AD 1999 nr 44

Parter:

Lärarnas Riksförbund; Vara kommun

Nr 44

Lärarnas Riksförbund

mot

Vara kommun.

Mellan parterna föreligger kollektivavtal. J.M. är medlem i Lärarnas Riksförbund (LR). Han har sedan augusti 1968 varit anställd som lärare i naturvetenskapliga ämnen vid grundskolan i Vara kommun, med tjänstgöringen förlagd till Alléskolan.

Den 25 november 1997 avskedades J.M. från sin anställning. Som grund för avskedandet åberopade kommunen att J.M. såsom redovisningsansvarig för verksamheten vid Vara Naturskola hade åsidosatt kommunens redovisningsreglemente m.m. och därigenom grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

Avskedandet har föranlett tvist mellan parterna. Lokala och centrala tvisteförhandlingar har hållits utan att parterna har kunnat enas. Härefter har LR väckt talan vid Arbetsdomstolen mot kommunen.

LR har yrkat i första hand att Arbetsdomstolen skall

1. ogiltigförklara avskedandet av J.M.,

2. förplikta kommunen att till J.M. utge dels ekonomiskt skadestånd avseende utebliven lön med 20 334 kr per månad fr.o.m. december 1997 till dagen för huvudförhandling i målet, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25:e i varje månad varpå skadeståndet belöper till dess betalning sker, dels allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 4 maj 1998, till dess betalning sker.

LR har i andra hand, för det fall att Arbetsdomstolen finner att grund för uppsägning av J.M. förelegat, yrkat att Arbetsdomstolen

1. ogiltigförklarar avskedandet av J.M. alternativt förklarar att J.M:s anställning med konstitutorial skall bestå,

2. förpliktar kommunen att till J.M. utge ekonomiskt skadestånd och allmänt skadestånd i enlighet med punkten 2 i förstahandsyrkandet.

För det fall att Arbetsdomstolen finner att anställningsskyddslagens bestämmelser är tillämpliga på J.M:s anställning, oavsett om han innehaft anställning med konstitutorial eller en tillsvidareanställning, och att kommunen haft saklig grund för uppsägning av honom men inte laga skäl för avskedande har LR yrkat att kommunen skall förpliktas att utge

1. allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 4 maj 1998, till dess betalning sker,

2. ekonomiskt skadestånd avseende förlust av lön under en uppsägningstid av sex månader med 20 334 kr per månad fr.o.m. december 1997 t.o.m. maj 1998 jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25:e i varje månad varpå skadeståndet belöper till dess betalning sker.

Förbundet har förbehållit sig rätten att i mån av befogenhet framställa yrkanden om ersättning till J.M. för tid efter huvudförhandling.

Kommunen har bestritt yrkandena. Inget belopp har vitsordats som skäligt i och för sig vad avser allmänt skadestånd. Beloppen avseende ekonomiskt skadestånd samt sättet att beräkna ränta har vitsordats.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Kommunen

J.M., som är född år 1941, anställdes som timlärare år 1966 i Vara kommun. I augusti 1968 erhöll han en tillsvidareanställning vid Alléskolan. Den 11 april 1979 fick han ett förordnande med konstitutorial att från och med den 1 juli 1979 vara innehavare av en tjänst som lärare i matematik, teknik och kemi vid grundskolan med tjänstgöringen förlagd till Alléskolan.

Sedan år 1991 har J.M:s anställning förändrats så att han arbetar som lärare vid Alléskolan under fyra dagar i veckan och som ansvarig för verksamheten vid Vara Naturskola en dag i veckan. Denna förändring innebär enligt kommunens uppfattning att J.M:s tidigare anställning med konstitutorial ersatts med ett nytt anställningsavtal som följer anställningsskyddslagens regler.

För verksamheten vid naturskolan finns en kommunal budget, till vilken årligen har avsatts cirka 100 000 kr. J.M. hade budgetansvar och redovisningsansvar för verksamheten. Sedan år 1996 avsåg 20 procent av J.M:s anställning arbete som utbildningsledare med ansvar för undervisningen i NO-ämnen och matematik vid Alléskolan. omslöt cirka 100 000 kr per år och som J.M. ansvarade för.

Naturskolans verksamhet vänder sig till bl.a. elever och lärare i första hand i den egna men även i andra kommuner och avser att ge möjligheter till förkovran i naturorienterande ämnen. Vid undervisningen vistas man mycket i naturen. Syftet med undervisningen är bl.a. att höja miljömedvetandet hos deltagarna.

J.M. har som ansvarig för naturskolan varit en "eldsjäl" bakom verksamheten och han har tagit många initiativ, bl.a. har han själv för kommunens räkning tecknat arrendeavtalet med nuvarande AssiDomän.

Det som läggs J.M. till last från kommunens sida har inträffat under åren 1994-1997. Under andra kvartalet 1994 öppnade J.M. ett privat postgirokonto. Han uppgav i ansökan att kontot söktes för Vara Naturskola Utomhuspedagogik, men han angav som adress c/o J.M. och sin privata hemadress. Kontot har öppnats helt utan kommunens vetskap. På detta konto har han satt in kommunala medel som han ensam kunnat förfoga över eftersom det endast var han som hade teckningsrätt till kontot. J.M. uppgav inledningsvis, i samband med att kontot uppdagades för kommunen, att det var hans privata konto avsett för privat verksamhet vid sidan av hans kommunala lärartjänst. Senare ändrade han dock ståndpunkt och hävdade att kontot avsett kommunal verksamhet, dvs. verksamhet vid naturskolan. Detta konto var det enda konto som naturskolan hade.

Under åren 1994-1997 har naturskolans ekonomi således hanterats i två parallella system. Det ena var den kommunala budgeten om cirka 100 000 kr. En viss andel av samtliga intäktsposter och kostnadsposter har tagits upp där. En betydligt större andel av transaktionerna gällande naturskolan har emellertid i stället tagits upp på det av J.M. privat öppnade postgirokontot. Totalt har under åren 1994-1997 betalats in 358 000 kr till detta konto. För dessa år saknas verifikationer eller är verifikationerna bristfälliga avseende sammanlagt 124 642 kr.

I stort har J.M. agerat på så sätt att när någon anlitats för verksamheten i naturskolan, t.ex. en föreläsare, har J.M. gjort upp med den personen och betalat arvode m.m. utan att i samband därmed se till att det funnits något underlag eller någon verifikation för transaktionen. I stället har han först i efterhand bett anlitade personer utfärda intyg om att de har mottagit betalningen. J.M. har inte heller sparat kvitton för inköp av t.ex. mat, kaffe och utrustning som han gjort för naturskolans verksamhet. Först långt senare har han själv upprättat fakturor avseende egna utlägg. Det beskrivna förfarandet strider mot tillämpliga regler om kommunal redovisning, bl.a. kommunens redovisningsreglemente, vilka bygger på bokföringslagens principer. J.M. har inte som gällande regler kräver antecknat affärshändelserna i löpande följd, bokfört kontanta in- och utbetalningar senast påföljande dag eller haft korrekta verifikationer. Förfarandet har utgjort en helt felaktig hantering av kommunala medel.

Den utredning som kommunen låtit utföra avseende J.M:s ekonomiska förehavanden i fråga om postgirokontot utvisar följande.

Bidraget från Forskningsrådsnämnden

J.M. ansökte år 1994 om bidrag till naturskolan från Forskningsrådsnämnden. I ansökan uppgav J.M. sin egen hemadress. Han uppgav sig själv som projektansvarig och ansvarig för projektpengarna. Bidrag beviljades med 80 000 kr, varav 40 000 kr avseende perioden 1993/94 och 40 000 kr avseende 1994/95. I det kontrakt som föregick utbetalningen antecknades det i målet aktuella postgironumret som det förvaltande organets, dvs. mottagarens, nummer. Enligt kommunens uppfattning har J.M. personligen skrivit kontonumret eller låtit någon annan göra det. J.M. har alltså styrt in de beviljade medlen till sitt eget konto. Då det rört sig om kommunala medel har förfarandet varit felaktigt.

Fempoängskurs i samarbete med Linköpings universitet

Ett annat påvisat felaktigt agerande gäller två fempoängskurser under läsåret 1994-95 som skulle hållas i samarbete med Linköpings universitet. Genom att universitetet var kursansvarigt skulle deltagarna erhålla universitetspoäng. Deltagarna betalade vid båda kurserna in kursavgifterna till J.M:s postgirokonto i enlighet med inbetalningskort som han hade tillhandahållit. Detta innebar en felaktig hantering av kommunens pengar. Vid den första kursen, som hade 21 deltagare skötte universitetet kursadministrationen, anlitade och betalade ersättning till lärare m.m. Resultatet av denna kurs blev att deltagarna blev berättigade till 5 poäng. Vad gäller den andra kursen, som hade 17 deltagare, agerade J.M. på ett annat sätt såtillvida att han denna gång inte vände sig till universitetet utan i stället tog kontakt direkt med universitetsläraren A.S., som fick betalt direkt från J.M:s postgirokonto. Därigenom har skattelagstiftningen kringgåtts, då varken kontrolluppgifter upprättats eller preliminär skatt och sociala avgifter erlagts. Denna gång utfärdades kursintyg av A.S., men deltagarna riskerar att inte få sina universitetspoäng eftersom kursen inte var godkänd av universitetet.

Utbetalningar till J.M., hans fru och dotter

Ur behållningen på postgirokontot har J.M., enligt huvudsakligen odaterade fakturor som han själv upprättat i efterhand, tagit ut ersättning dels för egna resor, utlägg, inköp m.m., dels till sin fru för fönsterputsning, städning m.m., dels till sin dotter, som är geolog, för att hon anordnat viss utbildning, allt efter eget gottfinnande och utan att någon annan fått möjlighet att bedöma om utgifterna varit motiverade. Betalningarna till frun och dottern för arbete medför, i likhet med vad som anförts om ersättningen till A.S., att kommunen undandragits möjligheten att betala sociala avgifter och preliminär skatt. Förfarandet strider mot gällande redovisningsregler och mot god redovisningssed.

Islandsresan

Våren 1997 företog J.M. och hans hustru en studieresa till Island med sin skolklass, som de båda var klassföreståndare för. Även deras dotter och Alléskolans dåvarande rektor K.H., som är nära bekant till J.M., följde med. Resan finansierades genom att klassen samlade in pengar. Klassen fick även ett stipendium på 22 500 kr ur Folke Bernadottes minnesfond. Alla pengar sattes in på J.M:s postgirokonto. I stället borde pengarna ha satts in på ett särskilt bankkonto för vilket t.ex. två föräldrar var ansvariga. Strax före avresan till Island i april 1997 tog J.M. ut pengar från kontot för köp av tre biljetter avsedda för J.M. och hans fru samt rektorn. Rektorn hade blivit upplyst av den dåvarande skolchefen I.J. om att hans resa absolut inte fick finansieras med vare sig de insamlade pengarna eller stipendiemedlen. I stället hade rektorn hänvisats till att betala resan med pengar som han hade fått genom utmärkelsen "Årets Varabo".

Vidtagna åtgärder, m.m.

De redovisade transaktionerna skedde utan kommunens vetskap och kommunen hade ingen kännedom om postgirokontot förrän hösten 1997, då skolchefen I.J. av en ren tillfällighet hörde talas om det. Det förhållandet att kommunen betalat in pengar på kontot vid några tillfällen beror bl.a. på att J.M. gett lärare som gått på naturskolans kurser ifyllda inbetalningskort, vilka attesterats av respektive lärares rektor och därefter skickats vidare till den centrala administrationen för utbetalning till angivet postgironummer. Attesteringen har endast inneburit ett godkännande av att läraren gått på kursen och inte något godkännande från kommunens sida av postgirokontot.

Så snart I.J. fått kännedom om postgirokontot och förstått att naturskolans ekonomi kunde ha hanterats felaktigt lät han kommunens internekonom A.S-H. utreda naturskolans ekonomi. Av den utredning som hon därefter sammanställt framgår bl.a. att det har gjorts stora direktuttag från postgirokontot. År 1995 togs 35 815 kr ut, år 1996 togs 38 000 kr ut och år 1997 togs 83 700 kr ut. Direktuttagen uppgår alltså till sammanlagt 157 515 kr. Dessa uttag har, som tidigare redovisats, avsett utlägg för inköp m.m. som J.M. påstår sig ha haft, men det har inte framgått av det granskade materialet vilka kostnader som dessa uttag hade avsett. Det är alltså fråga om betydande belopp som J.M. delat ut till sig själv och andra. Angående insättningar har A.S-H. konstaterat att det för samtliga dessa saknas underlag, men att de efter förklaringar från J.M. kunnat i huvudsak kopplas till kostnader i den kommunala bokföringen.

En fristående revisor, auktoriserade revisorn P.S., har på kommunens uppdrag granskat den ekonomiska redovisningen av verksamheten vid naturskolan. Av den revisionspromemoria som upprättats framgår bl.a. att kommunens redovisningsreglemente har åsidosatts genom att det under åren 1994-1997 gjorts insättningar om sammanlagt 358 044 kr och uttag om sammanlagt 347 118 kr på ett konto som inte har intagits i den kommunala redovisningen. Vidare framgår att det saknats underlag för uttag om sammanlagt 124 642 kr som gjorts under samma period, vilket även det strider mot redovisningsreglementet. Även åsidosättande av uppbördslagen har konstaterats.

Efter de gjorda utredningarna förelåg underlag för ett avskedande av J.M., vilket skedde den 25 november 1997.

Sammanfattning av vad kommunen lagt J.M. till last, m.m.

Kommunen anser att J.M. inte har följt gällande regler om krav på verifikation och inte har haft någon ordnad bokföring över huvud taget samt att han har brutit mot tillämpliga redovisningsregler. Vidare har han undandragit kommunen kontroll över kommunala medel genom att öppna postgirokonto som endast han hade teckningsrätt till. Som en följd av J.M:s handlande har kommunen undandragits möjligheten att följa gällande uppbörds- och skattelagstiftning.

Som tidigare redovisats ändrades J.M:s anställning år 1991 i och med att han blev resultat- och verksamhetsansvarig för naturskolan. Han har vidare fått motsvarande ansvar för viss verksamhet vid Alléskolan. Det har därför rört sig om en kommunal anställning på vilken anställningsskyddslagens regler är tillämpliga. Genom att J.M. grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren har det förelegat grund för avsked enligt 18 § nämnda lag. Det görs även gällande att J.M. gjort sig skyldig till brottslig handling och att han i vart fall visat sig uppenbart olämplig att inneha sin tjänst.

LR

Bakgrund

I Vara kommun med cirka 17 000 invånare finns i tätorten två grundskolor, varav den ena är Alléskolan. J.M. har varit anställd sedan år 1966, hela tiden vid Alléskolan. Sedan år 1979 har han haft förordnande med konstitutorial. Någon gång under 1980-talet fick J.M. en idé om att starta en naturskola som skulle syfta till att ge skolbarnen en god naturundervisning. Hans idé kunde förverkligas och viss undervisningsverksamhet sattes igång på mark som ägdes av dåvarande Domänverket. J.M. har hela tiden varit den drivande kraften bakom naturskolan.

År 1991 tecknades ett arrendekontrakt med Domänverket, som upplät mark för ändamålet att bedriva naturskola. Via sponsorer fick naturskolan pengar till uppförandet av en byggnad. Byggnadsarbetet utfördes sedan av elever på gymnasieskolans byggprogram. Målningsarbeten m.m. skedde genom ideella insatser.

Verksamheten vid naturskolan har sedan år 1991 bedrivits inom ramen för barn- och utbildningsnämndens verksamhet och har bl.a. bestått i undervisning i naturkunskap för grundskoleelever. Målen med skolans verksamhet har varit bl.a. att den skall utgöra ett praktiskt komplement för skolans NO-ämnen både för lärare och elever, att väcka barnens intresse och nyfikenhet och ge förståelse för ekologiska samband, stimulera till fortsatta naturstudier, m.m. I verksamheten har även ingått samarbete med bl.a. Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning, Chalmers Tekniska Högskola och Linköpings universitet, kompetensutvecklingsdagar för lärare, utåtriktad informationsverksamhet, kontakter och utbyte med elever och lärare i andra länder.

Till all denna verksamhet anslog kommunen cirka 100 000 kr per år. Detta skulle täcka bl.a. lönekostnaden för J.M., varför det till själva verksamheten fanns högst 20 000 kr per år. Bidrag har erhållits från bl.a. Forskningsrådsnämnden och sponsorer. Universitetskurser och fortbildning av lärare har finansierats via avgifter. En skolresa till Island under våren 1997 finansierades med bl.a. bidrag.

J.M., som har varit naturskolans föreståndare och kontaktman, har haft nedsättning av undervisningsskyldigheten vid Alléskolan och i stället en undervisningsdag i veckan, fredag, förlagd till naturskolan. Universitetskurser m.m. har hållits på lördagar och söndagar. En del av J.M:s verksamhet vid naturskolan har alltså inte varit hänförlig till den ordinarie lärarverksamheten. Han har inte haft något lönetillägg eller annan ersättning för detta arbete.

Det har inte funnits något särskilt beslut eller någon delegering till J.M. om att han skulle ha haft resultatansvar för verksamheten, ansvar för bokföringen eller särskilt redovisningsansvar. Han har inte, som kommunen gjort gällande, varit "resultatenhetschef" med totalt ansvar för budget, ekonomi, bokföring eller resultat med skyldighet att följa det kommunala redovisningsreglementet. Bokföringsansvaret torde åvila ekonomienheten eller lönekontoret. J.M. har inte informerats om hur ekonomin skulle skötas och han har inte fått någon utbildning i ekonomi. Det har inte förekommit något samtal mellan J.M. och utbildningschefen om hur verksamheten skulle skötas, det har inte heller skett några budgetgenomgångar och inte gjorts någon uppföljning av verksamheten från kommunens sida. De samtal J.M. haft angående verksamheten har utgjorts av utvecklingssamtal med Alléskolans dåvarande rektor K.H.

Det ansvar i fråga om ekonomi som J.M. haft gällande naturskolan har utgjorts av ett balansräkningsansvar, vilket innebär ansvar för ett ramanslag om cirka 100 000 kr för naturskolans omkostnader. I dessa kostnader har ingått den på naturskolan belöpande lönekostnaden för J.M., dvs. cirka 80 000- 87 000 kr. Resterande belopp skulle täcka driftskostnaderna för naturskolan, bl.a. försäkringar. J.M. har haft attesträtt för inkommande fakturor. Vidare har han sett till att de anslagna medlen räckt till och blivit över. J.M. har inte uppfattat att han tilldelats något ekonomiskt ansvar härutöver.

J.M. har årligen avgett skriftliga redogörelser till barn- och utbildningsnämnden angående verksamheten vid naturskolan. Det har därav framgått bl.a. att det skett in- och utflöde av pengar i samband med den externa verksamheten i form kurser och aktiviteter m.m. Det har vidare stått klart att de utgifter som förekom inte kunnat rymmas inom ramen för det kommunala anslaget. Ingen ansvarig hos vare sig nämnden, t.ex. förvaltningschefen I.J., eller kommunen i övrigt har emellertid kontaktat J.M. angående redovisningen eller ekonomin och begärt att få någon annan form av redovisning än den som han presterade. Samtliga handlingar beträffande verksamheten har funnits tillgängliga för kommunen.

När naturskolan under våren 1994 beviljades bidrag från Forskningsrådsnämnden krävdes enligt nämnden ett särskilt konto som pengarna kunde överföras till. J.M. ansökte därför om postgirokonto för "Vara Naturskola Utomhuspedagogik" med sitt namn och hemadress som c/o- adress. Därvid använde han den blankett som är avsedd för företag, föreningar och organisationer. Postgirot har senare ändrat kontot till ett hemgirokonto, som är avsett för privatperson. Detta har emellertid skett utan någon förfrågan hos J.M.. De medel i form av bidrag och kursavgifter m.m., med vilka naturskolans verksamhet har finansierats, har satts in på kontot. Alléskolans dåvarande rektor K.H., dvs. den närmaste representanten för arbetsgivaren, kände till postgirokontot. Kommunen har också visat sig acceptera kontot genom att ha gjort inbetalningar till kontot den 30 juni 1994 med 5 000 kr och den 16 september samma år med 40 000 kr. Den sistnämnda betalningen avsåg deltagande för åtta personer i en av de fempoängskurser som naturskolan höll i samarbete med Linköpings universitet. Den som hos kommunen har godkänt betalningarna måste ha förstått vart betalningen gick, men har inte haft något att invända.

J.M. utgick hela tiden från att kommunen godkände hur verksamheten bedrevs och finansierades, eftersom ingen framförde någon erinran. Vidare fick han år 1995 kommunens miljöpris, vilket han tog som ett ytterligare tecken på uppskattning. I september 1997 kallades J.M. emellertid till ett samtal med bl.a. utbildningschefen I.J. och kommunens jurist och överöstes med frågor angående huruvida extern utbildning bedrivits, om postgirokontot m.m. Kommunen började därefter att undersöka vilka transaktioner som gjorts på postgirokontot. Den 12 november 1997 underrättades J.M. om avskedande, vilket verkställdes den 25 november 1997. Han polisanmäldes och har hörts av polis. Därvid har J.M. ingett en fullständig redovisning för åren 1994-1997, vilken upprättats av en fristående redovisningskonsult. J.M. har inte delgetts misstanke om något brott.

Fempoängskurserna

Det är riktigt att J.M. anordnat två fempoängskurser i samarbete med Linköpings universitet. Kurserna har utförts på universitetets uppdrag och utbildningen har alltså utlokaliserats till naturskolan. Båda kurserna har således anordnats med universitetets godkännande. Samtliga föreläsare har fått ersättning. Det vitsordas att J.M. inte har utfärdat kontrolluppgifter eller betalat preliminär skatt och sociala avgifter. Detta ansvar har emellertid inte åvilat honom. I vart fall har han inte förstått att det gjort det. Deltagarna i båda kurserna har blivit berättigade till universitetspoäng. Kommunens påstående om motsatsen i fråga om den andra kursen bestrids.

Ersättningar till J.M. samt till hans fru och dotter

Kommunens påstående att J.M. har tagit ut ersättningar till sig, frun och dottern vitsordas. Samtliga uttag har emellertid varit berättigade då de avsett ersättning för utförda arbetsinsatser samt inköp av materiel m.m. för naturskolan. De uttagna beloppen har helt motsvarat de utlägg som har gjorts. Samtliga utlägg har varit motiverade och rimliga.

Islandsresan

Islandsresan var en studieresa som anordnades av J.M.. Kostnaden för resan uppgick till långt över 100 000 kr och finansierades genom elevinsatser i form av insamlingar, lottförsäljning m.m. Ett stipendium om 22 500 kr ur Folke Bernadottes minnesfond bidrog också till att täcka kostnaden för resan. Det föll sig naturligt för J.M., som hade ombesörjt att medel söktes från fonden, att pengarna därifrån sattes in på det postgirokonto som rörde naturskolan. K.H. var skolans rektor och medföljde som ledare. Det var självklart att även hans resa skulle betalas ur de tillgängliga medlen. Det var aldrig avsett att hans resa skulle betalas med kommunala medel eller att K.H. skulle betala resan själv. Några gängse rutiner för hur studieresor skall skötas finns inte i kommunen.

Kommunens påstående om avsaknad av verifikationer

Det bestrids att det saknas verifikationer för 124 642 kr avseende gjorda uttag. Vissa verifikationer är möjligen inte fullt bokföringsmässiga, men J.M. har lämnat rimliga förklaringar och uppgifter om vad pengarna har gått till.

Grunder

Vara kommun har grundat avskedandet i huvudsak på att J.M. haft resultatansvar för verksamheten vid naturskolan men underlåtit att redovisa ekonomiska transaktioner i den kommunala bokföringen, att han öppnat ett privat postgirokonto utan kommunens medgivande samt att han gjort sig skyldig till brott.

Kommunen har grundat avskedandet på omständigheter som varit kända för kommunen sedan flera år innan underrättelse lämnades enligt 30 § anställningsskyddslagen. Kommunen kan därför, enligt 18 § andra stycket samma lag, på grund av preskription inte göra gällande att avskedsgrund föreligger. För det fall att Arbetsdomstolen inte skulle dela denna bedömning görs gällande att grund för avsked inte har förelegat vare sig enligt anställningsskyddslagen eller enligt de regler som gäller för konstitutorialanställda.

LR bestrider att J.M. gjort sig skyldig till brott och gör gällande att all verksamhet vid naturskolan, såsom den bedrivits, varit väl känd, tillåten och accepterad av kommunen. Kommunen har godtagit att J.M. öppnat postgirokontot för naturskolans räkning. Kommunen kunde förfoga över de medel som var insatta på kontot. J.M. har redovisat överskott som uppkommit på kontot. Han har inte haft resultatansvar, ansvar för bokföring eller särskilt redovisningsansvar och inte heller fått utbildning för det. Han har inte heller varit skyldig att, som han gjort, dra in intäkter till naturskolan genom externa kurser under veckosluten. Kommunen har inte lidit någon skada eller löpt någon risk för skada. J.M. är inte uppenbart olämplig att inneha sin anställning.

J.M. erhöll lärartjänsten i enlighet med ett förordnande om konstitutorial. Någon förändring av anställningen har inte skett, med undantag för att han fått nedsatt undervisningsskyldighet vid Alléskolan för att fullgöra läraruppgifter inom naturskolan, som organisatoriskt hör till Alléskolan. Det har alltså inte träffats något nytt anställningsavtal. I förordnandet av den 11 april 1979 anges att de bestämmelser om konstitutorial som gällde före den 1 januari 1977 ägde motsvarande tillämpning i fråga om förordnandet. Enligt övergångsbestämmelser till lagen om offentlig anställning skall äldre regler tillämpas för löpande konstitutorial. Av detta följer att 22 § kommunaltjänstemannastadgan alltjämt skall tillämpas i fråga om anställningsformen konstitutorial för lärare. LR gör därför gällande att frågan om avskedandet av J.M. från konstitutorialtjänsten skall bedömas med utgångspunkt från dessa bestämmelser och den praxis som utbildats vid tillämpning av 1976 års lag om offentlig anställning. Eftersom J.M. inte gjort sig skyldig till brottslig gärning och det inte visats att han är uppenbart olämplig att inneha tjänsten, föreligger inte grund för ett avskedande av J.M.. Avskedandet skall därför ogiltigförklaras och skadestånd skall utgå.

Sammanfattning

J.M. har haft en anställning med konstitutorial. Han har inte varit resultatenhetschef eller ansvarig för bokföringen eller den ekonomiska redovisningen avseende den externa verksamheten vid naturskolan. Någon utbildning i ekonomifrågor eller ekonomihantering har J.M. inte fått. Inte heller har han fått del av något redovisningsreglemente eller någon ekonomihandbok. Ansvaret har avsett ett kontoansvar för 100 000 kr med attesträtt för räkningar. Detta har han skött. Han har däremot inte varit skyldig att dra in intäkter till kommunen för den externa verksamheten. Överskott som influtit på postgirokontot har använts i verksamheten till inköp av bl.a. mätinstrument som kommunen annars inte hade kunnat köpa. Allt arbete som J.M. utfört i naturskolan på lördagar och söndagar har skett ideellt och under tid då han annars skulle ha varit ledig.

Avskedandet skall ogiltigförklaras då det saknas grund för detta. I första hand görs gällande att frågan om avskedande preskriberats enligt 18 § anställningsskyddslagen då avskedandet har grundats på omständigheter som varit kända för kommunen sedan flera år tillbaka. Kommunen har haft kännedom om postgirokontot sedan år 1994, då kommunen gjorde inbetalningar till kontot. J.M. har årligen inför kommunen redogjort för den externa verksamheten. J.M. har använt kontot helt öppet. Ekonomiska transaktioner i form av inbetalningar till kommunens konto hade lätt kunnat kontrolleras av t.ex. kommunens utbildningschef I.J. redan när pengar inflöt till detta konto. Denne har vidare varit på studiebesök på naturskolan och borde ha ifrågasatt den externa verksamheten om han ansett den olämplig. I.J. har inte heller gjort någon uppföljning av verksamheten utan förhållit sig passiv. Alléskolans rektor K.H., som var J.M:s närmaste arbetsledare, har känt till postgirokontot och verksamheten. Det är öppnandet av kontot som grundlagt det senare händelseförloppet och som därför utgör den händelse som avskedandet grundats på. Det har inte tillkommit några nya omständigheter. Kommunen har avskedat J.M. utan att ha inväntat resultatet av den förundersökning som föranletts av den polisanmälan som har gjorts. Att resultatet ännu inte föreligger kan därför inte åberopas till stöd för att preskription inte har inträtt.

På J.M:s anställning är äldre regler om konstitutorial tillämpliga. Om Arbetsdomstolen finner att det inte föreligger grund för avskedande kan J.M. enligt de övergångsbestämmelser som gäller för sådana anställningar inte heller sägas upp. LR vill i detta sammanhang också hänvisa till bestämmelserna om konstitutorial i avsnitt IV, punkten 1 andra stycket, i bilaga 4 till det mellan parterna gällande kollektivavtalet ÖLA 2000, vari det beträffande frågor om anställnings upphörande på annat sätt än genom avskedande hänvisas till 1976 års lag om offentlig anställning.

Kommunen

Kommunen bestrider att de omständigheter som åberopats till stöd för avskedandet skulle vara preskriberade. Kommunen har inte fullständigt känt till de omständigheter som lagts till grund för avskedandet under så lång tid att möjligheten att åberopa dessa omständigheter skall anses ha gått förlorad. Att kommunen gjort betalningar till postgirokontot har inte inneburit sådan kännedom. J.M. har polisanmälts och förundersökning pågår. J.M. har inte erkänt brott, varför preskriptionstiden inte ens har börjat löpa. Kommunen har fått full kännedom om J.M:s förehavanden först genom den opartiska revisionsrapporten som erhölls den 20 november 1997, dvs. fem dagar innan J.M. avskedades. Allt tyder dessutom på att J.M. skulle ha fortsatt med sitt förfarande än i dag om det hade förblivit oupptäckt.

Domskäl

Allmänt om tvisten

Den huvudsakliga tvistefrågan i målet gäller om kommunen haft grund för att avskeda J.M..

Enligt kommunens mening har J.M. åsidosatt sina åligganden mot kommunen så grovt att grund för avskedande förelegat. LR har bestritt att kommunen haft grund för avskedande. LR har därtill påstått att de omständigheter som kommunen åberopat till stöd för avskedandet är preskriberade. Vidare har LR, med hänvisning till att J.M. varit anställd som lärare med konstitutorial, hävdat att avskedsfrågan skall bedömas utifrån bestämmelserna i 22 § i den tidigare gällande kommunaltjänstemannastadgan och den praxis som utbildats vid tillämpning av 1976 års lag om offentlig anställning.

Kommunen har bestritt att de omständigheter som har åberopats till stöd för avskedandet skulle vara preskriberade. Kommunen har också hävdat att avskedandet skall prövas med tillämpning av bestämmelserna i anställningsskyddslagen. Härvid har kommunen gjort gällande att J.M:s anställning övergått från en anställning med konstitutorial till en ny tillsvidareanställning i samband med att J.M. kommit att vara verksam också vid Vara Naturskola. Kommunen har vidare hävdat att det under alla förhållanden förelegat grund för avskedande av J.M. eftersom han gjort sig skyldig till brottsligt handlande och genom sitt förfarande i vart fall visat sig uppenbart olämplig att inneha sin tjänst.

Utredningen

På kommunens begäran har vittnesförhör hållits med auktoriserade revisorn P.S., kommunens förutvarande ekonom A.S-H., universitetsadjunkten A.S. och kommunens tidigare utbildningschef I.J. På begäran av LR har J.M. hörts under sanningsförsäkran och vittnesförhör hållits med hans fru I.M., förre utbildningschefen i Vara kommun B-G.B., Alléskolans f.d. rektor K.H. och auktoriserade revisorn O.H.

Parterna har vidare åberopat omfattande skriftlig bevisning.

Arbetsdomstolen finner anledning att först ta ställning till J.M:s anställningsförhållanden och därefter bedöma de omständigheter som kommunen åberopat till stöd för sin åtgärd att avskeda honom.

J.M:s anställning

J.M. har varit anställd som lärare i kommunen sedan år 1968. Den 11 april 1979 förordnade Länsskolnämnden i Skaraborgs län J.M. att från och med den 1 juli 1979 och tills vidare vara innehavare av tjänst som lärare i matematik, teknik och kemi vid grundskolan i Vara kommun, med tjänstgöringen tills vidare förlagd till Alléskolan. I förordnandet angavs att de före den 1 januari 1977 gällande bestämmelserna om konstitutorial ägde motsvarande tillämpning på förordnandet samt att förordnandet omfattades av lagen (1976:600) om offentlig anställning.

Kommunen har gjort gällande att denna anställning ersattes av en sedvanlig tillsvidareanställning år 1991 i samband med att J.M. skulle ha en del av sin tjänstgöring förlagd till Vara Naturskola. LR har bestritt att förordnandet med konstitutorial inte längre skall gälla. Det som har skett är enligt LR endast att han fått nedsättning av undervisningsskyldigheten vid Alléskolan och i stället haft en undervisningsdag i veckan förlagd till naturskolan.

När det gäller frågan om vilka bestämmelser som skall tillämpas för att bedöma om kommunen haft laglig grund för att avskeda J.M. kan här konstateras att Arbetsdomstolen tidigare (se AD 1991 nr 134) har funnit att frågan om det förelegat laglig grund för avskedande av en arbetstagare från en tidigare statligt reglerad kommunal anställning och som har haft ett sådant förordnande som är aktuellt i det här fallet skall prövas med tillämpning av bestämmelserna i anställningsskyddslagen för såvitt inte annat följer av särskilda föreskrifter eller avtal. Några sådana föreskrifter har inte meddelats och den kollektivavtalsbestämmelse som LR i målet har hänvisat till tar enligt sin lydelse inte sikte på en anställnings upphörande genom avskedande. Frågan om huruvida själva avskedandet av J.M. varit lagligt grundat skall således redan till följd av det nu anförda bedömas enligt reglerna i anställningsskyddslagen.

Avskedandet och grunderna för detta

Kommunen avskedade J.M. den 25 november 1997. Till stöd för avskedandet åberopade kommunen omständigheter som hänför sig till den verksamhet som bedrivits vid Vara Naturskola. Kommunen har hävdat att J.M. haft resultatansvar för naturskolan och att han därmed varit redovisningsansvarig för verksamheten där. Enligt kommunen har J.M. åsidosatt sina skyldigheter genom att underlåta att redovisa ekonomiska transaktioner i den kommunala bokföringen. Sålunda har kommunen lagt J.M. till last att han år 1994 öppnat ett privat postgirokonto på vilket han gjort transaktioner med kommunala medel som därmed undandragits kommunens förfogande, att han åsidosatt de regler som gäller i fråga om den kommunala redovisningen samt att han inte presterat verifikationer för ett belopp som sedermera preciserats till 124 642 kr. Vidare har kommunen åberopat ett antal händelser som har gett upphov till transaktioner på postgirokontot och som enligt kommunen varit klandervärda också i vissa andra avseenden. Dessa händelser har gällt hanteringen av ett bidrag från Forskningsrådsnämnden, agerandet i samband med två fempoängskurser som skulle hållas i samarbete med Linköpings universitet, diverse utbetalningar till bl.a. J.M. samt förfarandet beträffande en studieresa till Island.

Omfattningen av J.M:s redovisningsansvar

Kommunen har anfört att naturskolan utgjort en egen resultatenhet och att J.M. varit resultatenhetschef för denna enhet. Enligt kommunen har han därmed haft resultatansvar, med åtföljande redovisningsansvar, för hela verksamheten i naturskolan. LR har bestritt att J.M. varit ansvarig för verksamheten på det sätt som kommunen gjort gällande. Enligt LR har J.M:s ansvar inte sträckt sig längre än till att gälla de av kommunen anslagna medlen om cirka 100 000 kr/år, dvs. den kommunala budgeten för naturskolan, av vilka medel det återstod högst en femtedel sedan lönekostnaden för J.M. frånräknats. J.M. har uppgett att han uppfattat sitt ansvar för naturskolan på samma sätt som han uppfattat det budgetansvar som han hade som ämnesansvarig vid Alléskolan. Enligt J.M. har detta ansvar bestått i att han haft att attestera fakturor som han sedan skickat vidare till "kommunen". I målet är inte utrett vad detta ekonomiska ansvar i sin tur närmare innebär. När det gäller ansvaret för åligganden med avseende på bokföringen har dock inte något framkommit som tyder på att det för J.M:s del gått nämnvärt längre än en skyldighet att se till att underlag i fråga om inköp m.m. inom hans verksamhetsområde sparades.

Det finns enligt Arbetsdomstolens mening inte anledning att ifrågasätta att Vara Naturskola under den tid som är aktuell i målet, dvs. åren 1994-1997, var en egen resultatenhet - även om uppgifter från tidigare utbildningschefen B-G.B. visar att naturskolan inte alltid varit en egen enhet utan under åtminstone någon tid ingått i den resultatenhet som Alléskolan utgjorde - och att man från kommunens sida betraktade J.M. som redovisningsansvarig för denna enhet. I målet är emellertid inte visat att J.M. genom något uttryckligt beslut ålagts ett sådant ansvar eller på annat sätt varit införstådd med detta.

Av utredningen i målet framgår att naturskolans verksamhet efter hand kommit att bli så omfattande och få en inriktning på bl.a. extern verksamhet som de kommunalt anslagna medlen uppenbarligen inte gett utrymme för. Det har också framkommit att J.M. utgjorde den huvudsakliga drivkraften bakom denna utveckling. Av vad kommunen själv anfört synes det också från kommunens sida vara förutsett att verksamheten skulle kunna komma att vara mer omfattande än vad de anslagna medlen i sig tillät. Mot bakgrund av kommunens eget agerande, bl.a. genom att till naturskolan betala för kurser som kommunens lärare deltagit i, är det inte heller svårt att föreställa sig att det för J.M. har framstått som att denna utökade verksamhet kunnat ske med kommunens goda minne. I målet har framkommit att den utökade verksamheten ledde till avsevärt ökade inkomster och utgifter, vilket i sin tur krävt långt fler åtgärder i redovisningshänseende än vad som varit fallet om verksamheten enbart hållit sig på den nivå som de kommunala anslagen medgav. Inte heller den sålunda växande verksamheten i naturskolan har, såvitt visats, medfört att J.M:s redovisningsansvar för naturskolan blivit utökat till följd av något formellt beslut. Den i det följande redovisade bedömningen av J.M:s handlande får därför ske från den utgångspunkten att J.M. faktiskt inte varit formellt ålagd att handha bokföringen gällande naturskolan. Detta konstaterande innebär dock inte att det inte kan riktas viss kritik mot J.M:s faktiska handhavande av naturskolans ekonomi.

Användningen av ett postgirokonto

Enligt ansökan om postgirokonto den 3 mars 1994 öppnade J.M. ett postgirokonto med Vara Naturskola Utomhuspedagogik som angiven kontohavare och J.M:s namn och adress som c/o-adress. J.M. har uppgett att han öppnade postgirokontot med anledning av att Forskningsrådsnämnden, som beviljade ett bidrag om 80 000 kr till naturskolan, begärde att det fanns ett konto som pengarna kunde överföras till. Det har i målet inte framkommit något som gett Arbetsdomstolen anledning att sätta i fråga denna uppgift. Det får emellertid anses anmärkningsvärt att J.M., som från början borde ha insett att det inte ankom på honom att självmant bestämma vart kommunens pengar i fortsättningen skulle föras, också därefter fortsatte att använda kontot för insättningar och uttag av kommunala medel på det sätt som parterna i målet i stort sett samstämmigt har redovisat. Dessa transaktioner har bestått i, förutom insättningen och uttaget av bidraget från Forskningsrådsnämnden, bl.a. av insättningar av kursavgifter från deltagarna i de fempoängskurser som skulle hållas i samarbete med Linköpings universitet, insättningar av pengar som var avsedda för en studieresa till Island samt ett antal uttag som J.M. beviljat bl.a. sig själv. Sammanlagt har det rört sig om hundratusentals kronor som kommunen på detta sätt i praktiken saknat möjlighet att förfoga över. Från LR:s sida har hävdats att det förhållandet att kommunen gjort inbetalningar till kontot för kursavgifter vid två tillfällen år 1994 av J.M. har uppfattats som ett godkännande av att kontot användes. Arbetsdomstolen finner att det utifrån J.M:s utgångspunkter kan te sig i viss mån förståeligt att han dragit en sådan slutsats av kommunens agerande. Förfarandet framstår likväl som så pass anmärkningsvärt att J.M. inte kan undgå kritik för sitt handlande.

Kurser i samarbete med Linköpings universitet

I målet är ostridigt att det vid naturskolan har hållits kurser i samarbete med Linköpings universitet, närmare bestämt med institutionen för barn- och ungdomspedagogisk utbildning. Kommunen har i detta sammanhang kritiserat J.M. dels för att han, såsom omtalats ovan, låtit kursavgifterna sättas in på det av honom öppnade postgirokontot, dels för att han inför den andra kursen tog direktkontakt med föreläsaren A.S. angående anordnandet av kursen och sedan betalade ut arvode direkt till honom för den undervisning han hade hållit i. Enligt kommunen borde J.M. rätteligen, i likhet med hur han gick tillväga beträffande den första kursen, avtala med ansvarig person vid universitetet, prefekten, och erlägga betalning till universitetet för den undervisning m.m. som erhölls. Den uteblivna kontakten med universitetet har enligt kommunen lett till att kursdeltagarna inte blivit berättigade till universitetspoäng. Genom utbetalningen direkt till A.S. har vidare påståtts att J.M. förorsakat att skattelagstiftningen åsidosatts i fråga om erläggande av sociala avgifter och skatt för A.S.

När det gäller frågan om fullföljandet av kursen berättigat till universitetspoäng har A.S. uppgett att så är fallet och att kursdeltagarna på begäran hos institutionen vid universitetet kunnat få ut sina poäng efter uppvisande av kursintyg som han utfärdat. Mot denna uppgift står emellertid ett skriftligt besked daterat den 20 januari 1998 från institutionens prefekt Birgitta Johansson till kommunen, i vilket uppges att institutionen inte funnit några dokument som kunnat styrka att kursen hade getts via institutionen och att de studerande på en eventuell sådan kurs fått fem poäng. Några studerande fanns enligt beskedet inte registrerade i universitetets studiedokumentation och inga kursbevis hade utfärdats. Innehållet i beskedet motsäger i och för sig inte att det gått att i efterhand få ut universitetspoäng för kursen, som A.S. uppgett. Varken dennes uppgifter eller beskedet ger emellertid vid handen att det ännu, flera år efteråt, faktiskt har utfärdats några kursbevis/kurspoäng. Det ligger nära till hands att anta att detta förhållande har sin förklaring i att det gängse förfaringssättet inte tillämpades beträffande denna kurs. Detta samband är emellertid inte klarlagt i målet liksom det inte heller har framkommit att någon faktiskt gått miste om sin rätt till kursbevis.

Av utredningen i målet framgår vidare att J.M. i samband med den andra kursen betalat ersättning direkt till A.S. och att universitetet inte betalat ut löner till medverkande lärare.

Angående anordnandet av den andra kursen har A.S. uppgett att han inför denna kurs, efter samtal med den dåvarande prefekten vid institutionen, utgick från att det fanns ett avtal mellan naturskolan och institutionen på motsvarande sätt som för den första kursen. J.M. har å sin sida uppgett att han träffade överenskommelse med A.S. om kursen, vilket såvitt han förstod var helt i sin ordning, och att han uppfattade det som att betalningen skulle ske till denne i egenskap av kontaktperson för universitetet. Det får med hänsyn till dessa uppgifter anses oklart vad som orsakat att tillvägagångssättet denna gång kommit att avvika från vad som uppenbarligen är det gängse och korrekta sättet att anordna universitetskurser av det här slaget. Arbetsdomstolen finner att J.M. inte kan nämnvärt lastas för hur kursen faktiskt kommit att anordnas. Det finns enligt Arbetsdomstolens mening inte heller grund för att påföra honom ansvaret för eventuellt obetalda sociala avgifter och skatter, m.m.

Uttag till J.M. samt till hans fru och dotter, brister beträffande verifikationer m.m.

Kommunen har gjort gällande att verifikationer saknats eller varit bristfälliga i fråga uttag om sammanlagt 124 642 kr från postgirokontot samt att J.M. underlåtit att, såsom rätteligen bort ske, anteckna affärshändelser i löpande följd och att bokföra kontanta in- och utbetalningar senast påföljande dag. Av dessa uttag har en del gått till J.M. själv, hustrun och dottern. Av utredningen i målet kan ingen annan slutsats dras än att bokföringen i och för sig måste anses vidhäftad med de brister som kommunen har påtalat. J.M. har emellertid i efterhand, bl.a. genom att upprätta fakturor avseende gjorda inköp och infordra intyg från föredragshållare som mottagit ersättning, åstadkommit handlingar som utvisar vad de uttagna medlen använts till. Den utredning som förebragts i målet ger enligt Arbetsdomstolens mening inte stöd för antagandet att J.M. beviljat sig eller sin fru och dotter några obefogade ersättningar och inte heller för att uttagen i övrigt inte skulle avse verkliga utgifter för naturskolan.

Som framgått ovan har Arbetsdomstolen inte funnit att J.M. genom något formellt beslut uttryckligen ålagts något redovisningsansvar för verksamheten vid naturskolan. Det är mot hans förnekande inte heller visat i målet att han av kommunen fått någon mer ingående information om redovisning och bokföring. Detta hindrar inte att principiell kritik av det slag som kommunen gjort gällande kan riktas mot hans faktiska handhavande av bokföringen. J.M. kan inte ha varit omedveten om att bokföring måste ske för verksamheten och han måste i vart fall, mot bakgrund redan av hur han själv har uppfattat sitt ansvar inom ramen för de kommunala budgetar som gällde för naturskolan respektive för det ämnesområde som han var ansvarig för vid Alléskolan, ha vetat att han skulle spara verifikationer. Det synes också svårförståeligt att inte J.M. - allteftersom verksamheten vid naturskolan växte och medförde alltmer omfattande ekonomiska transaktioner - frågade någon till råds om hur ekonomin var avsedd att hanteras. Samtidigt måste dock beaktas att J.M. - som domstolen tidigare varit inne på och som kommer att närmare belysas nedan - får anses ha haft fog för uppfattningen att naturskolans omfattande verksamhet bedrivits med kommunens goda minne, utan att det från kommunens sida vidtagits några åtgärder för att granska verksamheten i ekonomiskt hänseende.

Som kommunen har anfört kan J.M:s förfarande också befaras ha medfört att frågor om skatt och sociala avgifter inte har hanterats på ett korrekt sätt.

Förfarandet beträffande studieresa till Island

Kommunen har även kritiserat J.M. för att de pengar som inflöt till finansieringen av en studieresa till Island med J.M:s skolklass sattes in på J.M:s postgirokonto för naturskolan samt för att också rektorns resa betalades med dessa pengar. Det kan enligt Arbetsdomstolens mening inte anses ha funnits anledning för J.M. att ifrågasätta det berättigade i att också rektorn deltog i resan och att den bekostades av de medel som på olika sätt samlats in för resan. Det har inte heller i övrigt framkommit något som enligt domstolens mening ger anledning att rikta någon anmärkning mot J.M. för hanteringen av denna resa.

Laga grund för avskedande?

Enligt 18 § anställningsskyddslagen får avskedande ske, om arbetstagaren har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Avskedandeåtgärden, dvs. det i princip omedelbara avbrytandet från arbetsgivarens sida av ett anställningsförhållande, tar sikte på verkligt allvarliga förseelser av en anställd. Det är då fråga om förfaranden som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande.

I det föregående har Arbetsdomstolen konstaterat att J.M:s handlande lett till att vissa krav som ställs på kommunal redovisning åsidosatts, att kommunen inte har haft möjlighet att själv disponera över kommunala medel som satts in på ett postgirokonto, att frågor om skatter och avgifter kan ha kommit att hanteras felaktigt i samband med att betalning erlagts för utförda tjänster och att det funnits visst fog för att kritisera J.M. i dessa avseenden. Kommunen har också i allmänna ordalag påstått att J.M. gjort sig skyldig till brottsligt förfarande. I den delen har i målet framkommit att kommunen polisanmält J.M.. Den utredning som med anledning därav företagits har emellertid såvitt framkommit ännu vid tiden för huvudförhandling i målet inte lett till att J.M. delgetts misstanke om brott. Kommunen har i målet inte heller närmare angett i vilka hänseenden och på vilket sätt hans handlande skulle vara brottsligt. Arbetsdomstolen finner mot bakgrund av det nu anförda inte anledning att vidare uppehålla sig vid kommunens påståenden om brott utan prövar om J.M:s handlande som sådant inneburit ett så grovt åsidosättande av hans åligganden mot kommunen att det varit rätt att avskeda honom från hans anställning.

Vid bedömningen av om J.M:s handlande varit sådant att det funnits grund för avskedande av honom måste till en början beaktas att, såvitt framkommit i målet, J.M. inte har haft någon som helst vinning av sitt agerande och att kommunen inte lidit någon ekonomisk skada. Beaktas måste också att J.M. ostridigt till kommunen lämnat in terminsvisa redogörelser om omfattningen och inriktningen av verksamheten vid naturskolan. Enligt Arbetsdomstolens mening måste uppgifterna i dessa rapporter utgöra ett tämligen tydligt tecken på att verksamheten förutsatt en ekonomisk hantering som gått utöver den av kommunen anslagna ramen. Trots detta har från kommunens sida inte vidtagits någon granskning av eller utövats någon tillsyn över verksamheten i ekonomiskt avseende. Det är lätt att inse att J.M. har kunnat tolka detta som ett godtagande av hans sätt att hantera verksamheten. Detsamma får, som tidigare anförts, anses gälla det förhållandet att kommunen själv gjort inbetalningar till det av J.M. öppnade postgirokontot. För att J.M. kunnat få intrycket att hans förfarande var accepterat talar också att hans närmaste arbetsledare rektorn vid Alléskolan enligt egen uppgift haft vetskap om kontot. Sammantaget finner domstolen att även om J.M:s förfarande i vissa hänseenden gett anledning till kritik så kan han inte mot bakgrund av det nu anförda anses ha därigenom grovt åsidosatt sina åligganden gentemot arbetsgivaren. Arbetsdomstolen vill i sammanhanget framhålla att det i målet inte har framkommit något som tyder på att J.M. inte skulle ha rättat sig efter klargörande instruktioner från kommunens sida om hur ekonomin kring naturskolan rätteligen skulle ha hanterats.

Det anförda leder till att Arbetsdomstolen finner att det inte har förelegat laga skäl för att avskeda J.M. från anställningen. Enligt Arbetsdomstolens mening har omständigheterna inte heller varit sådana att det skulle ha förelegat saklig grund för uppsägning av honom.

Det anförda innebär att avskedandet av J.M. skall förklaras ogiltigt. Den bedömning som Arbetsdomstolen nu har gjort innebär inte något ställningstagande till frågan huruvida J.M. skulle ha kunnat skiljas från sin anställning på annat sätt än genom avskedande eller till frågan om hur anställningens fortbestånd skulle ha bedömts för det fall domstolen funnit att omständigheterna varit sådana att skäl för uppsägning men inte avskedande förelegat. Med den prövning som har gjorts i målet saknar Arbetsdomstolen också anledning att ta ställning till LR:s invändning om preskription.

Vid denna bedömning skall kommunen förpliktas att betala ekonomiskt skadestånd avseende utebliven lön till J.M.. Om beloppens storlek råder det inte tvist.

Det allmänna skadeståndets storlek

Arbetsdomstolen har funnit att J.M. blivit avskedad från sin anställning under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en uppsägning. Detta innebär att Arbetsdomstolen har att pröva den mellan parterna tvistiga frågan om skyldighet föreligger för kommunen att utge allmänt skadestånd för den kränkning som avskedandet har inneburit.

LR har yrkat att kommunen skall åläggas att utge allmänt skadestånd med 100 000 kr. Kommunen har inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Som konstaterats bär J.M. ett visst ansvar för felaktigheter som blivit begångna vilket talar för att skadeståndet skall bestämmas till ett lägre belopp än det yrkade. Å andra sidan måste beaktas att avskedandet uppenbarligen kommit mycket oväntat för J.M. som hade handlat efter i stort sett samma mönster i flera år utan att någon reaktion kommit från kommunens sida. I målet har vidare framkommit att avskedandet av J.M. och de anklagelser som låg till grund för detta har fått stor lokal uppmärksamhet, vilket i sin tur sannolikt hängt samman med bl.a. det förhållandet att J.M:s insatser för naturskolan rönt stor uppskattning i kommunen med omnejd. J.M. har sålunda drabbats påtagligt negativt av avskedandet. Med hänsyn till det anförda finner Arbetsdomstolen att det allmänna skadeståndet för det obefogade avskedandet bör bestämmas till yrkat belopp (jfr AD 1997 nr 144).

Sammanfattning och rättegångskostnader

Det anförda leder sammanfattningsvis till att LR:s förstahandsyrkande skall bifallas.

Vid denna utgång skall kommunen förpliktas att utge ersättning till LR för rättegångskostnader. Yrkat belopp får anses skäligt.