetsgivarsidans varsel undantogs särskilt angivna grupper, vilka inte är relevanta i denna tvist.

De till den 13 december 1993 varslade stridsåtgärderna trädde i kraft. Dagen därpå träffade parterna överenskommelse som innebar att de nu nämnda kollektivavtalen prolongerades för tiden den 1 juli 1993 - den 30 juni 1994 med vissa ändringar som saknar betydelse för detta mål.

Flygteknikeravtalet och arbetareavtalet innehåller för den aktuella tiden bl.a. följande bestämmelser.

§ 12 AVDRAG VID FRÅNVARO

Generellt gäller, att löneavdrag göres från och med den första dagen av ledigheten - i förekommande fall del av dag - som arbete skulle ha utförts till och med dagen före återinträde i tjänst. Nedanstående skall tillämpas såvida inte lokal överenskommelse träffats om annat. Vid ledighet överstigande 21 kalenderdagar inräknas i frånvaroperioden under och i slutet av frånvaron infallande fridagar, söndagar samt helgledighetsdagar.

Avdrag avseende ledighet del av dag eller hela dagar till och med 21 kalenderdagar i följd beräknas enligt följande:

total fast månadslön under ledigheten

-------------------------- =

veckoarbetstiden x 4,333 infallande arbetstimmar.

Vid kortare tidsenhet än hel timme - liksom vid uttag av kompensationsledighet - avrundning till närmaste sexminutersperiod.

Avdrag avseende ledighet överstigande 21 kalenderdagar i följd beräknas enligt följande:

total fast månadslön x 21 under ledigheten

------------------------- =

365 infallande kalenderdagar.

Vid löneutbetalningen i januari 1994 erhöll de i bilaga till denna dom (utesluten här) upptagna arbetstagarna, som är medlemmar i Transport, lön som med de i bilagan angivna beloppen understeg full månadslön. Samtliga dessa arbetstagare skulle inte ha arbetat den 13 december 1993 enligt de arbetstidsscheman som gällde för dem.

Enligt Transport har de avdrag som SAS gjorde på de berörda medlemmarnas lön inkräktat på deras rätt till lön för de dagar som inte omfattades av konflikten. Transport, som anser att avdraget är rättsstridigt, har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta SAS att till var och en dessa arbetstagare utge i domsbilagan för respektive arbetstagare angivet belopp jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 januari 1994 tills betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt bifall till yrkandet, men vitsordat yrkade belopp och ränteberäkningen i och för sig. Enligt dessa parter har SAS haft rätt att i avsaknad av uttrycklig reglering härom göra avdrag enligt en vid företaget tillämpad formel, månadslönen x 12 : 365 och de belopp som anges i domsbilagan för varje arbetstagare svarar mot det avdrag som gjorts enligt denna formel.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

Arbetsdomstolen har med stöd av 4 kap. 10 § tredje stycket lagen om rättegången i arbetstvister företagit målet till avgörande utan huvudförhandling.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

Transport

Arbetstiden för de aktuella arbetstagarna är reglerad i § 6 i flygteknikeravtalet och i samma paragraf i arbetareavtalet. Enligt dessa regler kan olika former av skiftarbete förekomma. På Arlanda flygplats förekommer flera olika typer av arbetstidsscheman, bl.a. följande.

1. Kontinuerligt 3-skift med en genomsnittlig arbetstid på 35,1 timmar per vecka. Inom ramen för detta finns begränsningsperioder som varierar mellan 6 och 12 veckor. Det är alltså ett rullande schema. Är begränsningsperioden 10 veckor så börjar schemat om, när det gått 10 veckor. I detta schema finns långa arbetspass och långa sammanhängande ledighetsperioder. Under en 10-veckors period skall arbetstagaren fullgöra 351 timmar.

2. Kontinuerligt 5-skift med en genomsnittlig arbetstid på 34,9 timmar per vecka. Dessa skift rullar på samma sätt som 3-skiften och har en begränsningsperiod mellan 6 och 12 veckor.

3. Kontinuerligt 2-skift med en genomsnittlig arbetstid på 38 timmar per vecka. Även dessa har en varierande begränsningsperiod mellan 2 och 6 veckor.

Under den tid det förelåg avtalslöst tillstånd mellan parterna bedrevs arbetet på Arlanda flygplats enligt fastställda arbetstidsscheman. Den 13 december hade de i målet aktuella arbetstagarna schemalagd fridag. SAS har för dem gjort löneavdrag för denna fridag. Det betyder att de fått löneavdrag trots att de hade fullgjort sitt arbetstidsmått. Detta kan illustreras med följande exempel.

Om en arbetstagare arbetat enligt schema 1 ovan - med 10 veckors begränsningsperiod - så har han fullgjort sin arbetstid om han arbetat 351 timmar. Görs ett avdrag med t.ex. 8 timmar för den 13 december och den dagen är en schemalagd fridag, så innebär det att arbetstagaren fått betalt för 343 timmar trots att han arbetat föreskrivna 351 timmar.

Det finns inte några bestämmelser i de berörda kollektivavtalen om rätt för arbetsgivaren att göra löneavdrag för konflikt. De bestämmelser som finns om löneavdrag vid frånvaro är intagna i § 12 i de båda kollektivavtalen. Av dessa bestämmelser framgår att frånvaroavdraget är kopplat till under ledighet infallande arbetstimmar så länge det är fråga om annan ledighet än sådan som överstiger 21 kalenderdagar i följd. Avdraget skall då stå i proportion till antalet under ledigheten infallande arbetstimmar. De arbetstagare som hade fridag den 13 december hade inga arbetstimmar som inföll under ledigheten. Följaktligen kan inte något avdrag göras för dessa.

Vid en konflikt i form av arbetsinställelse suspenderas arbetsgivarens och arbetstagarens ömsesidiga förpliktelser enligt anställningsavtalet. Däremot består anställningsavtalet som sådant enligt principen att konflikt inte bryter anställning. Den viktigaste praktiska effekten av att förpliktelserna suspenderas under en konflikt är att arbetsgivaren inte är skyldig att betala lön till arbetstagare som deltar i konflikten. För dessa görs löneavdrag för konfliktdagarna. Förutsättningen för löneavdrag är emellertid att arbetstagaren skulle ha arbetat under konflikten. För arbetstagare som inte skulle ha utfört arbete kan inte löneavdrag göras. Skulle så ändå ske betyder det att löneavdraget i själva verket är att hänföra till dag då arbetstagaren utfört arbete.

De aktuella arbetstagarna omfattades av arbetsgivarsidans lockout. Det är däremot inte helt korrekt att påstå att de deltog i strejken. Att strejka innebär att man lägger ned arbetet. Eftersom arbetstagarna hade fridag kunde de inte strejka. Transport begär inte lön för dem för den 13 december. Vad Transport vänder sig emot är att det löneavdrag som har gjorts inkräktar på arbetstagarnas rätt till lön för andra dagar, då de faktiskt utfört arbete. Arbetstagarna har fullgjort det antal arbetstimmar som ålagts dem, men de har inte fått lön för utfört arbete.

Arbetsgivarparterna hävdar att den lön som en månadsavlönad arbetare får inte är omedelbart relaterad till det arbete som utförs under en viss dag. I och för sig kan detta vara riktigt. Det är dock av underordnad betydelse, då effekten av löneavdraget blir att de i målet berörda arbetstagarna inte får lön för utfört arbete.

Arbetsdomstolen slog i domen AD 1982 nr 91 fast att ett löneavdrag är rättsstridigt i den mån avdraget inkräktar på den rätt till lön som avtalsenligt föreligger för tid som inte är konflikttid. Det är då att märka att domen meddelades redan innan det i 41 § sista stycket medbestämmandelagen infördes ett uttryckligt förbud mot att hålla inne lön som stridsåtgärd. I detta mål har inte arbetsgivarparterna varslat om löneavdrag som stridsåtgärd, vilket naturligtvis är självklart då det inte längre är tillåtet. Än mindre kan man då i den praktiska tillämpningen vidta åtgärder som får samma effekt. Kan avdraget inte vidtas som stridsåtgärd får det självfallet inte genomföras med en annan motivering.

Sammanfattningsvis är den rättsliga grunden för Transports talan att en arbetstagare skall ha lön för den tid han arbetar. Det löneavdrag som SAS har gjort har inkräktat på de i målet aktuella arbetstagarnas rätt till lön för arbetsdagar före och efter den 13 december. Avdragen är rättsstridiga.

Arbetsgivarparterna

Anställningsavtalen är suspenderade

Enligt arbetsgivarparternas uppfattning suspenderas ett anställningsavtal vid en arbetskonflikt, oavsett arbetsskyldighetens omfattning under konflikttiden. Om exempelvis ett fackförbund varslar om strejk en viss vecka, suspenderas arbetstagarnas anställningsavtal för den veckan oavsett hur varje arbetstagares enskilda arbetstidsschema ser ut under veckan.

Parterna är överens om att suspension innebär bl.a. att den anställde inte kan göra anspråk på avlöningsförmåner under den tid konflikt pågår. Arbetsgivaren är alltså inte skyldig att betala lön till de arbetstagare som deltar i konflikten. Vid beräkningen av lön i de nu aktuella fallen skall man utgå ifrån att det över huvud taget inte förelåg något anställningsavtal den 13 december 1993 mellan SAS och de nu aktuella arbetstagarna.

Vilka arbetstagare omfattades av konflikten?

Den konflikt som ägde rum den 13 december omfattade samtliga arbetstagare berörda av riksavtalet för civilflygområdet, flygteknikeravtalet och arbetaravtalet. Inga arbetstagare var undantagna, således t.ex. inte de arbetstagare som enligt sitt arbetstidsschema hade fridag den 13 december. Konflikten var alltså inte begränsad till dem som enligt sitt normala arbetstidsschema skulle arbeta den dagen. Varken Transports varsel den 1 december eller FBA:s varsel den 6 december kan ges någon annan tolkning. SAS hade ingen möjlighet att påverka datum för konflikten; det var Transport som valde det. Om Transports varsel bara hade avsett de arbetstagare som hade schemalagd arbetstid den 13 december, hade de i målet aktuella arbetstagarna som hade fridag denna dag inte omfattats av konflikten. SAS hade då kunnat beordra dem att gå in och arbeta. En sådan åtgärd stod emellertid i strid med det varsel som Transport hade lagt. De i målet aktuella arbetstagarna omfattades av varslet och deltog i strejken genom sin tillhörighet till Transport.

Enligt arbetsgivarparternas mening skall de arbetstagare som deltog i arbetsnedläggelsen - vare sig de skulle ha arbetat eller ej - inte uppbära lön under den tid arbetsnedläggelsen pågick. Detta innebär att de anställda under december månad skall uppbära lön för alla dagar utom en, konfliktdagen. Arbetsgivarparterna tillbakavisar alltså Transports påstående att förutsättningen för löneavdrag skulle vara att arbetstagaren skulle ha arbetat under konfliktdagen. Det faktum att avtalslöst tillstånd förelåg vid konflikten ändrar inte denna bedömning.

Arbetstagarna stod ej till arbetsgivarens förfogande

De i målet berörda arbetstagarna är månadsavlönade och heltidsanställda. Detta innebär att de för att få full månadslön skall vara anställda och stå till arbetsgivarens förfogande hela månaden. Här bortses då från fall när en arbetstagare inte kan stå till förfogande på grund av sjukdom, tjänstledighet etc. eller som av sådana skäl inte får full månadslön.

I målet är ostridigt att arbetstagarna inte stått till förfogande för arbete hos SAS hela december 1993. På grund av konflikt har de inte stått till förfogande den 13 december. Detta gäller både de som var schemalagda den dagen och de som hade fridag då. I fråga om de sistnämnda har Transport vitsordat att de inte ägt rätt att arbeta denna dag på grund av att de deltog i konflikten och att arbetsgivaren därför inte haft rätt att beordra dem till arbete den dagen. Dessa arbetstagare har följaktligen omfattats av konflikten på samma uppenbara sätt som de vilka var schemalagda den 13 december men som på grund av konflikten inte utförde något arbete.

Detta innebär att arbetstagarna för december 1993 skall uppbära lön för alla dagar utom en på grund av att konflikt rådde under en enda dag. Att den dagen råkade bli den 13 december saknar betydelse; arbetsgivarens rätt att i och för sig göra "löneavdrag" påverkas inte alls av under vilken dag i månaden som det rådde konflikt och anställningsavtalen till följd härav var suspenderade.

Beräkningen av decemberlönen

Enligt arbetsgivarparternas mening skall således en månadslön reducerad med en dag utges för december 1993. Arbetsgivarparterna vill i detta sammanhang framhålla att sättet att beräkna lönen på inte har någon inverkan på arbetsgivarens rätt som sådan att göra "löneavdrag", dvs. underlåta att betala lön för konflikttiden.

Det är ostridigt att de för Transport gällande kollektivavtalen saknar regler för löneberäkningen i denna situation. SAS tillämpar emellertid sedan många år en praxis där man gör dagslöneavdrag enligt formeln månadslönen x 12 : 365. Denna teknik tillämpas på samtliga avtalsområden och har sitt ursprung i en företagsanpassad tillämpning av den regel om "Lön för del av löneperiod" som finns i § 8 i kollektivavtalet för tjänstemännen. I SAS tillämpas denna regel så att formeln används både om frånvaroperioden är högst fem dagar och längre än fem dagar. Med hänsyn till dels att det vid tidpunkten rådde avtalslöst tillstånd, dels att de normalt gällande kollektivavtalen saknar bestämda regler för denna situation har det varit naturligt och tillåtet för SAS att också för denna situation tillämpa formeln, vilken med arbetstagarförbundens godkännande tillämpats under lång tid.

Den nämnda löneberäkningsmetoden används bl.a. då SAS har att räkna fram månadslönen vid t.ex. nyanställning. Metoden kan illustreras med följande exempel.

A börjar sin anställning den 11 februari 1994 och B börjar sin den 11 mars 1994. Både A och B är heltidsanställda med en månadslön på 15 000 kr. Månadslönen för första anställningsmånaden (februari för A och mars för B) blir för både A och B 10 068 kr 49 öre framräknat på följande sätt: 15 000 kr -[(15 000 x 12) : 365 x 10 dagar], 4 931 kr 50 öre. - "Löneavdraget" blir lika stort för A och B utan hänsyn till månadens dagantal, dvs. A får lika stor lön som B trots att A arbetat färre dagar i sin första anställningsmånad.

Om SAS beräkningsmetod överförs på den i målet aktuella situationen blir "löneavdraget" vid en månadslön på 15 000 kr 493 kr framräknat på följande sätt: 15 000 -[(15 000 x 12) : 365 x 1 dag].

Det vore givetvis tänkbart att - i stället för att med hjälp av "löneavdrag" räkna fram lönen - beräkna lönen för löneberättigade dagar i månaden genom att räkna ut hur mycket av månadslönen som belöper på varje sådan dag och därefter multiplicera den så framräknade "dagslönen" med antalet löneberättigade dagar. Någon regel om vilken metod som i sådant fall skall användas för att beräkna dagslönen finns inte; möjligen skulle formeln månadslönen x 12 : 365 kunna användas även i denna situation, exempelvis på följande sätt:

Dagslönen är 493 kr (motsvarande "löneavdraget" enligt exemplet ovan). Antalet löneberättigade dagar i december 1993 var 30 st (dvs. 31 kalenderdagar - 1 konfliktdag). 493 x 30 dagar = 14 794 kr. Om endagskonflikten i stället infallit under februari 1994 skulle månadslönen bli 13 311 kr (493 x 27 dagar).

SAS har ansett att den senast beskrivna metoden ger ett orättvist resultat och anser därför att metoden med "löneavdrag" ger det ur alla synpunkter mest rättvisa resultatet. Dessutom är tillämpningen av denna teknik som redan sagts sedan länge praxis i företaget.

Av lönetekniska skäl har alltså avdrag gjorts från decemberlönen för en dag. SAS valde att göra lika stora löneavdrag avseende konfliktdagen för samtliga de arbetstagare som deltog, oavsett hur lång arbetstid de skulle ha haft eller om de över huvud taget skulle ha arbetat den dagen. Alla har fått avdrag med ett belopp som för respektive person beräknats så, att summan av månadslönen och alla fasta tillägg per månad har multiplicerats med 12 och sedan delats med 365. Den beräkningsmetoden ger det mest rättvisa utfallet när, som här, alla har deltagit solidariskt i en konflikt. Det var en sinkadus vilka som arbetade och vilka som hade fridag den 13 december. Alternativt kunde SAS ha gjort löneavdrag med 1/173-del av månadslönen för varje timme som respektive arbetstagare lade ned sitt arbete den 13 december. Just den dagen fanns för den grupp arbetare som arbetade 5-skift tre olika arbetstider med olika antal arbetstimmar; alla fick avdrag motsvarande 8 timmars arbete, trots att vissa skulle ha arbetat hela tolv timmar och andra bara fyra.

Den valda beräkningsmetoden ger sådana konsekvenser som kan tyckas orättvisa. Liknande kan dock förekomma vid avslutande av anställningar för arbetstagare inom branscher där arbetstiden är ojämnt fördelad över långa perioder. Om en butiksanställd t.ex. har 40 timmars arbetsvecka och ett schema som innebär att han eller hon arbetar 35 timmar per vecka under det första halvåret och 45 timmar per vecka under det andra, så kräver arbetsgivaren inte tillbaka en del av de månadslöner som utgått ifall anställningen avslutats efter det första halvåret. Med detta exempel åskådliggörs att det som skenbart kan se ut som en orättvisa i själva verket inte är så konstigt.

SAS verksamhet innebär nödvändigtvis att personalen måste schemaläggas med hänsyn till trafiksituationen. Det är därför naturligt att en konflikt i form av arbetsnedläggelse ytligt sett kan få något olika effekt beroende på hur den strejkande personalens individuella arbetstidsscheman sett ut. Detta förhållande kan emellertid inte inverka på bedömningen i målet.

Vid konflikt där arbetstagare med sinsemellan olika arbetstidsförläggning är inblandade, är det således närmast ofrånkomligt att vissa arbetstagare skulle ha arbetat mer än andra under konfliktperioden. Om arbetstagarna deltar i konflikten under lika lång tid är det, enligt arbetsgivarparternas förmenande, givet att arbetstagarnas löneförhållanden skall påverkas i samma utsträckning och utan hänsyn till det individuella arbetstidsschemat. Att konflikten sammanfallit med vissa arbetstagares fridag är en tillfällighet och något som SAS inte kunnat påverka.

Har löneavdraget inkräktat på lön för arbetad tid?

Arbetsgivarparterna tillbakavisar Transports påstående att löneavdragen inkräktat på arbetstagarnas rätt till lön de dagar som inte omfattas av konflikten. Den lön som en månadsavlönad arbetstagare får är inte omedelbart relaterad till det arbete som utförs under en viss dag.

De anställda har erhållit full lön för alla anställningsdagar under december 1993 med undantag för den dag då anställningsavtalet rättsenligt varit suspenderat på grund av den av Transport igångsatta konflikten. Avgörande för bedömningen av frågan huruvida SAS haft rätt att inte betala lön för konfliktdagen måste därför vara att samtliga arbetstagare rent faktiskt deltog i konflikten.

Arbetsgivarparternas inställning har stöd i arbetsdomstolens domar AD 1977 nr 187 och 1982 nr 91, vilka bl.a. ger vid handen att anställningsavtalen suspenderas under tid för total arbetsnedläggelse, vilket i sin tur innebär att lön och andra förmåner inte skall utgå till anställda som deltar i konflikten oavsett om dessa skulle ha arbetat under konfliktdagen eller ej.

Den av SAS valda tekniken för att räkna fram hur stor del av decemberlönen som belöper på icke suspenderad anställningstid har inneburit att alla anställda behandlats likformigt. Denna schablonmetod har bl.a. medfört att de arbetstagare som skulle ha arbetat långa pass den 13 december fått löneavdrag med färre timmar än vad arbetstagaren skulle ha arbetat den dagen. De har följaktligen vunnit på den av SAS använda tekniken för beräkning av löneavdragen, något som SAS varit medvetet om skulle ske.

I Transport-avtalen finns regler för löneavdrag vid frånvaro (total månadslön : veckoarbetstiden x 4,333 x under ledigheten infallande arbetstimmar) vilka regler ostridigt icke varit tillämpliga i föreliggande situation. Om SAS likväl valt att tillämpa denna formel skulle resultatet bli uppenbart orättvist för dem som var schemalagda långa pass den 13 december.

Enligt arbetsgivarparternas mening är beräknandet av lönen enbart en teknisk fråga som inte inverkar på företagets rätt som sådan att ej behöva ge ut lön till arbetstagare som omfattades av konflikten.

Rättslig bedömning

Den i målet aktuella situationen visar tydliga likheter med den situation som med avseende på semesterrätten inträffar under en konflikt. Denna fråga berörs av W./E. i deras kommentar till semesterlagen (tredje upplagan s. 125), där författarna till 16 § bl.a. skriver: "Av allmänna rättsgrundsatser i fråga om stridsåtgärder torde följa, att arbetstagaren inte kan göra anspråk på lön eller andra anställningsförmåner för tid då han är indragen i lovlig lockout eller i strejk eller motsvarande stridsåtgärd."

Av rättsfallen AD 1980 nr 166 och AD 1981 nr 26 framgår bl.a. att arbetstagare som blivit lockoutad inte kan göra anspråk på anställningsförmåner för tid då arbetstagaren är tjänstledig. Vid endast strejk däremot torde arbetstagare kunna göra anspråk på sådana förmåner.

I det nu aktuella målet var arbetstagarna inte bara omfattade av den av Transport igångsatta strejken, utan - vilket har särskilt stor betydelse - omfattades även av FBA:s lockout. Vidare skall framhållas att arbetstagarna inte på grund av tjänstledighet lät bli att arbeta den 13 december, utan att de då hade schemalagd fridag och således normalt skulle ha varit i tjänst den dagen, vilket med än större tydlighet visar att SAS haft rätt att under december månad göra löneavdrag motsvarande en dag.

Rättsfallet AD 1982 nr 91 - som väsentligen handlar om löneavdrag såsom stridsåtgärd, något som inte är aktuellt i detta mål - kan inte åberopas som stöd för uppfattningen att SAS inte haft rätt att göra löneavdrag. AD konstaterar i detta rättsfall att arbetsgivaren inte kunde göra visst löneavdrag på den grunden att löneavdraget skulle inkräkta på lönen för faktiskt arbetad tid, märk väl då fråga var om en situation med löneavdrag såsom stridsåtgärd, inte i andra situationer.

I det nu aktuella målet har för det första löneavdraget inte inkräktat på lön för arbetad tid, bl.a. eftersom arbetstagarna såsom månadsavlönade inte kan påstå att en viss andel av månadslönen belöper på utfört arbete viss kalenderdag, för det andra löneavdragsstridsåtgärd inte förekommit.

Om SAS valt att tillämpa den av Transport förespråkade metoden, som återfinns i de i målet aktuella kollektivavtalen, skulle avdrag komma att göras med stöd av en regel som inte är utformad med tanke på den föreliggande situationen utan på olika former av beviljad ledighet, t.ex. tjänstledighet, semester, föräldraledighet. I rättsfallet AD 1977 nr 187 konstaterar domstolen att det i ett sådant fall inte går att tillämpa en avdragsregel som tillkommit för en helt annan situation.

Från andra kollektivavtalsområden kan nämnas att det på den statliga sidan sedan länge gäller att arbetstagare som deltar i en konflikt inte får lön (dvs. att de får vidkännas löneavdrag) även om konflikten äger rum under schemalagd fridag, se Statens arbetsgivarverks Konfliktcirkulär 1987 A 33, [Underavdelning II "De som deltar i konflikten",] s. 51-58. - I slutet av år 1993 ägde en konflikt rum inom Postverket gällande bl.a. brevbärare och brevsorterare tillhörande SAC. Löneavdrag gjordes för all personal som omfattades av konflikten oavsett eventuella fridagar under konfliktperioden. Från fackligt håll hävdades inte någon annan mening.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis hävdar arbetsgivarparterna att SAS på ett rättsenligt sätt reglerat lönerna för de i målet berörda arbetstagarna i samband med 13 december-konflikten. Arbetsgivarparterna yrkar därför att arbetsdomstolen avslår Transports talan.

Transport

Som redan sagts suspenderas arbetsgivarens och arbetstagarens ömsesidiga förpliktelser enligt anställningsavtalet under konflikten. Däremot består anställningsavtalet som sådant enligt principen att konflikt inte bryter anställning. Vad Transport är ense med motparterna om är att de arbetstagare som deltog i konflikten inte kan göra anspråk på lön avseende den 13 december. Någon lön för den tiden har Transport heller aldrig krävt för sina medlemmars räkning. De arbetstagare som målet avser hade schemalagd fridag den 13 december. Förbundet hävdar inte att de skall ha lön för den dagen. Vad förbundet gör gällande är att deras lön för avlöningsperioden inte skall påverkas av att det var konflikt. De skall med andra ord ha sin vanliga lön som om konflikten aldrig ägt rum.

Arbetsgivarparternas resonemang om att arbetstagarna inte stod till arbetsgivarens förfogande saknar relevans. Arbetstagarna får inte full lön för att de står till förfogande. De får full lön när det arbetar sitt arbetstidsmått enligt schemat. Arbetsgivarparterna synes utgå ifrån att arbetsgivaren har en ovillkorlig rätt att verkställa löneavdrag för en dag i december för samtliga arbetstagare alldeles oavsett hur de skulle ha arbetat den 13 december. Med det synsättet strider löneavdraget även mot 41 § sista stycket medbestämmandelagen. Vad som har skett är ju att de i målet berörda arbetstagarna inte fått lön för utfört arbete som har förfallit till betalning.

Det framstår för Transport som något krystat att ta tjänstemannaavtalets regler om daglöneavdrag som utgångspunkt för beräkningen av december- lönen 1993. Detta avtal innehåller lika litet som Transports avtal regler om avdrag för konflikt. Skall ledning hämtas från något avtal hade det varit lämpligt att utgå från § 12 i Transports båda avtal, vilka innehåller regler om löneavdrag. Av dessa framgår att frånvaroavdraget är kopplat till under ledighet infallande arbetstimmar så länge det är fråga om annan ledighet än sådan som överstiger 21 kalenderdagar i en följd. De arbetstagare som hade fridag hade inga arbetstimmar som inföll under ledigheten. Följaktligen kan inte några avdrag göras för dessa.

Arbetsgivarparterna påstår att den lön som en månadsavlönad arbetstagare får, inte är omedelbart relaterad till det arbete som utförs under en viss dag. I och för sig kan väl detta vara riktigt. Det är dock av underordnad betydelse då effekterna av löneavdraget blir att de i målet berörda arbetstagarna inte får lön för utfört arbete. Detta synes också vitsordat av motparterna.

Att göra ett avdrag som till sin effekt innebär att lön inte betalas för utfört arbete var rättsstridigt som stridsåtgärd enligt AD 1982 nr 91. Det är då att märka att domen meddelades redan före ändringen i medbestämmandelagen när det i 41 § sista stycket infördes ett uttryckligt förbud mot att hålla inne lön som stridsåtgärd. I detta mål har inte arbetsgivarparterna varslat om löneavdrag som stridsåtgärd, vilket naturligtvis är självklart då det inte längre är tillåtet. Än mindre kan man då i den praktiska tillämpningen vidta åtgärder som får samma effekt. Kan avdraget inte vidtas som stridsåtgärd får det självfallet inte genomföras med en annan motivering.

Avslutningsvis vill Transport peka på att arbetsgivarparterna bl.a. anfört att de som hade schemalagd fridag normalt skulle ha varit i tjänst den dagen. Detta påstående är obegripligt. Det normala är att man är ledig på schemalagd fridag och inte tvärtom. Enligt Transports mening kan vidare konflikten mellan Posten och SAC inte rimligen ha någon betydelse för utgången i detta mål. Dessutom synes SAV:s konfliktcirkulär ge stöd åt Transports uppfattning, då det i detta sägs att "endast sådan lön betalas som hänför sig till tid före och efter konflikten". Transports yrkanden avser lön som är hänförlig till annan tid än den 13 december 1993.

Arbetsgivarparterna

De rättsfall som arbetsgivarsidan åberopat visar att en tjänstledig arbetstagare som på grund av konflikten inte fullgör sitt normala arbetstidsmått, inte kan göra anspråk på anställningsförmåner vid lockout. En arbetstagare som råkar ha schemalagd fridag för den aktuella konfliktdagen har däremot fullgjort sitt arbetstidsmått och skall därför få vidkännas en reduktion av månadslönen motsvarande konflikttiden. Transports yrkanden avser de facto lön för konfliktdagen den 13 december. Följden av Transports talan skulle nämligen blir den att de i målet aktuella arbetstagarna skulle komma att erhålla lön för den 13 december trots att de då deltog i konflikten.

Sammanfattningsvis har arbetsgivarparterna följande inställning i målet.

1. De i målet berörda arbetstagarna har omfattats av konflikten på grund av Transports strejk och FBA:s lockout.

2. Under konfliktdagen, den 13 december 1993, stod arbetstagarna inte till förfogande för arbete.

3. Under konflikt är anställningsavtalen suspenderade, innebärande att lön och andra anställningsförmåner inte skall utgå under konflikttiden.

4. Beräkningen av lönen för december 1993 har skett med tillämpning av en i företaget sedan länge brukad formel. Eftersom avtalslöst tillstånd rådde har SAS inte haft skyldighet att följa de avdragsregler som stipuleras i de i målet åberopade kollektivavtalen, vilkas avdragsregler tillkommit för andra typer av frånvaro.

5. De löneavdrag som gjordes har inte inkräktat på lönen för arbetad tid före eller efter den 13 december 1993. - I sammanhanget bör noteras att Transport vitsordar arbetsgivarparternas uppfattning att den lön som en månadsavlönad arbetstagare uppbär inte kan relateras till en viss bestämd dag.

6. Det av Transport åberopade rättsfallet AD 1982 nr 91 kan inte ges den innebörd som Transport påstår. De av arbetsgivarparterna åberopade rättsfallen visar i stället att SAS hantering av lönefrågan vid konflikten varit korrekt.

Domskäl

Tvisten gäller frågan om de i målet aktuella medlemmarna i Transport har rätt till full lön för december månad 1993. Arbetsgivarparterna hävdar att SAS haft rätt att göra avdrag på lönen alternativt underlåta betala lön för den 13 i denna månad, då det på arbetsplatsen förekom en av Transport utlyst strejk och arbetstagarna även omfattades av en av FBA utlyst lockout. Transport anser att arbetstagarna, som hade fridag denna dag, med SAS handlande rättsstridigt berövats intjänad lön.

Transport har bl.a. gjort gällande att SAS med löneavdraget i strid med nuvarande 41 a § sista stycket lagen om medbestämmande i arbetslivet inkräktat på den rätt till lön som avtalsenligt föreligger för tid som inte är konflikttid. Detta påstående ger anledning att inledningsvis uppmärksamma skillnaden mellan ett innehållande av lön under en konflikt och slutligt löneavdrag som en följd av en stridsåtgärd.

Enligt 41 a § lagen om medbestämmande i arbetslivet (tidigare 41 § tredje stycket i samma lag) är det inte tillåtet för en arbetsgivare att under en pågående konflikt såsom stridsåtgärd hålla inne lön eller någon annan ersättning för utfört arbete som har förfallit till betalning. Ett sådant agerande påstås inte heller ha förekommit i detta mål. Arbetsgivaren får vidare enligt samma paragraf inte heller hålla inne lön eller någon annan ersättning för utfört arbete, som har förfallit till betalning, med anledning av att arbetstagarna deltar i en strejk eller någon annan stridsåtgärd. Inte heller denna situation är emellertid aktuell i detta mål. Vad som förbjuds med den sistnämnda bestämmelsen är att arbetsgivaren under en pågående konflikt skjuter upp betalningen av förfallna lönefordringar. Arbetsgivaren får alltså inte med anledning av att en arbetstagare deltar i en stridsåtgärd låta bli att under konflikten i rätt tid betala förfallen lön eller annan ersättning för utfört arbete (se AD 1980 nr 94 och prop. 1983/84:165 s. 20 ff.). Konfliktdagen den 13 december hade lönen för samma månad för de i målet aktuella arbetstagarna ännu inte förfallit till betalning. Något innehållande av lön under konflikten har det alltså inte varit frågan om i detta fall. Vad arbetsgivaren har gjort är att efter den dag konflikten ägde rum och lönen förfallit till betalning verkställa ett avdrag på lönen med anledning av konflikten.

Frågan är då vad som gäller i fråga om en arbetsgivares rätt att göra avdrag på en arbetstagares lön för tid då det förekommit en arbetskonflikt. Det är ostridigt att såväl Transports strejk som arbetsgivarsidans lockout utgjorde lovliga stridsåtgärder.

Arbetsgivarparterna hävdar att ingen arbetstagare som deltog i konflikten den 13 december, oavsett om denne då hade fridag eller inte, skall ha någon lön för denna dag. Transport däremot hävdar att de aktuella arbetstagarna har fullgjort sin arbetstid för december 1993 och därför skall ha full lön för denna månad. Enligt Transport har SAS med löneavdraget inkräktat på den rätt till lön som de berörda arbetstagarna har för tiden före och efter den 13 december. Något krav på lön för den dagen görs inte gällande.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Transports talan måste förstås så att förbundet anser att de berörda arbetstagarna genom att ha fullgjort sin arbetsinsats för december 1993 har rätt till full lön för denna månad och att det därför saknar betydelse att det förelåg en konflikt den 13 december. Genom det arbete som fullgjorts dagarna före och efter detta datum har de enligt Transport rätt till full lön. En på detta sätt grundad talan kan inte gärna förstås på annat sätt än att förbundet menar att arbetstagarna har rätt till lön endast för den tid de utfört arbete åt arbetsgivaren. Någon rätt till lön för fridagen skulle de då inte ha; de bekostar så att säga denna ledighet själva.

Det är i och för sig ostridigt i målet att de berörda arbetstagarna fullgjort full arbetstid för december 1993. Det är också ostridigt att det inte är fråga om arbetstagare med timavlönat arbete utan om månadsavlönade arbetare. I § 12 i de båda aktuella kollektivavtalen finns bestämmelser om avdrag på lönen vid frånvaro. Av dessa bestämmelser följer bl.a. att något avdrag inte skall göras när en arbetstagare är ledig i anslutning till vissa större helger (jfr § 6 mom. 3) eller när arbetstagaren har fridag. Det vill säga att avtalen ger exempel på situationer då lönens storlek inte är direkt relaterad till hur mycket arbete som har utförts. Anställningsavtalen innebär således att arbetstagarna, om inte något annat är särskilt avtalat, har rätt till lön för den tid som de står till förfogande för att utföra arbete. Enligt § 6 mom. 1 i de båda avtalen skall den ordinarie arbetstiden förläggas i en följd i den utsträckning lufttrafiken så påfordrar utan att det i avtalet föreskrivs någon begränsning till arbete endast under vissa dagar. Arbetstagarna har med andra ord rätt till lön för varje dag i månaden, oavsett om arbete utförts varje dag eller inte.

Frågan är då om SAS haft rätt att på grund av konflikten göra avdrag på lönen för den 13 december. Transport får anses ha ifrågasatt om arbetarna över huvud taget deltog i någon strejk den dagen. Enligt förbundet innebär en strejk att arbetarna lägger ned arbetet. Eftersom de nu aktuella arbetarna hade fridag den 13 december kunde de därför inte strejka. Arbetsdomstolen anser det inte nödvändigt att nu gå in på frågan om de arbetare som hade fridag den 13 december omfattades av den av Transport utlysta strejken. Bägge parter är nämligen i vart fall överens om att arbetstagarna omfattades av arbetsgivarsidans lockout.

Enligt Transport är det en förutsättning för löneavdrag vid konflikt att arbetstagaren skulle ha arbetat om inte konflikten infallit. Enligt förbundet är frånvaroavdraget i § 12 i de båda kollektivavtalen kopplat till under ledigheten infallande arbetstimmar. Eftersom de aktuella arbetstagarna hade fridag den 13 december hade de inga arbetstimmar som inföll den dagen och det fanns därför inte någon rätt för SAS att göra löneavdrag för den dagen. Genom att ändå göra så har SAS enligt Transport i själva verket gjort avdrag på lön för dag då arbetstagarna utfört arbete och därmed inkräktat på deras rätt till lön för dessa dagar.

Frågan om verkningarna av en arbetskonflikt på anställningsförmåner har prövats av arbetsdomstolen bl.a. i avgörandet AD 1981 nr 26. Målet gällde frågan om ett antal arbetare - som under en lovlig strejk och lockout var tjänstlediga av olika skäl - kunde åberopa 17 § första stycket semesterlagen för att räkna frånvaron på grund av ledigheten som semesterlönegrundande.

Såvitt gäller betydelsen av en lockout uttalade arbetsdomstolen i domen bl.a. att det möjligen kunde hävdas att en sådan stridsåtgärd så att säga definitionsmässigt tar sikte endast på tjänstgöringsskyldiga arbetstagare, eftersom en lockout - liksom en strejk - enligt 41 § medbestämmandelagen är en form av arbetsinställelse. Arbetsdomstolen avvisade emellertid en sådan tankegång bl.a. därför att det syntes domstolen ganska naturligt att i en lockout - som allmänt uppfattas som arbetsgivarsidans kraftigaste och mest långtgående stridsåtgärd - intolka att arbetsgivarparten vill beröva sin motpart alla anställningsförmåner under konflikttiden. Och, uttalade domstolen vidare, däri ligger att även tjänstlediga arbetstagare går miste om anställningsförmåner, vilket medför att ingen grupp av de anställda särbehandlas utan alla får gemensamt bära bördan av konflikten.

Av intresse för frågan om en arbetsgivare har rätt att göra löneavdrag för tid då en lockout förelegat är även rättsfallet AD 1980 nr 166. Arbetsdomstolen utgick i denna dom ifrån att det är rättsligt möjligt för arbetsgivarsidan att genom lockout bryta tidigare träffade överenskommelser om förläggning av semester. En arbetare som kommit överens med sin arbetsgivare om att han skall ha semester under en viss period kunde alltså, sade domstolen, få finna sig i att i stället bli föremål för lockout.

Arbetsdomstolen anser att samma synsätt som kommer till uttryck i 1980 och 1981 års rättsfall gör sig gällande också i det nu aktuella fallet. En arbetstagare som har en dag inplanerad som fridag bör alltså få finna sig i att i stället bli utsatt för lockout den dagen. En sådan slutsats synes också bäst stämma överens med den gängse uppfattningen att anställningsavtalet suspenderas under tid för total arbetsinställelse. Av detta följer i fråga om arbetstagare som har rätt till lön för varje dag i månaden att arbetsgivaren principiellt har rätt att göra löneavdrag för den tid som konflikten omfattar. Det krävs inte något stöd i kollektivavtal för detta.

Transport har vitsordat att det inte finns någon reglering i kollektivavtalen om löneavdrag vid konflikt. Det finns med andra ord inte någon bestämmelse i kollektivavtalen som föreskriver att arbetsgivaren inte får göra löneavdrag för en konfliktdag då arbetstagaren annars skulle ha haft fridag. Däremot har förbundet gett uttryck för att, om avdrag skall göras för konflikttiden så bör ledning inte hämtas från tjänstemannaavtalets regler, varifrån den av SAS tillämpade formeln har sitt ursprung, utan lämpligen från bestämmelserna i § 12 i de båda kollektivavtalen. Av dessa framgår att frånvaroavdraget är kopplat till under ledighet infallande arbetstimmar så länge det är fråga om annan ledighet än sådan som överstiger 21 kalenderdagar i en följd. Eftersom de arbetstagare som hade fridag den 13 december inte hade några arbetstimmar den dagen, skall enligt Transport något avdrag inte göras på deras lön för den dagen.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

I § 12 finns bestämmelser om löneavdrag vid arbetstagarens ledighet. Det ter sig enligt arbetsdomstolen främmande att likställa en arbetstagare som är utestängd från arbetet på grund av lockout med en arbetstagare som är ledig från arbetet i formell mening. Redan detta talar mot att hämta ledning från bestämmelserna i § 12 i frågan om något löneavdrag över huvud taget bör komma i fråga. Till detta kommer att en sådan tillämpning skulle innebära inte bara att arbetsgivarsidan i detta fall därigenom skulle gå miste om den rätt som anses följa med en lockout, nämligen rätten att göra löneavdrag. Det innebär också att storleken på löneavdragen bland arbetstagarna skulle växla starkt beroende på vilket antal timmar som de skulle ha arbetat under konfliktdagen. Enligt SAS finns det bland de arbetstagare som omfattades av lockouten inte bara de som skulle ha haft fridag utan också de som skulle ha arbetat upp till tolv timmar denna dag. Som redan sagts är det här fråga om månadsavlönade arbetstagare. Att hämta ledning från bestämmelserna i § 12 skulle därför innebära en särbehandling av arbetstagarna sinsemellan och strida mot löneformen.

SAS har vid beräkningen av löneavdragen och lönen för månaden utgått från en formel som arbetsgivarparterna uppgett brukar användas hos företaget när lön för del av en månad skall beräknas, nämligen formeln månadslön x 12 : 365. Formeln innebär att avdraget och lönen för den månadsavlönade arbetstagaren bestäms efter en dagslöneberäkning. Med en beräkning utifrån dagslön bestäms löneavdrag och lön med utgångspunkt i det läge som skulle ha rått om arbetstagarna inte varit anställda under konfliktdagen och alla de av lockouten berörda arbetstagarna får med ett på detta sätt bestämt avdrag gemensamt bära bördan av konflikten. Övervägande skäl talar därför för att beräkningen bör utgå från dagslönen. Transport har inte framfört någon invändning mot den använda formeln som sådan för det fall avdrag skall beräknas för dag och inte för timme. Samma formel återfinns för övrigt också i § 12 i kollektivavtalen vid beräkningen av avdrag för kalenderdag. Arbetsdomstolen anser därför att den beräkningsmetod som SAS tillämpat får godtas.

Sammantaget följer av vad som nu har sagts att Transports talan skall avslås.

Vid denna utgång är Transport tappande part och skall därför ersätta arbetsgivarparterna för rättegångskostnader. Dessa har yrkat ersättning med 44 000 kr i arvode och 2 515 kr för utlägg. Transport har vitsordat kostnaderna för utlägg, men överlämnat till domstolen att bedöma skäligheten av yrkat arvode.

Arbetsdomstolen anser att kostnaden för ombudsarvode skäligen varit påkallad för att ta till vara arbetsgivarparternas rätt. Ersättningen för rättegångskostnader skall därför bestämmas till yrkat belopp.