AD 2006 nr 73

Parter:

Officersförbundet; Staten genom Försvarsmakten

Nr 73

Officersförbundet

mot

Staten genom Försvarsmakten.

Mellan staten genom Försvarsmakten (staten) och Officersförbundet (förbundet) gäller kollektivavtal.

Försvarsmaktens personalansvarsnämnd beslutade den 8 juni 2005 att säga upp förbundets medlem överste K.S. från hans anställning som yrkesofficer i Försvarsmakten. Grunden för uppsägningen var att K.S. hade uppträtt på ett oacceptabelt sätt mot ett antal värnpliktiga kompanibefälselever (kadetter) på en kadettbal på Örenäs slott den 2 april 2005. Personalansvarsnämnden beslutade vid samma tillfälle, med hänvisning till samma grunder som avsåg uppsägningen, att avstänga K.S. från arbete under uppsägningstiden. Uppsägningen och avstängningen har lett till tvist mellan staten och förbundet. Efter att parterna, utan att kunna enas, har genomfört tvisteförhandlingar har förbundet väckt talan mot staten i Arbetsdomstolen.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall

1. förklara uppsägningen av K.S. ogiltig,

2. förplikta staten att till K.S. betala allmänt skadestånd för brott mot 7 § anställningsskyddslagen med 100 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 22 juli 2005 till dess betalning sker samt

3. förplikta staten att till K.S. betala allmänt skadestånd för brott mot 34 § andra stycket anställningsskyddslagen med 60 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 22 juli 2005 till dess betalning sker.

Staten har bestritt yrkandena. Inga belopp har vitsordats men sättet att beräkna ränta har vitsordats. I allt fall skall enligt staten ett eventuellt allmänt skadestånd jämkas, i första hand till noll.

Förbundet har bestritt jämkningsyrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

K.S., som är nyss fyllda 50 år, anställdes år 1977 hos Försvarsmakten och befordrades samtidigt till furir. Den 1 januari 2000 blev han överste. Han har mycket goda vitsord som yrkesmilitär och hans befordran har gått snabbt och enligt plan. K.S. har också arbetat internationellt som militär rådgivare dels till cheferna för internationella konferensen i forna Jugoslavien under åren 1993-1994, dels för FN i New York och Afghanistan under tiden november 2000-februari 2002.

Den 1 juli 2003 förordnades K.S. till chef för Luftvärnsregementet, Lv 6, i Halmstad. Förordnandet var tidsbegränsat och skulle upphöra den 30 juni 2006. Under K.S:s tid som förbandschef rankade värnpliktsrådet Lv 6 som det näst bästa regementet i Sverige bland de cirka 30 förband som finns i landet.

Vid regementet bedrivs bl.a. en 15 månader lång befälsutbildning för värnpliktiga, de s.k. kadetterna. Utbildningen avslutas traditionellt med en kadettbal, som planeras och organiseras av kadetterna själva genom en av dem utsedd balkommitté. Det är fråga om en privat tillställning som också betalas av kadetterna. Till balen inbjuds av tradition officerare vid kadetternas kompani, livkompaniet, samt bataljonschefen och regementschefen. Dessa deltar i balen på sin fritid och är alltså inte i tjänst. Som regementschef på Lv 6 var K.S. inbjuden till kadettbalerna åren 2004 och 2005.

Kadettbalen år 2004

Under kadettbalen år 2004 blev K.S., på grund av en kombination av alkohol och medicin, kraftigt berusad. Han medicinerade med anledning av att han efter sin tjänstgöring i Afghanistan lider av posttraumatisk stress. Arbetsgivaren har inte ifrågasatt hans besvär och har även bekostat all hans vård i anledning härav. Ett par dagar efter balen fick K.S. av andra officerare veta att han hade uppträtt olämpligt under balen. K.S. var själv väl medveten om och olycklig över att han varit kraftigt berusad. Själv kunde han, på grund av sin berusning, inte minnas hur han hade uppträtt under balkvällen. Han ifrågasatte emellertid inte de besked han fick från de andra officerarna som hade varit närvarande på balen. Han kallade därför samtliga kadetter som hade deltagit i balen till ett möte och bad om ursäkt för sitt olämpliga beteende på balen. Han erbjöd den kadett som så ville ett enskilt samtal med honom, där han skulle kunna framföra en ytterligare ursäkt. Det var emellertid ingen av kadetterna som uttryckte något sådant önskemål.

På uppdrag av överbefälhavaren H.S. och i anledning av händelserna under 2005 års kadettbal har chefsjuristen vid Förvarsmaktens högkvarter S.R-B. även utrett händelserna under 2004 års kadettbal. Av utredningen framgår att K.S. var fullt medveten om sitt olämpliga uppträdande på balen år 2004. Han hade därför året därpå bestämt sig för att inte dricka alkohol i sådan mängd att han riskerade att uppträda på något olämpligt sätt. Detta klargjorde han också för de andra officerarna vid en samling med dem strax innan balen år 2005 skulle börja.

Kadettbalen år 2005

Balen ägde rum den 2 april 2005. Vid denna tidpunkt var kadetternas utbildning i praktiken avslutad och betygen satta. Kadetterna skulle rycka ut nästkommande fredag.

Inför balen ledde K.S. vid två tillfällen dansträning med kadetterna. Vid dessa deltog bl.a. balgeneralen L.H. Vid det andra tillfället togs frågan upp om det var möjligt för de manliga kadetterna, som var klädda i uniform, att något lätta på klädseln sedan dansen väl hade börjat. Det finns regler för hur uniformen skall bäras, bl.a. skall vapenrocken vara knäppt och slipsen åtdragen under skjortkragen. Emellertid bestämde balkommittén tillsammans med K.S. att kadetterna under diskodansen skulle få knäppa upp och ta av sig vapenrocken, ta av slipsen och knäppa upp översta skjortknappen. För att få lätta på klädseln krävdes dock att allt detta gjordes. Det var inte tillåtet att t.ex. knäppa upp vapenrocken och fortsätta att bära den.

På baldagen anlände K.S. till Örenäs slott vid lunchtid. På eftermiddagen tog han tillsammans med L.H. emot kadetterna och deras inbjudna gäster. De inbjudna officerarna samlades kl. 17.00 och chefen för livkompaniet bjöd på en drink. Det var vid detta tillfälle som K.S. sade att han skulle vara mycket begränsad i sin alkoholkonsumtion under kvällen. Middagen började sedan omkring kl. 18.00 och pågick i två timmar. Under middagen drack K.S. omkring tre glas vin. Efter middagen vidtog dans och K.S. dansade ett antal danser, bl.a. med L.H. Tillsammans med henne beslutade K.S. vid halvelvatiden att man skulle övergå från modern dans till diskodans. Under tiden som dansen pågick gick han, när han inte dansade, runt i lokalerna och han drack också ett par starköl. Han tog bl.a. en öl tillsammans med bataljonschefen O.J. och de konstaterade att det var en mycket lyckad tillställning.

Under diskodansen upptäckte K.S. att ett antal kadetter inte följde de regler som hade bestämts om bärande av uniform. Vissa hade vapenrocken på sig, men uppknäppt. Det fanns också sådana som hade slipsen löst hängande eller knuten runt huvudet, helt uppknäppt skjorta eller skjortan hängande utanpå byxorna. Denna klädsel var inte reglementsenlig eller i enlighet med vad som tidigare hade beslutats om möjligheten att lätta på klädseln. K.S. ansåg sig då tvungen att ingripa och sade till flera kadetter. Han rättade också själv handgripligen till flera kadetters klädsel. Efter vad K.S. uppfattade gjorde han det dock på ett lättsamt sätt och med ”glimten i ögat”. K.S. tog inte medvetet någon kadett i skrevet. Har han kommit åt någon har det varit oavsiktligt och på grund av den rådande trängseln. Det är möjligt att K.S. uttalat något till en av kadetterna som var mindre lämpligt men han minns inte vad. Vid denna tidpunkt uppfattade han inte att någon av kadetterna kände sig kränkt eller ansåg att hans agerande var olämpligt. Alldeles oavsett vad balkommittén hade bestämt har K.S. - liksom varje officer - rätt att ingripa om värnpliktiga i uniform inte är korrekt klädda. Det åligger varje befäl att i varje situation ingripa mot värnpliktiga som bär uniform på ett inte reglementsenligt sätt. K.S. har i efterhand kunnat konstatera att vissa kadetter inte accepterade hans sätt att rätta till deras klädsel. Trots att han handgripligen rättat till en del kadetters klädsel strider hans handlande inte mot några regler om vad han som befäl och officer har rätt att göra när värnpliktiga inte följer reglerna om reglementsenlig klädsel.

Dagen efter balen, när alla var kvar på Örenäs slott, träffade K.S. ett stort antal kadetter och officerare som hade deltagit i balen. Det var bl.a. kadetternas huvudförtroendeman på regementet N.W. och chefen för livkompaniet major L.R.M. Alla var de mycket nöjda med balen. Ingen framförde några negativa synpunkter på något som hade hänt under balkvällen.

Måndagen den 4 april bestämde K.S. och L.R.M. att man från regementets sida skulle bjuda balkommittén på lunch i officersmässen på onsdagen som tack för den lyckade balen. Under dagen umgicks och samtalade K.S. med kadetter som deltagit i balen och som nu hade påbörjat sin avslutande materielvård inför utryckningen. Det var mycket god stämning och ingen uttryckte något negativt till K.S. Det fanns heller ingen indikation på att någon av kadetterna hade någon negativ uppfattning om kadettbalen. Under dagen talade K.S. också med värnpliktsrådets gamla och nya representanter och med huvudförtroendemannen. Inte heller någon av dessa hade något negativt att säga om balen. Det var tvärtom så att den nya huvudförtroendemannen, som inte deltagit i balen, berättade att han hade hört att balen varit mycket trevlig. Samma kväll träffade K.S. O.J., som uppgav att han hade hört att några kvinnliga kadetter avsåg att anmäla en kapten för sexuella trakasserier under balen.

Under nästa dag, tisdagen, åkte K.S. till Stockholm. Han blev vid lunchtid uppringd av O.J. Denne berättade att huvudförtroendemannen och en grupp kadetter hade tagit upp frågan om det sätt på vilket K.S. rättat till deras kläder under kadettbalen. K.S. återvände därför till Halmstad samma dag och uppdrog åt O.J. att kalla till ett möte med gruppen kl. 18.15. Det var dock bara huvudförtroendemannen som kom till detta möte. K.S. fick emellertid veta att några kadetter hade upplevt att han rättat till deras klädsel på ett handgripligt och inte acceptabelt sätt. Därutöver uppgav huvudförtroendemannen att det påstods att K.S. hade tagit en kadett i skrevet. När han frågade fick han dock upplysningen att han inte uppträtt berusat, aggressivt eller hotfullt.

K.S. ansåg att det var viktigt att han själv fick träffa samtliga kadetter som hade synpunkter på hans sätt att agera. Han ville förklara att han bara avsett att rätta till klädseln och att han saknat avsikt att kränka någon kadett. Vidare ville han försäkra dem att ingen kadett skulle behöva känna sig kränkt och att han inte medvetet hade tagit någon kadett i skrevet. Detta möte ägde rum på onsdag morgon. Vid mötet förklarade K.S. varför han hade rättat till kadetternas klädsel. Ingen av de närvarande kadetterna eller huvudförtroendemannen ställde någon fråga under mötet. Inte heller uppgav någon av dem hur de ansåg att K.S. hade uppträtt olämpligt när han tillrättavisade dem för deras klädsel. K.S. erbjöd också samtliga kadetter att träffa honom och huvudförtroendemannen för enskilda samtal, men ingen uttryckte något sådant önskemål. På grund av de tidigare uppgifterna från huvudförtroendemannen ansåg K.S. emellertid att det var tillrådligt att be kadetterna om ursäkt om de hade upplevt att han uppträtt på ett olämpligt sätt. Huvudförtroendemannen uppgav att gruppen skulle diskutera om de skulle godta K.S:s ursäkt eller inte. K.S. uppmanade gruppen att kontakta bataljonschefen för att denne skulle vara behjälplig om de ville göra en anmälan mot honom. På eftermiddagen återkom huvudförtroendemannen med beskedet att en anmälan troligen skulle göras till högkvarterets juridiska avdelning. Senare samma dag kallades K.S. till ett nytt möte med gruppen, under vilket han fick svara på frågorna om han hade använt ett olämpligt språkbruk och om han tagit någon i skrevet. K.S. förklarade att han kan ha använt ett oskickligt språkbruk men att han hade uppfattningen att han inte tagit någon i skrevet. Huvudförtroendemannen meddelade att gruppen skulle fortsätta sina överläggningar. På kvällen meddelade gruppen att man inte kunde komma till ett slutligt besked eftersom en av kadetterna, N.W., inte var på plats. K.S. och gruppen beslutade sig för att på nytt träffas dagen därpå för att han åter skulle få lägga fram sin syn på vad som hade inträffat på kadettbalen.

Ytterligare ett möte mellan kadettgruppen och K.S. ägde således rum på morgonen torsdagen den 7 april. På mötet deltog även tre personer från värnpliktsrådet i Stockholm, varav en var N.W. som tidigare hade blivit invald i värnpliktsrådet. Sedan K.S. på nytt hade lagt fram sin förklaring till vad som förevarit på kadettbalen lämnade han mötet. Senare under dagen meddelade gruppen att de hade beslutat att göra en anmälan till Förvarsmaktens personalansvarsnämnd mot honom.

Händelseförloppet efter anmälan

Anmälan lämnades till O.J. som på morgonen den 8 april faxade den till chefsjuristen vid högkvarteret. Samma dag blev K.S. uppringd av Försvarsmaktens informationschef överste A.H., som meddelade att överbefälhavaren H.S. avsåg att gå ut med ett pressmeddelande. I meddelandet stod ”Hög officer anmäld för olämpligt uppträdande och han är avstängd från arbetsplatsen”. I media dagen därpå uppgav A.H. att K.S. inte kunde återgå i tjänst så länge nämnden inte var klar med sitt beslut. Någon anmälan till personalansvarsnämnden hade emellertid vid denna tidpunkt inte gjorts. En sådan anmälan om eventuella åtgärder måste göras av överbefälhavaren. Först den 18 april 2005 gjordes anmälan till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd.

I detta sammanhang är det enligt förbundets mening av vikt att S.R-B., i motsats till personalansvarsnämnden, vid sin undersökning inte fann att K.S:s uppträdande hade inneburit någon kränkning av sexuell natur. Personalansvarsnämndens uttalande ”att det av utredningen entydigt framgår att K.S. under senare delen av balen uppträtt på ett helt oacceptabelt sätt mot de kadetter som anmält honom” samt att han ”agerat på ett sätt som måste betraktas som en fysisk eller verbal kränkning av sexuell natur” är enligt förbundets mening inte korrekt. Kadetternas anmälan avsåg i tio fall att K.S. handgripligen hade rättat till deras klädsel, i ett fall att han tagit den berörda kadetten i skrevet, i ett fall att han använt ett visst olämpligt språkbruk samt i ett fall att K.S. lagt händerna på en kadetts axlar och flyttat dem i riktning mot hennes bröst. Detta är inte fysisk eller verbal kränkning av sexuell natur.

Den 20 april 2005 ringde Försvarsmaktens informationschef till K.S. och meddelade att överbefälhavaren, på grund av kadetternas anmälan, dagen innan hade beslutat dels att skilja K.S. från hans anställning som regementschef vid Lv 6, dels att omplacera honom till en anställning i Försvarsmakten som innebar att han skulle stå till överbefälhavarens förfogande. Ett likalydande besked lämnade överbefälhavaren samma dag i en intern TV-utsändning till samtliga anställda i Försvarsmakten.

Den 24 maj 2005 utsåg överbefälhavaren vid ett besök på Lv 6 en ny regementschef, vilket också framgick av överbefälhavarens nyhetsbrev samma dag. I nyhetsbrevet uttalade överbefälhavaren vidare att han redan hade omplacerat den anmälde översten, att denne inte skulle återinsättas som chef för Lv 6 samt att han saknade förtroende för översten.

Den 25 maj 2005 uppgav överbefälhavaren följande i media. I nuläget är det omöjligt att ha kvar K.S. i Halmstad. Utredningen har visat att K.S. varit en utmärkt chef men det räcker inte. Skall man ha ett så viktigt jobb måste man vara komplett.

Personalansvarsnämnden beslutade den 8 juni 2005 att säga upp K.S. av personliga skäl samt att avstänga honom under uppsägningstiden.

Sammanfattning av förbundets rättsliga grunder

K.S. har sagts upp från sin anställning som yrkesofficer i Försvarsmakten på grund av personliga skäl utan att saklig grund förelegat.

Vad staten har lagt K.S. till last avseende hans uppträdande under kadettbalen den 2 april 2005 på Örenäs slott utgör inte verbala och fysiska kränkningar av sexuell natur. Han kan visserligen vid ett tillfälle ha använt ett mindre lämpligt språkbruk men han har inte kränkt någon av kadetterna eller haft för avsikt att kränka någon av dem. K.S. har inte uppträtt på ett oacceptabelt sätt. Han var inte heller i tjänst under den period som han enligt arbetsgivaren uppträtt kränkande. Något tjänstefel har han alltså inte gjort sig skyldig till. Personalansvarsnämnden fann inte heller att K.S. hade haft något brottligt uppsåt. K.S:s ställning som officer berättigade honom att utöva tillsyn över och ingripa när kadetterna inte uppträdde på ett korrekt sätt, särskilt med hänsyn till vad som hade bestämts avseende klädseln under den senare delen av kadettbalen. Den tillsyn som en officer är berättigad till att utöva kan ske muntligen eller handgripligen.

Genom sitt beslut den 19 april 2005 har arbetsgivaren skilt K.S. från hans anställning som regementschef och omplacerat honom till en ny befattning inom Försvarsmakten. Grunden för arbetsgivarens beslut var K.S:s uppträdande under kadettbalen den 2 april samma år. Beslutet har den rättsverkan att staten inte kan åberopa enbart samma omständigheter som grund för att vid en senare tidpunkt, den 8 juni 2005, säga upp K.S. av personliga skäl. Vad staten har lagt K.S. till last, dvs. hans uppträdande under kadettbalen, är således prekluderat vid den senare tidpunkten.

I vart fall har staten inte uppfyllt sin omplaceringsskyldighet. Arbetsgivaren har inte ens utrett möjligheten att omplacera K.S., trots att arbetsgivaren redan genom beslutet den 19 april 2005 - eller i allt fall efter att en ny regementschef hade utsetts den 24 maj samma år - faktiskt har omplacerat honom. Några andra eller ytterligare omständigheter som medför att det inte är skäligt att omplacera K.S. föreligger inte och har heller inte åberopats.

Staten har i samband med uppsägningen av K.S. även avstängt honom från arbete under uppsägningstiden utan att några särskilda skäl förelegat. De av arbetsgivaren åberopade skälen är desamma som har åberopats dels till stöd för omplaceringen den 19 april 2005, dels till grund för uppsägningen den 8 juni samma år, dels till stöd för att det vid den senare tidpunkten inte var skäligt att omplacera K.S. Trots att K.S. vid uppsägningen inte längre var regementschef åberopade staten ändå hans utpräglade förtroendeställning som grund för sitt beslut. Enligt förbundets mening förelåg, med hänvisning till den av staten åberopade grunden för beslutet, vid uppsägningstidpunkten inte något legitimt behov att avstänga K.S. under uppsägningstiden. Staten har inte heller i övrigt åberopat eller visat att några särskilda skäl som berättigat staten att avstänga K.S. har förelegat.

Staten har genom sina åtgärder brutit mot både 7 § och 34 § andra stycketanställningsskyddslagen och K.S. har därför rätt att få uppsägningen ogiltigförklarad samt erhålla skadestånd.

Staten

Det är korrekt att K.S. anställdes av Försvarsmakten år 1977. Han blev yrkesofficer år 1983 och slutligen chef för Lv 6 år 2003. Den senare befattningen behöll K.S. fram till dess överbefälhavaren i slutet av april 2005, med anledning av vad som hade hänt på regementet, beslöt att han inte längre skulle inneha befattningen som regementschef utan stå till överbefälhavarens förfogande.

En yrkesofficer är anställd vid Försvarsmakten och när denne befordras eller placeras på olika befattningar är det inom ramen för en och samma anställning. Tidigare, fram till år 1994, beslutade regeringen i fråga om befordran av överstelöjtnant till överste samt dennes placering. Numera är det överbefälhavaren som beslutar i fråga om anställning och placering på befattning av i stort sett alla yrkesofficerare. Överbefälhavaren beslutar också ensidigt i fråga om omplaceringar av yrkesofficerare.

Luftvärnsregementet är ett utbildningsförband, som utbildar 600-800 värnpliktiga per år. Utbildningen sker på olika nivåer och är också olika lång. I detta fall var det fråga om kompanibefälselever. Dessa är noga utvalda och genomför en utbildning om 15 månader. Regler om värnplikt finns i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. De värnpliktigas tillvaro under utbildningstiden är i stort sett helt styrd av olika författningar. I förevarande fall pågick kadetternas utbildning under tiden den 19 januari 2004-8 april 2005. Grundutbildningen sker i ett utpräglat hierarkiskt system. I slutet av utbildningen tjänstgör kadetterna som befäl på andra kompanier.

Utbildningen är organiserad så att de värnpliktiga är indelade i plutoner som leds av en yrkesofficer, normalt en kapten. På plutonen arbetar andra yrkesofficerare, normalt fänrikar, löjtnanter och i något fall kaptener. Fyra-fem plutoner bildar ett kompani, med en major som chef. I förevarande fall bildar de fem kompanierna vid Lv 6 en grundutbildningsbataljon, som har en överstelöjtnant som chef.

På Lv 6 finns utöver utbildningsorganisationen också ett antal andra enheter, bl.a. stödfunktioner, luftvärnets utvecklingsenhet och luftvärnets stridsskola. K.S. var chef för hela verksamheten och kan - när det gäller ansvar - jämföras med en ledare för ett större företag.

En regementschef har visserligen det yttersta utbildningsansvaret för de värnpliktiga men har liten daglig kontakt med dem. Normalt finns det flera steg i hierarkin mellan den värnpliktige och regementschefen. Vissa formella kontakter förekommer i samband med förtroendenämnd, disciplinnämnd och ceremoniella frågor.

Kadettbalen år 2005

Staten instämmer i huvudsak med förbundets beskrivning av hur kadettbalen var anordnad. De officerare som hade deltagit i kadetternas utbildning var inbjudna som hedersgäster.

Under balkvällen ingick - i fråga om alkohol - en fördrink, ett glas vitt vin till förrätten, ett-tre glas rött vin till huvudrätten samt möjlighet att köpa avec till kaffet. Efter middagen var det dans till levande orkester, som vid 22.30-tiden följdes av diskodans. Dansen slutade sedan omkring kl. 02.00.

Efter kadettbalen anmälde fjorton av de deltagande kadetterna K.S. för att ha agerat kränkande, i vissa fall på ett sätt som får betraktas vara av sexuell natur, mot dem under balkvällen. Enligt anmälningarna hade K.S. uppträtt aggressivt och hotfullt, ryckt och slitit i deras kläder, dragit av dem klädesplagg, knäppt upp knappar i skjortor och i något fall i byxor samt använt ett mycket kränkande ordval vid samtal med flera av dem.

K.S. var på tjänsteresa när han blev förvarnad om anmälningarna. Han reste då tillbaka och träffade de aktuella kadetterna vid ett möte. Resultatet blev ändå att en anmälan gjordes. Denna kom in till Försvarsmaktens högkvarter, juridiska avdelningen, den 8 april 2005 och föredrogs omedelbart för överbefälhavaren, som uppdrog åt chefsjuristen S.R-B. att resa till Halmstad. I samband med att anmälan lämnades in till högkvarteret samlade K.S. personalen till ett möte och informerade om vad som hade hänt på regementet, varefter han omedelbart lät sjukskriva sig. Veckan därpå träffades S.R-B. och K.S. i den senares bostad och diskuterade vad som hade hänt. S.R-B. genomförde en utredning, vilken sedan presenterades för överbefälhavaren. Denne beslutade att anmälan skulle ske till personalansvarsnämnden, vilket endast överbefälhavaren får besluta om när det som här gäller en förbandschef. Överbefälhavaren uppdrog också till översten A.H. att informera K.S. om att anmälan hade skett och att han inte längre skulle vara förbandschef utan omplaceras och ställas till överbefälhavarens förfogande under utredningstiden.

Personalansvarsnämnden underrättade sedermera K.S. om ett tilltänkt avskedande på grund av det inträffade och överläggningar hölls i frågan. Nämnden beslutade emellertid den 8 juni 2005 att i stället säga upp K.S. samt att avstänga honom under uppsägningstiden.

Grunder

K.S:s uppträdande under kadettbalen år 2005 var oacceptabelt. Han var fullt medveten om att han hade uppträtt olämpligt under kadettbalen året innan men gjorde trots detta om samma sak.

Staten har sagt upp K.S. av personliga skäl. K.S. har haft en särskild förtroendeställning och arbetsgivaren, i detta fall överbefälhavaren, saknar numera helt förtroende för honom. Det har därmed inte varit skäligt att kräva att arbetsgivaren skulle ha omplacerat K.S. Saklig grund för uppsägning har förelegat.

Av samma orsaker som legat till grund för besluten avseende uppsägning och möjligheten till omplacering har det också förelegat särskilda skäl att avstänga K.S. från arbete under uppsägningstiden.

Överbefälhavarens beslut den 19 april 2005 att frånta K.S. befattningen som regementschef och placera honom som överste till överbefälhavarens förfogande är ett sedvanligt arbetsledningsbeslut. Åtgärden var provisorisk och skulle gälla under utredningstiden och i avvaktan på personalansvarsnämndens beslut. Det var alltså ingen sanktion och de av staten åberopade omständigheterna till stöd för uppsägning och avstängning av K.S. har inte prekluderats.

Under alla förhållanden har K.S. själv försatt sig i den förevarande situationen och det finns skäl till jämkning av ett eventuellt skadestånd.

Domskäl

Tvisten

Den 8 juni 2005 sade staten upp regementschefen överste K.S. på grund av personliga skäl och avstängde honom samtidigt under uppsägningstiden. Dessförinnan, den 19 april 2005, hade överbefälhavaren beslutat att K.S. inte skulle inneha befattningen som regementschef, som var tidsbegränsad till den 30 juni 2005, utan vara överste till överbefälhavarens förfogande.

Staten har gjort gällande att K.S. den 2 april 2005 på en årlig kadettbal, som anordnas av ett av regementets kompanier, hade uppfört sig så kränkande mot de värnpliktiga kadetterna att Försvarsmakten helt tappat förtroendet för honom, särskilt eftersom han var medveten om att han året dessförinnan på grund av berusning uppträtt olämpligt på det årets bal. Det kränkande uppträdandet har enligt staten bestått i att K.S. i danslokalen bl.a. hårdhänt, handgripligen och på ett kränkande sätt dragit av delar av kadetternas uniformer samt tagit en kadett i skrevet. Enligt statens mening har K.S. haft en sådan förtroendeställning att det inte varit skäligt att kräva att arbetsgivaren skulle ha omplacerat honom. Av samma skäl har det enligt staten förelegat särskilda skäl att stänga av K.S. under uppsägningstiden.

Förbundet, som anser att saklig grund för uppsägning inte förelegat, har till stöd för sin inställning anfört följande. K.S. har inte agerat på ett oacceptabelt sätt. Han har endast muntligen och handgripligen utövat tillsyn över kadetternas sätt att bära uniform. Han har heller inte kränkt eller haft för avsikt att kränka någon av kadetterna. I vart fall har staten inte uppfyllt sin omplaceringsskyldighet. Några särskilda skäl att avstänga K.S. under uppsägningstiden har inte heller förelegat.

Enligt förbundets mening medför överbefälhavarens omplaceringsbeslut den 19 april 2005, som fattades på grund av K.S:s uppträdande under kadettbalen, att staten inte kan lägga samma omständigheter till grund för ett senare uppsägningsbeslut, dvs. omständigheterna är prekluderade. Staten har bestritt att så skulle vara fallet. Enligt dess mening var överbefälhavarens beslut en temporär åtgärd i avvaktan på beslut från personalansvarsnämnden.

Utredningen

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har på begäran av förbundet förhör under sanningsförsäkran hållits med K.S. samt vittnesförhör med förbundets ordförande L.F., bataljonschefen överstelöjtnant O.J., kadetternas kompanichef major L.R.M. samt kadetten L.H., som var anordnare av kadettbalen år 2005. På statens begäran har vittnesförhör hållits med kadetterna A.M., P-Å.M., E.S., M.P., A.S., T.M., J.H., J.A., K.N. och N.W., som alla deltog i kadettbalen år 2005, samt med P.H., som deltog i kadettbalen år 2004. Parterna har också åberopat skriftlig bevisning.

Har staten förbrukat möjligheten att lägga händelserna under kadettbalen 2005 till grund för uppsägningen?

Förbundet har gjort gällande att staten genom att den 19 april 2005 omplacera K.S. i anledning av hans uppträdande under kadettbalen år 2005 från hans befattning som regementschef till en befattning som överste till överbefälhavarens förfogande har förlorat möjligheten att senare åberopa samma omständigheter till stöd för att säga upp K.S. från hans anställning som yrkesofficer. Staten har bestritt att åtgärden har en sådan verkan och har framhållit att det endast var fråga om en temporär åtgärd i avvaktan på personalansvarsnämndens beslut.

Av ett omplaceringsbeslut följer inte någon formell verkan av det slag som förbundet gör gällande. Om förhållandena emellertid är sådana att en omplacering av skäl som är hänförliga till arbetstagaren personligen får bedömas utgöra arbetsgivarens reaktion på arbetstagarens agerande, eller i vart fall har givit arbetstagaren fog för att uppfatta situationen på det sättet, bör arbetsgivaren inte med framgång kunna åberopa enbart samma omständigheter till stöd för en senare uppsägning. Bedömningen får ske med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet (jfr AD 1994 nr 106, AD 1997 nr 48 och AD 2001 nr 32).

Av utredningen framgår följande. Den 8 april 2005 gav fjorton värnpliktiga befälselever in en anmälan till högkvarterets juridiska stab. Anmälan avsåg K.S:s påstådda olämpliga uppförande under kadettbalen den 2 april samma år. K.S. blev sjukskriven i omedelbar anslutning till att anmälan gjordes. Med anledning av denna anmälan uppdrog överbefälhavaren åt chefsjuristen S.R-B. att genomföra en utredning om händelserna på balen som sedan skulle utgöra en grund för överbefälhavarens ställningstagande till om anmälan skulle göras till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. S.R-B:s utredning var färdig den 15 april 2005. Överbefälhavaren anmälde K.S. till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd den 18 april 2005 och beslöt dagen därpå, den 19 april, att K.S. inte längre skulle ha befattningen som regementschef utan i stället stå till överbefälhavarens förfogande. Handläggningen i personalansvarsnämnden fortgick och nämnden beslöt den 8 juni med anledning av överbefälhavarens anmälan att säga upp K.S. från hans anställning som yrkesofficer i Försvarsmakten.

Enligt Arbetsdomstolens mening framstår det mot den här bakgrunden som klart att överbefälhavarens åtgärd den 19 april 2005 inte från statens sida var avsedd att utgöra arbetsgivarens enda reaktion mot K.S. med anledning av de händelser som föranlett anmälan till personalansvarsnämnden. Att placera K.S. som överste till överbefälhavarens förfogande tyder även det på att det var fråga om en mera tillfällig åtgärd i avvaktan på ett slutligt ställningstagande från arbetsgivarens sida. Som framgått fortgick även handläggningen i personalansvarsnämnden och innefattade, såvitt framkommit, bl.a. att såväl K.S. som överbefälhavaren yttrade sig till nämnden.

K.S. har visserligen uppgett att han uppfattade att påföljden, som han också accepterade, för hans agerande var omplaceringen den 19 april 2005. Enligt honom förstärktes denna uppfattning senare när en ny regementschef för Lv 6 utnämndes den 24 maj samma år. K.S. har emellertid vidare uppgett att han var medveten om anmälan till personalansvarsnämnden men har förklarat att hans uppfattning var att handläggningen där eventuellt skulle kunna resultera i en disciplinpåföljd i form av löneavdrag eller varning.

Av det anförda framgår att K.S. även efter överbefälhavarens beslut den 19 april 2005 var helt på det klara med att han senare - efter att personalansvarsnämnden hade tagit ställning - riskerade någon form av disciplinpåföljd. Att han för sin del måhända gjorde missbedömningen att en eventuell påföljd skulle stanna vid ett löneavdrag eller varning och alltså inte ett skiljande från anställningen kan inte tillmätas någon betydelse för den bedömning som nu skall göras.

Arbetsdomstolen finner mot bakgrund av det anförda att överbefälhavarens åtgärd den 19 april 2005 inte kan tolkas som att arbetsgivaren därmed frånsagt sig möjligheten att vidta andra åtgärder mot K.S. med anledning av händelserna under 2005 års kadettbal. Staten har alltså inte förlorat möjligheten att till grund för att säga upp K.S. åberopa dessa händelser.

Kadettbalen år 2004

Staten har inte åberopat K.S:s uppträdande under balen år 2004 till grund för uppsägningen av honom men däremot hävdat att den omständigheten att K.S. visste om att han hade uppträtt olämpligt på den kadettbalen skall beaktas när hans uppträdande under 2005 års kadettbal skall bedömas. Med anledning härav finner Arbetsdomstolen anledning att något uppehålla sig vid vad som framkommit om händelserna under 2004 års bal.

Det är ostridigt att K.S. blev kraftigt berusad och uppförde sig på ett olämpligt sätt mot de värnpliktiga under kadettbalen år 2004. K.S:s uppgifter om att den kraftiga berusningen berott på en kombination av alkohol och läkemedel har inte ifrågasatts. Han har vidare uppgett att han blev kraftigt berusad redan under middagen och att han i stort sett saknar minnesbilder från resten av kvällen.

Det är också ostridigt att K.S., efter att hans uppträdande hade påtalats, samlade de kadetter som deltagit i balen och bad om ursäkt för att han uppträtt olämpligt. K.S. har även uppgett att det inte var någon som utnyttjade hans erbjudande om att prata med honom enskilt om händelser under balen och har framhållit att han inte fått någon information om vad han närmare hade gjort under balkvällen annat än att han ”betett sig illa”.

En av kadetterna som deltog i balen, P.H., har hörts i målet och berättat att han, när han tillsammans med flera kadetter stod i ring och dansade, blev omfamnad bakifrån av översten som knäppte upp hans byxor, vilka hasade ned till knäna, och tog tag i hans könsorgan. Han har vidare uppgett att han aldrig anmälde K.S. för hans uppträdande eller diskuterade det med honom. P.H. har också uppgett att han inte uppfattade K.S:s ursäkt som allvarligt menad samt att han fortast möjligt ville bort från regementet och kamraternas pikar och glömma vad som hände på kadettbalen.

Även om K.S. enligt egen utsago aldrig fått full vetskap om sitt handlande under balkvällen, och uppenbarligen då inte heller själv försökt ta reda på vad som närmare hade hänt, framgår av det anförda att han i allt fall var fullt medveten om att hade varit berusad och då uppfört sig illa gentemot och inför de värnpliktiga.

Kadettbalen år 2005

Staten har gjort gällande att K.S. på nytt uppträdde olämpligt mot kadetter genom att under 2005 års kadettbal på olika sätt utsätta dem för fysiska och verbala kränkningar, i vissa fall av sexuell natur.

Förbundet har bestritt att K.S. under balkvällen uppträtt på något sådant sätt som kan betecknas som en fysisk eller verbal kränkning av sexuell natur. Förbundets inställning är att K.S. kan ha agerat på ett oskickligt sätt men han har enligt förbundet inte kränkt någon av de deltagande kadetterna.

K.S. har i allt väsentligt beskrivit sitt uppträdande under balkvällens diskodans på sätt som framgår av förbundets utveckling av talan, med följande förtydliganden. Han rättade till klädseln på 15-20 kadetter men ingrep - vad han kan minnas - inte mot någon som var korrekt klädd. Det är riktigt att han använde ett olämpligt språkbruk mot en kadett. Det är också möjligt att han lagt händerna på en kvinnlig kadetts axlar. Någon gest av sexuell natur var det dock inte fråga om och han hade heller inte någon sexuell avsikt med sitt handlande.

I målet har tio av de fjorton kadetter som anmälde K.S. hörts. Vidare har åberopats innehållet i anmälningarna från de övriga fyra kadetterna. I stora delar är förhörspersonerna överens om de faktiska omständigheterna. Det är inte fråga om situationer där ord står mot ord. Genomgående är däremot att K.S. tonar ned sitt eget agerande. Han har t.ex. beskrivit det så att det är möjligt att något har hänt men att han inte haft någon viss avsikt med sitt handlande. Av kadetternas berättelser framgår å andra sidan att så gott som samtliga uppenbart har känt sig kränkta. Till viss del stöder kadetternas uppgifter varandra. I flera fall har någon iakttagit K.S:s uppträdande mot en annan kadett. T.ex. bekräftar A.M. dels N.B:s och N.W:s uppgifter om K.S:s uppträdande mot N.B., dels N.W:s uppgift om att K.S. medvetet tagit ett skamgrepp i skrevet på honom. Vidare stöder E.S:s uppgifter vad Kr.S. uppgett i sin anmälan till Försvarsmaktens högkvarter. Kadetternas berättelser framstår inte heller som överdrivna eller inövade. Vad som också talar för att kadetternas uppgifter är sanningsenliga är att det av förhören med dem och övriga förhörspersoner klart har framgått att beslutet att anmäla K.S. var ett mycket grannlaga beslut som hade tänkts över noga. Det har framkommit att den huvudsakliga anledningen till anmälan var att kadetterna ansåg att K.S., bl.a. inför deras inbjudna sällskap, uppträtt på ett oacceptabelt sätt och att de inte ville att fler skulle råka ut för samma sak. I sammanhanget kan anmärkas att det även framkommit att det bland kadetterna gick rykten om hur K.S. hade uppträtt året innan. Förhören med kadetterna visar också genomgående vilken djup respekt de hyste för K.S. och att den färgat deras sätt att reagera när de utsatts för hans handlingar.

Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen att de berättelser som kadetterna har lämnat är både trovärdiga och tillförlitliga. Deras uppgifter kan därmed läggas till grund för domstolens bedömning.

Arbetsdomstolen finner med denna utgångspunkt bl.a. följande vara utrett om K.S:s uppträdande under diskodansen på kadettbalen.

A.M. var reglementsenligt klädd med vapenrocken helt knäppt. K.S. kom fram till honom tre gånger. Den första gången ställde sig K.S. hotfullt nära och började plötsligt knäppa upp hans rock, dra av och slänga iväg den. Även den andra gången kom K.S. alldeles för nära. Nu var det slipsen som satt fel. K.S. drog av hans slips och knäppte upp en skjortknapp samt drog upp skjortan ur byxorna. Eftersom det var översten som gjorde på detta sätt så anpassade sig A.M. Den tredje gången sade K.S. att A.M. såg ut som en slusk och stoppade in hans skjorta i byxorna.

Även T.M. var reglementsenligt klädd med helknäppt vapenrock och åtdragen slips. K.S. kom fram till honom och sade att ”Här var det en till”. K.S. drog sedan av honom rocken och slipsen samt slängde iväg dem. På grund av K.S:s handgripligheter följde T.M:s skjorta med upp ur byxorna. K.S. väste samtidigt ”Nästa gång står du med kuken bar, trust me”. Dagen efter hörde T.M. att hans flickvän berättade för sin mamma att kadetterna hade uppfört sig fint, men inte officerarna.

J.A. hade inte uppfattat att det fanns en s.k. dresskod och antog sig vara korrekt klädd även då han hade vapenrocken uppknäppt. Under dansen kom en glad K.S. framdansande till honom. K.S. lättade på hans slips, knäppte upp en skjortknapp och drog upp skjortan ur byxorna. Han hade dock fortfarande rocken på sig. Eftersom det var översten som ordnade om klädseln trodde J.A. att det skulle vara så. Efter tio minuter kom K.S. fram igen och såg denna gång arg ut. K.S. knäppte J.A:s skjorta och försökte handgripligen stoppa ned skjortan i byxorna.

Också på N.W. drog K.S. hårdhänt av rock och slips. Senare under dansen gick K.S. fram till honom samtidigt som de hade ögonkontakt. Under fortsatt ögonkontakt tog K.S. framifrån ett skamgrepp utanpå N.W:s byxor. N.W. har betonat att det omöjligt kan ha varit annat än ett avsiktligt agerande från K.S:s sida. K.S. sade inget utan bara tog tag, släppte och gick sin väg. Själv ryggade N.W. tillbaka och försökte sedan vifta bort händelsen inför sina kamrater.

Sammantaget fick sex av de av staten åberopade och hörda tio kadetterna sin klädsel handgripligen omändrad av K.S. När det gäller E.S. ger utredningen inte stöd för att K.S. gjort annat än att ha lagt händerna på framsidan av hennes axlar.

Flertalet av de hörda kadetterna uppfattade K.S. som olämpligt berusad. Vidare att han uppträdde hårdhänt när han handgripligen ändrade om deras kläder. Kadetterna kände sig också - till stor del beroende på K.S:s ställning - kränkta och helt handfallna av hur han uppträdde. Några upplevde det också som att K.S. skämde ut både dem och sig själv inför kadetternas inbjudna gäster.

Saklig grund för uppsägning?

Enligt staten har K.S., särskilt med hänsyn till hans tidigare olämpliga uppträdande och hans ställning som regementschef, uppträtt på ett sådant oacceptabelt sätt att saklig grund för uppsägning föreligger. Förbundet har gjort gällande att K.S. inte uppträtt oacceptabelt eller att han i vart fall inte haft för avsikt att uppträda på ett sådant sätt.

Prövningen av huruvida en uppsägning på grund av personliga skäl är sakligt grundad innefattar ytterst alltid en avvägning mellan arbetstagarens intresse av att få behålla anställningen och arbetsgivarens intresse av att upplösa anställningsförhållandet som en följd av en eller flera omständigheter (se AD 1984 nr 9). Arbetstagarens ställning och arbetsplatsens beskaffenhet hör till de omständigheter som inverkar på bedömningen. Med högre tjänsteställning och högre ansvar följer en vidare möjlighet för arbetsgivaren att tillgripa uppsägning. Detta är särskilt fallet då arbetstagaren har en ställning som ligger mycket nära den företagsledande kretsen och kraven på saklig grund tunnas ut betydligt i jämförelse med vad som skulle ha varit fallet i fråga om en arbetstagare i en mera underordnad ställning (se t.ex. AD 1977 nr 223, AD 1983 nr 174 och AD 1998 nr 22 med där gjorda hänvisningar).

K.S. var den på orten högste chefen för en stor arbetsplats, regementet i Halmstad. Han hade dessutom utbildningsansvar för 600-800 värnpliktiga per år. Arbetsdomstolen har i ett tidigare avgörande (AD 1995 nr 122) avseende en kapten vid Försvarsmakten, som tjänstgjorde som plutonchef och ansvarade för utbildningen av värnpliktiga, uttalat att denne som yrkesofficer innehade en anställning av utpräglad förtroendekaraktär samt att det inte bara var fråga om statens förtroende av honom som anställd utan också om allmänhetens förtroende för staten och dess officerare. Motsvarande får, enligt Arbetsdomstolens mening, i än högre grad anses gälla för K.S. med hans ställning som överste och regementschef. I detta sammanhang kan tilläggas att även om K.S. inte var på kadettbalen på arbetstid så var han där uteslutande i sin egenskap av regementschef och representerade, såsom hedersgäst, Försvarsmakten. Det finns därför ingen anledning att vid bedömningen av K.S:s uppträdande lägga någon vikt vid att hans agerande skett utom arbetstid.

Enligt staten råder det inom Försvarsmakten nolltolerans mot kränkningar och sexuella trakasserier, vilket också har bekräftats av såväl K.S. som övriga förhörspersoner.

Enligt förbundets uppfattning har K.S. endast, på ett sätt som han i egenskap av yrkesofficer har både skyldighet och rättighet att göra, rättat till kadetternas uniformer så att de blev reglementsenliga. Som framgår av vad Arbetsdomstolen funnit utrett av händelserna under balkvällen har det i flera fall inte alls varit fråga om att rätta till några kläder utan snarare motsatsen. Vidare har det varit fråga om ett hårdhänt agerande, som upplevts som kränkande av de berörda, inte minst mot bakgrund av K.S:s ställning.

Enligt den definition som numera får anses gällande på arbetsmarknaden innebär sexuella trakasserier bl.a. sådant ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagarens integritet i arbetet. Det är den som utsätts för ett beteende eller en handling som avgör om beteendet eller handlingen är önskvärd eller inte. Fysiskt uppträdande av sexuell natur kan t.ex. vara oönskad fysisk kontakt i form av beröring, klappande, nypande eller strykningar mot en annan persons kropp. Verbalt uppträdande av sexuell natur kan vara menande anmärkningar och anspelningar av sexuell natur eller kommentarer med ett anstötligt språk (se prop. 1997/98:55 s. 139 f.). I detta fall är det visserligen inte fråga om en arbetsgivares uppträdande mot en arbetstagare eller en arbetstagares uppträdande mot en annan arbetstagare men - enligt Arbetsdomstolens mening - saknas skäl att ge begreppet sexuell natur någon annan innebörd när, som i detta fall, den som utsätts för något är en värnpliktig och den som handlar är arbetstagare.

K.S:s agerande, att framifrån ta ett skamgrepp utanpå N.W:s byxor samtidigt som han - som N.W. beskrivit det - hela tiden hade ögonkontakt, kan inte anses vara annat än ett kränkande avsiktligt handlande av sexuell natur. Yttrandet till T.M. var visserligen olämpligt och allmänt anstötligt, men det rörde sig endast om ett enstaka yttrande och var uppenbarligen avsett att förstärka K.S:s uppfattning om T.M:s klädsel. Någon kränkning av sexuell natur var det enligt Arbetsdomstolens mening inte fråga om i detta fall. Utredningen i övrigt ger inget stöd för att K.S:s handlande var av sexuell natur.

K.S:s hela uppträdande under kadettbalen år 2005 måste bedömas mot bakgrund av att han var väl medveten om att han, på grund av intag av alkohol och sömntabletter, hade uppträtt mycket berusad och olämpligt på kadettbalen året innan. K.S. har själv uppgett att han därför hade bestämt sig för att dricka måttligt med alkohol. Av hans egna uppgifter framgår att han dock drack öl, vin och sprit, om än inte i avsevärda mängder. Flera av kadetterna upplevde också K.S. som berusad. Oavsett hur berusad K.S. var uppträdde han, för andra året i följd, oacceptabelt mot kadetter under deras egen kadettbal. Inget har heller framkommit som på något sätt förklarar eller annars ursäktar K.S:s handlande vid det senare tillfället.

K.S. har visserligen varit anställd inom Försvarsmakten i nästan 30 år. Enligt Arbetsdomstolens mening har han emellertid haft en sådan utpräglad förtroendeställning att hans oacceptabla och kränkande uppträdande mot kadetterna varit av sådan karaktär att det i sig kan utgöra skäl att skilja K.S. från hans anställning.

En uppsägning är dock inte sakligt grundad om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren omplacerar arbetstagaren till ett annat arbete.

Förbundet har gjort gällande att staten inte har uppfyllt sin omplaceringsskyldighet samt att staten redan genom omplaceringsbeslutet den 19 april 2005 visat att en sådan kunnat ske. Enligt statens mening är det inte skäligt att kräva att staten skulle ha omplacerat K.S. eftersom arbetsgivaren numera helt saknar förtroende för honom. I målet är ostridigt att någon omplaceringsutredning inte har gjorts.

Någon omplaceringsskyldighet torde inte föreligga när arbetstagaren har varit grovt misskötsam. När det gäller beteenden av olika slag som varit ägnade att på ett allvarligt sätt rubba förtroendet för en anställd är omständigheterna inte sällan sådana att grund för avskedande föreligger. Det finns dock exempel på avgöranden där Arbetsdomstolen även i uppsägningsfall funnit att förtroendet skadats i sådan grad att det inte varit skäligt att arbetsgivaren skall försöka omplacera den anställde (se t.ex. AD 2005 nr 85 med där gjorda hänvisningar).

Som ovan nämnts kan överbefälhavarens beslut den 19 maj 2005 inte gärna uppfattas som annat än en tillfällig åtgärd i avvaktan på beslut från personalansvarsnämnden. Beslutet kan därför inte ges någon inverkan på bedömningen av frågan om det varit skäligt att kräva att staten skulle ha omplacerat K.S. Enligt Arbetsdomstolens mening har K.S:s uppträdande under kadettbalen år 2005 varit i så hög grad ägnat att rubba det förtroende som staten måste kunna ha för honom såsom yrkesofficer i Försvarsmakten att det inte skäligen kan krävas att han omplaceras till ett annat arbete. Uppsägningen av K.S. har alltså varit sakligt grundad och förbundets talan skall därmed avslås i den delen.

Förelåg särskilda skäl att stänga av K.S. under uppsägningstiden?

Enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen får en arbetstagare, som har sagts upp och yrkat att uppsägningen skall förklaras ogiltig, inte avstängas från arbete på grund av de omständigheter som har föranlett uppsägningen annat än om det finns särskilda skäl. Avstängning kan ske när arbetsgivaren på grund av anställningens särskilda beskaffenhet har ett legitimt behov av att omedelbart kunna stänga av arbetstagaren från tjänsten eller om det framstår som mer eller mindre uppenbart att uppsägningen är sakligt grundad (se t.ex. AD 1995 nr 122 med där gjorda hänvisningar). Vid bedömningen kan också vara av betydelse om en arbetstagare har en utpräglad förtroendeställning (se AD 1989 nr 11).

Vid tiden för personalansvarsnämndens beslut var K.S. omplacerad till en tjänst som överste till överbefälhavarens förfogande. Eftersom K.S:s arbetsuppgifter ensidigt bestämdes av överbefälhavaren kan det knappast ha varit någon risk förenad med att låta K.S. gå kvar i sitt arbete under uppsägningstiden.

Av utredningen har framkommit att personalansvarsnämnden fattade sitt beslut om uppsägning av K.S. med stöd av i huvudsak skriftliga berättelser från de fjorton kadetterna, men att en dessutom hördes inför nämnden. Även K.S. lämnade personligen en redogörelse inför nämnden. Det var således fråga om i allt väsentligt samma utredning som har förebringats i Arbetsdomstolen. Med hänsyn härtill finner Arbetsdomstolen att personalansvarsnämnden hade klart fog för sitt beslut i uppsägningsfrågan. Som ovan anförts hade också K.S. en utpräglad förtroendeställning och överbefälhavaren hade helt tappat förtroendet för K.S.

Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen att det förelåg särskilda skäl att avstänga K.S. från arbete under uppsägningstiden. Förbundets talan skall således avslås även i den delen.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolens ställningstaganden i det föregående innebär att förbundets talan avslås i sin helhet. Förbundet skall alltså ersätta staten för dess rättegångskostnader i målet. Om beloppet råder inte tvist.