AD 1996 nr 52

Enligt 3 § kollektivavtalet för arbetstagare hos staten (TurA-S) gäller - i stället för reglerna i 22 § tredje stycket anställningsskyddslagen (1982:80) - att turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns. - Fråga om tillämpning av denna bestämmelse på en byråsekreterare vid en länsskattemyndighet.

Parter:

S., G.; Staten genom Riksskatteverket

Nr 52

G.S. i Umeå

mot

Staten genom Riksskatteverket.

ÖVERKLAGAD DOM

Umeå tingsrätts dom den 15 maj 1995, nr DT 220

Tingsrättens dom, se bilaga.

G.S. har yrkat att arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall bifalla hans talan vid tingsrätten utom såvitt gäller samtliga yrkanden rörande ekonomiskt skadestånd och ränta på sådant skadestånd.

Staten har bestritt ändringsyrkandena och för det fall att skadeståndsskyldighet i och för sig skulle anses föreligga, yrkat att skadeståndet skall jämkas till 0 kr.

Staten har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har avgjort målet efter huvudförhandling. Vid denna har på G.S:s begäran hållits förnyat förhör med honom själv samt förnyade vittnesförhör per telefon med B.B. och S-O.S.. Vidare har på G.S:s begäran bandupptagningen från förhöret vid tingsrätten med vittnet E.Å. har spelats upp. I arbetsdomstolen har G.S. som ny bevisning tillåtits åberopa vittnesförhör med A.M., som även hon har hörts per telefon. På statens begäran har hållits förnyat vittnesförhör med E.B. och spelats upp bandupptagningen från förhöret vid tingsrätten med vittnet H.S.. Parterna har även i arbetsdomstolen åberopat skriftlig bevisning.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom med följande tillägg och förtydliganden.

G.S.

G.S. gör i första hand gällande att han inte skulle ingå i någon av de uppställda kretsarna på grund av att han innehaft en byråsekreterartjänst. De uppställda kretsarna innehåller förutom G.S. endast kontorister, assistenter och vaktmästare. Om det hade upprättats en krets för byråsekreterare skulle han ha tillhört den. Efter huvudförhandlingen vid tingsrätten har G.S. blivit sjukpensionerad med retroaktiv verkan från första arbetslöshetsdagen. De arbetsuppgifter han vid uppsägningen utförde utgjorde en arbetsprövning eller ett led i en rehabilitering. I samband med uppsägningarna hölls ett möte mellan G.S., hans chef E.B. och J.B. från Statshälsan. Vid mötet föreslog E.B. att G.S. och John Brande skulle tala med varandra om G.S:s framtida situation, vilket de också gjorde. Kontakterna mellan G.S. och Statshälsan ledde till att G.S. senare sjukpensionerades. Att E.B. i samband med uppsägningen av G.S. tog initiativet till kontakter mellan honom och Statshälsan visar att hon redan vid uppsägningen ansåg att G.S. på något sätt var sjuk. Om G.S. före uppsägningen har utfört andra arbetsuppgifter än de han tidigare utfört som byråsekreterare, måste det alltså bero på att han genomgick arbetsprövning eller någon typ av rehabilitering.

För det fall arbetsdomstolen ändå finner att G.S:s faktiska arbetsuppgifter vid uppsägningstillfället skall medföra att han inplaceras i någon av de tre uppställda kretsarna, gör G.S. gällande att tingsrättens dom, eftersom den grundats på omständigheter som inte åberopats av parterna, strider mot 17 kap. 3 § rättegångsbalken.

Vid tingsrätten hävdade staten att G.S. hade vaktmästargöromål och att han därför skulle placeras i krets 2 och tillhöra den del av kretsen som bestod av vaktmästare. G.S. å andra sidan hävdade att han hade varken vaktmästar- eller efterbehandlargöromål och att han tillsammans med S-O.S., som inför uppsägningarna också placerats i krets 2, skulle placeras i en egen krets. I sista hand gjorde G.S. vid tingsrätten gällande att han skulle tillhöra krets 3. Utan hänsyn till vad parterna åberopat konstaterade tingsrätten i sin dom att G.S:s arbetsuppgifter inte var i huvudsak jämförbara med vaktmästarnas men väl med efterbehandlarnas och hänförde honom därför till krets 2. Tingsrätten har alltså skapat en ny krets för efterbehandlarna och G.S.. Ingen av parterna har i tingsrätten gjort gällande att efterbehandlarna och G.S. skall tillhöra samma krets. Tingsrätten har således grundat domen på omständigheter som inte åberopats av någon av parterna och dess dom strider därigenom mot 17 kap. 3 § rättegångsbalken.

Eftersom tingsrättens kretsindelning är felaktig skall den inte följas av arbetsdomstolen, som i stället har att utgå från vad parterna anförde vid tingsrätten. G.S. gör därvid i första hand gällande att kretsindelningen som sådan är felaktig och att krets 2 rätteligen skulle ha delats upp i minst tre kretsar, varav en för de båda efterbehandlarna A.M. och B-O.G., i vilken krets arbetsbristen förelåg, en för vaktmästarna R.G. och E.Å. samt minst en för G.S. och S-O.S.. I andra hand gör G.S. gällande att han skulle ha inplacerats i krets 3, vilket skulle ha medfört att han inte stod i tur för att bli uppsagd.

Om arbetsdomstolen skulle finna att tingsrätten inte begått något processuellt fel genom att skapa en ny krets för efterbehandlare gör G.S. för det första gällande att han borde ha placerats i krets 3 och därför inte ha blivit uppsagd. G.S:s huvudsakliga arbetsuppgifter har inte alls, som staten påstått, bestått i vaktmästargöromål, vilka i sin tur varit jämförbara med de båda efterbehandlarnas. Hans arbetsuppgifter har i stället varit i huvudsak jämförbara med dem som utförts av de arbetstagare som inplacerats i krets 3.

Om arbetsdomstolen i likhet med tingsrättens majoritet skulle finna att en ny krets skall skapas för efterbehandlarna och G.S., gör G.S. för det andra gällande att till den kretsen skall - förutom han själv och de två efterbehandlarna A.M. och B-O.G. - också föras ytterligare tre personer som även de utfört okvalificerade kontorsgöromål, nämligen dels B.B. som inför uppsägningarna placerades i krets 3, dels A-K.L. som även hon placerades i krets 3, dels S-O.S. som placerades i krets 2. Dessa tre har alla kortare anställningstid än G.S.. Eftersom endast två arbetstagare ur den av tingsrätten skapade kretsen skulle sägas upp skulle G.S. inte komma ifråga för uppsägning. Även krets 3 har alltså blivit felaktigt indelad, vilket påtalades redan vid tingsrätten.

Beträffande arbetsuppgifterna för de arbetstagare som placerats i kretsarna 2 och 3 är följande att notera. G.S. har utfört vaktmästarsysslor högst en dag per vecka eller 20 procent av arbetstiden. Det är möjligt att han utöver detta utförde viss masskopiering. Övrig tid ägnade G.S. främst åt de sysslor som angivits i tingsrättens dom, d.v.s. avstämning av verifikat mot bokföring, arkivering av bokföringsunderlag, kontroll av bokföringssummor, massmediabevakning när det gäller artiklar inom skatteområdet, brådskande kopieringsarbete, protokollföring vid enhetsmöten, arbete med skattereturer genom datasökning, löpande underhåll av biblioteket, registrering av fakturor på data för personalenheten. Utöver de arbetsuppgifter som omnämndes vid tingsrätten har G.S. även utfört viss maskinskrivning åt andra handläggare. Inför uppsägningarna upprättade arbetsgivaren en förteckning över arbetsuppgifterna för de arbetstagare som ingick i kretsarna 2 och 3. Där har felaktigt angivits att G.S:s arbetsuppgifter bestått i att kopiera, att vara reserv i posthanteringen samt att utföra övrig kontorsservice som flyttning av möbler och arkiv m.m.

Även S-O.S:s arbetsuppgifter har i förteckningen delvis angivits på ett felaktigt sätt. Där anges att han skall hämta och återställa material ur arkiv, göra utdrag ur fastighets- och taxeringslängder, kopiera deklarationer till allmänheten, vara reserv i posthanteringen och vara operatör av flextidssystem. S-O.S. har emellertid haft tjänstetiteln assistent och han har huvudsakligen arbetat i receptionen. Hans arbetsuppgifter kan inte alls jämföras med de andra i krets 2.

Efterbehandlarnas arbetsuppgifter har däremot angivits på ett riktigt sätt i arbetsgivarens förteckning. Där anges att A.M. och B-O.G:s arbetsuppgifter bestått i intern distribution av listor, pärmläggning av fastighetslängder, utskick av personavier, emottagande av paket med blankettmaterial samt distribution av skattsedlar, deklarationsblanketter, förtryckta kontrolluppgifter och blanketter till företag.

R.G:s vaktmästarsysslor har helt riktigt angivits bestå i interna och externa posttransporter, postöppning, frankering, uppackning, lagerhållning, distribution av utbildningsmaterial, kopiering samt övrig kontorsservice som byte av ljusrör, flyttning av möbler m.m. Även vaktmästaren E.Å:s sysslor har återgivits på ett riktigt sätt. Där anges att han arbetat med interna och externa posttransporter, postöppning, frankering, kopiering, utskick av broschyrer till allmänhet och företag samt övrig kontorsservice som byte av lysrör, flyttning av möbler m.m. Vidare anges att han arbetat med beställning, lagerhållning och distribution av blanketter samt inköp, lagerhållning och distribution av kontorsmaterial.

Krets 3 är väldigt heterogen på så sätt att arbetstagare med starkt varierande arbetsuppgifter placerats i kretsen. Där ingår bl.a. L-M.U. som angivits arbeta med grundhantering innefattande beredning, sortering och registrering, M.C. som anges ha utfört expeditionsgöromål, diarieföring och receptionsarbete, A-L.G. som arbetat med expeditionsarbete, personalredovisning, diarieföring, utskick och utskrifter samt E.N. som arbetat med myndighetens bibliotek, inrapportering av tidredovisningsuppgifter och varit ersättare för A-L.G..

B.B. har angivits arbeta med grundhantering innefattande beredning, registrering och sortering samt receptionsarbete och övrigt terminalarbete. Utöver vad som angivits i arbetsgivarens förteckning har B.B. även arbetat med postöppning åt folkbokföringen och registrering av personakter samt vid behov hjälpt till med basregistret. B.B:s arbetsuppgifter har varit väldigt enkla och okvalificerade. Även A-K.L:s arbetsuppgifter har varit av enklare slag. Hon har enligt arbetsgivarens förteckning muntligen och skriftligen lämnat uppgifter ur personregister. Att hämta uppgifter ur ett dataregister på detta sätt är något man lär sig över en dag. Om, såsom tingsrätten funnit en krets skall skapas för enklare okvalificerat arbete där efterbehandlarna samt G.S. och S-O.S. skall ingå, skall även B.B. och A-K.L. föras in i den kretsen.

Bestämmelserna om turordning i 3 § TurA-S ersätter inte bestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen utan den kompletterar dem. Det kan därför bli fråga om skadestånd för brott mot både 3 § TurA-S och 22 § anställningsskyddslagen.

Staten

Inför uppsägningarna förhandlade skattemyndigheten med de fackliga organisationerna och vid lokal förhandling den 26 april 1994 enades parterna om dels att turordningskretsarna skulle definieras i enlighet med en av arbetsgivaren upprättad förteckning som utgjorde bilaga till protokollet, dels att arbetsbristen omfattade sex årsarbetskrafter i krets 1, två arbetskrafter i krets 2 och en årsarbetskraft i krets 3. Arbetsgivaren hade sedan att enligt gällande turordningsregler undersöka vilka arbetstagare vid myndigheten som hade arbetsuppgifter i huvudsak jämförbara med uppgifterna för de arbetstagare vid dataenheten, vilka definierades i kretsarna. G.S. inplacerades i krets 2 eftersom han hade i huvudsak vaktmästarsysslor, vilka var i huvudsak jämförbara med efterbehandlarnas. Hans arbetsuppgifter omfattar kopiering, övrig kontorsservice, distribution av olika slag, posthantering, flyttning av möbler och arkiv m.m. Förhandlingar fördes även om inplaceringen i kretsarna och arbetsgivaren var överens med de fackliga organisationerna om att G.S. skulle inplaceras i krets 2. Skattemyndigheten gjorde därefter en omplaceringsutredning vilket resulterade i att två personer som hade ordinarie tjänster omplacerades. Sju arbetstagare blev därefter uppsagda, däribland G.S.. Arbetsgivaren var vid förhandlingar även överens med de fackliga organisationerna om vilka personer som skulle sägas upp.

G.S:s påstående att tingsrättens dom skulle strida mot 17 kap. 3 § rättegångsbalken är grundlöst eftersom tingsrätten endast konstaterat att G.S:s arbetsuppgifter har varit i huvudsak jämförbara med de som ingick i krets 2. Någon ny turordningskrets har inte konstruerats. När det gäller G.S:s påstående att han skulle ha tillhört krets 3 åberopar staten att hans arbetsuppgifter inte är i huvudsak jämförbara med dem som ingår i krets 3 och att de skiljer sig markant från dem. När det gäller G.S:s påstående att han skulle ha tillhört en krets med S-O.S. samt arbetstagare från krets 3 samt eventuellt ytterligare arbetstagare som inte upptagits i kretsindelningen, ifrågasätter staten om inte åberopandet strider mot 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken eftersom den omständigheten att krets 3 skulle vara felaktigt indelad inte tidigare har åberopas. Detta påstående är i alla händelser felaktigt.

Något brott mot turordningen föreligger inte och skadestånd skall därför inte utgå. Om käromålet skulle bifallas yrkas att skadeståndet skall jämkas på den grunden att arbetsgivaren rent allmänt har haft fog för sin bedömning av rättsfrågan och att ärendet har hanterats med stor omsorg enligt gällande regler och att arbetsgivaren också varit överens angående uppsägningarna med de fackliga organisationerna. Eftersom tvisten rör frågan om staten brutit mot 3 § TurA-S och den bestämmelsen gäller i stället för vad som anges i 22 § tredje stycket anställningsskyddslagen, i den lydelse paragrafen hade år 1984 när TurA-S kom till, skall skadestånd inte utgå för brott mot både anställningsskyddslagen och TurA-S.

Domskäl

Skattemyndigheten i Västerbottens län sade i augusti 1993 upp G.S. från hans anställning vid myndigheten på grund av arbetsbrist. Tvisten i målet rör i huvudsak frågan om skattemyndigheten därvid har åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen och 3 § TurA-S och därigenom ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd till G.S.. Enligt den angivna avtalsbestämmelsen gäller att turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns.

Bakgrunden till tvisten är korthet följande. Den 1 juli 1993 upphörde på grund av en omorganisation den verksamhet som bedrivits vid dataenheten vid den lokala skattemyndigheten i Umeå. Därvid uppstod en arbetsbrist motsvarande det arbete som utförts av de nio personer som varit anställda vid dataenheten. Inför de uppsägningar som med anledning därav blev nödvändiga definierades tre turordningskretsar, motsvarande de tre personalkategorierna vid dataenheten. Krets 1, vilken omfattande personal som huvudsakligen arbetade med datadriften, är inte av intresse i målet. Krets 2 angavs omfatta personal som huvudsakligen arbetade med efterbehandling inom ADB-området och personal med huvudsakligen vaktmästargöromål. Krets 3 angavs omfatta personal som huvudsakligen hade rutinmässiga arbetsuppgifter inom det administrativa området, exempelvis diarieföring, personalredovisning, expeditionsarbete och allmänna kontorsgöromål. Anställda vid hela skattemyndigheten kom ifråga för inplacering i kretsarna. G.S. ansågs av arbetsgivaren huvudsakligen utföra vaktmästarsysslor och inplacerades därför i krets 2.

G.S. har riktat åtskilliga invändningar mot skattemyndighetens sätt att bestämma turordningen. Han har i första hand gjort gällande att han på grund av att han innehaft en tjänst som byråsekreterare inte skall hänföras till någon av de uppställda kretsarna. För det fall att hans faktiska arbetsuppgifter vid uppsägningen skall avgöra om han skall inplaceras i kretsarna, har han gjort gällande att han utfört arbetsuppgifterna inom ramen för en arbetsprövning eller någon form av rehabilitering och att han inte heller då skall inplaceras i någon av kretsarna. Om arbetsdomstolen ändå skulle finna att hans faktiska arbetsuppgifter skall medföra att han inplaceras i någon av kretsarna, har han gjort gällande att kretsindelningen som sådan är felaktig genom att krets 2 rätteligen borde ha delats upp i minst tre kretsar, nämligen en för de båda efterbehandlarna, en för de båda vaktmästarna samt en för honom själv och en annan arbetstagare. I sista hand har G.S. gjort gällande att han skulle ha inplacerats i krets 3 eller i varje fall i en särskild krets som borde ha bestått av vissa anställda som placerats i kretsarna 2 och 3.

Utgångspunkter för prövningen av turordningsfrågan

Arbetsdomstolen tar först upp vad G.S. har anfört om att han som byråsekreterare inte borde ha inplacerats i någon av de aktuella turordningskretsarna. Av betydelse för denna fråga är att turordningskretsarna enligt den aktuella kollektivavtalsbestämmelsen skall bestämmas med hänsyn till de arbetsuppgifter som arbetsbristen avser, i förevarande fall de olika arbetsuppgifterna vid dataenheten. Samtliga anställda vid myndigheten vilka har utfört arbetsuppgifter som varit i huvudsak jämförbara med dem som omfattats av arbetsbristen skall då inplaceras i turordningskretsarna.

Det avgörande för inplaceringen i turordningskretsarna är alltså arbetstagarnas arbetsuppgifter. Vilken tjänstetitel eller liknande som en arbetstagare har haft saknar därmed betydelse. Det betyder att det är de arbetsuppgifter som faktiskt har utförts av arbetstagaren som är utslagsgivande. I princip är det arbetstagarens arbetsuppgifter vid den tidpunkt då uppsägningarna aktualiseras som är avgörande, under förutsättning att han då inte endast tillfälligt har utfört dessa arbetsuppgifter.

Det har i målet inte getts något belägg för G.S:s påstående att han genomgick arbetsprövning eller någon typ av rehabilitering som skulle kunna föranleda att turordningsfrågan inte skall bedömas med utgångspunkt i de arbetsuppgifter som han faktiskt utförde vid den tidpunkt då uppsägningarna aktualiserades. Det får tvärtom anses utrett att han vid denna tidpunkt stadigvarande hade utfört olika arbetsuppgifter vid skattemyndighetens administrativa enhet.

Slutsatsen av det nu anförda är att bedömningen av turordningsfrågan skall göras med utgångspunkt i de arbetsuppgifter som G.S. faktiskt utförde vid den tidpunkt då uppsägningarna aktualiserades.

Vilka arbetsuppgifter hade G.S.?

Parterna har redovisat delvis olika uppfattningar om vilka arbetsuppgifter G.S. faktiskt utförde vid den tid då uppsägningarna aktualiserades. Utredningen i målet består i denna del främst av de uppgifter som inför arbetsdomstolen har lämnats av G.S. själv samt av hans närmaste chef vid den aktuella tiden, E.B..

G.S. har vid förhör under sanningsförsäkran berättat i huvudsak följande om sina sysslor. Han tilldelades endast sällan arbetsuppgifter av sin chef E.B.. Vanligen fick han uppgifterna genom att personalen vid de olika avdelningarna bad om hjälp och han utförde ofta arbeten åt personalen i expeditionen på den ekonomiadministrativa enheten. Han arbetade regelbundet med ekonomiadministrativa uppgifter såsom avstämning av bokföringslistor mot grundbokföring, kontroll och utredning av bokföringssummor, avstämning av verifikat mot bokföring, avprickning av kontrolluppgiftsummor, ekonomisk registrering och arkivering av redovisningshandlingar. Vidare skötte han regelbundet massmediabevakningen i skattefrågor, vilket tog i genomsnitt två-tre timmar per dag. Uppgiften sköttes tidigare av en kontorsanställd. Han förde protokoll vid de enhetsmöten som hölls ungefär två gånger i månaden och skötte också det löpande underhållet av biblioteket. Vid arbetstoppar eller personalbrist hjälpte han även till i vaktmästeriet, i genomsnitt en dag per vecka. I brådskande fall hjälpte han till med kopiering även när han inte varit vid vaktmästeriet. Han arbetade också med skattereturer, vilket innebar att han då skatteåterbäring sänts till fel adress med hjälp av data sökte den rätta adressen. Det arbetet var tidskrävande på grund av den stora volymen ärenden. Vidare arbetade han med utlandsbetalningar samt med uppdatering och korrigering av personalregistret. Han hjälpte den personaladministrativa enheten med utskick i samband med platsansökningar som avslagits. Han tog också fram information om regler till samtliga anställda inom hela myndigheten och arbetade med utskick av broschyrer i samband med utställningar. Ibland hjälpte han också en handläggare, U.P., med kontorsgöromål som att skriva ut etiketter på skrivmaskin.

E.B., som under den aktuella tiden var administrativ chef för skattemyndigheten, har berättat följande. Hon var G.S:s närmaste chef vid uppsägningen av honom. Den administrativa enheten bestod av en personalfunktion och en ekonomi- och servicefunktion. G.S. tillhörde servicefunktionen och hans huvudsakliga arbetsuppgift var att hjälpa till med vad som kan beskrivas som allmän kontorsservice. Hans arbetsuppgifter bestod i vaktmästargöromål såsom posthantering, utskick av blanketter, kopiering, flyttning av möbler och allmän kontorsservice. Ibland fanns det inte så mycket att göra och då fick han hjälpa till med annat. Den administrativa enheten var delad, vilket innebar att vaktmästeriet låg i en annan byggnad än övriga delar av enheten. G.S. utförde vissa arbetsuppgifter på vaktmästeriet men hade sitt arbetsrum i den andra byggnaden. Han utförde vaktmästarsysslor, som t.ex. kopiering, även när han inte var på vaktmästeriet. Det är möjligt att G.S. vistades på vaktmästeriet i genomsnitt en dag per vecka. G.S. fick sina arbetsuppgifter av E.B. som hade löpande kontakt med honom och därför kände till hans arbetsuppgifter. Om G.S. fått arbetsuppgifter av andra har dessa först frågat E.B. eller också har hon sagt till dem att de kunde lämna en uppgift till honom. Det är möjligt att G.S. arbetat med massmediabevakning två till tre timmar per dag. Han kan också vid vissa tillfällen ha arbetat med avstämning av verifikat mot bokföring, arkivering av bokföringsunderlag samt kontroll och utredning bokföringssummor. Dessa arbetsuppgifter har dock inte varit omfattande eller regelbundet återkommande. G.S. har fört protokoll vid enhetsmöten mindre än en gång i månaden. Den maskinskrivning han utfört har varit utskrift av protokollen från enhetsmötena och etiketter till arkivkartonger. E.B. kan inte minnas att han skött det löpande underhållet av biblioteket. G.S. placerades i krets 2 eftersom hans arbetsuppgifter - vilka alltså främst bestod i allmän kontorsservice - var i huvudsak jämförbara med efterbehandlarnas. Hans arbetsuppgifter var inte jämförbara med dem som var aktuella i krets 3.

De uppgifter som har lämnats skiljer sig från varandra sammanfattningsvis därigenom att G.S. menar att han har utfört vaktmästarsysslor endast under någon dag i veckan, medan däremot E.B. menar att tyngdpunkten i hans arbetsuppgifter, även när G.S. inte arbetade i vaktmästeriet, gällde sysslor som hade karaktären av allmän kontorsservice och som var jämförbara med vaktmästaruppgifter. Arbetsdomstolen har fått intrycket att G.S. har drivits av en önskan att överbetona de mer kontoristbetonade inslagen i hans olika arbetsuppgifter. Det finns enligt domstolens mening större anledning att sätta tilltro till de uppgifter som E.B. har lämnat. Hon har mycket klart, övertygande och förhållandevis detaljerat redogjort för G.S:s arbetsuppgifter och för förhållandena vid den administrativa enheten.

Arbetsdomstolen drar den slutsatsen av utredningen att G.S. vid den aktuella tiden hade arbetsuppgifter som - även om de också bestod av annat - hade sin tyngdpunkt i allmän kontorsservice som posthantering, utskick av blanketter, kopiering, flyttning av möbler och liknande. Det är alltså med utgångspunkt i dessa arbetsuppgifter som prövningen av turordningsfrågan skall göras i målet.

Var det rätt att placera G.S. i krets 2 ?

I krets 2 inplacerades förutom G.S. de båda vaktmästarna R.G. och E.Å., de båda efterbehandlarna A.M. och B-O.G. samt assistenten S-O.S.. För att ta ställning till frågan om G.S. borde ha placerats i krets 2 finns det alltså anledning att undersöka vilka arbetsuppgifter de övriga arbetstagarna i denna turordningskrets hade. Utredningen i målet består i den delen främst av de uppgifter som har lämnats av A.M. och E.Å..

A.M. har berättat i huvudsak följande. Hon arbetade tidigare som efterbehandlare vid dataenheten men övergick i samband med omorganisationen till vaktmästeriet. Hon utför nu alla på vaktmästeriet förekommande sysslor, vilket innebär att hon bl.a. arbetar med den omfattande posthanteringen och med distribution av blanketter. Vidare innefattar arbetet service till alla som arbetar inom myndigheten, vilket kan innebära t.ex. hjälp med flyttning av möbler och kopiering. Några av vaktmästarnas arbetsuppgifter liknar dem hon utförde som efterbehandlare, t.ex. utskick av olika blanketter och av förtryckta kontrolluppgifter till arbetsgivare. Hon hade även som efterbehandlare viss kontakt med Posten då större mängder post skulle sändas. En omfattande arbetsuppgift för efterbehandlarna som inte utförs av vaktmästarna var att sända ut deklarationsblanketter och skattsedlar med hjälp av datamaskiner. När hon övergick från arbetet med efterbehandling till vaktmästeriet kände hon genast att hon passade in eftersom hennes arbetsuppgifter där var mycket lika dem som hon haft tidigare.

E.Å. har berättat följande. Han arbetade vid tidpunkten för uppsägningarna som vaktmästare vid skattemyndigheten. Den viktigaste arbetsuppgiften för honom var posthanteringen. Han var även ansvarig för blankettförrådet och inköp av kontorsmaterial. Han utförde härutöver övriga vaktmästarsysslor av mycket varierande slag såsom att gallra arkiv och att hjälpa de anställda med att flytta möbler, byta lysrör och liknande.

Av den nu angivna utredningen kan man enligt domstolens mening till en början dra den slutsatsen att de s.k. efterbehandlarna och vaktmästarna har haft i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter inom området allmän kontorsservice och vaktmästargöromål. Det har alltså stått i god överensstämmelse med 3 § TurA-S att föra samman R.G., E.Å., A.M. och B-O.G. i en och samma turordningskrets. Huruvida samma sak gäller även för S-O.S. saknar arbetsdomstolen anledning att gå in på eftersom han hade så kort anställningstid att han i likhet med G.S. blev uppsagd.

När det så gäller frågan om G.S:s inplacering i den nu beskrivna turordningskretsen skall bedömningen ske med utgångspunkt i de arbetsuppgifter som G.S. hade enligt vad arbetsdomstolen har konstaterat i det föregående. Domstolen kan vid en sådan bedömning inte komma till någon annan slutsats än att de arbetsuppgifter inom området allmän kontorsservice som G.S. hade är i huvudsak jämförbara med arbetsuppgifterna för de övriga i krets 2.

Det ligger i det nu anförda att G.S. - med hänsyn till vad som utretts om hans arbetsuppgifter - inte borde ha placerats i krets 3. Hans arbetsuppgifter kan uppenbarligen inte anses i huvudsak jämförbara med dem som var aktuella för den kretsen, nämligen rutinmässiga arbetsuppgifter inom det administrativa området, exempelvis diarieföring, personalredovisning, expeditionsarbete och allmänna kontorsgöromål.

Har krets 3 blivit felaktigt sammansatt ?

G.S. har i målet också gjort gällande att kretsen 3 blivit felaktigt sammansatt därigenom att B.B. och A-K.L., som hade kortare anställningstider än han själv och som enligt hans mening hade relativt okvalificerade arbetsuppgifter, har inplacerats i den kretsen. Vad G.S. har anfört i denna del är inte att dessa båda arbetstagare rätteligen skulle ha tillförts krets 2, utan i stället att en ytterligare turordningskrets borde ha tillskapats för dem och för bl.a. honom själv.

Arbetsdomstolen har i det föregående kommit fram till att det var riktigt att placera in G.S. i krets 2. Mot den bakgrunden saknar domstolen anledning att gå närmare in på vad G.S. har anfört i denna del. Det kan dock tilläggas att det inte finns något som tyder på att arbetsuppgifterna för de av honom omnämnda arbetstagarna i krets 3 faktiskt har varit i huvudsak jämförbara med hans egna.

Sammanfattande slutsats

G.S. har haft arbetsuppgifter som har varit i huvudsak jämförbara med dem som utfördes av övriga arbetstagare i krets 2. Uppsägningen av honom har därför inte inneburit något brott mot 22 § anställningsskyddslagen och 3 § TurA-S. G.S:s talan i arbetsdomstolen skall därför avslås.

Rättegångskostnader

G.S. får anses ha haft skälig anledning att få sin talan prövad även i arbetsdomstolen. Han skall därför inte som förlorande part förpliktas att ersätta staten för dess rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Domslut

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

2. Arbetsdomstolen fastställer Mats El Kotts ersättning enligt rättshjälpslagen till tjugoåttatusentrehundratjugofyra (28 324) kr, varav 16 934 kr avser arbete, 6 870 kr tidsspillan och 4 520 kr utlägg. Av det förstnämnda beloppet utgör 5 665 kr mervärdesskatt.

3. Staten skall bära sina rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Dom 1996-05-08, målnummer B-91-1995

Ledamöter: Michael Koch, Dag Ekman, Bo Jangenäs, Ola Bengtson, Ulf Perbeck, Lennart Andersson och Margareta Zanden. Enhälligt.

Sekreterare: Anna Nordin

Tingsrättens dom: (ledamöter Olof Häger (skiljaktig), Dag Engström och Arne Åkerström)

BAKGRUND

G.S. anställdes den 1 september 1979 vid länsstyrelsen i Västerbottens län som landskanslist. Efter omorganisation av skatteförvaltningen erhöll han år 1987 tjänst vid Lokala skattemyndigheten i Umeå som byråsekreterare. Som ett led i ny omorganisation i början av 1990-talet kom skattemyndigheternas ADB-drift och utdataproduktion att koncentreras till vissa orter, varvid denna verksamhet flyttades bl.a. från Umeå till Härnösand. Detta medförde att arbetsbrist omfattande nio årsarbetskrafter uppstod i Umeå, varav sex avseende ADB-driften, två avseende den s.k. efterbehandlingen och en avseende vissa administrativa uppgifter vid ADB-enheten.

G.S. är medlem i Statstjänstemannaförbundet. Inför de förestående uppsägningarna beslutade Skattemyndigheten i Västerbottens län att definiera tre turordningskretsar, mot vilka de fackliga organisationerna, däribland Statstjänstemannaförbundet, förklarade sig inte ha något att erinra. Den första kretsen angavs omfatta personal som huvudsakligen arbetade med ADB-drift och med användarstöd inom ADB- området, den andra kretsen angavs omfatta personal som huvudsakligen arbetade med efterbehandling inom ADB-området och personal med huvudsakligen vaktmästargöromål medan den tredje kretsen angavs omfatta personal som huvudsakligen hade rutinmässiga arbetsuppgifter inom det administrativa området, exempelvis diarieföring, personalredovisning, expeditionsarbete och allmänna kontorsgöromål. Efter MBL-förhandlingar, vid vilka de fackliga företrädarna inte framförde några invändningar såvitt avsåg G.S:s inplacering i turordningskrets, placerades han av arbetsgivaren i krets 2.

G.S. sades på grund av arbetsbrist upp den 30 augusti 1993. Det är i målet ostridigt att hans anställningstid då uppgick till 14 år 1 månad 29 dagar. Ostridigt är vidare att han inte skulle ha blivit uppsagd om han inte placerats i krets 2. Anställningen upphörde den 31 augusti 1994. G.S. har därefter varit arbetslös och uppburit arbetslöshetsersättning.

Det är ostridigt att Avtalet om turordning för arbetstagare hos staten (TurA-S) är tillämpligt i målet.

Statstjänstemannaförbundet har förklarat sig inte vilja föra talan i saken vid arbetsdomstolen.

YRKANDEN

G.S. har yrkat att tingsrätten skall förplikta staten att till honom utge

a) allmänt skadestånd för brott mot turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist med 55 000 kr [med hänvisning till 7 kap. 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA) jämfört med 22 § och 38 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS)],

b) allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott med 55 000 kr [med hänvisning till 3 § TurA-S jämfört med 54 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL)],

c) ekonomiskt skadestånd för tiden till och med den 5 maj 1995 med 88 887 kr [med hänvisning till 38 § LAS och 54 § MBL],

d) ränta enligt 6 § räntelagen på

- 110 000 kr (skadestånden under a) och b) från den 21 april 1994,

- 12 430 kr från den 25 september 1994,

- 12 430 kr från den 25 oktober 1994,

- 12 430 kr från den 25 november 1994,

- 12 430 kr från den 25 december 1994,

- 10 715 kr från den 25 januari 1995,

- 9 000 kr från den 25 februari 1995,

- 9 000 kr från den 25 mars 1995,

- 9 000 kr från den 25 april 1995 och

- 1 452 kr från den 5 maj 1995,

allt tills betalning sker.

G.S. har vidare yrkat att tingsrätten skall förklara att han förbehålls rätten att i senare rättegång föra talan om ekonomiskt skadestånd avseende minskade löneförmåner för tiden efter den 5 maj 1995.

Staten har helt bestritt käromålet. För det fall tingsrätten skulle anse skadeståndsskyldighet föreligga har staten yrkat att skadeståndet skall jämkas till 0. Staten har inte haft något att erinra mot begärt förbehåll.

Parterna har yrkat ersättning av varandra för rättegångskostnader.

VAD PARTERNA ANFÖRT M.M.

G.S.: Han tog landskanslistexamen år 1982. Hans arbetsuppgifter bestod inledningsvis av bl.a. granskning av deklarationer och genomförande av skatterevisioner. År 1987 erhöll han tjänst som byråsekreterare. Åren 1990/91 var han tjänstledig för studier och tog år 1992 biblioteksexamen. Hans arbetsuppgifter hos skattemyndigheten ändrades så småningom utan att några förhandlingar med hans fackförening ägde rum och utan att hans tjänstetitel ändrades. Under tiden närmast före uppsägningen bestod hans arbetsuppgifter av maskinskrivning, datasökning, arbete med kontrolluppgifter, delgivningsarbete, utredning beträffande felaktigt bokförda kontrollsummor, biblioteksunderhåll, upprättande av protokoll samt, vid behov, hjälp i vaktmästeriet. Vid de MBL-förhandlingar som föregick uppsägningarna ville Statstjänstemannaförbundet att ytterligare 13 personer skulle inplaceras i krets 3 men så blev ej fallet. Av de arbetstagare som placerades i kretsarna 2 och 3 jämte nyss nämnda 13 personer hade endast han tjänst som byråsekreterare. - Som grund för käromålet åberopar han i första hand att hans arbetsskyldighet enligt det icke omreglerade anställningsavtalet inte omfattat de arbetsuppgifter som angivits för kretsarna 2 och 3, varför han såsom byråsekreterare inte borde ha placerats i någon av dessa. I andra hand gör han gällande att kretsindelningen som sådan är felaktig och att vid en korrekt indelning arbetsbrist inte skulle ha uppstått i den krets han skulle ha placerats i eller att han i vart fall inte skulle ha varit den som stått i tur för att bli uppsagd. Han hävdar att krets 2, som omfattade sex personer, rätteligen skulle ha delats upp i minst tre kretsar, varav en för de båda efterbehandlarna inom ADB-området A.M. och B-O.G., i vilken krets arbetsbristen förelåg, en för vaktmästarna R.G. och E.Å. samt minst en för honom och S-O.S.. Dessa sex personers arbetsuppgifter var inte i huvudsak jämförbara. I sista hand åberopar han, för det fall kretsindelningen skulle anses riktig, att han inte skulle ha placerats i krets 2 utan i krets 3, varvid han inte skulle ha varit den i kretsen som stått i tur för att bli uppsagd. - Under alla omständigheter gör han gällande att arbetsgivaren är skyldig att betala såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till honom. Med beaktande av löneförhöjning som skett efter uppsägningen har han till följd av denna förlorat 12 430 kr i månaden under tiden september - december 1994. Den omständigheten att han uppburit ersättning från arbetslöshetskassa skall inte påverka bedömningen av hans inkomstförlust. Genom beslut av Trygghetsrådet har han erhållit ekonomiskt stöd med 3 430 kr i månaden för tiden den 16 januari - den 2 juni 1995. Den ekonomiska skadan har därför uppgått till 10 715 kr för januari 1995 och till 9 000 kr för månaderna februari - april 1995 samt till 1 452 kr för tiden den 1 - 5 maj 1995. Sammanlagt uppgår inkomstförlusten till 88 887 kr.

Staten: Då arbetsbrist uppstod ålåg det arbetsgivaren att enligt 3 § TurA-S indela arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter i tre turordningskretsar. Dessa skulle omfatta inte enbart de arbetstagare som var direkt berörda av arbetsbristen. Krets 1 kom inte att omfatta några anställda utanför ADB-området. I krets 2 berördes efterbehandlarna direkt men vaktmästarnas sysslor var i princip utbytbara mot deras arbetsuppgifter, varför den kretsen kom att omfatta bl.a. G.S.. Kretsen 3 berörde direkt en arbetstagare som sysslade med diarieföring på ADB- enheten men kretsen kom även att omfatta andra anställda med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. G.S:s huvudsakliga arbetsuppgifter var vaktmästerigöromål. Han var placerad vid administrativa enheten och hans arbetsuppgifter omfattade postöppning, interna postturer, flyttning av arkiv och möbler samt annan service. De fackliga organisationerna hade ingen erinran mot G.S:s inplacering i krets 2. - Till stöd för bestridandet åberopar staten att skattemyndigheten vid uppsägningen följt gällande lagar och avtal, varför skadeståndsskyldighet inte föreligger. Något brott mot turordningsreglerna har inte ägt rum i och med att G.S:s arbetsuppgifter, huvudsakligen vaktmästargöromål, varit i huvudsak jämförbara med efterbehandlarnas och inte i huvudsak jämförbara med deras arbetsuppgifter som ingått i krets 3. Avgörande för inplacering i turodningskrets är de aktuella arbetsuppgifterna. Vederbörandes titel saknar betydelse. Staten gör gällande att G.S. haft arbetsskyldighet för alla de arbetsuppgifter som haft ett normalt samband med arbetsgivarens verksamhet och som arbetstagaren varit kompetent för. En uppdelning av krets 2 i flera kretsar skulle ha utgjort ett brott mot turordningsreglerna. - Som enskild person är G.S. inte berättigad till skadestånd för påstått kollektivavtalsbrott. Under alla förhållanden skall eventuellt skadestånd jämkas eftersom arbetsgivaren haft fog för sin bedömning och de fackliga organisationerna varit överens med myndigheten. För den händelse G.S. skulle anses ha rätt till ekonomiskt skadestånd gör staten gällande att skadan per månad uppgått till maximalt 20 procent av en månadslön på 12 323 kr, eftersom G.S. under den tid som avses varit berättigad till avgångsersättning enligt det statliga trygghetsavtalet. Vidare skall beaktas att G.S. beviljats hel förtidspension.

---

De centralorganisationer som undertecknat TurA-S har beretts tillfälle att yttra sig i målet, varvid endast Arbesgivarverket inkommit med yttrande.

DOMSKÄL

I målet har G.S. hörts under sanningsförsäkran. På hans begäran har vittnesförhör hållits med E.Å., S-O.S. och B.B., alla anställda eller tidigare anställda vid skattemyndigheten. På statens begäran har vittnesförhör hållits med E.B. och H.S., vid aktuell tidpunkt administrativ chef respektive personalchef. Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Enligt 3 § TurA-S gäller, i stället för det som föreskrivs i 22 § tredje stycket LAS, att turordning skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns.

G.S. har blivit uppsagd eftersom arbetsgivaren ansett att hans arbetsuppgifter varit i huvudsak jämförbara med de båda arbetstagares som sysslat med s.k. efterbehandling inom ADB-området, varför han placerats i samma turordningskrets som dessa. Det är ostridigt att G.S. inte skulle ha blivit uppsagd om han inte placerats i krets 2. Vad tingsrätten har att ta ställning till är om G.S:s arbetsuppgifter varit i huvudsak jämförbara med efterbehandlarnas eller inte. Med hänsyn till arbetstagarnas olika anställningstid och med beaktande av hur parterna bestämt sin talan i målet saknar tingsrätten anledning att gå in på frågan om huruvida övriga av staten såsom vaktmästare betecknade arbetstagare bort placeras i krets 2 eller inte liksom frågan om möjligheten av att arbetstagare i krets 3 eller sådana som inte placerats i turordningskrets rätteligen borde ha placerats i krets 2.

Vid tiden för uppsägningen av G.S. förelåg arbetsbrist avseende s.k. efterbehandling inom ADB-området. Närmare utredning om beskaffenheten av och inriktningen på de arbetsuppgifter som ingick i denna efterbehandling har inte presenterats i målet. Det får emellertid anses ostridigt att efterbehandlarnas arbete omfattat vad staten beskrivit som intern distribution av listor, distribution av blanketter till företag, distribution av skattsedlar, deklarationsblanketter, förtryckta kontrolluppgifter, pärmläggning av fastighetslängder, utskick av personavier samt emottagande av paket med blankettmaterial. Det synes sålunda har varit fråga om förhållandevis rutinmässigt kontorsarbete av enklare beskaffenhet i första hand inriktat på extern och intern distribution av dataproducerat material.

G.S. får anses ha gjort gällande i första hand att han innehaft en tjänst som byråsekreterare och att hans arbetsskyldighet därför inte omfattat arbete jämförbart med efterbehandlarnas arbetsuppgifter. I målet är utrett att han vid tiden för uppsägningen innehade en tjänst som byråsekreterare vid administrativa enheten, där han också i praktiken mestadels tjänstgjorde. Det har inte framkommit att hans anställningsavtal begränsade hans arbetsuppgifter på visst sätt. Det får anses klarlagt att han, sedan han år 1985 hade avslutat en tjänstgöring i Vilhelmina och år 1987 erhållit tjänst som byråsekreterare, inte längre sysslade med granskning av inkomstdeklarationer och liknande arbete och att hans tjänstgöring vid den administrativa enheten hela tiden bestått av mindre kvalificerade göromål. Förhållandena har därmed varit sådana att det vid prövningen av turordningsreglernas tillämpning saknas anledning att grunda bedömningen på annat än de arbetsuppgifter som G.S. rent faktiskt haft tiden närmast före uppsägningen. Frågan blir då huruvida dessa hans arbetsuppgifter varit i huvudsak jämförbara med efterbehandlarnas eller inte.

När det gäller att slå fast vad G.S:s arbetsuppgifter bestått i finner tingsrätten till en början, trots att dåvarande administrativa chefen E.B:s vittnesmål talat i annan riktning, genom G.S:s egna uppgifter i förening med expeditionsvakten E.Å:s vittnesmål visat att G.S. ägnat blott en mindre del av sin arbetstid åt egentliga vaktmästerigöromål. Det står således klart att han tjänstgjort hos vaktmästarna i genomsnitt en dag i veckan, alltså omkring en femtedel av arbetstiden. Även om han därutöver då och då utfört viss mängdkopiering åt sekretariatet kan vaktmästarsysslorna totalt sett definitivt inte sägas ha utgjort hans huvudsakliga arbetsuppgifter.

G.S. har själv berättat att han, när han inte hjälpte vaktmästarna, arbetade mycket åt den ekonomiska enhetens personalavdelning som han hjälpte med bl.a. avstämning av verifikat mot bokföring samt arkivering av bokföringsunderlag men att det även hände att han kontrollerade och utredde bokföringssummor. Han har vidare berättat att han ägnade sig åt massmediabevakning åt sekretariatet, varvid han gick igenom tidningar och tog kopior på artiklar som rörde skatteområdet, att han i brådskande fall utförde kopieringsarbete åt sekretariatet, att han förde protokollet vid de månatliga enhetsmötena på administrativa enheten, att han i stor utsträckning arbetade med s.k. skattereturer vilket innebar arbete med skatteåterbäring som tillställts fel adressat, att han skrev ut adresser till adressater utomlands, att han skötte det löpande underhållet av ett bibliotek, att han arbetade åt personalenheten med utskick i samband med platsansökningar som avslagits, att han skickade ut broschyrer i samband med utställningar samt att han utförde visst expeditionsarbete och skötte viss registrering av fakturor på data. Enligt tingsrättens bedömning bör denna redogörelse för hans arbetsuppgifter i stort godtas.

G.S. får således vid tiden för uppsägningen anses ha haft varierande arbetsuppgifter inriktade på biträde åt olika enheter inom skatteförvaltningen, mestadels bestående i tämligen okvalificerade kontorsgöromål. Hans arbete har till en inte obetydlig del bestått i utskick av skilda slag. Fastän hans arbetsuppgifter inte varit inriktade på distribution i samma omfattning som varit fallet för efterbehandlarna inom ADB-enheten och trots att hans arbete varit av mer skiftande natur än deras, finner tingsrätten, som därvid fäster särskilt avseende vid att en turordningskrets för att tjäna sitt ändamål inte bör begränsas alltför snävt, att G.S:s arbetsuppgifter varit av i stort sett samma beskaffenhet och inriktning och därmed också i huvudsak jämförbara med efterbehandlarnas. Det har därför varit korrekt att placera honom i samma turordningskrets som dessa. G.S:s arbetsuppgifter kan inte anses på motsvarande sätt ha varit i huvudsak jämförbara med den diarieföring m.m. som hänförts till krets 3. Något brott mot turordningsreglerna i 3 § TurA-S föreligger följaktligen inte. Ej heller i övrigt föreligger grund för skadeståndsskyldighet. Käromålet bör alltså lämnas utan bifall.

Omständigheterna i målet är sådana att G.S. får anses ha haft skälig anledning att få tvisten prövad. Vardera parten bör därför bära sin rättegångskostnad.

DOMSLUT

1. Tingsrätten ogillar käromålet.

2. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till Mats El Kott med trettiosextusentvåhundratjugotvå (36 222) kr, varav 26 645 kr för arbete, 5 768 kr för tidsspillan och 3 809 kr för utlägg. Av totalbeloppet utgör 7 244 kr mervärdeskatt.

3. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

SKILJAKTIG MENING

Rådmannen Olof Häger är av skiljaktig mening samt anför: Jag vill bifalla käromålet av det skälet att G.S. inplacerats i fel turordningskrets. Han borde enligt min bedömning ha hamnat i krets 3 och därför inte ha blivit uppsagd. Han har formellt innehaft en byråsekreterartjänst och huvudsakligen sysslat med kontorsgöromål. Utredningen inför tingsrätten visar enligt min mening helt klart, att G.S:s huvudsakliga arbetsuppgifter inte alls, såsom staten påstått, bestått i vaktmästargöromål, vilka i sin tur varit jämförbara med de båda efterbehandlarnas. G.S. borde alltså inte ha sagts upp. Denna bedömning förändras inte av att fackföreningarna haft en annan uppfattning. Uppsägningen låter sig ej förklaras på annat sätt än att skattemyndigheten funnit G.S. vara inkompetent för sin byråsekreterartjänst och inte ens kunnat tilldelas mindre kvalificerade kontorsgöromål. Jag vill tillägga, att enligt uppgift skattemyndigheten av någon anledning initierat fråga om förtidspension för G.S. med retroaktiv verkan.

G.S. bör på grund av det anförda anses berättigad till allmänt skadestånd för brott mot turordningsreglerna och kollektivavtalet, vilket skadestånd bör fastställas till sammanlagt 60 000 kr jämte ränta. Några jämkningsskäl föreligger ej.

Jag finner vidare G.S. vara berättigad att av staten utfå skadestånd för den inkomstförlust han lidit till följd av uppsägningen. Det finns ingen anledning ifrågasätta den av honom angivna inkomstförlusten. Skadeståndet begränsas inte av vad han kan ha utfått från arbetslöshetskassan och trygghetsrådet. Yrkad ränta skall också utdömas. Det kan till följd av den inkomstförlust som enligt min mening bör tillerkännas G.S. bli fråga om en slutlig reglering mellan G.S. och arbetslöshetskassan, trygghetsrådet samt försäkringskassan.

Det särskilda förbehållet är medgivet och skall bifallas.

Vad slutligen beträffar rättegångskostnaderna bör staten, med den utgång målet fått för min del, svara för G.S:s rättshjälpskostnader och övriga rättegångskostnader.