1 §  Grundläggande bestämmelser om polisväsendet finns i polislagen (1984:387).

Närmare bestämmelser om Rikspolisstyrelsen finns i förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.

Bestämmelser om utbildningsverksamheten inom polisväsendet finns i förordningen (1985:751) om utbildning inom polisväsendet. Förordning (1997:1053).

2 §  Med polisman avses vid tillämpning av lag eller annan författning

1. länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polis-överintendent, polisintendent, polissekreterare samt polischefsaspirant som har genomgått polischefskurs 1 av polischefsutbildningen med godkänt resultat,
2. kommissarie, inspektör, polisassistent samt polisaspirant som under tjänstgöringstid fullgör aspirantutbildning vid en polismyndighet,
3. den som i sin anställning vid Rikspolisstyrelsen har att delta i sådan polisverksamhet som leds av Rikspolisstyrelsen och sådan anställd vid Rikspolisstyrelsen som avses i 1 och 2,
4. överdirektör vid Rikspolisstyrelsen, samt
5. avdelningschef och byråchef vid Rikspolisstyrelsen liksom rektorn vid Polishögskolan om dessa tidigare innehaft anställning som avses i 1 och 2.

Om en arbetstagare som avses i första stycket inte uppehåller befattningen som polisman, tillämpas dock inte bestämmelser om polisman på honom. Detsamma gäller en polisaspirant som fullgör samhällspraktik under grundutbildningen.

Att vad som föreskrivs om polisman i tillämpliga delar gäller även militärpolisman och beredskapspolisman följer av förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen och förordningen (1986:616) om beredskapspolisen. Förordning (1997:1053).

3 §  Vid sitt arbete för de ändamål som anges i 1 § polislagen (1984:387) skall myndigheterna uppmärksamma och beakta krav och önskemål från dem som bor och verkar i polisdistriktet.

För detta syfte bör myndigheterna utveckla och välja sådana arbetsformer som bidrar till ett nära och gott förhållande mellan polisen och allmänheten. Polisen bör se till att verksamheten präglas av tillgänglighet och synlighet. Polisen bör sträva efter att ge medborgarna råd och stöd och särskilt ge dem som har utsatts för ett brott den information som behövs med anledning av brottet. Förordning (1994:433).

4 §  Myndigheterna inom polisväsendet skall organisera och planera verksamheten med utgångspunkt från att polisverksamheten skall vara lokalt förankrad och att polisväsendets samlade resurser skall användas så effektivt som möjligt med avseende på de mål och riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagt fast. Förordning (1993:193).

1 §  Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på de lokala polismyndigheterna med undantag av 2 §, 4 § andra stycket, 5, 9, 13-15, 17-26 och 30-35 §§. Förordning (1996:421).

2 §  Länen är enligt 4 § polislagen (1984:387) indelade i polisdistrikt.

Länsstyrelsen utfärdar föreskrifter om länets indelning i polisdistrikt. Innan sådana föreskrifter beslutas skall samråd ske med åklagarmyndigheten.

Länsstyrelsen bestämmer namn på polisdistrikt. En polismyndighet har motsvarande namn som polisdistriktet.

Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över polisdistrikten. Förordning (1996:210).

3 §  I varje polisdistrikt finns enligt 4 § polislagen (1984:387) en polis-myndighet som ansvarar för polisverksamheten inom distriktet.

För ledningen av polismyndigheten finns enligt 5 § polislagen en polis-styrelse. Bestämmelser om polisstyrelsens sammansättning och om val av ledamöter och av suppleanter för dessa finns i nämnda paragraf och i 7 kap. denna förordning.

Av 5 a § polislagen följer att polisstyrelsen får inrätta en eller flera polisnämnder för att under styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som styrelsen bestämmer.

De valda ledamöterna i polisstyrelsen och polisnämnden utser bland sig en ordförande och en vice ordförande. Den blir vald som får flest röster. Vid lika röstetal sker avgörandet genom lottning.

Vid polismyndigheterna i Stockholms län, Västra Götaland och Skåne får polisstyrelsen inom sig utse fyra av de valda ledamöterna och ersättare för dessa att tillsammans med polischefen ingå i ett anställningsutskott. Utskottets uppgifter framgår av 11 § andra stycket.

Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på polis-myndigheterna. Detta gäller också i fråga om polisnämnder. Förordning (1997:759).

3 a §  Chefen för åklagarmyndigheten eller den åklagare vid myndigheten som han eller hon utser har rätt att närvara och yttra sig vid polisstyrelsens och polisnämndernas sammanträden samt att få sin mening antecknad till protokollet. Förordning (1996:210).

3 b §  Vid en polismyndighet kan det finnas närpolisråd och andra organ för samråd och samverkan mellan myndigheten och andra myndigheter eller allmänheten. Förordning (1994:72).

4 §  Polismyndighetens chef (polischefen) är en länspolismästare eller en polismästare. Förordning (1996:1584).

4 a §  Vid varje polismyndighet finns en ställföreträdande polischef som fullgör polischefens uppgifter när denne har förhinder och som efter beslut av polischefen även i övrigt träder in i polischefens ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller grupper av ärenden.

Vid de polismyndigheter där polischefen är en länspolismästare, dock inte vid polismyndigheten i Visby, är den ställföreträdande polischefen en biträdande länspolismästare. En biträdande länspolismästare som har förordnats som ställföreträdande polischef är biträdande polischef enligt 5 § första stycket polislagen (1984:387). Vid de polismyndigheter som saknar biträdande länspolismästare skall det anges i arbetsordningen vem som är polischefens ställföreträdare.

När både polischefen och polischefens ställföreträdare har förhinder, fullgörs polischefens uppgifter av den arbetstagare som polischefen bestämmer, om inte annat följer av 3 kap. 6 §. Förordning (1995:121).

5 §  Hos polismyndigheten finns i övrigt personal enligt särskilda föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

I mån av behov och tillgång på medel får polismyndigheten anlita utomstående för särskilda uppdrag.

6 §  Vid de polismyndigheter som Rikspolisstyrelsen beslutar skall polismän avdelas för sådan polisverksamhet som leds av Rikspolisstyrelsen.

Chefskapet i fråga om tjänstgöringen för dessa polismän utövas av Rikspolisstyrelsen.

7 §  Länsstyrelsen beslutar för varje budgetår om polismyndigheternas grundläggande organisation, i den mån regeringen inte har beslutat om denna. I län med endast en polismyndighet beslutar polismyndigheten själv om sin grundläggande organisation, om inte länsstyrelsen bestämmer annat.

Varje polismyndighet beslutar om sin organisation i övrigt, indelningen av polisdistriktet i polisområden eller andra geografiska ansvarsområden, stationeringsorter och fördelningen av personal, om inte något annat följer av denna förordning, av andra föreskrifter eller av regeringens eller länsstyrelsens beslut. Förordning (1994:72).

8 §  Varje polismyndighet skall upprätta planer för polisinsatser vid särskilda händelser samt för skyddet av viktigare objekt inom polisdistriktet. Förordning (1990:521).

9 §  Vid Polismyndigheten i Stockholms län skall finnas en beredskaps-styrka med uppgift att bekämpa terroraktioner i landet. Beredskapsstyrkan får tas i anspråk först efter beslut av Rikspolisstyrelsen.

Framställning om att få ta beredskapsstyrkan i anspråk skall göras till Rikspolisstyrelsen av vederbörande regionala polischef. Polischefen skall samtidigt underrätta Polismyndigheten i Stockholms län. Förordning (1997:1053).

11 §  Av polisstyrelsen avgörs

1. viktigare frågor om planeringen och inriktningen av verksamheten,
2. viktigare frågor om polismyndighetens organisation och arbetsformer,
3. frågor av större ekonomisk betydelse,
4. frågor i samband med anställning av länspolismästare, biträdande läns-polismästare, polismästare, polisöverintendent, polisintendent och kommissarie,
5. andra frågor som polischefen hänskjuter till styrelsen.

Frågor i samband med anställningar vid polismyndigheterna i Stockholms län, Västra Götaland och Skåne får avgöras av anställningsutskottet. Utskottet får hänskjuta ett ärende till polisstyrelsen. Detta skall alltid ske när någon ledamot av utskottet anmäler skiljaktig mening.

Styrelsen får inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilt fall. Förordning (1997:759).

12 §  Polisstyrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden, polischefen och minst fyra andra valda ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter närvara.

Anställningsutskottet är beslutfört om polischefen och minst tre andra ledamöter är närvarande. Förordning (1995:121).

13 §  Om ett polisstyrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden mellan ordföranden eller vice ordföranden, polischefen och minst fyra andra valda ledamöter. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får polischefen besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med polisstyrelsen.

14 §  Ärenden som inte skall avgöras av polisstyrelsen avgörs av polischefen ensam. I den mån sådana ärenden inte behöver prövas av polischefen får de dock avgöras av andra arbetstagare enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

När polismyndigheten bestämmer om fördelning av ärenden enligt första stycket, skall den, med iakttagande av vad som fordras för att upprätthålla kvalitet och säkerhet i handläggningen, se till att ärendena fördelas mellan arbetstagarna allt efter deras kvalifikationer, så att effektivitet och snabbhet i verksamheten främjas. Därvid skall beaktas i vad mån handläggningen kräver grundutbildning för polismän, polischefsutbildning eller särskild erfarenhet. Samtidigt skall myndigheten se till att ärendena inte handläggs av mera kvalificerad personal än deras beskaffenhet kräver.

Polismyndigheten får inte överlämna åt någon annan än en polisman att avgöra eller leda handläggningen av ärenden som enligt rättegångsbalken ankommer på polismyndighet. Förordning (1995:121).

15 §  I polischefens frånvaro får inte fattas sådana beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Utan hans medgivande får inte sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med föreskrifter som polismyndigheten har meddelat eller grunder som den tillämpar.

16 §  Endast länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter, polissekreterare eller polischefsaspiranter som har genomgått polischefskurs 1 får avgöra ärenden som gäller

1. beslut om frihetsberövande,
2. beslut enligt 13 c §, 20 § första och andra styckena, 23 § första och andra styckena och 24 §polislagen (1984:387),
3. beslut om vitesföreläggande,
4. beslut enligt 2 kap.ordningslagen (1993:1617) rörande allmänna sammankomster och cirkusföreställningar och beslut enligt 3 kap. 17 § första stycket andra meningen18, 19 och 21 §§ordningslagen,
5. beslut om tillstånd i fråga om handel,
6. hämtning av barn enligt 21 kap.föräldrabalken, beslut om åtgärder enligt 10 § andra stycket samma kapitel, hämtning av barn enligt 18 § lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn eller beslut om åtgärder enligt 20 § i den lagen,
7. beslut om åtgärder enligt 4 kap.4 § andra och tredje styckena och 13 §,

6 kap.2, 3, 5 och 9 §§, 7 kap. 13 § samt 8 kap.11 och 13 §§utlänningslagen (1989:529),

1. beslut om åtgärder enligt 2 §, 8 § första stycket, 19 § och 21 § andra stycket lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,
2. beslut om åtgärder enligt 5 kap.1 och 2 §§utlänningsförordningen (1989:547), eller
3. förordnande av offentligt biträde.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får polismyndig- heten överlämna åt den som är eller fullgör arbetsuppgifter som kommissarie att meddela beslut om hämtning till förhör enligt 23 kap. 7 § rättegångsbalken. Detsamma gäller beslut om kvarhållande för förhör enligt 34 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och beslut om hämtning enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen (1989:529). En sådan polisman får också meddela beslut om frihetsberövande eller om åtgärder enligt 21 kap. 10 § andra stycket föräldrabalken eller enligt 20 § lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn om beslutet inte tål uppskov.

Beslut om åtgärder enligt 2 kap. 3 § utlänningsförordningen (1989:547) och beslut om kvarhållande enligt 14 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare får överlämnas till den som är eller fullgör arbetsuppgifter som lägst inspektör. Förordning (1998:105).

24 §  Ärenden avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 14 § avgörs utan föredragning.

25 §  I förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m. m. finns föreskrifter om rätten att besluta i vissa frågor. Förordning (1988:763).

27 §  För varje beslut av polismyndigheten, som inte angår ledningen av polisverksamheten i särskilt fall, skall hos denna finnas en handling varav framgår vem som fattat beslutet, vem som i övrigt närvarit vid den slutliga handläggningen av ärendet samt beslutets dag och dess innehåll.

28 §  Protokoll skall föras när skiljaktig mening förekommer eller när protokoll behövs av någon annan orsak. Skiljaktig mening behöver dock inte antecknas i protokollet, om den framgår av någon annan handling hos polismyndigheten.

29 §  I skrivelser från polismyndigheten till regeringen, statsråd, Rikspolisstyrelsen eller länsstyrelsen skall det anges vem som fattat det beslut som skrivelsen avser eller i övrigt närvarit vid den slutliga handläggningen av ärendet och vem som varit föredragande. Har skiljaktig mening förekommit i ärendet, skall den anges i skrivelsen eller framgå av protokollsutdrag som bifogas.

29 a §  Polisnämnden avgör, i den utsträckning styrelsen bestämmer, sådana ärenden som avses i 11 § 1--4. Polisnämnden avgör också andra frågor, som hänskjuts till nämnden av polischefen eller av chefen för arbetsenhet som ingår i nämnden. Polisstyrelsen får bestämma att polisnämnden skall bereda ärenden som skall avgöras av styrelsen. I län med endast en polismyndighet skall polisstyrelsen särskilt se till att ärenden delegeras till polisnämnder i den utsträckning som behövs med hänsyn till att polisverksamheten skall vara lokalt förankrad.

Följande bestämmelser i detta kapitel skall tillämpas också i fråga om polisnämnden:

11 § tredje stycket om polisledning i särskilt fall,

12 § första stycket om beslutförhet,

13 § om beslutsförfarande i brådskande ärenden.

När det gäller tillämpningen av föreskrifterna i 12 § första stycket och 13 § får polischefen i sitt ställe sätta chef för arbetsenhet som ingår i nämnden. Förordning (1994:72).

30 §  För varje polismyndighet skall det finnas en arbetsordning.

Denna skall innehålla de allmänna bestämmelser för arbetet inom myndigheten som behövs utöver polislagen (1984:387), denna förordning och andra föreskrifter av regeringen och Rikspolisstyrelsen. Polismyndigheten får dessutom meddela särskilda föreskrifter för personalen.

Polismyndighetens arbetsordning beslutas av länsstyrelsen efter förslag av polismyndigheten. Förordning (1985:752).

1 §  Bestämmelser om länsstyrelsens uppgifter som länets högsta polisorgan finns i 6 § polislagen (1984:387).

2 §  Länsstyrelsen skall som länets högsta polisorgan särskilt se till

1. att de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagt fast för polisverksamheten får genomslag i polisarbetet,
2. att polisverksamheten bedrivs effektivt och med iakttagande av rättssäkerhetens krav,
3. att förvaltningen inom länets polis fungerar väl.

Länsstyrelsen skall se till att länets polis är organiserad på ett ändamålsenligt sätt och att polisverksamheten samordnas inom länet och med polisverksamheten i andra län. Förordning (1993:193).

3 §  Länsstyrelsen skall, i den utsträckning det behövs för att främja en effektiv verksamhet, bestämma om organisation av funktionen vakthavande befäl och andra frågor som rör arbetsfördelning och samverkan inom länet. Om det av särskilda skäl behövs för att främja en effektiv verksamhet, får länsstyrelsen också bestämma om mål och riktlinjer för polisverksamheten i länet inom ramen för de mål och riktlinjer som gäller för polisverksamheten i hela riket. I län med endast en polismyndighet beslutar denna i sådana frågor som avses i detta stycke, om inte länsstyrelsen bestämmer annat.

Om det följer av en författning att en uppgift ankommer på polismyndighet, får länsstyrelsen bestämma att uppgiften skall fullgöras av en viss polismyndighet eller av vissa polismyndigheter.

Länsstyrelsen får, om regeringen inte har bestämt annat, bestämma i vad mån en polismyndighet skall bedriva polisverksamhet utanför sitt distrikt (regional polisverksamhet). Länsstyrelsen får också bestämma att administrativa uppgifter som rör länets polis skall skötas av viss polismyndighet eller av länsstyrelsen.

Frågor enligt första, andra eller tredje stycket som gäller samverkan mellan polisen i skilda län får beslutas av länsstyrelserna i samråd.

Innan föreskrifter enligt denna paragraf beslutas i frågor som berör åklagarväsendet skall samråd ske med åklagarmyndigheten. Förordning (1996:210).

4 §  Länsstyrelsen får, om inte Rikspolisstyrelsen med stöd av bemyndigande från regeringen har föreskrivit annorlunda, meddela föreskrifter för polismyndigheterna i länet när det gäller

1. administrativa frågor,
2. formerna för planering och uppföljning,
3. förbindelsetjänst och larmrutiner,
4. användning av gemensam utrustning,
5. gemensamma informationssystem.

I län med endast en polismyndighet beslutar denna om föreskrifter i de ämnen som avses i första stycket, om inte länsstyrelsen bestämmer annat. Förordning (1994:72).

5 §  Länspolismästaren är regional polischef och svarar för de uppgifter som skall skötas av länsstyrelsen enligt polislagen (1984:387) eller denna förordning, om inte annat är föreskrivet.

I fråga om ställföreträdaren för den regionala polischefen tillämpas föreskrifterna i 2 kap. 4 a §. Förordning (1992:771).

6 §  När den regionala polischefen och dennes ställföreträdare har förhinder fullgörs deras uppgifter av den polismästare, polisöverintendent eller polisintendent som länsstyrelsen bestämmer. Förordning (1992:771).

7 §  På föredragning av den regionala polischefen beslutar landshövdingen i ärenden

1. som avser polisens verksamhetsformer eller som avses i 6 § tredje stycket första eller andra meningen polislagen (1984:387), när det är fråga om allvarliga ordningsstörande händelser eller andra särskilda händelser som kräver extraordinär polisverksamhet eller fordrar särskilda överväganden om användningen av polisstyrkorna, eller när omständigheterna i något annat fall kräver det,
2. som avses i 2 kap. 15 § andra stycket ordningslagen (1993:1617),
3. som avser andra, särskilt viktiga frågor. Förordning (1993:1628).

7 a §  Chefen för åklagarmyndigheten eller den åklagare vid myndigheten som han eller hon utser har rätt att närvara och yttra sig när länsstyrelsens styrelse handlägger ärenden om polisen samt att få sin mening antecknad till protokollet. Förordning (1996:210).

8 §  I övrigt beslutar den regionala polischefen ensam i ärenden som rör polisfrågor och som inte skall avgöras av styrelsen.

I länsstyrelsens arbetsordning får föreskrivas att någon annan arbetstagare får besluta i sådana ärenden som avses i första stycket. Därutöver får den regionala polischefen generellt eller för ett särskilt fall bestämma att ärenden som avses i första stycket skall avgöras av en arbetstagare som är knuten till den regionala polisledningen eller som fullgör polischefsberedskap inom länet. Förordning (1995:121).

9 §  Den regionala polischefen får inte på länsstyrelsens vägnar handlägga ärenden som avser tillsyn av den egna myndigheten eller överprövning av polismyndigheternas beslut.

Ett tillsynsärende som inte bör handläggas inom den polismyndighet för vilken länspolismästaren är chef skall överlämnas till Rikspolisstyrelsen eller handläggas för länsstyrelsens räkning av någon som inte lyder under länspolismästaren. Förordning (1993:193).

10 §  Den regionala polischefen skall hålla sig underrättad om sådan polisverksamhet inom länet som bedrivs av Rikskriminalpolisen eller Säkerhetspolisen. Förordning (1992:771).

11 §  Chef för den personal som tjänstgör som polisförstärkning är polischefen vid den polismyndighet som har tilldelats förstärkningen, om något annat inte har bestämts i det enskilda fallet.

Chef för den personal som tjänstgör i en regional funktion är polischefen vid den polismyndighet där den regionala funktionen finns, om något annat inte har bestämts i det särskilda fallet eller det är fråga om polisförstärkning. Förordning (1990:1071).

12 §  Av 6 § tredje stycket polislagen (1984:387) följer att länsstyrelsen får besluta om polisförstärkning från ett polisdistrikt till ett annat inom länet eller till ett annat län samt begära förstärkning från ett annat län. I brådskande fall får frågor om polisförstärkning handläggas av lokal polischef, kommissarie eller vakthavande befäl på länsstyrelsens vägnar. De åtgärder som vidtagits skall rapporteras till den regionala polischefen. Förordning (1993:993).

1 §  Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter för planering och uppföljning inom polisen. Föreskrifter som berör åklagarväsendet eller Kustbevakningen skall utfärdas efter samråd med Riksåklagaren respektive Kustbevakningen. Förordning (1996:1584).

2 §  Länsstyrelsen skall, inom ramen för de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen har meddelat med stöd av 1 §, årligen utfärda bestämmelser i fråga om planering och uppföljning inom länets polis. Därvid skall särskilt anges

1. frågor som avses i 3 kap. 3 §,
2. fördelning av medel,
3. bestämmelser i fråga om resursanvändningen,
4. uppföljning.

Planering och uppföljning skall ske i nära samverkan med åklagarmyndigheten. Samråd skall i förekommande fall också ske med Kustbevakningen.

I län med endast en polismyndighet bestämmer denna om planering och uppföljning inom myndigheten, om inte länsstyrelsen bestämmer annat. Förordning (1996:210).

1 §  I sitt arbete skall en polisman uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. Han skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet. Förordning (1995:121).

2 §  Skadas någon till följd av en polismans ingripande och är skadan inte obetydlig, skall polismannen genast se till att den skadade får den vård som behövs och anmäla det inträffade till sin förman.

3 §  Den som i förhållande till någon annan leder och ansvarar för en viss verksamhet är dennes förman i den verksamheten.

4 §  Det bör av arbetsordningen eller av order framgå vem som är befäl vid ett uppdrag som polismän utför gemensamt. I annat fall är den som har den högsta befattningen befäl. Om flera polismän har lika höga befattningar är den befäl som har haft befattningen längst tid eller, om de har haft befattningen lika länge, den till levnadsåldern äldste.

Det vakthavande polisbefälet utövar, i den utsträckning som behövs för vaktuppdraget, befälet över varje annan polisman som tjänstgör inom det område som uppdraget avser och som inte är den vakthavandes förman i fråga om uppdraget. Förordning (1995:121).

5 §  Bestämmelser om rapporteringsskyldighet i fråga om brott finns i 9 § polislagen (1984:387).

En polisman får ifråga om överträdelse som omfattas av förordnande enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift underlåta att meddela parkeringsanmärkning och nöja sig med ett påpekande eller en erinran till den felande, om överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är att bedöma som obetydlig. Förordning (1998:42).

6 §  En polisman skall underrätta sin närmaste förman om sådana förhållanden i övrigt som rör arbetet och som förmannen bör känna till. Förordning (1995:121).

7 §  En polisman är skyldig att efter order tjänstgöra utanför polisdistriktet.

För att fullfölja spaning eller gripa den som har begått brott eller som är efterlyst för brott eller när det av någon annan anledning behövs, får en polisman fullfölja ett uppdrag utanför polisdistriktet.

Om det är påkallat från allmän synpunkt, får en polisman också i övrigt, vare sig han är ledig eller inte, ingripa utanför polisdistriktet för att trygga allmän ordning och säkerhet eller för att tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp.

Polismyndigheten i det distrikt där ingripandet har skett skall snarast underrättas, om det inte är obehövligt. Förordning (1995:121).

8 §  Även när en polisman är ledig är han skyldig att

1. efter en förmans order tjänstgöra,
2. självmant ingripa för att trygga den allmänna ordningen och säkerheten inom det polisdistrikt där han är anställd,
3. självmant anmäla sig hos sin närmaste förman vid särskilt allvarliga händelser, såsom vid upplopp eller andra liknande oroligheter, naturkatastrofer, omfattande bränder eller omfattande trafikolyckor.

En sådan order som avses i första stycket 1 får ges bara om det är nödvändigt för polisverksamheten. Förordning (1995:121).

9 §  När en polisman börjar sin semester eller annan ledighet skall han, om inte polismyndigheten bestämmer annat, lämna uppgift till polismyndigheten om var han tänker vistas under ledigheten.

10 §  Länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter samt polissekreterare som har tjänstgjort i minst sex månader, är skyldiga att fullgöra beredskap vid den egna polismyndigheten och, enligt länsstyrelsens bestämmande, även vid andra polismyndigheter inom länet.

Länsstyrelsen får bestämma om beredskap för kommissarier vid polismyndigheterna i länet. Förordning (1988:763).

12 §  Bestämmelser om medverkan av Försvarsmakten finns i förordningen (1986:1111) om militär medverkan i civil verksamhet. Bestämmelser finns också om hemvärnsmäns medverkan vid efterspanings- och bevakningstjänst m. m. Polismyndigheten får använda frivilliga för skallgång eller annan eftersökning. Förordning (1994:699).

13 §  En polisman skall under tjänstgöring medföra tjänstekort för polisman (polislegitimation), om inte särskilda skäl föranleder något annat. De närmare föreskrifter om polislegitimation som behövs utöver förordningen (1958:272) om tjänstekort meddelas av Rikspolisstyrelsen. Förordning (1989:553).

14 §  Bestämmelserna i 1, 6 och 7 §§ gäller även andra arbetstagare inom polisväsendet än polismän. Förordning (1995:121).

15 §  Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av 10 §. Förordning (1988:763).

1 §  Om det i en anmälan till polisen har påståtts att en arbetstagare inom polisväsendet har gjort sig skyldig till något brott som har samband med arbetet eller på annat sätt har förfarit felaktigt i sin myndighetsutövning, skall anmälan omedelbart överlämnas till åklagare för prövning om förundersökning skall inledas eller inte.

Om någon har skadats till följd av verksamhet som har utövats av en arbetstagare inom polisväsendet eller under vistelse i en polisarrest och skadan är av allvarligare beskaffenhet, skall, oavsett om anmälan har gjorts eller inte, saken omedelbart överlämnas till åklagare för prövning om förundersökning skall inledas eller inte. Detsamma gäller, om det i något annat fall kan uppkomma fråga om att inleda förundersökning mot en arbetstagare inom polisväsendet för brott som har samband med arbetet.

I fråga om brott mot trafikförfattningar behöver överlämnande enligt första eller andra stycket inte ske, om polismyndigheten beslutat att inleda förundersökning. Överlämnande skall dock ske när det gäller brott mot 1 § andra stycket eller 3--5 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Överlämnande skall också ske, om det har inträffat en sådan skada som avses i andra stycket. Beslut om att lägga ned en förundersökning som polismyndigheten har inlett skall fattas av åklagare.

Den myndighet hos vilken anmälan har gjorts eller hos vilken fråga om att inleda förundersökning annars har uppkommit skall vidta de åtgärder som inte utan olägenhet kan uppskjutas. Förordning (1995:121).

2 §  Vid annan förundersökning enligt 1 § än sådan som enligt tredje stycket får inledas av polismyndighet får förhör inte hållas av en polisman som tjänstgör vid samma polismyndighet som den som skall höras. Om inte undersökningsledaren av särskilda skäl bestämmer annat, skall den som håller förhöret vara lägst kommissarie och ha högre befattning än den som hörs.

Första stycket gäller inte när det vid polismyndigheten finns en särskild enhet för handläggning av anmälningar mot polismän. Första stycket andra meningen gäller inte heller när en polisman vid en sådan enhet utses att hålla förhör med en arbetstagare vid en annan polismyndighet. Förordning (1995:121).

3 §  Har en anmälan av det slag som avses i 1 § första stycket gjorts mot någon som är anställd vid en polismyndighet, skall polischefen se till att de valda ledamöterna i polisstyrelsen får underrättelse om hur anmälan har slutbehandlats. Detsamma gäller beträffande frågor som har underställts åklagare enligt 1 § andra stycket.

I den mån polisstyrelsen inte har bestämt något annat, skall de valda ledamöterna också fortlöpande genom polischefens försorg underrättas om sådana ärenden som avses i 1 §.

Polisstyrelsen får utse en eller flera av de valda ledamöterna i styrelsen eller i en polisnämnd att särskilt följa utredningarna i sådana ärenden eller en viss grupp av sådana ärenden som avses i 1 §. Styrelsen kan för sådant fall bestämma att den eller de som sålunda utsetts skall underrättas enligt andra stycket.

Föreskrifterna i denna paragraf gäller ej i fråga om brott som avses i 1 § tredje stycket. Förordning (1990:1071).

4 §  Om det genom en anmälan eller på annat sätt har uppkommit fråga om en arbetstagare inom polisväsendet har gjort sig skyldig till något brott utan samband med arbetet skall frågan överlämnas till åklagare för prövning om förundersökning skall inledas eller inte. Överlämnande behöver inte ske, om polismyndigheten beslutar att inleda förundersökning. Beslut att lägga ned en sådan förundersökning skall fattas av åklagare. Förordning (1995:121).

5 §  De närmare föreskrifter som behövs för verkställighet av bestämmelserna i 1--4 §§ meddelas av Rikspolisstyrelsen i samråd med Riksåklagaren.

1 §  Valet av ledamöter och suppleanter till en polisstyrelse skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter i kommunfullmäktige eller landstinget som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall vid valet även den ordning bestämmas i vilken de skall kallas till tjänstgöring. Förordning (1993:993).

2 §  Ledamöter och suppleanter i polisstyrelsen utses för fyra år räknat från och med den 1 januari året efter det år då val i hela landet av kommunfullmäktige och landsting har ägt rum.

Om en ledamot eller suppleant upphör att vara behörig enligt bestämmelserna i 5 § tredje stycket polislagen (1984:387), upphör uppdraget omedelbart.

Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår under tjänstgöringstiden, inträder en suppleant, enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Om en ledamot eller suppleant som inte har utsetts vid proportionellt val avgår, utses en ny ledamot eller suppleant för återstoden av tjänstgöringstiden. Förordning (1994:1648).

2 a §  Ledamöter och suppleanter i polisnämnden utses för högst fyra år räknat från och med den 1 februari året efter det år då val i hela landet av kommunfullmäktige och landsting har ägt rum. Därvid skall polisstyrelsen tillämpa föreskrifterna i 1 § om proportionellt val på motsvarande sätt. Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall polisstyrelsen också bestämma om den ordning i vilken suppleanterna skall kallas till tjänstgöring.

Om en ledamot eller suppleant upphör att vara behörig enligt bestämmelserna i 5 § tredje stycket polislagen (1984:387), upphör uppdraget omedelbart. Förordning (1994:1648).

3 §  Länspolismästarna vid Polismyndigheten i Stockholms län, Polismyndigheten i Västra Götaland och Polismyndigheten i Skåne anställs för högst sex år genom beslut av regeringen efter anmälan av Rikspolisstyrelsen. Vid detta förfarande tillämpas inte 6 § anställningsförordningen (1994:373). Biträdande länspolismästare vid dessa myndigheter anställs tills vidare genom beslut av regeringen efter förslag av Rikspolisstyrelsen.

Övriga länspolismästare anställs tills vidare genom beslut av regeringen efter förslag av Rikspolisstyrelsen.

Övriga biträdande länspolismästare, polismästare och polisöverintendenter anställs tills vidare genom beslut av Rikspolisstyrelsen.

När en polisman som avses i andra eller tredje stycket har beviljats ledighet som beräknas pågå minst ett år i följd, tillämpas samma regler vid anställningen av en vikarie som vid anställningen av den polisman som beviljats ledighet. Information skall lämnas enligt vad som sägs i 7 §. Förordning (1998:72).

4 §  Polisintendenter i den lokala polisorganisationen anställs genom beslut av länsstyrelsen efter förslag av Rikspolisstyrelsen.

Polissekreterare, polischefsaspiranter och polisaspiranter anställs genom beslut av Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen får vidare, efter samråd med länsstyrelsen, utan ansökningsförfarande besluta om anställning av en färdigutbildad polisaspirant som polisassistent vid en polismyndighet. Förordning (1995:121).

4 a §  En anställning som polischefsaspirant eller polisaspirant skall meddelas att gälla tills vidare, dock längst till dess att polischefsutbildningen respektive grundutbildningen har genomgåtts. Förordning (1995:121).

5 §  I fråga om tjänstgöring som kan tillgodoräknas som notarietjänstgöring finns bestämmelser även i notarieförordningen (1990: 469). Förordning (1993:993).

6 §  Innan Rikspolisstyrelsen lämnar förslag om en anställning som regeringen skall besluta om, skall yttrande hämtas in från länsstyrelsen och polismyndigheten. Detsamma gäller i fråga om en anställning som Rikspolisstyrelsen skall besluta om. Om förslaget gäller en anställning som länsstyrelsen skall besluta om, skall yttrande hämtas in från polismyndigheten. Förordning (1998:72).

7 §  När information skall lämnas om en ledig polismansanställning, skall en annons sättas in i Personalmeddelanden från Rikspolisstyrelsen. Ett meddelande om beslut om sådan anställning skall också tas in i den publikationen, som snarast anslås på Rikspolisstyrelsens, länsstyrelsens och polismyndighetens anslagstavlor. Förordning (1995:121).

8 §  Behörig att anställas som polisaspirant är den som genomgått polisprogrammet vid Polishögskolan.

Behörig att anställas som kommissarie, inspektör eller polisassistent är den som har genomgått aspirantutbildning vid en polismyndighet eller polisutbildning för specialister vid Polishögskolan och den som enligt äldre bestämmelser har genomgått grundutbildningen vid Polishögskolan eller genomgått grundkursen vid Polishögskolan och som fullgjort alterneringstjänstgöringen.

Om det finns särskilda skäl får Rikspolisstyrelsen i ett enskilt fall medge undantag från vad som har föreskrivits i andra stycket. Förordning (1997:1053).

9 §  Behörig att anställas som polischefsaspirant är den som har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen.

Med svensk juris kandidatexamen och juristexamen jämställs fullbordad juristutbildning som till övervägande del har ägt rum i Danmark, Finland, Island eller Norge. Om denna utbildning skulle vara mer än ett år kortare än den svenska utbildningen, skall sökanden genomgå en kompletteringsutbildning som avslutas med kunskapsprov. Förordning (1995:121).

10 §  Behörig till sådan anställning som länspolismästare som avses i 3 § andra stycket samt till anställning som biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendent, polisintendent eller polissekreterare är den som har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen och har genomgått föreskriven polischefsutbildning. Föreskrifterna i 9 § andra stycket skall dock gälla också i fråga om sådan anställning. Förordning (1995:121).

10 a §  Biträdande länspolismästare som avses i 3 § första stycket samt länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare och polisöverintendent som avses i 3 § andra och tredje styckena förordnas för viss tid, högst sex år vid varje tillfälle, att vara regional polischef, ställföreträdare för denna polischef eller att vara chef för ett polisområde eller ett polismästardistrikt (tidsbegränsat chefsförordnande). En länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare eller polisöverintendent som inte har ett sådant chefsförordnande står till länsstyrelsens förfogande.

Regeringen beslutar om tidsbegränsade chefsförordnanden för länspolismästare samt biträdande länspolismästare vid Polismyndigheten i Stockholms län, Polismyndigheten i Västra Götaland och Polismyndigheten i Skåne efter förslag av Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen beslutar om tidsbegränsade chefsförordnanden för övriga biträdande länspolismästare, polismästare och polisöverintendenter. Länsstyrelsen får dock, efter att ha hämtat in yttrande från Rikspolisstyrelsen, förlänga tiden för ett förordnande för en polismästare att vara chef för ett visst polisområde eller polismästardistrikt.

Rikspolisstyrelsen får besluta att en länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare eller polisöverintendent utan tidsbegränsat chefsförordnande skall stå till styrelsens förfogande. Förordning (1998:72).

11 §  Rikspolisstyrelsen fördelar polischefsaspiranter och polisaspiranter på länen. Länsstyrelsen beslutar om placering vid viss polismyndighet inom länet. Förordning (1992:771).

12 §  Förläggningen av semester bestäms i fråga om

1. länspolismästare, biträdande länspolismästare och polismästare av länsstyrelsen,
2. polisöverintendent, polisintendent och polissekreterare av länsstyrelsen

eller efter beslut av länsstyrelsen av polismyndigheten,

1. annan personal av polismyndigheten.

Första stycket gäller också vid beviljande av annan ledighet än semester.

För den som är förordnad som chef för en polismyndighet bestämmer dock regeringen om ledighet för något annat än sjukdom eller för sådant allmänt uppdrag som har meddelats av regeringen eller på grund av regeringens bemyndigande, om ledigheten skall vara minst sex månader i följd. Förordning (1995:121).

13 §  I fråga om arbetstagare som avses i 3 § andra och tredje styckena lämnas besked som avses i 33 § första och andra stycket lagen (1982: 80) om anställningsskydd av Rikspolisstyrelsen. Förordning (1995:121).

15 §  Rikspolisstyrelsen bestämmer hur många biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter och polissekreterare som skall finnas anställda vid en polismyndighet.

Polismyndigheten bestämmer hur många polismän i övrigt som skall finnas anställda vid myndigheten. Därvid skall polismyndigheten eftersträva en lämplig fördelning av olika kategorier av anställda inom myndigheten med hänsyn till myndighetens organisation och övriga omständigheter. Utökning av antalet anställningar som kommissarie eller inspektör får endast ske efter medgivande av länsstyrelsen. Förordning (1998:72).

16 §  Rikspolisstyrelsen beslutar om sådan förflyttningsskyldighet för anställd inom Rikspolisstyrelsen som avses i 7 a § polislagen (1984: 387). Anställning inom polisväsendet som ett led i sådan förflyttningsskyldighet beslutas av Rikspolisstyrelsen om fråga inte är om anställning som beslutas av regeringen. Förordning (1995:121).

17 §  Sådan förflyttningsskyldighet för anställd vid Rikspolisstyrelsen som avses i 7 a § polislagen (1984:387) gäller endast vid förflyttning till en annan tillsvidareanställning. Förordning (1995:121).

1 §  Rikspolisstyrelsen får meddela närmare föreskrifter

1. för verkställighet av 5 kap. 5 § andra stycket,
2. om rapporteftergift enligt 9 § polislagen (1984:387),
3. om vilka hjälpmedel som får användas för att stoppa fordon enligt 10 § 5 polislagen samt
4. om dokumentation enligt 27 och 28 §§polislagen. Förordning (1998:42).

1 §  Polismyndighetens beslut får överklagas hos länsstyrelsen, om något annat inte följer av en annan bestämmelse än 22 a § förvaltningslagen (1986:223) eller en bestämmelse som hänvisar till 22 a § förvaltningslagen.

Länsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av en annan bestämmelse än 22 a § förvaltningslagen (1986:223) eller en bestämmelse som hänvisar till 22 a § förvaltningslagen.

Beslut som länsstyrelsen har meddelat som andra instans i fråga om att anställa en arbetstagare får inte överklagas. Förordning (1998:1036).

2 §  Bestämmelserna i 34 § lagen (1994:260) om offentlig anställning gäller också biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter och polissekreterare. Förordning (1998:72).

3 §  Frågor om skiljande av arbetstagare från annan anställning än provanställning på grund av deras personliga förhållanden samt frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning prövas av Rikspolisstyrelsen. Uppkommer en sådan fråga skall den myndighet som arbetstagaren lyder under utan dröjsmål anmäla den till Rikspolisstyrelsen. Förordning (1986:980).

4 §  Besked om bisyssla enligt 12 § anställningsförordningen (1994:373) lämnas av Rikspolisstyrelsen i fråga om de anställningar som regeringen beslutar om.

En polismyndighets besked om bisyssla får överklagas hos Rikspolisstyrelsen.

Rikspolisstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas. Förordning (1997:759).