AD 2002 nr 21

Parter:

Sveriges Hamnar, TransportGruppen; Svenska Hamnarbetarförbundet

Nr 21

Sveriges Hamnar, TransportGruppen

mot

Svenska Hamnarbetarförbundet.

Sveriges Hamnar är en arbetsgivar- och branschorganisation för Sveriges hamnar. Svenska Hamnarbetarförbundet (förbundet) är ett fristående fackförbund för arbetare inom hamn- och stuverinäringen samt arbetare med likartade arbetsuppgifter. Sveriges Hamnar och förbundet är inte bundna av kollektivavtal i förhållande till varandra. Förbundet är i de flesta fall inte heller bundet av kollektivavtal i förhållande till de i Sveriges Hamnar organiserade arbetsgivarna. Förbundet har dock slutit kollektivavtal med två av medlemsföretagen i Sveriges Hamnar; nämligen Stockholms Hamn AB och Bottenvikens Stuveri AB.

Den 25 oktober 2001 varslade Sveriges Hamnar om arbetsnedläggelse i samtliga hamnar där förbundet har medlemmar fr.o.m. kl. 06.00 den 6 november 2001 t.o.m. kl. 06.00 den 7 november 2001. Åtgärden varslades efter uppmaning från IDC (International Dockworkers Council) och som orsak till arbetsnedläggelsen angavs att innehållet i det förslag till EU-direktiv om tillträde till marknaden för hamntjänster ännu inte förändrats på önskat sätt.

Sedan Sveriges Hamnar gjort fredspliktsinvändning inskränkte förbundet den varslade protestaktionen till att gälla fr.o.m. kl. 12.00 t.o.m. kl.14.00 den 6 november 2001. Sveriges Hamnar vidhöll sin fredspliktsinvändning. Förbundet meddelade att arbetsnedläggelsen skulle verkställas.

Sveriges Hamnar väckte talan vid Arbetsdomstolen och yrkade att domstolen skulle fastställa att den varslade arbetsnedläggelsen är olovlig därför att

1. den strider mot medlemmarnas arbetsskyldighet enligt anställningsavtalen

2. den innefattar ett angrepp på den affärs- och arbetsledningsrätt som enligt kollektivavtal gällande för medlemsföretag inom Sveriges Hamnar tillkommer arbetsgivaren och därmed är stridande mot 41 § första stycket andra punkten medbestämmandelagen

3. förbundet inte har respekterat de fredspliktsinvändningar som Sveriges Hamnar framställt och att den därmed strider mot 41 § första stycket första punkten medbestämmandelagen.

I samband därmed yrkade Sveriges Hamnar att Arbetsdomstolen interimistiskt skulle besluta att den av förbundet varslade arbetsnedläggelsen inte fick genomföras innan Arbetsdomstolen prövat om den var tillåten.

Sedan Arbetsdomstolen i beslut den 6 november 2001 (AD 2001 nr 89) lämnat Sveriges Hamnars yrkande om interimistiskt beslut utan bifall har Sveriges Hamnar återkallat sin talan i målet. Förbundet har inte haft någon erinran mot återkallelsen och yrkat ersättning för rättegångskostnader med 50 000 kr avseende ombudsarvode.

Sveriges Hamnar har yrkat att Arbetsdomstolen med stöd av 5 kap. 2 § lagen om rättegången i arbetstvister alternativt 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken förordnar att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad och anfört att Sveriges Hamnar mot bakgrund av det oklara rättsläget och att tvistefrågorna varit oprövade haft skälig anledning att få tvisten prövad. Sveriges Hamnar har vidare bestritt yrkandet avseende rättegångskostnader såvitt gäller beloppets storlek och anfört att 20 000 kr skall anses som skäligt arvode på den grunden att såväl rättsfrågorna som rättspraxis, lagförarbeten och doktrin varit enkla att överblicka.

Skäl

Rättegångsbalkens bestämmelser om fördelning av rättegångskostnader i tvistemål gäller enligt 5 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister även i arbetstvister. Om ett mål avskrivs på grund av att käranden återkallat sin talan följer av huvudregeln i 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken att han skall ersätta motparten dennes rättegångskostnad. Av bestämmelsen framgår vidare att ersättningsskyldigheten kan bestämmas på annat sätt om det föreligger särskilda omständigheter. I 5 kap. 2 § första stycket lagen om rättegången i arbetstvister finns ett undantag från rättegångsbalkens regler, innebärande att domstolen kan förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad om den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad. Bestämmelsen utgör ett undantag från huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken (SOU 1974:8 s. 140 och prop. 1974:77 s. 192) och har inte ansetts tillämplig i andra fall än då domstolen företagit målet till avgörande i sak (se AD 1995 nr 131). Den prövning av yrkandet om interimistiskt beslut som Arbetsdomstolen gjort i beslutet av den 6 november 2001 kan enligt domstolens bedömning inte anses innebära att målet avgjorts i sak. Frågan om rättegångskostnadernas fördelning skall därför avgöras enligt 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken. Vad Sveriges Hamnar anfört i denna del eller vad som i övrigt framkommit i målet utgör inte sådana särskilda omständigheter att det finns anledning att bestämma fördelningen av rättegångskostnaderna på annat sätt än enligt huvudregeln. Sveriges Hamnar skall alltså förpliktas att utge ersättning för förbundets rättegångskostnader.

Arbetsdomstolen finner att förbundets kostnader i sin helhet varit skäligen påkallade för tillvaratagande av förbundets rätt i målet. Sveriges Hamnar skall följaktligen förpliktas att ersätta dessa fullt ut.

Slut

1. Arbetsdomstolen avskriver målet från fortsatt handläggning.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Sveriges Hamnar att ersätta Svenska Hamnarbetarförbundet för rättegångskostnader med femtiotusen (50 000) kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för detta beslut till dess betalning sker.

Beslut 2002-02-13, målnummer A-194-2001

Ledamöter: Hans Tocklin, Lars Johan Eklund och Annica Hellström. Enhälligt.

Sekreterare: Annica Hellström