AD 2002 nr 65

Parter:

Dustin Aktiebolag; A.C.

Nr 65

Dustin Aktiebolag i Stockholm

mot

A.C. i Bromma.

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätts, avd. 3, mellandom den 16 januari 2002 i mål T 10700-01

Tingsrättens dom, se bilaga.

Dustin Aktiebolag har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom skall förklara att A.C:s rätt att föra talan om ogiltigförklaring enligt 34 § lagen (1982:80) om anställningsskydd gått förlorad till följd av preskription och därtill i händelse av sådan ändring även ogillar A.C:s talan i denna del.

A.C. har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har, med stöd av 4 kap. 15 § andra stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, företagit målet till avgörande utan huvudförhandling.

Parterna har till utveckling av sin talan i Arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom.

DOMSKÄL

Den fråga som Arbetsdomstolen har att ta ställning till är om A.C. väckt talan om ogiltigförklaring av uppsägning genom den stämningsansökan som inkom till tingsrätten den 13 juli 2001. Om så inte kan anses vara fallet har han förlorat sin talan i den delen på grund av preskription.

I stämningsansökan angavs som saken "Arbetstvist; ogiltigförklaring av uppsägning, skadestånd enligt lagen om anställningsskydd". Vidare angavs uttryckligen att "A.C. yrkar att tingsrätten" förpliktar bolaget att till honom utge vid fem numrerade punkter angivna allmänna skadestånd för påstådda brott mot anställningsskyddslagen. Vid en sjätte punkt yrkades att tingsrätten "fastställer att A.C. har rätt att återkomma med yrkande om förpliktande för bolaget att utge ekonomiskt skadestånd till honom med 19.000 kronor per månad för tiden efter anställningens upphörande dock - med tillämpning av begränsningsregeln i 39 § LAS - längst till och med den 13 december 2002". I en sjunde punkt yrkades ersättning för rättegångskostnader.

I fortsättningen av stämningsansökan upptogs under rubriken "Grunder för talan" följande. "Det hävdas att uppsägningen provocerats av arbetsgivaren som pressat A.C. att säga upp sig själv. Uppsägningen är inte sakligt grundad och strider mot 7 § och 8 § lagen om anställningsskydd (LAS). Åtgärden att säga upp A.C. är godtycklig och har skett under former som strider mot god sed på arbetsmarknaden. Det är under alla förhållanden skäligt att begära att bolaget berett A.C. annat arbete hos sig. Uppsägningen skall därför ogiltigförklaras. Bolagets uppsägning är inte skriftlig och bolaget har inte lämnat anvisningar enligt 8 § första och andra stycket LAS. Bolaget har vägrat överläggning enligt 30 § andra stycket LAS. Bolagets brott mot LAS grundar rätt till allmänt och ekonomiskt skadestånd. - - - Beträffande ogiltighetstalan löper p.g.a. utebliven underrättelse enligt 8 § andra stycket LAS - tiden för väckande av talan ut en månad från det att anställningen upphörde."

I 42 kap. 2 § rättegångsbalken föreskrivs att en ansökan om stämning skall innehålla bl.a. ett bestämt yrkande. En ansökan om stämning utgör ramen för processen. I sitt yrkande bör käranden i detalj redovisa det domslut som han vill att rätten skall meddela. Kravet på en detaljerad redovisning av yrkanden har stor betydelse för svaranden när det gäller att ta ställning till om framställda yrkanden skall medges eller bestridas. Ett inte opraktiskt exempel med anknytning till tvisten i detta mål är att en arbetsgivare i ett anställningsskyddsmål kan tänka sig att medge yrkanden om skadestånd men inte ett yrkande om ogiltigförklaring. För domstolens del får kraven på att yrkanden skall vara bestämda särskild betydelse i det fall det blir aktuellt att meddela tredskodom.

Stämningsansökan innehåller alltså bestämda yrkanden om skadestånd men inte något på motsvarande sätt bestämt yrkande om att tingsrätten skall förklara uppsägningen ogiltig. Dess innehåll när det gäller angivandet av saken och grunder för talan ger dock otvivelaktigt vid handen att avsikten kan ha varit att föra även en ogiltighetstalan. Samtidigt innehåller den ett yrkande med avseende på ekonomiskt skadestånd som normalt inte förenas med ett yrkande om ogiltighetsförklaring.

Enligt Arbetsdomstolens mening kan stämningsansökan inte anses uppfylla det krav på tydlighet som rättegångsbalkens krav på "bestämt yrkande" innebär. Om en stämningsansökan inte uppfyller föreskrifterna i 42 kap. 2 § rättegångsbalken eller i övrigt är ofullständig skall rätten enligt 42 kap. 3 § rättegångsbalken förelägga käranden att avhjälpa bristen. I detta fall har käranden dock inte förelagts att avhjälpa bristen i stämningsansökan utan bristen har uppmärksammats och avhjälpts först sedan svaranden delgivits stämningen och efterlyst ett förtydligande samt svaranden förelagts att inge ett yttrande innehållande bl.a. efterfrågade förtydliganden. Om tingsrätten förelagt käranden att avhjälpa bristen i stämningsansökan innan stämning utfärdades och käranden hade gjort detta, hade ogiltighetstalan ansetts väckt då stämningsansökan inkom till tingsrätten, dvs. att den hade väckts inom den aktuella talefristen. Enligt Arbetsdomstolens mening bör man inte anlägga något annat synsätt i detta fall, då käranden efter föreläggande från tingsrätten förtydligat stämningsansökan, även om detta skett först sedan svaranden delgetts stämningen i målet.

Arbetsdomstolens slutsats blir att A.C:s rätt att föra ogiltighetstalan inte gått förlorad på grund av preskription. Överklagandet skall alltså lämnas utan bifall.

Det bör ankomma på tingsrätten att, efter målets återupptagande där, ta ställning till frågan om skyldighet för part att ersätta motparts rättegångskostnad eller kostnad för allmän rättshjälp i Arbetsdomstolen.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut under punkt 1.

2. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt K.B. för det biträde han lämnat A.C. i Arbetsdomstolen till

fyratusensextiosju (4 067) kr avseende arbete.

3. Det ankommer på tingsrätten att pröva frågan om skyldighet för part att ersätta motparts rättegångskostnad eller kostnad för allmän rättshjälp i Arbetsdomstolen.

Dom 2002-06-05, målnummer B-20-2002

Ledamöter: Hans Tocklin, Peter Ander och Margareta Zandén. Enhälligt.

Sekreterare: Karina Hellrup

BILAGA

Tingsrättens mellandom (ledamot: Johan Modin)

YRKANDEN M.M.

Den 13 juni 2001 sade A.C. upp sig från sin anställning hos Dustin Aktiebolag (Dustin).

I ansökan om stämning som inkom den 13 juli 2001 yrkade A.C. att tingsrätten skulle förplikta Dustin att till honom utge allmänt skadestånd med sammanlagt 69 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med dagen för delgivning av stämningen till dess full betalning sker. Vidare yrkade A.C. att tingsrätten skulle fastställa att han har rätt att återkomma med yrkande om förpliktande för Dustin att utge ekonomiskt skadestånd till honom med 19 000 kr per månad för tiden efter anställningens upphörande, dock - med tillämpning av begränsningsregeln i 39 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) - längst till och med den 13 december 2002 samt ersättning för sina rättegångskostnader.

Som grund för sin talan anförde A.C. följande. Det hävdas att uppsägningen provocerats av arbetsgivaren som pressat A.C. att säga upp sig själv. Uppsägningen är inte sakligt grundad och strider mot 7 § och 8 § LAS. Åtgärden att säga upp A.C. är godtycklig och har skett under former som strider mot god sed på arbetsmarknaden. Det är under alla förhållanden skäligt att begära att bolaget berett A.C. annat arbete hos sig. Uppsägningen skall därför ogiltigförklaras. Bolagets uppsägning är inte skriftlig och bolaget har inte lämnat anvisningar enligt 8 § första och andra styckena LAS. Bolaget har vägrat överläggning enligt 30 § andra stycket LAS. Bolagets brott mot LAS grundar rätt till allmänt och ekonomiskt skadestånd. - Ränta yrkas enligt 3 § och 6 §räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan. - Rätt till ekonomiskt skadestånd föreligger enligt 38 § LAS. Eftersom A.C. varit anställd mindre än fem år begränsas det ekonomiska skadeståndet till 16 månadslöner. A.C. förbehåller sig rätten att yrka ekonomiskt skadestånd avseende månadslöner som ännu inte förfallit till betalning. - Beträffande ogiltighetstalan löper - på grund av utebliven underrättelse enligt 8 § andra stycket LAS - tiden för väckande av talan ut en månad från det att anställningen upphörde.

Sedan Dustin beviljats anstånd med detta inkom bolaget den 14 september 2001 med svaromål. Dustin bestred därvid A.C:s yrkanden om allmänt skadestånd på de grunderna att A.C. självmant och självständigt sagt upp sig den 13 juni 2001 eller att Dustin och A.C. samma dag i vart fall träffat en överenskommelse om att A.C. skulle säga upp sig. För det fall Dustin skulle anses ha uppträtt på så sätt att A.C:s uppsägning kan anses som framprovocerad gjorde bolaget gällande att saklig grund för uppsägning på grund av personliga skäl förelegat. Vidare anfördes att Dustin med hänsyn till att A.C. själv sade upp sig inte kunnat lämna skriftlig underrättelse om uppsägning och skriftlig uppsägning med besvärshänvisning. Av dessa skäl samt då Dustin aldrig hade anledning att tro att uppsägningen egentligen skulle kunna anses vara utförd av bolaget bestreds skadeståndsskyldighet för vägrad överläggning.

Beträffande yrkandet om fastställande av rätten att återkomma med yrkanden om ekonomiskt skadestånd yrkade Dustin att talan i denna del skulle avvisas eller i vart fall ogillas. Därvid anförde bolaget i huvudsak följande. Detta yrkande är otydligt. Skulle det vara så att A.C. även framfört ett yrkande om att uppsägningen skall ogiltigförklaras och skulle rätten bifalla ett sådant yrkande, har Dustin naturligtvis att efterkomma en sådan lagakraftvunnen dom vid äventyr av skadestånd. Dustin har likaså varken anledning eller grund för att bestrida den rätt som lagstiftaren tillerkänner en arbetstagare att framställa yrkanden i enlighet med 38 § eller 39 § LAS. Redan mot bakgrund av det anförda torde det kunna konstateras att det är oklart vilket rättsförhållande som A.C. anser är ovisst och på vilket sätt sådan ovisshet skulle lända till förfång.

Vidare anförde Dustin att bolaget - för det fall A.C. genom vad som anförts överst på sidan 4 i stämningsansökningen skulle framföra ett yrkande om att uppsägningen skall ogiltigförklaras - bestred även ett sådant yrkande. Dustin hemställde vidare om att A.C. skulle förtydliga sin talan i denna del.

Tingsrätten förelade den 18 september 2001 A.C., genom dennes ombud K.B., att senast den 9 oktober 2001 yttra sig över svaromålet.

I skrift som inkom den 13 oktober 2001 förtydligade A.C. - med frånfallande av sitt yrkande om fastställande av rätten att återkomma med yrkanden om ekonomiskt skadestånd - att hans talan avser ogiltigförklaring av uppsägningen. A.C. yrkade vidare, i skrift som inkom den 20 november 2001, med stöd av 34 § andra stycket LAS förpliktande för Dustin att till honom utge lön med 19 000 kr per månad så länge rättegången pågår. Han anförde därvid att framställning därom gjorts i september 2001 men att utbetalning ännu inte skett.

Härefter har Dustin yrkat att tingsrätten i särskild dom ogillar A.C:s yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen på den grunden att hans rätt till talan preskriberats.

A.C. har bestritt att hans talan i denna del gått förlorad till följd av preskription.

Frågan som skall avgöras genom mellandom

Tingsrätten har vid sammanträde för muntlig förberedelse den 19 december 2001 beslutat att frågan om A.C:s rätt att föra talan om ogiltigförklaring enligt 34 § LAS gått förlorad till följd av preskription skall avgöras genom mellandom. Målet har i denna del företagits till avgörande utan huvudförhandling. Parterna har uppgett att de i och med den muntliga förberedelsen anser sig ha slutfört sin respektive talan, såvitt avser frågan om preskription.

Yrkande om interimistiskt beslut

Dustin har även yrkat att tingsrätten, intill slutligt avgörande i målet föreligger, beslutar att A.C:s anställning i Dustin upphörde per den 13 augusti 2001 eller i vart fall vid tidpunkten för tingsrättens beslut.

A.C. har bestritt yrkandet.

Tingsrätten har upplyst parterna om att prövningen av det interimistiska yrkandet kommer att ske inom ramen för mellandomen.

GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN

Frågan om preskription

Dustin har anfört i huvudsak följande. I 40 § första stycket LAS stadgas skyldighet för en arbetstagare att underrätta arbetsgivaren att han avser att yrka ogiltigförklaring av en uppsägning inom viss tid (underrättelsefristen). Bestämmelsen anses i vart fall analogt tillämplig på fall som det förevarande där en arbetstagare för talan om ogiltigförklaring av egen uppsägning, vilken ju om otillbörligen framtvingad, anses likställbar med arbetsgivares uppsägning. Som A.C:s ansökan om stämning får förstås menar denne att underrättelsefristen gick ut den 13 september 2001, dvs. en månad efter det att anställningen upphörde den 13 augusti 2001. Av 40 § tredje stycket LAS framgår att yrkande om ogiltigförklaring skall väckas inom två veckor från det att underrättelsefristen löpt ut (talefristen). A.C. har, oaktat han haft rådrum därtill fram till och med den 27 september 2001, först genom sin inlaga den 15 oktober 2001 framställt ett yrkande som kan förstås så att han nu yrkar ogiltigförklaring av uppsägningen. Talefristen löpte således dock ut två veckor efter den 13 september 2001, dvs. den 27 september 2001. Eftersom yrkandet inte framställts inom den lagstadgade fristen, har A.C:s rätt till talan gått förlorad. - Att A.C. tidigare förbisett att instämma sådan talan följer redan av hur denne i sin ansökan om stämning valde att utforma sitt yrkande under punkten 6. A.C. anger där att anställningen skulle komma att upphöra vid uppsägningstidens utgång och att A.C. för tiden därefter krävde skadestånd på visst sätt. Denne har nu valt att frånfalla detta yrkande till förmån för ett helt annat yrkande, nämligen att uppsägningen skall ogiltigförklaras. - Att A.C. förbisett att rättidigt framställa yrkande om ogiltigförklaring vinner ytterligare stöd av att A.C. i sin inlaga av den 16 november 2001 framfört yrkande om utkommande av lön. Hade A.C. i tid framfört sitt yrkande om ogiltigförklaring och rätten även uppfattat att så skett och prövat detta, hade nu anfört yrkande naturligtvis varit obehövligt.

A.C. har anfört i huvudsak följande. Han har framställt yrkande om ogiltigörklaring av uppsägningen redan i stämningsansökningen, sidan 4. Där anges i första stycket andra raden att "Uppsägningen skall därför ogiltigförklaras." Han har således innan talefristen börjat löpa yrkat ogiltigförklaring. Skälet till att yrkandet inte framfördes på sidan 1 eller 2 i punktform var att han inte var riktigt säker på om han skulle få ett nytt arbete tillräckligt snabbt och han var under ett stadium inte intresserad av att återgå till Dustin. Detta förändrades då han inte fick något annat arbete på grund av avsaknaden av betyg från Dustin. Redan på första sidan av stämningsansökningen framgår vidare, under "Saken:", att hans talan rör bl.a. ogiltigförklaring av uppsägning. Rätten att föra talan om ogiltigförklaring har således inte gått förlorad på grund av preskription. - Dustin har dessutom förlorat sin rätt att göra en preskriptionsinvändning, eftersom bolaget gått i svaromål i saken. - Yrkandet om fastställande av rätten att återkomma med yrkanden om ekonomiskt skadestånd, som tidigare angetts ha frånfallits, vidhålls och framställs alternativt till yrkandet om ogiltigförklaring av uppsägningen.

Dustin har genmält följande. Yrkandet om ogiltigförklaring kan inte framställas samtidigt som ett yrkande om skadestånd, eftersom bifall till det ena utesluter bifall till det andra. Det görs därför gällande att man måste välja ett av dessa yrkanden.

Yrkandet om interimistiskt beslut

Dustin har anfört i huvudsak följande. Det är först genom sin inlaga av den 15 oktober 2001 som A.C. gör gällande ogiltighet av den uppsägning han påstår har framprovocerats samt saknat saklig grund. Dustin har anfört skäl för att ingen framprovocerad uppsägning ägt rum. Vidare har Dustin gjort gällande att om A.C:s uppsägning skulle anses framprovocerad, så har saklig grund för uppsägning på grund av personliga skäl förelegat. A.C:s anställning skall därför omedelbart förklaras upphöra. - Reglerna till skydd för arbetstagaren i LAS om giltigheten av en uppsägning avser en situation där arbetsgivaren utan saklig grund har vidtagit en uppsägning. Effekten av att arbetstagaren i denna situation har fått en möjlighet att ogiltigförklara uppsägningen är att anställningen löper även om den skulle anses avslutad med tillämpning av allmänna regler om uppsägningstid. Anledningen till att arbetstagaren erhållit detta lagstadgade skydd är att arbetstagarens försörjning skall tryggas under slitandet av en uppsägningstvist. I ogiltighetsinstitutets natur ligger ett skyndsamhetsmoment som iakttas genom förturshantering i domstolar, 43 § första stycket LAS. A.C. har påstått ogiltighet drygt fyra månader efter påstådd uppsägning utan saklig grund och drygt två månader efter uppsägningstidens utgång och anställningens upphörande. Genom sin passivitet måste A.C. i denna del anses ha förlorat sin rätt till att en ogiltighet av hans uppsägning skulle upprätthållas av tingsrätten, 34 § tredje stycket LAS. I enlighet med AD 1984 nr 7 kan ett dylikt beslut inte heller ges retroaktiv verkan.

A.C. har anfört i huvudsak följande. Det är inte mer eller mindre uppenbart att uppsägningen är sakligt grundad. Grund för yrkandet att hans anställning skall förklaras avslutad föreligger därför inte. Han har i stället grund för sin talan att han provocerats att säga upp anställningen på sådant sätt att uppsägningen är att betrakta som arbetsgivarens uppsägning eller avsked, vilket inte är sakligt grundat.

DOMSKÄL

Frågan om preskription

Enligt 40 § LAS skall en arbetstagare som avser att yrka ogiltigförklaring av en uppsägning eller ett avskedande underrätta arbetsgivaren om detta senast två veckor efter det att uppsägningen eller avskedandet skedde. Har arbetstagaren inte fått något sådant besked om ogiltighetstalan som avses i 8 § andra stycket eller 19 § andra stycket samma lag, uppgår dock tidsfristen till en månad och räknas från den dag då anställningen upphörde. Om inte inom underrättelsetiden förhandlingar rörande tvistefrågan påkallas enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall talan väckas inom två veckor efter det att tiden för underrättelse gick ut. Av 42 § LAS följer att en arbetstagare som inte lämnar underrättelse eller väcker talan inom föreskriven tid har förlorat sin talan.

Dessa bestämmelser tar sikte på det fallet att arbetstagaren blivit uppsagd av arbetsgivaren. Bestämmelserna är dock även tillämpliga när en arbetstagare framställer ett yrkande om ogiltigförklaring under åberopande av att arbetstagaren provocerats till en uppsägning på sådant sätt att denna skall jämställas med en uppsägning från arbetsgivarens sida (jfr AD 1991 nr 47). Därvid skall bestämmelserna i 40 § LAS tillämpas som om uppsägningen även formellt skett från arbetsgivarens sida. Med hänsyn till att sådant besked om ogiltighetstalan som avses i 8 § andra stycket LAS ostridigt inte lämnats uppgår tidsfristen för underrättelse i målet till en månad, räknat från den dag då anställningen upphörde.

I målet är till en början ostridigt att A.C. formellt själv den 13 juni 2001 sade upp sig från sin anställning samt att han hade rätt till två månaders uppsägningstid. Anställningen skulle således ha upphört den 13 augusti 2001. A.C. hade därmed att senast den 13 september 2001 underrätta Dustin om att han avsåg att yrka ogiltigförklaring av uppsägningen samt att därefter senast den 27 september 2001 väcka talan.

Dustin har gjort gällande att A.C. först genom sin inlaga den 15 oktober 2001 framställt ett yrkande som kan förstås så att han yrkar ogiltigförklaring av uppsägningen och att hans rätt till talan därmed gått förlorad. Tingsrätten uppfattar det så att Dustin avser den inlaga som inkom den 13 oktober 2001, aktbil. 28. A.C. har bestritt Dustins påstående och har anfört att yrkandet om ogiltigförklaring framställdes redan i stämningsansökningen.

Tingsrätten gör härvid följande bedömning.

På stämningsansökningens första sida anges att talan avser ogiltigförklaring av uppsägning och skadestånd enligt LAS. Något yrkande om ogiltigförklaring redovisas dock inte bland de yrkanden som framställs på sidorna 1 och 2. Under rubriken "Grunder för talan" gör A.C. inledningsvis gällande bl.a. att fråga är om en provocerad uppsägning, att uppsägningen inte är sakligt grundad, att åtgärden är godtycklig och har skett under former som strider mot god sed på arbetsmarknaden samt att det under alla förhållanden är skäligt att begära att bolaget berett A.C. annat arbete hos sig. Följande mening lyder: "Uppsägningen skall därför ogiltigförklaras." Någon oklarhet beträffande innebörden av denna menings ordalydelse kan inte anses föreligga, utan den ger tydligt uttryck för A.C:s önskan att uppsägningen skall ogiltigförklaras. Meningen innefattar således ett bestämt yrkande om detta. Att detta yrkande framställdes kunde ha tydliggjorts genom en redovisning av yrkandet tillsammans med övriga yrkanden, något som hade gjort det enklare att läsa ut vilka yrkanden som var aktuella i målet. Sett i förening med vad som i övrigt anges i stämningsansökningen finner tingsrätten dock att det inte kan råda några som helst tvivel om att ett yrkande om ogiltigförklaring framställdes redan i stämningsansökningen. Att A.C., efter Dustins begäran därom, i ett senare yttrande förtydligat detta saknar därmed betydelse. Inte heller det förhållandet att A.C., alternativt till yrkandet om ogiltigförklaring, framställt ett yrkande angående fastställande av rätten till ekonomiskt skadestånd eller att han även yrkat utfående av lön påverkar bedömningen av frågan om preskription.

Ansökan om stämning inkom till tingsrätten den 13 juli 2001. Stämning utfärdades den 30 juli 2001 och delgavs den 13 augusti 2001 Dustin genom behörige ställföreträdaren B.L. A.C. har således inom rätt tid, och före anställningens upphörande, fullgjort vad som ålegat honom enligt 40 § LAS. Vid detta förhållande har A.C:s rätt att föra talan om ogiltigförklaring inte gått förlorad till följd av preskription.

Yrkandet om interimistiskt beslut

För att ett yrkande om interimistiskt beslut enligt 34 § tredje stycket LAS skall vinna bifall krävs att det av den utredning som vid tidpunkten för beslutet föreligger framstår som mer eller mindre uppenbart att uppsägningen är sakligt grundad.

Prövningen är således i princip begränsad till frågan om det föreligger saklig grund för uppsägning. Av detta följer att bl.a. frågan om arbetstagaren provocerats till en uppsägning på sådant sätt att denna skall jämställas med en uppsägning från arbetsgivarens sida inte kan prövas enligt det angivna lagrummet (se AD 2000 nr 90). Däremot kan frågan om preskription behandlas vid den interimistiska prövningen (jfr AD 1988 nr 120).

Tingsrätten har ovan funnit att A.C:s talan om ogiltigförklaring inte har preskriberats samt att underrättelse lämnats och talan väckts före den tidpunkt anställningen skulle ha upphört. Beträffande frågan om saklig grund har Dustin i målet gjort gällande att A.C. genom sitt omfattande surfande på Internet under arbetstid orsakat Dustin kostnader samt brutit mot Dustins datapolicy i sådan mån att saklig grund för uppsägning på grund av personliga skäl föreligger. A.C. har vitsordat att han surfat under arbetstid men bestritt att detta påverkat hans arbete, orsakat Dustin kostnader eller skett i större omfattning än vad som varit tillåtet. Han har därför bestritt att det föreligger saklig grund för uppsägning. Tingsrätten finner vid en samlad bedömning av utredningen på nuvarande stadium att det inte framstår som mer eller mindre uppenbart att det föreligger saklig grund för uppsägning av A.C. Dustins yrkande om interimistiskt beslut skall därför lämnas utan bifall.

DOMSLUT

1. Tingsrätten förklarar att A.C:s rätt att föra talan om ogiltigförklaring enligt 34 § lagen (1982:80) om anställningsskydd inte gått förlorad till följd av preskription.

2. Dustin Aktiebolags interimistiska yrkande lämna utan bifall.

3. Målet i övrigt skall vila till dess denna dom vunnit laga kraft.