HFD 2011:66
Fråga om rätt till insatsen annan särskilt anpassad bostad för vuxna enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade i form av ett friliggande hus.
Stadsdelsnämnden Majorna-Linné i Göteborgs kommun avslog den 11 november 2010 A.J:s ansökan om särskilt anpassat boende för vuxna enligt 9 § 9 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Som motivering angav nämnden att det bör gå att tillgodose A.J:s behov genom andra bostadsinsatser som t.ex. bostadsanpassning och medicinsk förtur.
Länsrätten i Göteborg
A.J. överklagade nämndens beslut hos länsrätten och yrkade att hon skulle beviljas en särskilt anpassad bostad i form av fristående hus. Hon anförde bl.a. följande. Hon har sedan många år sjukdomen multipel skleros (MS) som starkt påverkar såväl hennes fysiska som psykiska hälsosituation. Hennes MS medför bl.a. extrem ljudkänslighet, svår hjärntrötthet, stark överkänslighet för värme och ljus, känselstörningar, svårt smärttillstånd och svårigheter att röra sig på grund av smärttillståndet, mycket uttalat smärttillstånd i fötterna vilket omöjliggör normal gång, skada i vakenhetscentrum/sömnstörning och upprepade nattliga toalettbesök. När hon är pressad och utmattad blir hon mycket sämre i sin MS. Då hon under en kortare tid sommaren 2008 hyrde ett fristående hus i Göteborg märkte hon en tydlig förbättring av sin situation. För att hennes MS inte ska försämras är det nödvändigt med boende i fristående hus. Hon har sedan tidigare medicinsk förtur till fristående hus på bostadsenheten inom Göteborgs kommun. Man har meddelat att väntetiden är mycket lång då tillgången på villor är begränsad. Hon har sedan den 10 oktober 2007 blivit erbjuden två fristående hus, varav ett låg på en höjd med en brant grusbacke där det till och med vid sommarväglag var svårt för Färdtjänsten att ta sig upp och ett endast gick att hyra i 1,5 år. Anledningen till att hon tackade nej till det senare erbjudandet var att hennes behov är varaktigt och att det skulle bli fråga om alltför stora ansträngningar att tvingas flytta två gånger under den relativt korta tidsperioden. För att viss insats enligt 9 § LSS ska kunna nekas med motiveringen att behovet tillgodoses på annat sätt ska behovet också faktiskt tillgodoses på annat sätt, vilket ska styrkas av socialnämnden.
Stadsdelsnämnden vidhöll sitt beslut.
Domskäl
Länsrätten i Göteborg (2009-06-23, ordförande Tagaeus) yttrade: Länsrätten gör följande bedömning. - Personer som omfattas av LSS har rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde ska genom insatsen tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna ska anpassas till mottagarens individuella behov. I målet är ostridigt att A.J. tillhör den i LSS angivna personkretsen. Hennes ansökan avser en särskilt anpassad bostad i form av friliggande hus. Bakgrunden till hennes ansökan är att hon på grund av ljudkänslighet har svårt att bo i t.ex. ett flerfamiljshus, vilket är medicinskt dokumenterat. Det har framkommit i målet att det inte går att anpassa hennes bostad till hennes individuella behov. Utredningen talar för att hennes behov endast går att tillgodose genom en särskild anpassad bostad i form av friliggande hus. Dock har hon av fastighetskontoret blivit erbjuden ett friliggande hus som hon tackade nej till på grund av att hon endast skulle få hyra det i 1,5 år. Även om hon skulle behöva flytta efter 1,5 år anser länsrätten att A.J. genom det erbjudna huset hade kunnat tillförsäkras goda levnadsvillkor. Då hennes behov skulle kunna ha tillgodosetts genom erbjudandet är nämnden inte skyldig att erbjuda henne ett annat boende. A.J:s överklagande ska således avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
Kammarrätten i Göteborg
A.J. överklagade länsrättens dom hos kammarrätten och yrkade att hon skulle beviljas insatsen särskilt anpassad bostad. Hon anförde i huvudsak följande. De bostäder som hon tidigare blivit erbjuden och tackat nej till tillkom inte som ett erbjudande enligt LSS utan det var fastighetskontorets försök att lösa en uppkommen boendeproblematik. Hon hade då aldrig heller ansökt om insatser enligt LSS och tillhörde därmed inte personkretsen. Enligt förarbetena räcker det inte att hennes behov skulle kunna ha blivit tillgodosett utan det krävs att behovet rent faktiskt är tillgodosett. En av bostäderna hon tackade nej till ansågs olämplig ur tillgänglighetssynpunkt då den låg vid en mycket brant backe och för den andra var hyrestiden endast 18 månader.
Nämnden ansåg att överklagandet skulle avslås.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (2011-04-13, Nilsson, Mårtensson, referent) yttrade: Det är i målet ostridigt att A.J. tillhör den personkrets som omfattas av LSS. Kammarrätten delar vidare länsrättens bedömning att det är medicinskt styrkt att A.J. på grund av sin ljudkänslighet har svårt att bo i ett flerfamiljshus, att det inte går att anpassa hennes nuvarande bostad till hennes individuella behov samt att utredningen talar för att hennes behov endast går att tillgodose genom boende i form av ett friliggande hus. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade i mål nr 3104-07 att med insatsen ”annan särskilt anpassad bostad” avses att från kommunen erhålla en bostad som är lämplig för ändamålet. Av utredningen framkommer som ovan anförts att boende i en friliggande villa är ändamålsenligt för att A.J. ska uppnå goda levnadsvillkor. Ett friliggande hus utgör således i A.J:s fall en särskilt anpassad bostad. Enligt kammarrättens mening är inte de anpassningar som måste göras till ett lämpligt hus så omfattande att det inte kan anses rimligt. A.J. kan inte heller vägras insatsen på grund av att hon önskat att få bo i vissa områden, eftersom hon förklarat sig villig att bo var som helst i Göteborgsområdet, utom i skärgården. - Frågan i målet blir då om något av de två hus som nämnden erbjudit A.J. kan tillförsäkra henne goda levnadsvillkor. Av A.J:s uppgifter framkommer att det ena huset ligger vid en mycket brant backe. Det får anses olämpligt att flytta någon som på grund av MS, som är en progredierande sjukdom, redan har svårigheter med förflyttningar och dålig balans till ett svårtillgängligt hus. Det huset kan således inte tillförsäkra A.J. goda levnadsvillkor. Det andra huset som erbjöds henne kunde hon endast få hyra i 1,5 år, sedan skulle det rivas. Av de läkarintyg som inkommit till kammarrätten framkommer att A.J. på grund av sina psykiska besvär inte klarar av den oro det skulle innebära att endast få bo i huset under en begränsad tid och inte veta vart hon sedan hon skulle flytta. Det framkommer också att själva flyttningen och omställningen skulle bli svår och att antalet flyttningar bör minimeras. Hennes behov kan därför inte tillgodoses genom något av de två hus nämnden erbjudit henne. Hennes behov kan heller inte anses tillgodosett genom att hon ställts i en kö för medicinsk förtur så länge hon inte erbjudits någon bostad. A.J:s överklagande ska därför bifallas genom att hon förklaras berättigad till en särskilt anpassad bostad i form av ett friliggande hus. - Kammarrätten bifaller överklagandet och förklarar A.J. berättigad till en särskilt anpassad bostad i form av ett friliggande hus.
Kammarrättsrådet Johansson var av skiljaktig mening och anförde: I likhet med majoriteten finner jag att A.J. tillhör personkretsen enligt 1 § LSS och att hon, till följd av sin ljudkänslighet, har behov av en bostad i form av ett friliggande hus för att få möjlighet till en fungerande tillvaro. - Frågan är då om ett friliggande hus i enlighet med A.J:s ansökan utgör en annan särskilt anpassad bostad för vuxna enligt 9 § 9 LSS. Därvid kan konstateras att det i förarbetena till lagregeln är sparsamt beskrivet vad som är att anse som en sådan bostad. I proposition 1992/93:159 anges endast att en sådan bostad bör ha en viss grundanpassning (s. 87). I det senare utredningsbetänkandet SOU 2008:77 s. 605 beskrivs särskilt anpassad bostad som en bostad med viss grundanpassning, dvs. med olika anpassning av bostadens fasta funktioner i och i anslutning till bostaden. Samtidigt sägs att behov av ytterligare anpassning får prövas enligt reglerna om bostadsanpassningsbidrag. Enligt min mening framstår det som rimligt att med ”viss grundanpassning” förstå ett behov av begränsade anpassningsåtgärder av typen höj- och sänkbara skåp, bredare dörrar samt borttagande av dörrar och trösklar. - Av utredningen i målet framgår att en anpassningsåtgärd som kan aktualiseras enligt A.J:s ansökan om ett friliggande hus är, på grund av hennes värmekänslighet och beroende på var i huset hon kan inrätta sitt sovrum, installation av en klimatanläggning. Dessutom bör det, på grund av A.J:s progredierande MS-sjukdom, finnas möjlighet till installation av en trapphiss. De anpassningsåtgärder som kan bli aktuella är, enligt min mening, inte att hänföra till grundanpassningsåtgärder utan fråga är i stället om åtgärder som faller in under reglerna i lagen om bostadsanpassningsbidrag. A.J:s behov av boende avser således ett normalt friliggande hus utan grundanpassning, men som kan komma att behöva anpassas enligt reglerna om bostadsanpassningsbidrag. En sådan bostad kan inte anses utgöra en annan särskilt anpassad bostad för vuxna enligt 9 § 9 LSS. Jag anser därför att överklagandet ska avslås. - Det finns dock skäl att erinra om att det av 5 kap. 7 § socialtjänstlagen (2001:453) följer att nämnden ska medverka till att en funktionshindrad person får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd. Oavsett att den insats som A.J. ansökt om inte ryms inom begreppet annan särskilt anpassad bostad har nämnden därför en skyldighet att erbjuda andra lösningar som kan tillgodose hennes behov.
Högsta förvaltningsdomstolen
Göteborgs kommun överklagade kammarrättens dom och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle ändra domen och avslå A.J:s yrkande om rätt till särskilt anpassad bostad för vuxna enligt 9 § 9 LSS. Därvid anfördes bl.a. följande. Det kan i förarbetena till LSS inte tydligt utläsas vad som är att anse som en annan särskilt anpassad bostad för vuxna. Av förarbetena framgår emellertid att en sådan bostad bör ha en viss grundanpassning. Detta måste anses avse sådant som t.ex. borttagna trösklar och breddade dörrar. A.J. har inte ansökt om någon sådan bostad, utan om en fristående bostad med skydd mot ljud och värme. En sådan typ av bostad kan inte anses vara en särskilt anpassad bostad för vuxna enligt 9 § 9 LSS. A.J:s behov kan tillgodoses t.ex. inom ramen för bostadsanpassningsbidrag.
A.J. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Hon har på grund av sin extrema ljudkänslighet ett medicinskt styrkt behov av att inte utsättas för, för henne, störande ljud. Enda sättet att uppnå detta är genom en särskilt anpassad bostad i form av ett fristående hus där hon kan bo permanent. Göteborgs kommun har inte kunnat lösa hennes bostadsproblem. En utredning om bostadsanpassning som inte utförts i verkligheten löser inte hennes problem. Det gör inte heller erbjudanden om bostäder som hon på grund av sina problem inte kan tacka ja till eller att hon är placerad i en kö med medicinsk förtur.
Domskäl
Högsta förvaltningsdomstolen (2011-10-21, Billum, Dexe, Jermsten, Stenman, Saldén Enérus) yttrade: Skälen för avgörandet.
I målet är ostridigt att A.J. omfattas av personkretsen i 1 § 3 LSS på grund av hennes besvär i form av MS och psykisk ohälsa.
Av 7 § första stycket LSS följer att personer som tillhör lagens personkrets har rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § 1-9 om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Av andra stycket framgår bl.a. att den enskilde genom insatserna ska tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna ska anpassas till mottagarens individuella behov och utformas så att de är lätt tillgängliga för dem som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.
Insatserna enligt LSS är preciserade i lagen. Andra insatser än de angivna kan inte ges med stöd av LSS. Om en funktionshindrad har annat behov av stöd har kommunen att överväga frågan om bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453), vilket inte är bundet till vissa angivna insatser (jfr RÅ 2006 not. 187).
Enligt 9 § 9 LSS kan insatser i form av boende för vuxna bestå av bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna. Av förarbetena (prop. 1992/93:159 s. 179 f.) framgår att med bostad med särskild service för vuxna avses gruppbostad och servicebostad. Med annan särskilt anpassad bostad för vuxna avses en av kommunen anvisad bostad med viss grundanpassning till funktionshindrade personers behov.
En första fråga i målet är omfattningen av den prövning som en domstol ska göra i ett mål om särskilda insatser enligt LSS. I denna del har Högsta förvaltningsdomstolen i RÅ 2010 ref. 91 gjort följande bedömning. Insatsen enligt 9 § 9 LSS är bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna. Den prövning en domstol har att göra om en enskild begär en sådan insats är att avgöra om den enskilde har rätt till den insatsen. Om domstolen kommer fram till att den enskilde har den rätten, är det kommunen som har ansvaret för att utforma insatsen närmare. Om den enskilde inte är nöjd med kommunens beslut om utformningen av insatsen, kan detta beslut överklagas. I ett sådant mål har domstolen att pröva om den enskilde tillförsäkras goda levnadsvillkor genom den beviljade insatsen. Därutöver bör domstolen inte besluta om hur insatsen ska utformas. Vid de bedömningar och avvägningar som ska göras för den närmare utformningen måste hänsyn tas till lokala förhållanden som organisatoriska aspekter, tillgång till adekvat personal m.m.
Mot denna bakgrund finner Högsta förvaltningsdomstolen att kammarrätten inte borde ha begränsat kommunens möjligheter att utforma insatsen på ett lämpligt sätt. Kammarrätten skulle således inte ha meddelat något förordnande rörande den närmare utformningen av A.J:s boende.
När det gäller frågan om A.J. har rätt till annan särskilt anpassad bostad för vuxna gör Högsta förvaltningsdomstolen följande bedömning. I förarbetena till lagen uttalas endast såsom framgått ovan att med annan särskilt anpassad bostad för vuxna avses en av kommunen anvisad bostad med viss grundanpassning till funktionshindrade personers behov (jfr SOU 2008:77 s. 605).
Av utredningen i målet framgår att A.J. inte har problem med att förflytta sig i bostaden eller att använda toalett, kök och sanitetsutrymmen. Den anpassning hon önskar är skydd mot ljud utifrån och möjlighet att hålla temperaturen nere i bostaden. Sådan anpassning är enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte grundanpassning i den mening lagstiftaren avsett. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens bedömning har A.J. inte ett sådant behov som insatsen annan särskilt anpassad bostad för vuxna i 9 § 9 LSS avser att täcka. Överklagandet ska därför bifallas.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut länsrättens dom innehåller.