AD 1997 nr 17

Parter:

S.P.; Motala kommun

Nr 17

P.S. i Borås

mot

Motala kommun.

ÖVERKLAGAD DOM

Motala tingsrätts dom den 22 mars 1996 nr DT 55

Tingsrättens dom, se bilaga.

P.S. har i arbetsdomstolen yrkat bifall till sin vid tingsrätten förda talan.

Kommunen har bestritt ändring av tingsrättens dom.

Kommunen har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen. P.S. har, för det fall hans talan inte skulle vinna bifall, gjort gällande att han haft skälig anledning att få tvisten prövad och att vardera parten därför skall stå sin kostnad enligt 5 kap. 2 § arbetstvistlagen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på P.S:s begäran förhör under sanningsförsäkran ägt rum med honom själv. På kommunens begäran har förnyade vittnesförhör hållits med S.E. och N-E.A.. Även i arbetsdomstolen har kommunen åberopat viss skriftlig bevisning.

Till utveckling av sin talan i arbetsdomstolen har parterna anfört i allt väsentligt detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom. P.S. har i arbetsdomstolen påpekat att han slutade arbetet i skogen den 1 oktober 1993 och inte den 1 november samma år vilket angivits i tingsrättens dom.

Domskäl

Inledning

P.S. har gjort gällande att han varit anställd hos Motala kommun i Projekt Platen från den 5 februari 1991 och att han avskedats från anställningen i oktober 1993. Han har yrkat lön under två månaders uppsägningstid och allmänt skadestånd för vad han anser vara ett oriktigt avskedande. P.S. har även anfört att han varit föräldraledig under tiden den 1 oktober 1992 till den 1 april 1993 och att han med anledning därav är berättigad till fyra månaders semesterlön.

Kommunen har invänt att P.S. vid deltagandet i Projekt Platen inte varit att betrakta som arbetstagare och att han därför inte omfattas av anställningsskyddslagen och semesterlagen. För det fall att P.S. skall betraktas som arbetstagare har kommunen anfört att han inte blivit uppsagd eller avskedad från anställningen och att han fått den semesterersättning han är berättigad till.

Tvisten i målet rör alltså i första hand frågan om P.S. erhållit en anställning hos kommunen.

Har ett anställningsförhållande uppstått?

Vanligen uppkommer ett anställningsförhållande genom att ett uttryckligt anställningsavtal ingås. Ett anställningsförhållande kan emellertid också uppkomma genom att parterna, utan uttryckligt anställningsavtal träffats, faktiskt handlar på ett sådant sätt att förhållandet dem emellan måste betraktas som ett anställningsförhållande. Bedömningen av om ett anställningsförhållande uppkommit görs på grundval av en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Vissa grundläggande förutsättningar måste emellertid vara uppfyllda för att ett anställningsförhållande skall föreligga. Förhållandet mellan parterna skall i princip vara grundat på avtal och avtalet skall gå ut på att den ena parten presterar arbete för den andra partens räkning.

Av utredningen framgår att P.S. utfört visst arbete åt kommunen under den period han påstår sig ha varit anställd och att arbetet utförts med anledning av att han den 5 februari 1991 undertecknade ett kontrakt om deltagande i Projekt Platen.

Genom förhör med S.E. och övrig utredning har framkommit följande om Projekt Platen. Kommunen startade projektet för att personer, ofta missbrukare, som lever på socialbidrag skall få hjälp att komma ut på arbetsmarknaden. Deltagarna remitteras till projektet från socialförvaltningen eller RINA (Rådgivningsbyrån för narkotika- och alkoholfrågor). Vid ett samarbete med socialsekreterare, skyddskonsulent, arbetsförmedlare och företrädare för kommunen skräddarsys ett behandlingsprogram. Om personen har missbruksproblem, får han skriva på en förbindelse att vara drogfri och att vid anmodan styrka sin drogfrihet genom att lämna prov. Vid återfall i drogmissbruk avstängs personen från projektet. Deltagarna har regelbundna kontakter med s.k. resurspersoner som skall ge råd och stöd. De som deltar i projektet utför arbete inom kommunens verksamhet, t.ex. skogsarbete. De arbetar under arbetsledare, använder kommunens redskap och erhåller lön. Arbetsinsatsen är emellertid av underordnad betydelse. Deltagande i projektet är en behandlingsform som syftar till att personen skall lära sig passa tider och få ordning på sin sociala situation. Målet med behandlingen är att deltagaren skall slussas ut i arbetslivet eller till studier. Det kan ta olika lång tid för olika deltagare att klara av de krav som uppställs innan utslussning kan ske.

I det kontrakt om deltagande i projektet som P.S. undertecknade åtar han sig bl.a. att bevisa sin drogfrihet för arbetsgivaren, följa de regler som finns på arbetsplatsen och att komma till de träffar med resurspersoner som han blir kallad till. Däremot åtar sig P.S. i kontraktet inte att utföra något arbete och det framgår inte att han förväntas prestera något arbete. Av utredningen har inte framkommit att det träffats någon muntlig överenskommelse som innebar att P.S. skulle prestera visst arbete. Det har inte heller framkommit något som antyder att någon arbetsskyldighet för P.S. uppkommit under den tid han deltog i projektet.

Av utredningen framgår således att syftet med P.S:s deltagande i Projekt Platen inte varit att han skulle prestera något arbete. Det har i stället varit fråga om en behandling som gått ut på att återanpassa honom till arbetslivet. Flera av de faktorer som är utmärkande för ett anställningsförhållande har i och för sig förelegat. Bland annat har P.S. utfört arbete under arbetsledning och erhållit ersättning. Detta förhållande påverkar dock inte bedömningen av frågan om ett anställningsförhållande uppkommit när något avtal om arbetsprestation inte kan anses ha träffats vare sig uttryckligen eller underförstått utan fråga varit om en behandling.

Under beaktande av det anförda finner arbetsdomstolen att något anställningsförhållande inte kan anses ha uppkommit mellan P.S. och kommunen.

Arbetsdomstolens slutsatser

Arbetsdomstolen kommer liksom tingsrätten till slutsatsen att P.S. vid deltagandet i Projekt Platen inte varit att betrakta som arbetstagare i anställningsskyddslagens och semesterlagens mening. P.S:s talan skall därför avslås.

Rättegångskostnader

P.S. kan inte anses ha haft skälig anledning att få saken prövad även i arbetsdomstolen. I enlighet med huvudregeln om förlorande parts ansvar för motparts rättegångskostnader skall han därför förpliktas ersätta kommunen dess rättegångskostnader i arbetsdomstolen. Om skäligheten av den av kommunen yrkade ersättningen råder inte tvist.

Domskäl

P.S. har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv.

Motala kommun har som skriftlig bevisning åberopat beskrivning över Projekt Platen och som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med avdelningschefen S.E. och N-E.A..

P.S. har i huvudsak uppgivit följande. Han skrev under avtalet med Motala kommun den 5 februari 1991. Han fick besked att det gällde ett tillfälligt arbete under sex månader och att han sedan skulle få komma ut på arbetsmarknaden. Han blev far och var därför föräldraledig under några månader. Därefter började han att arbeta i skogen i Projekt Platens regi. Han upptäckte att den såg han arbetade med saknade bussningar vid handtagen. Han förklarade att han skulle återgå till arbetet när felet på sågen var åtgärdat. Han gick hem från arbetet och bodde under en tid hos sin mor. Efter en månad fick han besök av N.A. från Projekt Platen och någon från RINA (rådgivningsbyrån för narkotika- och alkoholfrågor). Han fick reda på att han tills vidare var avskedad från projektet, men att han kunde få börja igen om han visade prov på att han var drogfri.

S.E. har i huvudsak uppgivit följande. Projekt Platen tillkom som en lösning på problemet att många personer levde på socialbidrag och för att få ut dessa på arbetsmarknaden startade projektet. Projektet bygger på ett samarbete mellan arbetsförmedlingen, Länsarbetsnämnden, Motala kommun, och RINA. Pengar till projektet erhålls med 30 procent från länsarbetsnämnden, 30 procent från socialbidragskontot och 40 procent från kommunen. Tanken med projektet är att få deltagarna att komma ifrån socialbidragsberoendet och i stället få en ersättning som liknar lön, för att slutligen få ut dem i arbetslivet eller till en utbildning. Till en början fick deltagarna ett stimulansbidrag på 500 kronor och resten av ersättningen fick de på socialkontoret. För att få bort deltagarna från socialbidragsberoendet gjordes det om så att deltagarna i stället fick en ersättning som skulle likna lön. Anledningen till att s.k. semesterlön betalts ut till deltagarna är att ersättningen betalas ut via det kommunala lönesystemet och ersättningen kan därför inte benämnas på annat sätt än semesterlön. Deltagarna i projektet remitteras från socialförvaltningen eller RINA. Deltagaren får träffa socialsekreterare, skyddskonsulent och representant från kommunen. Tillsammans går man igenom de problem personen har. Om det är fråga om missbruksproblem får personen ifråga skriva under en förbindelse att vara drogfri och att kunna styrka drogfrihet vid anmodan genom att lämna prov. I förbindelsen erinras personen om att denne kan bli utestängd från projektet vid återfall i missbruk. Det finns ingen tidsbegränsning vad gäller deltagandet i projektet eftersom deltagandet är en slags behandlingsform. En del klarar av behandlingen fortare och kan då komma ut i arbetslivet medan andra behöver längre tid på sig. Huvudsyftet med ett deltagande i projektet är att deltagaren lär sig passa tider och att få ordning på sin sociala situation. I början får deltagarna arbetsträna och varefter tiden går höjs kraven på deltagarna. De arbetsuppgifter deltagaren har kan när som helst ändras. Det arbete som deltagaren utför är av underordnad betydelse. Samtliga deltagare placeras inom kommunens verksamhet t. ex. inom skogsverksamhet. P.S:s ansökan om föräldraledighet avslogs eftersom det inte var förenligt med behandlingen. Berörda fackföreningar hålls hela tiden underrättade om vilka som deltar i projektet men det har aldrig inträffat att någon fackförening agerat för deltagarna i projektet.

N-E.A. har i huvudsak uppgivit följande. P.S. lämnade projektet 1993 efter att ha sagt till sin arbetsbas att det var något fel på en såg. Sågen undersöktes men inget fel hittades. Han sökte P.S. under en månads tid innan han fick tag i denne. När han träffade P.S. gjorde han bedömningen att denne inte var drogfri. Han förklarade därför för P.S. att denne inte var välkommen tillbaka förrän drogfrihet visades. Drogfriheten skulle visas genom att lämna urinprov till RINA. Det är möjligt att han sade åt P.S. att det skulle göras inom en månad. Han förklarade att om urinprovet var negativt skulle P.S. avstängas från projektet, men var välkommen tillbaka om denne senare kunde visa sin drogfrihet.

Tingsrätten gör följande bedömning.

De allmänna arbetsrättsliga lagarna innehåller inte någon definition av arbetstagarbegreppet. Den metod som används för fastställandet i enskilda fall av tillämpningsområdet för lagen om anställningsskydd såväl som för semesterlagen, som bygger på det s.k. civilrättsliga arbetstagarbegreppet, anses innebära en helhetsbedömning av en mängd olika faktorer. Vissa grundläggande förutsättningar måste dock vara uppfyllda för att ett arbetstagarförhållande i civilrättslig mening skall anses föreligga. Förutsättningarna är dels att det skall vara frågan om ett frivilligt åtagande, d.v.s. ett åtagande på grund av avtal, dels att avtalet skall gå ut på att den ena parten skall prestera arbete för den andra partens räkning och att den part som åtagit sig att prestera arbete skall själv åtminstone delta eller vid en bedömning på förhand kunna förutsättas delta i arbete. Av den skriftliga bevisningen och vittnesutsagorna framgår att Projekt Platen tillkommit för att få långtidsarbetslösa, socialbidragsberoende personer i arbete genom att vidta åtgärder så att dessa i förlängning skall komma ut på den öppna arbetsmarknaden. Steg 1 i projektet är att delta i kartläggningssamtal, steg 2 är arbetsträning och steg 3 är utslussningsåtgärder antingen till fast arbete eller utbildning. P.S. har den 5 februari 1991 undertecknat en överenskommelse för medverkan i projekt Platen. Han har därvid åtagit sig att bevisa sin drogfrihet för arbetsgivaren, följa de regler som finns på arbetsplatsen, omedelbart meddela frånvaro, uppvisa läkarintyg på anmodan, godkänna att resurspersoner samarbetar för att nå de uppsatta målen och att komma till alla träffar som han kallas till av resurspersonerna i projektet. Den överenskommelse P.S. underskrivit innehåller inget villkor om han skall prestera något arbete för Motala kommuns räkning. Genom vittnesförhöret med S.E. får det anses utrett att deltagarens arbetsinsatser är av underordnad betydelse och att huvudsyftet med projektet är att deltagarna skall lära sig passa tider och leva ett normalt liv. Genom vad som framkommit om syftet med projektet, måste det anses ligga i sakens natur att deltagandet inte kan vara tidsbegränsat samt att oavsett om P.S. fått uppgiften att han endast skulle delta i sex månader och har deltagit längre tid än så, hans deltagande inte kan anses ha övergått till något slags anställningsförhållande i den mening som avses i lagen om anställningsskydd och semesterlagen. Det förhållandet att Motala kommun betalat ut s.k. semesterlön till P.S. samt att deltagaren i överenskommelsen benämns arbetstagare och att termen arbetsgivare nämns i överenskommelsen har ingen avgörande betydelse med hänsyn till vad som ovan anförts. Tingsrätten finner vid en helhetsbedömning att P.S. inte är att betrakta som arbetstagare i sådan mening att han omfattas av lagen om anställningsskydd och semesterlagen, varför han inte heller har rätt till yrkad ersättning. Käromålet skall således ogillas.