AD 1996 nr 37

Parter:

Kuwait Petroleum Service Aktiebolag; G.L.

Nr 37

Kuwait Petroleum Service Aktiebolag i Solna

mot

G.L. i Saltsjö-Boo.

Överklagade domen: Nacka tingsrätts dom 1995-03-10, DT 167

Tingsrättens dom, se bilaga.

Kuwait Petroleum Service AB (i fortsättningen kallat bolaget eller Servicebolaget) har yrkat att arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom ogillar G.L:s talan och befriar bolaget från skyldigheten att ersätta kostnaden för G.L:s rättshjälp vid tingsrätten samt förpliktar G.L. att ersätta bolagets rättegångskostnader såväl i tingsrätten som i arbetsdomstolen.

G.L. har bestritt ändring.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. På bolagets begäran har P.N. på nytt hörts under sanningsförsäkran och vittnesförhöret med M.W. förebringats genom uppspelning av bandupptagningen från förhöret vid tingsrätten. På G.L:s begäran har hon själv på nytt hörts under sanningsförsäkran och förhöret med S.E. förebringats genom uppspelning av bandupptagningen från förhöret vid tingsrätten. Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Till utveckling av talan har parterna i arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom.

Domskäl

Lagen om anställningsskydd gäller för arbetstagare i allmän eller enskild tjänst med undantag för bl.a. arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha en företagsledande eller därmed jämförlig ställning.

G.L. anställdes 1983 som bensinstationsbiträde vid P.L. AB (PLAB), som i samarbete med Kuwait Petroleum Svenska AB bedrev bensinstationsrörelse i Saltsjö Boo. Under slutet av år 1989 förvärvade hon 49 procent av aktierna i PLAB och blev tillsammans med den andra aktieägaren vald till ledamot av PLAB:s styrelse. PLAB upphörde med bensinstationsverksamheten i januari 1994. Sedan den 1 februari samma år drivs bensinstationen av Servicebolaget, som är ett helägt dotterbolag till Kuwait Petroleum Svenska AB.

Tvistefrågan i målet gäller huruvida G.L. enligt bestämmelserna i 25 § anställningsskyddslagen, i dess lydelse före den 1 januari 1995, har haft företrädesrätt till återanställning i Servicebolaget.

Bolaget har gjort gällande att G.L. till följd av sitt aktieinnehav och sina arbetsuppgifter måste anses ha haft en företagsledande ställning i PLAB. Arbetsdomstolen har uppfattat bolagets talan så att den innebär att bolaget mot den bakgrunden gör gällande att G.L:s anställning hos PLAB inte omfattas av bestämmelserna i LAS och att hon därför inte kan ha någon på denna lag grundad företrädesrätt till återanställning. I den mån det också ligger i bolagets talan att G.L., när PLAB upphörde med bensinstationsverksamheten, över huvud taget inte hade någon anställning hos PLAB vill arbetsdomstolen framhålla följande. G.L. har under lång tid ostridigt varit anställd hos PLAB. Hon har efter aktieförvärvet fortsatt att utföra i huvudsak samma arbetsuppgifter som hon tidigare utfört. Annat har inte påståtts än att arbetet utförts på grund av avtal mellan PLAB och G.L. och att hon för arbetet erhållit regelbundet utgående ersättning. Under sådana förhållanden har ett anställningsförhållande förelegat oberoende av G.L:s aktieinnehav och ställning som styrelseledamot och hennes därpå grundade eventuella inflytande över PLAB:s verksamhet (jfr AD 1983 nr 182).

Arbetsdomstolen övergår nu till frågan om G.L., som bolaget påstår i målet, efter aktieförvärvet år 1989 har haft en företagsledande ställning i PLAB.

Bolaget har till stöd för sin ståndpunkt anfört följande. G.L. har haft rätt att teckna PLAB:s firma. Hon har haft oreglerad arbetstid och har erhållit i stort sett samma lön - avsevärt högre än ett bensinstationsbiträde normalt har - som den andra delägaren, B.L. Enligt det aktieägaravtal som hade träffats var avsikten att G.L. ensam skulle ansvara för bensinstationen under de halvårsvisa perioder som makarna L. skulle befinna sig i Spanien. G.L:s arbetsuppgifter begränsades inte till sådant som normalt utförs av ett bensinstationsbiträde. Hon gjorde t.ex. även upp tjänstgöringslistor, bestämde vem som skulle tjänstgöra var samt upprättade ordningsregler för verksamheten på bensinstationen. Hon tog även del av bokföringen och företrädde PLAB vid förhandlingarna med Kuwait Petroleum Svenska AB om nedläggning av verksamheten.

G.L. har anfört följande. Hennes arbetsuppgifter förändrades inte i något nämnvärt avseende efter aktieförvärvet. På samma sätt som hon tidigare gjort fortsatte hon att sköta det praktiska arbetet på bensinstationen. B.L., som var verkställande direktör i PLAB, var den som fattade beslut om PLAB:s verksamhet och som skötte kontorsgöromålen. Arbetsscheman för tre veckor i taget gjordes upp av B.L. B.L. var aldrig borta någon längre period. Hennes längsta frånvaro omfattade tio veckor i följd vid ett tillfälle. Under den tiden hade B.L. anlitat en konsult för att sköta bokföring och löneutbetalningar etc. Den enda förändringen i G.L:s arbetsuppgifter när B.L. i övrigt var frånvarande var att hon till PLAB:s bank lämnade in de lönelistor som B.L. hade upprättat. - Det är riktigt att hon skrivit ordningsregler för verksamheten på bensinstationen. Det gjorde hon för att försöka få ner svinnet i PLAB. - Hon var aldrig med på någon bolagsstämma i PLAB utan skrev bara under de handlingar som B.L. upprättat och givit henne för undertecknande. - Det är riktigt att hon deltagit i tre möten med Kuwait Petroleum Svenska AB. B.L. var då också med, liksom P.L., som var den som förde talan för PLAB.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning i denna del.

I förarbetena till anställningsskyddslagen betonas att begreppet arbetstagare med företagsledande eller därmed jämförlig ställning skall tillämpas restriktivt och ges en snäv innebörd (prop. 1981/82:71 s. 94). Arbetsdomstolen har tidigare uttalat att det avgörande för bedömningen av om en arbetstagare intagit en företagsledande eller därmed jämförlig ställning är hur företagsledningen har organiserats och utövats i praktiken (se AD 1983 nr 182). Det innebär att det är av mindre intresse att arbetstagaren t.ex. på grund av sitt aktieinnehav i företaget skulle ha kunnat förvärva ett större inflytande över bolagets verksamhet.

När det gäller det faktiska handhavandet av PLAB:s angelägenheter har arbetsdomstolen av utredningen i målet bibringats uppfattningen att det var B.L. som fattade de avgörande besluten. Det finns inte något i utredningen som tyder på att G.L. sysslade med angelägenheter inom företagsledningsområdet i en utsträckning som på något sätt kan jämföras med B.L:s arbete på detta område. Såvitt framkommit har G.L. inte heller efter aktieförvärvet deltagit i några bolagsstämmor eller styrelsemöten eller på annat sätt medverkat vid övergripande beslut angående bolagets skötsel eller framtid. Som redan framgått har utredningen inte heller visat att G.L:s arbetsuppgifter på något avgörande sätt har förändrats efter aktieförvärvet. Till detta kommer att B.L. var verkställande direktör i PLAB, vars verksamhet såvitt framkommit varit så begränsad att det inte har funnits anledning att räkna med mer än en företagsledare. Mot denna bakgrund delar arbetsdomstolen tingsrättens bedömning att G.L. inte har intagit en företagsledande eller därmed jämförlig ställning i PLAB och att anställningsskyddslagens bestämmelser således är tillämpliga på hennes anställning hos PLAB. I likhet med tingsrätten finner arbetsdomstolen att G.L:s medlemskap i Petroleumhandelns Riksförbund inte föranleder någon annan bedömning.

Arbetsdomstolen delar även tingsrättens bedömning när det gäller frågan om G.L. blivit uppsagd på grund av arbetsbrist och om hon anmält anspråk på företrädesrätt till återanställning. Utgångspunkt för den fortsatta bedömningen är alltså att G.L. skall anses uppsagd på grund av arbetsbrist och hon har anmält anspråk på företrädesrätt till återanställning.

Arbetsdomstolen övergår nu till frågan om G.L. enligt 25 § anställningsskyddslagen har haft företrädesrätt till återanställning hos Servicebolaget.

Enligt Servicebolagets mening har G.L. inte någon företrädesrätt till återanställning eftersom det inte föreligger något direkt rättsligt samband mellan bolaget och PLAB. Servicebolaget har till stöd för denna uppfattning anfört följande. Det är Kuwait Petroleum Svenska AB som har avtalat om och övertagit PLAB:s verksamhet. Det föreligger alltså ett direkt rättsligt samband mellan Kuwait Petroleum Svenska AB och PLAB. Något sådant samband föreligger emellertid inte mellan Servicebolaget och PLAB. Servicebolaget har inte träffat något avtal med PLAB och har heller inte övertagit någon verksamhet från PLAB. Servicebolaget är visserligen ett dotterbolag till Kuwait Petroleum Svenska AB, men såväl moderbolaget som dotterbolaget är helt självständiga juridiska P:soner.

Enligt 25 § anställningsskyddslagen gäller företrädesrätten mot en ny arbetsgivare till vilken företaget eller den del av företaget där verksamheten bedrivits har övergått. Arbetsdomstolen har i ett flertal mål haft anledning att behandla frågor om övergång av företag till ny arbetsgivare. Därvid har domstolen uttalat att det, för att en företrädesrätt till återanställning skall föreligga, krävs att det finns ett direkt rättsligt samband mellan den förutvarande och den nye arbetsgivaren som kan karakteriseras som eller jämföras med en överlåtelse av företag. Som det mest närliggande exemplet har angivits förekomsten av ett överlåtelseavtal mellan de båda arbetsgivarna, men det har också klargjorts att även andra slag av direkt rättsligt samband mellan dem kan tänkas och domstolen har också framhållit att omständigheterna i det enskilda fallet alltid måste ha stor betydelse (jfr. AD 1988 nr 88). I sammanhanget bör också framhållas att det av förarbetena till 1974 års anställningsskyddslag, som i detta hänseende fortfarande är av intresse, klart framgår att lagstiftaren förutsatt att övergångar kan ske i flera led (prop. 1973:129 s. 235). Det kan i sådana fall inte gärna ställas upp något krav på ett direkt rättsligt samband i form av ett avtal eller liknande förhållande mellan den förste arbetsgivaren och den arbetsgivare hos vilken företrädesrätten efter flera övergångar görs gällande. Arbetsdomstolen har också i det nyss nämnda rättsfallet uttalat att det förhållandet att överlåtelseavtalet inte träffats mellan de aktuella företagen utan mellan dessas moderbolag saknar självständig betydelse i sammanhanget.

Visserligen har de närmare omständigheterna kring överenskommelsen mellan PLAB och Kuwait Petroleum Svenska AB inte helt klarlagts i målet. Men av utredningen har dock framgått att PLAB till följd av denna överenskommelse mot ersättning upphörde med bensinstationsverksamheten i Saltsjö-Boo, att Kuwait Petroleum Svenska AB därvid övertog inventarier och varulager, att Kuwait Petroleum Svenska AB genom det helägda Servicebolaget utökade sin bensinstationsverksamhet genom att i nära anslutning till att PLAB upphörde med sin verksamhet fortsätta driften av bensinstationen samt att tre av de anställda hos PLAB fick anställning hos Servicebolaget som också övertog inventarier och varulager.

Vid en samlad bedömning finner arbetsdomstolen att det var fråga om en sådan övergång av en del av ett företag som åsyftas i 25 § anställningsskyddslagen när PLAB upphörde med bensinstationsverksamheten i Saltsjö-Boo och Servicebolaget i samband därmed började driva bensinstation där. Det anförda innebär att arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning i frågan om övergång av företag eller del av företag har skett.

Liksom tingsrätten finner arbetsdomstolen att Servicebolaget, genom att inte återanställa G.L. som hade den längsta anställningstiden av de som var anställda hos PLAB, har brutit mot anställningsskyddslagen och därmed blivit skyldigt att utge skadestånd till henne. Om skadeståndsbeloppens storlek råder inte tvist.

Tingsrättens domslut skall således i överklagade delar fastställas i sin helhet.

Domskäl

G.L. har som bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv samt vittnesförhör med M.W. och S.E., tidigare anställda av PLAB och numera anställda av Service. Hon har dessutom åberopat skriftlig bevisning.

Service har åberopat förhör under sanningsförsäkran med P.N., ställföreträdare för Service och anställd av Svenska. Service har vidare åberopat viss skriftlig bevisning.

Frågan om företagsledande eller därmed jämförlig ställning

Tingsrätten prövar först frågan om G.L. har intagit en företagsledande eller därmed jämförlig ställning.

G.L. har berättat:

Hon blev anställd som bensinstationsbiträde i maj 1983 av PLAB. Hon fick efterhand mer och mer att göra. Arbetsuppgifterna bestod i att beställa varor och ta hand om kunder. Under hösten 1989 blev hon erbjuden att köpa 49 procent av aktierna i bolaget, vilket hon gjorde. Hon skötte samma arbetsuppgifter efter det att hon blivit delägare i bolaget som hon skötte före aktieköpet. Hon skötte kontorsgöromålen enstaka gånger i samband med att B.L. var ledig. Hon blev i samband med aktieköpet invald i styrelsen, men hon visste inte vad det innebar. Hon skrev på årsberättelser och dylikt på B.L:s inrådan. Det var B.L. som ansvarade för de anställda och deras löner. B.L. skötte även kontakterna med Q8. G.L. hade lika mycket ansvar för sysslorna i butiken som de övriga anställda.

G.L:s uppgifter har bekräftats av S.E. och M.W. Ingen av dem har uppfattat G.L. som arbetsgivare och hon har i stort sett skött samma arbetsuppgifter som de. Ingen har upplevt att det skedde någon förändring vad gäller G.L:s arbetsuppgifter efter det att hon blev delägare.

Vid bedömningen om G.L. kan anses ha intagit en företagsledande eller därmed jämförlig ställning, beaktar tingsrätten följande omständigheter. G.L. har varit anställd i företaget en längre tid innan hon kom att bli delägare. Hon har även efter det att hon blev delägare utfört i stort sett samma arbete som tidigare och hon har erhållit månadslön för det arbete hon utfört. Hon har inte, trots att hon var ledamot i styrelsen och hade rätten att själv teckna bolagets firma, utövat något större inflytande över bolagets verksamhet än övriga anställda. Det är B.L. som varit verkställande direktör och ensam varit ledare för bolagets övergripande verksamhet. B.L. är den som haft hand om de anställda och den som förhandlat om deras löner. Visserligen har G.L. på grund av sitt aktieinnehav haft möjlighet att utöva större inflytande över bolagets verksamhet, men så har inte skett i praktiken. Att G.L. är medlem i PRF har, enligt henne, berott på att hon som delägare inte längre fick vara medlem i Transport. Mot bakgrund av detta finner tingsrätten att G.L. inte intagit en företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Regler i lagen om anställningsskydd (LAS) är därför tillämpliga på hennes anställning.

Frågan om uppsägning

För att reglerna om företrädesrätt till återanställning i 25 § LAS skall bli tillämpliga måste uppsägning skett på grund av arbetsbrist. I 8 § LAS föreskrivs att uppsägning skall ske skriftligt. Detta är dock endast en ordningsföreskrift och även en muntlig uppsägning från arbetsgivarens sida får verkan.

G.L. utestängdes från arbetsplatsen efter det att hon entledigats från sitt styrelseuppdrag. Hon uppbar dock även efter detta månadslön fram till och med den 31 januari 1994 trots att hon inte utförde några arbetsuppgifter. I det av G.L. åberopade faxmeddelandet från advokaten B., ombud för PLAB, uppger han att löneutbetalningar kommer att upphöra efter den 31 januari 1994 till följd av att PLAB:s verksamhet övergår till Q8. Vidare anges att G.L:s anställning i PLAB i och med övergången av verksamheten upphör och att detta kan anses bero på arbetsbrist. G.L. har efter den 31 januari 1994 inte haft några arbetsuppgifter i PLAB och hon har heller inte uppburit någon lön. PLAB:s ombud har angett skälet till anställningens upphörande såsom varande arbetsbrist. Tingsrätten finner mot bakgrund av det anförda att G.L. skall anses vara uppsagd på grund av arbetsbrist.

Begäran om återanställning

G.L. har uppgett att hon vid ett antal tillfällen begärt att bli återanställd. P.N. har berättat att han var medveten om G.L:s önskan att få fortsätta att arbeta på bensionstationen redan två eller tre veckor före det att han träffade henne i hemmet i december 1993. G.L. skall därför anses ha anmält anspråk på sätt som anges i 27 § LAS.

Överlåtelsefrågan

För att 25 § LAS skall vara tillämplig fordras ett direkt rättsligt samband mellan den förutvarande och den nya arbetsgivaren vilket kan karakteriseras som, eller jämföras med, en överlåtelse av ett företag. Vidare gäller att kravet på att åtminstone en del av företaget skall ha övergått innebär, att det fordras mer än en överlåtelse av lager eller lokaler eller inventarier. Det skall vara en fråga om en övergång av en del av rörelsen. Detta innebär i princip att det överlåtande företagets rörelse skall ha upphört eller begränsats samtidigt som det förvärvande företaget till följd av förvärvet har utökat sin rörelse.

PLAB har drivit en bensinstationsrörelse under namnet Q8 på grund av hyres- och försäljningsavtal med Svenska. Efter förhandlingar sades avtalen upp av Svenska och PLAB fick ersättning av Svenska för varulager och inventarier. Svenska i sin tur överlät varulager och inventarier till Service, ett helägt dotterbolag, som - omedelbart efter att PLAB upphört med sin verksamhet - började driva bensinstationsrörelse i samma lokaler, under samma namn och med i stort sett samma P:sonal. PLAB:s verksamhet har i samband med detta upphört medan Service utvidgat sin. Service hyr lokalerna av Svenska. En liknande situation har prövats av arbetsdomstolen (AD 1978 nr 53); en kaferörelse arrenderades ut av ett sjukhus efter ett anbudsförfarande. Domstolen ansåg att en anställd hos en tidigare arrendator inte hade rätt till återanställning hos den nye arrendatorn eftersom det inte fanns något direkt rättsligt samband mellan arrendatorerna som kunde karakteriseras eller jämföras med en företagsöverlåtelse. En skillnad jämfört med det i målet aktuella fallet är att Service, som visserligen är en självständig juridisk P:son, är ett av Svenska helägt dotterbolag. Det finns därför - jämfört med kafefallet - ett samband mellan Svenska och Service och därigenom mellan Service och PLAB. Service fortsatte omedelbart efter PLAB:s upphörande att driva rörelsen; en likadan verksamhet i samma lokaler, med samma inventarier och i huvudsak samma kundkrets samt under samma namn och i former som för anställda och utomstående ter sig oförändrade.

Tingsrätten finner vid en samlad bedömning av omständigheterna att det varit fråga om en sådan övergång av rörelse som avses i 25 § andra stycket sista meningen LAS.

Brott mot 25 och 26 §§ LAS

Service har genom att inte återanställda G.L., som haft den längsta anställningstiden av dem som var anställda i PLAB, brutit mot 25 och 26 §§ LAS och är därför skyldigt att utge skadestånd till henne.

Skadeståndets storlek

Det allmänna skadeståndet om 25 000 kr är vitsordat som skäligt och skall därför dömas ut. Vad gäller det ekonomiska skadeståndet är inget belopp vitsordat. Utgångspunkten för fastställandet av det ekonomiska skadeståndet är den lön G.L. skulle komma att uppbära om hon hade anställts av Service. Förstahandsyrkandet grundar sig på den lön G.L. uppbar som delägare. Lönen ligger enligt Service långt över den som ett stationsbiträde uppbär. Vidare har Service uppgett att man vanligtvis betalar avtalsenlig lön, men att det förekommer avsteg. G.L:s andrahandsyrkande grundar sig på den lön hon uppbar före det att hon blev delägare. Även den ligger enligt Service över den lön som normalt utgår. Tingsrätten finner det dock skäligt att, i brist på närmare utredning, bestämma att det ekonomiska skadeståndet skall utgå i enlighet med G.L:s andrahandsyrkande.

Ränteyrkandena är lagligen grundade och skall därför bifallas.

Rättegångskostnader

Med hänsyn till utgången i målet skall Service ersätta G.L. för hennes rättegångskostnader.