HFD 2013 not 30

Not 30. Överklagande av G.C. ang. prövningstillstånd i kammarrätt i mål om arbetslöshetsförsäkring. - G.C. blev 1993 arbetslös sedan han sagts upp från sitt arbete som hemspråkslärare. Lärarnas arbetslöshetskassa beviljade honom arbetslöshetsersättning. Några år senare fick G.C. skadestånd från sin tidigare arbetsgivare för att han hade sagts upp utan saklig grund. - Med anledning av skadeståndet beslutade arbetslöshetskassan 1997 att G.C. var återbetalningsskyldig med cirka 310 000 kronor för utbetald arbetslöshetsersättning. Länsrätten i Stockholms län avslog 1999 hans överklagande. Länsrätten åberopade FÖD 1984:51 och anförde att en arbetslöshetskassa kan, enligt allmänna principer för arbetslöshetsförsäkringen, ålägga arbetstagaren skyldighet att återbetala den arbetslöshetsersättning som uppburits för samma tid som erhållet skadestånd avsett. Efter överklagande beslutade Kammarrätten i Stockholm 2000 att inte meddela prövningstillstånd. G.C. överklagade inte kammarrättens beslut. - Några år senare uttalade Högsta förvaltningsdomstolen i rättsfallet RÅ 2003 ref. 45 att det inte finns något utrymme för en arbetslöshetskassa att besluta om återkrav i andra fall än vad som följer av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF. - G.C. ansökte 2009 hos Lärarnas arbetslöshetskassa om att återkravet skulle efterges och anförde bl.a. följande. Genom RÅ 2003 ref. 45 har det klarlagts att det saknades grund för återkravet mot honom. Kammarrätten beslutade senare att två personer som hade fått ekonomiskt skadestånd av hans arbetsgivare, vid samma tid och av samma anledning, inte var återbetalningsskyldiga. Med anledning av detta ändrade Lärarnas arbetslöshetskassa sitt återkravsbeslut beträffande åtminstone tre medlemmar. Det föreligger vidare skäl för eftergift med hänsyn till hans hälsa och hans ekonomiska och sociala situation. Han har ansökt om sjukersättning, saknar utmätningsbara tillgångar och har ingen förmåga att betala tillbaka det återkrävda beloppet. - Arbetslöshetskassan beslutade med stöd av 68 d § ALF att inte medge G.C. eftergift av skulden. Förvaltningsrätten i Linköping avslog i dom den 4 maj 2011 G.C:s överklagande med tillämpning av samma bestämmelse som arbetslöshetskassan. Som skäl angavs att annat inte framkommit än att återkravet var lagligen grundat samt att det inte kunde uteslutas att han inom en överblickbar framtid skulle kunna betala skulden. Kammarrätten i Jönköping beslutade den 10 februari 2012 att inte meddela prövningstillstånd. - G.C. överklagade och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle undanröja kammarrättens beslut samt, helt eller delvis, efterge skulden. Han anförde bl.a. att en äldre bestämmelse om eftergift torde vara tillämplig i målet. -Högsta förvaltningsdomstolen (2013-05-20, Melin, Almgren, Nymansson): Skälen för avgörandet. Högsta förvaltningsdomstolen finner skäl att meddela prövningstillstånd och att avgöra målet omedelbart. - Enligt 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska kammarrätten meddela prövningstillstånd bl.a. om anledning förekommer till ändring i det slut vartill förvaltningsrätten kommit. - Bestämmelsen om eftergift av krav på återbetalning av felaktigt utbetald arbetslöshetsersättning ändrades den 2 mars 2009 och flyttades i samband med detta från 68 § ALF till 68 d § ALF. Enligt 68 § ALF i dess lydelse före detta datum kunde ett krav efterges om det i det särskilda fallet fanns anledning att helt eller delvis befria från återbetalningsskyldighet. Enligt 68 d § ALF får arbetslöshetskassan helt eller delvis efterge ett krav på återbetalning om det finns särskilda skäl. I förarbetena angavs att ändringen innebar en skärpning av reglerna om eftergift (prop. 2008/09:3 s. 22). - Enligt övergångsbestämmelserna ska äldre bestämmelser fortfarande gälla vid återkrav av belopp som har betalats ut före den 2 mars 2009. Beloppet som nu aktuellt återkrav avser betalades ut före detta datum. Arbetslöshetskassan och förvaltningsrätten borde således ha tillämpat 68 § ALF i dess lydelse före den 2 mars 2009. - I RÅ 2008 ref. 2 uttalade Högsta förvaltningsdomstolen att den praxis som utvecklats när det gäller tillämpningen av reglerna om eftergift av återbetalning av felaktigt utbetalda förmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bör kunna vara vägledande även vad gäller arbetslöshetsersättning. Eftergiftsbestämmelsen i lagen om allmän försäkring fördes den 1 januari 2011 över till 108 kap. 11 § socialförsäkringsbalken. I samband med detta ändrades lydelsen på motsvarande sätt som gjordes i ALF år 2009. Ändringen kommenterades dock inte i förarbetena till socialförsäkringsbalken, vilket enligt samma förarbeten innebär att bestämmelsen inte hade ändrats i sak (prop. 2008/09:200 s. 393). - Med hänsyn till att underinstanserna tillämpat 68 d § ALF i stället för 68 § ALF i dess lydelse före den 2 mars 2009, till uttalandena i förarbetena om att ändringen 2009 innebar en skärpning av reglerna och till att det beträffande G.C. föreligger flera sådana omständigheter som ska beaktas vid eftergiftsbedömningen (se RÅ 2008 ref. 2), bör det för kammarrätten ha framstått som osäkert om förvaltningsrätten i sin dom kommit till ett riktigt slut. - Mot denna bakgrund borde kammarrätten ha meddelat prövningstillstånd. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande.Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd. - Högsta förvaltningsdomstolen upphäver det överklagade beslutet och meddelar G.C. prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Jönköping av hans överklagande av Förvaltningsrätten i Linköpings dom den 4 maj 2011. - (mål nr 2038-12, fd Boman)