AD 1996 nr 78
En polisman har haft sexuellt umgänge med en kvinna som polismannen under tjänsteutövning gav viss hjälp. Arbetsdomstolen har funnit att polismannen gjort sig skyldig till en sådan grov tjänsteförseelse som utgjort grund för avskedande enligt 11 kap. 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställning.
Parter:
C., T.; Staten genom Rikspolisstyrelsen
Nr 78
T.C., c/o advokaten A.J. i Göteborg
mot
Staten genom Rikspolisstyrelsen.
Tingsrättens dom, se bilaga.
Det antecknas att arbetsdomstolen genom mellandom den 21 februari 1996, domen 1996 nr 21, förklarat att Rikspolisstyrelsens personalansvarsnämnds beslut den 16 augusti 1994 att avskeda T.C. inte har stått i strid med bestämmelsen i 11 kap. 5 § första stycket första meningen lagen (1976:600) om offentlig anställning.
T.C. har yrkat att arbetsdomstolen ogiltigförklarar avskedandet av honom och befriar honom från skyldigheten att ersätta statens rättegångskostnader vid tingsrätten.
Staten har bestritt ändring av tingsrättens dom och yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har förnyat förhör under sanningsförsäkran ägt rum med T.C.. Vidare har på T.C:s begäran förhöret vid tingsrätten med vittnet M.G. förebringats genom banduppspelning.
Till utveckling av sin talan i arbetsdomstolen har parterna anfört i allt väsentligt detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom, dock med bl.a. följande förtydliganden och tillägg.
T.C.
T.C. medger att han gjort sig skyldig till en tjänsteförseelse genom att inte förhindra det orala samlaget. Denna tjänsteförseelse inte är att bedöma som ringa men den kan inte heller anses så grov att han skulle vara uppenbart olämplig att inneha sin tjänst som polisassistent. - Enligt T.C:s uppfattning var kvinnan något berusad vid tillfället, men definitivt inte så berusad att det förelåg behov av att omhänderta henne.
Det har i detta fall varit fråga om ett frivilligt sexuellt umgänge mellan två vuxna personer. Det sexuella umgänget har ägt rum på en undanskymd plats och det har varit kvinnan som har varit aktiv och tagit initiativet till samlaget medan han uppträtt helt passivt. Det har varit fråga om en enstaka händelse som inte riskerar att upprepas. Från statens sida har inte ens påståtts att T.C. på grund av det sexuella umgänget underlåtit att fullgöra någon arbetsuppgift som har ålegat honom. T.C. har, före den aktuella händelsen, under sina sexton år som polis aldrig tilldelats någon disciplinpåföljd. Med hänsyn till dessa omständigheter menar T.C. att han inte visat sig så uppenbart olämplig för sin anställning att det föreligger skäl för avsked.
Staten
Staten gör inte längre gällande att kvinnan varit upprörd vid tillfället men vidhåller att kvinnan varit påverkad, i obalans och i behov av hjälp. T.C. har utnyttjat kvinnan i denna situation och låtit henne utföra ett oralt samlag med honom. T.C. har gjort sig skyldig till en grov tjänsteförseelse och han har genom sitt handlande visat att han är uppenbart olämplig att inneha sin tjänst som polisassistent.
DOMSKÄL
Enligt 11 kap. 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställning får en arbetstagare avskedas i stället för att disciplinpåföljd åläggs honom, om arbetstagaren genom annan handling än brott har begått grov tjänsteförseelse, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning. Den lagen upphörde att gälla den 1 juli 1994, men föreskrifterna i den skall enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1994:260) om offentlig anställning tillämpas i mål eller ärenden som har påbörjats eller avser omständigheter som har inträffat dessförinnan. T.C. avskedades den 16 augusti 1994 under åberopande av en händelse som inträffat under natten mellan den 23 och 24 september 1993.
Vad som tilldrog sig vid den aktuella händelsen är i allt väsentligt ostridigt i målet. T.C. tjänstgjorde under natten i ett polismålat fordon i Göteborg tillsammans med en kollega. T.C. var att betrakta som förman i kraft av att han var den som var äldst i tjänsten. De befann sig i kvarter där prostitution förekommer. Genom ett par andra polismän fick T.C. och hans kollega information om att det fanns anledning att se till en ung kvinna som befann sig i närheten. De fann kvinnan, som var något berusad. Polismännen gjorde dock bedömningen att det inte fanns anledning att omhänderta henne. De erbjöd henne i stället att sätta sig i polisbilens baksäte, vilket hon gjorde. Sedan T.C. tagit plats bredvid kvinnan, utförde hon på eget initiativ ett oralt samlag med honom. Samlaget fullbordades på en mera undanskymd plats, dit T.C:s kollega hade kört bilen. Därefter kördes kvinnan tillbaka till den plats där hon steg in i bilen. Hela händelseförloppet tog omkring 20 minuter.
T.C. har under sanningsförsäkran inför arbetsdomstolen berättat bl.a. följande. Att kvinnan erbjöds att sätta sig i polisbilen berodde på att hon tyckte det var otrevligt att stå på platsen. Hon väntade på att hon skulle bli hämtad av sin sambo. Hon var berusad och uppspelt och pratade mycket. Att T.C. satte sig i baksätet bredvid henne var i enlighet med de rutiner som gäller av säkerhetsskäl. Initiativet till det orala samlaget togs av kvinnan, och själv var han hela tiden helt passiv. Först efter samlaget insåg han att han hade handlat fel.
Arbetsdomstolen har i åtskilliga tidigare domar återgett bakgrunden till bestämmelserna om avskedande (se bl.a. domen 1981 nr 168). Det har i dessa fall undantagslöst varit fråga om avskedande enligt 11 kap. 1 § lagen om offentlig anställning på grund av brott. Domstolen har uttalat att syftet med bestämmelserna om avskedande är att slå vakt om den offentliga tjänstens integritet. Domstolen har också slagit fast att det är särskilt viktigt att slå vakt om den offentliga tjänstens integritet när det är fråga om polismän. Detta sammanhänger bl.a. med att polismän i sin dagliga gärning ofta måste ingripa med användande av tvångsmedel. I själva verket är det, uttalade domstolen, ett villkor för att polismän skall rätt kunna fullgöra sina uppgifter att de åtnjuter allmänhetens förtroende.
Det synsätt som ligger bakom de nu angivna uttalandena bör enligt arbetsdomstolens mening vara vägledande även när grunden för avskedandet är en annan gärning än brott. Det avgörande är, oavsett om det är fråga om ett brott eller en annan gärning, huruvida polismannen har visat sig vara uppenbarligen olämplig att inneha sin anställning. Vid bedömningen av den frågan måste man beakta samtliga omständigheter i fallet.
Det är tydligt att T.C:s handlande inte är förenligt med de krav på omdöme och integritet som måste ställas på en polisman. Enligt arbetsdomstolens mening är följande omständigheter av särskild betydelse för bedömningen. Händelsen inträffade under tjänsteutövning som en direkt följd av de båda polismännens åtgärd att ge kvinnan hjälp genom att låta henne sätta sig i bilen. Kvinnan var berusad och det måste snart ha stått klart för T.C. att hon genom de sexuella närmandena uppförde sig på ett avvikande sätt. Det var enligt domstolens mening alldeles oförsvarligt att T.C. inte genast avbröt dessa närmanden. Det sätt som händelsen utspelades på visar att det inte var fråga om en felbedömning i hastigt mod och att T.C. hade tid att besinna sig och avbryta kvinnans handlingar. Att han själv kunde förhålla sig i stort sett passiv saknar betydelse. Händelseförloppet ger stöd för slutsatsen att T.C. utnyttjade den situation som han hade hamnat i.
T.C. har uppgett att han vid tidpunkten för händelsen hade olika personliga problem som har inverkat på hans handlingssätt. Han har sålunda gjort gällande att han var psykiskt utmattad på grund av att han närmast av praktiska skäl inte hade möjlighet att få den vila i hemmet som han behövde. Han har också gjort gällande att han några veckor tidigare hade haft ett par upplevelser i tjänsten som hade påverkat honom psykiskt. Arbetsdomstolen kan emellertid inte finna att de nu angivna förhållandena har varit av sådan betydelse att de kan åberopas som ursäkt för T.C:s handlande eller som förmildrande omständigheter.
Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis till slutsatsen att T.C. genom gärningen har visat att han inte besitter det omdöme och den integritet som måste krävas av en polisman. Hans handlande måste bedömas som en grov tjänsteförseelse, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning.
Det anförda innebär att T.C:s överklagande skall avslås. Med den bedömningen bör han förpliktas att ersätta staten för dess rättegångskostnader i arbetsdomstolen.
T.C. har yrkat ersättning av allmänna medel enligt rättshjälpslagen med 15 000 kr avseende kostnad för anlitande av privat sakkunnig i målet. Enligt 24 § rättshjälpslagen kan emellertid denna typ av kostnad ersättas med ett belopp motsvarande högst en tiondel av det basbelopp som gällde året innan rättshjälp begärdes, dvs. i detta fall 3 440 kr.
Domslut
Domslut
1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.
2. A.J. tillkommande ersättning enligt rättshjälpslagen för det biträde han lämnat T.C. i arbetsdomstolen fastställs till trettiosextusenåttahundranittiofyra (36 894) kr, varav 24 804 kr för arbete, 8 650 kr för tidsspillan och 3 440 kr för utlägg. Av det sammanlagda beloppet utgör 7 378 kr mervärdesskatt.
3. T.C. tillerkänns enligt rättshjälpslagen ersättning av allmänna medel med tretusenfyrahundrafyrtio (3 440) kr avseende kostnad för privat sakkunnig.
4. T.C. skall utge ersättning för statens rättegångskostnader i arbetsdomstolen med tiotusen (10 000) kr avseende ombudsarvode jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.
Dom 1996-06-19, målnummer B-14-1995
Ledamöter: Michael Koch, Marie Hafström, Siv Kimbre, Ulf E. Nilsson, Ulf Perbeck, Göte Larsson och Stig Gustafsson (chefsjurist vid Tjänstemännens Centralorganisation; tillfällig ersättare). Enhälligt.
Sekreterare: Susanne Sjöblom
Tingsrättens dom (ledamöter: Ulla Ljunggren-Thedeen, Håkan Larson och Daniel Kjellgren)
BAKGRUND
C., som innehade en tjänst som polisassistent vid polismyndigheten i Göteborg, tjänstgjorde natten mellan den 23 och 24 september 1993 i en "målad" polisbil i Göteborg tillsammans med en kollega, för vilken han var förman. Genom ett par andra polismän fick C. och hans kollega information om ett tjänsteuppdrag som gällde en kvinna, varför de eftersökte och anträffade henne i ett område där prostitution förekommer. Kvinnan erbjöds att sätta sig i polisbilens baksäte, vilket hon accepterade. C. tog plats i baksätet bredvid kvinnan. C:s kollega förde därefter polisbilen till en undanskymd plats där C. "lät" kvinnan utföra ett oralt samlag med honom. Därefter förde C:s kollega polisbilen tillbaka till platsen där de anträffat kvinnan. Kvinnan steg ur bilen och åkte därifrån med en manlig bekant.
C. åtalades för grovt sexuellt utnyttjande alternativt grovt tjänstefel. Genom en lagakraftvunnen dom meddelad den 23 juni 1994 av Hovrätten för Västra Sverige ogillades åtalet för sexuellt utnyttjande. Även åtalet för grovt tjänstefel ogillades eftersom agerandet inte på någon punkt ansågs innefatta myndighetsutövning.
Genom beslut den 7 juli 1994 avstängde Rikspolisstyrelsens personalansvarsnämnd C. från sitt arbete och genom beslut av samma nämnd den 16 augusti 1994 avskedades C. från sin tjänst som polisassistent vid polismyndigheten i Göteborg, se domsbilaga 1.
Tingsrätten fastställde i mellandom den 14 december 1994, DT 1264, att beslutet den 16 augusti 1994 av personalansvarsnämnden att avskeda C. fattats inom rätt tid med hänsyn till bestämmelserna i 11 kap. 5 § lagen (1976:600) om offentlig anställning i dess lydelse före den 1 juli 1994 (LOA). Med tillämpning av 49 kap. 1 § 2 st rättegångsbalken, förordnade tingsrätten att mellandomen endast får överklagas i samband med tingsrättens slutliga avgörande i målet.
YRKANDEN M.M.
C. har yrkat att tingsrätten ogiltigförklarar beslutet den 16 augusti 1994.
Staten har bestritt käromålet.
Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.
GRUNDER
C., som har vitsordat att han begått en tjänsteförseelse, har som grund för sin talan åberopat att tjänsteförseelsen inte var grov. I vart fall var den inte "så grov" att han är uppenbart olämplig att inneha sin tjänst som polisassistent.
Staten har som grund för bestridandet åberopat följande. C. är uppenbart olämplig att inneha anställning som polisman då han begått grov tjänsteförseelse enligt 11 kap. 2 § LOA. För det fall tingsrätten skulle finna att C. inte har gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse, har det i vart fall förelegat saklig grund för uppsägning och det är inte skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder C. annat arbete hos sig.
C. har beträffande statens andrahandsgrund för bestridandet invänt: TIngsrätten behöver inte pröva huruvida det förelegat saklig grund för uppsägning eftersom uppsägning inte skett och grunden därför är ovidkommande för käromålet. Om tingsrätten ändå prövar grunden bestrider C. att det förelegat saklig grund för uppsägning; arbetsgivaren borde ha omplacerat C..
UTVECKLANDE AV TALAN
Staten: C. var natten mellan den 23 och 24 september 1993 i tjänst och iförd uniform när han lät en kvinna - som var upprörd, påverkad, i obalans och i behov av hjälp - utföra ett oralt samlag med honom i en målad polisbil. C. utnyttjade härigenom kvinnans situation och lät henne tillfredställa honom sexuellt. C:s handlande strider mot principer angivna i 1 och 2 §§polislagen och 5 kap. 1 § polisförordningen (1984:730). - Staten hänför sig vidare till motiveringen i beslutet den 16 augusti 1994, bl.a. att kvinnan var upprörd, påverkad och i obalans, se domsbilaga 1.
C.: Kvinnan var inte upprörd, påverkad eller i obalans; i vart fall har han inte märkt det. - Han fick kontakt med kvinnan genom att några kollegor i en annan polisbil stannade och talade med hans kollega. Kollegan upplyste därefter honom att de fått i uppdrag att titta till en kvinna utanför en Teliabutik i centrala Göteborg. Han kände inte till varför de skulle titta till kvinnan när de åkte till platsen. De påträffade kvinnan vid Teliabutiken. Han gick fram till kvinnan och hon kramade om honom. Därefter slängde hon sig om halsen på hans kollega och kramade om denne. Han uppfattade inte kvinnan som upprörd eller i obalans, utan fann henne närmast lite upprymd. När han frågade kvinnan hur det var fatt sade hon att hon väntade på någon, men att hon tyckte att det var jobbigt att stå där hon stod. Han erbjöd då kvinnan att sätta sig i bilen och vänta. Han handlade härvidlag helt korrekt; detta var ett utslag av den hjälpande verksamhet polisen skall ägna sig åt. De hade därefter ett oralt samlag. Det var kvinnan som var aktiv och det var hon som lättade på hans kläder. Han var helt passiv. Polisbilen hade, när det orala samlaget ägde rum, förts till en undanskymd plats för att inte väcka uppmärksamhet. Händelsen skulle överhuvudtaget inte väckt någon uppmärksamhet om inte den man som sedan hämtade kvinnan hade åkt fast i en hastighetskontroll och kvinnan samtidigt polisanmält C.. Han har gjort rätt i allt utom att han ej förhindrade de orala samlaget. Kvinnan var i behov av hjälp och hon fick hjälp, nämligen genom att hon fick sitta i bilen. - Han var vid tillfället psykiskt utmattad. Hans sambo var arbetslös. De bodde i centrala Göteborg i en lägenhet med tre rum och kök. Sambon startade en "bed and breakfast"-verksamhet i lägenheten för att ha något att göra. Verksamheten växte dock och ibland var lägenhetens samtliga rum uthyrda. Situationen blev väldigt påfrestande för honom eftersom han som polisman arbetade i skift under denna tid. Han uppfattade emellertid inte då att hans utmattning berodde på brist på vila och försökte i stället att träna för att må bättre. En annan händelse som hade påverkat honom var att ett tjänsteuppdrag avseende ett gäng skinheads utvecklades till en för honom hotfull situation. Ungefär två veckor före den i målet aktuella händelsen ägde rum fick han även ta hand om en mördad tonåring. Först efter den i målet aktuella händelsen insåg han att han var psykiskt utmattad. Han tillbringade därför två månader på en psykiatrisk avdelning på ett sjukhus. - Han är medveten om att det han gjort var fel. På grund av sin psykiska utmattning var han emellertid inte medveten om detta vid tidpunkten för den aktuella händelsen. Arbetsgivaren har inte skadats av händelsen. Frivilligt sexuellt umgänge på en undanskymd plats innebär ingen skada för arbetsgivaren. - C. hade fram till den i målet aktuella händelsen sexton års prickfri tjänstgöring som polisman. Visserligen har händelsen inte ingett förtroende och aktning och han har brustit i självbehärskning, men en "vanlig disciplinpåföljd", såsom en varning borde ha räckt. - Statens andrahandsinvändning är ovidkommande i målet. I vart fall har det inte förelegat saklig grund för uppsägning. Polismyndigheten i Göteborg har stora möjligheter att omplacera C., t.ex. till inre tjänst.
DOMSKÄL
C. har hörts under sanningsförsäkran. Vittnesförhör har hållits med M.G., A.R., E.P. och H.S..
Till grund för avskedandeinstitutet enligt LOA ligger syftet att slå vakt om den offentliga tjänstens integritet. För att en polisman skall kunna fullgöra sina uppgifter är det av avgörande betydelse att han åtnjuter allmänt förtroende. En förutsättning för detta är att polismannen är oförvitlig och att han uppträder på ett sätt som överensstämmer med vad som föreskrivs i 5 kap. 1 § polisförordningen.
Med anledning av personalansvarsnämndens uttalande om att kvinnan befunnit sig i en känslig och utsatt situation, har parterna förebringat utredning om hennes sinnestillstånd vid tillfället. Härav kan inte anses ha framkommit mer än att kvinnan tycks ha varit i obalans.
Oaktat kvinnans sinnestillstånd finner tingsrätten avgörande för prövningen av saken, att C. under tjänstetid i polismålat fordon och i uniform haft sexuellt umgänge. Hans beteende är oacceptabelt. Hans invändning om att han inte tagit initiativet saknar härvidlag betydelse. Genom sitt handlande har C. allvarligt åsidosatt sina åligganden enligt polisförordningen. De personliga problem C. uppgett sig ha haft vid tiden för händelsen är inte av den arten att de kan ursäkta det inträffade eller i övrigt påverka bedömningen i målet.
Tingsrätten anser mot den bakgrunden att den tjänsteförseelse som C. gjort sig skyldig till är grov och att C. därigenom visat att han är uppenbart olämplig att inneha anställning som polisman; det skulle vara stötande om C. fick behålla sin tjänst som polisman.
Käromålet skall sålunda ogillas.
Vid denna utgång i målet skall C. ersätta staten dess rättegångskostnader.
DOMSLUT
1. Käromålet ogillas.
2. T.C. skall ersätta staten dess rättegångskostnader med tiotusen (10 000) kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.
3. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till A.J. med fyrtioentusenfyrahundraåtta (41 408) kr, varav 23 375 kr avser arbete, 11 050 kr tidsspillan och 6 983 kr utlägg. Av ersättningen utgör 8 281 kr mervärdesskatt.
Domsbilaga 1
Rikspolisstyrelsen BESLUT
Personalansvarsnämnden 1994-08-16 Protokoll 1994:18
Bilaga 2
PAN-793-172/93
Polisassistenten
T.C.
c/o advokaten A.J.
Box 11017
404 21 GÖTEBORG
FRÅGA OM AVSKEDANDE ENLIGT 11 KAP. 2 § LAGEN (1976:600) OM OFFENTLIG ANSTÄLLNING (LOA) (jfr SFS 1994:260, övergångsbestämmelserna p. 6)
Beslut
Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen beslutar att avskeda Er från Er tjänst som polisassistent vid Polismyndigheten i Göteborg.
Det tidigare meddelade beslutet om avstängning från Ert arbete vid polismyndigheten skall fortsätta att gälla till dess anställningen upphör.
Redogörelse för ärendet
Ni har varit åtalad för grovt sexuellt utnyttjande alternativt grovt tjänstefel. Genom en lagakraftvunnen dom meddelad den 23 juni 1994 av Hovrätten för Västra Sverige ogillades åtalet på den grunden att brott inte ansågs styrkt (sexuellt utnyttjande), respektive gärningen ej bedömdes som straffbar (grovt tjänstefel). I anledning av hovrättens dom har fråga nu uppkommit om det påtalade förfarandet istället skall bedömas som en grov tjänsteförseelse och därför föranleda avsked.
Av handlingarna i ärendet framgår att Ni under natten mellan den 23 och 24 september 1993 tjänstegjorde i en polisbil i Göteborg tillsammans med en kollega. Ni var äldre i tjänsten och var - i brist på andra instruktioner - att anse som förman. Efter det att Ni genom kommunikationscentralen fått information om att en kvinna kunde vara i behov av hjälp, eftersökte Ni och anträffade henne i ett område där prostitution förekommer. Hon var upprörd och erbjöds att sätta sig i polisbilens baksäte, vilket hon accepterade. Ni tog plats i baksätet bredvid kvinnan som gjorde sexuella närmanden mot Er. Er kollega, som från förarplatsen uppmärksammade vad som var på väg att ske, förde polisbilen till en undanskymd plats där Ni lät kvinnan utföra ett oralt samlag med Er. När samlaget var avslutat förde Er kollega polisbilen åter till platsen där Ni anträffat kvinnan. Kvinnan steg då ur bilen och åkte därifrån med en manlig bekant.
Ni är genom beslut av personalansvarsnämnden den 7 juli 1994 avstängd från Ert arbete. Ni har dessförinnan, pga misstankar om brott, varit avstängd från den 13 oktober 1993 till den 23 juni 1994.
Ni har inkommit med yttrande.
Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län har inkommit med yttrande.
Svenska Polisförbundet har ej begärt överläggning.
Motivering
Personalansvarsnämnden finner att bestämmelsen i 11 kap. 5 § första stycket LOA inte utgör hinder mot att nu pröva frågan om avskedande av Er (jfr 14 kap. 6 § LOA).
Enligt 11 kap. 2 § LOA får en arbetstagare avskedas i stället för att disciplinpåföljd ålägges honom, om han genom annan gärning än brott har begått grov tjänsteförseelse som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning.
Enligt 5 kap. 1 § polisförordningen (1984:730) skall en polisman i sin tjänsteutövning uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. Han skall vidare bl.a. uppträda hövligt och hänsynsfullt samt iaktta självbehärskning.
Till grund för avskedandeinstitutet enligt LOA ligger syftet att slå vakt om den offentliga tjänstens integritet. För att en polisman skall kunna fullgöra sina uppgifter är det av avgörande betydelse att han åtnjuter allmänt förtroende. En förutsättning för detta är att polismannen är oförvitlig och att han uppträder på ett sätt som överensstämmer med den nyss berörda bestämmelsen i polisförordningen.
Vid den aktuella händelsen var Ni förman för Er kollega. Ert tjänsteuppdrag innebar inledningsvis att undersöka om en deprimerad och berusad kvinna var i behov av hjälp. Vid den straffrättsliga bedömningen har det konstaterats att Ert handlande inte utgjorde myndighetsutövning. Oavsett det finner nämnden det synnerligen anmärkningsvärt att Ni låtit den för kvinnan känsliga och utsatta situationen utmynna i att hon tillfredställde Er sexuellt. Att under tjänstetid, i polismålat fordon och i uniform inlåta sig i det sådant beteende kan också, inte minst när det sker i ett område som är känt för prostitution, väcka misstankar om otillbörliga kontakter mellan polismän och prostituerade.
Genom Ert handlande har Ni allvarligt åsidosatt Era åligganden enligt polisförordningen. Det skulle vara stötande om någon som gjort sig skyldig till sådant handlande skulle få kvarbli i tjänst som polisman. Nämnden anser mot den bakgrunden att den tjänsteförseelse som Ni har gjort Er skyldig till skall bedömas som grov och att Ni därigenom visat att Ni uppenbarligen är olämplig att inneha denna anställning.
Nämnden finner att de personliga problem Ni uppgivit Er ha haft vid tiden för händelsen inte är av den arten att de kan ursäkta det inträffade eller i övrigt påverka nämndens bedömning i avskedandefrågan.
Talan mot beslutet
Om Ni vill söka ändring i beslutet om avskedande skall Ni väcka talan inom fyra (4) veckor räknat från den dag Ni får del av beslutet. Iakttar Ni inte detta är rätten till talan förlorad.
Talan mot beslutet om avstängning är inte inskränkt till viss tid.
Talan skall väckas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.