AD 1999 nr 57

Parter:

D. W.; N. & B. Tryckeri Aktiebolag

Nr 57

W.D. i Saltsjö-Boo

mot

N. & B. Tryckeri Aktiebolag i Stockholm.

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätts dom den 11 juni 1998 i mål nr T 3-196-97

Tingsrättens dom, se bilaga.

W.D. har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom skall bifalla hans vid tingsrätten förda talan, dock att yrkandet om ekonomiskt skadestånd har nedsatts till 313 500 kr. Han har vidare, för det fall Arbetsdomstolen inte bifaller hans yrkanden i huvudsaken, yrkat att hans ersättningsskyldighet för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten nedsätts till 37 500 kr.

Bolaget har bestritt ändring.

Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har W.D. hörts på nytt under sanningsförsäkran och nytt vittnesförhör har hållits med J.N.. Banduppspelning av förhöret under sanningsförsäkran vid tingsrätten med O.N. har ägt rum. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Till utveckling av sin talan i Arbetsdomstolen har parterna anfört i huvudsak detsamma som angivits i tingsrättens dom, dock med följande justeringar och förtydliganden.

W.D.

Han gör inte längre gällande att överlåtelsen av skärmaskinen är att anse som övergång av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen.

Enligt en promemoria som upprättades under april 1996 skulle W.D. bli chef för verksamheterna avseende efterbearbetning och leverans. Dessa arbetsuppgifter skulle ha fyllt hela hans arbetstid och det förelåg mot den bakgrunden inte någon arbetsbrist.

Vid telefonsamtal den 28 maj 1996 mellan J.N. och W.D., meddelade W.D. att J.N. inte fick förhandla för hans räkning i uppsägningsfrågan.

Bolaget

Den odaterade promemoria som enligt W.D. har tillkommit i samband med ett internmöte i april 1996 upprättades i själva verket redan under våren 1995. De arbetsuppgifter som enligt promemorian skulle ankomma på W.D. var helt knutna till bokbinderiverksamheten. Sedan bokbinderiet avvecklats fanns hos bolaget inga arbetsuppgifter, vilka W.D. hade kvalifikationer att utföra.

Bolaget kontaktade vid flera tillfällen W.D. och anmodade honom att hämta sina tillhörigheter. När han trots detta inte hämtade sina saker, skickade bolaget dessa till honom per post. Han löste emellertid inte ut paketet, vilket alltså returnerades till bolaget.

DOMSKÄL

Frågan om skadestånd för åsidosättande av anställningsskyddslagen

W.D:s talan om skadestånd grundas i denna del på att uppsägningen enligt hans mening inte har varit sakligt grundad. Bolaget har mot detta invänt i första hand att W.D. har godkänt uppsägningen genom vad som förekom vid förhandlingen den 28 maj 1996 och i andra hand att uppsägningen var sakligt grundad därför att den företogs på grund av arbetsbrist.

Arbetsdomstolen finner anledning att inrikta sina överväganden på frågan om det förelåg saklig grund för uppsägningen.

I målet har beträffande bolagets verksamhet framkommit följande. Före år 1996 hade bolaget 10 anställda. Den del av verksamheten som avsåg bokbinderi hade dålig lönsamhet. Bolaget omorganiserades därför under våren 1996 på så sätt att bokbinderiverksamheten helt avvecklades. Bolaget skulle i fortsättningen enbart bedriva verksamhet med tryckning. Efter omorganisationen har antalet anställda minskat till hälften.

W.D:s talan grundas på uppfattningen att bolaget hade kunnat omplacera honom till annat arbete. Han har inte gjort gällande att han hade kunnat sysselsättas i själva tryckeriverksamheten. Däremot har han hänvisat till en intern promemoria som enligt hans mening upprättades i april 1996 och som innebar att han skulle vara chef för den verksamhet som avsåg efterbearbetning av de tryckta produkterna.

Bolaget har anfört följande. Det fanns under våren 1996 inget arbete i bolagets verksamhet som W.D. hade kunnat omplaceras till. Den av honom angivna promemorian tillkom inte i april 1996 utan minst ett år tidigare. I promemorian talas om den efterbearbetning som inkluderade bokbinderiverksamheten, vilken alltså lades ner år 1996.

Den av W.D. åberopade handlingen utgör en sammanfattning av vad som förekom vid ett internmöte i tryckeriet. Handlingen är inte daterad. Såvitt gäller W.D.s arbete anges bl.a. att när "Wille har falsat och renskurit de första arken, skall han omedelbart gå till tryckaren för godkännande". Mot bakgrund av att i varje fall falsmaskinen ostridigt hade försålts senast vid början av år 1996 synes det stå klart att den aktuella handlingen tillkommit under år 1995. Vad som sägs i promemorian om W.D:s arbetsuppgifter grundas följaktligen på andra faktiska förutsättningar än de som gällde under våren 1996.

O.N. har vid förhör under sanningsförsäkran uppgett att det efter omorganisationen år 1996 fanns arbetsuppgifter endast för tryckare och reproarbetare och att W.D. inte hade kvalifikationer för sådant arbete.

Ombudsmannen J.N., som företrädde Grafiska Fackförbundet vid förhandlingen den 28 maj 1996, har inför Arbetsdomstolen uppgett följande. Parterna gjorde vid förhandlingen en genomgång av företagets verksamhet. Genomgången utvisade att det sedan bokbinderiverksamheten avvecklats inte fanns några arbetsuppgifter för W.D. vilken var bokbindare. Det förelåg inga möjligheter att omplacera honom. Om sådana möjligheter förelegat, hade J.N. under inga förhållanden godtagit att man underlät att göra en omplacering. J.N. drog slutsatsen att det förelåg saklig grund för uppsägning av W.D.

På grund av det anförda finner Arbetsdomstolen utrett att det i bolagets verksamhet inte förekom något arbete som W.D. hade kunnat omplaceras till. Det förelåg därför saklig grund för uppsägning av honom. W.D:s talan om skadestånd med anledning av uppsägningen kan alltså inte bifallas.

Är bolaget skyldigt att utge ersättning motsvarande värdet av viss egendom som tillhört W.D.?

Det kan förekomma att en arbetstagare efter avslutad anställning lämnar kvar egendom som tillhör honom på arbetsplatsen. Detta kan typiskt sett tänkas inträffa i fall då arbetstagaren plötsligt lämnar arbetsplatsen, exempelvis efter ett upprört samtal i samband med en uppsägning eller ett avskedande från arbetsgivarens sida. Frågan uppkommer då vad arbetsgivaren har rätt att göra med arbetstagarens kvarlämnade tillhörigheter. Någon gång kan omständigheterna vara sådana att det kan framstå som uppenbart för arbetsgivaren att arbetstagaren inte är intresserad av att få tillbaka egendomen. Så är fallet då egendomen saknar värde och har kvarlämnats som skräp av arbetstagaren. Utgångspunkten för andra fall är emellertid att arbetsgivaren såvitt avser egendomen har en vårdplikt som kan beskrivas som ett utflöde av den allmänna lojalitetsplikt som parter i ett avtalsförhållande har gentemot varandra. Det ligger i sakens natur att denna vårdplikt inte kan gälla under obegränsad tid. Vad frågan gäller är alltså hur långt vårdplikten sträcker sig och vilka åtgärder arbetsgivaren är skyldig att vidta innan han kan anses ha rätt att förfoga över egendomen.

Någon direkt tillämplig lagbestämmelse som klargör omfattningen av arbetsgivarens vårdplikt i en situation av det aktuella slaget finns inte. Det finns dock lagregler avseende andra avtalstyper som är av intresse i detta sammanhang. Beträffande hyresförhållanden återfinns i 12 kap. 27 § jordabalken en regel som tar sikte på fall då det i en lägenhet som hyresgästen har lämnat eller från vilken han avhysts finns egendom som kan antas tillhöra honom. I sådana fall gäller enligt bestämmelsen att egendomen tillfaller hyresvärden, om hyresgästen inte har avhämtat egendomen inom tre månader från anmaning eller inom sex månader från det han lämnade eller avhystes från lägenheten. En bestämmelse av i huvudsak motsvarande innehåll återfinns beträffande arrendeförhållanden i 8 kap. 22 § jordabalken. Liknande regler återfinns i lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats, vilken kan bli tillämplig då en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tagit emot en annans sak för att utföra arbete på den eller förvara den.

Mot bakgrund av det anförda torde man enligt domstolens mening kunna ha som utgångspunkt att en arbetsgivare i situationer av det aktuella slaget kan ha rätt att förfoga över egendomen. En första förutsättning för detta är att arbetsgivaren har uppmanat arbetstagaren att hämta egendomen. En andra förutsättning är att tre månader har förflutit efter uppmaningen. Det kan dock tilläggas att arbetsgivaren inte kan antas vara skyldig att avvakta tremånaderstidens utgång, om arbetstagaren dessförinnan på något sätt har gett tillkänna att han inte avser att hämta egendomen.

Arbetsdomstolens ställningstagande i det föreliggande fallet skall göras mot bakgrund av följande förhållanden. W.D. lämnade arbetsplatsen vid månadsskiftet maj/juni 1996. Bolaget hade under tiden före den 20 juni 1996 sänt egendomen genom en rekommenderad försändelse som W.D. inte löste ut. Genom brev den 27 juli 1996 till bolaget krävde han ersättning för egendomen, som bolaget då emellertid hade kastat bort. Enligt vad bolaget obestritt uppgett hade bolaget innan egendomen skickades till W.D. uppmanat honom att hämta sina kvarlämnade saker.

Av det anförda framgår att bolaget hade uppmanat W.D. att hämta egendomen och att bolaget förfogade över denna innan ens två månader hade förflutit därefter. Bolaget hade enligt domstolens mening bort avvakta under en längre tid innan bolaget gjorde sig av med föremålen. Att bolaget dessförinnan hade skickat föremålen till W.D. med post föranleder inte någon annan bedömning. W.D. har nämligen inför domstolen förklarat att han gick till posten men valde att inte lösa ut paketet dels eftersom han av dess utseende kunde förstå att det inte innehöll all hans kvarlämnade egendom, dels eftersom han hade fått rådet av någon person vid Handelstjänstemannaförbundet att inte lösa ut det och därigenom komma i ett sämre bevisläge i en eventuell tvist om vilken egendom han lämnat kvar på arbetsplatsen. Vad W.D. har anfört får enligt domstolens mening anses som en godtagbar förklaring till att han inte löste ut försändelsen från bolaget. Bolaget har i detta skede inte haft rätt att utgå från att W.D. saknade intresse av att få föremålen tillbaka.

På grund av det anförda får bolaget principiellt sett anses skyldigt att utge ersättning till W.D. för den ifrågavarande egendomen. Han har yrkat ersättning med 9 532 kr och har därvid hänvisat till en av honom gjord sammanställning som upptar en attachéväska, en skrivmapp, en räknemaskin, en transistorradio, diverse litteratur m.m. till det av honom angivna värdet. Bolaget har inte vitsordat något belopp som skälig ersättning för föremålen. Någon bevisning om dessas värde har inte lagts fram i målet. Under nu angivna förhållanden är domstolen hänvisad till att med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken uppskatta skadan till skäligt belopp. Domstolen anser att W.D. får anses skäligen gottgjord med en sammanlagd ersättning om 3 000 kr.

Rättegångskostnader

Med den angivna utgången i målet får vad W.D. har vunnit anses vara av ringa betydelse. Bolaget skall alltså betraktas som helt vinnande part. W.D. skall i enlighet härmed förpliktas ersätta bolaget dess kostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen.

W.D. har anfört att bolagets vid tingsrätten framställda kostnadsyrkande varit oskäligt. Bolaget har vidhållit sitt anspråk. Arbetsdomstolen kan inte finna annat än att de av bolaget yrkade kostnaderna får anses ha varit skäligen påkallade för tillvaratagande av bolagets rätt.

Beträffande rättegångskostnaderna i Arbetsdomstolen råder det inte någon tvist.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen ändrar tingsrättens domslut under punkt 1 på så sätt att Arbetsdomstolen förpliktar N. & B. Tryckeri Aktiebolag att till W.D. utge tretusen (3 000) kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 11 november 1997 till dess betalning sker.

2. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut under punkt 2.

3. W.D. skall ersätta N. & B. Tryckeri Aktiebolag för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med trettiosextusentrehundratjugo (36 320) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

4. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen till K.B. för det biträde han i Arbetsdomstolen lämnat W.D. till trettiofyratusentvåhundranio (34 209) kr, varav 33 696 kr avser arbete, 485 kr tidsspillan och 28 kr utlägg.

Dom 1999-04-21, målnummer B-109-1998

Ledamöter: Michaël Koch (skiljaktig), Karin Renman (skiljaktig), Ingemar Källberg, Peter Ander, Eva Frunk Lind (skiljaktig), Thomas Fredén (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Lars E. Rabenius.

Sekreterare: Anette Bergene

Ledamöterna Michaël Kochs, Karin Renmans och Eva Frunk Linds skiljaktiga mening

Vi har en annan uppfattning än majoriteten i frågan om bolagets skyldighet att utge ersättning för egendom som W.D. hade lämnat kvar på arbetsplatsen.

Vi instämmer i vad majoriteten har anfört som allmänna förutsättningar för att en arbetsgivare i situationer av det aktuella slaget har rätt att förfoga över den av arbetstagaren kvarlämnade egendomen.

Enligt vår mening måste i detta fall avgörande betydelse fästas vid det förhållandet att bolaget ganska snart efter det att W.D. lämnade arbetsplatsen tillställde honom egendomen genom en rekommenderad postförsändelse, som W.D. ostridigt valde att inte lösa ut. Oavsett hur man bedömer bärkraften i W.D:s förklaring till att han inte löste ut egendomen kvarstår det faktum att han därvid inte tog kontakt med bolaget och gav besked om sin inställning. När bolaget fick föremålen i retur från posten hade bolaget mot den angivna bakgrunden rätt att utgå från att W.D. inte hade något intresse av att få sakerna tillbaka. I detta skede får bolaget anses ha vidtagit de åtgärder som rimligen kunde krävas för att W.D. skulle återfå egendomen.

På grund av det anförda anser vi att W.D:s yrkande om ersättning för den kvarlämnade egendomen skall avslås. Överröstade i denna fråga är vi i övrigt ense med majoriteten.

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Lars Ivarsson, Gunnar Jacobsson och Anders Lillienau)

BAKGRUND

N. & B. Tryckeri AB (bolaget) är ett företag som driver verksamhet i tryckeribranschen med framställning av flerfärgsbroschyrer och andra tryckeriprodukter. Fram till år 1996 drev bolaget även verksamhet i bokbinderibranschen. Det var då tio anställda i bolaget. Ställföreträdare för bolaget är O.N..

W.D. var under flera år anställd som skärare och falsare i bolagets bokbinderiverksamhet. Det var en tillsvidareanställning. Parterna har olika uppfattningar huruvida anställningstiden skall räknas från 1988 eller från 1992. Efter det att bolaget år 1995 sålt falsmaskinen hade W.D. huvudsakligen arbetsuppgifter som skärare.

Under 1996 avsåg bolaget att investera i en ny tryckerimaskin och att avveckla återstående delar av bokbinderiverksamheten genom att sälja skärmaskinen. Bolaget påkallade förhandling enligt 13 § medbestämmandelagen (MBL) hos Grafiska Fackförbundet. En sådan förhandling ägde rum den 28 maj 1996. Vid förhandlingen företräddes W.D. enligt förhandlingsprotokollet av ombudsmannen J.N. hos Grafiska Fackförbundet. W.D., som då var sjukskriven, var inte personligen närvarande vid förhandlingen.

I förhandlingsprotokollet antecknades att parterna enats om att W.D. skulle sägas upp på grund av arbetsbrist och att han skulle erhålla avräkningsfri uppsägningslön under en tid av sex månader. Vidare antecknades att bolaget fullgjort sin förhandlingsskyldighet och att inga skadeståndsanspråk skulle resas av Grafiska Fackförbundet eller W.D.. Förhandlingsprotokollet fogas till domen som bilaga 1.

Enligt W.D. träffades det inte någon för honom bindande överenskommelse vid förhandlingen den 28 maj 1998.

Genom en skriftlig uppsägning den 7 juni 1996 i rekommenderad försändelse sades W.D. upp från anställningen. Uppsägningen skedde inom 10 dagar från avlämnandet av försändelsen, d v s den 17 juni 1996.

I juni 1996 överlät bolaget skärmaskinen till ett företag som benämns HJ Emballage & Bokbinderi AB (HJ Emballage) och som driver verksamhet i samma byggnad som bolaget. Parterna har olika uppfattningar huruvida det skett övergång av verksamhet i den mening som avses i 6 b § lagen om anställningsskydd (LAS).

Enligt W.D. återlämnade inte bolaget till honom viss egendom som enligt en specifikation åsatts ett värde om 9 532 kr. Bolaget ansåg att det gjort försök att överlämna egendomen till W.D..

YRKANDEN

W.D. har yrkat förpliktande för bolaget att till honom utge dels allmänt skadestånd med 75 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 26 februari 1997 till dess betalning sker, dels ekonomiskt skadestånd med 346 500 kr motsvarande mistad lön under 21 månader jämte ränta enligt 6 § räntelagen på ettvart av 21 delbelopp om 16 500 kr fr o m december 1996, med förfallodag den 25:e i varje kalendermånad, till dess betalning sker, dels 9 532 kr för försvunnen egendom jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 28 augusti 1996 till dess betalning sker.

Bolaget har bestritt samtliga yrkanden. Inget belopp har vitsordats som skäligt i och för sig såvitt avser allmänt skadestånd. Inte heller har något belopp vitsordats som skäligt för försvunnen egendom. Beträffande yrkandet om ekonomiskt skadestånd har vitsordats att lönen uppgått till 16 500 kr per månad. Sättet att beräkna ränta har lämnats utan erinran med det undantaget att ränta på eventuell ersättning för försvunnen egendom skall beräknas från den 11 november 1997.

W.D. har även förbehållit sig rätten att i framtiden yrka ersättning för ytterligare ekonomisk förlust som han kan vara berättigad till.

Bolaget har bestritt att W.D. nu kan framställa detta förbehåll.

Parterna har begärt ersättning för sina rättegångskostnader.

PARTERNAS GRUNDER FÖR TALAN

W.D. har som grunder för sin talan angivit följande.

Bolaget har den 17 juni 1996 sagt upp W.D. från anställningen utan att det förelegat saklig grund för uppsägning. Det görs gällande att överlåtelsen av skärmaskinen är att anse som övergång av verksamhet enligt 6 b § LAS och att det inte har förelegat någon arbetsbristsituation. På grund av den felaktiga uppsägningen är han berättigad till allmänt och ekonomiskt skadestånd.

Bolaget har i samband med uppsägningen olovligen rubbat besittningen till viss egendom som tillhört honom. Han är därför även berättigad till ersättning för den egendomen.

Bolaget har som grunder för bestridandet åberopat följande.

Det görs i första hand gällande att parterna den 28 maj 1996 träffat en bindande uppgörelse som innebär att W.D. förbundit sig att inte framställa några skadeståndsanspråk mot bolaget med anledning av uppsägningen. I andra hand hävdas att det föreligger saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist. Det bestrids att överlåtelsen av skärmaskinen är att anse som övergång av verksamhet enligt 6 b § LAS. W.D. är därför inte berättigad till allmänt och ekonomiskt skadestånd.

Beträffande det ekonomiska skadeståndet görs även gällande att W.D:s anställning hos bolaget påbörjades 1992 och att hans rätt till skadestånd med hänsyn till anställningstidens längd i vart fall är begränsad till 16 månadslöner. Det hävdas också att W.D. som den 24 juni 1996 fått ny anställning hos företaget SIB Tryck AB, haft möjlighet att erhålla andra arbetsinkomster för aktuell tid.

Det bestrids att bolaget rubbat besittningen till W.D:s egendom. I stället har bolaget gjort vad som rimligen kan krävas för att W.D. skall återfå egendomen.

Vad angår yrkandet om förbehåll görs gällande att detta är en ny omständighet som skall lämnas utan beaktande.

W.D. har invänt följande.

Det bestrids att parterna den 28 maj 1996 träffat en bindande uppgörelse.

Beträffande det ekonomiska skadeståndet görs gällande att W.D. år 1988 påbörjade anställningen i verksamheten hos bolaget och att han med hänsyn till anställningstidens längd är berättigad till ekonomiskt skadestånd under 24 månader. Det är riktigt att han den 24 juni 1996 anställdes hos SIB Tryck AB. Den anställningen upphörde dock i november 1996. Talan om ekonomiskt skadestånd avser tiden därefter. Det bestrids att han haft möjlighet att erhålla andra arbetsinkomster.

Vidare bestrids att det yrkade förbehållet utgör en ny omständighet för talan.

PARTERNAS UTVECKLANDE AV TALAN

W.D. har anfört bl a följande.

Redan 1988 blev han anställd i den verksamhet som drivs av bolaget. Det företag som tidigare drev verksamheten försattes emellertid i konkurs. Konkursförvaltaren överlät år 1992 verksamheten till bolaget. Anställningstiden hos bolaget bör enligt W.D:s uppfattning räknas från 1988.

Under våren 1996 fick W.D. en förfrågan från företrädare för bolaget om han kunde övergå till anställning hos HJ Emballage. Han gick dock inte med på detta. Det fördes våren 1996 även diskussioner hos bolaget om en omstrukturering av verksamheten. Enligt en promemoria upprättad hos bolaget vid ett internmöte planerades att W.D. skulle bli "enväldig chef för efterbearbetning".

På grund av diskussioner om avtalspensioner kom W.D. i kontakt med J.N. hos Grafiska Fackförbundet. W.D. undertecknade en ansökan om medlemskap i förbundet men kom inte att bli medlem då föreskrivna medlemsavgifter inte betalades. I maj 1996 blev W.D. sjukskriven.

Den 28 maj 1996 vistades W.D. i bostaden och blev per telefon underrättad av J.N. om att bolaget hade planer på att säga upp honom. Det förekom den dagen ytterligare ett telefonsamtal. W.D. lämnade inte fullmakt åt J.N. att träffa någon överenskommelse för hans räkning. Inte heller godkände W.D. vid det tillfället eller vid något senare tillfälle den "överenskommelse" som antecknats i förhandlingsprotokollet (domsbilaga 1).

Innan uppsägningen undersökte bolaget inte möjligheterna att omplacera W.D. Enligt faktura den 6 juni 1996 överläts skärmaskinen till HJ Emballage. Det var fråga om övergång av verksamhet.

Efter uppsägningen fick W.D. av bekanta kännedom om att bolaget låtit bryta upp hans arbetsskåp. Han erhöll någon gång sommaren 1996 rekommenderat på posten ett paket som angavs innehålla hans tillhörigheter. Med hänsyn till paketets storlek drog han dock den slutsatsen att det inte kunde innehålla alla hans tillhörigheter, bl a kunde en lampa inte rymmas i paketet. Han löste därför inte ut försändelsen.

Bolaget har anfört bl a följande.

Bolaget bildades 1992 och ingår i en koncern som även omfattar moderbolaget N. & B. Blueprint AB. W.D. blev anställd i bolaget först den 1 juni 1992. Under 1996 hade bolaget 10 anställda i verksamheten. Den del av verksamheten som avsåg bokbinderi hade då dålig lönsamhet. Den omorganisation som skedde 1996 syftade till att fullfölja avvecklingen av bokbinderiverksamheten och i stället driva verksamhet med enbart tryckning. Efter omorganisationen har antalet anställda minskat med ungefär hälften.

W.D. ansökte om medlemskap i Grafiska Fackförbundet och beviljades även medlemskap i förbundet. Sedan bolaget i maj 1996 påkallat förhandling enligt 13 § MBL, ville J.N. att förhandlingen skulle äga rum på arbetsplatsen för att W.D. skulle kunna närvara. Det är riktigt att W.D. ändå inte kom att närvara. Grafiska Fackförbundet genom J.N. hade dock befogenhet och behörighet att företräda W.D. Bolaget företräddes vid förhandlingarna av S.E.

Enligt uppgörelsen skulle W.D. som en förmån erhålla uppsägningslön som var avräkningsfri. W.D. godkände uttryckligen den uppgörelse som framgår av förhandlingsprotokollet vid ett telefonsamtal med J.N. Vid ett senare tillfälle, nämligen den 10 juni 1996, talade W.D. med J.N. Även vid det tillfället hade W.D. inte några invändningar mot uppgörelsen.

I bokbinderi ingår tjänsterna häftning, vikning och skärning. Både falsmaskinen och skärmaskinen såldes till HJ Emballage. Eftersom bokbinderiverksamheten avvecklades under 1996 uppstod arbetsbrist. Det bestrids att bolaget hade möjlighet att omplacera W.D.

Skärmaskinen överläts till ett pris som motsvarade maskinens marknadsvärde. Inget belopp utgick för goodwill eller liknande. Inte heller ingick i överlåtelsen kundregister eller några immateriella tillgångar. Någon verksamhet i form av "going concern" överläts därför inte från bolaget till HJ Emballage.

I juni 1996 återsände bolaget med post de tillhörigheter som W.D. lämnat kvar på arbetsplatsen. W.D. löste dock inte ut tillhörigheterna.

DOMSKÄL

W.D. och O.N. har hörts under sanningsförsäkran. På begäran av bolaget har ombudsmannen J.N. hörts som vittne. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Tingsrätten tar först ställning till om parterna vid förhandlingen den 28 maj 1996 träffat en bindande överenskommelse med den innebörd som framgår av förhandlingsprotokollet (domsbilaga 1).

Rent allmänt kan sägas att ofta träffas överenskommelser i samband med förhandlingar där den anställde företräds av sin organisation. Enligt fast praxis anses en organisation inte utan särskilt bemyndigande vara behörig att förfoga över en medlems enskilda rätt. Denna praxis har bekräftats i MBL:s förarbeten och den har också kommit till uttryck vid tillämpningen av LAS (se prop 1975/76:105 bil 1 sid 490 och 532, Lars Lunning, Anställningsskydd, 1982 års upplaga sid 64, j f r AD 1977 nr 126 samt AD 1983 nr 49 och nr 74).

I förevarande fall är utrett att W.D. vid förhandlingen företrätts av J.N. hos Grafiska Fackförbundet. Fråga är då om W.D. var medlem i Grafiska Fackförbundet. Det är också fråga om W.D. lämnat bemyndigande åt J.N. eller om W.D. godkänt den överenskommelse som antecknats i protokollet.

W.D. har gjort gällande att han inte betalat medlemsavgift och att han därför inte blivit medlem i Grafiska Fackförbundet. Den skriftliga bevisningen ger emellertid vid handen att W.D. den 6 maj 1996 undertecknat en inträdesansökan om medlemskap i Grafiska Fackförbundet och att J.N. med verkan fr o m maj 1996 tillstyrkt ansökningen. J.N. har också i sitt vittnesmål bekräftat att W.D. den aktuella tiden varit medlem i Grafiska Fackförbundet.

Tingsrätten finner därför visat att W.D. vid tiden för förhandlingen varit medlem i Grafiska Fackförbundet.

Förhandlingen den 28 maj 1996 föregicks av att bolaget som ett led i koncentrationen på tryckeriverksamheten avsåg att helt avveckla bokbinderiverksamheten. Det förelåg därför i och för sig en arbetsbristsituation på det sättet att W.D:s arbetsuppgifter varit knutna till bokbinderiverksamheten.

J.N. har berättat att det den 28 maj 1996 förekommit minst två telefonsamtal mellan honom och W.D. att han vid samtalen redogjort för den överenskommelse som träffats och som senare antecknats i protokollet och att W.D. godkänt den överenskommelsen. J.N. har tillagt att W.D. vid ett sammanträffande omkring två veckor efter förhandlingen sagt att det var "en bra överenskommelse". W.D. har bestritt att han godkänt överenskommelsen. Uppgift står alltså mot uppgift.

Vid bevisvärderingen tar tingsrätten hänsyn till att W.D. uppenbarligen varit införstådd med att han inte behövde stå till bolagets förfogande under uppsägningstiden om sex månader och att han under den tiden skulle erhålla en avräkningsfri lön. W.D. påbörjade också redan den 24 juni 1996 en ny anställning hos SIB Tryck AB.

Tingsrätten finner visat att W.D. godkänt den överenskommelse som träffats vid förhandlingen den 28 maj 1996 och att den överenskommelsen är bindande mellan parterna. W.D. har därför enligt överenskommelsen inte rätt till något allmänt eller ekonomiskt skadestånd till följd av uppsägningen.

Det kan enligt tingsrättens mening ifrågasättas om W.D:s yrkande om ersättning med drygt 9 000 kr för försvunnen egendom vilar på väsentligen samma grund som den ursprungligen väckta talan. Oavsett hur det förhåller sig med detta har W.D. inte styrkt påståendet att bolaget olovligen rubbat besittningen till egendomen.

Käromålet skall därför ogillas.

Som förlorande part skall W.D. ersätta bolaget för rättegångskostnader. Begärd ersättning i detta hänseende får anses vara skälig.

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. W.D. skall ersätta N. & B. Tryckeri AB för rättegångskostnader med sextioniotusenfemhundra (69 500) kr i ombudsarvode jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

3. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till K.B. med trettiosjutusensexhundratrettioåtta (37 638) kr, varav 36 215 kr 50 öre för arbete, 1 338 kr 50 öre för tidsspillan och 84 kr för utlägg. Av det fastställda beloppet innefattar 7 527 kr 60 öre mervärdesskatt. Kenneth Borg har enligt beslut 1997-06-27 medgivits förskott på biträdesersättningen med 19 615 kr.

Bilaga 1

PROTOKOLL

Parter: N. & B. Tryckeri AB

Grafiska Fackförbundet

Ärende: Driftsinskränkning

Tid: Den 28 maj 1996

Närvarande för: N. & B. Tryckeri AB

S.E. såsom ombud och

vid protokollet

för: Grafiska Fackförbundet

J.N.

Justeringsman: J.N.

§1

Det kunde antecknas att N. & B. Tryckeri AB, nedan kallat bolaget, den 15 maj 1996 hos Grafiska Fackförbundet, nedan kallat GF, påkallat förhandling enligt 13 § MBL med anledning av Bolagets förslag att omorganisera verksamheten vid tryckeriet på Jakobsdalsvägen i Hägersten. Enligt förslaget kommer en tillsvidareanställd, W.D. som är medlem i Grafiska Fackförbundet, att sägas upp.

§2

Från förhandlingarna kunde utöver vad som ovan anförts följande noteras.

Tryckeriet, som tidigare också haft viss bokbindarverksamhet, har för avsikt att helt avveckla bokbindarverksamheten. Med anledning av att man nyligen investerat i en ny tryckmaskin önskar bolaget avveckla den enda verksamhet som kvarstår av bokbindarverksamheten, d.v.s. skärningen. W.D. som bland sina huvudsakliga arbetsuppgifter haft att sköta skärmaskin och en tidigare falsmaskin som redan har avvecklats, kommer därmed att drabbas av arbetsbrist. Någon omplaceringsmöjlighet föreligger inte varför den enda återstående möjligheten med hänsyn till omständigheterna är uppsägning.

§3

Parterna enas om att W.D. kommer att sägas upp på grund av arbetsbrist från den 31 maj 1996. Vidare enas parterna om att W.D. erhåller uppsägningslön, vilken är avräkningsfri, under 6 månader. Bolaget har förklarat att W.D. inte behöver stå till förfogande under uppsägningstiden. Slutligen är parterna ense om att W.D:s semesteruttag ingår i de sex uppsägningsmånaderna, varför någon semesterersättning ej utbetalas.

§4

Parterna kunde gemensamt konstatera att Bolaget fullgjort sin förhandlingsskyldighet och att inga skadeståndsanspråk skall resas av GF eller av W.D. med anledning av de frågor som behandlats i dessa förhandlingar. Förhandlingen förklaras härmed avslutad.

Vid protokollet:

(S.E.)

S.E.

Justeras:

(J.N.)

J.N.