Prop. 2008/09:200

Socialförsäkringsbalk

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 28 maj 2009

Fredrik Reinfeldt

Cristina Husmark Pehrsson

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny sammanhållen och heltäckande socialför­ säkringslag, som ersätter ungefär 30 gällande socialförsäkringslagar. Lagen benämns socialförsäkringsbalk. Tillämpningsområdet omfattar i princip samtliga de socialförsäkringsförmåner som administreras av För­ säkringskassan, Premiepensionsmyndigheten och Skatteverket.

Balken är indelad i åtta avdelningar (avd. A–H) enligt följande: Avd. A: Övergripande bestämmelser om personkretsen, socialförsäk­ ringsskyddet och vissa definitioner.

Avd. B–G: Bestämmelser om de olika socialförsäkringsförmånerna, i princip ordnade efter behovssituationer under medborgarnas livscykel.

Avd. H: Vissa gemensamma bestämmelser om förmåner, handlägg­ ning, omprövning, överklagande och organisation.

Dessutom föreslås att bestämmelserna om ersättning vid vård av när­ stående i 2–19 §§ i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård överförs till balken, medan bestämmelserna om rätt till ledighet för vård av närstående i 20–27 §§ nämnda lag inte ska omfattas av balken.

Det föreslås också en lag om införande av socialförsäkringsbalken, som förutom ikraftträdande- och övergångsbestämmelser innehåller bestämmelser om upphävande av ett trettiotal gällande socialförsäk­ ringslagar.

Det nya regelverket föreslås träda i kraft den 1 januari 2011.

Förkortningar

ABBL Lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AFLP Lagen (1962:382) angående införande av lagen om all­ män försäkring AKBL Lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn ALF Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring AOL Lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkrings­ kassan ATP Allmän tilläggspension bet. Betänkande BoL Lagen (1993:737) om bostadsbidrag BTPL Lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. CSN Centrala studiestödsnämnden dir. Direktiv Ds Departementsserien EPL Lagen (2000:461) om efterlevandepension och efter­ levandestöd till barn EPLP Lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn EU Europeiska unionen FBBL Lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag FBF Förordningen (1988:890) om bilstöd till funktionshind­ rade FL Förvaltningslagen (1986:223) FÖD Försäkringsöverdomstolen GPL Lagen (1998:702) om garantipension HandL Förslag i SOU 2001:47 till lag om handläggning av ärenden hos de allmänna försäkringskassorna m.m. HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) HVL Lagen (1998:703) om handikappersättning och vård­ bidrag IFKL Lagen (2004:274) med anledning av inrättande av För­ säkringskassan IL Inkomstskattelagen (1999:1229) KSL Lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän LAF Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LASS Lagen (1993:389) om assistansersättning LBF Lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bil­ stöd till funktionshindrade LEF Lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekon­ trollerande verksamhet m.m. LIP Lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LIPP Lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LISA Lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning

LSKK Lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara LSP Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd LSPT Lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålders­ pension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk­ tionshindrade NVL Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när­ ståendevård PGI Pensionsgrundande inkomst PISA Lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration PPM Premiepensionsmyndigheten PPML Lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premie­ pensionsmyndigheten prop. Proposition RAR Riksförsäkringsverkets allmänna råd ref. Referat RF Regeringsformen RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket rskr. Riksdagsskrivelse RÅ Regeringsrättens årsbok SAL Socialavgiftslagen (2000:980) SekrL Sekretesslagen (1980:100) SFB Socialförsäkringsbalken SFBP Lagen (2009:000) om införande av socialförsäkrings­ balken SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkringsutskottet SGI Sjukpenninggrundande inkomst SIAL Lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration SjLL Lagen (1991:1047) om sjuklön SML Lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare SofL Socialförsäkringslagen (1999:799) SOU Statens offentliga utredningar USL Lagen (1996:1030) om underhållsstöd ÄfsL Lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. socialförsäkringsbalk, och

2. lag om införande av socialförsäkringsbalken.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till socialförsäkringsbalk

Härigenom föreskrivs följande.

AVD. A ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER I Inledande bestämmelser, definitioner och förklaringar 1 kap. Innehåll m.m.

1 § Denna balk innehåller bestämmelser om social trygghet genom de sociala försäkringar samt andra ersättnings- och bidragssystem som be­ handlas i avdelningarna B

  • (socialförsäkringen).

2 § Balken är indelad i avdelningar, som betecknas med stora bokstäver.

Avdelningarna är indelade i underavdelningar, som betecknas med romerska siffror.

3 § Övergripande bestämmelser finns i 1–7 kap. (avdelning A).

Vidare finns bestämmelser om

  • familjeförmåner i 8–22 kap. (avdelning B),
  • förmåner vid sjukdom eller arbetsskada i 23–47 kap. (avdelning C),
  • särskilda förmåner vid funktionshinder i 48–52 kap. (avdelning D),
  • förmåner vid ålderdom i 53–74 kap. (avdelning E),
  • förmåner till efterlevande i 75–92 kap. (avdelning F), och
  • bostadsstöd i 93–103 kap. (avdelning G). Vissa gemensamma bestämmelser om förmånerna, handläggningen och organisationen finns i 104–117 kap. (avdelning H).

4 § I avdelning A finns

  • allmänna bestämmelser, definitioner och förklaringar i 2 kap., och
  • övergripande bestämmelser om socialförsäkringsskyddet i 3–7 kap. Det finns definitioner och förklaringar också i andra avdelningar.

2 kap. Allmänna bestämmelser, definitioner och förklaringar Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • socialförsäkringens administration, m.m. i 2 §,
  • socialförsäkringens finansiering, m.m. i 3 och 4 §§,
  • internationella förhållanden i 5 §,
  • prisbasbelopp m.m. i 6–10 §§, och
  • definitioner och förklaringar i 11–16 §§.

Socialförsäkringens administration, m.m.

2 § Socialförsäkringen administreras av Försäkringskassan samt av

Premiepensionsmyndigheten och Skatteverket.

Hos Försäkringskassan ska det finnas ett allmänt ombud. Regeringen utser det allmänna ombudet.

Beslut i ärenden enligt denna balk fattas av Försäkringskassan, om inte något annat anges.

Socialförsäkringens finansiering, m.m.

3 § Bestämmelser om finansiering av socialförsäkringen finns i

– socialavgiftslagen (2000:980), – lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, – lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, och – lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter. Socialförsäkringen finansieras också genom avkastning på vissa av de avgifter som anges i första stycket.

4 § Förutom enligt de lagar som anges i 3 § finansieras socialförsäk­ ringen med medel från statsbudgeten samt, i den omfattning som anges i denna balk, genom särskilda betalningar från kommuner och enskilda.

Internationella förhållanden

5 § Gemenskapsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller inom Euro­ peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtal om social trygg­ het eller andra avtal som ingåtts med andra stater kan medföra begräns­ ningar i tillämpligheten av bestämmelserna i denna balk.

Prisbasbelopp m.m.

6 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett pris­ basbelopp eller förhöjt prisbasbelopp som beräknas för varje år.

7 § Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 396 multipliceras med det jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna pris­ läget i juni året före det som prisbasbeloppet avser och prisläget i juni 1997. Det framräknade prisbasbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

8 § Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på samma sätt som prisbasbeloppet. Vid framräkning av det förhöjda prisbasbe­ loppet används dock i stället bastalet 37 144.

9 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar Prop. 2008/09:200 närmare föreskrifter om prisbasbeloppet och det förhöjda prisbasbe- Avd. A loppet

.

10 § I 61 kap. finns bestämmelser om inkomstbasbelopp, inkomstindex, balanstal och balansindex.

Definitioner och förklaringar

Förmån

11 § Med förmåner avses i denna balk dagersättningar, pensioner, liv­ räntor, kostnadsersättningar, bidrag samt andra utbetalningar eller åtgär­ der som den enskilde är försäkrad för enligt 4

  • kap.

Ogift

12 § Det som i denna balk föreskrivs om den som är ogift tillämpas även i fråga om den som är änka, änkling eller frånskild, om inget annat anges.

Sambor

13 § Vad som avses med sambor framgår av 1 § sambolagen (2003:376).

Förälder

14 § Om föräldraskap till barn och rättsverkan av adoption finns be­ stämmelser i 1 och 4 kap. föräldrabalken.

Blivande adoptivförälder

15 § Med blivande adoptivförälder avses i denna balk den som efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.

Familjehemsförälder

16 § Med familjehemsförälder avses i denna balk den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte till­ hör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet.

II Socialförsäkringsskyddet

3 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om socialför­ säkringsskyddet i 4 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • bosättningsbaserade förmåner i 5 kap.,
  • arbetsbaserade förmåner i 6 kap., och
  • övriga förmåner i 7 kap.

4 kap. Allmänna bestämmelser om försäkringsskyddet Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • försäkringsgrenar i 2 §,
  • försäkrad och gällande skydd i 3 och 4 §§, och
  • internationella förhållanden i 5 §.

Försäkringsgrenar

2 § Socialförsäkringen är indelad i tre försäkringsgrenar. Dessa avser

1. förmåner som grundas på bosättning i Sverige (bosättningsbaserade förmåner),

2. förmåner som grundas på arbete i Sverige (arbetsbaserade för­ måner), och

3. förmåner som grundas på andra omständigheter än bosättning eller arbete i Sverige (övriga förmåner).

Försäkrad och gällande skydd

3 § Försäkrad är den som uppfyller de krav i fråga om bosättning, arbete eller andra omständigheter som avses i 2 § samt gällande krav på försäk­ ringstider.

För att omfattas av socialförsäkringsskyddet ska den försäkrade dess­ utom uppfylla de andra villkor som gäller för respektive förmån enligt 5– 7 kap.

4 § Ytterligare bestämmelser om rätten till förmåner finns i 8–117 kap. (avdelningarna B

Internationella förhållanden

5 § Den som, enligt vad som följer av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar

flyttar inom gemenskapen1, omfattas av lagstiftningen i en annan stat är Prop. 2008/09:200 inte försäkrad för sådana förmåner enligt denna balk som motsvarar Avd. A förmåner som avses i förordningen.

5 kap. Bosättningsbaserade förmåner Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • bosättning i Sverige i 2 och 3 §§,
  • särskilda personkategorier i 4−8 §§,
  • de bosättningsbaserade förmånerna i 9 och 10 §§,
  • socialförsäkringsskyddet i samband med inflyttning till Sverige i 11 och 12 §§,
  • förmåner vid utlandsvistelse i 13−16 §§, och
  • speciella försäkringssituationer i 17 och 18 §§.

Bosättning i Sverige

2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk ska, om inget annat särskilt anges, en person anses vara bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.

3 § Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år ska anses vara bosatt här i landet. Detta gäller dock inte om synnerliga skäl talar mot det. En utlänning som enligt 4 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) inte ska folkbokföras ska inte heller anses vara bosatt här.

En i Sverige bosatt person som lämnar landet ska fortfarande anses vara bosatt här i landet om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.

Särskilda personkategorier

Statsanställda

4 § Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning ska anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden om han eller hon tidigare någon gång varit bosatt här i landet.

När en annan stat som arbetsgivare sänder en person till Sverige för ar­ bete för arbetsgivarens räkning ska den personen inte anses vara bosatt här i landet.

Diplomater m.fl.

5 § En person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsu­ lat eller dess betjäning ska anses vara bosatt i Sverige endast om det är

1 EGT 149, 5.7.1971, s. 2 (Celex 31971R 1408)

förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de kon- Prop. 2008/09:200 ventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och Avd. A privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.

En person som på grund av anknytning till en internationell organisa­ tion omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privile­ gier i vissa fall ska anses vara bosatt i Sverige endast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.

Biståndsarbetare m.fl.

6 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för arbete för arbets­ givarens räkning ska fortfarande anses vara bosatt här, om han eller hon är anställd av

1. en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, eller

2. ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund.

Första stycket gäller endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år.

Utlandsstuderande m.fl.

7 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera i ett annat land ska fortfarande anses vara bosatt här så länge han eller hon genomgår en studiestödsberättigande utbildning eller har utbildnings­ bidrag för doktorander.

Den som kommer till Sverige för att studera ska inte anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för doktoran­ der.

Familjemedlemmar

8 § Det som föreskrivs om personer som avses i 4

  • §§ gäller även med­ följande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.

De bosättningsbaserade förmånerna

9 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner:

Avdelning B Familjeförmåner

1. föräldrapenning på lägstanivå och (11 och 12 kap.) grundnivå,

2. barnbidrag, (15 och 16 kap.)

3. underhållsstöd, (17–19 kap.)

4. adoptionsbidrag,

(21 kap.)

5. vårdbidrag,

(22 kap.)

Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

6. rehabilitering, bidrag till arbets­ (29–31 kap.)

Avd. A

hjälpmedel och särskilt bidrag,

7. sjukersättning och aktivitets­ (33 och 35–37 kap.) ersättning i form av garantiersätt­ ning,

Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder

8. handikappersättning,

(50 kap.)

9. assistansersättning,

(51 kap.)

10. bilstöd,

(52 kap.)

Avdelning E Förmåner vid ålderdom 11. garantipension, (53, 56, 65–67, och 69–71 kap.) 12. särskilt pensionstillägg, (73 kap.) 13. äldreförsörjningsstöd, (74 kap.)

Avdelning F Förmåner till efterlevande 14. efterlevandestöd, (77, 79 och 85 kap.) 15. garantipension till omställnings­ (77, 81 och 85 kap.) pension,

Avdelning G Bostadsstöd 16. bostadsbidrag, och (95–98 kap.) 17. bostadstillägg. (100–103 kap.)

10 § När det gäller förmåner till efterlevande enligt 9 § 14 och 15 är det den efterlevande som ska vara försäkrad för förmånerna.

Socialförsäkringsskyddet i samband med inflyttning till Sverige

Vid anmälan om bosättning

11 § Till den som bosätter sig i Sverige men inte är folkbokförd här får bosättningsbaserade förmåner inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad när anmälan om bosättningen gjordes till För­ säkringskassan eller när Försäkringskassan på annat sätt fick kännedom om bosättningen.

Bestämmelser om anmälan om bosättning i Sverige finns i 110 kap. 43 §.

När uppehållstillstånd behövs

12 § Till den som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha uppe­ hållstillstånd i Sverige får bosättningsbaserade förmåner lämnas tidigast från och med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades. Om det finns synnerliga skäl, får förmåner lämnas även om uppehållstillstånd inte har beviljats.

Förmåner enligt första stycket lämnas dock inte för tid då bistånd enligt Prop. 2008/09:200 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har lämnats till Avd. A den försäkrade, om förmånerna är av motsvarande karaktär.

Förmåner vid utlandsvistelse

13 § För tid då en försäkrad inte vistas i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz kan förmåner som grundas på bosättning lämnas endast i de fall som avses i 14 och 15 §§.

14 § Förmåner får lämnas om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. Äldreförsörjningsstöd enligt 9 § 13 kan dock lämnas endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst tre månader.

Förmåner enligt 9 § 7, 11, 12, 14 och 15 kan lämnas så länge den för­ säkrades bosättning i Sverige består.

15 § Tidsbegränsningen i 14 § första stycket gäller inte för sådana stats­ anställda och deras familjemedlemmar som avses i 4 och 8 §§.

Tidsbegränsningen gäller inte heller för familjeförmåner enligt 9 § 1

  • till biståndsarbetare m.fl. och studerande eller deras familjemedlemmar som avses i 6
  • §§.

16 § I 104–117 kap. (avdelning H) finns bestämmelser om när den för­ säkrade är skyldig att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon lämnar Sverige.

Speciella försäkringssituationer

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om i vilken utsträckning barn som är politiska flyk­ tingar är försäkrade för underhållsstöd enligt 9 § 3 även om de inte är bosatta i Sverige.

18 § Har rätten till en bosättningsbaserad förmån upphört med tillämp­ ning av bestämmelserna om bosättning i 2

  • §§ eller bestämmelserna om

utlandsvistelse i 13

  • §§, får förmånen efter ansökan hos Försäkrings­ kassan fortsätta att lämnas om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen.

6 kap. Arbetsbaserade förmåner Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– arbete i Sverige i 2 §, – särskilda personkategorier i 3

  • §§,

– de arbetsbaserade förmånerna i 6 och 7 §§, – försäkringstid i 8

  • §§,

– socialförsäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med ar- Prop. 2008/09:200 bete i Sverige i 13 och 14 §§, Avd. A – förmåner vid utlandsvistelse i 15

  • §§, och

– speciella försäkringssituationer i 19

  • §§.

Arbete i Sverige

2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk avses med arbete i

Sverige, om inget annat särskilt anges, förvärvsarbete i verksamhet här i landet.

Om en fysisk person som bedriver näringsverksamhet har sådant fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska verksamhet som hänför sig till driftstället anses bedriven här i landet.

Särskilda personkategorier

Sjömän

3 § Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg ska anses som arbete i

Sverige. Detta gäller även arbete som utförs

1. i anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat, eller

2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat.

Med sjöman avses den som enligt 3 § sjömanslagen (1973:282) ska an­ ses som sjöman.

Utsändning m.m.

4 § Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige ska anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgiva­ ren och arbetet kan antas vara längst ett år.

När en utländsk arbetsgivare under motsvarande förhållande sänder någon till Sverige för arbete ska arbete i Sverige inte anses föreligga.

I fall som anges i 5 kap. 4 § gäller första och andra styckena även om utsändningstiden kan antas vara längre än ett år.

Diplomater m.fl.

5 § Arbete som utförs av en person som tillhör en annan stats beskick­ ning eller karriärkonsulat ska anses som arbete i Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de kon­ ventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.

Ett sådant arbete som medför att en person på grund av anknytning till en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ska anses som arbete i Sverige

endast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga Prop. 2008/09:200 eller avtal som anges i bilagan till den lagen. Avd. A

De arbetsbaserade förmånerna

6 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner:

Avdelning B Familjeförmåner

1. graviditetspenning,

(10 kap.)

2. föräldrapenning på grundnivå eller (11–13 kap.) sjukpenningnivå och tillfällig för­ äldrapenning,

Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

3. sjukpenning, (24–28 kap.)

4. rehabilitering, rehabiliteringsersätt­ (29–31 kap.) ning och bidrag till arbetshjälpmedel, 5. inkomstrelaterad sjukersättning och (33, 34 36 och 37 kap.) inkomstrelaterad aktivitetsersättning,

6. arbetsskadeersättning, (39–42 kap.)

7. närståendepenning,

(47 kap.)

Avdelning E Förmåner vid ålderdom

8. inkomstgrundad ålderspension, (55–64 och 69–71 kap.)

Avdelning F Förmåner till efterlevande

9. inkomstrelaterad efterlevande­ (77, 78, 80 och 82–85 kap.) pension, 10. efterlevandeförmåner från arbets­ (87 och 88 kap.) skadeförsäkringen, och 11. efterlevandeskydd i form av (89–92 kap.) premiepension.

7 § När det gäller pensionsförmåner och skadeersättning till efterlevande enligt 6 § 9–11 är det den avlidne som ska ha varit försäkrad för för­ månerna.

Försäkringstid

Allmänna bestämmelser

8 § För arbetstagare gäller försäkringen enligt 6 § från och med den första dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen från och med den dag då arbetet har påbörjats.

Försäkringen upphör att gälla tre månader, eller för sådana förmåner som anges i 6 § 5 ett år, efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppe­ håll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den enskilde börjar arbeta i ett annat land och omfattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det finns andra särskilda skäl.

9 § Om en förmån som avses i 6 § lämnas när försäkringen ska upphöra enligt 8 §, fortsätter försäkringen enligt 6 § att gälla under den tid för vilken förmånen lämnas.

10 § Försäkringen enligt 6 § fortsätter att gälla efter efterskyddstiden enligt 8 § så länge bestämmelserna i 26 kap. 11–16 §§ om sjukpenning­ grundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid) är tillämpliga på personen.

11 § Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 6 § 6 och 8–11 gäller när rätten till en förmån enligt de bestämmelser som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäk­ ringen för föräldrapenning på grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2.

Försäkringen för pensioner enligt första stycket gäller också när rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 19 och 20 §§.

12 § För biståndsarbetare m.fl. enligt 5 kap. 6 § som till följd av utlands­ arbete inte omfattas av den arbetsbaserade försäkringen och som efter utlandstjänstgöringens slut återvänder till Sverige ska efterskyddstiden börja löpa först efter återkomsten, om utlandstjänstgöringen varat längst fem år.

Socialförsäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med arbete i Sverige

Vid anmälan om arbete i Sverige

13 § Arbetsbaserade förmåner enligt 6 § 1

  • 7 och 8 får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad då Försäkringskassan fick kännedom om arbetet.

Bestämmelser om anmälan om arbete för den som inte är bosatt i Sverige finns i 110 kap. 44 §.

När arbetstillstånd eller uppehållstillstånd behövs

14 § Den som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha arbetstill­ stånd i Sverige eller ett uppehållstillstånd med motsvarande verkan har inte rätt till arbetsbaserade förmåner förrän ett sådant tillstånd har bevil­ jats. Ersättning får lämnas tidigast från och med den dag då tillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades.

Begränsningarna i första stycket gäller inte arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 eller arbetsskadeersättning till efterlevande enligt 6 § 10.

Förmåner vid utlandsvistelse

15 § För tid då en försäkrad vistas utomlands kan förmåner vid sjukdom, graviditet, tillfällig vård av barn och rehabilitering enligt 6 § 1

  • lämnas

endast

  • om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den försäkrade där utför sådant arbete som ska anses som arbete i Sverige, eller
  • om Försäkringskassan medger att den försäkrade reser till utlandet.

16 § Förmåner enligt 6 § 5, 6 och 8

  • lämnas för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning på grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2,

1. om barnet är bosatt i Sverige, eller

2. om Försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband med adoption.

17 § När det gäller efterlevandeförmåner ska det som anges i 16 § om försäkrad gälla den försäkrades efterlevande.

18 § I 104–117 kap. (avdelning H) finns bestämmelser om den försäkra­ des skyldighet att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon lämnar

Sverige.

Speciella försäkringssituationer

19 § En person som får inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomst­ relaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5 är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 beräknad på denna ersättning.

20 § Den som får någon av följande förmåner är försäkrad för inkomst­ relaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5, inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 och inkomstrelaterad efterlevandeförmån enligt 6 § 9 och 11:

1. vårdbidrag enligt 5 kap. 9 § 5, som inte enbart avser merkostnader,

2. dagpenning från arbetslöshetskassa,

3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt pro­ gram,

4. utbildningsbidrag för doktorander,

5. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),

6. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, och

7. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

21 § När det gäller inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 finns i 60 kap. dessutom bestämmelser om beräkning av pensionsgrundande belopp för

  • plikttjänstgöring,
  • studier, och
  • vård av småbarn (barnår).

22 §

Den som genomgår utbildning som är förenad med särskild risk för

arbetsskada är försäkrad för arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 och 10.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar Prop. 2008/09:200 ytterligare föreskrifter om försäkring enligt första stycket. Avd. A

7 kap. Övriga förmåner Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • statligt personskadeskydd i 2−6 §§,
  • krigsskadeersättning till sjömän i 7−9 §§, och
  • smittbärarersättning i 10 §.

Statligt personskadeskydd

Personkretsen

2 § Försäkrad för statligt personskadeskydd enligt 43 kap. är

1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen, eller till antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning,

2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en kommu­ nal organisation för räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 § andra stycket luft­ fartslagen (1957:297),

3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som av­ ses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

4. den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som har med­ delats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a §brottsbalken,

5. den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken, och

6. den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervak­ ning med elektronisk kontroll.

3 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om i vilka fall bestämmelserna i 43 kap. ska tillämpas även på den som, i annat fall än som avses i 2 §, frivilligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.

Försäkringstider

4 § Personskadeskyddet börjar gälla när den första resan påbörjas till sådan verksamhet eller intagning som avses i 2 § 1

  • och upphör när den sista resan från verksamheten eller intagningen avslutats.

Vid sådan verksamhet som avses i 2 § 4

  • börjar personskadeskyddet gälla när den dömde påbörjar resan till platsen för verksamheten och upphör när resan från platsen avslutats.

5 § Vistas någon under tid som avses i 4 § i något annat land än Sverige,

Danmark utom Färöarna och Grönland, Finland eller Norge gäller personskadeskyddet endast om staten har ordnat eller bekostat resan.

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 § om försäk­ ring, försäkringstid och utlandsvistelse ska tillämpas även när det gäller personskadeersättning.

Krigsskadeersättning till sjömän

Personkretsen

7 § Försäkrad för krigsskadeersättning till sjömän enligt 44 kap. är den som vid en tjänstgöring på svenskt fartyg är försäkrad för arbetsska­ deersättning enligt 6 kap. 6 § 6 och som anses som sjöman enligt sjö­ manslagen (1973:282) eller ändå följer med fartyget och utför arbete för fartygets räkning.

Försäkringen gäller dock inte den som tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i ett krig som Sverige befinner sig i.

Försäkringstid

8 § Skyddet enligt 7 § gäller utomlands när sjömannen

1. är på resa till en ort där han eller hon ska tillträda tjänstgöring på svenskt fartyg,

2. under tjänstgöring på svenskt fartyg vistas på en ort där fartyget lig­ ger, eller

3. efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg väntar på eller är på hemresa.

9 § Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 § om för­ säkring, försäkringstid och utlandsvistelse ska tillämpas även när det gäller krigsskadeersättning.

Smittbärarersättning

10 § Försäkrad för smittbärarersättning enligt 46 kap. i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel är en sådan smittbärare som avses i 3 § samma kapitel.

AVD. B FAMILJEFÖRMÅNER

I Inledande bestämmelser 8 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning B finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner till föräldrar och barn (familjeförmåner).

2 § Familjeförmåner enligt denna avdelning är

  • graviditetspenning till den som på grund av graviditet har nedsatt ar­ betsförmåga eller är förbjuden att utföra sitt förvärvsarbete,
  • föräldrapenningsförmåner i samband med barns födelse, vid adoption av barn eller i andra situationer när en förälder vårdar barn,
  • barnbidrag som generellt bidrag för barn,
  • underhållsstöd till ett barn vars föräldrar inte bor tillsammans, och
  • särskilda familjeförmåner vid vissa fall av adoption eller när ett barn lider av sjukdom eller har funktionshinder.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om familjeförmåner.

Vidare finns bestämmelser om

  • graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner i 9–13 kap.,
  • barnbidrag i 14–16 kap.,
  • underhållsstöd i 17–19 kap., och
  • särskilda familjeförmåner i 20–22 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4

  • kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma be­ stämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdel­ ning H).

II Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner 9 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • bestämmelser om graviditetspenning i 10 kap., och
  • allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner i 11 kap. Vidare finns bestämmelser om
  • föräldrapenning i 12 kap., och
  • tillfällig föräldrapenning i 13 kap.

10 kap. Graviditetspenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till graviditetspenning i 2−5 §§,
  • förmånstiden i 6−9 §§, och
  • beräkning av graviditetspenning, m.m. i 10 och 11 §§.

Rätten till graviditetspenning

Nedsatt arbetsförmåga

2 § En försäkrad som är gravid har rätt till graviditetspenning,

1. om graviditeten sätter ned hennes förmåga att utföra sitt förvärvs­ arbete med minst en fjärdedel, och

2. hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584).

Som förvärvsarbete ska inte betraktas sådant förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken hon får sjukersättning enligt be­ stämmelserna i 37 kap. 3 §. Om det inte går att avgöra under vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

Förbud mot förvärvsarbete

3 § En försäkrad som är gravid har rätt till graviditetspenning om hon

1. inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under graviditeten, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), och

2. inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 § föräldraledighets­ lagen (1995:584).

Bestämmelserna i 2 § andra stycket tillämpas även i fall som avses i denna paragraf.

Förmånsnivåer

4 § Graviditetspenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.

Samordning med andra förmåner

5 § Graviditetspenning lämnas inte till den del den försäkrade för samma tid får

  • sjukpenning, eller
  • sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön.

Förmånstiden

6 § Graviditetspenning vid nedsatt arbetsförmåga enligt 2 § lämnas för varje dag som nedsättningen består. Ersättningen lämnas dock tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

7 § Graviditetspenning vid förbud mot förvärvsarbete enligt 3 § lämnas för varje dag som förbudet gäller.

8 § Graviditetspenning lämnas längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

9 § Graviditetspenning beviljas för en viss period.

Beräkning av graviditetspenning, m.m.

10 § Graviditetspenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpen­ ning och sjukpenninggrundande inkomst i 25–28 kap., med de undantag som anges i 11 §.

För hel graviditetspenning motsvarar ersättningsnivån beräknings­ underlaget för sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1.

11 § Det som i denna balk i övrigt eller i annan författning föreskrivs om sjukpenning enligt 25–28 kap. gäller i tillämpliga delar även i fråga om graviditetspenning, med undantag av bestämmelserna i

– 27 kap. 5 § om ersättning för merutgifter, – 27 kap. 27 § om karensdag, – 27 kap. 29–33 §§ om karenstid, och – 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlag för sjukpenning på fortsätt­ ningsnivån.

11 kap. Allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • föräldrabegreppet i 4−6 §§,
  • adoptionsbegreppet i 7 §,
  • rätten till föräldrapenningsförmåner i 8−13 §§,
  • samordning med andra förmåner i 14−16 §§, och
  • utbetalning till annan än förälder i 17 §.

Inledande bestämmelser

2 § Föräldrapenningsförmåner lämnas i följande former:

1. föräldrapenning till en förälder för vård av barn med anledning av Prop. 2008/09:200 barns födelse eller vid adoption av barn (12 kap.), och Avd. B

2. tillfällig föräldrapenning till en förälder i andra särskilda situationer när föräldern avstår från förvärvsarbete för att vårda barn (13 kap.).

3 § I föräldraledighetslagen (1995:584) finns bestämmelser i vilka anges när en arbetstagare som får föräldrapenningsförmåner har rätt att vara ledig från sin anställning.

Föräldrabegreppet

Vem som likställs med förälder

4 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med en förälder följande personer:

1. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,

2. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern,

3. särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet, och

4. blivande adoptivförälder.

Utvidgning för tillfällig föräldrapenning

5 § När det gäller tillfällig föräldrapenning likställs med en förälder även följande personer:

1. förälders sambo i annat fall än som avses i 4 § 2, och

2. familjehemsförälder. Första stycket gäller inte i fall som avses i 13 kap. 8 och 9 §§.

6 § I fråga om tillfällig föräldrapenning för en försäkrad som har fått rätt till sådan förmån enligt 13 kap. 8, 9 eller 11 § likställs den försäkrade med en förälder.

En försäkrad som enligt första stycket är likställd med en förälder får dock inte överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 8 §. Inte heller får Försäkringskassan bevilja tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 9 § på grundval av ett medgivande av en sådan försäkrad.

Adoptionsbegreppet

7 § Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med adoption att någon efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.

Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner lik­ ställs den tidpunkt när den som adopterat ett barn har fått barnet i sin vård med tidpunkten för ett barns födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder.

Rätten till föräldrapenningsförmåner

Allmänna bestämmelser

Avd. B

8 § En förälder har rätt till föräldrapenningsförmåner endast för vård av barn som är bosatt i Sverige. Vid adoption ska barnet anses bosatt i

Sverige om den blivande föräldern är bosatt här.

9 § Oavsett antalet barn kan en förälder inte få mer än sammanlagt hel föräldrapenning per dag.

10 § Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i 12 kap. 6 och 7 §§ samt 13 kap. 10, 11, 13, 26 och 30 §§. För tillfällig föräldrapenning gäller även 13 kap. 3 §.

11 § Föräldrapenningsförmåner lämnas inte för dag då en förälder är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480).

Anmälan till Försäkringskassan

12 § Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas för tid innan anmälan gjorts till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

Arbetsgivarinträde m.m.

13 § Bestämmelserna i 27 kap. 56

  • och 60 §§ om arbetsgivarinträde och konsulärt bistånd tillämpas även i fråga om föräldrapenningsförmå­ ner.

Samordning med andra förmåner

Allmänna bestämmelser

14 § Föräldrapenningsförmåner lämnas inte om en förälder för samma tid får någon av följande förmåner:

1. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

2. sjukpenning, och

3. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall.

Första stycket gäller även när föräldern får motsvarande förmån på grundval av utländsk lagstiftning.

Föräldrapenning och motsvarande utländska förmåner

15 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas inte om det för samma barn och tid lämnas en motsvarande förmån enligt ut­ ländsk lagstiftning.

Tillfällig föräldrapenning och vårdbidrag

16 § Tillfällig föräldrapenning lämnas inte för sådant behov av vård eller tillsyn av ett barn som har grundat rätt till vårdbidrag.

Utbetalning till annan än förälder

17 § Om en förälder som inte fyllt 18 år har rätt till en föräldrapennings­ förmån, får Försäkringskassan på begäran av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis ska betalas ut till någon annan person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.

12 kap. Föräldrapenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till föräldrapenning i 2−11 §§,
  • förmånstiden i 12 och 13 §§,
  • vem som får föräldrapenningen i 14−17 §§,
  • ersättningsnivåer i 18−24 §§,
  • beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån i 25−31 §§,
  • beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning i 32−34 §§,
  • föräldrapenning för de första 180 dagarna i 35−38 §§,
  • föräldrapenning efter 180 dagar i 39−41 §§, och
  • föräldrapenning vid flerbarnsfödsel i 42−45 §§.

Rätten till föräldrapenning

Allmänna bestämmelser

2 § Rätt till föräldrapenning har en försäkrad förälder som vårdar barn under tid när han eller hon inte förvärvsarbetar eller avstår från förvärvs­ arbete.

Föräldrapenning lämnas i de situationer och under de närmare förut­ sättningar som anges i detta kapitel. Förmånen kan vara bosättningsbase­ rad enligt 5 kap. eller arbetsbaserad enligt 6 kap.

3 § För rätt till föräldrapenning enligt 2 § gäller också som villkor att föräldern under tid som anges där till huvudsaklig del faktiskt vårdar barnet.

4 § I andra fall än som avses i 5 och 6 §§ har en förälder som inte har barnet i sin vård rätt till föräldrapenning endast om det finns särskilda skäl.

Barnets mor

5 § Barnets mor har rätt till föräldrapenning från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

Även om barnets mor inte har barnet i sin vård har hon rätt till föräld­ rapenning till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen.

Föräldrautbildning

6 § En förälder som deltar i föräldrautbildning har rätt till föräldrapen­ ning i samband med utbildningen.

Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan lämnas före barnets födelse och även därefter till en förälder som inte har barnet i sin vård.

Förskoleverksamhet

7 § En förälder som besöker förskoleverksamhet där barnet deltar har rätt till föräldrapenning i samband med besöket.

Adoption

8 § Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn, med följande undantag:

1. Föräldrapenning lämnas inte för barn som har fyllt tio år.

2. Vid adoption av andra makens barn eller av eget barn lämnas för­ äldrapenning inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum.

3. Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning enligt 6 § till den som avser att adoptera ett barn lämnas inte före den dag då föräldern har fått barnet i sin vård.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

9 § Föräldrapenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel föräldrapenning lämnas för dag när föräldern inte förvärvsar­ betar.

2. Tre fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst en fjärdedel av normal arbetstid.

3. Halv föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid.

4. En fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

5. En åttondels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid. Föräldrapenning får dock lämnas som hel, tre fjärdedels, halv, en fjär­ dedels eller en åttondels föräldrapenning på grundnivå enligt 23 § eller på lägstanivå enligt 24 § när föräldern arbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.

10 § Som förvärvsarbete betraktas inte

1. vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem, och

2. sådant förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken Prop. 2008/09:200 han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 §. Avd. B

Om det vid tillämpningen av första stycket 2 inte går att avgöra vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete för att vårda sitt barn ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

11 § Föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt 21 och 22 §§ lämnas för tid som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden får föräldrapenning på motsvarande eller högre förmånsnivå. Detta gäller dock endast för perioder av arbets­ fri tid om högst fyra dagar.

Förmånstiden

12 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna.

Vid flerbarnsfödsel lämnas föräldrapenning under ytterligare högst 180 dagar för varje barn utöver det första.

13 § Föräldrapenning lämnas längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret i grund­ skolan.

Vem får föräldrapenningen?

Ensam vårdnad

14 § En förälder som har ensam vårdnad om ett barn får föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

Gemensam vårdnad

15 § Om föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn får vardera föräldern föräldrapenning under hälften av den tid som anges i 12 §. Om endast en av föräldrarna har rätt till föräldrapenning, får han eller hon dock föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

Förmåga att vårda barnet saknas

16 § Om en förälder på grund av sjukdom eller funktionshinder varaktigt saknar förmåga att vårda barnet, får den andra föräldern föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

Avstående från föräldrapenning

17 § En förälder kan genom skriftlig anmälan till Försäkringskassan avstå rätten att få föräldrapenning till förmån för den andra föräldern.

Detta gäller dock inte föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt Prop. 2008/09:200 21 och 22 §§ såvitt avser en tid om Avd. B

1. 60 dagar för varje barn, eller

2. 60 dagar för barnen gemensamt vid flerbarnsfödsel.

Ersättningsnivåer

Inledande bestämmelser

18 § Föräldrapenning kan lämnas på

  • sjukpenningnivå,
  • grundnivå, eller
  • lägstanivå.

19 § För de första 180 dagarna med rätt till föräldrapenning för vård av ett barn gäller att förmånen kan lämnas på antingen sjukpenningnivån eller grundnivån.

Efter 180 dagar gäller att föräldrapenning kan lämnas för 210 dagar på antingen sjukpenningnivån eller grundnivån och för 90 dagar på lägsta­ nivån.

20 § När det gäller flerbarnsfödsel finns bestämmelser om ersättnings­ nivåerna i 42–45 §§.

Sjukpenningnivån

21 § Föräldrapenning på sjukpenningnivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning enligt 6 kap. 6 § 2 om det enligt 25 kap. 3 § kan fastställas en sjukpenninggrundande inkomst för föräldern.

22 § För hel föräldrapenning motsvarar sjukpenningnivån förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1 grundat på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 25

  • §§.

Om hel föräldrapenning på sjukpenningnivån inte överstiger 180 kronor om dagen lämnas i stället föräldrapenning på grundnivån enligt 23 §.

Grundnivån

23 § Föräldrapenning på grundnivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning enligt 5 kap. 9 § 1 eller arbetsbaserad föräldrapenning enligt 6 kap. 6 § 2.

För hel föräldrapenning är grundnivån 180 kronor om dagen.

Lägstanivån

24 § Föräldrapenning på lägstanivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning enligt 5 kap. 9 § 1 och

avser tid då föräldrapenning inte får lämnas på sjukpenningnivån eller Prop. 2008/09:200 grundnivån. Avd. B

För hel föräldrapenning är lägstanivån 180 kronor om dagen.

Beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån

Grundläggande bestämmelser

25 § När föräldrapenning ska lämnas på sjukpenningnivån ska ersätt­ ningen beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning på normalnivån och sjukpenninggrundande inkomst i 25, 26 och 28 kap., med undantag av bestämmelserna i

– 25 kap. 5 § om bortseende från inkomst av anställning och annat för­ värvsarbete överstigande 7,5 prisbasbelopp,

  • 26 kap. 19−22 §§ om beräkning i vissa fall, – 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlaget för sjukpenning på fortsätt­ ningsnivån, och
  • 28 kap. 12−18 §§ om arbetstidsberäknad sjukpenning.

26 § Vid beräkning av föräldrapenning som ska lämnas på sjukpenning­ nivån ska det vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten bortses från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete till den del summan av dessa inkomster överstiger 10 prisbasbelopp. Det ska vid denna beräkning i första hand bortses från inkomst av annat förvärvs­ arbete.

Barn som inte har fyllt två år

27 § Om en förälders sjukpenninggrundande inkomst har sänkts sedan den tid som avses i 26 kap. 15 § (SGI-skyddad tid för föräldraledighet) har gått ut, ska föräldrapenningen till dess att barnet fyller två år beräk­ nas lägst på grundval av

1. den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde, eller

2. den högre inkomst som löneavtal därefter föranleder. Första stycket gäller all föräldrapenning som lämnas till föräldern, när han eller hon avstår från förvärvsarbete för vård av barn under den tid som anges där.

Skulle den sjukpenninggrundande inkomsten som gällde innan sänk­ ningen skedde ha överstigit 7,5 prisbasbelopp, om inkomsten alltjämt hade beräknats utan begränsningen i 25 kap. 5 § andra stycket första meningen, tillämpas det beräkningssätt som anges 26 §.

28 § För en förälder som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpenninggrundande inkomst som föräldrapenningen beräknas på en­ ligt 27 § räknas om på sätt som anges i 26 kap. 28–30 §§ och 31 § första stycket.

Ny graviditet och adoption

29 § Om en förälder är gravid på nytt innan ett barn har uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders ålder, ska föräldrapenning för föräldrarna även fortsättningsvis beräknas på det sätt som anges i 27 och 28 §§.

Det som anges i första stycket gäller även vid adoption av ett barn som sker högst två år och sex månader efter det att det föregående barnet har fötts eller adopterats.

30 § Har efter tid som avses i 26 kap. 15 § (SGI-skyddad tid för för­ äldraledighet) sänkning inte skett av den sjukpenninggrundande inkomst som avses i 25 kap. på grund av att den årliga inkomsten överstiger 7,5 prisbasbelopp, gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 25–29 §§.

Ersättning till familjehemsförälder

31 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barnet, ska det vid beräkningen av föräldrapenning bortses från den del av den sjuk­ penninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen.

Beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

32 § Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning gäller följande:

  • En dag med hel föräldrapenning motsvarar en dag.
  • En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels för­ äldrapenning motsvarar tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel av en dag.

Avräkning för utländsk förmån

33 § Om en förälder har fått en förmån enligt utländsk lagstiftning, som motsvarar föräldrapenning med anledning av ett barns födelse, ska den tid som den utländska förmånen har lämnats för räknas av från det högsta antal dagar som föräldrapenning kan lämnas för enligt 12 §.

34 § Avräkning enligt 33 § ska i första hand göras från de dagar som föräldern själv har rätt till enligt 15 § första meningen samt, när det gäller dessa dagar, från de dagar som avses i 35

  • §§.

För återstående dagar som ska räknas av gäller följande:

1. Om den utländska förmånen grundas på inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete, ska avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas på sjukpenningnivån.

2. Om den utländska förmånen lämnas med ett belopp som för alla förmånstagare är enhetligt och oberoende av inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete, ska avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas endast på lägstanivån.

Föräldrapenning för de första 180 dagarna

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

Avd. B

35 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna enligt följande:

1. Föräldrapenning lämnas på sjukpenningnivån, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunk­ ten för födelsen har varit försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3 och under hela den tiden skulle ha haft rätt till en sjukpenning som över­ stiger lägstanivån för föräldrapenning (240-dagarsvillkoret).

2. Om förutsättningarna i 1 inte är uppfyllda eller hel föräldrapenning på sjukpenningnivån i annat fall inte överstiger 180 kronor om dagen, lämnas föräldrapenning på grundnivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

36 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna på grund­ nivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

37 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldra­ penning lämnas förmånen för de första 180 dagarna enligt 35 §.

För att föräldrapenning ska lämnas på grundnivån krävs dock att för­ äldern uppfyller 240-dagarsvillkoret i 35 § 1.

Särskilt om 240-dagarsvillkoret

38 § För en förälder som anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands enligt bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8 §§, ska det bortses från tiden för utlandsvistelsen när det bestäms om 240-dagarsvillkoret i 35 § 1 är uppfyllt.

För en förälder som fått vårdnadsbidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag, ska det bortses från sådan tid som föräldern fått sådant bidrag när det bestäms om 240-dagarsvillkoret i 35 § 1 är uppfyllt, om detta är mer förmånligt för föräldern.

Föräldrapenning efter 180 dagar

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

39 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för

1. 210 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

40 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad

Avd. B

föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för

1. 210 dagar på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

41 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldra­ penning lämnas förmånen efter den 180 dagen för 210 dagar på sjuk­ penningnivån, dock lägst på grundnivån.

Föräldrapenning vid flerbarnsfödsel

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

42 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsfödsel föräldrapen­ ning för det andra barnet för ytterligare

1. 90 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

43 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsfödsel föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare

1. 90 dagar på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

44 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldra­ penning lämnas vid flerbarnsfödsel föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare 90 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån.

Flerbarnsfödsel med minst tre barn

45 § För varje barn utöver det andra lämnas föräldrapenning för ytter­ ligare 180 dagar enligt den ersättningsnivå som anges i

1. 42 § 1 till en förälder som är försäkrad för såväl bosättningsbaserad som arbetsbaserad föräldrapenning,

2. 43 § 1 till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning, eller

3. 44 § till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad för­ äldrapenning.

13 kap. Tillfällig föräldrapenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till tillfällig föräldrapenning i 2−9 §§,
  • tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption i 10−15 §§,
  • vård av barn som inte har fyllt 12 år i 16−21 §§,
  • vård av barn som har fyllt 12 år i 22−25 §§,
  • vård av barn som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade i 26–29 §§,
  • vård av allvarligt sjukt barn i 30 och 31 §§,
  • beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning i 32 §, och
  • beräkning av tillfällig föräldrapenning i 33−38 §§.

Allmänt om rätten till tillfällig föräldrapenning

Allmänna bestämmelser

2 § Rätt till tillfällig föräldrapenning har en försäkrad förälder som av­ står från att utföra förvärvsarbete i samband med ett barns födelse eller behov av vård.

Tillfällig föräldrapenning lämnas i de fall och under de närmare förut­ sättningar som anges i detta kapitel.

3 § Tillfällig föräldrapenning får förutom i de fall som anges i 11 kap. 11 § lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid:

1. om föräldrarna följer med sitt barn till läkare när barnet lider av all­ varlig sjukdom, och

2. om föräldrarna, som en del i behandlingen av sitt barn, behöver delta i läkarbesök eller i behandling som ordinerats av läkare.

Förhandsbesked om tillfällig föräldrapenning

4 § Försäkringskassan får i förväg pröva om förutsättningarna för till­ fällig föräldrapenning enligt 22 eller 27 § är uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för den tid som anges i beslutet men kan omprövas om de förhållanden som har lagts till grund för beslutet ändras.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

5 § Tillfällig föräldrapenning kan lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder helt av­ stått från förvärvsarbete.

2. Tre fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en för­ älder förvärvsarbetat högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. Halv tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder för- Prop. 2008/09:200 värvsarbetat högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbe- Avd. B tat.

4. En fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en för­ älder förvärvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

5. En åttondels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst sju åttondelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

6 § Som förvärvsarbete betraktas inte

1. vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem, och

2. sådant förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 §.

Om det vid tillämpningen av första stycket 2 inte går att avgöra under vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete för att vårda sitt barn ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

7 § Om en förälder får oavkortade löneförmåner under tid då han eller hon bedriver studier, likställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete vid tillämpning av bestämmelserna om tillfällig föräldra­ penning. Detta gäller dock endast i den utsträckning föräldern går miste om löneförmånerna.

Överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning

8 § En förälder får överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn till någon som är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet. Sådan överlåtelse får göras i följande fall:

1. i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, och

2. i samband med sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare, när det gäller barn som avses i 16

  • 22 och 26 §§.

9 § Försäkringskassan får, efter medgivande av en förälder, besluta att en annan person som är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete ska få rätt till tillfällig föräldrapenning i de fall som anges i 8 §.

Som villkor för detta gäller

1. dels att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte kan vårda barnet,

2. dels att föräldern inte får tillfällig föräldrapenning endast av det skälet att han eller hon för samma tid får sådan förmån som avses i 11 kap. 15 § eller smittbärarpenning.

Tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption

Rätten till förmånen

Avd. B

10 § Rätt till tillfällig föräldrapenning har en far som avstår från för­ värvsarbete i samband med sitt barns födelse för att

1. närvara vid förlossningen,

2. sköta hemmet, eller

3. vårda barn. Det som föreskrivs om en far i första stycket och i 11–13 §§ gäller även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

11 § I följande fall får Försäkringskassan bevilja tillfällig föräldra­ penning för ändamål som anges i 10 § till en annan person som i stället för en far eller mor avstår från sitt förvärvsarbete i samband med ett barns födelse:

1. Barnet har inte någon far som har rätt till tillfällig föräldrapenning.

2. Barnets mor är avliden.

3. Barnets far avstår från sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § och det skulle vara oskäligt att inte låta honom avstå.

4. Barnets far kan inte utnyttja sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 §.

5. Barnets far kommer sannolikt inte att utnyttja sin rätt enligt 10 § på grund av besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud eller liknande eller på grund av andra särskilda omständligheter. För att Försäkringskassan ska kunna bevilja tillfällig föräldrapenning enligt första stycket krävs att personen är försäkrad för tillfällig föräldra­ penning enligt 6 kap.

12 § Vid adoption lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 10 och 11 §§, dock endast om barnet inte fyllt 10 år.

13 § Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a § föräldra­ balken har förordnats att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn gäller följande:

1. Rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § tillkommer båda adop­ tivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.

2. Det som i 11 § föreskrivs om en far eller mor ska i stället gälla adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.

Förmånstiden

14 § Tillfällig föräldrapenning enligt 10

  • §§ lämnas under högst tio dagar per barn, dock inte för tid efter sextionde dagen efter barnets hem­ komst efter förlossningen. Vid adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin vård.

Är det fråga om tillfällig föräldrapenning enligt 11 § eller 13 § 2, ska dock avräkning ske för dagar med tillfällig föräldrapenning som en för­ älder kan ha fått med stöd av 10 § och 13 § 1.

Fördelning av förmånstiden

15 § Vid adoption och för särskilt förordnade vårdnadshavare fördelas

Avd. B

de dagar som anges i 14 § med hälften till vardera föräldern eller vård­ nadshavaren om de inte kommer överens om annat.

Om det finns endast en adoptivförälder eller särskilt förordnad vård­ nadshavare med rätt till ersättning, har den föräldern eller vårdnadshava­ ren ensam rätt till alla dagar som anges i 14 §.

Vård av barn som inte har fyllt 12 år

Vid smitta, sjukdom eller annat vårdbehov

16 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte har fyllt 12 år, om föräldern behöver avstå från förvärvs­ arbete i samband med

1. sjukdom eller smitta hos barnet i annat fall än som avses i 30 §,

2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård, eller

4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förut­ sättning att det sistnämnda barnet omfattas av bestämmelserna om till­ fällig föräldrapenning.

17 § För vård av ett barn som är yngre än 240 dagar lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 16 § endast om tillsynen av barnet är stadig­ varande ordnad. Därutöver lämnas ersättning endast om barnet vårdas på sjukhus eller får motsvarande vård i hemmet.

18 § För vård av ett barn som är 240 dagar eller äldre lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 16 § inte för tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats. Detta gäller dock inte om barnet vårdas på sjukhus.

19 § Med vård på sjukhus enligt 17 och 18 §§ likställs tillfällig vård i övergångsboende för barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Vid läkarbesök, behandling eller deltagande i kurs

20 § En förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn, som inte har fyllt 12 år, har rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

1. besök på en institution för medverkan i behandling av barnet eller för att lära sig vårda barnet,

2. deltagande i en kurs som ordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte som anges i 1,

3. läkarbesök på grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom,

4. läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet, eller

5. deltagande i någon behandling som är ordinerad av läkare i samma syfte som anges i 4.

Förmånstiden

21 § Tillfällig föräldrapenning enligt 16–20 §§ lämnas under samman­ lagt högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytter­ ligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av barn som har fyllt 12 år

Vid behov av särskild tillsyn eller vård

22 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn som har fyllt 12 men inte 16 år om det är styrkt att barnet är i behov av särskild tillsyn eller vård på grund av

1. sjukdom i annat fall än som avses i 30 §,

2. utvecklingsstörning, eller

3. annat funktionshinder.

23 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 22 § endast om han eller hon behöver avstå från sitt förvärvsarbete av skäl som anges i 16 eller 20 §.

24 § För tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats har en förälder rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 22 § endast om barnet vårdas på sjukhus.

Förmånstiden

25 § Tillfällig föräldrapenning enligt 22 § lämnas under högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytter­ ligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av barn som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

Barn som inte har fyllt 16 år

26 § En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har även rätt till tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar från barnets födelse till dess att det fyller 16 år. Detta gäller endast om föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med

1. deltagande i föräldrautbildning,

2. besök i barnets skola,

3. besök i förskoleverksamhet som barnet deltar i, eller

4. besök i skolbarnsomsorg som barnet deltar i.

Barn som har fyllt 16 år

27 § En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till tillfällig föräldra­ penning för vård av barnet från det att barnet fyllt 16 år till dess att det fyller 21 år. Rätt till tillfällig föräldrapenning föreligger dock endast om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1.

Om barnet efter att ha fyllt 21 år går i sådan skola som avses i 5 kap. 28 § eller 6 kap. 7 §skollagen (1985:1100) har föräldern rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barnet till och med vårterminen det år då barnet fyller 23 år.

Förmånstiden

28 § Tillfällig föräldrapenning enligt 26 § lämnas under högst 10 dagar för varje barn och år.

29 § Tillfällig föräldrapenning enligt 27 § lämnas under högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytter­ ligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av allvarligt sjukt barn

30 § Föräldrar till ett allvarligt sjukt barn som inte har fyllt 18 år har rätt till tillfällig föräldrapenning när de behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet.

31 § Tillfällig föräldrapenning enligt 30 § lämnas under ett obegränsat antal dagar.

Beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning

32 § Vid beräkning av antal dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning gäller följande:

– En dag med hel tillfällig föräldrapenning motsvarar en dag. – En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels till­ fällig föräldrapenning motsvarar tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel av en dag.

Beräkning av tillfällig föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

33 § Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt bestämmelserna om sjuk­ penning på normalnivån och sjukpenninggrundande inkomst i 25–28 kap. samt 34–38 §§ i detta kapitel, dock med undantag av bestämmelserna i

– 27 kap. 27 § om karensdag, – 27 kap. 29

  • §§ om karenstid, och

– 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlag för sjukpenning på fortsätt- Prop. 2008/09:200 ningsnivån. Avd. B För hel tillfällig föräldrapenning motsvarar ersättningsnivån förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning på normalnivån enligt 31 kap. 7 § 1 grundat på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt första stycket (beräkningsunderlaget).

Inkomst av anställning

34 § Om inte annat följer av 35–38 §§ ska hel tillfällig föräldrapenning beräknas på grundval av beräkningsunderlaget med tillämpning av bestämmelserna i 28 kap. 13–16 §§.

Inkomst av annat förvärvsarbete m.m.

35 § Om tillfällig föräldrapenning lämnas på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, ska hel tillfällig föräldrapenning för dag motsvara kvoten mellan beräkningsunderlaget och 365.

Beloppet avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

36 § Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 34 § även i följande situationer:

1. när den försäkrade ska få tillfällig föräldrapenning för tid då annars graviditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha lämnats, och

2. när den försäkrade är arbetslös och söker arbete i enlighet med 31 kap. 6 § första stycket 1.

Inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete

37 § Om tillfällig föräldrapenning ska lämnas på grundval av sjuk­ penninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt 33 §, medan den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 34 §.

Familjehemsförälder

38 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barnet, ska det bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen.

Vidare ska tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 34 § i fall som avses i 31 kap. 9 § andra stycket.

III Barnbidrag 14 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • rätten till barnbidrag i 15 kap., och
  • vem som får barnbidraget i 16 kap.

15 kap. Rätten till barnbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsformer i 2 §,
  • allmänt barnbidrag i 3 och 4 §§,
  • förlängt barnbidrag i 5−7 §§,
  • flerbarnstillägg i 8−12 §§,
  • ändrade förhållanden i 13 §, och
  • förlust av bidrag i 14 §.

Förmånsformer

2 § Barnbidrag för ett försäkrat barn lämnas i form av

  • allmänt barnbidrag,
  • förlängt barnbidrag, och
  • flerbarnstillägg.

Allmänt barnbidrag

3 § Allmänt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden för varje barn från och med månaden efter barnets födelse.

4 § Allmänt barnbidrag lämnas till och med det kvartal då barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag

5 § Förlängt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden från och med kvartalet efter den tid som anges i 4 § för ett barn som går i

1. grundskolan eller motsvarande utbildning i sameskolan, en riks­ internatskola eller en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 § skollagen (1985:1100), eller

2. särskolan eller specialskolan eller motsvarande utbildning i en fri­ stående skola som är statsunderstödd eller står under statlig tillsyn.

6 § Förlängt barnbidrag lämnas för ett barn som går i skolan utomlands om svenskt statsbidrag betalas till skolan och om utbildningen i huvud­ sak motsvarar svensk grundskola.

7 § Förlängt barnbidrag lämnas till och med den månad då barnet slutför Prop. 2008/09:200 utbildningen eller avbryter studierna.

Avd. B

Flerbarnstillägg

8 § Om någon enligt 16 kap. får barnbidrag för två eller flera barn läm­ nas flerbarnstillägg med

1. 100 kronor i månaden för det andra barnet,

2. 354 kronor i månaden för det tredje barnet,

3. 860 kronor i månaden för det fjärde barnet, och

4. 1 050 kronor i månaden för det femte barnet och varje ytterligare barn.

I 16 kap. 12 § finns bestämmelser om anmälan för att få fler­ barnstillägg.

9 § Följande barn berättigar till flerbarnstillägg:

1. barn för vilka allmänt barnbidrag lämnas,

2. barn för vilka rätt till förlängt barnbidrag föreligger, och

3. barn som bedriver studier som ger rätt till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395) om barnet, bortsett från åldern, uppfyller kraven för allmänt barnbidrag.

10 § Vid tillämpningen av 9 § beaktas inte barn i familjehem eller i hem för vård eller boende som avses i 106 kap. 6 och 7 §§.

11 § Barn som avses i 9 § 2 och 3 berättigar till flerbarnstillägg från och med det kvartal då studierna påbörjas och längst till och med det andra kvartalet det år då barnet fyller 20 år.

Ett sådant barn berättigar inte till flerbarnstillägg om barnet

  • deltar endast i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsutbildning,
  • är gift, eller
  • inte stadigvarande sammanbor med den som ska få flerbarnstillägg.

12 § Vid beräkningen av flerbarnstillägg ska de barn för vilka någon får barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan får barn­ bidrag om dessa bidragsmottagare

1. är gifta med varandra och stadigvarande sammanbor, eller

2. är sambor och tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Ändrade förhållanden

13 § Om det inträffar något som påverkar rätten till barnbidrag ska bidraget lämnas eller upphöra att lämnas från och med månaden efter förändringen.

Förlust av bidrag

14 § Rätten till barnbidrag går förlorad om bidraget ännu inte har beta­ lats ut under året efter det år som det hänför sig till. Detta gäller dock inte om den bidragsberättigade inom den tiden gör gällande sin rätt till bidra­ get hos Försäkringskassan.

16 kap. Vem får barnbidraget?

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser

  • om bidragsmottagare i 2 och 3 §§,
  • vid ensam vårdnad i 4 §,
  • vid gemensam vårdnad i 5−8 §§,
  • om det finns särskilt förordnade vårdnadshavare i 9 §,
  • om vårdnadshavare är av samma kön i 10 §,
  • vid adoption i 11 §,
  • när flerbarnstillägg ska lämnas m.m. i 12−17 §§,
  • om utbetalning till annan i 18 §,
  • om ändring av bidragsmottagare i 19 §, och
  • om utbetalning av barnbidrag i 20 §.

Bidragsmottagare

2 § För att få barnbidrag krävs, utom i fall som avses i 18 § och 106 kap. 7 §, att bidragsmottagaren är försäkrad för barnbidrag.

3 § Om inte annat följer av detta kapitel får ett barn som är myndigt eller gift självt barnbidraget.

Ensam vårdnad

4 § Den som har ensam vårdnad om ett barn får barnbidraget.

Gemensam vårdnad

5 § Föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn kan hos Försäk­ ringskassan gemensamt anmäla vem av dem som ska vara bidragsmot­ tagare. Görs inte någon anmälan får barnets mor bidraget.

6 § Om den förälder som enligt 5 § ska få bidraget under en längre tid inte kan delta i vårdnaden på grund av frånvaro, sjukdom eller något annat skäl, övergår rätten att få barnbidraget till den andra föräldern.

7 § Om barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av föräldrarna har den föräldern efter anmälan rätt att få bidraget.

8 § Om föräldrarna inte bor tillsammans, men barnet är varaktigt bosatt Prop. 2008/09:200 hos båda föräldrarna (växelvist boende), får barnbidraget efter anmälan Avd. B av båda föräldrarna lämnas med hälften till vardera föräldern.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

9 § För barn med två särskilt förordnade vårdnadshavare gäller det som föreskrivs i 5–8 §§ om barnets föräldrar och barnets mor i stället barnets vårdnadshavare respektive kvinnliga vårdnadshavare.

Vårdnadshavare av samma kön

10 § Är barnets föräldrar eller särskilt förordnade vårdnadshavare av samma kön, ska det som föreskrivs i 5–8 §§ om barnets mor i stället gälla den äldre av dem.

Blivande adoptivföräldrar

11 § Blivande adoptivföräldrar vid adoption av ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när de får barnet i sin vård likställs med föräldrar i fråga om rätten att få barnbidrag.

När flerbarnstillägg ska lämnas m.m.

12 § Den som får allmänt barnbidrag för de barn som omfattas av fler­ barnstillägget får också flerbarnstillägget för dessa barn.

Den som vill få flerbarnstillägg med stöd av 15 kap. 9 § 2 eller 3 eller 12 § ska anmäla detta till Försäkringskassan.

13 § Om allmänt barnbidrag har upphört att lämnas för samtliga barn som flerbarnstillägget avser, får barnens vårdnadshavare flerbarns­ tillägget. Om samtliga barn som berättigar till flerbarnstillägget är myn­ diga eller annars saknar vårdnadshavare, får den eller de föräldrar som de stadigvarande sammanbor med flerbarnstillägget.

14 § Skulle två personer kunna få flerbarnstillägget, betalas detta till den av dem som anmäls som bidragsmottagare. Anmälan ska göras till För­ säkringskassan av personerna gemensamt.

Om inte någon anmälan enligt första stycket görs betalas fler­ barnstillägget till kvinnan eller, om personerna är av samma kön, till den äldre av dem.

15 § Om barnbidraget delas enligt 8 § för ett eller flera barn ska fler­ barnstillägget beräknas för varje förälder för sig enligt bestämmelserna i 16 och 17 §§.

16 § För de barn för vilka det lämnas ett helt barnbidrag ska varje för­ älders andel av flerbarnstillägget beräknas som produkten av a. kvoten mellan

– flerbarnstillägget per månad för det antal barn som barnbidrag läm- Prop. 2008/09:200 nas för och Avd. B

– det antal barn för vilka det lämnas barnbidrag och b. det antal barn för vilka det lämnas ett helt barnbidrag.

För de barn för vilka det lämnas ett halvt barnbidrag ska varje förälders andel av flerbarnstillägget beräknas som produkten av a. kvoten mellan

– flerbarnstillägget per månad för det antal barn som barnbidrag läm­ nas för och

– det antal barn för vilka det lämnas barnbidrag och b. produkten av

– 0,5 och – det antal barn för vilka det lämnas ett halvt barnbidrag.

17 § Summan av de belopp som erhålls vid beräkning enligt 16 § första och andra styckena är vad respektive förälder får i flerbarnstillägg om barnbidraget delas.

Utbetalning till annan

18 § Om det finns synnerliga skäl får barnbidraget, i stället för vad som framgår av 2

  • §§, på begäran av socialnämnden, betalas ut till den andra av föräldrarna, någon annan lämplig person eller nämnden att användas för barnets bästa.

Ändring av bidragsmottagare

19 § Om förhållandena ändras på ett sätt som är avgörande för vem som får barnbidraget ska ändringen ha verkan från och med månaden efter den då ändringen ägde rum.

Utbetalning av barnbidrag

20 § Barnbidrag betalas ut månadsvis. Det månadsbelopp som ska beta­ las ut avrundas till närmast högre hela krontal.

IV Underhållsstöd 17 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • underhållsstödet i 18 kap., och
  • bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan i 19 kap.

Inledande bestämmelse

2 § Underhållsstöd kan lämnas till ett barn vars föräldrar inte bor till­ sammans. En förälder som är underhållsskyldig för barnet kan bli skyldig att till Försäkringskassan betala hela eller delar av det stöd som lämnats till barnet.

Definitioner och förklaringar

Boförälder

3 § När det gäller underhållsstöd avses med boförälder den av för­ äldrarna som barnet är folkbokfört hos om barnet bor varaktigt endast hos den föräldern.

Växelvist boende

4 § När det gäller underhållsstöd avses med växelvist boende att barnet bor varaktigt hos båda föräldrarna och är folkbokfört hos en av dem.

Bidragsskyldig

5 § När det gäller underhållsstöd avses med bidragsskyldig den som enligt 7 kap. 2 § första stycket föräldrabalken ska fullgöra sin under­ hållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet.

Blivande adoptivförälder

6 § När det gäller underhållsstöd likställs en blivande adoptivförälder vid adoption av ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när han eller hon får barnet i sin vård med en förälder som har vårdnaden om ett barn.

18 kap. Underhållsstödet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rätten till underhålls­ stöd i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • undantag från rätten till underhållsstöd i 8−12 §§,
  • förmånstiden i 13 och 14 §§,
  • vem som får utbetalningen av underhållsstödet i 15−19 §§,
  • beräkning av underhållsstöd i 20−32 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 33–35 §§, – jämkning av underhållsstöd i 36 och 37 §§, och
  • handläggningen i 38–42 §§.

Allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd

Barn vars föräldrar inte bor tillsammans

Avd. B

2 § Om föräldrarna till ett barn inte bor tillsammans har barnet rätt till underhållsstöd i de fall som anges i 4 och 5 §§.

Om barnet har fyllt 18 år lämnas förlängt underhållsstöd, om även vill­ koren i 6 § är uppfyllda.

3 § När barnets föräldrar är folkbokförda på samma adress eller är gifta med varandra ska de anses bo tillsammans. Detta gäller dock inte om den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar något annat.

Om andra omständigheter gör det sannolikt att föräldrarna bor till­ sammans, måste den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visa att de inte gör det.

Vårdnadshavare i Sverige

4 § Underhållsstöd lämnas endast om barnets boförälder bor här i landet.

Om barnet är underårigt krävs dessutom att boföräldern är vårdnads­ havare för barnet.

5 § Vid växelvist boende krävs det att den som ansöker om stödet bor här i landet för att underhållsstöd ska lämnas. Om barnet är underårigt krävs också att båda föräldrarna eller en av dem är vårdnadshavare.

Förlängt underhållsstöd

6 § Ett barn som har fyllt 18 år och som inte har ingått äktenskap har rätt till förlängt underhållsstöd om han eller hon bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Studier som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsstudier ger dock inte rätt till förlängt underhållsstöd.

Lämnas förlängt underhållsstöd gäller det som föreskrivs om boför­ äldern i 23 § andra stycket den studerande.

Barn hos särskilt förordnade vårdnadshavare

7 § Underhållsstöd och förlängt underhållsstöd lämnas även till ett barn som varaktigt bor och är folkbokfört hos

1. en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor här i landet, eller

2. någon eller några som bor här i landet och som var särskilt förord­ nade vårdnadshavare för barnet, när det fyllde 18 år.

Det som i denna underavdelning föreskrivs om boförälder gäller då den eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna. Bestämmelserna i 3 och 8 §§ tillämpas inte i dessa fall.

Undantag från rätten till underhållsstöd

Vägran att uppge faderskap

8 § Underhållsstöd lämnas inte om barnets mor är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till åtgär­ der för att få faderskapet eller föräldraskapet enligt föräldrabalken till barnet fastställt.

Betalning av underhåll

9 § Underhållsstöd lämnas inte om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll med minst det belopp som skulle betalas ut som underhållsstöd till barnet.

Underhållsstöd lämnas inte heller om det är uppenbart att den bidrags­ skyldige föräldern på något annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll.

Vägran att begära underhållsbidrag

10 § Underhållsstöd lämnas inte om boföräldern trots föreläggande enligt 19 kap. 30 § utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till de åtgärder som begärs.

Barn med barnpension eller efterlevandestöd

11 § Underhållsstöd lämnas inte om barnet har rätt till barnpension eller efterlevandestöd efter en bidragsskyldig förälder.

Förlängt underhållsstöd

12 § Förlängt underhållsstöd lämnas inte till ett barn i fall som avses i 8

  • §§. Det som anges om boföräldern i 8 och 10 §§ ska då i stället gälla barnet.

Förmånstiden

Underhållsstöd

13 § Underhållsstöd lämnas från och med månaden efter den månad när föräldrarna har flyttat isär eller rätt till stöd annars har uppkommit, dock inte för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.

Underhållsstöd lämnas till och med månaden då barnet har fyllt 18 år eller den tidigare månad när rätten till stöd annars har upphört.

Förlängt underhållsstöd

14 § Förlängt underhållsstöd lämnas från och med månaden efter det att den studerande har fyllt 18 år eller återupptagit studier som avses i 6 §.

Förlängt underhållsstöd lämnas dock tidigast från och med månaden efter

den månad när föräldrarna har flyttat isär eller rätt till stöd annars har uppkommit och inte för längre tid tillbaka än en månad före ansöknings­ månaden.

Förlängt underhållstöd lämnas till och med månaden när rätten till stöd upphör, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Vem får utbetalningen av underhållsstödet?

Boende hos endast en förälder

15 § Underhållsstödet betalas ut till den som är boförälder.

Växelvist boende

16 § Vid växelvist boende betalas underhållsstödet ut med en del till den ena föräldern och en del till den andra föräldern.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

17 § Om två särskilt förordnade vårdnadshavare har utsetts att ha vård­ naden gemensamt betalas underhållsstödet ut till den kvinnliga vård­ nadshavaren. Om vårdnadshavarna begär det hos Försäkringskassan betalas underhållsstödet i stället ut till den manlige vårdnadshavaren.

Om de särskilt förordnade vårdnadshavarna är av samma kön betalas underhållsstödet ut till den äldre av dem. Om vårdnadshavarna begär det betalas underhållsstödet i stället ut till den yngre av dem.

Förlängt underhållsstöd

18 § Det förlängda underhållsstödet betalas ut till den studerande.

Utbetalning till annan

19 § Om det finns synnerliga skäl får underhållsstödet, i stället för vad som framgår av 15

  • §§, på begäran av socialnämnden betalas ut till någon annan lämplig person eller till nämnden att användas för barnets bästa.

Beräkning av underhållsstöd

Grundläggande bestämmelse

20 § Underhållsstöd till ett barn lämnas med 1 273 kronor i månaden, om inte annat följer av 21

  • §§.

Utfyllnadsbidrag efter avräkning för underhåll

21 § Om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll till barnet med minst det belopp som skulle ha

fastställts som betalningsbelopp enligt 19 kap. 10

  • samt 26 och 27 §§, ska det sist avsedda beloppet räknas av från underhållsstödet.

22 § I stället för det som föreskrivs i 21 § ska följande gälla, om

1. den bidragsskyldige bor utomlands, eller

2. den bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan sådan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsökningsbalken men som inte kan tas i anspråk genom utmätning på sådant sätt som anges i samma kapitel.

Finns det anledning att anta att den bidragsskyldige i rätt ordning betalar fastställt underhållsbidrag, ska detta belopp räknas av från under­ hållsstödet. Har underhållsbidraget fastställts med beaktande av att den bidragsskyldige till någon del fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsva­ rande den del av underhållsskyldigheten som på detta sätt får anses ha beaktats.

23 § Inträder Försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag enligt 19 kap. 29 § och är den bidragsskyldiges underhållsbidrag fastställt med beaktande av att han eller hon till någon del fullgör sin underhålls­ skyldighet genom att ha barnet hos sig, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsvarande den del av underhållsskyldigheten som på detta sätt får anses ha beaktats.

Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbart understiger vad den bidragsskyldige bör betala i underhållsbidrag till barnet och detta kan läggas boföräldern till last, lämnas inte underhållsstöd med högre belopp än underhållsbidraget.

24 § Om sökanden begär det, lämnas underhållsstöd med 1 273 kronor i månaden med avräkning för det betalningsbelopp som skulle ha fast­ ställts, om 19 kap. 10

  • samt 26 och 27 §§ hade tillämpats på inkoms­ ten för den av föräldrarna som inte är boförälder.

Växelvist boende

25 § Vid växelvist boende lämnas underhållsstöd för var och en av för­ äldrarna med hälften av 1 273 kronor i månaden.

Från detta belopp avräknas hälften av det betalningsbelopp som skulle ha fastställts, om 19 kap. 10–17 samt 26 och 27 §§ hade tillämpats på inkomsten för föräldern.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

26 § Om ett barn bor hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller hos någon eller några som var särskilt förordnade vårdnadshavare när barnet fyllde 18 år, lämnas dubbla underhållsstöd enligt 20 och 21 §§.

Underhåll i form av engångsbelopp

27 § Om underhållsbidrag har fastställts enligt föräldrabalken i form av

Avd. B

ett engångsbelopp, ska avräkning från underhållsstödet ske med vad det fastställda underhållsbidraget skäligen kan anses motsvara i underhåll per månad.

Underhåll före beslutet om betalningsskyldighet

28 § Om en bidragsskyldig förälder, innan han eller hon har delgetts beslutet om betalningsskyldighet enligt 19 kap., har betalat underhåll till barnet för en viss månad, ska motsvarande belopp dras av från under­ hållsstödet för den månaden.

Underhåll vid umgänge med barnet

29 § Om den bidragsskyldige enligt 19 kap. 19 § har medgetts avdrag med ett visst belopp vid fullgörande av sin betalningsskyldighet, ska kommande underhållsstöd minskas med motsvarande belopp.

Har den bidragsskyldige när hans eller hennes betalningsskyldighet bestäms, enligt 19 kap. 22–25 §§ fått tillgodoräkna sig ett avdrag för barnets vistelse hos honom eller henne, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsvarande avdraget.

Avräkning för barnets inkomster

30 § Om barnet har en sådan inkomst som framkommer vid en tillämp­ ning som avser barnet av 19 kap. 10

  • §§, ska underhållsstödet minskas med hälften av inkomsten. I stället för den minskning som anges i 19 kap. 10 § ska inkomsten minskas med 48 000 kronor.

31 § Vid växelvist boende ska underhållsstödet för var och en av föräld­ rarna minskas med ett belopp som motsvarar hälften av det belopp som underhållsstödet ska minskas med enligt 30 §.

Förskott, avrundning och lägsta utbetalning

32 § Underhållsstöd betalas ut månadsvis i förskott.

Om det belopp som ska betalas ut för ett barn till en sökande en viss månad är lägre än 50 kronor, bortfaller det. I övrigt avrundas belopp som slutar på öretal till närmast lägre krontal.

Omprövning vid ändrade förhållanden

Grundläggande bestämmelse

33 § Försäkringskassan ska ompröva rätten till underhållsstöd, om något har inträffat som gör att underhållsstöd inte ska lämnas, eller att det ska lämnas med ett lägre belopp.

Omprövning vid nytt taxeringsbeslut och ny procentsats

34 § Underhållstöd som beräknats enligt 21 eller 24 § ska omprövas när

Avd. B

1. det finns ett nytt beslut om årlig taxering för den bidragsskyldige, eller

2. grunden för tillämplig procentsats enligt 19 kap. 16 och 17 §§ änd­ ras.

Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av underhållsstödet, ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxerings­ beslutet meddelades. Vid ändring av grunden för tillämplig procentsats justeras underhållstödets belopp från och med månaden efter den månad då Försäkringskassan fick kännedom om ändringen.

35 § Nedsättning av underhållsstöd enligt 30 eller 31 § ska omprövas när det finns ett nytt beslut om årlig taxering för barnet.

Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av underhållsstödet, ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxerings­ beslutet meddelades.

Jämkning av underhållsstöd

Grundläggande bestämmelser

36 § Underhållsstöd som beräknats enligt 21 eller 24 § ska jämkas om det taxeringsbeslut som legat till grund för Försäkringskassans bedöm­ ning ändrats väsentligt.

Jämkningen gäller från och med månaden efter den då Försäkrings­ kassan fick kännedom om taxeringsändringen.

Jämkning vid växelvist boende

37 § Det som föreskrivs i 34 och 36 §§ gäller även vid växelvist boende.

Det som föreskrivs om bidragsskyldig ska då gälla var och en av för­ äldrarna.

Särskilda handläggningsbestämmelser

38 § När underhållsstöd enligt 20, 21, 22, eller 24 § har sökts ska För­ säkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den bidragsskyldige, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på.

Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den bidragsskyldige att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot ansökan eller har något att anföra i fråga om betal­ ningsskyldighet för underhållsstöd enligt 19 kap. 2

  • §§.

39 § När underhållsstöd enligt 25 § har sökts ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den andra föräldern, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på.

Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den andra föräldern att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att anföra i fråga om ansökan.

40 § När den bidragsskyldige begär beräkning enligt 19 kap. 22–25 §§ ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande till den andra för­ äldern. Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den andra föräldern att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot begäran.

41 § När Försäkringskassan har meddelat beslut i ärendet, ska sökanden skriftligen underrättas om beslutet.

Beslut om att bevilja underhållsstöd, att fastställa betalningsskyldighet och beslut enligt 19 kap. 22–25 §§ eller 19 kap. 39 § ska delges den bidragsskyldige.

42 § Beslut om att medge beräkning enligt 19 kap. 22–25 §§ och att minska underhållsstödet enligt 29 § ska delges boföräldern.

19 kap. Bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • betalningsskyldighet för underhållsstöd i 2–9 §§,
  • inkomstunderlag för betalningsskyldighet i 10–15 §§,
  • beräkning av betalningsbelopp i 16–27 §§,
  • när den bidragsskyldige bor utomlands eller får lön från utlandet i 28–33 §§,
  • omprövning och ändring av betalningsskyldighet i 34–39 §§,
  • anstånd i 40–44 §§,
  • eftergift i 45 och 46 §§,
  • ränta i 47 och 48 §§, och
  • indrivning i 49 §.

Betalningsskyldighet för underhållsstöd

Grundläggande bestämmelse

2 § När underhållsstöd lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyl­ dig förälder, ska föräldern i förskott för varje månad betala ett belopp till

Försäkringskassan som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet.

När fastställs betalningsskyldighet?

3 § Betalningsskyldighet ska fastställas av Försäkringskassan samtidigt som eller snarast efter det att ett beslut om underhållsstöd meddelas.

4 § Ett beslut om betalningsskyldighet ska inte meddelas, om 18 kap. 21, Prop. 2008/09:200 24 eller 25 § tillämpas eller om underhållsskyldighet enligt föräldra- Avd. B balken har fastställts i form av ett engångsbelopp.

Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands eller i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken och en tillämpning av bestämmelserna i 28 och 29 §§ därför övervägs, behöver betalningsskyl­ dighet inte fastställas.

5 § Betalningsskyldighet får inte beslutas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då meddelande om en gjord ansökan sändes till den bidrags­ skyldige enligt 18 kap. 38 §.

Betalningsskyldighet får inte beslutas för tid under vilken Försäkrings­ kassan har trätt in i barnets rätt till underhållsbidrag enligt 29 §.

Tillfälliga beslut om betalningsskyldighet

6 § Om Försäkringskassan enligt 112 kap. 2 § har beslutat om under­ hållsstöd för tid till dess att slutligt beslut kan fattas, ska betalningsskyl­ dighet fastställas för den bidragsskyldige för motsvarande tid.

7 § Om underhållsstöd har lämnats och det pågår ett mål om fast­ ställande av faderskap till barnet, får den man som är instämd åläggas betalningsskyldighet, om det finns sannolika skäl för att han är far till barnet. Ett beslut om betalningsskyldighet får dock inte meddelas om flera män är instämda i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

8 § Om den slutliga betalningsskyldigheten bestäms till ett lägre belopp än vad som för samma tid har betalats enligt 6 eller 7 §, ska skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Bestäms den slutliga betalningsskyl­ digheten till ett högre belopp, ska den bidragsskyldige betala in skillna­ den till Försäkringskassan.

Upphävt faderskap eller föräldraskap

9 § Om betalningsskyldighet har fastställts slutligt för en man och denne senare frias från faderskapet till barnet, har han rätt att få tillbaka vad han har betalat jämte ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från varje betal­ ningsdag.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

Inkomstunderlag för betalningsskyldighet

Grundläggande bestämmelse

10 § Den bidragsskyldiges betalningsskyldighet beräknas på ett underlag som motsvarar den bidragsskyldiges inkomst enligt 11

  • §§ till den del

den överstiger 100 000 kronor.

Inkomst enligt taxeringsbeslut

11 § Den bidragsskyldiges inkomst beräknas i enlighet med det taxe­ ringsbeslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) som fattats när­ mast före februari det år betalningsskyldigheten avser och med utgångs­ punkt i

1. överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomstskatte­ lagen (1999:1229),

2. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 13 §, och

3. överskott av en näringsverksamhet beräknad enligt 14 §.

12 § När betalningsskyldigheten fastställs för förfluten tid ska det taxe­ ringsbeslut som förelåg den eller de månader som betalningsskyldigheten avser läggas till grund för inkomstberäkningen.

Inkomstslaget kapital

13 § Överskott i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 § inkomst­ skattelagen (1999:1229) ska ökas med gjorda avdrag i inkomstslaget, dock inte med

1. avdrag för kapitalförluster till den del de motsvarar kapitalvinster som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomstskattelagen, och

2. avdrag för uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen vid byte av bostad.

Underskott i inkomstslaget kapital ska minskas med gjorda avdrag i inkomstslaget, dock inte med avdrag som avses i första stycket 1 och 2.

Inkomstslaget näringsverksamhet

14 § Överskott av en näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 § inkomst­ skattelagen (1999:1229) ska

ökas med

1. avdrag för underskott för tidigare beskattningsår enligt 40 kap. inkomstskattelagen,

2. avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen för utgift för egen pension intill ett halvt prisbasbelopp,

3. avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. inkomst­ skattelagen, och

4. avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. inkomst­ skattelagen,

samt minskas med

5. återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond, och

6. återfört avdrag för avsättning till expansionsfond.

Underskottet av en näringsverksamhet som avses i första stycket ska Prop. 2008/09:200 minskas med avdrag som avses i första stycket 1–4 och ökas med åter- Avd. B förda avdrag som avses i första stycket 5 och 6.

Studiemedel och förmögenhet

15 § Till beloppen enligt 11–14 §§ ska läggas

1. studiemedel i form av studiebidrag, utom den del som avser tilläggs­ bidrag, och

2. en procent av den del av den bidragsskyldiges förmögenhet som överstiger 1 500 000 kronor.

Som förmögenhet räknas sådan förmögenhet som skulle ha varit skattepliktig enligt den upphävda lagen (1997:323) om statlig förmögen­ hetsskatt.

Beräkning av betalningsbelopp

Grundläggande bestämmelser

16 § Betalningsskyldighet ska för varje barn som har rätt till under­ hållsstöd bestämmas till ett visst belopp per år (betalningsbelopp).

Beloppet ska motsvara det procenttal av den bidragsskyldiges inkomst som anges i 17 §.

När procenttalet bestäms ska hänsyn tas till samtliga barn som den bidragsskyldige är underhållsskyldig för enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken.

17 § Om den bidragsskyldige är underhållsskyldig enligt 7 kap. 1 § för­ äldrabalken för ett, två eller tre barn utgör procenttalet fjorton, elva och en halv respektive tio procent.

Om underhållsskyldigheten gäller fler än tre barn motsvarar procent­ talet kvoten mellan

  • summan av antalet barn och 27 och
  • antalet barn. Procenttalet bestäms med högst två decimaler.

Avdrag för underhåll före beslut om betalningsskyldighet

18 § Underhåll som har betalats till barnet innan den bidragsskyldige har delgetts beslutet om betalningsskyldighet får, i den utsträckning som det svarar mot underhållsstödet, räknas av från vad som ska betalas till För­ säkringskassan.

Avdrag för underhåll vid umgänge med barnet

19 § Om den bidragsskyldige har haft barnet hos sig under en samman­ hängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får han eller hon vid fullgörande av sin betalningsskyldighet tillgodoräknas ett avdrag som Försäkringskassan bestämmer enligt det som föreskrivs om underhållsbidrag i 7 kap. 4 § första och andra styckena föräldrabalken.

Avdrag beviljas endast om anmälan om vistelsen görs till Försäkrings- Prop. 2008/09:200 kassan inom tre månader från utgången av den kalendermånad då barnets Avd. B vistelse hos den bidragsskyldige upphörde.

20 § Avdrag enligt 19 § medges inte om betalningsskyldigheten bestämts enligt 22–25 §§.

Beräkning efter skälighet

21 § Betalningsskyldighet kan, i stället för vad som följer av 10

  • §§, bestämmas genom en skälighetsbedömning, om det är uppenbart att den bidragsskyldiges förvärvsförmåga väsentligt överstiger vad som motsva­ rar inkomsten beräknad enligt nämnda paragrafer och han eller hon inte visar godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjas.

Avdrag för underhåll vid lagakraftvunnen dom eller avtal

22 § Har det i en lagakraftvunnen dom eller ett avtal som socialnämnden godkänt bestämts att den bidragsskyldige ska ha barnet hos sig under minst 30 hela dygn per kalenderår, ska på den bidragsskyldiges begäran ett avdrag tillgodoräknas när betalningsskyldigheten bestäms.

Avdrag ska för varje helt dygn göras med 1/40 av det belopp per månad som den bidragsskyldige annars skulle betala enligt 10–17, 21, 26 och 27 §§.

23 § Vid beräkning av antalet hela dygn enligt 22 § räknas även det dygn då barnets vistelse hos den bidragsskyldige upphör som ett helt dygn.

Detta gäller dock inte om vistelsen börjar och upphör under samma dygn.

24 § Rätt till avdrag enligt 22 § föreligger inte om det finns anledning att anta att umgänget i väsentlig mån understiger eller kommer att under­ stiga det som fastställts i domen eller avtalet. Om det finns särskilda skäl får avdrag dock medges även i ett sådant fall.

25 § Avdrag enligt 22 § medges från och med månaden efter den månad då anmälan om domen eller avtalet kom in till Försäkringskassan.

Högsta betalningsbelopp

26 § Betalningsbeloppet för ett barn får aldrig överstiga vad som betalas ut i underhållsstöd till barnet under den tid betalningsskyldigheten avser.

Avrundning och lägsta betalningsbelopp

27 § Om det belopp som ska betalas för ett barn under en månad slutar på öretal, avrundas beloppet till närmast lägre krontal. Om månadsbelop­ pet för ett barn blir lägre än 50 kronor, faller betalningsskyldigheten bort.

När den bidragsskyldige bor utomlands eller får lön från utlandet

Inledande bestämmelse

28 § Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands eller om den bidrags­ skyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsökningsbalken och som inte kan tas i anspråk genom utmätning på sätt som anges i samma kapitel gäller det som före­ skrivs i 29–33 §§.

Om underhållsbidrag är fastställt

29 § Om underhållsbidrag är fastställt, inträder Försäkringskassan i bar­ nets rätt till underhållsbidrag till den del det svarar mot utbetalt under­ hållsstöd.

Om underhållsbidrag inte är fastställt

30 § Om underhållsbidrag inte är fastställt, kan Försäkringskassan före­ lägga boföräldern att vidta eller medverka till åtgärder för att få under­ hållsbidrag fastställt. Försäkringskassan kan också förelägga boföräldern att vidta eller medverka till åtgärder för att få fastställt ett underhålls­ bidrag som inte uppenbart understiger vad den bidragsskyldige bör betala.

Om Försäkringskassan begär det ska boföräldern till Försäkringskassan ge in en skriftlig handling om fastställt underhållsbidrag som kan ligga till grund för indrivning av bidraget.

31 § Om barnet har fyllt 18 år ska det som anges om boföräldern i 30 § i stället gälla barnet.

Betalning av underhållsbidrag m.m.

32 § I fall som avses i 28 § tillämpas även 2, 18–20 och 40–46 §§ samt 49 § första stycket och 18 kap. 29 § första stycket samt 110 kap. 48 §.

Det som där föreskrivs om betalningsskyldighet gäller då skyldighet att betala fastställt underhållsbidrag till Försäkringskassan. Betalning till Försäkringskassan ska dock ske allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning.

33 § Försäkringskassan bör ge den som får föra barnets talan möjlighet att i samband med Försäkringskassans krav på betalning av underhålls­ bidrag utkräva sådan del av obetalda underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet.

Omprövning och ändring av betalningsskyldighet

34 § Betalningsbelopp enligt 10–17, 21, 26 och 27 §§ ska omprövas när det finns ett nytt beslut om årlig taxering och när grunden för tillämplig procentsats enligt 17 § ändras.

Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av betalningsbeloppet, Prop. 2008/09:200 ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxerings- Avd. B beslutet meddelades. Justeras betalningsbeloppet av det skälet att grun­ den för tillämplig procentsats enligt 17 § ändrats, gäller det nya betal­ ningsbeloppet från och med månaden efter den månad då ändringen skedde, dock aldrig längre tid tillbaka än tre år före den dag då Försäk­ ringskassan fick kännedom om ändringen.

35 § Betalningsskyldighet som bestämts enligt 16

  • §§ för viss tid kan på ansökan av den bidragsskyldige eller på initiativ av Försäkringskassan jämkas om det taxeringsbeslut som legat till grund för Försäkrings­ kassans bedömning ändrats väsentligt. En fråga om jämkning på grund av ändrat taxeringsbeslut får dock aldrig tas upp till prövning efter utgången av femte året efter det taxeringsår som beslutet avser.

36 § Om betalningsskyldigheten enligt 35 § bestäms till ett lägre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, ska skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Detsamma gäller betald ränta som hänför sig till skillnadsbeloppet, om räntan upp­ går till minst 100 kronor.

Om betalningsskyldigheten bestäms till ett högre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, ska den bidragsskyldige betala in skillnaden till Försäkringskassan.

37 § Beslut om betalningsskyldighet som har bestämts enligt 16

26 och 27 §§ får upphävas helt eller delvis om den bidragsskyldige bosatt sig utomlands. Detsamma gäller om den bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken.

38 § En bidragsskyldig vars betalningsskyldighet har bestämts enligt 22– 25 §§ är skyldig att till Försäkringskassan omgående anmäla de änd­ ringar i umgänget som beslutas av allmän domstol eller görs i avtal som godkänts av socialnämnden.

När en anmälan har gjorts ska Försäkringskassan omgående göra en omprövning av betalningsskyldigheten.

39 § Försäkringskassan ska upphäva ett beslut som har meddelats med stöd av bestämmelser i 22–25 §§, om den bidragsskyldige begär det eller om något har inträffat som medför att betalningsskyldigheten inte längre bör vara fastställd med beaktande av dom eller avtal om umgänge.

Har ett beslut upphävts kan en ny begäran om beräkning enligt 22-25 §§ prövas tidigast två år från upphävandet.

Anstånd

40 § Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis bevilja anstånd med att fullgöra betalningsskyldigheten.

Ett beslut om anstånd gäller för högst ett år.

41 § Anstånd enligt 40 § ska beviljas i den utsträckning som det behövs för att den bidragsskyldige ska få behålla vad som behövs för sitt eget och familjens underhåll. Bestämmelserna om förbehållsbelopp i 7 kap.4 och 5 §§utsökningsbalken ska då tillämpas. Försäkringskassan får vid denna prövning beakta också om den bidragsskyldige har andra lätt reali­ serbara tillgångar.

Anstånd får också beviljas om det annars finns anledning till det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållan­ den eller andra särskilda förhållanden.

42 § Det belopp som beslutet om anstånd avser ska betalas före belopp som avser senare tid.

43 § En bidragsskyldig som har en skuld till staten på grund av att han eller hon har haft anstånd ska, sedan anståndsbeslutet har upphört, betala ett belopp som motsvarar 1,5 gånger det betalningsbelopp som följer av 2–5 §§ eller, om betalningsskyldigheten för något barn har upphört, skulle ha fastställts enligt 2–5 §§, dock minst 150 kronor per barn och månad. Den bidragsskyldige behöver dock inte betala ett belopp som är högre än att den bidragsskyldige får behålla vad han eller hon behöver för sitt eget och familjens underhåll enligt bestämmelserna i 7 kap.4 och 5 §§utsökningsbalken.

För belopp som överstiger det den bidragsskyldige är skyldig att betala ska på ansökan av honom eller henne nytt beslut om anstånd meddelas.

44 § Försäkringskassan ska upphäva eller ändra ett beslut om anstånd, om det inträffar något som medför att anstånd inte längre bör gälla eller bör gälla i mindre omfattning.

Eftergift

45 § Försäkringskassan får på eget initiativ eller på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis efterge fordran i fråga om betalnings­ skyldighet och ränta, om det finns synnerliga skäl med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden.

46 § Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis efterge fordran i fråga om betalningsskyldighet, som avser tid före den dag då hans faderskap till ett barn har fastställts genom bekräftelse eller dom, om det finns synnerliga skäl.

Ränta

47 § Om den bidragsskyldige inte betalar belopp som bestämts enligt 16−27 §§ i rätt tid eller har beviljats anstånd med betalning, ska han eller hon betala ränta på skulden. Försäkringskassan behöver dock inte kräva betalning för räntebelopp som avser kortare dröjsmål med betalning.

Den årliga räntan enligt första stycket tas ut efter en räntesats som för varje kalenderår beräknas med ledning av emissionsräntorna för Riks­ gäldskontorets statsskuldväxlar och statsobligationer för de senaste tre

åren. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om ränta enligt denna paragraf.

48 § De belopp som den bidragsskyldige betalar in ska i första hand avräknas på upplupen ränta.

Indrivning

49 § Försäkringskassan ska utan dröjsmål vidta åtgärder för att driva in fordringen, om den bidragsskyldige inte fullgör sin betalningsskyldighet.

Beslut om betalningsskyldighet enligt 16

  • §§ och ränta enligt 47 och

48 §§ får verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

V Särskilda familjeförmåner 20 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • adoptionsbidrag i 21 kap., och
  • vårdbidrag i 22 kap.

21 kap. Adoptionsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till adoptionsbidrag i 2–6 §§, och
  • vem av föräldrarna som får adoptionsbidraget i 7 §.

Rätten till adoptionsbidrag

2 § Adoptionsbidrag kan lämnas till försäkrade föräldrar för kostnader vid adoption av barn som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta här i landet när föräldrarna får dem i sin vård.

Bidraget lämnas med 40 000 kronor för varje barn.

3 § För att adoptionsbidrag ska lämnas krävs

1. att föräldrarna var bosatta här i landet såväl när de fick barnet i sin vård som när adoptionen blev giltig här, och

2. att ansökan om bidraget görs inom ett år från det att adoptionen blev giltig här i landet.

4 § Adoptionsbidrag lämnas endast till den eller de föräldrar som har fått tillstånd att adoptera av svensk domstol.

Med svensk domstols tillstånd likställs

1. beslut av regeringen, eller av den myndighet som regeringen har bestämt, om att ett utomlands meddelat beslut om adoption ska gälla här i landet, och

2. ett utomlands meddelat beslut om adoption som gäller här i landet Prop. 2008/09:200 enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haag- Avd. B konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adop­ tioner.

5 § Adoptionsbidrag lämnas endast för barn som inte hade fyllt tio år när föräldrarna fick det i sin vård.

Bidrag lämnas inte för adoption av eget eller makes barn.

6 § Bidrag lämnas endast för adoption som har förmedlats av en sam­ manslutning som är auktoriserad enligt lagen (1997:192) om internatio­ nell adoptionsförmedling.

Vem av föräldrarna får adoptionsbidraget?

7 § Föräldrarna får hälften var av adoptionsbidraget om de inte begär en annan fördelning.

22 kap. Vårdbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • personer som likställs med förälder i 2 §,
  • rätten till vårdbidrag i 3−5 §§,
  • förmånstiden i 6−10 §§,
  • beräkning av vårdbidrag i 11−14 §§,
  • vem av föräldrarna som får vårdbidraget i 15 och 16 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 17 och 18 §§, och
  • utbetalning av vårdbidrag i 19 §.

Personer som likställs med förälder

2 § Följande personer likställs med förälder när det gäller vårdbidrag:

1. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,

2. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern,

3. särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet, och

4. blivande adoptivförälder vid adoption av ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när han eller hon får barnet i sin vård.

Rätten till vårdbidrag

3 § En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för ett försäkrat barn, om

1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funk­ tionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller

2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader.

Om en förälder har flera barn som avses i första stycket grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt på de sammanlagda merkostnaderna.

4 § Vårdbidrag lämnas alltefter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärde­ dels förmån enligt 11 och 12 §§.

Bidrag kan även lämnas särskilt för merkostnader enligt 13 och 14 §§.

5 § Vid bedömningen enligt 3 och 4 §§ ska det bortses från vårdbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.

Förmånstiden

Huvudregler

6 § Vårdbidrag lämnas från och med månaden när rätt till förmånen uppkommer, dock inte för längre tid tillbaka än den månad då ansökan om vårdbidrag gjordes.

Vårdbidrag lämnas till och med juni det år då barnet fyller 19 år eller den tidigare månad när rätt till förmånen annars upphör.

7 § Vårdbidraget får begränsas till viss tid.

Rätten till vårdbidrag ska omprövas minst vartannat år, om det inte finns skäl för omprövning med längre mellanrum.

Avbrott i vården

8 § Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda barnet lämnas vård­ bidrag under avbrott i vården som varar högst sex månader.

Om det finns särskilda skäl kan vårdbidrag lämnas även under ett avbrott som varar ytterligare högst sex månader.

Om barnet avlider

9 § Om mer än en fjärdedels vårdbidrag lämnas för ett barn och barnet avlider fortsätter vårdbidraget att lämnas till och med den åttonde måna­ den efter dödsfallet eller den tidigare månad när vårdbidraget annars skulle ha upphört.

10 § Under den tid som anges i 9 § lämnas vårdbidraget som

1. halv förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som hel eller tre fjärdedels förmån, och

2. en fjärdedels förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som halv förmån.

Om viss del av det vårdbidrag som gällde vid dödsfallet hade bestämts som merkostnadsersättning ska motsvarande del av bidraget enligt första stycket anses utgöra sådan ersättning.

Beräkning av vårdbidrag

Huvudregler

Avd. B

11 § Helt vårdbidrag för ett år motsvarar 250 procent av prisbasbeloppet, dock inte i fall som avses i 13 och 14 §§. Partiell förmån motsvarar tillämplig del av helt bidrag.

12 § Av vårdbidrag som lämnas enligt 11 § kan en viss angiven del bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms till

1. 18 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 18 men inte 36 procent av prisbasbeloppet,

2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 36 men inte 53 procent av prisbasbeloppet,

3. 53 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 53 men inte 69 procent av prisbasbeloppet, och

4. 69 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 69 procent av prisbasbeloppet eller mer.

Vårdbidrag enbart för merkostnader

13 § Vårdbidrag som lämnas med beaktande enbart av merkostnader bestäms till

1. 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till minst detta belopp, eller

2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till minst detta belopp.

Merkostnadsersättning utöver helt vårdbidrag

14 § Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till hel förmån utan att merkostnaderna beaktas och merkostnaderna uppgår till minst 18 procent av prisbasbeloppet, ska beloppet av hel förmån höjas med merkostnadsersättning. Denna ska, alltefter merkostnadernas storlek, bestämmas till 18, 36, 53 eller 69 procent av prisbasbeloppet med tillämpning av 12 §.

Vem av föräldrarna får vårdbidraget?

15 § Om båda föräldrarna har rätt till vårdbidrag för ett visst barn får den förälder vårdbidraget som står för den huvudsakliga tillsynen och vården.

16 § Om båda föräldrarna begär det ska i stället halva bidraget betalas ut till var och en av dem. En förutsättning för detta är att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet och att båda tar del i vården av barnet.

I fall som avses i 9 § krävs att föräldrarna vid tiden för dödsfallet hade gemensam vårdnad om barnet och att båda tog del i vården.

Omprövning vid ändrade förhållanden

17 § Om förhållanden som påverkar behovet av vårdbidraget ändras ska rätten till förmånen omprövas.

18 § Ändring av vårdbidrag ska gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning efter ansökan ska dock även 6 § första stycket beaktas.

Utbetalning av vårdbidrag

19 § Vårdbidrag ska betalas ut månadsvis. När ersättningsbeloppet beräknas för månad ska den ersättning för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv.

I AVD. C FÖRMÅNER VID SJUKDOM ELLER ARBETSSKADA

Inledande bestämmelser

23 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning C finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner vid sjukdom eller arbetsskada.

2 § Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada enligt denna avdelning är

  • sjukpenning som lämnas vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga,
  • rehabiliteringsåtgärder vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga,
  • rehabiliteringsersättning i samband med rehabiliteringsåtgärder,
  • sjukersättning eller aktivitetsersättning när arbetsförmågan är lång­ varigt nedsatt,
  • arbetsskadeersättning vid skada i samband med förvärvsarbete,
  • statlig personskadeersättning vid skada i samband med vissa statliga eller kommunala verksamheter,
  • krigsskadeersättning till sjömän vid skada utomlands,
  • smittbärarersättning för inkomstförlust m.m., och
  • närståendepenning i samband med ledighet för vård av en svårt sjuk person.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om förmåner vid sjuk­ dom och arbetsskada.

Vidare finns bestämmelser om

  • sjukpenning i 24–28 kap.,
  • rehabilitering och rehabiliteringsersättning i 29–31 kap.,
  • sjukersättning och aktivitetsersättning i 32–37 kap.,
  • förmåner vid arbetsskada m.m. i 38–44 kap., och
  • särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada i 45–47 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4

  • kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdelning H).

II Sjukpenning m.m.

24 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om sjuk­ penninggrundande inkomst och årsarbetstid i 25 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • bestämmande och behållande av sjukpenninggrundande inkomst samt beräkning av årsarbetstiden i vissa situationer i 26 kap., och
  • sjukpenning i 27 och 28 kap.

Inledande bestämmelser

2 § Sjukpenning kan lämnas till en försäkrad som har nedsatt arbetsför­ måga på grund av sjukdom. Ersättningens storlek är beroende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och den omfattning i vilken dennes arbetsförmåga är nedsatt.

3 § En försäkrads sjukpenninggrundande inkomst ligger också till grund för beräkning av följande förmåner enligt denna balk:

  • graviditetspenning,
  • föräldrapenning på sjukpenningnivå,
  • tillfällig föräldrapenning,
  • rehabiliteringspenning,
  • skadelivränta,
  • smittbärarpenning, och
  • närståendepenning.

25 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid

Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser om sjukpenning­ grundande inkomst i 2–6 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • inkomst av anställning i 7 §,
  • inkomst av annat förvärvsarbete i 8−15 §§,
  • undantag för vissa inkomster i 16−24 §§, och
  • årsarbetstid i 25−31 §§.

Grundläggande bestämmelser

2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen

1. som arbetstagare i allmän eller i enskild tjänst (inkomst av anställ­ ning), eller

2. på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Prop. 2008/09:200 Avd. C 3 § För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna fastställas för en person krävs att han eller hon är försäkrad för arbetsbaserade förmåner enligt 4 och 6 kap.

För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna fastställas krävs dessutom att den försäkrades årliga inkomst

1. kommer från arbete i Sverige,

2. kommer från arbete som kan antas vara under minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande, och

3. kan antas uppgå till minst 24 procent av prisbasbeloppet.

4 § Av ett beslut om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst ska det framgå hur stor den sjukpenninggrundande inkomsten är och i vilken utsträckning denna avser inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.

5 § När sjukpenninggrundande inkomst beräknas ska inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig beräknas och avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkningen ska det bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger 7,5 prisbasbelopp. Det ska därvid i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.

6 § Om den försäkrades förhållanden inte är kända för Försäkrings­ kassan, ska beräkningen av den försäkrades sjukpenninggrundade inkomst grundas på

1. de upplysningar som Försäkringskassan kan få av den försäkrade eller dennes arbetsgivare, eller

2. den uppskattning av den försäkrades inkomster som gjorts vid taxe­ ringen.

Inkomst av anställning

7 § Ersättning med minst 1 000 kronor om året för utfört arbete för någon annans räkning ska räknas som inkomst av anställning. Detta gäller även om betalningsmottagaren inte är anställd av den som betalar ersättningen. Den som har betalat ut sådan ersättning ska då anses som arbetsgivare, och den som utfört arbete ska anses som arbetstagare.

Det som anges i första stycket gäller inte om

1. ersättningen betalas ut i form av pension,

2. ersättningen ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete enligt 10

  • §§, eller

3. ersättningen omfattas av undantag enligt 16

  • §§.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet

8 § Inkomst av näringsverksamhet ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete. Detsamma gäller sådan inkomst av arbete för egen räk­ ning som utgör inkomst av tjänst.

Det som anges i första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte ska räknas som inkomst av anställning. Vidare gäller det som anges i 9

  • och 19–24 §§.

9 § När sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete beräk­ nas får inkomst av arbete för egen räkning inte beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.

Ersättning till den som har F-skattsedel

10 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en F-skattsedel när ersättningen bestäms eller när den betalas ut.

Om mottagaren har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483), räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas.

11 § Den som i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jäm­ förlig handling har lämnat uppgift om innehav av F-skattsedel ska anses ha en sådan skattsedel om handlingen även innehåller följande uppgifter:

1. utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter, och

2. betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer.

Uppgiften om innehav av F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedel som avses i 10 § andra stycket.

12 § Det som anges i 11 § gäller dock inte om den som betalar ut ersätt­ ningen känner till att uppgiften om innehav av F-skattsedel är oriktig.

Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).

Viss ersättning från privatpersoner

13 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel för preliminär skatt, om

1. utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

2. ersättningen inte är en utgift i en näringsverksamhet som bedrivs av utbetalaren,

3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas bli mindre än 10 000 kronor,

4. utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, och

5. det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken.

Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

14 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut från

1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller

2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen.

Ersättning från utländsk arbetsgivare

15 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas lön eller annan ersätt­ ning som den försäkrade får från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, om

– arbetsgivaren inte har sådant fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229), och

– arbetsgivaren och den försäkrade har slutit avtal som avses i 2 kap. 8 § socialavgiftslagen (2000:980) att arbetsgivaravgifter inte ska betalas på lönen eller ersättningen.

Undantag för vissa inkomster

Ersättning understigande 1 000 kronor

16 § Om ersättning för arbete för någon annans räkning inte kan antas uppgå till minst 1 000 kronor under året, räknas ersättningen från denne som sjukpenninggrundande inkomst endast om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.

Semesterlön och semesterersättning

17 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte semesterlön till den del lönen överstiger vad som skulle ha betalats i lön för utfört arbete under motsvarande tid. Motsvarande begränsning gäller för semester­ ersättning.

Vissa utdelningar, kapitalinkomster och lån

18 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1

Mindre ersättning till idrottsutövare

19 § Som sjukpenninggrundande inkomst av anställning räknas inte ersättning som en idrottsutövare får från en sådan ideell förening som

avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som Prop. 2008/09:200 har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersätt- Avd. C ningen från föreningen under året kan antas bli mindre än ett halvt pris­ basbelopp.

Vissa avtalsförmåner som avses i lagen om särskild löneskatt

20 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte följande ersätt­ ningar:

1. ersättning som anges i 1 § första stycket 1

  • och fjärde stycket lagen

(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och

2. ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt.

Ersättning från vinstandelsstiftelse

21 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intres­ sen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) om följande förutsätt­ ningar är uppfyllda:

– ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av ändamålet med vinstandelsstiftelsen,

– ersättningen avser inte betalning för den anställdes arbete åt vinst­ andelsstiftelsen, och

– de bidrag arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.

Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person med motsva­ rande ändamål som en vinstandelsstiftelse.

22 § Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag gäller det som föreskrivs i 21 § inte ersättning som den juridiska per­ sonen lämnar till företagsledare eller delägare i företaget eller till en person som är närstående till någon av dem.

Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och när­ stående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:1229).

23 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under något av åren 1988

Försäkrade som senast för juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning

24 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte inkomst på grund av förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 §.

Årsarbetstid

Allmänna bestämmelser

25 § Årsarbetstid ska beräknas för en försäkrad som har en sjukpenning­ grundande inkomst som helt eller delvis avser anställning. Årsarbetstiden beräknas när den enligt särskilda bestämmelser har betydelse för beräk­ ningen av en förmån.

26 § Årsarbetstiden är det antal timmar eller dagar per år som en försäk­ rad tills vidare kan antas komma att ha som ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid i sitt förvärvsarbete.

27 § Årsarbetstiden beräknas i dagar endast när den schablonberäknas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkning av årsarbetstiden.

Ledighet som likställs med förvärvsarbete

28 § När årsarbetstiden beräknas ska följande ledigheter likställas med förvärvsarbete:

1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dagar då han eller hon är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas,

3. ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

Beräkning av årsarbetstiden

29 § Årsarbetstiden avrundas till närmast hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.

30 § När den försäkrades förhållanden inte är kända för Försäkrings­ kassan ska beräkningen av årsarbetstiden grundas på upplysningar som

Försäkringskassan kan inhämta från den försäkrade eller dennes arbets­ givare eller uppdragsgivare.

31 § I 26 kap. samt 28 kap. 8 och 9 §§ finns ytterligare bestämmelser om beräkning av årsarbetstid i vissa situationer.

26 kap. Bestämmande och behållande av sjukpenninggrundande inkomst samt beräkning av årsarbetstiden i vissa situationer

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • när sjukpenninggrundande inkomst bestäms i 2 och 3 §§,
  • ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten i 4−8 §§,
  • sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid) i 9
  • §§,
  • sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situationer i 19
  • §§, och – årlig omräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvs­ avbrott i vissa fall (SGI-skyddad tid) i 28–31 §§.

När bestäms sjukpenninggrundande inkomst?

2 § Sjukpenninggrundande inkomst bestäms för en försäkrad i samband med att han eller hon begär att få en förmån som beräknas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst eller att det annars behövs för hand­ läggningen av ett ärende.

3 § Försäkringskassan ska på begäran av en försäkrad bestämma den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst även om något ersättnings­ ärende inte är aktuellt.

Ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten

4 § Den sjukpenninggrundande inkomsten ska ändras om Försäkrings­ kassan har fått reda på att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har ändrats på ett sätt som har betydelse antingen för rätten till en förmån som redan lämnas eller för storleken på för­ månen.

5 § Ändring enligt 4 § får inte avse ändring av den försäkrades inkomst­ förhållanden på grund av sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

6 § En ändring av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten ska gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkom.

Den ändrade sjukpenninggrundande inkomsten får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättnings­ period som infaller i anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

7 § Det som föreskrivs i 6 § andra stycket tillämpas inte om ändringen föranleds av att

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning har beviljats den försäkrade eller att sådan ersättning som redan lämnats har ändrats på grund av att den försäkrades arbetsförmåga har ändrats,

2. ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitets­ ersättning enligt 36 kap. 13

  • §§ har upphört,

3. livränta enligt bestämmelserna i denna avdelning har beviljats den försäkrade eller när sådan livränta som redan lämnas har ändrats, eller

4. tjänstepension har beviljats den försäkrade.

8 § Bestämmelsen i 7 § 1 ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha fått sådan ersättning som avses där i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 35 kap. 4

  • §§ om försäkringstid.

Sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid)

Allmänna bestämmelser

9 § SGI-skydd innebär att den sjukpenninggrundande inkomsten för tid då den försäkrade gör avbrott i sitt arbete av något skäl som anges i 11

  • §§ (SGI-skyddad tid) beräknas med utgångspunkt i förhållandena närmast före avbrottet, om den sjukpenninggrundande inkomsten där­ igenom blir högre än om den hade beräknats med beaktande av för­ hållandena under avbrottet.

Det som föreskrivs i denna paragraf gäller dock inte när 7 § 1, 3 eller 4 är tillämplig.

10 § I 28–31 §§ finns bestämmelser om omräkning av den sjukpenning­ grundande inkomsten under SGI-skyddad tid i vissa fall.

Studier

11 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade bedriver studier, för vilka han eller hon uppbär studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om vilka studier som medför att skyddet är tillämpligt.

Periodiskt ekonomiskt stöd

12 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade får periodiskt eko­ nomiskt stöd enligt särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för att avtalen ska medföra att skyddet är tillämpligt.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

13 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade deltar i ett arbets­ marknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklings­ ersättning eller står till arbetsmarknadens förfogande. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare före-

skrifter om de villkor som gäller för att den försäkrade ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.

Graviditet

14 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen.

Föräldraledighet

15 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte fyllt ett år.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även vid adoption av barn som inte fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.

Plikttjänstgöring

16 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Sjukpenning och rehabiliteringsersättning, m.m.

17 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade inte förvärvsarbetar av någon anledning som ger rätt till ersättning i form av

1. sjukpenning,

2. ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning,

3. rehabiliteringsersättning, eller

4. ersättning från arbetsskadeförsäkringen enligt 38–42 kap. som mot­ svarar ersättning enligt 1

  • eller någon annan jämförbar ekonomisk

förmån.

Kortare avbrott i förvärvsarbete

18 § SGI-skydd gäller under högst tre månader i följd för en försäkrad som avbryter sitt förvärvsarbete, oavsett om avsikten är att förvärvs­ avbrottet ska pågå längre tid.

Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situationer

Studier, periodiskt ekonomiskt stöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

19 § För en försäkrad som bedriver studier som avses i 11 § eller får periodiskt ekonomiskt stöd som avses i 12 § eller deltar i ett arbetsmark-

nadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning Prop. 2008/09:200 gäller vid sjukdom det som föreskrivs i andra stycket. Avd. C

Under den tid som avses i första stycket ska sjukpenningen för den för­ säkrade beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fast­ ställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäk­ rade kan antas få under den tiden. Om den sjukpenninggrundande inkomsten då helt eller delvis är inkomst av anställning, ska årsarbets­ tiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den för­ säkrade kan antas ha i det förvärvsarbetet under den aktuella tiden.

Plikttjänstgöring

20 § Det som föreskrivs i 19 § andra stycket tillämpas även vid sjukdom för en försäkrad som fullgör plikttjänstgöring som avses i 16 §. Detta gäller dock endast vid grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Behandling eller rehabilitering

21 § För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § eller 29 kap. 2 § och då får livränta från arbetsskade­ försäkringen enligt 38–42 kap. eller motsvarande ersättning enligt annan författning, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.

Under den tid som livräntan betalas ut ska sjukpenningen beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.

Studieuppehåll

22 § För en försäkrad som avses i 28 kap. 6 § första stycket 1 eller 2, och som under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin inte får studie­ sociala förmåner för studier som avses i 11 §, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.

Under studieuppehållet ska sjukpenning beräknas på den sjukpenning­ grundande inkomst som följer av 4

  • 9 och 10 §§ om sjukpenningen då blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt 19 §.

Försäkrade som fått vårdnadsbidrag

23 § Vid utgången av en period för vilken en försäkrad har fått vårdnads­ bidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag ska den sjukpenninggrundande inkomsten lägst motsvara den sjukpenning­ grundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en sådan period.

Bestämmelserna i första stycket gäller dock inte i de fall – sådana omständigheter som anges i 7 § 1, 3 eller 4 har inträffat, eller – då den försäkrade omfattas av bestämmelserna i 11 eller 12 §.

Försäkrade som vid vistelse utomlands ansetts bosatta i Sverige

24 § För sådana personer som enligt 5 kap. 6 och 8 §§ anses bosatta i

Avd. C

Sverige även under vistelse utomlands, ska den sjukpenninggrundande inkomsten vid återkomsten till Sverige motsvara lägst det belopp som utgjorde deras sjukpenninggrundande inkomst omedelbart före utlands­ resan.

Försäkrade som får tjänstepension

25 § Om en försäkrad får tjänstepension i form av ålderspension eller därmed likställd pension före utgången av den månad han eller hon fyller 65 år, ska sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om den för­ säkrade har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex måna­ der i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten ska då beräknas enligt bestämmelserna i 25 kap.

26 § Om en försäkrad som får sådan tjänstepension som avses i 25 § är helt eller delvis arbetslös och är arbetssökande, ska sjukpenning­ grundande inkomst fastställas endast om tjänstepensionen understiger 60 procent av lönen närmast före pensionsavgången.

27 § För en försäkrad som avses i 26 § ska den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval av lönen närmast före pensions­ avgången. Om den försäkrade inte har för avsikt att förvärvsarbeta i samma omfattning som tidigare, ska den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval av den inkomst han eller hon kan antas få av arbete som svarar mot arbetsutbudet. Vid beräkningen ska det iakttas att den sjukpenninggrundande inkomsten inte får överstiga 7,5 prisbasbelopp.

Vid beräkningen ska den försäkrades inkomst minskas med tjänste­ pensionen. Minskningen får dock inte leda till att en försäkrad som är endast delvis arbetslös får lägre sjukpenninggrundande inkomst än om beräkningen skulle ha gjorts enligt 25 §.

Årlig omräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott i vissa fall (SGI-skyddad tid)

28 § När Försäkringskassan ska bestämma den sjukpenninggrundande inkomsten för en försäkrad som omfattas av bestämmelserna i 11–18 §§ och som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpenning­ grundande inkomsten räknas om enligt 29–31 §§.

Det som anges i första stycket gäller även en försäkrad vars anställning upphör under en pågående ersättningsperiod.

29 § Den sjukpenninggrundande inkomsten ska räknas om när minst ett år har förflutit från den tidpunkt när den anställning upphörde som senast föranlett eller kunnat föranleda beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Därefter ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om årligen, räknat ett år från den senaste omräkningen.

Med den tidpunkt när anställningen upphörde likställs den tidpunkt då Prop. 2008/09:200 den försäkrade helt upphörde med annat förvärvsarbete än arbete som Avd. C anställd.

30 § Den sjukpenninggrundande inkomsten av annat förvärvsarbete, grundad på annan inkomst än som avses i 28 kap. 15 §, ska räknas om för en försäkrad som inte har upphört med förvärvsarbetet.

Omräkning ska göras under en pågående ersättningsperiod efter det att ett år har förflutit från ersättningsperiodens början. Därefter ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om årligen, räknat ett år från den senaste omräkningen.

31 § Omräkningen ska göras med den procentuella förändringen i det allmänna prisläget räknad från det senast fastställda talet för konsument­ prisindex jämfört med motsvarande tal tolv månader dessförinnan. En omräkning som innebär en sänkning av den sjukpenninggrundande inkomsten ska inte beaktas.

Den sjukpenninggrundande inkomsten får aldrig fastställas till ett belopp som överstiger 7,5 prisbasbelopp.

27 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till sjukpenning i 2–8 §§,
  • samordning med sjuklön i 9 §,
  • sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m. i 10
  • §§,
  • sjukanmälan i 17 och 18 §§, – ersättningsnivåer i 19 §,
  • förmånstiden i 20−38 §§,
  • allmänt högriskskydd i 39 §,
  • särskilt högriskskydd i 40−44 §§,
  • förmånsnivåer och arbetsförmåga i 45 §,
  • bedömning av arbetsförmågans nedsättning (rehabiliteringskedjan) i 46
  • §§, och
  • arbetsgivarinträde m.m. i 56−61 §§.

Rätten till sjukpenning

Allmänna villkor

2 § En försäkrad har rätt till sjukpenning vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en fjärdedel.

Med sjukdom likställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsa­ kats av sjukdom för vilken det lämnats sjukpenning, om tillståndet fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

3 § Vid bedömningen av om den försäkrade är sjuk ska det bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden.

4 § Sjukpenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån enligt 45 §.

Ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning

5 § För att underlätta den försäkrades återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall får, i stället för den sjukpenning som annars skulle ha lämnats, skälig ersättning lämnas för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.

Ersättning lämnas endast om merutgifterna beror på att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom eller henne att utnyttja det färdsätt som han eller hon normalt använder för att ta sig till sitt arbete.

Sjukpenning i förebyggande syfte m.m.

6 § En försäkrad har rätt till sjukpenning även när han eller hon genom­ går en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att

1. förebygga sjukdom,

2. förkorta sjukdomstiden, eller

3. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Som villkor för att sjukpenning ska lämnas gäller att den medicinska behandlingen eller medicinska rehabiliteringen har

  • ordinerats av läkare, och
  • ingår i en av Försäkringskassan godkänd plan.

7 § Om sjukpenning lämnas enligt 6 § ska arbetsförmågan anses nedsatt i den utsträckning som den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.

Familjehemsförälder

8 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barn som omfattas av uppdraget för tid när sjukpenning kommer i fråga, bedöms rätten till sjukpenning med bortseende från ersättningen.

Samordning med sjuklön

9 § Sjukpenning lämnas inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod när den försäkrades arbetsgivare ska svara för sjuklön.

Sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m.

De första fjorton dagarna

10 § För de första 14 dagarna i en sjukperiod lämnas sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte hade varit sjuk.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket likställs tid som avses i 25 kap. 28 §.

11 § Kan det inte utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat under sjukperiodens första 14 dagar gäller följande. Sjukpenningen får lämnas efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur den försäk­ rade har förvärvsarbetat före sjukperioden, om det kan antas att den för­ säkrade skulle ha förvärvsarbetat i motsvarande omfattning under de första 14 dagarna i sjukperioden.

Studier

12 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 da­ garna av sjukperioden för en försäkrad som bedriver sådana studier som avses i 26 kap. 11 §.

Periodiskt ekonomiskt stöd

13 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 da­ garna av sjukperioden för en försäkrad som får periodiskt ekonomiskt stöd enligt sådana särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter som avses i 26 kap. 12 §.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

14 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 da­ garna av sjukperioden för en försäkrad som, på sätt avses i 26 kap. 13 §, deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning, eller står till arbetsmarknadens förfogande.

Behandling och rehabilitering

15 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 da­ garna av sjukperioden för en försäkrad som får sådan behandling som avses i 6 § eller 31 kap. 3 § och som under denna tid får livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap.

Plikttjänstgöring

16 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 da­ garna för en försäkrad som fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809)

om totalförsvarsplikt, om tjänstgöringen avser grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Sjukanmälan

17 § Sjukpenning får inte lämnas för tid innan anmälan om sjukdoms­ fallet har gjorts till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder mot att göra en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

18 § Om den försäkrades arbetsgivare ska anmäla sjukdomsfallet enligt 12 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön, ska sjukpenning som grundas på inkomst av anställning lämnas utan hinder av det som anges i 17 §.

Ersättningsnivåer

Inledande bestämmelser

19 § Sjukpenning lämnas på

– normalnivå, eller – fortsättningsnivå. Sjukpenning på normalnivån beräknas på ett beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 1 och sjukpenning på fortsättningsnivån beräknas på ett be­ räkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 2.

Förmånstiden

Inledande bestämmelse

20 § Sjukpenning kan lämnas för dagar i en sjukperiod så länge den för­ säkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till sjukpenning inom den tid som anges i 21–24 §§.

Förmånstiden för sjukpenning på normalnivån

21 § Sjukpenning på normalnivån lämnas för högst 364 dagar under en ramtid som omfattar de 450 närmast föregående dagarna.

22 § Om den försäkrade inom ramtiden redan har fått sjukpenning för 364 dagar på normalnivån, kan sjukpenning lämnas enligt bestämmel­ serna i 24 §. Vid beräkningen av antalet dagar med sjukpenning på nor­ malnivån anses som sådana dagar även dagar med

1. sjukpenning på fortsättningsnivån,

2. ersättning för merutgifter enligt 5 §, och

3. rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. 3 §. Som dagar med sjukpenning på normalnivån räknas vidare tretton dagar under sådan sjuklöneperiod som avses i 26 § andra stycket.

23 § Om det finns synnerliga skäl får sjukpenning på normalnivån, efter Prop. 2008/09:200 ansökan av den försäkrade, lämnas trots att sådan sjukpenning redan har Avd. C lämnats för 364 dagar under ramtiden. I sådant fall tillämpas inte bestämmelserna i 22 och 24 §§.

Förmånstiden för sjukpenning på fortsättningsnivån

24 § Sjukpenning på fortsättningsnivån lämnas, efter ansökan av den försäkrade, för högst 550 dagar om sjukpenning på normalnivån inte kan lämnas på grund av det som föreskrivs i 21 §. Detta gäller även för dagar i en ny sjukperiod under förutsättning att sjukpenning för maximalt antal dagar inte redan har lämnats.

Om en sjukperiod föranleds av en godkänd arbetsskada enligt 39– 42 kap., får sjukpenning på fortsättningsnivån lämnas för ytterligare dagar.

Läkarintyg

25 §

Den försäkrade ska styrka nedsättningen av arbetsförmågan på

grund av sjukdom senast från och med den sjunde dagen efter sjukanmäl­ ningsdagen genom att lämna in ett läkarintyg till Försäkringskassan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter dels om undantag från skyldigheten att lämna läkarintyg enligt första stycket när ett sådant intyg inte behövs, dels om att skyldig­ heten enligt första stycket ska gälla från och med en annan dag.

Sjukperiod

26 § Som sjukperiod anses tid då en försäkrad

1. i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 2 §,

2. har rätt till sjukpenning enligt 6 §, eller

3. har rätt till rehabiliteringspenning enligt 31 kap. 2 och 3 §§. Om rätt till sjukpenning för den försäkrade uppkommer i omedelbar anslutning till en sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön, ska sjukperioden anses omfatta också sjuklöneperioden.

Karensdag

27 § Sjukpenning lämnas inte för den första dagen i en sjukperiod (karensdag), om inte något annat följer av 28 §, 30 §, 39 § eller 40

  • §§. Om sjukpenningen ska arbetstidsberäknas gäller detta den första dag i sjukperioden som den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte hade varit sjuk.

28 § Till en försäkrad som har rätt till sjukpenning under medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering enligt 6 § lämnas sjukpenning på normalnivån eller fortsättningsnivån även för dag som avses i 27 §.

Karenstid för den som betalar egenavgift

29 § En försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete och som

Avd. C

betalar egenavgift har rätt att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon vill ha sjukpenning med en karenstid på 3 eller 30 dagar.

Om den som betalar egenavgift inte gör någon sådan anmälan, lämnas sjukpenning efter den karensdag som anges i 27 §.

30 § Om den som betalar egenavgift gör en sådan anmälan som anges i 29 §, ska sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte lämnas för de första 3 eller 30 dagarna av varje sjukperiod, den dag sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid).

31 § Den som betalar egenavgift och som gjort anmälan om karenstid enligt 29 § får övergå till sjukpenning med kortare eller ingen karenstid om han eller hon inte har fyllt 55 år.

Ändringen börjar gälla 14 dagar efter den dag då den begärdes hos Försäkringskassan. Ändringen får dock inte tillämpas vid sjukdom som inträffat innan ändringen har börjat gälla.

Återinsjuknande

32 § Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod har avslutats ska bestämmelserna i 27 § och 28 kap. 12

  • §§ tillämpas som om den senare sjukperioden är en fortsättning på den tidigare sjukperioden.

33 § Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjuk­ periods slut ska bestämmelsen i 30 § om karenstid för den som betalar egenavgift tillämpas på så sätt att de båda perioderna ska anses som en sjukperiod.

Sjukpenning i samband med sjukersättning, aktivitetsersättning eller pension

34 § En försäkrad har inte rätt till sjukpenning om han eller hon får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning.

En försäkrad har inte heller rätt till sjukpenning om han eller hon under månaden närmast före den då han eller hon började få hel ålderspension fick hel sjukersättning.

35 § Bestämmelserna i 34 § om sjukersättning och aktivitetsersättning ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersätt­ ning enligt bestämmelserna i 35 kap. 4

  • §§ om försäkringstid.

Sjukpenning efter 65-årsdagen

36 § Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter ingången av

Avd. C

den månad när han eller hon fyllde 65 år, får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre ska lämnas till den försäkrade.

Sjukpenning efter 70-årsdagen

37 § För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år får sjukpenning lämnas under högst 180 dagar.

Beräkning av antalet dagar

38 § När antalet dagar beräknas enligt 36 eller 37 § ska varje dag som sjukpenning har lämnats för räknas som en dag.

Allmänt högriskskydd

39 § Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av bestäm­ melsen i 27 § för sammanlagt tio dagar under de senaste tolv månaderna, kan sjukpenning lämnas även för dag som avses i 27 § (allmänt högrisk­ skydd).

Särskilt högriskskydd

40 § Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att sjukpenning kan lämnas även för dag som avses i 27 § (särskilt högrisk­ skydd).

41 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får meddelas om den försäkrade har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod kan antas medföra ett större antal sjukperioder.

42 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får även meddelas för en sjuk­ period när den försäkrade som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m., har rätt till sjukpenning till följd av ingrepp för att ta till vara det biologiska materialet eller förberedelser för sådant ingrepp.

43 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 41 § gäller från och med den kalendermånad när ansökan gjordes, om inte annat anges i beslutet.

Högriskskyddet ska gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare.

44 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 41 § ska upphävas om det villkor som anges där inte längre är uppfyllt.

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

45 § Sjukpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel sjukpenning lämnas för dag när den försäkrade saknar arbets­ förmåga.

2. Tre fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsför­ måga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.

3. Halv sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är ned­ satt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.

4. En fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften.

Bedömning av arbetsförmågans nedsättning – (Rehabiliteringskedjan)

Grundläggande bestämmelse

46 § Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt ska det beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen inte kan utföra sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder honom eller henne.

Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från för­ värvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, ska hans eller hennes arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande grad den dagen.

Särskilt om bedömningen efter 90 dagar

47 § Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 90 dagar ska det även beaktas om han eller hon kan försörja sig efter en omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren.

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.

Särskilt om bedömningen efter 180 dagar

48 § Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 180 dagar ska dessutom, om det inte finns särskilda skäl mot det, beaktas om den försäkrade har sådan förmåga att han eller hon kan försörja sig själv genom

1. förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarkanden i övrigt, eller

2. annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne. Vid bedömningen tillämpas 47 § andra stycket.

Särskilt om bedömningen efter 365 dagar

49 § Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 365 dagar ska det alltid beaktas om han eller hon har sådan förmåga som avses i 48 §.

Vid bedömningen tillämpas 47 § andra stycket.

Bedömning av arbetsförmågan vid medicinsk behandling och rehabilitering

50 § I de fall den försäkrade är i behov av någon medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § eller rehabili­ teringsåtgärd som avses i 30 kap., ska bedömningen enligt 46–49 §§ göras med beaktande av den försäkrades arbetsförmåga efter en sådan åtgärd.

Sammanläggning av sjukperioder

51 § Vid beräkningen av hur lång tid den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga enligt 46–49 §§ ska dagar i sjukperioder läggas samman om den försäkrade

1. har förvärvsarbetat under en period om mindre än 90 dagar mellan sjukperioderna, eller

2. inte har förvärvsarbetat alls mellan sjukperioderna.

Föräldralediga

52 § Vid prövning av rätt till sjukpenning för tid när den försäkrade annars skulle ha fått föräldrapenning, ska arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barn är nedsatt på grund av sjukdom.

Försäkrade som får sjukersättning eller aktivitetsersättning m.m.

53 § Vid prövningen av den försäkrades rätt till sjukpenning ska det vid bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga bortses från den ned­ sättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig arbetsinkomst som ligger till grund för ersättning till den försäkrade i form av

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning, eller

2. livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap.

54 § Bestämmelsen i 53 § 1 ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmel­ serna i 35 kap. 4–17 §§ om försäkringstid.

55 § För en försäkrad som förvärvsarbetar under tid som han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 § ska nedsättningen av arbetsförmågan, om det inte går att avgöra till vilken tid och till vilket förvärvsarbete nedsättningen hänför sig, i första hand anses hänföra sig till sådant förvärvsarbete som avses i den paragrafen.

För en försäkrad som avses i första stycket ska bedömningen enligt 53 § alltid göras som om sjukersättning och livränta lämnas med oavkortade belopp.

Arbetsgivarinträde m.m.

Allmänna bestämmelser

56 § Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det bestämmas att en arbetsgivare, som har betalat ut lön till en arbetstagare under sjukdom, har rätt till arbetstagarens sjukpenning.

57 § En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt 56 § får tillämpa avtalet även på en arbetstagare som inte tillhör den avtals­ slutande arbetstagarorganisationen, om arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal.

Ytterligare föreskrifter

58 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­

delar ytterligare föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukdomsfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal som avses i 56 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar även föreskrifter om sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i 56 §.

Utbetalning till arbetsgivare

59 § Sjukpenning som enligt bestämmelserna i 56

  • §§ betalas ut till en arbetsgivare ska minskas med sådan lön under sjukdom som arbets­ givaren lämnar till arbetstagaren för samma tid som sjukpenningen avser, dock endast med den del av lönen under sjukdom som överstiger

1. 90 procent i fråga om sjukpenning på normalnivån, och

2. 85 procent i fråga om sjukpenning på fortsättningsnivån. Vid beräkningen tillämpas bestämmelserna i 28 kap. 20 och 21 §§.

Inträde av staten efter konsulärt bistånd

60 § Om en försäkrad har blivit sjuk utomlands och då fått ekono­ misktstöd av utrikesförvaltningen kan förvaltningen få rätt till den för­ säkrades sjukpenning. Detta gäller dock endast i den utsträckning sjuk­ penningen inte överstiger vad som lämnats som ekonomiskt stöd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om utrikesförvaltningens rätt enligt första stycket.

Föreskrifter för arbetsgivare för sjömän

61 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om i vilken utsträckning ersättning som en arbetsgivare för sjömän som avses i sjömanslagen (1973:282) har rätt till enligt 56–

59 §§ ska lämnas för varje dag och med viss procent av utbetald lön och Prop. 2008/09:200 andra kostnader som arbetsgivaren haft för den anställde. Avd. C

28 kap. Beräkning av sjukpenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • ersättningsnivå och beräkningsunderlag i 7−9 §§,
  • kalenderdagsberäknad sjukpenning i 10 och 11 §§,
  • arbetstidsberäknad sjukpenning i 12−18 §§, och
  • samordning av sjukpenning med samtidig lön i 19−21 §§.

Grundläggande bestämmelser

Beräkningsmetoder

2 § Sjukpenning lämnas som

  • kalenderdagsberäknad sjukpenning, eller
  • arbetstidsberäknad sjukpenning.

3 § Kalenderdagsberäknad sjukpenning lämnas för alla dagar i veckan oavsett om den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete eller inte.

Arbetstidsberäknad sjukpenning lämnas bara för timmar eller dagar när den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat.

När kalenderdagsberäknas respektive arbetstidsberäknas sjukpenningen?

4 § Sjukpenning ska kalenderdagsberäknas om inte annat följer av 5 §.

5 § Sjukpenning ska arbetstidsberäknas

1. under de första 14 dagarna i en sjukperiod enligt 27 kap. 10 och 11 §§,

2. under studietid som avses i 27 kap. 12 §,

3. under tid med periodiskt ekonomiskt understöd som avses i 27 kap. 13 §,

4. under deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program som avses i 27 kap. 14 §,

5. under behandling eller rehabilitering som avses i 27 kap. 15 §, och

6. under plikttjänstgöring som avses i 27 kap. 16 §. Det som föreskrivs i första stycket gäller endast till den del sjuk­ penningen motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Om den försäkrade har inkomst även av annat förvärvsarbete, ska sjuk­ penningen kalenderdagsberäknas i den delen.

6 § Sjukpenning ska alltid kalenderdagsberäknas när den försäkrade

1. är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen samt är beredd att ta ett erbjudet arbete i en

omfattning som svarar mot den bestämda sjukpenninggrundande Prop. 2008/09:200 inkomsten, Avd. C

2. får sjukpenning för tid då han eller hon annars skulle ha fått gra­ viditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning, eller

3. är egenföretagare och har en sjukpenninggrundande inkomst som består av endast inkomst av annat förvärvsarbete.

Om sjukpenning till en familjehemsförälder ska beräknas på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som omfattar ersättning för vården, ska sjukpenning som motsvarar denna ersättning kalenderdagsberäknas.

Beräkningsunderlag

Allmänna bestämmelser

7 § Den försäkrades sjukpenning ska beräknas på ett underlag (beräk­ ningsunderlag) som för

1. sjukpenning på normalnivån motsvarar 80 procent av den försäk­ rades sjukpenninggrundande inkomst sedan denna har multiplicerats med talet 0,97, och

2. sjukpenning på fortsättningsnivån motsvarar 75 procent av den för­ säkrades sjukpenninggrundande inkomst sedan denna har multiplicerats med talet 0,97.

Beräkningsunderlag vid sjuklön

8 § Om en arbetsgivare ska svara för sjuklön för samma dag som sjuk­ penning kommer i fråga, ska sjukpenningens storlek beräknas på grund­ val av en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar anställ­ ningsförmåner från den arbetsgivaren.

Årsarbetstiden beräknas i de fall som anges i första stycket på grundval av beräknat antal timmar i förvärvsarbete hos arbetsgivare som inte ska svara för sjuklön.

Beräkning för familjehemsförälder

9 § För en familjehemsförälder som får ersättning för vården för tid då sjukpenning kommer i fråga, ska sjukpenningens storlek och årsarbets­ tiden beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst respektive ett beräknat antal timmar i förvärvsarbete som inte omfattar ersättningen.

Kalenderdagsberäknad sjukpenning

10 § För dagar i en sjukperiod gäller att hel kalenderdagsberäknad sjuk­ penning motsvarar kvoten mellan

  • beräkningsunderlaget enligt 7 § 1 eller 2 och
  • 365. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

11 § Till den del den försäkrade är arbetslös lämnas hel sjukpenning Prop. 2008/09:200 med högst 486 kronor om dagen. Detta gäller dock inte sjukpenning som Avd. C avses i 27 kap. 6 §.

Arbetstidsberäknad sjukpenning

12 § När arbetstidsberäknad sjukpenning ska beräknas tillämpas

  • 13 och 16 §§, om sjukpenning ska lämnas för endast en dag, och
  • 14−16 §§, om sjukpenning ska lämnas för mer än en dag.

13 § Om sjukpenning ska lämnas för endast en dag, ska hel sjukpenning beräknas enligt följande:

1. Först ska beräkningsunderlaget enligt 7 § 1 eller 2 divideras med årsarbetstiden, varefter kvoten avrundas till närmaste hela krontal.

2. Därefter ska kvoten som fås i 1 multipliceras med antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid.

14 § Om sjukpenning på samma förmånsnivå lämnas för mer än en dag, ska hel sjukpenning för dag beräknas för dessa dagar enligt följande:

1. Först ska kvoten enligt 13 § 1 beräknas.

2. Därefter ska kvoten enligt 1 multipliceras med det sammanlagda antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid som avser dessa dagar.

3. Slutligen ska den produkt som fås i 2 divideras med antalet dagar med sjukpenning.

15 § Om sjukpenning lämnas på olika förmånsnivåer för mer än en dag ska de timmar som avser samma nivå adderas var för sig. Sjukpenning ska beräknas för varje sådan period för sig.

16 § Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt 13

  • §§ inte uppgår till ett helt timtal, ska avrundning göras till när­ maste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.

Sjukpenning avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrun­ das uppåt.

17 § Om den försäkrades sjukpenning i de fall som avses i 5 § motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvs­ arbete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt följande:

1. Den del av sjukpenningen som motsvarar inkomst av anställning beräknas enligt 12

  • §§.

2. Den del av sjukpenningen som motsvarar inkomst av annat för­ värvsarbete beräknas enligt 10 och 11 §§.

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och mot­ svarande normal arbetstid.

Samordning av sjukpenning med samtidig lön

19 § Om den försäkrade får lön av arbetsgivaren under sjukdom för

Avd. C

samma tid som sjukpenningen avser, ska sjukpenningen minskas med det belopp som lönen under sjukdomen överstiger 10 procent av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om han eller hon hade arbetat.

Till den del lönen under sjukdom lämnas i förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 25 kap. 5 § andra stycket, ska minskning dock endast göras med belopp som överstiger

1. 90 procent av lönen i arbete i fråga om sjukpenning på normalnivån, och

2. 85 procent av lönen i arbete i fråga om sjukpenning på fortsättnings­ nivån.

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 § ska ersättning som läm­ nas till den försäkrade på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställs i kollektivavtal anses som lön under sjuk­ dom från arbetsgivare.

21 § Det belopp varmed minskning enligt 19 § ska göras, avrundas till närmast lägre hela krontal.

Avräkning ska i första hand göras vid utbetalning av sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föranlett minskningen. Avräkningen får också göras vid närmast följande utbetalning av sjuk­ penning.

IV Rehabilitering och rehabiliteringsersättning 29 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • rehabilitering i 30 kap., och
  • rehabiliteringsersättning i 31 kap.

Inledande bestämmelser

2 § Rehabilitering enligt bestämmelserna i denna underavdelning ska syfta till att en försäkrad som har drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att försörja sig själv genom för­ värvsarbete (arbetslivsinriktad rehabilitering).

3 § Under den tid som den arbetslivsinriktade rehabiliteringen pågår kan rehabiliteringsersättning lämnas enligt bestämmelserna i 31 kap.

30 kap. Rehabilitering

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rehabilitering i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om rehabiliteringsplan i 12

  • §§.

Allmänna bestämmelser

Rehabiliteringsåtgärder

2 § En försäkrad har rätt till rehabiliteringsåtgärder enligt bestämmel­ serna i detta kapitel.

3 § Rehabiliteringsåtgärder ska planeras i samråd med den försäkrade och utgå från hans eller hennes individuella förutsättningar och behov.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar ytterligare föreskrifter om rehabilitering av försäkrade som inte är bosatta här i landet.

Arbetshjälpmedel

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en för­ värvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin rehabilitering.

Arbetsgivarens skyldigheter

6 § Den försäkrades arbetsgivare ska efter samråd med den försäkrade lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att den för­ säkrades behov av rehabilitering snarast ska kunna klarläggas och även i övrigt medverka till det. Arbetsgivaren ska också svara för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.

Bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter avseende arbetsanpass­ ning och rehabilitering finns även i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Den försäkrades skyldigheter

7 § Den försäkrade ska

  • lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans eller hen­ nes behov av rehabilitering, och
  • efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen.

Försäkringskassans skyldigheter

8 § Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten.

9 § Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att

  • den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och
  • de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

10 § Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med

  • den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation,
  • hälso- och sjukvården,
  • socialtjänsten,
  • Arbetsförmedlingen, och
  • andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den försäkrade. Försäkringskassan ska verka för att de organisationer och myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den för­ säkrade.

11 § Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och andra skäl.

Rehabiliteringsplan

När en rehabiliteringsplan ska upprättas

12 § Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken rehabiliteringsersättning kan lämnas, ska Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen ska i den utsträckning det är möjligt upprättas i samråd med den försäkrade.

Rehabiliteringsplanens innehåll

13 § En rehabiliteringsplan ska ange

1. de rehabiliteringsåtgärder som ska komma i fråga,

2. vem som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna,

3. en tidsplan för rehabiliteringen,

4. de uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabiliteringen, och

5. den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliteringstiden.

Kontroll och uppföljning

14 § Försäkringskassan ska fortlöpande se till att en rehabiliteringsplan följs och att det vid behov görs ändringar i den.

31 kap. Rehabiliteringsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • ersättningsformer i 2 §,
  • rätten till rehabiliteringsersättning i 3−7 §§,
  • rehabiliteringspenning i 8−13 §§, och
  • särskilt bidrag i 14 §.

Ersättningsformer

2 § Rehabiliteringsersättning lämnas i följande former:

1. Rehabiliteringspenning till en försäkrad som deltar i arbetslivsinrik­ tad rehabilitering.

2. Särskilt bidrag till en försäkrad för kostnader som uppstår i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rätten till rehabiliteringsersättning

Allmänna bestämmelser

3 § Vid sjukdom som sätter ned en försäkrads arbetsförmåga med minst en fjärdedel har den försäkrade rätt till rehabiliteringsersättning under tid då han eller hon deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att

1. förkorta sjukdomstiden, eller

2. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.

4 § Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år.

5 § En försäkrad som får rehabiliteringsersättning får behålla ersätt­ ningen

1. vid kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt, och

2. vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt före­ skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Rehabiliteringsersättning vid utbildning

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar ytterligare föreskrifter om rehabiliteringsersättning vid utbildning.

Familjehemsförälder

7 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barn som omfattas av uppdraget för tid när rehabiliteringspenning kommer i fråga, bedöms rätten till rehabiliteringspenning med bortseende från ersätt­ ningen.

Rehabiliteringspenning

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

8 § Rehabiliteringspenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrade saknar Prop. 2008/09:200 arbetsförmåga. Avd. C

2. Tre fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäk­ rades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.

3. Halv rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.

4. En fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäk­ rades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften. Arbetsförmågan ska under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses ned­ satt i den utsträckning den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta.

9 § Vid tillämpningen av 8 § första stycket ska det bortses från sådan arbetsförmåga som den försäkrade utnyttjar i samband med förvärvs­ arbete som utförs med stöd av 37 kap. 3 §. Om det inte går att avgöra till vilken tid och till vilket förvärvsarbete nedsättningen av arbetsförmågan hänför sig ska denna i första hand anses hänföra sig till sådant förvärvs­ arbete som avses i 37 kap. 3 §.

Ersättningsnivå och beräkningsunderlag

10 § Hel rehabiliteringspenning för dag motsvarar kvoten mellan

– den försäkrades beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 1 eller 2 och – 365. Vid beräkningen ska bestämmelserna i 27 kap. 21–24, 26, 32 och 39 §§ samt 28 kap. 10 och 11§§ tillämpas.

Beräkningsunderlag för familjehemsförälder

11 § I fall som avses i 7 § ska rehabiliteringspenningens storlek beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar den ersättning som den försäkrade får i egenskap av familjehemsförälder.

Samordning med andra förmåner

12 § Rehabiliteringspenningen ska minskas med det belopp den försäk­ rade för samma tid får som

1. föräldrapenningsförmån,

2. sjukpenning,

3. sjukpenning eller livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 40–44 kap. eller motsvarande ersättning enligt någon annan för­ fattning, dock endast till den del ersättningen avser samma inkomst­ bortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka, eller

4. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock inte till den del studiestödet är återbetalningspliktigt.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även för motsvarande förmån som lämnas till den försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning.

Arbetsgivarinträde m.m.

13 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde och inträde av staten i vissa fall i 27 kap. 56

  • och 60 §§ ska tillämpas även när det gäller rehabili­

teringspenning.

Särskilt bidrag

14 § Särskilt bidrag lämnas under rehabiliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om sådant bidrag.

IV Sjukersättning och aktivitetsersättning 32 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om sjukersätt­ ning och aktivitetsersättning i 33 kap.

Vidare finns

  • bestämmelser om inkomstrelaterad sjukersättning och inkomst­ relaterad aktivitetsersättning i 34 kap.,
  • bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning i 35 kap.,

– gemensamma bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersätt­ ning i 36 kap., och

– bestämmelser om försäkrade som senast för juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning i 37 kap.

33 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning i 5–8 §§,
  • förmånsnivåer i 9−13 §§,
  • förmånstiden i 14−20 §§,
  • aktiviteter under tid med aktivitetsersättning i 21−25 §§, och
  • särskilda insatser för försäkrade med tre fjärdedels ersättning i 26
  • §§.

Inledande bestämmelser

2 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning kan lämnas till en försäkrad vars arbetsförmåga är långvarigt nedsatt.

3 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas i form av

1. inkomstrelaterad ersättning enligt 34 kap., och

Avd. C

2. garantiersättning enligt 35 kap.

4 § Sjukersättning lämnas tills vidare, medan aktivitetsersättning lämnas för viss tid.

Rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning

Nedsatt arbetsförmåga

5 § En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet har, enligt närmare bestämmelser i denna underavdelning, rätt till sjuk­ ersättning eller aktivitetsersättning.

Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år då den för­ säkrade fyllde 18 år, gäller inte kravet att den försäkrade ska vara för­ säkrad vid försäkringsfallet.

6 § För rätt till sjukersättning krävs att arbetsförmågan kan anses stadig­ varande nedsatt och att åtgärder som avses i 27 kap. 6, 7 och 28 §§ samt i 30 kap. inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga.

7 § För rätt till aktivitetsersättning krävs att nedsättningen kan antas bestå under minst ett år.

Funktionshindrade som går i skolan

8 § En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå vid ingången av juli det år då han eller hon fyller 19 år har rätt till aktivitetsersättning.

Förmånsnivåer

Förmånsnivåerna och arbetsförmågan

9 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas enligt följande för­ månsnivåer:

1. Hel sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäk­ rades arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt.

2. Tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad än som anges i 1 men med minst tre fjärdedelar.

3. Halv sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäk­ rades arbetsförmåga är nedsatt med mindre än tre fjärdedelar men med minst hälften.

4. En fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med mindre än hälften men med minst en fjärdedel.

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning

10 § När det bedöms hur nedsatt arbetsförmågan är ska Försäkrings-

Avd. C

kassan beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom för­ värvsarbete på arbetsmarknaden.

11 § Bedömningen enligt 10 § ska göras

  • efter samma grunder oavsett på vilket sätt prestationsförmågan är nedsatt, och
  • i förhållande till ett heltidsarbete. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av arbete med skötsel av hemmet.

12 § Under tid som den försäkrade genomgår behandling eller rehabili­ tering som avses i 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 §, ska arbetsförmågan anses nedsatt i den utsträckning som behandlingen eller rehabiliteringen hind­ rar honom eller henne från att förvärvsarbeta.

Funktionshindrade som går i skolan

13 § En funktionshindrad som avses i 8 § får hel aktivitetsersättning oberoende av arbetsförmågans nedsättning.

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

14 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas från och med den månad då rätten till förmånen har uppkommit, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

När sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas utan ansökan enligt 36 kap. 26 §, lämnas ersättningen dock från och med månaden efter den då beslutet om förmånen meddelats.

15 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad när rätten till förmånen upphör.

Sjukersättning

16 § Sjukersättning kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år.

17 § Försäkringskassan ska i samband med beslut om sjukersättning besluta att en ny utredning av den försäkrades arbetsförmåga ska göras efter viss tid, dock senast inom tre år från beslutet. Efter en sådan utred­ ning ska Försäkringskassan, så länge rätt till sjukersättning föreligger, besluta att ytterligare utredning av arbetsförmågan ska göras efter viss tid, dock senast inom tre år från det att föregående utredning slutfördes.

Om den försäkrade har fyllt 60 år behöver beslut om ny utredning inte Prop. 2008/09:200 fattas. Avd. C

Aktivitetsersättning

18 § Aktivitetsersättning kan tidigast lämnas från och med juli det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.

19 § Ett beslut om aktivitetsersättning får inte avse längre tid än tre år.

Funktionshindrade som går i skolan

20 § En funktionshindrad som avses i 8 § har rätt till aktivitetsersättning under den tid som skolgången varar.

Aktiviteter under tid med aktivitetsersättning

Allmänna bestämmelser

21 § I samband med ett beslut om att bevilja en försäkrad aktivitets­ ersättning ska Försäkringskassan undersöka om han eller hon under den tid ersättningen ska lämnas kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans eller hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga.

22 § Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter ska Försäk­ ringskassan närmare planera vilka aktiviteter som är lämpliga för honom eller henne. Planeringen ska ske i samråd med den försäkrade och För­ säkringskassan ska i möjligaste mån tillgodose den försäkrades önske­ mål. Om Försäkringskassan och den försäkrade kommer överens ska

Försäkringskassan upprätta en plan för aktiviteterna.

23 § Försäkringskassan ska verka för att planerade aktiviteter kommer till stånd. Försäkringskassan ska samordna de insatser som behövs och se till att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i akti­ viteterna.

24 § Som aktiviteter enligt 21–23 §§ räknas inte sådana åtgärder som avses i 110 kap. 14 § 4.

Kostnadsersättning med anledning av aktiviteter

25 § Särskild ersättning kan lämnas för den försäkrades kostnader med anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare före­ skrifter om sådan ersättning.

Särskilda insatser för försäkrade med tre fjärdedels ersättning

26 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersätt-

Avd. C

ning ska särskilda insatser göras för att han eller hon ska kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan.

27 § Försäkringskassan ansvarar för att sådana insatser som avses i 26 § kommer till stånd.

28 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning och som får en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktie­ bolag, som motsvarar den återstående arbetsförmågan, ska Försäkrings­ kassan betala ersättning för kostnader för anställningen enligt grunder som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

34 kap. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till inkomstrelaterad ersättning i 2 §,
  • ramtid i 3 §,
  • beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning i 4−11 §§, och
  • beräkning av inkomstrelaterad ersättning i 12−14 §§.

Rätten till inkomstrelaterad ersättning

2 § Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning har en försäkrad som avses i 33 kap. om det för honom eller henne har fast­ ställts pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. för minst ett år under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före det år då försäkringsfallet inträffade.

Ramtid

3 § Ramtiden är, om inte något annat följer av 10–12 §§,

  • 5 år för den som fyller 53 år eller mer det år då försäkringsfallet inträffar,
  • 6 år för den som fyller minst 50 år och högst 52 år det år då försäk­ ringsfallet inträffar,
  • 7 år för den som fyller minst 47 år och högst 49 år det år då försäk­ ringsfallet inträffar, och
  • 8 år för den som fyller högst 46 år det år då försäkringsfallet inträf­ far.

Beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning

Grundläggande bestämmelser

Avd. C

4 § Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas på grundval av en antagandeinkomst. Denna beräknas enligt 6

  • §§ med ledning av den försäkrades bruttoårsinkomster inom ramtiden.

5 § Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet för det år då ersättningen ska börja lämnas och räknas om vid förändringar av detta belopp.

Bruttoårsinkomst

6 § Med bruttoårsinkomst avses

1. pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år, och

2. pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. som tillgodoräknats med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning.

7 § När bruttoårsinkomsten beräknas ska det bortses från pensions­ grundande inkomster och pensionsgrundande belopp som sammantagna överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som gäller för inkomståret.

8 § Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i pris­ basbeloppet på följande sätt:

Bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten mellan

  • prisbasbeloppet för det år sjukersättningen eller aktivitetsersättningen ska börja lämnas och
  • prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten avser.

Antagandeinkomst

9 § Antagandeinkomsten motsvarar genomsnittet av de tre högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom ramtiden.

Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas inom ramtiden ska två respektive en bruttoårsinkomst medräknas med noll kronor.

10 § När inkomstrelaterad aktivitetsersättning beräknas får, om det med­ för en högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 9 § i stället användas de två högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år.

Om endast en bruttoårsinkomst kan tillgodoräknas inom ramtiden, ska en bruttoårsinkomst medräknas med noll kronor.

11 § Om den försäkrade, vid beräkning av antagandeinkomst enligt 10 §, kan tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före det år då försäkrings­ fallet inträffar men denna är lägre än den sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 och 26 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid tidpunkten för försäkringsfallet, får den sjukpenninggrundande inkomsten, till den

del den inte överstiger 7,5 prisbasbelopp, i stället utgöra brutto- Prop. 2008/09:200 årsinkomst. Avd. C

Beräkning av inkomstrelaterad ersättning

Ersättningsnivån

12 § Hel inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas för år räknat med 64 procent av den försäkrades antagandeinkomst.

Partiell ersättning

13 § Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning som mot­ svarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den för­ säkrade har rätt till enligt 33 kap. 9 §.

Samordning med utländsk ersättning

14 § Från inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning ska sådana förmåner räknas av som lämnas till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet.

35 kap. Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantiersättning i 2 och 3 §§,
  • försäkringstiden i 4−17 §§,
  • ersättningsnivåer i 18−20 §§,
  • beräkningsunderlag för garantiersättning i 21 och 22 §§, och
  • beräkning av garantiersättning i 23−25 §§.

Rätten till garantiersättning

2 § Rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garanti­ ersättning har en försäkrad som avses i 33 kap. och

1. som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 34 kap., eller

2. vars inkomstrelaterade ersättning enligt samma kapitel understiger en viss nivå (garantinivå).

Garantiersättningen är beroende av en särskilt beräknad försäkringstid.

3 § Garantiersättning lämnas endast till den som kan tillgodoräknas en försäkringstid om minst tre år.

Försäkringstiden

Inledande bestämmelser

Avd. C

4 § Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäk­ rad

1. enligt 6

  • §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet (faktisk försäkrings­ tid),

2. enligt 12 och 13 §§ för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år (framtida försäkringstid), och

3. enligt 14–17 §§ om försäkringsfallet har inträffat före 18 års ålder.

5 § Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid sätts ned var för sig till närmaste antal hela månader.

Den sammanlagda försäkringstiden utgör summan av faktisk försäk­ ringstid och framtida försäkringstid. Den sammanlagda försäkringstiden ska sättas ned till närmaste antal hela år.

Bosättning i Sverige

6 § Som faktisk försäkringstid räknas tid när en person har varit försäk­ rad på grund av bosättning i Sverige enligt 5 kap.

Vistelse i Sverige

7 § Som faktisk försäkringstid räknas även tid när en person före tid­ punkten för bosättning i Sverige oavbrutet har vistats här i landet efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.

Bosättning i tidigare hemland

8 § Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med tillämpning av 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716) räknas som faktisk försäkringstid även tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidi­ gare hemland från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tid­ punkten då han eller hon först kom till Sverige.

9 § Vid beräkningen enligt 8 § ska en så stor andel av tiden i hemlandet räknas in som svarar mot kvoten mellan

  • den tid när den försäkrade har varit bosatt i Sverige, inklusive den tid som avses i 7 §, från den första ankomsten till landet till och med året före försäkringsfallet och
  • hela tidrymden från det att den försäkrade första gången kom till lan­ det till och med året före försäkringsfallet.

Vid beräkningen ska det bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 22 § ska ligga till grund för beräkning av garantiersätt­ ning.

10 § Vid tillämpning av 8 och 9 §§ likställs med tid för bosättning i Prop. 2008/09:200 hemlandet tid då den försäkrade före den första ankomsten till Sverige Avd. C har befunnit sig i ett annat land där han eller hon beretts en tillfällig fri­ stad.

Biståndsarbetare m.fl.

11 § När faktisk försäkringstid beräknas för en person som enligt 5 kap. 6 § anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands ska det bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 22 § ska ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

Framtida försäkringstid

12 § Om den faktiska försäkringstiden enligt 6

  • §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år då den försäkrade fyller 64 år som framtida försäkringstid.

13 § Om den faktiska försäkringstiden motsvarar mindre än fyra femte­ delar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet gäller följande.

Som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet, till och med det år då den försäkrade fyller 64 år, som motsvarar kvoten mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet.

Försäkringsfall före 18 års ålder

14 § Om ett försäkringsfall har inträffat före det år då den försäkrade fyllde 18 år, får försäkringstiden i stället för vad som följer av 12 och 13 §§ beräknas enligt 15 och 16 §§.

15 § För en försäkrad som är svensk medborgare ska som försäkringstid räknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyller 64 år. Hänsyn ska dock inte tas till tid då den försäkrade efter fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 6

  • §§.

16 § För en försäkrad som inte är svensk medborgare ska det som före­ skrivs i 15 § gälla under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år.

Utländsk medborgare som är varaktigt bosatt i annan EU-stat

17 § En försäkrad som inte är svensk medborgare ska, när det gäller be­ räkning av försäkringstid för garantiersättning enligt 15 §, likställas med en svensk medborgare, om han eller hon

1. har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat med uppehålls­ tillstånd i Sverige,

2. är en gästforskare som avses i lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare med uppehållstillstånd i Sverige för forskning, eller

3. är familjemedlem till en sådan gästforskare som avses i 2 och har uppehållstillstånd i Sverige.

Ersättningsnivåer

Sjukersättning

18 § Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat 2,40 prisbasbelopp.

Aktivitetsersättning

19 § Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år räknat

  • 2,10 prisbasbelopp till och med månaden före den månad då den för­ säkrade fyller 21 år,
  • 2,15 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 21 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 23 år,
  • 2,20 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 23 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 25 år,
  • 2,25 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 25 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 27 år,
  • 2,30 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 27 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 29 år, samt
  • 2,35 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 29 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.

Avkortning om försäkringstiden understiger 40 år

20 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid gäller följande:

Garantinivån enligt 18 eller 19 § ska avkortas till så stor andel av denna som svarar mot kvoten mellan

  • försäkringstiden enligt 5 § andra stycket och
  • 40.

Beräkningsunderlag för garantiersättning

21 § Till grund för beräkning av garantiersättning ska ligga den årliga inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 34 kap.

som den försäkrade har rätt till för det år som garantiersättningen avser, Prop. 2008/09:200 före minskning med livränta enligt 36 kap. 3

  • §§.

Avd. C

22 § Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning avses i detta kapitel även sådana utländska förmåner som

  • ska avräknas från inkomstrelaterad ersättning enligt 34 kap. 14 §, och
  • inte är att likställa med garantiersättning enligt detta kapitel.

Beräkning av garantiersättning

Huvudregler

23 § För den som inte har inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning motsvarar årlig hel garantiersättning garantinivån.

24 § För den vars hela inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitets­ ersättning för år räknat understiger garantinivån gäller följande:

Årlig garantiersättning motsvarar differensen mellan

  • garantinivån och
  • hela den årliga inkomstrelaterade sjukersättningen eller aktivitets­ ersättningen enligt 21 och 22 §§.

Beräkningen görs efter det att garantinivån minskats enligt 20 §.

Partiell ersättning

25 § Partiell garantiersättning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning enligt 23 och 24 §§ som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt 33 kap. 9 §.

36 kap. Gemensamma bestämmelser om sjuk­ ersättning och aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • samordning med andra förmåner i 2−8 §§, – förvärvsarbete som hinder för rätt till förmån i 9 §, – vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning i 10
  • §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 19–24 §§,
  • ersättning utan ansökan i vissa fall i 25−27 §§,
  • ändring av ersättning i 28 §, och
  • utbetalning av ersättning i 29 och 30 §§.

Samordning med andra förmåner

Efterlevandestöd

Avd. C

2 § Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl aktivitetsersätt­ ning i form av garantiersättning som efterlevandestöd, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.

Livränta

3 § Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form av garanti­ ersättning ska minskas om den försäkrade

1. har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller någon annan författning,

2. enligt någon annan författning eller enligt särskilt beslut av rege­ ringen har rätt till annan livränta, som bestäms eller betalas ut av Försäk­ ringskassan, eller

3. får livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

4 § Minskning enligt 3 § får inte göras på grund av livränta enligt 41– 44 kap.

5 § Om en skada, som livränta har börjat lämnas för, återigen medför sjukdom som berättigar till sjukpenning, ska det anses som om livränta hade lämnats under sjukdomstiden.

6 § Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning ska minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars årsbelopp över­ stiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberätti­ gade har rätt till som skadad. Minskningen ska i första hand göras på garantiersättningen.

7 § Om livränta, del av livränta eller livränta för viss tid har bytts ut mot ett engångsbelopp, ska det vid beräkningen enligt 6 § anses som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som motsvarar engångs­ beloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpades vid utbytet.

8 § Sammanlagd hel sjukersättning får aldrig, på grund av bestämmel­ serna i 3

  • §§, för månad räknat understiga 5 procent av prisbasbeloppet.

Förvärvsarbete som hinder för rätt till förmån

9 § En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsför­ måga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades har inte rätt att få sådan ersättning för samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet utförs. Bestämmelser om återkrav finns i 112 kap.

Vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning

Allmänna bestämmelser

Avd. C

10 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att hans eller hennes sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfatt­ ning som anges i 13

  • §§ ska förklaras vilande när den försäkrade för­ värvsarbetar eller studerar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får fattas endast om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning.

11 § Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande får inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.

12 § Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning eller en sådan andel av ersättningen som anges i 33 kap. 9 §. När det bedöms hur stor del av förmånen som ska vilandeförklaras ska Försäk­ ringskassan beakta omfattningen av det förvärvsarbete som den försäk­ rade avser att utföra. Vid studier ska dock alltid den beviljade förmånen i sin helhet vilandeförklaras.

Tiden för vilandeförklaring

13 § Försäkringskassan får besluta att sjukersättningen eller aktivitets­ ersättningen ska förklaras vilande från och med den månad som anges i ansökan.

14 § Sjukersättningen får vilandeförklaras under högst tjugofyra måna­ der, dock längst till utgången av tjugofjärde månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.

15 § Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras längst till utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.

Upphävande av beslut om vilandeförklaring

16 § Ett beslut om vilandeförklaring ska upphävas om den försäkrade begär det.

17 § Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upp­ häva ett beslut om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt sjuk.

Detsamma gäller om den försäkrade helt eller delvis avbryter det arbetsförsök eller de studier som legat till grund för beslutet om vilande­ förklaring för att i stället få

  • graviditetspenning,
  • föräldrapenning, eller
  • tillfällig föräldrapenning.

Sjukersättning eller aktivitetsersättning under period med vilande sådan ersättning

18 § Försäkringskassan får besluta att en försäkrad som förvärvsarbetar, då sjukersättning eller aktivitetsersättning helt eller delvis har förklarats vilande, för varje månad under en period om tolv månader ska erhålla ett belopp som motsvarar 25 procent av den sjukersättning eller aktivitets­ ersättning som har förklarats vilande.

Omprövning vid ändrade förhållanden

Omprövning av sjukersättning

19 § Om arbetsförmågan förbättras för en försäkrad som får sjukersätt­ ning, ska rätten till förmånen omprövas.

En försäkrad som har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning fattades ska, om inte annat framkommer, antas ha en förbättrad arbetsförmåga.

20 § Om rätten till sjukersättning ska omprövas enligt 19 §, får förmånen lämnas till dess att den försäkrade har fått ett arbete som motsvarar den förbättring som har uppkommit. Sjukersättningen får dock i sådana fall lämnas för längst sex månader.

21 § Vid omprövning enligt 19 § får sådan sjukersättning som har vilandeförklarats enligt 13 §, inte ändras med anledning av att den för­ säkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har uppvisat en förbättrad arbetsförmåga.

Omprövning av aktivitetsersättning

22 § Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som får aktivitetsersättning, ska rätten till förmånen omprövas.

En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har visat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om aktivitets­ ersättning fattades ska antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga, om inte något annat framkommer.

23 § Vid omprövning enligt 22 § får sådan aktivitetsersättning som har vilandeförklarats enligt 13 §, inte ändras med anledning av att den för­ säkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har visat en väsentligt förbättrad arbetsför­ måga.

24 § Vid omprövning enligt 22 § får aktivitetsersättningen inte ändras på grund av att den försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 33 kap. 21–23§§.

Ersättning utan ansökan i vissa fall

25 § Om en försäkrad får sjukpenning eller rehabiliteringspenning enligt

Avd. C

denna balk får Försäkringskassan bevilja honom eller henne sjukersätt­ ning eller aktivitetsersättning även om han eller hon inte ansökt om det.

Detsamma ska gälla då en försäkrad får sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt 40–44 kap. eller motsvarande ersättning som lämnas enligt annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen.

26 § Om en försäkrad får aktivitetsersättning, får förmånen beviljas för ytterligare tid även om att han eller hon inte ansökt om det.

27 § Det som föreskrivs i 25 § gäller även i fråga om ökning av sjuk­ ersättning och aktivitetsersättning.

Ändring av ersättning

28 § Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning ska gälla från och med månaden efter den när anledningen till ändringen uppkommit.

Om ökningen kräver ansökan av den som är berättigad till sådan ersätt­ ning tillämpas 33 kap. 14 § första stycket.

Utbetalning av ersättning

29 § Sjukersättning och aktivitetsersättning ska betalas ut månadsvis.

Om det årliga beloppet av sådana förmåner uppgår till högst 2 400 kronor ska dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den försäkrade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

30 § När månadsbelopp för sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas ska det belopp för år räknat som beräkningen utgår från avrun­ das till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet av sjukersättning och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor, faller ersättningen bort för den månad som beräkningen avser. Avrund­ ning ska i första hand göras på garantiersättning enligt 35 kap.

37 kap. Försäkrade som senast för juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2–4 §§.

Vidare finns beräkningsregler i 5–9 §§. Slutligen finns särskilda handläggningsregler i 10–23 §§.

Allmänna bestämmelser

Vem som omfattas av bestämmelserna

Avd. C

2 § För en försäkrad som för juni 2008 hade rätt till sjukersättning enligt 7 kap. 1 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring och vars arbetsförmåga har ansetts varaktigt nedsatt (icke tidsbegränsad sjuk­ ersättning) ska bestämmelserna i detta kapitel gälla i stället för bestäm­ melserna i 36 kap. 10–21 §§ samt 110 kap. 50–52 §§ om inte annat följer av 4 eller 23 §. Detsamma gäller den som före den 1 juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning för tiden från och med juli 2008.

Det som anges i första stycket ska inte gälla för en försäkrad som får sjukersättning med en högre förmånsnivå efter juni eller, för en försäkrad som avses i första stycket andra meningen, juli 2008.

Ansökan om förmån vid förvärvsarbete m.m.

3 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att hans eller hennes sjukersättning, i den omfattning som anges i 5–7 §§, ska betalas ut när den försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjuk­ ersättning fattades.

Ansökan ska göras hos Försäkringskassan varje år innan sådant för­ värvsarbete som avses i första stycket påbörjas för året.

4 § En ansökan som utan giltig anledning görs efter den tid som anges i 3 § andra stycket ska avvisas. I sådant fall ska övriga bestämmelser i detta kapitel inte tillämpas. I stället ska bestämmelserna i 36 kap. 9– 21 §§ samt 110 kap. 50–52 §§ tillämpas.

Det som anges i första stycket sista meningen ska gälla även för den som förvärvsarbetar utan att ha gjort en ansökan.

Beräkningsregler

Grundläggande bestämmelser

5 § Sjukersättning enligt 3 § första stycket ska lämnas med ett pre­ liminärt belopp och bestämmas slutligt i efterhand på grundval av den försäkrades reduceringsinkomst.

6 § Sjukersättningen ska minskas med 50 procent av reducerings­ inkomsten till den del den överstiger ett visst fribelopp, som för den som får

– hel sjukersättning är 1 prisbasbelopp, – tre fjärdedels sjukersättning är 2,6 prisbasbelopp, – två tredjedels sjukersättning är 3,6 prisbasbelopp, – halv sjukersättning är 4,2 prisbasbelopp, och – en fjärdedels sjukersättning är 5,8 prisbasbelopp. Avdraget enligt första stycket ska i första hand göras från inkomst­ relaterad sjukersättning.

7 § Sjukersättning lämnas inte till den del summan av den beräknade Prop. 2008/09:200 sjukersättningen och reduceringsinkomsten överstiger 8 prisbasbelopp.

Avd. C

Reduceringsinkomst

8 § Reduceringsinkomsten beräknas med utgångspunkt i den pensions­ grundande inkomst som fastställts enligt bestämmelserna om pensions­ grundande inkomst i 59 kap.

9 § Den försäkrades reduceringsinkomst beräknas enligt följande:

1. Först ska från den fastställda pensionsgrundande inkomsten avdrag göras för inkomst enligt – 59 kap. 13 § 1, i form av föräldrapenning på lägstanivån, – 59 kap. 13 § 2, i form av vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader, – 59 kap. 13 § 5, i form av inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning, samt – 59 kap. 13 § 6, i form av livränta enligt 41–44 kap.

2. Därefter ska det avdrag som enligt 59 kap. 37 § ska göras för debiterad allmän pensionsavgift läggas till i den utsträckning avgiften hänför sig till de i reduceringsinkomsten inräknade inkomsterna. Utländska inkomster ska ingå i reduceringsinkomsten, om de är av motsvarande slag som dem som anges i första stycket och skulle ha varit pensionsgrundande enligt 59 kap. om de tjänats in i Sverige.

Särskilda handläggningsregler

Preliminär sjukersättning

10 § För en försäkrad som ansöker om att bestämmelserna om avräkning av sjukersättning i detta kapitel ska tillämpas, ska Försäkringskassan fatta ett beslut om preliminär sjukersättning.

Ett beslut om preliminär sjukersättning får avse längst 12 månader.

11 § Preliminär sjukersättning beräknas efter en uppskattad reducerings­ inkomst och ska så nära som möjligt motsvara den slutliga sjukersättning som kan antas komma att bestämmas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Preliminär sjukersättning betalas ut med ett månadsbelopp, som avrun­ das nedåt till närmast hela krontal.

Slutlig sjukersättning

12 § Försäkringskassan ska fatta ett beslut om slutlig sjukersättning för varje kalenderår som ett beslut om preliminär sjukersättning har fattats.

13 § Slutlig sjukersättning bestäms efter den tidpunkt då pensions­ grundande inkomst har fastställts enligt bestämmelserna i 59 kap. om pensionsgrundande inkomst.

14 § Bestäms den slutliga sjukersättningen till högre belopp än den som Prop. 2008/09:200 för samma år har betalats ut i preliminär sjukersättning, ska skillnaden Avd. C betalas ut. Bestäms den slutliga sjukersättningen till lägre belopp än den som för samma år har betalats ut i preliminär ersättning, ska skillnaden betalas tillbaka.

Belopp under 1 200 kr ska varken betalas ut eller betalas tillbaka.

15 § Belopp som ska betalas ut enligt 14 § första stycket ska ökas med ett tillägg. Tillägget på det överskjutande beloppet beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid utgången av det år som sjukersätt­ ningen avser.

På belopp som ska betalas tillbaka enligt 14 § första stycket ska en avgift betalas. Avgiften på återbetalningsbeloppet beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid utgången av det år som sjukersätt­ ningen avser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om beräkningen av tillägget och avgiften.

Återbetalning

16 § Försäkringskassan ska besluta om återkrav av belopp som ska beta­ las tillbaka enligt 14 § första stycket.

Eftergift

17 § Om det finns särskilda skäl för det får Försäkringskassan helt eller delvis efterge kravet på återbetalning enligt 16 §.

18 § Vid bedömningen enligt 17 § av om det finns särskilda skäl för eftergift ska det särskilt beaktas vilken förmåga den försäkrade har att kunna betala tillbaka ersättningen.

19 § Om den försäkrade medvetet eller av oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter till grund för beräkningen av den preliminära sjukersättningen, får kravet på återbetalning inte efterges.

20 § För att rätten till eftergift ska kunna prövas ska skyldigheten enligt 110 kap. 46 och 47 §§ att anmäla ändrade förhållanden ha fullgjorts av den försäkrade. Om han eller hon inte har anmält ändrade förhållanden kan frågan om eftergift ändå prövas om den försäkrade inte skäligen borde ha insett att han eller hon var skyldig att göra en sådan anmälan.

Omprövning vid ändrade förhållanden

21 § Den preliminära sjukersättningen ska omprövas om något har inträffat som påverkar storleken av ersättningen. Försäkringskassan får avstå från att besluta om ändring, om det som har inträffat endast i liten utsträckning påverkar ersättningen.

22 § Om den försäkrades pensionsgrundande inkomst ändras efter det att slutlig sjukersättning bestämts och ändringen innebär att sjukersättningen skulle ha varit högre eller lägre, ska en ny slutlig sjukersättning bestäm­ mas, om den försäkrade begär det inom ett år från det att beslutet om ändring av den pensionsgrundande inkomsten meddelades eller om För­ säkringskassan självmant tar upp frågan.

En fråga om ny slutlig sjukersättning enligt bestämmelserna i första stycket får inte tas upp efter utgången av femte året efter det år beslutet om pensionsgrundande inkomst meddelades.

Ansökan om indragning eller minskning av sjukersättning

23 § Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att dra in eller minska sjukersättning enligt detta kapitel i den omfattning som den försäkrade ansökt om. Bestämmelserna i 36 kap. 19–21 §§ ska då tillämpas. För sådan sjukersättning som återstår efter minskningen ska bestämmelserna i detta kapitel fortfarande gälla.

V Förmåner vid arbetsskada m.m. 38 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om arbets­ skada i 39 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • ersättning vid sjukdom i 40 kap, och
  • ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan i 41 kap. Dessutom finns särskilda bestämmelser om arbetsskadeersättning och handläggning i 42 kap.

Slutligen finns bestämmelser om

  • statligt personskadeskydd i 43 kap., och
  • krigsskadeersättning till sjömän i 44 kap.

39 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsskada

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • arbetsskadebegreppet i 3−7 §§, och
  • skadetidpunkt i 8 §.

Inledande bestämmelser

2 § Från arbetsskadeförsäkringen kan ersättning lämnas till försäkrade förvärvsarbetande och vissa studerande.

I 86–88 kap. finns bestämmelser om att ersättning från arbetsskade­ försäkringen kan lämnas även till efterlevande.

Arbetsskadebegreppet

Allmänna bestämmelser

3 § Med arbetsskada avses en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. En skada ska anses ha uppkommit av sådan orsak, om övervägande skäl talar för det.

4 § Med skada avses en personskada eller en skada på en protes eller annan liknande anordning som användes för avsett ändamål när skadan inträffade.

Vissa psykiska eller psykosomatiska skador

5 § Som arbetsskada anses inte en skada av psykisk eller psykosomatisk natur som är en följd av en företagsnedläggelse, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden.

Smitta

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om i vilken utsträckning en skada, som inte beror på ett olycksfall men som har framkallats av smitta, ska anses som arbetsskada.

Olycksfall vid färd

7 § Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Skadetidpunkt

8 § En skada som beror på ett olycksfall anses ha inträffat dagen för olycksfallet.

En skada som beror på annan skadlig inverkan än ett olycksfall anses ha inträffat den dag när den först visade sig.

40 kap. Ersättning vid sjukdom

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • arbetsskadesjukpenning i 4−9 §§,
  • återinsjuknande i 10 §, och
  • sjukvårdsersättning i 11 och 12 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § En försäkrad har vid arbetsskada rätt till samma förmåner enligt

Avd. C

denna balk som han eller hon har rätt till vid annan sjukdom.

3 § Om någon som avses i 2 § inte är försäkrad enligt 5 kap. 9 § 6 eller 6 kap. 6 § 3 eller 4, har han eller hon vid arbetsskada rätt till motsvarande förmåner från arbetsskadeförsäkringen. Motsvarande gäller den som på grund av att han eller hon inte är bosatt i Sverige inte har rätt till vård­ förmåner eller ersättning för kostnader i samband med vård.

Arbetsskadesjukpenning

Sjukpenning för karensdagar

4 § En försäkrad som beviljas ersättning för inkomstförlust till följd av arbetsskada har rätt till arbetsskadesjukpenning för inkomstförlust som avser två sjukdagar.

För en sjukdag motsvarar sjukpenningen kvoten mellan

  • 80 procent av det livränteunderlag enligt 41 kap. som gäller vid tiden för beslutet och
  • 365.

5 § Om den försäkrade kan visa att han eller hon har haft fler än två sjukdagar med inkomstförlust under sjukdomsperioder till följd av arbetsskada har han eller hon rätt till arbetsskadesjukpenning för dessa ytterligare dagar.

För en sjukdag motsvarar sjukpenningen 80 procent av den faktiska inkomstförlusten, dock högst vad den försäkrade fått för en sjukdag enligt 4 §.

6 § Arbetsskadesjukpenningen avrundas för dag till närmaste hela kron­ tal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

Sjukpenning till studerande

7 § Till en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgår yrkesutbildning när skadan inträffar kan arbetsskadesjukpenning lämnas. Detta gäller vid sjukdom som fort­ farande 180 dagar efter det att skadan inträffade sätter ned den försäk­ rades förmåga att skaffa sig arbetsinkomst med minst en fjärdedel.

Sjukpenningen lämnas på grundval av den försäkrades livränteunderlag som anges i 41 kap. 14–16 och 18 §§ samt beräknas enligt 28 eller 31 kap.

Sjukpenningen lämnas endast i den utsträckning som den överstiger den sjukpenning som den försäkrade är berättigad till enligt 2 eller 3 §.

Sjukpenning i förebyggande syfte

8 § Den försäkrade har rätt till arbetsskadesjukpenning under tid när han eller hon avhåller sig från arbete på uppmaning av Försäkringskassan eller med dess samtycke i syfte att förebygga att en arbetsskada uppstår, återuppstår eller förvärras.

Sjukpenningen lämnas med skäligt belopp och får motsvara högst hel sjukpenning enligt 2 eller 3 § samt 7 §.

Den som inte är försäkrad för sjukpenning

9 § Om någon som avses i 2 § inte är försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3, ska arbetsskadesjukpenning lämnas med det belopp som sjukpenningen skulle ha uppgått till om den sjukpenninggrundande inkomsten hade beräknats med bortseende från bestämmelserna i 25 kap. 3 § andra stycket 1.

Återinsjuknande

10 § Om en arbetsskada som har gett den försäkrade rätt till livränta enligt 41 kap. på nytt medför sjukdom, har den försäkrade rätt till sjuk­ penning enligt 2 och 7 §§, om sjukdomen sätter ned hans eller hennes kvarstående förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.

Sjukvårdsersättning

11 § I den utsträckning som ersättning inte lämnas enligt 2 och 3 §§, ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för

1. sjukvård utomlands,

2. tandvård, och

3. särskilda hjälpmedel. Som kostnader räknas även nödvändiga utgifter för resor.

12 § Ersättning enligt 11 § första stycket 2 lämnas endast för tandvård som ges av en vårdgivare vars vård kan berättiga till ersättning enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd.

41 kap. Ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till livränta i 2−4 §§,
  • förmånstiden i 5−7 §§,
  • beräkning av livränta i 8−10 §§,
  • livränteunderlaget i 11−18 §§,
  • vilande livränta i 19 och 20 §§,
  • indexering av livränta i 21 §,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 22 och 23 §§, och – omräkning av livränteunderlaget i 24 §.

Rätten till livränta

Allmänna bestämmelser

2 § Livränta lämnas till en försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel.

Detta gäller endast om

1. nedsättningen av förmågan att skaffa inkomst genom arbete kan antas bestå under minst ett år, och

2. inkomstförlusten för år räknat uppgår till minst en fjärdedel av pris­ basbeloppet för det år när livräntan ska börja lämnas.

3 § Om en försäkrad, som genom arbetsskada har fått sin arbetsförmåga nedsatt med mindre än en femtondel, senare drabbas av ytterligare arbetsskada, bestäms rätten till livränta på grundval av båda skadorna.

Behandling eller rehabilitering

4 § Under tid när den försäkrade genomgår behandling eller rehabili­ tering som avses i 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 § ska hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete anses nedsatt även i den utsträckning som åtgärden hindrar honom eller henne från att förvärvs­ arbeta.

Förmånstiden

5 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäk­ rade fyller 65 år, om inte något annat anges i 6 §.

6 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäk­ rade fyller 67 år, om

  • skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare, och
  • en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas för den försäkrade enligt 25 kap. 3 §.

7 § Livränta lämnas för viss tid eller tills vidare.

Försäkringskassan ska i samband med beslut om livränta också bedöma om förnyad utredning av förmågan att skaffa sig inkomst genom arbete ska göras efter viss tid.

Beräkning av livränta

Huvudregel

Avd. C

8 § Livränta lämnas med så stor andel av den försäkrades livränteunder­ lag enligt 11–18 §§ som motsvarar graden av nedsättning av hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.

Bedömning av förvärvsförmågan

9 § När förvärvsförmågan enligt 8 § bedöms ska det beaktas vad som rimligen kan begäras med hänsyn till den försäkrades arbetsskada, utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter.

10 § Förvärvsförmågan ska bestämmas utan hänsyn till det allmänna läget på arbetsmarknaden.

I fråga om en äldre försäkrad ska hänsyn främst tas till hans eller hen­ nes förmåga och möjlighet att skaffa sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han eller hon har utfört tidigare, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne.

Livränteunderlag

Grundläggande bestämmelser

11 § Livränteunderlaget motsvarar, om inte annat följer av 12–18 §§, den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 och 26 kap. vid den tidpunkt från vilken livräntan första gången ska lämnas.

Om den skadade inte är försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3 ska beräkningen enligt första stycket göras med bortseende från bestäm­ melserna i 25 kap. 3 § andra stycket 1.

12 § När livränteunderlaget beräknas gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 25 och 26 kap.:

1. Andra skattepliktiga förmåner än pengar ska beaktas och värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap.

2. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag.

3. Semesterlön och semesterersättning ska räknas med utan den begränsning som anges i 25 kap. 17 §.

4. Inkomst av sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 § ska med­ räknas. Vid beräkning av livränteunderlaget får även beaktas ett löneavtal som har träffats efter den tidpunkt från vilken livränta första gången ska läm­ nas om avtalet omfattar denna tidpunkt.

Livränteunderlag när avsevärd tid förflutit efter skadlig inverkan

13 § Ska livränta börja lämnas avsevärd tid efter det att den försäkrade

Avd. C

utsattes för skadlig inverkan i arbetet, får någon annan högre inkomst av förvärvsarbete än den som anges i 11 och 12 §§ användas som livränte­ underlag, om det finns särskilda skäl.

Livränteunderlag för unga försäkrade

14 § Hade den försäkrade inte fyllt 25 år när skadan inträffade, motsva­ rar livränteunderlaget, för tiden efter 25 års ålder, den inkomst som han eller hon med hänsyn till sin sysselsättning när skadan inträffade sanno­ likt skulle ha haft vid 25 års ålder, om skadan inte hade inträffat.

Motsvarande gäller för en försäkrad som

1. när skadan inträffade inte hade fyllt 21 år, i fråga om livränteunder­ laget för tiden mellan 21 och 25 års ålder, eller

2. när skadan inträffade inte hade fyllt 18 år, i fråga om livränteunder­ laget för tiden mellan 18 och 21 års ålder.

Livränteunderlag för studerande

15 § För en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade motsvarar livränteunderlaget för den beräknade utbildningstiden lägst den inkomst som han eller hon sannolikt skulle ha haft, om han eller hon när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvs­ arbeta.

Livränteunderlaget för tid efter utbildningstidens slut motsvarar lägst den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha haft, om skadan inte hade inträffat.

16 § Ett livränteunderlag enligt 15 § beräknas till minst

  • 2 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • 2,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • 3 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

Livränteunderlag i särskilda fall

17 § Om det redan vid den tidpunkt från vilken livränta första gången ska lämnas är sannolikt att livränteunderlaget skulle bli väsentligen högre eller lägre vid en senare tidpunkt får ett nytt livränteunderlag fastställas och läggas till grund för beräkning av livränta vid ett sådant senare till­ fälle.

Högsta livränteunderlag

18 § När livränteunderlaget beräknas ska det bortses från belopp som överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som fastställts för året när liv­ räntan ska börja lämnas.

Vilande livränta

19 § Ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitets-

Avd. C

ersättning enligt 36 kap. ska också omfatta sådan livränta som enligt 44 kap. 2 och 4 §§ samordnats med ersättningen.

20 § För den tid när en vilandeförklaring gäller enligt 19 § ska livränta beräknas utifrån

  • dels det livränteunderlag som legat till grund för bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen,
  • dels de inkomstförhållanden som råder under tiden med vilande­ förklaring.

Indexering av livränta

21 § En fastställd livränta ska för varje år räknas om med ledning av ett särskilt tal. Detta tal ska visa den årliga procentuella förändringen av halva den reala inkomstförändring som beräknats för inkomstindex enligt 58 kap. 12 § med tillägg för den procentuella förändringen i det allmänna prisläget i juni två år före det år livräntan omräknas och det allmänna prisläget i juni året närmast före det året.

Livräntan får räknas om till högst ett belopp som utgör samma andel av 7,5 gånger det för året fastställda prisbasbeloppet som den andel av livränteunderlaget som svarar mot nedsättningen av förvärvsförmågan enligt 8 §.

Omprövning vid ändrade förhållanden

22 § Rätten till livränta ska omprövas om det har skett någon ändring av betydelse i de förhållanden som var avgörande för beslutet, eller om den försäkrades möjlighet att skaffa sig inkomst genom arbete väsentligen har förbättrats. Livränta för förfluten tid får dock inte ändras till den försäkrades nackdel. I 108 kap. finns bestämmelser om återkrav i vissa fall.

23 § Utan hinder av bestämmelserna i 22 § ska följande gälla.

Ett beslut om sjukersättning enligt 37 kap. ska också omfatta sådan liv­ ränta som enligt 42 kap. 2 § är samordnad med sjukersättningen. Det som där föreskrivs om sjukersättning ska då även avse livränta.

Omräkning av livränteunderlag

24 § Om en livränta ska beräknas på nytt efter det år den första gången ska lämnas eller om den ska omprövas enligt 22 § ska det livränteunder­ lag som anges i 11–13 och 17 §§ räknas om med ledning av det särskilda tal som anges i 21 § för varje år efter det år livräntan första gången ska lämnas.

Vid omräkning enligt första stycket ska även bestämmelsen i 18 § om högsta livränteunderlag beaktas.

42 kap. Särskilda bestämmelser om arbetsskadeersättning och handläggning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • samordning med andra socialförsäkringsförmåner i 2−4 §§,
  • arbetsgivares rätt till ersättning i 5 §,
  • förlust av ersättning i 6 §,
  • underrättelse till arbetsgivare om skada i 7−9 §§,
  • skadeanmälan till Försäkringskassan i 10 och 11 §§, och
  • prövning av frågan om arbetsskada i 12 §.

Samordning med andra socialförsäkringsförmåner

2 § Livränta ska minskas om den försäkrade, med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan, samtidigt har rätt till sjukersätt­ ning eller aktivitetsersättning.

Minskningen görs genom att livräntan betalas ut endast i den utsträck­ ning som den överstiger dessa förmåner.

3 § Livräntan ska även minskas på det sätt som anges i 2 § andra stycket i fråga om pension som enligt ett utländskt system för social trygghet lämnas med anledning av arbetsskadan.

4 § Om den försäkrade får livränta och vid en senare tidpunkt blir berät­ tigad till sjukersättning eller aktivitetsersättning för en sjukdom som inte är arbetsrelaterad gäller följande.

Livräntan ska minskas med den andel av ersättningen som motsvarar graden av nedsättningen av förvärvsförmågan till följd av skadan jämfört med hel förvärvsförmåga när livräntan bestämdes.

Arbetsgivares rätt till ersättning

5 § En arbetsgivare som enligt författning är skyldig att lämna ersättning vid arbetsskada har rätt att få sådan ersättning från arbetsskadeförsäk­ ringen som den försäkrade annars skulle ha haft rätt till för motsvarande ändamål. Ersättningen får dock inte överstiga vad arbetsgivaren har betalat ut.

Förlust av ersättning

6 § Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om arbetsskade­ ersättning inte görs inom sex år

– för sjukpenning och livränta, från den dag ersättningen avser, och – för annan ersättning, från den dag då den försäkrade betalade det belopp för vilket ersättning begärs.

Underrättelse till arbetsgivare om skada

7 § Om en arbetstagare drabbas av en arbetsskada ska den arbetsgivare som han eller hon var anställd hos när skadan inträffade underrättas omedelbart.

Om en skada till följd av annat än olycksfall har visat sig först när den försäkrade har upphört att vara utsatt för den inverkan som har orsakat skadan, är det den arbetsgivare hos vilken den försäkrade senast var utsatt för sådan inverkan som ska underrättas.

8 § Om en arbetsgivare enligt 7 § ska underrättas om en skada får under­ rättelsen i stället lämnas till en person som på arbetsgivarens vägnar förestår arbetet.

9 § När det gäller en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6 kap. 22 § likställs med en arbetsgivare en rektor eller någon annan som förestår utbildningen.

Skadeanmälan till Försäkringskassan

10 § En arbetsgivare eller arbetsföreståndare som har fått kännedom om en inträffad arbetsskada är skyldig att omedelbart anmäla skadan till

Försäkringskassan.

Om den försäkrade inte är arbetstagare ska han eller hon själv anmäla arbetsskadan till Försäkringskassan. Om den försäkrade har avlidit till följd av skadan, ska anmälan göras av den som har rätt att företräda dödsboet.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om ersättning för nödvändiga utgifter för läkarutlåtan­ den.

Prövning av frågan om arbetsskada

12 § Frågan om den försäkrade har fått en arbetsskada ska prövas endast i den utsträckning det behövs för att bestämma arbetsskadeersättning enligt denna balk eller sjukpenning enligt 28 kap.

43 kap. Statligt personskadeskydd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • skadebegreppet i 3–6 §§,
  • förmånerna i 7–10 §§,
  • totalförsvarspliktiga m.fl. i 11–18 §,
  • intagna m.fl. i 19 och 20 §§,
  • frivilliga inom totalförsvaret m.fl. i 21 §,
  • underrättelse om skada i 22 §, och
  • skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m. i 23 §.

Allmänna bestämmelser

2 § Det statliga personskadeskyddet gäller för skador som uppkommer under sådan skyddstid som anges i 7 kap. 4–6 §§.

I 86–88 kap. finns bestämmelser om att ersättning från personskade­ skyddet kan lämnas även till efterlevande.

Skadebegreppet

3 § Bestämmelserna om personskada, protesskada och skadetidpunkt i 39 kap. 4 och 8 §§ tillämpas i fråga om skada enligt detta kapitel.

4 § Om den försäkrade under skyddstiden har varit utsatt för ett olycks­ fall ska en skada som han eller hon har fått anses vara orsakad av olycks­ fallet, om övervägande skäl talar för det.

5 § Om en skada, som inte beror på ett olycksfall, visar sig under skyddstiden ska skadan anses ha uppkommit under denna tid.

Detta gäller dock inte om det finns skälig anledning att anta att skadan har orsakats av annat än verksamheten eller intagningen i fråga och att verksamheten eller intagningen inte väsentligt har bidragit till skadan.

6 § Visar sig en skada, som inte beror på ett olycksfall, efter skydds­ tiden, ska den anses ha uppkommit under denna tid om det skäligen kan antas att verksamheten eller intagningen väsentligt har bidragit till ska­ dan.

Förmånerna

Huvudregler

7 § Om den försäkrade även enligt 40–42 kap. har rätt till arbetsskade­ ersättning för en skada, lämnas ersättning enligt detta kapitel endast i den utsträckning som ersättningen därigenom blir högre.

8 § Ersättning lämnas vid sjukdom och bestående nedsättning av arbets­ förmågan. Därvid tillämpas 40 och 41 kap. samt 42 kap. 2

  • §§, om inte

något annat följer av 9

  • §§.

Sjukvårdsersättning

9 § Sjukvårdsersättning lämnas endast i den utsträckning som staten inte tillhandahåller motsvarande förmån på annat sätt.

Sjukpenning och livränta

10 § Sjukpenning och livränta enligt detta kapitel lämnas inte under skyddstiden. Sjukpenning lämnas aldrig för den dag då skadan inträffade.

Totalförsvarspliktiga m.fl.

Inledande bestämmelser

11 § Bestämmelserna i 12–18 §§ gäller den som enligt 7 kap. 2 § 1 är försäkrad på grund av tjänstgöring inom totalförsvaret eller liknande verksamhet och tillämpas utöver vad som följer av 8 §.

Sjukpenningunderlag

12 § För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repe­ titionsutbildning utgör sjukpenningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst

  • 4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • 4,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • 5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

Livränteunderlag

13 § För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repe­ titionsutbildning utgör livränteunderlaget vid tillämpning av 8 § minst 7 prisbasbelopp.

Särskild sjukpenning

14 § En försäkrad har rätt till särskild sjukpenning, om han eller hon under grundutbildning som är längre än 60 dagar har drabbats av en sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid sjukdom som har uppkommit under utryckningsmånaden eller månaden efter denna.

15 § Beräkningsunderlaget för särskild sjukpenning är

  • 4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • 4,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • 5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

16 § För en dag är hel särskild sjukpenning kvoten mellan

  • 80 procent av beräkningsunderlaget och
  • 365.

17 § Särskild sjukpenning lämnas endast i den utsträckning som den överstiger annan ersättning enligt detta kapitel eller sjukpenning enligt 27, 28 och 40 kap. som den försäkrade har rätt till för samma tid.

Ersättning för kostnader

18 § En försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repe­ titionsutbildning har under högst tre års tid efter skyddstiden rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för

1. läkarvård,

2. sjukvårdande behandling,

3. sjukhusvård, och

4. läkemedel. Som kostnader för vård räknas även nödvändiga utgifter för resor.

Intagna m.fl.

Sjukpenningunderlag och livränteunderlag

19 § För den som är försäkrad på grund av intagning m.m. enligt 7 kap. 2 § 3 och som när skadan inträffade hade varit intagen längre tid än sex månader, ska sjukpenningunderlag och livränteunderlag vid tillämpning av 8 § beräknas till lägst de belopp som anges i 41 kap. 16 §.

Indragning eller nedsättning av ersättning

20 § Ersättning till den som avses i 7 kap. 2 § 3 får dras in eller sättas ned även i annat fall än som avses i 110 kap. 52–58 §§, om särskilda skäl talar för det.

Frivilliga inom totalförsvaret m.fl.

21 § Sjukpenningunderlag och livränteunderlag ska, i den utsträckning som framgår av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myn­ dighet som regeringen bestämmer, beräknas till lägst de belopp som anges i 43 kap. 16 § för den som är försäkrad på grund av frivilligt del­ tagande i verksamhet inom totalförsvaret eller i räddningsarbete enligt 7 kap. 3 §.

Underrättelse om skada

22 §

Om den försäkrade drabbas av en skada ska en chef eller någon

annan omedelbart underrättas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om till vem sådan under­ rättelse ska ske.

Om skadan har visat sig efter skyddstiden, ska i stället Försäkrings­ kassan underrättas.

Skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m.

23 § Bestämmelserna i 42 kap. 10 och 11 §§ om anmälan och ersättning för utgifter för läkarintyg gäller även i ärenden enligt detta kapitel.

44 kap. Krigsskadeersättning till sjömän

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • förmånerna i 3−5 §§, och
  • övriga frågor i 6 §.

Allmänna bestämmelser

2 § Krigsskadeersättning kan lämnas till en försäkrad sjöman som till följd av olycksfall på grund av en krigshändelse drabbas av en person­ skada utomlands under sådan tid som anges i 7 kap. 8 och 9 §§.

I 86–88 kap. finns bestämmelser om att krigsskadeersättning kan läm­ nas även till efterlevande.

Förmånerna

Allmänna bestämmelser

3 § Krigsskadeersättning lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 40 och 41 kap. samt 42 kap. 2

  • §§.

4 § Den försäkrade har inte rätt till krigsskadeersättning om han eller hon för samma tid har rätt till arbetsskadeersättning enligt 39–42 kap.

Särskild ersättning

5 § Vid skada har den försäkrade, utöver livränta, rätt till särskild ersätt­ ning med hänsyn till skadans beskaffenhet.

Vid förlust av arbetsförmågan motsvarar ersättningen 6 gånger det prisbasbelopp som gällde för det år då skadan inträffade.

Vid nedsättning av arbetsförmågan betalas så stor andel av summan ut som svarar mot graden av nedsättningen.

Övriga frågor

6 § Bestämmelserna i 39 kap. och 42 kap. 7–12 §§ tillämpas i övrigt på motsvarande sätt i fråga om krigsskadeersättning.

VI Särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada 45 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • smittbärarersättning i 46 kap., och
  • närståendepenning i 47 kap.

46 kap. Smittbärarersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om smittbärarersättning i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till smittbärarpenning i 5−10 §§,
  • förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11–13 §§,
  • beräkning av smittbärarpenning i 14−17 §§,
  • samordning med andra förmåner i 18 och 19 §§, och
  • resekostnadsersättning i 20 och 21 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Smittbärarersättning kan lämnas till en smittbärare i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel.

3 § Med smittbärare avses i detta kapitel

1. den som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan att ha för­ lorat sin arbetsförmåga till följd av sjukdomen,

2. den som för eller kan antas föra smitta utan att vara sjuk i en smitt­ sam sjukdom, och

3. den som i annat fall har eller kan antas ha varit utsatt för smitta av en samhällsfarlig sjukdom som avses i smittskyddslagen (2004:168) utan att vara sjuk i en sådan sjukdom.

4 § Smittbärarersättning lämnas i form av smittbärarpenning och rese­ kostnadsersättning.

Rätten till smittbärarpenning

Allmänna bestämmelser

5 § En smittbärare har rätt till smittbärarpenning om han eller hon måste avstå från förvärvsarbete på grund av

1. beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag, eller

2. läkarundersökning eller hälsokontroll som smittbäraren genomgår utan föregående beslut enligt 1 och som syftar till att klarlägga om han eller hon är smittad av en allmänfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller en annan skada, som kan göra livsmedel som han eller hon hanterar otjänligt som människoföda.

Första stycket gäller inte när det är fråga om

1. hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § smittskyddslagen, eller

2. beslut som avser avspärrning enligt 3 kap. 10 § smittskyddslagen.

6 § Smittbärarpenning får dras in eller sättas ned om smittbäraren

1. inte följer förhållningsregler som har beslutats med stöd av smitt­ skyddslagen (2004:168) eller överträder förbud enligt 3 kap. 9 § den lagen, eller

2. inte följer särskilda villkor i samband med ett beslut enligt livs­ medelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Förmånstiden

7 § Smittbärarpenning lämnas från och med första dagen i ersättnings­ perioden och därefter så länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till smittbärarpenning.

8 § Bestämmelserna om sjukpenning i samband med pension, sjukersätt­ ning eller aktivitetsersättning i 27 kap. 34 § och sjukpenning i samband med 70-årsdagen i 27 kap. 37 § tillämpas även i fråga om smittbärar­ penning.

Rehabiliteringsåtgärder

9 § För en försäkrad som får smittbärarpenning ska bestämmelserna i 30 kap. 8 och 11–14 §§ om Försäkringskassans åtgärder för rehabili­ tering tillämpas.

Arbetsgivarinträde m.m.

10 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde, m.m. i 27 kap. 56

  • §§

tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

11 § Smittbärarpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel smittbärarpenning lämnas när den försäkrade helt måste avstå från förvärvsarbete.

2. Tre fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. Halv smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

4. En fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

12 § Vid tillämpning av 11 § ska som förvärvsarbete inte betraktas sådant förvärvsarbete som utförs under tid då den försäkrade förvärvs­ arbetar med stöd av 37 kap. 3 §.

Om det inte går att avgöra under vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

13 § Med tid för förvärvsarbete likställs följande:

1. Ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten Prop. 2008/09:200 får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma Avd. C lag, kan begära att dag då han eller hon inte kan arbeta på grund av sjuk­ dom inte ska räknas som semesterdag.

2. Ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas.

3. Ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).

4. Ledighet för ferier eller motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

Beräkning av smittbärarpenning

Den som är försäkrad för sjukpenning

14 § Smittbärarpenning lämnas med ett belopp som motsvarar den för­ säkrades sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap.

Den som inte är försäkrad för sjukpenning

15 § Är smittbäraren inte försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3, ska smittbärarpenningen lämnas med det belopp som sjukpenningen skulle ha uppgått till om den sjukpenninggrundande inkomsten hade beräknats med bortseende från bestämmelserna i 25 kap. 3 § andra stycket 1.

16 § I fall som avses i 15 § ska som inkomst av anställning även räknas ersättning för eget arbete från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller som är en utländsk juridisk person, när arbetet har utförts i arbets­ givarens verksamhet utomlands.

17 § Smittbärarpenning enligt 15 § ska beräknas per kalenderdag enligt 28 kap. 10 och 11 §§.

Samordning med andra förmåner

18 § Smittbärarpenningen ska minskas med följande förmåner i den utsträckning förmånerna lämnas för samma tid:

1. graviditetspenning,

2. föräldrapenningsförmåner,

3. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

4. sjukpenning enligt denna balk eller motsvarande äldre lag,

5. rehabiliteringspenning,

6. livränta enligt denna balk eller motsvarande äldre författning på grund av smitta, och

7. närståendepenning. Det som föreskrivs i första stycket gäller även motsvarande förmån som lämnas till smittbäraren på grundval av utländsk lagstiftning.

19 § Om smittbäraren har inkomst av anställning från en arbetsgivare som avses i 1 eller 2 § lagen (1994:260) om offentlig anställning för tid som avses i 7 §, lämnas smittbärarpenning endast till den del den över­ stiger inkomsten.

Resekostnadsersättning

20 § En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader i sam­ band med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på grund av bestämmelserna i

1. smittskyddslagen (2004:168), eller

2. livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.

21 § Ersättning enligt 20 § lämnas inte till den del ersättning för resan kan lämnas enligt

1. andra bestämmelser i denna balk,

2. någon äldre författning som motsvarar bestämmelserna i 39–43 kap., eller

3. bestämmelser i någon annan författning om ersättning av allmänna medel för sjukresor och sjuktransporter.

47 kap. Närståendepenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till närståendepenning i 3−6 §§,
  • anmälan till Försäkringskassan i 7 §,
  • förmånstiden i 8−10 §§,
  • förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11–13 §§,
  • beräkning av närståendepenning i 14–16 §§, och
  • samordning med andra förmåner i 17 §.

Inledande bestämmelser

2 § Bestämmelser om närståendepenning i samband med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående finns i detta kapitel.

I lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård finns bestämmelser i vilka anges när en arbetstagare som vårdar en när­ stående har rätt att vara ledig från sin anställning.

Rätten till närståendepenning

3 § En försäkrad som vårdar en närstående som är svårt sjuk har rätt till närståendepenning för tid då han eller hon avstår från förvärvsarbete i samband med vården, om

1. den sjuke är försäkrad enligt någon bestämmelse i 4–7 kap.,

2. den sjuke vårdas här i landet, och Prop. 2008/09:200

3. den sjuke har gett sitt samtycke till vården.

Avd. C

Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge samtycke till vården enligt första stycket 3, ska i stället detta framgå.

4 § Med en svårt sjuk person likställs den som har fått infektion av hiv (humant immunbristvirus) genom smitta

1. vid användning av blod eller blodprodukter vid behandling inom den svenska hälso- och sjukvården, eller

2. av en sådan person som avses i 1 och som är hans eller hennes nuva­ rande eller före detta make eller sambo, under förutsättning att smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.

5 § Om någon vårdar mer än en person under samma tid ger det inte rätt till ytterligare ersättning.

6 § Närståendepenning för vård av en person får inte lämnas till flera vårdare för samma tid.

Anmälan till Försäkringskassan

7 § Närståendepenning får inte lämnas för tid innan anmälan om vården har gjorts till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har fun­ nits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

Förmånstiden

8 § Närståendepenning lämnas för högst 60 dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.

9 § Närståendepenning lämnas för högst 240 dagar sammanlagt vid vård av en närstående som har fått infektion av hiv på sätt som anges i 4 §.

Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.

10 § Vid beräkning av antalet dagar med rätt till ersättning anses två dagar med halv eller fyra dagar med en fjärdedels ersättning som en dag.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

11 § Närståendepenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel närståendepenning lämnas för dag när en vårdare helt avstått från förvärvsarbete.

2. Halv närståendepenning lämnas för dag när en vårdare förvärvs­ arbetat högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. En fjärdedels närståendepenning lämnas för dag när en vårdare för­ värvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

12 § Vid tillämpningen av 11 § ska som förvärvsarbete inte betraktas Prop. 2008/09:200 sådant förvärvsarbete som utförs under tid då vårdaren förvärvsarbetar Avd. C med stöd av 37 kap. 3 §.

Om det inte går att avgöra under vilken tid vårdaren avstår från för­ värvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

13 § Om en vårdare får oreducerade löneförmåner under tid då han eller hon bedriver studier, likställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete i den utsträckning vårdaren går miste om löneförmånerna.

Beräkning av närståendepenning

Grundläggande bestämmelser

14 § Närståendepenning lämnas med ett belopp som motsvarar vårda­ rens sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. med de avvikelser som följer av 15 och 16 §§.

Arbetstids- eller kalenderdagsberäknad närståendepenning

15 § Närståendepenning ska arbetstidsberäknas enligt 28 kap. 12

  • §§ för hela den tid som förmånen avser när ersättning lämnas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Detta gäller dock inte i fall som avses i 6 § samma kapitel, då närståendepenning i stället ska kalenderdagsberäknas enligt 10 och 11 §§ i det kapitlet.

Särskilt om studerande under studieuppehåll

16 § För en vårdare som studerar får närståendepenningen vid ett studie­ uppehåll inte beräknas på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som följer av bestämmelserna i 26 kap. 22 §.

Samordning med andra förmåner

17 § Närståendepenning lämnas inte i den utsträckning vårdaren för samma tid får

1. föräldrapenningsförmåner,

2. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

3. sjukpenning,

4. rehabiliteringspenning, eller

5. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt någon annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall.

AVD. D SÄRSKILDA FÖRMÅNER VID

FUNKTIONSHINDER I Inledande bestämmelser 48 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning D finns bestämmelser om särskilda socialförsäkrings­ förmåner vid funktionshinder.

2 § Förmåner enligt denna avdelning är

  • handikappersättning till en funktionshindrad som behöver hjälp av någon annan eller har merkostnader,
  • assistansersättning till en funktionshindrad som behöver personlig assistans för sina grundläggande behov, och
  • bilstöd till personer med funktionshinder för att skaffa eller anpassa motorfordon.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om särskilda förmåner vid funktionshinder.

Vidare finns bestämmelser om handikappersättning, assistansersättning och bilstöd till en funktionshindrad i 49–52 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4 och 5 kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdelning H).

II Handikappersättning, assistansersättning och bilstöd till försäkrade med funktionshinder 49 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • handikappersättning i 50 kap.,
  • assistansersättning i 51 kap., och
  • bilstöd i 52 kap.

50 kap. Handikappersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • definitioner och förklaringar i 2 och 3 §§,
  • rätten till handikappersättning i 4−7 §§,
  • förmånstiden i 8−10 §§,
  • beräkning av handikappersättning i 11−13 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 14 och 15 §§, och
  • utbetalning av handikappersättning i 16 §.

Definitioner och förklaringar

Blind

2 § När det gäller handikappersättning ska en person anses blind om hans eller hennes synförmåga, sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar ledsyn.

Gravt hörselskadad

3 § När det gäller handikappersättning ska en person anses gravt hör­ selskadad om han eller hon även med hörapparat saknar möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal.

Rätten till handikappersättning

Huvudregler

4 § Rätt till handikappersättning har en försäkrad som innan han eller hon fyller 65 år har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid i sådan omfattning att han eller hon

1. behöver mera tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring,

2. behöver fortlöpande hjälp för att kunna förvärvsarbeta, eller

3. i annat fall har betydande merkostnader.

5 § Om den försäkrade på grund av sitt funktionshinder behöver hjälp både i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa avseenden, och dessutom har merkostnader, ska bedöm­ ningen enligt 4 § grundas på det sammanlagda behovet av stöd.

Vid bedömningen enligt 4 § ska det bortses från hjälpbehov som till­ godoses genom annat samhällsstöd.

Studerande

6 § Vid tillämpning av 4 och 5 §§ ska med en person som förvärvs­ arbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller som endast på grund av bestämmelser om behovspröv­ ning inte får studiestöd.

Blinda eller gravt hörselskadade

7 § Handikappersättning lämnas alltid till en försäkrad som är blind eller gravt hörselskadad, om blindheten eller den grava hörselskadan inträtt före 65 års ålder.

Förmånstiden

8 § Handikappersättning kan lämnas tidigast från och med juli det år då

Avd. D

den försäkrade fyller 19 år.

9 § Handikappersättning lämnas från och med den månad då rätt till förmånen har inträtt, dock inte för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.

Handikappersättning lämnas till och med den månad då rätten till för­ månen upphör.

10 § Handikappersättning får begränsas till viss tid.

Beräkning av handikappersättning

Grundläggande bestämmelser

11 § Beroende på hjälpbehovets omfattning eller merkostnadernas stor­ lek är handikappersättningen för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet.

Blinda

12 § För en försäkrad som är blind är handikappersättningen för år räk­ nat 69 procent av prisbasbeloppet. Om han eller hon för samma tid får hel sjukersättning, hel aktivitetsersättning eller hel ålderspension är handikappersättningen, från och med den månad när den andra förmånen lämnas, 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anled­ ning till högre ersättning.

Gravt hörselskadade

13 § För en försäkrad som är gravt hörselskadad är handikapp­ ersättningen för år räknat 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stöd­ behovet ger anledning till högre ersättning.

Omprövning vid ändrade förhållanden

14 § Rätten till handikappersättning ska omprövas i följande fall:

1. när beslut fattas om sjukersättning, aktivitetsersättning eller allmän ålderspension, och

2. när andra förhållanden som påverkar behovet av handikappersätt­ ning har ändrats.

15 § Ändring av handikappersättning ska gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning som kräver ansökan tillämpas även 9 § första stycket.

Utbetalning av handikappersättning

16 § Handikappersättning ska betalas ut månadsvis. När ersättnings-

Avd. D

beloppet beräknas för månad ska den ersättning för år räknat som beräk­ ningen utgår från avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv.

51 kap. Assistansersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till assistansersättning i 2−6 §§,
  • förmånstiden i 7 och 8 §§,
  • beräkning av assistansersättning i 9−11 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 12 och 13 §§,
  • utbetalning av assistansersättning i 14−19 §§, – återbetalning av assistansersättning i 20 §, och
  • samverkan med kommunen i 21−23 §§.

Rätten till assistansersättning

2 § En försäkrad som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och ser­ vice till vissa funktionshindrade kan för sin dagliga livsföring få assi­ stansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § samma lag.

3 § För rätt till assistansersättning krävs att den försäkrade behöver per­ sonlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för sådana grundläggande behov som avses i 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

4 § Assistansersättning lämnas endast under förutsättning att den används för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assi­ stenter.

5 § Assistansersättning lämnas inte för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

I 106 kap. 24 och 25 §§ finns bestämmelser om när assistansersättning inte lämnas vid vistelse på institution m.m.

6 § När behovet av personlig assistans bedöms för ett barn ska det bort­ ses från det hjälpbehov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter.

Om vårdbidrag lämnas får det inte påverka bedömningen enligt 3 §.

Förmånstiden

7 § Assistansersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än en

Avd. D

månad före den månad när ansökan gjorts eller anmälan kommit in enligt 15 § 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

8 § Assistansersättning kan lämnas för tid efter det att den försäkrade har fyllt 65 år endast om

1. ersättning har beviljats innan han eller hon har fyllt 65 år, eller

2. ansökan kommer in till Försäkringskassan senast dagen före 65-års­ dagen och därefter blir beviljad.

Beräkning av assistansersättning

9 § Assistansersättning ska beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader, när den försäkrade har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring (beviljade assi­ stanstimmar).

10 § Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att den försäkrade har fyllt 65 år.

11 § För varje år bestäms med vilket belopp per timme som assistans­ ersättning lämnas. Beloppet ska bestämmas som ett schablonbelopp som beräknas med ledning av de uppskattade kostnaderna för att få assistans.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om schablonbeloppet.

Om det finns särskilda skäl kan ersättning till en försäkrad efter ansö­ kan lämnas med ett högre belopp än det årliga schablonbeloppet. Ersätt­ ningen får dock inte överstiga schablonbeloppet med mer än tolv procent.

Omprövning vid ändrade förhållanden

12 § Rätten till assistansersättning ska omprövas sedan två år förflutit från senaste prövningen och vid väsentligt ändrade förhållanden.

Lämnas assistansersättning till en försäkrad som har fyllt 65 år får omprövning ske endast vid väsentligt ändrade förhållanden.

13 § En ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållan­ den ska gälla från och med den månad när anledningen till ändring upp­ kom.

Utbetalning av assistansersättning

Utbetalning till den försäkrade

14 § Assistansersättning betalas ut månadsvis med visst belopp för det antal beviljade assistanstimmar som assistans har lämnats.

15 § Utbetalningen av assistansersättning för en viss månad får grundas på ett beräknat antal assistanstimmar för den månaden. Avräkning för

större avvikelser ska då göras senast andra månaden efter den då den Prop. 2008/09:200 preliminära utbetalningen skett. Slutavräkning ska göras senast två Avd. D månader efter utgången av varje tidsperiod för vilken assistansersättning beviljats.

16 § Som kostnad för personlig assistans anses inte ersättning som den försäkrade själv lämnar till

1. någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med, eller

2. en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som över­ stiger den tid som anges i 2

  • §§ lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i

husligt arbete.

Utbetalning till kommunen

17 § Om den försäkrade har fått biträde av personlig assistent genom kommunen får Försäkringskassan besluta att assistansersättningen ska betalas ut till kommunen i den utsträckning som den motsvarar avgiften till kommunen för sådan hjälp.

Utbetalning till annan

18 § Om den försäkrade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, lång­ varigt missbruk av beroendeframkallande medel eller någon annan lik­ nande orsak är ur stånd att själv ta hand om assistansersättningen, får

Försäkringskassan besluta att ersättningen ska betalas ut till någon annan person eller till en kommunal myndighet för att användas till kostnader för personlig assistans till den försäkrade.

19 § Utöver det som följer av 17 och 18 §§, får Försäkringskassan på begäran av den försäkrade besluta att assistansersättningen ska betalas ut till någon annan fysisk person, en juridisk person eller en kommun.

Återbetalning av assistansersättning

20 § Den försäkrade ska utan uppmaning betala tillbaka sådan ersättning som inte har använts för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter. Återbetalning ska göras senast i samband med slutavräkningen enligt 15 §.

Om återbetalning inte görs får Försäkringskassan besluta om åter­ betalning enligt bestämmelserna i 108 kap.

Samverkan med kommunen

21 § När en försäkrad ansöker om eller beviljas assistansersättning ska den kommun där han eller hon är bosatt höras i ärendet, om det inte är obehövligt.

Beslut om assistansersättning och beslut enligt 17

  • §§ ska sändas till

kommunen.

22 § För den som beviljats assistansersättning ska den kommun där den Prop. 2008/09:200 försäkrade är bosatt ersätta kostnaderna för de första 20 assistanstim- Avd. D marna per vecka.

23 § Försäkringskassan ska underrätta kommunen om det belopp som kommunen ska betala enligt 22 §.

Kommunen ska månadsvis betala det angivna beloppet till Försäk­ ringskassan. Kommunen har rätt att ta del av den slutavräkning som ska göras enligt 15 §. Har kommunen betalat ersättning med ett för högt belopp ska beloppet återbetalas från Försäkringskassan.

52 kap. Bilstöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till bilstöd i 2−14 §§,
  • beräkning av bilstöd i 15−22 §§, och
  • återbetalning av bilstöd i 23 och 24 §§.

Rätten till bilstöd

Allmänna bestämmelser

2 § Bilstöd kan lämnas till en försäkrad som på grund av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer.

3 § Bilstöd kan lämnas även till en försäkrad förälder till ett försäkrat barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

4 § Med en förälder likställs när det gäller bilstöd följande personer:

1. en vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om barnet,

2. den med vilken föräldern är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor,

3. den som tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, och

4. den som i annat fall tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem, om placeringen kan förväntas pågå i minst tre år.

5 § Bilstöd lämnas inom ramen för anslagna medel och i form av

1. grundbidrag,

2. anskaffningsbidrag,

3. anpassningsbidrag som avser ett fordon, och

4. bidrag för körkortsutbildning. Anpassningsbidrag enligt första stycket 3 lämnas för sådana åtgärder som anges i 8 § första stycket 2 och 3.

6 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag lämnas endast för fordon som anskaffats efter det att ett beslut om rätt till bilstöd har meddelats.

7 § Om en försäkrad har fått grundbidrag eller anskaffningsbidrag får sådant bidrag beviljas på nytt tidigast nio år efter det senaste beslutet att bevilja något av dessa bidrag.

Nytt bidrag får dock lämnas tidigare om

1. det finns skäl för det från trafiksäkerhetssynpunkt eller medicinsk synpunkt, eller

2. fordonet har framförts minst 18 000 mil sedan grundbidrag eller anskaffningsbidrag senast beviljades.

Vad avser bilstödet?

8 § Bilstöd lämnas för

1. anskaffning av personbil klass I, motorcykel eller moped,

2. ändring av ett fordon som avses i 1 och kostnader i samband därmed samt justering och reparation av ändringen,

3. anskaffning av en särskild anordning på ett fordon som avses i 1 och kostnader i samband därmed samt justering och reparation av anord­ ningen, eller

4. körkortsutbildning i samband med anskaffning av motorfordon. Vad som avses med personbil klass I, motorcykel och moped anges i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

9 § Om det finns särskilda skäl på grund av funktionshindrets art eller andra omständigheter, lämnas bilstöd för anskaffning eller ändring av ett annat motorfordon än som avses i 8 § 1 eller för anskaffning av särskild anordning på ett sådant fordon.

Villkor för anskaffning och ändring av fordon

10 § Bilstöd enligt 8 § första stycket 1–3 lämnas till

1. en försäkrad som är under 65 år och är beroende av ett sådant fordon som avses i 8 eller 9 § för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning, eller för att genomgå arbetslivs­ inriktad utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han eller hon får rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. eller aktivitetsstöd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,

2. en försäkrad som är under 65 år och, efter att ha beviljats bidrag enligt 1, har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning,

3. en försäkrad som fyllt 18 år men inte 50 år, och

4. en försäkrad som har barn som inte fyllt 18 år. Bilstöd lämnas i fall som avses i 3 § till en försäkrad som har barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

11 § Bilstöd enligt 10 § första stycket 4 och andra stycket lämnas under förutsättning att föräldern

1. sammanbor med barnet, och

2. behöver ett fordon för att förflytta sig tillsammans med barnet.

12 § Om anpassningsbidrag tidigare har lämnats med stöd av 10 § får bidrag för reparation av anpassningen lämnas trots att förutsättningarna enligt 10 § inte längre är uppfyllda.

13 § Bilstöd enligt 10 § första stycket 1 och 2 kan lämnas även till en försäkrad som inte själv ska köra fordonet, under förutsättning att någon annan kan anlitas som förare vid resorna.

Bilstöd enligt 10 § första stycket 3 och 4 samt andra stycket lämnas under förutsättning att den försäkrade själv ska köra fordonet.

Villkor för körkortsutbildning

14 § Bilstöd till körkortsutbildning lämnas till en försäkrad som har beviljats bilstöd till anskaffning av ett motorfordon och som uppfyller förutsättningarna i 10 § första stycket 1 samt är eller riskerar att bli arbetslös, om det bedöms att körkortsutbildningen kan leda till att han eller hon får ett stadigvarande arbete.

Beräkning av bilstöd

Grundbidrag

15 § Vid anskaffning av motorfordon lämnas grundbidrag med högst 60 000 kronor.

Vid anskaffning av motorcykel eller moped lämnas dock grundbidrag med högst 12 000 respektive 3 000 kronor.

Anskaffningsbidrag

16 § Anskaffningsbidrag lämnas med högst 40 000 kronor.

Helt sådant bidrag lämnas till den vars årliga bruttoinkomst understiger 88 000 kronor.

17 § Till den vars årliga bruttoinkomst uppgår till 88 000 kronor eller mer lämnas anskaffningsbidrag med högst följande belopp.

Årlig bruttoinkomst

88 000

  • 95 999

96 000

  • 999

104 000

  • 999

112 000

  • 999

120 000

  • 999

128 000

  • 999

136 000

  • 999

144 000

  • 999

152 000

  • 999

160 000–

Bidrag i procent av helt bidrag 90 80 70 60 50 40 30 20 10

0

Bidragsbelopp

36 000 32 000 28 000 24 000 20 000 16 000 12 000 8 000 4 000

18 § Med årlig bruttoinkomst avses inkomst enligt 102 kap. 7–15 §§.

För en försäkrad som avses i 10 § första stycket 1

  • ska brutto­

inkomsten räknas fram utan hänsyn till makes inkomst.

För föräldrar som avses i 10 § första stycket 4 och andra stycket räknas inkomsterna samman vid beräkning av anskaffningsbidragets storlek.

Anpassningsbidrag

19 § Anpassningsbidraget motsvarar kostnaden för sådana åtgärder som anges i 8 § första stycket 2 och 3 och som behövs för att den försäkrade ska kunna bruka fordonet.

Försäkringskassan får besluta att inte medge anpassningsbidrag om det fordon som den försäkrade valt är uppenbart olämpligt med hänsyn till den anpassning som behövs. Detsamma gäller om fordonet är olämpligt med hänsyn till ålder och skick.

Begränsningsregler

20 § Ett anskaffningsbidrag ska minskas med sådant bidrag till inköp av ett fordon som den försäkrade får från en kommun eller ett landsting eller i form av försäkringsersättning.

21 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag får tillsammans inte överstiga fordonets anskaffningskostnad. Avräkning ska i första hand göras på grundbidraget.

22 § Om grundbidrag eller anskaffningsbidrag enligt 7 § andra stycket lämnas tidigare än nio år efter det senaste beslutet att bevilja rätt till bil­ stöd, ska det tidigare bidraget räknas av från det nya bidraget.

Det belopp som enligt första stycket ska räknas av ska dock minskas med en niondel för varje helt år som har förflutit sedan det tidigare bidraget betalades ut.

Återbetalning av bilstöd

23 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag ska betalas tillbaka

1. om den försäkrade säljer eller på annat sätt gör sig av med fordonet inom nio år från det att bidraget beviljades, eller

2. om ett barn som avses i 10 § andra stycket efter att ha uppnått 18 års ålder själv beviljas bidrag.

24 § Det återbetalningspliktiga beloppet enligt 23 § ska minskas med en niondel för varje helt år som har förflutit sedan bidraget betalades ut. Om det finns särskilda skäl, får den försäkrade helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldigheten.

AVD. E FÖRMÅNER VID ÅLDERDOM

I Inledande bestämmelser 53 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning E finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner vid ålderdom.

2 § Förmåner vid ålderdom enligt denna avdelning är

1. allmän ålderspension i form av

a) inkomstgrundad ålderspension, och

b) garantipension,

2. särskilt pensionstillägg som tillägg till allmän ålderspension, och

3. äldreförsörjningsstöd som tillägg till eller i stället för allmän ålders­ pension.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om förmåner vid ålder­ dom.

Vidare finns – övergripande bestämmelser om allmän ålderspension i 54–56 kap.,

  • bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension i 57–64 kap.,
  • bestämmelser om garantipension i 65–67 kap.,
  • vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension i 68– 71 kap., och
  • bestämmelser om särskilda förmåner vid ålderdom i 72–74 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4

  • kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdelning H).

II Övergripande bestämmelser om allmän ålderspension 54 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om allmän ålderspension i 55 kap., och
  • bestämmelser om uttag av allmän ålderspension m.m. i 56 kap.

55 kap. Allmänna bestämmelser om allmän ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • inkomstgrundad ålderspension i 2−7 §§, och
  • garantipension i 8−10 §§.

Inkomstgrundad ålderspension

Försäkrings- och förmånsformer

2 § Försäkringen för inkomstgrundad ålderspension består av ett fördel­ ningssystem och ett premiepensionssystem.

3 § Inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet lämnas som inkomstpension eller tilläggspension.

Inkomstgrundad ålderspension från premiepensionssystemet lämnas som premiepension.

Årlig redovisning

4 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska för varje år upprätta en redovisning av det inkomstgrundade ålderspensionssystemets finan­ siella ställning och utveckling. Försäkringskassan, Premiepensions­ myndigheten samt Första–Fjärde och Sjätte AP-fonderna ska lämna de uppgifter som behövs för detta till myndigheten.

Vem kan få inkomstpension, tilläggspension och premiepension?

5 § En försäkrad som är född 1937 eller tidigare kan få inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension.

6 § En försäkrad som är född 1938 eller senare kan få inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension. En försäkrad som är född något av åren 1938

  • kan dessutom få inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension.

7 § Pensionsrätt för inkomstgrundad ålderspension i form av premie­ pension kan överföras till den försäkrades make enligt bestämmelserna i 61 kap. 11–16 §§.

I 89–92 kap. (avdelning F) finns bestämmelser om att premiepension kan lämnas även som efterlevandeskydd.

Garantipension

Vad är garantipension?

8 § Garantipension är grundskyddet i den allmänna ålderspensionen.

Vem kan få garantipension?

9 § Garantipension för försäkrade födda 1937 eller tidigare kan lämnas som kompensation för bortfall av följande förmåner enligt äldre lagstift­ ning:

  • folkpension i form av ålderspension,
  • pensionstillskott, och
  • särskilt grundavdrag för folkpensionärer vid inkomsttaxeringen.

10 § Garantipension för försäkrade födda 1938 eller senare är beroende av försäkringstid och kan lämnas till

  • den som saknar inkomstgrundad ålderspension, och
  • den vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst belopp.

56 kap. Uttag av allmän ålderspension, m.m.

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsnivåer i 2 §,
  • förmånstiden i 3−9 §§,
  • återkallelse eller minskning av pensionsuttag i 10 §,
  • samordning av pensionsuttag i 11 och 12 §§, och
  • omräkning av allmän ålderspension i 13 §.

Förmånsnivåer

2 § Uttag av inkomstgrundad ålderspension får begränsas till någon av följande förmånsnivåer: tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånsnivåer i 66 och 67 kap.

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

3 § Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 61 år.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånstid i 66 och 67 kap.

4 § Allmän ålderspension lämnas från och med den månad som anges i ansökan, dock tidigast från och med den månad ansökan kom in till För­ säkringskassan.

5 § Inkomstpension, tilläggspension och garantipension får lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den försäkrade fick sjuk­ ersättning omedelbart före 65 års ålder.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara i fråga om pension som Prop. 2008/09:200 lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år. Avd. E

6 § En försäkrad som är född något av åren 1938

  • och som får inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension ska, utan att behöva ansöka särskilt, få tilläggspension från och med den månad då han eller hon har fått rätt till sådan pension.

7 § Allmän ålderspension lämnas till och med den månad då rätten till pensionen upphör.

8 § Försäkringskassan ska utreda om den försäkrade vill ta ut ålders­ pension i följande fall:

1. om han eller hon är bosatt i Sverige och ännu inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garantipension tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år, eller

2. om han eller hon inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garan­ tipension månaden före den då han eller hon fyller 65 år och för den månaden har fått sjukersättning.

Ökning av pensionsuttag

9 § Det som föreskrivs i 4 och 6 §§ gäller också i fråga om ökat uttag av allmän ålderspension.

Ökat uttag av premiepension kan dock tidigast göras från och med månaden efter den då ansökan kom in till Försäkringskassan.

Återkallelse eller minskning av pensionsuttag

10 § Om den försäkrade vill minska eller helt återkalla uttaget av allmän ålderspension, ska han eller hon skriftligen anmäla detta till Försäkrings­ kassan.

En anmälan om minskning eller hel återkallelse av uttag av allmän ålderspension gäller från och med den månad som anges i anmälan, dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in till Försäkringskassan.

Samordning av pensionsuttag

11 § En försäkrad som är född under något av åren 1938

  • och som har rätt till inkomstpension och tilläggspension får ta ut pension endast om han eller hon tar ut båda pensionerna i samma utsträckning.

Återkallelse eller minskning av uttag av inkomstpension och tilläggs­ pension gäller endast om anmälan avser båda pensionerna i samma utsträckning.

12 § För garantipension finns särskilda bestämmelser om samordning i 66 och 67 kap.

Omräkning av allmän ålderspension

13 § Allmän ålderspension ska räknas om från och med månaden efter den då anledning till omräkning uppkom.

III Inkomstgrundad ålderspension 57 kap. Innehåll och definitioner

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om inkomst­ grundad ålderspension i 58 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • pensionsgrundande inkomst i 59 kap.,
  • pensionsgrundande belopp i 60 kap.,
  • pensionsrätt och pensionspoäng i 61 kap.,
  • inkomstpension i 62 kap.,
  • tilläggspension i 63 kap., och
  • premiepension i 64 kap.

2 § När det gäller inkomstgrundad ålderspension avses med

1. intjänandeår: det kalenderår den försäkrade har haft en inkomst som är pensionsgrundande respektive det kalenderår för vilket ett pensions­ grundande belopp ska fastställas, och

2. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret. Om inkomster under beskattningsår som inte sammanfaller med kalen­ derår finns bestämmelser i 59 kap. 33 § andra stycket.

58 kap. Allmänna bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • beslut av annan myndighet än Försäkringskassan i 6−8 §§, – underrättelse om beslut i 9 §, och
  • indexering, balansering och anslutande definitioner i 10−28 §§.

Grundläggande bestämmelser

Inkomstpension

2 § Inkomstpension ska beräknas utifrån de pensionsrätter som fastställts för den försäkrade.

Inkomstpensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.

Premiepension

3 § Premiepension ska beräknas utifrån de pensionsrätter som fastställts

Avd. E

för den försäkrade.

Premiepensionens storlek är också beroende av värdeutvecklingen på de medel som fonderats i premiepensionssystemet.

Tilläggspension

4 § Tilläggspension ska beräknas utifrån de pensionspoäng som fast­ ställts för den försäkrade.

Tilläggspensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.

Pensionsrätt, pensionspoäng och pensionsunderlag

5 § Pensionsrätt och pensionspoäng fastställs årligen och grundas på den försäkrades pensionsunderlag. Detta består av summan av

  • fastställd pensionsgrundande inkomst (PGI) och
  • fastställda pensionsgrundande belopp (PGB).

Beslut av annan myndighet än Försäkringskassan

Beslut om pensionsgrundande inkomst

6 § Beslut i ärenden om pensionsgrundande inkomst ska fattas av

Skatteverket.

Vissa beslut om premiepension

7 § Premiepensionsmyndigheten ska besluta i ärenden som rör premie­ pension. Detta gäller dock inte om det är fråga om beslut avseende

  • utbetalning av premiepension enligt 71 kap.,
  • avdrag på premiepension på grund av retroaktivt beviljad sådan pen­ sion för tid då annan ersättning enligt denna balk eller en annan för­ fattning redan har betalats ut enligt 107 kap. 2 §,
  • utbetalning av beviljad retroaktiv premiepension till socialnämnd enligt 107 kap. 5 §,
  • avdrag på premiepension på grund av beslut om återbetalningsskyl­ dighet enligt 108 kap. 22 §, eller
  • annan utbetalning av premiepension.

Övriga bestämmelser

8 § Det som anges i 6 och 7 §§ gäller inte om något annat följer av annan bestämmelse i denna balk eller annan författning.

Underrättelse om beslut

9 § Om den försäkrade har debiterats slutlig skatt, ska underrättelse om

Skatteverkets beslut om pensionsgrundande inkomst anges på beskedet om slutlig skatt. I annat fall ska underrättelse ske genom särskilt besked senast den 15 december fastställelseåret.

Den försäkrade ska skriftligen underrättas om Försäkringskassans beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng enligt 59–61 kap. senast den 31 mars året efter fastställelseåret.

Det ska framgå av en underrättelse enligt första eller andra stycket hur man begär omprövning av beslutet. En underrättelse behöver inte sändas till den som inte är bosatt i Sverige och vars adress är okänd.

Indexering, balansering och anslutande definitioner

Inkomstindex

10 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett inkomstindex som beräknas för varje år. Inkomstindexet ska visa inkomstutvecklingen i samhället.

Beräkningarna ska grundas på ett inkomstindex för 1999 om 100,00.

11 § Inkomstindex ska visa den relativa förändringen av genomsnittet av de årliga pensionsgrundande inkomsterna, efter avdrag för allmän pen­ sionsavgift, för försäkrade som under inkomståret har fyllt minst 16 år och högst 64 år. Vid beräkningen tillämpas inte 59 kap. 4 § andra stycket.

12 § Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år ska motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i 11 § under en period av tre år före det år inkomstindexet avser.

När inkomsterna beräknas ska den årliga förändringen i det allmänna prisläget under samma treårsperiod, räknat från juni till juni, räknas bort.

Det framräknade värdet ska därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni året närmast före det året.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om inkomstindexet.

Balanstal

14 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett balanstal som beräknas enligt bestämmelsen i andra stycket och 15– 20 §§.

Balanstalet beräknas för varje år och ska visa kvoten mellan

  • summan av fördelningssystemets avgiftstillgång och det redovisade marknadsvärdet av tillgångarna hos Första-Fjärde och Sjätte APfonderna och
  • fördelningssystemets pensionsskuld vid utgången av det andra året före det år balanstalet avser.

15 § Med avgiftstillgång avses produkten av

  • avgiftsinkomsterna till fördelningssystemet och
  • medelvärdet av tiden i år räknat från det att en pensionsrätt tjänas in till det att den betalas ut i form av pension (omsättningstiden).

16 § Med pensionsskuld avses det totala pensionsåtagandet i fördel­ ningssystemet.

17 § Avgiftsinkomsterna beräknas som produkten av

  • genomsnittet av inkomsterna det andra, tredje och fjärde året före det år balanstalet avser och
  • inkomsternas beräknade årliga relativa förändring under det andra– femte året före det år balanstalet avser.

18 § När inkomsternas relativa förändring beräknas ska den årliga för­ ändringen i det allmänna prisläget under samma treårsperiod, räknat från juni till juni, frånräknas.

Det framräknade värdet ska därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni tre år före det år balanstalet avser och det all­ männa prisläget i juni året efter det förstnämnda året.

19 § Omsättningstiden beräknas som medianen av omsättningstiden för det tredje, fjärde och femte året före det år balanstalet avser.

20 § Pensionsskulden beräknas för det andra året före det år balanstalet avser, som summan av

1. pensionsbehållningar enligt 62 kap. 5

  • §§,

2. det beräknade värdet av pensionsrätter för inkomstpension enligt 61 kap. 5

  • §§,

3. utbetalad pension för varje åldersgrupp i december multiplicerad med beräknat antal återstående utbetalningar av ett genomsnittligt pen­ sionsbelopp för samma åldersgrupp, justerat med den räntefaktor som anges i 62 kap. 36 § och

4. det beräknade värdet av kommande utbetalningar av tilläggspension för dem som inte börjat ta ut sådan pension.

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om balanstalet.

Balansindex

22 § Om balanstalet för ett år understiger 1,0000 ska ett balansindex beräknas som ska användas vid vissa beräkningar enligt denna balk.

Ett balansindex ska därefter beräknas för varje år fram till dess att det når minst samma värde som inkomstindex.

23 § När balansindexet första gången bestäms för en sådan period som anges i 22 § ska balansindexet räknas fram som produkten av

  • balanstalet och
  • inkomstindexet för samma år.

24 § Efter det att balansindexet beräknats första gången enligt 23 § ska, för varje därpå följande år under perioden, det beräknade balansindexet multipliceras med kvoten mellan

  • inkomstindexet efter årsskiftet och
  • inkomstindexet före årsskiftet. Produkten ska därefter multipliceras med det balanstal som ska gälla efter årsskiftet.

25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om balansindexet.

Inkomstbasbelopp

26 § Vissa beräkningar enligt denna balk ska grundas på ett inkomst­ basbelopp som beräknas för varje år.

27 § Inkomstbasbeloppet för ett visst år motsvarar produkten av

– bastalet 43 313 och – kvoten mellan inkomstindexet för det år inkomstbasbeloppet ska bestämmas för och inkomstindexet för 2005.

Det omräknade beloppet ska avrundas till närmaste hundratal kronor.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om inkomstbasbeloppet.

59 kap. Pensionsgrundande inkomst

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om pensionsgrundande inkomst i 2

  • §§,

Vidare finns bestämmelser om

  • inkomst av anställning i 8−13 §§,
  • inkomst av annat förvärvsarbete i 14−21 §§,
  • undantag för vissa inkomster i 22−28 §§,
  • hur samordnade sociala förmåner är pensionsgrundande i 29−31 §§, och
  • beräkning av pensionsgrundande inkomst i 32−38 §§.

Allmänna bestämmelser om pensionsgrundande inkomst

Vad är pensionsgrundande inkomst?

2 § Pensionsgrundande inkomst beräknas av Skatteverket på inkomster som den försäkrade har haft och som är pensionsgrundande.

Vilka inkomster är pensionsgrundande?

3 § Följande inkomster är pensionsgrundande:

  • inkomster av anställning som avses i 8−13 §§, och
  • inkomster av annat förvärvsarbete som avses i 14−21 §§. Undantag från det som anges i första stycket finns i 22
  • §§.

Hur beräknas pensionsgrundande inkomst?

4 § Den försäkrades pensionsgrundande inkomst för ett år (intjänande­ året) utgörs av summan av hans eller hennes inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete för det året.

Vid beräkningen ska det bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa över­ stiger 7,5 inkomstbasbelopp under intjänandeåret (intjänandetaket). Det bortses i första hand från inkomster av annat förvärvsarbete.

När fastställs pensionsgrundande inkomst?

5 § Pensionsgrundande inkomst fastställs för varje år som en person har varit försäkrad och haft sådana inkomster här i landet som är pensions­ grundande.

Pensionsgrundande inkomst fastställs dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgår till minst 42,3 procent av det prisbasbelopp som gäller för intjänandeåret.

6 § Pensionsgrundade inkomst fastställs inte för en försäkrad som är född 1937 eller tidigare.

7 § För det år när den försäkrade har avlidit fastställs pensionsgrundande inkomst endast om pensionsrätt för premiepension ska föras över till den avlidnes make för det året.

Inkomst av anställning

Lön och kostnadsersättning

8 § Som inkomst av anställning räknas lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

Med lön likställs kostnadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483).

Uppdragsinkomst m.m.

9 § Som inkomst av anställning räknas, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen, följande:

1. ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension, och

2. tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits själv­ ständigt.

I fall som anges i första stycket likställs den som har utfört arbetet med Prop. 2008/09:200 en arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare. Avd. E

Rabatt m.m.

10 § Som inkomst av anställning räknas skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har lämnats på grund av kundtrohet eller liknande.

Detta gäller dock endast om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skatt­ skyldig för förmånen.

Vissa undantag

11 § I vissa fall ska ersättning som avses i 8

  • §§ inte anses som inkomst av anställning. Bestämmelser om detta finns i 15
  • §§.

Marie Curie-stipendium

12 § Som inkomst av anställning räknas stipendium (Marie Curie-sti­ pendium) som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Detta gäller dock endast om stipendiet har betalats ut av

1. en fysisk person bosatt i Sverige, eller

2. en svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium anses som arbetsgivare.

Sociala förmåner

13 § Som inkomst av anställning räknas följande sociala förmåner:

1. Föräldrapenningsförmåner.

2. Vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för mer­ kostnader.

3. Ersättning från Försäkringskassan i form av sjuklönegaranti enligt 20 § lagen (1999:1047) om sjuklön.

4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

5. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitets­ ersättning.

6. Livränta på grund av arbetsskada eller annan skada som avses i 41– 44 kap.

7. Närståendepenning.

8. Dagpenning från arbetslöshetskassa.

9. Aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt pro­ gram. 10. Utbildningsbidrag för doktorander.

11. Ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar Prop. 2008/09:200 (TUFF). Avd. E 12. Dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga. 13. Bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen föreskriver det.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet m.m.

14 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas följande:

1. Inkomst av en sådan näringsverksamhet som enligt 2 kap. 23 § inkomstskattelagen (1999:1229) utgör aktiv näringsverksamhet.

2. Tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet.

3. Ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner.

4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1

5. Stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Det som anges i första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte ska räknas som inkomst av anställning. Vidare gäller det som anges i 15

  • §§.

Ersättning till den som har F-skattsedel

15 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas sådan ersättning för utfört arbete som anges i 8

  • §§ och som har betalats ut till en mot­ tagare som hade en F-skattsedel när ersättningen bestämdes eller betala­ des ut.

Första stycket gäller inte om ersättningen betalats ut från en semester­ kassa.

16 § Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483), räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.

17 § Den som i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jäm­ förlig handling har lämnat uppgift om innehav av F-skattsedel ska anses ha haft en sådan skattsedel om handlingen även innehåller följande upp­ gifter:

1. utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra uppgifter som är godtagbara för identifiering, och

2. betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer.

Uppgiften om innehav av F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt Prop. 2008/09:200 åberopande av F-skattsedel som avses i 16 §. Avd. E

18 § Det som anges i 17 § gäller inte om den som har betalat ut ersätt­ ningen känt till att uppgiften om innehav av F-skattsedel var oriktig.

Viss ersättning från privatpersoner

19 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete som avses i 8

  • §§ om

1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,

2. den ersättning som betalats ut inte var en utgift i en näringsverksam­ het som utbetalaren har bedrivit,

3. den sammanlagda ersättningen för arbete från samma utbetalare un­ der inkomståret var mindre än 10 000 kronor,

4. utbetalaren och mottagaren inte hade träffat en överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, och

5. det inte var fråga om sådan ersättning som avses i 12 kap. 16 § för­ äldrabalken.

Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

20 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen har betalats ut från

1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller

2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen.

Ersättning från utländsk arbetsgivare

21 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas lön eller annan ersätt­ ning som den försäkrade har fått från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, om

Undantag för vissa inkomster

Ersättning under 1 000 kronor

22 § Följande ersättningar och inkomster är inte pensionsgrundande:

1. ersättning som avses i 8

  • §§, om den kommer från en och samma arbetsgivare och är mindre än sammanlagt 1 000 kronor under ett år,

2. inkomst som avses i 14 § första stycket 1 eller 2, om den är mindre än 1 000 kronor under ett år,

3. ersättning som avses i 14 § första stycket 3 eller i 15, 16 eller 19 §, om ersättningen från den som arbetet utförts åt är mindre än 1 000 kronor under ett år, och

4. stipendium som avses i 12 § eller 14 § första stycket 5, om beloppet är mindre än 1 000 kronor under ett år.

Vissa utdelningar, kapitalinkomster, lån m.m.

23 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte sådan intäkt som avses i 10 kap. 3 § 1

Mindre ersättning till idrottsutövare

24 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas inte ersätt­ ning som en idrottsutövare får från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under ett år är mindre än hälften av det för året gällande pris­ basbeloppet.

Vissa avtalsförmåner som avses i lagen om särskild löneskatt

25 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte följande ersättningar, i den utsträckning dessa utgör underlag för särskild löneskatt:

1. ersättning som anges i 1 § första stycket 1

  • och fjärde stycket lagen

(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och

2. ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Ersättning från vinstandelsstiftelse

26 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intres­ sen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om följande förut­ sättningar är uppfyllda:

  • ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av ändamålet med vinstandelsstiftelsen,
  • ersättningen avser inte betalning för arbete som den anställde utfört åt vinstandelsstiftelsen, och
  • de bidrag arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.

Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person med motsva­ rande ändamål som en vinstandelsstiftelse.

27 § Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag gäller det som föreskrivs i 26 § inte ersättning som den juridiska perso-

nen har lämnat till företagsledare eller delägare i företaget eller till en Prop. 2008/09:200 person som är närstående till någon av dem. Avd. E

Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och när­ stående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:1229).

28 § När pensionsgrundande inkomst beräknas ska det bortses från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988

Hur är samordnade sociala förmåner pensionsgrundande?

29 § Har Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad för en viss månad betalat ut en ersättning som är pensionsgrundande antingen genom att den utgör pensionsgrundande inkomst, eller genom att det ska beräknas ett pensionsgrundande belopp för den enligt 60 kap. 7 § eller pensionspoäng enligt 61 kap. 20 §, och har den försäkrade senare för samma månad beviljats annan ersättning som är pensions­ grundande och samordnad med den ersättning som tidigare har betalats ut, gäller följande. Den senare beviljade ersättningen är pensions­ grundande endast till den del ersättningen avser tid från och med den månad då den har betalats ut.

30 § Vid tillämpning av 29 § ska det anses som om sjukersättning eller aktivitetsersättning har betalats ut före livränta, om det vid samma tid­ punkt beviljas

  • inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitets­ ersättning, och
  • livränta på grund av arbetsskada eller annan skada som avses i 41– 44 kap.

31 § Lämnas livränta enligt 41–44 kap. tillsammans med sjukersättning eller aktivitetsersättning är livräntan inte pensionsgrundande till den del den har samordnats med inkomstrelaterad sådan ersättning.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst

Grundläggande bestämmelser

32 § Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete som är pensionsgrundande ska beräknas enligt 33

  • §§ och var för sig

avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.

33 § Till grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten ett visst intjänandeår läggs den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för det året.

Om en inkomst som är pensionsgrundande har mottagits under ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår ska den inkomsten anses ha mottagits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.

34 § Pensionsgrundande inkomst av anställning, som den försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inte är skattskyldig för i Sverige, bestäms med ledning av en kontrolluppgift enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Värdering av skattepliktiga förmåner

35 § Skattepliktiga förmåner ska tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap.14–17 §§skattebetalningslagen (1997:483).

Avvikelse får ske från det förmånsvärde som Skatteverket bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag, om det finns skäl till detta.

Avdrag för kostnader och allmän pensionsavgift

36 § När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av anställning beräknas ska avdrag göras för kostnader som han eller hon har haft i arbetet. Detta gäller i den utsträckning den försäkrades kostnader, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 5 000 kronor.

Vid beräkningen ska avdrag också göras för debiterad allmän pen­ sionsavgift som den försäkrade ska betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 13 §.

37 § När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av annat för­ värvsarbete beräknas ska avdrag göras för debiterad allmän pensions­ avgift som den försäkrade ska betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 14 § första stycket 4.

38 § När pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete beräknas ska underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan förvärvskälla.

60 kap. Pensionsgrundande belopp

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning i 7
  • §§,
  • pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring i 17 och 18 §§,
  • pensionsgrundande belopp för studier i 19 och 20 §§,
  • pensionsgrundande belopp för barnår i 21−36 §§,
  • överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för barnår i 37
  • §§,
  • beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår i 42−54 §§, och
  • anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår i 55
  • §§.

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsgrundande belopp?

Avd. E

2 § Pensionsgrundande belopp beräknas av Försäkringskassan som kompensation för att försäkrade som anges i 3 § kan antas ha gått miste om inkomster som är pensionsgrundande.

För vad kan man få pensionsgrundande belopp?

3 § Pensionsgrundande belopp beräknas för en försäkrad som

1. har fått inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad akti­ vitetsersättning (pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller akti­ vitetsersättning),

2. har fullgjort plikttjänstgöring (pensionsgrundande belopp för plikt­ tjänstgöring),

3. har studerat med studiemedel (pensionsgrundande belopp för stu­ dier), eller

4. har varit småbarnsförälder (pensionsgrundande belopp för barnår). När det gäller pensionsgrundande belopp som avses i första stycket 2– 4 behandlas den som är bosatt i Sverige som försäkrad även om han eller hon under året inte uppfyller förutsättningarna i 6 kap. I 61 kap. 7 och 8 §§ samt 62 kap. 38–41 §§ finns bestämmelser om ett förvärvsvillkor för pensionsrätt för premiepension och för beräkning av inkomstpension på grundval av sådana belopp.

Fastställande av pensionsgrundande belopp

4 § Pensionsgrundande belopp ska fastställas för varje år (intjänandeår) som en försäkrad uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas ett sådant belopp.

Varje pensionsgrundande belopp beräknas och avrundas var för sig till närmaste lägre hundratal kronor, om inte annat följer av bestämmelsen i 5 §.

5 § Pensionsgrundande belopp ska fastställas endast i den utsträckning summan av dessa belopp och den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte överstiger 7,5 inkomstbasbelopp för intjänandeåret (intjä­ nandetaket). Vid beräkningen ska det bortses från pensionsgrundande belopp i följande turordning:

1. pensionsgrundande belopp för barnår,

2. pensionsgrundande belopp för studier,

3. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, och

4. pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning.

6 § Pensionsgrundande belopp fastställs inte

1. för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år,

2. för det år då den försäkrade har avlidit, eller

3. för försäkrad som är född 1937 eller tidigare.

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

7 § Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon för någon del av året har fått inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

Det som anges i första stycket gäller endast om inte något annat följer av 14 eller 15 §.

8 § Bestämmelser om att inkomstrelaterad sjukersättning och inkomst­ relaterad aktivitetsersättning är pensionsgrundande finns i 59 kap. 3 § och 13 § 5.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

9 § Vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning ska först den försäkrades reducerade antagan­ deinkomst räknas fram.

Den reducerade antagandeinkomsten ska motsvara 93 procent av den antagandeinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade sjuk­ ersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen.

10 § När den reducerade antagandeinkomsten beräknats ska det pen­ sionsgrundande beloppet räknas fram för varje månad som inkomst­ relaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning har lämnats.

När den försäkrade har fått hel inkomstrelaterad sjukersättning eller hel inkomstrelaterad aktivitetsersättning, ska det pensionsgrundande belop­ pet beräknas som differensen mellan

  • en tolftedel av den reducerade antagandeinkomsten och
  • den pensionsgrundande inkomsten av den inkomstrelaterade sjuk­ ersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen efter avdrag enligt 59 kap. 36 §.

11 § Har den försäkrade för en månad fått en fjärdedels, halv, två tredje­ dels eller tre fjärdedels inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomst­ relaterad aktivitetsersättning används vid beräkning enligt 9 och 10 §§ så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot nivån av inkomst­ relaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

12 § Om det, enligt bestämmelserna i 106 kap. 16

  • §§, för hel månad betalas ut endast en del av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen, används vid beräkningen enligt 9 och 10 §§ endast så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot den del som betalats ut.

13 § Om en inkomstrelaterad sjukersättning har minskats enligt bestäm­ melserna i 37 kap. 6 och 7 §§ ska det pensionsgrundande beloppet enligt 9–12 §§ beräknas med bortseende från sådan minskning.

Samordnade sociala förmåner

14 § Om inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivi-

Avd. E

tetsersättning, med tillämpning av 42 kap. 2

  • §§ har varit samordnad med pensionsgrundande livränta gäller följande. Den del av antagande­ inkomsten som avses i 9 och 10 §§ tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning den över­ stiger den försäkrades livränta efter samordning.

Om endast en del av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen har varit samordnad med liv­ räntan gäller följande. Den andel av det belopp som svarar mot den sam­ ordnade delen av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomst­ relaterade aktivitetsersättningen tillgodoräknas den försäkrade som pen­ sionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning andelen över­ stiger den försäkrades livränta efter samordning.

15 § Om en pensionsgrundande livränta har minskats med tillämpning av 37 kap. 6 och 7 §§ ska det pensionsgrundande beloppet enligt 14 § beräknas med bortseende från sådan minskning.

16 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av Försäk­ ringskassan eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäk­ rade senare för samma månad beviljas inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, gäller följande. Den försäkrade tillgodo­ räknas pensionsgrundande belopp med anledning av den inkomstrelate­ rade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen endast till den del ersättningen avser tid från och med den månad då den har betalats ut.

Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

17 § Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring ska tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon under någon del av året har genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvars­ plikt.

Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dock den försäkrade endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Hänsyn tas enbart till dagar som den försäk­ rade har fått dagersättning för enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

18 § Det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring beräknas för de dagar under året som tjänstgöringen har pågått och som den försäk­ rade har fått dagersättning för enligt lagen (1994:1809) om totalförsvars­ plikt. Beloppet per dag beräknas som kvoten mellan

  • hälften av genomsnittet av samtliga pensionsgrundande inkomster som fastställts för intjänandeåret för samtliga försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år och
  • 365. Beräkningen av den genomsnittliga summan av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster ska utgå från sådana inkomster som de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Pensionsgrundande belopp för studier

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

19 § Pensionsgrundande belopp för studier ska tillgodoräknas en för­ säkrad för ett år om han eller hon under någon del av året har fått studie­ medel i form av studiebidrag enligt 3 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dock inte för den del som avser tilläggsbidrag.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

20 § Ett pensionsgrundande belopp för studier ska motsvara 138 procent av det studiebidrag som den försäkrade har fått under året.

Pensionsgrundande belopp för barnår

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

21 § Pensionsgrundande belopp för barnår ska tillgodoräknas en för­ säkrad för de år han eller hon har varit småbarnsförälder om villkoren i 30

  • §§ är uppfyllda.

22 § Pensionsgrundande belopp för barnår ska för samma år och barn tillgodoräknas endast en av barnets föräldrar. Detsamma gäller om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemensamt barn för vilka pensions­ grundande belopp för samma år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna.

En förälder får för samma år inte tillgodoräknas mer än ett pensions­ grundande belopp för barnår.

23 § Om föräldrarna var för sig kan tillgodoräknas ett pensions­ grundande belopp för barnår får de, genom anmälan till Försäkrings­ kassan, ange vem av dem som ska tillgodoräknas ett sådant belopp.

24 § Om anmälan enligt 23 § inte görs ska det pensionsgrundande beloppet för barnår tillgodoräknas den av föräldrarna som, för det år beloppet avser, har lägst pensionsunderlag enligt 61 kap. 5 §.

Har ingen av föräldrarna något pensionsunderlag för det året eller har de lika högt underlag, ska det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas barnets mor eller, om föräldrarna är av samma kön, den äldre av dem.

25 § När 24 § tillämpas ska i pensionsunderlaget räknas in följande Prop. 2008/09:200 poster:

Avd. E

1. pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap,

2. utlandsinkomster enligt 47 § första stycket 1 och 2,

3. pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning enligt 7 §,

4. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 17 §, och

5. pensionsgrundande belopp för studier enligt 19 §.

26 § Pensionsgrundande belopp för barnår får överlåtas enligt bestäm­ melserna i 37

  • §§.

Vem som likställs med förälder

27 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår likställs särskilt förordnad vårdnadshavare eller bli­ vande adoptivförälder med förälder.

Vem som likställs med mor

28 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i 24 § likställs en kvinna som är särskilt förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder med mor.

Upphävt faderskap eller föräldraskap

29 § För en man som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom, men som genom senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats inte vara far till barnet gäller följande. För tiden innan den sistnämnda domen har vunnit laga kraft ska mannen anses som barnets far vid tillämpning av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

Villkor om bosättning och vårdnad, m.m.

30 § Pensionsgrundande belopp för barnår får tillgodoräknas en förälder endast om

1. föräldern har varit försäkrad och bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

2. barnet har varit bosatt i Sverige hela intjänandeåret eller, om barnet inte har levt hela det året, den del av året barnet levt,

3. föräldern har fyllt högst 64 år under intjänandeåret,

4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva intjänandeåret, och

5. föräldern under minst halva intjänandeåret har bott tillsammans med barnet.

31 § Den tid under vilken en försäkrad har varit blivande adoptivförälder Prop. 2008/09:200 likställs med tid under vilken en försäkrad har haft vårdnaden om ett Avd. E barn. I ett sådant fall ska det som föreskrivs i 30 § 2 om barnets bosätt­ ning i Sverige gälla endast från och med den tidpunkt då barnet först anlände till Sverige.

32 § Om barnet har avlidit under intjänandeåret ska det anses som om föräldern även under resten av året har haft vårdnaden om och bott till­ sammans med barnet. Detta gäller dock endast om föräldern när barnet avled hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet.

33 § Om barnet har avlidit under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet, ska ett pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas föräldern för det året.

Detta gäller

  • även om de förutsättningar som anges i 30 § 4 och 5 inte är upp­ fyllda, och
  • med bortseende från det som föreskrivs i 34 och 35 §§.

Villkor om barnets ålder

34 § Pensionsgrundande belopp för barnår får för respektive år tillgodo­ räknas enligt följande:

1. Om barnet är fött under någon av månaderna januari

  • tillgodo­ räknas pensionsgrundande belopp från och med födelseåret till och med det år barnet fyller tre år.

2. Om barnet är fött under någon av månaderna juli

  • till­ godoräknas pensionsgrundande belopp från och med det år barnet fyller ett år till och med det år barnet fyller fyra år.

35 § När det gäller blivande adoptivförälder ska den tidpunkt då den försäkrade fick barnet i sin vård anses som tidpunkten för barnets födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder enligt andra stycket.

För barn som avses i första stycket gäller dessutom följande:

1. Har barnet tagits emot under någon av månaderna januari–juni får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas för år efter det år då barnet fyller nio år.

2. Har barnet tagits emot under någon av månaderna juli–december får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas för år efter det år då barnet fyller tio år.

36 § Pensionsgrundande belopp enligt 35 § får inte tillgodoräknas för mer än fyra år per barn. Om det finns synnerliga skäl får dock pensions­ grundande belopp tillgodoräknas för längre tid.

Överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för barnår

Allmänna bestämmelser

Avd. E

37 § Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår ska göras genom anmälan till Försäkringskassan.

38 § Om en förälder har överlåtit rätten att tillgodoräknas pensions­ grundande belopp för barnår enligt 37 §, har han eller hon inte rätt att för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till pensionsgrundande belopp avser.

Om endast en av föräldrarna har bott länge tillsammans med barnet

39 § Om endast en av föräldrarna enligt 30

  • §§ kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst barn och år, får den föräldern överlåta rätten att få tillgodoräkna sig ett sådant belopp till den andra föräldern. Detta gäller endast om skälet till att den andra föräldern inte kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott till­ sammans med barnet under minst halva året.

Som villkor för överlåtelse enligt första stycket gäller vidare att den förälder som rätten överlåts till

1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfatt­ ning, och

2. inte enligt 30

  • §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensions­ grundande belopp för ett annat barn.

Om en av föräldrarna har avlidit

40 § Har en förälder avlidit under det år för vilket pensionsgrundande belopp för barnår ska tillgodoräknas eller under ett tidigare år gäller följande. Den andra föräldern får, om han eller hon enligt 30

  • §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst barn och år, överlåta rätten att tillgodoräkna sig ett sådant belopp till någon annan försäkrad.

41 § Överlåtelse enligt 40 § får göras endast om mottagaren

1. under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn med överlåtaren,

2. stadigvarande sammanbodde med överlåtaren under intjänandeåret,

3. var bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

4. fyllde högst 64 år under intjänandeåret,

5. under minst halva intjänandeåret bodde tillsammans med barnet, och

6. inte enligt 30

  • §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensions­ grundande belopp för ett annat barn.

Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår

Grundläggande bestämmelser

42 § Pensionsgrundande belopp för barnår beräknas enligt någon av följande metoder:

1. beräkningsmetod 1 (individuell jämförelse),

2. beräkningsmetod 2 (generell jämförelse), och

3. beräkningsmetod 3 (enhetligt belopp). Den metod ska användas som ger det högsta pensionsgrundande beloppet för ett visst år.

Beräkningsmetod 1

43 § Beräkningsmetod 1 innebär att en förälders individuella jäm­ förelseinkomst och förälderns utfyllnadsinkomst jämförs.

44 § Den individuella jämförelseinkomsten beräknas genom att summan av förälderns fastställda pensionsgrundande inkomst och pensions­ grundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning för året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbas­ beloppet. Det omräknade beloppet ska avrundas till närmaste lägre hund­ ratal kronor.

45 § Om föräldern året före barnets födelse hade inkomster av annat för­ värvsarbete och inte fullt ut eller i föreskriven tid betalat ålderspensions­ avgift och allmän pensionsavgift, ska det vid beräkningen av den indi­ viduella jämförelseinkomsten bortses från den del av inkomsten som avgifter inte har betalats för.

46 § Med utfyllnadsinkomst avses summan av förälderns pensions­ grundande inkomst och pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning, plikttjänstgöring och studier under intjänande­ året.

47 § Med pensionsgrundande inkomst under intjänandeåret likställs ersättning, i annan form än pension, som inte är pensionsgrundande enligt denna balk och som en försäkrad under det året har fått för arbete

1. utfört utomlands, eller

2. vid en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i lan­ det eller hos en arbetsgivare som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat.

En försäkrad som under intjänandeåret har haft ersättning enligt första stycket och som för det året ska tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår är skyldig att upplysa Försäkringskassan om ersätt­ ningen.

48 § Enligt beräkningsmetod 1 ska förälderns pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen mellan förälderns

  • individuella jämförelseinkomst och
  • utfyllnadsinkomst.

En sådan beräkning ska dock göras endast om förälderns utfyllnads- Prop. 2008/09:200 inkomst under intjänandeåret är mindre än förälderns individuella jäm- Avd. E förelseinkomst.

49 § Om föräldern uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett pen­ sionsgrundande belopp för barnår för fler än ett barn, ska beräkningen enligt 48 § göras med avseende på det barn som ger föräldern den högsta individuella jämförelseinkomsten.

50 § Om förälderns individuella jämförelseinkomst överstiger 7,5 in­ komstbasbelopp (intjänandetaket) ska det pensionsgrundande beloppet för barnår beräknas som differensen mellan

  • intjänandetaket och
  • utfyllnadsinkomsten.

Beräkningsmetod 2

51 § Beräkningsmetod 2 innebär att en förälders pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen mellan

  • generell jämförelseinkomst och
  • förälderns utfyllnadsinkomst enligt 46 §.

52 § Med generell jämförelseinkomst avses 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år.

Beräkningen av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande inkomsterna enligt första stycket ska avse de pensionsgrundande inkomsterna som de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Beräkningsmetod 3

53 § Beräkningsmetod 3 innebär att en förälder tillgodoräknas ett pen­ sionsgrundande belopp för barnår som motsvarar inkomstbasbeloppet för intjänandeåret.

54 § För en försäkrad som under intjänandeåret har fått sådana utlands­ inkomster som avses i 47 § första stycket 1 och 2 gäller dock följande.

Det inkomstbasbelopp som gäller för intjänandeåret ska minskas om det tillsammans med utfyllnadsinkomst enligt 46 § överstiger 7,5 inkomst­ basbelopp (intjänandetaket). Det pensionsgrundande beloppet för barnår ska då beräknas som differensen mellan

  • det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet och
  • det belopp som överstiger intjänandetaket.

Anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår

Allmänna bestämmelser

55 § Anmälan om vem av föräldrarna som ska tillgodoräknas pensions­ grundande belopp för barnår enligt 23 § ska göras skriftligen av för­ äldrarna gemensamt.

56 § Skriftlig anmälan om överlåtelse av rätt till pensionsgrundande belopp för barnår enligt 39 och 40 §§ ska göras gemensamt av överlåta­ ren och mottagaren.

57 § Anmälan enligt 55 eller 56 § ska ha kommit in till Försäkrings­ kassan senast den 31 januari fastställelseåret.

Bortseende från anmälan

58 § Om den som enligt anmälan som avses i 55 eller 56 § ska tillgodo­ räknas ett pensionsgrundande belopp enligt 30

  • §§ inte kan tillgodo­ räknas ett sådant belopp, ska Försäkringskassan besluta om pensions­ grundande belopp för barnår som om någon anmälan inte gjorts.

Återkallelse av anmälan

59 § Återkallelse av en anmälan som avses i 55 eller 56 § ska vara skriftlig. Återkallelse får inte göras efter den dag då anmälan senast ska ha kommit in till Försäkringskassan.

61 kap. Pensionsrätt och pensionspoäng

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • fastställande av pensionsrätt i 4 §,
  • beräkning av pensionsrätt i 5−10 §§,
  • överföring av pensionsrätt för premiepension i 11−16 §§,
  • fastställande av pensionspoäng i 17 §,
  • beräkning av pensionspoäng i 18−22 §§, och
  • år med pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår) i 23−27 §§.

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsrätt?

2 § Pensionsrätt räknas fram årligen för den försäkrade och ligger till grund för beräkning av inkomstpension och premiepension.

Vad är pensionspoäng?

3 § Pensionspoäng räknas fram årligen för den försäkrade och ligger till grund för beräkning av tilläggspension.

Fastställande av pensionsrätt

4 § För en försäkrad som är född 1938 eller senare ska det fastställas såväl pensionsrätt för inkomstpension som pensionsrätt för premie­ pension för varje år som det har fastställts

  • pensionsgrundande inkomst, eller
  • pensionsgrundande belopp. För det år då den försäkrade har avlidit fastställs endast pensionsrätt för premiepension.

Beräkning av pensionsrätt

Grundläggande bestämmelser

5 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension för ett år ska beräknas var för sig på summan av den försäkrades pen­ sionsunderlag enligt 58 kap. 5 § för det året.

6 § Om inte annat följer av bestämmelserna i 7

  • §§, är den försäkra­

des pensionsrätt

1. för inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget, och

2. för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget. När pensionsrätten beräknas ska avrundning göras till närmaste lägre hela krontal.

Pensionsrätt för pensionsgrundande belopp

7 § För att den försäkrade ska tillgodoräknas pensionsrätt för premie­ pension för pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, studier eller barnår krävs att förvärvsvillkoret i 62 kap. 38–41 §§ är uppfyllt vid den tidpunkt när nämnda belopp har fastställts.

8 § Om de förutsättningar som avses i 7 § inte är uppfyllda, ska pen­ sionsrätt för premiepension inte beräknas på den del av pensionsunder­ laget som motsvarar de pensionsgrundande belopp som anges i samma paragraf. Pensionsrätten för inkomstpension ska då i stället beräknas till 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget.

Första stycket gäller även om pensionsgrundande inkomster och belopp senare ändras så att förvärvsvillkoret i 62 kap. 38 § inte längre är uppfyllt.

Obetalda avgifter

9 § För att en försäkrad ska tillgodoräknas full pensionsrätt på pensions­ grundande inkomst av annat förvärvsarbete för ett år måste hela ålders-

pensionsavgiften enligt socialavgiftslagen (2000:980) och hela den all- Prop. 2008/09:200 männa pensionsavgiften enligt lagen (1994:1744) om allmän pensions- Avd. E avgift för inkomsten vara betald.

Om dessa avgifter inte helt betalats inom den tid som anges i 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) gäller följande. Pensionsrätt ska beräknas endast på så stor andel av den pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete som motsvarar den andel av årets avgifter som betalats inom föreskriven tid.

Försäkrade födda 1938–1953

10 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938

  • gäller följande. Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premie­ pension ska minskas med en tjugondel för varje helt år från och med året efter födelseåret till utgången av 1954.

Första stycket gäller dock inte pensionsrätt för år efter det år då den försäkrade har fyllt 64 år.

Överföring av pensionsrätt för premiepension

11 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fast­ ställts för en försäkrad kan föras över till hans eller hennes make. För sådan överföring, för upphörande av överföring och för återkallelse av anmälan om överföring gäller föreskrifterna i 12─16 §§.

12 § Anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension ska skriftligen göras av makarna gemensamt och ska ha kommit in till För­ säkringskassan senast den 31 januari det första år som pensionsrätten hänför sig till. Anmälan gäller tills vidare om inget annat anges i anmä­ lan.

13 § Pensionsrätt för premiepension får föras över till make endast om denne

1. har varit försäkrad för en bosättningsbaserad eller arbetsbaserad förmån enligt 4–6 kap. någon gång under intjänandeåret, eller

2. tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.

14 § Om någon av makarna vill att en överföring som gäller tills vidare ska upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta till Försäk­ ringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen ska upphöra.

15 § Om makarnas äktenskap har upplösts ska överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes.

Har äktenskapet upplösts genom att den make som överföringen ska ske från har avlidit, ska dock överföringen gälla även det år då äkten­ skapet upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år.

16 § Återkallelse av anmälan om överföring av pensionsrätt för premie­ pension ska vara skriftlig. Återkallelse får inte göras efter den dag då anmälan senast ska ha kommit in till Försäkringskassan.

Fastställande av pensionspoäng

17 § För en försäkrad som är född 1953 eller tidigare ska det fastställas pensionspoäng för tilläggspension för varje år som det har fastställts pensionsgrundande inkomst.

Pensionspoäng fastställs inte för

1. år efter det år då den försäkrade fyllt 64 år, och

2. det år då den försäkrade har avlidit.

Beräkning av pensionspoäng

Grundläggande bestämmelser

18 § Den försäkrades pensionspoäng motsvarar kvoten mellan

  • den reducerade pensionsgrundande inkomsten och
  • det förhöjda prisbasbeloppet. Pensionspoängen ska beräknas med två decimaler, lägst till en hund­ radels poäng.

19 § Vid beräkningen av pensionspoäng ska den försäkrades reducerade pensionsgrundande inkomst räknas fram som differensen mellan

  • den pensionsgrundande inkomsten och
  • det förhöjda prisbasbelopp som gällde för intjänandeåret. Det förhöjda prisbasbeloppet ska i första hand räknas av mot inkomster av anställning.

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 18 och 19 §§ ska pensions­ grundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 60 kap. likställas med pensionsgrundande inkomst.

Obetalda avgifter

21 § Det som föreskrivs i 9 § om beräkning av pensionsrätt på pensions­ grundande inkomst som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete ska även gälla beräkning av pensionspoäng.

Andelsberäkning ska då göras på den pensionsgrundande inkomsten innan det förhöjda prisbasbeloppet dras av.

Maximal pensionspoäng

22 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det året kan tillgodoräknas på pensionsgrundande inkomst.

År med pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår)

23 § Vårdår som avses i 24 § ska likställas med år för vilka pensions­ poäng har tillgodoräknats den försäkrade, med följande undantag:

1. Vårdår ska inte beaktas vid beräkning enligt 63 kap. 6 § av det medeltal av pensionspoäng som kan tillgodoräknas den försäkrade.

2. Vårdår ska inte beaktas när det bestäms om en försäkrad enligt 63 kap. 3 § har tillgodoräknats pensionspoäng för tillräckligt många år för att ha rätt till tilläggspension.

24 § Vårdår ska tillgodoräknas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av ett kalenderår har vårdat ett barn som är bosatt här och som är yngre än tre år.

För samma barn och år får vårdår tillgodoräknas endast en förälder.

25 §

Vid tillämpningen av 24 § likställs med förälder

1. familjehemsförälder såvitt avser barn som vårdas hos honom eller henne,

2. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern, och

3. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

26 § Vårdår får inte tillgodoräknas en försäkrad för

1. år före det år då han eller hon fyllt 16 år,

2. det år då han eller hon avlidit,

3. år efter det då han eller hon fyllt 64 år,

4. år som han eller hon tillgodoräknas pensionspoäng för, eller

5. år som han eller hon enligt 21 § på grund av bristande eller under­ låten avgiftsbetalning inte tillgodoräknas pensionspoäng för.

27 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 24 § ska ansöka om det hos Försäkringskassan senast den 31 januari andra året efter det år som vårdår ska tillgodoräknas för.

62 kap. Inkomstpension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om

  • inkomstpension i 2−4 §§, och
  • pensionsbehållning i 5−8 §§. Vidare finns bestämmelser om
  • omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster i 9
  • §§,
  • omräkning med hänsyn till inkomstindex i 18−21 §§,
  • omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader i 22−26 §§,
  • fastställande av arvsvinstfaktorerna och förvaltningskostnadsfaktorn i 27 §,
  • beräkning av årlig inkomstpension i 28−37 §§,
  • förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp i 38
  • §§, och
  • omräkning av inkomstpension i 42−47 §§.

Allmänna bestämmelser om inkomstpension

2 § Inkomstpension baseras på den pensionsbehållning som kan till­ godoräknas den försäkrade.

3 § En försäkrad som är född 1938 eller senare har rätt till inkomst­ pension om han eller hon har en pensionsbehållning.

4 § Bestämmelser om uttag av inkomstpension finns i 56 kap.

Allmänna bestämmelser om pensionsbehållning

Grundläggande bestämmelser

5 § Med pensionsbehållning avses summan av de pensionsrätter för inkomstpension som enligt 61 kap. har fastställts för den försäkrade, omräknade med hänsyn till bestämmelserna om

1. arvsvinster i 9

  • §§,

2. indexering i 18

  • §§, och

3. förvaltningskostnader i 22

  • §§.

6 § Pensionsbehållningen ska räknas om varje år. När omräkning gjorts ska pensionsbehållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.

7 § Om den försäkrade får inkomstpension ska belopp som legat till grund för beräkning av den pensionen inte räknas in i pensionsbehåll­ ningen.

Återkallat eller minskat uttag av pension

8 § Om en försäkrad har återkallat eller minskat sitt uttag av inkomst­ pension ska hans eller hennes pensionsbehållning ökas med produkten av

  • det delningstal som skulle ha använts om den försäkrade hade gjort nytt uttag av inkomstpension från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat och
  • den årliga inkomstpension som skulle ha lämnats om återkallelse inte hade skett, respektive den andel av den årliga inkomstpensionen med vilken pensionen minskats.

Omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster

Allmänna bestämmelser

9 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit (arvsvinster) ska, om inte annat följer av 10 §, fördelas till försäkrade som

1. är födda samma år som de avlidna,

2. levde vid utgången av dödsfallsåret, och Prop. 2008/09:200

3. har tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension.

Avd. E

Fördelningen ska göras genom en årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar, med användning av arvsvinstfaktorer, som fast­ ställs varje år.

10 § Arvsvinster för personer som har avlidit före det år då de skulle ha fyllt 17 år ska fördelas till kvarlevande som är under 17 år det år perso­ nerna avled.

Fördelningen ska göras genom årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar, med användning av arvsvinstfaktorer.

11 § Arvsvinstfaktorerna ska vara desamma för kvinnor och män.

Hur ska arvsvinsterna fördelas?

12 § Arvsvinster efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år ska fördelas för året efter dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare ska för­ delas för dödsfallsåret.

Vid fördelningen ska det bortses från kvarlevandes pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter.

13 § Fördelningen av arvsvinster ska först göras efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år. När den fördelningen skett och pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts, ska arvsvinster efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller avlidit senare fördelas.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall före 17 års ålder

14 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit före det år då de skulle ha fyllt 17 år ska grundas på kvoten mellan

  • summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och
  • summan av pensionsbehållningarna för de personer under 17 år som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 16 års ålder men före 60 års ålder

15 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit efter det år då de har fyllt 16 år, men före det år de skulle ha fyllt 60 år ska grundas på kvoten mellan

  • summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och
  • summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 60 års ålder

16 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år ska grundas på kvoten mellan

  • det beräknade antalet personer som har avlidit det år de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person som beräkningen ska göras för och
  • det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder.

17 § För en försäkrad som inte har fyllt 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av officiell statistik över livslängden hos befolk­ ningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år personen upp­ nådde 60 års ålder.

Från och med det år den som avses i första stycket fyller 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av statistiken för femårs­ perioden närmast före det år personen uppnådde 64 års ålder.

Omräkning med hänsyn till inkomstindex

Allmänna bestämmelser

18 § Pensionsbehållningen ska räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex om detta index förändras mellan det år arvsvinstomräk­ ningen enligt 9

  • §§ avser och året därefter.

Om arvsvinstomräkning inte ska göras, ska pensionsbehållningen räk­ nas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex mellan fast­ ställelseåret och året därefter.

19 § För år då balansindex fastställs ska beräkningen göras med hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.

I vilken ordning ska omräkning ske?

20 § Omräkningen av pensionsbehållningen med hänsyn till inkomstindex eller balansindex ska göras efter det att pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ har

gjorts.

Omräkning vid uttag av pension

21 § Om den försäkrade har tagit ut inkomstpension under det år arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ avser eller om uttaget det året har

förändrats, ska omräkningen av pensionsbehållningen med avseende på Prop. 2008/09:200 arvsvinster och inkomstindex göras med beaktande av Avd. E

1. att den pensionsbehållning som avser pensionsrätt som har tillgodo­ räknats den försäkrade för åren till och med det andra året före det år arvsvinstomräkningen avser och har räknats om på de sätt som anges i 5 och 6 §§ för åren till och med det närmast föregående året, har uppgått till skilda belopp under året, och

2. den omräkning som ska göras enligt 42 och 43 §§.

Omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader

Allmänna bestämmelser

22 § Pensionsbehållningen ska minskas med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.

23 § Minskningen för förvaltningskostnader ska ske genom att pen­ sionsbehållningen multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år som arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ avser.

Innan detta görs ska pensionsrätt för närmast föregående år fastställas och omräkning göras enligt 9–21 §§.

Förvaltningskostnadsfaktor

24 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 23 § beräknas för varje år.

25 § Förvaltningskostnadsfaktorn ska grundas på kvoten mellan

  • kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och
  • summan av alla pensionsbehållningar. När förvaltningskostnadsfaktorn bestäms ska hänsyn också tas till differensen mellan
  • det belopp som pensionsbehållningarna minskats med genom före­ gående års omräkning enligt 22 och 23 §§ och
  • de faktiska kostnaderna för förvaltning av försäkringen för inkomst­ pension och tilläggspension för det året.

26 § När förvaltningskostnadsfaktorn för 2011 bestäms avser det som föreskrivs i 25 § 80 procent av kostnaderna för förvaltningen av försäk­ ringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid därefter till och med 2021 ska denna andel öka med två procentenheter per år.

Fastställande av arvsvinstfaktorerna och förvaltningskostnadsfaktorn

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om arvsvinstfaktorerna och förvaltningskost­ nadsfaktorn.

Beräkning av årlig inkomstpension

Allmänna bestämmelser

Avd. E

28 § Den årliga inkomstpensionen beräknas genom att den försäkrades pensionsbehållning fördelas på det antal år en person i den åldern kan antas ha kvar att leva. Fördelningen sker med användning av ett del­ ningstal.

29 § Hel inkomstpension ska för år räknat vara kvoten mellan

  • den försäkrades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pen­ sionen ska beräknas och
  • det delningstal som då gäller för den försäkrade.

Beräkning av pensionsbehållning

30 § Pensionsbehållning som avses i 28 och 29 §§ ska beräknas på pen­ sionsrätt

1. som har tillgodoräknats den försäkrade för åren till och med andra året före det år då pensionen tas ut, och

2. som har omräknats enligt 5 och 6 §§ för åren till och med det år som närmast har föregått pensionsuttaget.

31 § För den som har fått folk- eller tilläggspension i form av ålders­ pension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001 gäller följande. Pensionsbehållningen ska minskas med 0,5 procent för varje månad före 2001 för vilken sådan pension har betalats ut.

Om den pension som tagits ut har begränsats till viss andel av hel för­ mån (partiellt uttag), ska minskningen av pensionsbehållningen begrän­ sas till motsvarande andel.

32 § Minskning enligt 31 § ska inte göras i fråga om belopp som pen­ sionsbehållningen har ökats med enligt 8 §.

33 § Om inkomstpension tas ut med tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel förmån, ska beräkningsreglerna i 30─32 §§ tillämpas endast på så stor andel av inkomstpensionen som motsvarar respektive förmånsnivå.

Delningstal

34 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 28

  • §§ ska

vara desamma för kvinnor och män.

35 § Delningstal ska beräknas med utgångspunkt i att värdet av pen­ sionsutbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för per­ soner i den försäkrades ålder från den tidpunkt då pension ska börja läm­ nas ska motsvara pensionsbehållningen.

36 § En kommande månadsutbetalning av inkomstpensionen antas ha ett värde som utgör kvoten mellan

  • värdet av en månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension ska börja lämnas och
  • en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande pen­ sionsutbetalningen.

Antalet kommande pensionsutbetalningar ska beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 17 §.

Fastställande av delningstalet

37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om delningstalet.

Förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp

38 § Vid beräkningen av inkomstpension ska hänsyn tas till pensions­ behållning som härrör från pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. för plikttjänstgöring, studier, eller barnår endast om det förvärvsvillkor som anges i andra stycket är uppfyllt.

Förvärvsvillkoret är uppfyllt om det för den försäkrade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som gällde för intjänandeåret.

39 § Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt, ska pen­ sionsgrundande belopp för sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 60 kap. 7 § likställas med pensionsgrundande inkomst.

40 § Pension på den pensionsbehållning som avses i 38 § kan lämnas tidigast året efter det fastställelseår då förvärvsvillkoret uppfylldes.

41 § Pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 61 kap. 9 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt ska inte beaktas vid bedömning enligt 38

  • §§.

Omräkning av inkomstpension

Följsamhetsindexering

42 § Den inkomstpension som en försäkrad har vid ett årsskifte ska räknas om genom följsamhetsindexering.

43 § Följsamhetsindexeringen beräknas som produkten av

  • den inkomstpension som en försäkrad får vid årsskiftet och
  • kvoten mellan inkomstindexet efter årsskiftet och inkomstindexet före årsskiftet, sedan den nämnda kvoten dividerats med talet 1,016.

För år då balansindex fastställs ska beräkningen göras med hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.

Omräkning vid 65 års ålder efter tidigt uttag

44 § För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon

Avd. E

fyllt 65 år, ska pensionen räknas om från och med det år då den försäk­ rade uppnår denna ålder om delningstalet ändrats.

45 § Omräkningen enligt 44 § ska göras genom att pensionen multi­ pliceras med kvoten mellan

  • det delningstal som den pension som lämnas har beräknats efter och
  • det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 17 § har fastställts för personer i samma ålder som den försäkrade vid den tidpunkt när den lämnade pensionen beräknades.

Årlig omräkning

46 § Efter omräkning enligt 42

  • §§ ska den inkomstpension som en person får vid ett visst årsskifte räknas om som om uttaget av pension skulle ha återkallats från och med januari året efter årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension skulle ha gjorts från och med den månaden.

Det som anges i första stycket gäller dock inte om den försäkrade

1. har fått hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte, och

2. inte har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet.

Omräkning vid partiellt eller ändrat pensionsuttag

47 § Om den försäkrade ökar eller minskar sitt uttag av inkomstpension, ska en omräkning motsvarande den som anges i 46 § göras för tid från och med månaden för det ändrade uttaget. Det ska då anses som om åter­ kallelse och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.

63 kap. Tilläggspension

3. Ärendet och dess beredning

Regeringen tillsatte den 13 september 2001 en utredning för att göra en teknisk översyn av lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och andra författningar på socialförsäkringsområdet. Ändamålet med utred­ ningen var att utforma förslag till lagstiftning som ger en bättre över­ skådlighet och en bättre säkerhet mot bristande enhetlighet i fråga om regler och begrepp som är gemensamma för socialförsäkringen. De nu­ varande lagarna skulle på ett bättre sätt samordnas, och om möjligt föras samman, så att regelverket blir lättare att överblicka och tillämpa (dir. 2001:70). Utredningen antog namnet Utredningen om samordning av socialförsäkringslagarna (SamSol).

Vidare beslutade regeringen den 16 maj 2002 att till SamSol över­ lämna betänkandet En handläggningslag – förfarandet hos försäkrings­ kassorna (SOU 2001:47) med tillhörande remissyttranden.

Utredningen fick i oktober 2003 sitt uppdrag förlängt till utgången av 2005. SamSol överlämnade den 10 januari 2006 betänkandet Social­ försäkringsbalk (SOU 2005:114). Betänkandet innehåller förslag till en socialförsäkringsbalk (SFB). Vidare innehåller det förslag om att den ersättning för sjukvård m.m., som enligt nuvarande lagstiftning regleras i 2 kap. AFL, inte ska omfattas av SFB. I stället föreslår utredningen att nyss nämnda former av ersättning ska regleras i en särskild lag, lagen om statlig ersättning för sjukvård m.m. (SEL). Dessutom innehåller betän­ kandet förslag till en lag om införande av socialförsäkringsbalken (SFBP), som förutom ikraftträdande- och övergångsbestämmelser inne­ håller bestämmelser om upphävande av ett trettiotal nu gällande social­ försäkringslagar. Slutligen innehåller betänkandet förslag till kon­ sekvensändringar i annan lagstiftning än socialförsäkringslagstiftningen med anledning av förslagen till SFB, SEL och SFBP. SamSol har vid utarbetandet av sina förslag utgått från lagstiftning som antagits av riks­ dagen före 2005.

I bilaga 1 finns paragrafregister dels från gällande lagar till SFB, dels från SFB till gällande lagar.

Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. I bilaga 3 finns en förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig. Det har gjorts en sammanställning av remissyttranden över betänkandet. Denna finns tillgänglig i Social­ departementet (dnr S2006/202/SF).

Regeringens förslag i denna proposition bygger på betänkandet. Under utarbetandet av propositionen har det emellertid skett en hel del änd­ ringar i lagstiftningen. De ändringar som har beslutats av riksdagen har inarbetats i förslaget till SFB. Vidare har det gjorts vissa redaktionella och språkliga ändringar i lagtexten.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 december 2007 att inhämta Lagrådets ytt­ rande över bl.a. förslag till socialförsäkringsbalk och förslag till lag om införande av socialförsäkringsbalken. Dessa lagförslag finns i bilaga 4.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Regeringen behandlar Lagrådets synpunkter av övergripande eller Prop. 2008/09:200 principiell karaktär under de allmänna övervägandena. Således behandlas synpunkter rörande normgivningen i avsnitt 4.4, medan synpunkter rörande socialförsäkringsbalkens avgränsning behandlas i avsnitten 4.2 och 4.3.1. Lagrådets synpunkter på lagförslagets komplexitet behandlas i avsnitt 4.3.2, som också berör socialförsäkringsbegreppet. Vidare be­ handlas Lagrådets synpunkter rörande språkliga frågor av mer generell karaktär i avsnitt 4.5, medan synpunkter om ikraftträdande berörs i av­ snitt 4.6. Lagrådets övriga synpunkter behandlas i författningskommen­ taren till respektive paragraf.

4. Allmänna överväganden

4.1. Lagförslagets allmänna inriktning

4.1.1. Allmänt om förslaget

Regeringen förslag: Socialförsäkringslagstiftningen ska samordnas på ett sådant sätt att den ger en bättre överskådlighet och en större säkerhet mot bristande enhetlighet i fråga om gemensamma regler och begrepp. Lagstiftningen ska även få en omfattande lagteknisk och språklig bearbetning. Författningsförslagen ska innehålla få materiella ändringar. Praxis ska dock kodifieras i några fall.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser som yttrat sig över

SamSol:s förslag är i huvudsak positiva och tillstyrker att det läggs till grund för lagstiftning. Några remissinstanser är emellertid negativa. När det gäller frågan om vilka författningar som ska föras över till en sam­ manhållen socialförsäkringslagstiftning har flera remissinstanser framfört synpunkter. Dessa synpunkter behandlas i det följande. Några remiss­ instanser tar upp frågan om materiella ändringar. Ett par remissinstanser vill att reglerna ska förenklas materiellt, men accepterar att det får anstå till ett annat tillfälle. Flera remissinstanser menar att ytterligare materiella ändringar bör göras i vissa speciella frågor. Några remissinstanser fram­ för kritiska synpunkter på de materiella ställningstaganden som görs. Även vissa av dessa synpunkter, som är av mer principiell karaktär, be­ handlas i det följande. Någon enstaka remissinstans anser att SamSol:s förslag är oklara när det gäller förhållandet mellan den tekniska över­ synen och förändringar i materiella regler.

Skälen för regeringens förslag

Det föreligger ett stort behov av att modernisera lagstiftningen på social­ försäkringsområdet och göra den mer tydlig och överskådlig samt lättare att tillämpa. Det förslag till en ny, i princip heltäckande lag på social­ försäkringsområdet som SamSol lämnat har mottagits väl av remiss­ instanserna. Flertalet remissinstanser anser att förslaget innebär att socialförsäkringslagstiftningen blir tydligare och mer överskådlig. Den

föreslagna strukturen och terminologin sammantaget med den språkliga bearbetningen innebär en klar förbättring jämfört med dagens splittrade och oenhetliga regelverk. Med beaktande av detta anser regeringen att SamSol:s förslag, efter bearbetning, bör kunna läggas till grund för lag­ stiftning. Förslaget innebär en lagteknisk och språklig bearbetning av bestämmelserna.

Lagrådet har framhållit att det inte råder någon tvekan om att nuva­ rande lagstiftning behöver ses över grundligt, systematiseras och sam­ ordnas samt moderniseras i sin utformning. Vid en jämförelse med nuva­ rande regelsystem har enligt Lagrådet åtskilligt förbättrats. Lagrådet nämner att ett flertal praktiskt viktiga men långa och svårlästa reg­ leringar, såsom de beträffande sjukpenninggrundande inkomst och för­ äldrapenningsförmåner, otvivelaktigt har vunnit en del på förnyelsen.

Emellertid framför Lagrådet kritik mot förslaget till socialförsäkringsbalk vad avser noggrannhet, språk, balkens uppbyggnad och avgränsning. Lagrådet påpekar också att ett särskilt bekymmer har varit att klarlägga alla svagheter i förslaget på grund av dess omfattning. Lagrådet anser dock att bristerna är sådana att de kan avhjälpas, men poängterar vikten av att erforderlig tid ges för den genomgripande omarbetning av förslaget som är absolut nödvändig.

Regeringen konstaterar att Lagrådet även i tidigare lagstiftnings­ ärenden har påtalat förekommande brister i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), se prop. 1997/98:151 bilagor s. 147, prop. 1998/99:119 s. 235 och prop. 1999/2000:91 s. 412f.

Uppenbart är att det föreligger ett stort behov av att reformera social­ försäkringens regelverk. Till följd bl.a. av de ändringar som under åren har gjorts i regelverket har detta i stora och centrala delar författnings­ tekniskt sett kommit att få en allt mer splittrad och osammanhängande utformning. Det har också resulterat i att regelverket har blivit onödigt svårtillgängligt. Detta gäller särskilt AFL, som utgör en central lag inom socialförsäkringen. AFL har med åren dessutom kommit att få en sådan utformning att det blir allt svårare att genomföra ändringar i densamma utan att dess tillgänglighet försämras ytterligare.

Socialförsäkringen utgör ett dynamiskt rättsområde som ofta är före­ mål för förändringar i syfte att genomföra den politik som läggs fast av regering och riksdag. Även mot denna bakgrund är det angeläget att i författningstekniskt hänseende snarast möjligt modernisera socialförsäk­ ringslagstiftningen så att den blir ett effektivt instrument i styrningen av socialförsäkringen.

Med hänsyn till socialförsäkringens komplexitet är det naturligtvis inte möjligt att ta fram ett heltäckande lagförslag, som inte föranleder några synpunkter av kritisk natur. Som Lagrådet påpekar förekommer det i lagrådsremissen ett inte obetydligt antal felaktiga hänvisningar mellan olika paragrafer och diverse andra smärre förbiseenden. Regeringen konstaterar att även om dessa felaktigheter är av förhållandevis baga­ tellartad karaktär har en väsentlig del av det vidare beredningsarbetet varit inriktat på att rätta till dem. Många gånger har också en felaktig hänvisning i en paragraf beträffande en viss förmån kommit att åter­ upprepas i motsvarande paragraf beträffande en likartad förmån, vilket påverkat mängden synpunkter som Lagrådet har lämnat.

Sammantaget finns det enligt regeringens mening starka skäl för att nu föreslå en socialförsäkringslagstiftning som utformats med utgångspunkt från SamSol:s förslag. Det förslag som nu läggs fram har i förhållande till det förslag som har granskats av Lagrådet bearbetats med hänsyn till Lagrådets kritik, men också med hänsyn till de författningsändringar som har vidtagits efter att förslaget remitterades till Lagrådet.

Materiella frågor

SamSol har i enlighet med sina direktiv varit restriktiv med att föreslå materiella ändringar. Denna restriktivitet har i stort accepterats av remiss­ instanserna.

För att det ska vara möjligt att genomföra ett så omfattande lagstift­ ningsprojekt som det aktuella, utan att det ska ta alltför lång tid, är det nödvändigt att fullfölja den restriktiva linje som SamSol hållit. De mate­ riella ändringar som regeringen föreslår syftar ofta till att undanröja bristande samordning mellan olika regler. I vissa fall har emellertid mate­ riella oklarheter i den nuvarande lagstiftningen reglerats. Detta har i princip skett endast när det är nödvändigt för att kunna redigera om lag­ texten. Materiella ställningstaganden har gjorts t.ex. när det gäller reg­ lerna om möjligheterna att kvitta en socialförsäkringsutbetalning som den försäkrade fått mot en ännu inte utbetald ersättning som den försäk­ rade har rätt att få.

Remissinstansernas inställning till de föreslagna materiella ändringarna tas upp i författningskommentarerna till de aktuella paragraferna. Några remissinstanser har kommit med en del egna förslag till materiella änd­ ringar. När regeringen inte har funnit skäl att överväga ett sådant lämnat förslag redovisas det i allmänhet inte i kommentaren.

Vissa remissinstanser påpekar att den nya lagstiftningen kan komma att medföra materiella ändringar. Regeringens intention är givetvis att några oavsiktliga materiella ändringar inte ska göras. Såväl under utrednings­ arbetet som under den fortsatta beredningen i Regeringskansliet har stora ansträngningar lagts ner på att åstadkomma överensstämmelse mellan gällande rätt och den föreslagna lagstiftningen. Det kan i detta samman­ hang påpekas att SamSol under arbetet med utformningen av författ­ ningsförslaget låtit olika experter inom socialförsäkringsadministrationen ta en aktiv del i arbetet och lämna synpunkter på olika arbetsutkast fram till det slutliga förslaget. Även under den fortsatta beredningen efter Lagrådets granskning har sådana kontakter fortlöpande tagits. I de fall det görs en materiell avvikelse från gällande rätt anges detta i författningskommentaren. Om någon sådan uppgift inte lämnas i kom­ mentaren, är således avsikten att bestämmelsens materiella innehåll ska vara oförändrat.

Den lagstiftning som regeringen föreslår är i huvudsak resultatet av en teknisk översyn av gällande socialförsäkringslagstiftning. Det kan därför i detta sammanhang påpekas att en teknisk översyn av en lagstiftning medför att vissa i befintlig lagtext föreliggande tveksamheter av materiell karaktär kan komma att bestå i den nya författningstexten. I en del para­ grafer kan det därför finnas utrymme för tvekan om vad som avses. I vissa fall anges denna osäkerhet i författningskommentaren. En redo-

görelse för alla eventuella tveksamheter skulle dock tynga kommentaren Prop. 2008/09:200 utan att några större fördelar var vunna.

Kodifiering av praxis

SamSol har i några fall föreslagit kodifiering av rättspraxis. I likhet med SamSol anser regeringen att det är lämpligt att kodifiera rättspraxis i sådana fall där något refererat avgörande av Regeringsrätten eller förut­ varande Försäkringsöverdomstolen är av så allmängiltig karaktär att detta bör återspeglas i lagstiftningen. Den genomgång som skett i detta av­ seende gör dock inte anspråk på att vara fullständig. Dessa förslag pre­ senteras, liksom flertalet andra materiella förändringar, i författnings­ kommentaren i avsnitt 5.

Remissinstansernas inställning till kodifiering tas upp i kommentarerna till de aktuella paragraferna. Remissinstanserna har i något enstaka fall kommit med egna förslag till kodifiering av rättspraxis. Om regeringen inte finner skäl att överväga ett sådant förslag redovisas det i allmänhet heller inte i kommentaren.

4.1.2. Vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning

Regeringens förslag: Vissa bestämmelser om förmåner och hand­ läggning av socialförsäkringsförmåner ska i möjligaste mån vara gemensamma för hela socialförsäkringen. Sammanfattningsvis gäller detta bestämmelser om

– förmåner vid verkställighet i anstalt eller vård på institution, – sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning, – sjukdom, skada eller dödsfall på grund av brott, – utmätning, pantsättning och överlåtelse av fordran på ersättning, – preskription av fordran på ersättning, – skadestånd i samband med ersättning, – återbetalning av ersättning, eftergift och kvittning, – handläggning av ärenden, inkl. ansökan, anmälan, utredning och uppgiftsskyldighet,

– anmälan om ändrade förhållanden, – indragning eller nedsättning av ersättning vid försummelser, samt – beslut. Om särbestämmelser behövs i dessa avseenden ska dessa om möj­ ligt placeras i anslutning till de generella bestämmelserna inom respektive område.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte anfört några syn­ punkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag i de olika socialför­ säkringslagarna en stor mängd bestämmelser om hur socialförsäkrings­ förmånerna ska behandlas i vissa specifika situationer, t.ex. vid sam­ manträffande av förmåner, med avseende på kvittning och återkrav samt

vid preskription av fordran. Vidare finns en mängd bestämmelser som gäller för olika moment i handläggning av ärenden, t.ex. ansökan och anmälan om ändrade förhållanden. Många av dessa bestämmelser är sakligt sett identiska för flertalet förmåner. Som exempel på det sist­ nämnda kan nämnas bestämmelser om indragning av förmåner, redu­ cering av förmåner eller utbetalning av förmåner till annan än den för­ månsberättigade när han eller hon är häktad eller vårdas på en institution. Även bestämmelser om ändring, omprövning och överklagande av beslut tillhör sistnämnda kategori av bestämmelser. Regeringen återkommer i avsnitt 4.1.3 till bestämmelser om ändring, omprövning och över­ klagande av beslut.

I likhet med SamSol anser regeringen att åtskilliga bestämmelser om förmåner och handläggning bör vara gemensamma för socialförsäk­ ringen. Vissa särbestämmelser kan av olika skäl dock inte undvaras. Dessa särbestämmelser bör dock så långt möjligt sammanföras och placeras tillsammans med de mer generella bestämmelserna som före­ kommer inom samma område.

Lagrådets synpunkter på ett sammanförande av bestämmelserna om förmåner vid intagning i anstalt eller vård på institution behandlas i inledningen till författningskommentaren till 106 kap. socialförsäkrings­ balken.

Regeringen anser att bestämmelser i följande avseenden bör samman­ föras i gemensamma avsnitt om följande ämnen

– förmåner vid verkställighet i anstalt eller vård på institution, – sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning, – sjukdom, skada eller dödsfall på grund av brott, – utmätning, pantsättning och överlåtelse av fordran på ersättning, – preskription av fordran på ersättning, – skadestånd i samband med ersättning, – återbetalning av ersättning, eftergift och kvittning, – handläggning av ärenden, inkl. ansökan, anmälan, utredning och uppgiftsskyldighet, – anmälan om ändrade förhållanden, – indragning eller nedsättning av ersättning vid försummelser, samt – beslut. I vissa fall innebär samordningen av bestämmelserna att dessa också ändras materiellt. Det är regeringens uppfattning att en större enhetlighet i dessa avseende kommer att positivt påverka såväl rättstillämpning som myndigheternas och enskildas förståelse för socialförsäkringssystemet. Regeringens förslag i de angivna ämnena bygger i princip på SamSol:s förslag, vilka i vissa hänseenden byggts upp efter förslag som lämnats i betänkandet En handläggningslag – förfarandet hos försäkringskassorna (SOU 2001:47). De gemensamma lagreglerna om handläggning och förmåner är i många fall komplexa. Regeringen hänvisar därför, när det gäller innehållet och sakliga förändringar i vissa avseenden, till respek­ tive författningskommentar i avsnitt 5.

4.1.3. Bestämmelser om ändring, omprövning och överklagande Prop. 2008/09:200 av beslut

Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om ändring, omprövning och överklagande av beslut ska i princip utan ändrat innehåll föras över till den nya socialförsäkringslagstiftningen. Be­ stämmelserna ska om möjligt föras samman. Dock införs det en ny regel om avvisning av en ansökan som är ofullständig eller behäftad med vissa formella brister. Vidare förs en särskild regel in om att, för det fall en begäran om omprövning eller ett överklagande har avvisats, avvisningsbeslutet ska överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken.

SamSol:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att det saknas skäl att ha olika tidsfrister för överklagande till domstol för skilda mål­ grupper. Länsrätten i Kalmar län instämmer i utredningens bedömning att reglerna om ändring, omprövning och överklagande inte ska ändras.

Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som anförs i avsnitt 4.1.2 om vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handlägg­ ning, finns det i de olika socialförsäkringslagarna en mängd bestämmel­ ser om ändring, omprövning och överklagande av socialförsäkrings­ beslut. Dessa bestämmelser är i många fall utformade på ett likartat sätt. I flera fall är lagstiftningstekniken dock sådan att det i en lag anges att bestämmelserna om ändring, omprövning och överklagande i 20 kap.

AFL är tillämpliga inom lagens sakområde. Genom att samla dessa bestämmelser på en plats i lagstiftningen kan mängden författningstext reduceras. Redan härigenom blir det lättare att överblicka vilka bestäm­ melser som är tillämpliga för olika förmåner i olika situationer.

Som SamSol konstaterat har det i betänkandet En handläggningslag – förfarandet hos försäkringskassorna (SOU 2001:47) föreslagits ett nytt system för ändring, omprövning och överklagande av beslut hos de då­ varande allmänna försäkringskassorna. Det förslaget har inslag från såväl förvaltningslagen (1986:223) som taxeringslagen (1990:324). Förslaget innebär sammanfattningsvis bl.a. att tjänstemannabeslut inte längre måste omprövas innan de kan överklagas till länsrätten, att alla beslut ska omprövas om de överklagas och att alla beslut ska kunna omprövas ganska fritt inom två år.

Regeringen anser i likhet med SamSol att det inte är lämpligt att i sam­ band med en ny socialförsäkringslagstiftning – med allt vad det innebär i form av utbildning, tolkning och administrativ hantering hos Försäk­ ringskassan – införa ett helt nytt system för omprövning och överkla­ gande av beslut. Förvaltningsdomstolarna bör främst användas till tvist­ lösning. Möjligheterna att fatta beslut om enklare rättelser av oriktiga beslut bör ligga kvar hos Försäkringskassan. Det torde också, inte minst av kostnadsskäl, vara en fördel om Försäkringskassan i första hand själv skapar en enhetlig praxis i samband med bl.a. omprövningar. I fråga om ändring, omprövning och överklagande av socialförsäkringsbeslut bör sammanfattningsvis enligt regeringens mening i princip inte göras någon annan ändring än en sammanföring av bestämmelserna.

4.2

När det gäller den fråga som Kammarrätten i Stockholm tar upp i sitt remissyttrande, anser regeringen att den sträcker sig långt utöver sådana justeringar som kan göras i detta lagstiftningsärende.

Däremot anser regeringen att det i den nya socialförsäkringslagstift­ ningen bör föras in en regel om avvisning av en ansökan om en förmån, om ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för någon prövning i sak eller om den är behäftad med vissa formella brister. Det vanliga är i dag att Försäkringskassan meddelar beslut i sak och avslår ansökan på den grunden att någon prövning inte har kunnat göras. Rege­ ringen anser att det är mer följdriktigt att i denna situation avvisa ansö­ kan.

Som framgår i avsnitt 4.1.2 är det viktigt att förfarandereglerna i gör­ ligaste mån är lika för de förmåner som arbetas in i balken. Regeringen anser därmed också att det är viktigt att undvika att olika bestämmelser gäller för överklagande av olika beslut i samma ärende. Regeringen ser därför inte några bärande skäl bakom den nuvarande tillämpningen av en särskild frist för överklagande av avvisningsbeslut. Med hänsyn härtill bör en särskild bestämmelse föras in i den nya socialförsäkringslagstift­ ningen om att, för det fall en begäran om omprövning eller ett över­ klagande har avvisats, avvisningsbeslutet ska överklagas i samma ord­ ning som beslutet i huvudsaken.

De närmare övervägandena redovisas i avsnitt 5.9.3 i författningskom­ mentarerna till 110 kap. 10 och 11 §§ samt 113 kap. 21 §.

Socialförsäkringens omfattning

Regeringens förslag: En ny lagstiftning om socialförsäkringen ska i huvudsak omfatta de förmåner som i dag ingår i socialförsäkringen och som omfattas av bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799). Den ersättning för sjukvård m.m. som regleras i 2 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring ska dock inte omfattas av den nya lagstiftningen om socialförsäkringen.

Till den nya lagstiftningen om socialförsäkring ska dessutom över­ föras i princip samtliga bestämmelser om bilstöd i förordningen (1988:890) om bilstöd till personer med funktionshinder. Till denna ska också överföras bestämmelserna i

1. lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

2. lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän,

3. lagen (1989:225) om ersättning för smittbärare, och

4. lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Slutligen ska till den nya lagstiftningen överföras de bestämmelser som i dag finns i

1. lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara,

2. lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom social­ försäkringens administration,

3. lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration, och

4. lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkringskassan.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) avstyrker förslaget om en socialförsäkringsbalk. Som huvud­ invändning anger SACO att sjukförsäkringen genom förslaget än mer fjärmar sig från att vara en försäkring. SACO menar att om man sam­ manblandar ersättningar från en försäkring med ersättningar som är bidrag av behovskaraktär blir det svårt att kommunicera skillnaden gentemot medborgarna. Landsorganisationen (LO) ifrågasätter förslaget utifrån en delvis semantisk utgångspunkt. LO menar att förslaget befäster den nuvarande definitionen av socialförsäkring, nämligen att alla för­ måner som administreras av Försäkringskassan och Premiepensions­ myndigheten är socialförsäkringar. Enligt LO är det kanske inte den bästa lösningen att i en sammanhållen socialförsäkringsbalk befästa den definitionen ur ett långsiktigt perspektiv. Även juridiska fakulteten vid

Stockholms universitet konstaterar att förslaget i huvudsak inte har behandlat begreppet socialförsäkring eller frågan hur detta bör avgränsas.

Fakulteten menar att den praktiska metod som utredningen använt inte kan utgöra en fast grund för rättsutvecklingen inom socialförsäkrings­ området. Enligt fakulteten bör begreppet socialförsäkring behandlas inte enbart på grundval av en praktisk metod som bygger på uppräkning och klassificering av befintliga lagar utan även utifrån teoretiska och princi­ piella utgångspunkter. Även Svenskt Näringsliv menar att det skulle vara en tillgång om SamSol gemomfört en djupare genomlysning av det något vidare begreppet social trygghet i förhållande till begreppet socialförsäk­ ring.

Flera remissinstanser delar SamSol:s uppfattning att arbetslöshetsför­ säkringen inte ska omfattas av den nya socialförsäkringslagstiftningen. Några remissinstanser, däribland juridiska fakulteten vid Lunds univer­ sitet, är dock av motsatt uppfattning.

Kammarrätten i Stockholm anser att det är olämpligt att arbeta in lagen om sjuklön i en socialförsäkringslag. Denna uppfattning delas av flera remissinstanser, bl.a. Arbetsgivarverket, Pensionärernas Riksorganisa­ tion (PRO), Svenskt Näringsliv och LO.

Skälen för regeringens förslag

Avgränsning av socialförsäkringen

SamSol:s slutsats är att det i detta sammanhang är lämpligt att avgöra var gränsen för socialförsäkringsområdet ska dras utifrån inte enbart teore­ tiska eller principiella utgångspunkter. Utredningen har som utgångs­ punkt för sina förslag anlagt ett praktiskt betingat synsätt. Sådana utgångspunkter ligger för övrigt också till grund för den avgränsning av socialförsäkringen som i dag görs genom socialförsäkringslagen (1999:799, SofL). De remissinstanser som är negativa till detta synsätt menar att utredningen borde ha anlagt ett mer teoretiskt eller principiellt synsätt. Socialförsäkringslagstiftningen anses generellt som en rättighets­ lagstiftning för den enskilde medborgaren. SamSol har, bl.a. med hänsyn härtill, valt att sätta den enskilde medborgaren i centrum. Arbetet i utred­ ningen har, i enlighet med direktiven, bedrivits med utgångspunkt i alla de förmåner, bidrag och andra ersättningar som administreras av Försäk-

ringskassan och Premiepensionsmyndigheten och som i dag räknas som socialförsäkringsförmåner.

Begreppet socialförsäkring – internationellt och i Sverige – har i sam­ band med införandet av SofL behandlats utförligt i prop. 1998/99:119 s. 74–77 och SOU 1997:72 s. 193–198. Regeringen anser, i likhet med SamSol, att det efter SofL:s tillkomst varken i Sverige eller inom övriga medlemsstater i den europeiska unionen inträffat något som påverkar själva definitionen av begreppet socialförsäkring. Förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen har visserligen ersatts av förordningen (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Den ska börja tillämpas den 1 mars 2010 då tillämpningsförordningen till denna förordning träder i kraft. Förordningen medför inte någon ändring av begreppet social trygghet, som är det begrepp som brukar användas i internationella sammanhang och som är ett vidare begrepp än socialförsäkring. Med hänsyn härtill och med beaktande av att det inte förekommer några enhetliga inter­ nationellt vedertagna definitioner av begreppet socialförsäkring eller andra närliggande begrepp som social trygghet och social hjälp, konstate­ rar regeringen, i likhet med SamSol, att varje medlemsstat i den euro­ peiska unionen i princip själv kan bestämma vad som nationellt ska betecknas som socialförsäkring.

Lagrådet Lagrådet anför sammanfattningsvis följande beträffande avgränsningen av socialförsäkringen.

Det kan diskuteras om det är lämpligt att konstruera ett nytt begrepp ”socialförsäkringen”. Enligt förslaget ska det nya begreppet omfatta inte bara sociala försäkringar utan också olika ersättnings- och bidragssystem. Skillnaden mellan sociala försäkringar och bidrag är påfallande med av­ seende på bakomliggande syfte och lagteknisk uppbyggnad. Så har t.ex. de slags återbetalningsskyldigheter som rör underhållsstöd och bostads­ bidrag inte några motsvarigheter i socialförsäkringarna. Man kunde för­ vänta att den föreslagna lagstiftningen skulle avse de egentliga socialför­ säkringarna och inte tyngas av regler om väsensskilda bidragsformer. Syftet har inte i första hand varit att samordna de egentliga socialförsäk­ ringarna utan i stället varit att ta med ersättningsformer som administre­ ras av Försäkringskassan. Formella och inte materiella hänsyn har bestämt den föreslagna lagstiftningens innehåll. Rättssystematiska hän­ syn har kommit i skymundan. Närmare rättslig analys av komponenterna i den föreslagna lagstiftningen har inte redovisats. Det bör övervägas om en modern reglering behöver tyngas av detaljregler i hittillsvarande utsträckning.

Till följd av att förslagets centrering till Försäkringskassans kompetens har arbetslöshetsförsäkringen fallit utanför, trots att den är en av de viktigaste socialförsäkringarna. Den fyller samma syfte som övriga tra­ ditionella socialförsäkringar, nämligen att ersätta inkomstbortfall även om bortfallet har olika orsak. – Det är anmärkningsvärt att bidrag, som inte syftar till att täcka inkomstbortfall, hänförs till socialförsäkringen. –

Med hänsyn till den norm efter vilken avgränsningen har bestämts är det överraskande att dagpenning och familjebidrag, som administreras av Försäkringskassan, inte tagits med. Vissa ersättningar, som kunde för­ väntas finnas med, saknas således.

Det finns också ämnen i den föreslagna lagstiftningen, som knappast hör dit, t.ex. regler om ledighet för vård av närstående. I lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård regleras ersättningsfrågor i 2–19 §§, vilka tillhör socialförsäkringsområdet. Men fr.o.m. 20 § finns regler om rätt till ledighet m.m., vilka är av arbets­ rättslig art. Vad gäller föräldrapenningsförmåner finns i den föreslagna lagstiftningen emellertid endast en hänvisning till föräldraledighetslagen (1995:584). – Det kan också ifrågasättas om inte bestämmelserna om sjuklön, vilka huvudsakligen är av arbetsrättslig art, bör behållas i egen lag.

Allmänna utgångspunkter för socialförsäkringens avgränsning

Enligt regeringens mening bör avgränsningen av socialförsäkringen göras med utgångspunkt i hur socialförsäkringen definieras i dag. Detta motsvarar också vad SamSol har kommit fram till. Regeringen delar SamSol:s uppfattning att det i detta sammanhang inte är lämpligt att bestämma gränsen för socialförsäkringsområdet enbart utifrån teoretiska eller principiella utgångspunkter. Vid denna avgränsning bör det kunna anläggas ett praktiskt betingat synsätt i syfte att uppnå en ändamålsenlig avgränsning av socialförsäkringen i förhållande till andra delar av de offentliga trygghetssystemen. Enligt regeringens mening innebär detta att det i första hand är materiella och inte formella hänsyn som läggs till grund för avgränsningen. Den nuvarande avgränsningen av socialförsäk­ ringen bygger också på ett liknande förhållningssätt. Som framgår nedan innebär det emellertid inte att socialförsäkringen i alla delar bör ha samma avgränsning som i dag.

Enligt Lagrådet har rättssystematiska hänsyn kommit i skymundan vid utarbetande av förslagen i lagrådsremissen samtidigt som någon närmare rättslig analys av komponenterna i den föreslagna lagstiftningen inte har redovisats.

Oavsett hur socialförsäkringssystemet avgränsas så kommer det enligt regeringens uppfattning att finnas skillnader mellan de olika social­ försäkringsförmånerna. Gemensamt för de förmåner som i dag hänförs till socialförsäkringen är emellertid att de ingår i ett obligatoriskt trygg­ hetssystem som administreras av staten. Av dessa förmåner syftar en del till att kompensera för inkomstbortfall till följd av arbetshinder som beror på t.ex. sjukdom eller ålderdom. Andra förmåner utgör ekonomiskt stöd till personer med särskilda behov eller extra kostnader. Vidare före­ kommer inom socialförsäkringen i dag även förmåner som inte är av ekonomisk art, t.ex. samordning av rehabiliteringsinsatser enligt 22 kap. 5 § AFL. Det förekommer således redan inom socialförsäkringen dispa­ rata förmåner.

I samband med införandet av SofL gjordes en rättslig analys av de förmåner som då kom att hänföras till socialförsäkringen. Redan vid införandet av den lagen togs rättssystematiska hänsyn, bl.a. på så sätt att

socialförsäkringen kom att indelas i två grenar, en arbetsbaserad och en bosättningsbaserad. Ytterligare sådana hänsyn har tagits vid utform­ ningen av den nya socialförsäkringslagstiftningen, vilket framgår i det följande, bl.a. vad gäller utformningen av reglerna om beräkning av sjukpenning. Dessa regler har utformats på ett betydligt mer systematiskt och översiktligt sätt än i dag. Vidare har en del regler, där så är möjligt, samordnats för olika förmåner. Detta är ägnat att bidra till att social­ försäkringen i vissa delar framöver ska kunna hållas mer enhetlig. Den rättssystematiska aspekten har således varit en väsentlig faktor vid utformningen av förslaget till ny socialförsäkringslagstiftning. Det finns dock inte anledning att i detta lagstiftningsärende göra en allmän översyn av frågan i vilken utsträckning socialförsäkringen ska regleras i lagform.

SamSol har vid konstruktionen av sina författningsförslag utgått från den enskilde medborgaren. Om en lagstiftning är skapad för att utgöra en rättighetslagstiftning för den enskilda medborgaren i olika skeenden under hans eller hennes levnad, kan detta tala för att lagstiftningen tek­ niskt bör konstrueras med utgångspunkt från ett medborgerligt perspektiv och intresse och inte utifrån enbart teoretiskt eller principiella utgångs­ punkter. Några av remissinstanserna, bl.a. LO, har i sitt remissvar berört frågan om behovet av att reformera socialförsäkringen. SamSol har emellertid inte haft något sådant uppdrag utan dess uppdrag har varit av en lagteknisk karaktär. Regeringen anser att en lagteknisk modernisering av socialförsäkringslagstiftningen utgör en nödvändig förutsättning en reform av socialförsäkringen.

I det följande redovisas regeringens överväganden beträffande vilka förmåner som bör hänföras till socialförsäkringen och därvid behandlas även Lagrådets ovan redovisade synpunkter i denna del.

Inledningsvis kan nämnas att det inte införs något nytt begrepp ”social­ försäkring” i detta sammanhang. Socialförsäkring är ett rättsligt begrepp som definieras i 1 kap. 1 § SofL. Det är inte ”socialförsäkring i vid bemärkelse” utan det rättsliga begreppet som ska ligga till grund för avgränsningen av socialförsäkringen.

De bidrag som regleras genom de författningar som anges i 3 kap. 2 § SofL ingår sedan 2001, då SofL trädde i kraft, i socialförsäkringen. Detta gäller t.ex. allmänt barnbidrag, bilstöd till personer med funktionshinder, bostadsbidrag och underhållsstöd. Garantipension, som varken är in­ tjänad eller inkomstrelaterad, skulle också kunna anses som ett bidrag men har allt sedan dess tillkomst hänförts till socialförsäkringen. Motsva­ rande gällde också den äldre förmånen folkpension som föregick garanti­ pensionen och som reglerades i AFL.

Det föreligger därför enligt regeringens uppfattning inte några egent­ liga fördelar med att från dagens socialförsäkring bryta ut vissa förmåner enbart för att dessa skulle utgöra bidrag. Lagrådet hade i lagstiftnings­ ärendet om SofL (prop. 1998/99:119, s. 235f.) heller inte några invänd­ ningar mot att bidrag hänfördes till socialförsäkringen.

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen det vara naturligt att som utgångspunkt låta i princip den socialförsäkringslagstiftning som i dag anges i SofL och som administreras av såväl Försäkringskassan som Premiepensionsmyndigheten och i viss mån även Skatteverket i fortsätt­ ningen ingå i socialförsäkringen. Förslaget begränsas således inte till vad som administreras av Försäkringskassan. Detta innebär att flertalet

bestämmelser i följande författningar bör överföras till den nya social­ försäkringslagstiftningen:

1. lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

5. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till perso­ ner med funktionshinder,

6. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,

7. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

8. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,

9. lagen (1993:389) om assistansersättning, 10. lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 11. lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 12. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 13. lagen (1998:702) om garantipension, 14. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, 15. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn,

16. lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl., och 17. lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd. När det gäller den allmänna sjukvårdsersättningen som avses i 2 kap. AFL finns det, som SamSol påpekat, många skäl som talar för att bestämmelserna i det kapitlet inte ska ingå i en ny lagstiftning om social­ försäkring. Det främsta skälet för detta är att det endast är en mindre del av den sjukvårdsersättning som avses i 2 kap. AFL som beslutas av För­ säkringskassan. Dessutom är det endast en försumbar del av den ersätt­ ningen som betalas direkt till den enskilde medborgaren. Det är inte staten utan landstingen och kommunerna som är huvudmän för hälso­ och sjukvården. Den faller således under den kommunala själv­ bestämmanderätten och finansieras till större delen med kommunal inkomstskatt. Det är således i huvudsak budget- och finansieringsfrågor som med avseende på sjukvårdsersättningen behandlas i 2 kap. AFL. I och med att bestämmelserna i 2 kap. AFL främst handlar om ersättning till vårdgivarna och inte sjukvårdsersättning till den enskilde anser regeringen att bestämmelserna om sådan ersättning inte ska föras över till en ny sammanhållen socialförsäkringslagstiftning i vilken den enskilde medborgaren sätts i centrum. Den del av ersättningen som gäller enskilda medborgare och som Försäkringskassan fattar beslut om enligt 2 kap. AFL, främst ersättning för sjukvård utomlands och i EES-fall, skulle i och för sig kunna tänkas ingå i en sammanhållen socialförsäkrings­ lagstiftning som konstrueras med utgångspunkt från den enskilde med­ borgaren. Med hänsyn till vad som ovan anförts om huvudmannaskapet för hälso- och sjukvården är dock en sådan uppdelning mindre lämplig. Det är enligt regeringens mening lämpligare om samtliga de ersättningar som omfattas av bestämmelserna i 2 kap. AFL regleras i annan ordning än genom en ny sammanhållen socialförsäkringslagstiftning. Regeringen återkommer i avsnitt 4.7 till frågan om hur bestämmelserna i 2 kap. AFL bör behandlas.

Regelverket i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när­ ståendevård (NVL) innebär sammanfattningsvis följande. En närstående som vårdar någon som är svårt sjuk eller, under vissa omständigheter, har fått infektion av humant immunbristvirus har rätt till ersättning för tid då han eller hon avstår från förvärvsarbete i samband med vården. Vidare har arbetstagaren rätt till hel ledighet från sitt arbete under tid då han eller hon uppbär hel ersättning enligt den lagen och till viss förkortning av arbetstiden under tid då han eller hon uppbär halv eller fjärdedels ersättning.

NVL kan sägas ha två huvuddelar. Frågor rörande ersättning regleras i 2–19 §§, medan rätten till ledighet m.m. regleras i 20–27 §§.

Beträffande bestämmelserna i NVL anser Lagrådet, som tidigare nämnts, att bestämmelserna fr.o.m. 20 § är av arbetsrättlig art och därför inte hör hemma i den föreslagna lagstiftningen. Regeringen delar denna uppfattning. Bestämmelserna i 20–27 §§ NVL bör därför inte hänföras till socialförsäkringen.

Merparten av bestämmelserna i NVL rör däremot ersättning. Denna ersättning, som enligt 2 § NVL utges från sjukförsäkringen, är att hänföra till socialförsäkringen. Det är således enbart bestämmelserna i 2–19 §§ som bör överföras till den nya socialförsäkringslagstiftningen.

Särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning

Enligt lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjär­ dedels sjukersättning eller aktivitetsersättning (LISA) ska särskilda insat­ ser göras för att den som omfattas den lagen ska kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan. Enligt regeringens uppfatt­ ning har bestämmelserna i LISA ett uppenbart samband med sjuk- eller aktivitetsersättningen. Bestämmelserna bör därför föras över till den nya socialförsäkringslagstiftningen.

Bilstöd

För att få en mer enhetlig socialförsäkringslagstiftning anser regeringen att de materiella regler om bilstöd som i dag finns i förordningen (1988:890) om bilstöd till personer med funktionshinder (FBF) bör ar­ betas samman med reglerna om bilstöd i lagen (1988:360) om handlägg­ ning av ärenden om bilstöd till personer med funktionshinder (LBF). Detta motiveras närmare i författningskommentaren i avsnitt 5.5.1.

Statligt personskadeskydd och annan liknande skyddslagstiftning

Det statliga personskadeskyddet, som gäller vid bl.a. plikttjänstgöring inom totalförsvaret och vård inom kriminalvården, bygger liksom krigs­ skadeersättningen till sjömän vid skador utomlands på reglerna i arbets­ skadeförsäkringen och är samordnat med den. Detta talar för att person­ skadeskyddet bör hanteras på samma sätt som arbetsskadeförsäkringen och föras över till den nya lagstiftningen.

Åtskilliga materiella samordningsregler finns även när det gäller smitt­ bärarersättning. Även om dessa förmåner i allmänhet hittills inte räknats

som egentliga socialförsäkringsförmåner (jfr prop. 1998/99:119 s. 76) handhas de inom socialförsäkringsadministrationen.

Enligt 4 § lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare betalas smitt­ bärarpenning med ett belopp som motsvarar smittbärarens sjukpenning enligt AFL. Om smittbäraren inte är sjukpenningförsäkrad enligt AFL, bestäms smittbärarpenningen till det belopp sjukpenningen skulle ha uppgått till om den hade beräknats enligt AFL.

Vidare gäller enligt 3 § lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän att ersättning enligt den lagen utges med tillämpning av bestäm­ melserna i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Bestämmelserna i nämnda lag gäller även i övrigt i tillämpliga delar för krigsskadeersätt­ ning.

Mot bakgrund av de redovisade sambanden med sjukpenning enligt AFL och regleringen av arbetsskadeförsäkringen anser regeringen att bestämmelserna i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, i lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän och i lagen (1989:225) om ersättning för smittbärare bör föras över till den nya socialförsäk­ ringslagstiftningen.

Sjuklön

Vissa remissinstanser framhåller att bestämmelserna om sjuklön, i lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL), är att betrakta som en arbetsrättslig lagstiftning som är avsedd att tillämpas av arbetsgivare. Även enligt

Lagrådet kan det ifrågasättas om inte bestämmelserna om sjuklön bör behållas i en egen lag eftersom dessa huvudsakligen är av arbetsrättslig art.

Liksom för bl.a. smittbärarersättning finns det regler om materiell samordning mellan socialförsäkringen och sjuklönen. Dessa samord­ ningsregler gäller för sjukpenning och sjuklön, även om sjuklönen inte räknas som en socialförsäkringsförmån (jfr prop. 1998/99:119 s. 76). Sjuklönen betalas av arbetsgivaren, men Försäkringskassan deltar i vissa fall i handläggningen och får göra sjukkontroll under sjuklöneperioden. Försäkringskassan administrerar också den s.k. sjuklönegarantin, som innebär att en arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning i vissa fall vid tvist med arbetsgivaren om sjuklön får ersättning från sjukförsäk­ ringen. Vidare kan Försäkringskassan under vissa förhållanden besluta om s.k. särskilt högriskskydd för en arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning. Därutöver kan en arbetsgivare hos Försäkringskassan för­ säkra sig för kostnader för sjuklön. Dessa omständigheter talar för att det skulle kunna vara lämpligt med en författningsmässig samordning med socialförsäkringen.

Bestämmelserna i SjLL kan dock i grunden sägas utgöra en civilrättslig reglering med vissa offentligrättsliga inslag, t.ex. bestämmelserna om att vissa uppgifter handhas av Försäkringskassan. Sjuklön utgör vidare en arbetsrättslig förmån. Mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av SjLL handläggs därför enligt lagen (1974:371) om rätte­ gången i arbetstvister. Endast i vissa fall kan mål enligt SjLL komma att handläggas i allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller ärenden avseende Försäkringskassans beslut rörande bl.a. läkarintyg, särskilt högriskskydd

eller sjuklönegarantin. Vidare kan arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal i viss mån disponera över frågor som i dag regleras i SjLL.

Med hänsyn till det anförda och till att sjuklöneförmånen till sin karaktär inte direkt kan hänföras till socialförsäkringsförmånerna bör bestämmelserna om sjuklön inte överföras till den nya socialförsäk­ ringslagstiftningen. Lagen bör därför behållas.

Organisatoriska bestämmelser

Det finns ett flertal lagar som inte direkt tar sikte på olika typer av för­ måner utan som i stället tar sikte på olika former av handläggning eller förvaltningsorganisation avseende de förmåner som enligt de tidigare nämnda lagarna administreras av Försäkringskassan. Regeringen anser att bestämmelserna i dessa lagar också bör föras över till den nya social­ försäkringslagstiftningen. I följande lagar finns sådana bestämmelser som därför bör ingå i ett gemensamt avsnitt om handläggning av ärenden m.m.:

1. lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigs­ fara,

2. lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialför­ säkringens administration,

3. lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom social­ försäkringens administration, och

4. lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkringskassan. När det gäller lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premie­ pensionsmyndigheten anser regeringen, liksom Lagrådet ansett i ett tidi­ gare lagstiftningsärende, att bestämmelserna i den lagen med hänsyn till normgivningskompetensen enligt RF inte bör ingå i socialförsäkringslag­ stiftningen (jfr prop. 1997/98:151 s. 156 f.).

Förmåner som inte arbetas in i socialförsäkringen

Vad som ska ingå i respektive lämnas utanför en ny samordnad social­ försäkringslagstiftning är beroende av vilka utgångspunkter som läggs till grund för att utforma lagstiftningen. En del remissinstanser har haft synpunkter på vilka förmåner som bör respektive inte bör omfattas av den nya socialförsäkringslagstiftningen. För att bemöta dessa synpunkter lämnas i det följande en redogörelse över vissa nu gällande lagar och förmåner som bör lämnas utanför den nya socialförsäkringslagstiftningen samt skälen för detta.

Det kan övervägas om förmåner enligt annan lagstiftning, t.ex. arbets­ löshetsförsäkringen och kontantförmånerna till deltagare i arbetsmark­ nadspolitiska program bör ingå i en ny socialförsäkringslagstiftning. Till skillnad mot vad som gäller för sjuklönen administreras arbetslöshets­ försäkringen enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) av arbetslöshetskassorna. Försäkringskassan deltar inte i administratio­ nen av arbetslöshetsförsäkringen. Ersättning från arbetslöshetsförsäk­ ringen lämnas för inkomstbortfall till den som uppfyller villkoren i ALF för att ersättning ska kunna lämnas. För rätt till sådan ersättning krävs bl.a. att den sökande ska vara arbetsför och oförhindrad att anta arbete.

Härigenom skiljer sig arbetslöshetsförsäkringen mot socialförsäkringen. Sådan ersättning från socialförsäkringen som ska kompensera för inkomstbortfall lämnas nämligen till den som av någon anledning har nedsatt arbetsförmåga eller den som i vissa särskilt angivna situationer och under vissa förutsättningar inte kan eller får arbeta. Som tidigare nämnts anser Lagrådet att arbetslöshetsförsäkringen bör inlemmas i socialförsäkringen. Denna fråga övervägdes i samband med tillkomsten av SofL. Lagrådet satte den gången ett frågetecken för om det inte hade varit på sin plats att också reglera den försäkringen inom den då före­ slagna socialförsäkringslagen, men arbetslöshetsförsäkringen hölls utan­ för socialförsäkringen, (jfr prop. 1998/99:119, s. 76 f. och s. 235). Ett skäl för detta var att väsentliga delar av arbetslöshetsförsäkringen är frivilliga, varför försäkringen ansågs passa mindre väl in i ett obliga­ toriskt system. Det kan tilläggas att försäkringen dessutom hanteras av privata rättssubjekt i form av arbetslöshetskassor. Med hänsyn till det anförda och med beaktande av det tydliga ställningstagande som gjordes i samband med SofL:s tillkomst anser regeringen, i likhet med SamSol och flera remissinstanser, att arbetslöshetsförsäkringen inte bör arbetas in i socialförsäkringen. Även aktivitetsstöd och utvecklingsersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska program bör hållas utanför social­ försäkringen.

Vidare anser regeringen också att en arbetsgivares speciella åligganden enligt sjömanslagen (1973:282) vid sjukdom hos sjömän inte heller bör omfattas av socialförsäkringslagstiftningen. Sjömanslagen är föremål för överväganden med anledning av den internationella sjöarbetskonvention som träffats och som undertecknats bl.a. av Sverige. Vidare bör vissa avtalsanknutna förmåner enligt lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada inte omfattas av socialförsäkringslagstiftningen. Dessa förmåner administreras inte av Försäkringskassan utan av Kammar­ kollegiet och det skulle föra för långt att nu arbeta in dessa förmåner i socialförsäkringen.

Regeringen har, liksom SamSol, också övervägt om inte socialförsäk­ ringslagstiftningen bör omfatta även förmåner vid sjukdom som lämnas enligt bestämmelser i studiestödslagen (1999:1395). Även om Försäk­ ringskassan medverkar vid godkännande av sjukperiod m.m., anser rege­ ringen att studiestödslagstiftningen är av en sådan karaktär att den inte bör klassificeras som en socialförsäkringslagstiftning. Detsamma gäller för förmåner enligt lagen (2002:125) om överföring av värdet av pen­ sionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna eftersom den lagen även reglerar tjänstepensioner.

Enligt lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret handhar Försäkringskassan även dithörande frågor om dagpenning och familjebidrag. De materiella be­ stämmelserna finns dock i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och i förordningen (1995:239) om totalförsvarsplikt. Dessa författningar om förmåner till totalförsvarspliktiga innehåller avsevärt fler bestämmelser än dem som bara gäller dagpenning och familjebidrag. Regeringen anser inte att bestämmelserna om dessa förmåner bör brytas ut och ingå i den nya lagstiftningen om socialförsäkringen.

Som tidigare nämnts anser Lagrådet att det, med hänsyn till den norm efter vilken avgränsningen har bestämts, är överraskande att dagpenning

och familjebidrag, som administreras av Försäkringskassan, inte har Prop. 2008/09:200 tagits med. De bestämmelser som skulle behöva föras över till balken finns enligt Lagrådet i en förordning (1995:239) om förmåner till total­ försvarspliktiga. Vad där föreskrivs om dagpenning i 2 kap. och familje­ bidrag i 7 kap. samt handläggning i 11 och 12 kap. skulle enligt Lagrådet kunna inarbetas i socialförsäkringslagstiftningen.

I teknisk mening är det naturligtvis möjligt att som Lagrådet nämner föra över nämnda dagpenning och familjebidrag till socialförsäkringen. Bestämmelserna i den angivna förordningen utgör emellertid ett sam­ manhållet regelverk om förmåner till dem som fullgör värnplikt eller civilplikt. Enligt regeringens uppfattning finns det knappast några egent­ liga fördelar att vinna på att bryta sönder den regleringen. Några skäl för att föra över bestämmelserna till en författning av högre dignitet än för­ ordning har enligt regeringens mening heller inte framkommit. Dessa bidrag bör därför även framdeles regleras genom nämnda förordning.

Det skulle vara möjligt att i den nya socialförsäkringslagstiftningen ar­ beta in bestämmelserna om finansieringen av socialförsäkringen. Rege­ ringen anser dock att detta är mindre lämpligt med hänsyn till att social­ avgiftslagen (2000:980) är relativt ny och organisatoriskt sorterar under Finansdepartementet, vars myndighet Skatteverket ansvarar för upp­ börden av avgifter. Övriga bestämmelser som föreslås bli överförda till den nya socialförsäkringslagstiftningen sorterar organisatoriskt huvud­ sakligen under Socialdepartementet.

4.3. Dispositionen

4.3.1. En eller flera lagar

Regeringens förslag: Den nya lagstiftningen om socialförsäkringen ska samlas i en socialförsäkringsbalk, som ersätter ungefär 30 nuva­ rande lagar.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är i princip positiva till förslaget. Ett fåtal remissinstanser är emellertid negativa till förslaget.

Som exempel kan nämnas Riksdagens ombudsmän (JO) som uttrycker viss tveksamhet till om syftet med en sammanhållen socialförsäkrings­ balk verkligen kan uppnås. Enligt JO:s mening är de brister som kan iakttas när det gäller tillämpningen av lagstiftningen snarare att hänföra till komplexiteten i socialförsäkringslagstiftningen som sådan än till att den för närvarande är uppdelad i flera lagar. De flesta remissinstanser som yttrat sig över benämningen socialförsäkringsbalk har inte haft något att erinra mot benämningen. Endast två remissinstanser (Kammarrätten i

Stockholm och juridiska fakulteten vid Stockholms universitet) anser att den nya lagen inte bör benämnas socialförsäkringsbalk.

Skälen för regeringens förslag

En tydlig och överskådlig lagstiftning

Det är inte givet hur lagstiftningen på socialförsäkringsområdet ska kunna göras tydligare och överskådligare. Vilket val som görs är be­ roende av bl.a. vilka utgångspunkter som väljs. Som antytts ovan och som närmare redogörs för i avsnitt 4.3.2, anser regeringen att lagstift­ ningen ska konstrueras med utgångspunkt från den enskilde. Lagstift­ ningen ska med andra ord vara lättillgänglig och lättförståelig för honom eller henne. En sådan utformning är naturligtvis även ägnad att underlätta för de handläggande myndigheterna. Med hänsyn till socialförsäkrings­ lagstiftningens i vissa avseenden mycket tekniska natur, som innefattar bl.a. bestämmelser med matematisk innebörd, kan det te sig mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att åstadkomma en lagstiftning som i alla delar är begriplig och förståelig för den enskilde medborgaren. Ett rimligt mål är dock att skapa en lagstiftning som ger den enskilde en över­ gripande kunskap om socialförsäkringen. Han eller hon bör genom lag­ stiftningen ha en rimlig möjlighet att erhålla kunskap om vilka förmåner som räknas till socialförsäkringen och vilka rättigheter och skyldigheter för honom eller henne som är förenade med socialförsäkringsförmånerna.

Olika alternativ

Regeringen har övervägt följande fem alternativ till en överskådlig lag­ stiftning:

1. Utbyggd socialförsäkringslag (1999:799, SofL)

2. Utfylld lag (1962:381) om allmän försäkring (AFL)

3. Ny ramlag liknade SofL

4. Begränsad ny socialförsäkringsbalk med sidolagar

5. Ny heltäckande socialförsäkringsbalk

Alternativ 1 och 2

Alternativ 1 är en modell som innebär att SofL byggs ut, medan alterna­ tiv 2 innebär att AFL fylls ut. Såväl alternativ 1 som alternativ 2 framstår vid första påseendet som modeller som är enkla att konstruera. Liksom SamSol anser dock regeringen att dessa båda alternativ vid närmare överväganden framstår som mindre lämpliga.

SofL tillkom i huvudsak för att lösa problem som uppkommit i sam­ band med Sveriges inträde i EES och EU. Den lagen är därför inriktad främst på frågor om personkretsen och rätten till förmåner i ett inter­ nationellt perspektiv. I SofL delas socialförsäkringen i två grenar, dvs. en bosättningsbaserad försäkring och en arbetsbaserad försäkring. Den bosättningsbaserade försäkringen avser ersättningar i form av bidrag och garantibelopp samt andra förmåner som grundar sig på den försäkrades bosättning. Den arbetsbaserade försäkringen avser ersättningar för inkomstförlust och andra förmåner som grundar sig på den försäkrades arbete. Som framgått ovan är de nu aktuella förslagen i huvudsak av lagteknisk karaktär.

Någon kritik mot socialförsäkringens nuvarande indelning i en arbets­ baserad och en bosättningsbaserad försäkringsgren har inte framkommit Det saknas enligt regeringens uppfattning därför skäl att göra över­ gripande omarbetningar av de principer som ligger till grund för social­ försäkringens indelning i bosättnings- och arbetsbaserade förmåner enligt SofL. Dessa principer bör därför införlivas i en ny lagstiftning på social­ försäkringsområdet. SofL anger dock endast vem som är försäkrad för de förmåner som enligt SofL utgör socialförsäkringen. Bestämmelserna om rätten till förmånerna och övriga materiella bestämmelser finns däremot i de särskilda lagarna. De få definitioner och begrepp som finns i SofL knyter främst an till lagens indelning i bosättnings- och arbetsbaserade förmåner.

SamSol har konstaterat att det inom socialförsäkringsadministrationen lätt bortses från regelverket i SofL. Enligt SamSol kan det förekomma att handläggare av specifika ärenden koncentrerar sig enbart på den författ­ ning som materiellt reglerar den specifika förmån som ärendet avser och förbiser att kontrollera om den enskilde medborgaren verkligen är försäk­ rad för förmånen.

Med hänsyn till det anförda är regeringen inte övertygad om att den bästa lösningen är att bygga ut SofL med materiella och processuella bestämmelser. En sådan påbyggnad skulle inte ge medborgarna den överskådliga helhetsbild av socialförsäkringslagstiftningen som de är berättigade till. Däremot anser regeringen att bestämmelserna i SofL är mycket lämpliga att använda som inledning till ett mer omfattande lag­ verk på socialförsäkringsområdet.

Det har i olika sammanhang påpekats att AFL har blivit oöverskådlig. Bland annat har sådana påpekanden framförts i olika lagstiftningsärenden (se bl.a. prop. 1997/98:151, bil 7, s. 146 och 147). Detta beror till stor del på att mycket stora lagändringar har gjorts. AFL har från början varit konstruerad med tre försäkringar: sjukförsäkring, folkpensionering och tilläggspensionering. I och med ålderspensionsreformen och anpass­ ningen av efterlevandepensionen till den reformerade ålderspensionen regleras numera pensionsförmånerna i olika lagar utanför AFL. Vidare har, sedan AFL:s tillkomst, ett antal andra centrala förmåner, bl.a. vård­ bidrag och handikappersättning, brutits ut ur AFL. Andra för socialför­ säkringen väsentliga förmåner som arbetsskadeförsäkring har däremot aldrig reglerats i AFL. I dag omfattar AFL i princip endast de materiella och processuella bestämmelserna om sjukförsäkrings- och föräldra­ penningsförmånerna. Det kan i detta sammanhang påpekas att flertalet av de centrala bestämmelserna om sjukpenning och föräldrapenning finns i lagrum som under årens lopp har ändrats vid ett flertal tillfällen. Dessa lagrum är numera konstruerade på ett sådant sätt att de i åtskilliga fall är mycket svåra att tillämpa även för juridiskt skolade. Därtill kommer att språkbruket i AFL, som infördes för över 45 år sedan, är omodernt. Detta innebär att samtliga bestämmelser måste genomgå en omfattande språk­ lig bearbetning. Sammantaget anser regeringen att det inte vara menings­ fullt att försöka endast föra in nya bestämmelser i de tomrum som upp­ stått i AFL. Ett sådant arbete skull vara av sådan omfattning att en ny lagstiftning i praktiken ändå skulle skapas.

Alternativ 3 och 4

Alternativ 3 är en modell som innebär att det skapas en ny ramlag av motsvarande slag som SofL. Den största nackdelen med denna lagstift­ ningsmodell är att den inte ger någon överskådlig helhetsbild av social­ försäkringen. En annan nackdel med denna modell är att den medför svårtillgängliga hänvisningar såväl mellan den nya ramlagen och de andra lagarna som mellan de sistnämnda. Problematiken med svårtill­ gängliga hänvisningar skulle i och för sig kunna lösas genom att iden­ tiska bestämmelser om olika företeelser som är gemensamma för de olika förmånerna förs in i de lagar som är anknutna till den nya ramlagen. Enligt regeringens uppfattning framstår dock en sådan lösning som mindre lyckad och den skulle leda till en onödigt omfattande författ­ ningstext.

Det kan heller inte uteslutas att inte avsedda skillnader i rättstillämp­ ningen över tiden skulle uppstå i hanteringen av de olika förmånerna. Vidare kan det inte heller uteslutas att ovan nämnda nackdelar i det prak­ tiska arbetet med SofL också skulle kunna uppstå vid hanteringen av en ny ramlag. Sammantaget anser regeringen inte heller detta alternativ som lämpligt när det gäller att skapa en enhetlig och lättförstålig socialförsäk­ ringslagstiftning.

Som ett fjärde alternativ kan tänkas en modell som innebär att en be­ gränsad enhetlig lag med sidolagar skapas. Med detta avser regeringen en modell som innehåller en lag som, förutom motsvarande bestämmelser som i SofL, även innehåller vissa för socialförsäkringslagstiftningen gemensamma materiella och processuella bestämmelser samt ett antal sidolagar som innehåller de för de olika förmånerna mer specifika bestämmelser. Regeringen anser dock att ett sådant alternativ inte ger någon enhetlig och överskådlig socialförsäkringslagstiftning. Lagstift­ ningsmodellen är behäftad med samma nackdelar som redovisas för alternativ 3.

Alternativ 5

Detta alternativ motsvarar i princip en heltäckande socialförsäkringslag, som SamSol benämner socialförsäkringsbalk. SamSol har också före­ slagit detta alternativ i betänkandet Socialförsäkringsbalk (SOU 2005:114). Nästan alla remissinstanser är positiva till SamSol:s förslag att skapa en heltäckande socialförsäkringslag. Enligt regeringens uppfatt­ ning finns det således ett starkt stöd för förslaget.

Att lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), 45 år efter sin till­ komst, synes ha spelat ut sin roll beror på många olika omständigheter. En sådan är, enligt regeringens uppfattning, att lagen redan från början hade en försäkringstekniskt mycket strikt indelning i sjukförsäkring, folkpensionering och tilläggspensionering. AFL har därför inte kunnat omfatta andra för socialförsäkringen betydande förmåner än sådana som har kunnat inordnas i de nämnda försäkringarna. I likhet med SamSol anser regeringen att en ny sammanhållen socialförsäkringslag bör utfor­ mas på ett mer allmängiltigt och beständigt sätt. Regeringen återkommer till detta i avsnitt 4.3.2.

Tankegångar om att sammanföra socialförsäkringslagstiftningen har under årens lopp presenterats i olika sammanhang. SamSol lämnar i sitt betänkande (SOU 2005:114 s. 501–503) en kort redogörelse för flera överväganden och försök som i olika sammanhang gjorts för att skapa ett nytt gemensamt lagverk för socialförsäkringen. Ett skäl till att dessa inte har realiserats kan, enligt regeringens uppfattning, vara att det avsedda tillämpningsområdet har varit alltför omfattande samtidigt som det har förekommit stora materiella ändringar. En lagreform hade under sådana omständigheter sannolikt blivit för tung att genomföra i ett sammanhang.

Fördelarna med en heltäckande socialförsäkringslag torde vara många och stora, medan nackdelarna förefaller vara små och överkomliga.

En uppenbar fördel med en heltäckande socialförsäkringslag är att den ger en överskådlig helhetsbild av lagstiftningen. Med en sådan konstruk­ tion tillgodoses också såväl medborgarperspektivet, som kräver ett över­ skådligt system med enhetlig lagstruktur, som socialförsäkrings­ administrationens krav på en lätt tillämpbar lagstiftning. Sannolikt kom­ mer en heltäckande socialförsäkringslag även att öka förståelse för socialförsäkringssystemet.

Regeringen anser att det blir lättare att söka och tillämpa bestämmel­ serna i ett samlat lagverk än i de ungefär 30 lagar som den heltäckande socialförsäkringslagen är tänkt att ersätta. Det blir bl.a. enklare att läsa innehållet i förekommande hänvisningar eftersom de i stor utsträckning kommer att hänföra sig till endast en och samma lag. Regeringen anser också att möjligheterna att se samband och konsekvenser i fråga om olika regler och åtgärder förbättras. Härigenom förbättras även socialförsäk­ ringsadministrationens möjligheter att lämna lättfattlig information och annan service. I synnerhet kommer elektronisk tillgänglighet och kommunikation att underlättas väsentligt.

För de handläggande myndigheterna och lagstiftaren tillkommer dels fördelen att det blir lättare att beakta helheten, dels värdet av gemen­ samma regler. Det blir lättare att såväl upprätthålla enhetlighet som att undvika förbiseenden, inkonsekvenser och dubbelregleringar. Givetvis är det också lättare att ändra i bara en lag än i flera lagar samtidigt. En hel­ täckande socialförsäkringslag kommer sannolikt även förbättra sam­ arbetet mellan olika myndigheter och andra aktörer.

Å andra sidan kan det också finnas nackdelar med att samla socialför­ säkringslagstiftningen i en heltäckande lag, som möjligen skulle kunna te sig omfattande och därmed avskräckande. Vissa aktörer, inte minst inom socialförsäkringsadministrationen, kan komma att sakna ”sin” speciella lag. En heltäckande lag kan dessutom komma att ge intryck av att allt verkligen finns samlat i den lagen även om så inte kan vara fallet. Vidare medför en ny heltäckande socialförsäkringslag dessutom en inlärnings­ process som kostar såväl tid som pengar inte minst för socialförsäkrings­ administrationen. Vid en lagreform uppkommer i och för sig alltid kostnader för inlärning oavsett valet av modell. Det finns också risk för att samhällsutvecklingen och framtida händelser kan komma att för­ anleda så omfattande förändringar att den heltäckande lagen helt kan komma att behöva göras om. Som tidigare nämnts anser regeringen det inte vara lämpligt att försöka genomföra omfattande materiella föränd­ ringar samtidigt som man kodifierar en avsevärd textmassa från ungefär 30 lagar.

Även om man måste räkna med att det framdeles kommer att genom­ föras åtskilliga materiella förändringar inom ett lagstiftningsområde där reformverksamheten av naturliga skäl ofta är stor, är det regeringens uppfattning att det finns en politisk enighet om att socialförsäkringen ska finnas och – efter tidigare breda parlamentariska överenskommelser – om innehållet i flera av dess förmånsgrenar.

En heltäckande socialförsäkringslag

Mot bakgrund av det ovan anförda anser regeringen, i likhet med Sam-Sol, att fördelarna med en heltäckande socialförsäkringslag är så stora att det alternativet framstår som klart bättre än de andra alternativen. Mot detta har såväl JO som Lagrådet riktat kritik.

Enligt JO:s uppfattning är det tveksamt om det angivna syftet med en sammanhållen socialförsäkringslagstiftning verkligen kan uppnås. Även om JO i och för sig kan ha fog för sitt påstående om att socialför­ säkringslagstiftningen i sig är komplicerad, utesluter det enligt rege­ ringens uppfattning inte att en samordning av socialförsäkringen i en heltäckande lag kan ge sådana fördelar, inte minst för den enskilde med­ borgarens möjligheter att ta del av lagstiftningen, att en sådan lag bör införas.

Beträffande frågan om socialförsäkringen ska regleras genom en eller flera lagar anför Lagrådet sammanfattningsvis följande. Betydande delar av ersättningssystemen är så komplexa att det knappast är möjligt att utan materiella förändringar åstadkomma påtagligt ökad tillgänglighet. Det kan därför inte förväntas att förslaget i sådana delar ska bidra till större förbättringar. – I balkförslaget finns en mängd bestämmelser med hän­ visningar till andra lagrum. För att ta del av bestämmelserna om en för­ mån måste man inte så sällan söka på flera ställen. Med hänsyn till för­ fattningsförslagets omfång kan det vara svårt att få en klar översikt över dess innehåll. – Förslaget har brister som antagligen hänger samman med att dess många paragrafer och regleringar av olikartade förmåner gör det omöjligt att skapa en naturlig enhet. Problemet borde ha lösts genom en naturlig uppdelning. Om en socialförsäkringsbalk anses nödvändig, borde denna ha begränsats till vad som kan anses utgöra socialförsäk­ ringar. Bidragen borde ha getts en egen reglering. Även handläggnings­ regler och processuella regler kunde ha fått bilda en egen lag. En upp­ delning av reglerna kan antagligen göras också på andra sätt. Huvud­ saken är att det görs en mera hanterlig uppdelning av antalet bestämmel­ ser. Som jämförelse pekar Lagrådet på hur motsvarande problem lösts på skatterättens område.

Det kan anföras olika uppfattningar om huruvida frågor rörande social­ försäkringen ska regleras i en eller flera lagar. Som Lagrådet åskådliggör i sitt yttrande kan socialförsäkringslagstiftningen i och för sig delas upp efter olika principer. Socialförsäkringen definieras i avsnitt 4.2 genom en uppräkning av till denna hänförliga förmåner. Gemensamt för dessa förmåner är att de ingår i ett obligatoriskt trygghetssystem som admi­ nistreras av staten. Även om det inom socialförsäkringen finns sins­ emellan disparata förmåner utgör denna enligt regeringens mening ändå en naturlig enhet som kan läggas till grund för avgränsningen av lagstift­ ningen.

Enligt regeringens uppfattning är ett av problemen med dagens reg­ lering av socialförsäkringen, förutom att många paragrafer är långa och tunglästa, att regelverket är uppdelat på en mängd lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. Som en effekt av detta förekommer det talrika hänvisningar mellan olika författningar. I flera lagar förekommer hänvis­ ningar till AFL och lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Dessa hänvisningar avser bl.a. materiella bestämmelser om för­ måner, handläggningsbestämmelser, bestämmelser om ändring, ompröv­ ning och överklagande av beslut samt återkrav och ränta.

Hänvisningar mellan materiella bestämmelser om förmåner i olika lagar förekommer bl.a. på grund av de materiella samband som finns mellan de ifrågavarande förmånerna. Det är inte ovanligt att förmåner är samordnade, på så sätt att en förmån reduceras med anledning av att en annan förmån betalas till den försäkrade. Hänvisningar till andra typer av bestämmelser, t.ex. om handläggning, beror på att en stor del av dessa bestämmelser är gemensamma för de olika socialförsäkringsförmånerna. Vissa socialförsäkringslagar innehåller i stället för sistnämnda slag av hänvisningar emellertid bestämmelser som närmast är identiska med vissa bestämmelser i 20 kap. AFL.

Vidare kan nämnas att i socialförsäkringslagen (1999:799, SofL) finns bestämmelser som gäller för samtliga förmåner som i dag hänförs till socialförsäkringen. Detta gäller bl.a. bestämmelser om försäkringstill­ hörighet, bosättning och arbete i Sverige, förmåner vid utlandsvistelse samt om anmälan.

För att få en överblick över vad som gäller fullt ut för en viss förmån nödgas läsaren med dagens lagstiftning ofta ta del av bestämmelserna i flera lagar. Socialförsäkringen upplevs ofta som svårbegriplig samt tung att tillämpa bl.a. beroende på att tillämpliga bestämmelser ibland måste sökas i flera författningar. Regeringen anser att en sammanföring av bestämmelserna till ett sammanhållet regelverk kommer att motverka de angivna problemen.

Enbart en uppdelning av regleringen av socialförsäkringens förmåner på olika lagar beroende på om de utgör bidrag eller ska täcka inkomst­ bortfall med inkomstrelaterade ersättningar är enligt regeringens mening inte ägnat att bidra till ökad klarhet eller överblick över socialförsäk­ ringen. Med en sådan uppdelning skulle det för övrigt kunna uppstå tvekan om till vilken kategori garantipension rätteligen ska hänföras, eftersom den förmånen kan uppfattas som ett bidrag som inte avser att täcka något inkomstbortfall.

Den omständigheten att socialförsäkringen innehåller disparata för­ måner behöver inte komplicera införandet av en sammanhållen och hel­ täckande socialförsäkringslag, om denna lag disponeras så att varje för­ mån och fråga regleras i sitt sammanhang. Tvärtom kommer det att underlätta för den som vill ta del av socialförsäkringens innehåll om denna i princip regleras i en heltäckande lag.

Oavsett om de gemensamma handläggningsreglerna placeras i en sär­ skild lag eller i eget avsnitt i en heltäckande socialförsäkringslag så varken kompliceras reglerna eller försämras överblicken. Däremot för­ bättras enligt regeringens uppfattning överblicken över socialförsäk­ ringen om flertalet bestämmelser placeras i ett sammanhållet lagverk, som naturligtvis ska förses med en tydlig och översiktlig innehålls­ förteckning.

Det saknas enligt regeringens uppfattning anledning att dela upp regel­ verket efter mönster från regleringarna på skatterättens område. Mer­ parten av bestämmelserna inom socialförsäkringen utgör materiella bestämmelser om förutsättningarna för att bevilja de olika förmånerna och hur dessa ska beräknas. Handläggnings- eller förfarandereglerna för socialförsäkringen är, till skillnad från skatterättens omfattande reglering av taxeringsprocess och skattebetalning, inte av den karaktären att de motiverar en utbrytning till en särskild lag. Merparten av dessa bestäm­ melser finns redan i dag i samma lagstiftning som de materiella bestäm­ melserna om förmåner, främst då i AFL och LIP. En utbrytning av handläggnings- eller förfarandereglerna skulle endast i marginell omfatt­ ning påverka omfånget av en annars heltäckande socialförsäkringslag.

Sammantaget anser regeringen att hittillsvarande lagregler om social­ försäkringen bör sammanföras till en i princip heltäckande socialförsäk­ ringslag.

Uttrycken den allmän försäkringen respektive socialförsäkringen

I 1 kap. 1 § SofL anges vad som menas med termen socialförsäkringen. Med andra ord betyder det att i den bestämmelsen dras gränsen för vad som enligt SofL utgör socialförsäkring. I och med införandet av SofL förlorade i praktiken uttrycket den allmänna försäkringen sin betydelse. Sistnämnda uttryck finns i 1 kap. 1 § AFL. I den bestämmelsen anges bl.a. att den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring. Den sist­ nämnda är en försäkring som enligt bestämmelserna i SofL ingår i social­ försäkringen. Trots att uttrycket den allmänna försäkringen i princip förlorade sin betydelse i och med att SofL infördes har uttrycket använts i olika sammanhang som en självständig företeelse. Eftersom det mer sällan angetts hur den allmänna försäkringen förhåller sig till socialför-

säkringen har detta, förutom för den väl insatte, lett till förvirring. Till den allmänna försäkringen är enligt 1 kap. 1 § tredje stycket AFL visser­ ligen ansluten frivillig pensionsförsäkring. Sistnämnda försäkring avskaf­ fades emellertid 1981 (SFS 1980:315) men gäller enligt övergångs­ bestämmelser alltjämt på grund av avgift som har betalats före utgången av 1980. Utbetalning från den frivilliga pensionsförsäkringen är dock inte beroende av om den är ansluten till den allmänna försäkringen.

Denna anslutning utgör därför inte skäl för att behålla begreppet allmän försäkring. När regeringen nu föreslår att socialförsäkringslagstiftningen samlas i en i princip heltäckande lag är det därför regeringens uppfatt­ ning att det föråldrade uttrycket den allmänna försäkringen bör utmönst­ ras ur lagtexten för att ersättas med termen socialförsäkring.

Den nya lagens benämning – socialförsäkringsbalk

Den nya socialförsäkringslagstiftningen kommer att vara en av de om­ fångsrikaste författningarna i svensk lagstiftning. Till skillnad mot många andra författningar kommer den nya socialförsäkringslagstiftningen att vara i princip heltäckande inom sitt område och reglera företeelser som alla medborgare någon gång under sin levnad kommer i kontakt med. Redan med hänsyn härtill anser regeringen att den nya socialförsäk­ ringslagstiftningen bör benämnas på ett sådant sätt att dess betydelse såväl för myndigheter som för enskilda medborgare framgår. Regeringen anser därför att det inte är lämpligt att den nya lagen benämns på samma sätt som den nu gällande socialförsäkringslagen (1999:799, SofL). Den lagen, som har en begränsad omfattning, reglerar endast vissa för social­ försäkringen övergripande frågor såsom den enskildes tillhörighet till svensk socialförsäkring. Den nu föreslagna lagstiftningen har en helt annan omfattning och kommer att innehålla i princip alla lagregler som gäller för socialförsäkringen, dvs. från övergripande eller gemensamma regler till materiella regler som är speciellt anpassade för en viss social­ försäkringsförmån. Det skulle mot denna bakgrund ge en missvisande bild av den nya regleringen, om den skulle benämnas socialförsäkrings­ lag eller något liknande. Med hänsyn till det anförda anser regeringen, liksom SamSol, att den nya lagen därför lämpligen bör benämnas social­ försäkringsbalk. Även om det inte är särskilt vanligt att ny lagstiftning benämns balk, kan det härvid konstateras att så sent som 1998 infördes en ny balk, miljöbalken.

4.3.2. Socialförsäkringsbalkens indelning och struktur

Regeringens förslag: Socialförsäkringsbalken ska delas in i olika av­ delningar.

Balken ska inledas med en avdelning som innehåller vissa bestäm­ melser som gäller för socialförsäkringen som helhet. I denna avdel­ ning ska det finnas bestämmelser om personkretsen, försäkrings­ skyddet och generella definitioner. Socialförsäkringen ska i denna avdelning även delas in i tre olika försäkringsgrenar: bosättnings­ baserade, arbetsbaserade och övriga förmåner.

Efter den inledande avdelningen ska följa sex avdelningar inne­ hållande de materiella bestämmelserna om socialförsäkringsför­ månerna. Dessa ska inbördes placeras i en ordningsföljd som i princip återspeglar en persons livscykel.

Balken ska avslutas med en avdelning som innehåller vissa för för­ månerna gemensamma bestämmelser, handläggnings- och proces­ suella bestämmelser samt administrativa och organisatoriska bestäm­ melser.

Varje avdelning ska löpande betecknas med en versal enligt följan­ de:

Avd. A Övergripande bestämmelser Avd. B Familjeförmåner Avd. C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada Avd. D Särskilda förmåner vid funktionshinder Avd. E Förmåner vid ålderdom Avd. F Förmåner till efterlevande Avd. G Bostadsstöd Avd. H Vissa gemensamma bestämmelser Varje avdelning ska delas in i underavdelningar som betecknas med romerska siffror som är löpande numrerade inom varje avdelning för sig.

Balken ska också delas in i kapitel som är löpande numrerade genom balken i dess helhet.

Bestämmelserna i de olika förmånsavsnitten (avd. B–G) ska vara strukturerade på ett likartat sätt och med likartade rubriker.

SamSol:s förslag: Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

SamSol föreslår dock att varje avdelning skall delas in i kapitel som är löpande numrerade i varje avdelning för sig.

Remissinstanserna: I princip samtliga remissinstanser som yttrat sig ställer sig generellt positiva till SamSol:s förslag. Flera av dessa, t.ex.

Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Göteborg, anser att förslaget är väl underbyggt, genomarbetat och dis­ ponerat. Dessa remissinstanser anser att förslaget också är ägnat att ge en bättre överblick över rättsområdet och göra bestämmelserna lättare att tillämpa. Försäkringskassan menar att förslaget med indelningen i av­ delningar, underavdelningar och kapitel är tydlig och lättillgänglig. Vida­ re menar Försäkringskassan att strukturen är så läsvänlig att de inledande bestämmelserna i avdelningarna och underavdelningarna ofta är över­ flödiga. Slutligen framför Försäkringskassan att inledande och förklaran­ de bestämmelser som inte innehåller några materiella regler kan missför­

stås genom att man ”läser in” mer i bestämmelserna än vad som är avsett.

Sveriges Kommuner och Landsting anger särskilt att den föreslagna löpande kapitelindelningen inom varje avdelning bör öka läsbarheten och ge möjligheter till att vid framtida behov på ett enkelt sätt tillföra balken nya bestämmelser. Domstolsverket (DV) ställer sig däremot tveksam till om varje avdelning ska ha en egen kapitelindelning. DV anser också att det är nödvändigt att även ha en samlad innehållsförteckning till hela balken. Hovrätten för Västra Sverige och Statskontoret ställer sig tvek­ samma till om förslaget leder till att lagstiftningen på socialförsäkrings­ området blir mer lättläst och förståelig för den enskilde. Sveriges Aka­ demikers Centralorganisation (SACO) invänder att den föreslagna social­ försäkringsbalken blir otymplig och svåröverskådlig för den enskilde medborgaren. Statskontoret anser att medborgarperspektivet har fått stort utrymme i utredningens analys, medan effektivitets- och kontrollaspekter kommit i skymundan. Detsamma gäller enligt Statskontoret analysen av användningen av IT-stödet inom socialförsäkringsområdet. Några remissinstanser har också framfört kritik avseende disposition av enskilda avdelningar m.m. Dessa remissynpunkter behandlas i anslutning till kommentaren i avsnitt 5.

Skälen för regeringens förslag

Allmänt om dispositionen

Som tidigare framgått är det övergripande målet med en ny socialförsäk­ ringslagstiftning att den ska ge en bättre överskådlighet och större säker­ het mot bristande enhetlighet än den nuvarande lagstiftningen. En ny teknisk struktur ska också medge framtida förändringar av reglerna utan att överskådligheten och enhetligheten går förlorad. Den tekniska ut­ formningen måste också vara sådan att hänsyn tas till utvecklingen och användningen av IT-stöd inom socialförsäkringen. Regeringen föreslår i avsnitt 4.3.1 att i princip alla lagregler om socialförsäkringen bör samlas i en socialförsäkringsbalk (SFB). Frågan är nu hur balken ska disponeras.

Med hänsyn till innehållet i de olika lagar vars bestämmelser överförs till socialförsäkringsbalken anser regeringen att det är lämpligt att social­ försäkringbalken delas in i olika avsnitt eller sakområden. Om konstruk­ tionen i stället skulle skräddarsys efter de förmåner som bör omfattas av balken, finns det enligt regeringens uppfattning nämligen risk för att dessa förs samman i för små sakområden. En sådan konstruktion skulle på sikt innebära problem för det fall nya förmåner arbetas in i balken eller om förmåner förändras eller avskaffas. Risken för att lagstiftningen på sikt kommer att få samma karaktär som i dag skulle vara över­ hängande med en sådan konstruktion. Regeringen anser därför att balken bör delas in i sakområden av sådan storlek att det finns utrymme för att ändra balkens omfattning utan att antalet förmånsavsnitt behöver ändras. För att markera denna syn bör förmånsavsnitten benämnas avdelningar.

Avdelningar och försäkringsgrenar

Som antyds i avsnitt 4.3.1 kan balken lämpligen inledas med en över­ gripande del som innehåller bl.a. bestämmelser om personkretsen och försäkringsskyddet som motsvarar socialförsäkringslagen (1999:799, SofL). Regeringen anser således att bestämmelserna i SofL ska arbetas in i den inledande avdelningen i balken. SofL gäller dock endast för bosätt­ nings- eller arbetsbaserade förmåner. Statligt personskadeskydd, krigs­ skadeersättning och smittbärarersättning omfattas inte av bestämmel­ serna i SofL. Dessa förmåner kan inte utan vidare föras in i de bosätt­ nings- eller arbetsbaserade försäkringsgrenarna som gäller enligt SofL. Regeringen anser därför att dessa förmåner bör föras in i en ny försäk­ ringsgren som kallas övriga förmåner och som medger speciella anpass­ ningar för respektive förmån. I SFB kommer socialförsäkringen, till skillnad från vad som gäller enligt SofL, således att vara indelad i tre försäkringsgrenar.

Regeringen är också av den uppfattningen att ett antal för hela balken generella definitioner, vilka i framtiden kan komma att kompletteras, bör placeras i den inledande avdelningen för att på så sätt stärka en fort­ löpande enhetlighet.

Efter den inledande avdelningen som omfattar bestämmelser om bl.a. personkretsen och försäkringsskyddet, anser regeringen att det är lämp­ ligt att placera bestämmelser om de olika förmånerna inom socialförsäk­ ringen. Som ovan anförts bör socialförsäkringsbalken konstrueras på ett sådant sätt att den är förståelig ur den enskilde medborgarens perspektiv. Med andra ord ska den enskilde stå i centrum. Förmånerna bör därför ordnas efter en mer beständig ordning än olika försäkringskategorier, som kanske inte passar för alla skeden och händelser i medborgarnas liv. I likhet med SamSol anser regeringen att konstruktionen bör byggas upp kring de behov av socialförsäkringsförmåner som den enskilde med­ borgaren kan ha i skilda situationer och under olika skeden i sitt liv enligt följande livscykelprincip: Socialförsäkringsförmånerna ordnas efter vilka huvudorsaker hos medborgarna som generellt sett kan utlösa rätten till förmånerna under medborgarnas levnad (livscykel).

Det finns emellertid ett par förmåner som omfattas av balken och som den enskilde medborgaren kan få under olika faser i livet. Detta gäller bostadstillägg till pensionärer och bostadsbidrag. Dessa båda förmåner lämnas ofta i samband med att någon annan förmån lämnas. Det är t.ex. inte ovanligt att den som får sjukersättning eller aktivitetsersättning även får såväl bostadstillägg till pensionärer som bostadsbidrag. Detta kan nämligen, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, bli aktuellt bl.a. när en sådan person har hemmavarande barn under 18 år eller när han eller hon arbetar deltid samt har halv sjukersättning eller aktivitets­ ersättning. Regeringen anser det därför lämpligast att placera dessa båda förmåner i en särskild avdelning som placeras sist av förmåns­ avdelningarna i balken.

Regeringens förslag innebär att förmånerna i de olika kategorierna alltjämt kommer att vara indelade i bosättningsbaserade förmåner och arbetsbaserade förmåner samt den nya kategorin övriga förmåner. Denna indelning, som regeringen också alltjämt kallar försäkringsgrenar, kom­ mer att framgå av innehållet i bestämmelserna om försäkringstillhörighet

och utlandsvistelse m.m. som finns i den inledande avdelningen med övergripande bestämmelser. Regeringen har, liksom SamSol, övervägt att lägga den indelningen till grund även för struktureringen av förmåns­ avsnitten i balken. Regeringen anser dock att en sådan struktur inte blir lika tydlig för medborgarna. En sådan struktur skulle dessutom föranleda åtskilliga dubbleringar av bestämmelser eller omfattande hänvisningar mellan olika lagrum.

Vidare anser regeringen det vara naturligt att avsluta balken med vissa gemensamma regler om förmåner samt om handläggning av ärenden, omprövning och överklagade. Regeringen är också av den uppfattningen att vissa organisatoriska bestämmelser bättre hör hemma här än i inled­ ningen.

Mot bakgrund av det anförda, och de övriga ställningstaganden som regeringen tidigare redovisat, bör balken delas in i åtta avdelningar, som betecknas med versaler, enligt följande:

Avd. A Övergripande bestämmelser Avd. B Familjeförmåner Avd. C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada Avd. D Särskilda förmåner vid funktionshinder Avd. E Förmåner vid ålderdom Avd. F Förmåner till efterlevande Avd. G Bostadsstöd Avd. H Vissa gemensamma bestämmelser

Hur avdelningarna bör vara indelade

Som framgått av vad regeringen tidigare anfört definieras socialförsäk­ ringssystemet i princip genom en uppräkning av de förmåner som hän­ förs till socialförsäkringen. En sådan definition är sedan tidigare accep­ terad i svensk lagstiftningskultur inom socialförsäkringsområdet. Defini­ tionen innebär dock, när socialförsäkringslagstiftningen sammanförs i en balk, att den valda konstruktionen bör, som regeringen också tidigare angett, tillåta att förmåner och förmånssystem i framtiden förs in eller ur balken utan att överskådligheten går förlorad. Med andra ord anser regeringen att balken bör vara konstruerad på ett sådant sätt att den, med bibehållen överskådlighet och systematik, är lätt att förändra.

Med hänsyn till att det är den enskilde medborgaren som sätts i cent­ rum måste också beaktas i vilken form han eller hon vanligen söker och kommer att söka efter innehållet i olika författningar. Det är regeringens uppfattning att sådan sökning i allt större omfattning kommer att ske på elektronisk väg och att åtkomsten till författningarna kommer att erhållas via Internet.

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det är lämpligt att varje avdelning delas in i underavdelningar. Dessa underavdelningar kommer i många fall att motsvara nu gällande lagar eller flera kapitel i gällande lagstiftning.

Naturligtvis bör författningstexten i balken på sedvanligt sätt delas in i kapitel och paragrafer.

För att konstruktionen ska vara flexibel och möjlig att ändra utan att överskådligheten går förlorad föreslår SamSol att kapitelindelningen ska

vara löpande numrerad inom varje avdelning för sig, att varje avdelning ska vara försedd med en bokstavsangivelse i versalform och att varje underavdelning ska numreras löpande i varje avdelning för sig.

Regeringen delar inte helt SamSol:s synsätt. Om nya förmåner förs in i balken eller om lagstiftningen i övrigt ändras kommer det, även med en löpande kapitelindelning endast i varje avdelning för sig, att bli nöd­ vändigt att beteckna nya kapitel med någon form av tillägg, t.ex. a-kapi­ tel och motsvarande paragrafer. Detta blir fallet eftersom de nya paragra­ ferna måste placeras i rätt sammanhang för att passa in i den över­ gripande struktureringen i balken som bygger på livscykelprincipen. En löpande kapitelindelning inom endast varje avdelning för sig försvårar också elektronisk sökning i balken via t.ex. Internet. Med de sökmotorer som används och inom den närmaste framtiden kommer att användas, medför en sådan kapitelindelning att det i balken kommer att vara svårt att med tillräcklig precision direkt hitta den paragraf som eftersöks. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att kapitelindelningen bör vara löpande genom balken i dess helhet, vilket också motsvarar den ordning som hittills används i lagstiftningssammanhang.

Även om kapitelindelningen är löpande genom balken i dess helhet är det nödvändigt och lämpligt att ha någon form av siffer- eller bokstavs­ angivelse av avdelningarna och underavdelningarna i balken. En sådan uppdelning har ett pedagogiskt värde som kan underlätta förståelsen och överskådligheten av socialförsäkringssystemet. Regeringen är av den uppfattningen att varje avdelning bör betecknas med en bokstav i ver­ salform och att varje underavdelning ska numreras med romerska siffror löpande i varje avdelning för sig.

Med den föreslagna indelningen i avdelningar, underavdelningar och löpande kapitelindelning kommer sökning på elektronisk väg i socialför­ säkringsbalken att underlättas genom användning av olika former av sökord och avgränsningar av sökvägar. Det är regeringens uppfattning att konstruktionen bör anpassas till detta även om en sådan anpassning i viss mån kommer att stå i strid med nuvarande lagstiftningskultur. I kombi­ nation med att balken är ordnad efter livscykeln, i stället för efter försäk­ ringskategorier, innebär detta också att balken blir flexibel och lättare att bygga ut och förändra.

Förutom att balken ordnas på sätt som nyss beskrivits anser regeringen att balken generellt bör innehålla innehållsförteckningar på avdelnings-, underavdelnings- och kapitelnivå. Att använda innehållsförteckningar i författningstext har under senare tid blivit en för lagstiftaren accepterad företeelse (jfr bl.a. inkomstskattelagen [1999:1229]). Sådana innehålls­ förteckningar är av värde främst för personer som inte är närmare för­ trogna med ämnesområdet. När det gäller socialförsäkringsbalken anser regeringen dessutom att det är nödvändigt med innehållsförteckningar på olika nivåer för att underlätta sökning i lagtexten, inte minst om sök­ ningen sker på elektronisk väg.

Rubriksättning i avdelningar, underavdelningar och kapitel

Med hänsyn till att socialförsäkringsbalken bör vara överskådlig och i jämförelse med nuvarande författningar ha förbättrad struktur på alla

nivåer anser regeringen att den i så stor utsträckning som möjligt bör ha en enhetlig struktur och ordning även inom de olika förmånsavsnitten. Härigenom kommer läsaren att känna igen sig och det blir lättare att hitta de olika slags bestämmelser som återkommer beträffande nästan alla förmåner. En generell utgångspunkt för ett större avsnitt som behandlar en förmån innefattande ersättning för inkomstförlust bör vara att dela in avsnittet i rubriker enligt följande modell:

Innehållsförteckning Definitioner (för den aktuella förmånen) Inledande bestämmelser Allmänna bestämmelser om förmånen Definitioner (alternativ placering) Rätten till förmånen Samordning med rätten till andra förmåner Förmånsnivåer (hel, halv, en fjärdedel e.d.) Förmånstiden (fr.o.m., t.o.m., antal år eller månader etc.) Vem som får förmånen (utbetald till sig) Ersättningsnivå (t.ex. 80 % av en inkomst) Beräkning av förmånen (ev. inkl. ersättningsnivå) Samordning med andra förmåner vid beräkningen Omprövning vid ändrade förhållanden Utbetalning av förmånen (avrundning, beloppsgränser, tider m.m.) Särskilda handläggningsbestämmelser ( i vissa speciella fall) Denna indelning av förmånsavsnitt kan i vissa fall behöva frångås med hänsyn till den aktuella förmånens speciella karaktär. Den angivna indel­ ningen utgör således endast en utgångspunkt för struktureringen av ett enskilt förmånsavsnitt.

I balken finns ungefär 600 rubriker av det slag som anges i ovanståen­ de uppställning jämte andra mer specifika rubriker (mellanrubriker). Därutöver förekommer ytterligare ungefär 700 rubriker som så långt möjligt genomgående är formulerade på ett enhetligt sätt. Dessa rubriker är företrädesvis placerade i direkt anslutning till enskilda paragrafer eller grupper av paragrafer (underrubriker). Även dessa rubriker underlättar enligt regeringens uppfattning sökning i balken, inte minst när sökning sker på elektronisk väg. Liksom i annan lagstiftning ska rubrikerna emellertid inte förstås som rättslig klassificering av innehållet i den följande lagtexten.

Balken innehåller i storleksordningen 1 800 paragrafer. Dessa är rela­ tivt kortfattade och oftast avfattade i endast ett eller två stycken, vilket underlättar framtida eventuella tillägg.

Avslutande synpunkter Lagrådet anför sammanfattningsvis följande om balkförslagets dis­ position. Normalt sett är det innehållet i en text som bestämmer disposi­ tionen. I den föreslagna balken synes dispositionen ha fastställts i förväg med den följden att valda rubriker stundom inte hänför sig till paragra­ fernas innehåll. En återkommande kapitelrubrik är exempelvis Innehåll, definitioner och förklaringar. Vanligtvis saknar det ifrågavarande kapit­ let dock både definitioner och förklaringar. – Vidare framstår de kapitel

som bär rubriken Innehåll och består av endast en paragraf som onödiga eftersom de inte tillför något nytt till innehållet i lagtexten.

Regeringen vill framhålla att det naturligtvis inte är något självändamål att ge balken en viss disposition. Tvärtom är det ett antal olika faktorer som har beaktats vid utformningen av balken och dess disposition. Gemensamt för dessa är att de syftar till att balken ska ha en från all­ männa utgångspunkter ändamålsenlig utformning. En väsentlig faktor är, som tidigare angetts, att det i det enskilda fallet ska vara lätt att söka relevant information i balken.

Nästan varje enskild medborgare kommer vid något tillfälle att vara berättigad till någon socialförsäkringsförmån. Med hänsyn härtill anser regeringen det vara rimligt att ge balken en disposition som är ägnad att underlätta för den enskilde att söka information i balken. Förekomsten av innehållsförteckningar gör, särskilt som de har samma placering i respektive förmånsavsnitt, det dessutom lättare för den enskilde med­ borgaren att i balken söka sig fram till den informationen som efter­ frågas.

Likaledes är en riklig användning av rubriker på olika nivåer ägnad att underlätta sökning i balken. Enligt regeringens mening förstärks detta värde bl.a. av att begrepp som innehållsförteckning, definitioner och för­ klaringar återkommer i rubrikerna under varje förmånsavsnitt.

Vidare har socialförsäkringsbalken utformats dels för att kunna omfatta socialförsäkringen enligt dagens regler, dels för att vara framåtsyftande. Med det sistnämnda avses att balken till sin struktur ska vara flexibel för att kunna anpassas till framtida krav på socialförsäkringen. Detta innebär att det i möjligaste mån ska vara lätt att göra ändringar i balken utan att dess översiktlighet eller systematik försämras på något mer påtagligt sätt. Det ska vara lätt att i balken, om så i framtiden anses behövligt, kunna införa nya regleringar. En sådan egenskap hos en författning förutsätter att denna i vissa delar inte har utformats på ett alltför kompakt sätt.

Beträffande författningskommentaren kan följande nämnas. Det mate­ riella innehållet i paragraferna berörs inte i författningskommentaren om det enligt regeringens uppfattning motsvarar innehållet i gällande rätt. I sådana fall anges det bara i paragrafregistret i bilaga 1 vilken motsvarig­ het den föreslagna paragrafen har i nu gällande lagtext. Om regeringen däremot föreslår förändringar eller utesluter något i gällande rätt, anmärks detta i författningskommentaren.

Lagrådet anför sammanfattningsvis följande om författningskommen­ taren och paragrafregistret. Författningskommentaren är mycket knapp­ händig och omfattar endast vissa paragrafer. Även paragrafregistret har brister och felaktigheter. Författningskommentaren kommer att vara till föga hjälp vid uppkomst av tolkningsfrågor. Författningskommentaren bör kompletteras för att underlätta tillämpningen av den nya balken. De paragrafer som saknar motsvarighet i gällande rätt bör kommenteras. För varje annan paragraf bör anges var dess motsvarighet och förarbeten till denna finns.

Såsom regeringen tidigare angett innebär detta förslag endast en lag­ teknisk översyn av regelverket för socialförsäkringen. Materiella änd­ ringar föreslås därför endast i undantagsfall. Med hänsyn till att det är fråga om en teknisk översyn bör enligt regeringens mening författnings­ kommentaren vara mer kortfattad än vid en materiell reformering. Det

4.4

saknas anledning att kommentera paragrafer som inte innebär någon Prop. 2008/09:200 materiell ändring i förhållande till gällande rätt. Riksdagen har i dessa fall tidigare tagit ställning till själva den materiella innebörden. En för­ fattningskommentar av traditionellt slag skulle kunna uppfattas som en förändring av gällande rätt i den mån den inte innehåller endast en upp­ repning av vad som anges i äldre förarbeten. Kommentaren är, i likhet med författningskommentaren till inkomstskattelagen (1999:1229), inte avsedd att ge upplysningar om bestämmelsernas innebörd eller rätta tolkning (jfr prop. 1999/2000:2 del 2 s. 8n). Vissa sådana uttalanden görs dock när det föreslås förtydliganden, materiella ändringar eller kodi­ fiering av praxis. En utgångspunkt är dock att det som inte ändras mate­ riellt heller inte kommenteras. I förhållande till lagrådsremissen har för­ fattningskommentaren byggts ut i erforderliga delar.

Hänvisningar till motsvarande äldre bestämmelser finns i det ovan­ nämnda och nu bearbetade paragrafregistret. Det saknas enligt rege­ ringens uppfattning därför anledning att i en kommentar för varje para­ graf ange var motsvarande äldre bestämmelse finns. Med hjälp av de hänvisningar som finns i paragrafregistret finns samma möjligheter som i dag att finna äldre förarbeten.

Upplysning om bestämmelser vid sidan om balken

Regeringens förslag: I socialförsäkringsbalken tas bestämmelser in som anger när regeringen inom ramen för sin restkompetens kan med­ dela föreskrifter när riksdagen med stöd av 8 kap. 14 § RF har lag­ stiftat inom området.

SamSol:s förslag: SamSol föreslår att gällande föreskrifter om delege­ ring av normgivningskompetens från riksdag till regering och vidare till myndighet förs över till den nya lagstiftningen. SamSol är dock av den uppfattningen att frågan bör övervägas ytterligare.

Remissinstanserna: Någon enstaka remissinstans har lämnat syn­ punkter i detta avseende. Kammarrätten i Stockholm anser att frågan om och i så fall i vilken utsträckning föreskriftsrätt över huvud taget kan delegeras måste belysas i det fortsatta författningsarbetet.

Skälen för regeringens förslag

Allmänt om föreskriftsrätten

Regeringen får enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen (RF) genom förordning besluta sådana föreskrifter som inte enligt grundlag ska beslutas av riksdagen. Denna föreskriftsrätt brukar benämnas rege­ ringens restkompetens och omfattar bl.a. bestämmelser som typiskt sett kan betraktas som gynnande för den enskilde. Eftersom socialförsäk­ ringsområdet i huvudsak utgörs av gynnande bestämmelser är det därför enligt RF möjligt att reglera merparten av detta område i förordnings­ form. Regeringen har också, enligt 8 kap. 13 § tredje stycket RF, rätt att överlåta denna föreskriftsrätt åt en förvaltningsmyndighet.

Regeringens behörighet att besluta föreskrifter i ett visst ämne utgör dock inte hinder för riksdagen att genom lag besluta föreskrifter i samma ämne, se 8 kap. 14 § första stycket RF. Så har också skett på socialför­ säkringens område, där en stor del av regleringen finns i lag trots att området i huvudsak faller under regeringens restkompetens.

De delar av socialförsäkringen som inte ryms inom restkompetensen – t.ex. de regler om underhållsstöd som kan betraktas som betungande för enskilda – måste däremot enligt 8 kap. 3 § RF meddelas genom lag, eftersom det saknas möjlighet att enligt 8 kap. 7 § RF bemyndiga rege­ ringen att meddela föreskrifter i ämnet. Regeringen kan dock med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 RF meddela verkställighetsföreskrifter som kompletterar lagstiftningen.

En särskild fråga är vilka möjligheter det finns för regeringen att genom egna föreskrifter fylla ut lagstiftning som beslutats med stöd av 8 kap. 14 § första stycket RF. En utgångspunkt är i det avseendet att regeringen inte i förordning får upphäva eller förändra innehållet i de lagar som riksdagen beslutat. Regeringen får inte heller besluta före­ skrifter som är oförenliga med lagen. Detta följer av vad som brukar kallas den formella lagkraftens princip (8 kap. 17 § RF).

När lagstiftning sker med stöd av 8 kap. 14 § första stycket RF saknas i RF uttryckliga regler som ger riksdagen möjlighet att genom bemyndi­ gande i lag delegera föreskriftsrätt till regeringen eller andra myndigheter (se bl.a. prop. 1992/93:159 s. 347, prop. 1995/96:84 s. 11, prop. 1997/98:108 s. 124, 1997/98:151, bil. 7, s. 148, prop. 1998/99:119 s. 237 och prop. 2006/07:46 [Lagrådets yttrande i bilaga 8]). Men detta innebär inte att regeringen skulle sakna möjlighet att inom ramen för restkompe­ tensen meddela föreskrifter som kompletterar de lagar som riksdagen beslutat. Egentligen handlar det om en situation som kan karaktäriseras som motsatsen till delegation. I stället för att möjliggöra föreskrifter på en lägre konstitutionell nivå bestämmer riksdagen att de aktuella rätts­ reglerna ska beslutas på en högre nivå än vad som annars hade kunnat ske. Det är då angeläget att riksdagen så tydligt som möjligt avgränsar omfattningen av den föreskriftsrätt som därigenom har frånhänts rege­ ringen. På så sätt undviks oklarheter om vilket utrymme att meddela föreskrifter som ligger kvar hos regeringen. En sådan avgränsning torde i många fall kunna ske genom en bestämmelse i lagen som informerar om i vilka avseenden regleringen kan kompletteras med föreskrifter med­ delade av regeringen. I övrigt kan tilläggas att regeringen givetvis även utan någon särskild upplysningsbestämmelse kan utfärda verkställighets­ föreskrifter i anslutning till lagen.

Användandet av upplysningsbestämmelser

Den nuvarande socialförsäkringslagstiftningen innehåller bestämmelser som är utformade som bemyndiganden för regeringen att meddela när­ mare föreskrifter i vissa avseenden. Dessa bemyndiganden bör generellt betraktas som olika typer av upplysningsbestämmelser. De kan upplysa antingen om förekomsten av verkställighetsföreskrifter (8 kap. 13 § första stycket 1 RF) eller om regeringens möjligheter att meddela före­ skrifter med stöd av restkompetensen (8 kap. 13 § första stycket 2 RF).

Regler om socialförsäkringsförmåner kommer även i framtiden att finnas såväl i lag som i förordningar och myndighetsföreskrifter. Det är – i enlighet med vad som tidigare anförts – angeläget att riksdagen tydligt markerar omfattningen av den föreskriftsrätt som frånhänts regeringen.

Lagrådet har ifrågasatt formuleringen av de bestämmelser i lagförsla­ get som syftar till att upplysa om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan komma att meddela verkställighetsföreskrifter eller föreskrifter inom ramen för restkompetensen. Lagrådet har vidare anfört att regeringen enligt 8 kap. 13 § RF har rätt att besluta sådana föreskrifter och att upplysningsbestämmelserna ger intrycket att riks­ dagen skulle kunna kringgå grundlagsbestämmelserna genom att i balken anvisa regeringen hur den ska utöva sin föreskriftsrätt.

Regeringen vill med anledning av detta anföra följande. Den valda formuleringen, dvs. att regeringen (eller den myndighet som regeringen bestämmer) meddelar föreskrifter, har under ett antal år använts för att upplysa om förekomsten av verkställighetsföreskrifter eller om före­ skrifter som meddelas inom ramen för restkompetensen. Delegations­ bestämmelser, dvs. materiella bemyndiganden, har i stället uttryckts så att regeringen (eller den myndighet som regeringen bestämmer) får med­ dela föreskrifter med ett visst innehåll. Även om skillnaden i uttryckssätt inte är stor, är det ändå så regeringen i sina lagförslag har valt att skilja mellan upplysningsbestämmelser och delegationsbestämmelser. De valda uttryckssätten har också godtagits av riksdagen (och av Lagrådet i tidi­ gare fall). Enligt regeringens mening är det av stor vikt att uttryckssätten i lagstiftningen är konsekventa. Regeringen har tidigare (se t.ex. prop. 2007/08:45 s. 85) påpekat att det visserligen finns anledning att närmare överväga hur upplysningsbestämmelser av detta slag bör utformas, men att dessa överväganden bör göras inom ramen för den pågående över­ synen av Regeringskansliets riktlinjer för författningsskrivning (Ds 1998:66). I avvaktan på att denna översyn slutförs bör informations­ bestämmelser utformas på det sätt som hittills har skett.

När det gäller frågan om förekomsten av upplysningsföreskrifter och hur dessa närmare avgränsas, vill regeringen understryka att sådana före­ skrifter kan ha olika funktion. Vissa upplysningsbestämmelser utgör rena upplysningar om att det kan finnas t.ex verkställighetsföreskrifter i annan författning. Sådana bestämmelser påverkar inte alls regeringens möjlig­ heter att meddela föreskrifter med stöd av 8 kap. 13 § RF, oavsett hur bestämmelsen har avgränsats. Sådana upplysningsbestämmelser bör endast användas restriktivt i socialförsäkringsbalken. Men om riksdagen lagstiftar på området för regeringens restkompetens krävs, som tidigare nämnts, att det av regleringen framgår var gränserna för det upplyfta området går och vilka föreskrifter regeringen fortfarande kan meddela med stöd av restkompetensen. I dessa fall kan en upplysningsbestäm­ melse sägas ha en materiell funktion, eftersom regeringen utan en sådan bestämmelse kan vara förhindrad att med stöd av restkompetensen med­ dela föreskrifter på det upplyfta området. Genom bestämmelsens avgränsning tydliggörs i vad mån regeringen kan använda sig av rest­ kompetensen på området. Upplysningar av detta slag är således nödvän­ diga i socialförsäkringsbalken. Av tydlighetsskäl bör det också framgå av bestämmelserna att regeringen har möjlighet att delegera rätten att med­ dela föreskrifter till den myndighet som regeringen bestämmer.

4.5. Språkliga frågor

Regeringens förslag: Meningsbyggnaden ska förenklas så långt som möjligt. Moderna och allmänspråkliga ord och uttryck ska användas. I beräkningsbestämmelser ska vedertagna matematiska termer och be­ grepp användas.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i detta avseende anser att de språkliga förenklingarna som SamSol föreslagit i huvudsak är bra. Försäkringskassan anser dock att det blir tydligare om begrepp som ”differensen” och ”kvoten” byts ut mot t.ex. ”skillnaden” respektive ”delat med”. Försäkringskassan menar vidare att förslaget bör ses över vad gäller hur orden ”har” och ”har haft” används i författningstexten.

Enligt Försäkringskassan är det viktigt att samma ord alltid har samma betydelse i olika bestämmelser. Andra remissinstanser ifrågasätter lämp­ ligheten att använda vissa termer som t.ex. ”förmån”.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

Regeringens mål är att göra de ofta komplicerade socialförsäkrings­ bestämmelserna så lättlästa som möjligt.

SamSol har i sitt författningsförslag eftersträvat att undvika såväl kom­ plicerade meningsbyggnader som ålderdomliga och svårbegripliga ord och uttryck. SamSol har i allmänthet moderniserat språket jämfört med nu gällande lagtext. Detta gäller i synnerhet beträffande språket i äldre lagar såsom lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag (ABBL) men även i nyare lagar såsom lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) har språket förenklats. Bestämmelserna i SamSol:s förslag till socialförsäk­ ringsbalk är i regel korta och det förekommer endast i undantagsfall att en bestämmelse innehåller mer än två stycken. Sistnämnda innebär, vid en jämförelse med nuvarande bestämmelser i bl.a. 3 och 4 kap. AFL, en betydande förändring och förbättring av lagstiftningen. Remissinstan­ serna har på det hela taget varit positiva. Regeringen anser att utred­ ningens förslag är bra och därför kan ligga till grund för nu föreslagen lagstiftning.

Lagrådet anför att det är särskilt viktigt att lagbestämmelser är så enty­ diga och fullständiga att de möjliggör en enhetlig och förutsägbar rättstillämpning. Vissa termer och uttryck används enligt Lagrådet i flera betydelser.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Förslaget har bearbetats för att termer och uttryck ska användas på ett mer enhetligt sätt.

Könsneutrala bestämmelser

Förslaget till socialförsäkringsbalk (SFB) innebär att den enskilde med­ borgaren står i centrum för lagstiftningen. Det är därför närmast en själv­ klarhet att bestämmelserna, när så låter sig göras, avfattas könsneutralt.

Med begreppet make avses en gift person oavsett kön, medan begrep­ pet maka har reserverats för gift kvinna. Sistnämnda begrepp används i SFB endast när det gäller efterlevandepension i form av änkepension.

Beräkningsbestämmelser

Ett flertal av de förmåner som omfattas av SFB lämnas i olika situationer av inkomstförlust. Dessa förmåner bestäms genom olika beräkningar. Det är, med några enstaka undantag (se t.ex. 47 kap. 11 § i inkomst­ skattelagen [1999:1229]), inte accepterat att i svensk lag uttrycka ett visst beräkningsförfarande som en matematisk formel. Beräkningsbestämmel­ serna är i den nuvarande socialförsäkringslagstiftningen uttryckt på en mängd olika sätt och med skiftande matematisk nomenklatur. Beräk­ ningsbestämmelserna i SFB bör uttryckas på ett mer enhetligt sätt såvitt avser konstruktion och terminologi. Även om många av beräknings­ bestämmelserna av naturliga skäl forfarande kommer att vara svåra att förstå för andra än specialister, kommer de att vara konstruerade efter samma grundprinciper. Regeringen anser att det är lämpligast att konstruera bestämmelserna i form av en med ord och i förekommande fall siffror beskriven matematisk uträkning. Med en sådan utgångspunkt är det därför adekvat att beskriva de olika beräkningssätten med veder­ tagen matematisk terminologi (se t.ex. 60 kap. 10 och 18 §§ SFB). En sådan utformning innebär också att den aktuella beräkningen kan göras direkt på det sätt som anges i tillämplig beräkningsbestämmelse. Det som anges i en sådan bestämmelse behöver inte konverteras till en mate­ matisk formel, innan beräkningen görs.

Förmån

I vissa sammanhang används termen ”förmån” för att uttrycka att fråga är om ett bidrag som saknar någon form av motprestation från den bidrags­ berättigade. Termen används dock i socialförsäkringssammanhang även som en samlingsbeteckning för ett flertal olika typer av ersättningar, bidrag eller andra former av utbetalningar samt vissa rent faktiska åtgär­ der såsom rehabilitering enligt 22 kap. AFL (se bl.a. 3 kap. 1 § och 5 kap. 3 §socialförsäkringslagen [1999:799]). Regeringen anser att det är av stort värde att i SFB kunna använda ett enhetligt begrepp för de olika former av ersättningar och stödåtgärder som den försäkrade kan få ta del av inom ramen för socialförsäkringen. Även om termen ”förmån”, som vissa remissinstanser påpekat, kan ha en mindre positiv klang för många, anser regeringen att det inte finns något annat enskilt begrepp än ”för­ mån” som bättre kan fånga upp samtliga de olika ersättningar och stöd­ åtgärder som kommer att ingå i socialförsäkringen och således omfattas av SFB. En annan fördel med att använda denna term är att den kan

användas även för det fall SFB skulle byggas ut med nya former av stöd till den enskilde.

Förmån vid

Som framgår av den i avsnitt 4.3.2 föreslagna modellen är det i princip uttrycket ”förmåner vid” som markerar vilken förmånskategori som regleras i de olika avdelningarna i SFB. Regeringen anser att det är mindre lämpligt att i balken föra över alla de termer som i dag indikerar att en försäkring föreligger. Som angetts i avsnitt 4.2 kommer termen socialförsäkring inte längre att innefatta allmän sjukvårdsersättning enligt 2 kap. AFL. Inte heller termen sjukförsäkring kommer att användas i balken. Detta hindrar emellertid inte att man i administrativa samman­ hang och i finansieringslagstiftningen fortsätter att använda dessa termer som samlingsbegrepp där så anses erforderligt. Begreppet socialförsäk­ ring kommer genom förslaget att täcka allt som SFB innehåller, men det är – som har anförts redan vid tillkomsten av AFL (prop. 1962:90 s. 331) – ändå så att begreppet försäkring här inte får uppfattas som liktydigt med motsvarande begrepp i lagstiftningen om försäkringsavtal och för­ säkringsrörelse. Regeringen anser också, inte minst av praktiska skäl, att den väl inarbetade termen arbetsskadeförsäkring, som är en obligatorisk skadeförsäkring för alla som förvärvsarbetar i Sverige, även i fortsätt­ ningen bör användas i SFB.

Förmånsnivå och ersättningsnivå

Regeringen anser att uttrycken förmånsnivå respektive ersättningsnivå ska användas som beteckning för olika företeelser.

Uttrycket förmånsnivå anger att en förmån kan lämnas på olika nivåer, dvs. med olika delar. Detta innebär att en förmån, beroende på omstän­ digheterna, kan lämnas som hel förmån eller som en viss kvotdel av hel förmån.

Uttrycket ersättningsnivå avser däremot graden av kompensation för en viss inkomstförlust eller den grundläggande beräkningsmetoden. I vissa fall finns det flera olika ersättningsnivåer som kan komma i fråga.

För att belysa hur uttrycken används kan föräldrapenning (se 12 kap. 9 och 18–24 §§ SFB) väljas som exempel. När det gäller föräldrapenning finns det fem förmånsnivåer: hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels respektive en åttondels nivå. Vilken förmånsnivå som kan bli aktuell beror på hur mycket föräldern förvärvsarbetar. Oberoende av förmåns­ nivån kan föräldrapenningen lämnas på tre ersättningsnivåer: sjukpen­ ningnivå, grundnivå eller lägstanivå. Valet av ersättningsnivå beror bl.a. på om den enskilde är försäkrad för antingen arbetsbaserade eller bosätt­ ningsbaserade förmåner eller båda dessa förmånsslag.

Vissa andra ord och uttryck

Regeringen har, liksom SamSol, strävat efter att byta ut vissa ord och uttryck som kan uppfattas som ålderdomliga eller svårförståeliga eller

som kan leda till missförstånd. Denna målsättning har medfört att bl.a. Prop. 2008/09:200 orden

– utgår och utges har bytts ut mot lämnas, – havandeskapspenning har bytts ut mot graviditetspenning, och – uppbär har bytts ut mot får. Vidare har regeringen övervägt att införa nya beteckningar på de för­ måner som i dag betecknas med olika sammansättningar i vilket det ingår ordet penning. Detta ord får numera uppfattas som ålderdomligt. När det gäller t.ex. sjukpenning och föräldrapenning måste emellertid beaktas att det är fråga om väl inarbetade termer som såvitt känt inte orsakar problem. Det är välkänt att man med penning avser dagersättning. Mot denna bakgrund läggs det därför nu inte fram något förslag om nya beteckningar för dessa förmåner.

Lagrådet framför synpunkter på språkbehandlingen i den föreslagna socialförsäkringsbalken.

Regeringen är väl medveten om att en modernisering av sättet att kon­ struera och uttrycka bestämmelser i författningstext är förenad med vissa risker och att resultatet av ett sådant arbete inte sällan blir föremål för kritik eftersom moderniseringen i många fall helt eller delvis bryter mot väl inarbetade traditioner. Enligt regeringens mening är det dock viktigt att utformningen av författningstext fortlöpande anpassas till den all­ männa språkutvecklingen. Självklart måste en författningstext uppfylla kraven på stringens och tydlighet. Författningstexten har därför bearbe­ tats ytterligare under beredningsarbetet.

4.6. Ikraftträdande- och övergångsfrågor

4.6.1. Ikraftträdandet

Regeringens förslag: Socialförsäkringsbalken ska träda i kraft den 1 januari 2011.

SamSol:s förslag: Socialförsäkringsbalken ska träda i kraft den 1 januari 2008.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig är positiva till

SamSol:s förslag. Statskontoret anser dock att genomförandetidpunkten av förslaget bör ställas i relation till andra behov av förändringar inom främst Försäkringskassan. Statskontoret anser att det finns risk för att införandet av en ny socialförsäkringsbalk tränger undan andra angelägna förändringar som Försäkringskassan är mitt uppe i och det är viktigt att genomförandet av ny lagstiftning samordnas med pågående förändrings­ arbete inom Försäkringskassan.

Skälen för regeringens förslag: SamSol har utarbetat ett förslag till ikraftträdandetidpunkt samt lämnat förslag till en införandelag.

I lagrådsremissen föreslås att socialförsäkringsbalken ska träda i kraft den 1 januari 2009. Enligt Lagrådets mening är emellertid ett ikraft­ trädande vid den tidpunkten otänkbart. Lagrådet anför att återstående arbete har sådan omfattning att ett realistiskt alternativ för ikraftträdandet kan vara tidigast den 1 januari 2010 och då innefattas inte sådan infor­

mations- och utbildningsverksamhet som antagligen måste föregå ett Prop. 2008/09:200 ikraftträdande.

Sedan Lagrådet i juni 2008 avgett sitt yttrande över förslaget till social­ försäkringsbalk, har som tidigare nämnts en omfattande bearbetning skett av förslaget till socialförsäkringsbalk. Med hänsyn till den tid som för­ flutit framstår ett ikraftträdande den 1 januari 2010 numera som orealis­ tiskt. Ett skäl till detta är det omfattande arbete med följdändringar i annan lagstiftning som måste ske, liksom ändringar av förordningar, myndighetsföreskrifter, blanketter och broschyrer. Härtill kommer att det numera är bestämt att en ny myndighet, Pensionsmyndigheten, ska inrättas den 1 januari 2010. Pensionsmyndigheten ska överta handlägg­ ningen av samtliga pensionsförmåner och vissa därtill anknutna för­ måner. Det förefaller mindre lämpligt att låta denna omorganisation och ikraftträdandet av balken inträffa vid samma tidpunkt. För att ge tillräck­ ligt utrymme åt de administrativa förändringarna och ge goda förutsätt­ ningar för förberedelsearbetet inför balkens ikraftträdande bör socialför­ säkringsbalken träda i kraft först den 1 januari 2011.

4.6.2. Övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Socialförsäkringsbalken ska tillämpas på för­ måner som avser tid efter ikraftträdandet. De gemensamma bestäm­ melserna om handläggning m.m. ska dock i huvudsak tillämpas ome­ delbart även om förmånen avser tid före ikraftträdandet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska tas in i en sär­ skild införandelag. Till införandelagen ska dessutom föras dels de övergångsbestämmelser till de upphävda lagarna som alltjämt är av betydelse, dels vissa bestämmelser av övergångskaraktär i de upp­ hävda lagarna.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte yttrat sig i dessa av­ seenden.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att socialförsäk­ ringsbalken bör tillämpas på förmåner som avser tid efter ikraftträdandet, vilket är ett vanligt förfarande vid ändringar i materiella socialförsäk­ ringsbestämmelser. De gemensamma bestämmelserna om handläggning m.m. bör dock i huvudsak tillämpas omedelbart även om förmånen avser tid före ikraftträdandet. Med hänsyn till den mängd övergångsbestäm­ melser som erfordras anser regeringen att dessa bör tas in i en särskild införandelag, som i sådant fall naturligtvis också ska reglera själva ikraftträdandet. Dit bör också föras de övergångsbestämmelser till de upphävda lagarna som alltjämt är av betydelse samt några bestämmelser av övergångskaraktär i de upphävda lagarna.

Som angetts i föregående avsnitt föreslås att socialförsäkringsbalken bör träda i kraft den 1 januari 2011. Även om de materiella förändringar som föreslås är obetydliga, behövs åtskilliga bestämmelser om över­ gången. Enligt regeringens mening är det från praktiska utgångspunkter lämpligast att de materiella reglerna om olika förmåner följer äldre lag om de avser tid före ikraftträdandet, vilket innebär att balken ska tilläm­

pas endast på förmåner som avser tid efter ikraftträdandet. När det gäller handläggningsregler är det dock en avsevärd olägenhet att under lång tid behöva tillämpa två skilda lagkomplex samtidigt. Regeringen anser där­ för att reglerna om handläggning m.m. i avdelning H i balken bör tilläm­ pas fullt ut efter ikraftträdandet om inte särskilda skäl talar för annat. Detta innebär att dessa regler normalt sett kommer att tillämpas vid all handläggning som sker efter ikraftträdandet och detta oavsett om denna rör förmåner som avser tid före eller efter ikraftträdandet.

För att underlätta övergången krävs vidare att beslut som meddelats enligt de äldre lagarna får fortsatt verkan. På så sätt behöver nya beslut inte meddelas och kontinuitet kan råda beträffande tidsperioder och lik­ nande.

De övergångsbestämmelser som föranleds av socialförsäkringsbalkens ikraftträdande är av begränsad omfattning. Härtill kommer emellertid ett stort antal övergångsbestämmelser som är knutna till de lagar som upp­ hävs. Lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) har ändrats vid bortåt 400 tillfällen och flera av de övriga lagar som föreslås bli upp­ hävda har ändrats vid mellan 50 och 75 tillfällen. Vissa övergångsbe­ stämmelser som meddelats vid AFL:s tillkomst, har fortfarande relevans. Vidare har reformeringen av systemen för ålderspensionering och efter­ levandepensionering medfört omfattande införandelagar. Trots att de aktuella lagarna tryckts om vid flera tillfällen är det svårt att få en över­ blick över tillämpliga övergångsbestämmelser.

När en lag upphävs förlorar också de övergångsbestämmelser som är knutna till lagen sin verkan. Det förekommer i någon utsträckning att äldre övergångsbestämmelser förklaras gälla även fortsättningsvis utan att de återges. Detta är dock en metod som enligt regeringens uppfattning bör användas endast i undantagsfall, eftersom den oftast medför svårig­ heter att klarlägga vad som gäller. Dessa svårigheter hänger bl.a. samman med att övergångsbestämmelserna ofta hänvisar till lagrum i de lagar som ska upphävas.

I ärendet har gjorts en genomgång av samtliga ändringar i de lagar som ska upphävas samt av de särskilda införandelagarna, lagen (1962:382) om införande av lagen om allmän försäkring, lagen (1998:675) om infö­ rande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Sammanlagt har genomgången omfattat mer än 1 000 bestämmelser. Det är dock endast en mycket liten andel av dessa som behöver tas med i övergångsbestämmelserna till socialförsäk­ ringsbalken. Omfattningen är dock sådan att de tillsammans med de övergångsbestämmelser som balken i sig ger upphov till motiverar att de tas in i en särskild införandelag.

Till införandelagen har således förts de övergångsbestämmelser som hämtats från de upphävda lagarna samt nya övergångsbestämmelser som föranleds av socialförsäkringsbalken. Vidare har några bestämmelser av begränsad tidsmässig betydelse flyttats från de upphävda lagarna till införandelagen i stället för att placeras i balken.

Införandelagen är disponerad så att den först innehåller ett kapitel med allmänna bestämmelser, i huvudsak föranledda av balkens ikraftträdande. Därefter följer övriga övergångsbestämmelser, uppdelade i kapitel efter balkens avdelningar.

4.7. Sjukvårdsersättning enligt 2 kap. lagen (1962:381)

om allmän försäkring

Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna i 2 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring ska inte överföras till socialförsäk­ ringsbalken.

Regeringens bedömning: De frågor som regleras i nämnda kapitel behöver inte regleras i lagform.

SamSol:s förslag: SamSol föreslår att 2 kap. lagen (1962:381) om all­ män försäkring (AFL) ska ersättas av en lag om statlig ersättning för sjukvård m.m. Till den föreslagna lagen har också förts bestämmelserna i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksam­ het (LEF). SamSol har samtidigt förordat att det ska göras en genom­ gripande översyn av regelverket i 2 kap. AFL, eftersom regelverket inte står i överensstämmelse med nuvarande faktiska förhållanden och i vissa delar är obsolet och inte längre tillämpas.

Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting konstaterar endast att förslaget inte inkluderar reglerna om sjukvårdsersättning i balken utan att dessa bestämmelser i stället regleras i en särskild lag.

Socialstyrelsen är positiv till förslaget att föra över bestämmelserna om allmän sjukvårdsersättning till en särskild lag. Socialstyrelsen ställer sig dock frågande till syftet med att i detta skede föra in lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet (LEF) i den nya lagen om statlig ersättning för sjukvård (SEL). Med hänsyn till att SEL får ses som en i viss mån provisorisk lagstiftning, vilken sannolikt kom­ mer att behöva arbetas om materiellt inom kort, anser Socialstyrelsen att

LEF bör lämnas oförändrad tills vidare. Försäkringskassan har endast en anmärkning av närmast redaktionell natur på en paragraf i den föreslagna lagen om statlig ersättning för sjukvård. Remissinstanserna har inte när­ mare kommenterat förslaget att göra en genomgripande översyn av regelverket i 2 kap. AFL.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

2 kap. AFL

Fram till den 1 juli 1994 hade 2 kap. AFL rubriken Om sjukvårdsersätt­ ning. I dåvarande 2 kap. 1 § första stycket fanns en bestämmelse om att ersättning lämnas för sådan hälso- och sjukvård som landstingen är skyl­ diga att erbjuda enligt hälso- och sjukvårdslagen.

Kapitlet fick senare rubriken Om ersättning för sjukvård m.m. Bestäm­ melsen lyder:

1 § Bestämmelser om skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). För hälso- och sjuk­ vård samt för vissa resor i samband med vård lämnas ersättning enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Fr.o.m. budgetåret 1994/95 finansieras den allmänna sjukvårdsersätt­ ningen och flertalet särskilda ersättningar från sjukförsäkringen till sjuk­ vårdshuvudmännen helt genom statsbidrag och redovisades under ansla­ get för hälso- och sjukvård. Ersättningarna har således numera inte någon direkt anknytning till sjukförsäkringssystemet utan är att betrakta som mer eller mindre tillfälliga stimulansmedel till vissa områden eller insat­ ser inom hälso- och sjukvården.

I 2 kap. 2 § AFL finns en allmän bestämmelse om att för öppen hälso­ och sjukvård som anordnas eller finansieras av staten, ett landsting eller en kommun lämnas ersättning enligt grunder som regeringens bestäm­ mer.

De övriga bestämmelserna i 2 kap. AFL handlar om ersättning vid sjukhusvård, sjukresor och sjuktransporter, ersättning vid sjömans sjuk­ dom, sjukvård utom riket och för arbetshjälpmedel.

Anknytande bestämmelser

Det finns en rad lagar och förordningar med bestämmelser som mer eller mindre anknyter till de olika bestämmelserna i 2 kap. AFL. Till dessa hör lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, lagen (1993:1652) om er­ sättning för sjukgymnastik, förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden, lagen (1974:525) om ersättning för viss födelse­ kontrollerande verksamhet m.m., förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m., lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smitta­ de, lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor, gränssjuk­ vårdsförordningen (1962:390), förordningen (1974:2053) om vissa er­ sättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjö­ manslagen (1973:282).

Översyn av regelverket i 2 kap. AFL

SamSol har förordat att det ska göras en översyn av regelverket i 2 kap. AFL. En sådan översyn har därefter gjorts inom Socialdepartementet och redovisas i rapporten ”Glömda regler? En översyn av bestämmelserna i 2 kap. lagen om allmän försäkring m.fl.” (Ds 2008:41). I rapporten anges bl.a. följande. Bestämmelserna i 2 kap. AFL utnyttjas endast i begränsad utsträckning. I den mån så sker är ersättningarna från sjukförsäkringen skattefinansierade. Bidragen kan således lämnas som statsbidrag. För detta behövs enligt 8 kap. RF i och för sig inte lagstöd. För regeringens föreskrifter om statsbidrag till hälso- och sjukvård m.m. behövs inte något bemyndigande från riksdagen. Regeringen kan fatta beslut om statsbidrag utan riksdagens bemyndigande. Det finns heller inte i övrigt skäl för lagbestämmelser med annan funktion. Riksdagen måste däremot i budgetprocessen ha anvisat medel till dessa ändamål. Vissa för­ ordningsändringar bör ske till följd av att ersättning inte längre lämnas från sjukförsäkringen. Något lagstöd behövs inte heller, i den mån ersätt­ ningar alls ska lämnas, för ersättningar till särskilda rehabiliteringar och hjälpmedelsutveckling m.m., ersättning till arbetsgivare för sjömans

4.8

vårdkostnader eller för utrikesförvaltningens regressrätt i vissa fall. Bestämmelsen om bidrag till vissa arbetshjälpmedel bör föras över till den föreslagna socialförsäkringsbalken. Lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. bör upphävas såsom varande obsolet. Beträffande lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårds­ förmåner för vissa hiv-smittade föreslås att de avgiftsfria sjukvårds­ förmånerna lämnas från staten i stället för från sjukförsäkringen. Den i lagrådsremissen Socialförsäkringsbalk föreslagna lagen om statlig ersätt­ ning för hälso- och sjukvårdskostnader m.m. behövs inte om förslagen och bedömningarna i denna rapport följs.

Det fortsatta behovet av författningsstöd

Som framgår ovan är det ett antal författningar av skiftande karaktär som härleder sitt ursprung till 2 kap. AFL och som nu vid sidan av detta ka­ pitel reglerar såväl frågor om statlig ersättning för hälso- och sjukvård, ersättning från sjukförsäkringen till vårdgivare som patientavgifter.

Många av de aktuella författningarna är lagar, och de ersättnings- och avgiftsfrågor som dessa reglerar behöver därmed inget ytterligare lag­ stöd.

Tidigare har tandvårdsersättning reglerats genom bestämmelser i 2 kap. AFL och till dessa anknutna förordningar. Sedan den 1 juli 2008 finns det emellertid ett nytt statligt tandvårdsstöd, som regleras genom lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd. I samband med att den lagen infördes upphävdes bestämmelserna om ersättning för tandvård i 2 kap. AFL. Det finns därmed inte längre anledning att överväga att föra över bestämmelser om tandvårdsersättning till någon annan lag.

Regeringen anser däremot att bestämmelsen om arbetshjälpmedel i 2 kap. 14 § AFL bör föras över till 30 kap. 5 § (avdelning C underav­ delning IV Rehabilitering och rehabiliteringsersättning) i socialför­ säkringsbalken där den bättre passar in.

Beträffande övriga bestämmelser i 2 kap. AFL gör regeringen den bedömningen att dessa inte behöver meddelas i lag. AFL kan därmed upphävas i sin helhet utan att det införs någon ny lag. Förslagen i den tidigare nämnda Ds 2008:41 är under beredning inom Regeringskansliet. Regeringen avser att senare behandla frågan om ersättning enligt 2 kap. AFL jämte de författningsförslag som redovisas i den aktuella rapporten.

Internationella konsekvenser

Regeringens förslag att sammanföra socialförsäkringslagstiftningen i en socialförsäkringsbalk medför inte några EG-rättsliga konsekvenser. För­ slaget innebär i allt väsentligt en lagteknisk och språklig bearbetning av lagstiftningen med få materiella ändringar (jfr avsnitt 4.1.1 och 4.2). Inte heller medför förslaget några rättsliga konsekvenser beträffande avtal om social trygghet som Sverige ingått med andra stater. De hänvisningar som i dag görs i internationella konventioner och avtal till olika social­ försäkringsförfattningar kommer nämligen, genom särskilda bestämmel-

ser i lagen om införande av socialförsäkringsbalken, i stället att gälla Prop. 2008/09:200socialförsäkringsbalken.

4.9. Jämställdhetspolitiska konsekvenser

När det gäller frågan om hur förslaget kan förväntas påverka kvinnors respektive mäns villkor och jämställdheten mellan könen vill regeringen anföra att förslagen inte kan anses påverka förutsättningarna för jäm­ ställdhet mellan könen. Förslaget innefattar i princip endast en lagteknisk och språklig bearbetning av gällande lagtext. Det läggs däremot inte fram några materiella förslag som i detta avseende påverkar jämställdheten mellan män och kvinnor. Den språkliga bearbetningen av författnings­ texten har emellertid, där så varit möjligt, inneburit att författningstexten är avfattad på ett könsneutralt sätt.

4.10. Administrativa konsekvenser och kostnader

Regeringen bedömning: Införandet av socialförsäkringsbalken kommer att medföra vissa merkostnader av övergångskaraktär. På sikt kommer socialförsäkringsbalken emellertid att bidra till en effektivare och mindre kostnadskrävande hantering av socialförsäkringssystemet.

De initiala merkostnaderna bör kunna finansieras inom befintliga ramar för Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten, Domstols­ verket och andra berörda myndigheter.

SamSol:s bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Domstolsverket (DV) vidhåller de kostnadsberäk­ ningar som redovisats för SamSol avseende utbildningsinsatser och för framtagande av en handbok om införandet av socialförsäkringsbalken.

Även Försäkringskassan, som med anledning av remissförfarandet på nytt övervägt de kostnadsmässiga konsekvenserna av SamSol:s förslag, vidhåller de uppskattningar som finns redovisade i betänkandet. Sveriges

Försäkringsförbund bedömer att försäkringsbranschens kostnader för anpassning till en ny struktur på socialförsäkringslagstiftningen vägs upp av en bättre överblick över socialförsäkringsregelverket. Statskontoret anser att SamSol underskattar kostnaderna för genomförandet av utred­ ningens förslag. Bland annat ifrågasätter Statskontoret om personalkost­ naderna i samband med utbildningsinsatserna inkluderas i de utbild­ ningskostnader som redovisas i betänkandet. Statskontoret framhåller även att det i betänkandet saknas uppgifter om kostnadsökningar hos

Premiepensionsmyndigheten. Därutöver anser Statskontoret att det ini­ tialt kan uppstå en tröghet i administrationen som medför en kostnads­ ökning. Slutligen är Statskontoret av den uppfattningen att det behövs information till allmänheten.

Regeringens bedömning: Syftet med förslaget är att socialförsäk­ ringslagstiftningen ska bli mer lättillgänglig och lättare att tillämpa än den är i dag. Regeringen är av den uppfattningen att på sikt kommer den nya lagstiftningen att leda till minskade administrativa kostnader till följd av att lagstiftningen blir lättare att tillämpa. Övergångsvis medför social­

försäkringsbalken dock ett ökat behov av utbildning och information hos de myndigheter som administrerar socialförsäkringen. En anpassning av blanketter och datorstöd inom socialförvaltningsadministrationen måste också ske. Det saknas anledning att ifrågasätta de kostnadsberäkningar som Domstolsverket och Försäkringskassan redovisat för SamSol och som myndigheterna vidhållit i sina remissyttranden. Med hänsyn till det anförda gör regeringen den bedömningen att kostnaderna för olika slag av insatser bör kunna rymmas inom befintliga resursramar för Försäk­ ringskassan, Premiepensionsmyndighet, Domstolsverket och andra be­ rörda myndigheter.

Förslaget innehåller ett begränsat antal materiella ändringar eller för­ tydliganden av gällande socialförsäkringstext. De offentligfinansiella effekterna av dessa regeländringar är inte beräkningsbara. Regeringen bedömer dock dessa effekter som mycket begränsade.

4.11. Konsekvensändringar

Som anges i avsnitt 4.6.1 bör en så omfattande lagstiftning som SFB införas på ett sådant sätt att erforderliga förberedelser av olika slag hinner göras innan den nya lagstiftningen träder i kraft. Det är därför angeläget att redan nu lägga fram ett förslag som gör det möjligt att påbörja förberedelsearbetet. Eftersom socialförsäkringen är ett dynamiskt rättsområde, kommer ändringar att behöva göras innan SFB träder i kraft den 1 januari 2011. Redan inrättandet av den nya myndigheten Pensions­ myndigheten den 1 januari 2010 medför behov av sådana ändringar. Regeringen avser därför att återkomma med förslag till de ändringar i SFB som behövs för att denna vid ikraftträdandet helt ska motsvara då gällande rätt.

Dessutom medför förslaget till SFB med dess införandelag ett om­ fattande behov av ändringar i lagstiftning utanför socialförsäkrings­ området. Regeringen avser att återkomma med förslag till dessa kon­ sekvensändringar.

5. Författningskommentar till förslaget till socialförsäkringsbalk

5.1. Inledning

Författningskommentaren är indelad på samma sätt som balken. Detta innebär att den är indelad i avdelningar, underavdelningar, kapitel och enskilda paragrafer.

Varje avdelning inleds med en kort beskrivning av vad som finns i av­ delningen. I vissa fall förklaras också större strukturella ändringar som finns i avdelningen. Sådana förklaringar kan även förekomma beträffan­ de enskilda underavdelningar.

Därefter behandlas i kommentaren avdelningens olika underavdel­ ningar, kapitel och paragrafer. Allmänt gäller att endast bestämmelser som är materiellt nya och bestämmelser som har ändrats i sak eller vad gäller terminologi kommenteras över huvud taget. Detta innebär att regeringen som regel varken kommenterar vad en viss bestämmelse i balken motsvarar enligt äldre lagstiftning eller att en viss bestämmelse har genomgått väsentliga språkliga justeringar. I dessa fall får läsaren vända sig till paragrafregistret för att få reda på var en viss bestämmelse kommer ifrån.

Oklarheter beträffande nu gällande lagstiftning som består i balken kommenteras inte annat än i undantagsfall.

I författningskommentaren behandlas också Lagrådets synpunkter på enskilda bestämmelser medan dess synpunkter av övergripande karaktär behandlas under de allmänna övervägandena i 4 kap. Förändringar i för­ hållande till lagrådsremissen kommenteras utom såvitt avser redaktio­ nella ändringar.

SamSol:s förslag

I anslutning till varje avdelning finns en redogörelse för hur SamSol:s förslag förhåller sig till förslaget i propositionen endast om det före­ kommer sakliga avvikelser. Om SamSol:s förslag stämmer överens med regeringens förslag anges detta inte särskilt.

Ändringar av språklig karaktär kommenteras inte. Upplösning av fast sammansatta ord nämns inte heller. Inte heller kommenteras avvikelser från SamSol:s förslag när detta beror på ändrad lagstiftning.

Remissynpunkter

Därefter redovisas remissinstansernas synpunkter. I de fall remissinstan­ serna inte har haft något att erinra mot SamSol:s förslag redovisas detta inte.

I vissa fall har remissinstanserna kommit med förslag till ändringar av gällande rätt. Eftersom detta lagstiftningsärende inte bör tyngas med materiella ändringar som inte är orsakade av omskrivningen har försla­ gen oftast inte beaktats eller ens övervägts. I sådana fall redovisas nor­ malt inte synpunkterna i författningskommentaren. I vissa fall har remissinstanserna framfört att ett förslag kan leda till materiella änd-

ringar, utan att redovisa vad som åsyftas. När det inte går att läsa ut vad Prop. 2008/09:200 som avses har synpunkterna inte redovisats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag

Slutligen kommer kommentaren och skälen för regeringens förslag. Av utrymmesskäl redovisas inte regeringens förslag till lagtext. I detta hän­ seende hänvisas till avsnitt 2.1.

I kommentaren redovisas inte om en bestämmelse överensstämmer med gällande rätt. Kommentaren är inte avsedd att ge upplysningar om bestämmelsernas innebörd eller rätta tolkning. Vissa sådana uttalanden görs dock, i första hand när det föreslås förtydliganden eller materiella ändringar eller en utformning som stämmer överens med några möjliga tolkningar. De omfattande ändringar av ord och uttryckssätt som den språkliga moderniseringen medfört kommenteras oftast inte när avsikten inte har varit att ändra reglernas innebörd. Ändringar av rättelsekaraktär kommenteras oftast inte heller.

Socialförsäkringsbalkens struktur

Socialförsäkringsbalken (SFB) delas in i följande åtta avdelningar:

Avd. A

Övergripande bestämmelser

1–7 kap.

Avd. B

Familjeförmåner

8–22 kap.

Avd. E

Förmåner vid

ålderdom

53 –74 kap.

Avd. C

Förmåner vid sjuk­ dom eller arbetsskada

23–47 kap.

Avd. F

Förmåner till efterlevande

75–92 kap.

Avd. D

Särskilda förmåner vid funktionshinder

48–52 kap.

Avd. G

Bostadsstöd 93 –103 kap.

Avd. H

Vissa gemensamma bestämmelser

104 –117 kap.

– Avd. A (1–7 kap.): Övergripande bestämmelser om personkretsen, socialförsäkringsskyddet och vissa definitioner.

– Avd. B–G (8–103 kap.): Bestämmelser om de olika socialförsäkrings­ förmånerna, i princip ordnade efter behovssituationer under medborgar­ nas livscykel. – Avd. H (104–117 kap.): Vissa gemensamma bestämmelser om för­ måner, handläggning, omprövning, överklagande och organisation.

Hänvisningstekniken i balken

Som framgår i avsnitt 4.3.2 föreslår SamSol att kapitelindelningen i balken ska vara löpande endast inom varje avdelning. Detta innebär att de hänvisningstekniker som SamSol använder i sitt förslag till socialför­ säkringsbalk skiljer sig något mot vad som annars är vanligt. Följande hänvisningstekniker förekommer vanligen i SamSol:s förslag:

En hänvisning från en paragraf till en paragraf i en annan avdelning sker med angivande av den sistnämnda avdelningens bokstavsbeteckning jämte kapitel- och paragrafbeteckningar (se t.ex. B 3 kap. 11 §).

En hänvisning från en paragraf till en paragraf i samma avdelning sker på sedvanligt sätt med angivande av kapitel- och paragrafbeteckningar. En hänvisning mellan paragrafer i samma kapitel sker också den på sed­ vanligt sätt.

I och med att regeringen anser att kapitelindelningen, i likhet med den ordning som hittills används, ska vara löpande genom balken i dess hel­ het, måste författningskommentaren konstrueras med beaktande av denna skillnad mellan SamSol:s och regeringens förslag. Med hänsyn härtill anges i förekommande fall i ingressen till SamSol:s förslag i de kom­ menterade paragraferna var i SamSol:s förslag den kommenterade para­ grafen finns. En författningskommentar till en paragraf kommer således att vara konstruerad enligt följande exempel:

35 kap. 24 §

Samsol:s förslag (C 17 kap. 23 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag. … Remissinstanserna:… Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (38 kap. 24 § i lagrådsremissen) …

Förkortningsordlista

I författningskommentaren används vanligen förkortningar för de författ­ ningar som omnämns. Förkortningarna återfinns i den förkortningsord­ lista som finns i inledningen av lagrådsremissen. För att underlätta för läsaren återges förkortningsordlistan även nedan.

ABBL Lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AFLP Lagen (1962:382) angående införande av lagen om all­ män försäkring AKBL Lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn ALF Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring AOL Lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkrings­ kassan ATP Allmän tilläggspension bet. Betänkande BoL Lagen (1993:737) om bostadsbidrag BTPL Lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. CSN Centrala studiestödsnämnden dir. Direktiv Ds Departementsserien EPL Lagen (2000:461) om efterlevandepension och efter­ levandestöd till barn EPLP Lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn EU Europeiska unionen FBBL Lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag FBF Förordningen (1988:890) om bilstöd till funktionshind­ rade FL FÖD

Förvaltningslagen (1986:223) Försäkringsöverdomstolen

GPL Lagen (1998:702) om garantipension HandL Förslag i SOU 2001:47 till lag om handläggning av ärenden hos de allmänna försäkringskassorna m.m. HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) HVL Lagen (1998:703) om handikappersättning och vård­ bidrag IFKL Lagen (2004:274) med anledning av inrättande av För­ säkringskassan IL Inkomstskattelagen (1999:1229) KSL Lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän LAF Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LASS Lagen (1993:389) om assistansersättning LBF Lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bil­ stöd till funktionshindrade LEF Lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekon­ trollerande verksamhet m.m. LIP Lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LIPP Lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension

LISA Lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning LSKK Lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara LSP Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd LSPT Lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålders­ pension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk­ tionshindrade NVL Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när­ ståendevård PGI Pensionsgrundande inkomst PISA Lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration PPM Premiepensionsmyndigheten PPML Lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premie­ pensionsmyndigheten prop. Proposition RAR Riksförsäkringsverkets allmänna råd ref. Referat RF Regeringsformen RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket rskr. Riksdagsskrivelse RÅ Regeringsrättens årsbok SAL Socialavgiftslagen (2000:980) SekrL Sekretesslagen (1980:100) SFB Socialförsäkringsbalken SFBP Lagen (2009:000) om införande av socialförsäkrings­ balken SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkringsutskottet SGI Sjukpenninggrundande inkomst SIAL Lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration SjLL Lagen (1991:1047) om sjuklön SML Lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare SofL Socialförsäkringslagen (1999:799) SOU Statens offentliga utredningar USL Lagen (1996:1030) om underhållsstöd ÄfsL Lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd

5.2. Avdelning A Övergripande bestämmelser

5.2.1. Inledning

I avdelning A (1–7 kap. [1–7 i lagrådsremissen]) finns de grundläggande försäkringsbestämmelserna. Här samlas således de bestämmelser som avgränsar den försäkrade personkretsen och som i dag huvudsakligen finns i SofL, LSP och KSL. För att fånga upp ytterligare förmåner till­ kommer nya bestämmelser som reglerar de grundläggande förutsätt­ ningarna för att någon ska kunna vara försäkrad för smittbärarersättning.

Till skillnad från SofL har bestämmelserna i 2 kap. AFL om ersättning för sjukvård m.m. inte förts över till SFB, jfr avsnitt 4.7. Detta gäller dock inte reglerna om bidrag till arbetshjälpmedel i 2 kap. 14 § AFL, som arbetats in i 30 kap. 5 §.

5.2.2 Underavdelning I Inledande bestämmelser 1 kap. SamSol:s förslag (A 1 kap.): Överensstämmer i huvudsak med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår dock att kapitlet ska innehålla ytterligare en upplysningsparagraf om andra sociala trygghetssystem (A 1 kap. 5 §). Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige anser att uppräk­ ningen i bestämmelsen, även om den inte gör anspråk på att vara full­ ständig, saknar upplysning om viktiga lagar. Som exempel nämner hov­ rätten LSS. Kammarrätten i Stockholm ställer sig frågande till vad exemplifieringen i paragrafen tjänar för syfte. Kammarrätten anför också att exemplifieringen med jämna mellanrum måste göras om för det fall den inte ska bli otidsenlig. Kommentar och skälen för regeringens förslag: Det är svårt att i den av SamSol föreslagna bestämmelsen göra en adekvat exemplifiering av vilka författningar som reglerar andra sociala trygghetssystem. Det är därför olämpligt att i SFB föra in en sådan bestämmelse.

1 kap. 1 §

SamSol:s förslag (A 1 kap. 1 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (1 kap. 1 § i lagrådsremissen) definieras socialförsäkringen som de sociala försäkringar samt de andra ersättnings- och bidragssystem som behandlas i avdelningarna B

  • (8–103 kap.). Med andra ord definieras socialför­ säkringen utifrån ett praktiskt betingat synsätt. Någon åtskillnad görs i detta sammanhang inte mellan förmåner som är helt eller delvis avgifts­ finansierade och förmåner som är mer eller mindre skattefinansierade, se vidare avsnitt 4.2 angående begreppet socialförsäkring.

1 kap. 2 och 3 §§

SamSol:s förslag (A 1 kap. 2 och 3 §§): Överensstämmer i princip med regeringens förslag. SamSol föreslår dock att kapitlen ska vara löpande numrerade endast inom varje avdelning (A 1 kap. 2 § andra stycket).

Kommentar och skälen för regeringens förslag Paragraferna (1 kap. Prop. 2008/09:200 2 och 3 §§ i lagrådsremissen) är nya och beskriver hur SFB är indelad. I Avd. A avsnitt 4.3.2 anges skälen till varför kapitelindelningen ska vara löpande genom balken och inte endast inom varje avdelning.

2 kap.

I detta kapitel föreslår regeringen bl.a. att vissa definitioner som är gemensamma för de förmåner som omfattas av balken förs in.

Enligt 20 kap. 1 § AFL avses i AFL, där ej annat framgår, med år kalenderår och med månad kalendermånad. En liknande bestämmelse finns i 1 kap. 8 § första stycket 1 och 2 LIP. Regeringen har övervägt att föra över även dessa definitioner till 2 kap. SFB och därmed skapa gene­ rella definitioner för balken. I likhet med SamSol avstår regeringen från detta eftersom undantagen från de generella definitionerna skulle bli alldeles för många. När det gäller avdelning A skulle dessa definitioner aldrig kunna tillämpas. Regeringen konstaterar också att flera av de nu­ varande socialförsäkringslagarna, däribland EPL, saknar definitioner av år och månad. Regeringen anser, liksom SamSol, att det framgår av sammanhanget om det är kalenderår och kalendermånad som avses eller ej.

2 kap. 2 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 2 §): Överensstämmer i huvudsak med rege­ ringens förslag bortsett från att SamSol:s förslag innehåller även en be­ stämmelse om att arbetsgivaren har det huvudsakliga ansvaret för sjuk­ lönen och dess administration. SamSol placerar dock bestämmelsen om att det inom socialförsäkringsadministrationen finns ett allmänt ombud i avdelning H. (Se H 14 kap. 12 § i SamSol:s förslag).

Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige anser att det all­ männa ombudet bör presenteras redan i början av SFB och inte först i avdelning H.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Första stycket i paragrafen (2 kap. 2 § i lagrådsremissen) ersätter en mängd bestämmel­ ser, bl.a. 1 kap. 2 § AFL, 1 kap. 3 § SofL och 1 § AOL. I detta stycke anges vilka myndigheter som administrerar socialförsäkringen. Eftersom även Skatteverket fattar vissa beslut ifråga om allmän ålderspension omnämns även den myndigheten.

I samband med att socialförsäkringsadministrationen presenteras är det lämpligt att ange att det hos Försäkringskassan ska finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det kan tilläggas att det kapitel i avdel­ ning H i vilket SamSol har tagit in bestämmelsen i allt väsentligt innehöll regler om nu inaktuella förhållanden och därför saknar motsvarighet här. Bestämmelsen om det allmänna ombudet förs in i andra stycket para­ grafen.

Tredje stycket i paragrafen är nytt. I detta stycke slås fast att beslut i ärenden enligt balken fattas av Försäkringskassan om inget annat anges särskilt. Genom att redan inledningsvis slå fast detta grundläggande förhållande kan också vissa bestämmelser avfattas enklare. Avvikande föreskrifter finns i bl.a. 58 kap. 6 och 7 §§.

2 kap. 3 och 4 §§

SamSol:s förslag (A 2 kap. 3 och 4 §§): Överensstämmer i princip med

regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Till följd av vissa lagändringar har båda paragraferna (2 kap. 13 och 14 §§ i lagråds­ remissen) genomgått vissa redaktionella ändringar jämfört med SamSol:s förslag.

3 § innehåller en upplysning om vilka lagar som finansierar socialför­ säkringen. De mera detaljerade finansieringsbestämmelserna i 19 kap. 2 § andra och tredje styckena AFL saknar motsvarighet i SFB eftersom de inte längre fyller någon funktion.

När det gäller assistansersättning svarar kommunerna för viss del av kostnaderna. 4 § innehåller också en upplysning om sådana förhållanden och när det gäller underhållsstöd bidrar den underhållsskyldige till kost­ naderna.

Bestämmelserna i 3 och 4 §§ ersätter liknande bestämmelser om finan­ siering i bl.a. 19 kap. 1 § AFL, 7 kap. 1 § LAF, 1 kap. 2 § LIP och 1 kap. 8 § EPL. Någon ändring i sak är inte avsedd.

2 kap. 5 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 5 §): SamSol föreslår att paragrafen ska avslutas med en mening om att bl.a. lagen (2004:114) om nordisk kon­ vention om social trygghet gäller.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att lagen om nordiska konventionen inte särskilt ska nämnas i paragrafen. Den upplysningen tillför inte bestämmelsen något och då det finns flera andra konventioner kan det skapa osäkerhet att nämna just denna konvention. Skatteverket anser att det inte finns något särskilt behov av att göra en särskild hän­ visning till den nordiska konventionen om social trygghet. Däremot anser

Skatteverket att man i bestämmelsen skulle kunna nämna Wienkonven­ tionerna om diplomatiska och konsulära förbindelser som inte är avtal om social trygghet men som ändå påverkar rätten till socialförsäkrings­ förmåner.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 1 kap. 4 § SofL. I likhet med remissinstanserna anser regeringen att det är onödigt att i bestämmelsen särskilt nämna lagen om nordisk konvention om social trygghet. Som

Skatteverket påpekat finns även andra avtal än sådan om social trygghet som kan påverka SFB:s tillämpning. Detta markeras genom att orden ”eller andra avtal” förs in i författningstexten.

2 kap. 6–9 §§ SamSol:s förslag (A 2 kap. 6–9 §§): Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (2 kap. 6–9 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 1 kap. 6 § AFL. Prisbasbeloppet hör inte hemma bland de definitioner och förklaringar som finns i 11–16 §§.

Snarare är det fråga om ett särskilt institut som är av stor betydelse för de förmåner som omfattas av SFB. Även i ett stort antal andra lagar finns det hänvisningar till ifrågavarande bestämmelser.

2 kap. 11 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens

förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 11 § i lagrådsremissen) är ny. Uttrycket ”förmån” används som sam­ lingsbeteckning för de dagersättningar, pensioner, livräntor, kostnads­ ersättningar, bidrag samt andra utbetalningar eller åtgärder som den en­ skilde är försäkrad för enligt 4–7 kap. (se även avsnitt 4.5).

2 kap. 12 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 13 §): SamSol föreslår en särskild legaldefi­ nition av vad som menas med ogift.

Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborg ifrågasätter om det inte är lämpligare att först definiera vem som ska anses som gift och därefter vad som ska gälla i övrigt. Länsrätten menar därför att 12 och 13 §§ jämte rubriker bör byta plats. Kammarrätten i Stockholm anser att para­ grafen framstår som i det närmaste obegriplig i sin självklarhet, om man inte samtidigt läser författningskommentaren. För det fall att en person vars äktenskap upplöses i normalfallet inte betraktas som ogift föreslår kammarrätten en alternativ utformning av paragrafen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 13 § i lagrådsremissen) är ny. Den slår fast vem som ska anses som ogift.

Termen ogift avser att ange en persons status. I folkbokföringssamman­ hang anges en person som ogift, gift, frånskild, änka eller änkling. Inom den nuvarande socialförsäkringslagstiftningen används i olika samman­ hang termen ogift som samlingsbeteckning för den som är frånskild, änka, änkling eller som aldrig har varit gift. I paragrafen klargörs att de nyss nämnda fyra olika folkbokföringskategorierna ska likabehandlas i SFB om inte något särskilt anges.

2 kap. 13 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 14 §): SamSol föreslår att paragrafen ut­ formas som en upplysning om vad regleringen i 1 § första stycket sam­ bolagen (2003:376) innebär i fråga om SFB.

Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborg ifrågasätter om det inte är lämpligare att först definiera vem som ska anses som gift och därefter vad som ska gälla i övrigt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 14 § i lagrådsremissen) är ny. I dag används i socialförsäkringslagstift­ ningen flera uttryckssätt för att beskriva att två personer bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara gifta med varandra.

Genom att i stället anknyta till sambolagens definition av sambo kan ett stort antal bestämmelser i balken få en enklare och enhetligare avfatt­ ning. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I motsats till SamSol anser regeringen att det är olämpligt att i SFB återge vad den civilrättsliga regleringen innebär. Paragrafen är därför utformad på ett sådant sätt att den endast upplyser om att begreppet sam­ bor definieras i 1 § sambolagen (2003:376).

2 kap. 14 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 15 §): SamSol föreslår en definition av Avd. A förälder med hänvisning till föräldrabalken.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 15 § i lagrådsremissen) är ny. I överensstämmelse med förslaget i 13 § upplyser paragrafen endast om var i föräldrabalken föräldraskap till barn och rättsverkan av adoption regleras.

2 kap. 15 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 16 § i lagrådsremissen) är ny. Den anger att uttrycket ”blivande adoptiv­ förälder” används som beteckning för dem som efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet. Genom att använda denna beteckning kan många andra bestämmelser i SFB avfattas enklare och mera enhet­ ligt. Det kan anmärkas att som ”blivande adoptivförälder” betraktas i balkens mening inte den som får socialnämndens medgivande i efter­ hand, dvs. efter det att barnet tagits emot för stadigvarande vård och fostran. Beträffande vissa förmåner avgränsas personkretsen ytterligare.

Det är t.ex. endast blivande adoptivförälder till ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när den blivande adoptivföräldern får barnet i sin vård, som enligt 22 kap. 2 § 4 likställs med föräldrar i fråga om vårdbidrag. Sådana begränsningar anges i anslutning till den aktuella förmånen.

2 kap. 16 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 17 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen anser att begreppet ”familjehems­ förälder” bör förklaras ytterligare i författningskommentaren. Enligt

Socialstyrelsen får begreppet i SFB en vidare innebörd än vad som an­ nars skulle följa enligt socialtjänstförordningen(2001:937).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 17 § i lagrådsremissen) är ny. I paragrafen anges att med uttrycket familjehemsförälder ska i balken avses den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet.

Genom att använda definitionen i förmånsavdelningarna kan ett antal regler formuleras enklare och mera enhetligt. Någon förändring av rätts­ läget är inte avsedd. Det kan dock påpekas att, som Socialstyrelsen an­ gett, inom socialtjänsten avses med familjehem endast ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn. Den av regeringen före­ slagna definition av familjehemsförälder omfattar även den som i annat fall tagit emot ett barn i sitt hem. Som framgår av paragrafen är defini­ tionen dock endast avsedd att användas såvitt avser de förmåner som regleras i SFB.

Enligt Lagrådet synes begreppet ”familjehemsförälder” kunna ge upp­ hov till missförstånd. Avvikelsen från socialtjänstlagstiftningens etable­ rade begreppsbildning kan enligt Lagrådet förbises av den som inte har

tillgång till författningskommentaren. Den som ska tillämpa bestäm­ melser i senare avdelningar väntar sig kanske inte en speciell definition i den inledande avdelningen. Risken för missuppfattning kan enligt Lagrådet minskas om man tillfogar bestämningen ”som avses i 2 kap. 17 §” när begreppet förekommer i senare avdelningar. – Beträffande 15 kap. 11 § anför Lagrådet att familjehem i sammansättningen familje­ hemsförälder har en speciell betydelse i balken och att det hade varit en fördel om begreppet familjehem haft en enhetlig betydelse i balken eller över huvud inom det socialrättsliga området.

Definitionerna av vissa centrala begrepp har samlats i balkens inle­ dande avdelning bl.a. för att det ska vara lätta att hitta dem och för att inte tynga övriga bestämmelser. Dessa definitioner är lätta att hitta, efter­ som det redan i rubriken till 2 kap. anges att nämnda kap. innehåller bl.a. definitioner. Syftet att inte tynga författningstexten skulle motverkas om det i övriga bestämmelser infördes hänvisningar till definitionen i denna paragraf. Ett införande av sådana hänvisningar skulle dessutom medföra att motsvarande hänvisningar borde göras även till andra definitioner. I annat fall kan det uppkomma risk för att bestämmelser utan sådan hän­ visning kommer att tillämpas motsatsvis.

Tillämpningsområdet för den aktuella definitionen har begränsats så att det ligger inom balkens tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs nämligen att med det aktuella begreppet ”avses i denna balk” den i para­ grafen angivna innebörden. Liknande formuleringar förekommer även i 2 kap. 11, 12, 15 och 16 §§. Mot denna bakgrund saknas det enligt rege­ ringens mening någon egentlig risk för missförstånd.

Begreppet ”familjehemsförälder” förekommer, till skillnad från ”familjehem”, varken i socialtjänstlagen (2001:453) eller socialtjänst­ förordningen (2001:937). Det förstnämnda begreppet förekommer heller inte i annan lagstiftning eller förordning. Begreppet familjehem har samma innebörd i balken som i annan lagstiftning.

Mot bakgrund av det anförda bör den i lagrådsremissen intagna lydel­ sen i denna paragraf behållas samtidigt som hänvisningar hit inte bör göras i andra paragrafer.

5.2.3. Underavdelning II Socialförsäkringsskyddet

4 kap. 2 §

SamSol:s förslag (A 4 kap. 2 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår dock att rubriken till paragrafen ska vara

Försäkringsgrenar och försäkringsgrunder.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det blir mer logiskt om försäkringsgrenar och försäkringsgrunder byter plats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår i paragrafen (4 kap. 2 § i lagrådsremissen) att socialförsäkringen ska delas in i tre försäkringsgrenar utifrån vad som utgör grunden för försäk­ ring. Utöver den indelning i bosättningsbaserade respektive arbets­ baserade förmåner som SofL bygger på tillkommer försäkringsgrenen övriga förmåner. För den försäkringsgrenen grundas försäkringstillhörig­ heten på andra omständigheter än bosättning respektive arbete i Sverige.

För närvarande ingår i denna grupp ersättning enligt LSP, krigsskade-

ersättning till sjömän enligt KSL och smittbärarersättning enligt SML. Prop. 2008/09:200 För dessa förmåner skiljer sig de grundläggande försäkringsvillkoren Avd. A väsentligt åt inbördes, vilket framgår av 7 kap.

Enligt Lagrådet bör termen försäkringsgrund utgå. Bestämmelserna om försäkringsgrunder framstår enligt Lagrådet som överflödiga samt komplicerar regleringen utan att bidra till ökad klarhet. Beskrivningen i 2 § av indelningen i försäkringsgrenar synes enligt Lagrådet vara fullt tillräcklig. Lagrådet anser också av samma skäl att underrubrikerna till 7 kap. 4 och 9 §§ bör ges en lydelse som bättre svarar mot respektive paragrafers innehåll, t.ex. ”Personkretsen”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

4 kap. 3 §

SamSol:s förslag (A 4 kap. 3 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag. SamSol formulerar dock bestämmelsen på ett annorlunda sätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen motsva­ rar 4 kap. 3 § i lagrådsremissen. I första stycket definieras uttrycket för­ säkrad. För att den enskilde ska anses vara försäkrad i SFB:s mening krävs att han eller hon uppfyller dels de krav på bosättning, arbete eller andra omständigheter än bosättning och arbete som avses i 2 §, dels gällande krav på försäkringstider. Bestämmelser om försäkringstider finns i 6 kap. 8–12 §§ samt i 7 kap.

I andra stycket förklaras vad som krävs för att den försäkrade ska om­ fattas av socialförsäkringsskyddet, nämligen att han eller hon också upp­ fyller de andra villkor som gäller för respektive förmån enligt 5–7 kap. Det kan då t.ex. handla om förutsättningarna för att en förmån ska betalas ut vid utlandsvistelse enligt 5 kap. 13–16 §§ eller 6 kap. 15–18 §§.

Det ovan sagda innebär att en person kan vara försäkrad i den mening som avses i avdelning A men ändå inte omfattas av socialförsäkrings­ skyddet, som alltså är annorlunda avgränsat. Sistnämnda kan också ut­ tryckas på följande sätt: För att omfattas av socialförsäkringsskyddet ska medborgaren dels vara försäkrad enligt bestämmelserna i avdelning A, dels uppfylla de särskilda villkoren enligt avdelningarna B–H som gäller för den aktuella förmån som han eller hon önskar komma i åtnjutande av i det enskilda fallet.

4 kap. 4 §

SamSol:s förslag (A 4 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Denna paragraf (4 kap. 4 § i lagrådsremissen) är av central betydelse för förståelsen av

SFB:s uppbyggnad. I paragrafen anges att de närmare bestämmelserna om rätten till förmåner finns i avdelningarna B

  • Endast i de fall som man enligt 4 kap. 3 § har konstaterat att en person är försäkrad och dess­ utom omfattas av socialförsäkringsskyddet finns det anledning att pröva frågan om han eller hon har rätt till en förmån som omfattas av SFB.

4 kap. 5 §

SamSol:s förslag (A 4 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens

förslag.

Remissinstanserna: Eftersom även socialförsäkringskonventioner som Sverige slutit med länder utanför EES-området samt Wienkonven­ tionerna påverkar försäkringstillhörigheten föreslår Skatteverket att man i paragrafen, efter ”1408/71” lägger till ”eller annat internationellt avtal”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (4 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 16 § SofL. Frågan om avsteg från tillämpningen från bestämmelserna i SFB regleras i 2 kap. 5 §. Något sådant tillägg som Skatteverket föreslår kan därför inte anses behövlig i denna paragraf.

5 kap. 2 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 2 §): SamSol föreslår att tillämpningen av den i paragrafen angivna definitionen av vem som ska anses som bosatt i

Sverige ska gälla vid tillämpning av bestämmelserna i avdelning A.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (5 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvaras närmast av 2 kap. 1 § första stycket

SofL. Begreppet ”bosatt i Sverige” förekommer även på andra ställen i balken, t.ex. i 21 kap. 3 § och har där samma betydelse som i denna paragraf. I paragrafen klargörs att definitionen av bosättningsbegreppet gäller för balken i dess helhet om inget annat särskilt anges.

5 kap. 5 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 5 §) Överensstämmer med regeringens för­ slag. Kommentar: Bestämmelserna i paragrafen (5 kap. 5 § i lagråds­ remissen) motsvarar 2 kap. 3 § SofL.

Enligt Lagrådet tillhör beteckningarna ”betjäning” och ”privattjänare” ett förlegat språkbruk och bör bytas ut.

De aktuella beteckningarna är väl etablerade i svenska författningar och förekommer i bestämmelser med internationella inslag. Lagrådet hade i ett yttrande den 22 mars 1999 (prop. 1998/99:119 bilaga 4) över det dåvarande förslaget till socialförsäkringslag inte några invändningar mot att använda beteckningarna. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att beteckningarna inte bör ändras i detta sammanhang.

5 kap. 8 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 8 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag, men anknyter till sambo i andra meningen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (5 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 2 kap. 6 § SofL. Regeringen anser till skillnad från SamSoL att nuvarande uttryckssätt i fråga om familjemed­ lemmar bör kvarstå oförändrat. Genom paragrafen regleras tillhörigheten till den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen för en försäkrads medföljande familjemedlemmar, när den försäkrade vid vistelse utom­ lands anses bosatt i Sverige enligt någon av bestämmelserna i 4–7 §§.

Denna bestämmelse om medföljande familjemedlemmar är gemensam för de fall som avses i 4–7 §§, vilket motsvarar gällande rätt. Vad som

avses med att en familjemedlen är ”medföljande” har prövats av Rege­ ringsrätten (RÅ 2008 ref. 9) i mål om barnbidrag.

Lagrådet anför beträffande 12 kap. 38 § (i lagrådsremissen), som utgör en särregel om föräldrapenning, att den som omfattas av särregeln anges genom bestämningen att föräldern anses bosatt i Sverige även under vistelsen utomlands enligt bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8 §§. Av dessa lagrum gäller 6 § biståndsarbetare m.fl., medan 8 § gäller familjemed­ lemmar till personer som nämns i 4–7 §§. Enligt Lagrådet har viss oklar­ het uppgetts råda om innebörden av hänvisningen till 5 kap. 6 och 8 §§.

Lagrådet anför att motsvarande problem skulle finnas i gällande rätt där 4 kap. 9 § AFL hänvisar till 3 kap. 5 b § samma lag, som i sin tur hänvisar till 2 kap. 4 och 6 §§ SofL. Enligt Lagrådet bör Regeringsrättens dom den 5 februari 2008 i ett mål om barnbidrag vara till ledning vid tolkningen av de berörda lagrummen.

Regeringsrätten tog i det nämnda målet (RÅ 2008 ref. 9) ställning till om ett barn, som var fött under en förälders vistelse utomlands för stu­ dier, skulle omfattas av 2 kap. 6 § SofL. Enligt Regeringsrätten framgår av förarbetena att avsikten i fråga om statsanställda har varit att regeln ska tolkas så att det inte krävs att barnet faktiskt har följt med till utlandet från Sverige. Regeringsrätten anför att bestämmelsen är gemensam för alla berörda personkategorier och att den är formulerad så att samma villkor gäller familjemedlemmar oavsett vilken personkategori det är fråga om. Något krav på att barnet ska ha bott i Sverige före förälderns utlandsvistelse kan enligt Regeringsrätten således inte ställas upp.

5 kap. 9 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 9 §): SamSol föreslår att paragrafen ska omfatta även änkepension i form av 90-procentstillägg och garantipen­ sion till änkepension.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anför att änkepension i form av 90-procentstillägg, som kan beviljas vid dödsfall från och med 2003, kan beräknas endast i förhållande till den avlidne makens år med intjäna­ de pensionspoäng och alltså är en arbetsbaserad förmån. Motsvarande 90-procentstillägg vid makens dödsfall före 2003 kan beräknas även i förhållande till den avlidne makens bosättningstid här och är då en bo­ sättningsbaserad förmån. Ett sådant tillägg bör regleras i SFBP.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (5 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 1 § 2–4 och 2 § SofL. Den nu­ varande uppdelningen på förmåner som den enskilde är försäkrad för respektive lagar som den enskilde omfattas av upphävs dock genom SFB.

Den enskilde är i stället försäkrad för samtliga bosättningsbaserade för­ måner som anges i paragrafen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Som Försäkringskassan påpekar kan bosättningsbaserat 90-procents­ tillägg betalas ut bara om dödsfallet skett före 2003. Då de särskilda be­ stämmelserna i övrigt för sådana dödsfall finns i SFBP bör även bestäm­ melsen om försäkring för sådant tillägg placeras där (2 kap. 7 § SFBP) och begränsas till att avse tillägg som beräknas på grundval av den avlid­ nes bosättning här i landet.

I lagrådsremissen omfattade paragrafen även garantipension till änke­ pension (punkt 16). Som närmare utvecklas i inledningen av kommen­

taren till 84 kap. SFB lämnas sådan pension numera bara övergångsvis. Prop. 2008/09:200 Bestämmelserna tas därför i stället in i 2 kap. 8 § SFBP. Avd. A

5 kap. 10 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 10 §): SamSol föreslår att paragrafen ska omfatta även änkepension i form av 90-procentstillägg och garantipen­ sion till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (5 kap. 10 § i lagrådsremissen) anger att när det gäller förmåner till efterlevande enligt 9 § 14 och 15 är det den efterlevande som ska vara försäkrad för förmånerna. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 8 § SofL såvitt avser reg­ leringen av utbetalning av förmåner vid utlandsvistelse. Regeringen anser emellertid att bestämmelsen ska ges ett vidare tillämpningsområde såtillvida att den ska vara gällande inom hela avdelning A. Borttagandet av bestämmelserna om 90-procentstillägget och garantipension till änke­ pension i 9 § föranleder en följdändring i denna paragraf.

5 kap. 11 och 12 §§

SamSol:s förslag (A 5 kap. 11 och 12 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Dock föreslår SamSol en annan utformning av rubrikerna till de båda paragraferna.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 5 kap. 11 och 12 §§ i lagrådsremissen. Den av SamSol föreslagna rubriken till 11 § är missvisande. Den kan ge intryck av att paragrafen behandlar anmälningsskyldighet. Egentligen behandlar såväl 11 § som 12 § försäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med inflytt­ ning till Sverige. Regeringen anser att det är lämpligt att markera detta i en huvudrubrik till dessa båda paragrafer. De båda paragraferna förses också med rubriker som närmare upplyser om att 11 § behandlar betydel­ sen av anmälan om bosättning vid bestämmandet av försäkringsskyddets tidsmässiga omfattning vid bosättning i Sverige och att 12 § behandlar försäkringsskyddets omfattning i samband med bl.a. beviljat uppehålls­ tillstånd i Sverige. Regeringen anser också att det är lämpligt att det i 11 § förs in ett andra stycke som upplyser om var i SFB bestämmelserna om anmälan om bosättning finns.

5 kap. 16 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 5 kap. 16 § i lagrådsremissen. I bl.a. 110 kap. 45 § finns bestäm­ melser om när den som lämnar Sverige ska anmäla detta till Försäkrings­ kassan. Den nämnda bestämmelsen och bestämmelserna i 110 kap. 43 och 44 §§, som är av liknande karaktär, är handläggningsregler. Dessa bestämmelser har därför placerats i avdelning H. Regeringen anser dock att det är lämpligt att här upplysa om att det i avdelning H finns bestäm­ melser om anmälningsskyldighet om man lämna Sverige.

5 kap. 17 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 17 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (5 kap. Prop. 2008/09:200 17 § i lagrådsremissen) motsvarar 43 § 2 USL och anger att regeringen, Avd. A eller den myndighet som regeringen bestämmer, har möjlighet att med­ dela föreskrifter om att barn som är politiska flyktningar är försäkrade för underhållsstöd enligt 9 § 3 även om de inte är bosatta i Sverige. Före­ skrifterna meddelas med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 2 RF (dvs. restkompetensen). Regeringen anser att denna bestämmelse inte hör hemma i den aktuella förmånsavdelningen (17–19 kap.) utan att fråga är om en speciell grund för försäkringstillhörighet.

6 kap. 2 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 2 §): SamSol föreslår att tillämpningen av den i paragrafen angivna definitionen av arbete i Sverige ska gälla vid tillämpning av bestämmelserna i avdelning A.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvaras närmast av 2 kap. 7 § första stycket

SofL. Begreppet ”arbete i Sverige” förekommer även på andra ställen i balken, t.ex. i 25 kap. 3 § och har där samma betydelse som i denna paragraf. I paragrafen klargörs att definitionen av arbetsbegreppet gäller för balken i dess helhet om inget annat särskilt anges.

6 kap. 6 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 6 §): SamSol föreslår att i punkt 9 ska undantag göras även för änkepension i form av 90-procentstillägg enligt

SamSol:s förslag till 5 kap. 9 § 17.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anför att förslaget till ändring beträffande 5 kap. 9 § medför behov av en följdändring i denna paragraf.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 4 och 5 §§ SofL. Den nuvarande uppdelningen på förmåner som den enskilde är försäkrad för respektive lagar som den enskilde omfattas av försvinner dock. Den enskilde är enligt detta synsätt i stället försäkrad för samtliga arbetsbaserade för­ måner som anges i paragrafen. Som Försäkringskassan påpekar behöver punkten 9 justeras på grund av ändringen i 5 kap. 9 §.

Beträffande punkten 2 ersätts uttrycket ”föräldrapenning över lägsta­ nivå och tillfällig föräldrapenning” med uttrycket ”föräldrapenning på grundnivå eller sjukpenningnivå och tillfällig föräldrapenning”. Rege­ ringen anser att den nya avfattningen är tydligare. Den svarar också mot indelningen i 12 kap. 18

  • §§. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Enligt 3 kap. 1 § 1 SofL är den som är bosatt i Sverige försäkrad för bl.a. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. AFL i fråga om förmåner som beslutas av Försäkringskassan. Enligt 2 kap. 14 § AFL gäller att bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin rehabilitering utges enligt föreskrifter som rege­ ringen meddelar. Den bestämmelsen motsvaras i balken av 30 kap. 5 §.

Övriga bestämmelser i 2 kap. AFL överförs inte till SFB. AFL upphävs i samband med att balken träder i kraft.

Beträffande förmånen bidrag till arbetshjälpmedel gör regeringen följande övervägande. Det finns starka skäl som talar för att arbetshjälp­ medel ska kunna lämnas på grundval av såväl bosättning som arbete i

Sverige. Det förefaller inte rimligt att en person som arbetar i Sverige, Prop. 2008/09:200 men som inte är bosatt här ska sakna möjlighet att få arbetshjälpmedel Avd. A genom socialförsäkringen. Regeringen föreslår därför att det av punkten 4 bör framgå att den som arbetar i Sverige är försäkrad för bl.a. rehabili­ tering, arbetshjälpmedel och rehabiliteringsersättning.

Beträffande förmåner enligt nuvarande LAF kan påpekas att dessa om­ nämns i punkterna 6 och 10. Detta på grund av att bestämmelserna i 5 kap. LAF om ersättning vid dödsfall har förts över till avdelning F medan övriga bestämmelser finns i avdelning C.

6 kap. 7 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 7 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 7 § i lagrådsremissen) är ny. Regeringen anser att ett förtydligande be­ hövs som klargör att när det gäller förmåner till efterlevande enligt 6 § 9 och 10 är det den avlidne som ska ha varit försäkrad för förmånerna. I övrigt ska bestämmelser i balken om en försäkrad tillämpas på de för­ månsberättigade. Någon förändring av rättsläget är inte avsedd.

6 kap. 10 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 10 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 10 § SofL. Av den nu gällande bestämmelsen framgår att försäkringen ska fortsätta att gälla efter efter­ skyddstiden så länge som bestämmelserna om SGI-skyddad tid är tillämpliga i det enskilda fallet. Om man, som SamSol gör, kopplar för­ säkringens giltighet till så länge nämnda bestämmelser om SGI-skyddad tid gäller, kan det uppfattas som att försäkringen gäller till dess att man ändrar eller upphäver bestämmelserna om SGI-skyddad tid. Eftersom någon materiell ändring av bestämmelsen inte är avsedd omformuleras paragrafen.

6 kap. 12 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 12 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 12 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 9 § SofL. När det gäller bi­ ståndsarbetare har regeringen uppmärksammat att efterskyddstiden inte gäller för medföljande familjemedlemmar. Det kan ifrågasättas om detta är en lämplig ordning. Med hänsyn till att förslaget till SFB i princip är en språklig och teknisk bearbetning av gällande lagstiftning, och då en förändring av nu gällande lagstiftning i detta hänseende torde kräva en grundlig analys, föreslår regeringen nu inte någon ändring av gällande rätt.

6 kap. 13 och 14 §§

SamSol:s förslag (A 6 kap. 13 och 14 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Dock föreslår SamSol en annan utformning av rubrikerna till de båda paragraferna.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot- Prop. 2008/09:200 svarar 6 kap. 13 och 14 §§ i lagrådsremissen. Den av SamSol föreslagna Avd. A rubriken till 13 § är missvisande. Den kan ge intryck av att paragrafen behandlar endast anmälningsskyldighet. Egentligen behandlar såväl 13 § som 14 § försäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med arbete i Sverige. Regeringen anser att det är lämpligt att markera detta i en huvudrubrik till dessa båda paragrafer. De båda paragraferna förses också med rubriker som närmare upplyser om att 13 § behandlar betydel­ sen av anmälan om arbete vid bestämmandet av försäkringsskyddet tidsmässiga omfattning vid arbete i Sverige och att 14 § behandlar för­ säkringsskyddets omfattning i samband med bl.a. beviljat uppehålls­ tillstånd i Sverige. Regeringen anser också lämpligt att det i 13 § förs in ett andra stycke som upplyser om var i SFB bestämmelserna om anmälan om arbete finns.

6 kap. 18 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 18 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 6 kap. 18 § i lagrådsremissen. I bl.a. 110 kap. 45 § finns bestäm­ melser om när den som lämnar Sverige ska anmäla detta till Försäkrings­ kassan. Den nämnda bestämmelsen och bestämmelserna i 110 kap. 43 och 44 §§, som är av liknande karaktär, är handläggningsregler. Dessa bestämmelser har därför placerat i avdelning H. Regeringen anser dock att det är lämpligt att här upplysa om att det i avdelning H finns bestäm­ melser om anmälningsskyldighet om man lämnar Sverige.

6 kap. 21 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 21 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 21 § i lagrådsremissen) motsvarar delvis 3 kap. 14 § SofL. De närmare förutsättningarna för att en försäkrad ska tillgodoräknas pensions­ grundande belopp för plikttjänstgöring, studier och vård av småbarn anges i 60 kap. 17–36 §§. Se även 60 kap. 3 § och kommentaren till den paragrafen.

Av tydlighetsskäl kan det enligt Lagrådet vara lämpligt att infoga ordet ”dessutom” närmast före ordet ”bestämmelser” eftersom även sjukersätt­ ning och aktivitetsersättning enligt 63 kap. ger anledning till beräkning av pensionsgrundande belopp. Enligt Lagrådet bör uttrycket ”vård av småbarn” bytas ut mot beteckning ”barnår”, som används i 63 kap., eller i vart fall ordet barnår tillfogas sist inom parentestecken.

Paragrafen justeras med anledning av Lagrådets synpunkter. Dock bör av tydlighetsskäl uttrycket ”vård av småbarn” behållas och komplettering ske med ”barnår”.

6 kap. 22 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 22 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 22 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 15 § SofL. Av första stycket

framgår att den som genomgår utbildning som är förenad med särskild Prop. 2008/09:200 risk för arbetsskada är försäkrad för arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 Avd. A och 10. Av andra stycket följer att regeringen, med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 2 RF (dvs. restkompetensen), eller den myndighet som regeringen bestämmer, har möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om försäkring enligt paragrafens första stycke.

7 kap. 3 §

SamSol:s förslag (A 7 kap. 6 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (7 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 1 § LSP. Regeringen anser att före­ skriftsrätten faller inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 RF. I och med att riksdagen har valt att lagstifta inom regeringens primärområde, saknar riksdagen uttryckligt stöd i 8 kap. RF för att bemyndiga regeringen att meddela ifrågavarande föreskrifter. Med hänsyn härtill ska bestämmelsen, i enlighet med det som anges i avsnitt 4.4, formuleras som en bestämmelse som anger i vilken omfattning rege­ ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har kvar möjlig­ heten att inom ramen för restkompetensen enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 RF meddela föreskrifter om i vilken utsträckning den som fri­ villigt deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller annan typ av rädd­ ningsarbete ska omfattas av bestämmelserna i 43 kap.

7 kap. 6 och 9 §§

SamSol:s förslag (A 7 kap. 8 och 11 §): Överensstämmer med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 7 kap. 8 och 11 §§ i lagrådsremissen. Ersättning som lämnas enligt

LSP och KSL uppvisar många likheter med ersättning som lämnas enligt LAF. Beträffande efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen föreslår regeringen att det av 6 kap. 7 § ska framgå bl.a. att det är den avlidne som ska ha varit försäkrad för förmånen. I övrigt gäller för ar­ betsskadeersättning särskilda regler om försäkringstid och utlandsvistelse i 6 kap. 11 § första stycket och 16 §. Regeringen anser att dessa bestäm­ melser bör gälla även för ersättning som i dag lämnas med stöd av KSL och LSP.

7 kap. 10 §

SamSol:s förslag (A 7 kap. 12 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (7 kap. 12 § i lagrådsremissen) är ny. Beträffande smittbärarersättning enligt

SML sammanfaller definitionen av smittbärare med vem som kan ha rätt till sådan ersättning. Regeringen föreslår inte någon ändring härvidlag och anger därför att försäkrad för smittbärarersättning är en sådan smitt­ bärare som avses i 46 kap. 3 §.

5.3. Avdelning B Familjeförmåner

5.3.1. Inledning

I avdelning B (8–22 kap. [8–22 kap. i lagrådsremissen]) samlas bestäm­ melser om socialförsäkringsförmåner som är relaterade till föräldrar och barn. Följande förmåner behandlas: graviditetspenning, föräldrapen­ ningsförmåner, barnbidrag, underhållsstöd, adoptionsbidrag och vård­ bidrag. Dessa förmåner regleras i dag i AFL, ABBL, FBBL, USL, AKBL och HVL.

5.3.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser

Denna underavdelning innehåller bestämmelser som dels upplyser om innehållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av för­ månerna.

5.3.3. Underavdelning II Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner Inledning

I denna underavdelning samlas de bestämmelser som nu finns i 3 kap. 9 och 9 a §§ samt 4 kap. AFL om havandeskapspenning, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. För att modernisera språket byts beteck­ ningen ”havandeskapspenning” ut mot ”graviditetspenning”.

Förmåner vid moderskap bildar tillsammans med förmåner vid sjuk­ dom en särskild gren av social trygghet enligt art. 4.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. I den nyligen framtagna förordningen (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, som kommer att ersätta förordningen (EEG) nr 1408/71, bildar förmåner vid moderskap och sjukdom inte längre en sådan särskild gren. I stället ingår förmåner vid moderskap i en gren av social trygghet betecknad Förmåner vid moder­ skap och likvärdiga förmåner vid faderskap. Mot bakgrund härav och med beaktande av att bestämmelserna i 3 kap. 9 och 9 a §§ AFL om havandeskapspenning har en nära anknytning till de socialförsäkrings­ förmåner som har att göra med barn, föreslår regeringen att bestämmel­ serna om graviditetspenning placeras tillsammans med bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner i avdelning B.

Reglerna i 4 kap. AFL om föräldrapenning struktureras helt om och delas in i tre separata kapitel, varav ett kapitel innehåller allmänna be­ stämmelser om föräldrapenningsförmåner, ett kapitel behandlar föräldra­ penning och ett kapitel behandlar tillfällig föräldrapenning. Syftet är att underlätta för den enskilde att bedöma vad som gäller i olika situationer.

För att upprätthålla en kronologisk ordning mellan graviditetspen­ ningen och föräldrapenningsförmånerna placeras bestämmelserna om graviditetspenning i ett eget kapitel före de kapitel som behandlar för­ äldrapenningsförmånerna.

10 kap.

I detta kapitel ersätts genomgående uttrycket ”försäkrad kvinna” i de nu- Avd. B varande bestämmelserna i AFL som behandlar graviditetspenning med uttrycket ”försäkrad”.

10 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 3 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (10 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 9 § första och fjärde styckena

AFL. I den nu gällande författningstexten i 3 kap. 9 § första stycket AFL anges att en försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel. Regeringen anser att uttrycket ”uppgifterna i” är ett onödigt förtydligande. Därför föreslår regeringen att uttrycket inte förs in i SFB.

10 kap. 4 §

SamSol:s förslag (B 3 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (10 kap. 4 § i lagrådsremissen) är ny och anger vilka förmånsnivåer som gravidi­ tetspenning kan lämnas på. I nuvarande lagstiftning framgår av hänvis­ ningen i 3 kap. 9 a § tredje stycket AFL till sjukpenningförmånen att graviditetspenning lämnas på samma förmånsnivåer som sjukpenning.

Paragrafen är konstruerad i förtydligande syfte.

10 kap. 5 §

SamSol:s förslag (B 3 kap. 5 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (10 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar bestämmelserna i 3 kap. 9 a § tredje stycket tredje meningen AFL. I den föreslagna paragrafen klarläggs att graviditetspenning inte lämnas för samma tid som den försäkrade får sjukpenning, sjuklön eller ersättning enligt den s.k. sjuklönegarantin.

Enligt Lagrådet är den i lagrådsremissen presenterade paragrafen otydligt formulerad och författningskommentaren inte tillräckligt klar­ görande.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. I paragrafen förs en hänvis­ ning in till 20 § SjLL om s.k. sjuklönegaranti. Någon utbyggnad av för­ fattningskommentaren synes med detta förtydligande enligt regeringens uppfattning inte vara nödvändig.

10 kap. 9 §

SamSol:s förslag (B 3 kap. 9 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår även att graviditetspenning ska kunna lämnas även om den försäkrade inte skulle ha arbetat under hela perio­ den.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (10 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 9 a § andra stycket AFL. SamSol föreslår dessutom att den nuvarande bestämmelsen bör kompletteras med

en kodifiering av rättspraxis såvitt avser förmånstidens längd (se FÖD Prop. 2008/09:200 1988:3). I det avgörandet slog Försäkringsöverdomstolen fast att, vid Avd. B tillämpningen av då gällande regel i 3 kap. 9 § AFL, havandeskapspen­ ning skulle lämnas för hela den period för vilken den försäkrade begärde ersättning trots att hennes visstidsanställning upphörde före periodens utgång.

Den av SamSol föreslagna ordalydelsen i paragrafen är generellt hållen. Paragrafen ger intryck av att vara tillämplig även när den försäk­ rade inte förvärvsarbetar på grund av t.ex. tjänstledighet, vilket rimligen inte kan vara en avsedd effekt av förslaget. Regeringen anser att det är mindre lämpligt att med åberopande av endast ett tjugo år gammalt av­ görande införa en lagregel som närmare anger hur en period med gravi­ ditetspenning ska avgränsas i tiden. Det är inte heller lämpligt att inom ramen för en i princip lagteknisk översyn av socialförsäkringslagstift­ ningen införa en lagregel som ändrar förutsättningarna för bedömningen av försäkrades rätt till förmånen. För att genomföra det förslag till lag­ stiftning som SamSol föreslår torde det vara nödvändigt med en mer omfattande analys av rättsläget. Regeringen anser därför att det av Sam-Sol angivna rättsfallet inte i detta lagstiftningsärende ska läggas till grund för kodifiering.

11 kap.

I betänkandet föreslår SamSol att det i detta kapitel (B 4 kap. 9 § SFB i SamSol:s förslag) bör finnas en motsvarighet till 4 kap. 1 § fjärde stycket AFL. Den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 1 § fjärde stycket AFL ger regeringen möjlighet att förordna att tillfällig föräldrapenning i vissa si­ tuationer får lämnas till en förälder som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge för vård av barn som är bosatt i något av dessa länder. För­ säkringskassan har i sitt remissyttrande påpekat att den bestämmelsen är onödig eftersom tillfällig föräldrapenning redan nu är en familjeförmån och att det därför är onödigt att regeringen särskilt föreskriver om detta.

Som framgår av RÅ 2003 ref. 65 är tillfällig föräldrapenning att anse som en familjeförmån enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämp­ ning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Till följd härav är bestämmelsen i 4 kap. 1 § fjärde stycket AFL onödig. Därför förs den inte in i SFB.

Lagrådet anser att förslaget i 11 kap. 9 § i lagrådsremissen bör kunna utgå, eftersom hela innehållet och mer därtill finns i 12 kap. 9 § och 13 kap. 5 §.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utgår i enlighet med Lagrådets påpekande.

11 kap. 4 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 2 § första stycket AFL. I punkt 3 ersätts begreppet rättslig vårdnadshavare med begreppet särskilt förord­ nad vårdnadshavare. Härigenom erhålls en bättre överensstämmelse med den familjerättsliga terminologin (se 6 kap. 9 § föräldrabalken). Någon

saklig ändring är inte avsedd. I punkt 4 används begreppet blivande Prop. 2008/09:200 adoptivförälder. Detta begrepp definieras i 2 kap. 16 § SFB. Avd. B

11 kap. 5 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 2 § andra stycket AFL. Det i första stycket 2 använda begreppet definieras i 2 kap. 15 § SFB.

11 kap. 6 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 6 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol hänvisar i paragrafen också till bestämmelser om utredningsbefogenheter i H 7 kap. 14, 17 och 18 §§.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 2 § tredje stycket AFL.

Enligt Lagrådet är paragrafens innebörd, såsom den presenterats i lag­ rådsremissen, svårtillgänglig genom utformningen av de hänvisningar som görs i paragrafen. Undantaget avseende tillämpningen av vissa lag­ rum i 114 kap. är, enligt Lagrådet, överflödigt, eftersom det i samband med tillfällig föräldrapenning som Försäkringskassan beviljar enligt 13 kap. 11 § aldrig blir aktuellt att använda de utredningsbefogenheter som regleras i 114 kap. 14, 17 och 18 §§.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen redigeras om och förenklas i enlighet med Lagrådets förslag.

11 kap. 9 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 16 § tredje stycket AFL. Det kan särskilt anmärkas att paragrafen endast omfattar föräldrapenning.

Tillfällig föräldrapenning faller således utanför paragrafens tillämpnings­ område. Av paragrafen framgår att en förälder aldrig kan få mer än hel föräldrapenning per dag. När det gäller tillfällig föräldrapenning kan i vissa situationer mer än hel sådan förmån lämnas till en förälder. En sådan situation är om föräldern har sin arbetstid förlagd på sådant sätt att flera arbetspass genomförs under samma dag. En annan situation i vilken mer än hel tillfällig föräldrapenning kan lämnas är om föräldern en dag börjar ett arbetspass som avslutas efter midnatt samt att föräldern genom­ för ytterligare ett arbetspass den efterföljande dagen. Regeringen anser att det i SFB inte bör föras in en särskild bestämmelse som reglerar i vilka situationer tillfällig föräldrapenning får lämnas med som mest hel förmån eller med mer än hel förmån.

11 kap. 10 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 12 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att hänvisningen till 6 kap. 29 § borde ha placerats i andra meningen tillsammans med hänvis­ ningen till 6 kap. 3 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. Prop. 2008/09:200 11 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 4 kap. 16 § första stycket Avd. B första meningen AFL. I paragrafen anges när föräldrapenningsförmåner får lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid. I sista meningen i paragrafen finns en hänvisning till 13 kap. 3 §, som med hänsyn till ut­ formningen av 13 kap. 3 §, har formulerats som en upplysningsbestäm­ melse.

11 kap. 14 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 16 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 15 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 17 § första och tredje stycket

AFL. SamSol anser att formuleringen ”… eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan författning…” i 4 kap. 17 § första stycket första meningen AFL vid en överföring till balken, som även innehåller regler om olika skadeersättningar, endast kan syfta på ersättning som motsvarar sjukpenning enligt äldre skadeförfattningar. Regeringen anser emellertid att det inte kan hållas för visst att fråga endast är om äldre författningar. Paragrafen formuleras därför i detta hänseende i enlighet med nuvarande lydelse.

Enligt Lagrådet kan uttrycket ” för samma dag och tid” i första stycket i det i lagrådsremissen presenterade förslaget ifrågasättas, eftersom inne­ börden knappast lär bli annorlunda om man i stället väljer uttrycket ”för samma tid”. Lagrådet föreslår att det i balken vanligen förekommande uttrycket ”för samma tid” i stället används i paragrafen. Vidare föreslår Lagrådet att första stycket 1 i förslaget ändras på motsvarande sätt som föreslås beträffande förslaget till 10 kap. 5 §.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets påpekanden.

11 kap. 17 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 19 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. I SamSol:s förslag saknas angivande av att föräldra­ penning som betalas ut till annan person eller socialnämnd ska användas till förälderns och familjens nytta.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 18 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 18 § tredje stycket AFL. .

Enligt Lagrådets uppfattning innebär ett utelämnande av orden ”att an­ vändas till förälderns och familjens nytta” att det i socialförsäkrings­ balken inte skulle finnas något lagligt stöd för hur en föräldrapennings­ förmån ska användas. Med tanke på att utbetalning av en föräldrapen­ ningsförmån kan ske inte bara till socialnämnden utan också till en fysisk person bör, enligt Lagrådet, de utelämnade orden arbetas in i den i lag­ rådsremissen föreslagna paragrafen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning och anser att nämnda led i den nu gällande paragrafen bör föras in i SFB. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets påpekande.

12 kap. 2–6 §§ SamSol:s förslag (B 5 kap. 2–6 §§): Överensstämmer i sak med rege-

ringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att utform­ ningen av bestämmelserna om rätten till föräldrapenning kan ge ett in­ tryck av att i vissa fall båda föräldrarna kan ha rätt till föräldrapenning samtidigt. Det gäller när den ena föräldern faktiskt vårdar barnet och därmed har rätt till föräldrapenning enligt huvudregeln i 3 § och den andra inte vårdar barnet men ändå har rätt till föräldrapenning (4 § och 5 § andra stycket). Eftersom det inte kan vara avsikten att så ska kunna ske bör reglerna förtydligas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 12 kap. 2–6 §§ i lagrådsremissen.

I 11 kap. 10 § anges huvudregeln att föräldrapenningsförmånerna inte får lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid annat än i särskilt uppräknade undantagsfall. De av kammarrätten angivna paragraferna finns inte angivna bland dessa undantag.

Regleringen i 2 och 3 §§ motsvarar närmast 4 kap. 4 § första stycket andra meningen AFL. I 3 § sker en komplettering genom att uttrycket ”faktiskt vårdar barnet” förs in i bestämmelsen. Skälet för detta är att det har ett pedagogiskt värde att det i författningstexten anges att det krävs en rumslig kontakt mellan barnet och föräldern under större delen av den tid som föräldrapenningsförmånen lämnas. Bestämmelsen innebär endast ett förtydligande av gällande lagstiftning (se bl.a. prop. 1978/79:168 s. 47).

Enligt Lagrådet bör 12 kap. 2 § första stycket i lagrådsremissen formu­ leras om med hänsyn till att föräldrapenning kan lämnas antingen som en bosättningsbaserad eller som en arbetsbaserad förmån. Lagrådet anser vidare att 3 § bör formuleras på ett sådant sätt att syftet med bestäm­ melsen tydligt framgår. Därutöver anser Lagrådet att inledningen av 4 § är missvisande, eftersom den kan tolkas som att det skulle krävas sär­ skilda skäl också vid tillämpning av 5 eller 6 §. Fråga är, enligt Lagrådet, i stället om undantag för dessa fall från kravet på särskilda skäl. Lagrådet menar därför att förslaget till 4 § bör formuleras om.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Samtliga tre paragrafer utfor­ mas med beaktande av de synpunkter som Lagrådet framför.

12 kap. 8 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 8 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 5 § AFL. Av 4 kap. 5 § första och andra meningen AFL framgår att bestämmelserna om föräldrapen­ ning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn. Är det fråga om adoption av andra makens barn eller adoptivbarn eller av eget barn lämnas föräldrapenning dock inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum. Av 4 kap. 8 § föräldrabalken följer emellertid att adoptivbarn ska anses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar. I paragrafen omfattar uttrycket ”makes barn” således såväl makes biologiska barn som makes adoptivbarn.

Lagrådet ifrågasätter om det inte av tydlighetsskäl finns anledning att Prop. 2008/09:200 behålla lydelsen av den nuvarande bestämmelsen oförändrad i socialför- Avd. B säkringsbalken.

Enligt regeringens mening behöver inte paragrafen förtydligas efter­ som rättsläget efter adoption framgår av regleringen i föräldrabalken och det finns en hänvisning till dessa bestämmelser i 2 kap. 14 § SFB.

12 kap. 9 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 9 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att bestämmelsen bör uttryckas på samma sätt som i 4 kap. 14 § första stycket AFL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 7 § första stycket och 8 § AFL.

Eftersom någon materiell ändring inte avses, saknas skäl att tillmötesgå Försäkringskassans remissynpunkt.

12 kap. 13 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 13 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. SamSol anger dock att föräldrapenning lämnas till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att uttrycket ”det första skolåret” numera är missvisande eftersom klass 0, dvs. förskolan, räknas som det första skolåret.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. 13 § i lagrådsremissen) formuleras utifrån att fråga är om första skolåret i grundskolan.

12 kap. 15 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 15 §): Överensstämmer med regeringens förslag förutom att SamSol delar upp paragrafen i två stycken.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att paragrafens andra stycket bör förtydligas så att det framgår att det stycket även handlar om föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 12 kap. 5 § i lagrådsremissen. Genom att formulera paragrafen i ett stycke i stället för två, som SamSol föreslår, klargörs vad som regle­ ras i paragrafen.

12 kap. 16 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. 16 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 3 § femte stycket AFL. I den nu gällande paragrafen anges inte att det för dess tillämplighet krävs att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Något sådant krav bör inte heller föras in i SFB.

12 kap. 17 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 17 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. Prop. 2008/09:200 17 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 3 § sjätte stycket AFL. Det går Avd. B inte av den nu gällande paragrafen att utläsa om det för dess tillämplighet krävs att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Regeringen anser att detta inte är något krav i de situationer som regleras i paragrafen.

Som anges i 18

  • §§ lämnas föräldrapenning på tre ersättningsnivåer: sjukpenningnivå, grundnivå och lägstanivå. I andra stycket i denna para­ graf föreslås att en förälder till förmån för den andre föräldern inte får avstå föräldrapenning på sjukpenningnivå såvitt avser viss i förslaget angiven tid. Förslaget innebär i denna del en omskrivning av nu gällande bestämmelser i 4 kap. 3 § sjätte stycket första meningen AFL.

12 kap. 18–24 §§ SamSol:s förslag (B 5 kap. 18–24 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. SamSol:s förslag i B 5 kap. 22 § är dock ut­ format utan hänsyn till att reglerna om den sjukpenninggrundande in­ komsten vid beräkning av bl.a. föräldrapenning numera är ändrade.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 12 kap. 18–24 §§ i lagrådsremissen). I nu gällande bestämmelser i 4 kap. AFL som reglerar föräldrapenningens tre ersättningsnivåer är endast två av dessa namngivna. Gällande författningstext är även mycket komplicerad och svårläst. I ett försök att underlätta förståelsen av be­ stämmelserna föreslår regeringen att det tydligt anges att föräldrapenning kan lämnas på tre olika namngivna ersättningsnivåer och vilka av dessa nivåer som grundar sig på om den försäkrade är bosatt eller arbetar i

Sverige. Eftersom föräldrapenning på den högsta ersättningsnivån grundar sig på en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst, föreslår regeringen att den ersättningsnivån kallas för sjukpenningnivå. Då de båda andra ersättningsnivåerna redan har inarbetade namn, bör dessa inte ändras.

12 kap. 27 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 26 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafens (12 kap. 27 § i lagrådsremissen) första stycke motsvarar i princip 4 kap. 6 § sjätte stycket första meningen AFL.

Att på det sätt som görs i 12 kap. 27 § första stycket i lagrådsremissen hänvisa till 29 kap. 5 § är, enligt Lagrådet, felaktigt. Nämnda lagrum reglerar, enligt Lagrådet, inte fall där den sjukpenninggrundande in­ komsten sänks. Lagrådet anser därför att uttrycket ”enligt 29 kap. 15 §” i förslaget bör bytas ut mot ”… sedan tid som avses i 29 kap. 15 § (SGI­ skyddad tid för föräldraledighet) har gått ut…”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning och första stycket i paragrafen utformas därför i linje med Lagrådets förslag.

I andra stycket förs ett förtydligande av gällande rätt in.

12 kap. 29 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 27 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. Prop. 2008/09:200 29 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 6 § sjätte stycket tredje och Avd. B fjärde meningen AFL. I förslaget förtydligas att bestämmelserna ska tillämpas på båda föräldrarna om kvinnan blir gravid på nytt.

12 kap. 30 §

SamSol:s förslag: Beroende på en senare beslutad regeländring saknar

SamSol förslag om hur den sjukpenninggrundade inkomst i förekom­ mande fall ska beräknas efter den tid som den varit skyddad under föräld­ raledighet.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. 30 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 6 § sjätte stycket femte meningen AFL. I paragrafen anges att bestämmelserna i 25–29 §§ ska tillämpas på motsvarande sätt vid beräkning av den sjukpenning­ grundande inkomsten för tid efter tid som avses i 26 kap. 15 § om sänk­ ning av den sjukpenninggrundande inkomsten inte har skett på grund av att den årliga inkomsten överstiger 7,5 prisbasbelopp.

Förutom ett mindre språkligt påpekande ifrågasätter Lagrådet om den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen återger gällande rätt. Enligt Lag­ rådet är avsikten att bestämmelserna ska gälla i tillämpliga delar och inte, som anges i förslaget, sättet varpå bestämmelserna i 25–29 §§ ska tilläm­ pas.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets påpekanden.

12 kap. 35

  • §§

SamSol:s förslag (B 5 kap. 32–35 §§): SamSol:s förslag i 32–34 §§ överensstämmer med regeringens förslag. Förslaget i 35 § är dock utfor­ mat i enlighet med lagstiftning som senare är ändrad. Bl.a. beaktar för­ slaget i 35 § inte vad som gäller för en förälder som fått vårdnadsbidrag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 12 kap. 35–38 §§ i lagrådsremissen. Bestämmelserna i dessa para­ grafer motsvarar 4 kap. 6 § andra stycket och 9 § AFL och reglerar för­ äldrapenningen för de första 180 dagarna. De nu gällande bestämmel­ serna i AFL är konstruerade utifrån äldre lagstiftning innebärande att en försäkrad alltid skulle ha en fastställd sjukpenninggrundande inkomst oberoende av om han eller hon fick eller önskade erhålla en förmån som beräknades på den inkomsten. Numera fastställs enligt huvudregeln en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst när det krävs för att en förmån ska kunna lämnas. Förslagen i nu aktuella paragrafer har utformats mot bakgrund härav och någon materiell ändring av nu gällande ordning föreslås således inte. Detta innebär bl.a. att i förslaget till 35 § 1 såvitt avser 240-dagarsvillkoret inte, såsom i 4 kap. 6 § andra stycket AFL, anges att föräldern skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning över viss nivå om Försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.

Lagrådet gör i anslutning till 12 kap. 38 § i lagrådsremissen vissa ut­ talanden angående hänvisningen till 5 kap. 6–8 §§. Dessa behandlas i författningskommentaren till 5 kap. 8 §.

13 kap.

I 13 kap. SFB föreslår regeringen att bestämmelserna om under vilka för- Avd. B utsättningar tillfällig föräldrapenning kan lämnas i princip struktureras efter barnets ålder. Dock bör en sådan indelning inte få genomslag fullt ut. En del bestämmelser avser att reglera tillfällig föräldrapenning i spe­ ciella situationer. Dessa bestämmelser bör vara lätta att överblicka i för­ fattningstexten. Regeringen föreslår därför att bestämmelser som särskilt avser antingen tillfällig föräldrapenning för barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade eller vård av allvarligt sjukt barn placeras under separata rubriker i 13 kap SFB.

13 kap. 8 §

SamSol:s förslag (B 6 kap. 8 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (13 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 11 a § första stycket AFL. I paragrafen föreskrivs att en förälder som skulle behöva avstå från för­ värvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare får överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning till annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för alla barn för vilka tillfällig föräldrapenning kan lämnas i samband med sjukdom eller smitta hos barnet (jfr bl.a. prop. 1993/94:220 s. 75). Efter­ som paragrafen tar sikte på överlåtelse av tillfällig föräldrapenning i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, anser regeringen att det här inte ska finnas någon hänvisning till bestämmelserna i 13 kap. 10– 13 §§ om tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption.

13 kap. 22–29 §§ SamSol:s förslag (B 6 kap. 22–28 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men sammanför bestämmelserna om förmånstiden för tillfällig föräldrapenning enligt 22 § (vård av barn som fyllt 12 år) och förmånstiden för tillfällig föräldrapenning enligt 26 § (vård av barn som omfattas av LSS) efter 26 §. Vidare använder SamSol i 22 § 2 ut­ trycket psykisk utvecklingsstörning.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen anser att begreppet ”psykisk ut­ vecklingsstörning” bör ersättas med ”utvecklingsstörning”. Härigenom anpassas begreppet till modernt språkbruk och blir gemensamt för samt­ liga förmåner.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 13 kap. 22–28 §§ i lagrådsremissen.

Enligt Lagrådet stämmer sammanföringen av bestämmelserna om för­ månstid mindre väl överens med hur 13 kap. är systematiserat i övrigt. Riktigare bör, enligt Lagrådet, vara att placera bestämmelserna om för­ månstiden för tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 22 § i en ny para­ graf närmast efter 13 kap. 24 § och under en kursiverad rubrik ”För­ månstiden”. Lagrådet anser vidare att bestämmelsen om förmånstid för tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 26 § bör kvarstå under föreslagen rubrik, som dock bör sättas i kursivstil. Slutligen anser Lagrådet att 13 kap. 27 och 28 §§ bör byta plats.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. För att uppnå avsedd syste­ matik i 13 kap. ändras systematiken och rubriksättningen i enlighet med vad Lagrådet föreslår.

Av förarbetena till lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159 s. 167) framgår att begreppet ”psykisk utvecklingsstörning” redan vid tillkomsten av den lagen inte ansågs överensstämma med vanligt språkbruk. Med hänsyn härtill och med beaktande av att en enhetligare terminologi kan erhållas i balken, bör begreppet ”psykisk utvecklingsstörning” i SFB ersättas med uttrycket ”utvecklingsstörning”.

13 kap. 33–35 §§ SamSol:s förslag (B 6 kap. 32–34 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. SamSol:s förslag är dock utformade utan hän­ syn till att reglerna om den sjukpenninggrundande inkomsten vid beräk­ ning av bl.a. tillfällig föräldrapenning numera är ändrade.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 13 kap. 32–34 §§ i lagrådsremissen. 33 §, som saknar direkt mot­ svarighet i AFL, innehåller en redovisning av vilka bestämmelser som ska tillämpas vid beräkningen av tillfällig föräldrapenning. 34 och 35 §§ motsvarar i princip 4 kap. 14 § andra och tredje styckena AFL. Rege­ ringen föreslår dock att avrundningsregeln i 35 § anpassas på ett sådant sätt att den överensstämmer med motsvarande avrundningsregler som gäller för övriga förmåner i SFB.

Enligt Lagrådet framstår bestämmelserna i 13 kap. 32–34 §§ i lagråds­ remissen som i vissa avseenden oklara och svårtillgängliga. Lagrådet föreslår därför att en förenklad utformning eftersträvas.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna utformas i linje med Lagrådets synpunkter. Vidare justeras lydelsen av 34 § för att resultatet ska bli korrekt vid en i timmar beräknad årsarbetstid. Någon saklig ändring av gällande rätt är inte avsedd.

5.3.4. Underavdelning III Barnbidrag

15 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 8 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (15 kap. 2 § i lagrådsremissen) slås fast att det finns tre former av barn­ bidrag; allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg. Där­ med kan den nuvarande regleringen i 2 a § femte stycket ABBL utgå.

Enligt det stycket ska, om inte annat föreskrivs, bestämmelserna i all­ mänt barnbidrag i ABBL eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarnstillägg. Vidare blir även 8 § FBBL onödig.

15 kap. 6 §

SamSol:s förslag (B 8 kap. 7 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 15 kap. 7 § i lagrådsremissen. Om förutsättningarna för att få

förlängt barnbidrag för ett barn som går i skolan utomlands är uppfyllda Prop. 2008/09:200 ska bidrag lämnas. Jämfört med nuvarande lydelse av 4 § FBBL tas Avd. B därför ordet ”kan” bort.

15 kap. 10 §

SamSol:s förslag (B 8 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 15 kap. 11 § i lagrådsremissen. I paragrafen anges att barn som placerats i sådana familjehem som avses i socialtjänstlagen (2001:453) inte berättigar till flerbarnstillägg.

Lagrådet konstaterar att i den föreslagna paragrafen torde med familje­ hem menas detsamma som i socialtjänstlagen, medan familjehem i sam­ mansättningen familjehemsförälder däremot har en speciell betydelse i den föreslagna socialförsäkringsbalken. Lagrådet anser att det hade varit till fördel om begreppet familjehem har en enhetlig betydelse i balken eller över huvud inom det socialrättsliga området.

Definitioner av vissa centrala begrepp har samlats i balkens inledande avdelning, bl.a. för att de ska vara lätt att hitta dem och för att inte tynga övriga bestämmelser. Begreppet ”familjehemsförälder” förekommer, till skillnad från ”familjehem”, varken i socialtjänstlagen eller socialtjänst­ förordningen (2001:937). Det förstnämnda begreppet förekommer inte heller i annan lagstiftning eller förordning. Begreppet familjehem har samma innebörd i balken som i annan lagstiftning. Begreppet familje­ hemsförälder definieras i 2 kap. 16 §. Angående skälen för att i balken föra in begreppet familjehemsförälder, se författningskommentaren till 2 kap. 16 §.

15 kap. 13 §

SamSol:s förslag (B 8 kap. 4 och 14 §§): Överensstämmer i princip med regeringens förslag men uttrycker det i 14 § så att bidraget ska änd­ ras från och med månaden efter det att rätten till bidrag ökar eller mins­ kar.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (15 kap. 4 och 14 §§ i lagrådsremissen) motsvarar del av 2 § samt 3 § första stycket ABBL. I nuvarande lagstiftning regleras tidsaspekten när barn föds eller rätten till bidrag annars uppkommer i 2 § samt tidsaspekten då barn dör eller rätten till bidraget annars upphör i 3 § första stycket. I

SamSol:s förslag och i lagrådsremissen finns en bestämmelse (4 §) som föreskriver att, om rätten till allmänt barnbidrag uppkommer vid någon annan tidpunkt än barnets födelse, bidraget lämnas från och med måna­ den efter denna tidpunkt och en annan (14 §) som föreskriver att bidraget ändras från och med månaden efter förändringen när det inträffar något som medför att rätten till barnbidrag ökar eller minskar (SamSol) respektive medför att rätten till barnbidrag ändras (lagrådsremissen). Regeringen anser att dessa två paragrafer lämpligen bör sammanföras och avse i princip alla fall när det inträffar något som medför att barn­ bidrag ska börja lämnas eller inte längre ska lämnas. En särskild reg­ lering bör dock behållas beträffande barnets födelse och avslutande av studier med hänsyn till behovet av sådan reglering beträffande när barnet fyller 16 år eller påbörjar studier. Vidare anser regeringen det inte nöd­

vändigt att det i paragrafen uttryckligen anges att dödsfall är en sådan Prop. 2008/09:200 omständighet som påverkar rätten till barnbidrag. Regleringen i para- Avd. B grafen gäller samtliga former av barnbidrag. I dag finns beträffande för­ längt barnbidrag inte någon allmän bestämmelse som behandlar föränd­ ring av förutsättningarna för bidrag.

15 kap. 14 §

SamSol:s förslag (B 8 kap. 7 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag men SamSol föreslår att paragrafen ges rubriken Retroaktiv ersätt­ ning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (15 kap. 15 § i lagrådsremissen) motsvarar 11 § andra stycket ABBL vartill hän­ visas i 8 § FBBL.

Lagrådet anser att rubriken är missvisande sedd i belysning av para­ grafens innehåll och föreslår att den ges lydelsen Förlorad ersättning.

I socialförsäkringslagstiftningen finns i fråga om förmåner som lämnas endast efter ansökan ett flertal regler som innebär att förmånen lämnas endast för en viss angiven tid före den dag då ansökan görs. Denna para­ graf fyller samma funktion i fråga om barnbidrag där det normalt inte krävs vare sig ansökan eller anmälan.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att rubriken bör ändras. Rubri­ ken formuleras i linje med Lagrådets förslag,

16 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (16 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 § fjärde stycket ABBL. För att någon ska få barnbidrag utbetalat till sig krävs enligt bestämmelsen i paragrafen att han eller hon är försäkrad för förmånen. Detta krav gäller enligt rege­ ringens uppfattning även i dag. Av SofL följer att både barn och förälder ska vara försäkrade för barnbidrag. Vidare ska enligt 4 § 4 st. ABBL och 5 § 1 st. FBBL barnbidrag lämnas endast om bidragsmottagaren är bosatt i Sverige. Slutligen gäller enligt 4 § barnbidragsförordningen (1986:386) att den som får barnbidrag är skyldig att anmäla till Försäkringskassan om han eller hon eller barnet lämnar Sverige för en tid som kan antas komma att överstiga sex månader.

Kravet på att bidragsmottagaren ska vara försäkrad gäller inte när bar­ net vårdas i ett hem för vård eller boende och bidraget därför ska betalas ut till ett kommunalt organ enligt 106 kap. 7 § SFB. Inte heller gäller kravet när bidraget på begäran av socialnämnden i vissa undantagsfall kan betalas ut till den andre av föräldrarna, någon annan lämplig person eller till nämnden enligt 16 kap. 18 § SFB.

16 kap. 3 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 16 kap. 3 § i lagrådsremissen. Paragrafen är ny. I paragrafen klar­ görs att myndiga eller gifta barn själva får barnbidraget om inget annat föreskrivs i kapitlet.

16 kap. 4 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens för-

slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 16 kap. 4 § i lagrådsremissen. Jämfört med den nu gällande lydel­ sen i 4 § första stycket första meningen ABBL används i paragrafen uttrycket ”den som har ensam vårdnad” i stället för ”en förälder som har ensam vårdnad”. Syftet är att även särskilt förordnade vårdnadshavare ska omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde.

16 kap. 11 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 10 §): SamSol föreslår att blivande adoptiv­ föräldrar till utländska barn ska likställas med föräldrar i fråga om rätten att få barnbidrag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (16 kap. 11 § i lagrådsremissen) motsvarar regleringen i 4 § andra stycket ABBL.

I den paragrafen anges att i fråga om rätten att uppbära allmänt barn­ bidrag likställs med förälder de, som med socialnämndens tillstånd, har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Regeringen föreslår (se författningskommentaren till 2 kap. 15 §) en de­ finition av begreppet blivande adoptivföräldrar. Definitionen är emeller­ tid generellt utformad. Den kan dock inte fullt ut appliceras på barn­ bidragsförmånen. Detta beror på att det beträffande barnbidraget endast är blivande adoptivföräldrar till utländska barn som ska likställas med föräldrar. Begreppet utländska barn definieras inte i ABBL. Regeringen anser att det är olämpligt att i SFB införa en definition av det ålder­ domliga begreppet utländska barn. I stället bör begreppet ersättas med den i förslaget angivna omskrivningen som också står i bättre överens­ stämmelse med de inledande försäkringsbestämmelserna i avdelning A. Förslaget innebär inte någon förändring i sak.

16 kap. 18 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 14 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. I SamSol:s förslag saknas angivande av att barnbidrag som betalas ut till annan person eller socialnämnd ska användas för barnets bästa.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen förutsätter att konsekvenserna för barn beaktas i beredningsarbetet även om formuleringarna om att olika förmåner ska användas ”för barnens bästa” när utbetalning sker till annan tas bort. (Se även B 11 kap. 19 § och H 3 kap. 5 §)

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (16 kap. 18 § i lagrådsremissen) motsvarar 5 § ABBL.

Enligt Lagrådets uppfattning innebär ett utelämnande av orden ”att an­ vändas barnets bästa” att det i socialförsäkringsbalken inte skulle finnas något lagligt stöd för hur barnbidraget ska användas. Med tanke på att utbetalning kan ske inte bara till socialnämnden utan också till en fysisk person bör, enligt Lagrådet, de utelämnade orden arbetas in i paragrafen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning och anser att nämnda led i den nu gällande paragrafen bör föras in i SFB. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets påpekande.

16 kap. 19 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 15 §): Överensstämmer med regeringens förslag. SamSol föreslår dock att paragrafen rubriceras på annat sätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (16 kap. 19 § i lagrådsremissen) gäller alla former av barnbidrag, vilket beträffan­ de förlängt barnbidrag innebär en förändring av lagregleringen. Eftersom paragrafen inte reglerar omprövningsinstitutet är det olämpligt att rubricera paragrafen på det sätt SamSol föreslår.

16 kap. 20 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 16 §): Överensstämmer med första meningen i regeringens förslag men saknar motsvarighet till andra meningen om avrundning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 16 kap. 20 § i lagrådsremissen. I ABBL anges barnbidraget som ett belopp per år. I 11 § första stycket andra meningen ABBL anges att det månadsbelopp som ska betalas ut i barnbidrag ska avrundas till närmast högre hela krontal. Med hänsyn till att barnbidraget i SFB är bestämt som ett visst belopp per månad behövs i allmänhet inte någon avrundningsregel. Eftersom det fortfarande kan uppkomma situationer när det kan bli fråga om att avrunda barnbidraget (t.ex. vid delning av flerbarnstillägget enligt 16 kap. 15 § SFB) ska en motsvarighet till 11 § första stycket ABBL föras in i SFB.

5.3.5. Underavdelning IV Underhållsstöd Inledning

I denna underavdelning regleras dels rätten till underhållstöd, dels bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan. Kopp­ lingen mellan vad som har lämnats i underhållsstöd och vad den bidrags­ skyldige ska betala till Försäkringskassan är svag. Regeringen anser att uttrycket ”återbetalningsskyldighet” är missvisande. Det kan även för­ växlas med den återbetalningsskyldighet som regleras i avdelning H, dvs. återbetalningsskyldighet som grundas på bl.a. att oriktiga uppgifter har lämnats. Regeringen anser därför att det är lämpligare att använda ut­ trycket ”betalningsskyldighet” i stället för uttrycket återbetalnings­ skyldighet.

I 18 kap. 38

  • §§ finns särskilda handläggningsbestämmelser som i huvudsak motsvarar 13, 13 a och 14 §§ USL. Dessa bestämmelser regle­ rar emellertid även vilka bestämmelser i USL som Försäkringskassan ska upplysa den betalningsskyldige om. Regeringen anser att den sortens detaljreglering av Försäkringskassans handläggning lämpligen bör åter­ finnas i författning av lägre dignitet. Mot denna bakgrund saknas motsva­ righet till 13 § tredje meningen, 13 a § tredje meningen samt 14 § första stycket andra meningen och andra stycket andra meningen USL. Likaså har 40 § USL, enligt vilken delgivning i ärende om underhållsstöd inte får ske genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428), inte fått någon motsvarighet i SFB. Regeringen anser att bestämmelsen bör tas in i en förordning.

17 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 10 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (17 kap. 2 § i lagrådsremissen) är ny och saknar direkt motsvarighet i USL.

I 5 § finns en utförlig definition av begreppet bidragsskyldig. Med hän­ syn härtill är det som Lagrådet påpekat onödigt att även i 2 § beteckna en förälder som är underhållsskyldig för barnet som bidragsskyldig. Para­ grafen utformas i enlighet med Lagrådets påpekande.

17 kap. 6 §

SamSol:s förslag (B 10 kap. 6 §): När det gäller underhållsstöd föreslår

SamSol att blivande adoptivförälder till utländska barn ska likställas med förälder som har vårdnaden om ett barn. SamSol föreslår också en annan rubricering.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (17 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar regleringen i 2 § andra stycket USL. I den paragrafen anges att i fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag likställs med förälder de, som med socialnämndens tillstånd, har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Rege­ ringen föreslår (se författningskommentaren till 2 kap. 15 §) en definition av begreppet blivande adoptivföräldrar. Definitionen är emellertid gene­ rellt utformad. Det kan dock inte fullt ut appliceras på underhållsstödet.

Detta beror på att det beträffande underhållsstödet endast är blivande adoptivförälder till utländska barn som ska likställas med föräldrar. Begreppet utländska barn definieras inte i USL. Regeringen anser det olämpligt att i SFB införa en definition av det ålderdomliga begreppet utländska barn. I stället bör begreppet ersättas med den i förslaget an­ givna omskrivningen som också står i bättre överensstämmelse med de inledande försäkringsbestämmelserna i avdelning A. Förslaget innebär inte någon förändring i sak. Paragrafen ska också rubriceras på samma sätt som motsvarande bestämmelse i 16 kap. 11 §.

18 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 2 §): SamSol föreslår att uttrycket ”försäk­ rat barn” används i paragrafens första stycke.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det nya uttrycket ”försäkrat barn” bör förklaras i kommentaren.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 18 kap. 2 § i lagrådsremissen). Det framgår av bestämmelserna i avdelning A att barnet måste vara försäkrat för att ha rätt till underhålls­ stöd. Det är därför onödigt att använda uttrycket ”försäkrat barn” i stället för ”barn” i paragrafens första stycke. Genom att använda uttrycket ”barn” uppnås också en bättre överensstämmelse med övriga paragrafer under rubriken Allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd.

18 kap. 8 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 8 §): SamSol:s förslag skiljer sig från rege­ ringens förslag. Detta beror på att lagstiftningen senare har ändrats.

SamSol föreslår också en annan formulering av huvudrubriken före denna bestämmelse.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot- Prop. 2008/09:200 svarar 18 kap. 8 § i lagrådsremissen). I paragrafen klargörs under vilka Avd. B förhållanden som underhållsstöd inte lämnas vid underlåtenhet att vidta eller medverka till åtgärder för att få föräldraskap enligt 1 kap. 9 § för­ äldrabalken eller faderskapet enligt föräldrabalken fastställt till barnet.

Jämfört med SamSol:s förslag och efter påpekande av Försäkringskassan bör också rubriken närmast efter 18 kap. 7 § formuleras om.

18 kap. 11 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser dels att rubriken i an­ slutning till paragrafen bör ändras till ”Barn med rätt till barnpension eller efterlevandestöd”, dels att det i paragrafen bör tydliggöras att den barnpension eller efterlevandestöd som avses, ska ha beviljats enligt svensk lag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 18 kap. 11 § i lagrådsremissen. Syftet med rubrikerna på denna nivå i SFB är att ge en kortfattad allmän information om vad som regle­ ras i den eller de paragrafer som rubriken hänför sig till. En sådan rubrik ska alltså inte exakt ange vad paragrafen reglerar. Skäl att ändra ifråga­ varande rubrik saknas därför.

Eftersom SFB är avsedd att reglera vad som i Sverige menas med socialförsäkringslagstiftning anser regeringen att det är onödigt att hela tiden markera detta i olika paragrafer. Ett sådant förfarande skulle tynga författningstexten. Regeringen anser i stället att det är lämpligare att sär­ skilt ange om en utländsk förmån som den försäkrade får ska påverka den försäkrades rätt till en med den utländska förmånen likvärdig förmån enligt SFB. Med hänsyn härtill saknas skäl att i denna paragraf ändra vad SamSol föreslår.

18 kap. 14 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 14 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (18 kap. 14 § i lagrådsremissen) motsvarar i närmast av 7 § första och tredje stycket USL.

Enligt Lagrådet är den föreslagna paragrafen formulerad på ett sådant sätt att den lätt kan misstolkas, bl.a. eftersom villkor för rätt till förlängt underhållsstöd finns i andra paragrafer, främst 2 och 6 §§.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i linje med Lagrådets synpunkter.

18 kap. 15–18 § SamSol:s förslag (B 11 kap. 15–18 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SamSol använder dock i samtliga paragrafer ordet ”får” i stället för orden ”betalas ut”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 18 kap. 15–18 §§ i lagrådsremissen. 15 § motsvarar 17 § första stycket första meningen USL, 16 § motsvarar 17 § första stycket andra

meningen USL, 17 § motsvarar 17 § första stycket tredje och fjärde Prop. 2008/09:200 meningen USL och 18 § motsvarar 17 § andra stycket USL. Avd. B

I 17 § första stycket första meningen USL föreskrivs att underhållsstöd betalas ut till boföräldern. Enligt Lagrådet har den formuleringen en viss rättslig betydelse och den kan därför inte bytas ut hur som helst. Efter­ som det är barnet som är berättigat till underhållsstödet, medan boföräl­ dern är den som faktiskt tar emot ersättningen anser Lagrådet att den nuvarande skrivningen ”betalas ut” i USL bör behållas i stället för den i 18 kap. 15 § i lagrådsremissen föreslagna omformuleringen med ordet ”får”. Av samma anledning anser Lagrådet att ordet ”får” får en oklar innebörd i 18 kap. 16–18 §§ i lagrådsremissen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att formuleringen med ordet ”får” i 18 kap. 15 § kan ge intryck av att boföräldern får rätt till under­ hållsstödet. För att markera att det är barnet som är rättighetshavare kan det således vara skäl att byta ut ordet ”får” mot orden ”betalas ut” i 15 §. Mot denna bakgrund anser regeringen att ordet ”får” bör bytas ut mot ”betalas ut” även i 16–18 §§.

18 kap. 19 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 19 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. I SamSol:s förslag saknas angivande av att underhålls­ stödet ska användas för barnets bästa.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (18 kap. 19 § i lagrådsremissen) motsvarar i princip 17 § tredje stycket USL.

Enligt Lagrådets uppfattning innebär ett utelämnande av orden ”att an­ vändas för barnets bästa” i den föreslagna paragrafen att det i socialför­ säkringsbalken inte skulle finnas något lagligt stöd för hur underhålls­ stödet ska användas. Med tanke på att utbetalning kan ske inte bara till socialnämnden utan också till en fysisk person bör, enligt Lagrådet, de utelämnade orden arbetas in i den i lagrådsremissen föreslagna para­ grafen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning och anser att nämnda led i den nu gällande paragrafen bör föras in i SFB. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets påpekande.

18 kap. 25 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 24 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det av paragrafen bör framgå att det är barnet som har rätt till förmånen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 18 kap. 25 § i lagrådsremissen. Det framgår redan inledningsvis i 18 kap. 2 § att det är barnet som ha rätt till förmånen.

18 kap. 28 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 27 §): SamSol föreslår att paragrafen ska lyda ”Om en bidragsskyldig förälder, innan han eller hon har delgetts ett beslut om betalningsskyldighet…”.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det är bättre att an­ vända formuleringen ”beslutet” i stället för ”ett beslut”. Detta eftersom bestämmelsen syftar på ett speciellt beslut.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (18 kap. Prop. 2008/09:200 28 § i lagrådsremissen) motsvarar 16 § andra stycket USL. Paragrafen tar Avd. B sikte på det ”egentliga” beslutet om betalningsskyldighet, dvs. det beslut i vilket det slås fast att betalningsskyldighet föreligger. Paragrafen bör därför formuleras i enlighet med Försäkringskassans förslag. Dessutom bör i förtydligande syfte även anges att fråga är om betalningsskyldighet enligt 19 kap.

18 kap. 32 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 31 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår i 31 § andra stycket att belopp som understiger 50 kronor inte ska betalas ut.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (18 kap. 32 § i lagrådsremissen) motsvarar 16 § första stycket andra och tredje meningarna USL.

Enligt Lagrådet leder det i lagrådsremissen föreslagna ordvalsbytet, jämfört med gällande rätt, i viss mån till en inte åsyftad saklig ändring. I den nuvarande lydelsen föreskrivs att det ifrågavarande beloppet faller bort, medan i den i lagrådsremissen föreslagna lydelsen är att det inte betalas ut. Enligt Lagrådet innebär den omständigheten att ett belopp inte betalas ut inte med automatik att det också bortfaller.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets synpunkt.

18 kap. 33─35 §§ SamSol:s förslag (B 11 kap. 32–35 §§): Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Avvikelsen beror på dels att SamSol använder ter­ men ”dras in eller minskas” i stället för omprövas (33 §), dels att SamSol inte lämnar något förslag motsvarande under vilka förutsättningar under­ hållstödet ska omprövas (34 och 35 §§). Sistnämnda beror på att reglerna senare är ändrade.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (18 kap. 33–35 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 19 § första stycket, 8 a § första stycket respektive 10 § tredje stycket USL.

Lagrådet anser att den med fet stil satta rubriken som ska täcka 33─35 §§ i lagrådsremissen lämpligen kan begränsas till ”Ändrade för­ hållanden”. Enligt Lagrådet speglar en sådan rubrik något som är gemen­ samt för de tre paragraferna som täcks av rubriken. Vidare anser Lag­ rådet att underrubriken till 33 § bör preciseras till ”Grund för indragning eller nedsättning”. I fråga om underrubriken närmast före 34 § kan det, enligt Lagrådet, vara lämpligt och tillräckligt att ange ”Grunder för om­ prövning”.

I likhet med vad Lagrådet anger beträffande 39 kap. 17–21 §§ i lag­ rådsremissen anser regeringen lämpligt att termen ”indragning” bör undvikas och ersättas med ett uttryck som bättre anger vad det är frågan om, det vill säga att den försäkrade inte längre uppfyller villkoren för rätt till ersättning. För att bättre anpassa samtliga de nu aktuella paragraferna till varandra anser regeringen att dessa bör formuleras om med an­ vändande av termen ”omprövas”. Vidare anser regeringen också att det är lämpligt att justera huvudrubriken till 33–35 §§ samt underrubrikerna till 33 § och 34 samt 35 §§.

19 kap. 7 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 7 §): SamSol föreslår att paragrafens första Avd. B stycke ska formuleras utan angivande av att en förutsättning för bestäm­ melsens tillämpning är att underhållsstöd har lämnats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 22 § andra och femte styckena USL.

Det bör i paragrafens första stycke klart framgå att den är tillämplig endast om underhållsstöd har lämnats.

19 kap. 10 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 10 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag. Enligt en regeländring är dock det så kallade ”fribe­ loppet” om 72 000 kronor höjt till 100 000 kronor.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar 26 § andra stycket USL. I paragrafen lämnas en föreskrift om beräkningen av inkomstunderlaget för bestäm­ mande av den bidragsskyldiges betalningsskyldighet.

Såsom bestämmelsen är utformad i lagrådsremissen torde den, enligt

Lagrådet, täcka såväl fall då inkomsten uppgår till eller överstiger 100 000 kronor som fall då den understiger detta belopp. Eftersom av­ sikten inte är att ändring ska ske i förhållande till gällande bestämmelse i 26 § andra stycket USL anser Lagrådet att paragrafen bör formuleras om.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas och for­ muleras på det sätt som Lagrådet föreslår.

19 kap. 13 och 14 §§

SamSol:s förslag (B 12 kap. §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 19 kap. 13 och 14 §§ i lagrådsremissen.

Lagrådet anför att bestämmelsernas innehåll i lagrådsremissen är kom­ primerat och svårt att tillgodogöra sig på grund av att överskotts- och underskottssituationerna behandlas tillsammans och dessutom de fall då ökning och minskning ska göras sammanförts. Enligt Lagrådets mening behövs en närmare författningskommentar, om inte bestämmelserna om­ arbetas i grunden.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna motsvarar 25 § andra och tredje styckena USL. Motsvarande bestämmelser finns i 4 a och 4 b §§ BoL samt 13 och 14 §§ BTPL.

I samtliga fall är det fråga om att vissa vid taxeringen gjorda avdrag i inkomstslagen kapital och näringsverksamhet inte ska påverka beräk­ ningen av bidrag respektive betalningsskyldighet. Avdraget ska därför återföras så att samma resultat uppnås som om avdraget aldrig gjorts. Om det vid taxeringen uppkommit ett överskott i inkomstslaget ska ju då detta belopp ökas med det avdrag som har gjorts där men inte får beaktas vid beräkningen enligt de nämnda lagarna. Om det i stället finns ett underskott vid taxeringen ska detta belopp givetvis inte ökas med det aktuella avdraget utan i stället minskas med detta. Om det eller de avdrag som ska återföras överstiger underskottet ska detta minskas till noll och återstående avdragsbelopp läggas till. I vissa fall är det fråga om in­

komstposter som inte ska beaktas vid beräkningen och då gäller det om- Prop. 2008/09:200 vända, nämligen att ett överskott minskas och ett underskott ökas. Avd. B

I syfte att göra bestämmelserna lättare att tillgodogöra sig delas de upp på det sätt att underskottsfallen regleras i första stycket i respektive para­ graf och underskottsfallen regleras i andra stycket i respektive paragraf. Därmed tillgodoser regeringen Lagrådets synpunkter.

19 kap. 17 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 17 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 17 § i lagrådsremissen) motsvarar 24 § andra stycket USL.

Lagrådet anser att den jämfört med gällande rätt ändrade formule­ ringen av bestämmelsen behöver kommenteras. I 24 § andra stycket andra meningen USL anges följande: ”Föreligger underhållsskyldighet för fler än tre barn, skall procenttalet motsvara det tal som erhålls, om man dividerar summan av trettio och antalet barn utöver tre med det totala antalet barn.”

För att underlätta läsbarheten och för att förenkla den matematiska uppställningen av bestämmelsen formuleras paragrafen på det sätt som framgår av författningstexten i 17 § andra stycket. Någon saklig ändring är inte avsedd.

19 kap. 18 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 18 §): SamSol föreslår att paragrafen ska lyda ”Underhåll som har betalats till barnet innan den bidragsskyldige delgavs ett beslut…”.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det är bättre att an­ vända formuleringen ”beslutet” i stället för ”ett beslut”. Detta eftersom bestämmelsen syftar på ett speciellt beslut.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 18 § i lagrådsremissen) motsvarar 23 § första stycket andra meningen

USL. Paragrafen tar sikte på det ”egentliga” beslutet om betalnings­ skyldighet, dvs. det beslut i vilket det slås fast att betalningsskyldighet föreligger. Paragrafen har formulerats i enlighet med Försäkringskassans förslag.

19 kap. 34 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 27 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. Med hänsyn till att reglerna senare är ändrade saknas i

SamSol:s förslag motsvarighet till andra stycket i regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 34 § i lagrådsremissen) motsvarar 30 § första stycket USL. I första stycket finns förslag till en bestämmelse om omprövning av betalnings­ belopp dels när det finns ett nytt beslut om årlig taxering, dels när grun­ den för tillämplig procentsats enligt vissa angivna lagrum har ändrats. I andra stycket behandlas den tidpunkt från vilken en ändring av betal­ ningsbeloppet ska gälla.

Enligt Lagrådet anges i 19 kap. 34 § andra stycket i lagrådsremissen att när ändring har gjorts av det skälet att grunden för tillämplig procentsats ändrats anges detta ha skett fyra lagrum, nämligen 16, 17, 26 och 27 §§.

Av dessa är det endast 16 och 17 §§ som, enligt Lagrådet, kan anses ha Prop. 2008/09:200 ett innehåll som berör grunden för tillämplig procentsats. Lagrådet anser Avd. B därför att 26 och 27 §§ ska utgå ur paragrafens andra stycke. Lagrådet påpekar också att när fall av ändring av grunden för tillämplig procent­ sats berörs i paragrafens första stycke anges att ändring har skett enligt 17 §. Enligt Lagrådets mening bör dessa hänvisningar till lagrum utfor­ mas enhetligt i första och andra styckena. Lagrådet anser att närmast till hands synes ligga att genomgående åberopa enbart 17 §.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter.

19 kap. 47 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 37 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag. SamSol anger dock inte närmare enligt vilka grunder räntan bör beräknas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 47 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 36 § första stycket USL.

USL är gynnande i förhållande till den som får underhållsstöd. Där­ emot är lagen förpliktande i förhållande till den som är betalningsskyldig gentemot staten för det underhållsstöd som staten betalat ut till den underhållsstödsberättigade. I förhållande till den som är betalnings­ skyldig är det närmast fråga om ett sådant betungande ämnesområde som ska regleras genom lag enligt 8 kap. 3 § RF. Delegeringsmöjlighet enligt 8 kap. 7 eller 9 § RF finns inte. Regeringen kan således meddela endast verkställighetsföreskrifter med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 RF. Genom att i paragrafen ange hur räntesatsen bestäms, anser regeringen att bestämmelsen kompletteras på ett sådant sätt att det klart framgår att fråga endast är om regeringens möjligheter att meddela verkställighets­ föreskrifter. Paragrafen formuleras i enlighet med det som anges i avsnitt 4.4.

5.3.6. Underavdelning V Särskilda familjeförmåner Inledning

I underavdelningen har samlats bestämmelser som i dag finns i AKBL och HVL. HVL har dock delats upp så att de bestämmelser som avser handikappersättning finns i 50 kap i avdelning D. Skälet till uppdel­ ningen är främst att regeringen anser att vårdbidraget i den nationella lagstiftningen har ett större samband med andra förmåner som lämnas till föräldrar och barn än med de förmåner som lämnas till vuxna på grund av funktionshinder. Det ska dock påpekas att det svenska vårdbidraget och handikappersättningen enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen ska definieras som förmåner vid sjukdom (se EG-domstolens dom den 18 oktober 2007 i mål C 299/05). Detta förhållande påverkar emellertid inte lämpligheten av att i SFB placera vårdbidraget i avdelning B och handikappersätt­ ningen i avdelning D

Av 19 § första stycket tredje meningen HVL framgår att för den som är Prop. 2008/09:200 omyndig är det förmyndaren som är anmälningsskyldig. God man eller Avd. B förvaltare enligt föräldrabalken till en ersättningsberättigad har mot­ svarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget. Att upplysningsskyldighet kan åvila en legal ställföreträdare följer redan av bestämmelser i 12 kap. föräldrabalken. Bestämmelsen i HVL kan därför tas bort.

När prisbasbeloppet ändras ska förmånerna enligt balken räknas om. Att den försäkrade inte behöver ansöka om en sådan höjning av en för­ mån som betalas ut ligger i sakens natur. Likaså att den försäkrade inte behöver genomgå någon ytterligare utredning för att kunna få del av höjningen. Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte behövs någon motsvarighet till 20 § tredje stycket HVL.

21 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 14 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (21 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar regleringen i 1 och 4 §§ § AKBL. I 1 § första stycket ABBL anges att bidrag av allmänna medel lämnas till adoptivföräldrars kostnader vid adoption av utländska barn. I 1 § andra stycket AKBL anges att med utländska barn avses barn som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta här i landet när adoptiv­ föräldrarna får dem i sin vård. Regeringen anser det olämpligt att i SFB föra in det ålderdomliga begreppet utländska barn. I stället bör endast den nu gällande definitionen av begreppet föras in i SFB.

21 kap. 5 §

SamSol:s förslag (B 14 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (21 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 § första stycket AKBL. Enligt den nu gällande bestämmelsen lämnas bidrag inte om adoptionen avser eget eller makes barn eller makes adoptivbarn. Av 4 kap. 8 § föräldrabalken följer emellertid att adoptivbarn ska anses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar. I paragrafen omfattar uttrycket ”makes barn” således såväl makes biologiska barn som makes adoptivbarn.

Lagrådet ifrågasätter om det inte av tydlighetsskäl finns anledning att behålla den nuvarande lydelsen av bestämmelsen oförändrad i social­ försäkringsbalken.

Regeringen delar inte Lagrådets uppfattning. Rättsläget efter adoption framgår av regleringen i föräldrabalken. Med hänsyn härtill och med beaktande av att det finns en hänvisning till dessa bestämmelser i 2 kap. 14 § SFB anser regeringen inte att paragrafen behöver förtydligas.

21 kap. 7 §

SamSol:s förslag (B 14 kap. 7 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 21 kap. 7 § i lagrådsremissen. Av paragrafen framgår huvudregeln att föräldrarna får hälften var av adoptionsbidraget. Dock kan föräldrarna

hos Försäkringskassan begära en från huvudregeln avvikande fördelning Prop. 2008/09:200 av adoptionsbidraget. Avd. B

Enligt Lagrådet är uttrycket ”kommer överens om” i den i lagråds­ remissen föreslagna paragrafen inte helt adekvat, eftersom det här inte är fråga om en regel för en privat överenskommelse mellan föräldrarna. Lagrådet är av den uppfattningen att det av bestämmelsen bör framgå att det fordras en framställning hos Försäkringskassan för att en från huvud­ regeln avvikande fördelning av bidraget enligt föräldrarnas önskemål ska kunna åstadkommas.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

22 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag. SamSol föreslår dock att begreppet utländska barn ska användas även i SFB.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (22 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar regleringen i 4 § HVL. Av den para­ grafen framgår att såvitt avser bl.a. vårdbidrag ska med förälder likställas den, som med socialnämndens tillstånd, har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Regeringen föreslår (se för­ fattningskommentaren till 2 kap. 15 §) en definition av begreppet bli­ vande adoptivföräldrar. Definitionen är emellertid generellt utformad.

Det kan dock inte fullt ut appliceras på vårdbidragsförmånen. Detta beror på att det beträffande vårdbidraget endast är blivande adoptivförälder till utländska barn som ska likställas med föräldrar. Begreppet utländska barn definieras inte i HVL. Regeringen anser det olämpligt att i SFB införa en definition av det ålderdomliga begreppet utländska barn. I stället bör begreppet ersättas med den i förslaget angivna omskrivningen som också står i bättre överensstämmelse med de inledande försäkrings­ bestämmelserna i avdelning A. Någon materiell ändring är inte avsedd.

22 kap. 3 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (22 kap. 3 § i lagrådsremissen) slås fast att både förälder och barn måste vara försäkrade i den mening som avses i 4 kap. 3 § SFB för att vårdbidrag ska kunna lämnas. Detta innebär emellertid ingen förändring av rättsläget utan följer redan av SofL. Enligt 3 kap. 2 § SofL omfattas den som är bosatt i Sverige av bl.a. HVL. Detta gäller såväl barn som föräldrar.

22 kap. 5 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 22 kap. 5 § i lagrådsremissen. Enligt fast praxis beräknas storleken av ett vårdbidrag med beaktande av annat utgående samhällsstöd som är avsett att täcka samma eller delvis samma behov som vårdbidraget.

Denna princip framgår bl.a. av rättsfallet FÖD 1993:3 och är av sådan Prop. 2008/09:200 betydelse att det bör framgå redan av lagtexten. Avd. B

22 kap. 7 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 7 §): Samsol föreslår att behovet av bidrag ska omprövas efter två år.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anger att det av 10 § HVL framgår att vårdbidraget ska omprövas minst vartannat år. ”Minst vart­ annat år” är inte detsamma som ”efter två år”. Den materiella ändringen bör kommenteras i författningskommentaren. Försäkringskassan föreslår dock att bestämmelsen i SFB uttrycks på samma sätt som i 10 § HVL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (22 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 10 § första stycket första och andra meningen HVL och den formuleras i linje med det som Försäkrings­ kassan föreslår. Någon materiell ändring är inte avsedd.

22 kap. 8 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 8 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol formulerar första stycket på ett sådant sätt att

Försäkringskassan har rätt att göra en diskretionär prövning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (22 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 10 § andra stycket HVL. Någon saklig ändring är inte avsedd.

Enligt Lagrådet innebär den i lagrådsremissen föreslagna formule­ ringen, som inbegriper ordet ”kan”, att Försäkringskassan ges utrymme för en diskretionär prövning som inte har något stöd i 10 § andra stycket HVL eller någon annan paragraf i den lagen. Lagrådet anser därför att ordet ”kan” bör utgå ur lagtexten i den föreslagna paragrafen. Lagrådet anser vidare att inledningen av första stycket, för att felaktig läsning ska kunna undvikas, bör justeras på så sätt att orden ”en förälder” byts ut mot ”föräldern”. Enligt Lagrådet gäller bestämmelsen den förälder som har rätt till vårdbidraget men inte den andre föräldern.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter.

22 kap. 17 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 17 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 22 kap. 17 § i lagrådsremissen. I socialförsäkringsbalken före­ kommer s.k. omprövningsbestämmelser i förutom denna paragraf även såvitt avser underhållsstöd i 18 kap. 33–35 §§, sjukersättning och aktivi­ tetsersättning i 36 kap. 19–24 §§, handikappersättning i 50 kap. 14 § och assistansersättning i 51 kap. 12 §. Regeringen är av den uppfattningen att dessa bestämmelser bör vara formulerade på ett likartat sätt.

5.4. Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

5.4.1. Inledning

I avdelning C (23–47 kap. [23–49 kap. i lagrådsremissen]) samlas be­ stämmelserna om socialförsäkringsförmåner vid sjukdom eller arbets­ skada. Följande förmåner behandlas: sjukpenning, rehabiliteringsåtgärder vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga, rehabiliteringsersättning, sjuk­ ersättning, aktivitetsersättning, arbetsskadeersättning, statlig person­ skadeersättning, krigsskadeersättning, smittbärarersättning och när­ ståendepenning. Nämnda förmåner regleras i dag i AFL, LAF, LSP, KSL, SML och NVL.

5.4.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser

Denna underavdelning innehåller bestämmelser som dels förklarar inne­ hållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av för­ månerna.

5.4.3. Underavdelning II Sjukpenning, m.m. Inledning

Förslaget till strukturering av innehållet i underavdelning II överens­ stämmer i princip med SamSol:s förslag. Endast en remissinstans yttrar sig över vad SamSol föreslår i detta avseende.

Kammarrätten i Stockholm ser med tillfredsställelse på att SamSol sär­ behandlar bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst (C 6 och 7 kap.). Kammarrätten anser att en bra och lyckad modernisering åstad­ kommits av de i dag mycket svårtillgängliga bestämmelserna. Att därvid inarbeta bestämmelserna som finns i Försäkringskassans föreskrifter

RFFS 1998:12 om sjukpenninggrundande inkomst anser kammarrätten vara särskilt bra. När det gäller omstruktureringen av bestämmelserna om sjukpenning (C 8 kap.) samt aktivitets- och sjukersättningsförmånerna (C 15 kap.) anser kammarrätten att resultatet inte i alla delar blivit bättre och tydligare än nuvarande reglering.

Till underavdelning II överförs bestämmelserna i 3 kap. AFL om sjuk­ penninggrundande inkomst (SGI) och sjukpenning. Reglerna i det kapit­ let struktureras i princip helt om i SFB och reglerna om SGI separeras från reglerna om sjukpenning. Strukturen har valts främst med hänsyn till att en försäkrads SGI ligger till grund för beräkning av ett flertal för­ måner som regleras i SFB.

Bestämmelserna om SGI struktureras vidare på ett liknande sätt som reglerna om pensionsgrundande inkomst (PGI) i avdelning E under­ avdelning III. Därvid placeras gemensamma företeelser i liknande ord­ ning och beräkningsbestämmelserna uttrycks på ett liknande sätt. Dock förekommer vissa olikheter mellan bestämmelserna. Detta beror bl.a. på att bestämmelserna om SGI avser en uppskattning av en försäkrads framtida inkomster, medan bestämmelserna om PGI avser ett konstate­ rande av vilka inkomster en försäkrad faktiskt har haft.

För att underlätta förståelsen av författningstexten och för att tydlig- Prop. 2008/09:200 göra regleringen av vissa företeelser, föreslår regeringen att vissa av Avd. C reglerna i 3 kap. AFL kompletteras genom att några bestämmelser i för­ ordningar och myndighetsföreskrifter förs in i SFB. Detta gäller bl.a. bestämmelser som behandlar årsarbetstid och sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott. För att tydliggöra att de centrala bestäm­ melserna om årsarbetstiden är placerade i 25 och 26 kap. SFB anges detta särskilt i kapitelrubrikerna.