Prop. 2008/09:200

Socialförsäkringsbalk

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 28 maj 2009

Fredrik Reinfeldt

Cristina Husmark Pehrsson

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny sammanhållen och heltäckande socialför­ säkringslag, som ersätter ungefär 30 gällande socialförsäkringslagar. Lagen benämns socialförsäkringsbalk. Tillämpningsområdet omfattar i princip samtliga de socialförsäkringsförmåner som administreras av För­ säkringskassan, Premiepensionsmyndigheten och Skatteverket.

Balken är indelad i åtta avdelningar (avd. A–H) enligt följande: Avd. A: Övergripande bestämmelser om personkretsen, socialförsäk­ ringsskyddet och vissa definitioner.

Avd. B–G: Bestämmelser om de olika socialförsäkringsförmånerna, i princip ordnade efter behovssituationer under medborgarnas livscykel.

Avd. H: Vissa gemensamma bestämmelser om förmåner, handlägg­ ning, omprövning, överklagande och organisation.

Dessutom föreslås att bestämmelserna om ersättning vid vård av när­ stående i 2–19 §§ i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård överförs till balken, medan bestämmelserna om rätt till ledighet för vård av närstående i 20–27 §§ nämnda lag inte ska omfattas av balken.

Det föreslås också en lag om införande av socialförsäkringsbalken, som förutom ikraftträdande- och övergångsbestämmelser innehåller bestämmelser om upphävande av ett trettiotal gällande socialförsäk­ ringslagar.

Det nya regelverket föreslås träda i kraft den 1 januari 2011.

Förkortningar

ABBL Lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AFLP Lagen (1962:382) angående införande av lagen om all­ män försäkring AKBL Lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn ALF Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring AOL Lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkrings­ kassan ATP Allmän tilläggspension bet. Betänkande BoL Lagen (1993:737) om bostadsbidrag BTPL Lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. CSN Centrala studiestödsnämnden dir. Direktiv Ds Departementsserien EPL Lagen (2000:461) om efterlevandepension och efter­ levandestöd till barn EPLP Lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn EU Europeiska unionen FBBL Lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag FBF Förordningen (1988:890) om bilstöd till funktionshind­ rade FL Förvaltningslagen (1986:223) FÖD Försäkringsöverdomstolen GPL Lagen (1998:702) om garantipension HandL Förslag i SOU 2001:47 till lag om handläggning av ärenden hos de allmänna försäkringskassorna m.m. HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) HVL Lagen (1998:703) om handikappersättning och vård­ bidrag IFKL Lagen (2004:274) med anledning av inrättande av För­ säkringskassan IL Inkomstskattelagen (1999:1229) KSL Lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän LAF Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LASS Lagen (1993:389) om assistansersättning LBF Lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bil­ stöd till funktionshindrade LEF Lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekon­ trollerande verksamhet m.m. LIP Lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LIPP Lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LISA Lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning

LSKK Lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara LSP Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd LSPT Lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålders­ pension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk­ tionshindrade NVL Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när­ ståendevård PGI Pensionsgrundande inkomst PISA Lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration PPM Premiepensionsmyndigheten PPML Lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premie­ pensionsmyndigheten prop. Proposition RAR Riksförsäkringsverkets allmänna råd ref. Referat RF Regeringsformen RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket rskr. Riksdagsskrivelse RÅ Regeringsrättens årsbok SAL Socialavgiftslagen (2000:980) SekrL Sekretesslagen (1980:100) SFB Socialförsäkringsbalken SFBP Lagen (2009:000) om införande av socialförsäkrings­ balken SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkringsutskottet SGI Sjukpenninggrundande inkomst SIAL Lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration SjLL Lagen (1991:1047) om sjuklön SML Lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare SofL Socialförsäkringslagen (1999:799) SOU Statens offentliga utredningar USL Lagen (1996:1030) om underhållsstöd ÄfsL Lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. socialförsäkringsbalk, och

2. lag om införande av socialförsäkringsbalken.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till socialförsäkringsbalk

Härigenom föreskrivs följande.

AVD. A ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER I Inledande bestämmelser, definitioner och förklaringar 1 kap. Innehåll m.m.

1 § Denna balk innehåller bestämmelser om social trygghet genom de sociala försäkringar samt andra ersättnings- och bidragssystem som be­ handlas i avdelningarna B

  • (socialförsäkringen).

2 § Balken är indelad i avdelningar, som betecknas med stora bokstäver.

Avdelningarna är indelade i underavdelningar, som betecknas med romerska siffror.

3 § Övergripande bestämmelser finns i 1–7 kap. (avdelning A).

Vidare finns bestämmelser om

  • familjeförmåner i 8–22 kap. (avdelning B),
  • förmåner vid sjukdom eller arbetsskada i 23–47 kap. (avdelning C),
  • särskilda förmåner vid funktionshinder i 48–52 kap. (avdelning D),
  • förmåner vid ålderdom i 53–74 kap. (avdelning E),
  • förmåner till efterlevande i 75–92 kap. (avdelning F), och
  • bostadsstöd i 93–103 kap. (avdelning G). Vissa gemensamma bestämmelser om förmånerna, handläggningen och organisationen finns i 104–117 kap. (avdelning H).

4 § I avdelning A finns

  • allmänna bestämmelser, definitioner och förklaringar i 2 kap., och
  • övergripande bestämmelser om socialförsäkringsskyddet i 3–7 kap. Det finns definitioner och förklaringar också i andra avdelningar.

2 kap. Allmänna bestämmelser, definitioner och förklaringar Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • socialförsäkringens administration, m.m. i 2 §,
  • socialförsäkringens finansiering, m.m. i 3 och 4 §§,
  • internationella förhållanden i 5 §,
  • prisbasbelopp m.m. i 6–10 §§, och
  • definitioner och förklaringar i 11–16 §§.

Socialförsäkringens administration, m.m.

2 § Socialförsäkringen administreras av Försäkringskassan samt av

Premiepensionsmyndigheten och Skatteverket.

Hos Försäkringskassan ska det finnas ett allmänt ombud. Regeringen utser det allmänna ombudet.

Beslut i ärenden enligt denna balk fattas av Försäkringskassan, om inte något annat anges.

Socialförsäkringens finansiering, m.m.

3 § Bestämmelser om finansiering av socialförsäkringen finns i

– socialavgiftslagen (2000:980), – lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, – lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, och – lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter. Socialförsäkringen finansieras också genom avkastning på vissa av de avgifter som anges i första stycket.

4 § Förutom enligt de lagar som anges i 3 § finansieras socialförsäk­ ringen med medel från statsbudgeten samt, i den omfattning som anges i denna balk, genom särskilda betalningar från kommuner och enskilda.

Internationella förhållanden

5 § Gemenskapsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller inom Euro­ peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtal om social trygg­ het eller andra avtal som ingåtts med andra stater kan medföra begräns­ ningar i tillämpligheten av bestämmelserna i denna balk.

Prisbasbelopp m.m.

6 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett pris­ basbelopp eller förhöjt prisbasbelopp som beräknas för varje år.

7 § Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 396 multipliceras med det jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna pris­ läget i juni året före det som prisbasbeloppet avser och prisläget i juni 1997. Det framräknade prisbasbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

8 § Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på samma sätt som prisbasbeloppet. Vid framräkning av det förhöjda prisbasbe­ loppet används dock i stället bastalet 37 144.

9 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar Prop. 2008/09:200 närmare föreskrifter om prisbasbeloppet och det förhöjda prisbasbe- Avd. A loppet

.

10 § I 61 kap. finns bestämmelser om inkomstbasbelopp, inkomstindex, balanstal och balansindex.

Definitioner och förklaringar

Förmån

11 § Med förmåner avses i denna balk dagersättningar, pensioner, liv­ räntor, kostnadsersättningar, bidrag samt andra utbetalningar eller åtgär­ der som den enskilde är försäkrad för enligt 4

  • kap.

Ogift

12 § Det som i denna balk föreskrivs om den som är ogift tillämpas även i fråga om den som är änka, änkling eller frånskild, om inget annat anges.

Sambor

13 § Vad som avses med sambor framgår av 1 § sambolagen (2003:376).

Förälder

14 § Om föräldraskap till barn och rättsverkan av adoption finns be­ stämmelser i 1 och 4 kap. föräldrabalken.

Blivande adoptivförälder

15 § Med blivande adoptivförälder avses i denna balk den som efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.

Familjehemsförälder

16 § Med familjehemsförälder avses i denna balk den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte till­ hör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet.

II Socialförsäkringsskyddet

3 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om socialför­ säkringsskyddet i 4 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • bosättningsbaserade förmåner i 5 kap.,
  • arbetsbaserade förmåner i 6 kap., och
  • övriga förmåner i 7 kap.

4 kap. Allmänna bestämmelser om försäkringsskyddet Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • försäkringsgrenar i 2 §,
  • försäkrad och gällande skydd i 3 och 4 §§, och
  • internationella förhållanden i 5 §.

Försäkringsgrenar

2 § Socialförsäkringen är indelad i tre försäkringsgrenar. Dessa avser

1. förmåner som grundas på bosättning i Sverige (bosättningsbaserade förmåner),

2. förmåner som grundas på arbete i Sverige (arbetsbaserade för­ måner), och

3. förmåner som grundas på andra omständigheter än bosättning eller arbete i Sverige (övriga förmåner).

Försäkrad och gällande skydd

3 § Försäkrad är den som uppfyller de krav i fråga om bosättning, arbete eller andra omständigheter som avses i 2 § samt gällande krav på försäk­ ringstider.

För att omfattas av socialförsäkringsskyddet ska den försäkrade dess­ utom uppfylla de andra villkor som gäller för respektive förmån enligt 5– 7 kap.

4 § Ytterligare bestämmelser om rätten till förmåner finns i 8–117 kap. (avdelningarna B

Internationella förhållanden

5 § Den som, enligt vad som följer av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar

flyttar inom gemenskapen1, omfattas av lagstiftningen i en annan stat är Prop. 2008/09:200 inte försäkrad för sådana förmåner enligt denna balk som motsvarar Avd. A förmåner som avses i förordningen.

5 kap. Bosättningsbaserade förmåner Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • bosättning i Sverige i 2 och 3 §§,
  • särskilda personkategorier i 4−8 §§,
  • de bosättningsbaserade förmånerna i 9 och 10 §§,
  • socialförsäkringsskyddet i samband med inflyttning till Sverige i 11 och 12 §§,
  • förmåner vid utlandsvistelse i 13−16 §§, och
  • speciella försäkringssituationer i 17 och 18 §§.

Bosättning i Sverige

2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk ska, om inget annat särskilt anges, en person anses vara bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.

3 § Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år ska anses vara bosatt här i landet. Detta gäller dock inte om synnerliga skäl talar mot det. En utlänning som enligt 4 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) inte ska folkbokföras ska inte heller anses vara bosatt här.

En i Sverige bosatt person som lämnar landet ska fortfarande anses vara bosatt här i landet om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.

Särskilda personkategorier

Statsanställda

4 § Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning ska anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden om han eller hon tidigare någon gång varit bosatt här i landet.

När en annan stat som arbetsgivare sänder en person till Sverige för ar­ bete för arbetsgivarens räkning ska den personen inte anses vara bosatt här i landet.

Diplomater m.fl.

5 § En person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsu­ lat eller dess betjäning ska anses vara bosatt i Sverige endast om det är

1 EGT 149, 5.7.1971, s. 2 (Celex 31971R 1408)

förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de kon- Prop. 2008/09:200 ventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och Avd. A privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.

En person som på grund av anknytning till en internationell organisa­ tion omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privile­ gier i vissa fall ska anses vara bosatt i Sverige endast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.

Biståndsarbetare m.fl.

6 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för arbete för arbets­ givarens räkning ska fortfarande anses vara bosatt här, om han eller hon är anställd av

1. en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, eller

2. ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund.

Första stycket gäller endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år.

Utlandsstuderande m.fl.

7 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera i ett annat land ska fortfarande anses vara bosatt här så länge han eller hon genomgår en studiestödsberättigande utbildning eller har utbildnings­ bidrag för doktorander.

Den som kommer till Sverige för att studera ska inte anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för doktoran­ der.

Familjemedlemmar

8 § Det som föreskrivs om personer som avses i 4

  • §§ gäller även med­ följande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.

De bosättningsbaserade förmånerna

9 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner:

Avdelning B Familjeförmåner

1. föräldrapenning på lägstanivå och (11 och 12 kap.) grundnivå,

2. barnbidrag, (15 och 16 kap.)

3. underhållsstöd, (17–19 kap.)

4. adoptionsbidrag,

(21 kap.)

5. vårdbidrag,

(22 kap.)

Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

6. rehabilitering, bidrag till arbets­ (29–31 kap.)

Avd. A

hjälpmedel och särskilt bidrag,

7. sjukersättning och aktivitets­ (33 och 35–37 kap.) ersättning i form av garantiersätt­ ning,

Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder

8. handikappersättning,

(50 kap.)

9. assistansersättning,

(51 kap.)

10. bilstöd,

(52 kap.)

Avdelning E Förmåner vid ålderdom 11. garantipension, (53, 56, 65–67, och 69–71 kap.) 12. särskilt pensionstillägg, (73 kap.) 13. äldreförsörjningsstöd, (74 kap.)

Avdelning F Förmåner till efterlevande 14. efterlevandestöd, (77, 79 och 85 kap.) 15. garantipension till omställnings­ (77, 81 och 85 kap.) pension,

Avdelning G Bostadsstöd 16. bostadsbidrag, och (95–98 kap.) 17. bostadstillägg. (100–103 kap.)

10 § När det gäller förmåner till efterlevande enligt 9 § 14 och 15 är det den efterlevande som ska vara försäkrad för förmånerna.

Socialförsäkringsskyddet i samband med inflyttning till Sverige

Vid anmälan om bosättning

11 § Till den som bosätter sig i Sverige men inte är folkbokförd här får bosättningsbaserade förmåner inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad när anmälan om bosättningen gjordes till För­ säkringskassan eller när Försäkringskassan på annat sätt fick kännedom om bosättningen.

Bestämmelser om anmälan om bosättning i Sverige finns i 110 kap. 43 §.

När uppehållstillstånd behövs

12 § Till den som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha uppe­ hållstillstånd i Sverige får bosättningsbaserade förmåner lämnas tidigast från och med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades. Om det finns synnerliga skäl, får förmåner lämnas även om uppehållstillstånd inte har beviljats.

Förmåner enligt första stycket lämnas dock inte för tid då bistånd enligt Prop. 2008/09:200 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har lämnats till Avd. A den försäkrade, om förmånerna är av motsvarande karaktär.

Förmåner vid utlandsvistelse

13 § För tid då en försäkrad inte vistas i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz kan förmåner som grundas på bosättning lämnas endast i de fall som avses i 14 och 15 §§.

14 § Förmåner får lämnas om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. Äldreförsörjningsstöd enligt 9 § 13 kan dock lämnas endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst tre månader.

Förmåner enligt 9 § 7, 11, 12, 14 och 15 kan lämnas så länge den för­ säkrades bosättning i Sverige består.

15 § Tidsbegränsningen i 14 § första stycket gäller inte för sådana stats­ anställda och deras familjemedlemmar som avses i 4 och 8 §§.

Tidsbegränsningen gäller inte heller för familjeförmåner enligt 9 § 1

  • till biståndsarbetare m.fl. och studerande eller deras familjemedlemmar som avses i 6
  • §§.

16 § I 104–117 kap. (avdelning H) finns bestämmelser om när den för­ säkrade är skyldig att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon lämnar Sverige.

Speciella försäkringssituationer

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om i vilken utsträckning barn som är politiska flyk­ tingar är försäkrade för underhållsstöd enligt 9 § 3 även om de inte är bosatta i Sverige.

18 § Har rätten till en bosättningsbaserad förmån upphört med tillämp­ ning av bestämmelserna om bosättning i 2

  • §§ eller bestämmelserna om

utlandsvistelse i 13

  • §§, får förmånen efter ansökan hos Försäkrings­ kassan fortsätta att lämnas om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen.

6 kap. Arbetsbaserade förmåner Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– arbete i Sverige i 2 §, – särskilda personkategorier i 3

  • §§,

– de arbetsbaserade förmånerna i 6 och 7 §§, – försäkringstid i 8

  • §§,

– socialförsäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med ar- Prop. 2008/09:200 bete i Sverige i 13 och 14 §§, Avd. A – förmåner vid utlandsvistelse i 15

  • §§, och

– speciella försäkringssituationer i 19

  • §§.

Arbete i Sverige

2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk avses med arbete i

Sverige, om inget annat särskilt anges, förvärvsarbete i verksamhet här i landet.

Om en fysisk person som bedriver näringsverksamhet har sådant fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska verksamhet som hänför sig till driftstället anses bedriven här i landet.

Särskilda personkategorier

Sjömän

3 § Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg ska anses som arbete i

Sverige. Detta gäller även arbete som utförs

1. i anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat, eller

2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat.

Med sjöman avses den som enligt 3 § sjömanslagen (1973:282) ska an­ ses som sjöman.

Utsändning m.m.

4 § Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige ska anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgiva­ ren och arbetet kan antas vara längst ett år.

När en utländsk arbetsgivare under motsvarande förhållande sänder någon till Sverige för arbete ska arbete i Sverige inte anses föreligga.

I fall som anges i 5 kap. 4 § gäller första och andra styckena även om utsändningstiden kan antas vara längre än ett år.

Diplomater m.fl.

5 § Arbete som utförs av en person som tillhör en annan stats beskick­ ning eller karriärkonsulat ska anses som arbete i Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de kon­ ventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.

Ett sådant arbete som medför att en person på grund av anknytning till en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ska anses som arbete i Sverige

endast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga Prop. 2008/09:200 eller avtal som anges i bilagan till den lagen. Avd. A

De arbetsbaserade förmånerna

6 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner:

Avdelning B Familjeförmåner

1. graviditetspenning,

(10 kap.)

2. föräldrapenning på grundnivå eller (11–13 kap.) sjukpenningnivå och tillfällig för­ äldrapenning,

Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

3. sjukpenning, (24–28 kap.)

4. rehabilitering, rehabiliteringsersätt­ (29–31 kap.) ning och bidrag till arbetshjälpmedel, 5. inkomstrelaterad sjukersättning och (33, 34 36 och 37 kap.) inkomstrelaterad aktivitetsersättning,

6. arbetsskadeersättning, (39–42 kap.)

7. närståendepenning,

(47 kap.)

Avdelning E Förmåner vid ålderdom

8. inkomstgrundad ålderspension, (55–64 och 69–71 kap.)

Avdelning F Förmåner till efterlevande

9. inkomstrelaterad efterlevande­ (77, 78, 80 och 82–85 kap.) pension, 10. efterlevandeförmåner från arbets­ (87 och 88 kap.) skadeförsäkringen, och 11. efterlevandeskydd i form av (89–92 kap.) premiepension.

7 § När det gäller pensionsförmåner och skadeersättning till efterlevande enligt 6 § 9–11 är det den avlidne som ska ha varit försäkrad för för­ månerna.

Försäkringstid

Allmänna bestämmelser

8 § För arbetstagare gäller försäkringen enligt 6 § från och med den första dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen från och med den dag då arbetet har påbörjats.

Försäkringen upphör att gälla tre månader, eller för sådana förmåner som anges i 6 § 5 ett år, efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppe­ håll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den enskilde börjar arbeta i ett annat land och omfattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det finns andra särskilda skäl.

9 § Om en förmån som avses i 6 § lämnas när försäkringen ska upphöra enligt 8 §, fortsätter försäkringen enligt 6 § att gälla under den tid för vilken förmånen lämnas.

10 § Försäkringen enligt 6 § fortsätter att gälla efter efterskyddstiden enligt 8 § så länge bestämmelserna i 26 kap. 11–16 §§ om sjukpenning­ grundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid) är tillämpliga på personen.

11 § Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 6 § 6 och 8–11 gäller när rätten till en förmån enligt de bestämmelser som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäk­ ringen för föräldrapenning på grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2.

Försäkringen för pensioner enligt första stycket gäller också när rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 19 och 20 §§.

12 § För biståndsarbetare m.fl. enligt 5 kap. 6 § som till följd av utlands­ arbete inte omfattas av den arbetsbaserade försäkringen och som efter utlandstjänstgöringens slut återvänder till Sverige ska efterskyddstiden börja löpa först efter återkomsten, om utlandstjänstgöringen varat längst fem år.

Socialförsäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med arbete i Sverige

Vid anmälan om arbete i Sverige

13 § Arbetsbaserade förmåner enligt 6 § 1

  • 7 och 8 får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad då Försäkringskassan fick kännedom om arbetet.

Bestämmelser om anmälan om arbete för den som inte är bosatt i Sverige finns i 110 kap. 44 §.

När arbetstillstånd eller uppehållstillstånd behövs

14 § Den som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha arbetstill­ stånd i Sverige eller ett uppehållstillstånd med motsvarande verkan har inte rätt till arbetsbaserade förmåner förrän ett sådant tillstånd har bevil­ jats. Ersättning får lämnas tidigast från och med den dag då tillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades.

Begränsningarna i första stycket gäller inte arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 eller arbetsskadeersättning till efterlevande enligt 6 § 10.

Förmåner vid utlandsvistelse

15 § För tid då en försäkrad vistas utomlands kan förmåner vid sjukdom, graviditet, tillfällig vård av barn och rehabilitering enligt 6 § 1

  • lämnas

endast

  • om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den försäkrade där utför sådant arbete som ska anses som arbete i Sverige, eller
  • om Försäkringskassan medger att den försäkrade reser till utlandet.

16 § Förmåner enligt 6 § 5, 6 och 8

  • lämnas för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning på grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2,

1. om barnet är bosatt i Sverige, eller

2. om Försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband med adoption.

17 § När det gäller efterlevandeförmåner ska det som anges i 16 § om försäkrad gälla den försäkrades efterlevande.

18 § I 104–117 kap. (avdelning H) finns bestämmelser om den försäkra­ des skyldighet att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon lämnar

Sverige.

Speciella försäkringssituationer

19 § En person som får inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomst­ relaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5 är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 beräknad på denna ersättning.

20 § Den som får någon av följande förmåner är försäkrad för inkomst­ relaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5, inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 och inkomstrelaterad efterlevandeförmån enligt 6 § 9 och 11:

1. vårdbidrag enligt 5 kap. 9 § 5, som inte enbart avser merkostnader,

2. dagpenning från arbetslöshetskassa,

3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt pro­ gram,

4. utbildningsbidrag för doktorander,

5. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),

6. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, och

7. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

21 § När det gäller inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 finns i 60 kap. dessutom bestämmelser om beräkning av pensionsgrundande belopp för

  • plikttjänstgöring,
  • studier, och
  • vård av småbarn (barnår).

22 §

Den som genomgår utbildning som är förenad med särskild risk för

arbetsskada är försäkrad för arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 och 10.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar Prop. 2008/09:200 ytterligare föreskrifter om försäkring enligt första stycket. Avd. A

7 kap. Övriga förmåner Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • statligt personskadeskydd i 2−6 §§,
  • krigsskadeersättning till sjömän i 7−9 §§, och
  • smittbärarersättning i 10 §.

Statligt personskadeskydd

Personkretsen

2 § Försäkrad för statligt personskadeskydd enligt 43 kap. är

1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen, eller till antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning,

2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en kommu­ nal organisation för räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 § andra stycket luft­ fartslagen (1957:297),

3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som av­ ses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

4. den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som har med­ delats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a §brottsbalken,

5. den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken, och

6. den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervak­ ning med elektronisk kontroll.

3 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om i vilka fall bestämmelserna i 43 kap. ska tillämpas även på den som, i annat fall än som avses i 2 §, frivilligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.

Försäkringstider

4 § Personskadeskyddet börjar gälla när den första resan påbörjas till sådan verksamhet eller intagning som avses i 2 § 1

  • och upphör när den sista resan från verksamheten eller intagningen avslutats.

Vid sådan verksamhet som avses i 2 § 4

  • börjar personskadeskyddet gälla när den dömde påbörjar resan till platsen för verksamheten och upphör när resan från platsen avslutats.

5 § Vistas någon under tid som avses i 4 § i något annat land än Sverige,

Danmark utom Färöarna och Grönland, Finland eller Norge gäller personskadeskyddet endast om staten har ordnat eller bekostat resan.

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 § om försäk­ ring, försäkringstid och utlandsvistelse ska tillämpas även när det gäller personskadeersättning.

Krigsskadeersättning till sjömän

Personkretsen

7 § Försäkrad för krigsskadeersättning till sjömän enligt 44 kap. är den som vid en tjänstgöring på svenskt fartyg är försäkrad för arbetsska­ deersättning enligt 6 kap. 6 § 6 och som anses som sjöman enligt sjö­ manslagen (1973:282) eller ändå följer med fartyget och utför arbete för fartygets räkning.

Försäkringen gäller dock inte den som tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i ett krig som Sverige befinner sig i.

Försäkringstid

8 § Skyddet enligt 7 § gäller utomlands när sjömannen

1. är på resa till en ort där han eller hon ska tillträda tjänstgöring på svenskt fartyg,

2. under tjänstgöring på svenskt fartyg vistas på en ort där fartyget lig­ ger, eller

3. efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg väntar på eller är på hemresa.

9 § Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 § om för­ säkring, försäkringstid och utlandsvistelse ska tillämpas även när det gäller krigsskadeersättning.

Smittbärarersättning

10 § Försäkrad för smittbärarersättning enligt 46 kap. i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel är en sådan smittbärare som avses i 3 § samma kapitel.

AVD. B FAMILJEFÖRMÅNER

I Inledande bestämmelser 8 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning B finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner till föräldrar och barn (familjeförmåner).

2 § Familjeförmåner enligt denna avdelning är

  • graviditetspenning till den som på grund av graviditet har nedsatt ar­ betsförmåga eller är förbjuden att utföra sitt förvärvsarbete,
  • föräldrapenningsförmåner i samband med barns födelse, vid adoption av barn eller i andra situationer när en förälder vårdar barn,
  • barnbidrag som generellt bidrag för barn,
  • underhållsstöd till ett barn vars föräldrar inte bor tillsammans, och
  • särskilda familjeförmåner vid vissa fall av adoption eller när ett barn lider av sjukdom eller har funktionshinder.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om familjeförmåner.

Vidare finns bestämmelser om

  • graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner i 9–13 kap.,
  • barnbidrag i 14–16 kap.,
  • underhållsstöd i 17–19 kap., och
  • särskilda familjeförmåner i 20–22 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4

  • kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma be­ stämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdel­ ning H).

II Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner 9 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • bestämmelser om graviditetspenning i 10 kap., och
  • allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner i 11 kap. Vidare finns bestämmelser om
  • föräldrapenning i 12 kap., och
  • tillfällig föräldrapenning i 13 kap.

10 kap. Graviditetspenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till graviditetspenning i 2−5 §§,
  • förmånstiden i 6−9 §§, och
  • beräkning av graviditetspenning, m.m. i 10 och 11 §§.

Rätten till graviditetspenning

Nedsatt arbetsförmåga

2 § En försäkrad som är gravid har rätt till graviditetspenning,

1. om graviditeten sätter ned hennes förmåga att utföra sitt förvärvs­ arbete med minst en fjärdedel, och

2. hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584).

Som förvärvsarbete ska inte betraktas sådant förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken hon får sjukersättning enligt be­ stämmelserna i 37 kap. 3 §. Om det inte går att avgöra under vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

Förbud mot förvärvsarbete

3 § En försäkrad som är gravid har rätt till graviditetspenning om hon

1. inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under graviditeten, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), och

2. inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 § föräldraledighets­ lagen (1995:584).

Bestämmelserna i 2 § andra stycket tillämpas även i fall som avses i denna paragraf.

Förmånsnivåer

4 § Graviditetspenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.

Samordning med andra förmåner

5 § Graviditetspenning lämnas inte till den del den försäkrade för samma tid får

  • sjukpenning, eller
  • sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön.

Förmånstiden

6 § Graviditetspenning vid nedsatt arbetsförmåga enligt 2 § lämnas för varje dag som nedsättningen består. Ersättningen lämnas dock tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

7 § Graviditetspenning vid förbud mot förvärvsarbete enligt 3 § lämnas för varje dag som förbudet gäller.

8 § Graviditetspenning lämnas längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

9 § Graviditetspenning beviljas för en viss period.

Beräkning av graviditetspenning, m.m.

10 § Graviditetspenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpen­ ning och sjukpenninggrundande inkomst i 25–28 kap., med de undantag som anges i 11 §.

För hel graviditetspenning motsvarar ersättningsnivån beräknings­ underlaget för sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1.

11 § Det som i denna balk i övrigt eller i annan författning föreskrivs om sjukpenning enligt 25–28 kap. gäller i tillämpliga delar även i fråga om graviditetspenning, med undantag av bestämmelserna i

– 27 kap. 5 § om ersättning för merutgifter, – 27 kap. 27 § om karensdag, – 27 kap. 29–33 §§ om karenstid, och – 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlag för sjukpenning på fortsätt­ ningsnivån.

11 kap. Allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • föräldrabegreppet i 4−6 §§,
  • adoptionsbegreppet i 7 §,
  • rätten till föräldrapenningsförmåner i 8−13 §§,
  • samordning med andra förmåner i 14−16 §§, och
  • utbetalning till annan än förälder i 17 §.

Inledande bestämmelser

2 § Föräldrapenningsförmåner lämnas i följande former:

1. föräldrapenning till en förälder för vård av barn med anledning av Prop. 2008/09:200 barns födelse eller vid adoption av barn (12 kap.), och Avd. B

2. tillfällig föräldrapenning till en förälder i andra särskilda situationer när föräldern avstår från förvärvsarbete för att vårda barn (13 kap.).

3 § I föräldraledighetslagen (1995:584) finns bestämmelser i vilka anges när en arbetstagare som får föräldrapenningsförmåner har rätt att vara ledig från sin anställning.

Föräldrabegreppet

Vem som likställs med förälder

4 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med en förälder följande personer:

1. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,

2. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern,

3. särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet, och

4. blivande adoptivförälder.

Utvidgning för tillfällig föräldrapenning

5 § När det gäller tillfällig föräldrapenning likställs med en förälder även följande personer:

1. förälders sambo i annat fall än som avses i 4 § 2, och

2. familjehemsförälder. Första stycket gäller inte i fall som avses i 13 kap. 8 och 9 §§.

6 § I fråga om tillfällig föräldrapenning för en försäkrad som har fått rätt till sådan förmån enligt 13 kap. 8, 9 eller 11 § likställs den försäkrade med en förälder.

En försäkrad som enligt första stycket är likställd med en förälder får dock inte överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 8 §. Inte heller får Försäkringskassan bevilja tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 9 § på grundval av ett medgivande av en sådan försäkrad.

Adoptionsbegreppet

7 § Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med adoption att någon efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.

Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner lik­ ställs den tidpunkt när den som adopterat ett barn har fått barnet i sin vård med tidpunkten för ett barns födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder.

Rätten till föräldrapenningsförmåner

Allmänna bestämmelser

Avd. B

8 § En förälder har rätt till föräldrapenningsförmåner endast för vård av barn som är bosatt i Sverige. Vid adoption ska barnet anses bosatt i

Sverige om den blivande föräldern är bosatt här.

9 § Oavsett antalet barn kan en förälder inte få mer än sammanlagt hel föräldrapenning per dag.

10 § Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i 12 kap. 6 och 7 §§ samt 13 kap. 10, 11, 13, 26 och 30 §§. För tillfällig föräldrapenning gäller även 13 kap. 3 §.

11 § Föräldrapenningsförmåner lämnas inte för dag då en förälder är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480).

Anmälan till Försäkringskassan

12 § Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas för tid innan anmälan gjorts till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

Arbetsgivarinträde m.m.

13 § Bestämmelserna i 27 kap. 56

  • och 60 §§ om arbetsgivarinträde och konsulärt bistånd tillämpas även i fråga om föräldrapenningsförmå­ ner.

Samordning med andra förmåner

Allmänna bestämmelser

14 § Föräldrapenningsförmåner lämnas inte om en förälder för samma tid får någon av följande förmåner:

1. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

2. sjukpenning, och

3. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall.

Första stycket gäller även när föräldern får motsvarande förmån på grundval av utländsk lagstiftning.

Föräldrapenning och motsvarande utländska förmåner

15 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas inte om det för samma barn och tid lämnas en motsvarande förmån enligt ut­ ländsk lagstiftning.

Tillfällig föräldrapenning och vårdbidrag

16 § Tillfällig föräldrapenning lämnas inte för sådant behov av vård eller tillsyn av ett barn som har grundat rätt till vårdbidrag.

Utbetalning till annan än förälder

17 § Om en förälder som inte fyllt 18 år har rätt till en föräldrapennings­ förmån, får Försäkringskassan på begäran av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis ska betalas ut till någon annan person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.

12 kap. Föräldrapenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till föräldrapenning i 2−11 §§,
  • förmånstiden i 12 och 13 §§,
  • vem som får föräldrapenningen i 14−17 §§,
  • ersättningsnivåer i 18−24 §§,
  • beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån i 25−31 §§,
  • beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning i 32−34 §§,
  • föräldrapenning för de första 180 dagarna i 35−38 §§,
  • föräldrapenning efter 180 dagar i 39−41 §§, och
  • föräldrapenning vid flerbarnsfödsel i 42−45 §§.

Rätten till föräldrapenning

Allmänna bestämmelser

2 § Rätt till föräldrapenning har en försäkrad förälder som vårdar barn under tid när han eller hon inte förvärvsarbetar eller avstår från förvärvs­ arbete.

Föräldrapenning lämnas i de situationer och under de närmare förut­ sättningar som anges i detta kapitel. Förmånen kan vara bosättningsbase­ rad enligt 5 kap. eller arbetsbaserad enligt 6 kap.

3 § För rätt till föräldrapenning enligt 2 § gäller också som villkor att föräldern under tid som anges där till huvudsaklig del faktiskt vårdar barnet.

4 § I andra fall än som avses i 5 och 6 §§ har en förälder som inte har barnet i sin vård rätt till föräldrapenning endast om det finns särskilda skäl.

Barnets mor

5 § Barnets mor har rätt till föräldrapenning från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

Även om barnets mor inte har barnet i sin vård har hon rätt till föräld­ rapenning till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen.

Föräldrautbildning

6 § En förälder som deltar i föräldrautbildning har rätt till föräldrapen­ ning i samband med utbildningen.

Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan lämnas före barnets födelse och även därefter till en förälder som inte har barnet i sin vård.

Förskoleverksamhet

7 § En förälder som besöker förskoleverksamhet där barnet deltar har rätt till föräldrapenning i samband med besöket.

Adoption

8 § Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn, med följande undantag:

1. Föräldrapenning lämnas inte för barn som har fyllt tio år.

2. Vid adoption av andra makens barn eller av eget barn lämnas för­ äldrapenning inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum.

3. Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning enligt 6 § till den som avser att adoptera ett barn lämnas inte före den dag då föräldern har fått barnet i sin vård.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

9 § Föräldrapenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel föräldrapenning lämnas för dag när föräldern inte förvärvsar­ betar.

2. Tre fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst en fjärdedel av normal arbetstid.

3. Halv föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid.

4. En fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

5. En åttondels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid. Föräldrapenning får dock lämnas som hel, tre fjärdedels, halv, en fjär­ dedels eller en åttondels föräldrapenning på grundnivå enligt 23 § eller på lägstanivå enligt 24 § när föräldern arbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.

10 § Som förvärvsarbete betraktas inte

1. vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem, och

2. sådant förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken Prop. 2008/09:200 han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 §. Avd. B

Om det vid tillämpningen av första stycket 2 inte går att avgöra vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete för att vårda sitt barn ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

11 § Föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt 21 och 22 §§ lämnas för tid som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden får föräldrapenning på motsvarande eller högre förmånsnivå. Detta gäller dock endast för perioder av arbets­ fri tid om högst fyra dagar.

Förmånstiden

12 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna.

Vid flerbarnsfödsel lämnas föräldrapenning under ytterligare högst 180 dagar för varje barn utöver det första.

13 § Föräldrapenning lämnas längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret i grund­ skolan.

Vem får föräldrapenningen?

Ensam vårdnad

14 § En förälder som har ensam vårdnad om ett barn får föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

Gemensam vårdnad

15 § Om föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn får vardera föräldern föräldrapenning under hälften av den tid som anges i 12 §. Om endast en av föräldrarna har rätt till föräldrapenning, får han eller hon dock föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

Förmåga att vårda barnet saknas

16 § Om en förälder på grund av sjukdom eller funktionshinder varaktigt saknar förmåga att vårda barnet, får den andra föräldern föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

Avstående från föräldrapenning

17 § En förälder kan genom skriftlig anmälan till Försäkringskassan avstå rätten att få föräldrapenning till förmån för den andra föräldern.

Detta gäller dock inte föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt Prop. 2008/09:200 21 och 22 §§ såvitt avser en tid om Avd. B

1. 60 dagar för varje barn, eller

2. 60 dagar för barnen gemensamt vid flerbarnsfödsel.

Ersättningsnivåer

Inledande bestämmelser

18 § Föräldrapenning kan lämnas på

  • sjukpenningnivå,
  • grundnivå, eller
  • lägstanivå.

19 § För de första 180 dagarna med rätt till föräldrapenning för vård av ett barn gäller att förmånen kan lämnas på antingen sjukpenningnivån eller grundnivån.

Efter 180 dagar gäller att föräldrapenning kan lämnas för 210 dagar på antingen sjukpenningnivån eller grundnivån och för 90 dagar på lägsta­ nivån.

20 § När det gäller flerbarnsfödsel finns bestämmelser om ersättnings­ nivåerna i 42–45 §§.

Sjukpenningnivån

21 § Föräldrapenning på sjukpenningnivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning enligt 6 kap. 6 § 2 om det enligt 25 kap. 3 § kan fastställas en sjukpenninggrundande inkomst för föräldern.

22 § För hel föräldrapenning motsvarar sjukpenningnivån förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1 grundat på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 25

  • §§.

Om hel föräldrapenning på sjukpenningnivån inte överstiger 180 kronor om dagen lämnas i stället föräldrapenning på grundnivån enligt 23 §.

Grundnivån

23 § Föräldrapenning på grundnivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning enligt 5 kap. 9 § 1 eller arbetsbaserad föräldrapenning enligt 6 kap. 6 § 2.

För hel föräldrapenning är grundnivån 180 kronor om dagen.

Lägstanivån

24 § Föräldrapenning på lägstanivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning enligt 5 kap. 9 § 1 och

avser tid då föräldrapenning inte får lämnas på sjukpenningnivån eller Prop. 2008/09:200 grundnivån. Avd. B

För hel föräldrapenning är lägstanivån 180 kronor om dagen.

Beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån

Grundläggande bestämmelser

25 § När föräldrapenning ska lämnas på sjukpenningnivån ska ersätt­ ningen beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning på normalnivån och sjukpenninggrundande inkomst i 25, 26 och 28 kap., med undantag av bestämmelserna i

– 25 kap. 5 § om bortseende från inkomst av anställning och annat för­ värvsarbete överstigande 7,5 prisbasbelopp,

  • 26 kap. 19−22 §§ om beräkning i vissa fall, – 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlaget för sjukpenning på fortsätt­ ningsnivån, och
  • 28 kap. 12−18 §§ om arbetstidsberäknad sjukpenning.

26 § Vid beräkning av föräldrapenning som ska lämnas på sjukpenning­ nivån ska det vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten bortses från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete till den del summan av dessa inkomster överstiger 10 prisbasbelopp. Det ska vid denna beräkning i första hand bortses från inkomst av annat förvärvs­ arbete.

Barn som inte har fyllt två år

27 § Om en förälders sjukpenninggrundande inkomst har sänkts sedan den tid som avses i 26 kap. 15 § (SGI-skyddad tid för föräldraledighet) har gått ut, ska föräldrapenningen till dess att barnet fyller två år beräk­ nas lägst på grundval av

1. den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde, eller

2. den högre inkomst som löneavtal därefter föranleder. Första stycket gäller all föräldrapenning som lämnas till föräldern, när han eller hon avstår från förvärvsarbete för vård av barn under den tid som anges där.

Skulle den sjukpenninggrundande inkomsten som gällde innan sänk­ ningen skedde ha överstigit 7,5 prisbasbelopp, om inkomsten alltjämt hade beräknats utan begränsningen i 25 kap. 5 § andra stycket första meningen, tillämpas det beräkningssätt som anges 26 §.

28 § För en förälder som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpenninggrundande inkomst som föräldrapenningen beräknas på en­ ligt 27 § räknas om på sätt som anges i 26 kap. 28–30 §§ och 31 § första stycket.

Ny graviditet och adoption

29 § Om en förälder är gravid på nytt innan ett barn har uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders ålder, ska föräldrapenning för föräldrarna även fortsättningsvis beräknas på det sätt som anges i 27 och 28 §§.

Det som anges i första stycket gäller även vid adoption av ett barn som sker högst två år och sex månader efter det att det föregående barnet har fötts eller adopterats.

30 § Har efter tid som avses i 26 kap. 15 § (SGI-skyddad tid för för­ äldraledighet) sänkning inte skett av den sjukpenninggrundande inkomst som avses i 25 kap. på grund av att den årliga inkomsten överstiger 7,5 prisbasbelopp, gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 25–29 §§.

Ersättning till familjehemsförälder

31 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barnet, ska det vid beräkningen av föräldrapenning bortses från den del av den sjuk­ penninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen.

Beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

32 § Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning gäller följande:

  • En dag med hel föräldrapenning motsvarar en dag.
  • En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels för­ äldrapenning motsvarar tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel av en dag.

Avräkning för utländsk förmån

33 § Om en förälder har fått en förmån enligt utländsk lagstiftning, som motsvarar föräldrapenning med anledning av ett barns födelse, ska den tid som den utländska förmånen har lämnats för räknas av från det högsta antal dagar som föräldrapenning kan lämnas för enligt 12 §.

34 § Avräkning enligt 33 § ska i första hand göras från de dagar som föräldern själv har rätt till enligt 15 § första meningen samt, när det gäller dessa dagar, från de dagar som avses i 35

  • §§.

För återstående dagar som ska räknas av gäller följande:

1. Om den utländska förmånen grundas på inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete, ska avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas på sjukpenningnivån.

2. Om den utländska förmånen lämnas med ett belopp som för alla förmånstagare är enhetligt och oberoende av inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete, ska avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas endast på lägstanivån.

Föräldrapenning för de första 180 dagarna

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

Avd. B

35 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna enligt följande:

1. Föräldrapenning lämnas på sjukpenningnivån, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunk­ ten för födelsen har varit försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3 och under hela den tiden skulle ha haft rätt till en sjukpenning som över­ stiger lägstanivån för föräldrapenning (240-dagarsvillkoret).

2. Om förutsättningarna i 1 inte är uppfyllda eller hel föräldrapenning på sjukpenningnivån i annat fall inte överstiger 180 kronor om dagen, lämnas föräldrapenning på grundnivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

36 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna på grund­ nivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

37 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldra­ penning lämnas förmånen för de första 180 dagarna enligt 35 §.

För att föräldrapenning ska lämnas på grundnivån krävs dock att för­ äldern uppfyller 240-dagarsvillkoret i 35 § 1.

Särskilt om 240-dagarsvillkoret

38 § För en förälder som anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands enligt bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8 §§, ska det bortses från tiden för utlandsvistelsen när det bestäms om 240-dagarsvillkoret i 35 § 1 är uppfyllt.

För en förälder som fått vårdnadsbidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag, ska det bortses från sådan tid som föräldern fått sådant bidrag när det bestäms om 240-dagarsvillkoret i 35 § 1 är uppfyllt, om detta är mer förmånligt för föräldern.

Föräldrapenning efter 180 dagar

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

39 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för

1. 210 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

40 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad

Avd. B

föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för

1. 210 dagar på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

41 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldra­ penning lämnas förmånen efter den 180 dagen för 210 dagar på sjuk­ penningnivån, dock lägst på grundnivån.

Föräldrapenning vid flerbarnsfödsel

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

42 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsfödsel föräldrapen­ ning för det andra barnet för ytterligare

1. 90 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

43 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsfödsel föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare

1. 90 dagar på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

44 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldra­ penning lämnas vid flerbarnsfödsel föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare 90 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån.

Flerbarnsfödsel med minst tre barn

45 § För varje barn utöver det andra lämnas föräldrapenning för ytter­ ligare 180 dagar enligt den ersättningsnivå som anges i

1. 42 § 1 till en förälder som är försäkrad för såväl bosättningsbaserad som arbetsbaserad föräldrapenning,

2. 43 § 1 till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning, eller

3. 44 § till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad för­ äldrapenning.

13 kap. Tillfällig föräldrapenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till tillfällig föräldrapenning i 2−9 §§,
  • tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption i 10−15 §§,
  • vård av barn som inte har fyllt 12 år i 16−21 §§,
  • vård av barn som har fyllt 12 år i 22−25 §§,
  • vård av barn som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade i 26–29 §§,
  • vård av allvarligt sjukt barn i 30 och 31 §§,
  • beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning i 32 §, och
  • beräkning av tillfällig föräldrapenning i 33−38 §§.

Allmänt om rätten till tillfällig föräldrapenning

Allmänna bestämmelser

2 § Rätt till tillfällig föräldrapenning har en försäkrad förälder som av­ står från att utföra förvärvsarbete i samband med ett barns födelse eller behov av vård.

Tillfällig föräldrapenning lämnas i de fall och under de närmare förut­ sättningar som anges i detta kapitel.

3 § Tillfällig föräldrapenning får förutom i de fall som anges i 11 kap. 11 § lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid:

1. om föräldrarna följer med sitt barn till läkare när barnet lider av all­ varlig sjukdom, och

2. om föräldrarna, som en del i behandlingen av sitt barn, behöver delta i läkarbesök eller i behandling som ordinerats av läkare.

Förhandsbesked om tillfällig föräldrapenning

4 § Försäkringskassan får i förväg pröva om förutsättningarna för till­ fällig föräldrapenning enligt 22 eller 27 § är uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för den tid som anges i beslutet men kan omprövas om de förhållanden som har lagts till grund för beslutet ändras.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

5 § Tillfällig föräldrapenning kan lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder helt av­ stått från förvärvsarbete.

2. Tre fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en för­ älder förvärvsarbetat högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. Halv tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder för- Prop. 2008/09:200 värvsarbetat högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbe- Avd. B tat.

4. En fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en för­ älder förvärvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

5. En åttondels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst sju åttondelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

6 § Som förvärvsarbete betraktas inte

1. vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem, och

2. sådant förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 §.

Om det vid tillämpningen av första stycket 2 inte går att avgöra under vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete för att vårda sitt barn ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

7 § Om en förälder får oavkortade löneförmåner under tid då han eller hon bedriver studier, likställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete vid tillämpning av bestämmelserna om tillfällig föräldra­ penning. Detta gäller dock endast i den utsträckning föräldern går miste om löneförmånerna.

Överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning

8 § En förälder får överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn till någon som är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet. Sådan överlåtelse får göras i följande fall:

1. i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, och

2. i samband med sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare, när det gäller barn som avses i 16

  • 22 och 26 §§.

9 § Försäkringskassan får, efter medgivande av en förälder, besluta att en annan person som är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete ska få rätt till tillfällig föräldrapenning i de fall som anges i 8 §.

Som villkor för detta gäller

1. dels att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte kan vårda barnet,

2. dels att föräldern inte får tillfällig föräldrapenning endast av det skälet att han eller hon för samma tid får sådan förmån som avses i 11 kap. 15 § eller smittbärarpenning.

Tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption

Rätten till förmånen

Avd. B

10 § Rätt till tillfällig föräldrapenning har en far som avstår från för­ värvsarbete i samband med sitt barns födelse för att

1. närvara vid förlossningen,

2. sköta hemmet, eller

3. vårda barn. Det som föreskrivs om en far i första stycket och i 11–13 §§ gäller även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

11 § I följande fall får Försäkringskassan bevilja tillfällig föräldra­ penning för ändamål som anges i 10 § till en annan person som i stället för en far eller mor avstår från sitt förvärvsarbete i samband med ett barns födelse:

1. Barnet har inte någon far som har rätt till tillfällig föräldrapenning.

2. Barnets mor är avliden.

3. Barnets far avstår från sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § och det skulle vara oskäligt att inte låta honom avstå.

4. Barnets far kan inte utnyttja sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 §.

5. Barnets far kommer sannolikt inte att utnyttja sin rätt enligt 10 § på grund av besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud eller liknande eller på grund av andra särskilda omständligheter. För att Försäkringskassan ska kunna bevilja tillfällig föräldrapenning enligt första stycket krävs att personen är försäkrad för tillfällig föräldra­ penning enligt 6 kap.

12 § Vid adoption lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 10 och 11 §§, dock endast om barnet inte fyllt 10 år.

13 § Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a § föräldra­ balken har förordnats att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn gäller följande:

1. Rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § tillkommer båda adop­ tivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.

2. Det som i 11 § föreskrivs om en far eller mor ska i stället gälla adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.

Förmånstiden

14 § Tillfällig föräldrapenning enligt 10

  • §§ lämnas under högst tio dagar per barn, dock inte för tid efter sextionde dagen efter barnets hem­ komst efter förlossningen. Vid adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin vård.

Är det fråga om tillfällig föräldrapenning enligt 11 § eller 13 § 2, ska dock avräkning ske för dagar med tillfällig föräldrapenning som en för­ älder kan ha fått med stöd av 10 § och 13 § 1.

Fördelning av förmånstiden

15 § Vid adoption och för särskilt förordnade vårdnadshavare fördelas

Avd. B

de dagar som anges i 14 § med hälften till vardera föräldern eller vård­ nadshavaren om de inte kommer överens om annat.

Om det finns endast en adoptivförälder eller särskilt förordnad vård­ nadshavare med rätt till ersättning, har den föräldern eller vårdnadshava­ ren ensam rätt till alla dagar som anges i 14 §.

Vård av barn som inte har fyllt 12 år

Vid smitta, sjukdom eller annat vårdbehov

16 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte har fyllt 12 år, om föräldern behöver avstå från förvärvs­ arbete i samband med

1. sjukdom eller smitta hos barnet i annat fall än som avses i 30 §,

2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård, eller

4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förut­ sättning att det sistnämnda barnet omfattas av bestämmelserna om till­ fällig föräldrapenning.

17 § För vård av ett barn som är yngre än 240 dagar lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 16 § endast om tillsynen av barnet är stadig­ varande ordnad. Därutöver lämnas ersättning endast om barnet vårdas på sjukhus eller får motsvarande vård i hemmet.

18 § För vård av ett barn som är 240 dagar eller äldre lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 16 § inte för tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats. Detta gäller dock inte om barnet vårdas på sjukhus.

19 § Med vård på sjukhus enligt 17 och 18 §§ likställs tillfällig vård i övergångsboende för barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Vid läkarbesök, behandling eller deltagande i kurs

20 § En förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn, som inte har fyllt 12 år, har rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

1. besök på en institution för medverkan i behandling av barnet eller för att lära sig vårda barnet,

2. deltagande i en kurs som ordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte som anges i 1,

3. läkarbesök på grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom,

4. läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet, eller

5. deltagande i någon behandling som är ordinerad av läkare i samma syfte som anges i 4.

Förmånstiden

21 § Tillfällig föräldrapenning enligt 16–20 §§ lämnas under samman­ lagt högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytter­ ligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av barn som har fyllt 12 år

Vid behov av särskild tillsyn eller vård

22 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn som har fyllt 12 men inte 16 år om det är styrkt att barnet är i behov av särskild tillsyn eller vård på grund av

1. sjukdom i annat fall än som avses i 30 §,

2. utvecklingsstörning, eller

3. annat funktionshinder.

23 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 22 § endast om han eller hon behöver avstå från sitt förvärvsarbete av skäl som anges i 16 eller 20 §.

24 § För tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats har en förälder rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 22 § endast om barnet vårdas på sjukhus.

Förmånstiden

25 § Tillfällig föräldrapenning enligt 22 § lämnas under högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytter­ ligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av barn som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

Barn som inte har fyllt 16 år

26 § En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har även rätt till tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar från barnets födelse till dess att det fyller 16 år. Detta gäller endast om föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med

1. deltagande i föräldrautbildning,

2. besök i barnets skola,

3. besök i förskoleverksamhet som barnet deltar i, eller

4. besök i skolbarnsomsorg som barnet deltar i.

Barn som har fyllt 16 år

27 § En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till tillfällig föräldra­ penning för vård av barnet från det att barnet fyllt 16 år till dess att det fyller 21 år. Rätt till tillfällig föräldrapenning föreligger dock endast om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1.

Om barnet efter att ha fyllt 21 år går i sådan skola som avses i 5 kap. 28 § eller 6 kap. 7 §skollagen (1985:1100) har föräldern rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barnet till och med vårterminen det år då barnet fyller 23 år.

Förmånstiden

28 § Tillfällig föräldrapenning enligt 26 § lämnas under högst 10 dagar för varje barn och år.

29 § Tillfällig föräldrapenning enligt 27 § lämnas under högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytter­ ligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av allvarligt sjukt barn

30 § Föräldrar till ett allvarligt sjukt barn som inte har fyllt 18 år har rätt till tillfällig föräldrapenning när de behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet.

31 § Tillfällig föräldrapenning enligt 30 § lämnas under ett obegränsat antal dagar.

Beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning

32 § Vid beräkning av antal dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning gäller följande:

– En dag med hel tillfällig föräldrapenning motsvarar en dag. – En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels till­ fällig föräldrapenning motsvarar tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel av en dag.

Beräkning av tillfällig föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

33 § Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt bestämmelserna om sjuk­ penning på normalnivån och sjukpenninggrundande inkomst i 25–28 kap. samt 34–38 §§ i detta kapitel, dock med undantag av bestämmelserna i

– 27 kap. 27 § om karensdag, – 27 kap. 29

  • §§ om karenstid, och

– 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlag för sjukpenning på fortsätt- Prop. 2008/09:200 ningsnivån. Avd. B För hel tillfällig föräldrapenning motsvarar ersättningsnivån förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning på normalnivån enligt 31 kap. 7 § 1 grundat på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt första stycket (beräkningsunderlaget).

Inkomst av anställning

34 § Om inte annat följer av 35–38 §§ ska hel tillfällig föräldrapenning beräknas på grundval av beräkningsunderlaget med tillämpning av bestämmelserna i 28 kap. 13–16 §§.

Inkomst av annat förvärvsarbete m.m.

35 § Om tillfällig föräldrapenning lämnas på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, ska hel tillfällig föräldrapenning för dag motsvara kvoten mellan beräkningsunderlaget och 365.

Beloppet avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

36 § Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 34 § även i följande situationer:

1. när den försäkrade ska få tillfällig föräldrapenning för tid då annars graviditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha lämnats, och

2. när den försäkrade är arbetslös och söker arbete i enlighet med 31 kap. 6 § första stycket 1.

Inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete

37 § Om tillfällig föräldrapenning ska lämnas på grundval av sjuk­ penninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt 33 §, medan den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 34 §.

Familjehemsförälder

38 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barnet, ska det bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen.

Vidare ska tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 34 § i fall som avses i 31 kap. 9 § andra stycket.

III Barnbidrag 14 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • rätten till barnbidrag i 15 kap., och
  • vem som får barnbidraget i 16 kap.

15 kap. Rätten till barnbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsformer i 2 §,
  • allmänt barnbidrag i 3 och 4 §§,
  • förlängt barnbidrag i 5−7 §§,
  • flerbarnstillägg i 8−12 §§,
  • ändrade förhållanden i 13 §, och
  • förlust av bidrag i 14 §.

Förmånsformer

2 § Barnbidrag för ett försäkrat barn lämnas i form av

  • allmänt barnbidrag,
  • förlängt barnbidrag, och
  • flerbarnstillägg.

Allmänt barnbidrag

3 § Allmänt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden för varje barn från och med månaden efter barnets födelse.

4 § Allmänt barnbidrag lämnas till och med det kvartal då barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag

5 § Förlängt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden från och med kvartalet efter den tid som anges i 4 § för ett barn som går i

1. grundskolan eller motsvarande utbildning i sameskolan, en riks­ internatskola eller en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 § skollagen (1985:1100), eller

2. särskolan eller specialskolan eller motsvarande utbildning i en fri­ stående skola som är statsunderstödd eller står under statlig tillsyn.

6 § Förlängt barnbidrag lämnas för ett barn som går i skolan utomlands om svenskt statsbidrag betalas till skolan och om utbildningen i huvud­ sak motsvarar svensk grundskola.

7 § Förlängt barnbidrag lämnas till och med den månad då barnet slutför Prop. 2008/09:200 utbildningen eller avbryter studierna.

Avd. B

Flerbarnstillägg

8 § Om någon enligt 16 kap. får barnbidrag för två eller flera barn läm­ nas flerbarnstillägg med

1. 100 kronor i månaden för det andra barnet,

2. 354 kronor i månaden för det tredje barnet,

3. 860 kronor i månaden för det fjärde barnet, och

4. 1 050 kronor i månaden för det femte barnet och varje ytterligare barn.

I 16 kap. 12 § finns bestämmelser om anmälan för att få fler­ barnstillägg.

9 § Följande barn berättigar till flerbarnstillägg:

1. barn för vilka allmänt barnbidrag lämnas,

2. barn för vilka rätt till förlängt barnbidrag föreligger, och

3. barn som bedriver studier som ger rätt till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395) om barnet, bortsett från åldern, uppfyller kraven för allmänt barnbidrag.

10 § Vid tillämpningen av 9 § beaktas inte barn i familjehem eller i hem för vård eller boende som avses i 106 kap. 6 och 7 §§.

11 § Barn som avses i 9 § 2 och 3 berättigar till flerbarnstillägg från och med det kvartal då studierna påbörjas och längst till och med det andra kvartalet det år då barnet fyller 20 år.

Ett sådant barn berättigar inte till flerbarnstillägg om barnet

  • deltar endast i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsutbildning,
  • är gift, eller
  • inte stadigvarande sammanbor med den som ska få flerbarnstillägg.

12 § Vid beräkningen av flerbarnstillägg ska de barn för vilka någon får barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan får barn­ bidrag om dessa bidragsmottagare

1. är gifta med varandra och stadigvarande sammanbor, eller

2. är sambor och tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Ändrade förhållanden

13 § Om det inträffar något som påverkar rätten till barnbidrag ska bidraget lämnas eller upphöra att lämnas från och med månaden efter förändringen.

Förlust av bidrag

14 § Rätten till barnbidrag går förlorad om bidraget ännu inte har beta­ lats ut under året efter det år som det hänför sig till. Detta gäller dock inte om den bidragsberättigade inom den tiden gör gällande sin rätt till bidra­ get hos Försäkringskassan.

16 kap. Vem får barnbidraget?

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser

  • om bidragsmottagare i 2 och 3 §§,
  • vid ensam vårdnad i 4 §,
  • vid gemensam vårdnad i 5−8 §§,
  • om det finns särskilt förordnade vårdnadshavare i 9 §,
  • om vårdnadshavare är av samma kön i 10 §,
  • vid adoption i 11 §,
  • när flerbarnstillägg ska lämnas m.m. i 12−17 §§,
  • om utbetalning till annan i 18 §,
  • om ändring av bidragsmottagare i 19 §, och
  • om utbetalning av barnbidrag i 20 §.

Bidragsmottagare

2 § För att få barnbidrag krävs, utom i fall som avses i 18 § och 106 kap. 7 §, att bidragsmottagaren är försäkrad för barnbidrag.

3 § Om inte annat följer av detta kapitel får ett barn som är myndigt eller gift självt barnbidraget.

Ensam vårdnad

4 § Den som har ensam vårdnad om ett barn får barnbidraget.

Gemensam vårdnad

5 § Föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn kan hos Försäk­ ringskassan gemensamt anmäla vem av dem som ska vara bidragsmot­ tagare. Görs inte någon anmälan får barnets mor bidraget.

6 § Om den förälder som enligt 5 § ska få bidraget under en längre tid inte kan delta i vårdnaden på grund av frånvaro, sjukdom eller något annat skäl, övergår rätten att få barnbidraget till den andra föräldern.

7 § Om barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av föräldrarna har den föräldern efter anmälan rätt att få bidraget.

8 § Om föräldrarna inte bor tillsammans, men barnet är varaktigt bosatt Prop. 2008/09:200 hos båda föräldrarna (växelvist boende), får barnbidraget efter anmälan Avd. B av båda föräldrarna lämnas med hälften till vardera föräldern.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

9 § För barn med två särskilt förordnade vårdnadshavare gäller det som föreskrivs i 5–8 §§ om barnets föräldrar och barnets mor i stället barnets vårdnadshavare respektive kvinnliga vårdnadshavare.

Vårdnadshavare av samma kön

10 § Är barnets föräldrar eller särskilt förordnade vårdnadshavare av samma kön, ska det som föreskrivs i 5–8 §§ om barnets mor i stället gälla den äldre av dem.

Blivande adoptivföräldrar

11 § Blivande adoptivföräldrar vid adoption av ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när de får barnet i sin vård likställs med föräldrar i fråga om rätten att få barnbidrag.

När flerbarnstillägg ska lämnas m.m.

12 § Den som får allmänt barnbidrag för de barn som omfattas av fler­ barnstillägget får också flerbarnstillägget för dessa barn.

Den som vill få flerbarnstillägg med stöd av 15 kap. 9 § 2 eller 3 eller 12 § ska anmäla detta till Försäkringskassan.

13 § Om allmänt barnbidrag har upphört att lämnas för samtliga barn som flerbarnstillägget avser, får barnens vårdnadshavare flerbarns­ tillägget. Om samtliga barn som berättigar till flerbarnstillägget är myn­ diga eller annars saknar vårdnadshavare, får den eller de föräldrar som de stadigvarande sammanbor med flerbarnstillägget.

14 § Skulle två personer kunna få flerbarnstillägget, betalas detta till den av dem som anmäls som bidragsmottagare. Anmälan ska göras till För­ säkringskassan av personerna gemensamt.

Om inte någon anmälan enligt första stycket görs betalas fler­ barnstillägget till kvinnan eller, om personerna är av samma kön, till den äldre av dem.

15 § Om barnbidraget delas enligt 8 § för ett eller flera barn ska fler­ barnstillägget beräknas för varje förälder för sig enligt bestämmelserna i 16 och 17 §§.

16 § För de barn för vilka det lämnas ett helt barnbidrag ska varje för­ älders andel av flerbarnstillägget beräknas som produkten av a. kvoten mellan

– flerbarnstillägget per månad för det antal barn som barnbidrag läm- Prop. 2008/09:200 nas för och Avd. B

– det antal barn för vilka det lämnas barnbidrag och b. det antal barn för vilka det lämnas ett helt barnbidrag.

För de barn för vilka det lämnas ett halvt barnbidrag ska varje förälders andel av flerbarnstillägget beräknas som produkten av a. kvoten mellan

– flerbarnstillägget per månad för det antal barn som barnbidrag läm­ nas för och

– det antal barn för vilka det lämnas barnbidrag och b. produkten av

– 0,5 och – det antal barn för vilka det lämnas ett halvt barnbidrag.

17 § Summan av de belopp som erhålls vid beräkning enligt 16 § första och andra styckena är vad respektive förälder får i flerbarnstillägg om barnbidraget delas.

Utbetalning till annan

18 § Om det finns synnerliga skäl får barnbidraget, i stället för vad som framgår av 2

  • §§, på begäran av socialnämnden, betalas ut till den andra av föräldrarna, någon annan lämplig person eller nämnden att användas för barnets bästa.

Ändring av bidragsmottagare

19 § Om förhållandena ändras på ett sätt som är avgörande för vem som får barnbidraget ska ändringen ha verkan från och med månaden efter den då ändringen ägde rum.

Utbetalning av barnbidrag

20 § Barnbidrag betalas ut månadsvis. Det månadsbelopp som ska beta­ las ut avrundas till närmast högre hela krontal.

IV Underhållsstöd 17 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • underhållsstödet i 18 kap., och
  • bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan i 19 kap.

Inledande bestämmelse

2 § Underhållsstöd kan lämnas till ett barn vars föräldrar inte bor till­ sammans. En förälder som är underhållsskyldig för barnet kan bli skyldig att till Försäkringskassan betala hela eller delar av det stöd som lämnats till barnet.

Definitioner och förklaringar

Boförälder

3 § När det gäller underhållsstöd avses med boförälder den av för­ äldrarna som barnet är folkbokfört hos om barnet bor varaktigt endast hos den föräldern.

Växelvist boende

4 § När det gäller underhållsstöd avses med växelvist boende att barnet bor varaktigt hos båda föräldrarna och är folkbokfört hos en av dem.

Bidragsskyldig

5 § När det gäller underhållsstöd avses med bidragsskyldig den som enligt 7 kap. 2 § första stycket föräldrabalken ska fullgöra sin under­ hållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet.

Blivande adoptivförälder

6 § När det gäller underhållsstöd likställs en blivande adoptivförälder vid adoption av ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när han eller hon får barnet i sin vård med en förälder som har vårdnaden om ett barn.

18 kap. Underhållsstödet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rätten till underhålls­ stöd i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • undantag från rätten till underhållsstöd i 8−12 §§,
  • förmånstiden i 13 och 14 §§,
  • vem som får utbetalningen av underhållsstödet i 15−19 §§,
  • beräkning av underhållsstöd i 20−32 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 33–35 §§, – jämkning av underhållsstöd i 36 och 37 §§, och
  • handläggningen i 38–42 §§.

Allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd

Barn vars föräldrar inte bor tillsammans

Avd. B

2 § Om föräldrarna till ett barn inte bor tillsammans har barnet rätt till underhållsstöd i de fall som anges i 4 och 5 §§.

Om barnet har fyllt 18 år lämnas förlängt underhållsstöd, om även vill­ koren i 6 § är uppfyllda.

3 § När barnets föräldrar är folkbokförda på samma adress eller är gifta med varandra ska de anses bo tillsammans. Detta gäller dock inte om den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar något annat.

Om andra omständigheter gör det sannolikt att föräldrarna bor till­ sammans, måste den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visa att de inte gör det.

Vårdnadshavare i Sverige

4 § Underhållsstöd lämnas endast om barnets boförälder bor här i landet.

Om barnet är underårigt krävs dessutom att boföräldern är vårdnads­ havare för barnet.

5 § Vid växelvist boende krävs det att den som ansöker om stödet bor här i landet för att underhållsstöd ska lämnas. Om barnet är underårigt krävs också att båda föräldrarna eller en av dem är vårdnadshavare.

Förlängt underhållsstöd

6 § Ett barn som har fyllt 18 år och som inte har ingått äktenskap har rätt till förlängt underhållsstöd om han eller hon bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Studier som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsstudier ger dock inte rätt till förlängt underhållsstöd.

Lämnas förlängt underhållsstöd gäller det som föreskrivs om boför­ äldern i 23 § andra stycket den studerande.

Barn hos särskilt förordnade vårdnadshavare

7 § Underhållsstöd och förlängt underhållsstöd lämnas även till ett barn som varaktigt bor och är folkbokfört hos

1. en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor här i landet, eller

2. någon eller några som bor här i landet och som var särskilt förord­ nade vårdnadshavare för barnet, när det fyllde 18 år.

Det som i denna underavdelning föreskrivs om boförälder gäller då den eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna. Bestämmelserna i 3 och 8 §§ tillämpas inte i dessa fall.

Undantag från rätten till underhållsstöd

Vägran att uppge faderskap

8 § Underhållsstöd lämnas inte om barnets mor är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till åtgär­ der för att få faderskapet eller föräldraskapet enligt föräldrabalken till barnet fastställt.

Betalning av underhåll

9 § Underhållsstöd lämnas inte om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll med minst det belopp som skulle betalas ut som underhållsstöd till barnet.

Underhållsstöd lämnas inte heller om det är uppenbart att den bidrags­ skyldige föräldern på något annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll.

Vägran att begära underhållsbidrag

10 § Underhållsstöd lämnas inte om boföräldern trots föreläggande enligt 19 kap. 30 § utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till de åtgärder som begärs.

Barn med barnpension eller efterlevandestöd

11 § Underhållsstöd lämnas inte om barnet har rätt till barnpension eller efterlevandestöd efter en bidragsskyldig förälder.

Förlängt underhållsstöd

12 § Förlängt underhållsstöd lämnas inte till ett barn i fall som avses i 8

  • §§. Det som anges om boföräldern i 8 och 10 §§ ska då i stället gälla barnet.

Förmånstiden

Underhållsstöd

13 § Underhållsstöd lämnas från och med månaden efter den månad när föräldrarna har flyttat isär eller rätt till stöd annars har uppkommit, dock inte för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.

Underhållsstöd lämnas till och med månaden då barnet har fyllt 18 år eller den tidigare månad när rätten till stöd annars har upphört.

Förlängt underhållsstöd

14 § Förlängt underhållsstöd lämnas från och med månaden efter det att den studerande har fyllt 18 år eller återupptagit studier som avses i 6 §.

Förlängt underhållsstöd lämnas dock tidigast från och med månaden efter

den månad när föräldrarna har flyttat isär eller rätt till stöd annars har uppkommit och inte för längre tid tillbaka än en månad före ansöknings­ månaden.

Förlängt underhållstöd lämnas till och med månaden när rätten till stöd upphör, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Vem får utbetalningen av underhållsstödet?

Boende hos endast en förälder

15 § Underhållsstödet betalas ut till den som är boförälder.

Växelvist boende

16 § Vid växelvist boende betalas underhållsstödet ut med en del till den ena föräldern och en del till den andra föräldern.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

17 § Om två särskilt förordnade vårdnadshavare har utsetts att ha vård­ naden gemensamt betalas underhållsstödet ut till den kvinnliga vård­ nadshavaren. Om vårdnadshavarna begär det hos Försäkringskassan betalas underhållsstödet i stället ut till den manlige vårdnadshavaren.

Om de särskilt förordnade vårdnadshavarna är av samma kön betalas underhållsstödet ut till den äldre av dem. Om vårdnadshavarna begär det betalas underhållsstödet i stället ut till den yngre av dem.

Förlängt underhållsstöd

18 § Det förlängda underhållsstödet betalas ut till den studerande.

Utbetalning till annan

19 § Om det finns synnerliga skäl får underhållsstödet, i stället för vad som framgår av 15

  • §§, på begäran av socialnämnden betalas ut till någon annan lämplig person eller till nämnden att användas för barnets bästa.

Beräkning av underhållsstöd

Grundläggande bestämmelse

20 § Underhållsstöd till ett barn lämnas med 1 273 kronor i månaden, om inte annat följer av 21

  • §§.

Utfyllnadsbidrag efter avräkning för underhåll

21 § Om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll till barnet med minst det belopp som skulle ha

fastställts som betalningsbelopp enligt 19 kap. 10

  • samt 26 och 27 §§, ska det sist avsedda beloppet räknas av från underhållsstödet.

22 § I stället för det som föreskrivs i 21 § ska följande gälla, om

1. den bidragsskyldige bor utomlands, eller

2. den bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan sådan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsökningsbalken men som inte kan tas i anspråk genom utmätning på sådant sätt som anges i samma kapitel.

Finns det anledning att anta att den bidragsskyldige i rätt ordning betalar fastställt underhållsbidrag, ska detta belopp räknas av från under­ hållsstödet. Har underhållsbidraget fastställts med beaktande av att den bidragsskyldige till någon del fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsva­ rande den del av underhållsskyldigheten som på detta sätt får anses ha beaktats.

23 § Inträder Försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag enligt 19 kap. 29 § och är den bidragsskyldiges underhållsbidrag fastställt med beaktande av att han eller hon till någon del fullgör sin underhålls­ skyldighet genom att ha barnet hos sig, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsvarande den del av underhållsskyldigheten som på detta sätt får anses ha beaktats.

Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbart understiger vad den bidragsskyldige bör betala i underhållsbidrag till barnet och detta kan läggas boföräldern till last, lämnas inte underhållsstöd med högre belopp än underhållsbidraget.

24 § Om sökanden begär det, lämnas underhållsstöd med 1 273 kronor i månaden med avräkning för det betalningsbelopp som skulle ha fast­ ställts, om 19 kap. 10

  • samt 26 och 27 §§ hade tillämpats på inkoms­ ten för den av föräldrarna som inte är boförälder.

Växelvist boende

25 § Vid växelvist boende lämnas underhållsstöd för var och en av för­ äldrarna med hälften av 1 273 kronor i månaden.

Från detta belopp avräknas hälften av det betalningsbelopp som skulle ha fastställts, om 19 kap. 10–17 samt 26 och 27 §§ hade tillämpats på inkomsten för föräldern.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

26 § Om ett barn bor hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller hos någon eller några som var särskilt förordnade vårdnadshavare när barnet fyllde 18 år, lämnas dubbla underhållsstöd enligt 20 och 21 §§.

Underhåll i form av engångsbelopp

27 § Om underhållsbidrag har fastställts enligt föräldrabalken i form av

Avd. B

ett engångsbelopp, ska avräkning från underhållsstödet ske med vad det fastställda underhållsbidraget skäligen kan anses motsvara i underhåll per månad.

Underhåll före beslutet om betalningsskyldighet

28 § Om en bidragsskyldig förälder, innan han eller hon har delgetts beslutet om betalningsskyldighet enligt 19 kap., har betalat underhåll till barnet för en viss månad, ska motsvarande belopp dras av från under­ hållsstödet för den månaden.

Underhåll vid umgänge med barnet

29 § Om den bidragsskyldige enligt 19 kap. 19 § har medgetts avdrag med ett visst belopp vid fullgörande av sin betalningsskyldighet, ska kommande underhållsstöd minskas med motsvarande belopp.

Har den bidragsskyldige när hans eller hennes betalningsskyldighet bestäms, enligt 19 kap. 22–25 §§ fått tillgodoräkna sig ett avdrag för barnets vistelse hos honom eller henne, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsvarande avdraget.

Avräkning för barnets inkomster

30 § Om barnet har en sådan inkomst som framkommer vid en tillämp­ ning som avser barnet av 19 kap. 10

  • §§, ska underhållsstödet minskas med hälften av inkomsten. I stället för den minskning som anges i 19 kap. 10 § ska inkomsten minskas med 48 000 kronor.

31 § Vid växelvist boende ska underhållsstödet för var och en av föräld­ rarna minskas med ett belopp som motsvarar hälften av det belopp som underhållsstödet ska minskas med enligt 30 §.

Förskott, avrundning och lägsta utbetalning

32 § Underhållsstöd betalas ut månadsvis i förskott.

Om det belopp som ska betalas ut för ett barn till en sökande en viss månad är lägre än 50 kronor, bortfaller det. I övrigt avrundas belopp som slutar på öretal till närmast lägre krontal.

Omprövning vid ändrade förhållanden

Grundläggande bestämmelse

33 § Försäkringskassan ska ompröva rätten till underhållsstöd, om något har inträffat som gör att underhållsstöd inte ska lämnas, eller att det ska lämnas med ett lägre belopp.

Omprövning vid nytt taxeringsbeslut och ny procentsats

34 § Underhållstöd som beräknats enligt 21 eller 24 § ska omprövas när

Avd. B

1. det finns ett nytt beslut om årlig taxering för den bidragsskyldige, eller

2. grunden för tillämplig procentsats enligt 19 kap. 16 och 17 §§ änd­ ras.

Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av underhållsstödet, ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxerings­ beslutet meddelades. Vid ändring av grunden för tillämplig procentsats justeras underhållstödets belopp från och med månaden efter den månad då Försäkringskassan fick kännedom om ändringen.

35 § Nedsättning av underhållsstöd enligt 30 eller 31 § ska omprövas när det finns ett nytt beslut om årlig taxering för barnet.

Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av underhållsstödet, ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxerings­ beslutet meddelades.

Jämkning av underhållsstöd

Grundläggande bestämmelser

36 § Underhållsstöd som beräknats enligt 21 eller 24 § ska jämkas om det taxeringsbeslut som legat till grund för Försäkringskassans bedöm­ ning ändrats väsentligt.

Jämkningen gäller från och med månaden efter den då Försäkrings­ kassan fick kännedom om taxeringsändringen.

Jämkning vid växelvist boende

37 § Det som föreskrivs i 34 och 36 §§ gäller även vid växelvist boende.

Det som föreskrivs om bidragsskyldig ska då gälla var och en av för­ äldrarna.

Särskilda handläggningsbestämmelser

38 § När underhållsstöd enligt 20, 21, 22, eller 24 § har sökts ska För­ säkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den bidragsskyldige, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på.

Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den bidragsskyldige att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot ansökan eller har något att anföra i fråga om betal­ ningsskyldighet för underhållsstöd enligt 19 kap. 2

  • §§.

39 § När underhållsstöd enligt 25 § har sökts ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den andra föräldern, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på.

Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den andra föräldern att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att anföra i fråga om ansökan.

40 § När den bidragsskyldige begär beräkning enligt 19 kap. 22–25 §§ ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande till den andra för­ äldern. Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den andra föräldern att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot begäran.

41 § När Försäkringskassan har meddelat beslut i ärendet, ska sökanden skriftligen underrättas om beslutet.

Beslut om att bevilja underhållsstöd, att fastställa betalningsskyldighet och beslut enligt 19 kap. 22–25 §§ eller 19 kap. 39 § ska delges den bidragsskyldige.

42 § Beslut om att medge beräkning enligt 19 kap. 22–25 §§ och att minska underhållsstödet enligt 29 § ska delges boföräldern.

19 kap. Bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • betalningsskyldighet för underhållsstöd i 2–9 §§,
  • inkomstunderlag för betalningsskyldighet i 10–15 §§,
  • beräkning av betalningsbelopp i 16–27 §§,
  • när den bidragsskyldige bor utomlands eller får lön från utlandet i 28–33 §§,
  • omprövning och ändring av betalningsskyldighet i 34–39 §§,
  • anstånd i 40–44 §§,
  • eftergift i 45 och 46 §§,
  • ränta i 47 och 48 §§, och
  • indrivning i 49 §.

Betalningsskyldighet för underhållsstöd

Grundläggande bestämmelse

2 § När underhållsstöd lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyl­ dig förälder, ska föräldern i förskott för varje månad betala ett belopp till

Försäkringskassan som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet.

När fastställs betalningsskyldighet?

3 § Betalningsskyldighet ska fastställas av Försäkringskassan samtidigt som eller snarast efter det att ett beslut om underhållsstöd meddelas.

4 § Ett beslut om betalningsskyldighet ska inte meddelas, om 18 kap. 21, Prop. 2008/09:200 24 eller 25 § tillämpas eller om underhållsskyldighet enligt föräldra- Avd. B balken har fastställts i form av ett engångsbelopp.

Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands eller i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken och en tillämpning av bestämmelserna i 28 och 29 §§ därför övervägs, behöver betalningsskyl­ dighet inte fastställas.

5 § Betalningsskyldighet får inte beslutas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då meddelande om en gjord ansökan sändes till den bidrags­ skyldige enligt 18 kap. 38 §.

Betalningsskyldighet får inte beslutas för tid under vilken Försäkrings­ kassan har trätt in i barnets rätt till underhållsbidrag enligt 29 §.

Tillfälliga beslut om betalningsskyldighet

6 § Om Försäkringskassan enligt 112 kap. 2 § har beslutat om under­ hållsstöd för tid till dess att slutligt beslut kan fattas, ska betalningsskyl­ dighet fastställas för den bidragsskyldige för motsvarande tid.

7 § Om underhållsstöd har lämnats och det pågår ett mål om fast­ ställande av faderskap till barnet, får den man som är instämd åläggas betalningsskyldighet, om det finns sannolika skäl för att han är far till barnet. Ett beslut om betalningsskyldighet får dock inte meddelas om flera män är instämda i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

8 § Om den slutliga betalningsskyldigheten bestäms till ett lägre belopp än vad som för samma tid har betalats enligt 6 eller 7 §, ska skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Bestäms den slutliga betalningsskyl­ digheten till ett högre belopp, ska den bidragsskyldige betala in skillna­ den till Försäkringskassan.

Upphävt faderskap eller föräldraskap

9 § Om betalningsskyldighet har fastställts slutligt för en man och denne senare frias från faderskapet till barnet, har han rätt att få tillbaka vad han har betalat jämte ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från varje betal­ ningsdag.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

Inkomstunderlag för betalningsskyldighet

Grundläggande bestämmelse

10 § Den bidragsskyldiges betalningsskyldighet beräknas på ett underlag som motsvarar den bidragsskyldiges inkomst enligt 11

  • §§ till den del

den överstiger 100 000 kronor.

Inkomst enligt taxeringsbeslut

11 § Den bidragsskyldiges inkomst beräknas i enlighet med det taxe­ ringsbeslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) som fattats när­ mast före februari det år betalningsskyldigheten avser och med utgångs­ punkt i

1. överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomstskatte­ lagen (1999:1229),

2. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 13 §, och

3. överskott av en näringsverksamhet beräknad enligt 14 §.

12 § När betalningsskyldigheten fastställs för förfluten tid ska det taxe­ ringsbeslut som förelåg den eller de månader som betalningsskyldigheten avser läggas till grund för inkomstberäkningen.

Inkomstslaget kapital

13 § Överskott i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 § inkomst­ skattelagen (1999:1229) ska ökas med gjorda avdrag i inkomstslaget, dock inte med

1. avdrag för kapitalförluster till den del de motsvarar kapitalvinster som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomstskattelagen, och

2. avdrag för uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen vid byte av bostad.

Underskott i inkomstslaget kapital ska minskas med gjorda avdrag i inkomstslaget, dock inte med avdrag som avses i första stycket 1 och 2.

Inkomstslaget näringsverksamhet

14 § Överskott av en näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 § inkomst­ skattelagen (1999:1229) ska

ökas med

1. avdrag för underskott för tidigare beskattningsår enligt 40 kap. inkomstskattelagen,

2. avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen för utgift för egen pension intill ett halvt prisbasbelopp,

3. avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. inkomst­ skattelagen, och

4. avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. inkomst­ skattelagen,

samt minskas med

5. återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond, och

6. återfört avdrag för avsättning till expansionsfond.

Underskottet av en näringsverksamhet som avses i första stycket ska Prop. 2008/09:200 minskas med avdrag som avses i första stycket 1–4 och ökas med åter- Avd. B förda avdrag som avses i första stycket 5 och 6.

Studiemedel och förmögenhet

15 § Till beloppen enligt 11–14 §§ ska läggas

1. studiemedel i form av studiebidrag, utom den del som avser tilläggs­ bidrag, och

2. en procent av den del av den bidragsskyldiges förmögenhet som överstiger 1 500 000 kronor.

Som förmögenhet räknas sådan förmögenhet som skulle ha varit skattepliktig enligt den upphävda lagen (1997:323) om statlig förmögen­ hetsskatt.

Beräkning av betalningsbelopp

Grundläggande bestämmelser

16 § Betalningsskyldighet ska för varje barn som har rätt till under­ hållsstöd bestämmas till ett visst belopp per år (betalningsbelopp).

Beloppet ska motsvara det procenttal av den bidragsskyldiges inkomst som anges i 17 §.

När procenttalet bestäms ska hänsyn tas till samtliga barn som den bidragsskyldige är underhållsskyldig för enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken.

17 § Om den bidragsskyldige är underhållsskyldig enligt 7 kap. 1 § för­ äldrabalken för ett, två eller tre barn utgör procenttalet fjorton, elva och en halv respektive tio procent.

Om underhållsskyldigheten gäller fler än tre barn motsvarar procent­ talet kvoten mellan

  • summan av antalet barn och 27 och
  • antalet barn. Procenttalet bestäms med högst två decimaler.

Avdrag för underhåll före beslut om betalningsskyldighet

18 § Underhåll som har betalats till barnet innan den bidragsskyldige har delgetts beslutet om betalningsskyldighet får, i den utsträckning som det svarar mot underhållsstödet, räknas av från vad som ska betalas till För­ säkringskassan.

Avdrag för underhåll vid umgänge med barnet

19 § Om den bidragsskyldige har haft barnet hos sig under en samman­ hängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får han eller hon vid fullgörande av sin betalningsskyldighet tillgodoräknas ett avdrag som Försäkringskassan bestämmer enligt det som föreskrivs om underhållsbidrag i 7 kap. 4 § första och andra styckena föräldrabalken.

Avdrag beviljas endast om anmälan om vistelsen görs till Försäkrings- Prop. 2008/09:200 kassan inom tre månader från utgången av den kalendermånad då barnets Avd. B vistelse hos den bidragsskyldige upphörde.

20 § Avdrag enligt 19 § medges inte om betalningsskyldigheten bestämts enligt 22–25 §§.

Beräkning efter skälighet

21 § Betalningsskyldighet kan, i stället för vad som följer av 10

  • §§, bestämmas genom en skälighetsbedömning, om det är uppenbart att den bidragsskyldiges förvärvsförmåga väsentligt överstiger vad som motsva­ rar inkomsten beräknad enligt nämnda paragrafer och han eller hon inte visar godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjas.

Avdrag för underhåll vid lagakraftvunnen dom eller avtal

22 § Har det i en lagakraftvunnen dom eller ett avtal som socialnämnden godkänt bestämts att den bidragsskyldige ska ha barnet hos sig under minst 30 hela dygn per kalenderår, ska på den bidragsskyldiges begäran ett avdrag tillgodoräknas när betalningsskyldigheten bestäms.

Avdrag ska för varje helt dygn göras med 1/40 av det belopp per månad som den bidragsskyldige annars skulle betala enligt 10–17, 21, 26 och 27 §§.

23 § Vid beräkning av antalet hela dygn enligt 22 § räknas även det dygn då barnets vistelse hos den bidragsskyldige upphör som ett helt dygn.

Detta gäller dock inte om vistelsen börjar och upphör under samma dygn.

24 § Rätt till avdrag enligt 22 § föreligger inte om det finns anledning att anta att umgänget i väsentlig mån understiger eller kommer att under­ stiga det som fastställts i domen eller avtalet. Om det finns särskilda skäl får avdrag dock medges även i ett sådant fall.

25 § Avdrag enligt 22 § medges från och med månaden efter den månad då anmälan om domen eller avtalet kom in till Försäkringskassan.

Högsta betalningsbelopp

26 § Betalningsbeloppet för ett barn får aldrig överstiga vad som betalas ut i underhållsstöd till barnet under den tid betalningsskyldigheten avser.

Avrundning och lägsta betalningsbelopp

27 § Om det belopp som ska betalas för ett barn under en månad slutar på öretal, avrundas beloppet till närmast lägre krontal. Om månadsbelop­ pet för ett barn blir lägre än 50 kronor, faller betalningsskyldigheten bort.

När den bidragsskyldige bor utomlands eller får lön från utlandet

Inledande bestämmelse

28 § Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands eller om den bidrags­ skyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsökningsbalken och som inte kan tas i anspråk genom utmätning på sätt som anges i samma kapitel gäller det som före­ skrivs i 29–33 §§.

Om underhållsbidrag är fastställt

29 § Om underhållsbidrag är fastställt, inträder Försäkringskassan i bar­ nets rätt till underhållsbidrag till den del det svarar mot utbetalt under­ hållsstöd.

Om underhållsbidrag inte är fastställt

30 § Om underhållsbidrag inte är fastställt, kan Försäkringskassan före­ lägga boföräldern att vidta eller medverka till åtgärder för att få under­ hållsbidrag fastställt. Försäkringskassan kan också förelägga boföräldern att vidta eller medverka till åtgärder för att få fastställt ett underhålls­ bidrag som inte uppenbart understiger vad den bidragsskyldige bör betala.

Om Försäkringskassan begär det ska boföräldern till Försäkringskassan ge in en skriftlig handling om fastställt underhållsbidrag som kan ligga till grund för indrivning av bidraget.

31 § Om barnet har fyllt 18 år ska det som anges om boföräldern i 30 § i stället gälla barnet.

Betalning av underhållsbidrag m.m.

32 § I fall som avses i 28 § tillämpas även 2, 18–20 och 40–46 §§ samt 49 § första stycket och 18 kap. 29 § första stycket samt 110 kap. 48 §.

Det som där föreskrivs om betalningsskyldighet gäller då skyldighet att betala fastställt underhållsbidrag till Försäkringskassan. Betalning till Försäkringskassan ska dock ske allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning.

33 § Försäkringskassan bör ge den som får föra barnets talan möjlighet att i samband med Försäkringskassans krav på betalning av underhålls­ bidrag utkräva sådan del av obetalda underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet.

Omprövning och ändring av betalningsskyldighet

34 § Betalningsbelopp enligt 10–17, 21, 26 och 27 §§ ska omprövas när det finns ett nytt beslut om årlig taxering och när grunden för tillämplig procentsats enligt 17 § ändras.

Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av betalningsbeloppet, Prop. 2008/09:200 ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxerings- Avd. B beslutet meddelades. Justeras betalningsbeloppet av det skälet att grun­ den för tillämplig procentsats enligt 17 § ändrats, gäller det nya betal­ ningsbeloppet från och med månaden efter den månad då ändringen skedde, dock aldrig längre tid tillbaka än tre år före den dag då Försäk­ ringskassan fick kännedom om ändringen.

35 § Betalningsskyldighet som bestämts enligt 16

  • §§ för viss tid kan på ansökan av den bidragsskyldige eller på initiativ av Försäkringskassan jämkas om det taxeringsbeslut som legat till grund för Försäkrings­ kassans bedömning ändrats väsentligt. En fråga om jämkning på grund av ändrat taxeringsbeslut får dock aldrig tas upp till prövning efter utgången av femte året efter det taxeringsår som beslutet avser.

36 § Om betalningsskyldigheten enligt 35 § bestäms till ett lägre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, ska skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Detsamma gäller betald ränta som hänför sig till skillnadsbeloppet, om räntan upp­ går till minst 100 kronor.

Om betalningsskyldigheten bestäms till ett högre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, ska den bidragsskyldige betala in skillnaden till Försäkringskassan.

37 § Beslut om betalningsskyldighet som har bestämts enligt 16

26 och 27 §§ får upphävas helt eller delvis om den bidragsskyldige bosatt sig utomlands. Detsamma gäller om den bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken.

38 § En bidragsskyldig vars betalningsskyldighet har bestämts enligt 22– 25 §§ är skyldig att till Försäkringskassan omgående anmäla de änd­ ringar i umgänget som beslutas av allmän domstol eller görs i avtal som godkänts av socialnämnden.

När en anmälan har gjorts ska Försäkringskassan omgående göra en omprövning av betalningsskyldigheten.

39 § Försäkringskassan ska upphäva ett beslut som har meddelats med stöd av bestämmelser i 22–25 §§, om den bidragsskyldige begär det eller om något har inträffat som medför att betalningsskyldigheten inte längre bör vara fastställd med beaktande av dom eller avtal om umgänge.

Har ett beslut upphävts kan en ny begäran om beräkning enligt 22-25 §§ prövas tidigast två år från upphävandet.

Anstånd

40 § Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis bevilja anstånd med att fullgöra betalningsskyldigheten.

Ett beslut om anstånd gäller för högst ett år.

41 § Anstånd enligt 40 § ska beviljas i den utsträckning som det behövs för att den bidragsskyldige ska få behålla vad som behövs för sitt eget och familjens underhåll. Bestämmelserna om förbehållsbelopp i 7 kap.4 och 5 §§utsökningsbalken ska då tillämpas. Försäkringskassan får vid denna prövning beakta också om den bidragsskyldige har andra lätt reali­ serbara tillgångar.

Anstånd får också beviljas om det annars finns anledning till det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållan­ den eller andra särskilda förhållanden.

42 § Det belopp som beslutet om anstånd avser ska betalas före belopp som avser senare tid.

43 § En bidragsskyldig som har en skuld till staten på grund av att han eller hon har haft anstånd ska, sedan anståndsbeslutet har upphört, betala ett belopp som motsvarar 1,5 gånger det betalningsbelopp som följer av 2–5 §§ eller, om betalningsskyldigheten för något barn har upphört, skulle ha fastställts enligt 2–5 §§, dock minst 150 kronor per barn och månad. Den bidragsskyldige behöver dock inte betala ett belopp som är högre än att den bidragsskyldige får behålla vad han eller hon behöver för sitt eget och familjens underhåll enligt bestämmelserna i 7 kap.4 och 5 §§utsökningsbalken.

För belopp som överstiger det den bidragsskyldige är skyldig att betala ska på ansökan av honom eller henne nytt beslut om anstånd meddelas.

44 § Försäkringskassan ska upphäva eller ändra ett beslut om anstånd, om det inträffar något som medför att anstånd inte längre bör gälla eller bör gälla i mindre omfattning.

Eftergift

45 § Försäkringskassan får på eget initiativ eller på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis efterge fordran i fråga om betalnings­ skyldighet och ränta, om det finns synnerliga skäl med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden.

46 § Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis efterge fordran i fråga om betalningsskyldighet, som avser tid före den dag då hans faderskap till ett barn har fastställts genom bekräftelse eller dom, om det finns synnerliga skäl.

Ränta

47 § Om den bidragsskyldige inte betalar belopp som bestämts enligt 16−27 §§ i rätt tid eller har beviljats anstånd med betalning, ska han eller hon betala ränta på skulden. Försäkringskassan behöver dock inte kräva betalning för räntebelopp som avser kortare dröjsmål med betalning.

Den årliga räntan enligt första stycket tas ut efter en räntesats som för varje kalenderår beräknas med ledning av emissionsräntorna för Riks­ gäldskontorets statsskuldväxlar och statsobligationer för de senaste tre

åren. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om ränta enligt denna paragraf.

48 § De belopp som den bidragsskyldige betalar in ska i första hand avräknas på upplupen ränta.

Indrivning

49 § Försäkringskassan ska utan dröjsmål vidta åtgärder för att driva in fordringen, om den bidragsskyldige inte fullgör sin betalningsskyldighet.

Beslut om betalningsskyldighet enligt 16

  • §§ och ränta enligt 47 och

48 §§ får verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

V Särskilda familjeförmåner 20 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • adoptionsbidrag i 21 kap., och
  • vårdbidrag i 22 kap.

21 kap. Adoptionsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till adoptionsbidrag i 2–6 §§, och
  • vem av föräldrarna som får adoptionsbidraget i 7 §.

Rätten till adoptionsbidrag

2 § Adoptionsbidrag kan lämnas till försäkrade föräldrar för kostnader vid adoption av barn som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta här i landet när föräldrarna får dem i sin vård.

Bidraget lämnas med 40 000 kronor för varje barn.

3 § För att adoptionsbidrag ska lämnas krävs

1. att föräldrarna var bosatta här i landet såväl när de fick barnet i sin vård som när adoptionen blev giltig här, och

2. att ansökan om bidraget görs inom ett år från det att adoptionen blev giltig här i landet.

4 § Adoptionsbidrag lämnas endast till den eller de föräldrar som har fått tillstånd att adoptera av svensk domstol.

Med svensk domstols tillstånd likställs

1. beslut av regeringen, eller av den myndighet som regeringen har bestämt, om att ett utomlands meddelat beslut om adoption ska gälla här i landet, och

2. ett utomlands meddelat beslut om adoption som gäller här i landet Prop. 2008/09:200 enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haag- Avd. B konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adop­ tioner.

5 § Adoptionsbidrag lämnas endast för barn som inte hade fyllt tio år när föräldrarna fick det i sin vård.

Bidrag lämnas inte för adoption av eget eller makes barn.

6 § Bidrag lämnas endast för adoption som har förmedlats av en sam­ manslutning som är auktoriserad enligt lagen (1997:192) om internatio­ nell adoptionsförmedling.

Vem av föräldrarna får adoptionsbidraget?

7 § Föräldrarna får hälften var av adoptionsbidraget om de inte begär en annan fördelning.

22 kap. Vårdbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • personer som likställs med förälder i 2 §,
  • rätten till vårdbidrag i 3−5 §§,
  • förmånstiden i 6−10 §§,
  • beräkning av vårdbidrag i 11−14 §§,
  • vem av föräldrarna som får vårdbidraget i 15 och 16 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 17 och 18 §§, och
  • utbetalning av vårdbidrag i 19 §.

Personer som likställs med förälder

2 § Följande personer likställs med förälder när det gäller vårdbidrag:

1. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,

2. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern,

3. särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet, och

4. blivande adoptivförälder vid adoption av ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när han eller hon får barnet i sin vård.

Rätten till vårdbidrag

3 § En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för ett försäkrat barn, om

1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funk­ tionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller

2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader.

Om en förälder har flera barn som avses i första stycket grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt på de sammanlagda merkostnaderna.

4 § Vårdbidrag lämnas alltefter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärde­ dels förmån enligt 11 och 12 §§.

Bidrag kan även lämnas särskilt för merkostnader enligt 13 och 14 §§.

5 § Vid bedömningen enligt 3 och 4 §§ ska det bortses från vårdbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.

Förmånstiden

Huvudregler

6 § Vårdbidrag lämnas från och med månaden när rätt till förmånen uppkommer, dock inte för längre tid tillbaka än den månad då ansökan om vårdbidrag gjordes.

Vårdbidrag lämnas till och med juni det år då barnet fyller 19 år eller den tidigare månad när rätt till förmånen annars upphör.

7 § Vårdbidraget får begränsas till viss tid.

Rätten till vårdbidrag ska omprövas minst vartannat år, om det inte finns skäl för omprövning med längre mellanrum.

Avbrott i vården

8 § Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda barnet lämnas vård­ bidrag under avbrott i vården som varar högst sex månader.

Om det finns särskilda skäl kan vårdbidrag lämnas även under ett avbrott som varar ytterligare högst sex månader.

Om barnet avlider

9 § Om mer än en fjärdedels vårdbidrag lämnas för ett barn och barnet avlider fortsätter vårdbidraget att lämnas till och med den åttonde måna­ den efter dödsfallet eller den tidigare månad när vårdbidraget annars skulle ha upphört.

10 § Under den tid som anges i 9 § lämnas vårdbidraget som

1. halv förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som hel eller tre fjärdedels förmån, och

2. en fjärdedels förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som halv förmån.

Om viss del av det vårdbidrag som gällde vid dödsfallet hade bestämts som merkostnadsersättning ska motsvarande del av bidraget enligt första stycket anses utgöra sådan ersättning.

Beräkning av vårdbidrag

Huvudregler

Avd. B

11 § Helt vårdbidrag för ett år motsvarar 250 procent av prisbasbeloppet, dock inte i fall som avses i 13 och 14 §§. Partiell förmån motsvarar tillämplig del av helt bidrag.

12 § Av vårdbidrag som lämnas enligt 11 § kan en viss angiven del bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms till

1. 18 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 18 men inte 36 procent av prisbasbeloppet,

2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 36 men inte 53 procent av prisbasbeloppet,

3. 53 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 53 men inte 69 procent av prisbasbeloppet, och

4. 69 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 69 procent av prisbasbeloppet eller mer.

Vårdbidrag enbart för merkostnader

13 § Vårdbidrag som lämnas med beaktande enbart av merkostnader bestäms till

1. 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till minst detta belopp, eller

2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till minst detta belopp.

Merkostnadsersättning utöver helt vårdbidrag

14 § Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till hel förmån utan att merkostnaderna beaktas och merkostnaderna uppgår till minst 18 procent av prisbasbeloppet, ska beloppet av hel förmån höjas med merkostnadsersättning. Denna ska, alltefter merkostnadernas storlek, bestämmas till 18, 36, 53 eller 69 procent av prisbasbeloppet med tillämpning av 12 §.

Vem av föräldrarna får vårdbidraget?

15 § Om båda föräldrarna har rätt till vårdbidrag för ett visst barn får den förälder vårdbidraget som står för den huvudsakliga tillsynen och vården.

16 § Om båda föräldrarna begär det ska i stället halva bidraget betalas ut till var och en av dem. En förutsättning för detta är att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet och att båda tar del i vården av barnet.

I fall som avses i 9 § krävs att föräldrarna vid tiden för dödsfallet hade gemensam vårdnad om barnet och att båda tog del i vården.

Omprövning vid ändrade förhållanden

17 § Om förhållanden som påverkar behovet av vårdbidraget ändras ska rätten till förmånen omprövas.

18 § Ändring av vårdbidrag ska gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning efter ansökan ska dock även 6 § första stycket beaktas.

Utbetalning av vårdbidrag

19 § Vårdbidrag ska betalas ut månadsvis. När ersättningsbeloppet beräknas för månad ska den ersättning för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv.

I AVD. C FÖRMÅNER VID SJUKDOM ELLER ARBETSSKADA

Inledande bestämmelser

23 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning C finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner vid sjukdom eller arbetsskada.

2 § Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada enligt denna avdelning är

  • sjukpenning som lämnas vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga,
  • rehabiliteringsåtgärder vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga,
  • rehabiliteringsersättning i samband med rehabiliteringsåtgärder,
  • sjukersättning eller aktivitetsersättning när arbetsförmågan är lång­ varigt nedsatt,
  • arbetsskadeersättning vid skada i samband med förvärvsarbete,
  • statlig personskadeersättning vid skada i samband med vissa statliga eller kommunala verksamheter,
  • krigsskadeersättning till sjömän vid skada utomlands,
  • smittbärarersättning för inkomstförlust m.m., och
  • närståendepenning i samband med ledighet för vård av en svårt sjuk person.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om förmåner vid sjuk­ dom och arbetsskada.

Vidare finns bestämmelser om

  • sjukpenning i 24–28 kap.,
  • rehabilitering och rehabiliteringsersättning i 29–31 kap.,
  • sjukersättning och aktivitetsersättning i 32–37 kap.,
  • förmåner vid arbetsskada m.m. i 38–44 kap., och
  • särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada i 45–47 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4

  • kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdelning H).

II Sjukpenning m.m.

24 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om sjuk­ penninggrundande inkomst och årsarbetstid i 25 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • bestämmande och behållande av sjukpenninggrundande inkomst samt beräkning av årsarbetstiden i vissa situationer i 26 kap., och
  • sjukpenning i 27 och 28 kap.

Inledande bestämmelser

2 § Sjukpenning kan lämnas till en försäkrad som har nedsatt arbetsför­ måga på grund av sjukdom. Ersättningens storlek är beroende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och den omfattning i vilken dennes arbetsförmåga är nedsatt.

3 § En försäkrads sjukpenninggrundande inkomst ligger också till grund för beräkning av följande förmåner enligt denna balk:

  • graviditetspenning,
  • föräldrapenning på sjukpenningnivå,
  • tillfällig föräldrapenning,
  • rehabiliteringspenning,
  • skadelivränta,
  • smittbärarpenning, och
  • närståendepenning.

25 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid

Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser om sjukpenning­ grundande inkomst i 2–6 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • inkomst av anställning i 7 §,
  • inkomst av annat förvärvsarbete i 8−15 §§,
  • undantag för vissa inkomster i 16−24 §§, och
  • årsarbetstid i 25−31 §§.

Grundläggande bestämmelser

2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen

1. som arbetstagare i allmän eller i enskild tjänst (inkomst av anställ­ ning), eller

2. på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Prop. 2008/09:200 Avd. C 3 § För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna fastställas för en person krävs att han eller hon är försäkrad för arbetsbaserade förmåner enligt 4 och 6 kap.

För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna fastställas krävs dessutom att den försäkrades årliga inkomst

1. kommer från arbete i Sverige,

2. kommer från arbete som kan antas vara under minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande, och

3. kan antas uppgå till minst 24 procent av prisbasbeloppet.

4 § Av ett beslut om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst ska det framgå hur stor den sjukpenninggrundande inkomsten är och i vilken utsträckning denna avser inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.

5 § När sjukpenninggrundande inkomst beräknas ska inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig beräknas och avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkningen ska det bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger 7,5 prisbasbelopp. Det ska därvid i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.

6 § Om den försäkrades förhållanden inte är kända för Försäkrings­ kassan, ska beräkningen av den försäkrades sjukpenninggrundade inkomst grundas på

1. de upplysningar som Försäkringskassan kan få av den försäkrade eller dennes arbetsgivare, eller

2. den uppskattning av den försäkrades inkomster som gjorts vid taxe­ ringen.

Inkomst av anställning

7 § Ersättning med minst 1 000 kronor om året för utfört arbete för någon annans räkning ska räknas som inkomst av anställning. Detta gäller även om betalningsmottagaren inte är anställd av den som betalar ersättningen. Den som har betalat ut sådan ersättning ska då anses som arbetsgivare, och den som utfört arbete ska anses som arbetstagare.

Det som anges i första stycket gäller inte om

1. ersättningen betalas ut i form av pension,

2. ersättningen ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete enligt 10

  • §§, eller

3. ersättningen omfattas av undantag enligt 16

  • §§.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet

8 § Inkomst av näringsverksamhet ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete. Detsamma gäller sådan inkomst av arbete för egen räk­ ning som utgör inkomst av tjänst.

Det som anges i första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte ska räknas som inkomst av anställning. Vidare gäller det som anges i 9

  • och 19–24 §§.

9 § När sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete beräk­ nas får inkomst av arbete för egen räkning inte beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.

Ersättning till den som har F-skattsedel

10 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en F-skattsedel när ersättningen bestäms eller när den betalas ut.

Om mottagaren har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483), räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas.

11 § Den som i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jäm­ förlig handling har lämnat uppgift om innehav av F-skattsedel ska anses ha en sådan skattsedel om handlingen även innehåller följande uppgifter:

1. utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter, och

2. betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer.

Uppgiften om innehav av F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedel som avses i 10 § andra stycket.

12 § Det som anges i 11 § gäller dock inte om den som betalar ut ersätt­ ningen känner till att uppgiften om innehav av F-skattsedel är oriktig.

Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).

Viss ersättning från privatpersoner

13 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel för preliminär skatt, om

1. utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

2. ersättningen inte är en utgift i en näringsverksamhet som bedrivs av utbetalaren,

3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas bli mindre än 10 000 kronor,

4. utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, och

5. det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken.

Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

14 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut från

1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller

2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen.

Ersättning från utländsk arbetsgivare

15 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas lön eller annan ersätt­ ning som den försäkrade får från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, om

– arbetsgivaren inte har sådant fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229), och

– arbetsgivaren och den försäkrade har slutit avtal som avses i 2 kap. 8 § socialavgiftslagen (2000:980) att arbetsgivaravgifter inte ska betalas på lönen eller ersättningen.

Undantag för vissa inkomster

Ersättning understigande 1 000 kronor

16 § Om ersättning för arbete för någon annans räkning inte kan antas uppgå till minst 1 000 kronor under året, räknas ersättningen från denne som sjukpenninggrundande inkomst endast om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.

Semesterlön och semesterersättning

17 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte semesterlön till den del lönen överstiger vad som skulle ha betalats i lön för utfört arbete under motsvarande tid. Motsvarande begränsning gäller för semester­ ersättning.

Vissa utdelningar, kapitalinkomster och lån

18 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1

Mindre ersättning till idrottsutövare

19 § Som sjukpenninggrundande inkomst av anställning räknas inte ersättning som en idrottsutövare får från en sådan ideell förening som

avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som Prop. 2008/09:200 har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersätt- Avd. C ningen från föreningen under året kan antas bli mindre än ett halvt pris­ basbelopp.

Vissa avtalsförmåner som avses i lagen om särskild löneskatt

20 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte följande ersätt­ ningar:

1. ersättning som anges i 1 § första stycket 1

  • och fjärde stycket lagen

(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och

2. ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt.

Ersättning från vinstandelsstiftelse

21 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intres­ sen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) om följande förutsätt­ ningar är uppfyllda:

– ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av ändamålet med vinstandelsstiftelsen,

– ersättningen avser inte betalning för den anställdes arbete åt vinst­ andelsstiftelsen, och

– de bidrag arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.

Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person med motsva­ rande ändamål som en vinstandelsstiftelse.

22 § Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag gäller det som föreskrivs i 21 § inte ersättning som den juridiska per­ sonen lämnar till företagsledare eller delägare i företaget eller till en person som är närstående till någon av dem.

Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och när­ stående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:1229).

23 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under något av åren 1988

Försäkrade som senast för juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning

24 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte inkomst på grund av förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 §.

Årsarbetstid

Allmänna bestämmelser

25 § Årsarbetstid ska beräknas för en försäkrad som har en sjukpenning­ grundande inkomst som helt eller delvis avser anställning. Årsarbetstiden beräknas när den enligt särskilda bestämmelser har betydelse för beräk­ ningen av en förmån.

26 § Årsarbetstiden är det antal timmar eller dagar per år som en försäk­ rad tills vidare kan antas komma att ha som ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid i sitt förvärvsarbete.

27 § Årsarbetstiden beräknas i dagar endast när den schablonberäknas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkning av årsarbetstiden.

Ledighet som likställs med förvärvsarbete

28 § När årsarbetstiden beräknas ska följande ledigheter likställas med förvärvsarbete:

1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dagar då han eller hon är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas,

3. ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

Beräkning av årsarbetstiden

29 § Årsarbetstiden avrundas till närmast hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.

30 § När den försäkrades förhållanden inte är kända för Försäkrings­ kassan ska beräkningen av årsarbetstiden grundas på upplysningar som

Försäkringskassan kan inhämta från den försäkrade eller dennes arbets­ givare eller uppdragsgivare.

31 § I 26 kap. samt 28 kap. 8 och 9 §§ finns ytterligare bestämmelser om beräkning av årsarbetstid i vissa situationer.

26 kap. Bestämmande och behållande av sjukpenninggrundande inkomst samt beräkning av årsarbetstiden i vissa situationer

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • när sjukpenninggrundande inkomst bestäms i 2 och 3 §§,
  • ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten i 4−8 §§,
  • sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid) i 9
  • §§,
  • sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situationer i 19
  • §§, och – årlig omräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvs­ avbrott i vissa fall (SGI-skyddad tid) i 28–31 §§.

När bestäms sjukpenninggrundande inkomst?

2 § Sjukpenninggrundande inkomst bestäms för en försäkrad i samband med att han eller hon begär att få en förmån som beräknas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst eller att det annars behövs för hand­ läggningen av ett ärende.

3 § Försäkringskassan ska på begäran av en försäkrad bestämma den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst även om något ersättnings­ ärende inte är aktuellt.

Ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten

4 § Den sjukpenninggrundande inkomsten ska ändras om Försäkrings­ kassan har fått reda på att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har ändrats på ett sätt som har betydelse antingen för rätten till en förmån som redan lämnas eller för storleken på för­ månen.

5 § Ändring enligt 4 § får inte avse ändring av den försäkrades inkomst­ förhållanden på grund av sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

6 § En ändring av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten ska gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkom.

Den ändrade sjukpenninggrundande inkomsten får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättnings­ period som infaller i anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

7 § Det som föreskrivs i 6 § andra stycket tillämpas inte om ändringen föranleds av att

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning har beviljats den försäkrade eller att sådan ersättning som redan lämnats har ändrats på grund av att den försäkrades arbetsförmåga har ändrats,

2. ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitets­ ersättning enligt 36 kap. 13

  • §§ har upphört,

3. livränta enligt bestämmelserna i denna avdelning har beviljats den försäkrade eller när sådan livränta som redan lämnas har ändrats, eller

4. tjänstepension har beviljats den försäkrade.

8 § Bestämmelsen i 7 § 1 ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha fått sådan ersättning som avses där i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 35 kap. 4

  • §§ om försäkringstid.

Sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid)

Allmänna bestämmelser

9 § SGI-skydd innebär att den sjukpenninggrundande inkomsten för tid då den försäkrade gör avbrott i sitt arbete av något skäl som anges i 11

  • §§ (SGI-skyddad tid) beräknas med utgångspunkt i förhållandena närmast före avbrottet, om den sjukpenninggrundande inkomsten där­ igenom blir högre än om den hade beräknats med beaktande av för­ hållandena under avbrottet.

Det som föreskrivs i denna paragraf gäller dock inte när 7 § 1, 3 eller 4 är tillämplig.

10 § I 28–31 §§ finns bestämmelser om omräkning av den sjukpenning­ grundande inkomsten under SGI-skyddad tid i vissa fall.

Studier

11 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade bedriver studier, för vilka han eller hon uppbär studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om vilka studier som medför att skyddet är tillämpligt.

Periodiskt ekonomiskt stöd

12 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade får periodiskt eko­ nomiskt stöd enligt särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för att avtalen ska medföra att skyddet är tillämpligt.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

13 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade deltar i ett arbets­ marknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklings­ ersättning eller står till arbetsmarknadens förfogande. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare före-

skrifter om de villkor som gäller för att den försäkrade ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.

Graviditet

14 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen.

Föräldraledighet

15 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte fyllt ett år.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även vid adoption av barn som inte fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.

Plikttjänstgöring

16 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Sjukpenning och rehabiliteringsersättning, m.m.

17 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade inte förvärvsarbetar av någon anledning som ger rätt till ersättning i form av

1. sjukpenning,

2. ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning,

3. rehabiliteringsersättning, eller

4. ersättning från arbetsskadeförsäkringen enligt 38–42 kap. som mot­ svarar ersättning enligt 1

  • eller någon annan jämförbar ekonomisk

förmån.

Kortare avbrott i förvärvsarbete

18 § SGI-skydd gäller under högst tre månader i följd för en försäkrad som avbryter sitt förvärvsarbete, oavsett om avsikten är att förvärvs­ avbrottet ska pågå längre tid.

Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situationer

Studier, periodiskt ekonomiskt stöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

19 § För en försäkrad som bedriver studier som avses i 11 § eller får periodiskt ekonomiskt stöd som avses i 12 § eller deltar i ett arbetsmark-

nadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning Prop. 2008/09:200 gäller vid sjukdom det som föreskrivs i andra stycket. Avd. C

Under den tid som avses i första stycket ska sjukpenningen för den för­ säkrade beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fast­ ställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäk­ rade kan antas få under den tiden. Om den sjukpenninggrundande inkomsten då helt eller delvis är inkomst av anställning, ska årsarbets­ tiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den för­ säkrade kan antas ha i det förvärvsarbetet under den aktuella tiden.

Plikttjänstgöring

20 § Det som föreskrivs i 19 § andra stycket tillämpas även vid sjukdom för en försäkrad som fullgör plikttjänstgöring som avses i 16 §. Detta gäller dock endast vid grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Behandling eller rehabilitering

21 § För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § eller 29 kap. 2 § och då får livränta från arbetsskade­ försäkringen enligt 38–42 kap. eller motsvarande ersättning enligt annan författning, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.

Under den tid som livräntan betalas ut ska sjukpenningen beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.

Studieuppehåll

22 § För en försäkrad som avses i 28 kap. 6 § första stycket 1 eller 2, och som under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin inte får studie­ sociala förmåner för studier som avses i 11 §, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.

Under studieuppehållet ska sjukpenning beräknas på den sjukpenning­ grundande inkomst som följer av 4

  • 9 och 10 §§ om sjukpenningen då blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt 19 §.

Försäkrade som fått vårdnadsbidrag

23 § Vid utgången av en period för vilken en försäkrad har fått vårdnads­ bidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag ska den sjukpenninggrundande inkomsten lägst motsvara den sjukpenning­ grundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en sådan period.

Bestämmelserna i första stycket gäller dock inte i de fall – sådana omständigheter som anges i 7 § 1, 3 eller 4 har inträffat, eller – då den försäkrade omfattas av bestämmelserna i 11 eller 12 §.

Försäkrade som vid vistelse utomlands ansetts bosatta i Sverige

24 § För sådana personer som enligt 5 kap. 6 och 8 §§ anses bosatta i

Avd. C

Sverige även under vistelse utomlands, ska den sjukpenninggrundande inkomsten vid återkomsten till Sverige motsvara lägst det belopp som utgjorde deras sjukpenninggrundande inkomst omedelbart före utlands­ resan.

Försäkrade som får tjänstepension

25 § Om en försäkrad får tjänstepension i form av ålderspension eller därmed likställd pension före utgången av den månad han eller hon fyller 65 år, ska sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om den för­ säkrade har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex måna­ der i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten ska då beräknas enligt bestämmelserna i 25 kap.

26 § Om en försäkrad som får sådan tjänstepension som avses i 25 § är helt eller delvis arbetslös och är arbetssökande, ska sjukpenning­ grundande inkomst fastställas endast om tjänstepensionen understiger 60 procent av lönen närmast före pensionsavgången.

27 § För en försäkrad som avses i 26 § ska den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval av lönen närmast före pensions­ avgången. Om den försäkrade inte har för avsikt att förvärvsarbeta i samma omfattning som tidigare, ska den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval av den inkomst han eller hon kan antas få av arbete som svarar mot arbetsutbudet. Vid beräkningen ska det iakttas att den sjukpenninggrundande inkomsten inte får överstiga 7,5 prisbasbelopp.

Vid beräkningen ska den försäkrades inkomst minskas med tjänste­ pensionen. Minskningen får dock inte leda till att en försäkrad som är endast delvis arbetslös får lägre sjukpenninggrundande inkomst än om beräkningen skulle ha gjorts enligt 25 §.

Årlig omräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott i vissa fall (SGI-skyddad tid)

28 § När Försäkringskassan ska bestämma den sjukpenninggrundande inkomsten för en försäkrad som omfattas av bestämmelserna i 11–18 §§ och som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpenning­ grundande inkomsten räknas om enligt 29–31 §§.

Det som anges i första stycket gäller även en försäkrad vars anställning upphör under en pågående ersättningsperiod.

29 § Den sjukpenninggrundande inkomsten ska räknas om när minst ett år har förflutit från den tidpunkt när den anställning upphörde som senast föranlett eller kunnat föranleda beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Därefter ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om årligen, räknat ett år från den senaste omräkningen.

Med den tidpunkt när anställningen upphörde likställs den tidpunkt då Prop. 2008/09:200 den försäkrade helt upphörde med annat förvärvsarbete än arbete som Avd. C anställd.

30 § Den sjukpenninggrundande inkomsten av annat förvärvsarbete, grundad på annan inkomst än som avses i 28 kap. 15 §, ska räknas om för en försäkrad som inte har upphört med förvärvsarbetet.

Omräkning ska göras under en pågående ersättningsperiod efter det att ett år har förflutit från ersättningsperiodens början. Därefter ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om årligen, räknat ett år från den senaste omräkningen.

31 § Omräkningen ska göras med den procentuella förändringen i det allmänna prisläget räknad från det senast fastställda talet för konsument­ prisindex jämfört med motsvarande tal tolv månader dessförinnan. En omräkning som innebär en sänkning av den sjukpenninggrundande inkomsten ska inte beaktas.

Den sjukpenninggrundande inkomsten får aldrig fastställas till ett belopp som överstiger 7,5 prisbasbelopp.

27 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till sjukpenning i 2–8 §§,
  • samordning med sjuklön i 9 §,
  • sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m. i 10
  • §§,
  • sjukanmälan i 17 och 18 §§, – ersättningsnivåer i 19 §,
  • förmånstiden i 20−38 §§,
  • allmänt högriskskydd i 39 §,
  • särskilt högriskskydd i 40−44 §§,
  • förmånsnivåer och arbetsförmåga i 45 §,
  • bedömning av arbetsförmågans nedsättning (rehabiliteringskedjan) i 46
  • §§, och
  • arbetsgivarinträde m.m. i 56−61 §§.

Rätten till sjukpenning

Allmänna villkor

2 § En försäkrad har rätt till sjukpenning vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en fjärdedel.

Med sjukdom likställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsa­ kats av sjukdom för vilken det lämnats sjukpenning, om tillståndet fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

3 § Vid bedömningen av om den försäkrade är sjuk ska det bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden.

4 § Sjukpenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån enligt 45 §.

Ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning

5 § För att underlätta den försäkrades återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall får, i stället för den sjukpenning som annars skulle ha lämnats, skälig ersättning lämnas för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.

Ersättning lämnas endast om merutgifterna beror på att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom eller henne att utnyttja det färdsätt som han eller hon normalt använder för att ta sig till sitt arbete.

Sjukpenning i förebyggande syfte m.m.

6 § En försäkrad har rätt till sjukpenning även när han eller hon genom­ går en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att

1. förebygga sjukdom,

2. förkorta sjukdomstiden, eller

3. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Som villkor för att sjukpenning ska lämnas gäller att den medicinska behandlingen eller medicinska rehabiliteringen har

  • ordinerats av läkare, och
  • ingår i en av Försäkringskassan godkänd plan.

7 § Om sjukpenning lämnas enligt 6 § ska arbetsförmågan anses nedsatt i den utsträckning som den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.

Familjehemsförälder

8 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barn som omfattas av uppdraget för tid när sjukpenning kommer i fråga, bedöms rätten till sjukpenning med bortseende från ersättningen.

Samordning med sjuklön

9 § Sjukpenning lämnas inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod när den försäkrades arbetsgivare ska svara för sjuklön.

Sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m.

De första fjorton dagarna

10 § För de första 14 dagarna i en sjukperiod lämnas sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte hade varit sjuk.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket likställs tid som avses i 25 kap. 28 §.

11 § Kan det inte utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat under sjukperiodens första 14 dagar gäller följande. Sjukpenningen får lämnas efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur den försäk­ rade har förvärvsarbetat före sjukperioden, om det kan antas att den för­ säkrade skulle ha förvärvsarbetat i motsvarande omfattning under de första 14 dagarna i sjukperioden.

Studier

12 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 da­ garna av sjukperioden för en försäkrad som bedriver sådana studier som avses i 26 kap. 11 §.

Periodiskt ekonomiskt stöd

13 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 da­ garna av sjukperioden för en försäkrad som får periodiskt ekonomiskt stöd enligt sådana särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter som avses i 26 kap. 12 §.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

14 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 da­ garna av sjukperioden för en försäkrad som, på sätt avses i 26 kap. 13 §, deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning, eller står till arbetsmarknadens förfogande.

Behandling och rehabilitering

15 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 da­ garna av sjukperioden för en försäkrad som får sådan behandling som avses i 6 § eller 31 kap. 3 § och som under denna tid får livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap.

Plikttjänstgöring

16 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 da­ garna för en försäkrad som fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809)

om totalförsvarsplikt, om tjänstgöringen avser grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Sjukanmälan

17 § Sjukpenning får inte lämnas för tid innan anmälan om sjukdoms­ fallet har gjorts till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder mot att göra en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

18 § Om den försäkrades arbetsgivare ska anmäla sjukdomsfallet enligt 12 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön, ska sjukpenning som grundas på inkomst av anställning lämnas utan hinder av det som anges i 17 §.

Ersättningsnivåer

Inledande bestämmelser

19 § Sjukpenning lämnas på

– normalnivå, eller – fortsättningsnivå. Sjukpenning på normalnivån beräknas på ett beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 1 och sjukpenning på fortsättningsnivån beräknas på ett be­ räkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 2.

Förmånstiden

Inledande bestämmelse

20 § Sjukpenning kan lämnas för dagar i en sjukperiod så länge den för­ säkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till sjukpenning inom den tid som anges i 21–24 §§.

Förmånstiden för sjukpenning på normalnivån

21 § Sjukpenning på normalnivån lämnas för högst 364 dagar under en ramtid som omfattar de 450 närmast föregående dagarna.

22 § Om den försäkrade inom ramtiden redan har fått sjukpenning för 364 dagar på normalnivån, kan sjukpenning lämnas enligt bestämmel­ serna i 24 §. Vid beräkningen av antalet dagar med sjukpenning på nor­ malnivån anses som sådana dagar även dagar med

1. sjukpenning på fortsättningsnivån,

2. ersättning för merutgifter enligt 5 §, och

3. rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. 3 §. Som dagar med sjukpenning på normalnivån räknas vidare tretton dagar under sådan sjuklöneperiod som avses i 26 § andra stycket.

23 § Om det finns synnerliga skäl får sjukpenning på normalnivån, efter Prop. 2008/09:200 ansökan av den försäkrade, lämnas trots att sådan sjukpenning redan har Avd. C lämnats för 364 dagar under ramtiden. I sådant fall tillämpas inte bestämmelserna i 22 och 24 §§.

Förmånstiden för sjukpenning på fortsättningsnivån

24 § Sjukpenning på fortsättningsnivån lämnas, efter ansökan av den försäkrade, för högst 550 dagar om sjukpenning på normalnivån inte kan lämnas på grund av det som föreskrivs i 21 §. Detta gäller även för dagar i en ny sjukperiod under förutsättning att sjukpenning för maximalt antal dagar inte redan har lämnats.

Om en sjukperiod föranleds av en godkänd arbetsskada enligt 39– 42 kap., får sjukpenning på fortsättningsnivån lämnas för ytterligare dagar.

Läkarintyg

25 §

Den försäkrade ska styrka nedsättningen av arbetsförmågan på

grund av sjukdom senast från och med den sjunde dagen efter sjukanmäl­ ningsdagen genom att lämna in ett läkarintyg till Försäkringskassan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter dels om undantag från skyldigheten att lämna läkarintyg enligt första stycket när ett sådant intyg inte behövs, dels om att skyldig­ heten enligt första stycket ska gälla från och med en annan dag.

Sjukperiod

26 § Som sjukperiod anses tid då en försäkrad

1. i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 2 §,

2. har rätt till sjukpenning enligt 6 §, eller

3. har rätt till rehabiliteringspenning enligt 31 kap. 2 och 3 §§. Om rätt till sjukpenning för den försäkrade uppkommer i omedelbar anslutning till en sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön, ska sjukperioden anses omfatta också sjuklöneperioden.

Karensdag

27 § Sjukpenning lämnas inte för den första dagen i en sjukperiod (karensdag), om inte något annat följer av 28 §, 30 §, 39 § eller 40

  • §§. Om sjukpenningen ska arbetstidsberäknas gäller detta den första dag i sjukperioden som den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte hade varit sjuk.

28 § Till en försäkrad som har rätt till sjukpenning under medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering enligt 6 § lämnas sjukpenning på normalnivån eller fortsättningsnivån även för dag som avses i 27 §.

Karenstid för den som betalar egenavgift

29 § En försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete och som

Avd. C

betalar egenavgift har rätt att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon vill ha sjukpenning med en karenstid på 3 eller 30 dagar.

Om den som betalar egenavgift inte gör någon sådan anmälan, lämnas sjukpenning efter den karensdag som anges i 27 §.

30 § Om den som betalar egenavgift gör en sådan anmälan som anges i 29 §, ska sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte lämnas för de första 3 eller 30 dagarna av varje sjukperiod, den dag sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid).

31 § Den som betalar egenavgift och som gjort anmälan om karenstid enligt 29 § får övergå till sjukpenning med kortare eller ingen karenstid om han eller hon inte har fyllt 55 år.

Ändringen börjar gälla 14 dagar efter den dag då den begärdes hos Försäkringskassan. Ändringen får dock inte tillämpas vid sjukdom som inträffat innan ändringen har börjat gälla.

Återinsjuknande

32 § Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod har avslutats ska bestämmelserna i 27 § och 28 kap. 12

  • §§ tillämpas som om den senare sjukperioden är en fortsättning på den tidigare sjukperioden.

33 § Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjuk­ periods slut ska bestämmelsen i 30 § om karenstid för den som betalar egenavgift tillämpas på så sätt att de båda perioderna ska anses som en sjukperiod.

Sjukpenning i samband med sjukersättning, aktivitetsersättning eller pension

34 § En försäkrad har inte rätt till sjukpenning om han eller hon får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning.

En försäkrad har inte heller rätt till sjukpenning om han eller hon under månaden närmast före den då han eller hon började få hel ålderspension fick hel sjukersättning.

35 § Bestämmelserna i 34 § om sjukersättning och aktivitetsersättning ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersätt­ ning enligt bestämmelserna i 35 kap. 4

  • §§ om försäkringstid.

Sjukpenning efter 65-årsdagen

36 § Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter ingången av

Avd. C

den månad när han eller hon fyllde 65 år, får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre ska lämnas till den försäkrade.

Sjukpenning efter 70-årsdagen

37 § För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år får sjukpenning lämnas under högst 180 dagar.

Beräkning av antalet dagar

38 § När antalet dagar beräknas enligt 36 eller 37 § ska varje dag som sjukpenning har lämnats för räknas som en dag.

Allmänt högriskskydd

39 § Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av bestäm­ melsen i 27 § för sammanlagt tio dagar under de senaste tolv månaderna, kan sjukpenning lämnas även för dag som avses i 27 § (allmänt högrisk­ skydd).

Särskilt högriskskydd

40 § Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att sjukpenning kan lämnas även för dag som avses i 27 § (särskilt högrisk­ skydd).

41 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får meddelas om den försäkrade har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod kan antas medföra ett större antal sjukperioder.

42 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får även meddelas för en sjuk­ period när den försäkrade som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m., har rätt till sjukpenning till följd av ingrepp för att ta till vara det biologiska materialet eller förberedelser för sådant ingrepp.

43 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 41 § gäller från och med den kalendermånad när ansökan gjordes, om inte annat anges i beslutet.

Högriskskyddet ska gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare.

44 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 41 § ska upphävas om det villkor som anges där inte längre är uppfyllt.

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

45 § Sjukpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel sjukpenning lämnas för dag när den försäkrade saknar arbets­ förmåga.

2. Tre fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsför­ måga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.

3. Halv sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är ned­ satt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.

4. En fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften.

Bedömning av arbetsförmågans nedsättning – (Rehabiliteringskedjan)

Grundläggande bestämmelse

46 § Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt ska det beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen inte kan utföra sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder honom eller henne.

Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från för­ värvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, ska hans eller hennes arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande grad den dagen.

Särskilt om bedömningen efter 90 dagar

47 § Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 90 dagar ska det även beaktas om han eller hon kan försörja sig efter en omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren.

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.

Särskilt om bedömningen efter 180 dagar

48 § Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 180 dagar ska dessutom, om det inte finns särskilda skäl mot det, beaktas om den försäkrade har sådan förmåga att han eller hon kan försörja sig själv genom

1. förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarkanden i övrigt, eller

2. annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne. Vid bedömningen tillämpas 47 § andra stycket.

Särskilt om bedömningen efter 365 dagar

49 § Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 365 dagar ska det alltid beaktas om han eller hon har sådan förmåga som avses i 48 §.

Vid bedömningen tillämpas 47 § andra stycket.

Bedömning av arbetsförmågan vid medicinsk behandling och rehabilitering

50 § I de fall den försäkrade är i behov av någon medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § eller rehabili­ teringsåtgärd som avses i 30 kap., ska bedömningen enligt 46–49 §§ göras med beaktande av den försäkrades arbetsförmåga efter en sådan åtgärd.

Sammanläggning av sjukperioder

51 § Vid beräkningen av hur lång tid den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga enligt 46–49 §§ ska dagar i sjukperioder läggas samman om den försäkrade

1. har förvärvsarbetat under en period om mindre än 90 dagar mellan sjukperioderna, eller

2. inte har förvärvsarbetat alls mellan sjukperioderna.

Föräldralediga

52 § Vid prövning av rätt till sjukpenning för tid när den försäkrade annars skulle ha fått föräldrapenning, ska arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barn är nedsatt på grund av sjukdom.

Försäkrade som får sjukersättning eller aktivitetsersättning m.m.

53 § Vid prövningen av den försäkrades rätt till sjukpenning ska det vid bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga bortses från den ned­ sättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig arbetsinkomst som ligger till grund för ersättning till den försäkrade i form av

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning, eller

2. livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap.

54 § Bestämmelsen i 53 § 1 ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmel­ serna i 35 kap. 4–17 §§ om försäkringstid.

55 § För en försäkrad som förvärvsarbetar under tid som han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 § ska nedsättningen av arbetsförmågan, om det inte går att avgöra till vilken tid och till vilket förvärvsarbete nedsättningen hänför sig, i första hand anses hänföra sig till sådant förvärvsarbete som avses i den paragrafen.

För en försäkrad som avses i första stycket ska bedömningen enligt 53 § alltid göras som om sjukersättning och livränta lämnas med oavkortade belopp.

Arbetsgivarinträde m.m.

Allmänna bestämmelser

56 § Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det bestämmas att en arbetsgivare, som har betalat ut lön till en arbetstagare under sjukdom, har rätt till arbetstagarens sjukpenning.

57 § En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt 56 § får tillämpa avtalet även på en arbetstagare som inte tillhör den avtals­ slutande arbetstagarorganisationen, om arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal.

Ytterligare föreskrifter

58 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­

delar ytterligare föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukdomsfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal som avses i 56 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar även föreskrifter om sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i 56 §.

Utbetalning till arbetsgivare

59 § Sjukpenning som enligt bestämmelserna i 56

  • §§ betalas ut till en arbetsgivare ska minskas med sådan lön under sjukdom som arbets­ givaren lämnar till arbetstagaren för samma tid som sjukpenningen avser, dock endast med den del av lönen under sjukdom som överstiger

1. 90 procent i fråga om sjukpenning på normalnivån, och

2. 85 procent i fråga om sjukpenning på fortsättningsnivån. Vid beräkningen tillämpas bestämmelserna i 28 kap. 20 och 21 §§.

Inträde av staten efter konsulärt bistånd

60 § Om en försäkrad har blivit sjuk utomlands och då fått ekono­ misktstöd av utrikesförvaltningen kan förvaltningen få rätt till den för­ säkrades sjukpenning. Detta gäller dock endast i den utsträckning sjuk­ penningen inte överstiger vad som lämnats som ekonomiskt stöd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om utrikesförvaltningens rätt enligt första stycket.

Föreskrifter för arbetsgivare för sjömän

61 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om i vilken utsträckning ersättning som en arbetsgivare för sjömän som avses i sjömanslagen (1973:282) har rätt till enligt 56–

59 §§ ska lämnas för varje dag och med viss procent av utbetald lön och Prop. 2008/09:200 andra kostnader som arbetsgivaren haft för den anställde. Avd. C

28 kap. Beräkning av sjukpenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • ersättningsnivå och beräkningsunderlag i 7−9 §§,
  • kalenderdagsberäknad sjukpenning i 10 och 11 §§,
  • arbetstidsberäknad sjukpenning i 12−18 §§, och
  • samordning av sjukpenning med samtidig lön i 19−21 §§.

Grundläggande bestämmelser

Beräkningsmetoder

2 § Sjukpenning lämnas som

  • kalenderdagsberäknad sjukpenning, eller
  • arbetstidsberäknad sjukpenning.

3 § Kalenderdagsberäknad sjukpenning lämnas för alla dagar i veckan oavsett om den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete eller inte.

Arbetstidsberäknad sjukpenning lämnas bara för timmar eller dagar när den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat.

När kalenderdagsberäknas respektive arbetstidsberäknas sjukpenningen?

4 § Sjukpenning ska kalenderdagsberäknas om inte annat följer av 5 §.

5 § Sjukpenning ska arbetstidsberäknas

1. under de första 14 dagarna i en sjukperiod enligt 27 kap. 10 och 11 §§,

2. under studietid som avses i 27 kap. 12 §,

3. under tid med periodiskt ekonomiskt understöd som avses i 27 kap. 13 §,

4. under deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program som avses i 27 kap. 14 §,

5. under behandling eller rehabilitering som avses i 27 kap. 15 §, och

6. under plikttjänstgöring som avses i 27 kap. 16 §. Det som föreskrivs i första stycket gäller endast till den del sjuk­ penningen motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Om den försäkrade har inkomst även av annat förvärvsarbete, ska sjuk­ penningen kalenderdagsberäknas i den delen.

6 § Sjukpenning ska alltid kalenderdagsberäknas när den försäkrade

1. är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen samt är beredd att ta ett erbjudet arbete i en

omfattning som svarar mot den bestämda sjukpenninggrundande Prop. 2008/09:200 inkomsten, Avd. C

2. får sjukpenning för tid då han eller hon annars skulle ha fått gra­ viditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning, eller

3. är egenföretagare och har en sjukpenninggrundande inkomst som består av endast inkomst av annat förvärvsarbete.

Om sjukpenning till en familjehemsförälder ska beräknas på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som omfattar ersättning för vården, ska sjukpenning som motsvarar denna ersättning kalenderdagsberäknas.

Beräkningsunderlag

Allmänna bestämmelser

7 § Den försäkrades sjukpenning ska beräknas på ett underlag (beräk­ ningsunderlag) som för

1. sjukpenning på normalnivån motsvarar 80 procent av den försäk­ rades sjukpenninggrundande inkomst sedan denna har multiplicerats med talet 0,97, och

2. sjukpenning på fortsättningsnivån motsvarar 75 procent av den för­ säkrades sjukpenninggrundande inkomst sedan denna har multiplicerats med talet 0,97.

Beräkningsunderlag vid sjuklön

8 § Om en arbetsgivare ska svara för sjuklön för samma dag som sjuk­ penning kommer i fråga, ska sjukpenningens storlek beräknas på grund­ val av en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar anställ­ ningsförmåner från den arbetsgivaren.

Årsarbetstiden beräknas i de fall som anges i första stycket på grundval av beräknat antal timmar i förvärvsarbete hos arbetsgivare som inte ska svara för sjuklön.

Beräkning för familjehemsförälder

9 § För en familjehemsförälder som får ersättning för vården för tid då sjukpenning kommer i fråga, ska sjukpenningens storlek och årsarbets­ tiden beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst respektive ett beräknat antal timmar i förvärvsarbete som inte omfattar ersättningen.

Kalenderdagsberäknad sjukpenning

10 § För dagar i en sjukperiod gäller att hel kalenderdagsberäknad sjuk­ penning motsvarar kvoten mellan

  • beräkningsunderlaget enligt 7 § 1 eller 2 och
  • 365. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

11 § Till den del den försäkrade är arbetslös lämnas hel sjukpenning Prop. 2008/09:200 med högst 486 kronor om dagen. Detta gäller dock inte sjukpenning som Avd. C avses i 27 kap. 6 §.

Arbetstidsberäknad sjukpenning

12 § När arbetstidsberäknad sjukpenning ska beräknas tillämpas

  • 13 och 16 §§, om sjukpenning ska lämnas för endast en dag, och
  • 14−16 §§, om sjukpenning ska lämnas för mer än en dag.

13 § Om sjukpenning ska lämnas för endast en dag, ska hel sjukpenning beräknas enligt följande:

1. Först ska beräkningsunderlaget enligt 7 § 1 eller 2 divideras med årsarbetstiden, varefter kvoten avrundas till närmaste hela krontal.

2. Därefter ska kvoten som fås i 1 multipliceras med antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid.

14 § Om sjukpenning på samma förmånsnivå lämnas för mer än en dag, ska hel sjukpenning för dag beräknas för dessa dagar enligt följande:

1. Först ska kvoten enligt 13 § 1 beräknas.

2. Därefter ska kvoten enligt 1 multipliceras med det sammanlagda antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid som avser dessa dagar.

3. Slutligen ska den produkt som fås i 2 divideras med antalet dagar med sjukpenning.

15 § Om sjukpenning lämnas på olika förmånsnivåer för mer än en dag ska de timmar som avser samma nivå adderas var för sig. Sjukpenning ska beräknas för varje sådan period för sig.

16 § Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt 13

  • §§ inte uppgår till ett helt timtal, ska avrundning göras till när­ maste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.

Sjukpenning avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrun­ das uppåt.

17 § Om den försäkrades sjukpenning i de fall som avses i 5 § motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvs­ arbete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt följande:

1. Den del av sjukpenningen som motsvarar inkomst av anställning beräknas enligt 12

  • §§.

2. Den del av sjukpenningen som motsvarar inkomst av annat för­ värvsarbete beräknas enligt 10 och 11 §§.

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och mot­ svarande normal arbetstid.

Samordning av sjukpenning med samtidig lön

19 § Om den försäkrade får lön av arbetsgivaren under sjukdom för

Avd. C

samma tid som sjukpenningen avser, ska sjukpenningen minskas med det belopp som lönen under sjukdomen överstiger 10 procent av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om han eller hon hade arbetat.

Till den del lönen under sjukdom lämnas i förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 25 kap. 5 § andra stycket, ska minskning dock endast göras med belopp som överstiger

1. 90 procent av lönen i arbete i fråga om sjukpenning på normalnivån, och

2. 85 procent av lönen i arbete i fråga om sjukpenning på fortsättnings­ nivån.

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 § ska ersättning som läm­ nas till den försäkrade på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställs i kollektivavtal anses som lön under sjuk­ dom från arbetsgivare.

21 § Det belopp varmed minskning enligt 19 § ska göras, avrundas till närmast lägre hela krontal.

Avräkning ska i första hand göras vid utbetalning av sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föranlett minskningen. Avräkningen får också göras vid närmast följande utbetalning av sjuk­ penning.

IV Rehabilitering och rehabiliteringsersättning 29 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • rehabilitering i 30 kap., och
  • rehabiliteringsersättning i 31 kap.

Inledande bestämmelser

2 § Rehabilitering enligt bestämmelserna i denna underavdelning ska syfta till att en försäkrad som har drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att försörja sig själv genom för­ värvsarbete (arbetslivsinriktad rehabilitering).

3 § Under den tid som den arbetslivsinriktade rehabiliteringen pågår kan rehabiliteringsersättning lämnas enligt bestämmelserna i 31 kap.

30 kap. Rehabilitering

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rehabilitering i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om rehabiliteringsplan i 12

  • §§.

Allmänna bestämmelser

Rehabiliteringsåtgärder

2 § En försäkrad har rätt till rehabiliteringsåtgärder enligt bestämmel­ serna i detta kapitel.

3 § Rehabiliteringsåtgärder ska planeras i samråd med den försäkrade och utgå från hans eller hennes individuella förutsättningar och behov.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar ytterligare föreskrifter om rehabilitering av försäkrade som inte är bosatta här i landet.

Arbetshjälpmedel

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en för­ värvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin rehabilitering.

Arbetsgivarens skyldigheter

6 § Den försäkrades arbetsgivare ska efter samråd med den försäkrade lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att den för­ säkrades behov av rehabilitering snarast ska kunna klarläggas och även i övrigt medverka till det. Arbetsgivaren ska också svara för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.

Bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter avseende arbetsanpass­ ning och rehabilitering finns även i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Den försäkrades skyldigheter

7 § Den försäkrade ska

  • lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans eller hen­ nes behov av rehabilitering, och
  • efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen.

Försäkringskassans skyldigheter

8 § Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten.

9 § Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att

  • den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och
  • de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

10 § Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med

  • den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation,
  • hälso- och sjukvården,
  • socialtjänsten,
  • Arbetsförmedlingen, och
  • andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den försäkrade. Försäkringskassan ska verka för att de organisationer och myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den för­ säkrade.

11 § Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och andra skäl.

Rehabiliteringsplan

När en rehabiliteringsplan ska upprättas

12 § Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken rehabiliteringsersättning kan lämnas, ska Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen ska i den utsträckning det är möjligt upprättas i samråd med den försäkrade.

Rehabiliteringsplanens innehåll

13 § En rehabiliteringsplan ska ange

1. de rehabiliteringsåtgärder som ska komma i fråga,

2. vem som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna,

3. en tidsplan för rehabiliteringen,

4. de uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabiliteringen, och

5. den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliteringstiden.

Kontroll och uppföljning

14 § Försäkringskassan ska fortlöpande se till att en rehabiliteringsplan följs och att det vid behov görs ändringar i den.

31 kap. Rehabiliteringsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • ersättningsformer i 2 §,
  • rätten till rehabiliteringsersättning i 3−7 §§,
  • rehabiliteringspenning i 8−13 §§, och
  • särskilt bidrag i 14 §.

Ersättningsformer

2 § Rehabiliteringsersättning lämnas i följande former:

1. Rehabiliteringspenning till en försäkrad som deltar i arbetslivsinrik­ tad rehabilitering.

2. Särskilt bidrag till en försäkrad för kostnader som uppstår i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rätten till rehabiliteringsersättning

Allmänna bestämmelser

3 § Vid sjukdom som sätter ned en försäkrads arbetsförmåga med minst en fjärdedel har den försäkrade rätt till rehabiliteringsersättning under tid då han eller hon deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att

1. förkorta sjukdomstiden, eller

2. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.

4 § Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år.

5 § En försäkrad som får rehabiliteringsersättning får behålla ersätt­ ningen

1. vid kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt, och

2. vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt före­ skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Rehabiliteringsersättning vid utbildning

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar ytterligare föreskrifter om rehabiliteringsersättning vid utbildning.

Familjehemsförälder

7 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barn som omfattas av uppdraget för tid när rehabiliteringspenning kommer i fråga, bedöms rätten till rehabiliteringspenning med bortseende från ersätt­ ningen.

Rehabiliteringspenning

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

8 § Rehabiliteringspenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrade saknar Prop. 2008/09:200 arbetsförmåga. Avd. C

2. Tre fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäk­ rades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.

3. Halv rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.

4. En fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäk­ rades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften. Arbetsförmågan ska under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses ned­ satt i den utsträckning den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta.

9 § Vid tillämpningen av 8 § första stycket ska det bortses från sådan arbetsförmåga som den försäkrade utnyttjar i samband med förvärvs­ arbete som utförs med stöd av 37 kap. 3 §. Om det inte går att avgöra till vilken tid och till vilket förvärvsarbete nedsättningen av arbetsförmågan hänför sig ska denna i första hand anses hänföra sig till sådant förvärvs­ arbete som avses i 37 kap. 3 §.

Ersättningsnivå och beräkningsunderlag

10 § Hel rehabiliteringspenning för dag motsvarar kvoten mellan

– den försäkrades beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 1 eller 2 och – 365. Vid beräkningen ska bestämmelserna i 27 kap. 21–24, 26, 32 och 39 §§ samt 28 kap. 10 och 11§§ tillämpas.

Beräkningsunderlag för familjehemsförälder

11 § I fall som avses i 7 § ska rehabiliteringspenningens storlek beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar den ersättning som den försäkrade får i egenskap av familjehemsförälder.

Samordning med andra förmåner

12 § Rehabiliteringspenningen ska minskas med det belopp den försäk­ rade för samma tid får som

1. föräldrapenningsförmån,

2. sjukpenning,

3. sjukpenning eller livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 40–44 kap. eller motsvarande ersättning enligt någon annan för­ fattning, dock endast till den del ersättningen avser samma inkomst­ bortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka, eller

4. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock inte till den del studiestödet är återbetalningspliktigt.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även för motsvarande förmån som lämnas till den försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning.

Arbetsgivarinträde m.m.

13 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde och inträde av staten i vissa fall i 27 kap. 56

  • och 60 §§ ska tillämpas även när det gäller rehabili­

teringspenning.

Särskilt bidrag

14 § Särskilt bidrag lämnas under rehabiliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om sådant bidrag.

IV Sjukersättning och aktivitetsersättning 32 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om sjukersätt­ ning och aktivitetsersättning i 33 kap.

Vidare finns

  • bestämmelser om inkomstrelaterad sjukersättning och inkomst­ relaterad aktivitetsersättning i 34 kap.,
  • bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning i 35 kap.,

– gemensamma bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersätt­ ning i 36 kap., och

– bestämmelser om försäkrade som senast för juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning i 37 kap.

33 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning i 5–8 §§,
  • förmånsnivåer i 9−13 §§,
  • förmånstiden i 14−20 §§,
  • aktiviteter under tid med aktivitetsersättning i 21−25 §§, och
  • särskilda insatser för försäkrade med tre fjärdedels ersättning i 26
  • §§.

Inledande bestämmelser

2 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning kan lämnas till en försäkrad vars arbetsförmåga är långvarigt nedsatt.

3 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas i form av

1. inkomstrelaterad ersättning enligt 34 kap., och

Avd. C

2. garantiersättning enligt 35 kap.

4 § Sjukersättning lämnas tills vidare, medan aktivitetsersättning lämnas för viss tid.

Rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning

Nedsatt arbetsförmåga

5 § En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet har, enligt närmare bestämmelser i denna underavdelning, rätt till sjuk­ ersättning eller aktivitetsersättning.

Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år då den för­ säkrade fyllde 18 år, gäller inte kravet att den försäkrade ska vara för­ säkrad vid försäkringsfallet.

6 § För rätt till sjukersättning krävs att arbetsförmågan kan anses stadig­ varande nedsatt och att åtgärder som avses i 27 kap. 6, 7 och 28 §§ samt i 30 kap. inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga.

7 § För rätt till aktivitetsersättning krävs att nedsättningen kan antas bestå under minst ett år.

Funktionshindrade som går i skolan

8 § En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå vid ingången av juli det år då han eller hon fyller 19 år har rätt till aktivitetsersättning.

Förmånsnivåer

Förmånsnivåerna och arbetsförmågan

9 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas enligt följande för­ månsnivåer:

1. Hel sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäk­ rades arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt.

2. Tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad än som anges i 1 men med minst tre fjärdedelar.

3. Halv sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäk­ rades arbetsförmåga är nedsatt med mindre än tre fjärdedelar men med minst hälften.

4. En fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med mindre än hälften men med minst en fjärdedel.

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning

10 § När det bedöms hur nedsatt arbetsförmågan är ska Försäkrings-

Avd. C

kassan beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom för­ värvsarbete på arbetsmarknaden.

11 § Bedömningen enligt 10 § ska göras

  • efter samma grunder oavsett på vilket sätt prestationsförmågan är nedsatt, och
  • i förhållande till ett heltidsarbete. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av arbete med skötsel av hemmet.

12 § Under tid som den försäkrade genomgår behandling eller rehabili­ tering som avses i 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 §, ska arbetsförmågan anses nedsatt i den utsträckning som behandlingen eller rehabiliteringen hind­ rar honom eller henne från att förvärvsarbeta.

Funktionshindrade som går i skolan

13 § En funktionshindrad som avses i 8 § får hel aktivitetsersättning oberoende av arbetsförmågans nedsättning.

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

14 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas från och med den månad då rätten till förmånen har uppkommit, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

När sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas utan ansökan enligt 36 kap. 26 §, lämnas ersättningen dock från och med månaden efter den då beslutet om förmånen meddelats.

15 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad när rätten till förmånen upphör.

Sjukersättning

16 § Sjukersättning kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år.

17 § Försäkringskassan ska i samband med beslut om sjukersättning besluta att en ny utredning av den försäkrades arbetsförmåga ska göras efter viss tid, dock senast inom tre år från beslutet. Efter en sådan utred­ ning ska Försäkringskassan, så länge rätt till sjukersättning föreligger, besluta att ytterligare utredning av arbetsförmågan ska göras efter viss tid, dock senast inom tre år från det att föregående utredning slutfördes.

Om den försäkrade har fyllt 60 år behöver beslut om ny utredning inte Prop. 2008/09:200 fattas. Avd. C

Aktivitetsersättning

18 § Aktivitetsersättning kan tidigast lämnas från och med juli det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.

19 § Ett beslut om aktivitetsersättning får inte avse längre tid än tre år.

Funktionshindrade som går i skolan

20 § En funktionshindrad som avses i 8 § har rätt till aktivitetsersättning under den tid som skolgången varar.

Aktiviteter under tid med aktivitetsersättning

Allmänna bestämmelser

21 § I samband med ett beslut om att bevilja en försäkrad aktivitets­ ersättning ska Försäkringskassan undersöka om han eller hon under den tid ersättningen ska lämnas kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans eller hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga.

22 § Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter ska Försäk­ ringskassan närmare planera vilka aktiviteter som är lämpliga för honom eller henne. Planeringen ska ske i samråd med den försäkrade och För­ säkringskassan ska i möjligaste mån tillgodose den försäkrades önske­ mål. Om Försäkringskassan och den försäkrade kommer överens ska

Försäkringskassan upprätta en plan för aktiviteterna.

23 § Försäkringskassan ska verka för att planerade aktiviteter kommer till stånd. Försäkringskassan ska samordna de insatser som behövs och se till att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i akti­ viteterna.

24 § Som aktiviteter enligt 21–23 §§ räknas inte sådana åtgärder som avses i 110 kap. 14 § 4.

Kostnadsersättning med anledning av aktiviteter

25 § Särskild ersättning kan lämnas för den försäkrades kostnader med anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare före­ skrifter om sådan ersättning.

Särskilda insatser för försäkrade med tre fjärdedels ersättning

26 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersätt-

Avd. C

ning ska särskilda insatser göras för att han eller hon ska kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan.

27 § Försäkringskassan ansvarar för att sådana insatser som avses i 26 § kommer till stånd.

28 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning och som får en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktie­ bolag, som motsvarar den återstående arbetsförmågan, ska Försäkrings­ kassan betala ersättning för kostnader för anställningen enligt grunder som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

34 kap. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till inkomstrelaterad ersättning i 2 §,
  • ramtid i 3 §,
  • beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning i 4−11 §§, och
  • beräkning av inkomstrelaterad ersättning i 12−14 §§.

Rätten till inkomstrelaterad ersättning

2 § Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning har en försäkrad som avses i 33 kap. om det för honom eller henne har fast­ ställts pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. för minst ett år under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före det år då försäkringsfallet inträffade.

Ramtid

3 § Ramtiden är, om inte något annat följer av 10–12 §§,

  • 5 år för den som fyller 53 år eller mer det år då försäkringsfallet inträffar,
  • 6 år för den som fyller minst 50 år och högst 52 år det år då försäk­ ringsfallet inträffar,
  • 7 år för den som fyller minst 47 år och högst 49 år det år då försäk­ ringsfallet inträffar, och
  • 8 år för den som fyller högst 46 år det år då försäkringsfallet inträf­ far.

Beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning

Grundläggande bestämmelser

Avd. C

4 § Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas på grundval av en antagandeinkomst. Denna beräknas enligt 6

  • §§ med ledning av den försäkrades bruttoårsinkomster inom ramtiden.

5 § Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet för det år då ersättningen ska börja lämnas och räknas om vid förändringar av detta belopp.

Bruttoårsinkomst

6 § Med bruttoårsinkomst avses

1. pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år, och

2. pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. som tillgodoräknats med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning.

7 § När bruttoårsinkomsten beräknas ska det bortses från pensions­ grundande inkomster och pensionsgrundande belopp som sammantagna överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som gäller för inkomståret.

8 § Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i pris­ basbeloppet på följande sätt:

Bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten mellan

  • prisbasbeloppet för det år sjukersättningen eller aktivitetsersättningen ska börja lämnas och
  • prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten avser.

Antagandeinkomst

9 § Antagandeinkomsten motsvarar genomsnittet av de tre högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom ramtiden.

Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas inom ramtiden ska två respektive en bruttoårsinkomst medräknas med noll kronor.

10 § När inkomstrelaterad aktivitetsersättning beräknas får, om det med­ för en högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 9 § i stället användas de två högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år.

Om endast en bruttoårsinkomst kan tillgodoräknas inom ramtiden, ska en bruttoårsinkomst medräknas med noll kronor.

11 § Om den försäkrade, vid beräkning av antagandeinkomst enligt 10 §, kan tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före det år då försäkrings­ fallet inträffar men denna är lägre än den sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 och 26 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid tidpunkten för försäkringsfallet, får den sjukpenninggrundande inkomsten, till den

del den inte överstiger 7,5 prisbasbelopp, i stället utgöra brutto- Prop. 2008/09:200 årsinkomst. Avd. C

Beräkning av inkomstrelaterad ersättning

Ersättningsnivån

12 § Hel inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas för år räknat med 64 procent av den försäkrades antagandeinkomst.

Partiell ersättning

13 § Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning som mot­ svarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den för­ säkrade har rätt till enligt 33 kap. 9 §.

Samordning med utländsk ersättning

14 § Från inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning ska sådana förmåner räknas av som lämnas till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet.

35 kap. Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantiersättning i 2 och 3 §§,
  • försäkringstiden i 4−17 §§,
  • ersättningsnivåer i 18−20 §§,
  • beräkningsunderlag för garantiersättning i 21 och 22 §§, och
  • beräkning av garantiersättning i 23−25 §§.

Rätten till garantiersättning

2 § Rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garanti­ ersättning har en försäkrad som avses i 33 kap. och

1. som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 34 kap., eller

2. vars inkomstrelaterade ersättning enligt samma kapitel understiger en viss nivå (garantinivå).

Garantiersättningen är beroende av en särskilt beräknad försäkringstid.

3 § Garantiersättning lämnas endast till den som kan tillgodoräknas en försäkringstid om minst tre år.

Försäkringstiden

Inledande bestämmelser

Avd. C

4 § Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäk­ rad

1. enligt 6

  • §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet (faktisk försäkrings­ tid),

2. enligt 12 och 13 §§ för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år (framtida försäkringstid), och

3. enligt 14–17 §§ om försäkringsfallet har inträffat före 18 års ålder.

5 § Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid sätts ned var för sig till närmaste antal hela månader.

Den sammanlagda försäkringstiden utgör summan av faktisk försäk­ ringstid och framtida försäkringstid. Den sammanlagda försäkringstiden ska sättas ned till närmaste antal hela år.

Bosättning i Sverige

6 § Som faktisk försäkringstid räknas tid när en person har varit försäk­ rad på grund av bosättning i Sverige enligt 5 kap.

Vistelse i Sverige

7 § Som faktisk försäkringstid räknas även tid när en person före tid­ punkten för bosättning i Sverige oavbrutet har vistats här i landet efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.

Bosättning i tidigare hemland

8 § Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med tillämpning av 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716) räknas som faktisk försäkringstid även tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidi­ gare hemland från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tid­ punkten då han eller hon först kom till Sverige.

9 § Vid beräkningen enligt 8 § ska en så stor andel av tiden i hemlandet räknas in som svarar mot kvoten mellan

  • den tid när den försäkrade har varit bosatt i Sverige, inklusive den tid som avses i 7 §, från den första ankomsten till landet till och med året före försäkringsfallet och
  • hela tidrymden från det att den försäkrade första gången kom till lan­ det till och med året före försäkringsfallet.

Vid beräkningen ska det bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 22 § ska ligga till grund för beräkning av garantiersätt­ ning.

10 § Vid tillämpning av 8 och 9 §§ likställs med tid för bosättning i Prop. 2008/09:200 hemlandet tid då den försäkrade före den första ankomsten till Sverige Avd. C har befunnit sig i ett annat land där han eller hon beretts en tillfällig fri­ stad.

Biståndsarbetare m.fl.

11 § När faktisk försäkringstid beräknas för en person som enligt 5 kap. 6 § anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands ska det bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 22 § ska ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

Framtida försäkringstid

12 § Om den faktiska försäkringstiden enligt 6

  • §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år då den försäkrade fyller 64 år som framtida försäkringstid.

13 § Om den faktiska försäkringstiden motsvarar mindre än fyra femte­ delar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet gäller följande.

Som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet, till och med det år då den försäkrade fyller 64 år, som motsvarar kvoten mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet.

Försäkringsfall före 18 års ålder

14 § Om ett försäkringsfall har inträffat före det år då den försäkrade fyllde 18 år, får försäkringstiden i stället för vad som följer av 12 och 13 §§ beräknas enligt 15 och 16 §§.

15 § För en försäkrad som är svensk medborgare ska som försäkringstid räknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyller 64 år. Hänsyn ska dock inte tas till tid då den försäkrade efter fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 6

  • §§.

16 § För en försäkrad som inte är svensk medborgare ska det som före­ skrivs i 15 § gälla under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år.

Utländsk medborgare som är varaktigt bosatt i annan EU-stat

17 § En försäkrad som inte är svensk medborgare ska, när det gäller be­ räkning av försäkringstid för garantiersättning enligt 15 §, likställas med en svensk medborgare, om han eller hon

1. har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat med uppehålls­ tillstånd i Sverige,

2. är en gästforskare som avses i lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare med uppehållstillstånd i Sverige för forskning, eller

3. är familjemedlem till en sådan gästforskare som avses i 2 och har uppehållstillstånd i Sverige.

Ersättningsnivåer

Sjukersättning

18 § Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat 2,40 prisbasbelopp.

Aktivitetsersättning

19 § Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år räknat

  • 2,10 prisbasbelopp till och med månaden före den månad då den för­ säkrade fyller 21 år,
  • 2,15 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 21 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 23 år,
  • 2,20 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 23 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 25 år,
  • 2,25 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 25 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 27 år,
  • 2,30 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 27 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 29 år, samt
  • 2,35 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 29 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.

Avkortning om försäkringstiden understiger 40 år

20 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid gäller följande:

Garantinivån enligt 18 eller 19 § ska avkortas till så stor andel av denna som svarar mot kvoten mellan

  • försäkringstiden enligt 5 § andra stycket och
  • 40.

Beräkningsunderlag för garantiersättning

21 § Till grund för beräkning av garantiersättning ska ligga den årliga inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 34 kap.

som den försäkrade har rätt till för det år som garantiersättningen avser, Prop. 2008/09:200 före minskning med livränta enligt 36 kap. 3

  • §§.

Avd. C

22 § Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning avses i detta kapitel även sådana utländska förmåner som

  • ska avräknas från inkomstrelaterad ersättning enligt 34 kap. 14 §, och
  • inte är att likställa med garantiersättning enligt detta kapitel.

Beräkning av garantiersättning

Huvudregler

23 § För den som inte har inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning motsvarar årlig hel garantiersättning garantinivån.

24 § För den vars hela inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitets­ ersättning för år räknat understiger garantinivån gäller följande:

Årlig garantiersättning motsvarar differensen mellan

  • garantinivån och
  • hela den årliga inkomstrelaterade sjukersättningen eller aktivitets­ ersättningen enligt 21 och 22 §§.

Beräkningen görs efter det att garantinivån minskats enligt 20 §.

Partiell ersättning

25 § Partiell garantiersättning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning enligt 23 och 24 §§ som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt 33 kap. 9 §.

36 kap. Gemensamma bestämmelser om sjuk­ ersättning och aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • samordning med andra förmåner i 2−8 §§, – förvärvsarbete som hinder för rätt till förmån i 9 §, – vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning i 10
  • §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 19–24 §§,
  • ersättning utan ansökan i vissa fall i 25−27 §§,
  • ändring av ersättning i 28 §, och
  • utbetalning av ersättning i 29 och 30 §§.

Samordning med andra förmåner

Efterlevandestöd

Avd. C

2 § Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl aktivitetsersätt­ ning i form av garantiersättning som efterlevandestöd, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.

Livränta

3 § Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form av garanti­ ersättning ska minskas om den försäkrade

1. har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller någon annan författning,

2. enligt någon annan författning eller enligt särskilt beslut av rege­ ringen har rätt till annan livränta, som bestäms eller betalas ut av Försäk­ ringskassan, eller

3. får livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

4 § Minskning enligt 3 § får inte göras på grund av livränta enligt 41– 44 kap.

5 § Om en skada, som livränta har börjat lämnas för, återigen medför sjukdom som berättigar till sjukpenning, ska det anses som om livränta hade lämnats under sjukdomstiden.

6 § Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning ska minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars årsbelopp över­ stiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberätti­ gade har rätt till som skadad. Minskningen ska i första hand göras på garantiersättningen.

7 § Om livränta, del av livränta eller livränta för viss tid har bytts ut mot ett engångsbelopp, ska det vid beräkningen enligt 6 § anses som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som motsvarar engångs­ beloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpades vid utbytet.

8 § Sammanlagd hel sjukersättning får aldrig, på grund av bestämmel­ serna i 3

  • §§, för månad räknat understiga 5 procent av prisbasbeloppet.

Förvärvsarbete som hinder för rätt till förmån

9 § En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsför­ måga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades har inte rätt att få sådan ersättning för samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet utförs. Bestämmelser om återkrav finns i 112 kap.

Vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning

Allmänna bestämmelser

Avd. C

10 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att hans eller hennes sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfatt­ ning som anges i 13

  • §§ ska förklaras vilande när den försäkrade för­ värvsarbetar eller studerar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får fattas endast om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning.

11 § Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande får inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.

12 § Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning eller en sådan andel av ersättningen som anges i 33 kap. 9 §. När det bedöms hur stor del av förmånen som ska vilandeförklaras ska Försäk­ ringskassan beakta omfattningen av det förvärvsarbete som den försäk­ rade avser att utföra. Vid studier ska dock alltid den beviljade förmånen i sin helhet vilandeförklaras.

Tiden för vilandeförklaring

13 § Försäkringskassan får besluta att sjukersättningen eller aktivitets­ ersättningen ska förklaras vilande från och med den månad som anges i ansökan.

14 § Sjukersättningen får vilandeförklaras under högst tjugofyra måna­ der, dock längst till utgången av tjugofjärde månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.

15 § Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras längst till utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.

Upphävande av beslut om vilandeförklaring

16 § Ett beslut om vilandeförklaring ska upphävas om den försäkrade begär det.

17 § Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upp­ häva ett beslut om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt sjuk.

Detsamma gäller om den försäkrade helt eller delvis avbryter det arbetsförsök eller de studier som legat till grund för beslutet om vilande­ förklaring för att i stället få

  • graviditetspenning,
  • föräldrapenning, eller
  • tillfällig föräldrapenning.

Sjukersättning eller aktivitetsersättning under period med vilande sådan ersättning

18 § Försäkringskassan får besluta att en försäkrad som förvärvsarbetar, då sjukersättning eller aktivitetsersättning helt eller delvis har förklarats vilande, för varje månad under en period om tolv månader ska erhålla ett belopp som motsvarar 25 procent av den sjukersättning eller aktivitets­ ersättning som har förklarats vilande.

Omprövning vid ändrade förhållanden

Omprövning av sjukersättning

19 § Om arbetsförmågan förbättras för en försäkrad som får sjukersätt­ ning, ska rätten till förmånen omprövas.

En försäkrad som har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning fattades ska, om inte annat framkommer, antas ha en förbättrad arbetsförmåga.

20 § Om rätten till sjukersättning ska omprövas enligt 19 §, får förmånen lämnas till dess att den försäkrade har fått ett arbete som motsvarar den förbättring som har uppkommit. Sjukersättningen får dock i sådana fall lämnas för längst sex månader.

21 § Vid omprövning enligt 19 § får sådan sjukersättning som har vilandeförklarats enligt 13 §, inte ändras med anledning av att den för­ säkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har uppvisat en förbättrad arbetsförmåga.

Omprövning av aktivitetsersättning

22 § Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som får aktivitetsersättning, ska rätten till förmånen omprövas.

En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har visat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om aktivitets­ ersättning fattades ska antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga, om inte något annat framkommer.

23 § Vid omprövning enligt 22 § får sådan aktivitetsersättning som har vilandeförklarats enligt 13 §, inte ändras med anledning av att den för­ säkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har visat en väsentligt förbättrad arbetsför­ måga.

24 § Vid omprövning enligt 22 § får aktivitetsersättningen inte ändras på grund av att den försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 33 kap. 21–23§§.

Ersättning utan ansökan i vissa fall

25 § Om en försäkrad får sjukpenning eller rehabiliteringspenning enligt

Avd. C

denna balk får Försäkringskassan bevilja honom eller henne sjukersätt­ ning eller aktivitetsersättning även om han eller hon inte ansökt om det.

Detsamma ska gälla då en försäkrad får sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt 40–44 kap. eller motsvarande ersättning som lämnas enligt annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen.

26 § Om en försäkrad får aktivitetsersättning, får förmånen beviljas för ytterligare tid även om att han eller hon inte ansökt om det.

27 § Det som föreskrivs i 25 § gäller även i fråga om ökning av sjuk­ ersättning och aktivitetsersättning.

Ändring av ersättning

28 § Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning ska gälla från och med månaden efter den när anledningen till ändringen uppkommit.

Om ökningen kräver ansökan av den som är berättigad till sådan ersätt­ ning tillämpas 33 kap. 14 § första stycket.

Utbetalning av ersättning

29 § Sjukersättning och aktivitetsersättning ska betalas ut månadsvis.

Om det årliga beloppet av sådana förmåner uppgår till högst 2 400 kronor ska dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den försäkrade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

30 § När månadsbelopp för sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas ska det belopp för år räknat som beräkningen utgår från avrun­ das till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet av sjukersättning och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor, faller ersättningen bort för den månad som beräkningen avser. Avrund­ ning ska i första hand göras på garantiersättning enligt 35 kap.

37 kap. Försäkrade som senast för juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2–4 §§.

Vidare finns beräkningsregler i 5–9 §§. Slutligen finns särskilda handläggningsregler i 10–23 §§.

Allmänna bestämmelser

Vem som omfattas av bestämmelserna

Avd. C

2 § För en försäkrad som för juni 2008 hade rätt till sjukersättning enligt 7 kap. 1 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring och vars arbetsförmåga har ansetts varaktigt nedsatt (icke tidsbegränsad sjuk­ ersättning) ska bestämmelserna i detta kapitel gälla i stället för bestäm­ melserna i 36 kap. 10–21 §§ samt 110 kap. 50–52 §§ om inte annat följer av 4 eller 23 §. Detsamma gäller den som före den 1 juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning för tiden från och med juli 2008.

Det som anges i första stycket ska inte gälla för en försäkrad som får sjukersättning med en högre förmånsnivå efter juni eller, för en försäkrad som avses i första stycket andra meningen, juli 2008.

Ansökan om förmån vid förvärvsarbete m.m.

3 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att hans eller hennes sjukersättning, i den omfattning som anges i 5–7 §§, ska betalas ut när den försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjuk­ ersättning fattades.

Ansökan ska göras hos Försäkringskassan varje år innan sådant för­ värvsarbete som avses i första stycket påbörjas för året.

4 § En ansökan som utan giltig anledning görs efter den tid som anges i 3 § andra stycket ska avvisas. I sådant fall ska övriga bestämmelser i detta kapitel inte tillämpas. I stället ska bestämmelserna i 36 kap. 9– 21 §§ samt 110 kap. 50–52 §§ tillämpas.

Det som anges i första stycket sista meningen ska gälla även för den som förvärvsarbetar utan att ha gjort en ansökan.

Beräkningsregler

Grundläggande bestämmelser

5 § Sjukersättning enligt 3 § första stycket ska lämnas med ett pre­ liminärt belopp och bestämmas slutligt i efterhand på grundval av den försäkrades reduceringsinkomst.

6 § Sjukersättningen ska minskas med 50 procent av reducerings­ inkomsten till den del den överstiger ett visst fribelopp, som för den som får

– hel sjukersättning är 1 prisbasbelopp, – tre fjärdedels sjukersättning är 2,6 prisbasbelopp, – två tredjedels sjukersättning är 3,6 prisbasbelopp, – halv sjukersättning är 4,2 prisbasbelopp, och – en fjärdedels sjukersättning är 5,8 prisbasbelopp. Avdraget enligt första stycket ska i första hand göras från inkomst­ relaterad sjukersättning.

7 § Sjukersättning lämnas inte till den del summan av den beräknade Prop. 2008/09:200 sjukersättningen och reduceringsinkomsten överstiger 8 prisbasbelopp.

Avd. C

Reduceringsinkomst

8 § Reduceringsinkomsten beräknas med utgångspunkt i den pensions­ grundande inkomst som fastställts enligt bestämmelserna om pensions­ grundande inkomst i 59 kap.

9 § Den försäkrades reduceringsinkomst beräknas enligt följande:

1. Först ska från den fastställda pensionsgrundande inkomsten avdrag göras för inkomst enligt – 59 kap. 13 § 1, i form av föräldrapenning på lägstanivån, – 59 kap. 13 § 2, i form av vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader, – 59 kap. 13 § 5, i form av inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning, samt – 59 kap. 13 § 6, i form av livränta enligt 41–44 kap.

2. Därefter ska det avdrag som enligt 59 kap. 37 § ska göras för debiterad allmän pensionsavgift läggas till i den utsträckning avgiften hänför sig till de i reduceringsinkomsten inräknade inkomsterna. Utländska inkomster ska ingå i reduceringsinkomsten, om de är av motsvarande slag som dem som anges i första stycket och skulle ha varit pensionsgrundande enligt 59 kap. om de tjänats in i Sverige.

Särskilda handläggningsregler

Preliminär sjukersättning

10 § För en försäkrad som ansöker om att bestämmelserna om avräkning av sjukersättning i detta kapitel ska tillämpas, ska Försäkringskassan fatta ett beslut om preliminär sjukersättning.

Ett beslut om preliminär sjukersättning får avse längst 12 månader.

11 § Preliminär sjukersättning beräknas efter en uppskattad reducerings­ inkomst och ska så nära som möjligt motsvara den slutliga sjukersättning som kan antas komma att bestämmas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Preliminär sjukersättning betalas ut med ett månadsbelopp, som avrun­ das nedåt till närmast hela krontal.

Slutlig sjukersättning

12 § Försäkringskassan ska fatta ett beslut om slutlig sjukersättning för varje kalenderår som ett beslut om preliminär sjukersättning har fattats.

13 § Slutlig sjukersättning bestäms efter den tidpunkt då pensions­ grundande inkomst har fastställts enligt bestämmelserna i 59 kap. om pensionsgrundande inkomst.

14 § Bestäms den slutliga sjukersättningen till högre belopp än den som Prop. 2008/09:200 för samma år har betalats ut i preliminär sjukersättning, ska skillnaden Avd. C betalas ut. Bestäms den slutliga sjukersättningen till lägre belopp än den som för samma år har betalats ut i preliminär ersättning, ska skillnaden betalas tillbaka.

Belopp under 1 200 kr ska varken betalas ut eller betalas tillbaka.

15 § Belopp som ska betalas ut enligt 14 § första stycket ska ökas med ett tillägg. Tillägget på det överskjutande beloppet beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid utgången av det år som sjukersätt­ ningen avser.

På belopp som ska betalas tillbaka enligt 14 § första stycket ska en avgift betalas. Avgiften på återbetalningsbeloppet beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid utgången av det år som sjukersätt­ ningen avser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om beräkningen av tillägget och avgiften.

Återbetalning

16 § Försäkringskassan ska besluta om återkrav av belopp som ska beta­ las tillbaka enligt 14 § första stycket.

Eftergift

17 § Om det finns särskilda skäl för det får Försäkringskassan helt eller delvis efterge kravet på återbetalning enligt 16 §.

18 § Vid bedömningen enligt 17 § av om det finns särskilda skäl för eftergift ska det särskilt beaktas vilken förmåga den försäkrade har att kunna betala tillbaka ersättningen.

19 § Om den försäkrade medvetet eller av oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter till grund för beräkningen av den preliminära sjukersättningen, får kravet på återbetalning inte efterges.

20 § För att rätten till eftergift ska kunna prövas ska skyldigheten enligt 110 kap. 46 och 47 §§ att anmäla ändrade förhållanden ha fullgjorts av den försäkrade. Om han eller hon inte har anmält ändrade förhållanden kan frågan om eftergift ändå prövas om den försäkrade inte skäligen borde ha insett att han eller hon var skyldig att göra en sådan anmälan.

Omprövning vid ändrade förhållanden

21 § Den preliminära sjukersättningen ska omprövas om något har inträffat som påverkar storleken av ersättningen. Försäkringskassan får avstå från att besluta om ändring, om det som har inträffat endast i liten utsträckning påverkar ersättningen.

22 § Om den försäkrades pensionsgrundande inkomst ändras efter det att slutlig sjukersättning bestämts och ändringen innebär att sjukersättningen skulle ha varit högre eller lägre, ska en ny slutlig sjukersättning bestäm­ mas, om den försäkrade begär det inom ett år från det att beslutet om ändring av den pensionsgrundande inkomsten meddelades eller om För­ säkringskassan självmant tar upp frågan.

En fråga om ny slutlig sjukersättning enligt bestämmelserna i första stycket får inte tas upp efter utgången av femte året efter det år beslutet om pensionsgrundande inkomst meddelades.

Ansökan om indragning eller minskning av sjukersättning

23 § Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att dra in eller minska sjukersättning enligt detta kapitel i den omfattning som den försäkrade ansökt om. Bestämmelserna i 36 kap. 19–21 §§ ska då tillämpas. För sådan sjukersättning som återstår efter minskningen ska bestämmelserna i detta kapitel fortfarande gälla.

V Förmåner vid arbetsskada m.m. 38 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om arbets­ skada i 39 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • ersättning vid sjukdom i 40 kap, och
  • ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan i 41 kap. Dessutom finns särskilda bestämmelser om arbetsskadeersättning och handläggning i 42 kap.

Slutligen finns bestämmelser om

  • statligt personskadeskydd i 43 kap., och
  • krigsskadeersättning till sjömän i 44 kap.

39 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsskada

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • arbetsskadebegreppet i 3−7 §§, och
  • skadetidpunkt i 8 §.

Inledande bestämmelser

2 § Från arbetsskadeförsäkringen kan ersättning lämnas till försäkrade förvärvsarbetande och vissa studerande.

I 86–88 kap. finns bestämmelser om att ersättning från arbetsskade­ försäkringen kan lämnas även till efterlevande.

Arbetsskadebegreppet

Allmänna bestämmelser

3 § Med arbetsskada avses en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. En skada ska anses ha uppkommit av sådan orsak, om övervägande skäl talar för det.

4 § Med skada avses en personskada eller en skada på en protes eller annan liknande anordning som användes för avsett ändamål när skadan inträffade.

Vissa psykiska eller psykosomatiska skador

5 § Som arbetsskada anses inte en skada av psykisk eller psykosomatisk natur som är en följd av en företagsnedläggelse, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden.

Smitta

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om i vilken utsträckning en skada, som inte beror på ett olycksfall men som har framkallats av smitta, ska anses som arbetsskada.

Olycksfall vid färd

7 § Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Skadetidpunkt

8 § En skada som beror på ett olycksfall anses ha inträffat dagen för olycksfallet.

En skada som beror på annan skadlig inverkan än ett olycksfall anses ha inträffat den dag när den först visade sig.

40 kap. Ersättning vid sjukdom

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • arbetsskadesjukpenning i 4−9 §§,
  • återinsjuknande i 10 §, och
  • sjukvårdsersättning i 11 och 12 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § En försäkrad har vid arbetsskada rätt till samma förmåner enligt

Avd. C

denna balk som han eller hon har rätt till vid annan sjukdom.

3 § Om någon som avses i 2 § inte är försäkrad enligt 5 kap. 9 § 6 eller 6 kap. 6 § 3 eller 4, har han eller hon vid arbetsskada rätt till motsvarande förmåner från arbetsskadeförsäkringen. Motsvarande gäller den som på grund av att han eller hon inte är bosatt i Sverige inte har rätt till vård­ förmåner eller ersättning för kostnader i samband med vård.

Arbetsskadesjukpenning

Sjukpenning för karensdagar

4 § En försäkrad som beviljas ersättning för inkomstförlust till följd av arbetsskada har rätt till arbetsskadesjukpenning för inkomstförlust som avser två sjukdagar.

För en sjukdag motsvarar sjukpenningen kvoten mellan

  • 80 procent av det livränteunderlag enligt 41 kap. som gäller vid tiden för beslutet och
  • 365.

5 § Om den försäkrade kan visa att han eller hon har haft fler än två sjukdagar med inkomstförlust under sjukdomsperioder till följd av arbetsskada har han eller hon rätt till arbetsskadesjukpenning för dessa ytterligare dagar.

För en sjukdag motsvarar sjukpenningen 80 procent av den faktiska inkomstförlusten, dock högst vad den försäkrade fått för en sjukdag enligt 4 §.

6 § Arbetsskadesjukpenningen avrundas för dag till närmaste hela kron­ tal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

Sjukpenning till studerande

7 § Till en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgår yrkesutbildning när skadan inträffar kan arbetsskadesjukpenning lämnas. Detta gäller vid sjukdom som fort­ farande 180 dagar efter det att skadan inträffade sätter ned den försäk­ rades förmåga att skaffa sig arbetsinkomst med minst en fjärdedel.

Sjukpenningen lämnas på grundval av den försäkrades livränteunderlag som anges i 41 kap. 14–16 och 18 §§ samt beräknas enligt 28 eller 31 kap.

Sjukpenningen lämnas endast i den utsträckning som den överstiger den sjukpenning som den försäkrade är berättigad till enligt 2 eller 3 §.

Sjukpenning i förebyggande syfte

8 § Den försäkrade har rätt till arbetsskadesjukpenning under tid när han eller hon avhåller sig från arbete på uppmaning av Försäkringskassan eller med dess samtycke i syfte att förebygga att en arbetsskada uppstår, återuppstår eller förvärras.

Sjukpenningen lämnas med skäligt belopp och får motsvara högst hel sjukpenning enligt 2 eller 3 § samt 7 §.

Den som inte är försäkrad för sjukpenning

9 § Om någon som avses i 2 § inte är försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3, ska arbetsskadesjukpenning lämnas med det belopp som sjukpenningen skulle ha uppgått till om den sjukpenninggrundande inkomsten hade beräknats med bortseende från bestämmelserna i 25 kap. 3 § andra stycket 1.

Återinsjuknande

10 § Om en arbetsskada som har gett den försäkrade rätt till livränta enligt 41 kap. på nytt medför sjukdom, har den försäkrade rätt till sjuk­ penning enligt 2 och 7 §§, om sjukdomen sätter ned hans eller hennes kvarstående förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.

Sjukvårdsersättning

11 § I den utsträckning som ersättning inte lämnas enligt 2 och 3 §§, ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för

1. sjukvård utomlands,

2. tandvård, och

3. särskilda hjälpmedel. Som kostnader räknas även nödvändiga utgifter för resor.

12 § Ersättning enligt 11 § första stycket 2 lämnas endast för tandvård som ges av en vårdgivare vars vård kan berättiga till ersättning enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd.

41 kap. Ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till livränta i 2−4 §§,
  • förmånstiden i 5−7 §§,
  • beräkning av livränta i 8−10 §§,
  • livränteunderlaget i 11−18 §§,
  • vilande livränta i 19 och 20 §§,
  • indexering av livränta i 21 §,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 22 och 23 §§, och – omräkning av livränteunderlaget i 24 §.

Rätten till livränta

Allmänna bestämmelser

2 § Livränta lämnas till en försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel.

Detta gäller endast om

1. nedsättningen av förmågan att skaffa inkomst genom arbete kan antas bestå under minst ett år, och

2. inkomstförlusten för år räknat uppgår till minst en fjärdedel av pris­ basbeloppet för det år när livräntan ska börja lämnas.

3 § Om en försäkrad, som genom arbetsskada har fått sin arbetsförmåga nedsatt med mindre än en femtondel, senare drabbas av ytterligare arbetsskada, bestäms rätten till livränta på grundval av båda skadorna.

Behandling eller rehabilitering

4 § Under tid när den försäkrade genomgår behandling eller rehabili­ tering som avses i 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 § ska hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete anses nedsatt även i den utsträckning som åtgärden hindrar honom eller henne från att förvärvs­ arbeta.

Förmånstiden

5 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäk­ rade fyller 65 år, om inte något annat anges i 6 §.

6 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäk­ rade fyller 67 år, om

  • skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare, och
  • en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas för den försäkrade enligt 25 kap. 3 §.

7 § Livränta lämnas för viss tid eller tills vidare.

Försäkringskassan ska i samband med beslut om livränta också bedöma om förnyad utredning av förmågan att skaffa sig inkomst genom arbete ska göras efter viss tid.

Beräkning av livränta

Huvudregel

Avd. C

8 § Livränta lämnas med så stor andel av den försäkrades livränteunder­ lag enligt 11–18 §§ som motsvarar graden av nedsättning av hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.

Bedömning av förvärvsförmågan

9 § När förvärvsförmågan enligt 8 § bedöms ska det beaktas vad som rimligen kan begäras med hänsyn till den försäkrades arbetsskada, utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter.

10 § Förvärvsförmågan ska bestämmas utan hänsyn till det allmänna läget på arbetsmarknaden.

I fråga om en äldre försäkrad ska hänsyn främst tas till hans eller hen­ nes förmåga och möjlighet att skaffa sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han eller hon har utfört tidigare, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne.

Livränteunderlag

Grundläggande bestämmelser

11 § Livränteunderlaget motsvarar, om inte annat följer av 12–18 §§, den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 och 26 kap. vid den tidpunkt från vilken livräntan första gången ska lämnas.

Om den skadade inte är försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3 ska beräkningen enligt första stycket göras med bortseende från bestäm­ melserna i 25 kap. 3 § andra stycket 1.

12 § När livränteunderlaget beräknas gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 25 och 26 kap.:

1. Andra skattepliktiga förmåner än pengar ska beaktas och värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap.

2. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag.

3. Semesterlön och semesterersättning ska räknas med utan den begränsning som anges i 25 kap. 17 §.

4. Inkomst av sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 § ska med­ räknas. Vid beräkning av livränteunderlaget får även beaktas ett löneavtal som har träffats efter den tidpunkt från vilken livränta första gången ska läm­ nas om avtalet omfattar denna tidpunkt.

Livränteunderlag när avsevärd tid förflutit efter skadlig inverkan

13 § Ska livränta börja lämnas avsevärd tid efter det att den försäkrade

Avd. C

utsattes för skadlig inverkan i arbetet, får någon annan högre inkomst av förvärvsarbete än den som anges i 11 och 12 §§ användas som livränte­ underlag, om det finns särskilda skäl.

Livränteunderlag för unga försäkrade

14 § Hade den försäkrade inte fyllt 25 år när skadan inträffade, motsva­ rar livränteunderlaget, för tiden efter 25 års ålder, den inkomst som han eller hon med hänsyn till sin sysselsättning när skadan inträffade sanno­ likt skulle ha haft vid 25 års ålder, om skadan inte hade inträffat.

Motsvarande gäller för en försäkrad som

1. när skadan inträffade inte hade fyllt 21 år, i fråga om livränteunder­ laget för tiden mellan 21 och 25 års ålder, eller

2. när skadan inträffade inte hade fyllt 18 år, i fråga om livränteunder­ laget för tiden mellan 18 och 21 års ålder.

Livränteunderlag för studerande

15 § För en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade motsvarar livränteunderlaget för den beräknade utbildningstiden lägst den inkomst som han eller hon sannolikt skulle ha haft, om han eller hon när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvs­ arbeta.

Livränteunderlaget för tid efter utbildningstidens slut motsvarar lägst den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha haft, om skadan inte hade inträffat.

16 § Ett livränteunderlag enligt 15 § beräknas till minst

  • 2 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • 2,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • 3 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

Livränteunderlag i särskilda fall

17 § Om det redan vid den tidpunkt från vilken livränta första gången ska lämnas är sannolikt att livränteunderlaget skulle bli väsentligen högre eller lägre vid en senare tidpunkt får ett nytt livränteunderlag fastställas och läggas till grund för beräkning av livränta vid ett sådant senare till­ fälle.

Högsta livränteunderlag

18 § När livränteunderlaget beräknas ska det bortses från belopp som överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som fastställts för året när liv­ räntan ska börja lämnas.

Vilande livränta

19 § Ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitets-

Avd. C

ersättning enligt 36 kap. ska också omfatta sådan livränta som enligt 44 kap. 2 och 4 §§ samordnats med ersättningen.

20 § För den tid när en vilandeförklaring gäller enligt 19 § ska livränta beräknas utifrån

  • dels det livränteunderlag som legat till grund för bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen,
  • dels de inkomstförhållanden som råder under tiden med vilande­ förklaring.

Indexering av livränta

21 § En fastställd livränta ska för varje år räknas om med ledning av ett särskilt tal. Detta tal ska visa den årliga procentuella förändringen av halva den reala inkomstförändring som beräknats för inkomstindex enligt 58 kap. 12 § med tillägg för den procentuella förändringen i det allmänna prisläget i juni två år före det år livräntan omräknas och det allmänna prisläget i juni året närmast före det året.

Livräntan får räknas om till högst ett belopp som utgör samma andel av 7,5 gånger det för året fastställda prisbasbeloppet som den andel av livränteunderlaget som svarar mot nedsättningen av förvärvsförmågan enligt 8 §.

Omprövning vid ändrade förhållanden

22 § Rätten till livränta ska omprövas om det har skett någon ändring av betydelse i de förhållanden som var avgörande för beslutet, eller om den försäkrades möjlighet att skaffa sig inkomst genom arbete väsentligen har förbättrats. Livränta för förfluten tid får dock inte ändras till den försäkrades nackdel. I 108 kap. finns bestämmelser om återkrav i vissa fall.

23 § Utan hinder av bestämmelserna i 22 § ska följande gälla.

Ett beslut om sjukersättning enligt 37 kap. ska också omfatta sådan liv­ ränta som enligt 42 kap. 2 § är samordnad med sjukersättningen. Det som där föreskrivs om sjukersättning ska då även avse livränta.

Omräkning av livränteunderlag

24 § Om en livränta ska beräknas på nytt efter det år den första gången ska lämnas eller om den ska omprövas enligt 22 § ska det livränteunder­ lag som anges i 11–13 och 17 §§ räknas om med ledning av det särskilda tal som anges i 21 § för varje år efter det år livräntan första gången ska lämnas.

Vid omräkning enligt första stycket ska även bestämmelsen i 18 § om högsta livränteunderlag beaktas.

42 kap. Särskilda bestämmelser om arbetsskadeersättning och handläggning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • samordning med andra socialförsäkringsförmåner i 2−4 §§,
  • arbetsgivares rätt till ersättning i 5 §,
  • förlust av ersättning i 6 §,
  • underrättelse till arbetsgivare om skada i 7−9 §§,
  • skadeanmälan till Försäkringskassan i 10 och 11 §§, och
  • prövning av frågan om arbetsskada i 12 §.

Samordning med andra socialförsäkringsförmåner

2 § Livränta ska minskas om den försäkrade, med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan, samtidigt har rätt till sjukersätt­ ning eller aktivitetsersättning.

Minskningen görs genom att livräntan betalas ut endast i den utsträck­ ning som den överstiger dessa förmåner.

3 § Livräntan ska även minskas på det sätt som anges i 2 § andra stycket i fråga om pension som enligt ett utländskt system för social trygghet lämnas med anledning av arbetsskadan.

4 § Om den försäkrade får livränta och vid en senare tidpunkt blir berät­ tigad till sjukersättning eller aktivitetsersättning för en sjukdom som inte är arbetsrelaterad gäller följande.

Livräntan ska minskas med den andel av ersättningen som motsvarar graden av nedsättningen av förvärvsförmågan till följd av skadan jämfört med hel förvärvsförmåga när livräntan bestämdes.

Arbetsgivares rätt till ersättning

5 § En arbetsgivare som enligt författning är skyldig att lämna ersättning vid arbetsskada har rätt att få sådan ersättning från arbetsskadeförsäk­ ringen som den försäkrade annars skulle ha haft rätt till för motsvarande ändamål. Ersättningen får dock inte överstiga vad arbetsgivaren har betalat ut.

Förlust av ersättning

6 § Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om arbetsskade­ ersättning inte görs inom sex år

– för sjukpenning och livränta, från den dag ersättningen avser, och – för annan ersättning, från den dag då den försäkrade betalade det belopp för vilket ersättning begärs.

Underrättelse till arbetsgivare om skada

7 § Om en arbetstagare drabbas av en arbetsskada ska den arbetsgivare som han eller hon var anställd hos när skadan inträffade underrättas omedelbart.

Om en skada till följd av annat än olycksfall har visat sig först när den försäkrade har upphört att vara utsatt för den inverkan som har orsakat skadan, är det den arbetsgivare hos vilken den försäkrade senast var utsatt för sådan inverkan som ska underrättas.

8 § Om en arbetsgivare enligt 7 § ska underrättas om en skada får under­ rättelsen i stället lämnas till en person som på arbetsgivarens vägnar förestår arbetet.

9 § När det gäller en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6 kap. 22 § likställs med en arbetsgivare en rektor eller någon annan som förestår utbildningen.

Skadeanmälan till Försäkringskassan

10 § En arbetsgivare eller arbetsföreståndare som har fått kännedom om en inträffad arbetsskada är skyldig att omedelbart anmäla skadan till

Försäkringskassan.

Om den försäkrade inte är arbetstagare ska han eller hon själv anmäla arbetsskadan till Försäkringskassan. Om den försäkrade har avlidit till följd av skadan, ska anmälan göras av den som har rätt att företräda dödsboet.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar föreskrifter om ersättning för nödvändiga utgifter för läkarutlåtan­ den.

Prövning av frågan om arbetsskada

12 § Frågan om den försäkrade har fått en arbetsskada ska prövas endast i den utsträckning det behövs för att bestämma arbetsskadeersättning enligt denna balk eller sjukpenning enligt 28 kap.

43 kap. Statligt personskadeskydd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • skadebegreppet i 3–6 §§,
  • förmånerna i 7–10 §§,
  • totalförsvarspliktiga m.fl. i 11–18 §,
  • intagna m.fl. i 19 och 20 §§,
  • frivilliga inom totalförsvaret m.fl. i 21 §,
  • underrättelse om skada i 22 §, och
  • skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m. i 23 §.

Allmänna bestämmelser

2 § Det statliga personskadeskyddet gäller för skador som uppkommer under sådan skyddstid som anges i 7 kap. 4–6 §§.

I 86–88 kap. finns bestämmelser om att ersättning från personskade­ skyddet kan lämnas även till efterlevande.

Skadebegreppet

3 § Bestämmelserna om personskada, protesskada och skadetidpunkt i 39 kap. 4 och 8 §§ tillämpas i fråga om skada enligt detta kapitel.

4 § Om den försäkrade under skyddstiden har varit utsatt för ett olycks­ fall ska en skada som han eller hon har fått anses vara orsakad av olycks­ fallet, om övervägande skäl talar för det.

5 § Om en skada, som inte beror på ett olycksfall, visar sig under skyddstiden ska skadan anses ha uppkommit under denna tid.

Detta gäller dock inte om det finns skälig anledning att anta att skadan har orsakats av annat än verksamheten eller intagningen i fråga och att verksamheten eller intagningen inte väsentligt har bidragit till skadan.

6 § Visar sig en skada, som inte beror på ett olycksfall, efter skydds­ tiden, ska den anses ha uppkommit under denna tid om det skäligen kan antas att verksamheten eller intagningen väsentligt har bidragit till ska­ dan.

Förmånerna

Huvudregler

7 § Om den försäkrade även enligt 40–42 kap. har rätt till arbetsskade­ ersättning för en skada, lämnas ersättning enligt detta kapitel endast i den utsträckning som ersättningen därigenom blir högre.

8 § Ersättning lämnas vid sjukdom och bestående nedsättning av arbets­ förmågan. Därvid tillämpas 40 och 41 kap. samt 42 kap. 2

  • §§, om inte

något annat följer av 9

  • §§.

Sjukvårdsersättning

9 § Sjukvårdsersättning lämnas endast i den utsträckning som staten inte tillhandahåller motsvarande förmån på annat sätt.

Sjukpenning och livränta

10 § Sjukpenning och livränta enligt detta kapitel lämnas inte under skyddstiden. Sjukpenning lämnas aldrig för den dag då skadan inträffade.

Totalförsvarspliktiga m.fl.

Inledande bestämmelser

11 § Bestämmelserna i 12–18 §§ gäller den som enligt 7 kap. 2 § 1 är försäkrad på grund av tjänstgöring inom totalförsvaret eller liknande verksamhet och tillämpas utöver vad som följer av 8 §.

Sjukpenningunderlag

12 § För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repe­ titionsutbildning utgör sjukpenningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst

  • 4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • 4,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • 5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

Livränteunderlag

13 § För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repe­ titionsutbildning utgör livränteunderlaget vid tillämpning av 8 § minst 7 prisbasbelopp.

Särskild sjukpenning

14 § En försäkrad har rätt till särskild sjukpenning, om han eller hon under grundutbildning som är längre än 60 dagar har drabbats av en sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid sjukdom som har uppkommit under utryckningsmånaden eller månaden efter denna.

15 § Beräkningsunderlaget för särskild sjukpenning är

  • 4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • 4,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • 5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

16 § För en dag är hel särskild sjukpenning kvoten mellan

  • 80 procent av beräkningsunderlaget och
  • 365.

17 § Särskild sjukpenning lämnas endast i den utsträckning som den överstiger annan ersättning enligt detta kapitel eller sjukpenning enligt 27, 28 och 40 kap. som den försäkrade har rätt till för samma tid.

Ersättning för kostnader

18 § En försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repe­ titionsutbildning har under högst tre års tid efter skyddstiden rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för

1. läkarvård,

2. sjukvårdande behandling,

3. sjukhusvård, och

4. läkemedel. Som kostnader för vård räknas även nödvändiga utgifter för resor.

Intagna m.fl.

Sjukpenningunderlag och livränteunderlag

19 § För den som är försäkrad på grund av intagning m.m. enligt 7 kap. 2 § 3 och som när skadan inträffade hade varit intagen längre tid än sex månader, ska sjukpenningunderlag och livränteunderlag vid tillämpning av 8 § beräknas till lägst de belopp som anges i 41 kap. 16 §.

Indragning eller nedsättning av ersättning

20 § Ersättning till den som avses i 7 kap. 2 § 3 får dras in eller sättas ned även i annat fall än som avses i 110 kap. 52–58 §§, om särskilda skäl talar för det.

Frivilliga inom totalförsvaret m.fl.

21 § Sjukpenningunderlag och livränteunderlag ska, i den utsträckning som framgår av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myn­ dighet som regeringen bestämmer, beräknas till lägst de belopp som anges i 43 kap. 16 § för den som är försäkrad på grund av frivilligt del­ tagande i verksamhet inom totalförsvaret eller i räddningsarbete enligt 7 kap. 3 §.

Underrättelse om skada

22 §

Om den försäkrade drabbas av en skada ska en chef eller någon

annan omedelbart underrättas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om till vem sådan under­ rättelse ska ske.

Om skadan har visat sig efter skyddstiden, ska i stället Försäkrings­ kassan underrättas.

Skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m.

23 § Bestämmelserna i 42 kap. 10 och 11 §§ om anmälan och ersättning för utgifter för läkarintyg gäller även i ärenden enligt detta kapitel.

44 kap. Krigsskadeersättning till sjömän

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • förmånerna i 3−5 §§, och
  • övriga frågor i 6 §.

Allmänna bestämmelser

2 § Krigsskadeersättning kan lämnas till en försäkrad sjöman som till följd av olycksfall på grund av en krigshändelse drabbas av en person­ skada utomlands under sådan tid som anges i 7 kap. 8 och 9 §§.

I 86–88 kap. finns bestämmelser om att krigsskadeersättning kan läm­ nas även till efterlevande.

Förmånerna

Allmänna bestämmelser

3 § Krigsskadeersättning lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 40 och 41 kap. samt 42 kap. 2

  • §§.

4 § Den försäkrade har inte rätt till krigsskadeersättning om han eller hon för samma tid har rätt till arbetsskadeersättning enligt 39–42 kap.

Särskild ersättning

5 § Vid skada har den försäkrade, utöver livränta, rätt till särskild ersätt­ ning med hänsyn till skadans beskaffenhet.

Vid förlust av arbetsförmågan motsvarar ersättningen 6 gånger det prisbasbelopp som gällde för det år då skadan inträffade.

Vid nedsättning av arbetsförmågan betalas så stor andel av summan ut som svarar mot graden av nedsättningen.

Övriga frågor

6 § Bestämmelserna i 39 kap. och 42 kap. 7–12 §§ tillämpas i övrigt på motsvarande sätt i fråga om krigsskadeersättning.

VI Särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada 45 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • smittbärarersättning i 46 kap., och
  • närståendepenning i 47 kap.

46 kap. Smittbärarersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om smittbärarersättning i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till smittbärarpenning i 5−10 §§,
  • förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11–13 §§,
  • beräkning av smittbärarpenning i 14−17 §§,
  • samordning med andra förmåner i 18 och 19 §§, och
  • resekostnadsersättning i 20 och 21 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Smittbärarersättning kan lämnas till en smittbärare i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel.

3 § Med smittbärare avses i detta kapitel

1. den som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan att ha för­ lorat sin arbetsförmåga till följd av sjukdomen,

2. den som för eller kan antas föra smitta utan att vara sjuk i en smitt­ sam sjukdom, och

3. den som i annat fall har eller kan antas ha varit utsatt för smitta av en samhällsfarlig sjukdom som avses i smittskyddslagen (2004:168) utan att vara sjuk i en sådan sjukdom.

4 § Smittbärarersättning lämnas i form av smittbärarpenning och rese­ kostnadsersättning.

Rätten till smittbärarpenning

Allmänna bestämmelser

5 § En smittbärare har rätt till smittbärarpenning om han eller hon måste avstå från förvärvsarbete på grund av

1. beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag, eller

2. läkarundersökning eller hälsokontroll som smittbäraren genomgår utan föregående beslut enligt 1 och som syftar till att klarlägga om han eller hon är smittad av en allmänfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller en annan skada, som kan göra livsmedel som han eller hon hanterar otjänligt som människoföda.

Första stycket gäller inte när det är fråga om

1. hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § smittskyddslagen, eller

2. beslut som avser avspärrning enligt 3 kap. 10 § smittskyddslagen.

6 § Smittbärarpenning får dras in eller sättas ned om smittbäraren

1. inte följer förhållningsregler som har beslutats med stöd av smitt­ skyddslagen (2004:168) eller överträder förbud enligt 3 kap. 9 § den lagen, eller

2. inte följer särskilda villkor i samband med ett beslut enligt livs­ medelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Förmånstiden

7 § Smittbärarpenning lämnas från och med första dagen i ersättnings­ perioden och därefter så länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till smittbärarpenning.

8 § Bestämmelserna om sjukpenning i samband med pension, sjukersätt­ ning eller aktivitetsersättning i 27 kap. 34 § och sjukpenning i samband med 70-årsdagen i 27 kap. 37 § tillämpas även i fråga om smittbärar­ penning.

Rehabiliteringsåtgärder

9 § För en försäkrad som får smittbärarpenning ska bestämmelserna i 30 kap. 8 och 11–14 §§ om Försäkringskassans åtgärder för rehabili­ tering tillämpas.

Arbetsgivarinträde m.m.

10 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde, m.m. i 27 kap. 56

  • §§

tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

11 § Smittbärarpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel smittbärarpenning lämnas när den försäkrade helt måste avstå från förvärvsarbete.

2. Tre fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. Halv smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

4. En fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

12 § Vid tillämpning av 11 § ska som förvärvsarbete inte betraktas sådant förvärvsarbete som utförs under tid då den försäkrade förvärvs­ arbetar med stöd av 37 kap. 3 §.

Om det inte går att avgöra under vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

13 § Med tid för förvärvsarbete likställs följande:

1. Ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten Prop. 2008/09:200 får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma Avd. C lag, kan begära att dag då han eller hon inte kan arbeta på grund av sjuk­ dom inte ska räknas som semesterdag.

2. Ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas.

3. Ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).

4. Ledighet för ferier eller motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

Beräkning av smittbärarpenning

Den som är försäkrad för sjukpenning

14 § Smittbärarpenning lämnas med ett belopp som motsvarar den för­ säkrades sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap.

Den som inte är försäkrad för sjukpenning

15 § Är smittbäraren inte försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3, ska smittbärarpenningen lämnas med det belopp som sjukpenningen skulle ha uppgått till om den sjukpenninggrundande inkomsten hade beräknats med bortseende från bestämmelserna i 25 kap. 3 § andra stycket 1.

16 § I fall som avses i 15 § ska som inkomst av anställning även räknas ersättning för eget arbete från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller som är en utländsk juridisk person, när arbetet har utförts i arbets­ givarens verksamhet utomlands.

17 § Smittbärarpenning enligt 15 § ska beräknas per kalenderdag enligt 28 kap. 10 och 11 §§.

Samordning med andra förmåner

18 § Smittbärarpenningen ska minskas med följande förmåner i den utsträckning förmånerna lämnas för samma tid:

1. graviditetspenning,

2. föräldrapenningsförmåner,

3. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

4. sjukpenning enligt denna balk eller motsvarande äldre lag,

5. rehabiliteringspenning,

6. livränta enligt denna balk eller motsvarande äldre författning på grund av smitta, och

7. närståendepenning. Det som föreskrivs i första stycket gäller även motsvarande förmån som lämnas till smittbäraren på grundval av utländsk lagstiftning.

19 § Om smittbäraren har inkomst av anställning från en arbetsgivare som avses i 1 eller 2 § lagen (1994:260) om offentlig anställning för tid som avses i 7 §, lämnas smittbärarpenning endast till den del den över­ stiger inkomsten.

Resekostnadsersättning

20 § En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader i sam­ band med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på grund av bestämmelserna i

1. smittskyddslagen (2004:168), eller

2. livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.

21 § Ersättning enligt 20 § lämnas inte till den del ersättning för resan kan lämnas enligt

1. andra bestämmelser i denna balk,

2. någon äldre författning som motsvarar bestämmelserna i 39–43 kap., eller

3. bestämmelser i någon annan författning om ersättning av allmänna medel för sjukresor och sjuktransporter.

47 kap. Närståendepenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till närståendepenning i 3−6 §§,
  • anmälan till Försäkringskassan i 7 §,
  • förmånstiden i 8−10 §§,
  • förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11–13 §§,
  • beräkning av närståendepenning i 14–16 §§, och
  • samordning med andra förmåner i 17 §.

Inledande bestämmelser

2 § Bestämmelser om närståendepenning i samband med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående finns i detta kapitel.

I lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård finns bestämmelser i vilka anges när en arbetstagare som vårdar en när­ stående har rätt att vara ledig från sin anställning.

Rätten till närståendepenning

3 § En försäkrad som vårdar en närstående som är svårt sjuk har rätt till närståendepenning för tid då han eller hon avstår från förvärvsarbete i samband med vården, om

1. den sjuke är försäkrad enligt någon bestämmelse i 4–7 kap.,

2. den sjuke vårdas här i landet, och Prop. 2008/09:200

3. den sjuke har gett sitt samtycke till vården.

Avd. C

Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge samtycke till vården enligt första stycket 3, ska i stället detta framgå.

4 § Med en svårt sjuk person likställs den som har fått infektion av hiv (humant immunbristvirus) genom smitta

1. vid användning av blod eller blodprodukter vid behandling inom den svenska hälso- och sjukvården, eller

2. av en sådan person som avses i 1 och som är hans eller hennes nuva­ rande eller före detta make eller sambo, under förutsättning att smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.

5 § Om någon vårdar mer än en person under samma tid ger det inte rätt till ytterligare ersättning.

6 § Närståendepenning för vård av en person får inte lämnas till flera vårdare för samma tid.

Anmälan till Försäkringskassan

7 § Närståendepenning får inte lämnas för tid innan anmälan om vården har gjorts till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har fun­ nits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

Förmånstiden

8 § Närståendepenning lämnas för högst 60 dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.

9 § Närståendepenning lämnas för högst 240 dagar sammanlagt vid vård av en närstående som har fått infektion av hiv på sätt som anges i 4 §.

Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.

10 § Vid beräkning av antalet dagar med rätt till ersättning anses två dagar med halv eller fyra dagar med en fjärdedels ersättning som en dag.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

11 § Närståendepenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel närståendepenning lämnas för dag när en vårdare helt avstått från förvärvsarbete.

2. Halv närståendepenning lämnas för dag när en vårdare förvärvs­ arbetat högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. En fjärdedels närståendepenning lämnas för dag när en vårdare för­ värvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

12 § Vid tillämpningen av 11 § ska som förvärvsarbete inte betraktas Prop. 2008/09:200 sådant förvärvsarbete som utförs under tid då vårdaren förvärvsarbetar Avd. C med stöd av 37 kap. 3 §.

Om det inte går att avgöra under vilken tid vårdaren avstår från för­ värvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

13 § Om en vårdare får oreducerade löneförmåner under tid då han eller hon bedriver studier, likställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete i den utsträckning vårdaren går miste om löneförmånerna.

Beräkning av närståendepenning

Grundläggande bestämmelser

14 § Närståendepenning lämnas med ett belopp som motsvarar vårda­ rens sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. med de avvikelser som följer av 15 och 16 §§.

Arbetstids- eller kalenderdagsberäknad närståendepenning

15 § Närståendepenning ska arbetstidsberäknas enligt 28 kap. 12

  • §§ för hela den tid som förmånen avser när ersättning lämnas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Detta gäller dock inte i fall som avses i 6 § samma kapitel, då närståendepenning i stället ska kalenderdagsberäknas enligt 10 och 11 §§ i det kapitlet.

Särskilt om studerande under studieuppehåll

16 § För en vårdare som studerar får närståendepenningen vid ett studie­ uppehåll inte beräknas på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som följer av bestämmelserna i 26 kap. 22 §.

Samordning med andra förmåner

17 § Närståendepenning lämnas inte i den utsträckning vårdaren för samma tid får

1. föräldrapenningsförmåner,

2. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

3. sjukpenning,

4. rehabiliteringspenning, eller

5. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt någon annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall.

AVD. D SÄRSKILDA FÖRMÅNER VID

FUNKTIONSHINDER I Inledande bestämmelser 48 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning D finns bestämmelser om särskilda socialförsäkrings­ förmåner vid funktionshinder.

2 § Förmåner enligt denna avdelning är

  • handikappersättning till en funktionshindrad som behöver hjälp av någon annan eller har merkostnader,
  • assistansersättning till en funktionshindrad som behöver personlig assistans för sina grundläggande behov, och
  • bilstöd till personer med funktionshinder för att skaffa eller anpassa motorfordon.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om särskilda förmåner vid funktionshinder.

Vidare finns bestämmelser om handikappersättning, assistansersättning och bilstöd till en funktionshindrad i 49–52 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4 och 5 kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdelning H).

II Handikappersättning, assistansersättning och bilstöd till försäkrade med funktionshinder 49 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • handikappersättning i 50 kap.,
  • assistansersättning i 51 kap., och
  • bilstöd i 52 kap.

50 kap. Handikappersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • definitioner och förklaringar i 2 och 3 §§,
  • rätten till handikappersättning i 4−7 §§,
  • förmånstiden i 8−10 §§,
  • beräkning av handikappersättning i 11−13 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 14 och 15 §§, och
  • utbetalning av handikappersättning i 16 §.

Definitioner och förklaringar

Blind

2 § När det gäller handikappersättning ska en person anses blind om hans eller hennes synförmåga, sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar ledsyn.

Gravt hörselskadad

3 § När det gäller handikappersättning ska en person anses gravt hör­ selskadad om han eller hon även med hörapparat saknar möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal.

Rätten till handikappersättning

Huvudregler

4 § Rätt till handikappersättning har en försäkrad som innan han eller hon fyller 65 år har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid i sådan omfattning att han eller hon

1. behöver mera tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring,

2. behöver fortlöpande hjälp för att kunna förvärvsarbeta, eller

3. i annat fall har betydande merkostnader.

5 § Om den försäkrade på grund av sitt funktionshinder behöver hjälp både i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa avseenden, och dessutom har merkostnader, ska bedöm­ ningen enligt 4 § grundas på det sammanlagda behovet av stöd.

Vid bedömningen enligt 4 § ska det bortses från hjälpbehov som till­ godoses genom annat samhällsstöd.

Studerande

6 § Vid tillämpning av 4 och 5 §§ ska med en person som förvärvs­ arbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller som endast på grund av bestämmelser om behovspröv­ ning inte får studiestöd.

Blinda eller gravt hörselskadade

7 § Handikappersättning lämnas alltid till en försäkrad som är blind eller gravt hörselskadad, om blindheten eller den grava hörselskadan inträtt före 65 års ålder.

Förmånstiden

8 § Handikappersättning kan lämnas tidigast från och med juli det år då

Avd. D

den försäkrade fyller 19 år.

9 § Handikappersättning lämnas från och med den månad då rätt till förmånen har inträtt, dock inte för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.

Handikappersättning lämnas till och med den månad då rätten till för­ månen upphör.

10 § Handikappersättning får begränsas till viss tid.

Beräkning av handikappersättning

Grundläggande bestämmelser

11 § Beroende på hjälpbehovets omfattning eller merkostnadernas stor­ lek är handikappersättningen för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet.

Blinda

12 § För en försäkrad som är blind är handikappersättningen för år räk­ nat 69 procent av prisbasbeloppet. Om han eller hon för samma tid får hel sjukersättning, hel aktivitetsersättning eller hel ålderspension är handikappersättningen, från och med den månad när den andra förmånen lämnas, 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anled­ ning till högre ersättning.

Gravt hörselskadade

13 § För en försäkrad som är gravt hörselskadad är handikapp­ ersättningen för år räknat 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stöd­ behovet ger anledning till högre ersättning.

Omprövning vid ändrade förhållanden

14 § Rätten till handikappersättning ska omprövas i följande fall:

1. när beslut fattas om sjukersättning, aktivitetsersättning eller allmän ålderspension, och

2. när andra förhållanden som påverkar behovet av handikappersätt­ ning har ändrats.

15 § Ändring av handikappersättning ska gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning som kräver ansökan tillämpas även 9 § första stycket.

Utbetalning av handikappersättning

16 § Handikappersättning ska betalas ut månadsvis. När ersättnings-

Avd. D

beloppet beräknas för månad ska den ersättning för år räknat som beräk­ ningen utgår från avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv.

51 kap. Assistansersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till assistansersättning i 2−6 §§,
  • förmånstiden i 7 och 8 §§,
  • beräkning av assistansersättning i 9−11 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 12 och 13 §§,
  • utbetalning av assistansersättning i 14−19 §§, – återbetalning av assistansersättning i 20 §, och
  • samverkan med kommunen i 21−23 §§.

Rätten till assistansersättning

2 § En försäkrad som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och ser­ vice till vissa funktionshindrade kan för sin dagliga livsföring få assi­ stansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § samma lag.

3 § För rätt till assistansersättning krävs att den försäkrade behöver per­ sonlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för sådana grundläggande behov som avses i 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

4 § Assistansersättning lämnas endast under förutsättning att den används för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assi­ stenter.

5 § Assistansersättning lämnas inte för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

I 106 kap. 24 och 25 §§ finns bestämmelser om när assistansersättning inte lämnas vid vistelse på institution m.m.

6 § När behovet av personlig assistans bedöms för ett barn ska det bort­ ses från det hjälpbehov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter.

Om vårdbidrag lämnas får det inte påverka bedömningen enligt 3 §.

Förmånstiden

7 § Assistansersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än en

Avd. D

månad före den månad när ansökan gjorts eller anmälan kommit in enligt 15 § 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

8 § Assistansersättning kan lämnas för tid efter det att den försäkrade har fyllt 65 år endast om

1. ersättning har beviljats innan han eller hon har fyllt 65 år, eller

2. ansökan kommer in till Försäkringskassan senast dagen före 65-års­ dagen och därefter blir beviljad.

Beräkning av assistansersättning

9 § Assistansersättning ska beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader, när den försäkrade har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring (beviljade assi­ stanstimmar).

10 § Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att den försäkrade har fyllt 65 år.

11 § För varje år bestäms med vilket belopp per timme som assistans­ ersättning lämnas. Beloppet ska bestämmas som ett schablonbelopp som beräknas med ledning av de uppskattade kostnaderna för att få assistans.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om schablonbeloppet.

Om det finns särskilda skäl kan ersättning till en försäkrad efter ansö­ kan lämnas med ett högre belopp än det årliga schablonbeloppet. Ersätt­ ningen får dock inte överstiga schablonbeloppet med mer än tolv procent.

Omprövning vid ändrade förhållanden

12 § Rätten till assistansersättning ska omprövas sedan två år förflutit från senaste prövningen och vid väsentligt ändrade förhållanden.

Lämnas assistansersättning till en försäkrad som har fyllt 65 år får omprövning ske endast vid väsentligt ändrade förhållanden.

13 § En ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållan­ den ska gälla från och med den månad när anledningen till ändring upp­ kom.

Utbetalning av assistansersättning

Utbetalning till den försäkrade

14 § Assistansersättning betalas ut månadsvis med visst belopp för det antal beviljade assistanstimmar som assistans har lämnats.

15 § Utbetalningen av assistansersättning för en viss månad får grundas på ett beräknat antal assistanstimmar för den månaden. Avräkning för

större avvikelser ska då göras senast andra månaden efter den då den Prop. 2008/09:200 preliminära utbetalningen skett. Slutavräkning ska göras senast två Avd. D månader efter utgången av varje tidsperiod för vilken assistansersättning beviljats.

16 § Som kostnad för personlig assistans anses inte ersättning som den försäkrade själv lämnar till

1. någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med, eller

2. en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som över­ stiger den tid som anges i 2

  • §§ lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i

husligt arbete.

Utbetalning till kommunen

17 § Om den försäkrade har fått biträde av personlig assistent genom kommunen får Försäkringskassan besluta att assistansersättningen ska betalas ut till kommunen i den utsträckning som den motsvarar avgiften till kommunen för sådan hjälp.

Utbetalning till annan

18 § Om den försäkrade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, lång­ varigt missbruk av beroendeframkallande medel eller någon annan lik­ nande orsak är ur stånd att själv ta hand om assistansersättningen, får

Försäkringskassan besluta att ersättningen ska betalas ut till någon annan person eller till en kommunal myndighet för att användas till kostnader för personlig assistans till den försäkrade.

19 § Utöver det som följer av 17 och 18 §§, får Försäkringskassan på begäran av den försäkrade besluta att assistansersättningen ska betalas ut till någon annan fysisk person, en juridisk person eller en kommun.

Återbetalning av assistansersättning

20 § Den försäkrade ska utan uppmaning betala tillbaka sådan ersättning som inte har använts för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter. Återbetalning ska göras senast i samband med slutavräkningen enligt 15 §.

Om återbetalning inte görs får Försäkringskassan besluta om åter­ betalning enligt bestämmelserna i 108 kap.

Samverkan med kommunen

21 § När en försäkrad ansöker om eller beviljas assistansersättning ska den kommun där han eller hon är bosatt höras i ärendet, om det inte är obehövligt.

Beslut om assistansersättning och beslut enligt 17

  • §§ ska sändas till

kommunen.

22 § För den som beviljats assistansersättning ska den kommun där den Prop. 2008/09:200 försäkrade är bosatt ersätta kostnaderna för de första 20 assistanstim- Avd. D marna per vecka.

23 § Försäkringskassan ska underrätta kommunen om det belopp som kommunen ska betala enligt 22 §.

Kommunen ska månadsvis betala det angivna beloppet till Försäk­ ringskassan. Kommunen har rätt att ta del av den slutavräkning som ska göras enligt 15 §. Har kommunen betalat ersättning med ett för högt belopp ska beloppet återbetalas från Försäkringskassan.

52 kap. Bilstöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till bilstöd i 2−14 §§,
  • beräkning av bilstöd i 15−22 §§, och
  • återbetalning av bilstöd i 23 och 24 §§.

Rätten till bilstöd

Allmänna bestämmelser

2 § Bilstöd kan lämnas till en försäkrad som på grund av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer.

3 § Bilstöd kan lämnas även till en försäkrad förälder till ett försäkrat barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

4 § Med en förälder likställs när det gäller bilstöd följande personer:

1. en vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om barnet,

2. den med vilken föräldern är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor,

3. den som tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, och

4. den som i annat fall tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem, om placeringen kan förväntas pågå i minst tre år.

5 § Bilstöd lämnas inom ramen för anslagna medel och i form av

1. grundbidrag,

2. anskaffningsbidrag,

3. anpassningsbidrag som avser ett fordon, och

4. bidrag för körkortsutbildning. Anpassningsbidrag enligt första stycket 3 lämnas för sådana åtgärder som anges i 8 § första stycket 2 och 3.

6 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag lämnas endast för fordon som anskaffats efter det att ett beslut om rätt till bilstöd har meddelats.

7 § Om en försäkrad har fått grundbidrag eller anskaffningsbidrag får sådant bidrag beviljas på nytt tidigast nio år efter det senaste beslutet att bevilja något av dessa bidrag.

Nytt bidrag får dock lämnas tidigare om

1. det finns skäl för det från trafiksäkerhetssynpunkt eller medicinsk synpunkt, eller

2. fordonet har framförts minst 18 000 mil sedan grundbidrag eller anskaffningsbidrag senast beviljades.

Vad avser bilstödet?

8 § Bilstöd lämnas för

1. anskaffning av personbil klass I, motorcykel eller moped,

2. ändring av ett fordon som avses i 1 och kostnader i samband därmed samt justering och reparation av ändringen,

3. anskaffning av en särskild anordning på ett fordon som avses i 1 och kostnader i samband därmed samt justering och reparation av anord­ ningen, eller

4. körkortsutbildning i samband med anskaffning av motorfordon. Vad som avses med personbil klass I, motorcykel och moped anges i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

9 § Om det finns särskilda skäl på grund av funktionshindrets art eller andra omständigheter, lämnas bilstöd för anskaffning eller ändring av ett annat motorfordon än som avses i 8 § 1 eller för anskaffning av särskild anordning på ett sådant fordon.

Villkor för anskaffning och ändring av fordon

10 § Bilstöd enligt 8 § första stycket 1–3 lämnas till

1. en försäkrad som är under 65 år och är beroende av ett sådant fordon som avses i 8 eller 9 § för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning, eller för att genomgå arbetslivs­ inriktad utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han eller hon får rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. eller aktivitetsstöd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,

2. en försäkrad som är under 65 år och, efter att ha beviljats bidrag enligt 1, har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning,

3. en försäkrad som fyllt 18 år men inte 50 år, och

4. en försäkrad som har barn som inte fyllt 18 år. Bilstöd lämnas i fall som avses i 3 § till en försäkrad som har barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

11 § Bilstöd enligt 10 § första stycket 4 och andra stycket lämnas under förutsättning att föräldern

1. sammanbor med barnet, och

2. behöver ett fordon för att förflytta sig tillsammans med barnet.

12 § Om anpassningsbidrag tidigare har lämnats med stöd av 10 § får bidrag för reparation av anpassningen lämnas trots att förutsättningarna enligt 10 § inte längre är uppfyllda.

13 § Bilstöd enligt 10 § första stycket 1 och 2 kan lämnas även till en försäkrad som inte själv ska köra fordonet, under förutsättning att någon annan kan anlitas som förare vid resorna.

Bilstöd enligt 10 § första stycket 3 och 4 samt andra stycket lämnas under förutsättning att den försäkrade själv ska köra fordonet.

Villkor för körkortsutbildning

14 § Bilstöd till körkortsutbildning lämnas till en försäkrad som har beviljats bilstöd till anskaffning av ett motorfordon och som uppfyller förutsättningarna i 10 § första stycket 1 samt är eller riskerar att bli arbetslös, om det bedöms att körkortsutbildningen kan leda till att han eller hon får ett stadigvarande arbete.

Beräkning av bilstöd

Grundbidrag

15 § Vid anskaffning av motorfordon lämnas grundbidrag med högst 60 000 kronor.

Vid anskaffning av motorcykel eller moped lämnas dock grundbidrag med högst 12 000 respektive 3 000 kronor.

Anskaffningsbidrag

16 § Anskaffningsbidrag lämnas med högst 40 000 kronor.

Helt sådant bidrag lämnas till den vars årliga bruttoinkomst understiger 88 000 kronor.

17 § Till den vars årliga bruttoinkomst uppgår till 88 000 kronor eller mer lämnas anskaffningsbidrag med högst följande belopp.

Årlig bruttoinkomst

88 000

  • 95 999

96 000

  • 999

104 000

  • 999

112 000

  • 999

120 000

  • 999

128 000

  • 999

136 000

  • 999

144 000

  • 999

152 000

  • 999

160 000–

Bidrag i procent av helt bidrag 90 80 70 60 50 40 30 20 10

0

Bidragsbelopp

36 000 32 000 28 000 24 000 20 000 16 000 12 000 8 000 4 000

18 § Med årlig bruttoinkomst avses inkomst enligt 102 kap. 7–15 §§.

För en försäkrad som avses i 10 § första stycket 1

  • ska brutto­

inkomsten räknas fram utan hänsyn till makes inkomst.

För föräldrar som avses i 10 § första stycket 4 och andra stycket räknas inkomsterna samman vid beräkning av anskaffningsbidragets storlek.

Anpassningsbidrag

19 § Anpassningsbidraget motsvarar kostnaden för sådana åtgärder som anges i 8 § första stycket 2 och 3 och som behövs för att den försäkrade ska kunna bruka fordonet.

Försäkringskassan får besluta att inte medge anpassningsbidrag om det fordon som den försäkrade valt är uppenbart olämpligt med hänsyn till den anpassning som behövs. Detsamma gäller om fordonet är olämpligt med hänsyn till ålder och skick.

Begränsningsregler

20 § Ett anskaffningsbidrag ska minskas med sådant bidrag till inköp av ett fordon som den försäkrade får från en kommun eller ett landsting eller i form av försäkringsersättning.

21 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag får tillsammans inte överstiga fordonets anskaffningskostnad. Avräkning ska i första hand göras på grundbidraget.

22 § Om grundbidrag eller anskaffningsbidrag enligt 7 § andra stycket lämnas tidigare än nio år efter det senaste beslutet att bevilja rätt till bil­ stöd, ska det tidigare bidraget räknas av från det nya bidraget.

Det belopp som enligt första stycket ska räknas av ska dock minskas med en niondel för varje helt år som har förflutit sedan det tidigare bidraget betalades ut.

Återbetalning av bilstöd

23 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag ska betalas tillbaka

1. om den försäkrade säljer eller på annat sätt gör sig av med fordonet inom nio år från det att bidraget beviljades, eller

2. om ett barn som avses i 10 § andra stycket efter att ha uppnått 18 års ålder själv beviljas bidrag.

24 § Det återbetalningspliktiga beloppet enligt 23 § ska minskas med en niondel för varje helt år som har förflutit sedan bidraget betalades ut. Om det finns särskilda skäl, får den försäkrade helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldigheten.

AVD. E FÖRMÅNER VID ÅLDERDOM

I Inledande bestämmelser 53 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning E finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner vid ålderdom.

2 § Förmåner vid ålderdom enligt denna avdelning är

1. allmän ålderspension i form av

a) inkomstgrundad ålderspension, och

b) garantipension,

2. särskilt pensionstillägg som tillägg till allmän ålderspension, och

3. äldreförsörjningsstöd som tillägg till eller i stället för allmän ålders­ pension.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om förmåner vid ålder­ dom.

Vidare finns – övergripande bestämmelser om allmän ålderspension i 54–56 kap.,

  • bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension i 57–64 kap.,
  • bestämmelser om garantipension i 65–67 kap.,
  • vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension i 68– 71 kap., och
  • bestämmelser om särskilda förmåner vid ålderdom i 72–74 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4

  • kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdelning H).

II Övergripande bestämmelser om allmän ålderspension 54 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om allmän ålderspension i 55 kap., och
  • bestämmelser om uttag av allmän ålderspension m.m. i 56 kap.

55 kap. Allmänna bestämmelser om allmän ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • inkomstgrundad ålderspension i 2−7 §§, och
  • garantipension i 8−10 §§.

Inkomstgrundad ålderspension

Försäkrings- och förmånsformer

2 § Försäkringen för inkomstgrundad ålderspension består av ett fördel­ ningssystem och ett premiepensionssystem.

3 § Inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet lämnas som inkomstpension eller tilläggspension.

Inkomstgrundad ålderspension från premiepensionssystemet lämnas som premiepension.

Årlig redovisning

4 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska för varje år upprätta en redovisning av det inkomstgrundade ålderspensionssystemets finan­ siella ställning och utveckling. Försäkringskassan, Premiepensions­ myndigheten samt Första–Fjärde och Sjätte AP-fonderna ska lämna de uppgifter som behövs för detta till myndigheten.

Vem kan få inkomstpension, tilläggspension och premiepension?

5 § En försäkrad som är född 1937 eller tidigare kan få inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension.

6 § En försäkrad som är född 1938 eller senare kan få inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension. En försäkrad som är född något av åren 1938

  • kan dessutom få inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension.

7 § Pensionsrätt för inkomstgrundad ålderspension i form av premie­ pension kan överföras till den försäkrades make enligt bestämmelserna i 61 kap. 11–16 §§.

I 89–92 kap. (avdelning F) finns bestämmelser om att premiepension kan lämnas även som efterlevandeskydd.

Garantipension

Vad är garantipension?

8 § Garantipension är grundskyddet i den allmänna ålderspensionen.

Vem kan få garantipension?

9 § Garantipension för försäkrade födda 1937 eller tidigare kan lämnas som kompensation för bortfall av följande förmåner enligt äldre lagstift­ ning:

  • folkpension i form av ålderspension,
  • pensionstillskott, och
  • särskilt grundavdrag för folkpensionärer vid inkomsttaxeringen.

10 § Garantipension för försäkrade födda 1938 eller senare är beroende av försäkringstid och kan lämnas till

  • den som saknar inkomstgrundad ålderspension, och
  • den vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst belopp.

56 kap. Uttag av allmän ålderspension, m.m.

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsnivåer i 2 §,
  • förmånstiden i 3−9 §§,
  • återkallelse eller minskning av pensionsuttag i 10 §,
  • samordning av pensionsuttag i 11 och 12 §§, och
  • omräkning av allmän ålderspension i 13 §.

Förmånsnivåer

2 § Uttag av inkomstgrundad ålderspension får begränsas till någon av följande förmånsnivåer: tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånsnivåer i 66 och 67 kap.

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

3 § Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 61 år.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånstid i 66 och 67 kap.

4 § Allmän ålderspension lämnas från och med den månad som anges i ansökan, dock tidigast från och med den månad ansökan kom in till För­ säkringskassan.

5 § Inkomstpension, tilläggspension och garantipension får lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den försäkrade fick sjuk­ ersättning omedelbart före 65 års ålder.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara i fråga om pension som Prop. 2008/09:200 lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år. Avd. E

6 § En försäkrad som är född något av åren 1938

  • och som får inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension ska, utan att behöva ansöka särskilt, få tilläggspension från och med den månad då han eller hon har fått rätt till sådan pension.

7 § Allmän ålderspension lämnas till och med den månad då rätten till pensionen upphör.

8 § Försäkringskassan ska utreda om den försäkrade vill ta ut ålders­ pension i följande fall:

1. om han eller hon är bosatt i Sverige och ännu inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garantipension tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år, eller

2. om han eller hon inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garan­ tipension månaden före den då han eller hon fyller 65 år och för den månaden har fått sjukersättning.

Ökning av pensionsuttag

9 § Det som föreskrivs i 4 och 6 §§ gäller också i fråga om ökat uttag av allmän ålderspension.

Ökat uttag av premiepension kan dock tidigast göras från och med månaden efter den då ansökan kom in till Försäkringskassan.

Återkallelse eller minskning av pensionsuttag

10 § Om den försäkrade vill minska eller helt återkalla uttaget av allmän ålderspension, ska han eller hon skriftligen anmäla detta till Försäkrings­ kassan.

En anmälan om minskning eller hel återkallelse av uttag av allmän ålderspension gäller från och med den månad som anges i anmälan, dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in till Försäkringskassan.

Samordning av pensionsuttag

11 § En försäkrad som är född under något av åren 1938

  • och som har rätt till inkomstpension och tilläggspension får ta ut pension endast om han eller hon tar ut båda pensionerna i samma utsträckning.

Återkallelse eller minskning av uttag av inkomstpension och tilläggs­ pension gäller endast om anmälan avser båda pensionerna i samma utsträckning.

12 § För garantipension finns särskilda bestämmelser om samordning i 66 och 67 kap.

Omräkning av allmän ålderspension

13 § Allmän ålderspension ska räknas om från och med månaden efter den då anledning till omräkning uppkom.

III Inkomstgrundad ålderspension 57 kap. Innehåll och definitioner

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om inkomst­ grundad ålderspension i 58 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • pensionsgrundande inkomst i 59 kap.,
  • pensionsgrundande belopp i 60 kap.,
  • pensionsrätt och pensionspoäng i 61 kap.,
  • inkomstpension i 62 kap.,
  • tilläggspension i 63 kap., och
  • premiepension i 64 kap.

2 § När det gäller inkomstgrundad ålderspension avses med

1. intjänandeår: det kalenderår den försäkrade har haft en inkomst som är pensionsgrundande respektive det kalenderår för vilket ett pensions­ grundande belopp ska fastställas, och

2. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret. Om inkomster under beskattningsår som inte sammanfaller med kalen­ derår finns bestämmelser i 59 kap. 33 § andra stycket.

58 kap. Allmänna bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • beslut av annan myndighet än Försäkringskassan i 6−8 §§, – underrättelse om beslut i 9 §, och
  • indexering, balansering och anslutande definitioner i 10−28 §§.

Grundläggande bestämmelser

Inkomstpension

2 § Inkomstpension ska beräknas utifrån de pensionsrätter som fastställts för den försäkrade.

Inkomstpensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.

Premiepension

3 § Premiepension ska beräknas utifrån de pensionsrätter som fastställts

Avd. E

för den försäkrade.

Premiepensionens storlek är också beroende av värdeutvecklingen på de medel som fonderats i premiepensionssystemet.

Tilläggspension

4 § Tilläggspension ska beräknas utifrån de pensionspoäng som fast­ ställts för den försäkrade.

Tilläggspensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.

Pensionsrätt, pensionspoäng och pensionsunderlag

5 § Pensionsrätt och pensionspoäng fastställs årligen och grundas på den försäkrades pensionsunderlag. Detta består av summan av

  • fastställd pensionsgrundande inkomst (PGI) och
  • fastställda pensionsgrundande belopp (PGB).

Beslut av annan myndighet än Försäkringskassan

Beslut om pensionsgrundande inkomst

6 § Beslut i ärenden om pensionsgrundande inkomst ska fattas av

Skatteverket.

Vissa beslut om premiepension

7 § Premiepensionsmyndigheten ska besluta i ärenden som rör premie­ pension. Detta gäller dock inte om det är fråga om beslut avseende

  • utbetalning av premiepension enligt 71 kap.,
  • avdrag på premiepension på grund av retroaktivt beviljad sådan pen­ sion för tid då annan ersättning enligt denna balk eller en annan för­ fattning redan har betalats ut enligt 107 kap. 2 §,
  • utbetalning av beviljad retroaktiv premiepension till socialnämnd enligt 107 kap. 5 §,
  • avdrag på premiepension på grund av beslut om återbetalningsskyl­ dighet enligt 108 kap. 22 §, eller
  • annan utbetalning av premiepension.

Övriga bestämmelser

8 § Det som anges i 6 och 7 §§ gäller inte om något annat följer av annan bestämmelse i denna balk eller annan författning.

Underrättelse om beslut

9 § Om den försäkrade har debiterats slutlig skatt, ska underrättelse om

Skatteverkets beslut om pensionsgrundande inkomst anges på beskedet om slutlig skatt. I annat fall ska underrättelse ske genom särskilt besked senast den 15 december fastställelseåret.

Den försäkrade ska skriftligen underrättas om Försäkringskassans beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng enligt 59–61 kap. senast den 31 mars året efter fastställelseåret.

Det ska framgå av en underrättelse enligt första eller andra stycket hur man begär omprövning av beslutet. En underrättelse behöver inte sändas till den som inte är bosatt i Sverige och vars adress är okänd.

Indexering, balansering och anslutande definitioner

Inkomstindex

10 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett inkomstindex som beräknas för varje år. Inkomstindexet ska visa inkomstutvecklingen i samhället.

Beräkningarna ska grundas på ett inkomstindex för 1999 om 100,00.

11 § Inkomstindex ska visa den relativa förändringen av genomsnittet av de årliga pensionsgrundande inkomsterna, efter avdrag för allmän pen­ sionsavgift, för försäkrade som under inkomståret har fyllt minst 16 år och högst 64 år. Vid beräkningen tillämpas inte 59 kap. 4 § andra stycket.

12 § Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år ska motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i 11 § under en period av tre år före det år inkomstindexet avser.

När inkomsterna beräknas ska den årliga förändringen i det allmänna prisläget under samma treårsperiod, räknat från juni till juni, räknas bort.

Det framräknade värdet ska därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni året närmast före det året.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om inkomstindexet.

Balanstal

14 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett balanstal som beräknas enligt bestämmelsen i andra stycket och 15– 20 §§.

Balanstalet beräknas för varje år och ska visa kvoten mellan

  • summan av fördelningssystemets avgiftstillgång och det redovisade marknadsvärdet av tillgångarna hos Första-Fjärde och Sjätte APfonderna och
  • fördelningssystemets pensionsskuld vid utgången av det andra året före det år balanstalet avser.

15 § Med avgiftstillgång avses produkten av

  • avgiftsinkomsterna till fördelningssystemet och
  • medelvärdet av tiden i år räknat från det att en pensionsrätt tjänas in till det att den betalas ut i form av pension (omsättningstiden).

16 § Med pensionsskuld avses det totala pensionsåtagandet i fördel­ ningssystemet.

17 § Avgiftsinkomsterna beräknas som produkten av

  • genomsnittet av inkomsterna det andra, tredje och fjärde året före det år balanstalet avser och
  • inkomsternas beräknade årliga relativa förändring under det andra– femte året före det år balanstalet avser.

18 § När inkomsternas relativa förändring beräknas ska den årliga för­ ändringen i det allmänna prisläget under samma treårsperiod, räknat från juni till juni, frånräknas.

Det framräknade värdet ska därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni tre år före det år balanstalet avser och det all­ männa prisläget i juni året efter det förstnämnda året.

19 § Omsättningstiden beräknas som medianen av omsättningstiden för det tredje, fjärde och femte året före det år balanstalet avser.

20 § Pensionsskulden beräknas för det andra året före det år balanstalet avser, som summan av

1. pensionsbehållningar enligt 62 kap. 5

  • §§,

2. det beräknade värdet av pensionsrätter för inkomstpension enligt 61 kap. 5

  • §§,

3. utbetalad pension för varje åldersgrupp i december multiplicerad med beräknat antal återstående utbetalningar av ett genomsnittligt pen­ sionsbelopp för samma åldersgrupp, justerat med den räntefaktor som anges i 62 kap. 36 § och

4. det beräknade värdet av kommande utbetalningar av tilläggspension för dem som inte börjat ta ut sådan pension.

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om balanstalet.

Balansindex

22 § Om balanstalet för ett år understiger 1,0000 ska ett balansindex beräknas som ska användas vid vissa beräkningar enligt denna balk.

Ett balansindex ska därefter beräknas för varje år fram till dess att det når minst samma värde som inkomstindex.

23 § När balansindexet första gången bestäms för en sådan period som anges i 22 § ska balansindexet räknas fram som produkten av

  • balanstalet och
  • inkomstindexet för samma år.

24 § Efter det att balansindexet beräknats första gången enligt 23 § ska, för varje därpå följande år under perioden, det beräknade balansindexet multipliceras med kvoten mellan

  • inkomstindexet efter årsskiftet och
  • inkomstindexet före årsskiftet. Produkten ska därefter multipliceras med det balanstal som ska gälla efter årsskiftet.

25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om balansindexet.

Inkomstbasbelopp

26 § Vissa beräkningar enligt denna balk ska grundas på ett inkomst­ basbelopp som beräknas för varje år.

27 § Inkomstbasbeloppet för ett visst år motsvarar produkten av

– bastalet 43 313 och – kvoten mellan inkomstindexet för det år inkomstbasbeloppet ska bestämmas för och inkomstindexet för 2005.

Det omräknade beloppet ska avrundas till närmaste hundratal kronor.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om inkomstbasbeloppet.

59 kap. Pensionsgrundande inkomst

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om pensionsgrundande inkomst i 2

  • §§,

Vidare finns bestämmelser om

  • inkomst av anställning i 8−13 §§,
  • inkomst av annat förvärvsarbete i 14−21 §§,
  • undantag för vissa inkomster i 22−28 §§,
  • hur samordnade sociala förmåner är pensionsgrundande i 29−31 §§, och
  • beräkning av pensionsgrundande inkomst i 32−38 §§.

Allmänna bestämmelser om pensionsgrundande inkomst

Vad är pensionsgrundande inkomst?

2 § Pensionsgrundande inkomst beräknas av Skatteverket på inkomster som den försäkrade har haft och som är pensionsgrundande.

Vilka inkomster är pensionsgrundande?

3 § Följande inkomster är pensionsgrundande:

  • inkomster av anställning som avses i 8−13 §§, och
  • inkomster av annat förvärvsarbete som avses i 14−21 §§. Undantag från det som anges i första stycket finns i 22
  • §§.

Hur beräknas pensionsgrundande inkomst?

4 § Den försäkrades pensionsgrundande inkomst för ett år (intjänande­ året) utgörs av summan av hans eller hennes inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete för det året.

Vid beräkningen ska det bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa över­ stiger 7,5 inkomstbasbelopp under intjänandeåret (intjänandetaket). Det bortses i första hand från inkomster av annat förvärvsarbete.

När fastställs pensionsgrundande inkomst?

5 § Pensionsgrundande inkomst fastställs för varje år som en person har varit försäkrad och haft sådana inkomster här i landet som är pensions­ grundande.

Pensionsgrundande inkomst fastställs dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgår till minst 42,3 procent av det prisbasbelopp som gäller för intjänandeåret.

6 § Pensionsgrundade inkomst fastställs inte för en försäkrad som är född 1937 eller tidigare.

7 § För det år när den försäkrade har avlidit fastställs pensionsgrundande inkomst endast om pensionsrätt för premiepension ska föras över till den avlidnes make för det året.

Inkomst av anställning

Lön och kostnadsersättning

8 § Som inkomst av anställning räknas lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

Med lön likställs kostnadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483).

Uppdragsinkomst m.m.

9 § Som inkomst av anställning räknas, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen, följande:

1. ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension, och

2. tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits själv­ ständigt.

I fall som anges i första stycket likställs den som har utfört arbetet med Prop. 2008/09:200 en arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare. Avd. E

Rabatt m.m.

10 § Som inkomst av anställning räknas skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har lämnats på grund av kundtrohet eller liknande.

Detta gäller dock endast om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skatt­ skyldig för förmånen.

Vissa undantag

11 § I vissa fall ska ersättning som avses i 8

  • §§ inte anses som inkomst av anställning. Bestämmelser om detta finns i 15
  • §§.

Marie Curie-stipendium

12 § Som inkomst av anställning räknas stipendium (Marie Curie-sti­ pendium) som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Detta gäller dock endast om stipendiet har betalats ut av

1. en fysisk person bosatt i Sverige, eller

2. en svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium anses som arbetsgivare.

Sociala förmåner

13 § Som inkomst av anställning räknas följande sociala förmåner:

1. Föräldrapenningsförmåner.

2. Vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för mer­ kostnader.

3. Ersättning från Försäkringskassan i form av sjuklönegaranti enligt 20 § lagen (1999:1047) om sjuklön.

4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

5. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitets­ ersättning.

6. Livränta på grund av arbetsskada eller annan skada som avses i 41– 44 kap.

7. Närståendepenning.

8. Dagpenning från arbetslöshetskassa.

9. Aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt pro­ gram. 10. Utbildningsbidrag för doktorander.

11. Ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar Prop. 2008/09:200 (TUFF). Avd. E 12. Dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga. 13. Bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen föreskriver det.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet m.m.

14 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas följande:

1. Inkomst av en sådan näringsverksamhet som enligt 2 kap. 23 § inkomstskattelagen (1999:1229) utgör aktiv näringsverksamhet.

2. Tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet.

3. Ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner.

4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1

5. Stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Det som anges i första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte ska räknas som inkomst av anställning. Vidare gäller det som anges i 15

  • §§.

Ersättning till den som har F-skattsedel

15 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas sådan ersättning för utfört arbete som anges i 8

  • §§ och som har betalats ut till en mot­ tagare som hade en F-skattsedel när ersättningen bestämdes eller betala­ des ut.

Första stycket gäller inte om ersättningen betalats ut från en semester­ kassa.

16 § Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483), räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.

17 § Den som i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jäm­ förlig handling har lämnat uppgift om innehav av F-skattsedel ska anses ha haft en sådan skattsedel om handlingen även innehåller följande upp­ gifter:

1. utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra uppgifter som är godtagbara för identifiering, och

2. betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer.

Uppgiften om innehav av F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt Prop. 2008/09:200 åberopande av F-skattsedel som avses i 16 §. Avd. E

18 § Det som anges i 17 § gäller inte om den som har betalat ut ersätt­ ningen känt till att uppgiften om innehav av F-skattsedel var oriktig.

Viss ersättning från privatpersoner

19 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete som avses i 8

  • §§ om

1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,

2. den ersättning som betalats ut inte var en utgift i en näringsverksam­ het som utbetalaren har bedrivit,

3. den sammanlagda ersättningen för arbete från samma utbetalare un­ der inkomståret var mindre än 10 000 kronor,

4. utbetalaren och mottagaren inte hade träffat en överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, och

5. det inte var fråga om sådan ersättning som avses i 12 kap. 16 § för­ äldrabalken.

Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

20 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen har betalats ut från

1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller

2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen.

Ersättning från utländsk arbetsgivare

21 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas lön eller annan ersätt­ ning som den försäkrade har fått från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, om

Undantag för vissa inkomster

Ersättning under 1 000 kronor

22 § Följande ersättningar och inkomster är inte pensionsgrundande:

1. ersättning som avses i 8

  • §§, om den kommer från en och samma arbetsgivare och är mindre än sammanlagt 1 000 kronor under ett år,

2. inkomst som avses i 14 § första stycket 1 eller 2, om den är mindre än 1 000 kronor under ett år,

3. ersättning som avses i 14 § första stycket 3 eller i 15, 16 eller 19 §, om ersättningen från den som arbetet utförts åt är mindre än 1 000 kronor under ett år, och

4. stipendium som avses i 12 § eller 14 § första stycket 5, om beloppet är mindre än 1 000 kronor under ett år.

Vissa utdelningar, kapitalinkomster, lån m.m.

23 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte sådan intäkt som avses i 10 kap. 3 § 1

Mindre ersättning till idrottsutövare

24 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas inte ersätt­ ning som en idrottsutövare får från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under ett år är mindre än hälften av det för året gällande pris­ basbeloppet.

Vissa avtalsförmåner som avses i lagen om särskild löneskatt

25 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte följande ersättningar, i den utsträckning dessa utgör underlag för särskild löneskatt:

1. ersättning som anges i 1 § första stycket 1

  • och fjärde stycket lagen

(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och

2. ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Ersättning från vinstandelsstiftelse

26 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intres­ sen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om följande förut­ sättningar är uppfyllda:

  • ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av ändamålet med vinstandelsstiftelsen,
  • ersättningen avser inte betalning för arbete som den anställde utfört åt vinstandelsstiftelsen, och
  • de bidrag arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.

Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person med motsva­ rande ändamål som en vinstandelsstiftelse.

27 § Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag gäller det som föreskrivs i 26 § inte ersättning som den juridiska perso-

nen har lämnat till företagsledare eller delägare i företaget eller till en Prop. 2008/09:200 person som är närstående till någon av dem. Avd. E

Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och när­ stående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:1229).

28 § När pensionsgrundande inkomst beräknas ska det bortses från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988

Hur är samordnade sociala förmåner pensionsgrundande?

29 § Har Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad för en viss månad betalat ut en ersättning som är pensionsgrundande antingen genom att den utgör pensionsgrundande inkomst, eller genom att det ska beräknas ett pensionsgrundande belopp för den enligt 60 kap. 7 § eller pensionspoäng enligt 61 kap. 20 §, och har den försäkrade senare för samma månad beviljats annan ersättning som är pensions­ grundande och samordnad med den ersättning som tidigare har betalats ut, gäller följande. Den senare beviljade ersättningen är pensions­ grundande endast till den del ersättningen avser tid från och med den månad då den har betalats ut.

30 § Vid tillämpning av 29 § ska det anses som om sjukersättning eller aktivitetsersättning har betalats ut före livränta, om det vid samma tid­ punkt beviljas

  • inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitets­ ersättning, och
  • livränta på grund av arbetsskada eller annan skada som avses i 41– 44 kap.

31 § Lämnas livränta enligt 41–44 kap. tillsammans med sjukersättning eller aktivitetsersättning är livräntan inte pensionsgrundande till den del den har samordnats med inkomstrelaterad sådan ersättning.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst

Grundläggande bestämmelser

32 § Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete som är pensionsgrundande ska beräknas enligt 33

  • §§ och var för sig

avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.

33 § Till grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten ett visst intjänandeår läggs den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för det året.

Om en inkomst som är pensionsgrundande har mottagits under ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår ska den inkomsten anses ha mottagits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.

34 § Pensionsgrundande inkomst av anställning, som den försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inte är skattskyldig för i Sverige, bestäms med ledning av en kontrolluppgift enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Värdering av skattepliktiga förmåner

35 § Skattepliktiga förmåner ska tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap.14–17 §§skattebetalningslagen (1997:483).

Avvikelse får ske från det förmånsvärde som Skatteverket bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag, om det finns skäl till detta.

Avdrag för kostnader och allmän pensionsavgift

36 § När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av anställning beräknas ska avdrag göras för kostnader som han eller hon har haft i arbetet. Detta gäller i den utsträckning den försäkrades kostnader, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 5 000 kronor.

Vid beräkningen ska avdrag också göras för debiterad allmän pen­ sionsavgift som den försäkrade ska betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 13 §.

37 § När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av annat för­ värvsarbete beräknas ska avdrag göras för debiterad allmän pensions­ avgift som den försäkrade ska betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 14 § första stycket 4.

38 § När pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete beräknas ska underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan förvärvskälla.

60 kap. Pensionsgrundande belopp

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning i 7
  • §§,
  • pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring i 17 och 18 §§,
  • pensionsgrundande belopp för studier i 19 och 20 §§,
  • pensionsgrundande belopp för barnår i 21−36 §§,
  • överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för barnår i 37
  • §§,
  • beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår i 42−54 §§, och
  • anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår i 55
  • §§.

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsgrundande belopp?

Avd. E

2 § Pensionsgrundande belopp beräknas av Försäkringskassan som kompensation för att försäkrade som anges i 3 § kan antas ha gått miste om inkomster som är pensionsgrundande.

För vad kan man få pensionsgrundande belopp?

3 § Pensionsgrundande belopp beräknas för en försäkrad som

1. har fått inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad akti­ vitetsersättning (pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller akti­ vitetsersättning),

2. har fullgjort plikttjänstgöring (pensionsgrundande belopp för plikt­ tjänstgöring),

3. har studerat med studiemedel (pensionsgrundande belopp för stu­ dier), eller

4. har varit småbarnsförälder (pensionsgrundande belopp för barnår). När det gäller pensionsgrundande belopp som avses i första stycket 2– 4 behandlas den som är bosatt i Sverige som försäkrad även om han eller hon under året inte uppfyller förutsättningarna i 6 kap. I 61 kap. 7 och 8 §§ samt 62 kap. 38–41 §§ finns bestämmelser om ett förvärvsvillkor för pensionsrätt för premiepension och för beräkning av inkomstpension på grundval av sådana belopp.

Fastställande av pensionsgrundande belopp

4 § Pensionsgrundande belopp ska fastställas för varje år (intjänandeår) som en försäkrad uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas ett sådant belopp.

Varje pensionsgrundande belopp beräknas och avrundas var för sig till närmaste lägre hundratal kronor, om inte annat följer av bestämmelsen i 5 §.

5 § Pensionsgrundande belopp ska fastställas endast i den utsträckning summan av dessa belopp och den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte överstiger 7,5 inkomstbasbelopp för intjänandeåret (intjä­ nandetaket). Vid beräkningen ska det bortses från pensionsgrundande belopp i följande turordning:

1. pensionsgrundande belopp för barnår,

2. pensionsgrundande belopp för studier,

3. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, och

4. pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning.

6 § Pensionsgrundande belopp fastställs inte

1. för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år,

2. för det år då den försäkrade har avlidit, eller

3. för försäkrad som är född 1937 eller tidigare.

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

7 § Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon för någon del av året har fått inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

Det som anges i första stycket gäller endast om inte något annat följer av 14 eller 15 §.

8 § Bestämmelser om att inkomstrelaterad sjukersättning och inkomst­ relaterad aktivitetsersättning är pensionsgrundande finns i 59 kap. 3 § och 13 § 5.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

9 § Vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning ska först den försäkrades reducerade antagan­ deinkomst räknas fram.

Den reducerade antagandeinkomsten ska motsvara 93 procent av den antagandeinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade sjuk­ ersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen.

10 § När den reducerade antagandeinkomsten beräknats ska det pen­ sionsgrundande beloppet räknas fram för varje månad som inkomst­ relaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning har lämnats.

När den försäkrade har fått hel inkomstrelaterad sjukersättning eller hel inkomstrelaterad aktivitetsersättning, ska det pensionsgrundande belop­ pet beräknas som differensen mellan

  • en tolftedel av den reducerade antagandeinkomsten och
  • den pensionsgrundande inkomsten av den inkomstrelaterade sjuk­ ersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen efter avdrag enligt 59 kap. 36 §.

11 § Har den försäkrade för en månad fått en fjärdedels, halv, två tredje­ dels eller tre fjärdedels inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomst­ relaterad aktivitetsersättning används vid beräkning enligt 9 och 10 §§ så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot nivån av inkomst­ relaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

12 § Om det, enligt bestämmelserna i 106 kap. 16

  • §§, för hel månad betalas ut endast en del av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen, används vid beräkningen enligt 9 och 10 §§ endast så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot den del som betalats ut.

13 § Om en inkomstrelaterad sjukersättning har minskats enligt bestäm­ melserna i 37 kap. 6 och 7 §§ ska det pensionsgrundande beloppet enligt 9–12 §§ beräknas med bortseende från sådan minskning.

Samordnade sociala förmåner

14 § Om inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivi-

Avd. E

tetsersättning, med tillämpning av 42 kap. 2

  • §§ har varit samordnad med pensionsgrundande livränta gäller följande. Den del av antagande­ inkomsten som avses i 9 och 10 §§ tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning den över­ stiger den försäkrades livränta efter samordning.

Om endast en del av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen har varit samordnad med liv­ räntan gäller följande. Den andel av det belopp som svarar mot den sam­ ordnade delen av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomst­ relaterade aktivitetsersättningen tillgodoräknas den försäkrade som pen­ sionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning andelen över­ stiger den försäkrades livränta efter samordning.

15 § Om en pensionsgrundande livränta har minskats med tillämpning av 37 kap. 6 och 7 §§ ska det pensionsgrundande beloppet enligt 14 § beräknas med bortseende från sådan minskning.

16 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av Försäk­ ringskassan eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäk­ rade senare för samma månad beviljas inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, gäller följande. Den försäkrade tillgodo­ räknas pensionsgrundande belopp med anledning av den inkomstrelate­ rade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen endast till den del ersättningen avser tid från och med den månad då den har betalats ut.

Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

17 § Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring ska tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon under någon del av året har genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvars­ plikt.

Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dock den försäkrade endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Hänsyn tas enbart till dagar som den försäk­ rade har fått dagersättning för enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

18 § Det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring beräknas för de dagar under året som tjänstgöringen har pågått och som den försäk­ rade har fått dagersättning för enligt lagen (1994:1809) om totalförsvars­ plikt. Beloppet per dag beräknas som kvoten mellan

  • hälften av genomsnittet av samtliga pensionsgrundande inkomster som fastställts för intjänandeåret för samtliga försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år och
  • 365. Beräkningen av den genomsnittliga summan av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster ska utgå från sådana inkomster som de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Pensionsgrundande belopp för studier

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

19 § Pensionsgrundande belopp för studier ska tillgodoräknas en för­ säkrad för ett år om han eller hon under någon del av året har fått studie­ medel i form av studiebidrag enligt 3 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dock inte för den del som avser tilläggsbidrag.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

20 § Ett pensionsgrundande belopp för studier ska motsvara 138 procent av det studiebidrag som den försäkrade har fått under året.

Pensionsgrundande belopp för barnår

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

21 § Pensionsgrundande belopp för barnår ska tillgodoräknas en för­ säkrad för de år han eller hon har varit småbarnsförälder om villkoren i 30

  • §§ är uppfyllda.

22 § Pensionsgrundande belopp för barnår ska för samma år och barn tillgodoräknas endast en av barnets föräldrar. Detsamma gäller om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemensamt barn för vilka pensions­ grundande belopp för samma år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna.

En förälder får för samma år inte tillgodoräknas mer än ett pensions­ grundande belopp för barnår.

23 § Om föräldrarna var för sig kan tillgodoräknas ett pensions­ grundande belopp för barnår får de, genom anmälan till Försäkrings­ kassan, ange vem av dem som ska tillgodoräknas ett sådant belopp.

24 § Om anmälan enligt 23 § inte görs ska det pensionsgrundande beloppet för barnår tillgodoräknas den av föräldrarna som, för det år beloppet avser, har lägst pensionsunderlag enligt 61 kap. 5 §.

Har ingen av föräldrarna något pensionsunderlag för det året eller har de lika högt underlag, ska det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas barnets mor eller, om föräldrarna är av samma kön, den äldre av dem.

25 § När 24 § tillämpas ska i pensionsunderlaget räknas in följande Prop. 2008/09:200 poster:

Avd. E

1. pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap,

2. utlandsinkomster enligt 47 § första stycket 1 och 2,

3. pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning enligt 7 §,

4. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 17 §, och

5. pensionsgrundande belopp för studier enligt 19 §.

26 § Pensionsgrundande belopp för barnår får överlåtas enligt bestäm­ melserna i 37

  • §§.

Vem som likställs med förälder

27 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår likställs särskilt förordnad vårdnadshavare eller bli­ vande adoptivförälder med förälder.

Vem som likställs med mor

28 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i 24 § likställs en kvinna som är särskilt förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder med mor.

Upphävt faderskap eller föräldraskap

29 § För en man som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom, men som genom senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats inte vara far till barnet gäller följande. För tiden innan den sistnämnda domen har vunnit laga kraft ska mannen anses som barnets far vid tillämpning av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

Villkor om bosättning och vårdnad, m.m.

30 § Pensionsgrundande belopp för barnår får tillgodoräknas en förälder endast om

1. föräldern har varit försäkrad och bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

2. barnet har varit bosatt i Sverige hela intjänandeåret eller, om barnet inte har levt hela det året, den del av året barnet levt,

3. föräldern har fyllt högst 64 år under intjänandeåret,

4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva intjänandeåret, och

5. föräldern under minst halva intjänandeåret har bott tillsammans med barnet.

31 § Den tid under vilken en försäkrad har varit blivande adoptivförälder Prop. 2008/09:200 likställs med tid under vilken en försäkrad har haft vårdnaden om ett Avd. E barn. I ett sådant fall ska det som föreskrivs i 30 § 2 om barnets bosätt­ ning i Sverige gälla endast från och med den tidpunkt då barnet först anlände till Sverige.

32 § Om barnet har avlidit under intjänandeåret ska det anses som om föräldern även under resten av året har haft vårdnaden om och bott till­ sammans med barnet. Detta gäller dock endast om föräldern när barnet avled hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet.

33 § Om barnet har avlidit under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet, ska ett pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas föräldern för det året.

Detta gäller

  • även om de förutsättningar som anges i 30 § 4 och 5 inte är upp­ fyllda, och
  • med bortseende från det som föreskrivs i 34 och 35 §§.

Villkor om barnets ålder

34 § Pensionsgrundande belopp för barnår får för respektive år tillgodo­ räknas enligt följande:

1. Om barnet är fött under någon av månaderna januari

  • tillgodo­ räknas pensionsgrundande belopp från och med födelseåret till och med det år barnet fyller tre år.

2. Om barnet är fött under någon av månaderna juli

  • till­ godoräknas pensionsgrundande belopp från och med det år barnet fyller ett år till och med det år barnet fyller fyra år.

35 § När det gäller blivande adoptivförälder ska den tidpunkt då den försäkrade fick barnet i sin vård anses som tidpunkten för barnets födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder enligt andra stycket.

För barn som avses i första stycket gäller dessutom följande:

1. Har barnet tagits emot under någon av månaderna januari–juni får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas för år efter det år då barnet fyller nio år.

2. Har barnet tagits emot under någon av månaderna juli–december får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas för år efter det år då barnet fyller tio år.

36 § Pensionsgrundande belopp enligt 35 § får inte tillgodoräknas för mer än fyra år per barn. Om det finns synnerliga skäl får dock pensions­ grundande belopp tillgodoräknas för längre tid.

Överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för barnår

Allmänna bestämmelser

Avd. E

37 § Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår ska göras genom anmälan till Försäkringskassan.

38 § Om en förälder har överlåtit rätten att tillgodoräknas pensions­ grundande belopp för barnår enligt 37 §, har han eller hon inte rätt att för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till pensionsgrundande belopp avser.

Om endast en av föräldrarna har bott länge tillsammans med barnet

39 § Om endast en av föräldrarna enligt 30

  • §§ kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst barn och år, får den föräldern överlåta rätten att få tillgodoräkna sig ett sådant belopp till den andra föräldern. Detta gäller endast om skälet till att den andra föräldern inte kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott till­ sammans med barnet under minst halva året.

Som villkor för överlåtelse enligt första stycket gäller vidare att den förälder som rätten överlåts till

1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfatt­ ning, och

2. inte enligt 30

  • §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensions­ grundande belopp för ett annat barn.

Om en av föräldrarna har avlidit

40 § Har en förälder avlidit under det år för vilket pensionsgrundande belopp för barnår ska tillgodoräknas eller under ett tidigare år gäller följande. Den andra föräldern får, om han eller hon enligt 30

  • §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst barn och år, överlåta rätten att tillgodoräkna sig ett sådant belopp till någon annan försäkrad.

41 § Överlåtelse enligt 40 § får göras endast om mottagaren

1. under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn med överlåtaren,

2. stadigvarande sammanbodde med överlåtaren under intjänandeåret,

3. var bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

4. fyllde högst 64 år under intjänandeåret,

5. under minst halva intjänandeåret bodde tillsammans med barnet, och

6. inte enligt 30

  • §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensions­ grundande belopp för ett annat barn.

Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår

Grundläggande bestämmelser

42 § Pensionsgrundande belopp för barnår beräknas enligt någon av följande metoder:

1. beräkningsmetod 1 (individuell jämförelse),

2. beräkningsmetod 2 (generell jämförelse), och

3. beräkningsmetod 3 (enhetligt belopp). Den metod ska användas som ger det högsta pensionsgrundande beloppet för ett visst år.

Beräkningsmetod 1

43 § Beräkningsmetod 1 innebär att en förälders individuella jäm­ förelseinkomst och förälderns utfyllnadsinkomst jämförs.

44 § Den individuella jämförelseinkomsten beräknas genom att summan av förälderns fastställda pensionsgrundande inkomst och pensions­ grundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning för året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbas­ beloppet. Det omräknade beloppet ska avrundas till närmaste lägre hund­ ratal kronor.

45 § Om föräldern året före barnets födelse hade inkomster av annat för­ värvsarbete och inte fullt ut eller i föreskriven tid betalat ålderspensions­ avgift och allmän pensionsavgift, ska det vid beräkningen av den indi­ viduella jämförelseinkomsten bortses från den del av inkomsten som avgifter inte har betalats för.

46 § Med utfyllnadsinkomst avses summan av förälderns pensions­ grundande inkomst och pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning, plikttjänstgöring och studier under intjänande­ året.

47 § Med pensionsgrundande inkomst under intjänandeåret likställs ersättning, i annan form än pension, som inte är pensionsgrundande enligt denna balk och som en försäkrad under det året har fått för arbete

1. utfört utomlands, eller

2. vid en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i lan­ det eller hos en arbetsgivare som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat.

En försäkrad som under intjänandeåret har haft ersättning enligt första stycket och som för det året ska tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår är skyldig att upplysa Försäkringskassan om ersätt­ ningen.

48 § Enligt beräkningsmetod 1 ska förälderns pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen mellan förälderns

  • individuella jämförelseinkomst och
  • utfyllnadsinkomst.

En sådan beräkning ska dock göras endast om förälderns utfyllnads- Prop. 2008/09:200 inkomst under intjänandeåret är mindre än förälderns individuella jäm- Avd. E förelseinkomst.

49 § Om föräldern uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett pen­ sionsgrundande belopp för barnår för fler än ett barn, ska beräkningen enligt 48 § göras med avseende på det barn som ger föräldern den högsta individuella jämförelseinkomsten.

50 § Om förälderns individuella jämförelseinkomst överstiger 7,5 in­ komstbasbelopp (intjänandetaket) ska det pensionsgrundande beloppet för barnår beräknas som differensen mellan

  • intjänandetaket och
  • utfyllnadsinkomsten.

Beräkningsmetod 2

51 § Beräkningsmetod 2 innebär att en förälders pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen mellan

  • generell jämförelseinkomst och
  • förälderns utfyllnadsinkomst enligt 46 §.

52 § Med generell jämförelseinkomst avses 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år.

Beräkningen av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande inkomsterna enligt första stycket ska avse de pensionsgrundande inkomsterna som de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Beräkningsmetod 3

53 § Beräkningsmetod 3 innebär att en förälder tillgodoräknas ett pen­ sionsgrundande belopp för barnår som motsvarar inkomstbasbeloppet för intjänandeåret.

54 § För en försäkrad som under intjänandeåret har fått sådana utlands­ inkomster som avses i 47 § första stycket 1 och 2 gäller dock följande.

Det inkomstbasbelopp som gäller för intjänandeåret ska minskas om det tillsammans med utfyllnadsinkomst enligt 46 § överstiger 7,5 inkomst­ basbelopp (intjänandetaket). Det pensionsgrundande beloppet för barnår ska då beräknas som differensen mellan

  • det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet och
  • det belopp som överstiger intjänandetaket.

Anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår

Allmänna bestämmelser

55 § Anmälan om vem av föräldrarna som ska tillgodoräknas pensions­ grundande belopp för barnår enligt 23 § ska göras skriftligen av för­ äldrarna gemensamt.

56 § Skriftlig anmälan om överlåtelse av rätt till pensionsgrundande belopp för barnår enligt 39 och 40 §§ ska göras gemensamt av överlåta­ ren och mottagaren.

57 § Anmälan enligt 55 eller 56 § ska ha kommit in till Försäkrings­ kassan senast den 31 januari fastställelseåret.

Bortseende från anmälan

58 § Om den som enligt anmälan som avses i 55 eller 56 § ska tillgodo­ räknas ett pensionsgrundande belopp enligt 30

  • §§ inte kan tillgodo­ räknas ett sådant belopp, ska Försäkringskassan besluta om pensions­ grundande belopp för barnår som om någon anmälan inte gjorts.

Återkallelse av anmälan

59 § Återkallelse av en anmälan som avses i 55 eller 56 § ska vara skriftlig. Återkallelse får inte göras efter den dag då anmälan senast ska ha kommit in till Försäkringskassan.

61 kap. Pensionsrätt och pensionspoäng

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • fastställande av pensionsrätt i 4 §,
  • beräkning av pensionsrätt i 5−10 §§,
  • överföring av pensionsrätt för premiepension i 11−16 §§,
  • fastställande av pensionspoäng i 17 §,
  • beräkning av pensionspoäng i 18−22 §§, och
  • år med pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår) i 23−27 §§.

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsrätt?

2 § Pensionsrätt räknas fram årligen för den försäkrade och ligger till grund för beräkning av inkomstpension och premiepension.

Vad är pensionspoäng?

3 § Pensionspoäng räknas fram årligen för den försäkrade och ligger till grund för beräkning av tilläggspension.

Fastställande av pensionsrätt

4 § För en försäkrad som är född 1938 eller senare ska det fastställas såväl pensionsrätt för inkomstpension som pensionsrätt för premie­ pension för varje år som det har fastställts

  • pensionsgrundande inkomst, eller
  • pensionsgrundande belopp. För det år då den försäkrade har avlidit fastställs endast pensionsrätt för premiepension.

Beräkning av pensionsrätt

Grundläggande bestämmelser

5 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension för ett år ska beräknas var för sig på summan av den försäkrades pen­ sionsunderlag enligt 58 kap. 5 § för det året.

6 § Om inte annat följer av bestämmelserna i 7

  • §§, är den försäkra­

des pensionsrätt

1. för inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget, och

2. för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget. När pensionsrätten beräknas ska avrundning göras till närmaste lägre hela krontal.

Pensionsrätt för pensionsgrundande belopp

7 § För att den försäkrade ska tillgodoräknas pensionsrätt för premie­ pension för pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, studier eller barnår krävs att förvärvsvillkoret i 62 kap. 38–41 §§ är uppfyllt vid den tidpunkt när nämnda belopp har fastställts.

8 § Om de förutsättningar som avses i 7 § inte är uppfyllda, ska pen­ sionsrätt för premiepension inte beräknas på den del av pensionsunder­ laget som motsvarar de pensionsgrundande belopp som anges i samma paragraf. Pensionsrätten för inkomstpension ska då i stället beräknas till 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget.

Första stycket gäller även om pensionsgrundande inkomster och belopp senare ändras så att förvärvsvillkoret i 62 kap. 38 § inte längre är uppfyllt.

Obetalda avgifter

9 § För att en försäkrad ska tillgodoräknas full pensionsrätt på pensions­ grundande inkomst av annat förvärvsarbete för ett år måste hela ålders-

pensionsavgiften enligt socialavgiftslagen (2000:980) och hela den all- Prop. 2008/09:200 männa pensionsavgiften enligt lagen (1994:1744) om allmän pensions- Avd. E avgift för inkomsten vara betald.

Om dessa avgifter inte helt betalats inom den tid som anges i 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) gäller följande. Pensionsrätt ska beräknas endast på så stor andel av den pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete som motsvarar den andel av årets avgifter som betalats inom föreskriven tid.

Försäkrade födda 1938–1953

10 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938

  • gäller följande. Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premie­ pension ska minskas med en tjugondel för varje helt år från och med året efter födelseåret till utgången av 1954.

Första stycket gäller dock inte pensionsrätt för år efter det år då den försäkrade har fyllt 64 år.

Överföring av pensionsrätt för premiepension

11 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fast­ ställts för en försäkrad kan föras över till hans eller hennes make. För sådan överföring, för upphörande av överföring och för återkallelse av anmälan om överföring gäller föreskrifterna i 12─16 §§.

12 § Anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension ska skriftligen göras av makarna gemensamt och ska ha kommit in till För­ säkringskassan senast den 31 januari det första år som pensionsrätten hänför sig till. Anmälan gäller tills vidare om inget annat anges i anmä­ lan.

13 § Pensionsrätt för premiepension får föras över till make endast om denne

1. har varit försäkrad för en bosättningsbaserad eller arbetsbaserad förmån enligt 4–6 kap. någon gång under intjänandeåret, eller

2. tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.

14 § Om någon av makarna vill att en överföring som gäller tills vidare ska upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta till Försäk­ ringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen ska upphöra.

15 § Om makarnas äktenskap har upplösts ska överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes.

Har äktenskapet upplösts genom att den make som överföringen ska ske från har avlidit, ska dock överföringen gälla även det år då äkten­ skapet upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år.

16 § Återkallelse av anmälan om överföring av pensionsrätt för premie­ pension ska vara skriftlig. Återkallelse får inte göras efter den dag då anmälan senast ska ha kommit in till Försäkringskassan.

Fastställande av pensionspoäng

17 § För en försäkrad som är född 1953 eller tidigare ska det fastställas pensionspoäng för tilläggspension för varje år som det har fastställts pensionsgrundande inkomst.

Pensionspoäng fastställs inte för

1. år efter det år då den försäkrade fyllt 64 år, och

2. det år då den försäkrade har avlidit.

Beräkning av pensionspoäng

Grundläggande bestämmelser

18 § Den försäkrades pensionspoäng motsvarar kvoten mellan

  • den reducerade pensionsgrundande inkomsten och
  • det förhöjda prisbasbeloppet. Pensionspoängen ska beräknas med två decimaler, lägst till en hund­ radels poäng.

19 § Vid beräkningen av pensionspoäng ska den försäkrades reducerade pensionsgrundande inkomst räknas fram som differensen mellan

  • den pensionsgrundande inkomsten och
  • det förhöjda prisbasbelopp som gällde för intjänandeåret. Det förhöjda prisbasbeloppet ska i första hand räknas av mot inkomster av anställning.

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 18 och 19 §§ ska pensions­ grundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 60 kap. likställas med pensionsgrundande inkomst.

Obetalda avgifter

21 § Det som föreskrivs i 9 § om beräkning av pensionsrätt på pensions­ grundande inkomst som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete ska även gälla beräkning av pensionspoäng.

Andelsberäkning ska då göras på den pensionsgrundande inkomsten innan det förhöjda prisbasbeloppet dras av.

Maximal pensionspoäng

22 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det året kan tillgodoräknas på pensionsgrundande inkomst.

År med pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår)

23 § Vårdår som avses i 24 § ska likställas med år för vilka pensions­ poäng har tillgodoräknats den försäkrade, med följande undantag:

1. Vårdår ska inte beaktas vid beräkning enligt 63 kap. 6 § av det medeltal av pensionspoäng som kan tillgodoräknas den försäkrade.

2. Vårdår ska inte beaktas när det bestäms om en försäkrad enligt 63 kap. 3 § har tillgodoräknats pensionspoäng för tillräckligt många år för att ha rätt till tilläggspension.

24 § Vårdår ska tillgodoräknas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av ett kalenderår har vårdat ett barn som är bosatt här och som är yngre än tre år.

För samma barn och år får vårdår tillgodoräknas endast en förälder.

25 §

Vid tillämpningen av 24 § likställs med förälder

1. familjehemsförälder såvitt avser barn som vårdas hos honom eller henne,

2. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern, och

3. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

26 § Vårdår får inte tillgodoräknas en försäkrad för

1. år före det år då han eller hon fyllt 16 år,

2. det år då han eller hon avlidit,

3. år efter det då han eller hon fyllt 64 år,

4. år som han eller hon tillgodoräknas pensionspoäng för, eller

5. år som han eller hon enligt 21 § på grund av bristande eller under­ låten avgiftsbetalning inte tillgodoräknas pensionspoäng för.

27 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 24 § ska ansöka om det hos Försäkringskassan senast den 31 januari andra året efter det år som vårdår ska tillgodoräknas för.

62 kap. Inkomstpension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om

  • inkomstpension i 2−4 §§, och
  • pensionsbehållning i 5−8 §§. Vidare finns bestämmelser om
  • omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster i 9
  • §§,
  • omräkning med hänsyn till inkomstindex i 18−21 §§,
  • omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader i 22−26 §§,
  • fastställande av arvsvinstfaktorerna och förvaltningskostnadsfaktorn i 27 §,
  • beräkning av årlig inkomstpension i 28−37 §§,
  • förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp i 38
  • §§, och
  • omräkning av inkomstpension i 42−47 §§.

Allmänna bestämmelser om inkomstpension

2 § Inkomstpension baseras på den pensionsbehållning som kan till­ godoräknas den försäkrade.

3 § En försäkrad som är född 1938 eller senare har rätt till inkomst­ pension om han eller hon har en pensionsbehållning.

4 § Bestämmelser om uttag av inkomstpension finns i 56 kap.

Allmänna bestämmelser om pensionsbehållning

Grundläggande bestämmelser

5 § Med pensionsbehållning avses summan av de pensionsrätter för inkomstpension som enligt 61 kap. har fastställts för den försäkrade, omräknade med hänsyn till bestämmelserna om

1. arvsvinster i 9

  • §§,

2. indexering i 18

  • §§, och

3. förvaltningskostnader i 22

  • §§.

6 § Pensionsbehållningen ska räknas om varje år. När omräkning gjorts ska pensionsbehållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.

7 § Om den försäkrade får inkomstpension ska belopp som legat till grund för beräkning av den pensionen inte räknas in i pensionsbehåll­ ningen.

Återkallat eller minskat uttag av pension

8 § Om en försäkrad har återkallat eller minskat sitt uttag av inkomst­ pension ska hans eller hennes pensionsbehållning ökas med produkten av

  • det delningstal som skulle ha använts om den försäkrade hade gjort nytt uttag av inkomstpension från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat och
  • den årliga inkomstpension som skulle ha lämnats om återkallelse inte hade skett, respektive den andel av den årliga inkomstpensionen med vilken pensionen minskats.

Omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster

Allmänna bestämmelser

9 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit (arvsvinster) ska, om inte annat följer av 10 §, fördelas till försäkrade som

1. är födda samma år som de avlidna,

2. levde vid utgången av dödsfallsåret, och Prop. 2008/09:200

3. har tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension.

Avd. E

Fördelningen ska göras genom en årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar, med användning av arvsvinstfaktorer, som fast­ ställs varje år.

10 § Arvsvinster för personer som har avlidit före det år då de skulle ha fyllt 17 år ska fördelas till kvarlevande som är under 17 år det år perso­ nerna avled.

Fördelningen ska göras genom årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar, med användning av arvsvinstfaktorer.

11 § Arvsvinstfaktorerna ska vara desamma för kvinnor och män.

Hur ska arvsvinsterna fördelas?

12 § Arvsvinster efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år ska fördelas för året efter dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare ska för­ delas för dödsfallsåret.

Vid fördelningen ska det bortses från kvarlevandes pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter.

13 § Fördelningen av arvsvinster ska först göras efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år. När den fördelningen skett och pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts, ska arvsvinster efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller avlidit senare fördelas.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall före 17 års ålder

14 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit före det år då de skulle ha fyllt 17 år ska grundas på kvoten mellan

  • summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och
  • summan av pensionsbehållningarna för de personer under 17 år som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 16 års ålder men före 60 års ålder

15 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit efter det år då de har fyllt 16 år, men före det år de skulle ha fyllt 60 år ska grundas på kvoten mellan

  • summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och
  • summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 60 års ålder

16 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år ska grundas på kvoten mellan

  • det beräknade antalet personer som har avlidit det år de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person som beräkningen ska göras för och
  • det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder.

17 § För en försäkrad som inte har fyllt 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av officiell statistik över livslängden hos befolk­ ningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år personen upp­ nådde 60 års ålder.

Från och med det år den som avses i första stycket fyller 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av statistiken för femårs­ perioden närmast före det år personen uppnådde 64 års ålder.

Omräkning med hänsyn till inkomstindex

Allmänna bestämmelser

18 § Pensionsbehållningen ska räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex om detta index förändras mellan det år arvsvinstomräk­ ningen enligt 9

  • §§ avser och året därefter.

Om arvsvinstomräkning inte ska göras, ska pensionsbehållningen räk­ nas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex mellan fast­ ställelseåret och året därefter.

19 § För år då balansindex fastställs ska beräkningen göras med hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.

I vilken ordning ska omräkning ske?

20 § Omräkningen av pensionsbehållningen med hänsyn till inkomstindex eller balansindex ska göras efter det att pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ har

gjorts.

Omräkning vid uttag av pension

21 § Om den försäkrade har tagit ut inkomstpension under det år arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ avser eller om uttaget det året har

förändrats, ska omräkningen av pensionsbehållningen med avseende på Prop. 2008/09:200 arvsvinster och inkomstindex göras med beaktande av Avd. E

1. att den pensionsbehållning som avser pensionsrätt som har tillgodo­ räknats den försäkrade för åren till och med det andra året före det år arvsvinstomräkningen avser och har räknats om på de sätt som anges i 5 och 6 §§ för åren till och med det närmast föregående året, har uppgått till skilda belopp under året, och

2. den omräkning som ska göras enligt 42 och 43 §§.

Omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader

Allmänna bestämmelser

22 § Pensionsbehållningen ska minskas med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.

23 § Minskningen för förvaltningskostnader ska ske genom att pen­ sionsbehållningen multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år som arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ avser.

Innan detta görs ska pensionsrätt för närmast föregående år fastställas och omräkning göras enligt 9–21 §§.

Förvaltningskostnadsfaktor

24 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 23 § beräknas för varje år.

25 § Förvaltningskostnadsfaktorn ska grundas på kvoten mellan

  • kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och
  • summan av alla pensionsbehållningar. När förvaltningskostnadsfaktorn bestäms ska hänsyn också tas till differensen mellan
  • det belopp som pensionsbehållningarna minskats med genom före­ gående års omräkning enligt 22 och 23 §§ och
  • de faktiska kostnaderna för förvaltning av försäkringen för inkomst­ pension och tilläggspension för det året.

26 § När förvaltningskostnadsfaktorn för 2011 bestäms avser det som föreskrivs i 25 § 80 procent av kostnaderna för förvaltningen av försäk­ ringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid därefter till och med 2021 ska denna andel öka med två procentenheter per år.

Fastställande av arvsvinstfaktorerna och förvaltningskostnadsfaktorn

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om arvsvinstfaktorerna och förvaltningskost­ nadsfaktorn.

Beräkning av årlig inkomstpension

Allmänna bestämmelser

Avd. E

28 § Den årliga inkomstpensionen beräknas genom att den försäkrades pensionsbehållning fördelas på det antal år en person i den åldern kan antas ha kvar att leva. Fördelningen sker med användning av ett del­ ningstal.

29 § Hel inkomstpension ska för år räknat vara kvoten mellan

  • den försäkrades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pen­ sionen ska beräknas och
  • det delningstal som då gäller för den försäkrade.

Beräkning av pensionsbehållning

30 § Pensionsbehållning som avses i 28 och 29 §§ ska beräknas på pen­ sionsrätt

1. som har tillgodoräknats den försäkrade för åren till och med andra året före det år då pensionen tas ut, och

2. som har omräknats enligt 5 och 6 §§ för åren till och med det år som närmast har föregått pensionsuttaget.

31 § För den som har fått folk- eller tilläggspension i form av ålders­ pension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001 gäller följande. Pensionsbehållningen ska minskas med 0,5 procent för varje månad före 2001 för vilken sådan pension har betalats ut.

Om den pension som tagits ut har begränsats till viss andel av hel för­ mån (partiellt uttag), ska minskningen av pensionsbehållningen begrän­ sas till motsvarande andel.

32 § Minskning enligt 31 § ska inte göras i fråga om belopp som pen­ sionsbehållningen har ökats med enligt 8 §.

33 § Om inkomstpension tas ut med tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel förmån, ska beräkningsreglerna i 30─32 §§ tillämpas endast på så stor andel av inkomstpensionen som motsvarar respektive förmånsnivå.

Delningstal

34 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 28

  • §§ ska

vara desamma för kvinnor och män.

35 § Delningstal ska beräknas med utgångspunkt i att värdet av pen­ sionsutbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för per­ soner i den försäkrades ålder från den tidpunkt då pension ska börja läm­ nas ska motsvara pensionsbehållningen.

36 § En kommande månadsutbetalning av inkomstpensionen antas ha ett värde som utgör kvoten mellan

  • värdet av en månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension ska börja lämnas och
  • en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande pen­ sionsutbetalningen.

Antalet kommande pensionsutbetalningar ska beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 17 §.

Fastställande av delningstalet

37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med­ delar närmare föreskrifter om delningstalet.

Förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp

38 § Vid beräkningen av inkomstpension ska hänsyn tas till pensions­ behållning som härrör från pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. för plikttjänstgöring, studier, eller barnår endast om det förvärvsvillkor som anges i andra stycket är uppfyllt.

Förvärvsvillkoret är uppfyllt om det för den försäkrade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som gällde för intjänandeåret.

39 § Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt, ska pen­ sionsgrundande belopp för sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 60 kap. 7 § likställas med pensionsgrundande inkomst.

40 § Pension på den pensionsbehållning som avses i 38 § kan lämnas tidigast året efter det fastställelseår då förvärvsvillkoret uppfylldes.

41 § Pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 61 kap. 9 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt ska inte beaktas vid bedömning enligt 38

  • §§.

Omräkning av inkomstpension

Följsamhetsindexering

42 § Den inkomstpension som en försäkrad har vid ett årsskifte ska räknas om genom följsamhetsindexering.

43 § Följsamhetsindexeringen beräknas som produkten av

  • den inkomstpension som en försäkrad får vid årsskiftet och
  • kvoten mellan inkomstindexet efter årsskiftet och inkomstindexet före årsskiftet, sedan den nämnda kvoten dividerats med talet 1,016.

För år då balansindex fastställs ska beräkningen göras med hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.

Omräkning vid 65 års ålder efter tidigt uttag

44 § För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon

Avd. E

fyllt 65 år, ska pensionen räknas om från och med det år då den försäk­ rade uppnår denna ålder om delningstalet ändrats.

45 § Omräkningen enligt 44 § ska göras genom att pensionen multi­ pliceras med kvoten mellan

  • det delningstal som den pension som lämnas har beräknats efter och
  • det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 17 § har fastställts för personer i samma ålder som den försäkrade vid den tidpunkt när den lämnade pensionen beräknades.

Årlig omräkning

46 § Efter omräkning enligt 42

  • §§ ska den inkomstpension som en person får vid ett visst årsskifte räknas om som om uttaget av pension skulle ha återkallats från och med januari året efter årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension skulle ha gjorts från och med den månaden.

Det som anges i första stycket gäller dock inte om den försäkrade

1. har fått hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte, och

2. inte har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet.

Omräkning vid partiellt eller ändrat pensionsuttag

47 § Om den försäkrade ökar eller minskar sitt uttag av inkomstpension, ska en omräkning motsvarande den som anges i 46 § göras för tid från och med månaden för det ändrade uttaget. Det ska då anses som om åter­ kallelse och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.

63 kap. Tilläggspension

3. Ärendet och dess beredning

Regeringen tillsatte den 13 september 2001 en utredning för att göra en teknisk översyn av lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och andra författningar på socialförsäkringsområdet. Ändamålet med utred­ ningen var att utforma förslag till lagstiftning som ger en bättre över­ skådlighet och en bättre säkerhet mot bristande enhetlighet i fråga om regler och begrepp som är gemensamma för socialförsäkringen. De nu­ varande lagarna skulle på ett bättre sätt samordnas, och om möjligt föras samman, så att regelverket blir lättare att överblicka och tillämpa (dir. 2001:70). Utredningen antog namnet Utredningen om samordning av socialförsäkringslagarna (SamSol).

Vidare beslutade regeringen den 16 maj 2002 att till SamSol över­ lämna betänkandet En handläggningslag – förfarandet hos försäkrings­ kassorna (SOU 2001:47) med tillhörande remissyttranden.

Utredningen fick i oktober 2003 sitt uppdrag förlängt till utgången av 2005. SamSol överlämnade den 10 januari 2006 betänkandet Social­ försäkringsbalk (SOU 2005:114). Betänkandet innehåller förslag till en socialförsäkringsbalk (SFB). Vidare innehåller det förslag om att den ersättning för sjukvård m.m., som enligt nuvarande lagstiftning regleras i 2 kap. AFL, inte ska omfattas av SFB. I stället föreslår utredningen att nyss nämnda former av ersättning ska regleras i en särskild lag, lagen om statlig ersättning för sjukvård m.m. (SEL). Dessutom innehåller betän­ kandet förslag till en lag om införande av socialförsäkringsbalken (SFBP), som förutom ikraftträdande- och övergångsbestämmelser inne­ håller bestämmelser om upphävande av ett trettiotal nu gällande social­ försäkringslagar. Slutligen innehåller betänkandet förslag till kon­ sekvensändringar i annan lagstiftning än socialförsäkringslagstiftningen med anledning av förslagen till SFB, SEL och SFBP. SamSol har vid utarbetandet av sina förslag utgått från lagstiftning som antagits av riks­ dagen före 2005.

I bilaga 1 finns paragrafregister dels från gällande lagar till SFB, dels från SFB till gällande lagar.

Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. I bilaga 3 finns en förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig. Det har gjorts en sammanställning av remissyttranden över betänkandet. Denna finns tillgänglig i Social­ departementet (dnr S2006/202/SF).

Regeringens förslag i denna proposition bygger på betänkandet. Under utarbetandet av propositionen har det emellertid skett en hel del änd­ ringar i lagstiftningen. De ändringar som har beslutats av riksdagen har inarbetats i förslaget till SFB. Vidare har det gjorts vissa redaktionella och språkliga ändringar i lagtexten.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 december 2007 att inhämta Lagrådets ytt­ rande över bl.a. förslag till socialförsäkringsbalk och förslag till lag om införande av socialförsäkringsbalken. Dessa lagförslag finns i bilaga 4.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Regeringen behandlar Lagrådets synpunkter av övergripande eller Prop. 2008/09:200 principiell karaktär under de allmänna övervägandena. Således behandlas synpunkter rörande normgivningen i avsnitt 4.4, medan synpunkter rörande socialförsäkringsbalkens avgränsning behandlas i avsnitten 4.2 och 4.3.1. Lagrådets synpunkter på lagförslagets komplexitet behandlas i avsnitt 4.3.2, som också berör socialförsäkringsbegreppet. Vidare be­ handlas Lagrådets synpunkter rörande språkliga frågor av mer generell karaktär i avsnitt 4.5, medan synpunkter om ikraftträdande berörs i av­ snitt 4.6. Lagrådets övriga synpunkter behandlas i författningskommen­ taren till respektive paragraf.

4. Allmänna överväganden

4.1. Lagförslagets allmänna inriktning

4.1.1. Allmänt om förslaget

Regeringen förslag: Socialförsäkringslagstiftningen ska samordnas på ett sådant sätt att den ger en bättre överskådlighet och en större säkerhet mot bristande enhetlighet i fråga om gemensamma regler och begrepp. Lagstiftningen ska även få en omfattande lagteknisk och språklig bearbetning. Författningsförslagen ska innehålla få materiella ändringar. Praxis ska dock kodifieras i några fall.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser som yttrat sig över

SamSol:s förslag är i huvudsak positiva och tillstyrker att det läggs till grund för lagstiftning. Några remissinstanser är emellertid negativa. När det gäller frågan om vilka författningar som ska föras över till en sam­ manhållen socialförsäkringslagstiftning har flera remissinstanser framfört synpunkter. Dessa synpunkter behandlas i det följande. Några remiss­ instanser tar upp frågan om materiella ändringar. Ett par remissinstanser vill att reglerna ska förenklas materiellt, men accepterar att det får anstå till ett annat tillfälle. Flera remissinstanser menar att ytterligare materiella ändringar bör göras i vissa speciella frågor. Några remissinstanser fram­ för kritiska synpunkter på de materiella ställningstaganden som görs. Även vissa av dessa synpunkter, som är av mer principiell karaktär, be­ handlas i det följande. Någon enstaka remissinstans anser att SamSol:s förslag är oklara när det gäller förhållandet mellan den tekniska över­ synen och förändringar i materiella regler.

Skälen för regeringens förslag

Det föreligger ett stort behov av att modernisera lagstiftningen på social­ försäkringsområdet och göra den mer tydlig och överskådlig samt lättare att tillämpa. Det förslag till en ny, i princip heltäckande lag på social­ försäkringsområdet som SamSol lämnat har mottagits väl av remiss­ instanserna. Flertalet remissinstanser anser att förslaget innebär att socialförsäkringslagstiftningen blir tydligare och mer överskådlig. Den

föreslagna strukturen och terminologin sammantaget med den språkliga bearbetningen innebär en klar förbättring jämfört med dagens splittrade och oenhetliga regelverk. Med beaktande av detta anser regeringen att SamSol:s förslag, efter bearbetning, bör kunna läggas till grund för lag­ stiftning. Förslaget innebär en lagteknisk och språklig bearbetning av bestämmelserna.

Lagrådet har framhållit att det inte råder någon tvekan om att nuva­ rande lagstiftning behöver ses över grundligt, systematiseras och sam­ ordnas samt moderniseras i sin utformning. Vid en jämförelse med nuva­ rande regelsystem har enligt Lagrådet åtskilligt förbättrats. Lagrådet nämner att ett flertal praktiskt viktiga men långa och svårlästa reg­ leringar, såsom de beträffande sjukpenninggrundande inkomst och för­ äldrapenningsförmåner, otvivelaktigt har vunnit en del på förnyelsen.

Emellertid framför Lagrådet kritik mot förslaget till socialförsäkringsbalk vad avser noggrannhet, språk, balkens uppbyggnad och avgränsning. Lagrådet påpekar också att ett särskilt bekymmer har varit att klarlägga alla svagheter i förslaget på grund av dess omfattning. Lagrådet anser dock att bristerna är sådana att de kan avhjälpas, men poängterar vikten av att erforderlig tid ges för den genomgripande omarbetning av förslaget som är absolut nödvändig.

Regeringen konstaterar att Lagrådet även i tidigare lagstiftnings­ ärenden har påtalat förekommande brister i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), se prop. 1997/98:151 bilagor s. 147, prop. 1998/99:119 s. 235 och prop. 1999/2000:91 s. 412f.

Uppenbart är att det föreligger ett stort behov av att reformera social­ försäkringens regelverk. Till följd bl.a. av de ändringar som under åren har gjorts i regelverket har detta i stora och centrala delar författnings­ tekniskt sett kommit att få en allt mer splittrad och osammanhängande utformning. Det har också resulterat i att regelverket har blivit onödigt svårtillgängligt. Detta gäller särskilt AFL, som utgör en central lag inom socialförsäkringen. AFL har med åren dessutom kommit att få en sådan utformning att det blir allt svårare att genomföra ändringar i densamma utan att dess tillgänglighet försämras ytterligare.

Socialförsäkringen utgör ett dynamiskt rättsområde som ofta är före­ mål för förändringar i syfte att genomföra den politik som läggs fast av regering och riksdag. Även mot denna bakgrund är det angeläget att i författningstekniskt hänseende snarast möjligt modernisera socialförsäk­ ringslagstiftningen så att den blir ett effektivt instrument i styrningen av socialförsäkringen.

Med hänsyn till socialförsäkringens komplexitet är det naturligtvis inte möjligt att ta fram ett heltäckande lagförslag, som inte föranleder några synpunkter av kritisk natur. Som Lagrådet påpekar förekommer det i lagrådsremissen ett inte obetydligt antal felaktiga hänvisningar mellan olika paragrafer och diverse andra smärre förbiseenden. Regeringen konstaterar att även om dessa felaktigheter är av förhållandevis baga­ tellartad karaktär har en väsentlig del av det vidare beredningsarbetet varit inriktat på att rätta till dem. Många gånger har också en felaktig hänvisning i en paragraf beträffande en viss förmån kommit att åter­ upprepas i motsvarande paragraf beträffande en likartad förmån, vilket påverkat mängden synpunkter som Lagrådet har lämnat.

Sammantaget finns det enligt regeringens mening starka skäl för att nu föreslå en socialförsäkringslagstiftning som utformats med utgångspunkt från SamSol:s förslag. Det förslag som nu läggs fram har i förhållande till det förslag som har granskats av Lagrådet bearbetats med hänsyn till Lagrådets kritik, men också med hänsyn till de författningsändringar som har vidtagits efter att förslaget remitterades till Lagrådet.

Materiella frågor

SamSol har i enlighet med sina direktiv varit restriktiv med att föreslå materiella ändringar. Denna restriktivitet har i stort accepterats av remiss­ instanserna.

För att det ska vara möjligt att genomföra ett så omfattande lagstift­ ningsprojekt som det aktuella, utan att det ska ta alltför lång tid, är det nödvändigt att fullfölja den restriktiva linje som SamSol hållit. De mate­ riella ändringar som regeringen föreslår syftar ofta till att undanröja bristande samordning mellan olika regler. I vissa fall har emellertid mate­ riella oklarheter i den nuvarande lagstiftningen reglerats. Detta har i princip skett endast när det är nödvändigt för att kunna redigera om lag­ texten. Materiella ställningstaganden har gjorts t.ex. när det gäller reg­ lerna om möjligheterna att kvitta en socialförsäkringsutbetalning som den försäkrade fått mot en ännu inte utbetald ersättning som den försäk­ rade har rätt att få.

Remissinstansernas inställning till de föreslagna materiella ändringarna tas upp i författningskommentarerna till de aktuella paragraferna. Några remissinstanser har kommit med en del egna förslag till materiella änd­ ringar. När regeringen inte har funnit skäl att överväga ett sådant lämnat förslag redovisas det i allmänhet inte i kommentaren.

Vissa remissinstanser påpekar att den nya lagstiftningen kan komma att medföra materiella ändringar. Regeringens intention är givetvis att några oavsiktliga materiella ändringar inte ska göras. Såväl under utrednings­ arbetet som under den fortsatta beredningen i Regeringskansliet har stora ansträngningar lagts ner på att åstadkomma överensstämmelse mellan gällande rätt och den föreslagna lagstiftningen. Det kan i detta samman­ hang påpekas att SamSol under arbetet med utformningen av författ­ ningsförslaget låtit olika experter inom socialförsäkringsadministrationen ta en aktiv del i arbetet och lämna synpunkter på olika arbetsutkast fram till det slutliga förslaget. Även under den fortsatta beredningen efter Lagrådets granskning har sådana kontakter fortlöpande tagits. I de fall det görs en materiell avvikelse från gällande rätt anges detta i författningskommentaren. Om någon sådan uppgift inte lämnas i kom­ mentaren, är således avsikten att bestämmelsens materiella innehåll ska vara oförändrat.

Den lagstiftning som regeringen föreslår är i huvudsak resultatet av en teknisk översyn av gällande socialförsäkringslagstiftning. Det kan därför i detta sammanhang påpekas att en teknisk översyn av en lagstiftning medför att vissa i befintlig lagtext föreliggande tveksamheter av materiell karaktär kan komma att bestå i den nya författningstexten. I en del para­ grafer kan det därför finnas utrymme för tvekan om vad som avses. I vissa fall anges denna osäkerhet i författningskommentaren. En redo-

görelse för alla eventuella tveksamheter skulle dock tynga kommentaren Prop. 2008/09:200 utan att några större fördelar var vunna.

Kodifiering av praxis

SamSol har i några fall föreslagit kodifiering av rättspraxis. I likhet med SamSol anser regeringen att det är lämpligt att kodifiera rättspraxis i sådana fall där något refererat avgörande av Regeringsrätten eller förut­ varande Försäkringsöverdomstolen är av så allmängiltig karaktär att detta bör återspeglas i lagstiftningen. Den genomgång som skett i detta av­ seende gör dock inte anspråk på att vara fullständig. Dessa förslag pre­ senteras, liksom flertalet andra materiella förändringar, i författnings­ kommentaren i avsnitt 5.

Remissinstansernas inställning till kodifiering tas upp i kommentarerna till de aktuella paragraferna. Remissinstanserna har i något enstaka fall kommit med egna förslag till kodifiering av rättspraxis. Om regeringen inte finner skäl att överväga ett sådant förslag redovisas det i allmänhet heller inte i kommentaren.

4.1.2. Vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning

Regeringens förslag: Vissa bestämmelser om förmåner och hand­ läggning av socialförsäkringsförmåner ska i möjligaste mån vara gemensamma för hela socialförsäkringen. Sammanfattningsvis gäller detta bestämmelser om

– förmåner vid verkställighet i anstalt eller vård på institution, – sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning, – sjukdom, skada eller dödsfall på grund av brott, – utmätning, pantsättning och överlåtelse av fordran på ersättning, – preskription av fordran på ersättning, – skadestånd i samband med ersättning, – återbetalning av ersättning, eftergift och kvittning, – handläggning av ärenden, inkl. ansökan, anmälan, utredning och uppgiftsskyldighet,

– anmälan om ändrade förhållanden, – indragning eller nedsättning av ersättning vid försummelser, samt – beslut. Om särbestämmelser behövs i dessa avseenden ska dessa om möj­ ligt placeras i anslutning till de generella bestämmelserna inom respektive område.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte anfört några syn­ punkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag i de olika socialför­ säkringslagarna en stor mängd bestämmelser om hur socialförsäkrings­ förmånerna ska behandlas i vissa specifika situationer, t.ex. vid sam­ manträffande av förmåner, med avseende på kvittning och återkrav samt

vid preskription av fordran. Vidare finns en mängd bestämmelser som gäller för olika moment i handläggning av ärenden, t.ex. ansökan och anmälan om ändrade förhållanden. Många av dessa bestämmelser är sakligt sett identiska för flertalet förmåner. Som exempel på det sist­ nämnda kan nämnas bestämmelser om indragning av förmåner, redu­ cering av förmåner eller utbetalning av förmåner till annan än den för­ månsberättigade när han eller hon är häktad eller vårdas på en institution. Även bestämmelser om ändring, omprövning och överklagande av beslut tillhör sistnämnda kategori av bestämmelser. Regeringen återkommer i avsnitt 4.1.3 till bestämmelser om ändring, omprövning och över­ klagande av beslut.

I likhet med SamSol anser regeringen att åtskilliga bestämmelser om förmåner och handläggning bör vara gemensamma för socialförsäk­ ringen. Vissa särbestämmelser kan av olika skäl dock inte undvaras. Dessa särbestämmelser bör dock så långt möjligt sammanföras och placeras tillsammans med de mer generella bestämmelserna som före­ kommer inom samma område.

Lagrådets synpunkter på ett sammanförande av bestämmelserna om förmåner vid intagning i anstalt eller vård på institution behandlas i inledningen till författningskommentaren till 106 kap. socialförsäkrings­ balken.

Regeringen anser att bestämmelser i följande avseenden bör samman­ föras i gemensamma avsnitt om följande ämnen

– förmåner vid verkställighet i anstalt eller vård på institution, – sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning, – sjukdom, skada eller dödsfall på grund av brott, – utmätning, pantsättning och överlåtelse av fordran på ersättning, – preskription av fordran på ersättning, – skadestånd i samband med ersättning, – återbetalning av ersättning, eftergift och kvittning, – handläggning av ärenden, inkl. ansökan, anmälan, utredning och uppgiftsskyldighet, – anmälan om ändrade förhållanden, – indragning eller nedsättning av ersättning vid försummelser, samt – beslut. I vissa fall innebär samordningen av bestämmelserna att dessa också ändras materiellt. Det är regeringens uppfattning att en större enhetlighet i dessa avseende kommer att positivt påverka såväl rättstillämpning som myndigheternas och enskildas förståelse för socialförsäkringssystemet. Regeringens förslag i de angivna ämnena bygger i princip på SamSol:s förslag, vilka i vissa hänseenden byggts upp efter förslag som lämnats i betänkandet En handläggningslag – förfarandet hos försäkringskassorna (SOU 2001:47). De gemensamma lagreglerna om handläggning och förmåner är i många fall komplexa. Regeringen hänvisar därför, när det gäller innehållet och sakliga förändringar i vissa avseenden, till respek­ tive författningskommentar i avsnitt 5.

4.1.3. Bestämmelser om ändring, omprövning och överklagande Prop. 2008/09:200 av beslut

Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om ändring, omprövning och överklagande av beslut ska i princip utan ändrat innehåll föras över till den nya socialförsäkringslagstiftningen. Be­ stämmelserna ska om möjligt föras samman. Dock införs det en ny regel om avvisning av en ansökan som är ofullständig eller behäftad med vissa formella brister. Vidare förs en särskild regel in om att, för det fall en begäran om omprövning eller ett överklagande har avvisats, avvisningsbeslutet ska överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken.

SamSol:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att det saknas skäl att ha olika tidsfrister för överklagande till domstol för skilda mål­ grupper. Länsrätten i Kalmar län instämmer i utredningens bedömning att reglerna om ändring, omprövning och överklagande inte ska ändras.

Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som anförs i avsnitt 4.1.2 om vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handlägg­ ning, finns det i de olika socialförsäkringslagarna en mängd bestämmel­ ser om ändring, omprövning och överklagande av socialförsäkrings­ beslut. Dessa bestämmelser är i många fall utformade på ett likartat sätt. I flera fall är lagstiftningstekniken dock sådan att det i en lag anges att bestämmelserna om ändring, omprövning och överklagande i 20 kap.

AFL är tillämpliga inom lagens sakområde. Genom att samla dessa bestämmelser på en plats i lagstiftningen kan mängden författningstext reduceras. Redan härigenom blir det lättare att överblicka vilka bestäm­ melser som är tillämpliga för olika förmåner i olika situationer.

Som SamSol konstaterat har det i betänkandet En handläggningslag – förfarandet hos försäkringskassorna (SOU 2001:47) föreslagits ett nytt system för ändring, omprövning och överklagande av beslut hos de då­ varande allmänna försäkringskassorna. Det förslaget har inslag från såväl förvaltningslagen (1986:223) som taxeringslagen (1990:324). Förslaget innebär sammanfattningsvis bl.a. att tjänstemannabeslut inte längre måste omprövas innan de kan överklagas till länsrätten, att alla beslut ska omprövas om de överklagas och att alla beslut ska kunna omprövas ganska fritt inom två år.

Regeringen anser i likhet med SamSol att det inte är lämpligt att i sam­ band med en ny socialförsäkringslagstiftning – med allt vad det innebär i form av utbildning, tolkning och administrativ hantering hos Försäk­ ringskassan – införa ett helt nytt system för omprövning och överkla­ gande av beslut. Förvaltningsdomstolarna bör främst användas till tvist­ lösning. Möjligheterna att fatta beslut om enklare rättelser av oriktiga beslut bör ligga kvar hos Försäkringskassan. Det torde också, inte minst av kostnadsskäl, vara en fördel om Försäkringskassan i första hand själv skapar en enhetlig praxis i samband med bl.a. omprövningar. I fråga om ändring, omprövning och överklagande av socialförsäkringsbeslut bör sammanfattningsvis enligt regeringens mening i princip inte göras någon annan ändring än en sammanföring av bestämmelserna.

4.2

När det gäller den fråga som Kammarrätten i Stockholm tar upp i sitt remissyttrande, anser regeringen att den sträcker sig långt utöver sådana justeringar som kan göras i detta lagstiftningsärende.

Däremot anser regeringen att det i den nya socialförsäkringslagstift­ ningen bör föras in en regel om avvisning av en ansökan om en förmån, om ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för någon prövning i sak eller om den är behäftad med vissa formella brister. Det vanliga är i dag att Försäkringskassan meddelar beslut i sak och avslår ansökan på den grunden att någon prövning inte har kunnat göras. Rege­ ringen anser att det är mer följdriktigt att i denna situation avvisa ansö­ kan.

Som framgår i avsnitt 4.1.2 är det viktigt att förfarandereglerna i gör­ ligaste mån är lika för de förmåner som arbetas in i balken. Regeringen anser därmed också att det är viktigt att undvika att olika bestämmelser gäller för överklagande av olika beslut i samma ärende. Regeringen ser därför inte några bärande skäl bakom den nuvarande tillämpningen av en särskild frist för överklagande av avvisningsbeslut. Med hänsyn härtill bör en särskild bestämmelse föras in i den nya socialförsäkringslagstift­ ningen om att, för det fall en begäran om omprövning eller ett över­ klagande har avvisats, avvisningsbeslutet ska överklagas i samma ord­ ning som beslutet i huvudsaken.

De närmare övervägandena redovisas i avsnitt 5.9.3 i författningskom­ mentarerna till 110 kap. 10 och 11 §§ samt 113 kap. 21 §.

Socialförsäkringens omfattning

Regeringens förslag: En ny lagstiftning om socialförsäkringen ska i huvudsak omfatta de förmåner som i dag ingår i socialförsäkringen och som omfattas av bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799). Den ersättning för sjukvård m.m. som regleras i 2 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring ska dock inte omfattas av den nya lagstiftningen om socialförsäkringen.

Till den nya lagstiftningen om socialförsäkring ska dessutom över­ föras i princip samtliga bestämmelser om bilstöd i förordningen (1988:890) om bilstöd till personer med funktionshinder. Till denna ska också överföras bestämmelserna i

1. lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

2. lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän,

3. lagen (1989:225) om ersättning för smittbärare, och

4. lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Slutligen ska till den nya lagstiftningen överföras de bestämmelser som i dag finns i

1. lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara,

2. lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom social­ försäkringens administration,

3. lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration, och

4. lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkringskassan.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) avstyrker förslaget om en socialförsäkringsbalk. Som huvud­ invändning anger SACO att sjukförsäkringen genom förslaget än mer fjärmar sig från att vara en försäkring. SACO menar att om man sam­ manblandar ersättningar från en försäkring med ersättningar som är bidrag av behovskaraktär blir det svårt att kommunicera skillnaden gentemot medborgarna. Landsorganisationen (LO) ifrågasätter förslaget utifrån en delvis semantisk utgångspunkt. LO menar att förslaget befäster den nuvarande definitionen av socialförsäkring, nämligen att alla för­ måner som administreras av Försäkringskassan och Premiepensions­ myndigheten är socialförsäkringar. Enligt LO är det kanske inte den bästa lösningen att i en sammanhållen socialförsäkringsbalk befästa den definitionen ur ett långsiktigt perspektiv. Även juridiska fakulteten vid

Stockholms universitet konstaterar att förslaget i huvudsak inte har behandlat begreppet socialförsäkring eller frågan hur detta bör avgränsas.

Fakulteten menar att den praktiska metod som utredningen använt inte kan utgöra en fast grund för rättsutvecklingen inom socialförsäkrings­ området. Enligt fakulteten bör begreppet socialförsäkring behandlas inte enbart på grundval av en praktisk metod som bygger på uppräkning och klassificering av befintliga lagar utan även utifrån teoretiska och princi­ piella utgångspunkter. Även Svenskt Näringsliv menar att det skulle vara en tillgång om SamSol gemomfört en djupare genomlysning av det något vidare begreppet social trygghet i förhållande till begreppet socialförsäk­ ring.

Flera remissinstanser delar SamSol:s uppfattning att arbetslöshetsför­ säkringen inte ska omfattas av den nya socialförsäkringslagstiftningen. Några remissinstanser, däribland juridiska fakulteten vid Lunds univer­ sitet, är dock av motsatt uppfattning.

Kammarrätten i Stockholm anser att det är olämpligt att arbeta in lagen om sjuklön i en socialförsäkringslag. Denna uppfattning delas av flera remissinstanser, bl.a. Arbetsgivarverket, Pensionärernas Riksorganisa­ tion (PRO), Svenskt Näringsliv och LO.

Skälen för regeringens förslag

Avgränsning av socialförsäkringen

SamSol:s slutsats är att det i detta sammanhang är lämpligt att avgöra var gränsen för socialförsäkringsområdet ska dras utifrån inte enbart teore­ tiska eller principiella utgångspunkter. Utredningen har som utgångs­ punkt för sina förslag anlagt ett praktiskt betingat synsätt. Sådana utgångspunkter ligger för övrigt också till grund för den avgränsning av socialförsäkringen som i dag görs genom socialförsäkringslagen (1999:799, SofL). De remissinstanser som är negativa till detta synsätt menar att utredningen borde ha anlagt ett mer teoretiskt eller principiellt synsätt. Socialförsäkringslagstiftningen anses generellt som en rättighets­ lagstiftning för den enskilde medborgaren. SamSol har, bl.a. med hänsyn härtill, valt att sätta den enskilde medborgaren i centrum. Arbetet i utred­ ningen har, i enlighet med direktiven, bedrivits med utgångspunkt i alla de förmåner, bidrag och andra ersättningar som administreras av Försäk-

ringskassan och Premiepensionsmyndigheten och som i dag räknas som socialförsäkringsförmåner.

Begreppet socialförsäkring – internationellt och i Sverige – har i sam­ band med införandet av SofL behandlats utförligt i prop. 1998/99:119 s. 74–77 och SOU 1997:72 s. 193–198. Regeringen anser, i likhet med SamSol, att det efter SofL:s tillkomst varken i Sverige eller inom övriga medlemsstater i den europeiska unionen inträffat något som påverkar själva definitionen av begreppet socialförsäkring. Förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen har visserligen ersatts av förordningen (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Den ska börja tillämpas den 1 mars 2010 då tillämpningsförordningen till denna förordning träder i kraft. Förordningen medför inte någon ändring av begreppet social trygghet, som är det begrepp som brukar användas i internationella sammanhang och som är ett vidare begrepp än socialförsäkring. Med hänsyn härtill och med beaktande av att det inte förekommer några enhetliga inter­ nationellt vedertagna definitioner av begreppet socialförsäkring eller andra närliggande begrepp som social trygghet och social hjälp, konstate­ rar regeringen, i likhet med SamSol, att varje medlemsstat i den euro­ peiska unionen i princip själv kan bestämma vad som nationellt ska betecknas som socialförsäkring.

Lagrådet Lagrådet anför sammanfattningsvis följande beträffande avgränsningen av socialförsäkringen.

Det kan diskuteras om det är lämpligt att konstruera ett nytt begrepp ”socialförsäkringen”. Enligt förslaget ska det nya begreppet omfatta inte bara sociala försäkringar utan också olika ersättnings- och bidragssystem. Skillnaden mellan sociala försäkringar och bidrag är påfallande med av­ seende på bakomliggande syfte och lagteknisk uppbyggnad. Så har t.ex. de slags återbetalningsskyldigheter som rör underhållsstöd och bostads­ bidrag inte några motsvarigheter i socialförsäkringarna. Man kunde för­ vänta att den föreslagna lagstiftningen skulle avse de egentliga socialför­ säkringarna och inte tyngas av regler om väsensskilda bidragsformer. Syftet har inte i första hand varit att samordna de egentliga socialförsäk­ ringarna utan i stället varit att ta med ersättningsformer som administre­ ras av Försäkringskassan. Formella och inte materiella hänsyn har bestämt den föreslagna lagstiftningens innehåll. Rättssystematiska hän­ syn har kommit i skymundan. Närmare rättslig analys av komponenterna i den föreslagna lagstiftningen har inte redovisats. Det bör övervägas om en modern reglering behöver tyngas av detaljregler i hittillsvarande utsträckning.

Till följd av att förslagets centrering till Försäkringskassans kompetens har arbetslöshetsförsäkringen fallit utanför, trots att den är en av de viktigaste socialförsäkringarna. Den fyller samma syfte som övriga tra­ ditionella socialförsäkringar, nämligen att ersätta inkomstbortfall även om bortfallet har olika orsak. – Det är anmärkningsvärt att bidrag, som inte syftar till att täcka inkomstbortfall, hänförs till socialförsäkringen. –

Med hänsyn till den norm efter vilken avgränsningen har bestämts är det överraskande att dagpenning och familjebidrag, som administreras av Försäkringskassan, inte tagits med. Vissa ersättningar, som kunde för­ väntas finnas med, saknas således.

Det finns också ämnen i den föreslagna lagstiftningen, som knappast hör dit, t.ex. regler om ledighet för vård av närstående. I lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård regleras ersättningsfrågor i 2–19 §§, vilka tillhör socialförsäkringsområdet. Men fr.o.m. 20 § finns regler om rätt till ledighet m.m., vilka är av arbets­ rättslig art. Vad gäller föräldrapenningsförmåner finns i den föreslagna lagstiftningen emellertid endast en hänvisning till föräldraledighetslagen (1995:584). – Det kan också ifrågasättas om inte bestämmelserna om sjuklön, vilka huvudsakligen är av arbetsrättslig art, bör behållas i egen lag.

Allmänna utgångspunkter för socialförsäkringens avgränsning

Enligt regeringens mening bör avgränsningen av socialförsäkringen göras med utgångspunkt i hur socialförsäkringen definieras i dag. Detta motsvarar också vad SamSol har kommit fram till. Regeringen delar SamSol:s uppfattning att det i detta sammanhang inte är lämpligt att bestämma gränsen för socialförsäkringsområdet enbart utifrån teoretiska eller principiella utgångspunkter. Vid denna avgränsning bör det kunna anläggas ett praktiskt betingat synsätt i syfte att uppnå en ändamålsenlig avgränsning av socialförsäkringen i förhållande till andra delar av de offentliga trygghetssystemen. Enligt regeringens mening innebär detta att det i första hand är materiella och inte formella hänsyn som läggs till grund för avgränsningen. Den nuvarande avgränsningen av socialförsäk­ ringen bygger också på ett liknande förhållningssätt. Som framgår nedan innebär det emellertid inte att socialförsäkringen i alla delar bör ha samma avgränsning som i dag.

Enligt Lagrådet har rättssystematiska hänsyn kommit i skymundan vid utarbetande av förslagen i lagrådsremissen samtidigt som någon närmare rättslig analys av komponenterna i den föreslagna lagstiftningen inte har redovisats.

Oavsett hur socialförsäkringssystemet avgränsas så kommer det enligt regeringens uppfattning att finnas skillnader mellan de olika social­ försäkringsförmånerna. Gemensamt för de förmåner som i dag hänförs till socialförsäkringen är emellertid att de ingår i ett obligatoriskt trygg­ hetssystem som administreras av staten. Av dessa förmåner syftar en del till att kompensera för inkomstbortfall till följd av arbetshinder som beror på t.ex. sjukdom eller ålderdom. Andra förmåner utgör ekonomiskt stöd till personer med särskilda behov eller extra kostnader. Vidare före­ kommer inom socialförsäkringen i dag även förmåner som inte är av ekonomisk art, t.ex. samordning av rehabiliteringsinsatser enligt 22 kap. 5 § AFL. Det förekommer således redan inom socialförsäkringen dispa­ rata förmåner.

I samband med införandet av SofL gjordes en rättslig analys av de förmåner som då kom att hänföras till socialförsäkringen. Redan vid införandet av den lagen togs rättssystematiska hänsyn, bl.a. på så sätt att

socialförsäkringen kom att indelas i två grenar, en arbetsbaserad och en bosättningsbaserad. Ytterligare sådana hänsyn har tagits vid utform­ ningen av den nya socialförsäkringslagstiftningen, vilket framgår i det följande, bl.a. vad gäller utformningen av reglerna om beräkning av sjukpenning. Dessa regler har utformats på ett betydligt mer systematiskt och översiktligt sätt än i dag. Vidare har en del regler, där så är möjligt, samordnats för olika förmåner. Detta är ägnat att bidra till att social­ försäkringen i vissa delar framöver ska kunna hållas mer enhetlig. Den rättssystematiska aspekten har således varit en väsentlig faktor vid utformningen av förslaget till ny socialförsäkringslagstiftning. Det finns dock inte anledning att i detta lagstiftningsärende göra en allmän översyn av frågan i vilken utsträckning socialförsäkringen ska regleras i lagform.

SamSol har vid konstruktionen av sina författningsförslag utgått från den enskilde medborgaren. Om en lagstiftning är skapad för att utgöra en rättighetslagstiftning för den enskilda medborgaren i olika skeenden under hans eller hennes levnad, kan detta tala för att lagstiftningen tek­ niskt bör konstrueras med utgångspunkt från ett medborgerligt perspektiv och intresse och inte utifrån enbart teoretiskt eller principiella utgångs­ punkter. Några av remissinstanserna, bl.a. LO, har i sitt remissvar berört frågan om behovet av att reformera socialförsäkringen. SamSol har emellertid inte haft något sådant uppdrag utan dess uppdrag har varit av en lagteknisk karaktär. Regeringen anser att en lagteknisk modernisering av socialförsäkringslagstiftningen utgör en nödvändig förutsättning en reform av socialförsäkringen.

I det följande redovisas regeringens överväganden beträffande vilka förmåner som bör hänföras till socialförsäkringen och därvid behandlas även Lagrådets ovan redovisade synpunkter i denna del.

Inledningsvis kan nämnas att det inte införs något nytt begrepp ”social­ försäkring” i detta sammanhang. Socialförsäkring är ett rättsligt begrepp som definieras i 1 kap. 1 § SofL. Det är inte ”socialförsäkring i vid bemärkelse” utan det rättsliga begreppet som ska ligga till grund för avgränsningen av socialförsäkringen.

De bidrag som regleras genom de författningar som anges i 3 kap. 2 § SofL ingår sedan 2001, då SofL trädde i kraft, i socialförsäkringen. Detta gäller t.ex. allmänt barnbidrag, bilstöd till personer med funktionshinder, bostadsbidrag och underhållsstöd. Garantipension, som varken är in­ tjänad eller inkomstrelaterad, skulle också kunna anses som ett bidrag men har allt sedan dess tillkomst hänförts till socialförsäkringen. Motsva­ rande gällde också den äldre förmånen folkpension som föregick garanti­ pensionen och som reglerades i AFL.

Det föreligger därför enligt regeringens uppfattning inte några egent­ liga fördelar med att från dagens socialförsäkring bryta ut vissa förmåner enbart för att dessa skulle utgöra bidrag. Lagrådet hade i lagstiftnings­ ärendet om SofL (prop. 1998/99:119, s. 235f.) heller inte några invänd­ ningar mot att bidrag hänfördes till socialförsäkringen.

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen det vara naturligt att som utgångspunkt låta i princip den socialförsäkringslagstiftning som i dag anges i SofL och som administreras av såväl Försäkringskassan som Premiepensionsmyndigheten och i viss mån även Skatteverket i fortsätt­ ningen ingå i socialförsäkringen. Förslaget begränsas således inte till vad som administreras av Försäkringskassan. Detta innebär att flertalet

bestämmelser i följande författningar bör överföras till den nya social­ försäkringslagstiftningen:

1. lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

5. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till perso­ ner med funktionshinder,

6. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,

7. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

8. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,

9. lagen (1993:389) om assistansersättning, 10. lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 11. lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 12. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 13. lagen (1998:702) om garantipension, 14. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, 15. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn,

16. lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl., och 17. lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd. När det gäller den allmänna sjukvårdsersättningen som avses i 2 kap. AFL finns det, som SamSol påpekat, många skäl som talar för att bestämmelserna i det kapitlet inte ska ingå i en ny lagstiftning om social­ försäkring. Det främsta skälet för detta är att det endast är en mindre del av den sjukvårdsersättning som avses i 2 kap. AFL som beslutas av För­ säkringskassan. Dessutom är det endast en försumbar del av den ersätt­ ningen som betalas direkt till den enskilde medborgaren. Det är inte staten utan landstingen och kommunerna som är huvudmän för hälso­ och sjukvården. Den faller således under den kommunala själv­ bestämmanderätten och finansieras till större delen med kommunal inkomstskatt. Det är således i huvudsak budget- och finansieringsfrågor som med avseende på sjukvårdsersättningen behandlas i 2 kap. AFL. I och med att bestämmelserna i 2 kap. AFL främst handlar om ersättning till vårdgivarna och inte sjukvårdsersättning till den enskilde anser regeringen att bestämmelserna om sådan ersättning inte ska föras över till en ny sammanhållen socialförsäkringslagstiftning i vilken den enskilde medborgaren sätts i centrum. Den del av ersättningen som gäller enskilda medborgare och som Försäkringskassan fattar beslut om enligt 2 kap. AFL, främst ersättning för sjukvård utomlands och i EES-fall, skulle i och för sig kunna tänkas ingå i en sammanhållen socialförsäkrings­ lagstiftning som konstrueras med utgångspunkt från den enskilde med­ borgaren. Med hänsyn till vad som ovan anförts om huvudmannaskapet för hälso- och sjukvården är dock en sådan uppdelning mindre lämplig. Det är enligt regeringens mening lämpligare om samtliga de ersättningar som omfattas av bestämmelserna i 2 kap. AFL regleras i annan ordning än genom en ny sammanhållen socialförsäkringslagstiftning. Regeringen återkommer i avsnitt 4.7 till frågan om hur bestämmelserna i 2 kap. AFL bör behandlas.

Regelverket i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när­ ståendevård (NVL) innebär sammanfattningsvis följande. En närstående som vårdar någon som är svårt sjuk eller, under vissa omständigheter, har fått infektion av humant immunbristvirus har rätt till ersättning för tid då han eller hon avstår från förvärvsarbete i samband med vården. Vidare har arbetstagaren rätt till hel ledighet från sitt arbete under tid då han eller hon uppbär hel ersättning enligt den lagen och till viss förkortning av arbetstiden under tid då han eller hon uppbär halv eller fjärdedels ersättning.

NVL kan sägas ha två huvuddelar. Frågor rörande ersättning regleras i 2–19 §§, medan rätten till ledighet m.m. regleras i 20–27 §§.

Beträffande bestämmelserna i NVL anser Lagrådet, som tidigare nämnts, att bestämmelserna fr.o.m. 20 § är av arbetsrättlig art och därför inte hör hemma i den föreslagna lagstiftningen. Regeringen delar denna uppfattning. Bestämmelserna i 20–27 §§ NVL bör därför inte hänföras till socialförsäkringen.

Merparten av bestämmelserna i NVL rör däremot ersättning. Denna ersättning, som enligt 2 § NVL utges från sjukförsäkringen, är att hänföra till socialförsäkringen. Det är således enbart bestämmelserna i 2–19 §§ som bör överföras till den nya socialförsäkringslagstiftningen.

Särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning

Enligt lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjär­ dedels sjukersättning eller aktivitetsersättning (LISA) ska särskilda insat­ ser göras för att den som omfattas den lagen ska kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan. Enligt regeringens uppfatt­ ning har bestämmelserna i LISA ett uppenbart samband med sjuk- eller aktivitetsersättningen. Bestämmelserna bör därför föras över till den nya socialförsäkringslagstiftningen.

Bilstöd

För att få en mer enhetlig socialförsäkringslagstiftning anser regeringen att de materiella regler om bilstöd som i dag finns i förordningen (1988:890) om bilstöd till personer med funktionshinder (FBF) bör ar­ betas samman med reglerna om bilstöd i lagen (1988:360) om handlägg­ ning av ärenden om bilstöd till personer med funktionshinder (LBF). Detta motiveras närmare i författningskommentaren i avsnitt 5.5.1.

Statligt personskadeskydd och annan liknande skyddslagstiftning

Det statliga personskadeskyddet, som gäller vid bl.a. plikttjänstgöring inom totalförsvaret och vård inom kriminalvården, bygger liksom krigs­ skadeersättningen till sjömän vid skador utomlands på reglerna i arbets­ skadeförsäkringen och är samordnat med den. Detta talar för att person­ skadeskyddet bör hanteras på samma sätt som arbetsskadeförsäkringen och föras över till den nya lagstiftningen.

Åtskilliga materiella samordningsregler finns även när det gäller smitt­ bärarersättning. Även om dessa förmåner i allmänhet hittills inte räknats

som egentliga socialförsäkringsförmåner (jfr prop. 1998/99:119 s. 76) handhas de inom socialförsäkringsadministrationen.

Enligt 4 § lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare betalas smitt­ bärarpenning med ett belopp som motsvarar smittbärarens sjukpenning enligt AFL. Om smittbäraren inte är sjukpenningförsäkrad enligt AFL, bestäms smittbärarpenningen till det belopp sjukpenningen skulle ha uppgått till om den hade beräknats enligt AFL.

Vidare gäller enligt 3 § lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän att ersättning enligt den lagen utges med tillämpning av bestäm­ melserna i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Bestämmelserna i nämnda lag gäller även i övrigt i tillämpliga delar för krigsskadeersätt­ ning.

Mot bakgrund av de redovisade sambanden med sjukpenning enligt AFL och regleringen av arbetsskadeförsäkringen anser regeringen att bestämmelserna i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, i lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän och i lagen (1989:225) om ersättning för smittbärare bör föras över till den nya socialförsäk­ ringslagstiftningen.

Sjuklön

Vissa remissinstanser framhåller att bestämmelserna om sjuklön, i lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL), är att betrakta som en arbetsrättslig lagstiftning som är avsedd att tillämpas av arbetsgivare. Även enligt

Lagrådet kan det ifrågasättas om inte bestämmelserna om sjuklön bör behållas i en egen lag eftersom dessa huvudsakligen är av arbetsrättslig art.

Liksom för bl.a. smittbärarersättning finns det regler om materiell samordning mellan socialförsäkringen och sjuklönen. Dessa samord­ ningsregler gäller för sjukpenning och sjuklön, även om sjuklönen inte räknas som en socialförsäkringsförmån (jfr prop. 1998/99:119 s. 76). Sjuklönen betalas av arbetsgivaren, men Försäkringskassan deltar i vissa fall i handläggningen och får göra sjukkontroll under sjuklöneperioden. Försäkringskassan administrerar också den s.k. sjuklönegarantin, som innebär att en arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning i vissa fall vid tvist med arbetsgivaren om sjuklön får ersättning från sjukförsäk­ ringen. Vidare kan Försäkringskassan under vissa förhållanden besluta om s.k. särskilt högriskskydd för en arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning. Därutöver kan en arbetsgivare hos Försäkringskassan för­ säkra sig för kostnader för sjuklön. Dessa omständigheter talar för att det skulle kunna vara lämpligt med en författningsmässig samordning med socialförsäkringen.

Bestämmelserna i SjLL kan dock i grunden sägas utgöra en civilrättslig reglering med vissa offentligrättsliga inslag, t.ex. bestämmelserna om att vissa uppgifter handhas av Försäkringskassan. Sjuklön utgör vidare en arbetsrättslig förmån. Mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av SjLL handläggs därför enligt lagen (1974:371) om rätte­ gången i arbetstvister. Endast i vissa fall kan mål enligt SjLL komma att handläggas i allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller ärenden avseende Försäkringskassans beslut rörande bl.a. läkarintyg, särskilt högriskskydd

eller sjuklönegarantin. Vidare kan arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal i viss mån disponera över frågor som i dag regleras i SjLL.

Med hänsyn till det anförda och till att sjuklöneförmånen till sin karaktär inte direkt kan hänföras till socialförsäkringsförmånerna bör bestämmelserna om sjuklön inte överföras till den nya socialförsäk­ ringslagstiftningen. Lagen bör därför behållas.

Organisatoriska bestämmelser

Det finns ett flertal lagar som inte direkt tar sikte på olika typer av för­ måner utan som i stället tar sikte på olika former av handläggning eller förvaltningsorganisation avseende de förmåner som enligt de tidigare nämnda lagarna administreras av Försäkringskassan. Regeringen anser att bestämmelserna i dessa lagar också bör föras över till den nya social­ försäkringslagstiftningen. I följande lagar finns sådana bestämmelser som därför bör ingå i ett gemensamt avsnitt om handläggning av ärenden m.m.:

1. lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigs­ fara,

2. lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialför­ säkringens administration,

3. lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom social­ försäkringens administration, och

4. lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkringskassan. När det gäller lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premie­ pensionsmyndigheten anser regeringen, liksom Lagrådet ansett i ett tidi­ gare lagstiftningsärende, att bestämmelserna i den lagen med hänsyn till normgivningskompetensen enligt RF inte bör ingå i socialförsäkringslag­ stiftningen (jfr prop. 1997/98:151 s. 156 f.).

Förmåner som inte arbetas in i socialförsäkringen

Vad som ska ingå i respektive lämnas utanför en ny samordnad social­ försäkringslagstiftning är beroende av vilka utgångspunkter som läggs till grund för att utforma lagstiftningen. En del remissinstanser har haft synpunkter på vilka förmåner som bör respektive inte bör omfattas av den nya socialförsäkringslagstiftningen. För att bemöta dessa synpunkter lämnas i det följande en redogörelse över vissa nu gällande lagar och förmåner som bör lämnas utanför den nya socialförsäkringslagstiftningen samt skälen för detta.

Det kan övervägas om förmåner enligt annan lagstiftning, t.ex. arbets­ löshetsförsäkringen och kontantförmånerna till deltagare i arbetsmark­ nadspolitiska program bör ingå i en ny socialförsäkringslagstiftning. Till skillnad mot vad som gäller för sjuklönen administreras arbetslöshets­ försäkringen enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) av arbetslöshetskassorna. Försäkringskassan deltar inte i administratio­ nen av arbetslöshetsförsäkringen. Ersättning från arbetslöshetsförsäk­ ringen lämnas för inkomstbortfall till den som uppfyller villkoren i ALF för att ersättning ska kunna lämnas. För rätt till sådan ersättning krävs bl.a. att den sökande ska vara arbetsför och oförhindrad att anta arbete.

Härigenom skiljer sig arbetslöshetsförsäkringen mot socialförsäkringen. Sådan ersättning från socialförsäkringen som ska kompensera för inkomstbortfall lämnas nämligen till den som av någon anledning har nedsatt arbetsförmåga eller den som i vissa särskilt angivna situationer och under vissa förutsättningar inte kan eller får arbeta. Som tidigare nämnts anser Lagrådet att arbetslöshetsförsäkringen bör inlemmas i socialförsäkringen. Denna fråga övervägdes i samband med tillkomsten av SofL. Lagrådet satte den gången ett frågetecken för om det inte hade varit på sin plats att också reglera den försäkringen inom den då före­ slagna socialförsäkringslagen, men arbetslöshetsförsäkringen hölls utan­ för socialförsäkringen, (jfr prop. 1998/99:119, s. 76 f. och s. 235). Ett skäl för detta var att väsentliga delar av arbetslöshetsförsäkringen är frivilliga, varför försäkringen ansågs passa mindre väl in i ett obliga­ toriskt system. Det kan tilläggas att försäkringen dessutom hanteras av privata rättssubjekt i form av arbetslöshetskassor. Med hänsyn till det anförda och med beaktande av det tydliga ställningstagande som gjordes i samband med SofL:s tillkomst anser regeringen, i likhet med SamSol och flera remissinstanser, att arbetslöshetsförsäkringen inte bör arbetas in i socialförsäkringen. Även aktivitetsstöd och utvecklingsersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska program bör hållas utanför social­ försäkringen.

Vidare anser regeringen också att en arbetsgivares speciella åligganden enligt sjömanslagen (1973:282) vid sjukdom hos sjömän inte heller bör omfattas av socialförsäkringslagstiftningen. Sjömanslagen är föremål för överväganden med anledning av den internationella sjöarbetskonvention som träffats och som undertecknats bl.a. av Sverige. Vidare bör vissa avtalsanknutna förmåner enligt lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada inte omfattas av socialförsäkringslagstiftningen. Dessa förmåner administreras inte av Försäkringskassan utan av Kammar­ kollegiet och det skulle föra för långt att nu arbeta in dessa förmåner i socialförsäkringen.

Regeringen har, liksom SamSol, också övervägt om inte socialförsäk­ ringslagstiftningen bör omfatta även förmåner vid sjukdom som lämnas enligt bestämmelser i studiestödslagen (1999:1395). Även om Försäk­ ringskassan medverkar vid godkännande av sjukperiod m.m., anser rege­ ringen att studiestödslagstiftningen är av en sådan karaktär att den inte bör klassificeras som en socialförsäkringslagstiftning. Detsamma gäller för förmåner enligt lagen (2002:125) om överföring av värdet av pen­ sionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna eftersom den lagen även reglerar tjänstepensioner.

Enligt lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret handhar Försäkringskassan även dithörande frågor om dagpenning och familjebidrag. De materiella be­ stämmelserna finns dock i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och i förordningen (1995:239) om totalförsvarsplikt. Dessa författningar om förmåner till totalförsvarspliktiga innehåller avsevärt fler bestämmelser än dem som bara gäller dagpenning och familjebidrag. Regeringen anser inte att bestämmelserna om dessa förmåner bör brytas ut och ingå i den nya lagstiftningen om socialförsäkringen.

Som tidigare nämnts anser Lagrådet att det, med hänsyn till den norm efter vilken avgränsningen har bestämts, är överraskande att dagpenning

och familjebidrag, som administreras av Försäkringskassan, inte har Prop. 2008/09:200 tagits med. De bestämmelser som skulle behöva föras över till balken finns enligt Lagrådet i en förordning (1995:239) om förmåner till total­ försvarspliktiga. Vad där föreskrivs om dagpenning i 2 kap. och familje­ bidrag i 7 kap. samt handläggning i 11 och 12 kap. skulle enligt Lagrådet kunna inarbetas i socialförsäkringslagstiftningen.

I teknisk mening är det naturligtvis möjligt att som Lagrådet nämner föra över nämnda dagpenning och familjebidrag till socialförsäkringen. Bestämmelserna i den angivna förordningen utgör emellertid ett sam­ manhållet regelverk om förmåner till dem som fullgör värnplikt eller civilplikt. Enligt regeringens uppfattning finns det knappast några egent­ liga fördelar att vinna på att bryta sönder den regleringen. Några skäl för att föra över bestämmelserna till en författning av högre dignitet än för­ ordning har enligt regeringens mening heller inte framkommit. Dessa bidrag bör därför även framdeles regleras genom nämnda förordning.

Det skulle vara möjligt att i den nya socialförsäkringslagstiftningen ar­ beta in bestämmelserna om finansieringen av socialförsäkringen. Rege­ ringen anser dock att detta är mindre lämpligt med hänsyn till att social­ avgiftslagen (2000:980) är relativt ny och organisatoriskt sorterar under Finansdepartementet, vars myndighet Skatteverket ansvarar för upp­ börden av avgifter. Övriga bestämmelser som föreslås bli överförda till den nya socialförsäkringslagstiftningen sorterar organisatoriskt huvud­ sakligen under Socialdepartementet.

4.3. Dispositionen

4.3.1. En eller flera lagar

Regeringens förslag: Den nya lagstiftningen om socialförsäkringen ska samlas i en socialförsäkringsbalk, som ersätter ungefär 30 nuva­ rande lagar.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är i princip positiva till förslaget. Ett fåtal remissinstanser är emellertid negativa till förslaget.

Som exempel kan nämnas Riksdagens ombudsmän (JO) som uttrycker viss tveksamhet till om syftet med en sammanhållen socialförsäkrings­ balk verkligen kan uppnås. Enligt JO:s mening är de brister som kan iakttas när det gäller tillämpningen av lagstiftningen snarare att hänföra till komplexiteten i socialförsäkringslagstiftningen som sådan än till att den för närvarande är uppdelad i flera lagar. De flesta remissinstanser som yttrat sig över benämningen socialförsäkringsbalk har inte haft något att erinra mot benämningen. Endast två remissinstanser (Kammarrätten i

Stockholm och juridiska fakulteten vid Stockholms universitet) anser att den nya lagen inte bör benämnas socialförsäkringsbalk.

Skälen för regeringens förslag

En tydlig och överskådlig lagstiftning

Det är inte givet hur lagstiftningen på socialförsäkringsområdet ska kunna göras tydligare och överskådligare. Vilket val som görs är be­ roende av bl.a. vilka utgångspunkter som väljs. Som antytts ovan och som närmare redogörs för i avsnitt 4.3.2, anser regeringen att lagstift­ ningen ska konstrueras med utgångspunkt från den enskilde. Lagstift­ ningen ska med andra ord vara lättillgänglig och lättförståelig för honom eller henne. En sådan utformning är naturligtvis även ägnad att underlätta för de handläggande myndigheterna. Med hänsyn till socialförsäkrings­ lagstiftningens i vissa avseenden mycket tekniska natur, som innefattar bl.a. bestämmelser med matematisk innebörd, kan det te sig mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att åstadkomma en lagstiftning som i alla delar är begriplig och förståelig för den enskilde medborgaren. Ett rimligt mål är dock att skapa en lagstiftning som ger den enskilde en över­ gripande kunskap om socialförsäkringen. Han eller hon bör genom lag­ stiftningen ha en rimlig möjlighet att erhålla kunskap om vilka förmåner som räknas till socialförsäkringen och vilka rättigheter och skyldigheter för honom eller henne som är förenade med socialförsäkringsförmånerna.

Olika alternativ

Regeringen har övervägt följande fem alternativ till en överskådlig lag­ stiftning:

1. Utbyggd socialförsäkringslag (1999:799, SofL)

2. Utfylld lag (1962:381) om allmän försäkring (AFL)

3. Ny ramlag liknade SofL

4. Begränsad ny socialförsäkringsbalk med sidolagar

5. Ny heltäckande socialförsäkringsbalk

Alternativ 1 och 2

Alternativ 1 är en modell som innebär att SofL byggs ut, medan alterna­ tiv 2 innebär att AFL fylls ut. Såväl alternativ 1 som alternativ 2 framstår vid första påseendet som modeller som är enkla att konstruera. Liksom SamSol anser dock regeringen att dessa båda alternativ vid närmare överväganden framstår som mindre lämpliga.

SofL tillkom i huvudsak för att lösa problem som uppkommit i sam­ band med Sveriges inträde i EES och EU. Den lagen är därför inriktad främst på frågor om personkretsen och rätten till förmåner i ett inter­ nationellt perspektiv. I SofL delas socialförsäkringen i två grenar, dvs. en bosättningsbaserad försäkring och en arbetsbaserad försäkring. Den bosättningsbaserade försäkringen avser ersättningar i form av bidrag och garantibelopp samt andra förmåner som grundar sig på den försäkrades bosättning. Den arbetsbaserade försäkringen avser ersättningar för inkomstförlust och andra förmåner som grundar sig på den försäkrades arbete. Som framgått ovan är de nu aktuella förslagen i huvudsak av lagteknisk karaktär.

Någon kritik mot socialförsäkringens nuvarande indelning i en arbets­ baserad och en bosättningsbaserad försäkringsgren har inte framkommit Det saknas enligt regeringens uppfattning därför skäl att göra över­ gripande omarbetningar av de principer som ligger till grund för social­ försäkringens indelning i bosättnings- och arbetsbaserade förmåner enligt SofL. Dessa principer bör därför införlivas i en ny lagstiftning på social­ försäkringsområdet. SofL anger dock endast vem som är försäkrad för de förmåner som enligt SofL utgör socialförsäkringen. Bestämmelserna om rätten till förmånerna och övriga materiella bestämmelser finns däremot i de särskilda lagarna. De få definitioner och begrepp som finns i SofL knyter främst an till lagens indelning i bosättnings- och arbetsbaserade förmåner.

SamSol har konstaterat att det inom socialförsäkringsadministrationen lätt bortses från regelverket i SofL. Enligt SamSol kan det förekomma att handläggare av specifika ärenden koncentrerar sig enbart på den författ­ ning som materiellt reglerar den specifika förmån som ärendet avser och förbiser att kontrollera om den enskilde medborgaren verkligen är försäk­ rad för förmånen.

Med hänsyn till det anförda är regeringen inte övertygad om att den bästa lösningen är att bygga ut SofL med materiella och processuella bestämmelser. En sådan påbyggnad skulle inte ge medborgarna den överskådliga helhetsbild av socialförsäkringslagstiftningen som de är berättigade till. Däremot anser regeringen att bestämmelserna i SofL är mycket lämpliga att använda som inledning till ett mer omfattande lag­ verk på socialförsäkringsområdet.

Det har i olika sammanhang påpekats att AFL har blivit oöverskådlig. Bland annat har sådana påpekanden framförts i olika lagstiftningsärenden (se bl.a. prop. 1997/98:151, bil 7, s. 146 och 147). Detta beror till stor del på att mycket stora lagändringar har gjorts. AFL har från början varit konstruerad med tre försäkringar: sjukförsäkring, folkpensionering och tilläggspensionering. I och med ålderspensionsreformen och anpass­ ningen av efterlevandepensionen till den reformerade ålderspensionen regleras numera pensionsförmånerna i olika lagar utanför AFL. Vidare har, sedan AFL:s tillkomst, ett antal andra centrala förmåner, bl.a. vård­ bidrag och handikappersättning, brutits ut ur AFL. Andra för socialför­ säkringen väsentliga förmåner som arbetsskadeförsäkring har däremot aldrig reglerats i AFL. I dag omfattar AFL i princip endast de materiella och processuella bestämmelserna om sjukförsäkrings- och föräldra­ penningsförmånerna. Det kan i detta sammanhang påpekas att flertalet av de centrala bestämmelserna om sjukpenning och föräldrapenning finns i lagrum som under årens lopp har ändrats vid ett flertal tillfällen. Dessa lagrum är numera konstruerade på ett sådant sätt att de i åtskilliga fall är mycket svåra att tillämpa även för juridiskt skolade. Därtill kommer att språkbruket i AFL, som infördes för över 45 år sedan, är omodernt. Detta innebär att samtliga bestämmelser måste genomgå en omfattande språk­ lig bearbetning. Sammantaget anser regeringen att det inte vara menings­ fullt att försöka endast föra in nya bestämmelser i de tomrum som upp­ stått i AFL. Ett sådant arbete skull vara av sådan omfattning att en ny lagstiftning i praktiken ändå skulle skapas.

Alternativ 3 och 4

Alternativ 3 är en modell som innebär att det skapas en ny ramlag av motsvarande slag som SofL. Den största nackdelen med denna lagstift­ ningsmodell är att den inte ger någon överskådlig helhetsbild av social­ försäkringen. En annan nackdel med denna modell är att den medför svårtillgängliga hänvisningar såväl mellan den nya ramlagen och de andra lagarna som mellan de sistnämnda. Problematiken med svårtill­ gängliga hänvisningar skulle i och för sig kunna lösas genom att iden­ tiska bestämmelser om olika företeelser som är gemensamma för de olika förmånerna förs in i de lagar som är anknutna till den nya ramlagen. Enligt regeringens uppfattning framstår dock en sådan lösning som mindre lyckad och den skulle leda till en onödigt omfattande författ­ ningstext.

Det kan heller inte uteslutas att inte avsedda skillnader i rättstillämp­ ningen över tiden skulle uppstå i hanteringen av de olika förmånerna. Vidare kan det inte heller uteslutas att ovan nämnda nackdelar i det prak­ tiska arbetet med SofL också skulle kunna uppstå vid hanteringen av en ny ramlag. Sammantaget anser regeringen inte heller detta alternativ som lämpligt när det gäller att skapa en enhetlig och lättförstålig socialförsäk­ ringslagstiftning.

Som ett fjärde alternativ kan tänkas en modell som innebär att en be­ gränsad enhetlig lag med sidolagar skapas. Med detta avser regeringen en modell som innehåller en lag som, förutom motsvarande bestämmelser som i SofL, även innehåller vissa för socialförsäkringslagstiftningen gemensamma materiella och processuella bestämmelser samt ett antal sidolagar som innehåller de för de olika förmånerna mer specifika bestämmelser. Regeringen anser dock att ett sådant alternativ inte ger någon enhetlig och överskådlig socialförsäkringslagstiftning. Lagstift­ ningsmodellen är behäftad med samma nackdelar som redovisas för alternativ 3.

Alternativ 5

Detta alternativ motsvarar i princip en heltäckande socialförsäkringslag, som SamSol benämner socialförsäkringsbalk. SamSol har också före­ slagit detta alternativ i betänkandet Socialförsäkringsbalk (SOU 2005:114). Nästan alla remissinstanser är positiva till SamSol:s förslag att skapa en heltäckande socialförsäkringslag. Enligt regeringens uppfatt­ ning finns det således ett starkt stöd för förslaget.

Att lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), 45 år efter sin till­ komst, synes ha spelat ut sin roll beror på många olika omständigheter. En sådan är, enligt regeringens uppfattning, att lagen redan från början hade en försäkringstekniskt mycket strikt indelning i sjukförsäkring, folkpensionering och tilläggspensionering. AFL har därför inte kunnat omfatta andra för socialförsäkringen betydande förmåner än sådana som har kunnat inordnas i de nämnda försäkringarna. I likhet med SamSol anser regeringen att en ny sammanhållen socialförsäkringslag bör utfor­ mas på ett mer allmängiltigt och beständigt sätt. Regeringen återkommer till detta i avsnitt 4.3.2.

Tankegångar om att sammanföra socialförsäkringslagstiftningen har under årens lopp presenterats i olika sammanhang. SamSol lämnar i sitt betänkande (SOU 2005:114 s. 501–503) en kort redogörelse för flera överväganden och försök som i olika sammanhang gjorts för att skapa ett nytt gemensamt lagverk för socialförsäkringen. Ett skäl till att dessa inte har realiserats kan, enligt regeringens uppfattning, vara att det avsedda tillämpningsområdet har varit alltför omfattande samtidigt som det har förekommit stora materiella ändringar. En lagreform hade under sådana omständigheter sannolikt blivit för tung att genomföra i ett sammanhang.

Fördelarna med en heltäckande socialförsäkringslag torde vara många och stora, medan nackdelarna förefaller vara små och överkomliga.

En uppenbar fördel med en heltäckande socialförsäkringslag är att den ger en överskådlig helhetsbild av lagstiftningen. Med en sådan konstruk­ tion tillgodoses också såväl medborgarperspektivet, som kräver ett över­ skådligt system med enhetlig lagstruktur, som socialförsäkrings­ administrationens krav på en lätt tillämpbar lagstiftning. Sannolikt kom­ mer en heltäckande socialförsäkringslag även att öka förståelse för socialförsäkringssystemet.

Regeringen anser att det blir lättare att söka och tillämpa bestämmel­ serna i ett samlat lagverk än i de ungefär 30 lagar som den heltäckande socialförsäkringslagen är tänkt att ersätta. Det blir bl.a. enklare att läsa innehållet i förekommande hänvisningar eftersom de i stor utsträckning kommer att hänföra sig till endast en och samma lag. Regeringen anser också att möjligheterna att se samband och konsekvenser i fråga om olika regler och åtgärder förbättras. Härigenom förbättras även socialförsäk­ ringsadministrationens möjligheter att lämna lättfattlig information och annan service. I synnerhet kommer elektronisk tillgänglighet och kommunikation att underlättas väsentligt.

För de handläggande myndigheterna och lagstiftaren tillkommer dels fördelen att det blir lättare att beakta helheten, dels värdet av gemen­ samma regler. Det blir lättare att såväl upprätthålla enhetlighet som att undvika förbiseenden, inkonsekvenser och dubbelregleringar. Givetvis är det också lättare att ändra i bara en lag än i flera lagar samtidigt. En hel­ täckande socialförsäkringslag kommer sannolikt även förbättra sam­ arbetet mellan olika myndigheter och andra aktörer.

Å andra sidan kan det också finnas nackdelar med att samla socialför­ säkringslagstiftningen i en heltäckande lag, som möjligen skulle kunna te sig omfattande och därmed avskräckande. Vissa aktörer, inte minst inom socialförsäkringsadministrationen, kan komma att sakna ”sin” speciella lag. En heltäckande lag kan dessutom komma att ge intryck av att allt verkligen finns samlat i den lagen även om så inte kan vara fallet. Vidare medför en ny heltäckande socialförsäkringslag dessutom en inlärnings­ process som kostar såväl tid som pengar inte minst för socialförsäkrings­ administrationen. Vid en lagreform uppkommer i och för sig alltid kostnader för inlärning oavsett valet av modell. Det finns också risk för att samhällsutvecklingen och framtida händelser kan komma att för­ anleda så omfattande förändringar att den heltäckande lagen helt kan komma att behöva göras om. Som tidigare nämnts anser regeringen det inte vara lämpligt att försöka genomföra omfattande materiella föränd­ ringar samtidigt som man kodifierar en avsevärd textmassa från ungefär 30 lagar.

Även om man måste räkna med att det framdeles kommer att genom­ föras åtskilliga materiella förändringar inom ett lagstiftningsområde där reformverksamheten av naturliga skäl ofta är stor, är det regeringens uppfattning att det finns en politisk enighet om att socialförsäkringen ska finnas och – efter tidigare breda parlamentariska överenskommelser – om innehållet i flera av dess förmånsgrenar.

En heltäckande socialförsäkringslag

Mot bakgrund av det ovan anförda anser regeringen, i likhet med Sam-Sol, att fördelarna med en heltäckande socialförsäkringslag är så stora att det alternativet framstår som klart bättre än de andra alternativen. Mot detta har såväl JO som Lagrådet riktat kritik.

Enligt JO:s uppfattning är det tveksamt om det angivna syftet med en sammanhållen socialförsäkringslagstiftning verkligen kan uppnås. Även om JO i och för sig kan ha fog för sitt påstående om att socialför­ säkringslagstiftningen i sig är komplicerad, utesluter det enligt rege­ ringens uppfattning inte att en samordning av socialförsäkringen i en heltäckande lag kan ge sådana fördelar, inte minst för den enskilde med­ borgarens möjligheter att ta del av lagstiftningen, att en sådan lag bör införas.

Beträffande frågan om socialförsäkringen ska regleras genom en eller flera lagar anför Lagrådet sammanfattningsvis följande. Betydande delar av ersättningssystemen är så komplexa att det knappast är möjligt att utan materiella förändringar åstadkomma påtagligt ökad tillgänglighet. Det kan därför inte förväntas att förslaget i sådana delar ska bidra till större förbättringar. – I balkförslaget finns en mängd bestämmelser med hän­ visningar till andra lagrum. För att ta del av bestämmelserna om en för­ mån måste man inte så sällan söka på flera ställen. Med hänsyn till för­ fattningsförslagets omfång kan det vara svårt att få en klar översikt över dess innehåll. – Förslaget har brister som antagligen hänger samman med att dess många paragrafer och regleringar av olikartade förmåner gör det omöjligt att skapa en naturlig enhet. Problemet borde ha lösts genom en naturlig uppdelning. Om en socialförsäkringsbalk anses nödvändig, borde denna ha begränsats till vad som kan anses utgöra socialförsäk­ ringar. Bidragen borde ha getts en egen reglering. Även handläggnings­ regler och processuella regler kunde ha fått bilda en egen lag. En upp­ delning av reglerna kan antagligen göras också på andra sätt. Huvud­ saken är att det görs en mera hanterlig uppdelning av antalet bestämmel­ ser. Som jämförelse pekar Lagrådet på hur motsvarande problem lösts på skatterättens område.

Det kan anföras olika uppfattningar om huruvida frågor rörande social­ försäkringen ska regleras i en eller flera lagar. Som Lagrådet åskådliggör i sitt yttrande kan socialförsäkringslagstiftningen i och för sig delas upp efter olika principer. Socialförsäkringen definieras i avsnitt 4.2 genom en uppräkning av till denna hänförliga förmåner. Gemensamt för dessa förmåner är att de ingår i ett obligatoriskt trygghetssystem som admi­ nistreras av staten. Även om det inom socialförsäkringen finns sins­ emellan disparata förmåner utgör denna enligt regeringens mening ändå en naturlig enhet som kan läggas till grund för avgränsningen av lagstift­ ningen.

Enligt regeringens uppfattning är ett av problemen med dagens reg­ lering av socialförsäkringen, förutom att många paragrafer är långa och tunglästa, att regelverket är uppdelat på en mängd lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. Som en effekt av detta förekommer det talrika hänvisningar mellan olika författningar. I flera lagar förekommer hänvis­ ningar till AFL och lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Dessa hänvisningar avser bl.a. materiella bestämmelser om för­ måner, handläggningsbestämmelser, bestämmelser om ändring, ompröv­ ning och överklagande av beslut samt återkrav och ränta.

Hänvisningar mellan materiella bestämmelser om förmåner i olika lagar förekommer bl.a. på grund av de materiella samband som finns mellan de ifrågavarande förmånerna. Det är inte ovanligt att förmåner är samordnade, på så sätt att en förmån reduceras med anledning av att en annan förmån betalas till den försäkrade. Hänvisningar till andra typer av bestämmelser, t.ex. om handläggning, beror på att en stor del av dessa bestämmelser är gemensamma för de olika socialförsäkringsförmånerna. Vissa socialförsäkringslagar innehåller i stället för sistnämnda slag av hänvisningar emellertid bestämmelser som närmast är identiska med vissa bestämmelser i 20 kap. AFL.

Vidare kan nämnas att i socialförsäkringslagen (1999:799, SofL) finns bestämmelser som gäller för samtliga förmåner som i dag hänförs till socialförsäkringen. Detta gäller bl.a. bestämmelser om försäkringstill­ hörighet, bosättning och arbete i Sverige, förmåner vid utlandsvistelse samt om anmälan.

För att få en överblick över vad som gäller fullt ut för en viss förmån nödgas läsaren med dagens lagstiftning ofta ta del av bestämmelserna i flera lagar. Socialförsäkringen upplevs ofta som svårbegriplig samt tung att tillämpa bl.a. beroende på att tillämpliga bestämmelser ibland måste sökas i flera författningar. Regeringen anser att en sammanföring av bestämmelserna till ett sammanhållet regelverk kommer att motverka de angivna problemen.

Enbart en uppdelning av regleringen av socialförsäkringens förmåner på olika lagar beroende på om de utgör bidrag eller ska täcka inkomst­ bortfall med inkomstrelaterade ersättningar är enligt regeringens mening inte ägnat att bidra till ökad klarhet eller överblick över socialförsäk­ ringen. Med en sådan uppdelning skulle det för övrigt kunna uppstå tvekan om till vilken kategori garantipension rätteligen ska hänföras, eftersom den förmånen kan uppfattas som ett bidrag som inte avser att täcka något inkomstbortfall.

Den omständigheten att socialförsäkringen innehåller disparata för­ måner behöver inte komplicera införandet av en sammanhållen och hel­ täckande socialförsäkringslag, om denna lag disponeras så att varje för­ mån och fråga regleras i sitt sammanhang. Tvärtom kommer det att underlätta för den som vill ta del av socialförsäkringens innehåll om denna i princip regleras i en heltäckande lag.

Oavsett om de gemensamma handläggningsreglerna placeras i en sär­ skild lag eller i eget avsnitt i en heltäckande socialförsäkringslag så varken kompliceras reglerna eller försämras överblicken. Däremot för­ bättras enligt regeringens uppfattning överblicken över socialförsäk­ ringen om flertalet bestämmelser placeras i ett sammanhållet lagverk, som naturligtvis ska förses med en tydlig och översiktlig innehålls­ förteckning.

Det saknas enligt regeringens uppfattning anledning att dela upp regel­ verket efter mönster från regleringarna på skatterättens område. Mer­ parten av bestämmelserna inom socialförsäkringen utgör materiella bestämmelser om förutsättningarna för att bevilja de olika förmånerna och hur dessa ska beräknas. Handläggnings- eller förfarandereglerna för socialförsäkringen är, till skillnad från skatterättens omfattande reglering av taxeringsprocess och skattebetalning, inte av den karaktären att de motiverar en utbrytning till en särskild lag. Merparten av dessa bestäm­ melser finns redan i dag i samma lagstiftning som de materiella bestäm­ melserna om förmåner, främst då i AFL och LIP. En utbrytning av handläggnings- eller förfarandereglerna skulle endast i marginell omfatt­ ning påverka omfånget av en annars heltäckande socialförsäkringslag.

Sammantaget anser regeringen att hittillsvarande lagregler om social­ försäkringen bör sammanföras till en i princip heltäckande socialförsäk­ ringslag.

Uttrycken den allmän försäkringen respektive socialförsäkringen

I 1 kap. 1 § SofL anges vad som menas med termen socialförsäkringen. Med andra ord betyder det att i den bestämmelsen dras gränsen för vad som enligt SofL utgör socialförsäkring. I och med införandet av SofL förlorade i praktiken uttrycket den allmänna försäkringen sin betydelse. Sistnämnda uttryck finns i 1 kap. 1 § AFL. I den bestämmelsen anges bl.a. att den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring. Den sist­ nämnda är en försäkring som enligt bestämmelserna i SofL ingår i social­ försäkringen. Trots att uttrycket den allmänna försäkringen i princip förlorade sin betydelse i och med att SofL infördes har uttrycket använts i olika sammanhang som en självständig företeelse. Eftersom det mer sällan angetts hur den allmänna försäkringen förhåller sig till socialför-

säkringen har detta, förutom för den väl insatte, lett till förvirring. Till den allmänna försäkringen är enligt 1 kap. 1 § tredje stycket AFL visser­ ligen ansluten frivillig pensionsförsäkring. Sistnämnda försäkring avskaf­ fades emellertid 1981 (SFS 1980:315) men gäller enligt övergångs­ bestämmelser alltjämt på grund av avgift som har betalats före utgången av 1980. Utbetalning från den frivilliga pensionsförsäkringen är dock inte beroende av om den är ansluten till den allmänna försäkringen.

Denna anslutning utgör därför inte skäl för att behålla begreppet allmän försäkring. När regeringen nu föreslår att socialförsäkringslagstiftningen samlas i en i princip heltäckande lag är det därför regeringens uppfatt­ ning att det föråldrade uttrycket den allmänna försäkringen bör utmönst­ ras ur lagtexten för att ersättas med termen socialförsäkring.

Den nya lagens benämning – socialförsäkringsbalk

Den nya socialförsäkringslagstiftningen kommer att vara en av de om­ fångsrikaste författningarna i svensk lagstiftning. Till skillnad mot många andra författningar kommer den nya socialförsäkringslagstiftningen att vara i princip heltäckande inom sitt område och reglera företeelser som alla medborgare någon gång under sin levnad kommer i kontakt med. Redan med hänsyn härtill anser regeringen att den nya socialförsäk­ ringslagstiftningen bör benämnas på ett sådant sätt att dess betydelse såväl för myndigheter som för enskilda medborgare framgår. Regeringen anser därför att det inte är lämpligt att den nya lagen benämns på samma sätt som den nu gällande socialförsäkringslagen (1999:799, SofL). Den lagen, som har en begränsad omfattning, reglerar endast vissa för social­ försäkringen övergripande frågor såsom den enskildes tillhörighet till svensk socialförsäkring. Den nu föreslagna lagstiftningen har en helt annan omfattning och kommer att innehålla i princip alla lagregler som gäller för socialförsäkringen, dvs. från övergripande eller gemensamma regler till materiella regler som är speciellt anpassade för en viss social­ försäkringsförmån. Det skulle mot denna bakgrund ge en missvisande bild av den nya regleringen, om den skulle benämnas socialförsäkrings­ lag eller något liknande. Med hänsyn till det anförda anser regeringen, liksom SamSol, att den nya lagen därför lämpligen bör benämnas social­ försäkringsbalk. Även om det inte är särskilt vanligt att ny lagstiftning benämns balk, kan det härvid konstateras att så sent som 1998 infördes en ny balk, miljöbalken.

4.3.2. Socialförsäkringsbalkens indelning och struktur

Regeringens förslag: Socialförsäkringsbalken ska delas in i olika av­ delningar.

Balken ska inledas med en avdelning som innehåller vissa bestäm­ melser som gäller för socialförsäkringen som helhet. I denna avdel­ ning ska det finnas bestämmelser om personkretsen, försäkrings­ skyddet och generella definitioner. Socialförsäkringen ska i denna avdelning även delas in i tre olika försäkringsgrenar: bosättnings­ baserade, arbetsbaserade och övriga förmåner.

Efter den inledande avdelningen ska följa sex avdelningar inne­ hållande de materiella bestämmelserna om socialförsäkringsför­ månerna. Dessa ska inbördes placeras i en ordningsföljd som i princip återspeglar en persons livscykel.

Balken ska avslutas med en avdelning som innehåller vissa för för­ månerna gemensamma bestämmelser, handläggnings- och proces­ suella bestämmelser samt administrativa och organisatoriska bestäm­ melser.

Varje avdelning ska löpande betecknas med en versal enligt följan­ de:

Avd. A Övergripande bestämmelser Avd. B Familjeförmåner Avd. C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada Avd. D Särskilda förmåner vid funktionshinder Avd. E Förmåner vid ålderdom Avd. F Förmåner till efterlevande Avd. G Bostadsstöd Avd. H Vissa gemensamma bestämmelser Varje avdelning ska delas in i underavdelningar som betecknas med romerska siffror som är löpande numrerade inom varje avdelning för sig.

Balken ska också delas in i kapitel som är löpande numrerade genom balken i dess helhet.

Bestämmelserna i de olika förmånsavsnitten (avd. B–G) ska vara strukturerade på ett likartat sätt och med likartade rubriker.

SamSol:s förslag: Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

SamSol föreslår dock att varje avdelning skall delas in i kapitel som är löpande numrerade i varje avdelning för sig.

Remissinstanserna: I princip samtliga remissinstanser som yttrat sig ställer sig generellt positiva till SamSol:s förslag. Flera av dessa, t.ex.

Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Göteborg, anser att förslaget är väl underbyggt, genomarbetat och dis­ ponerat. Dessa remissinstanser anser att förslaget också är ägnat att ge en bättre överblick över rättsområdet och göra bestämmelserna lättare att tillämpa. Försäkringskassan menar att förslaget med indelningen i av­ delningar, underavdelningar och kapitel är tydlig och lättillgänglig. Vida­ re menar Försäkringskassan att strukturen är så läsvänlig att de inledande bestämmelserna i avdelningarna och underavdelningarna ofta är över­ flödiga. Slutligen framför Försäkringskassan att inledande och förklaran­ de bestämmelser som inte innehåller några materiella regler kan missför­

stås genom att man ”läser in” mer i bestämmelserna än vad som är avsett.

Sveriges Kommuner och Landsting anger särskilt att den föreslagna löpande kapitelindelningen inom varje avdelning bör öka läsbarheten och ge möjligheter till att vid framtida behov på ett enkelt sätt tillföra balken nya bestämmelser. Domstolsverket (DV) ställer sig däremot tveksam till om varje avdelning ska ha en egen kapitelindelning. DV anser också att det är nödvändigt att även ha en samlad innehållsförteckning till hela balken. Hovrätten för Västra Sverige och Statskontoret ställer sig tvek­ samma till om förslaget leder till att lagstiftningen på socialförsäkrings­ området blir mer lättläst och förståelig för den enskilde. Sveriges Aka­ demikers Centralorganisation (SACO) invänder att den föreslagna social­ försäkringsbalken blir otymplig och svåröverskådlig för den enskilde medborgaren. Statskontoret anser att medborgarperspektivet har fått stort utrymme i utredningens analys, medan effektivitets- och kontrollaspekter kommit i skymundan. Detsamma gäller enligt Statskontoret analysen av användningen av IT-stödet inom socialförsäkringsområdet. Några remissinstanser har också framfört kritik avseende disposition av enskilda avdelningar m.m. Dessa remissynpunkter behandlas i anslutning till kommentaren i avsnitt 5.

Skälen för regeringens förslag

Allmänt om dispositionen

Som tidigare framgått är det övergripande målet med en ny socialförsäk­ ringslagstiftning att den ska ge en bättre överskådlighet och större säker­ het mot bristande enhetlighet än den nuvarande lagstiftningen. En ny teknisk struktur ska också medge framtida förändringar av reglerna utan att överskådligheten och enhetligheten går förlorad. Den tekniska ut­ formningen måste också vara sådan att hänsyn tas till utvecklingen och användningen av IT-stöd inom socialförsäkringen. Regeringen föreslår i avsnitt 4.3.1 att i princip alla lagregler om socialförsäkringen bör samlas i en socialförsäkringsbalk (SFB). Frågan är nu hur balken ska disponeras.

Med hänsyn till innehållet i de olika lagar vars bestämmelser överförs till socialförsäkringsbalken anser regeringen att det är lämpligt att social­ försäkringbalken delas in i olika avsnitt eller sakområden. Om konstruk­ tionen i stället skulle skräddarsys efter de förmåner som bör omfattas av balken, finns det enligt regeringens uppfattning nämligen risk för att dessa förs samman i för små sakområden. En sådan konstruktion skulle på sikt innebära problem för det fall nya förmåner arbetas in i balken eller om förmåner förändras eller avskaffas. Risken för att lagstiftningen på sikt kommer att få samma karaktär som i dag skulle vara över­ hängande med en sådan konstruktion. Regeringen anser därför att balken bör delas in i sakområden av sådan storlek att det finns utrymme för att ändra balkens omfattning utan att antalet förmånsavsnitt behöver ändras. För att markera denna syn bör förmånsavsnitten benämnas avdelningar.

Avdelningar och försäkringsgrenar

Som antyds i avsnitt 4.3.1 kan balken lämpligen inledas med en över­ gripande del som innehåller bl.a. bestämmelser om personkretsen och försäkringsskyddet som motsvarar socialförsäkringslagen (1999:799, SofL). Regeringen anser således att bestämmelserna i SofL ska arbetas in i den inledande avdelningen i balken. SofL gäller dock endast för bosätt­ nings- eller arbetsbaserade förmåner. Statligt personskadeskydd, krigs­ skadeersättning och smittbärarersättning omfattas inte av bestämmel­ serna i SofL. Dessa förmåner kan inte utan vidare föras in i de bosätt­ nings- eller arbetsbaserade försäkringsgrenarna som gäller enligt SofL. Regeringen anser därför att dessa förmåner bör föras in i en ny försäk­ ringsgren som kallas övriga förmåner och som medger speciella anpass­ ningar för respektive förmån. I SFB kommer socialförsäkringen, till skillnad från vad som gäller enligt SofL, således att vara indelad i tre försäkringsgrenar.

Regeringen är också av den uppfattningen att ett antal för hela balken generella definitioner, vilka i framtiden kan komma att kompletteras, bör placeras i den inledande avdelningen för att på så sätt stärka en fort­ löpande enhetlighet.

Efter den inledande avdelningen som omfattar bestämmelser om bl.a. personkretsen och försäkringsskyddet, anser regeringen att det är lämp­ ligt att placera bestämmelser om de olika förmånerna inom socialförsäk­ ringen. Som ovan anförts bör socialförsäkringsbalken konstrueras på ett sådant sätt att den är förståelig ur den enskilde medborgarens perspektiv. Med andra ord ska den enskilde stå i centrum. Förmånerna bör därför ordnas efter en mer beständig ordning än olika försäkringskategorier, som kanske inte passar för alla skeden och händelser i medborgarnas liv. I likhet med SamSol anser regeringen att konstruktionen bör byggas upp kring de behov av socialförsäkringsförmåner som den enskilde med­ borgaren kan ha i skilda situationer och under olika skeden i sitt liv enligt följande livscykelprincip: Socialförsäkringsförmånerna ordnas efter vilka huvudorsaker hos medborgarna som generellt sett kan utlösa rätten till förmånerna under medborgarnas levnad (livscykel).

Det finns emellertid ett par förmåner som omfattas av balken och som den enskilde medborgaren kan få under olika faser i livet. Detta gäller bostadstillägg till pensionärer och bostadsbidrag. Dessa båda förmåner lämnas ofta i samband med att någon annan förmån lämnas. Det är t.ex. inte ovanligt att den som får sjukersättning eller aktivitetsersättning även får såväl bostadstillägg till pensionärer som bostadsbidrag. Detta kan nämligen, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, bli aktuellt bl.a. när en sådan person har hemmavarande barn under 18 år eller när han eller hon arbetar deltid samt har halv sjukersättning eller aktivitets­ ersättning. Regeringen anser det därför lämpligast att placera dessa båda förmåner i en särskild avdelning som placeras sist av förmåns­ avdelningarna i balken.

Regeringens förslag innebär att förmånerna i de olika kategorierna alltjämt kommer att vara indelade i bosättningsbaserade förmåner och arbetsbaserade förmåner samt den nya kategorin övriga förmåner. Denna indelning, som regeringen också alltjämt kallar försäkringsgrenar, kom­ mer att framgå av innehållet i bestämmelserna om försäkringstillhörighet

och utlandsvistelse m.m. som finns i den inledande avdelningen med övergripande bestämmelser. Regeringen har, liksom SamSol, övervägt att lägga den indelningen till grund även för struktureringen av förmåns­ avsnitten i balken. Regeringen anser dock att en sådan struktur inte blir lika tydlig för medborgarna. En sådan struktur skulle dessutom föranleda åtskilliga dubbleringar av bestämmelser eller omfattande hänvisningar mellan olika lagrum.

Vidare anser regeringen det vara naturligt att avsluta balken med vissa gemensamma regler om förmåner samt om handläggning av ärenden, omprövning och överklagade. Regeringen är också av den uppfattningen att vissa organisatoriska bestämmelser bättre hör hemma här än i inled­ ningen.

Mot bakgrund av det anförda, och de övriga ställningstaganden som regeringen tidigare redovisat, bör balken delas in i åtta avdelningar, som betecknas med versaler, enligt följande:

Avd. A Övergripande bestämmelser Avd. B Familjeförmåner Avd. C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada Avd. D Särskilda förmåner vid funktionshinder Avd. E Förmåner vid ålderdom Avd. F Förmåner till efterlevande Avd. G Bostadsstöd Avd. H Vissa gemensamma bestämmelser

Hur avdelningarna bör vara indelade

Som framgått av vad regeringen tidigare anfört definieras socialförsäk­ ringssystemet i princip genom en uppräkning av de förmåner som hän­ förs till socialförsäkringen. En sådan definition är sedan tidigare accep­ terad i svensk lagstiftningskultur inom socialförsäkringsområdet. Defini­ tionen innebär dock, när socialförsäkringslagstiftningen sammanförs i en balk, att den valda konstruktionen bör, som regeringen också tidigare angett, tillåta att förmåner och förmånssystem i framtiden förs in eller ur balken utan att överskådligheten går förlorad. Med andra ord anser regeringen att balken bör vara konstruerad på ett sådant sätt att den, med bibehållen överskådlighet och systematik, är lätt att förändra.

Med hänsyn till att det är den enskilde medborgaren som sätts i cent­ rum måste också beaktas i vilken form han eller hon vanligen söker och kommer att söka efter innehållet i olika författningar. Det är regeringens uppfattning att sådan sökning i allt större omfattning kommer att ske på elektronisk väg och att åtkomsten till författningarna kommer att erhållas via Internet.

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det är lämpligt att varje avdelning delas in i underavdelningar. Dessa underavdelningar kommer i många fall att motsvara nu gällande lagar eller flera kapitel i gällande lagstiftning.

Naturligtvis bör författningstexten i balken på sedvanligt sätt delas in i kapitel och paragrafer.

För att konstruktionen ska vara flexibel och möjlig att ändra utan att överskådligheten går förlorad föreslår SamSol att kapitelindelningen ska

vara löpande numrerad inom varje avdelning för sig, att varje avdelning ska vara försedd med en bokstavsangivelse i versalform och att varje underavdelning ska numreras löpande i varje avdelning för sig.

Regeringen delar inte helt SamSol:s synsätt. Om nya förmåner förs in i balken eller om lagstiftningen i övrigt ändras kommer det, även med en löpande kapitelindelning endast i varje avdelning för sig, att bli nöd­ vändigt att beteckna nya kapitel med någon form av tillägg, t.ex. a-kapi­ tel och motsvarande paragrafer. Detta blir fallet eftersom de nya paragra­ ferna måste placeras i rätt sammanhang för att passa in i den över­ gripande struktureringen i balken som bygger på livscykelprincipen. En löpande kapitelindelning inom endast varje avdelning för sig försvårar också elektronisk sökning i balken via t.ex. Internet. Med de sökmotorer som används och inom den närmaste framtiden kommer att användas, medför en sådan kapitelindelning att det i balken kommer att vara svårt att med tillräcklig precision direkt hitta den paragraf som eftersöks. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att kapitelindelningen bör vara löpande genom balken i dess helhet, vilket också motsvarar den ordning som hittills används i lagstiftningssammanhang.

Även om kapitelindelningen är löpande genom balken i dess helhet är det nödvändigt och lämpligt att ha någon form av siffer- eller bokstavs­ angivelse av avdelningarna och underavdelningarna i balken. En sådan uppdelning har ett pedagogiskt värde som kan underlätta förståelsen och överskådligheten av socialförsäkringssystemet. Regeringen är av den uppfattningen att varje avdelning bör betecknas med en bokstav i ver­ salform och att varje underavdelning ska numreras med romerska siffror löpande i varje avdelning för sig.

Med den föreslagna indelningen i avdelningar, underavdelningar och löpande kapitelindelning kommer sökning på elektronisk väg i socialför­ säkringsbalken att underlättas genom användning av olika former av sökord och avgränsningar av sökvägar. Det är regeringens uppfattning att konstruktionen bör anpassas till detta även om en sådan anpassning i viss mån kommer att stå i strid med nuvarande lagstiftningskultur. I kombi­ nation med att balken är ordnad efter livscykeln, i stället för efter försäk­ ringskategorier, innebär detta också att balken blir flexibel och lättare att bygga ut och förändra.

Förutom att balken ordnas på sätt som nyss beskrivits anser regeringen att balken generellt bör innehålla innehållsförteckningar på avdelnings-, underavdelnings- och kapitelnivå. Att använda innehållsförteckningar i författningstext har under senare tid blivit en för lagstiftaren accepterad företeelse (jfr bl.a. inkomstskattelagen [1999:1229]). Sådana innehålls­ förteckningar är av värde främst för personer som inte är närmare för­ trogna med ämnesområdet. När det gäller socialförsäkringsbalken anser regeringen dessutom att det är nödvändigt med innehållsförteckningar på olika nivåer för att underlätta sökning i lagtexten, inte minst om sök­ ningen sker på elektronisk väg.

Rubriksättning i avdelningar, underavdelningar och kapitel

Med hänsyn till att socialförsäkringsbalken bör vara överskådlig och i jämförelse med nuvarande författningar ha förbättrad struktur på alla

nivåer anser regeringen att den i så stor utsträckning som möjligt bör ha en enhetlig struktur och ordning även inom de olika förmånsavsnitten. Härigenom kommer läsaren att känna igen sig och det blir lättare att hitta de olika slags bestämmelser som återkommer beträffande nästan alla förmåner. En generell utgångspunkt för ett större avsnitt som behandlar en förmån innefattande ersättning för inkomstförlust bör vara att dela in avsnittet i rubriker enligt följande modell:

Innehållsförteckning Definitioner (för den aktuella förmånen) Inledande bestämmelser Allmänna bestämmelser om förmånen Definitioner (alternativ placering) Rätten till förmånen Samordning med rätten till andra förmåner Förmånsnivåer (hel, halv, en fjärdedel e.d.) Förmånstiden (fr.o.m., t.o.m., antal år eller månader etc.) Vem som får förmånen (utbetald till sig) Ersättningsnivå (t.ex. 80 % av en inkomst) Beräkning av förmånen (ev. inkl. ersättningsnivå) Samordning med andra förmåner vid beräkningen Omprövning vid ändrade förhållanden Utbetalning av förmånen (avrundning, beloppsgränser, tider m.m.) Särskilda handläggningsbestämmelser ( i vissa speciella fall) Denna indelning av förmånsavsnitt kan i vissa fall behöva frångås med hänsyn till den aktuella förmånens speciella karaktär. Den angivna indel­ ningen utgör således endast en utgångspunkt för struktureringen av ett enskilt förmånsavsnitt.

I balken finns ungefär 600 rubriker av det slag som anges i ovanståen­ de uppställning jämte andra mer specifika rubriker (mellanrubriker). Därutöver förekommer ytterligare ungefär 700 rubriker som så långt möjligt genomgående är formulerade på ett enhetligt sätt. Dessa rubriker är företrädesvis placerade i direkt anslutning till enskilda paragrafer eller grupper av paragrafer (underrubriker). Även dessa rubriker underlättar enligt regeringens uppfattning sökning i balken, inte minst när sökning sker på elektronisk väg. Liksom i annan lagstiftning ska rubrikerna emellertid inte förstås som rättslig klassificering av innehållet i den följande lagtexten.

Balken innehåller i storleksordningen 1 800 paragrafer. Dessa är rela­ tivt kortfattade och oftast avfattade i endast ett eller två stycken, vilket underlättar framtida eventuella tillägg.

Avslutande synpunkter Lagrådet anför sammanfattningsvis följande om balkförslagets dis­ position. Normalt sett är det innehållet i en text som bestämmer disposi­ tionen. I den föreslagna balken synes dispositionen ha fastställts i förväg med den följden att valda rubriker stundom inte hänför sig till paragra­ fernas innehåll. En återkommande kapitelrubrik är exempelvis Innehåll, definitioner och förklaringar. Vanligtvis saknar det ifrågavarande kapit­ let dock både definitioner och förklaringar. – Vidare framstår de kapitel

som bär rubriken Innehåll och består av endast en paragraf som onödiga eftersom de inte tillför något nytt till innehållet i lagtexten.

Regeringen vill framhålla att det naturligtvis inte är något självändamål att ge balken en viss disposition. Tvärtom är det ett antal olika faktorer som har beaktats vid utformningen av balken och dess disposition. Gemensamt för dessa är att de syftar till att balken ska ha en från all­ männa utgångspunkter ändamålsenlig utformning. En väsentlig faktor är, som tidigare angetts, att det i det enskilda fallet ska vara lätt att söka relevant information i balken.

Nästan varje enskild medborgare kommer vid något tillfälle att vara berättigad till någon socialförsäkringsförmån. Med hänsyn härtill anser regeringen det vara rimligt att ge balken en disposition som är ägnad att underlätta för den enskilde att söka information i balken. Förekomsten av innehållsförteckningar gör, särskilt som de har samma placering i respektive förmånsavsnitt, det dessutom lättare för den enskilde med­ borgaren att i balken söka sig fram till den informationen som efter­ frågas.

Likaledes är en riklig användning av rubriker på olika nivåer ägnad att underlätta sökning i balken. Enligt regeringens mening förstärks detta värde bl.a. av att begrepp som innehållsförteckning, definitioner och för­ klaringar återkommer i rubrikerna under varje förmånsavsnitt.

Vidare har socialförsäkringsbalken utformats dels för att kunna omfatta socialförsäkringen enligt dagens regler, dels för att vara framåtsyftande. Med det sistnämnda avses att balken till sin struktur ska vara flexibel för att kunna anpassas till framtida krav på socialförsäkringen. Detta innebär att det i möjligaste mån ska vara lätt att göra ändringar i balken utan att dess översiktlighet eller systematik försämras på något mer påtagligt sätt. Det ska vara lätt att i balken, om så i framtiden anses behövligt, kunna införa nya regleringar. En sådan egenskap hos en författning förutsätter att denna i vissa delar inte har utformats på ett alltför kompakt sätt.

Beträffande författningskommentaren kan följande nämnas. Det mate­ riella innehållet i paragraferna berörs inte i författningskommentaren om det enligt regeringens uppfattning motsvarar innehållet i gällande rätt. I sådana fall anges det bara i paragrafregistret i bilaga 1 vilken motsvarig­ het den föreslagna paragrafen har i nu gällande lagtext. Om regeringen däremot föreslår förändringar eller utesluter något i gällande rätt, anmärks detta i författningskommentaren.

Lagrådet anför sammanfattningsvis följande om författningskommen­ taren och paragrafregistret. Författningskommentaren är mycket knapp­ händig och omfattar endast vissa paragrafer. Även paragrafregistret har brister och felaktigheter. Författningskommentaren kommer att vara till föga hjälp vid uppkomst av tolkningsfrågor. Författningskommentaren bör kompletteras för att underlätta tillämpningen av den nya balken. De paragrafer som saknar motsvarighet i gällande rätt bör kommenteras. För varje annan paragraf bör anges var dess motsvarighet och förarbeten till denna finns.

Såsom regeringen tidigare angett innebär detta förslag endast en lag­ teknisk översyn av regelverket för socialförsäkringen. Materiella änd­ ringar föreslås därför endast i undantagsfall. Med hänsyn till att det är fråga om en teknisk översyn bör enligt regeringens mening författnings­ kommentaren vara mer kortfattad än vid en materiell reformering. Det

4.4

saknas anledning att kommentera paragrafer som inte innebär någon Prop. 2008/09:200 materiell ändring i förhållande till gällande rätt. Riksdagen har i dessa fall tidigare tagit ställning till själva den materiella innebörden. En för­ fattningskommentar av traditionellt slag skulle kunna uppfattas som en förändring av gällande rätt i den mån den inte innehåller endast en upp­ repning av vad som anges i äldre förarbeten. Kommentaren är, i likhet med författningskommentaren till inkomstskattelagen (1999:1229), inte avsedd att ge upplysningar om bestämmelsernas innebörd eller rätta tolkning (jfr prop. 1999/2000:2 del 2 s. 8n). Vissa sådana uttalanden görs dock när det föreslås förtydliganden, materiella ändringar eller kodi­ fiering av praxis. En utgångspunkt är dock att det som inte ändras mate­ riellt heller inte kommenteras. I förhållande till lagrådsremissen har för­ fattningskommentaren byggts ut i erforderliga delar.

Hänvisningar till motsvarande äldre bestämmelser finns i det ovan­ nämnda och nu bearbetade paragrafregistret. Det saknas enligt rege­ ringens uppfattning därför anledning att i en kommentar för varje para­ graf ange var motsvarande äldre bestämmelse finns. Med hjälp av de hänvisningar som finns i paragrafregistret finns samma möjligheter som i dag att finna äldre förarbeten.

Upplysning om bestämmelser vid sidan om balken

Regeringens förslag: I socialförsäkringsbalken tas bestämmelser in som anger när regeringen inom ramen för sin restkompetens kan med­ dela föreskrifter när riksdagen med stöd av 8 kap. 14 § RF har lag­ stiftat inom området.

SamSol:s förslag: SamSol föreslår att gällande föreskrifter om delege­ ring av normgivningskompetens från riksdag till regering och vidare till myndighet förs över till den nya lagstiftningen. SamSol är dock av den uppfattningen att frågan bör övervägas ytterligare.

Remissinstanserna: Någon enstaka remissinstans har lämnat syn­ punkter i detta avseende. Kammarrätten i Stockholm anser att frågan om och i så fall i vilken utsträckning föreskriftsrätt över huvud taget kan delegeras måste belysas i det fortsatta författningsarbetet.

Skälen för regeringens förslag

Allmänt om föreskriftsrätten

Regeringen får enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen (RF) genom förordning besluta sådana föreskrifter som inte enligt grundlag ska beslutas av riksdagen. Denna föreskriftsrätt brukar benämnas rege­ ringens restkompetens och omfattar bl.a. bestämmelser som typiskt sett kan betraktas som gynnande för den enskilde. Eftersom socialförsäk­ ringsområdet i huvudsak utgörs av gynnande bestämmelser är det därför enligt RF möjligt att reglera merparten av detta område i förordnings­ form. Regeringen har också, enligt 8 kap. 13 § tredje stycket RF, rätt att överlåta denna föreskriftsrätt åt en förvaltningsmyndighet.

Regeringens behörighet att besluta föreskrifter i ett visst ämne utgör dock inte hinder för riksdagen att genom lag besluta föreskrifter i samma ämne, se 8 kap. 14 § första stycket RF. Så har också skett på socialför­ säkringens område, där en stor del av regleringen finns i lag trots att området i huvudsak faller under regeringens restkompetens.

De delar av socialförsäkringen som inte ryms inom restkompetensen – t.ex. de regler om underhållsstöd som kan betraktas som betungande för enskilda – måste däremot enligt 8 kap. 3 § RF meddelas genom lag, eftersom det saknas möjlighet att enligt 8 kap. 7 § RF bemyndiga rege­ ringen att meddela föreskrifter i ämnet. Regeringen kan dock med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 RF meddela verkställighetsföreskrifter som kompletterar lagstiftningen.

En särskild fråga är vilka möjligheter det finns för regeringen att genom egna föreskrifter fylla ut lagstiftning som beslutats med stöd av 8 kap. 14 § första stycket RF. En utgångspunkt är i det avseendet att regeringen inte i förordning får upphäva eller förändra innehållet i de lagar som riksdagen beslutat. Regeringen får inte heller besluta före­ skrifter som är oförenliga med lagen. Detta följer av vad som brukar kallas den formella lagkraftens princip (8 kap. 17 § RF).

När lagstiftning sker med stöd av 8 kap. 14 § första stycket RF saknas i RF uttryckliga regler som ger riksdagen möjlighet att genom bemyndi­ gande i lag delegera föreskriftsrätt till regeringen eller andra myndigheter (se bl.a. prop. 1992/93:159 s. 347, prop. 1995/96:84 s. 11, prop. 1997/98:108 s. 124, 1997/98:151, bil. 7, s. 148, prop. 1998/99:119 s. 237 och prop. 2006/07:46 [Lagrådets yttrande i bilaga 8]). Men detta innebär inte att regeringen skulle sakna möjlighet att inom ramen för restkompe­ tensen meddela föreskrifter som kompletterar de lagar som riksdagen beslutat. Egentligen handlar det om en situation som kan karaktäriseras som motsatsen till delegation. I stället för att möjliggöra föreskrifter på en lägre konstitutionell nivå bestämmer riksdagen att de aktuella rätts­ reglerna ska beslutas på en högre nivå än vad som annars hade kunnat ske. Det är då angeläget att riksdagen så tydligt som möjligt avgränsar omfattningen av den föreskriftsrätt som därigenom har frånhänts rege­ ringen. På så sätt undviks oklarheter om vilket utrymme att meddela föreskrifter som ligger kvar hos regeringen. En sådan avgränsning torde i många fall kunna ske genom en bestämmelse i lagen som informerar om i vilka avseenden regleringen kan kompletteras med föreskrifter med­ delade av regeringen. I övrigt kan tilläggas att regeringen givetvis även utan någon särskild upplysningsbestämmelse kan utfärda verkställighets­ föreskrifter i anslutning till lagen.

Användandet av upplysningsbestämmelser

Den nuvarande socialförsäkringslagstiftningen innehåller bestämmelser som är utformade som bemyndiganden för regeringen att meddela när­ mare föreskrifter i vissa avseenden. Dessa bemyndiganden bör generellt betraktas som olika typer av upplysningsbestämmelser. De kan upplysa antingen om förekomsten av verkställighetsföreskrifter (8 kap. 13 § första stycket 1 RF) eller om regeringens möjligheter att meddela före­ skrifter med stöd av restkompetensen (8 kap. 13 § första stycket 2 RF).

Regler om socialförsäkringsförmåner kommer även i framtiden att finnas såväl i lag som i förordningar och myndighetsföreskrifter. Det är – i enlighet med vad som tidigare anförts – angeläget att riksdagen tydligt markerar omfattningen av den föreskriftsrätt som frånhänts regeringen.

Lagrådet har ifrågasatt formuleringen av de bestämmelser i lagförsla­ get som syftar till att upplysa om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan komma att meddela verkställighetsföreskrifter eller föreskrifter inom ramen för restkompetensen. Lagrådet har vidare anfört att regeringen enligt 8 kap. 13 § RF har rätt att besluta sådana föreskrifter och att upplysningsbestämmelserna ger intrycket att riks­ dagen skulle kunna kringgå grundlagsbestämmelserna genom att i balken anvisa regeringen hur den ska utöva sin föreskriftsrätt.

Regeringen vill med anledning av detta anföra följande. Den valda formuleringen, dvs. att regeringen (eller den myndighet som regeringen bestämmer) meddelar föreskrifter, har under ett antal år använts för att upplysa om förekomsten av verkställighetsföreskrifter eller om före­ skrifter som meddelas inom ramen för restkompetensen. Delegations­ bestämmelser, dvs. materiella bemyndiganden, har i stället uttryckts så att regeringen (eller den myndighet som regeringen bestämmer) får med­ dela föreskrifter med ett visst innehåll. Även om skillnaden i uttryckssätt inte är stor, är det ändå så regeringen i sina lagförslag har valt att skilja mellan upplysningsbestämmelser och delegationsbestämmelser. De valda uttryckssätten har också godtagits av riksdagen (och av Lagrådet i tidi­ gare fall). Enligt regeringens mening är det av stor vikt att uttryckssätten i lagstiftningen är konsekventa. Regeringen har tidigare (se t.ex. prop. 2007/08:45 s. 85) påpekat att det visserligen finns anledning att närmare överväga hur upplysningsbestämmelser av detta slag bör utformas, men att dessa överväganden bör göras inom ramen för den pågående över­ synen av Regeringskansliets riktlinjer för författningsskrivning (Ds 1998:66). I avvaktan på att denna översyn slutförs bör informations­ bestämmelser utformas på det sätt som hittills har skett.

När det gäller frågan om förekomsten av upplysningsföreskrifter och hur dessa närmare avgränsas, vill regeringen understryka att sådana före­ skrifter kan ha olika funktion. Vissa upplysningsbestämmelser utgör rena upplysningar om att det kan finnas t.ex verkställighetsföreskrifter i annan författning. Sådana bestämmelser påverkar inte alls regeringens möjlig­ heter att meddela föreskrifter med stöd av 8 kap. 13 § RF, oavsett hur bestämmelsen har avgränsats. Sådana upplysningsbestämmelser bör endast användas restriktivt i socialförsäkringsbalken. Men om riksdagen lagstiftar på området för regeringens restkompetens krävs, som tidigare nämnts, att det av regleringen framgår var gränserna för det upplyfta området går och vilka föreskrifter regeringen fortfarande kan meddela med stöd av restkompetensen. I dessa fall kan en upplysningsbestäm­ melse sägas ha en materiell funktion, eftersom regeringen utan en sådan bestämmelse kan vara förhindrad att med stöd av restkompetensen med­ dela föreskrifter på det upplyfta området. Genom bestämmelsens avgränsning tydliggörs i vad mån regeringen kan använda sig av rest­ kompetensen på området. Upplysningar av detta slag är således nödvän­ diga i socialförsäkringsbalken. Av tydlighetsskäl bör det också framgå av bestämmelserna att regeringen har möjlighet att delegera rätten att med­ dela föreskrifter till den myndighet som regeringen bestämmer.

4.5. Språkliga frågor

Regeringens förslag: Meningsbyggnaden ska förenklas så långt som möjligt. Moderna och allmänspråkliga ord och uttryck ska användas. I beräkningsbestämmelser ska vedertagna matematiska termer och be­ grepp användas.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i detta avseende anser att de språkliga förenklingarna som SamSol föreslagit i huvudsak är bra. Försäkringskassan anser dock att det blir tydligare om begrepp som ”differensen” och ”kvoten” byts ut mot t.ex. ”skillnaden” respektive ”delat med”. Försäkringskassan menar vidare att förslaget bör ses över vad gäller hur orden ”har” och ”har haft” används i författningstexten.

Enligt Försäkringskassan är det viktigt att samma ord alltid har samma betydelse i olika bestämmelser. Andra remissinstanser ifrågasätter lämp­ ligheten att använda vissa termer som t.ex. ”förmån”.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

Regeringens mål är att göra de ofta komplicerade socialförsäkrings­ bestämmelserna så lättlästa som möjligt.

SamSol har i sitt författningsförslag eftersträvat att undvika såväl kom­ plicerade meningsbyggnader som ålderdomliga och svårbegripliga ord och uttryck. SamSol har i allmänthet moderniserat språket jämfört med nu gällande lagtext. Detta gäller i synnerhet beträffande språket i äldre lagar såsom lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag (ABBL) men även i nyare lagar såsom lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) har språket förenklats. Bestämmelserna i SamSol:s förslag till socialförsäk­ ringsbalk är i regel korta och det förekommer endast i undantagsfall att en bestämmelse innehåller mer än två stycken. Sistnämnda innebär, vid en jämförelse med nuvarande bestämmelser i bl.a. 3 och 4 kap. AFL, en betydande förändring och förbättring av lagstiftningen. Remissinstan­ serna har på det hela taget varit positiva. Regeringen anser att utred­ ningens förslag är bra och därför kan ligga till grund för nu föreslagen lagstiftning.

Lagrådet anför att det är särskilt viktigt att lagbestämmelser är så enty­ diga och fullständiga att de möjliggör en enhetlig och förutsägbar rättstillämpning. Vissa termer och uttryck används enligt Lagrådet i flera betydelser.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Förslaget har bearbetats för att termer och uttryck ska användas på ett mer enhetligt sätt.

Könsneutrala bestämmelser

Förslaget till socialförsäkringsbalk (SFB) innebär att den enskilde med­ borgaren står i centrum för lagstiftningen. Det är därför närmast en själv­ klarhet att bestämmelserna, när så låter sig göras, avfattas könsneutralt.

Med begreppet make avses en gift person oavsett kön, medan begrep­ pet maka har reserverats för gift kvinna. Sistnämnda begrepp används i SFB endast när det gäller efterlevandepension i form av änkepension.

Beräkningsbestämmelser

Ett flertal av de förmåner som omfattas av SFB lämnas i olika situationer av inkomstförlust. Dessa förmåner bestäms genom olika beräkningar. Det är, med några enstaka undantag (se t.ex. 47 kap. 11 § i inkomst­ skattelagen [1999:1229]), inte accepterat att i svensk lag uttrycka ett visst beräkningsförfarande som en matematisk formel. Beräkningsbestämmel­ serna är i den nuvarande socialförsäkringslagstiftningen uttryckt på en mängd olika sätt och med skiftande matematisk nomenklatur. Beräk­ ningsbestämmelserna i SFB bör uttryckas på ett mer enhetligt sätt såvitt avser konstruktion och terminologi. Även om många av beräknings­ bestämmelserna av naturliga skäl forfarande kommer att vara svåra att förstå för andra än specialister, kommer de att vara konstruerade efter samma grundprinciper. Regeringen anser att det är lämpligast att konstruera bestämmelserna i form av en med ord och i förekommande fall siffror beskriven matematisk uträkning. Med en sådan utgångspunkt är det därför adekvat att beskriva de olika beräkningssätten med veder­ tagen matematisk terminologi (se t.ex. 60 kap. 10 och 18 §§ SFB). En sådan utformning innebär också att den aktuella beräkningen kan göras direkt på det sätt som anges i tillämplig beräkningsbestämmelse. Det som anges i en sådan bestämmelse behöver inte konverteras till en mate­ matisk formel, innan beräkningen görs.

Förmån

I vissa sammanhang används termen ”förmån” för att uttrycka att fråga är om ett bidrag som saknar någon form av motprestation från den bidrags­ berättigade. Termen används dock i socialförsäkringssammanhang även som en samlingsbeteckning för ett flertal olika typer av ersättningar, bidrag eller andra former av utbetalningar samt vissa rent faktiska åtgär­ der såsom rehabilitering enligt 22 kap. AFL (se bl.a. 3 kap. 1 § och 5 kap. 3 §socialförsäkringslagen [1999:799]). Regeringen anser att det är av stort värde att i SFB kunna använda ett enhetligt begrepp för de olika former av ersättningar och stödåtgärder som den försäkrade kan få ta del av inom ramen för socialförsäkringen. Även om termen ”förmån”, som vissa remissinstanser påpekat, kan ha en mindre positiv klang för många, anser regeringen att det inte finns något annat enskilt begrepp än ”för­ mån” som bättre kan fånga upp samtliga de olika ersättningar och stöd­ åtgärder som kommer att ingå i socialförsäkringen och således omfattas av SFB. En annan fördel med att använda denna term är att den kan

användas även för det fall SFB skulle byggas ut med nya former av stöd till den enskilde.

Förmån vid

Som framgår av den i avsnitt 4.3.2 föreslagna modellen är det i princip uttrycket ”förmåner vid” som markerar vilken förmånskategori som regleras i de olika avdelningarna i SFB. Regeringen anser att det är mindre lämpligt att i balken föra över alla de termer som i dag indikerar att en försäkring föreligger. Som angetts i avsnitt 4.2 kommer termen socialförsäkring inte längre att innefatta allmän sjukvårdsersättning enligt 2 kap. AFL. Inte heller termen sjukförsäkring kommer att användas i balken. Detta hindrar emellertid inte att man i administrativa samman­ hang och i finansieringslagstiftningen fortsätter att använda dessa termer som samlingsbegrepp där så anses erforderligt. Begreppet socialförsäk­ ring kommer genom förslaget att täcka allt som SFB innehåller, men det är – som har anförts redan vid tillkomsten av AFL (prop. 1962:90 s. 331) – ändå så att begreppet försäkring här inte får uppfattas som liktydigt med motsvarande begrepp i lagstiftningen om försäkringsavtal och för­ säkringsrörelse. Regeringen anser också, inte minst av praktiska skäl, att den väl inarbetade termen arbetsskadeförsäkring, som är en obligatorisk skadeförsäkring för alla som förvärvsarbetar i Sverige, även i fortsätt­ ningen bör användas i SFB.

Förmånsnivå och ersättningsnivå

Regeringen anser att uttrycken förmånsnivå respektive ersättningsnivå ska användas som beteckning för olika företeelser.

Uttrycket förmånsnivå anger att en förmån kan lämnas på olika nivåer, dvs. med olika delar. Detta innebär att en förmån, beroende på omstän­ digheterna, kan lämnas som hel förmån eller som en viss kvotdel av hel förmån.

Uttrycket ersättningsnivå avser däremot graden av kompensation för en viss inkomstförlust eller den grundläggande beräkningsmetoden. I vissa fall finns det flera olika ersättningsnivåer som kan komma i fråga.

För att belysa hur uttrycken används kan föräldrapenning (se 12 kap. 9 och 18–24 §§ SFB) väljas som exempel. När det gäller föräldrapenning finns det fem förmånsnivåer: hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels respektive en åttondels nivå. Vilken förmånsnivå som kan bli aktuell beror på hur mycket föräldern förvärvsarbetar. Oberoende av förmåns­ nivån kan föräldrapenningen lämnas på tre ersättningsnivåer: sjukpen­ ningnivå, grundnivå eller lägstanivå. Valet av ersättningsnivå beror bl.a. på om den enskilde är försäkrad för antingen arbetsbaserade eller bosätt­ ningsbaserade förmåner eller båda dessa förmånsslag.

Vissa andra ord och uttryck

Regeringen har, liksom SamSol, strävat efter att byta ut vissa ord och uttryck som kan uppfattas som ålderdomliga eller svårförståeliga eller

som kan leda till missförstånd. Denna målsättning har medfört att bl.a. Prop. 2008/09:200 orden

– utgår och utges har bytts ut mot lämnas, – havandeskapspenning har bytts ut mot graviditetspenning, och – uppbär har bytts ut mot får. Vidare har regeringen övervägt att införa nya beteckningar på de för­ måner som i dag betecknas med olika sammansättningar i vilket det ingår ordet penning. Detta ord får numera uppfattas som ålderdomligt. När det gäller t.ex. sjukpenning och föräldrapenning måste emellertid beaktas att det är fråga om väl inarbetade termer som såvitt känt inte orsakar problem. Det är välkänt att man med penning avser dagersättning. Mot denna bakgrund läggs det därför nu inte fram något förslag om nya beteckningar för dessa förmåner.

Lagrådet framför synpunkter på språkbehandlingen i den föreslagna socialförsäkringsbalken.

Regeringen är väl medveten om att en modernisering av sättet att kon­ struera och uttrycka bestämmelser i författningstext är förenad med vissa risker och att resultatet av ett sådant arbete inte sällan blir föremål för kritik eftersom moderniseringen i många fall helt eller delvis bryter mot väl inarbetade traditioner. Enligt regeringens mening är det dock viktigt att utformningen av författningstext fortlöpande anpassas till den all­ männa språkutvecklingen. Självklart måste en författningstext uppfylla kraven på stringens och tydlighet. Författningstexten har därför bearbe­ tats ytterligare under beredningsarbetet.

4.6. Ikraftträdande- och övergångsfrågor

4.6.1. Ikraftträdandet

Regeringens förslag: Socialförsäkringsbalken ska träda i kraft den 1 januari 2011.

SamSol:s förslag: Socialförsäkringsbalken ska träda i kraft den 1 januari 2008.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig är positiva till

SamSol:s förslag. Statskontoret anser dock att genomförandetidpunkten av förslaget bör ställas i relation till andra behov av förändringar inom främst Försäkringskassan. Statskontoret anser att det finns risk för att införandet av en ny socialförsäkringsbalk tränger undan andra angelägna förändringar som Försäkringskassan är mitt uppe i och det är viktigt att genomförandet av ny lagstiftning samordnas med pågående förändrings­ arbete inom Försäkringskassan.

Skälen för regeringens förslag: SamSol har utarbetat ett förslag till ikraftträdandetidpunkt samt lämnat förslag till en införandelag.

I lagrådsremissen föreslås att socialförsäkringsbalken ska träda i kraft den 1 januari 2009. Enligt Lagrådets mening är emellertid ett ikraft­ trädande vid den tidpunkten otänkbart. Lagrådet anför att återstående arbete har sådan omfattning att ett realistiskt alternativ för ikraftträdandet kan vara tidigast den 1 januari 2010 och då innefattas inte sådan infor­

mations- och utbildningsverksamhet som antagligen måste föregå ett Prop. 2008/09:200 ikraftträdande.

Sedan Lagrådet i juni 2008 avgett sitt yttrande över förslaget till social­ försäkringsbalk, har som tidigare nämnts en omfattande bearbetning skett av förslaget till socialförsäkringsbalk. Med hänsyn till den tid som för­ flutit framstår ett ikraftträdande den 1 januari 2010 numera som orealis­ tiskt. Ett skäl till detta är det omfattande arbete med följdändringar i annan lagstiftning som måste ske, liksom ändringar av förordningar, myndighetsföreskrifter, blanketter och broschyrer. Härtill kommer att det numera är bestämt att en ny myndighet, Pensionsmyndigheten, ska inrättas den 1 januari 2010. Pensionsmyndigheten ska överta handlägg­ ningen av samtliga pensionsförmåner och vissa därtill anknutna för­ måner. Det förefaller mindre lämpligt att låta denna omorganisation och ikraftträdandet av balken inträffa vid samma tidpunkt. För att ge tillräck­ ligt utrymme åt de administrativa förändringarna och ge goda förutsätt­ ningar för förberedelsearbetet inför balkens ikraftträdande bör socialför­ säkringsbalken träda i kraft först den 1 januari 2011.

4.6.2. Övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Socialförsäkringsbalken ska tillämpas på för­ måner som avser tid efter ikraftträdandet. De gemensamma bestäm­ melserna om handläggning m.m. ska dock i huvudsak tillämpas ome­ delbart även om förmånen avser tid före ikraftträdandet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska tas in i en sär­ skild införandelag. Till införandelagen ska dessutom föras dels de övergångsbestämmelser till de upphävda lagarna som alltjämt är av betydelse, dels vissa bestämmelser av övergångskaraktär i de upp­ hävda lagarna.

SamSol:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte yttrat sig i dessa av­ seenden.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att socialförsäk­ ringsbalken bör tillämpas på förmåner som avser tid efter ikraftträdandet, vilket är ett vanligt förfarande vid ändringar i materiella socialförsäk­ ringsbestämmelser. De gemensamma bestämmelserna om handläggning m.m. bör dock i huvudsak tillämpas omedelbart även om förmånen avser tid före ikraftträdandet. Med hänsyn till den mängd övergångsbestäm­ melser som erfordras anser regeringen att dessa bör tas in i en särskild införandelag, som i sådant fall naturligtvis också ska reglera själva ikraftträdandet. Dit bör också föras de övergångsbestämmelser till de upphävda lagarna som alltjämt är av betydelse samt några bestämmelser av övergångskaraktär i de upphävda lagarna.

Som angetts i föregående avsnitt föreslås att socialförsäkringsbalken bör träda i kraft den 1 januari 2011. Även om de materiella förändringar som föreslås är obetydliga, behövs åtskilliga bestämmelser om över­ gången. Enligt regeringens mening är det från praktiska utgångspunkter lämpligast att de materiella reglerna om olika förmåner följer äldre lag om de avser tid före ikraftträdandet, vilket innebär att balken ska tilläm­

pas endast på förmåner som avser tid efter ikraftträdandet. När det gäller handläggningsregler är det dock en avsevärd olägenhet att under lång tid behöva tillämpa två skilda lagkomplex samtidigt. Regeringen anser där­ för att reglerna om handläggning m.m. i avdelning H i balken bör tilläm­ pas fullt ut efter ikraftträdandet om inte särskilda skäl talar för annat. Detta innebär att dessa regler normalt sett kommer att tillämpas vid all handläggning som sker efter ikraftträdandet och detta oavsett om denna rör förmåner som avser tid före eller efter ikraftträdandet.

För att underlätta övergången krävs vidare att beslut som meddelats enligt de äldre lagarna får fortsatt verkan. På så sätt behöver nya beslut inte meddelas och kontinuitet kan råda beträffande tidsperioder och lik­ nande.

De övergångsbestämmelser som föranleds av socialförsäkringsbalkens ikraftträdande är av begränsad omfattning. Härtill kommer emellertid ett stort antal övergångsbestämmelser som är knutna till de lagar som upp­ hävs. Lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) har ändrats vid bortåt 400 tillfällen och flera av de övriga lagar som föreslås bli upp­ hävda har ändrats vid mellan 50 och 75 tillfällen. Vissa övergångsbe­ stämmelser som meddelats vid AFL:s tillkomst, har fortfarande relevans. Vidare har reformeringen av systemen för ålderspensionering och efter­ levandepensionering medfört omfattande införandelagar. Trots att de aktuella lagarna tryckts om vid flera tillfällen är det svårt att få en över­ blick över tillämpliga övergångsbestämmelser.

När en lag upphävs förlorar också de övergångsbestämmelser som är knutna till lagen sin verkan. Det förekommer i någon utsträckning att äldre övergångsbestämmelser förklaras gälla även fortsättningsvis utan att de återges. Detta är dock en metod som enligt regeringens uppfattning bör användas endast i undantagsfall, eftersom den oftast medför svårig­ heter att klarlägga vad som gäller. Dessa svårigheter hänger bl.a. samman med att övergångsbestämmelserna ofta hänvisar till lagrum i de lagar som ska upphävas.

I ärendet har gjorts en genomgång av samtliga ändringar i de lagar som ska upphävas samt av de särskilda införandelagarna, lagen (1962:382) om införande av lagen om allmän försäkring, lagen (1998:675) om infö­ rande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Sammanlagt har genomgången omfattat mer än 1 000 bestämmelser. Det är dock endast en mycket liten andel av dessa som behöver tas med i övergångsbestämmelserna till socialförsäk­ ringsbalken. Omfattningen är dock sådan att de tillsammans med de övergångsbestämmelser som balken i sig ger upphov till motiverar att de tas in i en särskild införandelag.

Till införandelagen har således förts de övergångsbestämmelser som hämtats från de upphävda lagarna samt nya övergångsbestämmelser som föranleds av socialförsäkringsbalken. Vidare har några bestämmelser av begränsad tidsmässig betydelse flyttats från de upphävda lagarna till införandelagen i stället för att placeras i balken.

Införandelagen är disponerad så att den först innehåller ett kapitel med allmänna bestämmelser, i huvudsak föranledda av balkens ikraftträdande. Därefter följer övriga övergångsbestämmelser, uppdelade i kapitel efter balkens avdelningar.

4.7. Sjukvårdsersättning enligt 2 kap. lagen (1962:381)

om allmän försäkring

Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna i 2 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring ska inte överföras till socialförsäk­ ringsbalken.

Regeringens bedömning: De frågor som regleras i nämnda kapitel behöver inte regleras i lagform.

SamSol:s förslag: SamSol föreslår att 2 kap. lagen (1962:381) om all­ män försäkring (AFL) ska ersättas av en lag om statlig ersättning för sjukvård m.m. Till den föreslagna lagen har också förts bestämmelserna i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksam­ het (LEF). SamSol har samtidigt förordat att det ska göras en genom­ gripande översyn av regelverket i 2 kap. AFL, eftersom regelverket inte står i överensstämmelse med nuvarande faktiska förhållanden och i vissa delar är obsolet och inte längre tillämpas.

Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting konstaterar endast att förslaget inte inkluderar reglerna om sjukvårdsersättning i balken utan att dessa bestämmelser i stället regleras i en särskild lag.

Socialstyrelsen är positiv till förslaget att föra över bestämmelserna om allmän sjukvårdsersättning till en särskild lag. Socialstyrelsen ställer sig dock frågande till syftet med att i detta skede föra in lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet (LEF) i den nya lagen om statlig ersättning för sjukvård (SEL). Med hänsyn till att SEL får ses som en i viss mån provisorisk lagstiftning, vilken sannolikt kom­ mer att behöva arbetas om materiellt inom kort, anser Socialstyrelsen att

LEF bör lämnas oförändrad tills vidare. Försäkringskassan har endast en anmärkning av närmast redaktionell natur på en paragraf i den föreslagna lagen om statlig ersättning för sjukvård. Remissinstanserna har inte när­ mare kommenterat förslaget att göra en genomgripande översyn av regelverket i 2 kap. AFL.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

2 kap. AFL

Fram till den 1 juli 1994 hade 2 kap. AFL rubriken Om sjukvårdsersätt­ ning. I dåvarande 2 kap. 1 § första stycket fanns en bestämmelse om att ersättning lämnas för sådan hälso- och sjukvård som landstingen är skyl­ diga att erbjuda enligt hälso- och sjukvårdslagen.

Kapitlet fick senare rubriken Om ersättning för sjukvård m.m. Bestäm­ melsen lyder:

1 § Bestämmelser om skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). För hälso- och sjuk­ vård samt för vissa resor i samband med vård lämnas ersättning enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Fr.o.m. budgetåret 1994/95 finansieras den allmänna sjukvårdsersätt­ ningen och flertalet särskilda ersättningar från sjukförsäkringen till sjuk­ vårdshuvudmännen helt genom statsbidrag och redovisades under ansla­ get för hälso- och sjukvård. Ersättningarna har således numera inte någon direkt anknytning till sjukförsäkringssystemet utan är att betrakta som mer eller mindre tillfälliga stimulansmedel till vissa områden eller insat­ ser inom hälso- och sjukvården.

I 2 kap. 2 § AFL finns en allmän bestämmelse om att för öppen hälso­ och sjukvård som anordnas eller finansieras av staten, ett landsting eller en kommun lämnas ersättning enligt grunder som regeringens bestäm­ mer.

De övriga bestämmelserna i 2 kap. AFL handlar om ersättning vid sjukhusvård, sjukresor och sjuktransporter, ersättning vid sjömans sjuk­ dom, sjukvård utom riket och för arbetshjälpmedel.

Anknytande bestämmelser

Det finns en rad lagar och förordningar med bestämmelser som mer eller mindre anknyter till de olika bestämmelserna i 2 kap. AFL. Till dessa hör lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, lagen (1993:1652) om er­ sättning för sjukgymnastik, förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden, lagen (1974:525) om ersättning för viss födelse­ kontrollerande verksamhet m.m., förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m., lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smitta­ de, lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor, gränssjuk­ vårdsförordningen (1962:390), förordningen (1974:2053) om vissa er­ sättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjö­ manslagen (1973:282).

Översyn av regelverket i 2 kap. AFL

SamSol har förordat att det ska göras en översyn av regelverket i 2 kap. AFL. En sådan översyn har därefter gjorts inom Socialdepartementet och redovisas i rapporten ”Glömda regler? En översyn av bestämmelserna i 2 kap. lagen om allmän försäkring m.fl.” (Ds 2008:41). I rapporten anges bl.a. följande. Bestämmelserna i 2 kap. AFL utnyttjas endast i begränsad utsträckning. I den mån så sker är ersättningarna från sjukförsäkringen skattefinansierade. Bidragen kan således lämnas som statsbidrag. För detta behövs enligt 8 kap. RF i och för sig inte lagstöd. För regeringens föreskrifter om statsbidrag till hälso- och sjukvård m.m. behövs inte något bemyndigande från riksdagen. Regeringen kan fatta beslut om statsbidrag utan riksdagens bemyndigande. Det finns heller inte i övrigt skäl för lagbestämmelser med annan funktion. Riksdagen måste däremot i budgetprocessen ha anvisat medel till dessa ändamål. Vissa för­ ordningsändringar bör ske till följd av att ersättning inte längre lämnas från sjukförsäkringen. Något lagstöd behövs inte heller, i den mån ersätt­ ningar alls ska lämnas, för ersättningar till särskilda rehabiliteringar och hjälpmedelsutveckling m.m., ersättning till arbetsgivare för sjömans

4.8

vårdkostnader eller för utrikesförvaltningens regressrätt i vissa fall. Bestämmelsen om bidrag till vissa arbetshjälpmedel bör föras över till den föreslagna socialförsäkringsbalken. Lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. bör upphävas såsom varande obsolet. Beträffande lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårds­ förmåner för vissa hiv-smittade föreslås att de avgiftsfria sjukvårds­ förmånerna lämnas från staten i stället för från sjukförsäkringen. Den i lagrådsremissen Socialförsäkringsbalk föreslagna lagen om statlig ersätt­ ning för hälso- och sjukvårdskostnader m.m. behövs inte om förslagen och bedömningarna i denna rapport följs.

Det fortsatta behovet av författningsstöd

Som framgår ovan är det ett antal författningar av skiftande karaktär som härleder sitt ursprung till 2 kap. AFL och som nu vid sidan av detta ka­ pitel reglerar såväl frågor om statlig ersättning för hälso- och sjukvård, ersättning från sjukförsäkringen till vårdgivare som patientavgifter.

Många av de aktuella författningarna är lagar, och de ersättnings- och avgiftsfrågor som dessa reglerar behöver därmed inget ytterligare lag­ stöd.

Tidigare har tandvårdsersättning reglerats genom bestämmelser i 2 kap. AFL och till dessa anknutna förordningar. Sedan den 1 juli 2008 finns det emellertid ett nytt statligt tandvårdsstöd, som regleras genom lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd. I samband med att den lagen infördes upphävdes bestämmelserna om ersättning för tandvård i 2 kap. AFL. Det finns därmed inte längre anledning att överväga att föra över bestämmelser om tandvårdsersättning till någon annan lag.

Regeringen anser däremot att bestämmelsen om arbetshjälpmedel i 2 kap. 14 § AFL bör föras över till 30 kap. 5 § (avdelning C underav­ delning IV Rehabilitering och rehabiliteringsersättning) i socialför­ säkringsbalken där den bättre passar in.

Beträffande övriga bestämmelser i 2 kap. AFL gör regeringen den bedömningen att dessa inte behöver meddelas i lag. AFL kan därmed upphävas i sin helhet utan att det införs någon ny lag. Förslagen i den tidigare nämnda Ds 2008:41 är under beredning inom Regeringskansliet. Regeringen avser att senare behandla frågan om ersättning enligt 2 kap. AFL jämte de författningsförslag som redovisas i den aktuella rapporten.

Internationella konsekvenser

Regeringens förslag att sammanföra socialförsäkringslagstiftningen i en socialförsäkringsbalk medför inte några EG-rättsliga konsekvenser. För­ slaget innebär i allt väsentligt en lagteknisk och språklig bearbetning av lagstiftningen med få materiella ändringar (jfr avsnitt 4.1.1 och 4.2). Inte heller medför förslaget några rättsliga konsekvenser beträffande avtal om social trygghet som Sverige ingått med andra stater. De hänvisningar som i dag görs i internationella konventioner och avtal till olika social­ försäkringsförfattningar kommer nämligen, genom särskilda bestämmel-

ser i lagen om införande av socialförsäkringsbalken, i stället att gälla Prop. 2008/09:200socialförsäkringsbalken.

4.9. Jämställdhetspolitiska konsekvenser

När det gäller frågan om hur förslaget kan förväntas påverka kvinnors respektive mäns villkor och jämställdheten mellan könen vill regeringen anföra att förslagen inte kan anses påverka förutsättningarna för jäm­ ställdhet mellan könen. Förslaget innefattar i princip endast en lagteknisk och språklig bearbetning av gällande lagtext. Det läggs däremot inte fram några materiella förslag som i detta avseende påverkar jämställdheten mellan män och kvinnor. Den språkliga bearbetningen av författnings­ texten har emellertid, där så varit möjligt, inneburit att författningstexten är avfattad på ett könsneutralt sätt.

4.10. Administrativa konsekvenser och kostnader

Regeringen bedömning: Införandet av socialförsäkringsbalken kommer att medföra vissa merkostnader av övergångskaraktär. På sikt kommer socialförsäkringsbalken emellertid att bidra till en effektivare och mindre kostnadskrävande hantering av socialförsäkringssystemet.

De initiala merkostnaderna bör kunna finansieras inom befintliga ramar för Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten, Domstols­ verket och andra berörda myndigheter.

SamSol:s bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Domstolsverket (DV) vidhåller de kostnadsberäk­ ningar som redovisats för SamSol avseende utbildningsinsatser och för framtagande av en handbok om införandet av socialförsäkringsbalken.

Även Försäkringskassan, som med anledning av remissförfarandet på nytt övervägt de kostnadsmässiga konsekvenserna av SamSol:s förslag, vidhåller de uppskattningar som finns redovisade i betänkandet. Sveriges

Försäkringsförbund bedömer att försäkringsbranschens kostnader för anpassning till en ny struktur på socialförsäkringslagstiftningen vägs upp av en bättre överblick över socialförsäkringsregelverket. Statskontoret anser att SamSol underskattar kostnaderna för genomförandet av utred­ ningens förslag. Bland annat ifrågasätter Statskontoret om personalkost­ naderna i samband med utbildningsinsatserna inkluderas i de utbild­ ningskostnader som redovisas i betänkandet. Statskontoret framhåller även att det i betänkandet saknas uppgifter om kostnadsökningar hos

Premiepensionsmyndigheten. Därutöver anser Statskontoret att det ini­ tialt kan uppstå en tröghet i administrationen som medför en kostnads­ ökning. Slutligen är Statskontoret av den uppfattningen att det behövs information till allmänheten.

Regeringens bedömning: Syftet med förslaget är att socialförsäk­ ringslagstiftningen ska bli mer lättillgänglig och lättare att tillämpa än den är i dag. Regeringen är av den uppfattningen att på sikt kommer den nya lagstiftningen att leda till minskade administrativa kostnader till följd av att lagstiftningen blir lättare att tillämpa. Övergångsvis medför social­

försäkringsbalken dock ett ökat behov av utbildning och information hos de myndigheter som administrerar socialförsäkringen. En anpassning av blanketter och datorstöd inom socialförvaltningsadministrationen måste också ske. Det saknas anledning att ifrågasätta de kostnadsberäkningar som Domstolsverket och Försäkringskassan redovisat för SamSol och som myndigheterna vidhållit i sina remissyttranden. Med hänsyn till det anförda gör regeringen den bedömningen att kostnaderna för olika slag av insatser bör kunna rymmas inom befintliga resursramar för Försäk­ ringskassan, Premiepensionsmyndighet, Domstolsverket och andra be­ rörda myndigheter.

Förslaget innehåller ett begränsat antal materiella ändringar eller för­ tydliganden av gällande socialförsäkringstext. De offentligfinansiella effekterna av dessa regeländringar är inte beräkningsbara. Regeringen bedömer dock dessa effekter som mycket begränsade.

4.11. Konsekvensändringar

Som anges i avsnitt 4.6.1 bör en så omfattande lagstiftning som SFB införas på ett sådant sätt att erforderliga förberedelser av olika slag hinner göras innan den nya lagstiftningen träder i kraft. Det är därför angeläget att redan nu lägga fram ett förslag som gör det möjligt att påbörja förberedelsearbetet. Eftersom socialförsäkringen är ett dynamiskt rättsområde, kommer ändringar att behöva göras innan SFB träder i kraft den 1 januari 2011. Redan inrättandet av den nya myndigheten Pensions­ myndigheten den 1 januari 2010 medför behov av sådana ändringar. Regeringen avser därför att återkomma med förslag till de ändringar i SFB som behövs för att denna vid ikraftträdandet helt ska motsvara då gällande rätt.

Dessutom medför förslaget till SFB med dess införandelag ett om­ fattande behov av ändringar i lagstiftning utanför socialförsäkrings­ området. Regeringen avser att återkomma med förslag till dessa kon­ sekvensändringar.

5. Författningskommentar till förslaget till socialförsäkringsbalk

5.1. Inledning

Författningskommentaren är indelad på samma sätt som balken. Detta innebär att den är indelad i avdelningar, underavdelningar, kapitel och enskilda paragrafer.

Varje avdelning inleds med en kort beskrivning av vad som finns i av­ delningen. I vissa fall förklaras också större strukturella ändringar som finns i avdelningen. Sådana förklaringar kan även förekomma beträffan­ de enskilda underavdelningar.

Därefter behandlas i kommentaren avdelningens olika underavdel­ ningar, kapitel och paragrafer. Allmänt gäller att endast bestämmelser som är materiellt nya och bestämmelser som har ändrats i sak eller vad gäller terminologi kommenteras över huvud taget. Detta innebär att regeringen som regel varken kommenterar vad en viss bestämmelse i balken motsvarar enligt äldre lagstiftning eller att en viss bestämmelse har genomgått väsentliga språkliga justeringar. I dessa fall får läsaren vända sig till paragrafregistret för att få reda på var en viss bestämmelse kommer ifrån.

Oklarheter beträffande nu gällande lagstiftning som består i balken kommenteras inte annat än i undantagsfall.

I författningskommentaren behandlas också Lagrådets synpunkter på enskilda bestämmelser medan dess synpunkter av övergripande karaktär behandlas under de allmänna övervägandena i 4 kap. Förändringar i för­ hållande till lagrådsremissen kommenteras utom såvitt avser redaktio­ nella ändringar.

SamSol:s förslag

I anslutning till varje avdelning finns en redogörelse för hur SamSol:s förslag förhåller sig till förslaget i propositionen endast om det före­ kommer sakliga avvikelser. Om SamSol:s förslag stämmer överens med regeringens förslag anges detta inte särskilt.

Ändringar av språklig karaktär kommenteras inte. Upplösning av fast sammansatta ord nämns inte heller. Inte heller kommenteras avvikelser från SamSol:s förslag när detta beror på ändrad lagstiftning.

Remissynpunkter

Därefter redovisas remissinstansernas synpunkter. I de fall remissinstan­ serna inte har haft något att erinra mot SamSol:s förslag redovisas detta inte.

I vissa fall har remissinstanserna kommit med förslag till ändringar av gällande rätt. Eftersom detta lagstiftningsärende inte bör tyngas med materiella ändringar som inte är orsakade av omskrivningen har försla­ gen oftast inte beaktats eller ens övervägts. I sådana fall redovisas nor­ malt inte synpunkterna i författningskommentaren. I vissa fall har remissinstanserna framfört att ett förslag kan leda till materiella änd-

ringar, utan att redovisa vad som åsyftas. När det inte går att läsa ut vad Prop. 2008/09:200 som avses har synpunkterna inte redovisats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag

Slutligen kommer kommentaren och skälen för regeringens förslag. Av utrymmesskäl redovisas inte regeringens förslag till lagtext. I detta hän­ seende hänvisas till avsnitt 2.1.

I kommentaren redovisas inte om en bestämmelse överensstämmer med gällande rätt. Kommentaren är inte avsedd att ge upplysningar om bestämmelsernas innebörd eller rätta tolkning. Vissa sådana uttalanden görs dock, i första hand när det föreslås förtydliganden eller materiella ändringar eller en utformning som stämmer överens med några möjliga tolkningar. De omfattande ändringar av ord och uttryckssätt som den språkliga moderniseringen medfört kommenteras oftast inte när avsikten inte har varit att ändra reglernas innebörd. Ändringar av rättelsekaraktär kommenteras oftast inte heller.

Socialförsäkringsbalkens struktur

Socialförsäkringsbalken (SFB) delas in i följande åtta avdelningar:

Avd. A

Övergripande bestämmelser

1–7 kap.

Avd. B

Familjeförmåner

8–22 kap.

Avd. E

Förmåner vid

ålderdom

53 –74 kap.

Avd. C

Förmåner vid sjuk­ dom eller arbetsskada

23–47 kap.

Avd. F

Förmåner till efterlevande

75–92 kap.

Avd. D

Särskilda förmåner vid funktionshinder

48–52 kap.

Avd. G

Bostadsstöd 93 –103 kap.

Avd. H

Vissa gemensamma bestämmelser

104 –117 kap.

– Avd. A (1–7 kap.): Övergripande bestämmelser om personkretsen, socialförsäkringsskyddet och vissa definitioner.

– Avd. B–G (8–103 kap.): Bestämmelser om de olika socialförsäkrings­ förmånerna, i princip ordnade efter behovssituationer under medborgar­ nas livscykel. – Avd. H (104–117 kap.): Vissa gemensamma bestämmelser om för­ måner, handläggning, omprövning, överklagande och organisation.

Hänvisningstekniken i balken

Som framgår i avsnitt 4.3.2 föreslår SamSol att kapitelindelningen i balken ska vara löpande endast inom varje avdelning. Detta innebär att de hänvisningstekniker som SamSol använder i sitt förslag till socialför­ säkringsbalk skiljer sig något mot vad som annars är vanligt. Följande hänvisningstekniker förekommer vanligen i SamSol:s förslag:

En hänvisning från en paragraf till en paragraf i en annan avdelning sker med angivande av den sistnämnda avdelningens bokstavsbeteckning jämte kapitel- och paragrafbeteckningar (se t.ex. B 3 kap. 11 §).

En hänvisning från en paragraf till en paragraf i samma avdelning sker på sedvanligt sätt med angivande av kapitel- och paragrafbeteckningar. En hänvisning mellan paragrafer i samma kapitel sker också den på sed­ vanligt sätt.

I och med att regeringen anser att kapitelindelningen, i likhet med den ordning som hittills används, ska vara löpande genom balken i dess hel­ het, måste författningskommentaren konstrueras med beaktande av denna skillnad mellan SamSol:s och regeringens förslag. Med hänsyn härtill anges i förekommande fall i ingressen till SamSol:s förslag i de kom­ menterade paragraferna var i SamSol:s förslag den kommenterade para­ grafen finns. En författningskommentar till en paragraf kommer således att vara konstruerad enligt följande exempel:

35 kap. 24 §

Samsol:s förslag (C 17 kap. 23 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag. … Remissinstanserna:… Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (38 kap. 24 § i lagrådsremissen) …

Förkortningsordlista

I författningskommentaren används vanligen förkortningar för de författ­ ningar som omnämns. Förkortningarna återfinns i den förkortningsord­ lista som finns i inledningen av lagrådsremissen. För att underlätta för läsaren återges förkortningsordlistan även nedan.

ABBL Lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AFLP Lagen (1962:382) angående införande av lagen om all­ män försäkring AKBL Lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn ALF Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring AOL Lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkrings­ kassan ATP Allmän tilläggspension bet. Betänkande BoL Lagen (1993:737) om bostadsbidrag BTPL Lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. CSN Centrala studiestödsnämnden dir. Direktiv Ds Departementsserien EPL Lagen (2000:461) om efterlevandepension och efter­ levandestöd till barn EPLP Lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn EU Europeiska unionen FBBL Lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag FBF Förordningen (1988:890) om bilstöd till funktionshind­ rade FL FÖD

Förvaltningslagen (1986:223) Försäkringsöverdomstolen

GPL Lagen (1998:702) om garantipension HandL Förslag i SOU 2001:47 till lag om handläggning av ärenden hos de allmänna försäkringskassorna m.m. HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) HVL Lagen (1998:703) om handikappersättning och vård­ bidrag IFKL Lagen (2004:274) med anledning av inrättande av För­ säkringskassan IL Inkomstskattelagen (1999:1229) KSL Lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän LAF Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LASS Lagen (1993:389) om assistansersättning LBF Lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bil­ stöd till funktionshindrade LEF Lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekon­ trollerande verksamhet m.m. LIP Lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LIPP Lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension

LISA Lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersätt­ ning LSKK Lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara LSP Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd LSPT Lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålders­ pension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk­ tionshindrade NVL Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när­ ståendevård PGI Pensionsgrundande inkomst PISA Lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration PPM Premiepensionsmyndigheten PPML Lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premie­ pensionsmyndigheten prop. Proposition RAR Riksförsäkringsverkets allmänna råd ref. Referat RF Regeringsformen RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket rskr. Riksdagsskrivelse RÅ Regeringsrättens årsbok SAL Socialavgiftslagen (2000:980) SekrL Sekretesslagen (1980:100) SFB Socialförsäkringsbalken SFBP Lagen (2009:000) om införande av socialförsäkrings­ balken SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkringsutskottet SGI Sjukpenninggrundande inkomst SIAL Lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration SjLL Lagen (1991:1047) om sjuklön SML Lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare SofL Socialförsäkringslagen (1999:799) SOU Statens offentliga utredningar USL Lagen (1996:1030) om underhållsstöd ÄfsL Lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd

5.2. Avdelning A Övergripande bestämmelser

5.2.1. Inledning

I avdelning A (1–7 kap. [1–7 i lagrådsremissen]) finns de grundläggande försäkringsbestämmelserna. Här samlas således de bestämmelser som avgränsar den försäkrade personkretsen och som i dag huvudsakligen finns i SofL, LSP och KSL. För att fånga upp ytterligare förmåner till­ kommer nya bestämmelser som reglerar de grundläggande förutsätt­ ningarna för att någon ska kunna vara försäkrad för smittbärarersättning.

Till skillnad från SofL har bestämmelserna i 2 kap. AFL om ersättning för sjukvård m.m. inte förts över till SFB, jfr avsnitt 4.7. Detta gäller dock inte reglerna om bidrag till arbetshjälpmedel i 2 kap. 14 § AFL, som arbetats in i 30 kap. 5 §.

5.2.2 Underavdelning I Inledande bestämmelser 1 kap. SamSol:s förslag (A 1 kap.): Överensstämmer i huvudsak med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår dock att kapitlet ska innehålla ytterligare en upplysningsparagraf om andra sociala trygghetssystem (A 1 kap. 5 §). Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige anser att uppräk­ ningen i bestämmelsen, även om den inte gör anspråk på att vara full­ ständig, saknar upplysning om viktiga lagar. Som exempel nämner hov­ rätten LSS. Kammarrätten i Stockholm ställer sig frågande till vad exemplifieringen i paragrafen tjänar för syfte. Kammarrätten anför också att exemplifieringen med jämna mellanrum måste göras om för det fall den inte ska bli otidsenlig. Kommentar och skälen för regeringens förslag: Det är svårt att i den av SamSol föreslagna bestämmelsen göra en adekvat exemplifiering av vilka författningar som reglerar andra sociala trygghetssystem. Det är därför olämpligt att i SFB föra in en sådan bestämmelse.

1 kap. 1 §

SamSol:s förslag (A 1 kap. 1 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (1 kap. 1 § i lagrådsremissen) definieras socialförsäkringen som de sociala försäkringar samt de andra ersättnings- och bidragssystem som behandlas i avdelningarna B

  • (8–103 kap.). Med andra ord definieras socialför­ säkringen utifrån ett praktiskt betingat synsätt. Någon åtskillnad görs i detta sammanhang inte mellan förmåner som är helt eller delvis avgifts­ finansierade och förmåner som är mer eller mindre skattefinansierade, se vidare avsnitt 4.2 angående begreppet socialförsäkring.

1 kap. 2 och 3 §§

SamSol:s förslag (A 1 kap. 2 och 3 §§): Överensstämmer i princip med regeringens förslag. SamSol föreslår dock att kapitlen ska vara löpande numrerade endast inom varje avdelning (A 1 kap. 2 § andra stycket).

Kommentar och skälen för regeringens förslag Paragraferna (1 kap. Prop. 2008/09:200 2 och 3 §§ i lagrådsremissen) är nya och beskriver hur SFB är indelad. I Avd. A avsnitt 4.3.2 anges skälen till varför kapitelindelningen ska vara löpande genom balken och inte endast inom varje avdelning.

2 kap.

I detta kapitel föreslår regeringen bl.a. att vissa definitioner som är gemensamma för de förmåner som omfattas av balken förs in.

Enligt 20 kap. 1 § AFL avses i AFL, där ej annat framgår, med år kalenderår och med månad kalendermånad. En liknande bestämmelse finns i 1 kap. 8 § första stycket 1 och 2 LIP. Regeringen har övervägt att föra över även dessa definitioner till 2 kap. SFB och därmed skapa gene­ rella definitioner för balken. I likhet med SamSol avstår regeringen från detta eftersom undantagen från de generella definitionerna skulle bli alldeles för många. När det gäller avdelning A skulle dessa definitioner aldrig kunna tillämpas. Regeringen konstaterar också att flera av de nu­ varande socialförsäkringslagarna, däribland EPL, saknar definitioner av år och månad. Regeringen anser, liksom SamSol, att det framgår av sammanhanget om det är kalenderår och kalendermånad som avses eller ej.

2 kap. 2 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 2 §): Överensstämmer i huvudsak med rege­ ringens förslag bortsett från att SamSol:s förslag innehåller även en be­ stämmelse om att arbetsgivaren har det huvudsakliga ansvaret för sjuk­ lönen och dess administration. SamSol placerar dock bestämmelsen om att det inom socialförsäkringsadministrationen finns ett allmänt ombud i avdelning H. (Se H 14 kap. 12 § i SamSol:s förslag).

Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige anser att det all­ männa ombudet bör presenteras redan i början av SFB och inte först i avdelning H.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Första stycket i paragrafen (2 kap. 2 § i lagrådsremissen) ersätter en mängd bestämmel­ ser, bl.a. 1 kap. 2 § AFL, 1 kap. 3 § SofL och 1 § AOL. I detta stycke anges vilka myndigheter som administrerar socialförsäkringen. Eftersom även Skatteverket fattar vissa beslut ifråga om allmän ålderspension omnämns även den myndigheten.

I samband med att socialförsäkringsadministrationen presenteras är det lämpligt att ange att det hos Försäkringskassan ska finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det kan tilläggas att det kapitel i avdel­ ning H i vilket SamSol har tagit in bestämmelsen i allt väsentligt innehöll regler om nu inaktuella förhållanden och därför saknar motsvarighet här. Bestämmelsen om det allmänna ombudet förs in i andra stycket para­ grafen.

Tredje stycket i paragrafen är nytt. I detta stycke slås fast att beslut i ärenden enligt balken fattas av Försäkringskassan om inget annat anges särskilt. Genom att redan inledningsvis slå fast detta grundläggande förhållande kan också vissa bestämmelser avfattas enklare. Avvikande föreskrifter finns i bl.a. 58 kap. 6 och 7 §§.

2 kap. 3 och 4 §§

SamSol:s förslag (A 2 kap. 3 och 4 §§): Överensstämmer i princip med

regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Till följd av vissa lagändringar har båda paragraferna (2 kap. 13 och 14 §§ i lagråds­ remissen) genomgått vissa redaktionella ändringar jämfört med SamSol:s förslag.

3 § innehåller en upplysning om vilka lagar som finansierar socialför­ säkringen. De mera detaljerade finansieringsbestämmelserna i 19 kap. 2 § andra och tredje styckena AFL saknar motsvarighet i SFB eftersom de inte längre fyller någon funktion.

När det gäller assistansersättning svarar kommunerna för viss del av kostnaderna. 4 § innehåller också en upplysning om sådana förhållanden och när det gäller underhållsstöd bidrar den underhållsskyldige till kost­ naderna.

Bestämmelserna i 3 och 4 §§ ersätter liknande bestämmelser om finan­ siering i bl.a. 19 kap. 1 § AFL, 7 kap. 1 § LAF, 1 kap. 2 § LIP och 1 kap. 8 § EPL. Någon ändring i sak är inte avsedd.

2 kap. 5 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 5 §): SamSol föreslår att paragrafen ska avslutas med en mening om att bl.a. lagen (2004:114) om nordisk kon­ vention om social trygghet gäller.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att lagen om nordiska konventionen inte särskilt ska nämnas i paragrafen. Den upplysningen tillför inte bestämmelsen något och då det finns flera andra konventioner kan det skapa osäkerhet att nämna just denna konvention. Skatteverket anser att det inte finns något särskilt behov av att göra en särskild hän­ visning till den nordiska konventionen om social trygghet. Däremot anser

Skatteverket att man i bestämmelsen skulle kunna nämna Wienkonven­ tionerna om diplomatiska och konsulära förbindelser som inte är avtal om social trygghet men som ändå påverkar rätten till socialförsäkrings­ förmåner.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 1 kap. 4 § SofL. I likhet med remissinstanserna anser regeringen att det är onödigt att i bestämmelsen särskilt nämna lagen om nordisk konvention om social trygghet. Som

Skatteverket påpekat finns även andra avtal än sådan om social trygghet som kan påverka SFB:s tillämpning. Detta markeras genom att orden ”eller andra avtal” förs in i författningstexten.

2 kap. 6–9 §§ SamSol:s förslag (A 2 kap. 6–9 §§): Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (2 kap. 6–9 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 1 kap. 6 § AFL. Prisbasbeloppet hör inte hemma bland de definitioner och förklaringar som finns i 11–16 §§.

Snarare är det fråga om ett särskilt institut som är av stor betydelse för de förmåner som omfattas av SFB. Även i ett stort antal andra lagar finns det hänvisningar till ifrågavarande bestämmelser.

2 kap. 11 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens

förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 11 § i lagrådsremissen) är ny. Uttrycket ”förmån” används som sam­ lingsbeteckning för de dagersättningar, pensioner, livräntor, kostnads­ ersättningar, bidrag samt andra utbetalningar eller åtgärder som den en­ skilde är försäkrad för enligt 4–7 kap. (se även avsnitt 4.5).

2 kap. 12 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 13 §): SamSol föreslår en särskild legaldefi­ nition av vad som menas med ogift.

Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborg ifrågasätter om det inte är lämpligare att först definiera vem som ska anses som gift och därefter vad som ska gälla i övrigt. Länsrätten menar därför att 12 och 13 §§ jämte rubriker bör byta plats. Kammarrätten i Stockholm anser att para­ grafen framstår som i det närmaste obegriplig i sin självklarhet, om man inte samtidigt läser författningskommentaren. För det fall att en person vars äktenskap upplöses i normalfallet inte betraktas som ogift föreslår kammarrätten en alternativ utformning av paragrafen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 13 § i lagrådsremissen) är ny. Den slår fast vem som ska anses som ogift.

Termen ogift avser att ange en persons status. I folkbokföringssamman­ hang anges en person som ogift, gift, frånskild, änka eller änkling. Inom den nuvarande socialförsäkringslagstiftningen används i olika samman­ hang termen ogift som samlingsbeteckning för den som är frånskild, änka, änkling eller som aldrig har varit gift. I paragrafen klargörs att de nyss nämnda fyra olika folkbokföringskategorierna ska likabehandlas i SFB om inte något särskilt anges.

2 kap. 13 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 14 §): SamSol föreslår att paragrafen ut­ formas som en upplysning om vad regleringen i 1 § första stycket sam­ bolagen (2003:376) innebär i fråga om SFB.

Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborg ifrågasätter om det inte är lämpligare att först definiera vem som ska anses som gift och därefter vad som ska gälla i övrigt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 14 § i lagrådsremissen) är ny. I dag används i socialförsäkringslagstift­ ningen flera uttryckssätt för att beskriva att två personer bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara gifta med varandra.

Genom att i stället anknyta till sambolagens definition av sambo kan ett stort antal bestämmelser i balken få en enklare och enhetligare avfatt­ ning. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I motsats till SamSol anser regeringen att det är olämpligt att i SFB återge vad den civilrättsliga regleringen innebär. Paragrafen är därför utformad på ett sådant sätt att den endast upplyser om att begreppet sam­ bor definieras i 1 § sambolagen (2003:376).

2 kap. 14 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 15 §): SamSol föreslår en definition av Avd. A förälder med hänvisning till föräldrabalken.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 15 § i lagrådsremissen) är ny. I överensstämmelse med förslaget i 13 § upplyser paragrafen endast om var i föräldrabalken föräldraskap till barn och rättsverkan av adoption regleras.

2 kap. 15 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 16 § i lagrådsremissen) är ny. Den anger att uttrycket ”blivande adoptiv­ förälder” används som beteckning för dem som efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet. Genom att använda denna beteckning kan många andra bestämmelser i SFB avfattas enklare och mera enhet­ ligt. Det kan anmärkas att som ”blivande adoptivförälder” betraktas i balkens mening inte den som får socialnämndens medgivande i efter­ hand, dvs. efter det att barnet tagits emot för stadigvarande vård och fostran. Beträffande vissa förmåner avgränsas personkretsen ytterligare.

Det är t.ex. endast blivande adoptivförälder till ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när den blivande adoptivföräldern får barnet i sin vård, som enligt 22 kap. 2 § 4 likställs med föräldrar i fråga om vårdbidrag. Sådana begränsningar anges i anslutning till den aktuella förmånen.

2 kap. 16 §

SamSol:s förslag (A 2 kap. 17 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen anser att begreppet ”familjehems­ förälder” bör förklaras ytterligare i författningskommentaren. Enligt

Socialstyrelsen får begreppet i SFB en vidare innebörd än vad som an­ nars skulle följa enligt socialtjänstförordningen(2001:937).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (2 kap. 17 § i lagrådsremissen) är ny. I paragrafen anges att med uttrycket familjehemsförälder ska i balken avses den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet.

Genom att använda definitionen i förmånsavdelningarna kan ett antal regler formuleras enklare och mera enhetligt. Någon förändring av rätts­ läget är inte avsedd. Det kan dock påpekas att, som Socialstyrelsen an­ gett, inom socialtjänsten avses med familjehem endast ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn. Den av regeringen före­ slagna definition av familjehemsförälder omfattar även den som i annat fall tagit emot ett barn i sitt hem. Som framgår av paragrafen är defini­ tionen dock endast avsedd att användas såvitt avser de förmåner som regleras i SFB.

Enligt Lagrådet synes begreppet ”familjehemsförälder” kunna ge upp­ hov till missförstånd. Avvikelsen från socialtjänstlagstiftningens etable­ rade begreppsbildning kan enligt Lagrådet förbises av den som inte har

tillgång till författningskommentaren. Den som ska tillämpa bestäm­ melser i senare avdelningar väntar sig kanske inte en speciell definition i den inledande avdelningen. Risken för missuppfattning kan enligt Lagrådet minskas om man tillfogar bestämningen ”som avses i 2 kap. 17 §” när begreppet förekommer i senare avdelningar. – Beträffande 15 kap. 11 § anför Lagrådet att familjehem i sammansättningen familje­ hemsförälder har en speciell betydelse i balken och att det hade varit en fördel om begreppet familjehem haft en enhetlig betydelse i balken eller över huvud inom det socialrättsliga området.

Definitionerna av vissa centrala begrepp har samlats i balkens inle­ dande avdelning bl.a. för att det ska vara lätta att hitta dem och för att inte tynga övriga bestämmelser. Dessa definitioner är lätta att hitta, efter­ som det redan i rubriken till 2 kap. anges att nämnda kap. innehåller bl.a. definitioner. Syftet att inte tynga författningstexten skulle motverkas om det i övriga bestämmelser infördes hänvisningar till definitionen i denna paragraf. Ett införande av sådana hänvisningar skulle dessutom medföra att motsvarande hänvisningar borde göras även till andra definitioner. I annat fall kan det uppkomma risk för att bestämmelser utan sådan hän­ visning kommer att tillämpas motsatsvis.

Tillämpningsområdet för den aktuella definitionen har begränsats så att det ligger inom balkens tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs nämligen att med det aktuella begreppet ”avses i denna balk” den i para­ grafen angivna innebörden. Liknande formuleringar förekommer även i 2 kap. 11, 12, 15 och 16 §§. Mot denna bakgrund saknas det enligt rege­ ringens mening någon egentlig risk för missförstånd.

Begreppet ”familjehemsförälder” förekommer, till skillnad från ”familjehem”, varken i socialtjänstlagen (2001:453) eller socialtjänst­ förordningen (2001:937). Det förstnämnda begreppet förekommer heller inte i annan lagstiftning eller förordning. Begreppet familjehem har samma innebörd i balken som i annan lagstiftning.

Mot bakgrund av det anförda bör den i lagrådsremissen intagna lydel­ sen i denna paragraf behållas samtidigt som hänvisningar hit inte bör göras i andra paragrafer.

5.2.3. Underavdelning II Socialförsäkringsskyddet

4 kap. 2 §

SamSol:s förslag (A 4 kap. 2 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår dock att rubriken till paragrafen ska vara

Försäkringsgrenar och försäkringsgrunder.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det blir mer logiskt om försäkringsgrenar och försäkringsgrunder byter plats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår i paragrafen (4 kap. 2 § i lagrådsremissen) att socialförsäkringen ska delas in i tre försäkringsgrenar utifrån vad som utgör grunden för försäk­ ring. Utöver den indelning i bosättningsbaserade respektive arbets­ baserade förmåner som SofL bygger på tillkommer försäkringsgrenen övriga förmåner. För den försäkringsgrenen grundas försäkringstillhörig­ heten på andra omständigheter än bosättning respektive arbete i Sverige.

För närvarande ingår i denna grupp ersättning enligt LSP, krigsskade-

ersättning till sjömän enligt KSL och smittbärarersättning enligt SML. Prop. 2008/09:200 För dessa förmåner skiljer sig de grundläggande försäkringsvillkoren Avd. A väsentligt åt inbördes, vilket framgår av 7 kap.

Enligt Lagrådet bör termen försäkringsgrund utgå. Bestämmelserna om försäkringsgrunder framstår enligt Lagrådet som överflödiga samt komplicerar regleringen utan att bidra till ökad klarhet. Beskrivningen i 2 § av indelningen i försäkringsgrenar synes enligt Lagrådet vara fullt tillräcklig. Lagrådet anser också av samma skäl att underrubrikerna till 7 kap. 4 och 9 §§ bör ges en lydelse som bättre svarar mot respektive paragrafers innehåll, t.ex. ”Personkretsen”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

4 kap. 3 §

SamSol:s förslag (A 4 kap. 3 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag. SamSol formulerar dock bestämmelsen på ett annorlunda sätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen motsva­ rar 4 kap. 3 § i lagrådsremissen. I första stycket definieras uttrycket för­ säkrad. För att den enskilde ska anses vara försäkrad i SFB:s mening krävs att han eller hon uppfyller dels de krav på bosättning, arbete eller andra omständigheter än bosättning och arbete som avses i 2 §, dels gällande krav på försäkringstider. Bestämmelser om försäkringstider finns i 6 kap. 8–12 §§ samt i 7 kap.

I andra stycket förklaras vad som krävs för att den försäkrade ska om­ fattas av socialförsäkringsskyddet, nämligen att han eller hon också upp­ fyller de andra villkor som gäller för respektive förmån enligt 5–7 kap. Det kan då t.ex. handla om förutsättningarna för att en förmån ska betalas ut vid utlandsvistelse enligt 5 kap. 13–16 §§ eller 6 kap. 15–18 §§.

Det ovan sagda innebär att en person kan vara försäkrad i den mening som avses i avdelning A men ändå inte omfattas av socialförsäkrings­ skyddet, som alltså är annorlunda avgränsat. Sistnämnda kan också ut­ tryckas på följande sätt: För att omfattas av socialförsäkringsskyddet ska medborgaren dels vara försäkrad enligt bestämmelserna i avdelning A, dels uppfylla de särskilda villkoren enligt avdelningarna B–H som gäller för den aktuella förmån som han eller hon önskar komma i åtnjutande av i det enskilda fallet.

4 kap. 4 §

SamSol:s förslag (A 4 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Denna paragraf (4 kap. 4 § i lagrådsremissen) är av central betydelse för förståelsen av

SFB:s uppbyggnad. I paragrafen anges att de närmare bestämmelserna om rätten till förmåner finns i avdelningarna B

  • Endast i de fall som man enligt 4 kap. 3 § har konstaterat att en person är försäkrad och dess­ utom omfattas av socialförsäkringsskyddet finns det anledning att pröva frågan om han eller hon har rätt till en förmån som omfattas av SFB.

4 kap. 5 §

SamSol:s förslag (A 4 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens

förslag.

Remissinstanserna: Eftersom även socialförsäkringskonventioner som Sverige slutit med länder utanför EES-området samt Wienkonven­ tionerna påverkar försäkringstillhörigheten föreslår Skatteverket att man i paragrafen, efter ”1408/71” lägger till ”eller annat internationellt avtal”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (4 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 16 § SofL. Frågan om avsteg från tillämpningen från bestämmelserna i SFB regleras i 2 kap. 5 §. Något sådant tillägg som Skatteverket föreslår kan därför inte anses behövlig i denna paragraf.

5 kap. 2 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 2 §): SamSol föreslår att tillämpningen av den i paragrafen angivna definitionen av vem som ska anses som bosatt i

Sverige ska gälla vid tillämpning av bestämmelserna i avdelning A.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (5 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvaras närmast av 2 kap. 1 § första stycket

SofL. Begreppet ”bosatt i Sverige” förekommer även på andra ställen i balken, t.ex. i 21 kap. 3 § och har där samma betydelse som i denna paragraf. I paragrafen klargörs att definitionen av bosättningsbegreppet gäller för balken i dess helhet om inget annat särskilt anges.

5 kap. 5 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 5 §) Överensstämmer med regeringens för­ slag. Kommentar: Bestämmelserna i paragrafen (5 kap. 5 § i lagråds­ remissen) motsvarar 2 kap. 3 § SofL.

Enligt Lagrådet tillhör beteckningarna ”betjäning” och ”privattjänare” ett förlegat språkbruk och bör bytas ut.

De aktuella beteckningarna är väl etablerade i svenska författningar och förekommer i bestämmelser med internationella inslag. Lagrådet hade i ett yttrande den 22 mars 1999 (prop. 1998/99:119 bilaga 4) över det dåvarande förslaget till socialförsäkringslag inte några invändningar mot att använda beteckningarna. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att beteckningarna inte bör ändras i detta sammanhang.

5 kap. 8 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 8 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag, men anknyter till sambo i andra meningen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (5 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 2 kap. 6 § SofL. Regeringen anser till skillnad från SamSoL att nuvarande uttryckssätt i fråga om familjemed­ lemmar bör kvarstå oförändrat. Genom paragrafen regleras tillhörigheten till den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen för en försäkrads medföljande familjemedlemmar, när den försäkrade vid vistelse utom­ lands anses bosatt i Sverige enligt någon av bestämmelserna i 4–7 §§.

Denna bestämmelse om medföljande familjemedlemmar är gemensam för de fall som avses i 4–7 §§, vilket motsvarar gällande rätt. Vad som

avses med att en familjemedlen är ”medföljande” har prövats av Rege­ ringsrätten (RÅ 2008 ref. 9) i mål om barnbidrag.

Lagrådet anför beträffande 12 kap. 38 § (i lagrådsremissen), som utgör en särregel om föräldrapenning, att den som omfattas av särregeln anges genom bestämningen att föräldern anses bosatt i Sverige även under vistelsen utomlands enligt bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8 §§. Av dessa lagrum gäller 6 § biståndsarbetare m.fl., medan 8 § gäller familjemed­ lemmar till personer som nämns i 4–7 §§. Enligt Lagrådet har viss oklar­ het uppgetts råda om innebörden av hänvisningen till 5 kap. 6 och 8 §§.

Lagrådet anför att motsvarande problem skulle finnas i gällande rätt där 4 kap. 9 § AFL hänvisar till 3 kap. 5 b § samma lag, som i sin tur hänvisar till 2 kap. 4 och 6 §§ SofL. Enligt Lagrådet bör Regeringsrättens dom den 5 februari 2008 i ett mål om barnbidrag vara till ledning vid tolkningen av de berörda lagrummen.

Regeringsrätten tog i det nämnda målet (RÅ 2008 ref. 9) ställning till om ett barn, som var fött under en förälders vistelse utomlands för stu­ dier, skulle omfattas av 2 kap. 6 § SofL. Enligt Regeringsrätten framgår av förarbetena att avsikten i fråga om statsanställda har varit att regeln ska tolkas så att det inte krävs att barnet faktiskt har följt med till utlandet från Sverige. Regeringsrätten anför att bestämmelsen är gemensam för alla berörda personkategorier och att den är formulerad så att samma villkor gäller familjemedlemmar oavsett vilken personkategori det är fråga om. Något krav på att barnet ska ha bott i Sverige före förälderns utlandsvistelse kan enligt Regeringsrätten således inte ställas upp.

5 kap. 9 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 9 §): SamSol föreslår att paragrafen ska omfatta även änkepension i form av 90-procentstillägg och garantipen­ sion till änkepension.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anför att änkepension i form av 90-procentstillägg, som kan beviljas vid dödsfall från och med 2003, kan beräknas endast i förhållande till den avlidne makens år med intjäna­ de pensionspoäng och alltså är en arbetsbaserad förmån. Motsvarande 90-procentstillägg vid makens dödsfall före 2003 kan beräknas även i förhållande till den avlidne makens bosättningstid här och är då en bo­ sättningsbaserad förmån. Ett sådant tillägg bör regleras i SFBP.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (5 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 1 § 2–4 och 2 § SofL. Den nu­ varande uppdelningen på förmåner som den enskilde är försäkrad för respektive lagar som den enskilde omfattas av upphävs dock genom SFB.

Den enskilde är i stället försäkrad för samtliga bosättningsbaserade för­ måner som anges i paragrafen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Som Försäkringskassan påpekar kan bosättningsbaserat 90-procents­ tillägg betalas ut bara om dödsfallet skett före 2003. Då de särskilda be­ stämmelserna i övrigt för sådana dödsfall finns i SFBP bör även bestäm­ melsen om försäkring för sådant tillägg placeras där (2 kap. 7 § SFBP) och begränsas till att avse tillägg som beräknas på grundval av den avlid­ nes bosättning här i landet.

I lagrådsremissen omfattade paragrafen även garantipension till änke­ pension (punkt 16). Som närmare utvecklas i inledningen av kommen­

taren till 84 kap. SFB lämnas sådan pension numera bara övergångsvis. Prop. 2008/09:200 Bestämmelserna tas därför i stället in i 2 kap. 8 § SFBP. Avd. A

5 kap. 10 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 10 §): SamSol föreslår att paragrafen ska omfatta även änkepension i form av 90-procentstillägg och garantipen­ sion till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (5 kap. 10 § i lagrådsremissen) anger att när det gäller förmåner till efterlevande enligt 9 § 14 och 15 är det den efterlevande som ska vara försäkrad för förmånerna. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 8 § SofL såvitt avser reg­ leringen av utbetalning av förmåner vid utlandsvistelse. Regeringen anser emellertid att bestämmelsen ska ges ett vidare tillämpningsområde såtillvida att den ska vara gällande inom hela avdelning A. Borttagandet av bestämmelserna om 90-procentstillägget och garantipension till änke­ pension i 9 § föranleder en följdändring i denna paragraf.

5 kap. 11 och 12 §§

SamSol:s förslag (A 5 kap. 11 och 12 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Dock föreslår SamSol en annan utformning av rubrikerna till de båda paragraferna.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 5 kap. 11 och 12 §§ i lagrådsremissen. Den av SamSol föreslagna rubriken till 11 § är missvisande. Den kan ge intryck av att paragrafen behandlar anmälningsskyldighet. Egentligen behandlar såväl 11 § som 12 § försäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med inflytt­ ning till Sverige. Regeringen anser att det är lämpligt att markera detta i en huvudrubrik till dessa båda paragrafer. De båda paragraferna förses också med rubriker som närmare upplyser om att 11 § behandlar betydel­ sen av anmälan om bosättning vid bestämmandet av försäkringsskyddets tidsmässiga omfattning vid bosättning i Sverige och att 12 § behandlar försäkringsskyddets omfattning i samband med bl.a. beviljat uppehålls­ tillstånd i Sverige. Regeringen anser också att det är lämpligt att det i 11 § förs in ett andra stycke som upplyser om var i SFB bestämmelserna om anmälan om bosättning finns.

5 kap. 16 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 5 kap. 16 § i lagrådsremissen. I bl.a. 110 kap. 45 § finns bestäm­ melser om när den som lämnar Sverige ska anmäla detta till Försäkrings­ kassan. Den nämnda bestämmelsen och bestämmelserna i 110 kap. 43 och 44 §§, som är av liknande karaktär, är handläggningsregler. Dessa bestämmelser har därför placerats i avdelning H. Regeringen anser dock att det är lämpligt att här upplysa om att det i avdelning H finns bestäm­ melser om anmälningsskyldighet om man lämna Sverige.

5 kap. 17 §

SamSol:s förslag (A 5 kap. 17 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (5 kap. Prop. 2008/09:200 17 § i lagrådsremissen) motsvarar 43 § 2 USL och anger att regeringen, Avd. A eller den myndighet som regeringen bestämmer, har möjlighet att med­ dela föreskrifter om att barn som är politiska flyktningar är försäkrade för underhållsstöd enligt 9 § 3 även om de inte är bosatta i Sverige. Före­ skrifterna meddelas med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 2 RF (dvs. restkompetensen). Regeringen anser att denna bestämmelse inte hör hemma i den aktuella förmånsavdelningen (17–19 kap.) utan att fråga är om en speciell grund för försäkringstillhörighet.

6 kap. 2 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 2 §): SamSol föreslår att tillämpningen av den i paragrafen angivna definitionen av arbete i Sverige ska gälla vid tillämpning av bestämmelserna i avdelning A.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvaras närmast av 2 kap. 7 § första stycket

SofL. Begreppet ”arbete i Sverige” förekommer även på andra ställen i balken, t.ex. i 25 kap. 3 § och har där samma betydelse som i denna paragraf. I paragrafen klargörs att definitionen av arbetsbegreppet gäller för balken i dess helhet om inget annat särskilt anges.

6 kap. 6 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 6 §): SamSol föreslår att i punkt 9 ska undantag göras även för änkepension i form av 90-procentstillägg enligt

SamSol:s förslag till 5 kap. 9 § 17.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anför att förslaget till ändring beträffande 5 kap. 9 § medför behov av en följdändring i denna paragraf.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 4 och 5 §§ SofL. Den nuvarande uppdelningen på förmåner som den enskilde är försäkrad för respektive lagar som den enskilde omfattas av försvinner dock. Den enskilde är enligt detta synsätt i stället försäkrad för samtliga arbetsbaserade för­ måner som anges i paragrafen. Som Försäkringskassan påpekar behöver punkten 9 justeras på grund av ändringen i 5 kap. 9 §.

Beträffande punkten 2 ersätts uttrycket ”föräldrapenning över lägsta­ nivå och tillfällig föräldrapenning” med uttrycket ”föräldrapenning på grundnivå eller sjukpenningnivå och tillfällig föräldrapenning”. Rege­ ringen anser att den nya avfattningen är tydligare. Den svarar också mot indelningen i 12 kap. 18

  • §§. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Enligt 3 kap. 1 § 1 SofL är den som är bosatt i Sverige försäkrad för bl.a. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. AFL i fråga om förmåner som beslutas av Försäkringskassan. Enligt 2 kap. 14 § AFL gäller att bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin rehabilitering utges enligt föreskrifter som rege­ ringen meddelar. Den bestämmelsen motsvaras i balken av 30 kap. 5 §.

Övriga bestämmelser i 2 kap. AFL överförs inte till SFB. AFL upphävs i samband med att balken träder i kraft.

Beträffande förmånen bidrag till arbetshjälpmedel gör regeringen följande övervägande. Det finns starka skäl som talar för att arbetshjälp­ medel ska kunna lämnas på grundval av såväl bosättning som arbete i

Sverige. Det förefaller inte rimligt att en person som arbetar i Sverige, Prop. 2008/09:200 men som inte är bosatt här ska sakna möjlighet att få arbetshjälpmedel Avd. A genom socialförsäkringen. Regeringen föreslår därför att det av punkten 4 bör framgå att den som arbetar i Sverige är försäkrad för bl.a. rehabili­ tering, arbetshjälpmedel och rehabiliteringsersättning.

Beträffande förmåner enligt nuvarande LAF kan påpekas att dessa om­ nämns i punkterna 6 och 10. Detta på grund av att bestämmelserna i 5 kap. LAF om ersättning vid dödsfall har förts över till avdelning F medan övriga bestämmelser finns i avdelning C.

6 kap. 7 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 7 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 7 § i lagrådsremissen) är ny. Regeringen anser att ett förtydligande be­ hövs som klargör att när det gäller förmåner till efterlevande enligt 6 § 9 och 10 är det den avlidne som ska ha varit försäkrad för förmånerna. I övrigt ska bestämmelser i balken om en försäkrad tillämpas på de för­ månsberättigade. Någon förändring av rättsläget är inte avsedd.

6 kap. 10 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 10 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 10 § SofL. Av den nu gällande bestämmelsen framgår att försäkringen ska fortsätta att gälla efter efter­ skyddstiden så länge som bestämmelserna om SGI-skyddad tid är tillämpliga i det enskilda fallet. Om man, som SamSol gör, kopplar för­ säkringens giltighet till så länge nämnda bestämmelser om SGI-skyddad tid gäller, kan det uppfattas som att försäkringen gäller till dess att man ändrar eller upphäver bestämmelserna om SGI-skyddad tid. Eftersom någon materiell ändring av bestämmelsen inte är avsedd omformuleras paragrafen.

6 kap. 12 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 12 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 12 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 9 § SofL. När det gäller bi­ ståndsarbetare har regeringen uppmärksammat att efterskyddstiden inte gäller för medföljande familjemedlemmar. Det kan ifrågasättas om detta är en lämplig ordning. Med hänsyn till att förslaget till SFB i princip är en språklig och teknisk bearbetning av gällande lagstiftning, och då en förändring av nu gällande lagstiftning i detta hänseende torde kräva en grundlig analys, föreslår regeringen nu inte någon ändring av gällande rätt.

6 kap. 13 och 14 §§

SamSol:s förslag (A 6 kap. 13 och 14 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Dock föreslår SamSol en annan utformning av rubrikerna till de båda paragraferna.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot- Prop. 2008/09:200 svarar 6 kap. 13 och 14 §§ i lagrådsremissen. Den av SamSol föreslagna Avd. A rubriken till 13 § är missvisande. Den kan ge intryck av att paragrafen behandlar endast anmälningsskyldighet. Egentligen behandlar såväl 13 § som 14 § försäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med arbete i Sverige. Regeringen anser att det är lämpligt att markera detta i en huvudrubrik till dessa båda paragrafer. De båda paragraferna förses också med rubriker som närmare upplyser om att 13 § behandlar betydel­ sen av anmälan om arbete vid bestämmandet av försäkringsskyddet tidsmässiga omfattning vid arbete i Sverige och att 14 § behandlar för­ säkringsskyddets omfattning i samband med bl.a. beviljat uppehålls­ tillstånd i Sverige. Regeringen anser också lämpligt att det i 13 § förs in ett andra stycke som upplyser om var i SFB bestämmelserna om anmälan om arbete finns.

6 kap. 18 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 18 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 6 kap. 18 § i lagrådsremissen. I bl.a. 110 kap. 45 § finns bestäm­ melser om när den som lämnar Sverige ska anmäla detta till Försäkrings­ kassan. Den nämnda bestämmelsen och bestämmelserna i 110 kap. 43 och 44 §§, som är av liknande karaktär, är handläggningsregler. Dessa bestämmelser har därför placerat i avdelning H. Regeringen anser dock att det är lämpligt att här upplysa om att det i avdelning H finns bestäm­ melser om anmälningsskyldighet om man lämnar Sverige.

6 kap. 21 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 21 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 21 § i lagrådsremissen) motsvarar delvis 3 kap. 14 § SofL. De närmare förutsättningarna för att en försäkrad ska tillgodoräknas pensions­ grundande belopp för plikttjänstgöring, studier och vård av småbarn anges i 60 kap. 17–36 §§. Se även 60 kap. 3 § och kommentaren till den paragrafen.

Av tydlighetsskäl kan det enligt Lagrådet vara lämpligt att infoga ordet ”dessutom” närmast före ordet ”bestämmelser” eftersom även sjukersätt­ ning och aktivitetsersättning enligt 63 kap. ger anledning till beräkning av pensionsgrundande belopp. Enligt Lagrådet bör uttrycket ”vård av småbarn” bytas ut mot beteckning ”barnår”, som används i 63 kap., eller i vart fall ordet barnår tillfogas sist inom parentestecken.

Paragrafen justeras med anledning av Lagrådets synpunkter. Dock bör av tydlighetsskäl uttrycket ”vård av småbarn” behållas och komplettering ske med ”barnår”.

6 kap. 22 §

SamSol:s förslag (A 6 kap. 22 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (6 kap. 22 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 15 § SofL. Av första stycket

framgår att den som genomgår utbildning som är förenad med särskild Prop. 2008/09:200 risk för arbetsskada är försäkrad för arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 Avd. A och 10. Av andra stycket följer att regeringen, med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 2 RF (dvs. restkompetensen), eller den myndighet som regeringen bestämmer, har möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om försäkring enligt paragrafens första stycke.

7 kap. 3 §

SamSol:s förslag (A 7 kap. 6 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (7 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 1 § LSP. Regeringen anser att före­ skriftsrätten faller inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 RF. I och med att riksdagen har valt att lagstifta inom regeringens primärområde, saknar riksdagen uttryckligt stöd i 8 kap. RF för att bemyndiga regeringen att meddela ifrågavarande föreskrifter. Med hänsyn härtill ska bestämmelsen, i enlighet med det som anges i avsnitt 4.4, formuleras som en bestämmelse som anger i vilken omfattning rege­ ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har kvar möjlig­ heten att inom ramen för restkompetensen enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 RF meddela föreskrifter om i vilken utsträckning den som fri­ villigt deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller annan typ av rädd­ ningsarbete ska omfattas av bestämmelserna i 43 kap.

7 kap. 6 och 9 §§

SamSol:s förslag (A 7 kap. 8 och 11 §): Överensstämmer med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 7 kap. 8 och 11 §§ i lagrådsremissen. Ersättning som lämnas enligt

LSP och KSL uppvisar många likheter med ersättning som lämnas enligt LAF. Beträffande efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen föreslår regeringen att det av 6 kap. 7 § ska framgå bl.a. att det är den avlidne som ska ha varit försäkrad för förmånen. I övrigt gäller för ar­ betsskadeersättning särskilda regler om försäkringstid och utlandsvistelse i 6 kap. 11 § första stycket och 16 §. Regeringen anser att dessa bestäm­ melser bör gälla även för ersättning som i dag lämnas med stöd av KSL och LSP.

7 kap. 10 §

SamSol:s förslag (A 7 kap. 12 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (7 kap. 12 § i lagrådsremissen) är ny. Beträffande smittbärarersättning enligt

SML sammanfaller definitionen av smittbärare med vem som kan ha rätt till sådan ersättning. Regeringen föreslår inte någon ändring härvidlag och anger därför att försäkrad för smittbärarersättning är en sådan smitt­ bärare som avses i 46 kap. 3 §.

5.3. Avdelning B Familjeförmåner

5.3.1. Inledning

I avdelning B (8–22 kap. [8–22 kap. i lagrådsremissen]) samlas bestäm­ melser om socialförsäkringsförmåner som är relaterade till föräldrar och barn. Följande förmåner behandlas: graviditetspenning, föräldrapen­ ningsförmåner, barnbidrag, underhållsstöd, adoptionsbidrag och vård­ bidrag. Dessa förmåner regleras i dag i AFL, ABBL, FBBL, USL, AKBL och HVL.

5.3.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser

Denna underavdelning innehåller bestämmelser som dels upplyser om innehållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av för­ månerna.

5.3.3. Underavdelning II Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner Inledning

I denna underavdelning samlas de bestämmelser som nu finns i 3 kap. 9 och 9 a §§ samt 4 kap. AFL om havandeskapspenning, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. För att modernisera språket byts beteck­ ningen ”havandeskapspenning” ut mot ”graviditetspenning”.

Förmåner vid moderskap bildar tillsammans med förmåner vid sjuk­ dom en särskild gren av social trygghet enligt art. 4.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. I den nyligen framtagna förordningen (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, som kommer att ersätta förordningen (EEG) nr 1408/71, bildar förmåner vid moderskap och sjukdom inte längre en sådan särskild gren. I stället ingår förmåner vid moderskap i en gren av social trygghet betecknad Förmåner vid moder­ skap och likvärdiga förmåner vid faderskap. Mot bakgrund härav och med beaktande av att bestämmelserna i 3 kap. 9 och 9 a §§ AFL om havandeskapspenning har en nära anknytning till de socialförsäkrings­ förmåner som har att göra med barn, föreslår regeringen att bestämmel­ serna om graviditetspenning placeras tillsammans med bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner i avdelning B.

Reglerna i 4 kap. AFL om föräldrapenning struktureras helt om och delas in i tre separata kapitel, varav ett kapitel innehåller allmänna be­ stämmelser om föräldrapenningsförmåner, ett kapitel behandlar föräldra­ penning och ett kapitel behandlar tillfällig föräldrapenning. Syftet är att underlätta för den enskilde att bedöma vad som gäller i olika situationer.

För att upprätthålla en kronologisk ordning mellan graviditetspen­ ningen och föräldrapenningsförmånerna placeras bestämmelserna om graviditetspenning i ett eget kapitel före de kapitel som behandlar för­ äldrapenningsförmånerna.

10 kap.

I detta kapitel ersätts genomgående uttrycket ”försäkrad kvinna” i de nu- Avd. B varande bestämmelserna i AFL som behandlar graviditetspenning med uttrycket ”försäkrad”.

10 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 3 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (10 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 9 § första och fjärde styckena

AFL. I den nu gällande författningstexten i 3 kap. 9 § första stycket AFL anges att en försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel. Regeringen anser att uttrycket ”uppgifterna i” är ett onödigt förtydligande. Därför föreslår regeringen att uttrycket inte förs in i SFB.

10 kap. 4 §

SamSol:s förslag (B 3 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (10 kap. 4 § i lagrådsremissen) är ny och anger vilka förmånsnivåer som gravidi­ tetspenning kan lämnas på. I nuvarande lagstiftning framgår av hänvis­ ningen i 3 kap. 9 a § tredje stycket AFL till sjukpenningförmånen att graviditetspenning lämnas på samma förmånsnivåer som sjukpenning.

Paragrafen är konstruerad i förtydligande syfte.

10 kap. 5 §

SamSol:s förslag (B 3 kap. 5 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (10 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar bestämmelserna i 3 kap. 9 a § tredje stycket tredje meningen AFL. I den föreslagna paragrafen klarläggs att graviditetspenning inte lämnas för samma tid som den försäkrade får sjukpenning, sjuklön eller ersättning enligt den s.k. sjuklönegarantin.

Enligt Lagrådet är den i lagrådsremissen presenterade paragrafen otydligt formulerad och författningskommentaren inte tillräckligt klar­ görande.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. I paragrafen förs en hänvis­ ning in till 20 § SjLL om s.k. sjuklönegaranti. Någon utbyggnad av för­ fattningskommentaren synes med detta förtydligande enligt regeringens uppfattning inte vara nödvändig.

10 kap. 9 §

SamSol:s förslag (B 3 kap. 9 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår även att graviditetspenning ska kunna lämnas även om den försäkrade inte skulle ha arbetat under hela perio­ den.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (10 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 9 a § andra stycket AFL. SamSol föreslår dessutom att den nuvarande bestämmelsen bör kompletteras med

en kodifiering av rättspraxis såvitt avser förmånstidens längd (se FÖD Prop. 2008/09:200 1988:3). I det avgörandet slog Försäkringsöverdomstolen fast att, vid Avd. B tillämpningen av då gällande regel i 3 kap. 9 § AFL, havandeskapspen­ ning skulle lämnas för hela den period för vilken den försäkrade begärde ersättning trots att hennes visstidsanställning upphörde före periodens utgång.

Den av SamSol föreslagna ordalydelsen i paragrafen är generellt hållen. Paragrafen ger intryck av att vara tillämplig även när den försäk­ rade inte förvärvsarbetar på grund av t.ex. tjänstledighet, vilket rimligen inte kan vara en avsedd effekt av förslaget. Regeringen anser att det är mindre lämpligt att med åberopande av endast ett tjugo år gammalt av­ görande införa en lagregel som närmare anger hur en period med gravi­ ditetspenning ska avgränsas i tiden. Det är inte heller lämpligt att inom ramen för en i princip lagteknisk översyn av socialförsäkringslagstift­ ningen införa en lagregel som ändrar förutsättningarna för bedömningen av försäkrades rätt till förmånen. För att genomföra det förslag till lag­ stiftning som SamSol föreslår torde det vara nödvändigt med en mer omfattande analys av rättsläget. Regeringen anser därför att det av Sam-Sol angivna rättsfallet inte i detta lagstiftningsärende ska läggas till grund för kodifiering.

11 kap.

I betänkandet föreslår SamSol att det i detta kapitel (B 4 kap. 9 § SFB i SamSol:s förslag) bör finnas en motsvarighet till 4 kap. 1 § fjärde stycket AFL. Den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 1 § fjärde stycket AFL ger regeringen möjlighet att förordna att tillfällig föräldrapenning i vissa si­ tuationer får lämnas till en förälder som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge för vård av barn som är bosatt i något av dessa länder. För­ säkringskassan har i sitt remissyttrande påpekat att den bestämmelsen är onödig eftersom tillfällig föräldrapenning redan nu är en familjeförmån och att det därför är onödigt att regeringen särskilt föreskriver om detta.

Som framgår av RÅ 2003 ref. 65 är tillfällig föräldrapenning att anse som en familjeförmån enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämp­ ning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Till följd härav är bestämmelsen i 4 kap. 1 § fjärde stycket AFL onödig. Därför förs den inte in i SFB.

Lagrådet anser att förslaget i 11 kap. 9 § i lagrådsremissen bör kunna utgå, eftersom hela innehållet och mer därtill finns i 12 kap. 9 § och 13 kap. 5 §.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utgår i enlighet med Lagrådets påpekande.

11 kap. 4 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 2 § första stycket AFL. I punkt 3 ersätts begreppet rättslig vårdnadshavare med begreppet särskilt förord­ nad vårdnadshavare. Härigenom erhålls en bättre överensstämmelse med den familjerättsliga terminologin (se 6 kap. 9 § föräldrabalken). Någon

saklig ändring är inte avsedd. I punkt 4 används begreppet blivande Prop. 2008/09:200 adoptivförälder. Detta begrepp definieras i 2 kap. 16 § SFB. Avd. B

11 kap. 5 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 2 § andra stycket AFL. Det i första stycket 2 använda begreppet definieras i 2 kap. 15 § SFB.

11 kap. 6 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 6 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol hänvisar i paragrafen också till bestämmelser om utredningsbefogenheter i H 7 kap. 14, 17 och 18 §§.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 2 § tredje stycket AFL.

Enligt Lagrådet är paragrafens innebörd, såsom den presenterats i lag­ rådsremissen, svårtillgänglig genom utformningen av de hänvisningar som görs i paragrafen. Undantaget avseende tillämpningen av vissa lag­ rum i 114 kap. är, enligt Lagrådet, överflödigt, eftersom det i samband med tillfällig föräldrapenning som Försäkringskassan beviljar enligt 13 kap. 11 § aldrig blir aktuellt att använda de utredningsbefogenheter som regleras i 114 kap. 14, 17 och 18 §§.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen redigeras om och förenklas i enlighet med Lagrådets förslag.

11 kap. 9 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 16 § tredje stycket AFL. Det kan särskilt anmärkas att paragrafen endast omfattar föräldrapenning.

Tillfällig föräldrapenning faller således utanför paragrafens tillämpnings­ område. Av paragrafen framgår att en förälder aldrig kan få mer än hel föräldrapenning per dag. När det gäller tillfällig föräldrapenning kan i vissa situationer mer än hel sådan förmån lämnas till en förälder. En sådan situation är om föräldern har sin arbetstid förlagd på sådant sätt att flera arbetspass genomförs under samma dag. En annan situation i vilken mer än hel tillfällig föräldrapenning kan lämnas är om föräldern en dag börjar ett arbetspass som avslutas efter midnatt samt att föräldern genom­ för ytterligare ett arbetspass den efterföljande dagen. Regeringen anser att det i SFB inte bör föras in en särskild bestämmelse som reglerar i vilka situationer tillfällig föräldrapenning får lämnas med som mest hel förmån eller med mer än hel förmån.

11 kap. 10 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 12 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att hänvisningen till 6 kap. 29 § borde ha placerats i andra meningen tillsammans med hänvis­ ningen till 6 kap. 3 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. Prop. 2008/09:200 11 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 4 kap. 16 § första stycket Avd. B första meningen AFL. I paragrafen anges när föräldrapenningsförmåner får lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid. I sista meningen i paragrafen finns en hänvisning till 13 kap. 3 §, som med hänsyn till ut­ formningen av 13 kap. 3 §, har formulerats som en upplysningsbestäm­ melse.

11 kap. 14 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 16 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 15 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 17 § första och tredje stycket

AFL. SamSol anser att formuleringen ”… eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan författning…” i 4 kap. 17 § första stycket första meningen AFL vid en överföring till balken, som även innehåller regler om olika skadeersättningar, endast kan syfta på ersättning som motsvarar sjukpenning enligt äldre skadeförfattningar. Regeringen anser emellertid att det inte kan hållas för visst att fråga endast är om äldre författningar. Paragrafen formuleras därför i detta hänseende i enlighet med nuvarande lydelse.

Enligt Lagrådet kan uttrycket ” för samma dag och tid” i första stycket i det i lagrådsremissen presenterade förslaget ifrågasättas, eftersom inne­ börden knappast lär bli annorlunda om man i stället väljer uttrycket ”för samma tid”. Lagrådet föreslår att det i balken vanligen förekommande uttrycket ”för samma tid” i stället används i paragrafen. Vidare föreslår Lagrådet att första stycket 1 i förslaget ändras på motsvarande sätt som föreslås beträffande förslaget till 10 kap. 5 §.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets påpekanden.

11 kap. 17 §

SamSol:s förslag (B 4 kap. 19 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. I SamSol:s förslag saknas angivande av att föräldra­ penning som betalas ut till annan person eller socialnämnd ska användas till förälderns och familjens nytta.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (11 kap. 18 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 18 § tredje stycket AFL. .

Enligt Lagrådets uppfattning innebär ett utelämnande av orden ”att an­ vändas till förälderns och familjens nytta” att det i socialförsäkrings­ balken inte skulle finnas något lagligt stöd för hur en föräldrapennings­ förmån ska användas. Med tanke på att utbetalning av en föräldrapen­ ningsförmån kan ske inte bara till socialnämnden utan också till en fysisk person bör, enligt Lagrådet, de utelämnade orden arbetas in i den i lag­ rådsremissen föreslagna paragrafen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning och anser att nämnda led i den nu gällande paragrafen bör föras in i SFB. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets påpekande.

12 kap. 2–6 §§ SamSol:s förslag (B 5 kap. 2–6 §§): Överensstämmer i sak med rege-

ringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att utform­ ningen av bestämmelserna om rätten till föräldrapenning kan ge ett in­ tryck av att i vissa fall båda föräldrarna kan ha rätt till föräldrapenning samtidigt. Det gäller när den ena föräldern faktiskt vårdar barnet och därmed har rätt till föräldrapenning enligt huvudregeln i 3 § och den andra inte vårdar barnet men ändå har rätt till föräldrapenning (4 § och 5 § andra stycket). Eftersom det inte kan vara avsikten att så ska kunna ske bör reglerna förtydligas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 12 kap. 2–6 §§ i lagrådsremissen.

I 11 kap. 10 § anges huvudregeln att föräldrapenningsförmånerna inte får lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid annat än i särskilt uppräknade undantagsfall. De av kammarrätten angivna paragraferna finns inte angivna bland dessa undantag.

Regleringen i 2 och 3 §§ motsvarar närmast 4 kap. 4 § första stycket andra meningen AFL. I 3 § sker en komplettering genom att uttrycket ”faktiskt vårdar barnet” förs in i bestämmelsen. Skälet för detta är att det har ett pedagogiskt värde att det i författningstexten anges att det krävs en rumslig kontakt mellan barnet och föräldern under större delen av den tid som föräldrapenningsförmånen lämnas. Bestämmelsen innebär endast ett förtydligande av gällande lagstiftning (se bl.a. prop. 1978/79:168 s. 47).

Enligt Lagrådet bör 12 kap. 2 § första stycket i lagrådsremissen formu­ leras om med hänsyn till att föräldrapenning kan lämnas antingen som en bosättningsbaserad eller som en arbetsbaserad förmån. Lagrådet anser vidare att 3 § bör formuleras på ett sådant sätt att syftet med bestäm­ melsen tydligt framgår. Därutöver anser Lagrådet att inledningen av 4 § är missvisande, eftersom den kan tolkas som att det skulle krävas sär­ skilda skäl också vid tillämpning av 5 eller 6 §. Fråga är, enligt Lagrådet, i stället om undantag för dessa fall från kravet på särskilda skäl. Lagrådet menar därför att förslaget till 4 § bör formuleras om.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Samtliga tre paragrafer utfor­ mas med beaktande av de synpunkter som Lagrådet framför.

12 kap. 8 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 8 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 5 § AFL. Av 4 kap. 5 § första och andra meningen AFL framgår att bestämmelserna om föräldrapen­ ning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn. Är det fråga om adoption av andra makens barn eller adoptivbarn eller av eget barn lämnas föräldrapenning dock inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum. Av 4 kap. 8 § föräldrabalken följer emellertid att adoptivbarn ska anses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar. I paragrafen omfattar uttrycket ”makes barn” således såväl makes biologiska barn som makes adoptivbarn.

Lagrådet ifrågasätter om det inte av tydlighetsskäl finns anledning att Prop. 2008/09:200 behålla lydelsen av den nuvarande bestämmelsen oförändrad i socialför- Avd. B säkringsbalken.

Enligt regeringens mening behöver inte paragrafen förtydligas efter­ som rättsläget efter adoption framgår av regleringen i föräldrabalken och det finns en hänvisning till dessa bestämmelser i 2 kap. 14 § SFB.

12 kap. 9 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 9 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att bestämmelsen bör uttryckas på samma sätt som i 4 kap. 14 § första stycket AFL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 7 § första stycket och 8 § AFL.

Eftersom någon materiell ändring inte avses, saknas skäl att tillmötesgå Försäkringskassans remissynpunkt.

12 kap. 13 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 13 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. SamSol anger dock att föräldrapenning lämnas till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att uttrycket ”det första skolåret” numera är missvisande eftersom klass 0, dvs. förskolan, räknas som det första skolåret.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. 13 § i lagrådsremissen) formuleras utifrån att fråga är om första skolåret i grundskolan.

12 kap. 15 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 15 §): Överensstämmer med regeringens förslag förutom att SamSol delar upp paragrafen i två stycken.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att paragrafens andra stycket bör förtydligas så att det framgår att det stycket även handlar om föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 12 kap. 5 § i lagrådsremissen. Genom att formulera paragrafen i ett stycke i stället för två, som SamSol föreslår, klargörs vad som regle­ ras i paragrafen.

12 kap. 16 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. 16 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 3 § femte stycket AFL. I den nu gällande paragrafen anges inte att det för dess tillämplighet krävs att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Något sådant krav bör inte heller föras in i SFB.

12 kap. 17 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 17 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. Prop. 2008/09:200 17 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 3 § sjätte stycket AFL. Det går Avd. B inte av den nu gällande paragrafen att utläsa om det för dess tillämplighet krävs att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Regeringen anser att detta inte är något krav i de situationer som regleras i paragrafen.

Som anges i 18

  • §§ lämnas föräldrapenning på tre ersättningsnivåer: sjukpenningnivå, grundnivå och lägstanivå. I andra stycket i denna para­ graf föreslås att en förälder till förmån för den andre föräldern inte får avstå föräldrapenning på sjukpenningnivå såvitt avser viss i förslaget angiven tid. Förslaget innebär i denna del en omskrivning av nu gällande bestämmelser i 4 kap. 3 § sjätte stycket första meningen AFL.

12 kap. 18–24 §§ SamSol:s förslag (B 5 kap. 18–24 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. SamSol:s förslag i B 5 kap. 22 § är dock ut­ format utan hänsyn till att reglerna om den sjukpenninggrundande in­ komsten vid beräkning av bl.a. föräldrapenning numera är ändrade.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 12 kap. 18–24 §§ i lagrådsremissen). I nu gällande bestämmelser i 4 kap. AFL som reglerar föräldrapenningens tre ersättningsnivåer är endast två av dessa namngivna. Gällande författningstext är även mycket komplicerad och svårläst. I ett försök att underlätta förståelsen av be­ stämmelserna föreslår regeringen att det tydligt anges att föräldrapenning kan lämnas på tre olika namngivna ersättningsnivåer och vilka av dessa nivåer som grundar sig på om den försäkrade är bosatt eller arbetar i

Sverige. Eftersom föräldrapenning på den högsta ersättningsnivån grundar sig på en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst, föreslår regeringen att den ersättningsnivån kallas för sjukpenningnivå. Då de båda andra ersättningsnivåerna redan har inarbetade namn, bör dessa inte ändras.

12 kap. 27 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 26 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafens (12 kap. 27 § i lagrådsremissen) första stycke motsvarar i princip 4 kap. 6 § sjätte stycket första meningen AFL.

Att på det sätt som görs i 12 kap. 27 § första stycket i lagrådsremissen hänvisa till 29 kap. 5 § är, enligt Lagrådet, felaktigt. Nämnda lagrum reglerar, enligt Lagrådet, inte fall där den sjukpenninggrundande in­ komsten sänks. Lagrådet anser därför att uttrycket ”enligt 29 kap. 15 §” i förslaget bör bytas ut mot ”… sedan tid som avses i 29 kap. 15 § (SGI­ skyddad tid för föräldraledighet) har gått ut…”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning och första stycket i paragrafen utformas därför i linje med Lagrådets förslag.

I andra stycket förs ett förtydligande av gällande rätt in.

12 kap. 29 §

SamSol:s förslag (B 5 kap. 27 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. Prop. 2008/09:200 29 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 6 § sjätte stycket tredje och Avd. B fjärde meningen AFL. I förslaget förtydligas att bestämmelserna ska tillämpas på båda föräldrarna om kvinnan blir gravid på nytt.

12 kap. 30 §

SamSol:s förslag: Beroende på en senare beslutad regeländring saknar

SamSol förslag om hur den sjukpenninggrundade inkomst i förekom­ mande fall ska beräknas efter den tid som den varit skyddad under föräld­ raledighet.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (12 kap. 30 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 6 § sjätte stycket femte meningen AFL. I paragrafen anges att bestämmelserna i 25–29 §§ ska tillämpas på motsvarande sätt vid beräkning av den sjukpenning­ grundande inkomsten för tid efter tid som avses i 26 kap. 15 § om sänk­ ning av den sjukpenninggrundande inkomsten inte har skett på grund av att den årliga inkomsten överstiger 7,5 prisbasbelopp.

Förutom ett mindre språkligt påpekande ifrågasätter Lagrådet om den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen återger gällande rätt. Enligt Lag­ rådet är avsikten att bestämmelserna ska gälla i tillämpliga delar och inte, som anges i förslaget, sättet varpå bestämmelserna i 25–29 §§ ska tilläm­ pas.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets påpekanden.

12 kap. 35

  • §§

SamSol:s förslag (B 5 kap. 32–35 §§): SamSol:s förslag i 32–34 §§ överensstämmer med regeringens förslag. Förslaget i 35 § är dock utfor­ mat i enlighet med lagstiftning som senare är ändrad. Bl.a. beaktar för­ slaget i 35 § inte vad som gäller för en förälder som fått vårdnadsbidrag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 12 kap. 35–38 §§ i lagrådsremissen. Bestämmelserna i dessa para­ grafer motsvarar 4 kap. 6 § andra stycket och 9 § AFL och reglerar för­ äldrapenningen för de första 180 dagarna. De nu gällande bestämmel­ serna i AFL är konstruerade utifrån äldre lagstiftning innebärande att en försäkrad alltid skulle ha en fastställd sjukpenninggrundande inkomst oberoende av om han eller hon fick eller önskade erhålla en förmån som beräknades på den inkomsten. Numera fastställs enligt huvudregeln en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst när det krävs för att en förmån ska kunna lämnas. Förslagen i nu aktuella paragrafer har utformats mot bakgrund härav och någon materiell ändring av nu gällande ordning föreslås således inte. Detta innebär bl.a. att i förslaget till 35 § 1 såvitt avser 240-dagarsvillkoret inte, såsom i 4 kap. 6 § andra stycket AFL, anges att föräldern skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning över viss nivå om Försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.

Lagrådet gör i anslutning till 12 kap. 38 § i lagrådsremissen vissa ut­ talanden angående hänvisningen till 5 kap. 6–8 §§. Dessa behandlas i författningskommentaren till 5 kap. 8 §.

13 kap.

I 13 kap. SFB föreslår regeringen att bestämmelserna om under vilka för- Avd. B utsättningar tillfällig föräldrapenning kan lämnas i princip struktureras efter barnets ålder. Dock bör en sådan indelning inte få genomslag fullt ut. En del bestämmelser avser att reglera tillfällig föräldrapenning i spe­ ciella situationer. Dessa bestämmelser bör vara lätta att överblicka i för­ fattningstexten. Regeringen föreslår därför att bestämmelser som särskilt avser antingen tillfällig föräldrapenning för barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade eller vård av allvarligt sjukt barn placeras under separata rubriker i 13 kap SFB.

13 kap. 8 §

SamSol:s förslag (B 6 kap. 8 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (13 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 11 a § första stycket AFL. I paragrafen föreskrivs att en förälder som skulle behöva avstå från för­ värvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare får överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning till annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för alla barn för vilka tillfällig föräldrapenning kan lämnas i samband med sjukdom eller smitta hos barnet (jfr bl.a. prop. 1993/94:220 s. 75). Efter­ som paragrafen tar sikte på överlåtelse av tillfällig föräldrapenning i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, anser regeringen att det här inte ska finnas någon hänvisning till bestämmelserna i 13 kap. 10– 13 §§ om tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption.

13 kap. 22–29 §§ SamSol:s förslag (B 6 kap. 22–28 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men sammanför bestämmelserna om förmånstiden för tillfällig föräldrapenning enligt 22 § (vård av barn som fyllt 12 år) och förmånstiden för tillfällig föräldrapenning enligt 26 § (vård av barn som omfattas av LSS) efter 26 §. Vidare använder SamSol i 22 § 2 ut­ trycket psykisk utvecklingsstörning.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen anser att begreppet ”psykisk ut­ vecklingsstörning” bör ersättas med ”utvecklingsstörning”. Härigenom anpassas begreppet till modernt språkbruk och blir gemensamt för samt­ liga förmåner.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 13 kap. 22–28 §§ i lagrådsremissen.

Enligt Lagrådet stämmer sammanföringen av bestämmelserna om för­ månstid mindre väl överens med hur 13 kap. är systematiserat i övrigt. Riktigare bör, enligt Lagrådet, vara att placera bestämmelserna om för­ månstiden för tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 22 § i en ny para­ graf närmast efter 13 kap. 24 § och under en kursiverad rubrik ”För­ månstiden”. Lagrådet anser vidare att bestämmelsen om förmånstid för tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 26 § bör kvarstå under föreslagen rubrik, som dock bör sättas i kursivstil. Slutligen anser Lagrådet att 13 kap. 27 och 28 §§ bör byta plats.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. För att uppnå avsedd syste­ matik i 13 kap. ändras systematiken och rubriksättningen i enlighet med vad Lagrådet föreslår.

Av förarbetena till lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159 s. 167) framgår att begreppet ”psykisk utvecklingsstörning” redan vid tillkomsten av den lagen inte ansågs överensstämma med vanligt språkbruk. Med hänsyn härtill och med beaktande av att en enhetligare terminologi kan erhållas i balken, bör begreppet ”psykisk utvecklingsstörning” i SFB ersättas med uttrycket ”utvecklingsstörning”.

13 kap. 33–35 §§ SamSol:s förslag (B 6 kap. 32–34 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. SamSol:s förslag är dock utformade utan hän­ syn till att reglerna om den sjukpenninggrundande inkomsten vid beräk­ ning av bl.a. tillfällig föräldrapenning numera är ändrade.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 13 kap. 32–34 §§ i lagrådsremissen. 33 §, som saknar direkt mot­ svarighet i AFL, innehåller en redovisning av vilka bestämmelser som ska tillämpas vid beräkningen av tillfällig föräldrapenning. 34 och 35 §§ motsvarar i princip 4 kap. 14 § andra och tredje styckena AFL. Rege­ ringen föreslår dock att avrundningsregeln i 35 § anpassas på ett sådant sätt att den överensstämmer med motsvarande avrundningsregler som gäller för övriga förmåner i SFB.

Enligt Lagrådet framstår bestämmelserna i 13 kap. 32–34 §§ i lagråds­ remissen som i vissa avseenden oklara och svårtillgängliga. Lagrådet föreslår därför att en förenklad utformning eftersträvas.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna utformas i linje med Lagrådets synpunkter. Vidare justeras lydelsen av 34 § för att resultatet ska bli korrekt vid en i timmar beräknad årsarbetstid. Någon saklig ändring av gällande rätt är inte avsedd.

5.3.4. Underavdelning III Barnbidrag

15 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 8 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (15 kap. 2 § i lagrådsremissen) slås fast att det finns tre former av barn­ bidrag; allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg. Där­ med kan den nuvarande regleringen i 2 a § femte stycket ABBL utgå.

Enligt det stycket ska, om inte annat föreskrivs, bestämmelserna i all­ mänt barnbidrag i ABBL eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarnstillägg. Vidare blir även 8 § FBBL onödig.

15 kap. 6 §

SamSol:s förslag (B 8 kap. 7 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 15 kap. 7 § i lagrådsremissen. Om förutsättningarna för att få

förlängt barnbidrag för ett barn som går i skolan utomlands är uppfyllda Prop. 2008/09:200 ska bidrag lämnas. Jämfört med nuvarande lydelse av 4 § FBBL tas Avd. B därför ordet ”kan” bort.

15 kap. 10 §

SamSol:s förslag (B 8 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 15 kap. 11 § i lagrådsremissen. I paragrafen anges att barn som placerats i sådana familjehem som avses i socialtjänstlagen (2001:453) inte berättigar till flerbarnstillägg.

Lagrådet konstaterar att i den föreslagna paragrafen torde med familje­ hem menas detsamma som i socialtjänstlagen, medan familjehem i sam­ mansättningen familjehemsförälder däremot har en speciell betydelse i den föreslagna socialförsäkringsbalken. Lagrådet anser att det hade varit till fördel om begreppet familjehem har en enhetlig betydelse i balken eller över huvud inom det socialrättsliga området.

Definitioner av vissa centrala begrepp har samlats i balkens inledande avdelning, bl.a. för att de ska vara lätt att hitta dem och för att inte tynga övriga bestämmelser. Begreppet ”familjehemsförälder” förekommer, till skillnad från ”familjehem”, varken i socialtjänstlagen eller socialtjänst­ förordningen (2001:937). Det förstnämnda begreppet förekommer inte heller i annan lagstiftning eller förordning. Begreppet familjehem har samma innebörd i balken som i annan lagstiftning. Begreppet familje­ hemsförälder definieras i 2 kap. 16 §. Angående skälen för att i balken föra in begreppet familjehemsförälder, se författningskommentaren till 2 kap. 16 §.

15 kap. 13 §

SamSol:s förslag (B 8 kap. 4 och 14 §§): Överensstämmer i princip med regeringens förslag men uttrycker det i 14 § så att bidraget ska änd­ ras från och med månaden efter det att rätten till bidrag ökar eller mins­ kar.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (15 kap. 4 och 14 §§ i lagrådsremissen) motsvarar del av 2 § samt 3 § första stycket ABBL. I nuvarande lagstiftning regleras tidsaspekten när barn föds eller rätten till bidrag annars uppkommer i 2 § samt tidsaspekten då barn dör eller rätten till bidraget annars upphör i 3 § första stycket. I

SamSol:s förslag och i lagrådsremissen finns en bestämmelse (4 §) som föreskriver att, om rätten till allmänt barnbidrag uppkommer vid någon annan tidpunkt än barnets födelse, bidraget lämnas från och med måna­ den efter denna tidpunkt och en annan (14 §) som föreskriver att bidraget ändras från och med månaden efter förändringen när det inträffar något som medför att rätten till barnbidrag ökar eller minskar (SamSol) respektive medför att rätten till barnbidrag ändras (lagrådsremissen). Regeringen anser att dessa två paragrafer lämpligen bör sammanföras och avse i princip alla fall när det inträffar något som medför att barn­ bidrag ska börja lämnas eller inte längre ska lämnas. En särskild reg­ lering bör dock behållas beträffande barnets födelse och avslutande av studier med hänsyn till behovet av sådan reglering beträffande när barnet fyller 16 år eller påbörjar studier. Vidare anser regeringen det inte nöd­

vändigt att det i paragrafen uttryckligen anges att dödsfall är en sådan Prop. 2008/09:200 omständighet som påverkar rätten till barnbidrag. Regleringen i para- Avd. B grafen gäller samtliga former av barnbidrag. I dag finns beträffande för­ längt barnbidrag inte någon allmän bestämmelse som behandlar föränd­ ring av förutsättningarna för bidrag.

15 kap. 14 §

SamSol:s förslag (B 8 kap. 7 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag men SamSol föreslår att paragrafen ges rubriken Retroaktiv ersätt­ ning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (15 kap. 15 § i lagrådsremissen) motsvarar 11 § andra stycket ABBL vartill hän­ visas i 8 § FBBL.

Lagrådet anser att rubriken är missvisande sedd i belysning av para­ grafens innehåll och föreslår att den ges lydelsen Förlorad ersättning.

I socialförsäkringslagstiftningen finns i fråga om förmåner som lämnas endast efter ansökan ett flertal regler som innebär att förmånen lämnas endast för en viss angiven tid före den dag då ansökan görs. Denna para­ graf fyller samma funktion i fråga om barnbidrag där det normalt inte krävs vare sig ansökan eller anmälan.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att rubriken bör ändras. Rubri­ ken formuleras i linje med Lagrådets förslag,

16 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (16 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 § fjärde stycket ABBL. För att någon ska få barnbidrag utbetalat till sig krävs enligt bestämmelsen i paragrafen att han eller hon är försäkrad för förmånen. Detta krav gäller enligt rege­ ringens uppfattning även i dag. Av SofL följer att både barn och förälder ska vara försäkrade för barnbidrag. Vidare ska enligt 4 § 4 st. ABBL och 5 § 1 st. FBBL barnbidrag lämnas endast om bidragsmottagaren är bosatt i Sverige. Slutligen gäller enligt 4 § barnbidragsförordningen (1986:386) att den som får barnbidrag är skyldig att anmäla till Försäkringskassan om han eller hon eller barnet lämnar Sverige för en tid som kan antas komma att överstiga sex månader.

Kravet på att bidragsmottagaren ska vara försäkrad gäller inte när bar­ net vårdas i ett hem för vård eller boende och bidraget därför ska betalas ut till ett kommunalt organ enligt 106 kap. 7 § SFB. Inte heller gäller kravet när bidraget på begäran av socialnämnden i vissa undantagsfall kan betalas ut till den andre av föräldrarna, någon annan lämplig person eller till nämnden enligt 16 kap. 18 § SFB.

16 kap. 3 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 16 kap. 3 § i lagrådsremissen. Paragrafen är ny. I paragrafen klar­ görs att myndiga eller gifta barn själva får barnbidraget om inget annat föreskrivs i kapitlet.

16 kap. 4 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens för-

slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 16 kap. 4 § i lagrådsremissen. Jämfört med den nu gällande lydel­ sen i 4 § första stycket första meningen ABBL används i paragrafen uttrycket ”den som har ensam vårdnad” i stället för ”en förälder som har ensam vårdnad”. Syftet är att även särskilt förordnade vårdnadshavare ska omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde.

16 kap. 11 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 10 §): SamSol föreslår att blivande adoptiv­ föräldrar till utländska barn ska likställas med föräldrar i fråga om rätten att få barnbidrag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (16 kap. 11 § i lagrådsremissen) motsvarar regleringen i 4 § andra stycket ABBL.

I den paragrafen anges att i fråga om rätten att uppbära allmänt barn­ bidrag likställs med förälder de, som med socialnämndens tillstånd, har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Regeringen föreslår (se författningskommentaren till 2 kap. 15 §) en de­ finition av begreppet blivande adoptivföräldrar. Definitionen är emeller­ tid generellt utformad. Den kan dock inte fullt ut appliceras på barn­ bidragsförmånen. Detta beror på att det beträffande barnbidraget endast är blivande adoptivföräldrar till utländska barn som ska likställas med föräldrar. Begreppet utländska barn definieras inte i ABBL. Regeringen anser att det är olämpligt att i SFB införa en definition av det ålder­ domliga begreppet utländska barn. I stället bör begreppet ersättas med den i förslaget angivna omskrivningen som också står i bättre överens­ stämmelse med de inledande försäkringsbestämmelserna i avdelning A. Förslaget innebär inte någon förändring i sak.

16 kap. 18 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 14 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. I SamSol:s förslag saknas angivande av att barnbidrag som betalas ut till annan person eller socialnämnd ska användas för barnets bästa.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen förutsätter att konsekvenserna för barn beaktas i beredningsarbetet även om formuleringarna om att olika förmåner ska användas ”för barnens bästa” när utbetalning sker till annan tas bort. (Se även B 11 kap. 19 § och H 3 kap. 5 §)

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (16 kap. 18 § i lagrådsremissen) motsvarar 5 § ABBL.

Enligt Lagrådets uppfattning innebär ett utelämnande av orden ”att an­ vändas barnets bästa” att det i socialförsäkringsbalken inte skulle finnas något lagligt stöd för hur barnbidraget ska användas. Med tanke på att utbetalning kan ske inte bara till socialnämnden utan också till en fysisk person bör, enligt Lagrådet, de utelämnade orden arbetas in i paragrafen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning och anser att nämnda led i den nu gällande paragrafen bör föras in i SFB. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets påpekande.

16 kap. 19 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 15 §): Överensstämmer med regeringens förslag. SamSol föreslår dock att paragrafen rubriceras på annat sätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (16 kap. 19 § i lagrådsremissen) gäller alla former av barnbidrag, vilket beträffan­ de förlängt barnbidrag innebär en förändring av lagregleringen. Eftersom paragrafen inte reglerar omprövningsinstitutet är det olämpligt att rubricera paragrafen på det sätt SamSol föreslår.

16 kap. 20 §

SamSol:s förslag (B 9 kap. 16 §): Överensstämmer med första meningen i regeringens förslag men saknar motsvarighet till andra meningen om avrundning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 16 kap. 20 § i lagrådsremissen. I ABBL anges barnbidraget som ett belopp per år. I 11 § första stycket andra meningen ABBL anges att det månadsbelopp som ska betalas ut i barnbidrag ska avrundas till närmast högre hela krontal. Med hänsyn till att barnbidraget i SFB är bestämt som ett visst belopp per månad behövs i allmänhet inte någon avrundningsregel. Eftersom det fortfarande kan uppkomma situationer när det kan bli fråga om att avrunda barnbidraget (t.ex. vid delning av flerbarnstillägget enligt 16 kap. 15 § SFB) ska en motsvarighet till 11 § första stycket ABBL föras in i SFB.

5.3.5. Underavdelning IV Underhållsstöd Inledning

I denna underavdelning regleras dels rätten till underhållstöd, dels bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan. Kopp­ lingen mellan vad som har lämnats i underhållsstöd och vad den bidrags­ skyldige ska betala till Försäkringskassan är svag. Regeringen anser att uttrycket ”återbetalningsskyldighet” är missvisande. Det kan även för­ växlas med den återbetalningsskyldighet som regleras i avdelning H, dvs. återbetalningsskyldighet som grundas på bl.a. att oriktiga uppgifter har lämnats. Regeringen anser därför att det är lämpligare att använda ut­ trycket ”betalningsskyldighet” i stället för uttrycket återbetalnings­ skyldighet.

I 18 kap. 38

  • §§ finns särskilda handläggningsbestämmelser som i huvudsak motsvarar 13, 13 a och 14 §§ USL. Dessa bestämmelser regle­ rar emellertid även vilka bestämmelser i USL som Försäkringskassan ska upplysa den betalningsskyldige om. Regeringen anser att den sortens detaljreglering av Försäkringskassans handläggning lämpligen bör åter­ finnas i författning av lägre dignitet. Mot denna bakgrund saknas motsva­ righet till 13 § tredje meningen, 13 a § tredje meningen samt 14 § första stycket andra meningen och andra stycket andra meningen USL. Likaså har 40 § USL, enligt vilken delgivning i ärende om underhållsstöd inte får ske genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428), inte fått någon motsvarighet i SFB. Regeringen anser att bestämmelsen bör tas in i en förordning.

17 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 10 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (17 kap. 2 § i lagrådsremissen) är ny och saknar direkt motsvarighet i USL.

I 5 § finns en utförlig definition av begreppet bidragsskyldig. Med hän­ syn härtill är det som Lagrådet påpekat onödigt att även i 2 § beteckna en förälder som är underhållsskyldig för barnet som bidragsskyldig. Para­ grafen utformas i enlighet med Lagrådets påpekande.

17 kap. 6 §

SamSol:s förslag (B 10 kap. 6 §): När det gäller underhållsstöd föreslår

SamSol att blivande adoptivförälder till utländska barn ska likställas med förälder som har vårdnaden om ett barn. SamSol föreslår också en annan rubricering.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (17 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar regleringen i 2 § andra stycket USL. I den paragrafen anges att i fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag likställs med förälder de, som med socialnämndens tillstånd, har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Rege­ ringen föreslår (se författningskommentaren till 2 kap. 15 §) en definition av begreppet blivande adoptivföräldrar. Definitionen är emellertid gene­ rellt utformad. Det kan dock inte fullt ut appliceras på underhållsstödet.

Detta beror på att det beträffande underhållsstödet endast är blivande adoptivförälder till utländska barn som ska likställas med föräldrar. Begreppet utländska barn definieras inte i USL. Regeringen anser det olämpligt att i SFB införa en definition av det ålderdomliga begreppet utländska barn. I stället bör begreppet ersättas med den i förslaget an­ givna omskrivningen som också står i bättre överensstämmelse med de inledande försäkringsbestämmelserna i avdelning A. Förslaget innebär inte någon förändring i sak. Paragrafen ska också rubriceras på samma sätt som motsvarande bestämmelse i 16 kap. 11 §.

18 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 2 §): SamSol föreslår att uttrycket ”försäk­ rat barn” används i paragrafens första stycke.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det nya uttrycket ”försäkrat barn” bör förklaras i kommentaren.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 18 kap. 2 § i lagrådsremissen). Det framgår av bestämmelserna i avdelning A att barnet måste vara försäkrat för att ha rätt till underhålls­ stöd. Det är därför onödigt att använda uttrycket ”försäkrat barn” i stället för ”barn” i paragrafens första stycke. Genom att använda uttrycket ”barn” uppnås också en bättre överensstämmelse med övriga paragrafer under rubriken Allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd.

18 kap. 8 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 8 §): SamSol:s förslag skiljer sig från rege­ ringens förslag. Detta beror på att lagstiftningen senare har ändrats.

SamSol föreslår också en annan formulering av huvudrubriken före denna bestämmelse.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot- Prop. 2008/09:200 svarar 18 kap. 8 § i lagrådsremissen). I paragrafen klargörs under vilka Avd. B förhållanden som underhållsstöd inte lämnas vid underlåtenhet att vidta eller medverka till åtgärder för att få föräldraskap enligt 1 kap. 9 § för­ äldrabalken eller faderskapet enligt föräldrabalken fastställt till barnet.

Jämfört med SamSol:s förslag och efter påpekande av Försäkringskassan bör också rubriken närmast efter 18 kap. 7 § formuleras om.

18 kap. 11 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser dels att rubriken i an­ slutning till paragrafen bör ändras till ”Barn med rätt till barnpension eller efterlevandestöd”, dels att det i paragrafen bör tydliggöras att den barnpension eller efterlevandestöd som avses, ska ha beviljats enligt svensk lag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 18 kap. 11 § i lagrådsremissen. Syftet med rubrikerna på denna nivå i SFB är att ge en kortfattad allmän information om vad som regle­ ras i den eller de paragrafer som rubriken hänför sig till. En sådan rubrik ska alltså inte exakt ange vad paragrafen reglerar. Skäl att ändra ifråga­ varande rubrik saknas därför.

Eftersom SFB är avsedd att reglera vad som i Sverige menas med socialförsäkringslagstiftning anser regeringen att det är onödigt att hela tiden markera detta i olika paragrafer. Ett sådant förfarande skulle tynga författningstexten. Regeringen anser i stället att det är lämpligare att sär­ skilt ange om en utländsk förmån som den försäkrade får ska påverka den försäkrades rätt till en med den utländska förmånen likvärdig förmån enligt SFB. Med hänsyn härtill saknas skäl att i denna paragraf ändra vad SamSol föreslår.

18 kap. 14 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 14 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (18 kap. 14 § i lagrådsremissen) motsvarar i närmast av 7 § första och tredje stycket USL.

Enligt Lagrådet är den föreslagna paragrafen formulerad på ett sådant sätt att den lätt kan misstolkas, bl.a. eftersom villkor för rätt till förlängt underhållsstöd finns i andra paragrafer, främst 2 och 6 §§.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i linje med Lagrådets synpunkter.

18 kap. 15–18 § SamSol:s förslag (B 11 kap. 15–18 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SamSol använder dock i samtliga paragrafer ordet ”får” i stället för orden ”betalas ut”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 18 kap. 15–18 §§ i lagrådsremissen. 15 § motsvarar 17 § första stycket första meningen USL, 16 § motsvarar 17 § första stycket andra

meningen USL, 17 § motsvarar 17 § första stycket tredje och fjärde Prop. 2008/09:200 meningen USL och 18 § motsvarar 17 § andra stycket USL. Avd. B

I 17 § första stycket första meningen USL föreskrivs att underhållsstöd betalas ut till boföräldern. Enligt Lagrådet har den formuleringen en viss rättslig betydelse och den kan därför inte bytas ut hur som helst. Efter­ som det är barnet som är berättigat till underhållsstödet, medan boföräl­ dern är den som faktiskt tar emot ersättningen anser Lagrådet att den nuvarande skrivningen ”betalas ut” i USL bör behållas i stället för den i 18 kap. 15 § i lagrådsremissen föreslagna omformuleringen med ordet ”får”. Av samma anledning anser Lagrådet att ordet ”får” får en oklar innebörd i 18 kap. 16–18 §§ i lagrådsremissen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att formuleringen med ordet ”får” i 18 kap. 15 § kan ge intryck av att boföräldern får rätt till under­ hållsstödet. För att markera att det är barnet som är rättighetshavare kan det således vara skäl att byta ut ordet ”får” mot orden ”betalas ut” i 15 §. Mot denna bakgrund anser regeringen att ordet ”får” bör bytas ut mot ”betalas ut” även i 16–18 §§.

18 kap. 19 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 19 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. I SamSol:s förslag saknas angivande av att underhålls­ stödet ska användas för barnets bästa.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (18 kap. 19 § i lagrådsremissen) motsvarar i princip 17 § tredje stycket USL.

Enligt Lagrådets uppfattning innebär ett utelämnande av orden ”att an­ vändas för barnets bästa” i den föreslagna paragrafen att det i socialför­ säkringsbalken inte skulle finnas något lagligt stöd för hur underhålls­ stödet ska användas. Med tanke på att utbetalning kan ske inte bara till socialnämnden utan också till en fysisk person bör, enligt Lagrådet, de utelämnade orden arbetas in i den i lagrådsremissen föreslagna para­ grafen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning och anser att nämnda led i den nu gällande paragrafen bör föras in i SFB. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets påpekande.

18 kap. 25 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 24 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det av paragrafen bör framgå att det är barnet som har rätt till förmånen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 18 kap. 25 § i lagrådsremissen. Det framgår redan inledningsvis i 18 kap. 2 § att det är barnet som ha rätt till förmånen.

18 kap. 28 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 27 §): SamSol föreslår att paragrafen ska lyda ”Om en bidragsskyldig förälder, innan han eller hon har delgetts ett beslut om betalningsskyldighet…”.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det är bättre att an­ vända formuleringen ”beslutet” i stället för ”ett beslut”. Detta eftersom bestämmelsen syftar på ett speciellt beslut.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (18 kap. Prop. 2008/09:200 28 § i lagrådsremissen) motsvarar 16 § andra stycket USL. Paragrafen tar Avd. B sikte på det ”egentliga” beslutet om betalningsskyldighet, dvs. det beslut i vilket det slås fast att betalningsskyldighet föreligger. Paragrafen bör därför formuleras i enlighet med Försäkringskassans förslag. Dessutom bör i förtydligande syfte även anges att fråga är om betalningsskyldighet enligt 19 kap.

18 kap. 32 §

SamSol:s förslag (B 11 kap. 31 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår i 31 § andra stycket att belopp som understiger 50 kronor inte ska betalas ut.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (18 kap. 32 § i lagrådsremissen) motsvarar 16 § första stycket andra och tredje meningarna USL.

Enligt Lagrådet leder det i lagrådsremissen föreslagna ordvalsbytet, jämfört med gällande rätt, i viss mån till en inte åsyftad saklig ändring. I den nuvarande lydelsen föreskrivs att det ifrågavarande beloppet faller bort, medan i den i lagrådsremissen föreslagna lydelsen är att det inte betalas ut. Enligt Lagrådet innebär den omständigheten att ett belopp inte betalas ut inte med automatik att det också bortfaller.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets synpunkt.

18 kap. 33─35 §§ SamSol:s förslag (B 11 kap. 32–35 §§): Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Avvikelsen beror på dels att SamSol använder ter­ men ”dras in eller minskas” i stället för omprövas (33 §), dels att SamSol inte lämnar något förslag motsvarande under vilka förutsättningar under­ hållstödet ska omprövas (34 och 35 §§). Sistnämnda beror på att reglerna senare är ändrade.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (18 kap. 33–35 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 19 § första stycket, 8 a § första stycket respektive 10 § tredje stycket USL.

Lagrådet anser att den med fet stil satta rubriken som ska täcka 33─35 §§ i lagrådsremissen lämpligen kan begränsas till ”Ändrade för­ hållanden”. Enligt Lagrådet speglar en sådan rubrik något som är gemen­ samt för de tre paragraferna som täcks av rubriken. Vidare anser Lag­ rådet att underrubriken till 33 § bör preciseras till ”Grund för indragning eller nedsättning”. I fråga om underrubriken närmast före 34 § kan det, enligt Lagrådet, vara lämpligt och tillräckligt att ange ”Grunder för om­ prövning”.

I likhet med vad Lagrådet anger beträffande 39 kap. 17–21 §§ i lag­ rådsremissen anser regeringen lämpligt att termen ”indragning” bör undvikas och ersättas med ett uttryck som bättre anger vad det är frågan om, det vill säga att den försäkrade inte längre uppfyller villkoren för rätt till ersättning. För att bättre anpassa samtliga de nu aktuella paragraferna till varandra anser regeringen att dessa bör formuleras om med an­ vändande av termen ”omprövas”. Vidare anser regeringen också att det är lämpligt att justera huvudrubriken till 33–35 §§ samt underrubrikerna till 33 § och 34 samt 35 §§.

19 kap. 7 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 7 §): SamSol föreslår att paragrafens första Avd. B stycke ska formuleras utan angivande av att en förutsättning för bestäm­ melsens tillämpning är att underhållsstöd har lämnats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 22 § andra och femte styckena USL.

Det bör i paragrafens första stycke klart framgå att den är tillämplig endast om underhållsstöd har lämnats.

19 kap. 10 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 10 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag. Enligt en regeländring är dock det så kallade ”fribe­ loppet” om 72 000 kronor höjt till 100 000 kronor.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar 26 § andra stycket USL. I paragrafen lämnas en föreskrift om beräkningen av inkomstunderlaget för bestäm­ mande av den bidragsskyldiges betalningsskyldighet.

Såsom bestämmelsen är utformad i lagrådsremissen torde den, enligt

Lagrådet, täcka såväl fall då inkomsten uppgår till eller överstiger 100 000 kronor som fall då den understiger detta belopp. Eftersom av­ sikten inte är att ändring ska ske i förhållande till gällande bestämmelse i 26 § andra stycket USL anser Lagrådet att paragrafen bör formuleras om.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas och for­ muleras på det sätt som Lagrådet föreslår.

19 kap. 13 och 14 §§

SamSol:s förslag (B 12 kap. §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 19 kap. 13 och 14 §§ i lagrådsremissen.

Lagrådet anför att bestämmelsernas innehåll i lagrådsremissen är kom­ primerat och svårt att tillgodogöra sig på grund av att överskotts- och underskottssituationerna behandlas tillsammans och dessutom de fall då ökning och minskning ska göras sammanförts. Enligt Lagrådets mening behövs en närmare författningskommentar, om inte bestämmelserna om­ arbetas i grunden.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna motsvarar 25 § andra och tredje styckena USL. Motsvarande bestämmelser finns i 4 a och 4 b §§ BoL samt 13 och 14 §§ BTPL.

I samtliga fall är det fråga om att vissa vid taxeringen gjorda avdrag i inkomstslagen kapital och näringsverksamhet inte ska påverka beräk­ ningen av bidrag respektive betalningsskyldighet. Avdraget ska därför återföras så att samma resultat uppnås som om avdraget aldrig gjorts. Om det vid taxeringen uppkommit ett överskott i inkomstslaget ska ju då detta belopp ökas med det avdrag som har gjorts där men inte får beaktas vid beräkningen enligt de nämnda lagarna. Om det i stället finns ett underskott vid taxeringen ska detta belopp givetvis inte ökas med det aktuella avdraget utan i stället minskas med detta. Om det eller de avdrag som ska återföras överstiger underskottet ska detta minskas till noll och återstående avdragsbelopp läggas till. I vissa fall är det fråga om in­

komstposter som inte ska beaktas vid beräkningen och då gäller det om- Prop. 2008/09:200 vända, nämligen att ett överskott minskas och ett underskott ökas. Avd. B

I syfte att göra bestämmelserna lättare att tillgodogöra sig delas de upp på det sätt att underskottsfallen regleras i första stycket i respektive para­ graf och underskottsfallen regleras i andra stycket i respektive paragraf. Därmed tillgodoser regeringen Lagrådets synpunkter.

19 kap. 17 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 17 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 17 § i lagrådsremissen) motsvarar 24 § andra stycket USL.

Lagrådet anser att den jämfört med gällande rätt ändrade formule­ ringen av bestämmelsen behöver kommenteras. I 24 § andra stycket andra meningen USL anges följande: ”Föreligger underhållsskyldighet för fler än tre barn, skall procenttalet motsvara det tal som erhålls, om man dividerar summan av trettio och antalet barn utöver tre med det totala antalet barn.”

För att underlätta läsbarheten och för att förenkla den matematiska uppställningen av bestämmelsen formuleras paragrafen på det sätt som framgår av författningstexten i 17 § andra stycket. Någon saklig ändring är inte avsedd.

19 kap. 18 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 18 §): SamSol föreslår att paragrafen ska lyda ”Underhåll som har betalats till barnet innan den bidragsskyldige delgavs ett beslut…”.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det är bättre att an­ vända formuleringen ”beslutet” i stället för ”ett beslut”. Detta eftersom bestämmelsen syftar på ett speciellt beslut.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 18 § i lagrådsremissen) motsvarar 23 § första stycket andra meningen

USL. Paragrafen tar sikte på det ”egentliga” beslutet om betalnings­ skyldighet, dvs. det beslut i vilket det slås fast att betalningsskyldighet föreligger. Paragrafen har formulerats i enlighet med Försäkringskassans förslag.

19 kap. 34 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 27 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. Med hänsyn till att reglerna senare är ändrade saknas i

SamSol:s förslag motsvarighet till andra stycket i regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 34 § i lagrådsremissen) motsvarar 30 § första stycket USL. I första stycket finns förslag till en bestämmelse om omprövning av betalnings­ belopp dels när det finns ett nytt beslut om årlig taxering, dels när grun­ den för tillämplig procentsats enligt vissa angivna lagrum har ändrats. I andra stycket behandlas den tidpunkt från vilken en ändring av betal­ ningsbeloppet ska gälla.

Enligt Lagrådet anges i 19 kap. 34 § andra stycket i lagrådsremissen att när ändring har gjorts av det skälet att grunden för tillämplig procentsats ändrats anges detta ha skett fyra lagrum, nämligen 16, 17, 26 och 27 §§.

Av dessa är det endast 16 och 17 §§ som, enligt Lagrådet, kan anses ha Prop. 2008/09:200 ett innehåll som berör grunden för tillämplig procentsats. Lagrådet anser Avd. B därför att 26 och 27 §§ ska utgå ur paragrafens andra stycke. Lagrådet påpekar också att när fall av ändring av grunden för tillämplig procent­ sats berörs i paragrafens första stycke anges att ändring har skett enligt 17 §. Enligt Lagrådets mening bör dessa hänvisningar till lagrum utfor­ mas enhetligt i första och andra styckena. Lagrådet anser att närmast till hands synes ligga att genomgående åberopa enbart 17 §.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter.

19 kap. 47 §

SamSol:s förslag (B 12 kap. 37 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag. SamSol anger dock inte närmare enligt vilka grunder räntan bör beräknas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (19 kap. 47 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 36 § första stycket USL.

USL är gynnande i förhållande till den som får underhållsstöd. Där­ emot är lagen förpliktande i förhållande till den som är betalningsskyldig gentemot staten för det underhållsstöd som staten betalat ut till den underhållsstödsberättigade. I förhållande till den som är betalnings­ skyldig är det närmast fråga om ett sådant betungande ämnesområde som ska regleras genom lag enligt 8 kap. 3 § RF. Delegeringsmöjlighet enligt 8 kap. 7 eller 9 § RF finns inte. Regeringen kan således meddela endast verkställighetsföreskrifter med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 RF. Genom att i paragrafen ange hur räntesatsen bestäms, anser regeringen att bestämmelsen kompletteras på ett sådant sätt att det klart framgår att fråga endast är om regeringens möjligheter att meddela verkställighets­ föreskrifter. Paragrafen formuleras i enlighet med det som anges i avsnitt 4.4.

5.3.6. Underavdelning V Särskilda familjeförmåner Inledning

I underavdelningen har samlats bestämmelser som i dag finns i AKBL och HVL. HVL har dock delats upp så att de bestämmelser som avser handikappersättning finns i 50 kap i avdelning D. Skälet till uppdel­ ningen är främst att regeringen anser att vårdbidraget i den nationella lagstiftningen har ett större samband med andra förmåner som lämnas till föräldrar och barn än med de förmåner som lämnas till vuxna på grund av funktionshinder. Det ska dock påpekas att det svenska vårdbidraget och handikappersättningen enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen ska definieras som förmåner vid sjukdom (se EG-domstolens dom den 18 oktober 2007 i mål C 299/05). Detta förhållande påverkar emellertid inte lämpligheten av att i SFB placera vårdbidraget i avdelning B och handikappersätt­ ningen i avdelning D

Av 19 § första stycket tredje meningen HVL framgår att för den som är Prop. 2008/09:200 omyndig är det förmyndaren som är anmälningsskyldig. God man eller Avd. B förvaltare enligt föräldrabalken till en ersättningsberättigad har mot­ svarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget. Att upplysningsskyldighet kan åvila en legal ställföreträdare följer redan av bestämmelser i 12 kap. föräldrabalken. Bestämmelsen i HVL kan därför tas bort.

När prisbasbeloppet ändras ska förmånerna enligt balken räknas om. Att den försäkrade inte behöver ansöka om en sådan höjning av en för­ mån som betalas ut ligger i sakens natur. Likaså att den försäkrade inte behöver genomgå någon ytterligare utredning för att kunna få del av höjningen. Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte behövs någon motsvarighet till 20 § tredje stycket HVL.

21 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 14 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (21 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar regleringen i 1 och 4 §§ § AKBL. I 1 § första stycket ABBL anges att bidrag av allmänna medel lämnas till adoptivföräldrars kostnader vid adoption av utländska barn. I 1 § andra stycket AKBL anges att med utländska barn avses barn som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta här i landet när adoptiv­ föräldrarna får dem i sin vård. Regeringen anser det olämpligt att i SFB föra in det ålderdomliga begreppet utländska barn. I stället bör endast den nu gällande definitionen av begreppet föras in i SFB.

21 kap. 5 §

SamSol:s förslag (B 14 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (21 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 § första stycket AKBL. Enligt den nu gällande bestämmelsen lämnas bidrag inte om adoptionen avser eget eller makes barn eller makes adoptivbarn. Av 4 kap. 8 § föräldrabalken följer emellertid att adoptivbarn ska anses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar. I paragrafen omfattar uttrycket ”makes barn” således såväl makes biologiska barn som makes adoptivbarn.

Lagrådet ifrågasätter om det inte av tydlighetsskäl finns anledning att behålla den nuvarande lydelsen av bestämmelsen oförändrad i social­ försäkringsbalken.

Regeringen delar inte Lagrådets uppfattning. Rättsläget efter adoption framgår av regleringen i föräldrabalken. Med hänsyn härtill och med beaktande av att det finns en hänvisning till dessa bestämmelser i 2 kap. 14 § SFB anser regeringen inte att paragrafen behöver förtydligas.

21 kap. 7 §

SamSol:s förslag (B 14 kap. 7 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 21 kap. 7 § i lagrådsremissen. Av paragrafen framgår huvudregeln att föräldrarna får hälften var av adoptionsbidraget. Dock kan föräldrarna

hos Försäkringskassan begära en från huvudregeln avvikande fördelning Prop. 2008/09:200 av adoptionsbidraget. Avd. B

Enligt Lagrådet är uttrycket ”kommer överens om” i den i lagråds­ remissen föreslagna paragrafen inte helt adekvat, eftersom det här inte är fråga om en regel för en privat överenskommelse mellan föräldrarna. Lagrådet är av den uppfattningen att det av bestämmelsen bör framgå att det fordras en framställning hos Försäkringskassan för att en från huvud­ regeln avvikande fördelning av bidraget enligt föräldrarnas önskemål ska kunna åstadkommas.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

22 kap. 2 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag. SamSol föreslår dock att begreppet utländska barn ska användas även i SFB.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (22 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar regleringen i 4 § HVL. Av den para­ grafen framgår att såvitt avser bl.a. vårdbidrag ska med förälder likställas den, som med socialnämndens tillstånd, har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Regeringen föreslår (se för­ fattningskommentaren till 2 kap. 15 §) en definition av begreppet bli­ vande adoptivföräldrar. Definitionen är emellertid generellt utformad.

Det kan dock inte fullt ut appliceras på vårdbidragsförmånen. Detta beror på att det beträffande vårdbidraget endast är blivande adoptivförälder till utländska barn som ska likställas med föräldrar. Begreppet utländska barn definieras inte i HVL. Regeringen anser det olämpligt att i SFB införa en definition av det ålderdomliga begreppet utländska barn. I stället bör begreppet ersättas med den i förslaget angivna omskrivningen som också står i bättre överensstämmelse med de inledande försäkrings­ bestämmelserna i avdelning A. Någon materiell ändring är inte avsedd.

22 kap. 3 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (22 kap. 3 § i lagrådsremissen) slås fast att både förälder och barn måste vara försäkrade i den mening som avses i 4 kap. 3 § SFB för att vårdbidrag ska kunna lämnas. Detta innebär emellertid ingen förändring av rättsläget utan följer redan av SofL. Enligt 3 kap. 2 § SofL omfattas den som är bosatt i Sverige av bl.a. HVL. Detta gäller såväl barn som föräldrar.

22 kap. 5 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 22 kap. 5 § i lagrådsremissen. Enligt fast praxis beräknas storleken av ett vårdbidrag med beaktande av annat utgående samhällsstöd som är avsett att täcka samma eller delvis samma behov som vårdbidraget.

Denna princip framgår bl.a. av rättsfallet FÖD 1993:3 och är av sådan Prop. 2008/09:200 betydelse att det bör framgå redan av lagtexten. Avd. B

22 kap. 7 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 7 §): Samsol föreslår att behovet av bidrag ska omprövas efter två år.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anger att det av 10 § HVL framgår att vårdbidraget ska omprövas minst vartannat år. ”Minst vart­ annat år” är inte detsamma som ”efter två år”. Den materiella ändringen bör kommenteras i författningskommentaren. Försäkringskassan föreslår dock att bestämmelsen i SFB uttrycks på samma sätt som i 10 § HVL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (22 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 10 § första stycket första och andra meningen HVL och den formuleras i linje med det som Försäkrings­ kassan föreslår. Någon materiell ändring är inte avsedd.

22 kap. 8 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 8 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol formulerar första stycket på ett sådant sätt att

Försäkringskassan har rätt att göra en diskretionär prövning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (22 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 10 § andra stycket HVL. Någon saklig ändring är inte avsedd.

Enligt Lagrådet innebär den i lagrådsremissen föreslagna formule­ ringen, som inbegriper ordet ”kan”, att Försäkringskassan ges utrymme för en diskretionär prövning som inte har något stöd i 10 § andra stycket HVL eller någon annan paragraf i den lagen. Lagrådet anser därför att ordet ”kan” bör utgå ur lagtexten i den föreslagna paragrafen. Lagrådet anser vidare att inledningen av första stycket, för att felaktig läsning ska kunna undvikas, bör justeras på så sätt att orden ”en förälder” byts ut mot ”föräldern”. Enligt Lagrådet gäller bestämmelsen den förälder som har rätt till vårdbidraget men inte den andre föräldern.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter.

22 kap. 17 §

SamSol:s förslag (B 15 kap. 17 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 22 kap. 17 § i lagrådsremissen. I socialförsäkringsbalken före­ kommer s.k. omprövningsbestämmelser i förutom denna paragraf även såvitt avser underhållsstöd i 18 kap. 33–35 §§, sjukersättning och aktivi­ tetsersättning i 36 kap. 19–24 §§, handikappersättning i 50 kap. 14 § och assistansersättning i 51 kap. 12 §. Regeringen är av den uppfattningen att dessa bestämmelser bör vara formulerade på ett likartat sätt.

5.4. Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

5.4.1. Inledning

I avdelning C (23–47 kap. [23–49 kap. i lagrådsremissen]) samlas be­ stämmelserna om socialförsäkringsförmåner vid sjukdom eller arbets­ skada. Följande förmåner behandlas: sjukpenning, rehabiliteringsåtgärder vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga, rehabiliteringsersättning, sjuk­ ersättning, aktivitetsersättning, arbetsskadeersättning, statlig person­ skadeersättning, krigsskadeersättning, smittbärarersättning och när­ ståendepenning. Nämnda förmåner regleras i dag i AFL, LAF, LSP, KSL, SML och NVL.

5.4.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser

Denna underavdelning innehåller bestämmelser som dels förklarar inne­ hållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av för­ månerna.

5.4.3. Underavdelning II Sjukpenning, m.m. Inledning

Förslaget till strukturering av innehållet i underavdelning II överens­ stämmer i princip med SamSol:s förslag. Endast en remissinstans yttrar sig över vad SamSol föreslår i detta avseende.

Kammarrätten i Stockholm ser med tillfredsställelse på att SamSol sär­ behandlar bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst (C 6 och 7 kap.). Kammarrätten anser att en bra och lyckad modernisering åstad­ kommits av de i dag mycket svårtillgängliga bestämmelserna. Att därvid inarbeta bestämmelserna som finns i Försäkringskassans föreskrifter

RFFS 1998:12 om sjukpenninggrundande inkomst anser kammarrätten vara särskilt bra. När det gäller omstruktureringen av bestämmelserna om sjukpenning (C 8 kap.) samt aktivitets- och sjukersättningsförmånerna (C 15 kap.) anser kammarrätten att resultatet inte i alla delar blivit bättre och tydligare än nuvarande reglering.

Till underavdelning II överförs bestämmelserna i 3 kap. AFL om sjuk­ penninggrundande inkomst (SGI) och sjukpenning. Reglerna i det kapit­ let struktureras i princip helt om i SFB och reglerna om SGI separeras från reglerna om sjukpenning. Strukturen har valts främst med hänsyn till att en försäkrads SGI ligger till grund för beräkning av ett flertal för­ måner som regleras i SFB.

Bestämmelserna om SGI struktureras vidare på ett liknande sätt som reglerna om pensionsgrundande inkomst (PGI) i avdelning E under­ avdelning III. Därvid placeras gemensamma företeelser i liknande ord­ ning och beräkningsbestämmelserna uttrycks på ett liknande sätt. Dock förekommer vissa olikheter mellan bestämmelserna. Detta beror bl.a. på att bestämmelserna om SGI avser en uppskattning av en försäkrads framtida inkomster, medan bestämmelserna om PGI avser ett konstate­ rande av vilka inkomster en försäkrad faktiskt har haft.

För att underlätta förståelsen av författningstexten och för att tydlig- Prop. 2008/09:200 göra regleringen av vissa företeelser, föreslår regeringen att vissa av Avd. C reglerna i 3 kap. AFL kompletteras genom att några bestämmelser i för­ ordningar och myndighetsföreskrifter förs in i SFB. Detta gäller bl.a. bestämmelser som behandlar årsarbetstid och sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott. För att tydliggöra att de centrala bestäm­ melserna om årsarbetstiden är placerade i 25 och 26 kap. SFB anges detta särskilt i kapitelrubrikerna. I syfte att underlätta förståelsen av reglerna om dels sjukpenninggrundande inkomst, dels de särskilda reglerna om sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott föreslår regeringen också att termerna SGI respektive SGI-skyddad tid förs in i 24 kap. 2 § respektive 26 kap. 9 § SFB.

Regeringen föreslår att bestämmelserna i 3 kap. 8 § första stycket första meningen AFL om skriftlig försäkran för sjukpenning inte förs över till SFB utan ersätts av bestämmelserna om ansökan i 110 kap. 4 §. Detta föreslår regeringen för att förenhetliga reglerna om hur ett ärende anhängiggörs hos Försäkringskassan. I avdelning H lämnar regeringen även andra förslag till processuella och handläggningsmässiga bestäm­ melser som är gemensamma för de förmåner som regleras i SFB. Som framgår av förslagen i den avdelningen anser regeringen att vissa be­ stämmelser som i dag närmare anger vad en ansökan, anmälan etc. ska innehålla bör tas in i förordningar eller myndighetsföreskrifter. Bestäm­ melserna i 3 kap. 8 § första stycket andra meningen AFL är ett exempel på en sådan bestämmelse som regeringen anser inte ska få någon mot­ svarighet i SFB.

24 kap. 2 §

SamSol:s förslag (C 5 kap. 2 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol lämnar dock inte något förslag om att begreppet

SGI förs in i SFB eller att det anges i paragrafen att ersättningens storlek är beroende även av den omfattning i vilken den försäkrades arbetsför­ måga är nedsatt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (27 kap. 2 § i lagrådsremissen) saknar direkt motsvarighet i AFL. Syftet med paragrafen är att upplysa om vilka generella faktorer som påverkar sjuk­ penningens storlek. Den ena faktorn är den försäkrades sjukpenning­ grundande inkomst. Den andra faktorn är den omfattning i vilken den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt. Sistnämnda faktor är tillagd efter påpekande av Lagrådet.

I paragrafen förs även termen SGI in som beteckning för sjukpenning­ grundande inkomst. Termen SGI är vanligt förekommande inom social­ försäkringsadministrationen och används på motsvarande sätt som ter­ men PGI. För att öka förståelsen för socialförsäkringslagstiftningen anser regeringen det därför vara lämpligt att i SFB föra in termen SGI. Härmed tydliggörs också kopplingen mellan termerna SGI och SGI-skyddad tid.

24 kap. 3 §

SamSol:s förslag (C 5 kap. 3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att ordet ”skadelivränta” bör bytas ut mot ”arbetsskadelivränta”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen Prop. 2008/09:200 (27 kap. 3 § i lagrådsremissen) lämnas en upplysning om vilka förmåner Avd. C som beräknas utifrån den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst.

Eftersom även andra livräntor än arbetsskadelivräntor beräknas utifrån den sjukpenninggrundande inkomsten används som samlingsbeteckning ordet ”skadelivränta”.

25 kap. 2 §

SamSol:s förslag (C 6 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (28 kap. 2 § i lagrådsremissen) innehåller den grundläggande avgränsningen av vad som är sjukpenninggrundande inkomst, nämligen att det ska vara fråga om en beräknad framtida inkomst i pengar av eget arbete. I 3 § avgränsas den sjukpenninggrundande inkomsten i tid och rum. Där anges också ett lägsta belopp för fastställande av sådan inkomst. Tillsammans bildar 2 och 3 §§ ramen för vad som utgör sjukpenninggrundande in­ komst. I 16–24 §§ finns sedan undantag för vissa ersättningar som inte är sjukpenninggrundande. Bestämmelserna i 7, 8 och 10–15 §§ reglerar i vilken utsträckning den sjukpenninggrundande inkomsten är inkomst av anställning respektive inkomst av annat förvärvsarbete.

25 kap. 3 §

SamSol:s förslag (C 6 kap. 3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafens (28 kap. 3 § i lagrådsremissen) allmänna innebörd kommenteras i författ­ ningskommentaren till 2 §.

Regeringen föreslår att det i andra stycket 2 tas in bestämmelserna som finns i 1 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:12) om sjuk­ penninggrundande inkomst. Därmed klargörs att det vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst inte behöver antas att den försäkrade kommer att ha arbete under ett helt år och att säsongsbetonade arbeten ska bedömas över en längre tidsperiod än ett år. Att den aktuella anställ­ ningen inte har en varaktighet på sex månader utgör inte alltid något hinder om den försäkrade har för avsikt att fortsätta arbeta även därefter (se t.ex. FÖD 1981:6 och FÖD 1986:59).

I andra stycket 3 föreslår regeringen att en regel införs som innebär att en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst ska fastställas endast om den kan antas uppgå till 24 procent av prisbasbeloppet. Om en försäkrad inte har en sjukpenninggrundande inkomst som kan antas uppgå till 24 procent av prisbasbeloppet, ska Försäkringskassan alltså inte fastställa någon sjukpenninggrundande inkomst för den försäkrade. I dag fastställs i nyss nämnda situation en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst till noll.

Regeln innebär vidare en förenkling av författningstexten. Genom regelns införande behöver det inte längre för varje särskild förmån som grundar sig på en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst anges att förmånen lämnas endast om den sjukpenninggrundande inkomsten upp­ går till 24 procent av prisbasbeloppet.

25 kap. 7 och 8 §§

SamSol:s förslag (C 6 kap. 7 och 8 §§): Överensstämmer med rege-

ringens förslag utom så till vida att SamSol inte lämnar något förslag motsvarande regeringens förslag i 8 § första stycket andra meningen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 28 kap. 7 och 8 §§ i lagrådsremissen. Av 7 § första stycket följer att inkomst av arbete för annans räkning i princip utgör inkomst av an­ ställning oavsett om det föreligger någon anställning eller ej. Inkomst av näringsverksamhet, om fråga är om eget arbete, räknas enligt 8 § första stycket första meningen som inkomst av annat förvärvsarbete. Det kan därvid vara fråga om arbete som utförs åt någon annan (t.ex. konsult­ tjänst) eller annat arbete (t.ex. driva en butik). Bestämmelsen gäller dock endast om inkomsten inte ska räknas som inkomst av anställning, något som endast kan komma i fråga beträffande arbete som utförs för någon annans räkning. I sådana fall ska bestämmelserna i 7 § tillämpas. I 8 § första stycket andra meningen finns en bestämmelse som fångar upp eventuella inkomster av arbete för egen räkning som inte utgör inkomst av näringsverksamhet.

25 kap. 11 och 12 §§

SamSol:s förslag (C 6 kap. 11 och 12 §§): Överensstämmer med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (28 kap. 11 och 12 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 20 kap. 2 § AFL.

Genom att bestämmelserna placeras i 25 kap. SFB struktureras bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst på ett liknande sätt som motsvarande bestämmelser i 59 kap. SFB om pensionsgrundande inkomst.

25 kap. 13 §

SamSol:s förslag (C 6 kap. 13 §): SamSol föreslår att rubriken till para­ grafen bör vara ”Viss mindre ersättning från arbetsgivare”.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att rubriken är missvisande eftersom 13 § handlar om ersättning som betalas ut av privatpersoner.

Skatteverket föreslår att man i stället använder samma rubrik som i 2 kap. 6 § socialavgiftslagen (2000:980), ”Ersättning som utges av privatpersoner”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 28 kap. 13 § i lagrådsremissen. Rubriken till paragrafen justeras något utifrån vad Skatteverket föreslår för att bättre stämma överens med vad den reglerar.

25 kap. 15 §

SamSol:s förslag (C 6 kap. 15 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol anger inte som villkor att arbetsgivaren saknar sådant fast driftsställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskatte­ lagen (1999:1229).

Remissinstanserna: Skatteverket anger att det i förslaget saknas hän­ visning till att den utländske arbetsgivaren saknar fast driftsställe i

Sverige (jfr E 7 kap. 21 § i SamSol:s förslag där motsvarande reglering finns). I paragrafen anges att parterna avtalat om att ersättningen ska

räknas som inkomst av annat förvärvsarbete. Enligt Skatteverket framgår Prop. 2008/09:200 i regel inte att parterna kommit överens om att ersättningen ska hänföras Avd. C till inkomst av annat förvärvsarbete. Att inkomsten behandlas som in­ komst av annat förvärvsarbete är i stället en följd av att parterna avtalat om att den anställde själv ska betala socialavgifter. För att tydliggöra detta föreslår Skatteverket att paragrafen erhåller följande lydelse: ”Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas lön eller annan ersättning som den försäkrade fått från en utländsk arbetsgivare under förutsättning att arbetsgivaren och den försäkrade slutit avtal enligt 2 kap 8 § socialav­ giftslagen (2000:980) att arbetsgivaravgifter inte ska betalas på lönen eller ersättningen.” Skatteverket menar avslutningsvis att genom att hän­ visa till 2 kap. 8 § socialavgiftslagen behöver det inte anges förutsätt­ ningarna för när avtal kan slutas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 28 kap. 15 § i lagrådsremissen. Med hänsyn till vad Skatteverket anfört beträffande avtalets innehåll angående socialavgifter bör para­ grafen justeras. För att bestämmelsen ska stämma överens med vad som anges för motsvarande situation inom den allmänna ålderspensionen (59 kap. 21 §) bör också villkoret om arbetsgivarens avsaknad av fast driftsställe i Sverige föras in i paragrafen.

25 kap. 16–23 §§ SamSol:s förslag (C 6 kap. 16–23 §§): 16 § saknar motsvarighet i Sam-

Sol:s förslag. Övriga paragrafer motsvarar i sak regeringens förslag. SamSol föreslår att rubriken till 17 § bör vara ”Vissa kapitalinkomster som avses i inkomstskattelagen (1999:1229)”.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att rubriken till 17 § är miss­ visande. Som kapitalinkomst räknas t.ex. inte vissa penninglån enligt 10 kap. 3 § inkomstskattelagen. Skatteverket föreslår att motsvarande rubrik i socialavgiftslagen (2000:980) ”Vissa förmåner och ersättningar från fåmansföretag och fåmanshandelsbolag” skulle kunna användas i detta sammanhang.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 28 kap. 16–23 §§ i lagrådsremissen. I 16 §, som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket femte meningen AFL, finns undantag för ersättning som understiger 1 000 kr från en utbetalare. Paragraferna har vidare omformulerats för att markera att det handlar om undantag, inte om klas­ sificering av inkomsten. 19 och 20 §§ i SamSol:s förslag har slagits samman till en paragraf. Rubriken till 18 § (17 § i SamSol:s förslag) justeras något för att bättre stämma överens med vad denna reglerar.

25 kap. 25–27 §§ SamSol:s förslag (C 6 kap. 24–26 och 31 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SamSol föreslår (C 6 kap. 24 §) dock att det uttryckligen ska framgå att det är Försäkringskassan som beräknar års­ arbetstiden.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: 25 § (28 kap. 24 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 kap. 2 b § första stycket första meningen AFL, 26 § (28 kap. 25 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 kap. 2 b § första stycket andra meningen AFL och 27 § (28 kap. 26 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 kap. 2 b § fjärde stycket AFL. I

syfte att förtydliga gällande ordning föreslår regeringen att det införs Prop. 2008/09:200 bestämmelser som klargör när och under vilka förutsättningar som års- Avd. C arbetstiden ska beräknas i dagar i stället för i timmar. Det är därvid inte nödvändigt att det i 25 § anges att det är Försäkringskassan som beräknar årsarbetstiden.

Bestämmelsen i 27 § andra meningen är konstruerad med utgångs­ punkt från det som anges i avsnitt 4.4. Den nuvarande regleringen i 3 kap. 2 b § fjärde stycket AFL, som utan att ändras, förs in i balken, anger en avgränsning av i vilken omfattning riksdagen med stöd av 8 kap. 14 § första stycket RF i ifrågavarande avseende har valt att besluta föreskrifter i ett ämne som egentligen faller inom ramen för regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 RF. Bestämmelsen utgör således en sådan upplysning om denna avgränsning.

26 kap. 2 §

SamSol:s förslag (C 7 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 29 kap. 2 § i lagrådsremissen. I denna paragraf finns huvudregeln för när Försäkringskassan ska bestämma en försäkrads sjukpenning­ grundande inkomst. Bestämmelsen innebär med andra ord att Försäk­ ringskassan ska fastställa en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst i samband med att han eller hon begär att få en förmån som beräknas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst. Förmånen beräknas på grundval av denna till dess det uppstår något skäl till ändring (se 26 kap. 4 §). Om den försäkrade sedan beviljas en ny förmån som också beräknas med utgångspunkt i den sjukpenninggrundande inkomsten, ska denna inkomst bestämmas på nytt och ligga till grund för den förmånen. Om denna sjukpenninggrundande inkomst inte överensstämmer med den tidigare bestämda sjukpenninggrundande inkomst som ligger till grund för första förmånen, ska den tidigare bestämda sjukpenninggrundande inkomsten ändras. Av paragrafen framgår också att Försäkringskassan även i andra fall på eget initiativ ska fastställa den sjukpenninggrundande inkomsten när så behövs, t.ex. när den försäkrade anmäler karensdagar enligt 27 kap. 29–31 §§. Den föreslagna bestämmelsen motsvaras närmast av vad som anges om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. 2 § första stycket fjärde meningen och 5 § första stycket första meningen AFL.

I 3 kap. 5 § första stycket första meningen AFL anges också att För­ säkringskassan ska besluta om en försäkrads tillhörighet till sjukpenning­ försäkringen. Redan mot bakgrund av bestämmelserna om försäkrings­ tillhörighet i nuvarande SofL framstår den bestämmelsen som onödig. Med hänsyn härtill och med beaktande av hur regeringen föreslår att försäkringstillhörigheten till socialförsäkringssystemet konstrueras i avdelning A, anser regeringen att den nyss nämnda bestämmelsen inte bör föras in i SFB. Detsamma gäller bestämmelsen i 3 kap. 5 § första stycket andra meningen AFL.

26 kap. 3 §

SamSol:s förslag (C 7 kap. 3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot- Prop. 2008/09:200 svarar 29 kap. 3 § i lagrådsremissen. Det kan finnas situationer då en Avd. C försäkrad har behov av att få sin sjukpenninggrundande inkomst bestämd även om något ersättningsärende inte är aktuellt. Exempel på en sådan situation är att en försäkrad vill teckna en privat sjukförsäkring. Ett annat exempel är att en försäkrad vill ha besked om huruvida s.k. SGI-skyddad tid gäller vid avbrott i förvärvsarbete för studier. Redan nu finns möjlig­ het för en försäkrad att få sin sjukpenninggrundande inkomst fastställd utan att något ärende är aktuellt hos Försäkringskassan, se bl.a. uttalan­ den i prop. 1993/94:59 s. 17. Dock saknas i AFL en uttrycklig bestäm­ melse om detta. För att underlätta såväl för den försäkrade som för

Försäkringskassan föreslår regeringen att möjligheten att få sjukpenning­ grundande inkomst bestämd utan att något ärende är aktuellt, uttryck­ ligen regleras i SFB. Vidare anser regeringen att en försäkrads rätt i detta avseende inte ska vara förenad med några särskilda villkor.

26 kap. 4 §

SamSol:s förslag (C 7 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (29 kap. 14 § i lagrådsremissen) ersätter 3 kap. 5 § första stycket fjärde meningen a och nionde stycket AFL. Lydelsen ändras för att markera att en ändring ska göras endast när en förmån betalas ut eller ska betalas ut. Jfr kom­ mentaren till 26 kap. 2 §.

26 kap. 6–8 §§ SamSol:s förslag (C 7 kap. 6 §, 7 § första stycket och 8 §§): SamSol:s förslag skiljer sig från regeringens förslag. Detta beror på att den lagstift­ ning som ligger till grund för förslagen numera är ändrad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 29 kap. 6 och 7 §§ samt 8 § första stycket i lagrådsremissen. Sam-

Sol:s förslag avseende dessa paragrafer bygger på numera ändrade regler i 3 kap. 5 § första stycket b och d–f AFL där det tidigare systemet med fortlöpande omprövning av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) vid ändrade inkomstförhållanden, oavsett om någon förmån som grunda­ des på SGI var aktuell, fortfarande gällde för vissa fall. Bestämmelserna har numera anpassats till huvudregeln att en prövning av SGI bara ska göras när det behövs för någon förmån (prop. 2006/07:59, bet 2006/07:SfU9, SFS 2007:298). Även för dessa fall regleras således frågan om en ändring av SGI av den allmänna bestämmelsen i 26 kap. 4 § SFB. Särskilda bestämmelser gäller dock alltjämt i de aktuella situa­ tionerna beträffande den första tidpunkten när en ändring får läggas till grund för en förmån samt i fråga om SGI-skyddad tid (3 kap. 5 § andra och tredje styckena AFL). Med hänsyn härtill redigeras bestämmelserna om på så sätt att de allmänna reglerna om den tidsmässiga effekten av en ändring av SGI placeras först (6 § ) och därefter särreglerna för de aktu­ ella situationerna (7 och 8 §§).

Bestämmelsen rörande samordning med garantipension till änkepen­ sion i 8 § andra stycket i SamSol:s förslag och i lagrådsremissen är över­ förd till 4 kap. 9 § SFBP (se kommentaren till inledningen av 84 kap. SFB).

26 kap. 9 §

SamSol:s förslag (C 7 kap. 9 §): Överensstämmer i princip i sak med

regeringens förslag. SamSol formulerar dock bestämmelsen utan beak­ tande av att sjukpenninggrundande inkomst numera fastställs bara om en förmån som ska beräknas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst begärs av den försäkrade eller denne annars begär att den sjukpenning­ grundande inkomsten ska bestämmas (jfr 26 kap. 2 och 3 §§).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 29 kap. 9 § i lagrådsremissen. Regeringen föreslår att den inled­ ningsvis omnämnda termen SGI-skyddad tid förklaras i denna paragraf.

Termen används redan nu inom socialförsäkringsadministrationen.

Enligt Lagrådet bör första stycket i den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen formuleras så att det anpassas till att sjukpenninggrundande inkomst numera inte fastställs annat än om en förmån som ska beräknas på grundval av sjukpenninggrundad inkomst begärs av den försäkrade eller denne annars begär att sådan inkomst ska bestämmas.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras på det sätt som Lagrådet föreslår.

Det som anges i andra stycket är avsett att innefatta även vad som reg­ leras i 3 § tredje stycket RFFS 1998:12 (Riksförsäkringsverkets före­ skrifter [RFFS 1998:12] om sjukpenninggrundande inkomst).

Bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst under SGI-skyd­ dad tid innebär, om man anknyter till resonemanget som förs i författ­ ningskommentaren till 6–8 §§, att fråga är om att den sjukpenning­ grundande inkomsten under vissa förhållanden ska bestämmas med hän­ syn till historiska förhållanden.

26 kap. 11–13 §§ SamSol:s förslag (C 7 kap. 11 och 12 §§): SamSol:s förslag i 11 och 12 §§ överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag i 11 och 13 §§. SamSol lämnar dock inte något förslag om att SGI-skydd även gäller en försäkrad som får utvecklingsersättning. Reglerna om detta är införda efter SamSol:s förslag till utformning av paragrafen. Vidare föreslår SamSol att bestämmelserna formuleras på ett annat sätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (29 kap. 11─13 §§ i lagrådsremissen) motsvarar regleringen i 3 kap. 5 § tredje stycket andra meningen 1–3 AFL. Av paragraferna framgår att

SGI-skydd gäller då den försäkrade bedriver vissa typer av studier (11 §), får periodiskt ekonomiskt stöd enligt vissa typer av avtal (12 §) eller deltar i vissa typer av arbetsmarknadspolitiska program eller åtgärder (13 §).

Enligt Lagrådets uppfattning är det, såvitt avser 29 kap. 11 och 12 §§ i lagrådsremissen, något oklart vilken bestämmelse som avses med ”skyddsbestämmelsen”, den allmänna bestämmelsen i 29 kap. 9 § i lag­ rådsremissen om SGI-skydd och innebörden av denna eller bestämmel­ sen om SGI-skydd i första meningen av 29 kap. 11 § respektive 29 kap. 12 § i lagrådsremissen. Lagrådet förordar att orden ”skyddsbestämmel­ serna är tillämpliga” på båda ställena ersätts av orden ”skyddet är tillämpligt”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. 11 och 12 §§ formuleras i detta avseende i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Bestämmelserna i 11–13 §§ är konstruerade med utgångspunkt från det Prop. 2008/09:200 som anges i avsnitt 4.4. I dessa paragrafer anges en avgränsning av i Avd. C vilken omfattning riksdagen med stöd av 8 kap. 14 § första stycket RF i ifrågavarande avseende har valt att besluta föreskrifter i ett ämne som egentligen faller inom ramen för regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 RF. Bestämmelserna kan sägas utgöra en upplys­ ning om denna avgränsning. Av paragraferna framgår således att rege­ ringen har möjlighet att meddela föreskrifter om det materiella innehållet i de olika paragraferna. Paragraferna innehåller alltså dels ett angivande av vissa generella områden inom vilka SGI-skydd gäller för den försäk­ rade, dels bestämmelser om att regeringen har rätt att i ytterligare före­ skrifter närmare avgränsa dessa områden.

Efter påpekande av Lagrådet anges dessutom i 13 § att SGI-skydd även gäller för en försäkrad som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och uppbär utvecklingsersättning.

26 kap. 17 §

SamSol:s förslag (C 7 kap. 16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (29 kap. 17 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 § första stycket 2 RFFS 1998:12 (Riksförsäkringsverkets föreskrifter [RFFS 1998:12] om sjukpenning­ grundande inkomst).

26 kap. 18 §

SamSol:s förslag (C 7 kap. 17 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (29 kap. 18 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 § första stycket 3 i RFFS 1998:12 (Riksförsäkringsverkets föreskrifter [RFFS 1998:12] om sjukpenning­ grundande inkomst).

26 kap. 19 §

SamSol:s förslag (C 7 kap. 18 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. SamSol lämnar dock inte något förslag om att be­ räkningsbestämmelserna i paragrafen gäller även för en försäkrad som får utvecklingsersättning. Reglerna om detta är införda efter SamSol:s förslag till utformning av paragrafen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (29 kap. 19 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 kap. 5 § fjärde stycket AFL.

Efter påpekande av Lagrådet anges i sistnämnda paragraf att beräknings­ bestämmelserna också gäller för en försäkrad som deltar i ett arbets­ marknadspolitiskt program och uppbär utvecklingsersättning. Paragrafen är även redaktionellt utformad i enlighet med Lagrådets synpunkter.

26 kap. 21 §

SamSol:s förslag (C 7 kap. 20 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (29 kap. 21 § i lagrådsremissen) justeras, efter påpekande av Länsrätten i Göte­ borg, på så sätt att fråga är om livränta från arbetsskadeförsäkringen

enligt 38–42 kap. SFB, i stället för enligt lagen om arbetsskadeförsäk- Prop. 2008/09:200 ring. Avd. C

26 kap. 24 §

SamSol:s förslag (C 7 kap. 23 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol:s förslag är dock formulerat på ett annat sätt än regeringens förslag. Vidare föreslår SamSol att paragrafen rubriceras på ett annat sätt

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (29 kap. 25 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 kap. 5 b § AFL.

Enligt Lagrådet är den i lagrådsremissen föreslagna utformningen av paragrafen inte anpassad till den ordning som gäller för de fall i vilka sjukpenninggrundande inkomst ska bestämmas (jfr 26 kap. 2 och 3 §§ SFB).

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkt. Regeringen anser vidare att rubriken till para­ grafen bör spegla den innehållsmässiga anknytningen till de inledande försäkringsbestämmelserna i avdelning A.

27 kap.

I betänkandet föreslår SamSol att det i detta kapitel (C 8 kap. 48 § i SamSol:s förslag) ska finnas en motsvarighet till 3 kap. 16 § första och andra styckena AFL och ett förslag till en sådan bestämmelse finns också med i det till Lagrådet remitterade förslaget. Bestämmelsen avser arbets­ tagare som har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser. I bestämmelsen föreskrivs dels att regeringen i sådana fall får föreskriva undantag från bestämmelserna om rätt till sjukpenning, dels att, om sådana föreskrifter inte har med­ delats, arbetsgivaren har rätt till sjukpenningen.

Lagrådet anför att regeringen inte har eller kan ges rätt att meddela sådana föreskrifter om undantag.

Det har numera framkommit att det inte längre finns några arbetstagare som omfattas av regleringen i den aktuella paragrafen. Någon motsvarig­ het till 3 kap. 16 § första och andra styckena AFL ska därför inte arbetas in i SFB.

27 kap. 8 §

SamSol:s förslag (C 8 kap. 8 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (30 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar i princip 3 kap. 12 § första meningen

AFL. Dock föreslår regeringen att 18-årsrekvisitet ska utmönstras ur författningstexten. Härigenom sker en anpassning till vad som gäller beträffande föräldrapenningsförmånerna i 11–13 kap. SFB.

27 kap. 14 §

SamSol:s förslag (C 8 kap. 13 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. SamSol lämnar dock inte något förslag om att även en försäkrad som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får utvecklingsersättning ska omfattas av regleringen. Reglerna om detta är införda efter SamSol:s förslag till utformning av paragrafen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (30 kap. Prop. 2008/09:200 14 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 kap. 10 § första stycket Avd. C andra meningen AFL.

Efter påpekande av Lagrådet anges i paragrafen att sjukpenning läm­ nas för tid efter de första 14 dagarna av en sjukperiod även för en försäk­ rad som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och uppbär utveck­ lingsersättning.

27 kap. 19 §

SamSol:s förslag: SamSol saknar förslag till motsvarande reglering.

Detta beror på att bestämmelserna om att sjukpenning lämnas på olika ersättningsnivåer är tillkomna efter SamSol:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning. Sedan den 1 juli 2008 gäller att sjukpenningen i normalfallet lämnas som en tidsbegränsad förmån på två olika ersättningsnivåer. I nu gällande bestämmelser i 3 kap. AFL som reglerar sjukpenningens två ersättningsnivåer är dessa inte särskilt namn­ givna. Gällande författningstext är komplicerad och svårläst. För att underlätta förståelsen av bestämmelserna föreslår regeringen att det tyd­ ligt anges att sjukpenningen kan lämnas på två namngivna ersättnings­ nivåer. Eftersom de benämningar som förekommer i bl.a. 3 kap. 4 § första stycket AFL inte är tillräckligt preciserade föreslår regeringen att sjukpenning som för dag utgör ”80 procent av den fastställda sjukpen­ ninggrundande inkomsten” kallas för sjukpenning på normalnivån och att sjukpenning som för dag utgör ”75 procent av den fastställda sjukpen­ ninggrundande inkomsten” kallas för sjukpenning på fortsättningsnivån.

Det nyss anförda innebär att termen sjukpenning i socialförsäkrings­ balken används som ett samlingsbegrepp för sjukpenningsförmånerna i paragrafer som behandlar gemensamma bestämmelser av mer över­ gripande karaktär.

27 kap. 22 §

SamSol:s förslag: SamSol saknar förslag till motsvarande reglering.

Detta beror på senare tillkommen regeländring.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar i huvudsak 3 kap. 4 § tredje stycket andra och tredje meningarna samt 10 a § andra stycket andra meningen AFL. Sådan sjukpenning som avses i 3 kap. 7 b § AFL (s.k. förebyggande sjukpenning) lämnas anting­ en på normalnivån eller fortsättningsnivån. Enligt regeringens uppfatt­ ning är en sådan sjukpenning inte att betrakta som en självständig för­ mån. Den bör därför inte särskilt anges i paragrafen.

27 kap. 25 §

SamSol:s förslag (C 8 kap. 19 §): SamSol:s förslag överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (30 kap. 20 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 kap. 8 § andra och fjärde styckena AFL.

Enligt Lagrådet kan bestämmelserna i paragrafen klassificeras som förfaranderegler och således hänföras till regeringens restkompetens. Enligt Lagrådet skulle därför i stället dels huvudregeln i första stycket av

paragrafen, dels de i andra stycket avsedda undantagsreglerna kunna tas Prop. 2008/09:200 upp i en förordning. Om man nödvändigtvis vill behålla huvudregeln i Avd. C balken, anser Lagrådet att man måste låta de i andra stycket angivna undantagsreglerna också komma till uttryck däri. Dessa kan, enligt Lag­ rådet, inte placeras i en förordning, när huvudregeln finns i en balk, efter­ som de då med all sannolikhet skulle komma i strid med den formella lagkraftens princip i 8 kap. 17 § RF.

Regeringen anser att föreskrifterna i och för sig ryms inom regeringens restkompetens. Rätten till sjukpenning regleras emellertid i allt väsentligt i lagform. En så grundläggande bestämmelse som skyldigheten att inom en vecka förete läkarintyg bör då även ges sådan form. Det kan dock inte anses nödvändigt att i lag ta in även undantagsregler rörande fall när Försäkringskassan inte har behov av läkarintyg eller när läkarintyg bör lämnas vid annan tidpunkt. Som anges i avsnitt 4.4 är det viktigt att riks­ dagen tydligt markerar omfattningen av den föreskriftsrätt som frånhänts regeringen när riksdagen med stöd av 8 kap. 14 § första stycket RF har lagstiftat inom regeringens primärområde. För att markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter i ämnet måste en upplysningsbestämmelse tas in i para­ grafens andra stycke.

27 kap. 27 §

SamSol:s förslag (C 8 kap. 21 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men saknar en särskild regel om arbetstidsberäknad sjukpenning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (30 kap. 22 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 4 § första stycket 1 och 10 a § första stycket 1 AFL. Med hänsyn till konstruktionen av arbetstidsberäk­ nad sjukpenning behövs en särskild regel för denna. Paragrafen inne­ håller en sådan regel.

27 kap. 28 §

SamSol:s förslag (C 8 kap. 22 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (30 kap. 23 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast av 3 kap. 7 b § tredje stycket

AFL.

Enligt Lagrådet bör det av bestämmelsen tydligt framgå att fråga är om sådan medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som avses i 6 § i lagrådsremissen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets förslag och synpunkter.

27 kap. 29–31 §§ SamSol:s förslag (C 8 kap. 23–25 §§): SamSol föreslår att ordet ”egen­ företagare” används såväl i författningstexten som i rubriken till paragra­ ferna.

Remissinstanserna: Skatteverket anger att det med tanke på att ett antal personer som omfattas av paragraferna inte är egenföretagare, bör ”egenföretagare” ersättas med ”den som betalar egenavgifter”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna jämte Prop. 2008/09:200 tillhörande rubrik justeras i linje med Skatteverkets påpekande.

Avd. C

27 kap. 34 §

SamSol:s förslag (C 8 kap. 28 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (30 kap. 29 § i lagrådsremissen), som motsvarar 3 kap. 3 § första meningen AFL, formuleras i enlighet med Lagrådets påpekande.

27 kap. 38 §

SamSol:s förslag (C 8 kap. 32 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 30 kap. 33 § i lagrådsremissen. I denna paragraf föreslår rege­ ringen att en kodifiering av rättspraxis såvitt avser förmånstiden förs in (se FÖD 1994:19). I det avgörandet slog Försäkringsöverdomstolen fast att vid tillämpningen av reglerna i 3 kap. 3 § AFL om att sjukpenning till en ålderspensionär får utgå för högst 180 dagar, varje dag som sjukpen­ ning har lämnats ska räknas som en dag även om sjukpenningen inte uppgått till helt belopp.

27 kap. 39 och 40 §§

SamSol:s förslag (C 8 kap. 33 och 34 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 30 kap. 34 och 35 §§ i lagrådsremissen. Regeringen föreslår att begreppet allmänt högriskskydd (39 §) respektive särskilt högriskskydd (40 §) förs in i författningstexten. Härigenom uppnås en likhet med de bestämmelser som reglerar motsvarande företeelse i 13 § SjLL. Genom att ordet ”kan” används i båda bestämmelserna markeras att övriga förut­ sättningar för sjukpenning ska vara uppfyllda för att Försäkringskassan ska kunna lämna sjukpenning enligt 39 eller 40 §.

27 kap. 53 §

SamSol:s förslag (C 8 kap. 46 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 30 kap. 47 i lagrådsremissen. I den nu gällande författningstexten i 3 kap. 7 § elfte stycket AFL hänvisas när fråga är om livränta endast till livränta enligt LAF. Sakliga skäl saknas till en sådan begränsning. För att förenkla prövningsförfarandet föreslår regeringen därför att all livränta som lämnas till den skadade bör omfattas av bestämmelsen på sätt anges i 53 § 2. Den del av bestämmelsen som avser särskild efterlevande­ pension har förts till 4 kap. 10 § andra stycket SFBP.

27 kap. 54 §

SamSol:s förslag (C 8 kap. 47 § första stycket): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 30 kap. 48 § första stycket i lagrådsremissen. Bestämmelsen

rörande samordning med garantipension till änkepension i andra stycket i Prop. 2008/09:200 SamSol:s förslag och i lagrådsremissen är överförd till 4 kap. 9 § SFBP Avd. C (se kommentaren till inledningen av 84 kap. SFB).

27 kap. 58 och 61 §§

SamSol:s förslag (C 8 kap. 51 och 54 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: 58 § (30 kap. 52 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 16 § tredje stycket tredje meningen och fjärde stycket AFL, och 61 § (30 kap. 55 § i lagrådsremissen) mot­ svarar 3 kap. 16 a § AFL.

Upplysningsbestämmelserna i 58 och 61 §§ syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter i respektive ämne.

28 kap. 2 och 3 §§

SamSol:s förslag (C 9 kap. 2 och 3 §§): Överensstämmer med rege­ ringens förslag. Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 31 kap. 2 och 3 §§ i lagrådsremissen. För att underlätta förståelsen och utformningen av bestämmelserna om beräkning av sjukpenning, föreslår regeringen att begreppen kalenderdagsberäknad sjukpenning och arbetstidsberäknad sjukpenning förs in i 2 §. Begreppens innebörd för­ klaras kortfattat i 3 §.

28 kap. 6 §

SamSol:s förslag (C 9 kap. 6 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag. SamSol utformar dock andra stycket i paragrafen som en hänvisning till bestämmelserna i 9 § andra stycket.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (31 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast av 3 kap. 10 c § AFL. I para­ grafen anges när sjukpenning alltid ska kalenderdagsberäknas för en försäkrad.

Enligt Lagrådet är det lämpligare att i stället för en hänvisning ta in den materiella regeln om tillämplig metod i andra stycket i denna para­ graf, eftersom även första stycket behandlar en sådan fråga.

Regeringen ansluter sig till Lagrådets synpunkter. Bestämmelsen i 31 kap. 9 § andra stycket i lagrådsremissen formuleras om och placeras i andra stycket i denna paragraf.

28 kap. 7 §

SamSol:s förslag (C 9 kap. 7 §): Med hänsyn till bl.a. att den sjukpen­ ninggrundande inkomsten numera ska multipliceras med faktorn 0,97 vid beräkning av dagersättning och att sjukpenning numera lämnas på två nivåer överensstämmer inte SamSol:s förslag med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (31 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvaras närmast av 3 kap. 2 c §, 4 § första stycket 2 och 3 samt 10 a § första stycket 2 och 3 AFL. Regeringen före­ slår att de gällande bestämmelserna arbetas om och konstrueras som ett beräkningsunderlag. Genom konstruktionen är det möjligt att utforma be­

stämmelserna om kalenderdagsberäknad sjukpenning (10 och 11 §§) Prop. 2008/09:200 respektive arbetstidsberäknad sjukpenning (12–18 §§) på ett mer begrip- Avd. C ligt sätt än i nuvarande lagstiftning. En annan fördel är att formuleringar­ na av reglerna för övriga förmåner som beräknas med utgångspunkt i den försäkrades SGI också blir tydligare och lättare att förstå (se bl.a. 10 kap. 10 § SFB [graviditetspenning] och 13 kap. 33 § SFB [tillfällig föräldra­ penning]). I och med att sjukpenning lämnas på två olika ersättnings­ nivåer anser regeringen att det är lämpligt att beräkningsunderlaget för vardera ersättningsnivån specificeras i paragrafen. Härigenom kan också hänvisningstekniken i balken konstrueras på ett bättre sätt.

28 kap. 9 §

SamSol:s förslag (C 9 kap. 9 §): Överensstämmer endast delvis med regeringens förslag. SamSol anger i andra stycket i sitt förslag när sjuk­ penning till en familjehemsförälder ska kalenderdagsberäknas,

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (31 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast av 3 kap. 12 § andra meningen

AFL. I paragrafen anges hur sjukpenningens storlek och årsarbetstiden ska beräknas för en familjehemsförälder som får ersättning för tid då sjukpenning kommer i fråga.

För att paragrafen ska bli tydligt utformad är det enligt regeringens uppfattning lämpligast att den utformas på det sätt Lagrådet föreslår. (Se även författningskommentaren till 28 kap. 6 § SFB.)

28 kap. 10 §

SamSol:s förslag (C 9 kap. 10 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 31 kap. 10 § i lagrådsremissen. Första stycket motsvarar närmast vad som regleras i 3 kap. 4 § första stycket första meningen 2 AFL.

Paragrafen har utformats med beaktande av regeringens förslag till hur bestämmelserna om fastställandet av beräkningsunderlaget bör konstrue­ ras.

I andra stycket föreslår regeringen att avrundningsregeln i 3 kap. 4 § första stycket andra meningen AFL förtydligas i enlighet med praxis.

28 kap. 11 §

SamSol:s förslag (C 9 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 31 kap. 11 § i lagrådsremissen. Begränsningen bör, i enlighet med den nuvarande tillämpningen av bestämmelsen i 3 kap. 4 § första stycket tredje meningen AFL, inte tillämpas på sjukpenning som lämnas med stöd av 27 kap. 6 § SFB.

28 kap. 15 §

SamSol:s förslag (C 9 kap. 15 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag. SamSol formulerar dock paragrafen på ett annat sätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (31 kap. 15 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 10 a § femte stycket fjärde och femte meningarna AFL. Enligt Lagrådet skapar uttrycket ”sjukpenning

enligt 14 §” i det i lagrådsremissen presenterade förslaget oklarhet om paragrafens innebörd. Lagrådet anser att uttrycket knyter bestämmelsen an till föregående paragraf som behandlar att sjukpenning ska lämnas på samma förmånsnivå för mer än en dag. Regeringen delar Lagrådets upp­ fattning. Paragrafen utformas i linje med Lagrådets förslag.

28 kap. 16 §

SamSol:s förslag (C 9 kap. 16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 31 kap. 16 § i lagrådsremissen. I andra stycket föreslår regeringen att avrundningsregeln i 3 kap. 10 a § sjätte stycket AFL förtydligas när det gäller sjukpenningen. Härigenom uppnås en överensstämmelse med motsvarande avrundningsbestämmelser avseende övriga förmåner i SFB.

28 kap. 18 §

SamSol:s förslag (C 9 kap. 18 §): SamSol:s förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (31 kap. 18 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 kap. 10 a § åttonde stycket

AFL.

Av paragrafen framgår att regeringen eller den myndighet som rege­ ringen bestämmer med stöd av restkompetensen har möjlighet att med­ dela föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och mot­ svarande normal arbetstid. Paragrafen konstrueras i enlighet med det som anges i avsnitt 4.4.

5.4.4. Underavdelning III Rehabilitering och rehabiliteringsersättning Inledning

I underavdelning III (29–31 kap.) samlas bestämmelserna i 22 kap. AFL om rehabilitering och rehabiliteringsersättning.

29 kap. 2 §

SamSol:s förslag (C 11 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 32 kap. 2 § i lagrådsremissen. Bestämmelserna om rehabilitering reglerar de skyldigheter som åligger olika aktörer i syfte att en försäkrad som har drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete. För att in­ skärpa ändamålet med dessa bestämmelser och för att öka förståelsen för rehabiliteringsförmånen, föreslås att termen arbetslivsinriktad rehabi­ litering förs in i författningstexten i SFB.

30 kap. 2 §

SamSol:s förslag (C 12 kap. 2 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Arbetsgivarverket påpekar att det i författnings- Prop. 2008/09:200 kommentaren inte kommenteras om det finns någon avsikt med änd- Avd. C ringen från att en försäkrad ”har möjlighet” till att en försäkrad ”har rätt till rehabiliteringsåtgärder”. Arbetsgivarverket ifrågasätter även for­ muleringen i paragrafen eftersom det inte närmare specificeras vilka åt­ gärder som en arbetstagare har rätt till.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 33 kap. 2 § i lagrådsremissen. Uttrycket ”möjligheter till rehabili­ tering” tyder på att en person kan bli rehabiliterad. Det går emellertid inte att lämna en absolut garanti för att så verkligen kommer att ske. Vad en försäkrad däremot har rätt att få är olika typer av rehabiliteringsåtgärder.

Att räkna upp vilka åtgärder denna rätt omfattar låter sig dock inte göras. En sådan bedömning får ske i varje enskilt fall.

30 kap. 4 §

SamSol:s förslag (C 12 kap. 4 §): SamSol:s förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (33 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 22 kap. 2 § tredje stycket AFL.

Upplysningsbestämmelsen syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

30 kap. 5 §

SamSol:s förslag (C 12 kap. 5 §): SamSol:s förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (33 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 2 kap. 14 § AFL. Försäkrings­ kassan har ett övergripande ansvar för den arbetslivsinriktade rehabili­ teringen och således för de åtgärder som sätts in för att stödja en försäk­ rads rehabilitering. Eftersom 2 kap. 14 § AFL behandlar en företeelse som har ett nära samband med den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, föreslår regeringen att bestämmelsen placeras i denna paragraf. Det kan i detta sammanhang också påpekas att förmånen ska vara såväl bosätt­ nings- som arbetsbaserad, se författningskommentaren till 6 kap. 6 §.

Bestämmelsen syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

31 kap. 5 §

SamSol:s förslag (C 13 kap. 5 §): SamSol:s förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (34 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 22 kap. 13 § AFL. På inrådan av Lag­ rådet utformas den på samma sätt som den nuvarande bestämmelsen.

Bestämmelsen i punkt 2 syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

31 kap. 6 §

SamSol:s förslag (C 13 kap. 6 §): SamSol:s förslag överensstämmer i Avd. C sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (34 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 22 kap. 7 § femte stycket AFL.

Bestämmelsen syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

31 kap. 11 §

SamSol:s förslag (C 13 kap. 10 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (34 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast hänvisningen i 22 kap. 12 §

AFL till 3 kap. 12 § andra meningen samma lag. Rehabiliteringspenning kan i den situation som avses i bestämmelsen lämnas endast som kalen­ derdagsberäknad förmån. Detta betyder att det saknas skäl att bestämma årsarbetstiden för en försäkrad som har inkomst av anställning i form av ersättning för vård av ett familjehemsplacerat barn när han eller hon har rätt till rehabiliteringspenning. Regeringen föreslår därför att hänvis­ ningen i 22 kap. 12 § AFL såvitt avser årsarbetstid inte ska föras in i SFB.

31 kap. 14 §

SamSol:s förslag (C 13 kap. 13 §): SamSol:s förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (34 kap. 13 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 22 kap. 10 § AFL.

Bestämmelsen i andra meningen syftar till att, i enlighet med resone­ manget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

5.4.5. Underavdelning IV Sjukersättning och aktivitetsersättning Inledning

I underavdelning IV (32–37 kap.) samlas bestämmelserna i 7

  • samt 16–

17 kap. AFL om sjukersättning och aktivitetsersättning. Dessa bestäm­ melser är relativt nya och den föreslagna strukturen överensstämmer i stora delar med den befintliga.

När det gäller bestämmelserna i 16 a kap. AFL, som omfattar de sär­ skilda regler om avräkning som sedan den 1 december 2008 gäller för försäkrade som senast för juli 2008 har rätt till icke tidsbegränsad sjuk­ ersättning, är i princip samtliga dessa inarbetade i ett enda kapitel (37 kap.) sist i underavdelningen. Enligt regeringens uppfattning är dock bestämmelserna om anmälan om ändrade förhållanden i 16 a kap. 10 § AFL av sådant slag att de bör omfattas av regleringen i 110 kap. 46 och 47 §§. Detta innebär en viss materiell ändring av gällande rätt.

33 kap. 9 §

SamSol:s förslag (C 15 kap. 7 §): Överensstämmer i sak med rege-

ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (36 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 kap. 2 § AFL. I paragrafen anges på vilka förmånsnivåer sjukersättning och aktivitetsersättning kan lämnas och den nedsättning av arbetsförmågan som krävs för respektive nivå.

Paragrafen formuleras i linje med Lagrådets påpekanden för att erhålla en liknande utformning som motsvarande regleringar för sjukpenning (27 kap. 45 § SFB) och rehabiliteringspenning (31 kap. 8 § SFB).

33 kap. 11 §

SamSol:s förslag (C 15 kap. 9 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF) anser att uttrycket ”arbete med skötsel av hemmet” dåligt täcker in sådant ar­ bete som bör omfattas av bestämmelsen (t.ex. skötsel av båt och bil).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 36 kap. 9 § i lagrådsremissen). Enligt 7 kap. 3 § första stycket andra meningen AFL likställs med inkomst av arbete i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. I andra stycket har uttrycket ”hus­ hållsarbete i hemmet” ersatts med uttrycket ”arbete med skötsel av hem­ met”. Den nya lydelsen avspeglar bättre den utveckling som skett i sam­ hället sedan bestämmelsen kom till och därmed det gällande rättsläget.

Att i SFB närmare ange vilken typ av sysslor som omfattas av bestäm­ melsen är dock inte lämplig att göra. En sådan uppräkning medför att paragrafen i takt med samhällsutvecklingen regelbundet måste ändras. Regeringen anser att bestämmelsen med den föreslagna lydelsen också blir könsneutral.

33 kap. 19 §

SamSol:s förslag (C 15 kap. 19 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår också att det i paragrafen anges att akti­ vitetsersättning lämnas för viss tid.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (36 kap. 19 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 7 kap. 1 § sjätte stycket AFL.

Enligt Lagrådets uppfattning är det onödigt att också här ange att akti­ vitetsersättning alltid lämnas för viss tid. Detta anges redan i 4 § i lag­ rådsremissen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkt.

33 kap. 21 §

SamSol:s förslag (C 15 kap. 21 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (36 kap. 21 §) motsvarar 7 kap. 5 § första stycket AFL. Enligt bestämmelserna i denna paragraf ska Försäkringskassan i samband med ett beslut om akti­ vitetsersättning undersöka i vad mån den försäkrade har förutsättningar att under ersättningstiden delta i aktiviteter. Med aktiviteter avses sådana verksamheter som kan antas ha en positiv inverkan på den försäkrades

sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga. Akti- Prop. 2008/09:200 viteterna ska alltså kunna antas ha en gynnsam inverkan på de förhållan- Avd. C den som medför att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt. Aktivite­ terna har med andra ord till syfte att öka förutsättningarna för att förbättra arbetsförmågan. Detta utgör således en skillnad mot rehabilitering vars syfte är att åstadkomma att den försäkrade ska kunna arbeta trots nedsatt arbetsförmåga (jfr prop. 2000/01:96 s. 181).

33 kap. 22 §

SamSol:s förslag (C 15 kap. 22 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag. SamSol anger dock att Försäkringskassan i samråd med den försäkrade ska utarbeta en plan för aktiviteterna.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (36 kap. 22 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 kap. 5 § andra stycket AFL. I denna paragraf finns bestämmelser om vad Försäkringskassan ska göra efter en sådan undersökning som avses i 21 §. Om Försäkringskassan vid under­ sökningen gjort den bedömningen att förutsättningar finns för den försäk­ rade att delta i någon form av aktiviteter, ska en närmare planering av vilka aktiviteter som är lämpliga för den försäkrade inledas. Denna pla­ nering ska ske i samråd med den försäkrade och mynna ut i en plan för aktiviteter.

Enligt förarbetena (prop. 2000/01:96 s. 181) syftar ett samråd till att ge aktiviteterna större möjligheter att bli framgångsrika, men även till att tillgodose kravet på respekt för individens integritet och självbestäm­ mande. I förekommande fall kan vid ett sådant samråd ytterligare perso­ ner komma att behöva ingå. Det kan t.ex. röra sig om en god man eller någon annan som har god inblick i den försäkrades förhållanden. Vid planeringen av aktiviteter ska största möjliga hänsyn tas till den försäk­ rades önskemål.

Planeringen och planen för aktiviteter är två olika begrepp. Planeringen är de olika moment som leder fram till att den försäkrade deltar i lämplig aktivitet, medan planen för aktiviteter är det dokument som beskriver resultatet av planeringen.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att Försäkringskassan inte ska göra någon plan i de fall då Försäkringskassan och den försäkrade inte är överens om att den försäkrade kan delta i aktiviteter eller vilka aktiviteter han eller hon ska ägna sig åt.

Enligt Lagrådet kan man av uttrycket ”i samråd med” i förslaget i lag­ rådsremissen få intrycket av att Försäkringskassan och den försäkrade ska vara överens om aktiviteterna. Enligt Lagrådet kan det samtidigt uppfattas som om enighet mellan Försäkringskassan och den försäkrade inte behöver uppnås om aktiviteter, eftersom den begränsning som finns i förslaget att Försäkringskassan bara i ”möjligaste mån” behöver till­ godose den försäkrades önskemål. Med hänsyn till hur andra liknande paragrafer är utformade i lagrådsremissen kan enligt Lagrådets mening tvekan uppkomma om avsikten är att Försäkringskassan och den försäk­ rade måste bli överens om aktiviteterna.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att förslaget i lagrådsremissen, som i och för sig är formulerad på samma sätt som i den nu gällande paragrafen, kan ge upphov till tvekan om avsikten är att Försäkrings­ kassan och den försäkrade genom samrådet måste bli överens om aktivi­

teterna. För att undanröja denna tvekan bör därför paragrafen formuleras Prop. 2008/09:200 om. Eftersom någon saklig ändring inte är avsedd formuleras paragrafen Avd. C dock om på annat sätt än som Lagrådet föreslår.

33 kap. 25 §

SamSol:s förslag (C 15 kap. 25 §): SamSol:s förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (36 kap. 25 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 7 kap. 6 § AFL.

Bestämmelsen i andra meningen syftar till att, i enlighet med resone­ manget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

Paragrafen förses med en rubrik i linje med Lagrådets förslag.

33 kap. 28 §

SamSol:s förslag (C 15 kap. 10 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (36 kap. 28 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 § LISA. I paragrafen finns bestämmelser om den som får tre fjärdedels ersättning och som får en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag. I den nu gäl­ lande lydelsen av 3 § LISA anges att ersättning i sådana fall betalas för kostnaderna för anställningen från den allmänna försäkringen enligt grunder som regeringen bestämmer. Numera är emellertid innebörden av uttrycket ”den allmänna försäkringen” oklar och används inte av rege­ ringen, jfr även avsnitt 4.3.1. Därför anges här i stället att Försäkrings­ kassan som i de nu avsedda fallet betalar ersättningen. Någon saklig skillnad är inte avsedd.

Bestämmelsen syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

34 kap. 11 §

SamSol:s förslag (C 16 kap. 10 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (37 kap. 11 § i lagrådsremissen) byts uttrycket ”den sjukpenning­ grundande inkomst enligt 3 kap. som den försäkrade har vid tidpunkten för försäkringsfallet eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst om Försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden” ut mot ”den sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 och 26 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid tidpunkten för försäkringsfallet”. Någon saklig skillnad är inte avsedd.

35 kap. 16 och 17 §§

SamSol:s förslag (C 17 kap. 16 §): SamSol:s förslag till 16 § motsvarar i sak regeringens förslag men använder uttrycket ”utländsk medborgare”.

Något förslag motsvarande 17 § lämnas inte då denna bestämmelse kommit till senare.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: 16 § (38 kap. 16 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 9 kap. 7 § tredje stycket AFL. I den

paragrafen anges att en försäkrad som är utländsk medborgare ska lik- Prop. 2008/09:200 ställas med en svensk medborgare om han eller hon är bosatt i Sverige Avd. C sedan minst fem år. Eftersom det numera finns möjlighet till dubbelt medborgarskap enligt svensk rätt, uppstår med den nu gällande formule­ ringen, enligt Lagrådet, lätt frågan hur en försäkrad med både svenskt och utländskt medborgarskap ska behandlas. För att undvika denna tvek­ samhet anser Lagrådet lämpligare att använda uttrycket ”en försäkrad som inte är svensk medborgare”. Paragrafen formuleras i enlighet med Lagrådets synpunkt.

Även i 17 § (38 kap. 17 § i lagrådsremissen), som motsvarar 9 kap. 7 § fjärde stycket AFL, används i nuvarande lagtext och i det till Lagrådet remitterade förslaget uttrycket ”utländsk medborgare”. Även denna para­ graf formuleras därför på motsvarande sätt som Lagrådet föreslår beträf­ fande den i 38 kap. 16 § i lagrådsremissen föreslagna bestämmelsen.

35 kap. 24 §

SamSol:s förslag (C 17 kap. 23 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att den årliga garanti­ ersättningen utgör skillnaden mellan garantinivån och hel årlig inkomst­ relaterad ersättning. Detta kommer inte fram i den föreslagna lydelsen av bestämmelsen. Försäkringskassan föreslår att bestämmelsens andra stycke formuleras enligt följande:

”Årlig garantiersättning motsvarar differensen (eller skillnaden) mellan – garantinivån och – hel årlig inkomstrelaterad ersättning enligt 20 och 21 §§.”

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (38 kap. 24 § i lagrådsremissen) har justerats i linje med vad Försäkringskassan angett.

36 kap.

I SamSol:s förslag (C 18 kap. 3 §) och i lagrådsremissen (39 kap. 3 §) finns en bestämmelse om samordning mellan sjukersättning i form av garantiersättning och garantipension till änkepension. Som närmare ut­ vecklas i inledningen av kommentaren till 84 kap. SFB lämnas sådan pension numera bara övergångsvis. Bestämmelserna tas därför i stället in i 4 kap. 33 § SFBP.

36 kap. 3 §

SamSol:s förslag (C 18 kap. 4 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (39 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar 17 kap. 2 § första stycket första och andra meningarna AFL. Den innehåller en samordningsreglering i vilken föreskrivs minskning av sjukersättning i vissa former bl.a. när den för­ säkrade har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Enligt Lagrådet föranleder det, i förhållande till gällande rätt, gjorda tillägget i förslaget i lagrådsremissen om att yrkesskadeförsäkringen är upphävd att fråga uppkommer om inte detsamma gäller för andra författ­ ningar som åsyftas. Lagrådet anser att uttrycket ”med någon annan för­

fattning” väsentligen avser vissa till den upphävda lagen om yrkesskade- Prop. 2008/09:200 försäkring anknutna författningar om ersättning för skada vid militär- Avd. C eller civilförsvarstjänstgöring, vid brandsläckning eller vid vistelse i anstalt. Lagrådet anser sig dock inte ha underlag för att påstå att samtliga dessa författningar numera är upphävda. Om det kan konstateras att så är fallet bör detta enligt Lagrådet markeras i paragrafen. Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Det är dock inte möjligt att överblicka vilka, enligt övergångsbestämmelserna, fortfarande relevanta författningar som kan komma i fråga. Någon ändring av det i lagrådsremissen presenterade förslaget i detta hänseende bör därför inte göras.

Lagrådet påpekar också att uttrycket ”regeringens förordnande” skiljer sig från hur en annan liknande bestämmelse (36 kap. 24 §) har utformats i lagrådsremissen. I sistnämnda paragraf används uttrycket ”beslut eller föreskrifter som meddelas av regeringen” fått ersätta den i 16 kap. 1 § andra stycket AFL använda äldre formuleringen ”regeringens förord­ nande”. Lagrådet anser att ordvalet bör anpassas så att enlighet uppnås.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i linje med Lagrådets påpekande.

36 kap. 19–24 §§ SamSol:s förslag (C 18 kap. 20–22 §): Överensstämmer inte med regeringens förslag. Detta beror dels på en senare inträffad regeländring, dels på att SamSol använder termerna ”dras in eller minskas” i stället för termen ”omprövas”. SamSol:s förslag motsvarar närmast regeringens förslag enligt följande: C 18 kap. 20 § motsvarar närmast 39 kap. 22 §, C 18 kap. 21 § motsvarar närmast 39 kap. 23 § och C 18 kap. 22 § motsva­ rar närmast 39 kap. 24 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (39 kap. 19–22 §§ i lagrådsremissen) motsvarar närmast 16 kap. 7 och 7 a § AFL. I paragraferna finns bestämmelser om hur en förbättring av den försäkrades arbetsförmåga påverkar hans eller hennes sjuk- och aktivitetsersättning.

Enligt Lagrådet är det inte lämpligt att använda termen ”indragning” i dessa situationer, eftersom termen i förslaget till socialförsäkringsbalk främst används som en sanktion på grund av försummelse som en försäk­ rad gjort sig skyldig till. Med hänsyn härtill anser Lagrådet att termen indragning bör undvikas och ersättas med något uttryck som bättre anger vad det är frågan om, det vill säga att den försäkrade inte längre uppfyller villkoren för rätt till ersättning.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. För att bättre anpassa samtliga paragrafer som numera omfattas av den av Lagrådet framförda kritiken till hur socialförsäkringsbalken i övrigt är konstruerad anser regeringen dock att samtliga paragrafer bör formuleras om med användande av ter­ men ”omprövas”. Därigenom undanröjs också en inkonsekvens i nuva­ rande lydelse där det anges att sjukersättning ska dras in eller minskas vid varje förbättring av den försäkrades arbetsförmåga, något som är oförenligt med reglerna om förmånsnivåer i 7 kap. 2 § AFL.

36 kap. 25 §

SamSol:s förslag (C 18 kap. 25 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (39 kap. 24 § i lagrådsremissen) motsvarar 16 kap. 1 § andra stycket första och andra meningarna AFL. Liksom beträffande 39 kap. 4 § i lagrådsremis­ sen ifrågasätter Lagrådet om inte de andra författningar som åsyftas i den nu aktuella paragrafen i lagrådsremissen är att beteckna som äldre. Para­ grafen formuleras delvis i linje med Lagrådets synpunkter, se vidare i författningskommentaren till 36 kap. 3 §.

37 kap. 4 §

SamSol:s förslag: SamSol lämnar inte något förslag. Detta beror på att lagstiftningen senare är ändrad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (som inte har någon motsvarighet i lagrådsremissen) motsvarar i princip 16 a kap. 14 § AFL. Av den nu gällande bestämmelsen framgår att För­ säkringskassan ska pröva om den försäkrade som ansöker om s.k. steglös avräkning enligt bestämmelserna i 16 a kap. AFL har giltig ursäkt för att ha lämnat in ansökan efter den tid som anges i 16 a kap. 13 § AFL. Det som Försäkringskassan ska göra är med andra ord att avgöra om ansökan har lämnats in i rätt tid. Med hänsyn härtill anser regeringen att de är lämpligt att korrigera bestämmelsen på så sätt att ordet ”avslås” i social­ försäkringsbalken ersätts med ordet ”avvisas”.

37 kap. 23 §

SamSol:s förslag: SamSol lämnar inte något förslag. Detta beror på att lagstiftningen senare är ändrad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (som inte har någon motsvarighet i lagrådsremissen) motsvarar 16 a kap. 15 §

AFL. Till skillnad mot i 36 kap. 19–24 §§ behålls uttrycket ”dra in” trots att det inte heller här är fråga om en sanktion (se kommentaren till nyss­ nämnda paragrafer). Anledningen är att det redan genom det förhållandet att det är fråga om ett beslut som meddelas på begäran av den försäkrade står klart att det inte kan vara fråga om en sanktion.

5.4.6. Underavdelning V Förmåner vid arbetsskada m.m. Inledning

I underavdelning V (36–44 kap.) om förmåner vid arbetsskada m.m. samlas bestämmelser som i dag finns i LAF, LSP och KSL. LAF delas dock upp så att de bestämmelser i 5 kap. LAF som avser ersättning vid dödsfall förs över till F underavdelning III Efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen.

Regeringen föreslår att arbetsskadesjukpenning införs som term för sådan sjukpenning som lämnas med stöd av bestämmelserna i under­ avdelningen. Denna term ersätter uttrycken ”särskild arbetsskadeersätt­ ning” enligt 3 kap. 4 § LAF, ”sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen” enligt 3 kap. 2 a § LAF och ”ersättning från arbetsskadeförsäkringen motsvarande sjukpenning” i 6 kap. 4 § LAF. När det i SFB talas om sjukpenning gäller detta i tillämpliga fall även arbetsskadesjukpenning utan att detta anges särskilt.

I SFB finns inte någon motsvarighet till 4 kap. 8 § LAF. Enligt be- Prop. 2008/09:200 stämmelsen ska i livränteunderlaget inräknas delpension enligt lagen Avd. C (1979:84) om delpensionsförsäkring, om pensionen utgick vid den tid­ punkt från vilken livräntan ska lämnas och upphör när livräntan börjar lämnas. – Vid den tidpunkt då SFB föreslås träda i kraft kommer bestäm­ melsen att sakna betydelse.

Regeringen föreslår att 13 § fjärde stycket andra meningen LSP ska utgå eftersom den inte tillför något utöver vad som framgår av första meningen i bestämmelsen.

Enligt 16 § andra stycket LSP gäller inte bestämmelserna i 8 kap. 3 § andra stycket LAF i ärenden enligt den lagen. Regeringen anser att be­ stämmelsen kan utgå av följande skäl. 8 kap. 3 § andra stycket första meningen LAF arbetas in i 42 kap. 12 § SFB och någon hänvisning görs inte till den bestämmelsen i 43 kap. om statligt personskadeskydd. – Av 8 kap. 3 § andra stycket andra meningen LAF framgår att bestämmelser­ na om interimistiska beslut i 20 kap. 2 a § AFL gäller även i fråga om er­ sättning från arbetsskadeförsäkringen. Den bestämmelsen finns i 112 kap. 2 § SFB. Det saknas anledning till varför den bestämmelsen inte också skulle gälla ifråga om ersättning från personskadeskyddet.

Vissa av bestämmelserna i LAF gäller både ersättning till den skadade och ersättning till de efterlevande. För att rättsläget inte ska ändras finns i avdelning F vissa hänvisningar till bestämmelserna i denna underavdel­ ning.

39 kap. 6 §

SamSol:s förslag (C 20 kap. 6 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (41 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 2 kap. 1 § fjärde stycket LAF.

Bestämmelsen syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

39 kap. 8 §

SamSol:s förslag (C 20 kap. 8 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 41 kap. 8 § i lagrådsremissen. Enligt fast praxis ska en skada som beror på ett olycksfall anses ha inträffat dagen för olycksfallet, även om den visar sig senare. I första stycket kodifieras denna praxis.

40 kap. 3 §

SamSol:s förslag (C 20 kap. 8 §): Saknar motsvarighet till första meningen men överensstämmer i sak med andra meningen i regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (42 kap. 3 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 kap. 2 § LAF som har följan­ de innehåll: Är någon som avses i 1 § inte berättigad till sjukpenning från sjukförsäkringen eller omfattas inte den skadade i övrigt av sjukförsäk­ ringen enligt AFL, har han vid arbetsskada rätt till förmåner från arbets­ skadeförsäkringen i enlighet med vad som skulle ha utgått om 2, 3 och

22 kap. AFL hade varit tillämpliga på honom eller henne. Sjukpenning Prop. 2008/09:200 utgår dock inte till arbetstagare som enligt 3 kap. 16 § första stycket AFL Avd. C har undantagits från rätt till sjukpenning vid sjukdom.

Den som enligt 3 kap. 5 § SofL omfattas av LAF är enligt 3 kap. 4 § SofL också försäkrad för sjukpenning och rehabilitering enligt 3 och 22 kap. AFL. SamSol:s förslag bygger på att någon bestämmelse om förmåner på grund av att den skadade inte har rätt till förmåner enligt 3 eller 22 kap. AFL därför inte längre behövs. Det är visserligen i dessa fall genomgående fråga om en arbetsbaserad försäkring men den tidsmässiga omfattningen är inte densamma. Både vad gäller sjukpenning och reha­ biliteringspenning upphör försäkringen att gälla när arbetet i Sverige upphör, om det inte finns ett pågående ersättningsärende eller SGI-skydd gäller. Försäkringen för arbetsskada fortsätter däremot att gälla såvitt gäller skada som härrör från arbetet i Sverige. Det kan därför inträffa sjukdomsfall som omfattas av försäkringen för arbetsskada men inte av försäkringen för sjukpenning eller rehabiliteringspenning. En bestäm­ melse om ersättning från arbetsskadeförsäkringen i sådana fall tas därför in i paragrafen. Denna ersätter också 3 kap. 10 § andra stycket LAF.

I SamSol:s förslag liksom i lagrådsremissen föreskrivs i paragrafen att den arbetsskadade, om han eller hon inte omfattas av den föreslagna lagen om statlig ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader m.m. som motsvarar 2 kap. AFL, har rätt till motsvarande förmåner från arbetsska­ deförsäkringen. Den som omfattas av LAF behöver inte vara försäkrad för förmåner som utgår enligt 2 kap. AFL eftersom dessa förmåner är bo­ sättningsbaserade.

Lagrådet anför att bestämmelserna i den föreslagna lagtexten brister i precision och är svårtillgängliga. Vidare anför Lagrådet att den avsedda innebörden, att den skadade har rätt till ersättning för sjukvård även om han eller hon inte är bosatt i Sverige, behöver tydliggöras.

Bestämmelserna i 2 kap. AFL om tandvård har numera förts över till lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd och något behov av lag­ reglering har inte befunnit föreligga beträffande resterande paragrafer i kapitlet (se avsnitt 4.7) som inte innehåller några direkta bestämmelser om ersättning till enskilda vårdtagare. Bestämmelsen ändras i linje med vad Lagrådet uttalat för att klargöra att en arbetsskadad har rätt till sjuk­ vårdsförmåner utan hinder av att han eller hon inte bor i Sverige.

40 kap. 4 §

SamSol:s förslag (C 21 kap. 4 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att hänvisningen till ”3 kap. 13 § och 8 kap. 21 § (karensdagar)” är onödig. Det finns ingen anledning att hänvisa dit. Motsvarande hänvisning finns inte heller i

LAF.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 42 kap. 4 § i lagrådsremissen. Det saknas anledning att i bestäm­ melsen hänvisa till bestämmelserna i 27 kap. 27 § SFB. Paragrafen bör därför konstrueras utan hänvisning till denna paragraf.

40 kap. 6 §

SamSol:s förslag (C 21 kap. 6 §): Överensstämmer med regeringens

förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (42 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 4 § tredje stycket LAF och anger att arbetsskadesjukpenning avrundas för dag till närmaste hela krontal.

Ett tillägg har gjorts som innebär att 50 öre ska avrundas uppåt enligt gällande praxis.

40 kap. 8 §

SamSol:s förslag (C 21 kap. 8 §): SamSol föreslår att uttrycket ”sär­ skild arbetsskadesjukpenning” används i första stycket.

Remissinstanserna: Försäkringskassan ställer sig tveksam till vad ordet ”särskild” syftar på.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (42 kap. 8 § i lagrådsremissen) justeras med anledning av Försäkringskassans påpekande, på det sätt att ordet särskild tas bort.

40 kap. 9 §

SamSol:s förslag: SamSol lämnar inte något förslag i detta hänseende.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (som inte har någon motsvarighet i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 kap. 2 § LAF. SamSol:s underlåtenhet att lämna något förslag i detta hän­ seende grundar sig på att tanken att den som är försäkrad för arbetsskada också är försäkrad för sjukpenning. Som behandlats i kommentaren till 3 § i detta kapitel finns det emellertid en skillnad i försäkringens tids­ mässiga omfattning. En bestämmelse om den som inte är försäkrad för sjukpenning behövs därför. Paragrafen formuleras i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse avseende smittbärarpenning i 46 kap. 15 §.

40 kap. 12 §

SamSol:s förslag (C 21 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från senare lagändring.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (42 kap. 11 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 9 § LAF. Uttrycket ”vårdgivare som är ansluten till sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring” har dock bytts ut mot ”vårdgivare vars vård kan berättiga till ersättning enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd”. Någon ändring i sak är inte avsedd.

41 kap. 2 §

SamSol:s förslag (C 22 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (43 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 1 § första stycket LAF. För att livränta ska kunna lämnas är det tillräckligt att nedsättningen av arbets­ förmågan kan antas bestå under minst ett år. Därför anges inte längre att nedsättningen ska vara varaktig.

41 kap. 6 §

SamSol:s förslag (C 22 kap. 6 §): Överensstämmer i princip med rege-

ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (43 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 4 § andra stycket LAF. När det gäller förutsättningarna för att få livränta efter 65 års ålder krävs en någorlunda fast anknytning till arbetsmarknaden. I bestämmelsen ställs krav på att den försäkrade ska ha en sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 kap. 3 §. Enligt den bestämmelsen krävs bl.a. för att en sjuk­ penninggrundande inkomst ska fastställas att den försäkrades årliga inkomst kommer från arbete i Sverige som kan antas vara minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande. Vidare krävs att den årliga inkomsten kan antas uppgå till minst 24 procent av prisbasbe­ loppet. Detta kan innebära en viss förändring av rättsläget jämfört med dagens regel som kräver att den försäkrade ska vara ”sjukpenningförsäk­ rad”. Det sist avsedda uttrycket anser regeringen vara tvetydigt eftersom det kan uppställa ett krav på att den försäkrade ska vara sjukpenningför­ säkrad antingen i det hänseende som avses i SofL eller i det hänseende som avses 3 kap. AFL eller i båda dessa hänseenden.

Enligt Lagrådet bör den andra strecksatsen i den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen utformas så att den är anpassad till den numera gällande ordningen för bestämmande av den sjukpenninggrundande inkomst (se 29 kap. 2 och 3 §§ i lagrådsremissen).

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Den andra strecksatsen i para­ grafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkt och förslag.

41 kap. 9 §

SamSol:s förslag (C 22 kap. 9 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (43 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 3 § första stycket LAF. I para­ grafen anges vissa omständigheter som ska betraktas vid bedömningen av den försäkrades arbetsförmåga.

Enligt Lagrådet motsvarar den i lagrådsremissen föreslagna regle­ ringen beträffande sjukpenning och sjukersättning de nu gällande be­ stämmelserna (3 kap. 7 § sjätte stycket respektive 7 kap. 3 § andra stycket AFL). I förarbetena till dessa bestämmelser framhölls att en fram­ flyttning av åldersfaktorn skulle framhäva att denna faktor skulle väga tyngst (prop. 1996/97:28). Eftersom någon saklig förändring inte är åsyftad i förevarande fall anser Lagrådet att uppräkningen av faktorer att beakta vid förvärvsförmågans bedömning ska utformas på sätt som överensstämmer med gällande rätt inom arbetsskadeförsäkringen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

41 kap. 10 §

SamSol:s förslag (C 22 kap. 10 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 43 kap. 10 § i lagrådsremissen. Av RÅ 1996 ref. 58 och RÅ 2004 ref. 120 framgår att den försäkrades förvärvsförmåga ska bestämmas utan

hänsyn till det allmänna läget på arbetsmarknaden. I paragrafen kodifie- Prop. 2008/09:200 ras denna praxis. Avd. C

41 kap. 11 §

SamSol:s förslag (C 22 kap. 11 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag. SamSol:s förslag är dock inte fullt ut anpassat till den ordning för fastställande av sjukpenninggrundande inkomst som gäller enligt socialförsäkringsbalken och innehåller inte någon bestämmelse om den som inte är sjukpenningförsäkrad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (43 kap. 11 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 5 § första stycket och 6 § LAF.

Den innehåller den grundläggande bestämmelsen om livränteunderlaget. Bestämmelsen kompletteras av undantagsregler för beräkning av under­ laget dels generellt i 12 §, dels för särskilda typfall eller särskilda kate­ gorier försäkrade i 13–17 §§, dels för bestämning av högsta underlag i 18 §, dels för den som inte är sjukpenningförsäkrad (jfr kommentaren till 40 kap. 9 §).

Uttrycket ”den sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 och 26 kap. vid den tidpunkt från vilken livräntan första gången ska lämnas” ersätter dock uttrycket ”hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag [AFL]vid den tidpunkt från vilken livräntan ska utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjuk­ penninggrundande inkomst, om Försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden”. Någon saklig skillnad är inte avsedd, jfr kommentaren till 12 kap. 35

  • §§ SFB.

Enligt Lagrådet är det lämpligt att det i den i lagrådsremissen före­ slagna grundbestämmelsen infogas en reservation för de undantag som anges i de följande paragraferna. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

Lagrådet anser vidare att den tänkta anpassningen av lagtexten till den ordning för bestämmande av sjukpenninggrundande inkomst som numera gäller måste genomföras fullt ut. Den i lagrådsremissen föreslagna for­ muleringen synes, enligt Lagrådet, inte medföra att anpassningen genom­ förs fullt ut.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i linje med vad Lagrådet anför i detta hänseende.

41 kap. 24 §

SamSol:s förslag: SamSol lämnar inte något förslag som motsvarar regeringens. Detta beror på att lagstiftningen senare är ändrad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (43 kap. 23 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 7 a § LAF. För att bättre spegla gällande rätt utformas hänvisningarna i enlighet med Lagrådets syn­ punkter.

42 kap. 5 §

SamSol:s förslag (C 23 kap. 6 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (44 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 kap. 3 § LAF beträffande egen­

livränta. Regeringen anser dock att det saknas anledning att i paragrafen Prop. 2008/09:200 upplysa om regeringens möjligheter att enligt 8 kap. 13 § första stycket 1 Avd. C RF meddela verkställighetsföreskrifter. Paragrafen konstrueras därför med utgångspunkt från vad om anförs i avsnitt 4.4.

42 kap. 6 §

SamSol:s förslag (C 23 kap. 7 §): Överensstämmer med regeringens förslag men SamSol föreslår att paragrafen ges rubriken Retroaktiv ersättning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (44 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 kap. 6 § LAF såvitt avser ersättning till den skadade.

Lagrådet anser att rubriken är missvisande sedd i belysning av para­ grafens innehåll och föreslår att den ges lydelsen Förlorad ersättning.

I socialförsäkringslagstiftningen finns ett flertal regler som innebär att en förmån lämnas endast för en viss angiven tid före den dag då ansökan görs. Dessa regler har i balken ofta tagits in bland regler om förmåns­ tiden.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att rubriken bör ändras. Rubri­ ken formuleras i linje med Lagrådets förslag.

42 kap. 11 §

SamSol:s förslag (C 23 kap. 12 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (44 kap. 12 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 8 kap. 1 § tredje stycket LAF.

Bestämmelsen syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

43 kap. 2 §

SamSol:s förslag (C 24 kap. 2 §): SamSol:s förslag innehåller en upp­ räkning av vilka förutsättningar som gäller för att vara försäkrad för statligt personskadeskydd.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (45 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 § LSP. I första stycket anges att personskadeskyddet gäller för skador som uppkommer under sådan skyddstid som anges i 7 kap. 4–6 §§. I andra stycket finns en upplysning om att bestämmelser om ersättning från personskadeskyddet till efter­ levande finns i 86–88 kap.

Med hänsyn till att det i 7 kap. 4 § i lagrådsremissen uttömmande an­ ges vilka förutsättningar som gäller för att vara försäkrad för statligt personskadeskydd, anser Lagrådet det som onödigt att i förevarande paragraf ange i vilka sammanhang skador ska ha uppkommit för att per­ sonskadeskyddet ska gälla.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Första stycket i paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

43 kap. 8 §

SamSol:s förslag (C 24 kap. 8 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (45 kap. Prop. 2008/09:200 8 § i lagrådsremissen) motsvarar för den skadade 10 § LSP.

Avd. C

43 kap. 17 §

SamSol:s förslag (C 24 kap. 17 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag. SamSol har dock formulerat samordningsregeln på ett annat sätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (45 kap. 17 § i lagrådsremissen) motsvarar 13 § fjärde stycket första meningen

LSP. I paragrafen finns bestämmelser om i vilken utsträckning särskild sjukpenning lämnas till en försäkrad. En motsvarande samordnings­ bestämmelse finns för rätt till krigsskadeersättning i 44 kap. 4 § SFB.

I den nu gällande lagtexten används ordet ”samtidigt” för att beskriva den samordning som ska ske. Enligt Lagrådet återspeglar inte ordet ”samtidigt” med tillfredsställande precision vad samordningsregeln av­ ser. Lagrådet anser att ett mera korrekt uttryckssätt bör vara att ersätta ordet ”samtidigt” med orden ”för samma tid”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets påpekande.

43 kap. 20 §

SamSol:s förslag (C 24 kap. 20 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (45 kap. 20 § i lagrådsremissen) motsvarar 14 § LSP. Med beaktande av att be­ stämmelsen ska ge grund för en sanktion som kan vara kännbar för den försäkrade, anser Lagrådet, att det från rättssäkerhetssynpunkt är otill­ fredsställande att rekvisitet för ingripande inte är utformat med större konkretion än som blivit fallet i förslaget i lagrådsremissen. Om den speciella sanktionsmöjligheten fortsatt behövs och om underlaget inte heller räcker för att precisera rekvisitet, anser Lagrådet att frågan i vart fall bör uppmärksammas i kommande lagstiftningsarbete på området.

Lagrådet påpekar också hänvisningen till 7 kap. 5 § 3 rätteligen ska vara en hänvisning till 7 kap. 4 § 3 och att sanktionsformen indragning bör nämnas före nedsättning.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att det kan finnas anledning att se över bestämmelsen. En ändring är dock inte lämplig att göra i detta lagstiftningsärende. Paragrafen och dess rubrik formuleras i övrigt i enlighet med Lagrådets påpekanden.

43 kap. 21 §

SamSol:s förslag (C 24 kap. 21 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (45 kap. 21 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 12 § tredje stycket andra meningen LSP.

Bestämmelsen syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

43 kap. 22 §

SamSol:s förslag (C 45 kap. 22 §): Överensstämmer delvis med rege-

ringens förslag. SamSol föreslår att de kompletterande föreskrifterna ska ta sikte på hur en anmälan ska ske.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (44 kap. 22 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 15 § LSP.

Enligt Lagrådet ska, om någon förändring inte ska göras i förhållande till nuvarande reglering, de kompletterande föreskrifter som meddelas inte ta sikte på hur utan i stället till vem underrättelse ska ske. Vidare anser Lagrådet att det är önskvärt med viss precisering så att huvud­ bestämmelsen ger vägledning om vilka andra personer än en chef som kan komma i fråga som mottagare av underrättelse om skadefall.

Eftersom regeringen inte avser att materiellt ändra den nuvarande reg­ leringen i 15 § LSP, ska de kompletterande föreskrifterna, liksom i nu­ varande lagstiftning, ta sikte på till vem som anmälan ska göras. Däremot anser regeringen inte att det finns tillräckliga skäl att i balken ytterligare precisera till vem sådan anmälan ska kunna göras.

43 kap. 23 §

SamSol:s förslag (C 24 kap. 23 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår även att C 23 kap. 14 § om utbetalning av arbetsskadeersättning ska gälla för utbetalning av statlig personskade­ ersättning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (45 kap. 23 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 16 § första stycket LSP.

Någon särskild bestämmelse om i vilken ordning statlig personskade­ ersättning ska betalas ut behöver inte tas in i balken. Liksom beträffande i vilken ordning arbetsskadeersättning ska betalas ut kommer att regleras i en regeringsförordning. Hänvisningen till 42 kap. förs in i enlighet med

Lagrådets påpekanden.

44 kap. 4 §

SamSol:s förslag (C 25 kap. 4 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag. SamSol formulerar dock samordningsregeln på ett annat sätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (46 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar 2 § andra stycket KSL. I paragrafen finns bestämmelser om i vilken utsträckning krigsskadeersättning lämnas till en försäkrad. En motsvarande samordningsbestämmelse finns för rätt till särskild sjukpenning i 43 kap. 17 § SFB.

I den nu gällande lagtexten används ordet ”samtidigt” för att beskriva den samordning som ska ske. Enligt Lagrådet återspeglar inte ordet ”samtidigt” med tillfredsställande precision vad samordningsregeln av­ ser. Lagrådet anser att ett mera korrekt uttryckssätt bör vara att ersätta ordet ”samtidigt” med orden ”för samma tid”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets påpekande.

5.4.7 Underavdelning VI Särskilda förmåner vid smitta,

sjukdom eller skada

Inledning

I underavdelning VI (45–47 kap.) samlas bestämmelserna om smitt­ bärarersättning i SML samt närståendepenning i NVL. Bestämmelserna om smittbärarersättning finns i 46 kap., medan bestämmelserna om närståendepenning finns i 47 kap.

I NVL regleras rätten till ersättning och ledighet tillsammans. Detta kan delvis förklaras med att rätten till ledighet för vård av en närstående inte är en självständig förmån. Sådan rätt föreligger nämligen endast om närståendepenning lämnas. Som framgår i avsnitt 4.2 anser dock rege­ ringen att de mera arbetsrättsliga bestämmelserna om ledighet för vård av närstående inte ska föras in i SFB.

I såväl 15 § nionde ledet SML som i 19 § åttonde ledet NVL anges att bestämmelserna i 20 kap. 16 § AFL om verkställighetsföreskrifter tillämpas även i fråga om ersättning enligt SML respektive NVL. Rege­ ringen anser att dessa upplysningsbestämmelser i SML och NVL är över­ flödiga.

46 kap. 2 §

SamSol:s förslag (C 27 kap. 2 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (48 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 1 § första stycket SML.

Lagrådet ifrågasätter om den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen verkligen behövs.

För att öka förståelsen för socialförsäkringslagstiftningen finns i prin­ cip i samtliga inledande förmånskapitel en paragraf som översiktligt beskriver när förmånen kan lämnas (se bl.a. 44 kap. 2 § och 47 kap. 2 § SFB). Att utmönstra ifrågavarande paragraf ur balken skulle enligt regeringens uppfattning således motverka den likformighet enligt vilken balken är uppbyggd. Paragrafen utformas och förses med rubrik i enlig­ het med Lagrådets övriga synpunkter.

46 kap. 3 §

SamSol:s förslag (C 27 kap. 3 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (48 kap. 3 § i lagrådsremissen) motsvarar 1 § andra stycket SML.

Lagrådet som, förutom att påpeka att en alternativ placering av be­ stämmelserna i den föreslagna paragrafen kan komma i fråga, föreslår att ordet ”enligt” i punkten 3 bör ersättas av orden ”som avses i”.

Paragrafen formuleras i enlighet med Lagrådets förslag.

46 kap. 6 §

SamSol:s förslag (C 27 kap. 6 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (48 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar 8 § SML. Indragnings- och nedsätt-

Avd. C

ningsbestämmelsen i 8 § SML är av mycket speciell karaktär och är i Prop. 2008/09:200 praktiken direkt kopplad till rätten till smittbärarpenningen. Med hänsyn Avd. C härtill föreslår regeringen att bestämmelsen ska placeras tillsammans med de materiella bestämmelserna om smittbärarpenning i detta kapitel och inte tillsammans med övriga bestämmelser om indragning och nedsättning i avdelning H.

46 kap. 8 §

SamSol:s förslag (C 27 kap. 8 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (48 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 9 § första stycket första ledet SML.

Enligt Lagrådet återspeglar uttryckssättet ”efter 70-årsdagen” i försla­ get i lagrådsremissen inte korrekt lagtexten i 30 kap. 32 §.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i linje med Lagrådets synpunkt.

46 kap. 18 §

SamSol:s förslag (C 27 kap. 17 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (48 kap. 17 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 § SML. I första stycket 4 anges att smittbärarpenningen ska minskas med sjukpenning i den utsträckning sådan förmån lämnas för samma tid som smittbärarpenningen. Med detta menas att minskning ska göras med alla former av sjukpenning som lämnas enligt SFB. Bestämmelsen om s.k. sjuklönegaranti formuleras på samma sätt som i 10 kap. 5 §.

46 kap. 21 §

SamSol:s förslag (C 27 kap. 20 §): Överensstämmer med regeringens förslag beträffande punkterna 1 och 2 men hänvisar till den föreslagna lagen om statlig ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader m.m. i punkt 3.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (48 kap. 20 § i lagrådsremissen) motsvarar i princip 10 § andra stycket SML. I detta anges att ersättning för reskostnader enligt första stycket inte läm­ nas om ersättning för resan kan lämnas enligt bl.a. AFL. Således om­ fattas även bestämmelserna i 2 kap. AFL som inte har tagits in i balken.

Bestämmelserna i 2 kap. AFL om tandvård har numera förts över till lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd och något behov av lag­ reglering har inte befunnit föreligga beträffande resterande paragrafer i kapitlet (se avsnitt 4.7) som inte innehåller några direkta bestämmelser om ersättning till enskilda vårdtagare. I 2 kap. 6 § AFL anges emellertid att ersättning för sjukresor och sjuktransporter lämnas enligt grunder som fastställs av regeringen. I punkt 3 tas därför in en hänvisning till bestäm­ melser om ersättning av allmänna medel för sådana resor. Den nuvarande bestämmelsen hänvisar, förutom till ersättning enligt AFL, även till er­ sättning enligt LAF och SPL. Regeringen anser att bestämmelsen bör omfatta också KSL.

47 kap. 3 §

SamSol:s förslag (C 28 kap. 3 §): Överensstämmer med regeringens

förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (49 kap. 3 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 § andra stycket, 4 § första stycket första meningen och 15 § NVL.

I NVL är begreppet närstående inte definierat. I begreppet får anses ligga att vårdaren och den sjuke ska ha en nära relation till varandra. I förarbetena (prop. 1987/88:176 s. 100 och 115) till den nu gällande lag­ regeln samt Riksförsäkringsverkets vägledning (RFV 2003:3) anges att begreppet kan innefatta allt från vad som ur allmänspråklig synpunkt anses som anhörig till goda vänner. Det anges vidare att det normalt inte ska vara nödvändigt att göra någon utredning om den som önskar vårda en svårt sjuk person är att anse som närstående eller inte. Det bör förut­ sättas att den som är beredd att vårda den sjuke, på det sätt som det är fråga om enligt NVL, också har en sådan relation till den sjuke som fordras enligt lagstiftningen. Lagstiftningen förutsätter dessutom att vården sker i samförstånd mellan de berörda. I NVL finns dock inte någon uttrycklig bestämmelse om att den sjuke ska lämna sitt samtycke till vården. Regeringen föreslår att en sådan bestämmelse förs in i SFB.

Enligt 3 § andra stycket NVL krävs bl.a. att den sjuke ska omfattas av SofL för att lagens bestämmelser ska vara tillämpliga. Den sjuke ska således vara försäkrad för bosättnings- eller arbetsbaserade förmåner enligt SofL. Som framgår av kommentaren till 4 kap. 2 § föreslår rege­ ringen att de nuvarande båda försäkringsgrenarna i SofL kompletteras med en tredje gren: övriga förmåner. Regeringen anser att det bör vara tillräckligt att den sjuke är försäkrad enligt någon av de tre försäkrings­ grenar som anges i avdelning A för att närståendepenning ska kunna lämnas.

47 kap. 5 §

SamSol:s förslag (C 28 kap. 5 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (49 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 § andra stycket NVL.

Enligt Lagrådet är den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen kon­ struerad på sådant sätt att den, utan att någon saklig ändring är avsedd, kan missförstås av läsaren. Lagrådet anser att förutsättningen att någon samtidigt vårdar mer än en person kan läsas som om vårdtagarna måste vara samtidigt närvarande vid vårdtillfället.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i linje med Lagrådets förslag.

47 kap. 17 §

SamSol:s förslag (C 28 kap. 16 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (49 kap. 16 § i lagrådsremissen) motsvarar 11 § NVL. Bestämmelsen om s.k. sjuklönegaranti formuleras på samma sätt som i 10 kap. 5 §.

5.5. Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder

5.5.1. Inledning

I avdelning D (48–52 kap.) finns bestämmelser om särskilda socialför­ säkringsförmåner vid funktionshinder. Följande förmåner behandlas: handikappersättning, assistansersättning och bilstöd. Dessa förmåner regleras i dag i HVL, LASS och LBF. HVL delas upp så att de bestäm­ melser som avser vårdbidrag finns i B underavdelning V Särskilda familjeförmåner. Skälet till uppdelningen är främst att regeringen anser att vårdbidraget har ett större samband med andra förmåner som lämnas till föräldrar och barn än med de förmåner som lämnas till vuxna på grund av funktionshinder. Det ska dock påpekas att i EG-rättsligt hän­ seende ska det svenska vårdbidraget och handikappersättningen definie­ ras som förmåner vid sjukdom. Detta följer av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (se EG-domstolens dom den 18 oktober 2007 i mål C 299/05). Detta förhållande påverkar emellertid inte lämpligheten av att i SFB placera bestämmelserna om vårdbidraget i avdelning B och handikappersätt­ ningen i avdelning D.

De materiella bestämmelserna om bilstöd finns i dag i FBF medan LBF innehåller endast bestämmelser om handläggningen hos Försäkrings­ kassan. Visserligen faller bestämmelserna i huvudsak in under rege­ ringens restkompetens eftersom de ur den enskildes synpunkt inte är betungande utan gynnande eller neutrala. Den nuvarande ordningen av­ viker emellertid påtagligt från vad som annars gäller inom socialförsäk­ ringen, vilket inte kan anses tillfredsställande. Det förhållandet att bilstöd lämnas endast inom ramen för anslagna medel anser regeringen inte utgöra något skäl till att behålla denna skillnad. Vidare kan det konstate­ ras att förordningen inte har ändrats särskilt ofta sedan den kom till. Mot denna bakgrund föreslås att det stora flertalet av de bestämmelser som i dag finns i FBF arbetas in i SFB.

5.5.2. Handikappersättning

50 kap. 5 §

SamSol:s förslag (D 2 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 53 kap. 5 § lagrådsremissen. Första stycket motsvarar 5 § andra stycket HVL. Av rättsfallet FÖD 1993:4 framgår att vid bedömningen av hjälpbehovet ska bortses från hjälpbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd. I andra stycket kodifieras denna praxis.

50 kap. 7 §

SamSol:s förslag (D 2 kap. 7 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (53 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 5 § fjärde stycket HVL, dock anges inte

att ersättning alltid lämnas till den som är döv. Skälet till detta är att begreppet grav hörselskada, när det gäller handikappersättning, även omfattar även dövhet.

50 kap. 9 §

SamSol:s förslag (D 2 kap. 9 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 53 kap. 9 § i lagrådsremissen. Andra stycket motsvarar 14 § första meningen HVL, med den avvikelsen att det inte uttryckligen anges att dödsfall är en sådan omständighet som medför att rätten till handikapp­ ersättning upphör. Någon ändring i sak är emellertid inte avsedd.

50 kap. 13 §

SamSol:s förslag (D 2 kap. 13 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (53 kap. 13 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 § fjärde stycket HVL. Ett förtyd­ ligande görs så att det uttryckligen framgår att handikappersättningen för år räknat är 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

5.5.3. Assistansersättning

Enligt 5 § andra stycket första meningen LASS gäller att om någon har ansökt hos en kommun om biträde av personlig assistent eller ekono­ miskt stöd till sådan assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och ser­ vice till vissa funktionshindrade, ska kommunen, om den enskilde kan antas ha rätt till assistansersättning, anmäla detta till Försäkringskassan. – Regleringen av rätten till personlig assistans har delats upp så att be­ stämmelser som reglerar det statliga ansvaret finns i LASS medan de bestämmelser som reglerar det kommunala ansvaret finns i LSS. Efter­ som den nu aktuella bestämmelsen uppställer krav på kommunen bör den föras över till LSS.

9 § första stycket LASS, som innehåller bestämmelser om anmälnings­ skyldighet vid ändrade förhållanden, förs över till 110 kap. SFB. Att upplysningsskyldighet kan åvila en legal ställföreträdare följer redan av bestämmelser i 12 kap. föräldrabalken. Någon motsvarighet till bestäm­ melserna i 9 § andra stycket LASS bör därför inte tas in i balken.

51 kap. 6 §

SamSol:s förslag (D 3 kap. 5 §): SamSol föreslår att när det grund­ läggande behovet av personlig assistans bedöms för ett barn, ska det bortses från sådant hjälpbehov som motsvarar det som normalt åligger en vårdnadshavare enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, ut­ veckling och övriga omständigheter.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen (54 kap. 5 § i lagrådsremissen) är ny och kodifierar praxis. Av RÅ 1997 ref. 23 I framgår att vid bedömningen av omfattningen av barnets hjälp­ behov ska hänsyn tas till vad som normalt kan anses falla inom ramen för

det föräldraansvar som enligt föräldrabalken åvilar alla vårdnadshavare med hänsyn till barnets ålder, utveckling och omständigheter i övrigt. Det är nämligen endast hjälpbehov som går utöver vad som är normalt för ett barn i ifrågavarande ålder som ska läggas till grund för bedömning av behovet av personlig assistans.

Vid bedömningen av omfattningen av hjälpbehovet ska hänsyn tas till såväl barnets grundläggande behov som andra personliga behov. Mot bakgrund härav anser regeringen inte att det är lämpligt att begränsa bestämmelsens räckvidd på det sätt som SamSol föreslår. En sådan be­ gränsning innebär en ändring av den i rättsfallet angivna huvudprincipen.

Vidare framgår av rättsfallet att det förhållandet att en vårdnadshavare uppburit helt vårdbidrag för ett barn inte ska påverka bedömningen av hans eller hennes rätt till ersättning för personlig assistans enligt LASS.

51 kap. 11 §

SamSol:s förslag (D 3 kap. 9 §): SamSol anger inte några kriterier för hur det årliga belopp med vilket assistansersättning ska lämnas ska be­ stämmas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (54 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 6 § andra stycket, 10 § första stycket andra meningen och 10 § andra stycket LASS. Bestämmelsen kompletteras dock med en föreskrift om grunden för bestämmande av schablonbelopp.

51 kap. 17 §

SamSol:s förslag (D 3 kap. 16 §): SamSol:s förslag överensstämmer i princip med regeringens förslag. SamSol föreslår dock att uttrycket ”fått hjälp av personlig assistent” används i paragrafen.

Remissinstanserna: Försäkringskassan menar att ordet ”hjälp” kan leda tanken fel och föreslår att paragrafen förslagsvis kan formuleras en­ ligt följande: ”Om den försäkrade fått personlig assistent genom kommu­ nen får Försäkringskassan betala assistansersättningen till kommunen i den utsträckning som den motsvarar kommunens avgift för assistansen”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 54 kap. 16 § i lagrådsremissen. För att undvika att assistansersätt­ ningen sammanblandas med bl.a. handikappersättning föreslår rege­ ringen att paragrafen formuleras i linje med vad Försäkringskassan anger i sitt remissyttrande.

Enligt Lagrådet bör bestämmelsen kompletteras så att det framgår att Försäkringskassan ska fatta ett formligt beslut om utbetalning till kom­ munen. Lagrådet hänvisar till att i 19 § andra stycket i lagrådsremissen nämns beslut enligt bl.a. 16 §.

Paragrafen utformas i enlighet med vad Lagrådet anför.

51 kap. 19 §

SamSol:s förslag (D 3 kap. 18 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (54 kap. 18 § i lagrådsremissen) är ny och motsvarar 11 § förordningen (1993:1091) om assistansersättning. Liknande bestämmelser finns i balken beträffande andra förmåner.

51 kap. 21–23 §§ SamSol:s förslag (D 3 kap. 19 och 20 §§): Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 54 kap. 19–21 §§ i lagrådsremissen. 21 och 23 §§ behandlar sam­ verkan med kommunen och motsvarar bl.a. 15 och 20 §§ LASS. Viss dubbelreglering utgår emellertid genom förslaget. 22 § motsvarar 19 §

LASS. Eftersom det framstår som missvisande att ange att någon bevil­ jats assistans enligt LASS anser regeringen att det är lämpligt att i 22 § i stället ange att någon beviljats assistansersättning.

5.5.4. Bilstöd

Enligt 1 § LBF lämnas statligt bidrag till funktionshindrade och föräldrar till funktionshindrade barn enligt föreskrifter som meddelas av rege­ ringen. Eftersom bestämmelserna i FBF i huvudsak förs över till SFB tas någon motsvarighet till den bestämmelsen inte in i balken.

I 7 § femte stycket FBF föreskrivs att bidrag betalas ut genom insätt­ ning på konto som anvisas av den bidragsberättigade samt att bidraget får betalas ut på annat sätt om särskilda förhållanden föranleder det. Vidare föreskrivs i 9 § andra stycket FBF att vid bedömningen av behovet av anpassning ska Transportstyrelsen eller annan med motsvarande kompe­ tens höras om det inte är uppenbart obehövligt. Dessa bestämmelser överförs inte till balken eftersom de lämpligen kan tas in i författningar av lägre dignitet.

Enligt 4 a § första meningen FBF ska det i beslut om bidrag anges när bidraget tidigast kan betalas ut. Något behov av att införa motsvarande bestämmelse i balken finns inte. Enligt 4 a § FBF andra meningen måste beviljat bidrag användas inom sex månader från det att den som beviljats bilstöd fått besked om att bidraget kan betalas ut. En motsvarighet till denna bestämmelse införs i 107 kap 15 § SFB.

I 12 § FBF finns bestämmelser om ansökan om bilstöd. Där föreskrivs också att till ansökan ska fogas läkarutlåtande om funktionshindret och dess inverkan på förflyttningsmöjligheterna. I förekommande fall ska det enligt den paragrafen av utlåtandet framgå om sökanden uppfyller de medicinska kraven för att inneha körkort. Någon motsvarighet till denna bestämmelse införs inte i 52 kap SFB. Däremot finns det i 110 kap. 4 § SFB en generell bestämmelse om ansökan om socialförsäkringsförmåner. Enligt andra stycket i sistnämnda paragraf ska en ansökan om en förmån innehålla de uppgifter som behövs i ärendet. Föreskrifter om krav på läkarutlåtande i ärenden om bilstöd bör meddelas i författningar av lägre dignitet.

I 15 § FBF finns en skyldighet för den som fått bilstöd att anmäla änd­ rade förhållanden till Försäkringskassan. Någon sådan bestämmelse förs inte in i 52 kap balken. En motsvarande gemensam bestämmelse för socialförsäkringen finns nämligen i 110 kap. 46 § balken.

Enligt 17 § FBF får Försäkringskassan de meddela de ytterligare före­ skrifter som behövs för verkställigheten av förordningens bestämmelser. Denna bestämmelse om verkställighetsföreskrifter tas inte in i SFB efter­ som det följer direkt av regeringsformen att sådana föreskrifter kan med-

delas av regeringen eller, efter delegation, av den myndighet som rege- Prop. 2008/09:200 ringen bestämmer. Avd. D

52 kap. 2 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar 2 § FBF. Bestämmelsen formuleras så att den, liksom beträffande liknande förmåner, avgränsar den personkrets som kan ha rätt till förmånen.

52 kap. 3 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Denna bestämmelse (55 kap. 3 § i lagrådsremissen) innebär att bilstöd på grund av att ett barn har ett funktionshinder kan lämnas endast om såväl föräldern som barnet är försäkrade enligt 5 kap. 9 §. Detta motsvarar vad som i dag anses följa av SofL.

52 kap. 4 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 4 §): SamSol:s förslag överensstämmer endast delvis med regeringens förslag eftersom SamSol utgår från då­ varande lydelse av FBF.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar 2 a § FBF.

52 kap. 5 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 5 §): Överensstämmer i huvudsak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar i huvudsak 4 § första stycket samt del av 1 § första stycket FBF.

52 kap. 6 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 6 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 § andra stycket FBF.

52 kap. 7 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 7 §): SamSol:s förslag överensstämmer endast delvis med regeringens förslag eftersom SamSol utgår från dåva­ rande lydelse av FBF.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att ”rätt till bilstöd” bör bytas mot ”rätt till sådant bidrag” eftersom det i dag är enbart grund- och anskaffningsbidrag som omfattas av tidsbegränsningen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 10 § FBF.

Enligt Lagrådet synes tidsangivelsen inte ha blivit korrekt beskriven i bestämmelsen och denna svarar inte helt mot nuvarande föreskrift i 10 §

FBF. Sistnämnda reglering avser enligt Lagrådet enbart grund- och an- Prop. 2008/09:200 skaffningsbidrag och betyder inte att beslut om bilstöd i form av anpass- Avd. D ningsbidrag ska leda till ny beräkning av tiden innan grund- eller an­ skaffningsbidrag får beviljas på nytt. Lagrådet föreslår att orden ”rätt till bilstöd” i slutet av första stycket ersätts av ”något av dessa bidrag”.

Regeringen anser i likhet med Lagrådet att förevarande paragraf bör utformas så att den i sak helt motsvarar nuvarande bestämmelse i 19 § FBF. För att uppnå detta utformas bestämmelsen på det sätt som Lag­ rådet föreslår.

52 kap. 8 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 8 §): SamSol:s förslag överensstämmer endast delvis med regeringens förslag eftersom FBF senare ändrats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvaras delvis av 3 § första stycket FBF. För att underlätta förståelsen bör en upplysning om lagen (2001:559) om väg­ trafikdefinitioner föras in.

52 kap. 9 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 9 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 § andra stycket FBF.

52 kap. 10–13 §§ SamSol:s förslag (D 4 kap. 10–12 §§): Överensstämmer delvis med regeringens förslag. SamSol lämnar inte något förslag som motsvarar regeringens förslag till 12 §. Detta beror på att FBF senare ändrats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 10–13 §§ finns närmare bestämmelser om vissa villkor för anskaffning och ändring av fordon. Paragraferna (55 kap. 10–13 §§ i lagrådsremissen) motsvarar det nuvarande regelverket i 5 § FBF enligt följande. Bestämmelserna i 10 § första stycket 1–3 motsvarar 5 § första stycket FBF, medan bestämmel­ serna i 10 första stycket 4 och andra stycket motsvarar del av 5 § andra stycket FBF. Bestämmelserna i 11, 12 och 13 §§ motsvarar bestämmel­ serna i 5 § andra, tredje respektive fjärde styckena FBF. Bestämmelsen i 13 § första stycket motsvarar i sin tur 5 § fjärde stycket andra meningen

FBF, medan 13 § andra stycket motsvarar 5 § fjärde stycket första meningen nämnda förordning.

Hänvisningen i inledningen till 10 § första stycket till 8 § första stycket 1–3 görs för att uppnå bättre överensstämmelse med nuvarande bestäm­ melser i 5 § första stycket FBF.

Beträffande 13 § anför Lagrådet att bilstöd enligt 10 § 1 och 2 kan en­ ligt förevarande paragrafs första stycke lämnas även till den som inte har körkort, under förutsättning att någon annan kan anlitas som förare. En­ ligt gällande rätt kan, som Lagrådet nämner, i motsvarande fall bilstöd emellertid lämnas till den som inte själv ska bruka fordonet som förare. Utformningen av 13 § motsvarar en äldre lydelse av 5 § FBF. Lagrådet förutsätter att en anpassning sker efter nuvarande lydelse. Vidare bör enligt Lagrådet hänvisningarna till 10 § korrigeras. I första stycket ska

hänvisas till 10 § första stycket 1 och 2. I andra stycket ska stå 10 § första Prop. 2008/09:200 stycket 3 och 4 samt andra stycket. Avd. D

Bestämmelsen i 13 § första stycket ska enligt regeringens mening kon­ strueras på ett sådant sätt att full överensstämmelse i sak uppnås med nuvarande bestämmelser. Hänvisningarna i 13 § till 10 § utformas i en­ lighet med Lagrådets förslag.

52 kap. 14 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 13 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 14 § i lagrådsremissen) motsvarar 5 a § FBF.

52 kap. 15 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 14 §): Överensstämmer endast delvis med regeringens förslag. Detta beror på att FBF senare ändrats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 15 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 § FBF.

52 kap. 16 och 17 §§

SamSol:s förslag (D 4 kap. 15 och 16 §§): SamSol:s förslag i 15 och 16 §§ överensstämmer med regeringens förslag i 16 och 17 §§.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (55 kap. 16 och 17 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 7 § första–tredje styckena FBF.

52 kap. 18 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 17 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 18 § i lagrådsremissen) motsvarar 8 § FBF.

52 kap. 19 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 18 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag enligt 19 § första stycket. Detta beror på att FBF senare ändrats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 19 § i lagrådsremissen) motsvarar 9 § första och tredje stycket FBF.

52 kap. 20 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 19 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 20 § i lagrådsremissen) motsvarar 13 § FBF.

52 kap. 21 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 20 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. Detta beror på att FBF senare ändrats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 21 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 § fjärde stycket FBF.

52 kap. 22 §

SamSol:s förslag (D 4 kap. 21 §): Överensstämmer i huvudsak med

regeringens förslag. Detta beror på att FBF senare ändrats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (55 kap. 22 § i lagrådsremissen) motsvarar 11 § FBF.

52 kap. 23 och 24 §§

SamSol:s förslag (D 4 kap. 22 och 23 §§): SamSol:s förslag i 22 § överensstämmer med regeringens förslag i 23 §. Samsol:s förslag i 23 § överensstämmer i huvudsak med SamSol:s förslag i 24 §. Detta beror på att FBF senare ändrats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (55 kap. 23 och 24 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 14 § FBF.

Hänvisningar till S5-5-4

  • Prop. 2008/09:200: Avsnitt 1

5.6. Avdelning E Förmåner vid ålderdom

5.6.1. Inledning

I avdelning E (53–74 kap. [56–77 §§ i lagrådsremissen]) samlas bestäm­ melser om socialförsäkringsförmåner vid ålderdom. Följande förmåner behandlas: allmän ålderspension, särskilt pensionstillägg och äldre­ försörjningsstöd. Dessa förmåner regleras i dag i LIP, GPL, LSPT och ÄfsL.

Enligt Lagrådet används begreppet ålderdom i normalt språkbruk när någon nått hög ålder och inte sällan med syftning på den sista delen av livet. Med tanke på de åldersgränser som gäller i fråga om rätten till de förmåner som kommer att regleras i avdelning E anser Lagrådet att ter­ men ålderdom inte är adekvat. Enligt Lagrådet borde, liksom i social­ tjänstlagen (2001:453), den personkategori som är berättigad till de aktu­ ella förmånerna kunna kallas äldre, vilket skulle ge en bättre uppfattning om vilka människor som avses. Lagrådet anser att rubriken skulle vinna betydligt om den ändrades till ”Förmåner för äldre”

Förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen gäller all nationell lagstiftning rörande de särskilt angivna grenar av social trygghet som anges i artikel 4.1. En av dessa grenar benämns Förmåner vid ålderdom. I den EG-rättsliga för­ ordning, förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, som kommer att ersätta förordningen (EEG) 1408/71, är den sociala tryggheten enligt artikel 3.1 också indelad i särskilt angivna grenar. En av dessa grenar benämns Förmåner vid ålderdom. Till detta kommer att en av de viktigaste lagarna som arbetas in i avdelning E i nuvarande lagstiftning benämns lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Enligt regeringens uppfattning torde det också för­ hålla sig på det sättet att i normalt språkbruk används termen ålders­ pension som en samlingsbeteckning för all pension från socialförsäk­ ringen, dvs. i princip sådana förmåner som omfattas av regleringen i avdelning E. Detta innebär att redan den i lagrådsremissen förslagna rubriken på avdelning E ger medborgarna en god uppfattning om vilka förmåner som regleras i avdelningen. Det förhållandet att uttrycket ”äldre människor” används i socialtjänstlagen föranleder inte annan bedömning. Med hänsyn till det anförda anser regeringen att det saknas tillräckliga skäl att benämna avdelning E på det sätt som Lagrådet föreslår.

I förslaget till socialförsäkringsbalk används i lagrådsremissen som beteckning för subjektet i de olika paragraferna vanligen termen ”den försäkrade”. Lagrådet påpekar att i förslagen till 66 kap. 17–20, 22 och 24–29 §§ i lagrådsremissen anges som subjekt i stället termen ”den pen­ sionsberättigade”. Enligt Lagrådet bör, om inte någon saklig skillnad är åsyftad, en enhetlig terminologi eftersträvas. Enligt Lagrådet gäller det­ samma användningen av termen ”pensionsberättigad” i förslagen till 68– 70 kap., 72 kap. och 74 kap. i lagrådsremissen.

Av 6 kap. 6 § SFB framgår att den som arbetar i Sverige är försäkrad för bl.a. inkomstgrundad ålderspension. Detta innebär att en person är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension under själva intjänande­ fasen. Av 6 kap. 11 § SFB, som i gällande rätt motsvaras av 3 kap. 8 §

SofL, följer att den som någon gång på grund av arbete tillgodoräknats Prop. 2008/09:200 pensionspoäng eller pensionsrätt enligt bestämmelserna i LIP alltid är Avd. E försäkrad för inkomstgrundad ålderspension (jfr prop. 1998/99:119 s. 185 och 186) även om han eller hon av olika skäl slutar att arbeta och inte längre tjänar in någon ytterligare ny inkomstgrundad ålderspension. Sammanfattningsvis innebär det anförda att en person är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension från och med den tidpunkt han eller hon börjar arbeta i Sverige fram till dess att han eller hon avlider. Med hän­ syn till det anförda anser regeringen att det saknas anledning att i social­ försäkringsbalken använda termerna ”den pensionsberättigade” och ”pensionsberättigad”.

5.6.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser Inledning

SamSol:s förslag (E 1 kap.): Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Såväl Hovrätten för Västra Sverige som Läns­ rätten i Göteborg anser att vissa avsnitt i SFB är svårlästa. Därvid har

Hovrätten och Länsrätten särskilt anmärkt på de kapitel som innehåller regler om olika uträkningar av den allmänna ålderspensionen. Länsrätten anser att det är bättre om man i lagtexten för in matematiska formler vari olika värden sätts in och att hänvisningar härtill görs i de paragrafer som styr beräkningarna. Genom en sådan konstruktion bör enligt Länsrätten såväl den enskilde som den som tillämpar bestämmelserna få en bättre förståelse för hur förmånerna ska beräknas och vilka bestämmelser som därvid ska tillämpas. Kammarrätten i Stockholm menar att det allmänna pensionssystemet hör till de områden där överskådligheten särskilt vunnit på att det behandlas i ett sammanhang. Avdelning E utgör enligt Kam­ marrätten en väl disponerad och relativt sett tillgänglig framställning av ett tekniskt mycket komplicerat område.

Hovrätten för Västra Sverige anser att det är rimligt att begrepp som inkomstpension, pensionsrätter och pensionsrätter, som används redan i inledningen av avdelning, också förklaras där.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Underavdelning I (56 kap. i lagrådsremissen) innehåller bestämmelser som dels förklarar innehållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av för­ månerna. Vidare definieras några termer som är specifika för avdel­ ningen. I likhet med Kammarrätten i Stockholm anser regeringen att

SamSol:s förslag till strukturering av bestämmelserna om det allmänna ålderspensionssystemet är väl disponerade och att framställning också är relativt tillgänglig. Avdelningen bör därför struktureras på sätt SamSol föreslår.

För att underlätta beskrivningen av hur systemet är uppbyggt anser re­ geringen, i likhet med SamSol, att vissa, för det allmänna ålderspen­ sionssystemet centrala begrepp, inte bör förklaras redan första gången dessa begrepp nämns i författningstexten utan först i anslutning till de för begreppen centrala paragraferna.

Regeringen har, som framgår i avsnitt 4.5, förståelse för Länsrättens i Göteborg förslag om att i författningstexten föra in beräkningsformler. Som regeringen utvecklat i nämnda avsnitt skulle detta dock strida mot i princip hävdvunnen svensk lagstiftningskultur.

53 kap. 2 §

SamSol:s förslag (E 1 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 56 kap. 2 § lagrådsremissen. I punkten 1 i paragrafen föreslår regeringen att begreppet allmän ålderspension ska användas som sam­ lingsbeteckning för inkomstgrundad ålderspension enligt LIP och garantipension enligt GPL. Genom att använda begreppet allmän ålders­ pension kan bestämmelserna om inkomstgrundad ålderspension och garantipension lagtekniskt behandlas i ett sammanhållet system. Därmed förbättras överskådligheten och minskas mängden författningstext, jämfört med nuvarande författningar. Regeringens förslag till konstruk­ tion kan åskådliggöras med följande skiss:

allm allmän ål än ålde derrssppeennssion ion

inkomstgrundad ålderspension garantipension

fördelningssystem premiepensionssystem inkomstgrundad ålderspension garantipension fördelningssystem premiepensionssystem

in inkkoom mssttppeennssiion on ttill illäggsp äggspen enssion ion pprreem miiep epen ensi sion on

Förslaget innebär att bestämmelserna i LIP och GPL i princip helt struk­ tureras om och i vissa fall arbetas samman. Bestämmelserna placeras i fyra olika underavdelningar enligt följande rubriker:

II Övergripande bestämmelser om allmän ålderspension (54–56 kap.) III Inkomstgrundad ålderspension (57–64 kap.) IV Garantipension (65–67 kap.) V Vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension (68-71 kap.)

Som antyds av rubrikerna behandlas i underavdelningarna II och V företeelser som är helt eller delvis gemensamma för fyra olika typer av pensioner som kan lämnas till en försäkrad.

Detta sätt att tekniskt strukturera bestämmelserna om allmän ålders­ pension används i princip också såvitt avser bestämmelserna om efter­ levandepension (se avsnitt 5.7.3).

5.6.3. Underavdelning II Övergripande bestämmelser om allmän ålderspension

I underavdelning II (54–56 kap.) föreslår regeringen att övergripande bestämmelser om den allmänna ålderspensionen samlas. Bestämmelserna som finns här beskriver den allmänna ålderspensionens olika bestånds­ delar, vem som kan få olika typer av pension, förmånsnivåer, förmånstid, återkallelse och minskning av pensionsuttag samt samordning av pen­ sionsuttag. En del av paragraferna i denna underavdelning saknar mot­ svarighet i LIP och GPL. Dock motsvarar flertalet förslag bestämmelser som finns i 5 och 12 kap. LIP samt 5 kap. GPL.

Syftet är att ge en överblick över vilka olika pensionsförmåner som finns inom socialförsäkringen och hur dessa förhåller sig till varandra. Vidare tydliggörs redan inledningsvis de grundläggande förutsätt­ ningarna för pensionsförmånerna. Regeringen är av den uppfattningen att många enskilda är intresserade av att få reda på när ålderspension kan tas ut. Det är därför som regeringen föreslår att bestämmelserna om uttag av allmän ålderspension placeras i ett inledande kapitel. Placeringen av bestämmelserna om uttag av allmän ålderspension skiljer sig därmed från placeringen av andra uttagsbestämmelser i SFB.

55 kap. 7 §

SamSol:s förslag (E 3 kap. 7 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det av paragrafen bör framgå att det är pensionsrätten för inkomstgrundad ålderspension i form av premiepension och inte inkomstgrundad ålderspension i form av pre­ miepension som kan överföras till den försäkrades make.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (58 kap. 7 § i lagrådsremissen) ändras i linje med vad Försäkringskassan påpekar.

56 kap. 2, 3 och 12 §§ SamSol:s förslag (E 4 kap. 2, 3 och 12 §§): Överensstämmer med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot- Prop. 2008/09:200 svarar 59 kap. 2, 3 och 12 §§ i lagrådsremissen. 2 § första stycket mot- Avd. E svarar närmast 5 kap. 1 § första stycket andra meningen, 6 kap. 1 § första stycket andra meningen och 9 kap. 3 § första stycket LIP. 3 § första stycket motsvarar närmast 5 kap. 1 § första stycket första meningen, 6 kap. 1 § första stycket första meningen och 9 kap. 1 § första meningen

LIP. 2 § andra stycket, 3 § andra stycket och 12 § saknar direkt mot­ svarighet i gällande lagstiftning.

Lagrådet anför att det skulle vara till fördel om hänvisningarna till kapitel kompletterades med uppgift om paragrafer.

Som anges i inledning till detta avsnitt, är syftet med de bestämmelser som placerats i underavdelning II (54–56 kap.) att dels ge en överblick över vilka olika pensionsförmåner som finns samt hur dessa förhåller sig till varandra, dels att redogöra för de för många medborgare centrala reglerna om uttag av allmän ålderspension. Med hänsyn härtill anser regeringen att det är särskilt viktigt att bestämmelserna i underavdelning II är konstruerade på ett sådant sätt att de ger medborgarna en god över­ blick över hur det allmänna ålderspensionssystemet är uppbyggt och vad som allmänt gäller för uttag av den allmänna ålderspensionen. Reglerna bör med hänsyn härtill vara generellt utformade och inte innehålla för mycket detaljinformation. För att detta syfte ska uppnås anser regeringen det vara lämpligare att inte närmare ange vilka paragrafer som innehåller bestämmelser i sådana hänseenden som åsyftas i 2 § andra stycket, 3 § andra stycket och 12 §.

56 kap. 4 §

SamSol:s förslag (E 4 kap. 4 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan påpekar att ansökan kan komma från annan än ”den pensionsberättigade”, t.ex. ett dödsbo. Para­ grafen bör spegla detta förhållande.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (59 kap. 4 § i lagrådsremissen) ändras i linje med vad Försäkringskassan påpekar.

56 kap. 8 §

SamSol:s förslag (E 4 kap. 8 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (59 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 12 kap. 1 § andra stycket LIP. I para­ grafen beskrivs när Försäkringskassan ex officio ska utreda om den för­ säkrade vill ta ut ålderspension. Punkt 2 i paragrafen är språkligt utfor­ mad i enlighet med Lagrådets förslag.

5.6.4. Underavdelning III Inkomstgrundad ålderspension Inledning

I underavdelning III (57–64 kap.) samlas bestämmelserna om inkomst­ grundad ålderspension, dvs. bestämmelser om pensionsförmåner från för­ delningssystemet och premiepensionssystemet.

De inledande kapitlen innehåller bestämmelser om beräkning och be- Prop. 2008/09:200 slutande av inkomstgrundad ålderspension, pensionsgrundande belopp Avd. E samt fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng.

Bestämmelser om pensionsgrundande inkomst finns i dag i 2 kap. LIP, medan bestämmelser om andra pensionsgrundande belopp än pensions­ grundande inkomst finns i 3 kap. LIP. Den skillnad som finns mellan dessa två typer av pensionsgrundande belopp anser regeringen inte kommer till klart uttryck i LIP. Regeringen föreslår att dessa begrepp i balken definieras i omedelbar anslutning till de bestämmelser som be­ handlar respektive företeelse.

Som framgår av kommentaren till 2 kap. 11 § SFB föreslår regeringen att begreppet förmån definieras. En person kan vara försäkrad endast för de förmåner som omfattas av SFB. Regleringen medför dock att vissa företeelser som den enskilde enligt SofL i dag är försäkrad för faller utanför definitionen. Dessa företeelser finns i dag i 3 kap. 14 § SofL. Enligt den bestämmelsen är nämligen

1. den som är bosatt i Sverige försäkrad för pensionsgrundande belopp för barnår enligt 3 kap. LIP,

2. den som genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt försäkrad för pensionsgrundande belopp för plikt­ tjänstgöring enligt 3 kap. LIP, och

3. den som är bosatt i Sverige försäkrad för pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap. LIP.

Som framgår av 6 kap. 21 § SFB föreslår regeringen att bestämmel­ serna i 3 kap. 14 § SofL om pensionsgrundande belopp för barnår, plikt­ tjänstgöring och studier görs om till beräkningsbestämmelser. Rege­ ringens förslag innebär att en person kommer att vara försäkrad för in­ komstgrundad ålderspension, om han eller hon uppfyller förutsättningar­ na för detta, och att den inkomstgrundade ålderspensionen under vissa förhållanden kan beräknas på ett underlag som bestäms med hänsyn till såväl pensionsgrundande inkomst som pensionsgrundande belopp. Att pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för barnår, plikttjänstgöring och studier fastställs innebär alltså endast att ett beräk­ ningsunderlag för den inkomstgrundade ålderspensionen fastställs. Rege­ ringens förslag i detta avseende är således endast av teknisk karaktär och det innebär inte någon materiell förändring av gällande rätt.

Bestämmelser som är specifika för inkomstpension, tilläggspension respektive premiepension finns i de tre avslutande kapitlen i denna underavdelning (62–64 kap.). När det gäller efterlevandeskydd i form av premiepension finns dock bestämmelserna i avdelning F (se avsnitt 5.7.5).

58 kap. 5 §

SamSol:s förslag (E 6 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (61 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 1 kap. 3 § tredje meningen LIP.

För att förenkla författningstexten föreslår regeringen att termen pensionsunderlag används som beteckning för de olika underlag som an­ vänds för att fastställa pensionsrätt och pensionspoäng.

58 kap. 10–28 §§ SamSol:s förslag (E 6 kap. 10–27 §§): Överensstämmer i sak med rege-

ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I dessa paragrafer (61 kap. 10–28 §§ i lagrådsremissen) behandlas indexering, balansering och andra definitioner av särskilt intresse för bestämmandet av den inkomstgrundade ålderspensionen. De särskilda institut som behandlas är inkomstindex, balanstal, balansindex och inkomstbasbelopp. Bestämmel­ serna ändras redaktionellt och språkligt jämfört med SamSol:s förslag.

Lagrådet ifrågasätter utformningen av 61 kap. 13, 21, 25 och 28 §§ i lagrådsremissen från ett grundlagsperspektiv. Lagrådets synpunkt bemöts i avsnitt 4.4.

59 kap.

I detta kapitel (62 kap. i lagrådsremissen) samlas bestämmelserna i 2 kap. LIP om pensionsgrundande inkomst. Bestämmelserna struktureras på ett liknande sätt som reglerna om sjukpenninggrundande inkomst i avdel­ ning C underavdelning III. Därvid placeras gemensamma företeelser i en liknande ordning och beräkningsbestämmelserna uttrycks på ett liknande sätt. Dock förekommer vissa olikheter mellan bestämmelserna. Detta beror på att bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst avser ett konstaterande av vilka inkomster en försäkrad faktiskt haft, medan be­ stämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst avser en uppskattning av en försäkrads framtida inkomster.

59 kap. 2 §

SamSol:s förslag (E 7 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 62 kap. 2 § i lagrådsremissen. Regeringen föreslår att den inled­ ningsvis nämnda upplysningsbestämmelsen som presenterar uttrycket pensionsgrundande inkomst placeras i denna paragraf.

59 kap. 8 §

SamSol:s förslag (E 3 kap. 8 §): Överensstämmer i huvudsak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (62 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 2 kap. 3 § första stycket första och andra meningarna LIP.

Lagrådet anför, att orden ”dock inte pension” är obehövliga i para­ grafen, då dessa ord inte finns med i nuvarande lagtext och någon saklig ändring inte är avsedd.

Regeringen ansluter sig till Lagrådets åsikt med hänsyn till att para­ grafen omfattar endast ersättning i pågående anställningsförhållanden. Ersättning som lämnas sedan ett anställningsförhållande upphört faller under bestämmelserna i 9 § liksom de fall där något anställnings­ förhållande aldrig funnits. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkt. Härigenom uppnås också en bättre överensstämmelse med regleringen beträffande SGI.

59 kap. 9 §

SamSol:s förslag (E 7 kap. 9 §): Överensstämmer i huvudsak med rege-

ringens förslag. SamSol föreslår dock att rubriken till paragrafen ska vara ”Uppdragsinkomst”.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att rubriken till paragrafen bör vara ”Uppdragsinkomst m.m.”. Detta eftersom paragrafen även täcker in det utvidgade arbetsgivaransvaret.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Rubriken till para­ grafen (62 kap. 9 § i lagrådsremissen) ändras på sätt Skatteverket före­ slår.

59 kap. 11 §

SamSol:s förslag (E 7 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (62 kap. 11 § i lagrådsremissen) motsvarar i princip 2 kap. 3 § tredje stycket LIP.

Det bör dock noteras att i nu gällande bestämmelse hänvisas till bl.a. 2 kap. 10 § andra stycket LIP. Något andra stycke finns emellertid inte i den paragrafen.

59 kap. 12 §

SamSol:s förslag (E 7 kap. 12 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. SamSol föreslår dock att rubriken till paragrafen ska vara ”Stipendier”.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att rubriken till paragrafen bör ändras till ”Marie Curie-stipendier”, eftersom paragrafen behandlar vad som regleras i 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Rubriken till para­ grafen (62 kap. 12 § i lagrådsremissen) ändras på sätt Skatteverket före­ slår.

59 kap. 13 §

SamSol:s förslag (E 7 kap. 13 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (62 kap. 13 § i lagrådsremissen) motsvarar i princip 2 kap. 5 § LIP. Regeringen anser dock att bestämmelsen bör struktureras utifrån balkens uppbygg­ nad. Därför föreslår regeringen att de förmåner som omfattas av balken placeras först i bestämmelsen och att de räknas upp med utgångspunkt i deras inbördes placering i balken. Eftersom bestämmelserna i såväl AFL som LAF omfattas av SFB, kan den nuvarande skrivningen i 2 kap. 5 § 1

LIP om sjukpenning m.m. i SFB uttryckas på ett enklare sätt. Med hänsyn till att delpension inte kommer att kunna lämnas vid den tidpunkt då SFB ska träda i kraft, bör 2 kap. 5 § 6 LIP inte föras in i SFB.

Lagrådet konstaterar att rehabiliteringspenning, till skillnad mot i gällande rätt, inte omnämns uttryckligen i remissförslaget. Enligt Lag­ rådets bedömning kan det tänkas att avvikelsen från uttryckssättet i gällande rätt leder till oklarhet, varför förmånen rehabiliteringspenning bör omnämnas i punkt 4 i den föreslagna paragrafen. I punkt 4 avses med uttrycket ”sjukpenning eller motsvarande ersättning”, enligt Lagrådet, sådana sociala förmåner som just motsvarar varandra.

Av såväl 27 kap. 2 § som 31 kap. 3 § SFB framgår att sjukpenning respektive rehabiliteringsersättning lämnas vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Detta innebär att förmånerna motsvarar varandra. Att särskilt, som i nuvarande lagtext, i punkt 4 ange rehabiliteringspenning kan därför, enligt regeringens upp­ fattning, ge upphov till en större oklarhet om vad som egentligen avses med uttrycket ”motsvarande ersättning”. Med hänsyn härtill anser rege­ ringen att rehabiliteringspenning inte bör särskilt nämnas i punkt 4.

Lagrådet konstaterar vidare att det i omedelbar anslutning till uttrycket ”sjukpenning eller motsvarande ersättning” följer i den i lagrådsremissen föreslagna lagtexten i punkt 4 orden ”enligt denna balk eller annan för­ fattning eller på grund av regeringens förordnande”. Enligt Lagrådet bör det närmare övervägas om inte de andra författningar än balken som åsyftas genomgående är sådana som efter balken ikraftträdande är att beteckna som äldre. Om det klarläggs att så är förhållandet bör enligt

Lagrådet lagtexten i förtydligande syfte anpassas därefter.

Som regeringen uttalar i bl.a. författningskommentaren till 36 kap. 4 § SFB är det inte möjligt att överblicka vilka, enligt övergångsbestämmel­ serna, fortfarande relevanta författningar som kan komma i fråga. Någon ändring av det i lagrådsremissen presenterade förslaget i detta hänseende bör därför inte göras.

Avslutningsvis påpekar Lagrådet att i fråga om orden ”regeringens förordnande” bör anpassning ske så att enhetlighet i balken uppnås.

Regeringen delar i detta hänseende Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i detta hänseende i enlighet med Lagrådets påpekande.

59 kap. 14 §

SamSol:s förslag (E 7 kap. 14 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att punkten 3 i paragrafen bör kunna tas bort. Enligt Skatteverket tillämpades punkten i följande fall

1. Vid skönstaxering i inkomstslaget tjänst när uppgift om arbetsgivare saknades. Det saknas numera möjligheter att ta ut socialavgifter i sådana fall.

2. Vid arbete utomlands för utländska arbetsgivare i vissa fall. SofL medför att socialavgifter inte längre ska tas ut i dessa situationer.

3. Vid avtal om socialavgifter, som nu regleras i 21 § i SamSol:s för­ slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 62 kap. 14 § i lagrådsremissen. Vad Skatteverket anfört utgör inte tillräckliga skäl att ändra det nuvarande innehållet i bestämmelsen.

Lagrådet lämnar beträffande förslaget till denna paragraf samma syn­ punkter som till förslaget till 62 kap. 13 § i lagrådsremissen. Angående dessa synpunkter se författningskommentaren till 59 kap. 13 § SFB.

59 kap. 19 §

SamSol:s förslag (E 7 kap. 19 §): SamSol föreslår att rubriken till para­ grafen bör vara ”Viss mindre ersättning från arbetsgivare”.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att rubriken är missvisande eftersom 19 § handlar om ersättning som betalas ut av privatpersoner.

Skatteverket föreslår att man i stället använder samma rubrik som i

2 kap. 6 § socialavgiftslagen (2000:980), ”Ersättning som utges av Prop. 2008/09:200 privatpersoner”. Avd. E

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Rubriken till para­ grafen (62 kap. 19 § i lagrådsremissen) justeras något för att bättre stämma överens med vad den reglerar.

59 kap. 21 §

SamSol:s förslag (E 7 kap. 21 §): Överensstämmer i sak med SamSol:s förslag.

Remissinstanserna: I paragrafen anges att parterna avtalat om att er­ sättningen ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete. Skatteverket anför att det i regel inte framgår att parterna kommit överens om att er­ sättningen ska hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Att in­ komsten behandlas som inkomst av annat förvärvsarbete är i stället en följd av att parterna avtalat om att den anställde själv ska betala social­ avgifter. För att tydliggöra detta föreslår Skatteverket att paragrafen er­ håller följande lydelse: ”Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas lön eller annan ersättning som den försäkrade fått från en utländsk arbets­ givare under förutsättning att arbetsgivaren och den försäkrade slutit av­ tal enligt 2 kap 8 § socialavgiftslagen (2000:980) att arbetsgivaravgifter inte ska betalas på lönen eller ersättningen.” Skatteverket menar avslut­ ningsvis att genom att hänvisa till 2 kap. 8 § socialavgiftslagen behöver det inte anges förutsättningarna för när avtal kan slutas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (62 kap. 21 § i lagrådsremissen) formuleras om i linje med vad Skatteverket anfört. Se även författningskommentaren till 25 kap. 15 § SFB.

59 kap. 23 §

SamSol:s förslag (E 7 kap. 23 §): SamSol föreslår att rubriken till para­ grafen bör vara ”Vissa kapitalinkomster som avses i inkomstskattelagen (1999:1229)”.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att rubriken till paragrafen är missvisande. Som kapitalinkomst räknas t.ex. inte vissa penninglån enligt 10 kap. 3 § inkomstskattelagen. Skatteverket föreslår att motsvarande rubrik i socialavgiftslagen (2000:980) ”Vissa förmåner och ersättningar från fåmansföretag och fåmanshandelsbolag” skulle kunna användas i detta sammanhang.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Rubriken till para­ grafen (62 kap. 23 § i lagrådsremissen) justeras något för att bättre stämma överens med vad den reglerar.

59 kap. 34 §

SamSol:s förslag (E 7 kap. 34 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol:s förslag innehåller en hänvisning till vissa bestämmelser i lagen (2001:1227) om självdeklaration och kontroll­ uppgifter.

Remissinstanserna: Skatteverket påpekar att motsvarande bestäm­ melse i 2 kap. 19 § LIP ändrades fr.o.m. den 1 januari 2005. Därför före­ slår Skatteverket att samma lydelse används även i socialförsäkrings­ balken.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (62 kap. Prop. 2008/09:200 34 § i lagrådsremissen) motsvarar 2 kap. 19 § LIP. För att ifrågavarande Avd. E bestämmelse i socialförsäkringsbalken ska motsvara gällande rätt ska paragrafen, som såväl Skatteverket som Lagrådet påpekar, inte innehålla hänvisning till någon särskild bestämmelse i lagen (2001:1227) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Paragrafen formuleras i enlighet med Lagrådets påpekande.

60 kap.

I detta kapitel (63 kap. i lagrådsremissen) samlas bestämmelserna i 3 kap. LIP. I bestämmelserna anges förutsättningarna för att pensionsgrundande belopp ska kunna beräknas.

60 kap. 2 §

SamSol:s förslag (E 8 kap. 2 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SamSol formulerar dock sitt förslag med användande av uttrycket ”fiktiva inkomster”.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att pensionsgrundande belopp inte beräknas på fiktiva inkomster. Det är de pensionsgrundande beloppen som är de fiktiva inkomsterna som pensionsrätten beräknas på.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (63 kap. 2 § i lagrådsremissen) föreslår regeringen att den inledningsvis nämnda upplysningsbestämmelsen som presenterar uttrycket pensions­ grundande belopp placeras. Eftersom upplysningsbestämmelsen endast är till för att förklara begreppet ”pensionsgrundande belopp” anser rege­ ringen det vara olämpligt att i paragrafen föra in även begreppet ”pen­ sionsrätt”.

Enligt Lagrådet torde det inte finnas något behov av att i förtydligande syfte i lagtext ange att de inkomster som tillgodoräknas som pensions­ grundande belopp är fiktiva. Lagrådet anser därför att ordet ”fiktiva” bör utgå.

Enligt regeringens bedömning är det angeläget att det framgår att pensionsgrundande belopp inte motsvaras av några verkliga inkomster. Det kan emellertid med fog hävdas att det inte är fråga om några inkomster över huvud taget, alltså inte heller fiktiva sådana. I stället är det fråga om att den försäkrade tillgodoräknas vissa belopp som pen­ sionsgrundande som kompensation för att han eller hon på grund av nedsatt arbetsförmåga, plikttjänstgöring, studier eller vård av barn haft begränsad förvärvsförmåga. Paragrafen omformuleras för att bättre ge uttryck åt denna innebörd.

60 kap. 3 §

SamSol:s förslag (E 8 kap. 3 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag såvitt avser första stycket men saknar motsvarighet till andra stycket.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 63 kap. 3 § i lagrådsremissen. I första stycket presenteras de olika formerna av pensionsgrundande belopp. Andra stycket innehåller regler som behövs på grund av att de pensionsgrundande belopp som anges i första stycket 2–4 har en särskild ställning från försäkringssynpunkt.

Inkomstgrundad ålderspension är en arbetsbaserad förmån, men en i

Sverige bosatt person kan tillgodoräknas sådana pensionsgrundande Prop. 2008/09:200 belopp för år när han eller hon inte har arbetat här och således inte varit Avd. E försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Syftet med de pensionsgrundande beloppen är just att träda i stället för pensionsgrundande inkomst av förvärvsarbete. Att det är fråga om en arbetsbaserad förmån kommer i stället till uttryck genom att de pensionsgrundande beloppen beaktas endast för den som haft pensionsgrundande inkomst av viss storlek under minst fem år (förvärvsvillkoret). I nuvarande lagstiftning regleras detta genom att det i 3 kap. 14 § SofL föreskrivs att den som är bosatt i Sverige är försäkrad för dessa pensionsgrundande belopp. Nämnda para­ graf saknar motsvarighet i SFB, eftersom det inte är fråga om en förmån utan om ett led i beräkningen av storleken på en förmån. I stället anges här att den som är bosatt i Sverige likställs med en försäkrad. I för­ tydligande syfte hänvisas vidare till de paragrafer i vilka förvärvs­ villkoret regleras.

60 kap. 10 §

SamSol:s förslag (E 8 kap. 10 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 63 kap. 10 § i lagrådsremissen. Hänvisningen i paragrafens andra stycke justeras efter Försäkringskassans påpekande.

60 kap. 14 §

SamSol:s förslag (E 8 kap. 13 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (63 kap. 13 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 6 § LIP.

Enligt Lagrådet blir den i lagrådsremissen föreslagna formuleringen av andra stycket missvisande i förhållande till gällande rätt. Lagrådet menar att avsikten måste vara att tillgodoräknande ska ske endast om och i den mån berörd andel av beloppet i fråga överstiger livränta efter samord­ ning. Med hänsyn härtill föreslår Lagrådet att ordet ”det” närmast före ordet ”överstiger” ersätts av ”andelen”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafens andra stycke formuleras i enlighet med Lagrådets förslag.

60 kap. 25 §

SamSol:s förslag (E 8 kap. 23 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (63 kap. 23 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 13 § tredje stycket LIP. I para­ grafen anges vilka poster som ska räknas in i underlaget för bestäm­ mande av pensionsgrundande belopp för barnår i fall då tillämpning av 24 § blir aktuell.

Enligt Lagrådet kan förslaget till 63 kap. 23 § i lagrådsremissen behöva preciseras såvitt avser hänvisningen till 45 §. Begreppet utlands­ inkomst i punkt 2 i förslaget till 63 kap. 23 §, som inte har någon mot­ svarighet i nuvarande reglering, kan enligt Lagrådet leda till osäkerhet om huruvida det innefattar ersättning för arbete vid arbetsställen här i

landet som nämns i 45 § första stycket 2 i lagrådsremissen. Lagrådet Prop. 2008/09:200 föreslår att hänvisningen justeras till att avse 45 § första stycket 1 och 2. Avd. E

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. I 63 kap. 45 § första stycket i lagrådsremissen nämns under punkt 1 ersättning för arbete utfört utom­ lands och under punkt 2 ersättning för arbete vid en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare som tillhör en sådan beskickning eller sådant konsulat. Andra stycket i förslaget till 63 kap. 45 § saknar intresse i förevarande sammanhang. Med hänsyn härtill anser regeringen att paragrafen bör formuleras i enlighet med Lagrådets förslag.

60 kap. 40 och 41 §§

SamSol:s förslag (E 8 kap. 38 och 39 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SamSol konstruerar och formulerar dock bestäm­ melserna på ett annat sätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (63 kap. 38 och 39 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 15 § första och andra styckena LIP.

Eftersom ytterligare villkor för en sådan överlåtelse som anges i 63 kap. 38 § i lagrådsremissen ställs upp i den efterföljande paragrafen bör, enligt Lagrådet, i andra stycket i 63 kap. 38 § ges en antydan om att det inte är tillräckligt att enbart de i den paragrafen beskrivna villkoren är uppfyllda.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att 63 kap. 38 § i lagråds­ remissen bör formuleras om. Genom att placera samtliga villkor för överlåtelse av rätten att tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår i en och samma paragraf uppnås en klarare reglering än den som Lagrådet föreslår. Med hänsyn härtill bör därför förslaget till såväl 63 kap. 38 § som 63 kap. 39 § i lagrådsremissen struktureras om.

60 kap. 42–54 §§ SamSol:s förslag (E 8 kap. 40–52): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan påpekar att i 46 § andra stycket saknas ordet ”intjänandeåret” mellan orden ”under” och ”är”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (63 kap. 40–52 §§ i lagrådsremissen) motsvarar i princip 3 kap. 17–21 §§

LIP. För att tydliggöra enligt vilka tre alternativa metoder pensions­ grundande belopp för barnår kan beräknas, föreslår regeringen att beräk­ ningsmetoderna redovisas var för sig och att de benämns beräknings­ metod 1

  • För att underlätta för den enskilde föreslår regeringen också att varje beräkningsmetod erhåller ett deskriptivt tilläggsnamn och att vissa för varje beräkningsmetod specifika termer anges i lagtexten. De föreslagna termerna används redan inom socialförsäkringsadmini­ strationen, se bl.a. RFV:s vägledning nr 2001:11.

48 § andra stycket justeras i enlighet med Försäkringskassans påpe­ kande.

I 49 § regleras den situationen att om föräldern uppfyller villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår för mer än ett

barn, ska den beräkning som anges i 48 § göras med avseende på det Prop. 2008/09:200 barn som ger föräldern den högst individuella jämförelseinkomsten. Avd. E

Enligt Lagrådet är förslaget till 63 kap. 47 § i lagrådsremissen annor­ lunda utformad än dess motsvarighet i 3 kap. 17 § andra stycket LIP. Lagrådet anser att den föreslagna formuleringen är otydlig i fråga om innebörden av att beräkningen ska göras ”med avseende på det barn som ger den högsta individuella jämförelseinkomsten”. Enligt Lagrådet är ett klarare uttryckssätt, med bättre anknytning till gällande rätt, om de nyss citerade orden byts ut mot ”…med utgångspunkt i det alternativ för den individuella jämförelseinkomstens bestämmande som är förmånligast för föräldern.”

Regeringen anser inte att den av Lagrådet föreslagna formuleringen har sådana fördelar i fråga om tydlighet att den är att föredra framför den i lagrådsremissen valda formuleringen.

60 kap. 50 §

SamSol:s förslag (E 8 kap. 48 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (63 kap. 48 § i lagrådsremissen) ersätter regleringen i 3 kap. 21 § andra meningen

LIP.

60 kap. 54 §

SamSol:s förslag (E 8 kap. 48 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (63 kap. 52 § i lagrådsremissen) ersätter regleringen i 3 kap. 21 § första meningen

LIP.

Med anledning av Lagrådets synpunkter preciseras hänvisningen till 47 § i denna paragraf på motsvarande sätt som i 60 kap. 25 §. Se författ­ ningskommentaren till 60 kap. 25 §.

60 kap. 56 §

SamSol:s förslag (E 8 kap. 54 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 63 kap. 54 i lagrådsremissen. När reglerna för intjänande av pensionsrätt ändrades 2002 ersattes begreppet ”utländskt barn” med ”barn”. Dock ändrades inte likställighetsregeln i 15 kap. 6 § första stycket fjärde meningen LIP om anmälan om tillgodoräknande av pen­ sionsgrundande belopp för barnår, vilket framstår som ett förbiseende.

Regeringens förslag om hur bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår bör organiseras medför att den nämnda skillnaden upphör.

60 kap. 58 §

SamSol:s förslag (E 8 kap. 56 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (63 kap. 56 § i lagrådsremissen) motsvarar 15 kap. 6 § tredje stycket LIP. I 58 § regleras vad som händer om det visar sig att den som enligt makarnas

gemensamma skriftliga anmälan ska tillgodoräknas det pensions- Prop. 2008/09:200 grundande beloppet inte uppfyller förutsättningarna enligt 30–33 §§ för Avd. E att kunna tillgodoräknas ett sådant belopp. I sådant fall ska Försäkrings­ kassan bortse från anmälan och besluta i frågan om pensionsgrundande beloppet för barnår som om någon anmälan inte hade gjorts.

Enligt Lagrådet är bestämmelsen i lagrådsremissen formulerad på ett sådant sätt att man får intrycket av att Försäkringskassan kan lägga en anmälan ad acta i avsedda fall. Med hänsyn härtill anser Lagrådet att det av lagtexten bör framgå att Försäkringskassan ska fatta ett formenligt beslut i det ärende som uppkommer genom anmälan.

Regeringen delar inte Lagrådets uppfattning. Beslut om pensions­ grundande belopp kräver inte någon ansökan eller anmälan och frågan om att fastställa ett sådant belopp aktualiseras därför ex officio. En anmälan ska vara inkommen långt innan ärendet är slutfört. Något sär­ skilt beslut i anledning av en anmälan meddelas därför inte utan denna ligger, när så är möjligt, bara till grund för vem som tillgodoförs det pensionsgrundande belopp som under alla omständigheter ska bli före­ mål för prövning. I det fall som avses i paragrafen, när ett pensions­ grundande belopp inte kan tillgodoföras den som anmälan utpekar, kommer beslutet om pensionsgrundande belopp att utformas som om någon anmälan inte skett. Det är alltså detta som uttrycks i gällande rätt och i lagrådsremissen så att Försäkringskassan ska bortse från anmälan. Det kan dock finnas anledning att ytterligare förtydliga vad som ska gälla när anmälan inte kan läggas till grund för beslutet.

61 kap.

I detta kapitel (64 kap. i lagrådsremissen) samlas bestämmelser i 4 kap. LIP om fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng. Kapitlet inleds med två nya upplysningsparagrafer som förklarar termerna pensionsrätt och pensionspoäng.

61 kap. 9 §

SamSol:s förslag (E 9 kap. 9 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (64 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 4 § LIP.

Enligt Lagrådet är första stycket i den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen otydligt formulerad. Lagrådet anser att ett förtydligande bör göras genom att i hänvisningen till vad som ska vara betalt precisera vilka lagregler som reglerar de aktuella avgifterna.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Första stycket i paragrafen formuleras i enlighet med Lagrådets påpekanden och förslag.

61 kap. 11 §

SamSol:s förslag (E 9 kap. 11 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (64 kap. 11 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 7 § LIP. I paragrafen regleras överföring av pensionsrätt för premiepension mellan makar.

Enligt Lagrådet för bestämmelsens utformning i lagrådsremissen när­ mast tanken till att det i princip skulle vara ett obligatorium att överföra

pensionsrätten. Lagrådet anser att utformningen av förslaget i lagråds- Prop. 2008/09:200 remissen avviker från lydelsen av motsvarande bestämmelse i gällande Avd. E rätt, där det omedelbart framgår att en fråga om överföring aktualiseras först efter det att anmälan om överföring gjorts. Därutöver anser Lag­ rådet att hänvisningen till de följande paragraferna i förslaget bör precise­ ras.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets påpekanden och förslag.

61 kap. 25 §

SamSol:s förslag (E 9 kap. 25 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag. SamSol formulerar dock punkt 1 på ett annat sätt än regeringen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (64 kap. 25 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 12 § andra stycket LIP.

Enligt Lagrådet bör den delen av den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen som avser fosterbarn (punkt 1) konstrueras om utan att den ändras i sakligt hänseende. Konstruktionen bör, enligt Lagrådet, inriktas på familjehemsförälder i stället för på barn med hänsyn till att det enligt förslaget till 24 § i lagrådsremissen är föräldern som tillgodoräknas vårdår. Med beaktande av vad Lagrådet anför i anslutning till förslaget till 2 kap. 17 § i lagrådsremissen skulle bestämmelsen kunna formuleras enligt följande. ”Med förälder likställs en familjehemsförälder som avses i 2 kap. 17 §”. Om bestämmelsen formuleras på detta sätt anser Lagrådet att det av bestämmelsen bör anses följa att vård av barn som för stadig­ varande vård och fostran har tagit emot av en familjehemsförälder kan grunda rätt för familjehemsföräldern att tillgodoräknas vårdår. Avslut­ ningsvis menar Lagrådet att den föreslagna omformuleringen av punkt 1 ger möjlighet till viss redaktionell samordning, eftersom paragrafens samtliga tre punkter kommer att inledas med tre identiska ord.

Regeringen delar i viss mån Lagrådets uppfattning. Som framgår av författningskommentaren till 2 kap. 16 § anser regeringen inte att det är lämpligt att företa de ändringar som Lagrådet föreslår beträffande den bestämmelsen. I likhet med Lagrådet anser dock regeringen att det är önskvärt om samtliga tre punkter kan inledas på ett likartad sätt. Med hänsyn härtill bör punkt 1 formuleras på ett annat sätt än i lagråds­ remissen. Någon saklig ändring av nu gällande rätt är inte avsedd.

62 och 63 kap.

I 62 kap. samlas bestämmelser om inkomstpension och i 63 kap. bestämmelser om tilläggspension. De nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 8 § andra stycket LIP kommer att vara obsoleta vid den tidpunkt rege­ ringen föreslår att SFB ska träda i kraft. De tas därför inte in i SFB.

62 kap. 2, 5 och 6 §§ SamSol:s förslag (E 10 kap. 2 5 och 6 §§): Överensstämmer i princip i sak med regeringens förslag. SamSol strukturerar dock bestämmelserna i 2, 5 och 6 §§ på ett något annorlunda sätt samt anger i 2 § även att inkomstpension emanerar från fördelningssystemet.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 65 kap. 2, 5 och 6 §§ i lagrådsremissen. 2 § motsvarar 5 kap. 2 §

första meningen LIP, 5 § motsvarar 5 kap. 2 § andra meningen LIP och Prop. 2008/09:2006 § motsvarar 5 kap. 9 § LIP. Avd. E

Enligt Lagrådet har förslagen till 62 kap. 2 och 5 §§ i lagrådsremissen till stor del samma innehåll. Lagrådet är av den uppfattningen att bestäm­ melserna i 5 § bör kunna utgå. Om så sker anser Lagrådet att första stycket i förslaget till 6 § i lagrådsremissen kan föras över till den lediga 5 § och bestämmelsen i det föreslagna andra stycket ensam stå kvar i 6 §. Enligt Lagrådet bör då också följdändringar göras i fråga om hän­ visningar till 6 § i förslagen till 21 och 30 §§ i lagrådsremissen. Slutligen anser Lagrådet att förslaget till 2 § i lagrådsremissen bör inskränkas till att ange att inkomstpension baseras på den pensionsbehållning som kan tillgodoräknas den försäkrade. Vad som i övrigt anges i paragrafen följer, enligt Lagrådet, av allmänna bestämmelser om ålderspension i förslagen till 58 kap. 2 och 3 §§ i lagrådsremissen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna formuleras och struktureras i enlighet med Lagrådets synpunkter.

62 kap. 9 §

SamSol:s förslag (E 10 kap. 9 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan konstaterar att motsvarande bestämmelse i LIP inte innehåller det som anges i paragrafens första stycke. Det förhållandet att personen någon gång tillgodoräknats pen­ sionsrätt framgår av skrivningen i andra stycket där det talas om pen­ sionsbehållning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (65 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 5 kap. 4 § första stycket och 5 § fjärde stycket andra meningen LIP. Med hänsyn till hur regeringen i övrigt föreslår att bestämmelserna om omräkning av pensionsbe­ hållningen med hänsyn till arvsvinster bör organiseras i kapitlet, anser regeringen att den inledande paragrafen bör ange vilka storheter som på­ verkar omräkningen. Regeringen anser att den föreslagna lydelsen av paragrafen väl tillgodoser detta krav.

62 kap. 16 §

SamSol:s förslag (E 10 kap. 14 §): I paragrafens inledning använder

SamSol uttrycket ”…det år de skulle ha fyllt 60 år…”.

Remissinstanserna: Försäkringskassan föreslår att uttrycket ”…det år de skulle ha fyllt…” bör bytas ut mot ”…det år de har eller skulle ha fyllt…”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (65 kap. 16 § i lagrådsremissen) avser fördelning av pensionsbehåll­ ningar efter personer som har avlidit de år de redan fyllt eller skulle ha fyllt 60 år. Med hänsyn härtill bör paragrafen formuleras på sätt Försäk­ ringskassan föreslår. Motsvarande ändringar görs också i 12 §.

62 kap. 26 §

SamSol:s förslag (E 10 kap. 24 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag. SamSol:s förslag utgår dock från att socialförsäkrings­ balken skulle träda i kraft 2008.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (65 kap. Prop. 2008/09:200 26 § i lagrådsremissen) motsvarar 5 kap. 8 § andra stycket LIP. I para- Avd. E grafen anges hur förvaltningskostnadsfaktorn ska beräknas från och med socialförsäkringsbalkens ikraftträdande. Eftersom balken träder i kraft senare än SamSol föreslår ska, som Lagrådet också erinrat om, dels det första årtal som förvaltningskostnadsfaktorn bestäms för anges till 2011, dels procentsatsen anges till 80 procent.

62 kap. 27 §

SamSol:s förslag (E 10 kap. 10, 22 och 25 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (65 kap. 27 § i lagrådsremissen) anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som meddelar verkställighets­ föreskrifter om arvsvinstfaktorerna och förvaltningskostnadsfaktorn.

Lagrådet ifrågasätter bestämmelsernas utformning från ett grundlags­ perspektiv. Lagrådets synpunkt bemöts i avsnitt 4.4.

62 kap. 28 §

SamSol:s förslag (E 10 kap. 26 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan föreslår att paragrafen avslu­ tas med orden ”som fastställs enligt 32–34 §§”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (65 kap. 28 § i lagrådsremissen) lämnas en allmän upplysning om hur den årliga pensionsbehållningen beräknas. Det är därför inte nödvändigt att hänvisa till de paragrafer som anger hur delningstalet bestäms. Där­ emot anser regeringen att det av paragrafen klart ska framgå att pen­ sionsbehållningen vid den årliga inkomstpensionen fördelas på det antal år som den en person i den försäkrades ålder kan antas ha kvar att leva.

62 kap. 33 §

SamSol:s förslag (E 10 kap. 31 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag. SamSol formulerar dock förslaget på ett annat sätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (65 kap. 33 § i lagrådsremissen) motsvarar 5 kap. 11 § tredje stycket LIP. I para­ grafen regleras hur partiell inkomstpension på de olika förmånsnivåerna ska beräknas. Paragrafen utformas i förtydligande syfte i linje med Lag­ rådets synpunkt.

62 kap. 37 §

SamSol:s förslag (E 10 kap. 32 och 35 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Av paragrafen (65 kap. 37 § i lagrådsremissen) framgår att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som meddelar verkställighets­ föreskrifter om delningstalet.

Lagrådet ifrågasätter bestämmelsernas utformning från ett grundlags­ perspektiv. Lagrådets synpunkt bemöts i avsnitt 4.4.

63 kap. 2 §

SamSol:s förslag (E 11 kap. 2 §): Överensstämmer i sak med rege- Prop. 2008/09:200 ringens förslag.

Avd. E

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (66 kap. 2 § i lagrådsremissen) utformas i enlighet med Lagrådets påpekande. Se även författningskommentaren till 62 kap. 2 §.

63 kap. 4 §

SamSol:s förslag (E 11 kap. 4 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag. SamSol använder dock uttrycket ”utländsk medborgare”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (66 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 kap. 18 § första meningen LIP.

Enligt Lagrådet är förslaget i lagrådsremissen utformat på ett mindre tillfredställande sätt bl.a. genom att det mest centrala av innehållet har kommit till uttryck först mot slutet av bestämmelsen. Lagrådet anser vidare att den hänvisning som finns i bestämmelsen till 6 § första stycket 2 i förslaget avser den del av tilläggspensionen som brukar benämnas folkpensionstillägget, vilket inte är en särskild form av tilläggspension utan ett tilläggsbelopp som utges om vissa förutsättningar är uppfyllda om tillgodoräknande pensionspoäng. Mot bakgrund av det anförda menar Lagrådet att paragrafen bör omredigeras.

Regeringen delar inte Lagrådets uppfattning och ställer sig inte heller bakom det förslag till omredigering av paragrafen som Lagrådet föreslår. Regeringen är av den uppfattningen att det är av vikt att redan inled­ ningsvis ange vem som omfattas av bestämmelsen eftersom den berör endast ett fåtal av de försäkrade som är berättigade till tilläggspension. Vidare anser regeringen det inte lämpligt att i paragrafen föra in termen ”tilläggspensionsbelopp”. Sistnämnda ställningstagande beror på att tilläggspension enligt 6 § första stycket 2 beräknas olika beroende på om den försäkrade är gift eller ogift. Ett införande av en sådan term skulle, enligt regeringens uppfattning, felaktigt kunna leda till den slutsatsen att fråga är om en särskild form av tilläggspension.

Regeringen anser även att det i gällande rätt använda uttrycket ”en utländsk medborgare”, i linje med vad Lagrådet anfört beträffande 35 kap. 16 och 17 §§ i lagrådsremissen, i balken bör ersättas med uttrycket ”en försäkrad som inte är svensk medborgare”.

63 kap. 6 §

SamSol:s förslag (E 11 kap. 6 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att rubriken till paragra­ fen bör vara ”Ersättningens storlek”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 66 kap. 6 § i lagrådsremissen. I avsnitt 4.5 anges att uttrycket ersättningsnivå används i SFB för att uttrycka graden av kompensation för en viss inkomstförlust eller den grundläggande beräkningsmetoden. I denna paragraf anges en grundläggande beräkningsmetod. Det saknas därför skäl att ändra rubriken på sätt Försäkringskassan anger.

63 kap. 8 §

SamSol:s förslag (E 11 kap. 8 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag. SamSol använder dock uttrycket ”utländsk medborgare”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (66 kap. Prop. 2008/09:200 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 kap. 3 § och 18 § andra meningen Avd. E

LIP.

Enligt Lagrådet är andra stycket i förslaget till 8 § i lagrådsremissen formulerad på ett sådant sätt att man kan få uppfattningen att det gäller beräkningen av en särskild form av tilläggspension och inte en del av tilläggspensionen.

Regeringen delar i viss mån Lagrådets uppfattning. Andra stycket i paragrafen bör därför i detta hänseende formuleras i linje med Lagrådets synpunkt.

I likhet med vad som anges i författningskommentaren till 4 §, anser regeringen att det är av vikt att det redan inledningsvis i andra stycket anges vem som omfattas av bestämmelsen eftersom den berör endast ett fåtal av de försäkrade som är berättigade till tilläggspension. Andra stycket konstrueras utifrån detta ställningstagande.

Slutligen anser regeringen att det i gällande rätt använda uttrycket ”en utländsk medborgare”, i linje med vad Lagrådet anfört beträffande 35 kap. 16 och 17 §§ i lagrådsremissen, i balken bör ersättas med uttrycket ”en försäkrad som inte är svensk medborgare”.

63 kap. 9 §

SamSol:s förslag (E 11 kap. 9 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att paragrafen bör slås samman med motsvarande bestämmelser i E 13 kap. 2 och 3 §§ och föras in i avdelning H.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 66 kap. 9 § i lagrådsremissen. Som framgår av författnings­ kommentaren till 2 kap. SFB innehåller det kapitlet vissa för SFB gemensamma definitioner. Bland annat finns i det kapitlet en definition av ogift. I denna paragraf är det frågan om när en försäkrad i en specifik situation ska anses som gift eller ogift. Det är därför som denna paragraf placerats här och inte i 2 kap. SFB. Det finns i några av de olika avdel­ ningarna i SFB paragrafer med motsvarande innebörd. Att som För­ säkringskassan föreslår placera denna paragraf och övriga sådana para­ grafer i avdelning H skulle strida mot konstruktionstanken bakom SFB.

63 kap. 11 §

SamSol:s förslag (E 11 kap. 11 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (66 kap. 11 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 kap. 4 § LIP.

Enligt Lagrådet gör den föreslagna lydelsen av paragrafen i lagråds­ remissen inte alldeles klart vilket års prisbasbelopp som åsyftas med orden ”för det sistnämnda året”. För att undvika att tvekan uppstår bör det enligt Lagrådet – trots att det leder till viss upprepning – vara lämp­ ligt att uttryckligen ange att beräkningen först ska göras med tillämpning av det prisbasbelopp som gällde för det år då den försäkrade fyllde 65 år.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkt.

63 kap. 17–20, 22 och 24–29 §§ SamSol:s förslag (E 11 kap. 17–20, 22 och 24–29 §§): Överensstämmer

i sak med regeringens förslag. SamSol använder dock termen ”pensions­ berättigade” i stället för termen ”försäkrade” i samtliga paragrafer.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 66 kap. 17–20, 22 och 24–29 §§ i lagrådsremissen.

Lagrådet konstaterar att i 17–20, 22 och 24–29 §§ i lagrådsremissen är subjektet den pensionsberättigade i stället för den försäkrade. Om inte någon saklig skillnad är åsyftad bör, enligt Lagrådet, en enhetlig ter­ minologi eftersträvas. Detsamma gäller enligt Lagrådet användningen av termen pensionsberättigad i 68–70 kap., 72 kap. och 74 kap. i lagråds­ remissen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna utformas i enlig­ het med Lagrådets påpekande.

63 kap. 23 §

SamSol:s förslag (E 11 kap. 23 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (66 kap. 23 § i lagrådsremissen) saknar motsvarighet i gällande rätt.

Enligt Lagrådet ger den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen uttryck för att särbestämmelserna för den aktuella ålderskategorin kan antingen gälla vid sidan av de allmänna bestämmelserna och bestämmel­ serna om tilläggspension och beräkningen av årlig sådan pension eller helt ersätta dessa. Lagrådet anser emellertid att så inte är fallet. Lagrådet anser i stället att fråga är om särregler för vissa kategorier av försäkrade, avsedda att tillämpas i speciellt beskrivna hänseenden. Med hänsyn härtill anser Lagrådet att paragrafens lydelse bör korrigeras. Avslut­ ningsvis anser Lagrådet att den till paragrafen hörande kursiva rubriken bör justeras.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i linje med Lagrådets synpunkter och förslag. Förutom att den till paragrafen hörande rubriken bör formuleras på det sätt som Lagrådet föreslår, anser regeringen att även ”huvudrubriken” till 23–29 §§ bör formuleras om.

63 kap. 25 §

SamSol:s förslag (E 11 kap. 25 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (66 kap. 25 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 kap. 12 § LIP.

Enligt Lagrådet bör, i vissa detaljer bättre än som blivit fallet i försla­ get i lagrådsremissen, uttryckssättet ansluta till den formulering som Lagrådets föreslår beträffande 11 §.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i linje med Lagrådets synpunkter och förslag.

64 kap.

Som framgår av 4 kap. 3 § SFB föreslår regeringen att termen den försäkrade i princip ska användas som beteckning för den enskilde i de materiella förmånsavsnitten i avdelningarna B

  • (8–103 kap.). I lagråds­

remissen används i premiepensionssammanhang dock begreppet pen- Prop. 2008/09:200 sionsspararen. Avd. E

För att uppnå enhetlighet och konsekvens bör det enligt Lagrådet övervägas att genomgående i balkförslaget där begreppet pensionssparare kan förekomma utmönstra detta och i stället använda ordet försäkrad.

När det gäller premiepension måste, enligt regeringens uppfattning, hänsyn också tas till premiepensionssystemets speciella uppbyggnad. Bestämmelserna är inriktade på de försäkrade för vilka medel har förts över till Premiepensionsmyndigheten. Det skulle i något fall kunna bli felaktigt att använda ordet försäkrad som innefattar envar som arbetar i Sverige. Med hänsyn härtill föreslår regeringen att termen pensions­ spararen bibehålls här.

SamSol föreslår att det i kapitlet, efter bestämmelsen om åtgärder vid sänkt pensionsrätt (E 12 kap. 32 § i betänkandet, 64 kap. 31 § i proposi­ tionen), tas in en paragraf (E 12 kap. 33 §) som anger att det i avdelning H finns bestämmelser om återkrav i andra fall än som avses 32 § (31 § här). Då det som regleras i sistnämnda paragraf inte kan anses som åter­ krav, anser regeringen att det saknas anledning att hänvisa till bestäm­ melserna om återkrav i avdelning H. Någon bestämmelse motsvarande E 12 kap. 33 § i SamSol:s förslag finns därför inte med i propositionen.

64 kap. 4 §

SamSol:s förslag (E 12 kap. 4 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag. SamSol hänvisar i förslagets andra stycke dock endast till 64 kap. 11 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (67 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 kap. 3 § LIP. I första stycket finns en definition av begreppet pensionssparare och i andra stycket likställs med fastställd pensionsrätt sådan pensionsrätt som förts över från pensions­ spararens make.

Om 64 kap. 11 § i lagrådsremissen formuleras om i enlighet med vad

Lagrådet förordar, bör, enligt Lagrådet, hänvisningen till 64 kap. i den nu aktuella paragrafen även omfatta i vart fall 12 och 13 §§. Om dessutom 64 kap. 14 och 15 §§ i lagrådsremissen får omfattas av hänvisningen anser Lagrådet att antydan också ges om att det endast är en överföring som gäller för året och inte har upphört som avses med regeln i andra stycket i förslaget.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enligt med Lagrådets synpunkter.

64 kap. 5 §

SamSol:s förslag (E 12 kap. 5 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag. SamSol anger dock inte att det är Premiepensions­ myndigheten som ska föra ett premiepensionskonto för varje pensions­ sparare.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (67 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 kap. 4 § LIP.

Enligt Lagrådet bör det av paragrafen framgå att Premiepensions­ myndigheten ska föra ett premiepensionskonto för varje pensionssparare.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkt.

64 kap. 7 §

SamSol:s förslag (E 12 kap. 7 §): Överensstämmer med regeringens

förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 67 kap. 7 § i lagrådsremissen. Efter påpekande av Försäkrings­ kassan justeras hänvisning såvitt avser ”…fortsatt fondförsäkring enligt 2 §…” till ”…fortsatt fondförsäkring enligt 10 §…”.

64 kap. 36 §

SamSol:s förslag (E 12 kap. 38 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag Paragrafen mot­ svarar 67 kap. 37 § i lagrådsremissen. Efter påpekande av Försäkrings­ kassan justeras hänvisning i paragrafens andra stycke såvitt avser ”…i form av livränta enligt 11–14 §§…” till ”…i form av livränta enligt 11 §…”.

64 kap. 42 §

SamSol:s förslag (E 12 kap. 44 §): SamSol föreslår att regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter för Premiepensions­ myndighetens kostnader.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (67 kap. 43 § i lagrådsremissen) motsvarar bestämmelserna i 11 kap. 1 § sista stycket LIP. I den lagrådsremiss som föregick LIP återfanns bestämmel­ sen i 11 kap. 11 § femte stycket (prop. 1997/98:151, bil. 4, s. 44). Av

Lagrådets yttrande framgår bl.a. följande: ”Bestämmelserna i 11 och 12 §§ rörande Premiepensionsmyndighetens kostnader – som i övrigt innebär ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden – får dock ses som ett led i regleringen av pensionernas storlek och bör därför vara kvar i lagen”. (Se prop. 1997/98:151, bil 7 s 158). – Som en särskild kommen­ tar till ifrågavarande bestämmelse anförde Lagrådet följande: ”Med anledning av tidigare diskussion om normgivningsdelegationen må erinras om att bemyndigandet i femte stycket kan ges med stöd av 8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen”. (Se prop. 1997/98:151, bil 7, s. 159). Av lagrådsyttrande framgår alltså att bestämmelserna om premiepensio­ nen i LIP faller under 8 kap. 3 §. Någon möjlighet till delegering enligt 8 kap. 7 § finns inte. Dock kan riksdagen, enligt 8 kap. 9 § andra stycket RF, i nu aktuellt hänseende, delegera till regeringen att meddela före­ skrifter om avgifter. Eftersom fråga är om en delegationsbestämmelse ska den föras in i SFB.

64 kap. 44 §

SamSol:s förslag (E 12 kap. 4 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag. SamSol hänvisar i bestämmelsen dock endast till 64 kap. 11 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (67 kap. 45 § i lagrådsremissen) motsvarar 11 kap. 2 § andra stycket LIP.

I den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen ges, enligt Lagrådet, bestämmelser om kostnader på grund av överföring av pensionsrätt. Som kostnadsansvarig utpekas pensionssparare som har tagit emot överförd pensionsrätt från make enligt 64 kap. 11 §. Enligt Lagrådet bör paragraf­

hänvisningen fyllas ut så att den inbegriper samma lagrum som hänvis- Prop. 2008/09:200 ningen i 4 § andra stycket. Eftersom de aktuella bestämmelserna inte Avd. E direkt tar sikte på mottagare av överförd pensionsrätt anser Lagrådet att vidare omredigering bör ske.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets påpekanden.

5.6.5. Underavdelning IV Garantipension Inledning

I underavdelning IV (65–67 kap.) samlas flertalet av bestämmelserna om garantipension i GPL. Underavdelningen består av tre kapitel, varav två kapitel innehåller materiella bestämmelser om garantipension. Uppdel­ ningen görs med beaktande av att garantipensionen är konstruerad på olika sätt beroende på när den försäkrade är född.

65 kap. 2 och 3 §§

SamSol:s förslag (E 13 kap. 2 och 3 §§): Överensstämmer med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att paragraferna bör slås samman med motsvarande bestämmelser i E 11 kap. 9 §§.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 68 kap. 2 och 3 §§ i lagrådsremissen. Som framgår av författ­ ningskommentaren till 2 kap. SFB innehåller det kapitlet vissa för SFB gemensamma definitioner. Bland annat finns i det kapitlet en definition av ogift. I dessa paragraf är det frågan om när en försäkrad i fråga om just garantipension ska anses som gift eller ogift. Det är därför som dessa paragrafer placerats här och inte i 2 kap. Det finns i några av de olika avdelningarna i SFB paragrafer med motsvarande innebörd. Att som

Försäkringskassan föreslår placera denna paragraf och övriga sådana paragrafer i avdelning H skulle strida mot konstruktionstanken bakom SFB.

66 kap. 3 och 4 §§

SamSol:s förslag (E 14 kap. 3 och 4 §§): Överensstämmer med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår dock inte någon särskild rubrik till dessa båda paragrafer.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 69 kap. 3 och 4 §§ i lagrådsremissen. 3 § motsvarar 2 kap. 3 § första meningen GPL och 4 § motsvarar 2 kap. 3 § andra meningen GPL.

Enligt Lagrådet är det med hänsyn till bestämmelsernas innehåll inte tillfredsställande att de i lagrådsremissen är placerade under rubriken ”Rätten till garantipension”. Lagrådet anser att det är lämpligast att när­ mast före 3 § sätta en ny rubrik som täcker även 4 § och som förslagsvis kan ges lydelsen ”Förmånsnivåer och samordning”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna förses med den rubrik Lagrådet föreslår.

66 kap. 10 §

SamSol:s förslag (E 14 kap. 10 §): Överensstämmer i princip med

regeringens förslag. SamSol föreslår i första stycket dock att tidpunkten för omräkning ska vara den när tjänstepensionen börjar betalas ut.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (69 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar 2 kap. 6 § andra stycket tredje–femte meningarna GPL.

Enligt Lagrådet anges i den i lagrådsremissen föreslagna paragrafens första stycke att beräkningsunderlaget för garantipension ska räknas om när en sådan tjänstepension som avses i 9 § i lagrådsremissen börjar betalas ut till efterlevande och att omräkningen med hänsyn till den kommande pensionen ska göras från och med månanden efter den då Försäkringskassan fick kännedom om den pensionen. Att tidpunkten för omräkning i lagrådsremissen föreslås vara den när tjänstepensionen börjar betalas ut innebär, enligt Lagrådet, en avvikelse från gällande rätt. Lagrådet anser att enligt den nuvarande regleringen ska justeringen av beräkningsunderlaget ske om det senare tillkommer en tjänstepension till efterlevande. Den ändrade utformningen av bestämmelsen synes, enligt Lagrådet, även om så inte är avsett, kunna vara av saklig betydelse, t.ex. i fall då utbetalningen av tjänstepensionen till efterlevande börjar senare än den tidpunkt från vilken rätten till pensionen gäller. I sådant fall kan det, enligt Lagrådet, ligga nära till hands att Försäkringskassan får kännedom om den tillkommande pensionen först i samband med utbetal­ ningen, något som i sin tur blir avgörande för från och med vilken månad omräkningen ska göras. Med hänsyn härtill föreslår Lagrådet att den föreslagna lydelsen anpassas till hur nuvarande reglering är utformad.

Enligt andra stycket första meningen i den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen ska, enligt Lagrådet, detsamma gälla när en sådan tjänste­ pension tillkommer i samband med att ålderspension beviljas i form av garantipension. I andra stycket andra meningen anges att detta belopp, frånsett fall då 11 § ska tillämpas, ska ingå i beräkningsunderlaget till dess uppgifterna vid taxeringen avser tjänstepension för ett helt år. Efter­ som bestämmelserna i den föreslagna paragrafen är uppdelade på två stycken ligger det, enligt Lagrådet, närmast till hands att anta att den andra meningen i andra stycket syftar endast på det fall som nämns i första meningen i samma stycke. Lagrådet anser att det inte torde förhålla sig på motsvarande sätt enligt gällande rätt, där samtliga bestämmelser finns i ett och samma stycke. Med hänsyn härtill måste, enligt Lagrådet, närmare övervägas i vad mån lagtexten behöver korrigeras i denna del. En möjlig lösning kan, enligt Lagrådet, vara att flytta över andra styckets första mening till slutet av första stycket. Den därefter kvarstående meningen bör, enligt Lagrådet i sådant fall formuleras om.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen struktureras och formuleras i enlighet med Lagrådets synpunkter och förslag.

66 kap. 19 och 20 §§

SamSol:s förslag (E 14 kap. 19 och 20 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (69 kap. 19 och 20 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 2 kap. 13 § GPL.

Enligt Lagrådet bör 19 och 20 §§ i lagrådsremissen i klarhetens Prop. 2008/09:200 intresse utformas annorlunda än som föreslagits. Avd. E

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna utformas i linje med Lagrådets synpunkter.

66 kap. 21–23 §§ SamSol:s förslag (E 14 kap. 21–23 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Eftersom det inte är garantipensionen utan under­ laget som räknas upp anser Försäkringskassan att rubriken till 21 § bör ändras till ”Garantipension efter uppräkning av beräkningsunderlaget”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (69 kap. 21–23 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 2 kap. 14 och 15 §§

GPL.

Syftet med rubriker till enskilda paragrafer eller en grupp av paragrafer är att kortfattat upplysa om vad paragraferna innehåller. I och med att de endast har ett upplysande syfte bör de om så är möjligt formuleras på ett kortfattat sätt. Detta gäller även om de därvid inte på ett helt korrekt sätt beskriver t.ex. den tekniska konstruktionen i paragrafen. Med hänsyn härtill saknas skäl att justera rubriken till 21 § på det sätt som Försäk­ ringskassan anger.

Enligt Lagrådet bör 21–23 §§ i lagrådsremissen justeras redaktionellt i två avseenden. Lagrådet anser att ordet ”är” bör bytas ut mot ”mot­ svarar”, eftersom den årliga garantipensionen knappast kan sägas vara en på visst sätt bestämd differens. Därutöver anser Lagrådet att hänvis­ ningen till ”sådana andra förmåner enligt 5 § 7” bör ändras till att avse ”sådan förmån enligt 5 § andra stycket 7”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna utformas i linje med Lagrådets synpunkter.

67 kap. 3 och 4 §§

SamSol:s förslag (E 15 kap. 3 och 4 §§): Överensstämmer med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår dock inte någon särskild rubrik till dessa paragrafer.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att andra meningen i 3 § är onödig. Redan av första meningen i paragrafen framgår att nivån på garantipensionen begränsas till nivån för den inkomstgrundade pen­ sionen. Andra meningen skapar osäkerhet och ger intryck att det är möj­ ligt att göra en ytterligare begränsning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 70 kap. 3 och 4 §§ i lagrådsremissen. 3 § motsvarar 4 kap. 2 §

GPL och 4 § motsvarar 4 kap. 1 a § andra meningen GPL. 3 § anpassas språkligt till hur det allmänna ålderspensionssystemet presenteras i SFB. Någon saklig förändring är inte avsedd.

I 3 § första mening klargöras att garantipension får lämnas endast i den utsträckning den försäkrade tar ut inkomstpension eller tilläggspension. Genom att använda uttrycket ”i den utsträckning” klargörs att den försäk­ rade för att få ta ut garantipension dels måste ta ut inkomstpension eller tilläggspension, dels att garantipension får tas ut endast med samma förmånsnivå som inkomstpensionen eller tilläggspensionen. 3 § andra meningen innehåller endast en upplysning om sistnämnda förhållande.

Enligt Lagrådet är det med hänsyn till bestämmelsernas innehåll inte Prop. 2008/09:200 tillfredsställande att de i lagrådsremissen är placerade under rubriken Avd. E ”Rätten till garantipension”. Lagrådet anser att det är lämpligast att när­ mast före 3 § sätta en ny rubrik som täcker även 4 § och som förslagsvis kan ges lydelsen ”Samordning och uttag av garantipension”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna förses med den rubrik Lagrådet föreslår.

67 kap. 8 §

SamSol:s förslag (E 15 kap. 8 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (70 kap. 8 § i lagrådsremissen) justeras, efter påpekande av Försäkringskassan, enligt följande. I andra strecksatsen ersätts uttrycket ”till landet” med uttrycket ”till Sverige”.

67 kap. 12 §

SamSol:s förslag (E 15 kap. 12 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (70 kap. 12 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 5 § andra stycket GPL. Rege­ ringen för in sjukersättning och aktivitetsersättning i bestämmelsen. Det kan även påpekas att dessa förmåner kommer att påverka pensioner först någon gång på 2040-talet.

67 kap. 14 §

SamSol:s förslag (E 15 kap. 14 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag men använder ordet avrundas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (70 kap. 14 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 7 § GPL.

Lagrådet anför i anslutning till 84 kap. 7 och 8 §§ i lagrådsremissen att ordet avrundas passar mindre väl när det är fråga om tidsberäkning.

Med beaktande av det som Lagrådet anför anser regeringen att bestäm­ melsen i ifrågavarande paragraf bör formuleras och rubriceras på ett lik­ artat sätt som bestämmelserna i 81 kap. 7 och 8 §§. (Jfr även författnings­ kommentaren till 81 kap. 7 och 8 §§.)

67 kap. 15 §

SamSol:s förslag (E 15 kap. 15 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men hänvisar för undantag endast till 25 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (70 kap. 15 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 3 § första stycket första meningen GPL. Paragrafen justeras så att termen beräkningsunderlag som används i följande paragrafer tas in där samt att hänvisning görs till samtliga de paragrafer som innehåller avvikelser från huvudregeln i den.

67 kap. 16 §

SamSol:s förslag (E 15 kap. 16 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (70 kap. 16 § i lagrådsremissen) justeras, efter påpekande av Försäkringskassan,

enligt följande. I andra strecksatsen ersätts uttrycket ”enligt denna lag” Prop. 2008/09:200 med uttrycket ”enligt denna balk”. Avd. E

67 kap. 19 §

SamSol:s förslag (E 15 kap. 19 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (70 kap. 19 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 3 § fjärde stycket GPL. Para­ grafen justeras till närmare överensstämmelse med 66 kap. 7 § SFB.

67 kap. 20 §

SamSol:s förslag (E 15 kap. 25 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men är placerad bland bestämmelserna om beräkning av garantipension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (som saknar motsvarighet i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 7 § GPL. Efter­ som paragrafen reglerar hur beräkningsunderlaget ska bestämmas place­ ras den hos övriga bestämmelser som reglerar detta.

67 kap. 21 och 23 §§

SamSol:s förslag (E 15 kap. 20 och 22 §§): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 70 kap. 20 och 22 § i lagrådsremissen. 21 § motsvarar 4 kap. 4 § första stycket GPL och 23 § motsvarar 4 kap. 4 § andra stycket GPL.

I motsats till nuvarande bestämmelse i 4 kap. 4 § GPL nämns, enligt

Lagrådet, inte uttryckligen det fallet att beräkningsunderlag saknas helt.

Särskilt mot bakgrund av att det av 58 kap. 10 § i lagrådsremissen följer att garantipension kan lämnas såväl till den som saknar inkomstgrundad ålderspension som till den vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst belopp, anser Lagrådet att det är mest konsekvent att det i de båda förevarande paragraferna klargörs att de inbegriper också fall då beräkningsunderlag saknas.

Regeringen anser att den i lagrådsremissen föreslagna formuleringen i de båda paragraferna täcker in också det fall att den försäkrade helt sak­ nar inkomstgrundad ålderspension och således helt saknar ett beräk­ ningsunderlag. Det kan därför inte anses nödvändigt att tynga lagtexten med de tillägg som Lagrådet föreslår.

5.6.6. Underavdelning V Vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension Inledning

I underavdelning V (68–71 kap.) samlas bestämmelser som är gemen­ samma för den allmänna ålderspensionen. Genom att samla bestämmel­ serna i denna underavdelning förenklas författningstexten och mängden författningstext kan också minskas.

I 113 kap. 2 § SFB i lagrådsremissen finns en upplysningsbestämmelse om att regleringen i avdelning H, underavdelning III gäller utöver eller i stället för vad som föreskrivs i FL och förvaltningsprocesslagen

(1971:291). På inrådan av Lagrådet tas den bestämmelsen inte med i Prop. 2008/09:200 propositionen (se författningskommentaren till 109 kap.). Likaledes Avd. E saknas anledning att här ta med någon motsvarighet till 15 kap. 3 § första stycket första meningen LIP, vartill 6 kap. 3 § första ledet GPL hänvisar, som i fråga om rätten till partsinsyn hänvisar till FL. I 17 § FL finns bestämmelser om parts rätt att få ta del av uppgifter i förvaltnings­ ärenden. Av 3 § FL följer att FL är subsidiär i förhållande till andra lagar och förordningar. Detta betyder att om annan lag eller förordning inne­ håller bestämmelser som avviker från FL, så gäller de avvikande bestämmelserna före FL. I 15 kap. 3 § första stycket andra meningen LIP anges att beslut om pensionsgrundande inkomst m.m. i vissa situationer får fattas utan att part har fått ta del av och yttrat sig över uppgifter som tillförts ett ärende. Den avviker från bestämmelserna i FL. Som framgår av förslagen i avdelning H strävar regeringen efter att förenhetliga reg­ lerna om handläggning av socialförsäkringsärenden. Regeringen för i den avdelningen in detaljerade bestämmelser endast om regeringen anser att företeelsen bör regleras i lag. Regeringen bedömer att den nyss nämnda bestämmelsen i LIP är av sådan karaktär att den inte bör regleras i lag. Regeringen föreslår därför att den inte ska föras in i SFB. Därmed för­ svinner också behovet av regleringen i 15 kap. 3 § andra stycket LIP, vartill hänvisas i 6 kap. 3 § första ledet GPL.

69 kap. 2 §

SamSol:s förslag (E 15 kap. 16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (72 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar 12 kap. 9 § första stycket första och andra meningarna LIP, 5 kap. 3 § första meningen och 4 § första stycket första och andra meningarna GPL.

Lagrådet ifrågasätter det i lagrådsremissen förekommande uttrycket ”någon annan författning” på samma sätt som Lagrådet gör beträffande förslagen i 39 kap. 4 och 24 §§ samt 62 kap. 13 och 14 §§ i lagråds­ remissen.

Regeringen anser, av samma skäl som anges i författningskommen­ taren till bl.a. 36 kap. 3 §, att det i lagrådsremissen lämnade förslaget inte bör ändras i det hänseende som Lagrådet anser. Däremot anser rege­ ringen det vara lämpligt att ersätta uttrycket ”enligt regeringens beslut” med ”särskilt beslut av regeringen”.

69 kap. 11 §

SamSol:s förslag (E 17 kap. 11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (72 kap. 11 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 12 kap. 9 § tredje stycket andra meningen LIP. Den föreskriver att 6 kap. 17 § LIP (63 kap. 9 § SFB) ska ha motsvarande tillämpning i fråga om begränsningsregeln i första meningen i samma stycke (69 kap. 10 § SFB) för pension enligt LIP. I 6 kap. 17 § LIP anges vilka som ska anses som gifta respektive ogifta vid tillämpning av vissa paragrafer i 6 kap. LIP (63 kap. SFB). Genom hän­ visningen blir den tillämplig även såvitt gäller begränsningsregeln och då i fråga om all pension enligt LIP (inkomstgrundad ålderspension). När

det gäller garantipension behövs det inte någon särskild hänvisning från Prop. 2008/09:200 begränsningsregeln i 5 kap. 4 § tredje stycket GPL (även den i 69 kap. Avd. E 10 § SFB) eftersom reglerna om gifta och ogifta i 1 kap. 4 § GPL (65 kap. 2 och 3 §§ SFB) gäller generellt för garantipension. Att bestäm­ melserna om begränsningsregeln nu sammanförs i ett lagrum medför i sig inte några förändringar. Hänvisningen till tilläggspensionens bestäm­ melser om gifta och ogifta är visserligen överflödiga såvitt gäller garanti­ pensionen men regeringen finner inte tillräcklig anledning att föreskriva ett undantag.

70 kap. 4 §

SamSol:s förslag (E 18 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (73 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar 13 kap. 8 § LIP.

Enligt Lagrådet är bestämmelsen i lagrådsremissen otydligt utformad, eftersom det inte går att utläsa på vilket sätt beslutet i fråga ska ha änd­ rats. I syfte att uppnå större tydlighet bör bestämmelsen formuleras om.

Förslaget i lagrådsremissen motsvarar gällande rätt. Eftersom konkreti­ seringen ligger i att det är beslutet för den som överfört pensionsrätten som föranleder en ändring av den överförda pensionsrätten saknas enligt regeringens uppfattning anledning att formulera om bestämmelsen.

70 kap. 5 §

SamSol:s förslag (E 18 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (73 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 kap. 2 § GPL.

Lagrådet efterfrågar en författningskommentar till bestämmelsen.

Enligt andra stycket i paragrafen ska ett beslut om garantipension i visst fall ändras, om det föranleds av en ändring som har gjorts i fråga om den inkomstgrundade ålderspension, änkepension eller utländska förmån som har legat till grund för beräkningen av garantipensionen. I förslagets motsvarighet i gällande rätt anges att ändringen har gjorts i fråga om ålderspension, efterlevandepension eller förtidspension. I den föreslagna bestämmelsen anges direkt vilka förmåner som ingår i beräk­ ningsunderlaget och som påverkar garantipensionen. Angående dessa inkomster och beräkningsunderlaget för garantipension, se 67 kap. 15-17 §§. Regeringen anser att den föreslagna formuleringen i balken är tydligare än den nu gällande formuleringen i 6 kap. 2 § GPL. Någon ändring i sak är inte avsedd.

71 kap. 5 §

SamSol:s förslag (E 19 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (74 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 12 kap. 5 § tredje stycket LIP.

Regeringen föreslår också att avrundningsregeln anpassas på sådant sätt att den överensstämmer med motsvarande avrundningsregler som gäller för övriga förmåner. Lagrådet frågar om det vid konstruktionen har tagits hänsyn till försäkringsmässiga grunder.

Den i paragrafen föreslagna avrundningsregeln är en kodifiering av den Prop. 2008/09:200 ”avrundningspraxis” som används av Premiepensionsmyndigheten. Avd. E

5.6.7. Underavdelning VI Särskilda förmåner vid ålderdom Inledning

I underavdelning VI (72–74 kap.) samlas bestämmelserna i LSPT om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn och bestämmelserna i ÄfsL om äldreförsörjningsstöd. Båda dessa förmåner kompletterar den allmänna ålderspensionen.

För att förenkla och modernisera författningstexten föreslår regeringen att förmånen särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn enligt LSPT ska benämnas särskilt pen­ sionstillägg i SFB.

I 7 § LSPT anges att regeringen eller den myndighet som regeringen. bestämmer meddelar föreskrifter som behövs för verkställighet av LSPT. Regeringen anser att bestämmelsen i LSPT är en överflödig upplysnings­ bestämmelse. Med hänsyn härtill föreslås att den inte ska föras in i SFB.

73 kap. 2, 3, 6 och 7 §§ SamSol:s förslag (E 21 kap. 2, 5 och 6 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar närmast 76 kap. 2, 3 och 5 §§ i lagrådsremissen.

Enligt Lagrådet behöver utformningen och redigeringen av förslagen till 76 kap. 2, 3 och 5 §§ i lagrådsremissen övervägas ytterligare. Lag­ rådet anser att definitionen av vårdår bör placeras i en egen paragraf med egen rubrik ”Vårdår” närmast efter förslaget till 2 § i lagrådsremissen. Vidare anser Lagrådet att förslaget till 5 § andra stycket i lagråds­ remissen, med ny underrubrik ”Högsta antal vårdår”, bättre hör hemma som första paragraf under rubriken ”Tillgodoräkning av vårdår”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna formuleras och redigeras i linje med Lagrådets synpunkter och förslag.

73 kap. 9 §

SamSol:s förslag (E 21 kap. 8 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (76 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 § första stycket tredje meningen

LSPT. För att förtydliga gällande bestämmelse föreslår regeringen dock att det i punkten 1 anges att förtidspension eller sjukbidrag lämnats enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001.

74 kap. 3 och 4 §§

SamSol:s förslag (E 22 kap. 3 och 4 §§): SamSol:s förslag överens­ stämmer inte med regeringens förslag. Detta beror på att lagstiftningen senare är ändrad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna Prop. 2008/09:200 (77 kap. 3 och 4 §§ i lagrådsremissen) motsvarar närmast 11 § första ledet i ÄfsL. Den nuvarande lagstiftningen innehåller hänvisningar till

Avd. E

bestämmelser i BTPL. För att tydliggöra regleringen föreslår regeringen att dessa hänvisningar i SFB ska ersättas med uttryckliga bestämmelser.

Enligt Lagrådet behöver förslaget till 77 kap. 4 § i lagrådsremissen anpassas dels till gällande rätt, dels till hur motsvarande bestämmelse såvitt avser bostadstillägg konstrueras i socialförsäkringsbalken.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i linje med Lagrådets synpunkter.

74 kap. 5 §

SamSol:s förslag (E 22 kap. 5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (77 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 § första stycket ÄfsL. I den nuvarande lydelsen anges att den stödberättigade genom äldreförsörjningsstödet ska tillförsäkras dels en skälig levnadsnivå, dels medel för att täcka en skälig bostadskostnad. Regeringen anser emellertid att begreppet skälig levnadsnivå språkligt sett omfattar även skäliga boendekostnader, jfr 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Regeringen föreslår därför i stället att den försäkrade genom äldreförsörjningsstödet ska tillförsäkras medel för att täcka en skälig bostadskostnad och en skälig levnadsnivå i övrigt.

74 kap. 9 §

SamSol:s förslag (E 22 kap. 9 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (77 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 9 § tredje stycket ÄfsL. Dock anges i

ÄfsL att äldreförsörjningsstödet lämnas till och med den månad då den förmånsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört. Regeringen anser att det är uppenbart att förmånen inte lämnas om den försäkrade avlidit. Regeringen föreslår därför att det ledet av bestäm­ melsen inte ska föras in i SFB.

74 kap. 10 §

SamSol:s förslag (E 22 kap. 10 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (77 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar 8 § ÄfsL. Regeringen avfattar dock beräkningsregeln i enlighet med övriga beräkningsregler i SFB. Kon­ struktionen innebär att beräkningen i många fall leder fram till ett positivt tal i stället för ett negativt tal. Detta innebär ingen förändring i sak.

74 kap. 14 §

SamSol:s förslag (E 22 kap. 14 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (76 kap. 14 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 § ÄfsL.

Enligt Lagrådet är förslaget till 77 kap. 14 § i lagrådsremissen kon- Prop. 2008/09:200 struerat på ett sådant sätt att en läsare förväntar sig en definition av Avd. E begreppet skälig bostadskostnad. Lagrådet föreslår därför att paragrafen formuleras om.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets förslag.

74 kap. 19 och 20 §§

SamSol:s förslag (E 22 kap. 19 och 22 §§): SamSol:s förslag i 19 § överensstämmer inte med regeringens förslag. Detta beror på att lagstift­ ningen senare är ändrad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (77 kap. 19 och 20 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 11 § femte ledet i

ÄfsL. Den nuvarande lagstiftningen innehåller hänvisningar till bestäm­ melser i BTPL. För att tydliggöra regleringen föreslår regeringen att dessa hänvisningar i SFB ersätts med uttryckliga bestämmelser.

19 § utformas, efter påpekande av Lagrådet, på ett sådant sätt att den i sak överensstämmer med gällande rätt.

5.7. Avdelning F Förmåner till efterlevande

5.7.1. Inledning

I avdelning F (75–92 kap.) samlas bestämmelser om socialförsäkrings­ förmåner till efterlevande. Följande förmåner behandlas: efterlevande­ pension och efterlevandestöd, efterlevandeförmåner från arbetsskadeför­ säkringen m.m. och efterlevandeskydd i form av premiepension. Dessa förmåner regleras i dag i EPL, LAF, LSP, KSL och LIP.

5.7.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser Inledning

Underavdelning I (75 kap.) innehåller bestämmelser som dels förklarar innehållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av för­ månerna.

75 kap. 2 §

SamSol:s förslag (F 1 kap. 2 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag men omfattar även garantipension till änkepension.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det i paragrafens första punkt andra strecksatsen bör anges att omställningspension kan lämnas även till efterlevande maka. Det framgår då tydligare att för­ månen kan lämnas till såväl kvinna som man i jämförelse med änkepen­ sion i tredje strecksatsen som endast kan lämnas till maka.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 78 kap. 2 § i lagrådsremissen. Som anges i avsnitt 4.5 används termen make som begrepp för både den manliga och kvinnliga parten i ett äktenskap. I denna underavdelning används även termen maka i sam­ band med änkepensionsförmånen som begrepp för den efterlevande kvinnan i ett äktenskap (änkan). Regeringen anser att det skapar mer förvirring i begreppsfloran i balken om uttrycket make i denna under­ avdelning används som begrepp för dels mannen i ett äktenskap, dels mannen och kvinnan i ett äktenskap och maka som begrepp för den efterlevande kvinnan. För att undvika missförstånd bör i första punkten andra och tredje strecksatserna i denna upplysningsparagraf orden ”änka eller änkling” respektive ”änka” föras in efter ordet ”make” respektive ”maka”.

Såväl underhållsstöd enligt USL som efterlevandestöd till barn enligt EPL utgör ett grundläggande skydd för ett barns försörjning när barnets ena eller båda föräldrar inte kan bidra till barnets försörjning. För att för­ enkla författningstexten föreslår regeringen att förmånen efterlevande­ stöd till barn benämns efterlevandestöd i SFB.

I lagrådsremissen omfattade paragrafen även garantipension till änke­ pension. Som närmare utvecklas i inledningen av kommentaren till 84 kap. SFB lämnas sådan pension numera bara övergångsvis. Den behandlas därför bara i SFBP.

5.7.3 Underavdelning II Efterlevandepension och

efterlevandestöd

Inledning

I underavdelning II (76–85 kap.) samlas bestämmelserna i EPL om efter­ levandepension och efterlevandestöd.

Som anges i avsnitt 5.6.2 föreslår regeringen att bestämmelserna om efterlevandepension struktureras på ett liknande sätt som bestämmelserna om allmän ålderspension. Detta innebär att bestämmelserna i EPL i vissa avseenden helt strukturerats om. Detta gäller framför allt bestämmelserna som behandlar änkepensioneringen. Till skillnad mot bestämmelserna om allmän ålderspension samlas dock de något färre bestämmelserna om efterlevandepension och efterlevandestöd i endast en underavdelning.

Även om bestämmelserna om efterlevandepension och efterlevande­ stöd i EPL är förhållandevis nya, är bestämmelserna komplicerade och svåra att överblicka. Detta beror i stor utsträckning på att bestämmelserna är beräkningsbestämmelser. För att underlätta förståelsen av regelverket föreslår regeringen därför att det förs in en del upplysningsbestämmelser som förklarar vissa företeelser eller utgör en ”vägvisare” för vilka bestämmelser som ska tillämpas i vissa specifika situationer.

77 kap. 3 §

SamSol:s förslag (F 3 kap. 3 §): Överensstämmer delvis i sak med regeringens förslag men omfattar även garantipension till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 80 kap. 3 § i lagrådsremissen. Som närmare utvecklas i inled­ ningen av kommentaren till 84 kap. SFB lämnas garantipension till änke­ pension numera bara övergångsvis. Den regleras därför uteslutande i

SFBP.

77 kap. 5 §

SamSol:s förslag (F 3 kap. 5 §): SamSol föreslår att änkepension läm­ nas i form av tilläggspension och 90-procentstillägg.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 80 kap. 5 § i lagrådsremissen. Regeringen anser att det av para­ grafen bör framgå att änkepension, liksom i dag, även i SFB är en inkomstrelaterad förmån som beräknas på ett ATP-baserat underlag.

77 kap. 6 §

SamSol:s förslag (F 3 kap. 6 §): Överensstämmer i sak delvis med regeringens förslag men omfattar även garantipension till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 80 kap. 6 § i lagrådsremissen. I linje med ett påpekande av För­ säkringskassan, struktureras paragrafen om. Den delas in i två stycken, ett för varje förmån. Som närmare utvecklas i inledningen av kommen­ taren till 84 kap. SFB lämnas garantipension till änkepension numera bara övergångsvis. Den regleras därför uteslutande i SFBP.

Avd. F

77 kap. 8 §

SamSol:s förslag (F 3 kap. 8 §): Överensstämmer i huvudsak med

regeringens förslag men innehåller också en hänvisning till kapitlet om garantipension till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (80 kap. 8 § i lagrådsremissen) saknar direkt motsvarighet i EPL.

Lagrådet anför att det i övriga förmånsavsnitt inte finns någon mot­ svarande hänvisning angående vem som är försäkrad för en viss förmån och att det inte är behövligt att erinra om detta i denna paragraf.

Enligt regeringens mening utgör de särskilda försäkringsförhållandena i fråga om efterlevandeförmåner, där vissa är beroende av den avlidnes försäkringsförhållanden och andra av den efterlevandes, tillräcklig anled­ ning till en utförligare reglering än i fråga om övriga förmåner. Som närmare utvecklas i inledningen av kommentaren till 84 kap. SFB lämnas garantipension till änkepension numera bara övergångsvis. Den regleras därför uteslutande i SFBP.

77 kap. 11 och 12 §§

SamSol:s förslag (F 3 kap. 13 och 14 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men omfattar i 14 § också garantipension till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (80 kap. 13 och 14 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 1 kap. 6 § andra och tredje styckena EPL. I SamSol:s förslag liksom i lagrådsremissen finns en introducerande bestämmelse (80 kap. 11 § i lagrådsremissen) och en bestämmelse om änkepension som hinder för omställningspension för kvinnor födda 1944 eller tidigare. Dessa kvinnor har numera fyllt 65 år och har redan på den grunden inte rätt till omställningspension. Bestäm­ melsen är därför överflödig. Det finns då inte heller något behov av den inledande bestämmelsen eller av underrubriker.

I 12 § regleras samordning mellan omställningspension, garantipension till omställningspension och änkepension. I SamSol:s förslag liksom i lagrådsremissen omfattar samordningen även garantipension till änke­ pension. Som närmare utvecklas i inledningen av kommentaren till 84 kap. SFB lämnas garantipension till änkepension numera bara över­ gångsvis. Den regleras därför i den delen i 7 kap. 18 § SFBP.

77 kap. 18 §

SamSol:s förslag (F 3 kap. 20 §): Överensstämmer i sak delvis med regeringens förslag men omfattar även garantipension till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 80 kap. 20 § i lagrådsremissen. Som närmare utvecklas i inled­ ningen av kommentaren till 84 kap. SFB lämnas garantipension till änke­ pension numera bara övergångsvis. Den regleras därför uteslutande i

SFBP.

78 kap. 3 §

SamSol:s förslag (F 4 kap. 3 §): Överenstämmer i sak med regeringens förslag. SamSol föreslår dock att begreppet utländska barn ska användas i SFB.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (81 kap. Prop. 2008/09:200 3 § i lagrådsremissen) motsvarar regleringen i 2 kap. 1 § andra stycket Avd. F

EPL. Regeringen föreslår (se författningskommentaren till 2 kap. 15 § SFB) en definition av begreppet blivande adoptivföräldrar. Definitionen är emellertid generellt utformad och kan därför inte fullt ut appliceras på barnpensionsförmånen. Vidare definieras inte begreppet utländska barn i EPL. Regeringen anser att det är olämpligt att i SFB införa en definition av det ålderdomliga begreppet utländska barn. I stället bör begreppet ersättas med den i förslaget angivna omskrivningen som också står i bättre överensstämmelse med de inledande försäkringsbestämmelserna i avdelning A. Någon materiell ändring är inte avsedd.

79 kap. 7 §

SamSol:s förslag (F 5 kap. 7 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SamSol föreslår dock att samordningsbestämmelsen omfattar även sjukersättning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (82 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 kap. 15 § första stycket EPL. Efter­ som ett barn som har rätt till efterlevandestöd endast kan ha rätt till akti­ vitetsersättning i form av garantiersättning och inte sjukersättning i form av garantiersättning, bör sistnämnda förmån inte omfattas av samord­ ningsbestämmelsen.

80 kap. 2 §

SamSol:s förslag (F 6 kap. 2 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag men använder inte begreppet allmän omställningspension utan förtydligar i vissa paragrafer genom att ange omställningspension och förlängd omställningspension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (83 kap. 2 § i lagrådsremissen) saknar direkt motsvarighet i nuvarande lagstift­ ning. I 4 kap. EPL används ordet omställningspension i 1 och 2 §§ som beteckning för pensionen under tolv månader och fortsatt omställnings­ pension i 3 och 4 §§ för pensionen under tid därefter. När beteckningen omställningspension används i återstoden av kapitlet eller i övrigt åsyftas emellertid både omställningspension och förlängd omställningspension.

För att få en mera konsekvent terminologi införs här, i överensstämmelse med uttryckssättet beträffande barnbidrag, uttrycket allmän omställ­ ningspension för den pension som avses i 4 kap. 1 och 2 §§ EPL. Det saknas då behov av att förtydliga genom att tillägga förlängd omställ­ ningspension.

80 kap. 8 §

SamSol:s förslag (F 6 kap. 8 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (83 kap 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 3 § andra stycket EPL.

Lagrådet anför att paragrafen består av två meningar som är inne­ hållsmässigt oförenliga och att meningarna bör slås samman för att ge en klar bild av vad som gäller.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i linje med Lagrådets förslag.

81 kap. 2 §

SamSol:s förslag (F 7 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens

förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att det i första stycket bör göras en hänvisning till 6 kap. Det bör också kommenteras att även den efterlevande ska vara försäkrad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 84 kap 2 § i lagrådsremissen. Med hänsyn till att bestämmelserna om omställningspension behandlas omedelbart före detta kapitel och då det i onödan skulle tynga författningstexten, saknas anledning att ange att förmånen behandlas i 80 kap. SFB.

Att det i paragrafen anges att även den efterlevande ska vara försäkrad enligt 4 kap. och 5 kap. SFB är en ren upplysning. Som framgår av bl.a. 77 kap. 3 § SFB är efterlevandestöd och garantipension till omställnings­ pension bosättningsbaserade förmåner. Detta betyder att den som begär att få någon av dessa förmåner måste vara försäkrade för bosättnings­ baserade förmåner enligt 4 och 5 kap. SFB (jfr 79 kap. 2 § SFB).

81 kap. 4 §

SamSol:s förslag (F 7 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (84 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar i princip 4 kap. 9 § första stycket första meningen och 10 § första stycket EPL. I första stycket föreslår rege­ ringen dock att begreppet faktisk försäkringstid förs in i författnings­ texten. Härigenom uppnås en likhet med de bestämmelser som reglerar motsvarande företeelse i 35 kap. SFB såvitt avser sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning.

81 kap 7 och 8 §§ SamSol:s förslag (F 7 kap. 7 och 8 §§): Överensstämmer i sak med med regeringens förslag men använder orden avrundas och avrundning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (84 kap. 7 och 8 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 10 § andra och tredje styckena samt 11 § EPL.

Lagrådet anför att ordet avrundas passar mindre väl när det är fråga om tidsberäkning och anser att ”sättas ned” respektive i rubriken ”samman­ lagd försäkringstid” bör användas i stället.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna och rubriken före 8 § formuleras i enlighet med vad Lagrådet anför.

82 kap 11 och 15 §§ SamSol:s förslag (F 8 kap. 11 och 15 §§): Överensstämmer i sak med med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (85 kap. 11 och 15 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 5 kap. 3 § första stycket första meningen och 4 § andra stycket EPL.

Lagrådet anför att bestämmelserna behöver förtydligas.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragraferna formuleras i linje med av Lagrådet föreslagen lydelse.

83 kap.

I SamSol:s förslag (F 9 kap. 6 § första stycket och 7 §) liksom i lagråds- Avd. F remissen (86 kap. 6 § första stycket och 7 §) finns bestämmelser om vill­ koren för att få änkepension i form av 90-procentstillägg för änkor födda 1944 eller tidigare. Sådant tillägg lämnas längst till och med månaden före den då änkan fyller 65 år (se 77 kap. 18 §). Änkor som är födda 1944 eller tidigare kan således inte längre få tillägget när SFB träder i kraft. Bestämmelserna tas därför inte med i propositionens lagförslag.

83 kap. 2 §

SamSol:s förslag (F 9 kap. 2 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag men använder ordet ”tilläggspension” för den den av pensionen som avses i 2 § första stycket 1 och har ett andra stycke som upplyser om garantipension till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I lagrådsremissen (86 kap. 2 §) används i 2 § första stycket 1 uttrycket ”änkepension, som beräknas på grundval av den avlidne makens intjänade pensionspoäng för tilläggspension” och i rubriken efter paragrafen ”Rätten till änke­ pension”.

Lagrådet anför att vad som föreslås reglerat i första stycket 1 inte är änkepensionen i dess helhet utan endast en del därav, varför ordet ”änke­ pension” där bör bytas ut mot ”en pensionsdel”, ordet ”ett” tilläggas i punkt 2 och orden ”som grundas på pensionspoäng” i rubriken.

Regeringen anser att den av Lagrådet åsyftade effekten kan uppnås redan genom en mindre justering av paragrafen och det av Lagrådet föreslagna tillägget till rubriken.

I andra stycket i SamSol:s förslag liksom i lagrådsremissen lämnas i andra stycket en upplysning om garantipension till änkepension. Som närmare utvecklas i inledningen av kommentaren till 84 kap. SFB lämnas garantipension till änkepension numera bara övergångsvis. Den regleras därför uteslutande i SFBP.

83 kap 3 § SamSol:s förslag (F 9 kap. 3 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag men använder uttrycket utländsk sjöman.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (86 kap. 3 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 kap. 1 § EPL.

Lagrådet anför i anslutning till 38 kap. 16 § i lagrådsremissen att uttrycket ”utländsk medborgare” kan ge upphov till tvekan om behand­ lingen av dubbla medborgarskap och föreslagit att i stället uttrycket ”som inte är svensk medborgare” används.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets förslag.

84 kap.

I SamSol:s förslag (F 10 kap. 2–6 och 10–12 §§) liksom i lagråds­ remissen (87 kap. 2–6 och 10–12 §§) finns bestämmelser om beräkning av änkepension för tid innan änkan fyllt 65 år för änkor födda 1944 eller tidigare. När SFB träder i kraft har emellertid alla änkor som är födda 1944 eller tidigare fyllt 65 år. Bestämmelserna behövs således då inte längre. I kapitlet finns också regler som avser dels änkepension för

senare födda änkor för tiden tills de fyller 65 år, dels änkepension till änkor som har fyllt 65 år. I SamSol:s förslag och lagrådsremissen är dessa konstruerade så att de bygger på de förut nämnda, nu överspelade reglerna och väsentligen innehåller regler om avvikande beräkningssätt. Av detta skäl är kapitlet helt omarbetat. Indelningen i nuvarande lag­ stiftning och i de tidigare förslagen, som i första hand innebär en upp­ delning på regler för tid före 65 års ålder och regler för tid efter denna ålder och i andra hand en uppdelning efter födelseår är ersatt med en uppdelning som i första hand bygger på födelseår. Bland de regler som avser änkor födda 1945 eller senare finns vissa särregler för tiden före 65 års ålder.

Vidare finns i SamSol:s förslag (F 11 kap.) och i lagrådsremissen (88 kap.) regler om garantipension till änkepension. Enligt 6 kap. 14 § första stycket EPL kan sådan pension endast lämnas till änkor som är födda 1944 eller tidigare och endast för tid innan änkan har fyllt 65 år. När SFB träder i kraft har dessa änkor alla fyllt 65 år, vilket innebär att det inte längre kan lämnas sådan garantipension. Däremot kan sådan pension lämnas enligt övergångsbestämmelserna till EPL på grund av dödsfall före 2003. På grund härav tas inte några bestämmelser om garantipension till änkepension in i balken utan endast i införandelagen.

84 kap. 12

  • §§

SamSol:s förslag (F 10 kap. 16–21 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (87 kap. 16–21 §§ i lagrådsremissen) motsvarar främst 6 kap. 11

  • §§

EPL om samordning av inkomstgrundad ålderspension och inkomst­ relaterad änkepension. För att tydliggöra och underlätta förståelsen av dessa bestämmelser föreslår regeringen att det i varje paragraf där så erfordras anges vilken typ av ålderspension respektive änkepension som samordnas med varandra. Några materiella ändringar avses inte med förslagen i dessa delar. Genom att i 12 § första stycket ange ”…efter eventuell samordning med omställningspension enligt 77 kap. 12 §…”, föreslår regeringen dock att ett förtydligande av gällande rätt förs in i SFB.

85 kap. 3 §

SamSol:s förslag (F 12 kap. 3 §): Överensstämmer i sak med regering­ ens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (89 kap. 3 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 kap. 10 § första och andra meningarna

EPL.

Lagrådet hänvisar till vad det anför i fråga om 39 kap. 4 § i lagråds­ remissen. Paragrafen formuleras så att den överensstämmer med 36 kap. 3 och 25 §§. I övrigt hänvisas till kommentaren till 36 kap. 3 §.

85 kap. 9 och 10 §§

SamSol:s förslag (F 12 kap. 9 och 10 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men regleringen omfattar också garantipension till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (89 kap. 9 och 10 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 7 kap. 13 § första respektive andra stycket EPL. Som närmare utvecklas i inledningen av kommen­ taren till 84 kap. SFB lämnas sådan garantipension till änkepension numera bara övergångsvis. Bestämmelserna tas därför i den delen i stället in i 7 kap. 57 § SFBP.

85 kap. 12 §§

SamSol:s förslag (F 12 kap. 12 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men regleringen omfattar också garantipension till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (89 kap. 12 § i lagrådsremissen) motsvarar 8 kap. 3 § andra stycket EPL. Som närmare utvecklas i inledningen av kommentaren till 84 kap. SFB lämnas sådan garantipension till änkepension numera bara övergångsvis. Be­ stämmelserna tas därför i den delen i stället in i 7 kap. 47 § SFBP.

5.7.4. Underavdelning III Efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m. Inledning

I underavdelning III (86–88 kap.) samlas bestämmelserna om ersättning vid dödsfall enligt LAF, LSP och KSL. I SamSol:s förslag (F 14 kap. 3 §) och i lagrådsremissen (91 kap. 3 §) finns en bestämmelse om att vad som sägs i underavdelningen i fråga om arbetsskada även gäller i fråga om skada som avses i 45 och 46 kap.

Lagrådet anför att bestämmelsen inte framstår som nödvändig efter­ som ordet ”arbetsskada” nämns endast ett fåtal gånger i underavdel­ ningen och föreslår därför att paragrafen slopas och att de paragrafer där ordet förekommer kompletteras med orden ”eller skada som avses i 45 eller 46 kap.”.

Regeringen ansluter sig till Lagrådets förslag. De aktuella para­ graferna, 87 kap. 3 och 6 §§ samt 88 kap. 15 och 19 §§, formuleras i linje med Lagrådets förslag.

87 kap. 2 §

SamSol:s förslag (F 14 kap. 2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (91 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 6 kap. 2 och 3 §§ LAF, 10 §

LSP och 3 § KSL. Eftersom bestämmelserna om efterlevandeförmåner förts från arbetsskadeförsäkringen m.m. till avdelning F och övriga bestämmelser om arbetsskadeförsäkringen m.m. finns i avdelning C (38– 44 kap.), behövs här en bestämmelse om att vissa av dessa bestämmelser. ska tillämpas även i fråga om efterlevandeförmåner.

87 kap. 5 §

SamSol:s förslag (F 14 kap. 6 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot- Prop. 2008/09:200 svarar 91 kap. 6 § i lagrådsremissen. Regeringen föreslår att 23 § för- Avd. F ordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt person­ skadeskydd ska arbetas in i balken. Därmed tydliggörs att den ersätt­ ningsberättigade inte behöver vara försäkrad för förmånen. Vem som är ersättningsberättigad bestäms av civilrättslig lagstiftning och inte av socialförsäkringslagstiftningen. Enligt bestämmelser i ärvdabalken ska nämligen den avlidnes egendom vårdas av dödsbodelägarna och då i första hand av delägare som sammanbodde med den avlidne. Som döds­ bodelägare räknas även universella testamentstagare som inte behöver vara anhöriga till den avlidne. Slutligen kan begravningshjälp komma att lämnas till boutredningsman om dödsboet har avträtts till sådan förvalt­ ning.

87 kap. 7 §

SamSol:s förslag (F 14 kap. 8 §): Överensstämmer med regeringens förslag men SamSol föreslår att paragrafen ges rubriken Retroaktiv ersättning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (91 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 kap. 6 § LAF såvitt avser ersättning till efterlevande.

Lagrådet anser att rubriken är missvisande sedd i belysning av para­ grafens innehåll och föreslår att den ges lydelsen Förlorad ersättning.

I socialförsäkringslagstiftningen finns ett flertal regler som innebär att en förmån lämnas endast för en viss angiven tid före den dag då ansökan görs. Dessa regler har i balken ofta tagits in bland regler om förmåns­ tiden.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att rubriken bör ändras. Rubri­ ken formuleras i linje med Lagrådets förslag,

88 kap. 3 §

SamSol:s förslag (F 15 kap. 3 §

)

: Överensstämmer med regeringens

förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (92 kap. 3 § i lagrådsremissen) motsvarar 5 kap. 4 § första stycket LAF.

Lagrådet anför att tidsangivelsen bör formuleras i enlighet med gällande rätt eftersom någon saklig ändring inte är avsedd.

Regeringen finner inte anledning att ändra paragrafen vars utformning överensstämmer med motsvarande bestämmelse om barnpension i 78 kap. 4 §.

88 kap. 5 §

SamSol:s förslag (F 15 kap. 5 §): Överensstämmer i sak med regering­ ens förslag men hänför bestämmelsen till adoptivbarn.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (92 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 5 kap. 4 § andra stycket LAF.

Lagrådet anför att den bestämmelse vartill paragrafen hänvisar avser barn som ännu inte adopterats.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i linje med Lagrådets påpekande.

88 kap. 6 §

SamSol:s förslag (F 15 kap. 2 §): Överensstämmer i sak med rege-

ringens förslag men använder inte begreppet allmän omställningslivränta utan förtydligar i vissa paragrafer genom att ange omställningslivränta och förlängd omställningslivränta.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (92 kap. 6 § i lagrådsremissen) saknar direkt motsvarighet i nuvarande lagstiftning till första stycket, medan andra stycket motsvarar 5 kap. 2 § tredje stycket LAF. I 5 kap. LAF, som i stor utsträckning hänvisar till 4 kap.

EPL, används endast ordet omställningslivränta medan i SamSol:s för­ slag uttrycket fortsatt omställningslivränta införs som en motsvarighet till fortsatt omställningspension. I analogi med att uttrycket allmän omställ­ ningspension i propositionens lagförslag införs som beteckning på omställningspensionen under de första tolv månaderna införs också den motsvarande beteckningen allmän omställningslivränta (jfr 80 kap. 2 §).

88 kap. 20 §

SamSol:s förslag (F 15 kap. 20 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag men är utformad som en hänvisning till en bestäm­ melse avseende arbetsskadelivränta.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (92 kap. 20 § i lagrådsremissen) motsvarar 6 kap. 1 § femte stycket LAF till den del bestämmelsen avser efterlevandelivränta. I lagrådsremissen finns i 44 kap. 5 § en bestämmelse som motsvarar det nyssnämnda stycket i

LAF såvitt avser livränta till den skadade och denna bestämmelse är utformad som en hänvisning dit. I bestämmelsen i 44 kap. 5 § hänvisas till AFL och balken men inte till LIP.

Lagrådet anför i anslutning till sistnämnda paragraf att bestämmelsen behöver kompletteras med en hänvisning till 4 kap. 8 § andra stycket

LIP.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att bestämmelsen behöver kompletteras. Bestämmelserna innebär att samordning mellan livränta till den skadade och sjuk- eller aktivitetsersättning samt mellan livränta till efterlevande och efterlevandepension i fall av underlåten avgiftsbetalning ska ske med utgångspunkt i den sjuk- eller aktivitetsersättning respektive efterlevandepension som skulle ha lämnats om avgifterna hade betalats. Vad gäller sjuk- och aktivitetsersättning påverkas denna numera inte av underlåten avgiftsbetalning eftersom den beräknas på grundval av pen­ sionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp och inte på pen­ sionspoäng eller pensionsrätt. Tidigare regler innebar emellertid att för­ tidspension och sjukbidrag påverkades av underlåten avgiftsbetalning och en kvarstående effekt av regler därom i AFL och LIP kan finnas i fråga om sjukersättning som ersatt dessa förmåner. För efterlevande­ pension kan fortfarande bestämmelserna om effekterna av underlåten avgiftsbetalning i AFL, LIP och balken ha betydelse. Bestämmelsen placeras därför här och en hänvisning tas in i SFBP (4 kap. 46 §).

5.7.5. Underavdelning IV Efterlevandeskydd i form av

premiepension

Inledning

I underavdelning IV (89–92 kap.) samlas bestämmelserna om premie­ pension till efterlevande i 10 och 12 kap. LIP.

90 kap. 6 §

SamSol:s förslag (F 17 kap. 6 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag men använder ordet ”fristen” i andra stycket 2.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (94 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar 10 kap. 2 § första och andra styckena

LIP.

Lagrådet anför att användningen av ordet ”fristen” inte ger tillfreds­ ställande klarhet eftersom det inte talas om någon frist i paragrafen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets förslag.

90 kap. 7 §

SamSol:s förslag (F 17 kap. 7 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (94 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 10 kap. 2 § tredje stycket LIP.

Lagrådet anför att bestämmelsen är väl kortfattad och bör förtydligas.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafens lydelse justeras något i syfte att öka tydligheten.

90 kap. 10–12 §§ SamSol:s förslag (F 17 kap. 9–11 §§): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag men är annorlunda disponerat.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (94 kap. 10–12 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 10 kap. 5 § (utom tredje stycket andra meningen) LIP.

Lagrådet anför att bestämmelserna i 10 och 11 §§ bör ges en klarare utformning främst genom ändring av bestämmelsernas ordningsföljd samt att detta medför behov av en följdändring i 12 §.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Bestämmelserna struktureras och formuleras i linje med vad Lagrådet föreslår.

90 kap. 13 §

SamSol:s förslag (F 17 kap. 12 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag såvitt avser första meningen men saknar motsvarighet till andra meningen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (94 kap. 13 § i lagrådsremissen) motsvarar 10 kap. 5 § tredje stycket andra meningen och 12 kap. 6 § LIP.

Lagrådet anför att bestämmelsen behöver justeras med anledning av ändringarna i 10 och 11 §§ samt kompletteras med bestämmelser som nu finns i 12 kap. 6 § LIP.

Avd. F

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i linje Prop. 2008/09:200 med vad Lagrådet anför. Avd. F

91 kap. 9 §

SamSol:s förslag (F 18 kap. 9 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (95 kap. 9 § i lagrådsremissen) saknar direkt motsvarighet i LIP.

Lagrådet anför att hänvisningen i paragrafen till 4 § är oklar med hän­ syn till utformningen av sistnämnda lagrum och behöver justeras.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i linje med vad Lagrådet anfört.

91 kap. 10 §

SamSol:s förslag (F 18 kap. 10 §): I paragrafen som saknar motsvarig­ het till andra stycket i propositionens lagförslag görs undantag för före­ gående kapitel och övriga paragrafer i detta kapitel.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (95 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar 10 kap. 10 § LIP.

Lagrådet anför att undantaget av föregående kapitel och övriga para­ grafer i detta är alltför oprecist i sin utformning och bör specificeras.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen ändras i linje med vad Lagrådet anför.

5.8. Avdelning G Bostadsstöd

5.8.1. Inledning

I avdelning G (93–103 kap.) samlas bestämmelser som i dag finns i BoL och BTPL. De förmåner som regleras i dessa lagar anser regeringen inte bör placeras i någon av de andra förmånsavdelningarna av bl.a. följande skäl. Bostadsbidrag lämnas ofta till familjer, men även ensamstående kan ha rätt till bidrag. Därför passar BoL inte in i avdelning B Förmåner till familjer. Bostadstillägg lämnas ofta till någon som får allmän ålders­ pension. Denna förmån kan emellertid lämnas även till den som får t.ex. sjukersättning, aktivitetsersättning eller änkepension. Dessa förmåner regleras i avdelningarna C och F. Mot den bakgrunden passar bostads­ tillägget inte in i avdelning E Förmåner vid ålderdom.

I denna avdelning ersätts i möjligaste mån uttrycken ”den sökande” eller ”den bidragsberättigade” med uttrycket ”den försäkrade”.

Bestämmelserna i 19 § BoL, som reglerar hur den försäkrade ska ansöka om bostadsbidrag, förs i princip över till 110 kap i avdelning H. Dock placeras bestämmelsen om att makars ansökan om bostadsbidrag ska vara gemensam i avdelning G.

I balken tas inte in innehållet i lagen (2003:1067) om särskild bestäm­ melse om bostadsbidrag.

I 16 § tredje stycket BTPL finns en upplysning om att det i lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall finns bestämmelser om beräkning av förmögenhet för den som har fått ersättning enligt den lagen. Någon liknande bestämmelse finns inte i t.ex. ÄfsL eller BoL. Inte heller BTPL innehåller någon motsvarande upplysning om lagen (2005:466) om beräkning av inkomstprövade socialförsäkringsförmåner m.m. för neurosedynskadade, som innehåller liknande bestämmelser om förmögenhet. Det kan alltså konstateras att den nuvarande lagstiftningen inte är konsekvent i detta avseende. Regeringen anser inte att det finns anledning att belasta författningstexten med hänvisningar till någon av de två sistnämnda lagarna, vilka i annat fall hade fått anmärkas på flera andra ställen i balken. Däremot avser regeringen att återkomma med förslag till ändringar i 3 a § lagen om ersättning till steriliserade i vissa fall och i 2 § lagen om beräkning av inkomstprövade socialförsäkrings­ förmåner m.m. för neurosedynskadade så att det där anges på vilka socialförsäkringsförmåner de bestämmelserna ska tillämpas.

5.8.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser

Underavdelning I (93 kap.) innehåller bestämmelser som dels anger inne­ hållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av för­ månerna.

5.8.3. Underavdelning II Bostadsbidrag

95 kap. 2 §

SamSol:s förslag (G 3 kap. 2 §): SamSol:s förslag omfattar inte um­ gängesbidrag till den som på grund av vårdnad eller umgänge tidvis har barn boende i sitt hem.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (99 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 1 § första stycket BoL, dock anges inte längre att bidrag lämnas av allmänna medel.

95 kap. 6 §

SamSol:s förslag (G 3 kap. 6 §): SamSol:s förslag överensstämmer endast delvis med regeringens förslag eftersom SamSol utgår från dåvarande lydelse av BoL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (99 kap. 6 och 8 §§ i lagrådsremissen) motsvarar bestämmelserna i 3 § andra och tredje styckena BoL.

I första stycket regleras att sambor ska likställas med makar. Andra stycket innehåller en presumtionsregel om när personer ska likställas med sambor. Denna presumtion kan brytas om en sökande eller en bidrags­ mottagare visar att han eller hon inte är sambo.

95 kap. 8 §

SamSol:s förslag: SamSol föreslår att bestämmelsen om ansökan som avser makars gemensamma bostad i 19 § andra stycket första meningen

BoL regleras i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myn­ dighet som regeringen bestämmer.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (99 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 19 § andra stycket första meningen

BoL. Med hänsyn till att det är fråga om en grundläggande bestämmelse om rätten till förmånen och vem som ska anses som part i ett ärende bör den meddelas i lag varför bestämmelsen förs in i SFB.

96 kap. 3 §

SamSol:s förslag (G 4 kap. 3 §): Överensstämmer endast delvis med regeringens förslag eftersom SamSol utgår från dåvarande lydelse av

BoL som inte hade några bestämmelser om umgängesbidrag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (100 kap. 3 § i lagrådsremissen) motsvaras främst av 1 § första stycket och 15 § första och tredje styckena BoL.

Jämfört med lagrådsremissen har det i andra stycket gjorts ett tillägg om att umgängesbidrag lämnas endast till en sökande som bor i en bostad som han eller äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt (15 § tredje stycket BoL).

96 kap. 9 §

SamSol:s förslag (G 4 kap. 9 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (100 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar 10 § fjärde stycket BoL. Till skillnad från i SamSol:s förslag tas i paragrafen inte in någon hänvisning

till 8 §, som avser fall när ett barn bor i ett familjehem eller ett hem för Prop. 2008/09:200 vård eller boende. Detta motsvarar gällande rätt. Avd. G

Bestämmelserna i 4–7 §§ gäller endast i tillämpliga delar eftersom kra­ vet på vårdnad i 4–6 §§ inte kan upprätthållas i fråga om den som är över 18 år. Även termen umgänge (6 §) torde normalt avse den samvaro med ett barn under år 18 år som tillkommer den förälder som inte har vård­ naden.

97 kap. 4 §

SamSol:s förslag (G 5 kap. 4 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (101 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 a § BoL. I paragrafen regle­ ras hur överskott och underskott av näringsverksamhet ska behandlas vid bestämmande av den bidragsgrundande inkomsten för bostadsbidrag.

Bestämmelserna har med vissa förtydliganden utformats efter mönster av motsvarande bestämmelser i gällande rätt.

Lagrådet anför att bestämmelserna är konstruerade på liknande sätt som 19 kap. 13 och 14 §§ i lagrådsremissen samt hänvisar till vad det anför i anslutning till de paragraferna. Enligt Lagrådet är paragrafernas innehåll komprimerat och svårt att tillgodogöra sig med hänsyn till att överskotts- och underskottssituationer behandlas tillsammans och till att de fall då ökning och de fall då minskning ska göras har sammanförts.

Om bestämmelserna inte omarbetas från grunden, behövs enligt Lagrådet i vart fall en närmare författningskommentar.

I syfte att göra bestämmelserna lättare att tillgodogöra sig delas de upp på så sätt att underskottsfallen bryts ut ur första stycket för att i stället regleras i ett nytt andra stycke. Därmed tillgodoser regeringen Lagrådets synpunkter. Se även kommentaren till 19 kap. 13 och 14 §§.

97 kap. 5 §

SamSol:s förslag (G 5 kap. 5 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (101 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 b § BoL. I paragrafen regleras hur överskott och underskott i inkomstslaget kapital ska behandlas vid bestämmande av den bidragsgrundande inkomsten för bostadsbidrag. Lagrådet kommenterar inte denna paragraf. Regeringen anser emellertid att den bör utformas på motsvarande sätt som 4 §.

97 kap. 7 §

SamSol:s förslag (G 5 kap. 7 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 101 kap. 7 § i lagrådsremissen. Enligt 5 § andra stycket BoL ska tillägg för barns förmögenhet fördelas lika mellan makar. Det saknas emellertid en uttrycklig regel som anger hur tillägget för den del av makarnas förmögenhet som överstiger 100 000 kr ska fördelas på makarna. Regeringen anser att en sådan regel bör införas. I första stycket föreskrivs därför att tillägg för makars förmögenhet ska fördelas på

makarna i förhållande till deras respektive andel av den sammanlagda Prop. 2008/09:200 förmögenheten. Avd. G

97 kap. 13 §

SamSol:s förslag (G 5 kap. 13 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafens första stycke (101 kap. 13 § första stycket i lagrådsremissen) motsvarar 4 § tredje stycket BoL. I RÅ 2003 ref. 41 har studiebidrag som utbetalats i slutet av ett år inte ansetts ingå i den bidragsgrundande inkomsten vid bestämmandet av det slutliga bostadsbidraget för samma år, när studie­ bidraget varit avsett för studier utomlands nästföljande år. I andra stycket kodifieras denna praxis. Motsvarande bör gälla även stipendier.

97 kap. 14 §

SamSol:s förslag (G 5 kap. 14 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (101 kap. 14 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 9 § BoL.

Bestämmelsen syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

97 kap. 15 §

SamSol:s förslag (G 5 kap. 15 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (101 kap. 15 § i lagrådsremissen) motsvarar nuvarande bestämmelser i 13 § första stycket BoL.

Lagrådet anför att det i paragrafen förklaras att bostadsbidrag till barn­ familjer beräknas enligt 17–23 §§. Det förstnämnda av dessa lagrum utgör enligt Lagrådet inte en beräkningsregel av sådant slag som de i 18-23 §§ och är inordnad under rubriken Grundläggande bestämmelser.

Hänvisningen bör enligt Lagrådet därför begränsas till att omfatta endast de sistnämnda sex paragraferna.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

97 kap. 16 och 25 §§

SamSol:s förslag (G 5 kap. 16 och 24 §§): Överensstämmer med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att paragraferna blir tydligare om uttrycket ”1 200 kronor för helt år” ändras till ”100 kronor per månad”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 101 kap. 16 och 25 §§ i lagrådsremissen. Försäkringskassans för­ slag bygger på tanken att det minsta bidrag som betalas ut alltid kommer att vara jämt delbart med tolv månader. Det kan emellertid inte uteslutas att så inte alltid kommer att vara fallet. Med hänsyn härtill bör para­ graferna formuleras på sätt SamSol föreslår.

97 kap. 27 §

SamSol:s förslag (G 5 kap. 26 §): Överensstämmer i sak med rege-

ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (101 kap. 27 § i lagrådsremissen), som innehåller motsvarande bestäm­ melser som 17 § andra och tredje styckena BoL, regleras hur bostads­ bidrag ska beräknas om bostadskostnaden överstiger visst gränsbelopp.

Lagrådet anför att gränsbeloppet bestäms genom hänvisning till ”det belopp som anges i 26 §”. I 26 § anges att bostadsbidrag lämnas med 75 procent av den del av bostadskostnaden per månad som överstiger 1 800 men inte 2 600 kronor. Vilket av de belopp i 26 § som åsyftas är enligt Lagrådet således språkligt oklart. Lagrådet anser att uppenbarligen bör gränsbeloppet vara 2 600 kronor, vilket lämpligen anges utan hän­ visning till 26 §.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter.

97 kap. 29 §

SamSol:s förslag (G 5 kap. 28 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafens andra stycke (101 kap. 9 § andra stycket i lagrådsremissen) byts, efter påpekande av Försäkringskassan, orden ”trots att” mot orden ”även om”.

98 kap. 7 §

SamSol:s förslag (G 6 kap. 8 §): Överensstämmer i princip med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår dock att termen ränta ska användas på ökningen av beloppet som ska betalas ut.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svaras i lagrådsremissen av 102 kap. 7 §. De nu gällande bestämmelserna om ränta och avgift i samband med beslut om slutligt bostadsbidrag finns i 22 § tredje stycket BoL, 4 § bostadsbidragsförordningen (1993:739) och 7 och 8 §§ i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1996:12) om inkomstprövning och avstämning vid beslut om bostadsbidrag. Bestäm­ melserna om beräkning av ränta och avgift i de båda sistnämnda paragra­ ferna är formulerade på ett likartat sätt. Det framgår därvid av ordalydel­ sen i 7 § RFFS 1996:12 att vad som egentligen betalas tillbaka till den enskilde när det slutliga bostadsbidraget bestäms till ett högre belopp än det preliminära inte är en ränta utan en slags räntekompensation i form av ett tillägg till det egentliga kapitalbeloppet. Med hänsyn härtill anser regeringen att termerna tillägg och avgift bör användas i SFB i stället för ränta och avgift. Med beaktande av de i 108 kap. 15–21 §§ SFB införda bestämmelserna om ränta, anser regeringen att det är lämpligt att bestämmelserna i ifrågavarande paragraf konstrueras och formuleras på ett likartat sätt. Detta innebär att det klart framgår enligt vilka grunder tillägget och avgiften beräknas.

I tredje stycket anges att regeringen meddelar närmare föreskrifter om tillägget och avgiften. Bestämmelserna är konstruerade med utgångs­ punkt från resonemanget i avsnitt 4.4. Genom den föreslagna formule­ ringen tydliggörs att fråga är om verkställighetsföreskrifter.

98 kap. 8 §

SamSol:s förslag (G 6 kap. 9 §): Överensstämmer i sak med rege-

ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Enligt paragrafen (102 kap. 8 § i lagrådsremissen) som motsvarar 25 § BoL ska ett preli­ minärt bidrag omprövas under de i paragrafen angivna förutsättningarna.

I BoL föreskrivs i motsvarande fall att beslutet ska ändras. Den nya lydelsen syftar endast till att i möjligaste mån utforma socialförsäk­ ringens olika omprövningsbestämmelser på ett mer likartat sätt.

98 kap. 9 §

SamSol:s förslag (G 6 kap. 10 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (102 kap. 9 § i lagrådsremissen), som motsvarar 29 a § BoL, regleras omprövning med anledning av att den försäkrades taxering eller studie­ medel ändras efter det att slutligt bostadsbidrag bestämts, om ändringen inverkar på bostadsbidragets storlek. Enligt första stycket ska i sådant fall ett nytt bostadsbidrag bestämmas om sökanden begär det eller om

Försäkringskassan självmant tar upp frågan.

Lagrådet anför beträffande 102 kap. 9 § i lagrådsremissen att det ter sig ovisst varför lagtexten hänför sig till den försäkrade när det gäller ändrad taxering eller ändrade studiemedel men till sökanden när det gäller begäran om att få nytt bidrag bestämt. Lagrådet kan inte se något skäl att variera uttryckssättet och förordar att en enhetlig terminologi används, vilket bör leda till att ordet sökanden ersätts av orden den för­ säkrade. Vidare föreslår Lagrådet att ordet självmant infogas omedelbart efter beteckningen Försäkringskassan.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning om att det bör vara en enhetlig terminologi i paragrafen, som utformas i enlighet med vad Lagrådet föreslår.

98 kap. 11 §

SamSol:s förslag ( G 6 kap. 12 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag med den skillnaden att det inte har någon ändamåls­ bestämning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (102 kap. 11 § i lagrådsremissen) motsvarar 23 § andra stycket BoL.

Bestämmelsen ger Försäkringskassan möjlighet att i undantagsfall på framställning av socialnämnden betala ut bostadsbidraget till en lämplig person eller till nämnden.

Lagrådet anför att jämfört med gällande rätt har det i 102 kap. 11 § i lagrådsremissen gjorts den ändringen, att bestämningen att bidraget ska användas för hushållets bästa har tagits bort. Emellertid bedömer Lag­ rådet att ändamålsbestämningen inte framstår som obehövlig.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras enligt Lagrådets synpunkter.

5.8.4. Underavdelning III Bostadstillägg

100 kap. 3 §

SamSol:s förslag ( G 8 kap. 4 §): överensstämmer endast delvis med regeringens förslag eftersom SamSol utgår från dåvarande lydelse av

BTPL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (104 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar 5 § andra och tredje styckena

BTPL.

I första stycket regleras att sambor ska likställas med makar. Andra stycket innehåller en presumtionsregel om när personer ska likställas med sambor. Denna presumtion kan brytas om en sökande eller en bidrags­ mottagare visar att han eller hon inte är sambo.

100 kap. 4 §

SamSol:s förslag (G 8 kap. 3 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (104 kap. 3 § i lagrådsremissen) motsvarar 5 § första stycket BTPL och innehåller en presumtion för att en make ska likställas med en ogift person om han eller hon lever åtskild från sin make och särskilda skäl inte talar mot detta. Paragrafen, som har en omvänd presumtion jämfört med motsvarande bestämmelse för bostadsbidrag (95 kap. 7 §), ska tillämpas endast med avseende bostadstillägg. Denna paragraf motsvarar däremot helt vad som enligt 74 kap. 4 § gäller för äldreförsörjningsstöd.

101 kap. 4 §

SamSol:s förslag ( G 9 kap. 7 §): Överensstämmer endast delvis med regeringens förslag bl.a. eftersom SamSol utgår från dåvarande lydelse av BTPL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (105 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 2 § tredje och fjärde styckena

BTPL. En grundförutsättning för rätt till bostadstillägg är att den försäk­ rade uppbär någon av de socialförsäkringsförmåner som anges i 3 §. Den aktuella paragrafen innebär en utvidgning av rätten till bostadstillägg i vissa fall när den förmån som berättigar till bostadstillägget inte betalas ut. Enligt första stycket gäller detta när sjukersättning eller aktivitets­ ersättning har vilandeförklarats eller inte lämnas på grund av att den försäkrade är frihetsberövad.

Lagrådet anför (angående 39 kap. 19–21 §§ i lagrådsremissen) att ter­ men ”indragning” bör undvikas eftersom indragning i balken främst är en sanktion på grund av den försäkrades försummelser.

Enligt 106 kap. 16 § lämnas, i den utsträckning som där anges, inte sjukersättning eller aktivitetsersättning, om den försäkrade är frihets­ berövad. Detta beror emellertid inte på att den försäkrade skulle ha varit försumlig i socialförsäkringshänseende. Mot bakgrund av det ovan redo­ visade bör enligt regeringen termen ”indragning” inte användas i para­ grafen utan ersätts med att förmånen ”inte lämnas”. Någon hänvisning behöver dessutom inte göras till 106 kap. 17–19 §§ eftersom de bestäm­ melserna inte utgör hinder mot att lämna sjukersättning eller aktivitets­ ersättning.

Bestämmelsen i andra stycket innebär att en försäkrad kan behålla Prop. 2008/09:200 bostadstillägget när han eller hon inte får sjukersättning till följd av Avd. G minskningsreglerna i 37 kap. Detta gäller en försäkrad som enligt För­ säkringskassans beslut med stöd av 37 kap. 3 § i och för sig har rätt till sjukersättning under tid han eller hon förvärvsarbetar.

101 kap. 6 §

SamSol:s förslag (G 9 kap. 5 och 6 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (105 kap. 5 och 6 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 3 § BTPL. Paragrafen har utformats för att mer direkt ta sikte på att förmånerna i angivna fall inte ger rätt till bostadstillägg.

102 kap. 8 och 9 §§

SamSol:s förslag (G 10 kap. 8 och 9 §§): Överensstämmer i sak med regeringens.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (106 kap. 8 och 9 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 13 och 14 §§ BPTL. I paragraferna regleras hur överskott och underskott i inkomstslagen näringsverksamhet och kapital ska behandlas vid beräkning av den bidragsgrundande inkomsten för bostadstillägg. Bestämmelserna bygger på utformningen av 97 kap. 4 och 5 §§.

Vad som gäller om räntebidrag enligt 97 kap. 5 § ska inte tillämpas på bostadstillägg, vilket motsvarar gällande rätt.

102 kap. 15 §

SamSol:s förslag (G 10 kap. 15 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men omfattar inte vårdnadsbidrag som har införts senare.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (106 kap. 15 § i lagrådsremissen) motsvarar 15 § BTPL. I stället för att återge punkterna 1–3 hänvisas dock till 97 kap. 13 § 1–3 SFB som inne­ håller motsvarande regler för bostadsbidrag. Den 1 juli 2008 infördes vårdnadsbidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag, vilket föranleder att förevarande paragraf, på motsvarande sätt som 15 §

BTPL, ska omfatta även vårdnadsbidrag. Det görs därför en hänvisning även till 97 kap. 13 § 5 SFB.

102 kap. 16 §

SamSol:s förslag (G 10 kap. 16 §): SamSol konstruerar bestämmelsen på samma sätt som regeringen. SamSol:s förslag bygger dock på numera inaktuell lagstiftning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (106 kap. 16 § i lagrådsremissen) motsvarar 18 § första stycket och 19 § fjärde stycket första meningen BTPL.

I punkten 1 anges de förmåner inom socialförsäkringen som ingår i reduceringsinkomsten. De förmåner som nämns i paragrafen ingår i reduceringsinkomsten oavsett om de berättigar till bostadstillägg enligt 101 kap. 3 §. Detta innebär att all allmän ålderspension ingår i redu­

ceringsinkomsten och inte endast hel sådan pension som berättigar till Prop. 2008/09:200 bostadstillägg. Avd. G

Den inkomst som avses i punkten 6 är endast sådan inkomst som avses i 97 kap. 13 § 1 SFB, det vill säga inkomst som på grund av 3 kap.9-13 §§inkomstskattelagen (1999:1229) eller skatteavtal inte ska tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet, tjänst eller kapital.

102 kap. 25 §

SamSol:s förslag (G 10 kap. 25 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (106 kap. 25 § i lagrådsremissen), som motsvarar 11 § BTPL, preciseras hur beräkning ska göras av den del av reduceringsinkomsten som enligt 21 § ligger till grund för beräkningen av bostadstillägget. Den del av reduceringsinkomsten som ingår i nämnda beräkning utgörs av 62 procent av inkomsten upp till ett prisbasbelopp samt 50 procent av överskjutande inkomst.

Lagrådet anför att vad som i paragrafen åsyftas med överskjutande inkomst är inte helt klart. Bestämmelsen blir enligt Lagrådet tydligare om det senare ledet anges vara 50 procent av inkomsten till den del den över­ stiger ett prisbasbelopp.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

103 kap. 4 §

SamSol:s förslag (G 11 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (107 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 28 § BTPL. I RÅ 2003 ref. 3 har utgående bostadstillägg till pensionärer i avsaknad av ansökan inte ansetts kunna höjas för förfluten tid. Ett tillägg görs i bestämmelsen som kodifierar denna praxis.

5.9. Avdelning H Vissa gemensamma bestämmelser

5.9.1. Inledning

Förslaget till indelning av innehållet i avdelning H (104–117 kap.) över­ ensstämmer i princip med SamSol:s förslag. Endast en remissinstans yttrar sig över SamSol:s förslag (H 1–15 kap.

)

i ett övergripande hän­

seende.

Kammarrätten i Stockholm konstaterar att somliga handläggnings- och förfaranderegler har förts över från befintliga socialförsäkringslagar och att andra har hämtats från det till SamSol överlämnade betänkandet SOU 2001:47 En handläggningslag. Enligt Kammarrätten synes förslagen i denna avdelning i de flesta fall vara väl genomtänkta och disponerade.

I avdelning H samlas dels bestämmelser om förmåner och handlägg­ ning som är gemensamma för de förmåner som omfattas av avdelningar­ na B

  • (8–103 kap.), dels vissa därtill knutna särregler. Vidare inne­ håller avdelningen vissa organisatoriska bestämmelser som i dag finns i bl.a. PISA och LSKK.

5.9.2 Underavdelning II Gemensamma bestämmelser om förmåner m.m. 106 kap.

Detta kapitel ersätter ett flertal bestämmelser i nu gällande lagstiftning som behandlar olika typer av socialförsäkringsersättningar i samband med att den försäkrade är häktad, är intagen i anstalt, vårdas på institu­ tion eller av annan orsak än sjukdom är omhändertagen på det allmännas bekostnad eller fullgör plikttjänstgöring.

Lagrådet anser att dispositionen i 110 kap. i lagrådsremissen kan ifrågasättas. De bestämmelser (110 kap. 4–36 §§) som följer efter de allmänna bestämmelserna i 2 och 3 §§ är enligt Lagrådet speciellt utfor­ made och avpassade för respektive förmånsslag. Lagrådet anser att bestämmelsernas materiella innebörd har sådant saksamband med grund­ reglerna om förmånerna att en uppdelning enligt förslaget i lagråds­ remissen ter sig olämplig. Lagrådet uttalar också att det varken utrymmesmässigt eller på annat sätt tycks uppkomma någon påtaglig vinst genom sammanföringen och inordnandet under gemensamma bestämmelser. Enligt Lagrådets mening bör därför dispositionen omprövas med sikte på att de aktuella bestämmelserna hänförs till de förmånsavsnitt där de materiella bestämmelserna i övrigt finns.

Regeringen är av den uppfattningen att det är av värde för såväl med­ borgarna som socialförsäkringsadministrationen och för administrationen vid de berörda inrättningarna att på ett förhållandevis enkelt sätt i författ­ ningstexten hitta de bestämmelser som särskilt behandlar socialförsäk­ ringsförmåner då en person t.ex. är intagen i anstalt eller vårdas på insti­ tution. Detta gäller inte minst med hänsyn till att personen kan vara berättigad till flera förmåner som påverkas vid nyss angivna vistelser. Det kan i detta sammanhang också vara på sin plats att påpeka att ifråga­ varande bestämmelser i princip är uppbyggda enligt ett fåtal, för flera förmåner gemensamma modeller, vilket tydligare framgår om bestäm-

melserna samlas i ett särskilt kapitel i balken. Med hänsyn till det anförda Prop. 2008/09:200 anser regeringen att den i lagrådsremissen föreslagna dispositionen av Avd. H bestämmelserna bör bibehållas.

I kapitlet används inte uttrycket ”försäkrade” genomgående om de berörda personerna. Anledningen till detta är att det i fråga om vissa förmåner, t.ex. inkomstrelaterad efterlevandepension inte handlar om den försäkrades (den avlidnes) institutionsvistelse, utan om den efterlevandes som inte behöver vara försäkrad i socialförsäkringsbalkens mening.

106 kap. 2 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 2 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol:s förslag omfattar inte någon upplysning om att det i kapitlet också finns regler om den försäkrades betalningsskyldighet för uppehälle i samband med vistelse i bl.a. kriminalvårdsanstalt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (110 kap. 2 § i lagrådsremissen) saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning.

Enligt Lagrådet reser de diffusa avslutningsorden ”eller dylikt” i den föreslagna paragrafen frågan vad som avses. Lagrådet menar att man först vid en närmare genomgång av kapitlet kan sluta sig till att det kan gälla fall som omnämns i 110 kap. 12 § 1 och 4 i lagrådsremissen (dvs. att den försäkrade fullgör viss tjänstgöring enligt lagen om totalförsvars­ plikt respektive att den försäkrade i annat fall än som avses i 2 eller 3 och av annan orsak än sjukdom har tagits om hand på det allmännas bekost­ nad). Enligt Lagrådets mening bör paragrafen ses över från grunden så att bättre täckning och precision uppnås i här nämnda avseenden. Även ordföljden i paragrafen torde, enligt Lagrådet, behöva justeras.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen justeras i nu aktuellt avseende i linje med Lagrådets påpekanden och med beaktande av det som Lagrådet anför i anslutning till förslagen i 39 kap. 19–21 §§ i lagrådsremissen. Beträffande sistnämnda bestämmelser anser Lagrådet inte att det är lämpligt att använda termen ”indragning” i de situationer som anges där, eftersom termen i förslaget till socialförsäkringsbalk främst används som en sanktion på grund av försummelse som en försäk­ rad gjort sig skyldig till. De i detta kapitel behandlade bestämmelserna kan inte sägas vara av sanktionskaraktär. I likhet med vad Lagrådet anger beträffande 39 kap. 17–21 §§ i lagrådsremissen anser regeringen att det är lämpligt att termen ”indragning” även i detta sammanhang bör und­ vikas och ersättas med ett uttryck som bättre anger vad det är frågan om, det vill säga att den försäkrade i de situationer som behandlas i detta kapitel inte längre alltid har kvar en oinskränkt rätt till ersättningen.

Enligt Lagrådet fastläggs i 110 kap. 13, 19, 27 och 31 §§ i lagråds­ remissen en skyldighet för den som får förmåner vid sjukdom, arbets­ skada m.m., vissa familjeförmåner, förmåner vid ålderdom eller förmåner till efterlevande att betala för sitt uppehälle under vistelse i familjehem eller vård eller boende inom socialtjänsten för angivna ändamål. Lagrådet konstaterar också att för den som får förmåner vid ålderdom anges sådan skyldighet även när denne är häktad eller intagen i anstalt och att betal­ ningen för kostnaderna för uppehälle i nu nämnda fall, enligt 110 kap. 38 och 39 §§ i lagrådsremissen, sker genom att Försäkringskassan gör avdrag med visst belopp från den ifrågavarande ersättningen när den ska

betalas ut. Enligt Lagrådet är bestämmelserna om betalningsskyldighet Prop. 2008/09:200 av sådan rättslig karaktär att de egentligen inte hör hemma i en socialför- Avd. H säkringsbalk. Den i förslaget valda dispositionen som innebär att bestämmelserna har separerats från bestämmelserna om att avdrag görs genom Försäkringskassans försorg framstår därför, enligt Lagrådet, som olycklig. Som Lagrådet ser det bör en tydligare koppling mellan betal­ nings- och avdragsbestämmelserna eftersträvas och i vart fall bör en hänvisning till avdragsbestämmelserna föras in i paragraferna om betal­ ningsskyldighet.

Som Lagrådet anför kan det ifrågasättas om bestämmelserna om betal­ ningsskyldighet, sedda isolerade, hör hemma inom socialförsäkrings­ lagstiftningen eller om de i stället hör hemma inom socialtjänstlagstift­ ningen eller kriminalvårdslagstiftningen. Om detta kan man ha olika åsikter. Regeringen anser att det är lämpligt att i balken föra in dessa bestämmelser. Skälen till detta ställningstagande är följande. Betalningen sker, enligt gällande socialförsäkringslagstiftning, på så sätt att Försäk­ ringskassan gör avdrag från socialförsäkringsersättningen i samband med att den betalas ut. Dessutom är betalningsskyldigheten kopplad till endast sådan vistelse som bekostas av staten. För att tydliggöra att bestämmel­ serna i detta kapitel även behandlar frågor om den försäkrades betal­ ningsskyldighet för uppehälle vid vistelse i anstalt eller i olika typer av institutioner, anser regeringen dock att bestämmelserna i 110 kap. 2 § i lagrådsremissen bör omarbetas helt. Regeringen anser därvid att mot­ svarande paragraf bör konstrueras som en upplysningsbestämmelse eller ”vägvisare”. Detta betyder att det av paragrafen bör framgå dels vad som kan hända med ersättningen under tid när en person vistas i anstalt eller institution eller fullgör plikttjänstgöring, dels att en person kan bli betal­ ningsskyldig för uppehälle under anstalts- och institutionsvistelse samt hur denna betalningsskyldighet fullgörs. Med en sådan utformning anser regeringen inte att det är nödvändigt att i varje bestämmelse som reglerar betalningsskyldigheten (110 kap. 13, 19, 27 och 31 §§ i lagrådsremissen) föra in en hänvisning till ”avdragsbestämmelserna”. Som en följd av att paragrafens innehåll och redaktionella utformning ändras i förhållande till förslaget i lagrådsremissen bör den även förses med en annan rubrik.

106 kap. 3 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 3 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (110 kap. 3 § i lagrådsremissen) saknar direkt motsvarighet i gällande rätt. Närmast motsvaras den av bestämmelserna i 7 kap. 14 § första stycket tredje meningen EPL.

Lagrådet anser att innehållet och utformningen av den föreslagna para­ grafen behöver analyseras och övervägas närmare. Enligt Lagrådets mening kan samtidigt prövas om en generell lagregel är påkallad eller om frågan med fördel kan överlämnas till rättstillämpningen.

Som framgår i inledningen till detta kapitel anser regeringen att ifråga­ varande bestämmelser bör samlas i ett kapitel i balken för att tydliggöra regleringen. För att ytterligare öka överskådligheten och förenkla han­ teringen av bestämmelserna anser regeringen också att det är lämpligt att i detta kapitel föra in en generell bestämmelse som anger utgångspunkten

för bedömningen av om en person vid tillämpningen av bestämmelserna i Prop. 2008/09:200 detta kapitel ska anses häktad eller intagen för verkställighet av en straff- Avd. H rättslig påföljd eller i annat fall vårdad på någon form av institution för vilken staten står för kostnaderna.

106 kap. 4 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (110 kap. 4 § i lagrådsremissen) anges att bestämmelserna om sjuk­ penning i 12–14 §§ tillämpas även i fråga om graviditetspenning och tillfällig föräldrapenning. När det gäller graviditetspenning bör påpekas att denna förmån följer reglerna för sjukpenning utan att detta behöver anges särskilt, jfr 10 kap. 11 §. I det nu aktuella avsnittet behandlas emellertid förmånerna enligt den ordning som de avhandlas i balken.

Med hänsyn till detta anser regeringen att det är lämpligt att nämna även graviditetspenning i denna paragraf.

106 kap. 5 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 5 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. I SamSol:s förslag saknas angivande av att föräldra­ penning som betalas ut till föreståndaren ska användas till kvinnans och barnets nytta.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (110 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 kap. 18 § fjärde stycket

AFL.

Lagrådet konstaterar att det i den föreslagna paragrafen, till skillnad mot i gällande rätt, inte uttryckligen föreskrivs att föreståndaren för inrättningen uppbär medlen för att använda dessa till kvinnan och barnets nytta. Enligt Lagrådets mening är det av vikt att denna ändamåls­ bestämning får stå kvar i lagtexten, särskilt som den syftar till att till­ godose att utsatta människor verkligen får del av de förmåner de är berättigade till.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning och anser att den i gällande lagtext angivna ändamålsbestämningen bör föras in i SFB. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets påpekande.

106 kap. 13 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 13 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (110 kap. 13 § i lagrådsremissen) motsvarar 3 kap. 15 § andra stycket första meningen AFL. Bestämmelsen har dock avfattats i enlighet med övriga bestämmelser som innebär att den försäkrade ska betala för sitt uppehälle när han eller hon vistas i ett familjehem eller hem för vård och boende inom socialtjänsten.

106 kap. 15 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 15 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen Prop. 2008/09:200 (110 kap. 15 § i lagrådsremissen) är ny och anger att bestämmelserna om Avd. H sjukpenning i 12

  • §§ ska tillämpas även i fråga om rehabiliterings­ penning. Regeringen anser att den nuvarande skillnaden mellan sjuk­ penning och rehabiliteringspenning är omotiverad och föreslår därför att samma regler ska gälla för båda dessa förmåner.

106 kap. 16 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att kopplingen till 3 kap. 19 § är otydlig. För att det klart ska framgå att sista meningen i 3 kap. 19 § är ett undantag från reglerna i 16 § bör meningen i stället placeras sist i 16 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 16 § (110 kap. 16 § i lagrådsremissen) finns en uppräkning av vilken form av frihets­ berövanden som medför att sjukersättning eller aktivitetsersättning inte lämnas, medan det i 17–19 §§ räknas upp olika situationer som innebär att sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas även om den försäkrade är frihetsberövad. Regeringen anser att det är lämpligt att bestämmel­ serna om sjukersättning eller aktivitetsersättning vid vårdvistelse i ett sådant hem som avses i 6 kap. 1 § SofL behandlas i ett sammanhang.

106 kap. 17 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 17 §): Överensstämmer inte med rege­ ringens förslag beroende på att lagstiftningen senare är ändrad och att

SamSol:s förslag inte omfattar så kallad vårdvistelse enligt 56 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (110 kap. 17 § i lagrådsremissen) motsvarar 16 kap. 20 § första stycket tredje meningen och andra stycket AFL.

Enligt Lagrådet motsvarar den föreslagna paragrafen inte gällande rätt. För att rättsläget inte ska ändras bör paragrafen utvidgas till att omfatta även tid då den intagne är beviljad så kallad vårdvistelse enligt 56 § lagen om kriminalvård i anstalt.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets påpekande.

106 kap. 22 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 22 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (110 kap. 22 § i lagrådsremissen) motsvarar 12 § NVL. Regeringen konstaterar att bestämmelserna om betalning för uppehälle i 13 kap. 15 § andra stycket AFL inte gäller närståendepenning till skillnad från smitt­ bärarpenning. Eftersom regeringen gör den bedömningen att det i praktiken inte torde vara aktuellt att lämna närståendepenning till någon som vistas på familjehem eller hem för vård och boende inom social­ tjänsten, föreslås inte någon ändring härvidlag.

106 kap. 26 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 26 §): Överensstämmer delvis med rege-

ringens förslag. SamSol:s förslag omfattar dock inte särskilt pensions­ tillägg och innehåller dessutom ytterligare hänvisningar till andra bestämmelser än vad regeringen föreslår.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (110 kap. 26 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 6 § och 10 a § första stycket första och andra meningarna ÄfsL.

Enligt Lagrådet bör första meningen i den föreslagna paragrafen även omfatta särskilt pensionstillägg. Vidare påpekar Lagrådet att det under den fortsatt beredningen bör utredas om hänvisningen till 36 § är korrekt.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att regleringen i paragrafen även ska omfatta särskilt pensionstillägg. Detta måste särskilt anges eftersom den förmånen inte innefattas i det i balken använda uttrycket ”allmän ålderspension”. Vad i övrigt gäller Lagrådets påpekanden är följande att beakta. I 6 § ÄfsL föreskrivs att vid beräkning av bostads­ kostnaderna ska 7 och 8 §§ BTPL tillämpas på motsvarande sätt. I sam­ band med ett lagstiftningsärende om hur socialförsäkringsförmånerna skulle påverkas vid en institutionsvistelse som bekostas av staten (SFS 2002:305, prop. 2001/02:164) infördes en rad bestämmelser i bl.a. olika socialförsäkringslagar av det slag som nu föreslås regleras i detta kapitel i socialförsäkringsbalken. I det lagstiftningsärendet ändrades 7 § BTPL på så sätt att paragrafen försågs med ett nytt tredje stycke, med ett inne­ håll som i princip motsvaras av 110 kap. 36 § i lagrådsremissen. Någon ändring av 6 § ÄfsL skedde inte. I samma lagstiftningsärende infördes i 10 a § ÄfsL en bestämmelse om att den som är berättigad till äldre­ försörjningsstöd vid vistelse i bl.a. anstalt eller familjehem skulle betala för sitt uppehälle om staten betalar för vistelsen. Sistnämnda bestäm­ melse motsvaras i princip av 110 kap. 27 § i lagrådsremissen. Det kan ifrågasättas om inte hänvisningen i 6 § ÄfsL i det sistnämnda lagstift­ ningsärendet borde ha föranlett ytterligare överväganden. Detta är oför­ enligt med att den försäkrade också kan ”bli av” med sin förmån vid anstaltsvistelse och institutionsvistelse m.m. Med hänsyn till det anförda ska regleringen i balken i detta avseende inte omfatta en hänvisning till 36 § i detta kapitel. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets påpe­ kanden.

106 kap. 30 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 30 §): SamSol:s förslag gäller även den som får omställnings- eller änkepension eller garantipension till änkepension.

På grund av att lagstiftningen senare är ändrad överensstämmer inte SamSol:s förslag med tillämpliga bestämmelser i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (110 kap. 30 §) motsvarar 7 kap. 14 § första stycket första och andra meningarna EPL.

Enligt Lagrådet överensstämmer inte innehållet i den föreslagna para­ grafen med gällande rätt, vilket den påstås göra. Bestämmelsen ska, enligt Lagrådet, rätteligen inte gälla den som får omställningspension eller änkepension, utan enbart ta sikte på den som får garantipension till sådan pension. Med hänsyn härtill anser Lagrådet att såväl rubriken till

paragrafen som paragrafens lydelse bör korrigeras. Vidare bör enligt Prop. 2008/09:200 Lagrådet, likaledes med hänsyn till innehållet i gällande bestämmelse, Avd. H komplettering ske av andra stycket i den föreslagna paragrafen. Kom­ pletteringen ska enligt Lagrådet ske så att undantag från begränsningen i den föreslagna paragrafens första stycke ska avse inte bara fall då den pensionsberättigade vistas utanför anstalt vid utökad frigång enligt 58 § lagen om kriminalvård i anstalt utan även vid fall av vårdvistelse enligt 56 § i samma lag.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning såvitt gäller paragrafens utformning. Denna formuleras i linje med Lagrådets synpunkter. Efter­ som rubriken före paragrafen avser även 31 och 32 §§, som omfattar även de ytterligare förmåner som nämns där, bör den emellertid kvarstå oförändrad. Vidare bör paragrafen inte omfatta garantipension till änke­ pension utan bestämmelser om denna finns i 9 kap. 1 § SFBP (jfr kommentaren till inledningen av 84 kap. SFB).

106 kap. 31 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 31 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men omfattar även garantipension till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (110 kap. 31 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 kap. 14 § första stycket fjärde meningen och 14 a § första stycket första meningen EPL. I para­ grafen tas inte med garantipension till änkepension utan bestämmelser om denna finns i 9 kap. 1 § SFBP (jfr kommentaren till inledningen av 84 kap. SFB).

106 kap. 36 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 15 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (110 kap. 36 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 § tredje stycket BTPL.

Enligt Lagrådet torde syftet med den föreslagna paragrafen vara att i fråga om den som är intagen i anstalt och avtjänar fängelsestraff som överstiger två år föreskriva särskilda begränsningar av den tid för vilken bostadstillägg lämnas. Av paragrafen framgår, enligt Lagrådet, emellertid inte uttryckligen att fråga ska vara om en försäkrad som har rätt till bostadstillägg. Lagrådet anser att innebörden därför kan misstolkas, sär­ skilt som den aktuella regleringen i motsats till motsvarigheten i gällande rätt har brutits ut till en egen paragraf. Med hänsyn härtill anser Lagrådet att paragrafens inledning bör omformuleras.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i linje med Lagrådets förslag.

106 kap. 37 §

SamSol:s förslag (H 3 kap. 37 §): SamSol föreslår att även sjuklön ska omfattas av regleringen. Dessutom föreslår SamSol inte något särskilt undantag för så kallade dagersättningar.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (110 kap. 37 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 16 kap. 20 § tredje stycket AFL, 16 § andra stycket andra meningen HVL, 6 kap. 8 § tredje

stycket LAF och 7 kap. 14 § första stycket femte meningen samt andra Prop. 2008/09:200 stycket tredje meningen EPL. Avd. H

I första stycket anges hur reduktionen ska göras när ersättning ska betalas ut endast för del av kalendermånad. Vidare anges att ersättning ska avrundas till närmast högre krontal, vilket innebär en ändring mot i dag när det gäller handikappersättning och vårdbidrag. Regeringen före­ slår således att det anges att även dessa ersättningar ska avrundas till närmast högre krontal i stället för, bara såsom i dag, till närmaste krontal.

Enligt Lagrådet bör undantagsbestämmelsen i andra stycket i den före­ slagna paragrafen, som enbart nämner sjuklön, byggas ut i förtydligande syfte. Lagrådet föreslår därvid följande lydelse ”Bestämmelserna i första stycket gäller inte för förmåner som är att beteckna som dagersättningar eller sjuklön oavsett hur denna beräknas”.

Regeringen delar i viss mån Lagrådets uppfattning. Som framgår i all­ mänmotiveringen i avsnitt 4.2 ska, till skillnad mot i lagrådsremissen, sjuklöneförmånen dock inte arbetas in i socialförsäkringsbalken. Para­ grafen ska därför inte omfatta någon reglering av sjuklöneförmånen. Vidare bör, som Lagrådet påpekar, i paragrafen anges att den inte gäller för sådana ersättningar som beräknas per dag. Med bortseende från vad Lagrådet anför om sjuklöneförmånen, formuleras paragrafen i linje med Lagrådets förslag. Dock bör paragrafen inte omfatta garantipension till änkepension utan bestämmelser om denna finns i 9 kap. 1 § SFBP (jfr kommentaren till inledningen av 84 kap. SFB).

106 kap. 38–40 §§ SamSol:s förslag (H 3 kap. 38–40 §§): Överensstämmer delvis med regeringens förslag. SamSol föreslår dock inte att rehabiliteringspenning ska omfattas av regleringen i 38 § andra stycket. Dessutom föreslår

SamSol en annan rubrik till dessa paragrafer.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 110 kap. 38–40 §§ i lagrådsremissen.

Enligt Lagrådet är den föreslagna rubriken som ska täcka bestämmel­ serna i 110 kap. 38–40 §§ i lagrådsremissen inte väl avpassad efter inne­ hållet i paragraferna. Lagrådet anser att dessa anger ett handlingsmönster för Försäkringskassans handläggning av utbetalning av ersättning i fall då den försäkrade ska betala för kostnader för uppehälle. De anger således, enligt Lagrådet, däremot inte hur den försäkrade ska agera. Med hänsyn härtill föreslår Lagrådet att rubriken lämpligen kan ändras till ”Avdrag för kostnader och uppehälle”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Rubriken formuleras på det sätt som Lagrådet föreslår.

Eftersom det saknas anledning till att bestämmelserna i 38 och 39 §§ inte ska gälla för rehabiliteringspenning, föreslår regeringen en ändring i detta hänseende. Vidare bör noteras att bestämmelserna i 38 och 39 §§ inte är aktuella beträffande närståendepenning.

När det gäller dagersättningarna i 39 § andra stycket första meningen görs ett tillägg så att det framgår att avdraget får utgöra högst en tredjedel av ersättningens belopp efter skatteavdrag. Därmed uppnås en språklig överensstämmelse med bestämmelserna i andra meningen som avser övriga förmåner. Att begränsningsreglerna gäller efter skatteavdrag har

motiverats med att det inte förekommer rätt till avdrag vid inkomsttaxe- Prop. 2008/09:200 ringen för personliga levnadskostnader (jfr prop. 2001/02:164 s. 41). Avd. H

I 40 § anges att om den försäkrade samtidigt får flera ersättningar en­ ligt denna balk ska endast ett avdrag göras från de sammanlagda för­ månerna. I förhållande till nu gällande lagstiftning kommer denna regel uttryckligen att gälla även för dagersättningar. På motsvarande sätt som framgår av Lagrådets yttrande beträffande 45 kap. 17 § och 46 kap. 44 § i lagrådsremissen, anser Lagrådet att den nu ifrågavarande bestämmelsen, på grund av att ordet ”samtidigt” används, inte med önskvärd precision ger uttryck för det som avses. Lagrådet anser därför att också denna bestämmelse bör formuleras om.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets förslag.

107 kap. 2 §

SamSol:s förslag (H 4 kap. 2 §): SamSol lämnar inte förslag om att bestämmelsen ska gälla också för de fall den först utbetalda ersättningen lämnas enligt någon annan författning som Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa fattar beslut om.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att paragrafen bör kommenteras i författningskommentaren eftersom den är formulerad på annat sätt än 17 kap. 1 § AFL. Det finns i 17 kap. 1 § AFL inte någon koppling till t.ex. LASS.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (111 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 17 kap. 1 § första stycket AFL, 6 kap. 7 § andra stycket LAF, 14 kap. 8 § LIP och 8 kap. 8 § EPL. Paragrafen innebär att en retroaktivt beviljad förmån enligt SFB i vissa fall ska minskas med hänsyn till en förmån för samma tid som redan har betalats ut av Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa på grund av ett tidigare beslut. En förutsättning för att minskning ska bli aktuell är att det är fråga om två eller flera förmåner som antingen inte lämnas samtidigt eller som samordnas beloppsmässigt när de lämnas samtidigt. I sådana fall ska den retroaktivt beviljade förmånen minskas om och i den utsträckning det behövs för att inte den sammanlagda utbetalningen ska överstiga vad den försäkrade skulle ha fått om båda eller alla förmånerna hade beslutats vid samma tillfälle. På detta sätt sker i efterhand den föreskrivna samordningen av förmånerna. Det förhållan­ det att paragrafen omfattar samtliga förmåner enligt SFB, däribland även sådana där samordning aldrig blir aktuell, påverkar enligt regeringens mening i praktiken möjligheterna till retroaktiv samordning endast såvitt avser närståendepenning som trots att den ska samordnas med flera andra förmåner inte omfattas av nuvarande lagstiftning.

107 kap. 5 §

SamSol:s förslag (H 4 kap. 5 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Det innehåller dock undantag för sjuklön men inte för barnbidrag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 111 kap. 5 § i lagrådsremissen. Första stycket motsvarar 17 kap. 1 § andra stycket AFL, 12 kap. 8 § LIP och 7 kap. 9 § EPL. Regeringen föreslår dock att reglerna ska gälla även beträffande närståendepenning

och smittbärarpenning, vilket är en förändring av rättsläget. Lagrådet Prop. 2008/09:200 anför att den föreslagna lydelsen innebär att utbetalning till social- Avd. H nämnden alltid ska ske om nämnden begär det, medan den nuvarande lydelsen enbart ger Försäkringskassan en möjlighet att besluta om utbe­ talning till nämnden. Lagrådet föreslår att ”ska” på två ställen byts ut mot ”får” för att bibehålla rättsläget oförändrat.

Bestämmelserna om utbetalning till socialnämnden gäller i dag inte beträffande assistansersättning enligt LASS. Lagrådet påpekar att för­ hållandet är detsamma i fråga om barnbidrag varför även denna förmån bör undantas i andra stycket.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Bortsett från att undantaget för sjuklön, som inte ska omfattas av balken, inte tas med formuleras paragrafen i linje med Lagrådets förslag.

107 kap. 7 §

SamSol:s förslag (H 4 kap. 7 §): Överensstämmer i sak väsentligen med regeringens förslag men anger i första stycket att förmånerna ska dras in.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (111 kap. 7 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 kap. 7 § EPL, vartill 6 kap. 7 § LAF hänvisar, dock anges inte längre att ersättning skäligen får sättas ned. Bakgrunden till detta är att regeringen anser att det helt allmänt gäller att alla åtgärder som myndigheter vidtar ska vara proportionerliga.

Lagrådet anför att paragrafen felaktigt utformats som en regel om indragning av en ersättning som den efterlevande är berättigad till och i stället borde i enlighet med nuvarande regler ange att den efterlevande inte har rätt till ersättning efter den avlidne. Vidare anför Lagrådet att ordet ”även” i andra stycket bör strykas och ”sägs” bytas mot ”anges”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets förslag.

107 kap. 12–16 §§ SamSol:s förslag (H 4 kap. 12–15 §§): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag men innehåller undantag för sjuklön.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 111 kap. 12–15 §§ i lagrådsremissen. 12 § motsvarar närmast 20 kap. 5 § AFL och 15 kap. 17 § första stycket LIP. Den nuvarande terminologiska konstruktionen i AFL, att beloppet ska anses förverkat, är inte helt adekvat, eftersom det är preskription och inte förverkande i egentlig mening som åsyftas. Regeringen anser därför att denna paragraf och 13

  • §§ bör avfattas på ett sätt som motsvarar 15 kap. 17 § första stycket LIP (jfr bilaga 7 till prop. 1997/98:151 s. 162). Detta innebär också att orden ”som beslutats” i förslaget i lagrådsremissen inte finns med i lagförslaget. 15 § motsvarar 4 a § andra meningen FBF.

I lagrådsremissen föreslås i 12 § en bestämmelse om att det som sägs där inte tillämpas i fråga om sjuklön som betalas ut av en arbetsgivare.

Lagrådet anför att undantaget bör utvidgas genom en hänvisning till 13– 15 §§.

Som en följd av att bestämmelserna om sjuklön inte tas med i balken behövs inte längre undantaget för sjuklön. Med hänsyn härtill och då de avvikande bestämmelserna i 13–15 §§ följer direkt efter huvudregeln

anser regeringen att en särskild hänvisning till dem inte kan anses Prop. 2008/09:200 påkallad. Avd. H

I lagrådsremissen motsvaras 16 § av ett andra stycke i 12 § av innehåll att preskriptionslagen (1981:130) inte gäller för en enskilds fordringar på pension enligt balken. Utformningen är hämtad från 15 kap. 17 § andra stycket LIP till vilken bestämmelser i 6 kap. 3 § GPL och 8 kap. 10 § EPL hänvisar. Till GPL finns vidare hänvisning i 6 § LSPT. Lagrådet anför att ”pension enligt balken” bör närmare specificeras.

Bakgrunden till bestämmelsen är att det i samband med pensions­ reformen ansågs att preskription inte borde ske av själva rätten till pen­ sion utan endast av fordran på utfallande belopp och att reglerna i preskriptionslagen om preskriptionsavbrott borde vara tillämplig på de senare (prop. 1997/98:151 s 506 f.). Beträffande garantipension torde hänvisningen till LIP vara inriktad endast på första stycket i 15 kap. 17 § eftersom fordran på sådan pension ansågs uppkomma först då den är tillgänglig för utbetalning (prop. 1997/98:152 s. 108 f). Vad gäller efter­ levandepension infördes hänvisningen för tydlighets skull trots att det ansågs tveksamt om preskriptionslagen är tillämplig på rätt till efter­ levandepension (prop. 1999/2000:91 s. 263). Utformningen i lagråds­ remissen kan ge intryck av att preskriptionslagen är tillämplig på alla andra förmåner enligt balken än de som anges där och detta intryck skulle närmast förstärkas vid en närmare specifikation av de förmåner som formellt omfattas av bestämmelsen. Regeringen anser därför att undantag bör göras beträffande samtliga förmåner enligt balken trots att preskriptionslagen även utan en särskild regel inte skulle vara tillämpligt på det helt övervägande antalet förmåner. Regeln placeras i en särskild paragraf efter övriga bestämmelser om preskription.

Lydelsen av 14 § anpassas till övriga bestämmelser vilket medför att tidsgränsen blir sju i stället för sex månader, eftersom underhållsstöd betalas ut i förskott. Fristens utgång uttrycks i nuvarande lagtext som sex månader efter utgången av den månad som bidragsförskottet avsåg (alltså exempelvis den sista juli i fråga om bidragsförskott för januari). Den nya lydelsen utgår från att underhållsstödet för januari betalas ut i december. För att slutdatum fortfarande ska vara den sista september utgår tiden sju månader efter utgången av den månad då belopp är tillgängligt för lyft­ ning.

107 kap. 17 och 18 §§

SamSol:s förslag (H 4 kap. 16 och 17 §§): Överensstämmer med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan konstaterar att de nuvarande bestämmelserna återfinns i AFL. Bland annat omfattas inte den inkomst­ grundade ålderspensionen av den nuvarande regeln i AFL. Förslaget innebär en principiell skillnad mot gällande lagstiftning eftersom de före­ slagna paragraferna föreslås gälla för samtliga förmåner i SFB.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (111 kap. 16 och 17 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 20 kap. 7 § AFL.

Till bestämmelsen i den paragrafen finns hänvisningar i LAF, LSP, KSL, SML och HVL, Vad gäller ålders- och efterlevandepension innebär förslaget endast ett återställande av det rättsläge som gällde innan reglerna om dessa förmåner bröts ut ur AFL. I övrigt torde möjligheterna

att göra anspråk på skadestånd eller möjligheterna till återkrav av Prop. 2008/09:200 utbetald ersättning från den som är skyldig att betala skadestånd till den Avd. H ersättningsberättigade i praktiken knappast förändras.

108 kap. 2 §

SamSol:s förslag (H 5 kap. 2 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborg konstaterar att SamSol förordar att återkravsgrunden att någon ”på annat sätt har förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp” ska utgå. Enligt

Länsrätten bör de närmare övervägande som ska göras i denna fråga i första hand ske med anledning av den översyn av reglerna om återkrav som bedrivs inom regeringskansliet (S 2005:C).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Som framgår i avsnitt 4.1.2 anser regeringen att det är lämpligt att i SFB föra in även bestämmelser om återkrav av ersättning. Paragrafen (112 kap. 2 § i lag­ rådsremissen) motsvarar bl.a. 20 kap. 4 § första stycket AFL. I den före­ slagna paragrafen saknas dock motsvarighet till den återkravssituation som i nuvarande lagstiftning grundar sig på att någon ”på annat sätt har förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp”.

Skälet till detta är att denna återkravsgrund inte används i praxis och att det är svårt att hitta något fall då den kan behövas, utöver de situationer där den faller in redan under tillämpningsområdet för paragrafens andra stycke (jfr bilaga 7 till prop. 1997/98:151 s. 161). Med hänsyn härtill anser regeringen att rättsläget i praktiken inte ändras genom förslaget. Det saknas därför skäl att avvakta resultatet av den gjorda översynen av återkravsreglerna (jfr kommentaren till 8 §).

108 kap. 3 §

SamSol:s förslag (H 5 kap. 3 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (112 kap. 3 § i lagrådsremissen) motsvarar 8 kap. 5 § första stycket EPL och 14 kap. 6 § andra stycket LIP. Regeringen föreslår dock att ett tillägg görs så att även livränta till efterlevande omfattas av tillämpnings­ området.

Lagrådet anför att bestämmelsens utformning gör det onödigt svårt att få grepp om innebörden och föreslår en ändrad lydelse.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i linje med Lagrådets förslag.

108 kap. 8 §

SamSol:s förslag (H 5 kap. 8 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (112 kap. 8 § i lagrådsremissen) motsvarar 20 § första stycket första meningen USL.

Lagrådet anför att regeln om återkrav av underhållsstöd framstår som onödigt sträng när reglerna om återkrav sammanförs i ett kapitel, att det knappast finns några skäl till att den som uppbär underhållsstöd ska vara underkastad en längre gående återbetalningsskyldighet än mottagare av

andra ersättningar enligt balken och att en sådan oberättigad skillnad Prop. 2008/09:200 borde kunna rättas till i detta lagstiftningsärende även om det inte ligger Avd. H inom ramen för det att göra sakliga ändringar.

Återkravsutredningen (Fi 2007:15) överlämnade i januari 2009 betän­ kandet Återkrav inom välfärdssystemen – förslag till lagstiftning (SOU 2009:6). I betänkandet föreslås en generell lag om återkrav och upp­ hävande av ett antal särskilda bestämmelser om återkrav i skilda lagar, däribland bestämmelserna i 20 § USL. Regeringen anser att över­ väganden avseende den av Lagrådet väckta frågan bör avvakta ställ­ ningstagandet till betänkandet.

108 kap. 9 §

SamSol:s förslag (H 5 kap. 9 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att paragrafen bör ut­ formas efter mönster av 5 kap. 8 § som har en tydligare formulering.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (112 kap. 9 § i lagrådsremissen) motsvarar del av 28 § första stycket första meningen BoL. Bostadsbidraget är en förmån som alltid lämnas som ett preliminärt bidrag som för varje år som det lämnats därefter bestäms slutligt. De preliminära bostadsbidraget beräknas efter en upp­ skattad bidragsgrundande inkomst. Varje kalenderår under vilket preli­ minärt bidrag har betalats ut stäms sedan det preliminära bostadsbidraget av mot bidragstagarens taxerade inkomst. Med hänsyn till förmånens konstruktion bör därför paragrafen utformas på det sätt som SamSol föreslår.

108 kap. 10 §

SamSol:s förslag (H 5 kap. 10 §): Överensstämmer med regeringens förslag såvitt avser första stycket men saknar motsvarighet till andra stycket som kommit till genom senare lagstiftning.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att paragrafen är otydlig och ifrågasätter om den innebär att underhållsstöd och bostadsbidrag som betalats ut efter ett interimistiskt beslut kan återkrävas med stöd av 8 och 9 §§.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (112 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar bl.a. 20 kap. 2 a § andra stycket AFL, vartill 30 § BoL hänvisar, 8 andra stycket LASS och 15 § andra stycket USL. Av paragrafens ordalydelse följer att återkrav av utbetald ersättning endast får beslutas i de fall som anges i 2 §.

Bestämmelserna i 8 och 9 §§ utgör undantag från huvudbestämmelsen i 2 §. Någon rätt till återkrav av ett interimistisk beslut om underhållsstöd och underhållsbidrag med stöd av 8 och 9 §§ finns således inte.

Lagrådet anför att undantaget i första stycket inte bör begränsas till den försäkrade, eftersom även andra personer kan vara återbetalningsskyldiga enligt 2 §.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i enlig­ het med Lagrådets förslag.

108 kap. 15–21 §§

SamSol:s förslag: SamSol lämnar inte något förslag om ränta i samband Avd. H med återkrav. Reglerna har införts senare.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I dessa paragrafer (112 kap. 15–21 §§ i lagrådsremissen) samlas räntebestämmelser i sam­ band med återkrav. Samtliga förmåner i SFB som kan betalas ut till de försäkrade i likvida medel omfattas av bestämmelserna. För premie­ pension och bostadsbidrag finns dock vissa särbestämmelser i 17 § respektive 18 och 20 §§.

Bestämmelserna innebär att försäkrade som har visats vara skyldiga att återbetala en socialförsäkringsförmån och som har kommit överens med Försäkringskassan om en avbetalningsplan eller har fått anstånd med betalningen av beloppet ska debiteras ränta. Bestämmelserna innebär också att försäkrade som är återbetalningsskyldiga för en socialförsäk­ ringsförmån och som inte återbetalat beloppet i rätt tid ska debiteras dröjsmålsränta. Räntan vid anstånd motsvarar statens utlåningsränta med ett tillägg av två procentenheter och dröjsmålsräntan motsvarar den av Riksbanken fastställda referensräntan med ett tillägg av åtta procent­ enheter.

Försäkringskassan har möjlighet att helt eller delvis efterge kravet på ränta och dröjsmålsränta.

108 kap. 22 §

SamSol:s förslag (H 5 kap. 15 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. SamSol undantar dock ersättning enligt den före­ slagna lagen om statlig ersättning för sjukvård m.m.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 112 kap. 22 § i lagrådsremissen. I nu gällande socialförsäkrings­ lagstiftning finns en mängd olika regler för när s.k. kvittning får före­ komma. I 20 kap. 4 § tredje och fjärde styckena AFL ges möjlighet att kvitta en felaktig socialförsäkringsutbetalning mot en senare utbetalning till samma person. Till 20 kap. 4 § AFL ansluter en mängd återkravs­ bestämmelser. Undantag gäller dock för barnbidrag, förlängt barnbidrag, assistansersättning, bilstöd, bostadsbidrag och underhållsstöd. Bilstöds­ reglerna saknar kvittningsbestämmelse, och ett återkrävt bilstöd kan således inte kvittas ens mot senare bilstöd. För de förmåner som omfattas av SFB gäller i den nuvarande socialförsäkringslagstiftningen följande beträffande kvittning av en felaktig utbetalning mot en annan utbetal­ ning:

– Bostadsbidrag kan kvittas mot alla förmåner som kan betalas ut till den försäkrade, men kvittning mot bostadsbidrag tillåts endast för åter­ krav av bostadsbidrag och underhållsstöd.

– Barnbidrag kan kvittas mot alla förmåner som kan betalas ut till den försäkrade utom bostadsbidrag, assistansersättning och underhållsstöd. Mot barnbidrag kan kvittning göras såvitt avser barnbidrag, bostads­ bidrag och underhållsstöd.

– Förlängt barnbidrag följer barnbidragsreglerna. – Assistansersättning tillåter ej kvittning, men förmånen kan kvittas mot alla förmåner som kan betalas ut till den försäkrade utom såvitt avser barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd.

– Underhållsstöd kan kvittas mot alla förmåner som kan betalas ut till den försäkrade.

– Övriga förmåner som betalas ut till den enskilde kan kvittas mot alla andra förmåner utom barnbidrag, bostadsbidrag, assistansersättning och underhållsstöd.

Det finns inte några bärande skäl för att behålla dessa onödigt kompli­ cerade regler. Det är svårt att finna någon linje beträffande de fall när kvittning är respektive inte är tillåten. Regeringen föreslår därför att en generell bestämmelse införs som möjliggör kvittning i samtliga de fall när den ersättningsberättigade är återbetalningsskyldig för en ersättning som utgetts på grund av denna balk eller någon annan författning. Det bör framhållas att kvittning får göras endast i den utsträckning det är skäligt. Detta innebär att skälighetsbedömningen avser såväl avdrags­ möjligheten i sig som avdragsbeloppets storlek. Detta innebär att det i varje enskilt fall får bedömas om det, med hänsyn till ersättningens karaktär, är lämpligt att göra avdrag och i så fall med vilket belopp avdrag ska göras.

Av andra stycket framgår att kvittning inte får ske beträffande ersätt­ ning för tandvård till vårdgivare.

108 kap. 24 och 25 §

SamSol:s förslag (H 5 kap. 17 och 18 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men omfattar också änkepension och garanti­ pension till änkepension.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (112 kap. 24 och 25 §§ i lagrådsremissen) motsvarar 8 kap. 6 § första respektive andra stycket EPL. Som närmare utvecklas i inledningen av kommentaren till 84 kap. SFB lämnas sådan garantipension till änke­ pension numera bara övergångsvis. Bestämmelserna i den delen tas där­ för i stället in i 9 kap. 6 § SFBP.

5.9.3. Underavdelning III Gemensamma bestämmelser om handläggning m.m. Inledning

I underavdelning III (109–115 kap.) samlas merparten av de bestämmel­ ser som rör bl.a. handläggning av ärenden, beslut samt ändring, ompröv­ ning och överklagande av beslut. Med hänsyn till hur vissa av socialför­ säkringsförmånerna är konstruerade, anser regeringen dock att det inte är ändamålsenligt att samla alla bestämmelser som i någon mening avser handläggningen av ärenden i denna underavdelning. Därför finns i avdelningarna B–G (8–103 kap.) särskilda handläggningsbestämmelser i avsnitten om bl.a. underhållsstöd, sjukersättning och aktivitetsersättning samt arbetsskada.

Regeringens förslag i dessa delar bygger i viss mån även på betänkan­ det En handläggningslag – förfarandet hos försäkringskassorna (SOU 2001:47). Det betänkandet innehåller bl.a. ett förslag till en lag om handläggningen av ärenden hos de, innan förstatligandet, allmänna försäkringskassorna (förslag till handläggningslag). Det kan anmärkas att

i förslaget till lagtext i det betänkandet används det allmänna begreppet ”part” för att beteckna i första hand den försäkrade. Terminologin anknyter till förvaltningslagens uttryckssätt. Någon egentlig saklig ändring är inte avsedd.

Eftersom bestämmelserna i denna underavdelning ska vara anpassade till den i SFB valda strukturen anser regeringen dock inte att det är lämp­ ligt att genomgående använda begreppet ”part”. Regeringen anser i stället att det även i författningstexten i denna underavdelning är lämpligast att använda uttrycket ”den försäkrade” i den utsträckning det låter sig göras. Härigenom upprätthålls en kontinuitet genom i princip hela SFB. Det är emellertid olämpligt, och i vissa fall direkt felaktigt, att i samtliga bestämmelser använda uttrycket ”den försäkrade”. Valet av uttryck får anpassas efter vilka företeelser som regleras i underavdelningens olika kapitel och paragrafer.

I de inledande paragraferna i 110 kap. används, där så erfordras, uttrycket ”sökanden” för att markera att den handläggande myndigheten, vid behandlingen av en ansökan om en förmån, primärt ska ta ställning till om den som ansöker om en förmån är försäkrad för förmånen i frågan enligt bestämmelserna i avdelning A (1–7 kap.). Eftersom bestämmel­ serna i 110 kap. 4 § även ska tillämpas i fråga om ansökan om något annat än en förmån, passar uttrycket ”sökande” väl som ett enhetligt och lättförståeligt uttryck för den som så att säga aktivt ansöker eller begär något med anknytning till SFB.

I 110 kap. 13 § används uttrycket ”den enskilde”. Regeringen anser det mindre lämpligt att i denna paragraf använda uttrycket ”sökanden”, bl.a. med hänsyn till att bestämmelserna är tillämpliga även i ärenden som Försäkringskassan själv initierat. Inte heller uttrycket ”den försäkrade” framstår som lämpligt att använda i denna paragraf.

När det gäller anmälan om bosättning och arbete i Sverige i 110 kap. 43–45 §§ framstår det som naturligt att använda uttrycket ”den som…”. Däremot är det i den centrala bestämmelsen om anmälningsskyldighet för ändrade förhållanden i 110 kap. 46 § angeläget att det mer precist framgår vem det är som har en skyldighet att agera när vederbörandes förhållande ändras. Regeringen anser att detta bäst markeras i paragra­ fens inledning genom att uttrycket ”den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån” används. Uttrycket speglar väl den krets av perso­ ner som i olika situationer har en skyldighet att anmäla ändrade för­ hållanden. Konsekvenserna för den som inte fullgör sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet regleras i 110 kap. 52 §. Vem som kan träffas av indragning eller nedsättning av ersättning markeras i den paragrafen med uttrycket ”den försäkrade eller den som annars får ersättningen”.

I 111 kap. (självbetjäningstjänster) används, liksom i de inledande paragraferna i 110 kap. och av samma skäl som nyss angetts, uttrycket ”enskild”.

I 113 kap. är bestämmelserna om ändring, omprövning och över­ klagande av beslut placerade. Även i detta kapitel används uttrycket ”enskild”. Skälet till detta är att rätten för någon att begära ändring av ett beslut som är fattat i en fråga som regleras i SFB inte är begränsad till den försäkrade. Rätten att begära ändring avgränsas i stället av att det är den som beslutet angår som har talerätt.

109 kap.

I 113 kap. 2 § i lagrådsremissen (H 6 kap. 2 § i SamSol:s förslag) finns Avd. H en upplysningsbestämmelse om att i avdelning H underavdelning III Gemensamma bestämmelser om handläggning bl.a. finns bestämmelser som gäller utöver eller i stället för bestämmelserna i förvaltningslagen eller förvaltningsprocesslagen.

Sedan Lagrådet framfört att bestämmelsen kan utgå, väljer regeringen att inte föreslå en sådan bestämmelse.

110 kap. 2 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 2 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol:s hänvisningar till vilka bestämmelser i kapitlet som gäller på motsvarande sätt vid handläggning enligt balken hos Pre­ miepensionsmyndigheten överensstämmer inte med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 2 § i lagrådsremissen) är ny. I andra stycket föreskrivs att vissa uppräknade paragrafer i kapitlet gäller på motsvarande sätt vid handlägg­ ning av ärenden enligt balken hos Premiepensionsmyndigheten. Hänvis­ ning till 9 § omfattas av uppräkningen eftersom den kan vara av relevans i fråga om efterlevandeskydd inom premiepensionssystemet. Hänvis­ ningarna i paragrafen anges i enlighet med Lagrådets påpekande.

110 kap. 4 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 4 § i lagrådsremissen) är ny. Den motsvarar närmast 3 § första och andra styckena i förslaget till handläggningslag (SOU 2001:47). I paragrafen regleras till att börja med hur en ansökan om en förmån görs hos Försäkringskassan när fråga inte är om ett ärende som Försäkrings­ kassan tar upp självmant (ex officio). Bestämmelsen stämmer överens med vad som gäller för många förmåner, bidrag och ersättningar redan i dag. För andra ersättningar innebär kravet på ansökan en förändring.

Utformningen utgår från synsättet att sökandens begäran ska vara den yttre ram inom vilken handläggningen av ett ansökningsärende ska hållas. En konsekvens av detta synsätt blir att Försäkringskassan inte kan gå utöver vad sökanden begär i ett ärende som initierats på detta sätt. Detta ska inte tolkas på så sätt att sökandens begäran i en ansökan inte kan ändras under ärendets handläggning. Många förmåner är till sin natur komplicerade. Det kan därför vara svårt för den enskilde att överblicka konsekvenserna av olika alternativ. På samma sätt som gäller i dag ska Försäkringskassan i sådana fall tillsammans med sökanden ta reda på vilken förmån denne önskar. Denna skyldighet följer av Försäkrings­ kassans utredningsansvar (se 110 kap. 13 § SFB). Om ett sådant arbete leder fram till att sökanden vill ändra sin begäran står det givetvis denne fritt. En muntlig förändring av begäran måste dock dokumenteras (se 15 § FL). – Om Försäkringskassan och sökanden inte är överens om vad en begäran bör omfatta, ska naturligtvis sökandens viljeförklaring respekteras. Försäkringskassan har då, om författningsstöd finns, en möjlighet att ex officio initiera ett nytt ärende. Det kan i detta samman­ hang vara på sin plats att erinra om att om det går att utröna att en be­

gäran hos Försäkringskassan avser en begäran om en ersättning, är ett Prop. 2008/09:200 ärende om en sådan ersättning anhängiggjort, även om ansökan är så Avd. H ofullständig att den inte kan ligga till grund för en prövning i sak.

I kravet på skriftlig ansökan ligger att en ansökan inte kan vara munt­ lig. I andra stycket ställs vissa ytterligare krav upp på ansökans form och innehåll. Bestämmelser om egenhändigt undertecknande finns i dag i ett flertal författningar på socialförsäkringsområdet. Kravet på underskrift på heder och samvete motsvarar 20 kap. 8 § andra stycket AFL och 15 kap. 14 § andra stycket LIP. Som nyss nämnts kan innehållet i en ansökan förändras under handläggningens gång. Ett krav på egenhändigt under­ tecknande på heder och samvete ska inte tolkas så att muntliga juste­ ringar av en ansökan sedan ärendet anhängiggjorts är uteslutet. Försäk­ ringskassan bör dock i en sådan situation erinra om att uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete och att den enskilde, om inte särskilda talar mot det, ska komplettera sin ansökan i enlighet med de formkrav som gäller för ansökan om en förmån (se 13 § i detta kapitel).

En begäran om ökning av en redan utgående förmån är till sin karaktär lik en begäran om en förmån. För många förmåner ska därvid samma typ av uppgifter lämnas såväl vid en begäran om en förmån som vid en begä­ ran om en ökning av en förmån. Regeringen anser därför att samma reg­ ler ska gälla även för en ökning av en förmån.

110 kap. 5 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 5 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 114 kap. 5 § i lagrådsremissen. Som huvudregel gäller enligt 4 § att den som vill begära en ersättning ska ansöka om den skriftligen.

Vidare ska en ansökan bl.a. vara egenhändigt undertecknad och uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete. För vissa förmåner gäller i dag särskilda regler i dessa hänseende, jfr t.ex. 12 § första stycket tredje meningen USL, 19 § andra stycket andra meningen BoL och 22 § tredje stycket BTPL. För att rättsläget inte ska ändras finns i denna paragraf tilläggsvillkor för förlängt underhållsstöd, äldreförsörj­ ningsstöd, bostadsbidrag och bostadstillägg.

110 kap. 6 och 7 §§

SamSol:s förslag (H 7 kap. 6 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag, men saknar hänvisning till reglerna om sjuk- och aktivitetsersättning.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att paragrafen bör for­ muleras om och föreslår därvid att punkten 2 bryts ut och placeras i ett eget stycke.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot­ svarar 114 kap. 6 och 7 §§ i lagrådsremissen. Regeringen anser att kravet på skriftlig ansökan m.m. i 4 § inte bör gälla i samtliga de situationer när rätt till en förmån enligt SFB kan föreligga. När det gäller t.ex. barn­ bidrag skulle ett sådant krav leda till onödig administration eftersom det som regel saknas behov av närmare utredning hos Försäkringskassan för att rätten till bidrag ska kunna bedömas. Det kan påpekas att det när det

gäller flerbarnstillägg finns bestämmelser om anmälan i 16 kap. 12 §. Att Prop. 2008/09:200 den försäkrade i vissa fall kan få en förmån utan att ha ansökt om den Avd. H innebär givetvis ingen inskränkning av hans eller hennes skyldighet att lämna uppgifter när Försäkringskassan begär det enligt 13 §.

Regeringen anser också att det saknas anledning att uppställa ett krav på skriftlig ansökan i de fall när en kommun enligt nuvarande 5 § andra stycket LASS anmält behov av assistansersättning. Som framgår av kommentaren till avdelning D (se avsnitt 5.5.3) anser regeringen att den regeln bör föras över till LSS.

Beträffande vårdbidrag och handikappersättning, som har beviljats för begränsad tid, gäller i dag att Försäkringskassan utan ansökan kan bevilja dessa förmåner för ytterligare tid, jfr 11 § andra stycket HVL. Rege­ ringen anser att detta är en ändamålsenlig ordning och föreslår därför att detta ska gälla även enligt SFB. Vidare finns i paragrafen hänvisningar till andra lagrum i SFB där det anges att en förmån kan lämnas utan an­ sökan. Detta innebär en annan formulering än i SamSol:s förslag.

110 kap. 8 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 7 §): SamSol föreslår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer för en viss förmån får meddela dels närmare föreskrifter om uppgifter i en ansökan, dels föreskrifter om undantag från de krav som anges i 4 §.

Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) anser att förslaget knappast är förenligt med regeringsformen. I 7 § anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förutom att meddela närmare uppgifter om innehållet i ansökan också får meddela föreskrifter om undantag från de krav som anges i 4 §. Förslaget innebär således att regeringen i den del som avser föreskrifter om undantag från de grund­ läggande krav som anges i 4 § ges bemyndiganden att ändra en av riks­ dagen beslutad lag. Enligt regeringsformen 8 kap. 17 § får dock lag inte ändras eller upphävas annat än genom lag. Eftersom bakgrunden till

SamSol:s förslag är bl.a. farhågor för att den tekniska utvecklingen inom IT-området ska försvåra tillämpningen av lagbestämmelsen, påpekar JO att bestämmelsen om kvalificerade elektroniska signaturer i H 8 kap. synes ge utrymme för hänsyn till den tekniska utvecklingen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 114 kap. 8 § i lagrådsremissen. Regeringen delar JO:s uppfattning att bestämmelserna i 111 kap. tillgodoser behovet att beakta den tekniska utvecklingen. Paragrafen utformas därför endast som en hänvisning till 111 kap.

110 kap. 9 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 8 och 11 §§): Överensstämmer i sak med regeringens förslag (8 §). SamSol föreslår vidare en uttrycklig bestäm­ melse om att anmälan och andra meddelanden än ansökningar får ske formlöst om inget annat särskilt anges i SFB (11 §).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 114 kap. 9 § i lagrådsremissen. Regeringen anser att kravet på skriftlig ansökan m.m. bör gälla även för andra ansökningar än de som avser förmåner enligt SFB. Det kan t.ex. handla om ansökningar om efterlevandeskydd i form av premiepension under pensionstiden enligt

91 kap. eller särskilt högriskskydd enligt 27 kap. 40 §. En särskild Prop. 2008/09:200 bestämmelse behövs om detta eftersom det inte är fråga om egentliga Avd. H förmåner enligt balken.

I SFB finns också åtskilliga bestämmelser som anger att den försäkrade eller någon annan kan göra en anmälan om ett visst förhållande. Rege­ ringen anser att det inte är rimligt att ha samma generella formkrav för anmälningar som för ansökningar om förmåner enligt 4 §. Att en anmä­ lan kan lämnas formlöst följer även av allmänna förvaltningsrättsliga principer. Detta betyder att en anmälan kan ske t.ex. muntligen om inget annat anges särskilt i avdelningarna A–G (1–103 kap.). Någon särskild upplysningsbestämmelse om detta förhållande behöver inte föras in i SFB. Samma resonemang kan föras beträffande andra typer av med­ delanden.

Det kan även förekomma framställningar hos Försäkringskassan som inte kan anses utgöra vare sig ansökningar eller anmälningar. Regeringen anser att det inte heller för dessa bör införas ett generellt formkrav. De får, vilket följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer, framställas formlöst. Detta betyder att en sådan framställan kan ske t.ex. muntligen om inget annat anges särskilt i avdelningarna A–G (1–103 kap.). Det är onödigt att i SFB införa en generell upplysningsbestämmelse om detta förhållande. Hänvisningarna i paragrafen anges i enlighet med Lagrådets påpekanden.

110 kap. 10 och 11 §§

SamSol:s förslag (H 7 kap. 9 och 10 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: JO anser att förslaget kan få konsekvenser för fastställandet av vilken tidpunkt som ska gälla för utgivande av olika förmåner. I de fall Försäkringskassan avvisar en ansökan för att den varit ofullständigt ifylld och den försäkrade därefter kommer in med en ny ansökan får det till följd att det är den senare ansökan som läggs till grund för bedömningen av ansökningstidpunkten. För det fall att Försäk­ ringskassan i stället hade prövat den första ansökan i sak är det den ansö­ kan som – efter komplettering – läggs till grund för bedömningen av ansökningstidpunkten.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (114 kap. 10 och 11 §§ i lagrådsremissen) är nya. De motsvaras närmast av 4 § i förslaget till handläggningslag (SOU 2001:47). Regeringen anser att om en ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för någon prövning i sak eller om den är behäftad med vissa formella brister, ska ansökan avvisas. Bestämmelserna är nya för förfarandet på socialför­ säkringsområdet och motsvaras endast delvis av en bestämmelse om fakultativ avvisning för bostadsbidrag (se 20 § BoL). Det vanliga är i dag att Försäkringskassan meddelar beslut i sak och avslår ansökan på den grunden att någon prövning inte har kunnat göras. Det är emellertid mer följdriktigt att i denna situation avvisa ansökan, inte minst mot bakgrund av vad regeringen anger om ansökans betydelse i författningskommen­ taren till 4 §.

Skyldigheten att avvisa en ansökan är i 10 § första stycket begränsad till fall där det – trots vägledning från Försäkringskassans sida – inte går att få fram sådana uppgifter om de faktiska förhållandena att en menings­

full prövning över huvud taget är möjlig. Att i ett sådant läge företa en Prop. 2008/09:200 ”saklig” prövning av ärendet torde inte vara rationellt, vare sig ur den Avd. H enskildes synvinkel eller från Försäkringskassans synpunkt. Det får avgöras från fall till fall vilka brister som bör leda till avvisning. Rege­ ringen är av den uppfattningen att bestämmelsen ska tillämpas med viss försiktighet och endast då, som nyss framgått, en ”saklig” prövning är meningslös. Med andra ord ska bestämmelserna om avvisning i 10 § första stycket inte användas i de situationer en materiell prövning av ansökan är möjlig att göra. Om så är fallet ska ansökan inte avvisas utan avslås om sökanden inte uppfyller kriterierna för att t.ex. beviljas den sökta förmånen.

Enligt bestämmelserna i 10 § andra stycket ska Försäkringskassan avvisa en ansökan även vid mer formella brister. Det kan här röra sig om att en ansökan inte är egenhändigt undertecknad eller att ett läkarintyg som ska bifogas en ansökan inte kommer in (se t.ex. 18 §). Även t.ex. brister i saklegitimation kan komma i fråga. Det bör särskilt poängteras att paragrafen huvudsakligen är avsedd att komma till användning när fråga är om grundläggande formella brister som t.ex. att ansökan saknar egenhändig underskrift eller att uppgifter om faktiska förhållanden inte är lämnade på heder och samvete. Formella brister av ringa betydelse bör emellertid inte föranleda att ansökan avvisas.

Regeringen vill också framhålla vikten av att Försäkringskassan verk­ ligen uppfyller sin serviceskyldighet gentemot enskilda innan beslut om avvisning med stöd av 10 § fattas.

I 11 § anges som ett generellt krav för att avvisning ska få ske att För­ säkringskassan förelägger sökanden att avhjälpa bristen. Bestämmelsen är i linje med vad som gäller vid avvisning på andra områden. Genom föreskriften att föreläggandet får delges öppnas möjligheten att använda delgivningsförfarandet enligt delgivningslagen (1970:428).

110 kap. 13 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 13 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 13 § i lagrådsremissen) motsvarar bl.a. 20 kap. 8 § första stycket första meningen och andra stycket AFL samt 5 § första stycket och 6 § i förslaget till handläggningslag (SOU 2001:47).

I första stycket anges att Försäkringskassan ska se till att ärendet blir tillräckligt utrett. Även om denna s.k. officialprincip redan nu gäller hos Försäkringskassan, anser regeringen att det är av värde att denna princip kommer till direkt uttryck i lagtexten. Detta förändrar inte Försäkrings­ kassans serviceskyldighet enligt FL. Av 4 § FL följer att Försäkrings­ kassan är skyldig att lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor rörande socialförsäkringen, allt i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och Försäkringskassans verksamhet (se även 7 § FL). Bestämmelsen i första stycket innebär att Försäkringskassan ska leda utredningen i ärendet och se till att erforderligt material kommer in. Den innebär däremot inte att Försäkringskassan i varje ärende själv måste ombesörja utredningen. Även den enskilde har här ett ansvar. Trots denna uppdelning av utredningsansvaret är det dock naturligt att anse att

Försäkringskassan har en vidsträckt utredningsskyldighet. Särskilt i ärenden som initierats av Försäkringskassan själv är det uppenbart att Försäkringskassan har huvudansvaret för att behövlig utredning kommer in.

Även i ansökningsärenden har Försäkringskassan ett ansvar för att ärendet blir tillräckligt utrett. Är det särskilt föreskrivet att den enskilde ska svara för viss utredning, t.ex. att ge in ett läkarutlåtande, har denne visserligen ett förstahandsansvar i detta hänseende. Det kan emellertid med hänsyn till en specialbestämmelse, t.ex. 25 § andra stycket, förhålla sig så att Försäkringskassan trots krav på förebringande av visst material finner att detta inte är nödvändigt för att bedöma ersättningsfrågan. I så fall bör Försäkringskassan inte ta upp någon fråga om avvisning av ansökningen.

Lagrådet anför följande i fråga om utredningsskyldigheten. Regeln har en enkel konstruktion och omfattar alla slags ärenden enligt balken (för­ slagets 114 kap. 2 §). Det är uppenbarligen svårt att generellt ange utred­ ningsskyldighetens omfattning, eftersom ärendena kan vara av varierande slag och förhållandena inom samma ärendekategori kan skifta från fall till fall. Det är därför förståeligt om den föreslagna regeln endast kon­ strueras som ett slags riktmärke. Vad som dock inte kommer till klart uttryck i regeln är att utredningsskyldighetens omfattning kan bero av ärendets beskaffenhet. Det anses exempelvis att en sökande av en förmån i princip ska visa att han uppfyller förutsättningarna för att erhålla denna.

Försäkringskassan kan i ett sådant fall fullgöra sin utredningsskyldighet genom att anvisa den enskilde hur denne bäst kan styrka sina påståenden. Kassans utredningsskyldighet blir väsentligt mera omfattande om kassan överväger att meddela ett för den enskilde betungande beslut, t.ex. ett beslut om återkrav eller indragning eller nedsättning av ersättning. Det kan också inom en och samma förmånstyp, t.ex. underhållsstöd eller bostadsbidrag, förekomma skilda slag av ärenden som kan återverka på kassans utredningsskyldighet. En formulering av bestämmelsen som bättre skulle kunna ge uttryck före det ovan anförda är exempelvis: ”För­ säkringskassan ska se till att ärendet blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver”. En konsekvens som följer av att Försäkringskassan får en lagstadgad utredningsskyldighet är att kassan som part i ett mål hos förvaltningsdomstol för med sig ett utredningsansvar som kan åter­ verka på målets handläggning och omfatta bl.a. skyldighet för kassan att föra något i bevisning. Denna konsekvens bör beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Till det anförda se JO 1996/97 s. 135.

Regeringen ansluter sig till Lagrådets uppfattning och finner att den av Lagrådet påpekade konsekvensen av ett lagstadgat utredningsansvar för Försäkringskassan inte utgör något skäl mot att införa ett sådant. Stycket formuleras i huvudsaklig överensstämmelse med Lagrådets förslag.

Andra stycket innehåller en allmän regel om den enskildes uppgifts­ skyldighet i ett ärende. Regeln ersätter bl.a. 20 kap. 8 § första stycket första meningen AFL och motsvarande regler i andra lagrum om den enskildes skyldighet att lämna uppgifter till Försäkringskassan. Uppgifts­ skyldigheten avser sådana faktiska förhållanden som är av betydelse för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk. I överensstämmelse med vad som föreslås beträffande omfattningen av Försäkringskassans befogenhet att besluta om vissa

utredningsåtgärder (se 14 §) är det även beträffande den enskildes skyl­ dighet att lämna uppgifter lämpligt att använda uttrycket ”frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk” för att ange ramen för den enskildes uppgiftsplikt. Uttrycket täcker såväl uppgifts­ skyldighet beträffande de grundläggande försäkringsvillkoren i avdelning A som rätten till och storleken av den förmån etc. varom är fråga i ären­ det. Med hänsyn till att SFB även omfattar bestämmelserna i SofL inne­ bär detta att det i SFB sker en sammanläggning av den nuvarande regleringen i 5 kap. 7 § SofL och 20 kap. 8 § första stycket AFL. Vid en tillämpning enbart av bestämmelserna i 20 kap. 8 § första stycket AFL framgår av ordalydelsen i den bestämmelsen att själva försäkringsfrågan redan är avgjord, dvs. att Försäkringskassan redan konstaterat att den enskilde är försäkrad för den förmån som ansökan avser. Någon saklig ändring i förhållande till det uttryckssätt som i dag används i 20 kap. 8 § första stycket AFL såvitt avser rätten till och storleken av den förmån som det är fråga om i det enskilda fallet är således inte avsedd. Det anförda betyder bl.a. att uppgiftsplikten inte är begränsad till det tids­ förlopp som infaller mellan ett ärendes anhängiggörande och dess avgörande genom ett slutligt beslut. Även därefter kvarstår uppgifts­ plikten så länge som ersättning utgår.

Av andra stycket följer också att uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det. Bestämmelsen motsvarar närmast av 20 kap. 8 § andra stycket AFL. Särskilda skäl som kan tala emot ett uppgiftslämnande på heder och samvete kan exempelvis finnas i ärenden om återkrav (se prop. 1996/97:121 s. 37). När motsvarande bestämmelse infördes i AFL fram­ höll regeringen att straffansvar för osann försäkran enligt 15 kap. 10 § brottsbalken skulle kunna komma i fråga (se a. prop. s. 37). Det kan då förefalla naturligt att man i ett nu avsett krav på uppgiftslämnande även lägger ett krav på skriftlighet. Något sådant skriftlighetskrav uttrycktes emellertid inte vid bestämmelsens tillkomst.

Som framgår av andra stycket anser regeringen inte att kravet på att uppgifterna ska lämnas på heder och samvete ovillkorligen kräver att alla former av kompletteringar eller uppgiftslämnande måste lämnas på ett sådant sätt som föreskrivs i 4 § andra stycket. Det kan i en ansökan före­ komma mindre oklarheter, t.ex. att en adressuppgift som förekommer på två ställen i en ansökan inte helt överensstämmer. (Adressen är t.ex. angiven som Huvudstadsgatan 15 A respektive Huvudstadsgatan 15 B.) Ett förtydligande av en sådan oklarhet bör rimligen den enskilde kunna lämnas t.ex. via e-post eller per telefon. Regeringen är dock av den upp­ fattningen att Försäkringskassan bör tillämpa möjligheterna för den en­ skilde att lämna uppgifterna på annat sätt än som framgår av 4 § andra stycket med försiktighet. Det får avgöras från fall till fall när det är lämpligt att tillåta att uppgifterna lämnas på annat sätt än som anges i 4 § andra stycket. Vid denna bedömning bör särskilt övervägas vilken karaktär uppgiften har och vilka konsekvenser uppgiftslämnandet har i ett straffrättsligt perspektiv.

Avslutningsvis kan det påpekas att den enskilde, liksom i dag, enligt SFB ska vara skyldig att lämna även de uppgifter som i övrigt behövs för tillämpningen av balken. Detta innebär att den enskilde i ett ärende om rehabilitering, pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt eller i något

annat ärende som inte direkt berör en ersättningsfråga är skyldig att Prop. 2008/09:200 lämna de uppgifter som är av betydelse. Avd. H

110 kap. 14 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 14 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 14 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 5 § andra stycket i förslaget till handläggningslag (SOU 2001:47) och ersätter motsvarande regler i bl.a. 3 kap. 4 b § fjärde stycket första meningen, 6 § andra stycket och 8 a § första–tredje styckena, 4 kap. 13 § andra stycket, 7 kap. 3 b § första och andra styckena samt fjärde stycket första meningen och 20 kap. 8 § första stycket första meningen och fjärde stycket AFL samt en rad hänvisningar till dessa regler i olika författningar.

Som framgår av bestämmelserna i 4, 7–9 och 13 §§ ska den som an­ söker om en förmån, eller i övrigt genom någon åtgärd begär någon form av beslut från Försäkringskassan beträffande ett förhållande som regleras i SFB, lämna uppgifter om faktiska förhållanden på heder och samvete. De uppgifter som lämnas på detta sätt, i förening med Försäkrings­ kassans allmänna möjligheter att kontrollera uppgifterna, innebär att Försäkringskassan härigenom har ett underlag för att kunna bedöma om den enskilde i förekommande fall är försäkrad för förmånerna i SFB respektive saklegitimerad beträffande den begärda åtgärden som omfattas av regleringen i SFB. När det däremot gäller bedömningen av rätten till en sökt förmån eller storleken på en sökt eller redan utgående förmån samt andra förhållanden som kan vara av betydelse för rätten till en för­ mån, kan det finnas behov för Försäkringskassan att vidta ytterligare utredningsåtgärder. Detta ställer krav på en precisering av vilka utred­ ningsbefogenheter som Försäkringskassan därvid kan tillgripa för att kunna bedöma vad den försäkrade egentligen har rätt till. Som framgår av ovan angivna lagrum finns regler om vilka befogenheter som Försäk­ ringskassan kan använda för att vidta sådana fördjupade utredningsåt­ gärder.

Sedan betänkandet (SOU 2001:47) överlämnades har AFL genomgått flera förändringar. Förtidspensionen har ersatts av aktivitetsersättning och sjukersättning. Vidare har bestämmelserna om utredning i sjukpen­ ningärenden i 3 kap. 8 och 8 a §§ AFL förändrats väsentligt.

Enligt den nuvarande lydelsen av 3 kap. 8 a § första stycket AFL kan Försäkringskassan kräva att den försäkrade även genomgår utredning eller deltar i ett avstämningsmöte om det behövs för att Försäkrings­ kassan ska kunna bedöma hans eller hennes medicinska tillstånd, arbets­ förmåga och behov av och möjligheter till rehabilitering. I 3 kap. 8 a § AFL har uttrycket ”nödvändigt” bytts ut mot uttrycket ”behövs”. Avsik­ ten med omformuleringen var att åtgärderna i fråga skulle komma till användning i större omfattning än tidigare (jfr prop. 2002/03:89 s. 50 f.). Denna förändring får anses avspegla lagstiftarens nuvarande syn på när Försäkringskassan får tillgripa särskilda utredningsåtgärder. Synsättet bör därför kunna få genomslag på avfattningen av den föreslagna paragrafen. Ordet ”nödvändigt” i 5 § andra stycket i förslaget till handläggningslag bör således bytas ut mot uttrycket ”när det behövs”. Med uttrycket ”när det behövs” menas såväl att åtgärden typiskt sett behövs som att något i

det enskilda fallet medför att åtgärden behövs. Denna frågeställning är av särskilt intresse när det gäller sjukkontroll under sjukperioden. Åtgär­ derna bör kunna vidtas inte bara när det gäller att bestämma rätten till en ersättning utan även i andra situationer, t.ex. när det gäller rehabilitering.

Vidare har i 3 kap. 8 a § tredje stycket 1 AFL införts bestämmelser om att Försäkringskassan ska kunna infordra ett särskilt läkarutlåtande eller ett utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig. Av förarbetena (jfr prop. 2002/03:89 s. 29 f.) framgår att avstämningsmötet, om det finns ytterligare behov av uppgifter, kan kompletteras t.ex. med särskilt läkar­ utlåtande. Försäkringskassan kan därigenom få ett samlat bedömnings­ underlag som kan innehålla läkarutlåtande, minnesanteckningar från avstämningsmötet samt eventuell annan utredning. Detta underlag kan ligga till grund för dels den efterföljande bedömningen av ersättnings­ rätten, dels rehabiliteringsutredningen.

Mot denna bakgrund anser regeringen att den generella bestämmelsen om utredningsbefogenheter även bör omfatta avstämningsmöten. For­ mellt sett blir därmed sådana möten möjliga beträffande samtliga för­ måner som omfattas av balken. För att åtgärderna ska få vidtas krävs dock att de behövs för bedömningen av frågan om ersättning. I praktiken torde därför avstämningsmöten inte komma till användning i en större utsträckning än i dag.

Det bör framhållas att det förhållandet att utredningsbefogenheterna gjorts enhetliga och generella över hela socialförsäkringsområdet inte är att uppfatta på så sätt att Försäkringskassan har anledning att använda befogenheterna i vidare utsträckning än hittills.

Lagrådet anför följande i fråga om utredningsbefogenheterna. För­ lagorna till paragraferna finns i AFL. De avser främst ärenden om rätt till sjukpenning, rehabiliteringsersättning, sjukersättning eller aktivitetser­ sättning samt behovet av rehabilitering. Befogenheterna synes vara avpassade till den i dessa ärenden ofta förekommande frågan huruvida eller i vad mån arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. – Den föreslagna paragrafen kommer att omfatta alla slags ersättningar enligt balken. Den bli således tillämplig även på sådana former av ersättningar som i dag kallas bidrag men som i balken betecknas som socialförsäk­ ringar. Hit hör exempelvis barnbidraget, underhållsstödet, adoptions­ bidraget och bilstödet. Beträffande dessa innebär paragrafen väsentligt utökade utredningsbefogenheter för Försäkringskassan. Bland befogen­ heterna märks särskilt möjligheterna att besöka den försäkrade. Såsom förslaget är utformat, avgör kassan själv när denna lagstadgade befogen­ het är behövlig. Orden ”När det behövs” innebär därför inte någon egent­ lig begränsning av vad kassan äger företa sig. Det måste naturligtvis finnas starka skäl för att införa en möjlighet för kassan att göra hembesök eller eljest besöka den enskilde inom ramen för ärenden rörande de nämnda lagen av bidrag. Här måste vägas in att det för denne oftast är ett integritetskänsligt ingrepp som kassan förfogar över. Om den enskilde skulle vägra att ta emot kassans besök, kan följden bli att ersättningen dras in eller sätts ned (114 kap. 48 § i förslaget). – Någon förklaring till att området för kassans utredningsbefogenheter vidgas ges inte. I det fort­ satta beredningsarbetet bör övervägas om inte utredningsbefogenheterna bör begränsas till sådana fall där dessa befogenheter redan finns. Som en

begränsning av här åsyftat slag kan nämnas bestämmelserna i 114 kap. Prop. 2008/09:200 52 § i förslaget. Avd. H

Enligt regeringens mening innefattar de föreslagna bestämmelserna en rimlig avvägning mellan den enskildes krav på integritet och Försäk­ ringskassans behov av utredningsbefogenheter. Det kan också påpekas att uttrycket ”när det behövs” visserligen innebär ett mindre strängt krav än ”när det är nödvändigt” men inte ger Försäkringskassan i stort sett fria händer att genomföra de i paragrafen nämnda utredningsåtgärderna oavsett vilket behov av dem som föreligger. Det kan vidare konstateras att de befogenheter som kan upplevas som mest integritetskänsliga och minst precisa när det gäller under vilka förutsättningar de kan komma i fråga, dvs. befogenheterna i punkterna 1 och 2, redan gäller för en mycket stor del av förmånerna i balken. Till bestämmelsen i 20 kap. 8 § fjärde stycket AFL, där det för övrigt inte finns någon motsvarighet till begränsningen ”när det behövs” utan bara anges att åtgärderna får vidtas för bedömningen av rätten till ersättning, finns nämligen hänvisning i lagarna om flertalet av förmånerna i balken. Genom hänvisningar i ABBL, FBBL, USL och AKBL gäller dessa befogenheter således redan i fråga om barnbidrag, underhållsstöd och adoptionskostnadsbidrag. Det kan också nämnas att de nämnda befogenheterna, innan bestämmelserna om ålderspension och efterlevandepension bröts ut ur AFL, gällde också i fråga om dessa förmåner. När det gäller befogenheterna enligt punk­ terna 3 och 4 framgår det av utformningen att det i allt väsentligt rör sig om utredning om den enskildes hälsotillstånd och i förlängningen hans eller hennes arbetsförmåga. Vid sidan av den reglering som utgjort före­ bild för den aktuella paragrafen ligger bestämmelserna om arbetsskada, personskada och krigsskada, som inte omfattas av någon motsvarande reglering trots att det till stor del handlar om likartade frågor som beträf­ fande sjukpenning och att ett utredningsansvar anses åvila Försäkrings­ kassan. Det förefaller naturligt att låta dem omfattas av samma bestäm­ melser som gäller för sjukpenning m.m. Motsvarande gäller i fråga om bilstöd där det inte finns några bestämmelser av detta slag. Någon änd­ ring görs därför inte av förslaget i lagrådsremissen.

110 kap. 17 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 17 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol hänvisar i sitt förslag i enlighet med gällande rätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 17 § i lagrådsremissen) har sin motsvarighet i 4 kap. 13 § fjärde stycket AFL, som gäller krav för rätt till tillfällig föräldrapenning i fall som avses i 10 § andra stycket andra meningen eller 11 § tredje stycket andra meningen samma kapitel.

Lagrådet konstaterar att det vid föredragningen väcktes en fråga om inte ett fel uppstått i gällande rätts reglering såvitt avser hänvisningen till 10 § andra stycket andra meningen. Enligt Lagrådet finner man vid en närmare undersökning att det i samband med en lagändring 2004 i 4 kap. 10 § AFL – varvid en ny andra mening infogades i andra stycket och den tidigare andra meningen blev en tredje mening i stycket – inte gjordes någon följdändring av den berörda hänvisningen i 4 kap. 13 § (se härom prop. 2002/03:2 och SFS 2002:1137). Någon korrigering av detta fel av

saklig betydelse har, enligt Lagrådet, därefter inte skett. Mot bakgrund av Prop. 2008/09:200 det anförda anser Lagrådet att förslaget i lagrådsremissen bör justeras så Avd. H att felet, som nu ter sig uppenbart, inte förs över till balken. Lagrådet föreslår även en mindre redaktionell jämkning i den föreslagna para­ grafen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter och förslag.

110 kap. 20 §

SamSol:s förslag (del av H 7 kap. 28 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men hänvisar till samtliga punkter i 14 § och är sammanförd med en bestämmelse om efterlevande.

Remissinstanserna: JO anför i huvudsak följande. I paragrafen anges att bestämmelserna om utredningsåtgärder i 7 kap. 13 och 14 §§ även i tillämpliga delar gäller betalningsskyldiga för underhållsstöd och efter­ levande i fråga om deras rätt till efterlevandeförmåner. I 7 kap. 14 § anges ett antal utredningsåtgärder som Försäkringskassan har rätt att företa, bl.a. göra förfrågan hos den försäkrades arbetsgivare eller läkare eller att begära att den försäkrade genomgår läkarundersökning. Enligt gällande bestämmelser gäller inte dessa utredningsåtgärder för den som t.ex. är återbetalningsskyldig för underhållsstöd (42 § USL jämfört med 20 kap. 8 § AFL). Författningstextens utformning är för vag, särskilt med beaktande av att detta är integritetskänsliga åtgärder där man måste iaktta särskild försiktighet. I ställer bör i denna paragraf preciseras vilka åtgär­ der som åsyftas. – JO erinrar om att Försäkringskassan redan enligt gällande lag (20 kap 8 § fjärde stycket AFL) i många fall får göra för­ frågningar hos någon annan än den försäkrade men att det inte föreligger skyldighet för mottagaren att svara. Att det här ibland kan föreligga missuppfattning är något som JO i sin tillsynsverksamhet har kunnat konstatera.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (del av 114 kap. 28 § i lagrådsremissen) motsvarar 42 § andra stycket USL.

Bestämmelserna om utredningsåtgärder i 110 kap. 14 § gäller endast beträffande den som är försäkrad för den förmån som ärendet hos För­ säkringskassan avser. Det finns emellertid fall då åtgärderna i 14 § bör kunna vidtas även i förhållande till andra. Det bör därför anges att vissa av bestämmelserna i 14 § gäller även för betalningsskyldiga för under­ hållsstöd, jfr 42 § andra stycket USL och efterlevande beträffande deras rätt till efterlevandeförmåner, jfr 8 kap. 9 § EPL.

Ur den enskildes perspektiv är det önskvärt att det klart anges vilka av dessa åtgärder som får vidtas. Detta låter sig inte göras i författnings­ texten. Försäkringskassan får i det enskilda fallet göra en bedömning vilka åtgärder som behöver vidtas för att Försäkringskassan ska erhålla ett bra beslutsunderlag. Dock anser regeringen att det svårligen kan anses nödvändigt att den som är betalningsskyldig för underhållsstöd och en efterlevande som önskar erhålla efterlevandeförmåner på Försäkrings­ kassans begäran ska bli föremål för sådana åtgärder som avses i 14 § 3 och 4. Hänvisningen begränsas därför till att avse punkterna 1 och 2 i nämnda paragraf.

Lagrådet anför beträffande i paragrafen i lagrådsremissen att där före­ skrivs att bestämmelserna om utredningsåtgärder i 13 § samt 14 § 1 och

2 i tillämpliga delar gäller även betalningsskyldiga för underhållsstöd Prop. 2008/09:200 (första strecksatsen) och efterlevande i fråga om deras rätt till efter- Avd. H levandeförmåner (andra strecksatsen). Vidare påpekar Lagrådet att bestämmelsen, såvitt gäller efterlevande, har sin motsvarighet i 8 kap. 9 § EPL men att där regleras enbart en uppgiftsskyldighet och inte några utredningsåtgärder. Enligt vad Lagrådet kan finna omfattas efterlevande som kan ha rätt till efterlevandeförmåner direkt av uppgiftsskyldigheten enligt 13 § andra stycket och det framstår därför som överflödigt att särskilt nämna efterlevande i förevarande paragraf. Lagrådet förordar således att andra strecksatsen i paragrafen utgår. Vidare anser Lagrådet att det med hänsyn till innehållet i 13 § andra stycket är motiverat att i den kvarstående delen av paragrafen infoga orden ”och uppgiftsskyl­ dighet” omedelbart efter ordet ”utredningsåtgärder”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att efterlevande utan särskild reglering omfattas av uppgiftsskyldighet enligt 13 § andra stycket och anser därutöver att detsamma gäller betalningsskyldiga för underhålls­ stöd. Bestämmelsen måste anses omfatta envar som framställt en begäran om något eller som annars är föremål för ett ställningstagande från För­ säkringskassans sida i ett ärende enligt balken. Vad som kvarstår att reglera är att de ska omfattas av regleringen i 14 § trots att de berörda där betecknas som försäkrade. Den som är betalningsskyldig för underhålls­ stöd omfattas inte av någon försäkring i denna egenskap. Efterlevande­ förmåner kan grundas antingen på att den avlidne varit försäkrad (arbets­ baserade förmåner) eller att den efterlevande är det (bosättningsbaserade förmåner). Det framstår inte som någon fördel att sammanföra bestäm­ melserna för de två kategorierna. De är därför – liksom övriga särregler i sammanhanget – inplacerade i den ordningsföljd som förmånerna har i balken (jfr 29 §).

110 kap. 27 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 25 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol:s förslag omfattar även föreläggande av Försäk­ ringskassan och Premiepensionsmyndigheten.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 25 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 15 kap. 11 § LIP, vartill 6 kap. 3 § andra strecksatsen GPL och 6 § LSPT hänvisar.

I likhet med det som gällde innan reglerna om allmän ålderspension bröts ut ur AFL för att regleras i särskilda lagar, omfattas den enskildes skyldighet att lämna uppgifter till Försäkringskassan och Premiepen­ sionsmyndigheten såvitt avser ålderspensionsförmånerna och det sär­ skilda pensionstillägget till ålderpension av huvudregeln i 13 §. Det finns därför inte längre behov av en för dessa förmåner särskild reglering av uppgiftsskyldighet avseende handläggningen hos Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten. Paragrafen formuleras också på ett sådant sätt att det framgår att uppgiftsskyldigheten inte åvilar var och en utan endast den vars pension är i fråga.

110 kap. 28 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 26 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen Prop. 2008/09:200 (114 kap. 26 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 5 kap. 10 § första Avd. H stycket andra meningen LAF och 7 kap. 6 § andra meningen EPL.

Enligt 5 kap. 10 § LAF får som villkor för utbetalning av efterlevan­ delivränta krävas förklaring på heder och samvete av den efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den försäkrade.

Enligt 7 kap. 6 § EPL kan som villkor för utbetalning av pension eller efterlevandestöd krävas en förklaring på heder och samvete av den efter­ levande att denne inte vet om en försvunnen person är i livet. Av för­ arbetena framgår att paragrafen motsvarar 16 kap. 10 § AFL i dess tidi­ gare lydelse när efterlevandepensionen reglerades inom AFL (jfr prop. 1999/2000:91 s. 319). Den bestämmelsen hade samma lydelse som nuva­ rande 5 kap. 10 § LAF.

Mot den nu redovisade bakgrunden bör – även om uttrycket ”saknar varje underrättelse om den försäkrade” framstår som något vidare än ut­ trycket ”inte vet om en försvunnen person är i livet” – 5 kap. 10 § LAF och 7 kap. 6 § EPL kunna ersättas av en ny bestämmelse med samma avfattning som 7 kap. 6 § EPL.

När det gäller livränta till efterlevande föreslår regeringen ett tillägg som innebär att det som villkor för utbetalning får krävas att den efter­ levande på heder och samvete förklarar att han eller hon inte vet hur eller varför personen i fråga har försvunnit. Denna fråga kan nämligen vara avgörande för om rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen före­ ligger.

Bestämmelserna i paragrafen har samband med bestämmelserna om efterlevandeförmåner efter försvunna personer i 77 kap. 10 § och 87 kap. 6 §.

I författningskommentaren till 46 § anges varför de bestämmelser som föreskriver att ”anmälningsskyldighet” kan åvila god man eller förvaltare kan utmönstras och således inte behöver föras in i socialförsäkrings­ balken. Resonemanget där har dock inte bäring på vad som regleras i den nyss angivna paragraferna i LAF och EPL. Den förklaring av god man eller förvaltare för den omyndige efterlevande som kan avkrävas enligt 5 kap. 10 § första stycket LAF och 7 kap. 6 § EPL tar sikte på den gode mannens eller förvaltarens egen ”kunskap” och inte någon uppgift som lämnas i egenskap av ställföreträdare för den efterlevande. Det nyss anförda resonemanget är också applicerbart på förmyndare till omyndig efterlevande. Med hänsyn till det anförda förs i andra stycket in bestäm­ melser om förmyndares, god mans och förvaltares förklaringsskyldighet.

Det kan nämnas att det i det i författningskommentaren till 46 § omnämnda betänkandet SOU 2004:112 inte finns något förslag om upp­ hävande av ifrågavarande bestämmelser.

110 kap. 29 §

SamSol:s förslag (del av H 7 kap. 28 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men hänvisar till samtliga punkter i 14 § och är sammanförd med en bestämmelse om betalningsskyldiga för underhålls­ stöd.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (del av 114 kap. 28 § i lagrådsremissen) motsvarar 8 kap. 9 § EPL. Se vidare kommentaren till 20 §.

110 kap. 30 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 27 och 29 §§): Överensstämmer i sak med

regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 27 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 3 kap. 8 a § femte stycket AFL men har utformats som en generell regel som ger rätt för försäkrade eller andra att få ersättning för kostnader som han eller hon haft med anledning av sådan utredning som avses i 110 kap. 14 § SFB.

Regeringen föreslår inte någon ändring vad gäller den rätt till ersättning som föreligger i dag beträffande den som får sjukersättning, aktivitets­ ersättning, handikappersättning eller vårdbidrag och med anledning härav är intagen på visst sjukhus m.m. för utredning. Rätt till ersättning för kostnader har således även en försäkrad som genomgått utredning enligt 110 kap. 22 och 26 §§ SFB.

Den försäkrade kan också få vidkännas kostnader i samband med att han eller hon ansöker om en förmån. När det gäller ansökningar om sjuk­ ersättning eller aktivitetsersättning ska enligt 16 kap. 1 § fjärde stycket AFL ersättning lämnas för kostnader för läkarundersökning och läkarut­ låtande i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myn­ dighet som regeringen bestämmer. Det samma gäller vårdbidrag och handikappersättning enligt 11 § tredje stycket HVL. De närmare be­ stämmelserna meddelas av regeringen. För att inte ändra nuvarande reg­ lering förs därför i paragrafens andra stycke in en bestämmelse om rätt till ersättning för dessa kostnader. I bestämmelsen anges att det är rege­ ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som meddelar föreskrifter om ersättning för kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande.

Bestämmelsen syftar även till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

110 kap. 31

  • §§

SamSol:s förslag (H 7 kap. 30–34 §§): Förslagen i 30–33 §§ överens­ stämmer med regeringens förslag. SamSol:s förslag i 34 § innehåller inte någon reglering avseende vilka skyldigheter Totalförsvarets pliktverk har att lämna uppgifter till Försäkringskassan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I dessa paragrafer (114 kap. 29–33 §§ i lagrådsremissen) finns bestämmelser om skyldighet för myndigheter och enskilda att lämna uppgifter till Försäkringskassan och andra myndigheter inom socialförsäkringsadministrationen. Regle­ ringen har också sekretessbrytande effekt såvitt avser uppgifter som lämnas från en myndighet till en annan myndighet (jfr 14 kap. 1 § SekrL och 10 kap. 28 § första stycket offentlighets­ och sekretesslagen [2009:400]).

När det gäller uppgiftsskyldighet gentemot en domstol för andra än parter konstaterar regeringen att de nu gällande bestämmelserna i 20 kap. 9 § AFL och 8 kap. 7 § LAF anger att sådan skyldighet föreligger gente­ mot domstol medan det i 15 kap. 13 § LIP anges att sådan skyldighet föreligger gentemot allmän förvaltningsdomstol. Regeringen gör dock den bedömningen att endast allmän förvaltningsdomstol har avsetts i

sammanhanget och föreslår därför att bestämmelserna i 31–33 §§ av- Prop. 2008/09:200 fattas i enlighet därmed. Avd. H

Lagrådet har påpekat att begreppet myndighet i RF – förutom för­ valtningsmyndighet – innefattar även regeringen och domstol. Lagrådet anser att det bör övervägas om regeringen och domstol verkligen ska ha sådan uppgiftsskyldighet som anges i 114 kap. 29 § i lagrådsremissen.

Bestämmelser med i princip samma innehåll som den nu föreslagna bestämmelsen finns redan i dag, se 20 kap. 9 § första stycket AFL, 8 kap. 7 § LAF och 15 kap. 13 § första stycket LIP. Som Lagrådet riktigt påpe­ kat träffas även regeringen och domstolar av den uppgiftsskyldighet som följer av bestämmelsen. Regeringen anser inte att det finns anledning att inom ramen för detta lagstiftningsärende, som tar sikte på en teknisk översyn av regelverket, ändra uppgiftsskyldighetens omfattning i någon riktning.

Förslaget i 32 § justeras, efter påpekande av Försäkringskassan, såväl språkligt som tekniskt.

Enligt Lagrådet ter sig bestämmelsen i 114 kap. 33 § i lagrådsremissen främmande i socialförsäkringsbalken eftersom den inte omnämner någon förmån som regleras i balken och inte gäller underrättelse som ska läm­ nas till Försäkringskassan eller annat socialförsäkringsorgan. Visst sam­ band med balken finns, enligt Lagrådet, såtillvida att uppgifter av det slag som avses i bestämmelsen torde ha betydelse för bestämmande av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. Å andra sidan framgår, enligt Lagrådet, inte hur Försäkringskassan får del av uppgifterna från Pliktverket. Frågan om uppgiftsskyldigheten ska vara reglerad i balken och i så fall hur bestämmelsen härom ska kompletteras och utformas bör enligt Lagrådets mening övervägas ytterligare under den fortsatta bered­ ningen.

35 § motsvarar närmast 15 kap. 12 § LIP. I paragrafen regleras skyl­ dighet för myndigheter, kommuner och landsting m.fl. som ansvarar för utbildningen att totalförsvarspliktiga att underrätta Totalförsvarets plikt­ verk om den dagersättning som har betalats ut. Uppgiften behövs, som

Lagrådet antyder, för beräkningen av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. Beslut om grundutbildningens längd fattas av Plikt­ verket, men beslut som innebär att grundutbildningen avbryts kan, efter bemyndigande, beslutas även av annan. I så fall måste Pliktverket få besked även om det. Pliktverket ska därefter vidarebefordra uppgifterna till Försäkringskassan. Skyldigheten för Totalförsvarets pliktverk att lämna de uppgifter som behövs för beräkningen av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § LIP framgår av 5 § förord­ ningen (1998:1340) om inkomstgrundad ålderspension.

Det finns, som Lagrådet påpekar, anledning att i balken föra in en bestämmelse om Pliktverkets uppgiftsskyldighet i förhållande till Försäk­ ringskassan. För att göra regleringen mer heltäckande och transparant, föreslås därför att första meningen i 5 § förordningen (1998:1340) om inkomstgrundad ålderspension ska arbetas in i 35 §. Rubriken till para­ grafen utformas så att den stämmer överens med paragrafens innehåll.

110 kap. 37 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 35 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag men är utformad som ett bemyndigande.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen Prop. 2008/09:200 (114 kap. 34 § i lagrådsremissen) motsvarar 7 § andra stycket FBBL. I Avd. H paragrafen anges att den som bedriver skola ska lämna de uppgifter som behövs i fråga om förlängt barnbidrag. Med utgångspunkt från vad som anförs i avsnitt 4.4, saknas anledning att i bestämmelsen upplysa om möjligheterna att meddela verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § första stycket 1 RF. Även denna bestämmelse kan ha sekretessbrytande effekt (jfr 14 kap. 1 § SekrL och 10 kap. 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]).

Lagrådet anför att andra bestämmelser i samma avsnitt förutsätter att uppgiftsskyldighet uppkommer då begäran om uppgifterna görs samt att det är svårt att avgöra om en uppgift behövs i fråga om förlängt barn­ bidrag. Lagrådet anför att det bör övervägas om bestämmelsen bör for­ muleras så att uppgifter ska lämnas på begäran.

Försäkringskassan är – med vissa undantag för barn för vilka allmänt barnbidrag lämnas – beroende av uppgifter från skolorna eftersom för­ längt barnbidrag ska lämnas utan ansökan för barn som går i skolan. Försäkringskassan har beslutat föreskrifter om sådant uppgiftslämnande. Skäl saknas därför att ändra lydelsen enligt lagrådsremissen.

110 kap. 39 och 40 §§

SamSol:s förslag (H 7 kap. 37 och 38 §§): Överensstämmer med rege­ ringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anför beträffande 37–41 §§ att det är önskvärt med ett förtydligande om att undantaget från sekretess endast gäller ekonomiska förhållanden samt att en arbetsgivare inte har rätt att ta del av läkarintyg, diagnoser m.m. utan endast ekonomiska för­ hållanden.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (114 kap. 36 och 37 §§ i lagrådsremissen) motsvarar i princip gällande rätt, enligt följande: Paragraferna motsvarar närmast 20 kap. 9 a § första stycket första meningen och andra stycket AFL samt 15 kap. 15 § första stycket LIP respektive 20 kap. 9 a § första stycket andra meningen AFL och delar av 15 kap. 15 § andra stycket LIP och 6 kap. 3 § tredje streck­ satsen GPL (se kommentaren till 42 §). Som Försäkringskassan påpekat innebär det nuvarande undantaget från sekretess endast ekonomiska förhållanden. Detta innebär att t.ex. en arbetsgivare inte med stöd av dessa bestämmelser har möjlighet att ta del av läkarintyg, diagnoser etc. avseende hos denne anställd personal. Någon ändring i detta avseende anser regeringen inte är lämpligt att göra. Det nyss anförda gäller såväl regleringen i 39 och 40 §§ som regleringen i 41 och 42 §§.

Bestämmelserna i AFL 20 kap. 9 a § första stycket avser ”ersättningar till enskilda som utbetalas enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring eller lagstiftning om annan jämförbar ekono­ misk förmån”, medan andra stycket i paragrafen inte innehåller någon motsvarande reglering över huvud taget. Genom hänvisningar i andra lagar till de nämnda bestämmelserna i AFL och LIP är dessa uttryckligen tillämpliga på ytterligare ersättningar enligt SFB. Det är endast en liten del av ersättningarna i SFB som varken på grund av direkta regler eller därför att de grundas på lagstiftning om ”en jämförbar ekonomisk för­ mån” omfattas av en reglering motsvarande 39 § punkt 1 enligt gällande

rätt. Det finns dock vissa ersättningar av mindre omfattning som utbe- Prop. 2008/09:200 talas övergångsvis, t.ex. hustrutillägg och särskild efterlevandepension, Avd. H som inte omfattas av befintliga sekretessbrytande bestämmelser. Detta torde bero på ett förbiseende vid tillkomsten av LIP och EPL.

I nuvarande lagstiftning görs inte något undantag för sådant utlämnan­ de som avses i 39 § punkt 1 för ersättningar där något behov av sam­ ordning inte kan föreligga utan reglerna är generellt giltiga för alla er­ sättningar enligt en viss lag. Avgränsningen sker i stället genom att upp­ gifterna ska behövas för samordning. Regeringen anser att regleringen i SFB bör utformas enligt samma princip. Bestämmelsen görs således tillämplig på alla ersättningar enligt balken men endast i den utsträckning det behövs för samordning. Det innebär således att det ska vara fråga om två eller flera ersättningar som utesluter eller kompletterar varandra eller där en avräkning ska ske eller ersättningarnas storlek på något annat sätt är beroende av varandra. Med hänsyn härtill torde den omständigheten att bestämmelsen avser alla ersättningar enligt balken inte i praktiken innebära någon utvidgning av utrymmet för utlämnande av uppgifter för ändamål som avses i denna punkt, om man bortser från vissa övergångs­ visa förmåner.

I 40 § anges när allmän förvaltningsdomstol får lämna ut uppgifter till en arbetslöshetskassa.

110 kap. 41 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 39 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag. I SamSol:s förslag innefattar dock regeln även allmän förvaltningsdomstol och ytterligare äldreförmåner.

Remissinstanserna: Se kommentaren till 39 och 40 §§. Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 38 § i lagrådsremissen) motsvarar 15 kap. 15 § andra stycket

LIP och 6 kap. 3 § tredje strecksatsen GPL. Eftersom regleringen där såvitt avser allmänna förvaltningsdomstolar följer redan av 40 § har dessa inte medtagits i paragrafen. På grund därav har sådana förmåner som inte handläggs av vare sig Skatteverket eller Premiepensions­ myndigheten inte tagits med i uppräkningen.

110 kap. 42 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 40 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Se kommentaren till 39 och 40 §§. Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (H 114 kap. 39 § i lagrådsremissen) motsvarar 20 kap. 9 a § tredje stycket

AFL men kommer att avse alla ersättningar som omfattas av SFB, jfr kommentaren till 39 och 40 §§.

Lagrådet anför att bestämmelsen i den föreslagna allmänna utform­ ningen får ett avsevärt vidgat tillämpningsområde jämfört med nuva­ rande reglering och att uttrycket ”annan jämförbar ekonomisk förmån” helt enkelt kommer att få en annan innebörd. Författningskommentaren belyser enligt Lagrådets mening inte den faktiska innebörden av utvidg­ ningen och ger inte underlag för bedömning av i vad mån utvidgningen är påkallad. Med hänsyn till att fråga är om en sekretessbrytande bestämmelse anser Lagrådet att behovet av bestämmelsen och möjlig­

heterna att klarare och snävare avgränsa bestämmelsens tillämpnings­ område bör övervägas närmare under den fortsatta beredningen.

Regeringen vill till en början påpeka att det till stor del endast är fråga om ett återställande att det förhållande som rådde när ålders- och efter­ levandeförmåner alltjämt reglerades i AFL och bestämmelsen således omfattande förmåner som är jämförbara med dem. I övrigt torde kravet på att uppgifterna ska behövas för samordning eller för tillämpning av internationell överenskommelse innebära en tillräcklig avgränsning och även innebära att det i praktiken inte är fråga om någon påtaglig utvidg­ ning.

110 kap. 46 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 45 och 48 §§): Överensstämmer delvis med regeringens förslag. SamSol föreslår inte någon bestämmelse om undan­ tag från uppgiftsskyldigheten. Vidare föreslår SamSol en upplysnings­ bestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela verkställighetsföreskrifter om anmälnings­ skyldigheten.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anmärker att det i förslaget saknas en motsvarighet till lydelsen i 24 § BoL. Den nämnda paragrafen innefattar en omgående anmälningsskyldighet avseende förändringar som innebär att slutligt bostadsbidrag inte kommer att beviljas eller kommer att beviljas med ett lägre belopp än det preliminära bidraget. Det saknas också en kommentar om att såväl preliminärt som slutligt bo­ stadsbidrag omfattas. Vidare bör ett förtydligande göras att även anmälan om ändrade förhållanden ska göras på heder och samvete.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 44 § första och andra stycket i lagrådsremissen) ersätter bl.a. 3 kap. 6 § första stycket, 16 kap. 8 § första och andra styckena, 20 kap. 8 § första stycket första meningen samt 22 kap. 11 § AFL, 19 § första stycket första meningen HVL, 18 § första meningen USL, 9 § första stycket LASS, 6 kap. 5 § första och tredje styckena och 7 § GPL, 8 kap. 9 § första stycket första meningen EPL, 26 § BTPL, 24 § BoL och 5 § första stycket LSKK.

I de nu gällande författningarna finns inga bestämmelser i lag om skyl­ dighet att anmäla ändrade förhållanden när det gäller bilstöd. Sådana bestämmelser finns endast i 15 § FBF. Paragrafen ersätter även den be­ stämmelsen.

Av betänkandet En handläggningslag – förfarandet hos försäkrings­ kassorna (SOU 2001:47) framgår att utredningen om en översyn av processuella regler inom socialförsäkringen m.m. avstod från att göra en översyn av återkravsbestämmelserna. Utredningen fann det därför mindre lämpligt att ta upp frågan om förenhetligande av reglerna om skyldighet att anmäla ändrade förhållanden till närmare behandling, bl.a. då utred­ ningen inte hade i uppdrag att föreslå materiella förändringar. När rege­ ringen nu föreslår att bestämmelserna om återkrav görs enhetliga i 108 kap. SFB kommer emellertid saken redan härigenom i ett annat läge. Behovet av gemensamma regler på området är också större i SFB än i nuvarande lagar. Det framstår som mindre lämpligt att i SFB ha en mängd regler om anmälningsskyldighet som endast marginellt skiljer sig från varandra.

Av de nu gällande bestämmelserna om skyldighet för försäkrade med flera att utan anmodan anmäla ändrade förhållanden till Försäkrings­ kassan, framgår att det för ett stort antal förmåner gäller endast generella bestämmelser i detta hänseende. I allt väsentligt överensstämmer dessa regler med 20 kap. 8 § första och andra styckena AFL.

Sammanfattningsvis anser regeringen att 20 kap. 8 § första stycket AFL samt övriga generellt avfattade regler om uppgiftsskyldighet bör kunna ersättas, såvitt gäller den försäkrades skyldighet att utan anmodan anmäla ändrade förhållanden, med en ny generell bestämmelse om att den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån enligt SFB ska anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen. I första stycket lämnas förslag till en sådan gene­ rell regel.

Med uttrycket ”den som har rätt till eller annars får en förmån” avses att tydliggöra att skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden också omfattar den som får en förmån som någon annan är berättigad till. Detta gäller t.ex. underhållsstöd, där barnet har rätt till bidraget men detta be­ talas ut till någon av föräldrarna. Med ”förmån” avses inte enbart eko­ nomisk ersättning utan även faktiska insatser såsom rehabiliteringsåt­ gärder, jfr även definitionen av förmån i 2 kap. 11 §.

En ytterligare fråga som regeringen i detta hänseende måste ta ställning till är om det, såsom i dagens lagstiftning, bör finnas särbestämmelser beträffande vissa förmåner. Härmed avses bestämmelser som innehåller mer eller mindre långt gående preciseringar av anmälningsskyldigheten. Sådana bestämmelser finns beträffande ett flertal förmåner. Beträffande sjukpenning gäller 3 kap. 6 § AFL som även har gjorts tillämplig på föräldrapenning (4 kap. 18 § AFL), ersättning för vård av närstående (12 § NVL) och smittbärarersättning (9 § SML). I sak innebär bestäm­ melsen en precisering av anmälningsskyldigheten till att avse ändring i inkomstförhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen. Även beträffande bostadsbidrag anges särskilt att ändrade inkomstför­ hållanden ska anmälas (24 § BoL). Beträffande sjukersättning och akti­ vitetsersättning gäller 16 kap. 8 § AFL, som även gjorts tillämplig på arbetsskadeförsäkringen (6 kap. 7 § LAF), statlig personskadeersättning (10 § LSP) och krigsskadeersättning till sjömän (3 § KSL). I sak innebär bestämmelsen att den försäkrade ska anmäla om han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare, eller fortsätter att förvärvsarbeta efter s.k. vilandeförklaring enligt 16 kap. 15 och 16 §§ AFL. Detsamma gäller om den försäkrades arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare, eller fortsätter att förvärvs­ arbeta efter s.k. vilandeförklaring enligt 16 kap. 15 och 16 §§ AFL. Beträffande bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd anges särskilt att väsentligt ändrade inkomstförhållanden, bostads- eller boendeförhållan­ den samt ändrat civilstånd ska anges, jfr 26 § BTPL och 11 § ÄfsL. Beträffande garantipension har en särlösning valts efter den kritik som Lagrådet riktade mot ett förslag till en helt generell regel om anmälnings­ skyldighet (jfr prop. 1999/2000:127 s. 153). Således anges numera sär­ skilt att ändrad utländsk socialförsäkringsförmån ska anmälas, jfr 6 kap. 5 § tredje stycket GPL. För den som bor utomlands gäller detsamma om civilståndet och familjesituationen i övrigt ändras, jfr 6 kap. 7 § GPL.

Rätten till eller storleken av en förmån kan påverkas t.ex. vid ändring avseende

1. bosättning i Sverige eller utlandsvistelse,

2. bostadsförhållanden,

3. civilstånd, vårdnad och sammanboende med vuxen eller barn,

4. hälsotillstånd,

5. förvärvsarbete i Sverige eller utomlands,

6. arbetsförmåga,

7. inkomstförhållanden,

8. förmögenhetsförhållanden, och

9. utländsk socialförsäkringsförmån. De nu angivna faktorerna är naturligtvis inte relevanta för alla de socialförsäkringsförmåner som omfattas av balken. Bosättning eller för­ värvsarbete i Sverige är relevant för frågan om den försäkrade över huvud taget omfattas av socialförsäkringsskyddet. Utlandsvistelser kan påverka rätten till utbetalning av en förmån. Enligt 4 kap. 2 § SofL dras bosättningsbaserade förmåner in vid utlandsvistelse i mer än sex månader eller, i fråga om äldreförsörjningsstöd mer än tre månader. Arbets­ förmågan är relevant för bl.a. förmåner vid sjukdom. Med ändring i bostadsförhållanden avses såväl att den försäkrade byter bostad som att han eller hon får minskade eller ökade bostadskostnader. Dessa om­ ständigheter är relevanta för bl.a. bostadsbidrag, äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg. Med uttrycket ”civilstånd, vårdnad och samman­ boende med vuxen eller barn” avses att tydliggöra att skyldigheten om­ fattar såväl situationen när äktenskap ingås eller upphör som när sam­ manlevnaden faktiskt ändras. Vidare kan antalet personer i hushållet på­ verka rätten till bostadsbidrag. Hälsotillståndet påverkar rätten till bl.a. handikappersättning, vårdbidrag och assistansersättning. Eftersom För­ säkringskassan inte får kännedom om utländska socialförsäkringsför­ måner per automatik bör den försäkrade särskilt erinras om skyldigheten att anmäla ändring av sådan förmån.

I flertalet av de nu gällande socialförsäkringslagarna finns bestämmel­ ser som innebär att beträffande den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken har förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna. – Det kan konstateras att det i BTPL inte finns någon sådan bestämmelse. I förarbetena (jfr prop. 2000/01:140 s. 124) anförs att de situationer där anmälningsskyldighet föreligger följer direkt av be­ stämmelserna i föräldrabalken. Bestämmelser av detta slag kan därför utmönstras. Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare (Ju 2002:04) har vidare föreslagit att ifrågavarande regler utmönstras ur bl.a. AFL och andra författningar på socialförsäkringsområdet (SOU 2004:112). Skälet härtill är bl.a. att bestämmelserna är obehövliga och att nya bestämmelser om ställföreträdare tillkommer. Vidare har JO i ett initiativärende, rörande handläggningen av en ansökan om pensions­ förmån som för den försäkrades räkning undertecknats av god man, väckt frågan om författningsändring och uttalat följande (jfr beslut 2001-02-06 dnr 1367-2000).

Det förhållandet att lagstiftaren ibland uttryckligen angett vad som redan måste anses följa av föräldrabalkens regler om gode män och förvaltare är enligt min mening olyckligt. En sådan reglering kan få till följd att handläggare vid berörda myndigheter får en felaktig uppfattning om gode mäns och förvaltares behörighet att vidta åt­ gärder för deras huvudmäns räkning. Än mera olämpligt anser jag det vara då lagstiftning och tillämpningsföreskrifter anvisar en lös­ ning som direkt avviker från föräldrabalken. Enligt min mening saknas anledning att i nu aktuell lagstiftning reglera förvaltares och gode mäns behörighet. Den reglering av förvaltares och gode mäns behörighet och den lösning av de – sannolikt mycket få – konflikt­ situationer som kan uppkomma bör bedömas enligt föräldrabalkens regler.

Mot den angivna bakgrunden utmönstras de bestämmelser som anger att anmälningsskyldighet kan åvila även god man eller förvaltare.

Lagrådet anför att den aktuella paragrafen bör utformas så att det konkret framgår vilka förhållanden den enskilde är skyldig att lämna uppgifter om för att fullgöra sin anmälningsskyldighet för att erhålla eller behålla en viss förmån enligt balken. Enligt Lagrådet är detta viktigt då uppgiftsskyldigheten är förenad med vissa sanktioner som återkrav och straff för bidragsbrott om den inte fullgörs.

Regeringen vill till en början påpeka att det handlar om ändringar i befintliga förhållanden varför den enskilde vanligen redan i samband med att han eller hon lämnat uppgifter i samband med ansökan om för­ månen fått en bild av vilka förhållanden som är av betydelse för rätten till och storleken av ersättningen. Regeringen anser inte att det finns till­ räckliga skäl att tynga lagtexten med en förteckning för varje förmån över vilka ändringar i den enskildes förhållanden som ska anmälas till Försäkringskassan. En sådan förteckning skulle ju endast utgöra en spegling av regler som redan finns i balken om förutsättningarna för att erhålla en viss förmån och hur denna beräknas. Det får anses tillräckligt att ta in en exemplifiering av de vanligaste och mest betydande av de ändringar som den enskilde ska göra anmälan om. I sammanhanget bör beaktas att det framstår som angeläget att begränsa den enskildes upp­ giftsskyldighet med hänsyn till att Försäkringskassan på annat sätt har kännedom om många av de ändringar som påverkar rätten till eller storleken av olika förmåner. Detta gäller särskilt ändring av sådana för­ måner som Försäkringskassan administrerar, varav flera påverkas av ändringar av prisbasbeloppet eller andra beräkningsfaktorer. Försäkrings­ kassan får också en stor mängd uppgifter från andra myndigheter m.m. men också från enskilda i samband med handläggningen av ärenden. I vilken utsträckning en uppgift som är tillgänglig för Försäkringskassan med automatik kan beaktas i fråga om en viss förmån kan bero på olika omständigheter. Det torde vara stor skillnad i detta hänseende mellan uppgifter som regelmässigt lämnas på medium för automatisk behandling och uppgifter som lämnas i en skrift i ett visst ärende. Förhållandena kan också förväntas ändras över tiden beroende på förändrad datastruktur och förändrade rutiner. Som nämnts är listan över uppgifter inte uttömmande utan endast en exemplifiering. Närmare föreskrifter som preciserar upp­ giftsskyldigheten ytterligare bör meddelas genom föreskrifter på lägre normnivå. Som stöd för tillämpningen kan sedan särskilda informa­ tionsblad tas fram av Försäkringskassan. Dessa kan också naturligt bi-

fogas beslut varigenom den enskilde beviljas en förmån. I tredje stycket Prop. 2008/09:200 tas därför in ett undantag från uppgiftsskyldigheten för ändringar som Avd. H Försäkringskassan har kännedom om och därför inte har behov av att underrättas om. Utformningen innebär att det inte är tillräckligt redan att uppgiften på något sätt finns hos Försäkringskassan. Det krävs också att den är tillgänglig för bedömning av den aktuella förmånen. Med utgångs­ punkt från vad som anförs i avsnitt 4.4 bör inte någon särskild upp­ lysningsbestämmelse om möjligheterna att meddela verkställighetsföre­ skrifter om anmälningsskyldigheten föras in i SFB.

Det saknas enligt regeringens mening anledning att bibehålla speciella regler för någon förmån utöver vad som föreskrivs i 49 och 50 §§. Med anledning av vad Försäkringskassan anfört kan påpekas att bestämmelsen gäller ändringar som påverkar rätten till eller storleken av bostadsbidrag oavsett om bidraget lämnas som preliminärt eller slutligt bidrag.

Om den som får en förmån inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet kan bl.a. återkrav komma i fråga. Vid bedömningen av frågan om efter­ gift ska medges helt eller delvis bör finnas ett utrymme att beakta vilka ändrade förhållanden som förmånstagaren kan antas ha insett att han eller hon hade bort anmäla.

110 kap. 47 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 46 §): Överensstämmer med regeringens förslag såvitt avser första stycket men saknar motsvarighet till andra stycket.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anför följande. Författnings­ kommentaren till bestämmelsen bör förtydligas. Det bör framgå att skrivningen om att tidsfristen inte innebär att 14 dagars dröjsmål alltid kommer att godtas ska förstås mot bakgrund av att regeringen eller För­ säkringskassan med stöd av 48 § kan föreskriva att anmälan om ändrade förhållanden ska göras tidigare än 14 dagar efter det att den enskilde fått kännedom om en ändring.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 114 kap. 44 § tredje stycket och 45 § i lagrådsremissen. Det anges i ett flertal författningar att den försäkrade ska anmäla ändrade förhållan­ den inom en viss tid. Uttryck såsom ”så snart kan ske”, ”genast” och ”utan oskäligt dröjsmål” förekommer. I vissa fall anges dessutom att anmälan ska göras senast inom fjorton dagar. De nu aktuella uttrycken syftar alla till att inskärpa vikten av att den försäkrade agerar med till­ börlig skyndsamhet. Det är emellertid svårt att finna något skäl till varför olika uttryckssätt har använts. Det borde därför vara bättre att ersätta dessa bestämmelser med en ny enhetlig regel enligt vilken anmälan ska ske så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att den försäk­ rade fick kännedom om förändringen. Något skäl till varför denna bestämmelse inte skulle gälla beträffande samtliga förmåner är svår att finna och den innebär inte att fjorton dagars dröjsmål alltid kommer att godtas.

Med hänsyn till de formkrav som finns beträffande ansökan om eller ökning av en förmån, anser regeringen det vara rimligt att Försäkrings­ kassan, i det enskilda fallet, har möjlighet att begära att uppgifterna som ska lämnas enligt 46 § ska lämnas skriftligen i en egenhändigt under­ tecknad handling. Förutom att bestämmelsen hos den enskilde inskärper

vikten av att lämna riktiga uppgifter stärker den också rättssäkerheten för den försäkrade. Sistnämnda ska ses mot bakgrund av den nya bidrags­ brottslagen (2007:612).

110 kap. 48 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 47 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 46 § i lagrådsremissen) motsvarar 34 § andra meningen USL.

En särskild paragraf behövs för betalningsskyldiga enligt USL för vilka en viss anmälningsskyldighet också gäller.

110 kap. 49 §

SamSol:s förslag: Paragrafen saknar direkt motsvarighet men omfattas av bestämmelse om sanktioner (H 7 kap. 53 §).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen saknar motsvarighet i lagrådsremissen. I 3 kap. 17 § första stycket a och 4 kap. 18 § AFL (114 kap. 51 § i lagrådsremissen) anges att sjukpenning får dras in eller sättas ned om den försäkrade underlåter att meddela sin vistelseadress i vissa fall. Med sjukpenning avses samtliga former av sjukpenning, dvs. även arbetsskadesjukpenning. Någon bestämmelse som föreskriver en uppgiftsskyldighet finns emellertid inte i nuvarande lag utan denna framgår indirekt av bestämmelserna om indragning eller nedsättning. I denna paragraf tas in en bestämmelse om uppgiftsskyldig­ heten medan bestämmelserna om sanktion finns i 56 §.

110 kap. 50 §

SamSol:s förslag: Paragrafen saknar motsvarighet på grund av senare lagändring.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen, som saknar motsvarighet i lagrådsremissen, motsvarar del av 16 kap. 8 § andra stycket AFL. Sistnämnda paragraf ändrades 2008 (SFS 2008:861).

Genom ändringen infördes en särskild regel om att den som får sjuk­ ersättning alltid ska göra anmälan om det sker en förbättring av arbets­ förmågan. Bestämmelsen korresponderar med 36 kap. 19 § att ompröv­ ning av beslut om sjukersättning ska göras om arbetsförmågan förbättras. På grund härav får den hänvisning som finns till 16 kap. 8 § AFL och därmed indirekt från LSP och KSL anses inte omfatta denna bestäm­ melse. Reglerna om skyldighet att anmäla förändringar ändrades inte i övrigt och omfattas i balken av den allmänna regleringen i 46 §.

110 kap. 51 §

SamSol:s förslag: Paragrafen saknar motsvarighet på grund av senare lagändring.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen, som saknar motsvarighet i lagrådsremissen, motsvarar 16 kap. 8 § tredje stycket första meningen AFL. Sistnämnda paragraf ändrades 2008 (SFS 2008:861). Genom ändringen infördes särskilda regler om när anmälan senast skulle ske såvitt avsåg vissa förändringar i arbetsförhållandena. På grund av den hänvisning som finns till 16 kap. 8 § AFL och därmed indirekt från LSP och KSL omfattar bestämmelsen också livränta vid

arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap. Reglerna om tiden Prop. 2008/09:200 för anmälan ändrades inte i övrigt och omfattas i balken av den allmänna Avd. H regleringen i 47 §.

110 kap. 52–58 §§

I 52–58 §§ (114 kap. 47–55 §§ i lagrådsremissen) finns bestämmelser om indragning och nedsättning av ersättning. Dock anser regeringen inte lämpligt att här behandla samtliga de situationer i vilka dessa åtgärder kan bli aktuella. Regeringen undantar därvid följande förmånsslag och situationer:

Enligt 14 § LSP får ersättning till sådana intagna m.fl. som avses i 1 § första stycket 3 LSP sättas ned eller dras in om särskilda skäl talar för det. Denna bestämmelse har inte något att göra med utredningen hos Försäkringskassan. Den bör därför placeras i det materiella avsnittet i 43 kap. 20 §.

Enligt 8 § SML får smittbärarpenning sättas ned eller dras in om smitt­ bäraren inte följer förhållningsregler som har beslutats med stöd av smittskyddslagen (2004:168) eller särskilda villkor i samband med ett beslut enligt livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har med­ delats med stöd av sistnämnda lag.

Enligt 27 § BoL får Försäkringskassan efter särskild utredning avslå en ansökan, dra in eller sätta ned bidraget om det är uppenbart att sökanden på grund av hushållets inkomst- eller förmögenhetsförhållanden eller något annat förhållande inte behöver det bidrag som kan beräknas enligt den lagen. Ett sådant beslut får fattas utan hinder av att viss inkomst eller förmögenhet inte ska räknas in i den bidragsgrundande inkomsten.

Regeringen anser att dessa bestämmelser utgör undantag från rätten till smittbärarpenning resp. bostadsbidrag och inte en sanktion mot försäk­ rade som inte medverkar i utredningen hos Försäkringskassan. Med hänsyn härtill bör bestämmelserna placeras i de materiella avsnitten i 46 kap. 6 § respektive 97 kap. 29 §.

110 kap. 52 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 49 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 47 § i lagrådsremissen) innehåller sanktioner mot den försäkrade eller den som annars får ersättningen när han eller hon inte uppfyller sin uppgiftsskyldighet gentemot Försäkringskassan. Sker detta under ett pågående ärende kan ersättningen dras in eller sättas ned om omständigheterna motiverar det. Om den enskilde inte uppfyller sin uppgiftsskyldighet i samband med en ansökan om en förmån kan denna i stället komma att avvisas enligt 10 och 11 §§. Försäkringskassan måste därvid först ha förelagt sökanden att avhjälpa bristen.

Första stycket 1 motsvarar 20 kap. 3 § första stycket d AFL, men utsträcker tillämpningsområdet till hela balken.

Första stycket 2 motsvarar 20 kap. 3 § tredje stycket AFL, såvitt avser den försäkrades uppgiftsskyldighet enligt nuvarande 20 kap. 8 § AFL.

Den enskildes allmänna uppgiftsskyldighet regleras i 13 §.

Första stycket 3 innehåller sanktioner mot den försäkrade eller den som annars får ersättningen och som underlåter att anmäla ändrade för­

hållanden enligt 46 och 47 §§. Bestämmelsen ersätter bl.a. särskilda Prop. 2008/09:200 indragningsregler såsom 3 kap. 17 § första stycket b och 16 kap. 8 § Avd. H andra stycket AFL. Eftersom det finns viss särreglering av uppgifts­ skyldigheten i 50 och 51 §§ hänvisas också till dessa bestämmelser. Detta innebär inte någon ändring i sak.

För att underlåtenhet att lämna uppgifter ska leda till indragning eller nedsättning krävs enligt andra stycket att uppgiften avser ett förhållande som är av betydelse för rätten till den aktuella ersättningen. Naturligtvis ska bestämmelserna inte tillämpas i fall då underlåtenheten att lämna korrekta uppgifter varit till nackdel för den försäkrade eller den som annars får ersättningen.

110 kap. 53 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 50 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 48 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 20 kap. 3 § första stycket b, såvitt avser vägran att genomgå läkarundersökning, samt andra och tredje styckena AFL. Indragning eller nedsättning av ersättning enligt denna bestämmelse kan således grunda sig bl.a. på s.k. besöks­ vägran.

110 kap. 54 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 51 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 49 § i lagrådsremissen) motsvarar 20 kap. 3 § första stycket b

AFL såvitt avser vägran att följa läkares föreskrifter. Som begränsning gäller att dessa föreskrifter måste avse ett förhållande som är av bety­ delse för rätten till ersättning. Självfallet kan t.ex. en vägran att följa läkares föreskrifter inte leda till att barnbidrag dras in.

110 kap. 55 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 52 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag men har i punkt 1 en hänvisning till bestämmelserna om sjukpenning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 50 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 20 kap. 3 § första stycket c AFL som avser endast sjukpenning, inklusive arbetsskade­ sjukpenning.

Enligt nu gällande regel kan indragning eller nedsättning komma i fråga bl.a. om den försäkrade underlåter att ge in en sådan skriftlig för­ säkran för sjukpenning som avses 3 kap. 8 § första stycket AFL. Efter­ som regeringen föreslår att denna form av försäkran ska ersättas med en ansökan om sjukpenning saknas en motsvarighet till denna hänvisning i förslaget. Detta gäller i punkten 1 endast den delen av bestämmelsen i 20 kap. 3 § första stycket c AFL som avser underlåtenhet att lämna in läkarintyg. Vad gäller särskild försäkran för sjukpenning enligt nuvar­ ande 3 kap. 8 § tredje stycket AFL finns den bestämmelsen i 110 kap. 21 §. Underlåtenhet att ge in en sådan försäkran under utredningen ska liksom i dag kunna medföra att sjukpenning dras in eller sätts ned.

Lagrådet anför att hänvisningen till 30 kap. 20 § i paragrafen kan leda Prop. 2008/09:200 till viss osäkerhet om sanktionsbestämmelsen omfattar arbetsskade- Avd. H sjukpenning, som regleras i 42 kap. och föreslår att hänvisningen ersätts av orden ”inom sju dagar efter sjukanmälningsdagen”. Vidare anser

Lagrådet att uttrycket ”låter bli” bör bytas ut mot ”underlåter”.

Regeringen delar Lagrådet uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter. Vad gäller punkt 1 används dock i stället orden ”inom föreskriven tid” eftersom ”sjudagarsregeln” inte alltid gäller (jfr 27 kap. 25 § andra stycket).

110 kap. 56 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 53 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag men innehåller hela rekvisitet.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (114 kap. 51 § i lagrådsremissen), som närmast motsvarar 3 kap. 17 § första stycket a och 4 kap. 18 § AFL, anges att sjukpenning får dras in eller sättas ned om den försäkrade underlåter att meddela sin vistelse­ adress i vissa fall. Med sjukpenning avses samtliga former av sjuk­ penning, dvs. även arbetsskadesjukpenning. I nuvarande lagstiftning saknas en särskild bestämmelse om uppgiftsskyldigheten. En sådan tas här in i 49 §, varför denna paragraf innehåller en hänvisning till den.

Lagrådet anför att uttrycket ”låter bli” bör bytas ut mot ”underlåter”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen formuleras i den delen i enlighet med Lagrådets förslag.

110 kap. 57 §

SamSol:s förslag (H 7 kap. 54 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (114 kap. 52 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 20 kap. 3 § andra stycket AFL, såvitt avser vägran att medverka till behandling eller rehabilitering enligt nuvarande 3 kap. 7 b § och 22 kap. 4, 5 och 7 §§

AFL. Indragning eller nedsättning av ersättning på grund av annan vägran att medverka i utredning som avses i 20 kap. 3 § andra stycket AFL regleras i 110 kap. 53 §.

111 kap.

Bestämmelserna i detta kapitel (115 kap. i lagrådsremissen) motsvarar i sak de bestämmelser som är intagna i SIAL. Dock förs inte, med utgångspunkt från vad som anförs i avsnitt 4.4, någon motsvarighet till upplysningsbestämmelsen om möjligheterna för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela verkställighets­ föreskrifter om användningen av elektroniska signaturer, certifikat och andra metoder för identifiering (3 § andra stycket SIAL) in i SFB.

111 kap. 4 §

SamSol:s förslag (H 8 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (115 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 2 § SIAL.

Paragrafen behandlar förutsättningarna för och rättsverkningarna av att Prop. 2008/09:200 använda självbetjäningstjänster. Bestämmelsen syftar även till att, i Avd. H enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela före­ skrifter på området.

112 kap. 2

  • §§

SamSol:s förslag (H 9 kap. 2–4 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men innehåller inte något undantag beträffande assis­ tansersättning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (116 kap. 2–4 §§ i lagrådsremissen) motsvarar närmast 20 kap. 2 a § första stycket första och andra meningarna samt tredje stycket AFL.

Regeringen föreslår dock att interimistiska beslut ska kunna fattas även beträffande statlig personskadeersättning. Vidare kan påpekas att bestämmelserna inte gäller beträffande handläggningen av ärenden enligt balken hos PPM eller Skatteverket.

Enligt nuvarande lydelse av 20 kap. 2 a § första stycket tredje meningen AFL gäller att särskilda villkor får föreskrivas beträffande ersättning som betalas ut efter interimistiska beslut. Denna bestämmelse tas bort. Skälet till detta är att det knappast kan föreskrivas andra villkor beträffande interimistiska beslut än de som kan föreskrivas beträffande slutliga beslut beträffande en viss förmån.

Beträffande de förmåner som anges i 4 § första stycket saknas det i gällande lagstiftning bestämmelser om interimistiska beslut och rege­ ringen föreslår ingen ändring härvidlag av bl.a. följande skäl. Systemet med den reformerade inkomstgrundade ålderspensionen medför att det i praktiken saknas utrymme för att fatta ett gynnande interimistiskt beslut om ålderspension. Rätten till ”pengarna” grundar sig på att den enskilde har en fastställd pensionsrätt. När sådan saknas har den enskilde alltså inte rätt till ersättning. Eftersom garantipensionen utgör en utfyllnad till inkomstpensionen bör samma regler gälla även för denna förmån. Pen­ sionstillägget bör alltid följa de regler som gäller för garantipension. Vidare bör samma regler gälla för efterlevandepension som för ålders­ pension. När det gäller förmåner till efterlevande anser regeringen att interimistiska beslut, liksom i dag, inte heller ska kunna fattas i fråga om efterlevandestöd trots att denna förmån uppvisar vissa likheter med underhållsstödet. När det gäller adoptionsbidrag och bilstöd, som är engångsutbetalningar, kan interimistiska beslut av naturliga skäl inte komma i fråga.

Enligt Lagrådet behöver 116 kap. 4 § i lagrådsremissen kompletteras med en undantagsregel avseende indragning eller minskning av beslutad assistansersättning. Lagrådet anser att kompletteringen behövs för att uppnå överensstämmelse med gällande rätt (8 § LASS).

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. 4 § andra stycket utformas i linje med Lagrådets synpunkter och förslag.

113 kap.

Bestämmelserna om ändring, omprövning och överklagande av beslut överensstämmer i allt väsentligt med gällande rätt. Genom att samla be­

stämmelserna härom i ett kapitel (117 kap i lagrådsremissen) kan ett stort antal hänvisningar i nu gällande lagstiftning till bestämmelserna i 20 kap. AFL utmönstras. Vidare ersätts bestämmelserna i bl.a. LIP, som i sak motsvarar bestämmelserna i AFL, av nya generellt gällande bestämmel­ ser. Sammantaget medför detta att författningstexten kan reduceras avsevärt. När det talas om ärende eller beslut om en viss förmån avses givetvis såväl positiva som negativa beslut för den försäkrade.

Kapitlet disponeras så att 2

  • §§ innehåller generella regler. Därefter

följer i 22

  • §§ bestämmelser som genom hänvisningar till bestämmel­

serna i 2

  • §§ och genom egna särbestämmelser innehåller samtliga de regler som gäller beträffande allmän ålderspension och förmåner till efterlevande.

113 kap. 2 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 2 §): Motsvarar i sak regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (117 kap. 2 § i lagrådsremissen) innehåller en redogörelse för kapitlets tillämpningsområde och uppbyggnad, däribland den regel som nu finns i 20 kap. 13 a § AFL. I första stycket anges att samtliga beslut i ärenden om förmåner enligt socialförsäkringsbalken får ändras, omprövas och överklagas med tillämpning av bestämmelserna i 3–21 §§, om inte något annat följer av bestämmelserna i 22–40 §§. Regleringen innebär att samtliga beslut med anknytning till förmåner såsom kvittning, återkrav och indragning av en förmån omfattas av regleringen. Hänvisningen till 21 § innebär att avvisningsbeslut enligt balken också är att se som beslut i ärenden som rör förmåner enligt denna balk.

113 kap. 7 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 8 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår att ett beslut som har fattats av en tjänsteman hos Försäkringskassan, ska omprövas om det skriftligen be­ gärs av den enskilde som beslutet angår. Lagstiftningen är senare ändrad.

Remissinstanserna: JO anför i huvudsak följande: I paragrafen anges att en begäran om omprövning av ett beslut ska göras skriftligen. I dag finns inte något krav i lagtexten att en begäran om omprövning ska vara skriftlig. (20 kap. 10 § AFL). Däremot anger Försäkringskassan i sin

Vägledning 2001:7 Version 2, s. 11, att en begäran om omprövning ska vara skriftlig. För att det inte ska uppstå tolkningsfrågor om t.ex. ett e­ postmeddelande eller ett telefax uppfyller kravet på skriftlighet, förut­ sätter JO att kravet på skriftlighet närmare utvecklas innan det läggs till grund för lagstiftning. JO erinrar också om att kravet på skriftlighet inte bör förväxlas med ett krav på egenhändig underskrift.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 117 kap. 7 § i lagrådsremissen. Som JO påpekat finns i nu gällande författningstext inte något krav på att en begäran om ompröv­ ning ska vara skriftlig. Som framgår av Försäkringskassans vägledning (Vägledning 2001:7, Version 6, s. 13) hänvisas dock en försäkrad som begär omprövning av ett tjänstemannabeslut att skriftligen komma in med sin begäran innan tidsfristens utgång. Även om de nuvarande omprövningsbestämmelserna i 20 kap. AFL inte innehåller något

uttryckligt krav på att en begäran ska vara skriftlig, ger de intryck av att Prop. 2008/09:200 vara konstruerade med en sådan utgångspunkt. Detta intryck förstärks Avd. H också av Försäkringskassans syn på omprövningsinstitutet. Detta talar för att det i SFB bör anges att en begäran om omprövning ska vara skriftlig. Ett införande av ett skriftlighetskrav medför dock inte ett krav på att skrivelsen ska vara egenhändigt undertecknad. Detta betyder i sin tur att ett e-postmeddelande eller telefaxmeddelande får anses uppfylla kravet på skriftlighet. För att bestämmelserna om omprövning ska bli likformiga i SFB förs ett skriftlighetskrav in även såvitt avser begäran om ompröv­ ning av beslut om allmän ålderspension (se 23 och 24 §§). Det kan påpekas att en begäran om omprövning av ett taxeringsbeslut ska vara skriftlig (se 4 kap. 9 § taxeringslagen [1990:324]).

En begäran om omprövning innebär att Försäkringskassan ska göra en ny fullständig prövning av sakfrågan. Detta medför att Försäkrings­ kassan, när den fattar beslut efter omprövningen, prövat sakfrågan två gånger. Det framstår därför som olämpligt att den som beslutet angår ska kunna begära omprövning av samma sakfråga ytterligare en gång. Med hänsyn härtill anser regeringen att det i SFB bör föras in en bestämmelse som utesluter möjligheterna att ompröva ett beslut som har meddelats efter omprövning. Det kan påpekas att ändringsbeslut enligt nuvarande 20 kap. 10 a § AFL redan i dag är undantagna från omprövning. Beträffande avvisningsbeslut se författningskommentaren till 11 §.

I tredje stycket finns en hänvisning till bestämmelserna om begäran om omprövning via Internet.

113 kap. 10 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 8 §): Överensstämmer delvis med rege­ ringens förslag. SamSol föreslår att ett beslut som har fattats av en tjänsteman hos Försäkringskassan, ska omprövas om det skriftligen be­ gärs av den enskilde som beslutet angår. Lagstiftningen är senare ändrad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (117 kap. 10 § i lagrådsremissen) motsvarar 20 kap. 11 § första stycket

AFL. Ett flertal andra gällande socialförsäkringslagar hänvisar i sin tur till den bestämmelsen.

Enligt Lagrådet har bestämmelsen i andra stycket i den i lagråds­ remissen föreslagna paragrafen, som i och för sig överensstämmer med gällande rätt, en konstruktion som avviker från omprövningsreglerna på andra rättsområden och som i praktiken kan få olyckliga konsekvenser för enskilda. Bestämmelsen innebär, enligt Lagrådet, att ett överklagande av ett beslut anses som en begäran om omprövning av beslutet om inte omprövning redan skett. Lagrådet konstaterar därvid att den enskilde, trots att han eller hon redan överklagat beslutet, vid missnöje även efter omprövningen måste överklaga ytterligare en gång för att få till stånd en domstolsprövning. Detta beror, enligt Lagrådet, på att Försäkringskassan inte lämnar över det första överklagandet till länsrätt eftersom detta enligt lag ska anses som en begäran om omprövning. På andra rättsområden kommer ett överklagande, enligt Lagrådet, även fortsättningsvis att upp­ fattas som ett överklagande och därför vidarebefordras till domstol. Till följd av den speciella överklaganderegeln inom socialförsäkringen har, enligt Lagrådet, många enskilda antagligen gjort kännbara rättsförluster under årens lopp. Enskilda tror, enligt Lagrådet, naturligtvis att det är

tillräckligt om han eller hon en gång överklagat ett beslut. Eftersom bal- Prop. 2008/09:200 kens tillkomst medför sakliga ändringar i vissa andra processuella regler, Avd. H borde också den nu behandlade regeln, enligt Lagrådet, ges ett mera normalt innehåll.

Sedan lång tid tillbaka gäller att ett överklagande av ett beslut av För­ säkringskassan ska betraktas som en begäran om omprövning om det inte är fråga om ett beslut som meddelats efter omprövning. Syftet bakom bestämmelsen är bl.a. att tyngdpunkten i ärendehanteringen ska ligga hos Försäkringskassan. Det skulle enligt regeringens mening föra för långt att inom ramen för detta lagstiftningsärende behandla och analysera de konsekvenser en sådan förändring som Lagrådet föreslår skulle få för bl.a. domstolsorganisationen. Regeringen förutsätter också att Försäk­ ringskassan när den meddelar beslut som inte kan överklagas utan endast omprövas tydligt informerar den enskilde om vad han eller hon har att iaktta om han eller hon inte är nöjd med det beslut som Försäkrings­ kassan meddelat.

113 kap. 11 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 12 §): SamSol föreslår att bestämmelsen ska vara tillämplig på alla avvisningsbeslut.

Remissinstanserna: JO anför i huvudsak följande: I paragrafen anges att den enskildes begäran om omprövning av ett avvisningsbeslut ska ses som ett överklagande. Det finns skäl som talar både för och emot den föreslagna ordningen. Förslaget bör ses mot den bakgrunden att Försäk­ ringskassan enligt utredningens förslag ges större möjlighet att avvisa en ofullständig ansökan. Man kan befara att antalet avvisningsbeslut därmed ökar. Enligt JO:s uppfattning kan det vara väl så ändamålsenligt att För­ säkringskassan omprövar ett sådant beslut. Om Försäkringskassan har möjlighet att ompröva ett avvisningsbeslut sparar man onödig tidsutdräkt och belastar inte domstolarna i onödan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen mot­ svarar 117 kap. 11 § i lagrådsremissen. Regeringen anser inte att det föreligger tillräckliga skäl för att ändra det nuvarande rättsläget. Rege­ ringen anser därför inte att alla avvisningsbeslut ska vara undantagna från omprövning. Detta ska gälla endast då avvisningen grundas på att begä­ ran om omprövning eller överklagande kommit in för sent. Detta innebär ett lagfästande av gällande rätt (se RÅ 2001 ref. 40).

113 kap. 15 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 16 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men omfattar i andra stycket även den som stadig­ varande vistas i Sverige.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (117 kap. 15 § i lagrådsremissen) motsvarar 20 kap. 11 § tredje stycket

AFL och 13 kap. 17 a § LIP. Till dessa paragrafer finns i sin tur hänvis­ ningar i åtskilliga andra lagar. Eftersom det endast är för den som är bosatt här i landet som hemortskommunen enligt 14 § är avgörande för till vilken domstol överklagandet ska ske, saknas anledning att ge sär­ skilda regler om hemortskommun för den som inte är bosatt men stadig­ varande vistas i här i landet. Vem som ska anses bosatt här i landet regle­ ras i 5 kap. 2–8 §§.

113 kap. 17 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 18 §): Överensstämmer delvis med rege-

ringens förslag. SamSol föreslår även att det i paragrafen framgår att det allmänna ombudet får överklaga ett avgörande från allmän förvaltnings­ domstol endast om ombudet har varit part där.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att paragrafen bör delas in i två stycken.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (117 kap. 17 § i lagrådsremissen) motsvarar 20 kap. 12 § andra stycket

AFL. Beträffande allmän ålderspension tydliggörs genom hänvisning hit från 32 § att det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för enskild part.

Vad gäller den särskilda regeln om möjligheterna för det allmänna om­ budet att överklaga ett avgörande av allmän förvaltningsdomstol i 13 kap. 22 a § LIP kan den endast komma att tillämpas i samband med beslut om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelsen tas därför inbland de särskilda bestämmelserna om allmän ålderspension (se 113 kap. 36 §).

113 kap. 21 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 23 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (117 kap. 22 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 15 § i förslaget till handläggningslag (SOU 2001:04). Liknande bestämmelser finns bl.a. i 30 § FL.

Enligt regeringens uppfattning följer det redan av den allmänna utgångspunkten att det är ärendeslaget som bör bestämma hur handlägg­ ningen ska ske, dvs. att ett avvisningsbeslut ska överklagas på samma sätt som beslutet i huvudsaken. Detta innebär att överklagandet ska ske i samma ordning och inom samma tidsfrister. Med hänsyn härtill bör en särskild bestämmelse föras in i SFB om att för det fall en begäran om omprövning eller ett överklagande har avvisats ska avvisningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken.

Enligt Lagrådet anges i 117 kap. 22 § i lagrådsremissen att, för det fall en begäran om omprövning eller ett överklagande har avvisats, avvis­ ningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken. Detta är, enligt Lagrådet, en ny bestämmelse för vissa socialförsäkrings­ grenar och innebär i dessa delar att avsteg görs från gällande rättspraxis beträffande avvisning av för sent inkomna skrivelser med begäran om omprövning eller med överklagande (se RÅ 2001 ref. 40). Lagrådet anser att författningskommentaren kan behöva tydliggöra att så är fallet.

Huvudbestämmelsen om omprövning inom socialförsäkringsområdet finns i 20 kap. 10 § AFL. Enligt förarbetsuttalande (prop. 1981/82:88 s. 33) och tillämpad praxis gäller bestämmelsen inte för vissa slags beslut. Det vanligaste av dessa beslut är att Försäkringskassan har avvisat en begäran om omprövning eller överklagande på grund av att handlingen har kommit in för sent. I sådana fall anses avvisningsbeslutet avse en annan fråga än ett ärende om försäkring enligt AFL. Handläggnings­ ordningen följer därmed FL:s regler, vilket innebär att besvärsfristen är tre veckor. I förarbetena till den särskilda avvisningsbestämmelsen i 29 §

BoL (prop. 1992/93:174 s 65) förs ett motsvarande resonemang som i Prop. 2008/09:200 förarbetena till 20 kap. 10 § AFL. Avd. H

Tanken med socialförsäkringsbalken är bl.a. att den ska utgå från ett medborgarperspektiv. Med hänsyn härtill bör förfarandereglerna i gör­ ligaste mån vara lika för de förmåner som arbetas in i balken. Regeringen anser därmed också att det är viktigt att undvika att olika bestämmelser gäller för överklagande av olika beslut i samma ärende. Regeringen ser inte några bärande skäl bakom den nuvarande tillämpningen av en sär­ skild frist vid överklagande av avvisningsbeslut utan anser att intresset av enhetlighet väger mycket tungt. Det kan i detta sammanhang tilläggas att fullföljd mot avvisningsbeslut i ärende om ålderspension redan i dag sker med en tvåmånadersfrist. Därtill kommer att det redan av den allmänna utgångspunkten att det är ärendeslaget som bör bestämma hur handlägg­ ningen ska ske talar för att avvisningsbeslut ska överklagas på samma sätt som beslutet i huvudsaken. Med hänsyn härtill bör en särskild bestämmelse föras in i SFB om att det för det fall en begäran om omprövning eller ett överklagande har avvisats ska avvisningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken. Bestämmelsen är avsedd att tydliggöra att även för avvisningsbesluten gäller den ord­ ning som följer av 19 och 20 §§.

113 kap. 22 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 26 §): Motsvarar i princip regeringens förslag i andra och tredje styckena i paragrafen. Dock saknas i SamSol:s förslag en motsvarighet till regeringens förslag i första stycket i para­ grafen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (117 kap. 25 § i lagrådsremissen) motsvarar i princip 13 kap. 9 § första stycket andra meningen samt 15, 16 och 17 b §§ i LIP. Till dessa bestämmelser hänvisas, direkt eller indirekt, i 6 kap. 1 § andra och tredje ledet GPL och 6 § LSPT. I första stycket föreskrivs att reglerna om ändring av beslut i 3–6 §§ (motsvarande i princip 20 kap. 10 a § AFL) inte ska tillämpas i ärende om allmän ålderspension. Eftersom dessa regler bl.a. innefattar rättelse av skrivfel m.m. bör för tydlighets skull särskilt upplysas om att det för ärenden som avses i denna paragraf finns bestämmelser om rättelse av skrivfel i 26 § FL.

113 kap. 26 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 33 §): Med hänsyn till senare ändrad lag­ stiftning överensstämmer inte SamSol:s förslag med regeringens.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (117 kap. 29 § i lagrådsremissen) reglerar olika tidsfrister för ompröv­ ning av allmän ålderspension.

Enligt Lagrådet bör tredje stycket i den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen kompletteras så att den, i enlighet med nuvarande reglering i 13 kap. 11 § första stycket tredje meningen LIP, omfattar även beslut som avser fastställande av pensionsgrundande belopp. Vidare anser Lag­ rådet att nämnda stycke även bör jämkas redaktionellt.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Tredje stycket formuleras i enlighet med Lagrådets synpunkter och förlag.

113 kap. 28 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 35 §): Överensstämmer delvis med rege-

ringens förslag. Lagstiftningen är senare ändrad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen (117 kap. 31 § i lagrådsremissen) har lagts till en skyldighet för en över­ sändande myndighet att lämna uppgift om när handlingen kom in dit. En motsvarande bestämmelse finns i 24 § tredje stycket FL.

113 kap. 29 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 36 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (117 kap. 32 § i lagrådsremissen) anger vilka tidsfrister som gäller för omprövning av vissa beslut om allmän ålderspension.

Enligt Lagrådet föreskrivs i första stycket andra meningen i den före­ slagna paragrafen att omprövning till den enskildes nackdel av ett beslut om allmän ålderspension får ske endast när det finns anledning till det enligt 33 och 34 §§. Avsikten lär, enligt Lagrådet, inte kunna vara att anledning till omprövning ska krävas enligt såväl 33 § som 34 §. Med anpassning till hur motsvarande reglering är utformad i gällande rätt (13 kap. 13 § LIP) ska därför ordet ”och” ersättas av ”eller”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets påpekande.

113 kap. 32 §

SamSol:s förslag (H 10 kap. 39 §): Överensstämmer endast delvis med regeringens förslag eftersom lagstiftningen senare är ändrad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (117 kap. 35 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 13 kap. 17–17 b §§, 18 § första stycket, 19 § andra stycket, 20 § samt 21 § första och andra styckena LIP.

Enligt Lagrådet anges i första stycket i den i lagrådsremissen före­ slagna paragrafen att 10–19, 21, 22 och 36–40 §§ tillämpas vid över­ klagande av Försäkringskassans, Skatteverkets, Premiepensionsmyndig­ hetens och allmän förvaltningsdomstols beslut i ärenden om allmän ålderspension. I andra stycket görs, enligt Lagrådet, undantag med avseende på 12 och 13 §§ i fråga om beslut som har meddelats av Skatteverket och Premiepensionsmyndigheten. I tredje stycket hänvisas, enligt Lagrådet, i fråga om överklagande av beslut om pensions­ grundande inkomst till vad som sägs i de i första och andra styckena angivna bestämmelserna samt 36–38 och 40 §§ om Försäkringskassan och det allmänna ombudet i stället ska avse Skatteverket och det all­ männa ombudet hos Skatteverket. Lagrådet anser att hänvisningarna i andra och tredje styckena i den föreslagna paragrafen behöver över­ arbetas och anpassas till innehållet i gällande bestämmelser i LIP. Enligt Lagrådet bör undantaget i andra stycket begränsas till beslut som har meddelats av Premiepensionsmyndigheten. Eftersom 12, 13 och 36– 40 §§ hör till de i första stycket angivna bestämmelserna uppkommer, enligt Lagrådet, dubbla hänvisningar genom det sätt varpå tredje stycket har blivit utformat i förslaget. Detta bör, enligt Lagrådet, rättas till vid de

närmare överväganden om paragrafens innehåll som behövs under ären- Prop. 2008/09:200 dets fortsatta beredning. Avd. H

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter. Genom hänvisningar i första stycket jämfört med tredje stycket klargörs att såväl det allmänna ombudet som Försäk­ ringskassan även såvitt avser beslut om allmän ålderspension får föra talan till förmån för enskild part och att detta också gäller för Skatte­ verket och det allmänna ombudet hos Skatteverket. Andra stycket är anpassat till de lagändringar som har skett efter det att SamSol lämnat sitt förslag. I andra stycket anges att det allmänna ombudet saknar möjlighet att överklaga beslut som har meddelats av Premiepensionsmyndigheten.

114 kap. 2 §

SamSol:s förslag (H 11 kap. 2 §): SamSol föreslår att kapitlet ska tillämpas vid behandling av personuppgifter i verksamhet som gäller förmåner enligt SFB.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (118 kap. 2 § i lagrådsremissen) motsvarar 1 § PISA. I paragrafen anges när bestämmelserna i kapitlet ska tillämpas. Liksom enligt gällande rätt ska bestämmelserna inte tillämpas vid behandling av personuppgifter i domstols dömande verksamhet.

114 kap. 6 §

SamSol:s förslag (H 11 kap. 6 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag men innehåller inte någon definition av uttrycket ”social­ försäkringens administration”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (118 kap. 6 § i lagrådsremissen) motsvarar 5 och 6 §§ PISA. Av para­ grafens första stycke framgår att personuppgiftslagen ([1989:204], PuL) gäller vid behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration, om inget annat följer av 114 kap. SFB eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 114 kap. SFB eller PuL.

Lagrådet anför att regleringen i 2 kap. i balken innebär att socialför­ säkringens administration där omfattar Försäkringskassan, Premiepen­ sionsmyndigheten och Skatteverket, medan det i PISA inte omfattar

Skatteverket samt att detta innebär en dubbelreglering eftersom Skatte­ verket omfattas av en särskild reglering rörande sin registerverksamhet. Lagrådet föreslår därför att uttrycket ”inom socialförsäkringens admini­ stration” utgår ur paragrafen och att denna i stället utformas med sikte på Försäkringskassans och Premiepensionsmyndighetens behandling av per­ sonuppgifter.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att regleringen, liksom i PISA, inte bör omfatta Skatteverkets registerverksamhet. Med hänsyn till att uttrycket ”socialförsäkringens administration” förekommer i flera para­ grafer i kapitlet anser regeringen emellertid att uttrycket bör behållas och en definition tas in i denna paragraf.

114 kap. 15 §

SamSol:s förslag (H 11 kap. 44 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen Prop. 2008/09:200 (118 kap. 14 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 14 § PISA.

Avd. H

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka uppgifter som får behandlas i socialförsäkringsdatabasen, däribland särskilda regler för känsliga uppgifter. Sista meningen i paragrafen syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

114 kap. 17 §

SamSol:s förslag (H 11 kap. 16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (118 kap. 16 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 16 § PISA.

Paragrafen behandlar behörighet för åtkomst till socialförsäkrings­ databasen. Bestämmelsen syftar även till att, i enlighet med resone­ manget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

114 kap. 19–26 §§ SamSol:s förslag (H 11 kap. 18–23 §§): Överensstämmer delvis med regeringens förslag. SamSol föreslår att det i alla paragrafer, utom 21 §, ska finnas upplysningsbestämmelser om möjligheterna att meddela verk­ ställighetsföreskrifter. På grund av senare lagstiftning innehåller Sam-

Sol:s förslag inte någon motsvarighet till 114 kap. 22 och 23 §§.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna (118 kap. 18–23 §§ i lagrådsremissen) motsvarar närmast 18–23 §§

PISA. Paragraferna är utformade på sådant sätt att det av varje paragraf framgår att den direktåtkomst som medges i olika situationer får ske endast i den utsträckning som erfordras för det i paragraferna angivna ändamålet. Detta betyder att det i varje paragraf finns en angiven begränsning av möjligheterna för olika personer och organ att få tillgång till uppgifter från socialförsäkringsdatabasen. Det är därför onödigt att i varje paragraf upplysa om regeringens möjligheter att enligt 8 kap. 13 § första stycket 1 RF meddela verkställighetsföreskrifter. Paragraferna är konstruerade med utgångspunkt från vad som anförs i avsnitt 4.4. Några materiella förändringar av nu gällande reglering är inte avsedd.

114 kap. 27 §

SamSol:s förslag (H 11 kap. 24 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (118 kap. 24 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 24 kap. PISA.

Bestämmelsen föreskriver begränsningar av vilka uppgifter som får användas som sökbegrepp. Bestämmelsen i tredje stycket syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela före­ skrifter på området.

114 kap. 28 §

SamSol:s förslag (H 11 kap. 25 §): Överensstämmer i sak med rege-

ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (118 kap. 25 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 25 § PISA.

Bestämmelsen behandlar personuppgifter som rör hälsa som urvals­ kriterium och syftar till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

114 kap. 31 §

SamSol:s förslag (H 118 kap. 28 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (118 kap. 28 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 28 § PISA.

Bestämmelsen innehåller föreskrifter om gallring av inaktuella upp­ gifter. Bestämmelsen syftar även till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

114 kap. 32 §

SamSol:s förslag (H 11 kap. 29 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (118 kap. 29 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 29 § PISA.

Bestämmelsen reglerar möjligheten att ta ut avgifter för utlämnande av handlingar och uppgifter från socialförsäkringsdatabasen. Bestämmelsen syftar även till att, i enlighet med resonemanget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin rest­ kompetens meddela föreskrifter på området.

114 kap. 34 §

SamSol:s förslag (H 11 kap. 31 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (118 kap. 31 § i lagrådsremissen) motsvarar närmast 31 § PISA.

Bestämmelsen innehåller föreskrifter om kontroll av socialförsäkrings­ databasen. Bestämmelsen syftar även till att, i enlighet med resone­ manget i avsnitt 4.4, markera avgränsningen av regeringens möjligheter att med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter på området.

114 kap. 36 §

SamSol:s förslag (H 11 kap. 33 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag men reglerar överklagandet och kravet på prövningstill­ stånd utan hänvisning till personuppgiftslagen (1998:204).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen, som saknar motsvarighet i lagrådsremissen, motsvarar 33 § PISA. I lagråds­ remissen anförs att införandet av 52 § personuppgiftslagen medför att det är onödigt att i balken föra in en bestämmelse i balken om överklagande (prop. 2005/06:173 s. 53).

Lagrådet anför att det av tydlighetsskäl bör tas in en upplysnings- Prop. 2008/09:200 bestämmelse i 117 eller 118 kap. så att det klarare framgår att bestäm- Avd. H melserna om överklagande i personuppgiftslagen och inte balkens all­ männa bestämmelser om överklagande ska tillämpas i fråga om sådana myndighetsbeslut som avses i 33 § PISA.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att relationen mellan regleringen i PISA och i personuppgiftslagen behöver förtydligas bl.a. mot bakgrund av att regleringen i sistnämnda lag är subsidiär till andra föreskrifter (2 § personuppgiftslagen ). I paragrafen tas därför in en hän­ visning till personuppgiftslagen. Eftersom denna inte omfattar det över­ klagandeförbud som finns i 33 § andra meningen PISA tas en även en bestämmelse motsvarande detta in i paragrafen.

115 kap.

Bestämmelserna i detta kapitel (119 kap. i lagrådsremissen) ersätter ett flertal olika straffbestämmelser i nu gällande socialförsäkringslagstift­ ning.

Som framgår i avsnitt 4.2 ska lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) inte arbetas in i balken. Detta betyder att bestämmelsen i 19 § första stycket SjLL (119 kap. 5 § i lagrådsremissen) inte ska arbetas in i balken. Motsvarande gäller för straffbestämmelsen i 8 kap. 11 § andra stycket LAF (119 kap. 6 § i lagrådsremissen).

I 8 kap. 11 § andra stycket LAF anges att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande i uppgift som ska lämnas enligt denna lag dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller i bidragsbrottslagen (2007:612). Straffbestämmelsen har i princip varit oförändrad till sitt innehåll bortsett från att hänvis­ ningen till bidragsbrottslagen lagts till. I förarbetena till LAF (jfr prop. 1975/76:197 s. 109) finns inte någon kommentar till bestämmelsen. I samband med införandet av bidragsbrottslagen fick straffbestämmelsen sin gällande lydelse. Vid den lagrådsgranskning som föregick lagstift­ ningen framfördes inte några synpunkter på paragrafens utformning (jfr prop. 2006/07:80 bil. 4 och 5).

För att över huvud taget få någon uppfattning om vilka gärningar som är straffbelagda i 8 kap. 11 § andra stycket LAF får man gå tillbaka till lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring som ersattes av LAF. I för­ arbetena till 57 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring, som var snarlik den nu gällande bestämmelsen i 8 kap. 11 § andra stycket LAF, angavs följande. ”Lämnar någon medvetet eller av grov vårdslöshet i uppgift, som skall avgivas enligt denna lag, oriktigt meddelande, straffes med dagsböter, där ej brottet är i allmän strafflag belagt med straff.” I specialmotiveringen (prop. 1954 nr 60 s. 257) till den nyss angivna bestämmelsen i yrkesskadeförsäkringslagen anfördes följande: ”Läm­ nande av oriktiga uppgifter med bedrägeriuppsåt bör enligt min mening bedömas helt enligt strafflagen. Oriktiga uppgifter kan emellertid lämnas till försäkringsorganen utan att uppgiftslämnaren har något dylikt uppsåt. I sådant fall kan ansvar ej ådömas enligt strafflagen. Straffbestämmelser erfordras därför i yrkesskadeförsäkringslagen. Jag är emellertid inte beredd att där föreslå straffbestämmelser för lämnande av oriktiga upp­ gifter annat än när detta skett medvetet eller av grov vårdslöshet. Fri­ villigt rättande av oriktiga uppgifter bör i bedrägerifallen bedömas enligt

strafflagens bestämmelser om tillbakaträdande från brott. De fall, som Prop. 2008/09:200 straffbelägges i yrkesskadeförsäkringslagen, torde närmast ha karaktären Avd. H av ordningsförseelser. För dessa fall torde anledning saknas att införa en särskild bestämmelse om straffrihet vid frivilligt rättande av uppgiften.”

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att den nu gällande bestämmelsen i 8 kap. 11 § andra stycket LAF i princip straffbelägger ett beteende som närmast har karaktären av en ordningsförseelse. För att straffbestämmelsen ska bli tillämplig krävs endast ett konstaterade av att någon medvetet eller av grov oaktsamhet lämnar en felaktig uppgift i ett ärende som rör arbetsskada. Det krävs alltså inte ens någon risk för skada eller vinning. Om så är fallet faller brottsligheten under annan straffrätts­ lig lagstiftning.

Bestämmelsens tillämpningsområde vid sidan av brottsbalken och bidragsbrottslagen (2007:612) är mycket litet. Det beteende som träffas av straffbestämmelsen framstår enligt regeringens uppfattning inte som tillräckligt straffvärt för att motivera straffansvar, särskilt mot bakgrund av att det inte finns motsvarande reglering för att lämna oriktig uppgift avseende någon annan förmån som omfattas av balken. Med hänsyn härtill anser regeringen att det inte är motiverat att den nuvarande straff­ bestämmelsen i 8 kap. 11 § andra stycket LAF arbetas in i balken.

115 kap. 3 §

SamSol:s förslag (H 12 kap. 3 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (119 kap. 3 § i lagrådsremissen) motsvarar 8 kap. 11 § första stycket första meningen LAF.

Enligt Lagrådet kan det ifrågasättas om det inte i förslaget till 119 kap. 3 § i lagrådsremissen föreligger en saklig skillnad mellan den i para­ grafen föreslagna straffbarheten jämfört med gällande rätt. Lagrådet anser att den i gällande rätt angivna tidsaspekten ”omedelbart” torde ha betydelse vid bedömningen om en anmälningsskyldighet har underlåtits eller ej. Lagrådet ifrågasätter om detta tidsrekvisit innefattas i den beskrivning som finns i den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen. Om någon materiell ändring inte är avsedd anser Lagrådet att paragrafen bör ges en utformning som ligger närmare det som gäller i dag.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Eftersom regeringen inte avser att materiellt ändra den nuvarande bestämmelsens innebörd bör paragrafen i propositionen formuleras i linje med Lagrådets förslag.

115 kap. 4 §

SamSol:s förslag (H 12 kap. 4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (119 kap. 4 § i lagrådsremissen) motsvarar delvis 20 kap. 9 § andra stycket AFL, 8 kap. 11 § första stycket andra meningen LAF och 15 kap. 13 § tredje stycket LIP. Till dessa paragrafer finns hänvisningar i så gott som samtliga lagar som omfattas av balken. Hänvisningarna framgår av paragrafregistret.

Enligt Lagrådet kan det ifrågasättas om förslaget till 119 kap. 4 § i lag­ rådsremissen motsvarar gällande rätt. Lagrådet konstaterar att det bakom

förslaget i lagrådsremissen ligger åtminstone ett tjugotal paragrafer i olika lagar. Lagrådet konstaterar vidare att påföljden i en del av dessa i dag är ”penningböter”, men i andra ”böter”, medan den i lagrådsremissen föreslagna påföljden är ”penningböter” för alla slags straffbara över­ trädelser av paragrafen. Lagrådet noterar vidare att en ”uppdragsgivare” inte är uppgiftsskyldig enligt en del av de lagar som nu inarbetas i social­ försäkringsbalken. Slutligen ifrågasätter Lagrådet om den straffbara uppgiftsskyldigheten tar sikte på samma slags förmåner som enligt gällande rätt eller om ytterligare förmåner kommer att omfattas av upp­ giftsskyldigheten i 114 kap. 29 § i lagrådsremissen.

I gällande rätt omfattar straffbestämmelserna i 20 kap. 9 § AFL och 15 kap. 13 § tredje stycket LIP till sin ordalydelse endast arbetsgivare, medan motsvarande straffbestämmelse i 8 kap. 11 § första stycket andra meningen LAF till sin ordalydelse omfattar såväl arbetsgivare som upp­ dragsgivare. Vidare föreskrivs i 20 kap. 9 § AFL och 15 kap. 13 § tredje stycket LIP att påföljden ska bestämmas till penningböter medan det i 8 kap. 11 § första stycket andra meningen LAF föreskrivs att påföljden ska bestämmas till böter. Det kan konstateras att det i förarbetena till LAF saknas kommentar till straffbestämmelsen i 8 kap. 11 § första stycket andra meningen. Det framgår inte heller av förarbetena om straff­ bestämmelsen motsvaras av äldre lagstiftning (jfr SOU 1975:84 och prop. 1975/76:197). När det gäller straffbestämmelsen i 20 kap. 9 § tredje stycket AFL framgår av förarbetena att straffbestämmelsen i prin­ cip motsvaras av 46 § lagen om allmän sjukförsäkring (jfr bl.a. prop. 1962:90 s. 389). Av förarbetena till 15 kap. 13 § LIP (jfr bl.a. prop. 1997/98:151 del 2 s. 771) framgår att den bestämmelsen motsvarar regleringen i 20 kap. 9 § AFL.

Med hänsyn till att regeringen anser att bestämmelserna om uppgifts­ skyldighet i 110 kap. 31 § ska omfatta dels samtliga förmåner som regle­ ras i balken, dels omfatta såväl arbetsgivare som uppdragsgivare, anser regeringen att straffbestämmelsen bör utvidgas i motsvarande omfatt­ ning. Detta betyder att straffbestämmelsen, till skillnad mot i gällande rätt, kommer att utvidgas till att omfatta även bilstöd och närstående­ penning samt avse såväl arbetsgivare som uppdragsgivare.

De gärningar som straffbeläggs i paragrafen är i princip av samma karaktär oberoende av vilken förmån det är fråga om. Med hänsyn härtill anser regeringen att det saknas skäl att i socialförsäkringsbalken bibehålla de skillnader i påföljdshänseende för överträdelser av viss reglering som finns för de olika förmånerna i den nu gällande lagstift­ ningen. Såvitt avser flertalet förmåner föreskriver den gällande lagstift­ ningen penningböter. Med hänsyn härtill och med beaktande av att de beteenden som straffbeläggs i paragrafen närmast torde ha karaktären av ordningsförseelser, anser regeringen att det för brottet i socialförsäk­ ringsbalken ska föreskrivas penningböter.

5.9.4. Underavdelning IV Vissa organisatoriska bestämmelser

H 14 kap. i SamSol:s förslag innehåller bestämmelser om försäkrings­ delegation, socialförsäkringsnämnd och allmänt ombud. Bestämmelserna om försäkringsdelegation upphörde att gälla den 1 januari 2007 och be-

stämmelserna om socialförsäkringsnämnd upphörde att gälla den Prop. 2008/09:200 1 januari 2008. Av kapitlet återstår därför av förslaget endast 12 och Avd. H 13 §§ om allmänt ombud. Dessa bestämmelser förs i regeringens förslag till 2 kap. 2 § och 113 kap. 12 §.

117 kap.

I kapitlet (121 kap. i lagrådsremissen) finns särskilda bestämmelser om socialförsäkringen under krig och krigsfara. Vissa av dessa innebär en utvidgad föreskriftsrätt för regeringen grundad på 13 kap. 6 § RF.

117 kap. 5 §

SamSol:s förslag (H 15 kap. 5 §): Överensstämmer i sak med rege­ ringens förslag men har rubriken Anmälan till Försäkringskassan m.m.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen (121 kap. 5 § i lagrådsremissen) motsvarar 4 § LSKK.

Lagrådet anför att paragrafen behandlar helt andra frågor än sådan anmälan och föreslår att den får rubriken Socialförsäkringsskyddet.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Rubriken formuleras i enlig­ het med Lagrådets förslag.

6. Författningskommentar till förslaget till lag om införande av socialförsäkringsbalken

6.1. Inledning

Lagen om införande av socialförsäkringsbalken (SFBP) är uppbyggd så att 1 kap. innehåller de grundläggande bestämmelserna om ikraftträdande av socialförsäkringsbalken (SFB) och upphävande av äldre författningar samt huvudregler beträffande övergångsfrågorna. De övriga kapitlen, 2-9 kap., ansluter till avdelningarna A–H i balken. Bestämmelserna i dessa kapitel har i allmänhet ordnats på samma sätt som motsvarande reglering i balken.

Den helt övervägande delen av bestämmelserna motsvarar tidigare be­ slutade övergångsbestämmelser till de författningar som nu upphävs. I ett fåtal fall är det fråga om bestämmelser av övergångskaraktär i någon av de författningar som upphävs. Kommentaren innehåller då, med något enstaka undantag, endast en upplysning om varifrån bestämmelsen häm­ tats, dess tillkomst och senaste lydelse.

Endast undantagsvis berörs hur förslagen förhåller sig till SamSol:s förslag. Således anmärks inte språkliga förändringar, rättelser, omflytt­ ningar och sådana ändringar som beror på ny lagstiftning. Några be­ stämmelser i utredningsförslaget har befunnits överflödiga. Det gäller 2 kap. 7 § i utredningsförslaget, där regleringen i 1 kap. 3 § och 5 kap. 4 § är tillräcklig. Vidare gäller det 3 kap. 5 §, 6 kap. 31 och 37 §§ samt 8 kap. 2 § 1, eftersom formuleringen i SFB innebär att barnpension, efterlevandestöd respektive änkepension omfattas även när SFBP är tillämplig på dem. Ytterligare exempel har tagits upp i kommentaren till 1 kap. 3 §.

Remissinstanserna har endast haft ett fåtal synpunkter på förslaget. Dessa har tagits upp i kommentaren.

Lagrådets synpunkter har redovisats i kommentaren till de paragrafer som de hänför sig till. Övriga förändringar efter lagrådsföredragningen har kommenterats endast om det är fråga om annat än språkliga föränd­ ringar, rättelser, omflyttningar eller sådana ändringar som beror på ny lagstiftning eller ändrad ikraftträdandetidpunkt.

Under beredningen har noterats att det finns vissa lagtekniska ofull­ komligheter i hänvisningarna från EPLP till EPL. Dessa har inte helt kunnat rättas till i det nu framlagda förslaget utan arbetet med att för­ bättra den lagtekniska utformningen kommer att fortsätta under arbetet med följdlagstiftning och komplettering av socialförsäkringsbalken med anledning av senare lagändringar.

6.2 1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

SFB och SFBP ska träda i kraft den 1 januari 2011.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om upphävande av de lagar vars innehåll överförts till SFB. Även om någon enstaka bestämmelse i en lag ska föras över till föreskrifter på lägre nivå upphävs lagen. Eftersom bestämmelserna i FBF i allt väsentligt tas in i SFB och det finns behov att i lagform reglera övergångsfrågorna mellan författningarna upphävs även nämnda förordning genom lagen. Regeringen kommer senare att ta ställning till behovet av en ny förordning.

Vidare föreskrivs att AFL i sin helhet ska upphävas trots att SFB inte innehåller någon motsvarighet till 2 kap. nämnda lag (se avsnitt 4.7).

I 3 kap. 2 § 15 SofL finns en bestämmelse om att den som är bosatt i Sverige omfattas av lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd. Någon motsvarande bestämmelse tas inte in i SFB. Med hänsyn till utform­ ningen av 1 kap. 5 § i sistnämnda lag är det tillräckligt att ändra hänvis­ ningen där.

Även IFKL upphävs trots att SFB inte innehåller några bestämmelser som hämtats från den lagen. Den situation som lagen reglerar hänför sig till en tidpunkt som ligger flera år tillbaka i tiden när SFB träder i kraft. De bestämmelser i lagen som har bedömts då alltjämt vara av betydelse har i stället tagits in i denna lag.

Till skillnad mot i lagrådsremissen föreslås inte att SjLL och NVL upphävs, eftersom bestämmelserna i SjLL inte alls och NVL såvitt avser ledighet inte arbetas in i SFB.

3 §

Som huvudregel ska de upphävda författningarna tillämpas på ersätt­ ningar och andra förmåner som avser tid före ikraftträdandet. Detta gäller inte bara i fråga om rätten till en förmån och beräkningen av denna utan också t.ex. i fråga om återkrav av en utbetalad förmån. Även i fråga om betalningsskyldighet för underhållsstöd som avser tid före ikraftträdandet tillämpas de äldre bestämmelserna.

Beräkningen av inkomstgrundad ålders- och efterlevandepension sker med utgångspunkt i pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp, pensionspoäng och pensionsrätter som har fastställts för den för­ säkrade. Fastställelsen sker alltså i allmänhet under en lång följd av år före den tidpunkt då förmånen börjar betalas ut. Det behövs därför en särskild bestämmelse som reglerar övergången. Genom bestämmelsen, som inte fanns med i utredningens förslag, blir 6 kap. 7, 8 och 25 §§ i utredningsförslaget överflödiga. Bestämmelsen har kompletterats med en motsvarande bestämmelse avseende de årliga omräkningarna av pen­ sionsbehållningar. Genom ändringen tillgodoses det behov av en ytter­ ligare övergångsbestämmelse som Lagrådet tagit upp i anslutning till 6 kap.

Det finns åtskilliga undantag som innebär att äldre bestämmelser ska tillämpas även efter SFB:s ikraftträdande och dessa har förts in i 2

  • kap. som vart och ett motsvarar en avdelning i SFB. Där finns även exempel på motsatsen, alltså att SFB tillämpas även på förmåner som avser tid före ikraftträdandet.

För de flesta förmåner innebär detta när det är fråga om löpande utbe­ talningar och inte om retroaktiva sådana att balken blir tillämplig på

utbetalningar efter ikraftträdandet. Underhållsstöd utbetalas emellertid i förskott, vilket innebär att SFB i princip blir tillämplig även på stöd som utbetalas i december 2010 och avser januari 2011. Eftersom balken då ännu inte trätt i kraft kommer utbetalningen att ske enligt gamla regler. Kontinuitetsregeln i 4 § medför att detta i princip saknar betydelse. Den förskottsvisa utbetalningen medför dock att underhållsstödet måste beaktas särskilt vid utformningen av övergångsbestämmelserna till av­ delning H.

När det är fråga om bestämmelser som inte anknyter till en förmån, t.ex. vissa organisatoriska bestämmelser, blir paragrafen inte tillämplig. Beträffande adoptionsbidrag och bilstöd som inte direkt anknyter till viss tid har särskilda regler införts, se 3 kap. 9 § och 5 kap. 4 §.

4 §

Bestämmelserna (4 § första stycket i lagrådsremissen) syftar till att knyta ihop beslut om förmåner enligt de upphävda författningarna med tillämpningen av SFB. Några nya beslut om förmåner behöver alltså inte meddelas med anledning av införandet av balken. Vidare kan det gälla sådant som den längsta tid under vilken en viss förmån kan erhållas eller verkan av att den försäkrade haft en viss förmån. Även för andra åtgärder än beslut, t.ex. en utbetalning, gäller kontinuiteten. Eftersom vissa be­ stämmelser i SFB har hämtats från föreskrifter på lägre nivå behövs en särskild regel om dessa.

Efter påpekande av Lagrådet har en särskild kontinuitetsregel införts med anledning av att beteckningen graviditetspenning används i SFB i stället för den tidigare beteckningen havandeskapspenning. I övrigt har det inte genomförts sådana ändringar av beteckningarna på förmånerna att någon särskild regel är motiverad.

5 §

Genom paragrafen (4 § andra stycket i lagrådsremissen) uppnås kontinu­ itet mellan beslut och åtgärder av en allmän försäkringskassa eller RFV och beslut eller åtgärder av Försäkringskassan. Ett undantag har gjorts för RFV:s överklagande av ett beslut av en allmän försäkringskassa. I sådant fall övertas verkets roll av det allmänna ombudet, se 9 kap. 19 §.

Paragrafen ersätter 3 § tredje stycket IFKL samt punkterna 2, 4 och 5 i övergångsbestämmelserna till AFL och punkterna 2 och 3 i övergångs­ bestämmelserna till LIP i anledning av försäkringskassereformen (prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:779, 781 och 784).

6 §

Paragrafen motsvarar 5 § i lagrådsremissen. Till de upphävda författ­ ningarna anknyter ett stort antal förordningar och föreskrifter på lägre nivå. Dessa kommer nästan undantagslöst att behöva ändras eller ersättas av helt nya författningar. Eftersom det kan bli svårt att hinna genomföra detta arbete innan SFB träder i kraft ges äldre författningar genom para­ grafen fortsatt giltighet.

6.3

7 §

Paragrafen motsvarar 6 § i lagrådsremissen. Riksdagens ombudsmän (JO) anser att bestämmelsen inte är förenlig med vad rättssäkerheten krä­ ver.

Hänvisningar till de upphävda lagarna finns i ett stort antal författ­ ningar och följdändringar i dessa ska naturligtvis göras. Även om ett omfattande arbete läggs ned på att genomföra alla behövliga följdänd­ ringar i detta lagstiftningsärende, kan det dock inte uteslutas att någon hänvisning förbises. När det gäller internationella avtal om social trygg­ het kan vidare själva avtalet inte ändras genom ensidig lagstiftning utan endast genom en ny överenskommelse. Särskilda föreskrifter om tillämp­ ningen av avtal har endast undantagsvis meddelats i samband med ny lagstiftning (se 2 kap. 3 §). Det kan också vara så att ändringen bör göras i samband med en större omarbetning inom en nära framtid. Om hänvis­ ningen finns i bestämmelser som tillämpas bara övergångsvis kan det vara befogat att avstå från ändring. Av detta skäl föreslås inte några änd­ ringar i upphävda lagar eller i övergångsbestämmelser. Bestämmelsen innebär att de bestämmelser i SFB som motsvarar upphävda bestämmel­ ser blir tillämpliga även om en följdändring inte har skett. Det kan på­ pekas att det finns en motsvarande bestämmelse i 1 kap. 5 § lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229). Vidare är att märka att bestämmelsen är tillämplig bara när bestämmelsen i SFB motsvarar den tidigare bestämmelsen. Regeringen anser att regeln är angelägen och att rättssäkerheten inte sätts i fara genom bestäm­ melsen. Efter påpekande av Lagrådet har orden ”på annat sätt” bytts ut mot ”i särskilt beslut av regeringen”.

8 §

I paragrafen (7 § i lagrådsremissen) regleras överensstämmelsen mellan terminologin i SFB och SFBP. I SFBP finns ett flertal bestämmelser som innebär att de upphävda författningarna ska tillämpas även efter ikraft– trädandet av SFB, se t.ex. 3 § i detta kapitel samt 9 kap. 5 och 10 §§. Eftersom endast vissa paragrafer i NVL förs över till balken, krävs en särskild bestämmelse för att sådana regler ska bli tillämpliga även i fråga om närståendepenning.

2 kap. Övergångsbestämmelser till 1–7 kap. (avdelning A)

Administrationen

1 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning på Försäkringskassan av be­ stämmelser om de allmänna försäkringskassorna och RFV kommer från 1 §, 3 § första stycket och 4 § andra stycket andra meningen IFKL (prop. 2003/04:69, bet. 2003/04:SfU13, SFS 2004:274 och prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:779). Lydelsen har justerats något för att uppnå överensstämmelse med 114 kap. 2 §. Paragrafen har justerats i enlighet med uttalanden av Lagrådet.

Internationella överenskommelser

2 §

Övergångsbestämmelsen om internationella överenskommelser kom till 2003 som en ny punkt i övergångsbestämmelserna vid införandet av SofL (prop. 2002/03:61, bet. 2002/03:SfU9, SFS 2003:302, punkt 11). Efter påpekande av Lagrådet har bestämmelsen begränsats till att, liksom i nuvarande lagstiftning, avse avtal angående AFL och ABBL. Det blir ju dock inte dessa lagar som kommer att tillämpas utan SFB (se 1 kap. 7 § SFBP).

3 §

Övergångsbestämmelsen om den närmare tillämpningen av överens­ kommelser angående pension kommer från 27 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

Basbelopp och förhöjt basbelopp

4 §

Övergångsbestämmelsen i första stycket om basbelopp kommer från 1 kap. 6 § fjärde stycket AFL (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:677).

Bestämmelsen i andra stycket är ny. Följdlagstiftningen till SFB inne­ bär till betydande del att hänvisningar angående basbeloppet till AFL ersätts av motsvarande hänvisning till SFB. Det kan då vara fråga om prisbasbelopp för ett tidigare år än 2011.

Registrerat partnerskap

5 §

I SamSol:s förslag är motsvarande bestämmelse (A 2 kap. 12 §) utformad som en upplysning om vad regleringen i 3 kap.1 och 3 §§ lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap innebär i fråga om SFB, medan den i lagrådsremissen (2 kap. 12 §) endast upplyser om att bestämmelser om rättsverkningarna av registrerat partnerskap finns i 3 kap. lagen om registrerat partnerskap. Nämnda lag har nu upphört att gälla och de fort­ satta verkningarna av partnerskap regleras i 2 och 3 §§ lagen (2009:260) om upphävande av nämnda lag. Mot denna bakgrund ersätts hänvis­ ningen i balken av en hänvisning i denna lag till de nyssnämnda paragra­ ferna.

Bosättning i Sverige och utlandsvistelse

6 §

Övergångsbestämmelsen om ut- och inresa (5 § i lagrådsremissen) hänför sig till införandet av SofL (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, SFS 1999:799, punkt 2). Den ursprungliga hänvisningen till tidpunkten för SofL:s ikraftträdande har ändrats till att avse ikraftträdandet av SFB, vilket inte innebär någon saklig ändring.

Änkepension, omställningspension och barnpension

7 §

Paragrafen motsvarar 6 § i lagrådsremissen. Övergångsbestämmelsen i första meningen om efterlevandeförmåner kommer från 3 kap. 2 § 13 SofL (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, SFS 1999:799 samt prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:497). Bestämmelsen avser den rätt till 90- respektive 25-procentstillägg till pension till efter­ levande som grundar sig på den efterlevandes bosättning här i landet men beräknas med utgångspunkt i den avlidnes bosättning här i landet. I

SamSol:s förslag har endast de delar av bestämmelsen som hänvisar till

EPLP och som avser barnpension och omställningspension flyttats till SFBP. Försäkringskassan anför att även änkepensionen bör regleras här samt att ordet ”änkepension” bör tas in i rubriken och den lagtext som finns i 7 kap. 31 § i SamSol:s förslag läggas till i paragrafen. Rätt till de här aktuella tilläggen finns endast om dödsfallet inträffade före den 1 januari 2003. Eftersom dessa fall i övrigt regleras i SFBP bör som För­ säkringskassan anser också försäkringsbestämmelsen föras över dit. Eftersom den materiella bestämmelsen om beräkningen bör stå kvar i 7 kap. har endast den ändringen gjorts att rubriken och försäkringsbe­ stämmelsen här utvidgats till att avse också änkepensionen. Andra och tredje meningarna är endast en redaktionell följd av flyttningen. Para­ grafen har rättats och justerats i enlighet med uttalanden av Lagrådet.

Garantipension till änkepension

8 §

Övergångsbestämmelsen om garantipension till änkepension kommer från 3 kap. 2 § 13 och 4 kap. 2 § tredje stycket SofL. Den var i lagråds­ remissen placerad i 5 kap. 9 § 16, 10 § och 14 § andra stycket SFB. Som närmare utvecklas i inledningen av kommentaren till 84 kap. SFB lämnas sådan pension numera bara övergångsvis. Bestämmelserna tas därför i stället in här.

Föräldrapenningsförmåner

9 §

Övergångsbestämmelsen om föräldrapenningsförmåner (7 § i lagråds­ remissen) kom till 2006 (prop. 2005/06:142, bet. 2005/06:SfU15, SFS 2006:362, punkt 2). Paragrafen har justerats i enlighet med uttalanden av

Lagrådet.

Arbetsskadeförsäkring

10 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskador före 1982 (8 § i lagråds­ remissen) kom till 1981 (prop. 1980/81:178, bet. 1980/81:SfU28, SFS 1981:693, punkt 2).

11 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskador före 2001 (9 § i lagråds­ remissen) kom till 1999 (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, SFS 1999:809, punkt 2).

12 §

Övergångsbestämmelsen om efterskyddstid hänför sig till införandet av SofL (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, SFS 1999:799, punkt 3 och prop. 1999/2000:95, bet. 1999/2000:SfU2, SFS 2000:381, punkt 3). Bestämmelsen har lagts till efter lagrådsföredragningen och utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Någon särskild rubrik är inte påkallad, eftersom paragrafen placeras under rubriken ”Arbetsskadeförsäkring”.

Statligt personskadeskydd

13 §

Övergångsbestämmelsen om bistånds- och katastrofutbildning (10 § i lagrådsremissen) kom till 1981 (prop. 1980/81:117, bet. 1980/81:UU23, SFS 1981:368).

14 §

Övergångsbestämmelsen om viss tjänstgöring (11 § i lagrådsremissen) kom till 1994 (prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöU1, SFS 1994:2073). Paragrafen har justerats i anslutning till lagrådsföredragningen.

15 §

Övergångsbestämmelsen om samhällstjänst (12 § i lagrådsremissen) kom till 2006 (prop. 2005/06:165, bet. 2005/06:JuU34, SFS 2006:895).

Handikappersättning till utlandet

16 §

Övergångsbestämmelsen om utbetalning av handikappersättning till utlandet (13 § i lagrådsremissen) kom till 2000 som en ny punkt i över­ gångsbestämmelserna vid införandet av HVL (prop. 2000/01:16, bet. 2000/01:SfU6, SFS 2000:1413, punkt 6).

Folkpensionsförmåner till utlandet

17 §

Övergångsbestämmelsen om utbetalning av folkpension till utlandet (14 § i lagrådsremissen) kom till 2002 genom tillägg av ett andra stycke till den 2000 införda nya punkten 7 i övergångsbestämmelserna till SofL (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:212, punkt 7 andra stycket, och prop. 2002/03:2, bet. 2002/03:SfU5, SFS 2002:1080).

I paragrafen finns det inte någon motsvarighet till första stycket i punkten, som föreskriver att folkpension enligt äldre bestämmelser ska fortsätta att lämnas till den som under utlandsvistelse fick sådan pension vid utgången av 2000. Första stycket måste anses i sin helhet ha ersatts av bestämmelserna i andra stycket.

6.4

Vidare har garantipension undantagits från tillämpningen, eftersom denna förmån reglerats särskilt, se 18 §.

Garantipension till utlandet

18 §

Övergångsbestämmelsen om utbetalning av garantipension till utlandet (15 § i lagrådsremissen) kom till 2000 (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:798, punkt 5).

Särskild efterlevandepension

19 §

Övergångsbestämmelsen om särskild efterlevandepension (16 § i lagrådsremissen) kom till 2002 som en ny punkt i övergångsbestämmel­ serna vid införandet av SofL (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:212, punkt 10).

Hustrutillägg

20 §

Övergångsbestämmelsen om hustrutillägg (17 § i lagrådsremissen) hän­ för sig till införandet av SofL (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, SFS 1999:799, punkt 4). Paragrafens lydelse har justerats i enlighet med påpekande av Lagrådet.

3 kap. Övergångsbestämmelser till 8–22 kap. (avdelning B)

Föräldrapenning

1 §

Övergångsbestämmelsen om flerbarnsfödsel kom till 1999 (prop. 1999/2000:1, utg.omr. 12, bet. 1999/2000:SfU1, SFS 1999:1361). Be­ stämmelsen är i sin nuvarande lydelse inte begränsad till att avse fler­ barnsfödsel. Eftersom den ändring den hänför sig till avsåg endast be­ stämmelser om sådana, måste en sådan begränsning ha varit avsedd.

2 §

Övergångsbestämmelserna om föräldrapenningsdagar kom till 2001 (prop. 2000/01:44, bet. 2000/01:SfU10, SFS 2001:141, punkt 2, och 142 samt prop. 2001/02:1, utg.omr. 12, bet 2001/02:SfU1, SFS 2001:1105). Paragrafen har rättats i enlighet med påpekande av Lagrådet.

3 §

Övergångsbestämmelsen om lägstanivå kom till 2006 (prop. 2005/06:142, bet. 2005/06:SfU15, SFS 2006:359, punkt 3).

6.5

4 §

Övergångsbestämmelsen om omräkning kom till 2006 (prop. 2004/04:108, bet. 2004/05:SfU13, SFS 2005:334, punkt 3 till den del den avser föräldrapenning).

5 §

Övergångsbestämmelsen om 240-dagarsvillkoret kom till 2006 (prop. 2005/06:142, bet. 2005/06:SfU15, SFS 2006:359, punkt 4).

Barnbidrag

6 §

Övergångsbestämmelsen om förmyndare kom till 1994 (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3, SFS 1994:1441, punkt 3).

7 §

Övergångsbestämmelsen om anmälan av mottagare kom till 2006 (prop. 2005/06:20, bet. 2005/06:SfU7, SFS 2006:179, punkt 3).

Underhållsstöd

8 §

Övergångsbestämmelsen om tidigare beaktade uppskovsavdrag vid reali­ sationsvinstbeskattningen kom till 1999 (bet. 1998/99:SfU9, SFS 1999:396, punkt 2).

Adoptionsbidrag

9 §

Paragrafen motsvarar 11 § i lagrådsremissen. Eftersom adoptionsbidrag inte direkt kan hänföras till en viss tidsperiod ges här en uttrycklig regel om att det ska anses avse den tidpunkt då adoptivföräldrarna får barnet i sin vård. Detta har betydelse dels för den allmänna bestämmelsen i 1 kap. 3 § att de upphävda lagarna tillämpas på förmåner som avser tid före ikraftträdandet, dels för sådana övergångsbestämmelser till avdelning H, t.ex. 9 kap. 5 §, där det har betydelse vilken tid förmånen avser.

4 kap. Övergångsbestämmelser till 23–47 kap. (avdelning C)

Sjukpenning

1 §

Övergångsbestämmelsen om ersättning vid yrkesskada som inträffat före den 1 juli 1977 kom till 1977 (prop. 1976/77:64, bet. 1976/77:SfU28, SFS 1977:270)

2 §

Övergångsbestämmelserna om ändring av SGI på grund av ändring av särskild efterlevandepension har brutits ut ur 3 kap. 5 § första stycket b AFL (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489 och prop. 2006/07:59, bet. 2006/07:SfU9, SFS 2007:298). Beträffande regleringen i detta lagrum samt andra och tredje styckena i samma paragraf, se 26 kap. 4–9 §§ SFB och kommentaren till dessa paragrafer.

3 §

Övergångsbestämmelsen om äldre studiemedel kom till 1999 (prop. 1999/2000:10, bet. 1999/2000:SfU7, SFS 1999:1397). Enligt de ur­ sprungliga övergångsbestämmelserna till den nya studiestödslagen kunde övergångsvisa studiestöd beviljas längst t.o.m. den 30 juni 2003 men denna tidsgräns har tagits bort såvitt gäller vissa studier som påbörjats före den 1 juli 2001. Med hänsyn till vissa studiers längd och möjlig­ heterna att göra studieuppehåll kan därför övergångsbestämmelsen få betydelse under avsevärd tid.

4 §

Övergångsbestämmelsen om avtalsbestämda stöd kom till 2005 (prop. 2004/05:108, bet. 2004/05:SfU13, SFS 2005:334, punkt 2). I lagråds­ remissen föreslogs en utförligare lydelse baserad på uttalanden i förarbe­ tena. Lagrådet ifrågasatte behovet av ändringen. Bestämmelsens lydelse har därför ändrats så att den överensstämmer med den nuvarande.

5 §

Bestämmelser om SGI-skydd under tid med interpraktikstipendier inför­ des 2006 och upphävdes åter 2007, då möjligheten att få sådana stipen­ dier upphört (prop. 2005/06:159, bet. 2005/06:SfU16, SFS 2006:365, punkt 2, och prop. 2006/07:59. bet. 2006/07:9, SFS 2007:298, punkt 2).

6 §

Övergångsbestämmelsen om omräkning i samband med sjukersättning eller aktivitetsersättning kom till 2005 (prop. 2004/05:108, bet. 2004/05:SfU13, SFS 2005:334, punkt 4). Bestämmelsen har anpassats till att den grundläggande bestämmelsen numera upphört att gälla.

7 §

Övergångsbestämmelsen om för vilken tid omräkning ska göras kom till 2005 (prop. 2004/05:108, bet. 2004/05:SfU13, SFS 2005:334, punkt 3 till den del den avser sjukpenning). Paragrafen har rättats efter påpekande av

Lagrådet.

8 §

Övergångsbestämmelsen om sjukpenning till personer födda 1937 eller tidigare kom till 2002 genom tillägg av en ny punkt till övergångsbe­ stämmelserna till lagen (2001:489) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:192, punkt 16).

9 §

Övergångsbestämmelsen om samordning mellan sjukersättning i form av garantiersättning och garantipension till änkepension kommer från 16 kap. 10 § tredje stycket AFL (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:191). Bestämmelsen har flyttats till införandelagen, eftersom sådan garantipension lämnas bara övergångsvis.

10 §

Paragrafen motsvarar 9 § i lagrådsremissen. Övergångsbestämmelsen i första stycket om särskild efterlevandepension som hinder för sjukpen­ ning kommer från 3 kap. 3 § AFL (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489). Övergångsbestämmelsen i andra stycket om prövningen av arbetsförmågan kommer från 3 kap. 7 § elfte stycket AFL (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489).

11 §

Övergångsbestämmelsen om sjukpenninggrundande inkomst för tid före 2008 (10 § i lagrådsremissen) kom till 2007 (prop. 2007/08:1, utg.omr. 10, bet. 2007/08:SfU1, SFS 2007:1309).

12 §

Övergångsbestämmelsen om sjukpenning på fortsättningsnivå kom till 2008 (prop. 2007/08:136, bet. 2007/08:SfU12, SFS 2008:480, punkt 2).

13 §

Övergångsbestämmelsen om undantag från krav på ansökan kom till 2008 (prop. 2007/08:136, bet. 2007/08:SfU12, SFS 2008:480, punkt 3).

14 §

Övergångsbestämmelsen om vissa försäkringar kom till 2008 (prop. 2007/08:136, bet. 2007/08:SfU12, SFS 2008:480, punkt 4).

15 §

Övergångsbestämmelsen om sammanläggning av sjukperioder kom till 2008 (prop. 2007/08:136, bet. 2007/08:SfU12, SFS 2008:480, punkt 6).

Frivillig sjukpenningförsäkring

16 §

Övergångsbestämmelsen om frivillig sjukförsäkring (11 § i lagrådsremis­ sen) kom till 2007 (prop. 2006/07:117, bet. 2007/08:SfU3, SFS 2007:999 punkt 3). I nuvarande lydelse undantas 2 § i det upphävda 21 kap. AFL från fortsatt tillämpning. Här anges i stället de två övriga paragraferna i kapitlet.

Rehabiliteringspenning

17 §

Övergångsbestämmelsen om äldre studiemedel (12 § i lagrådsremissen) kom till 1999 (prop. 1999/2000:10, bet. 1999/2000:SfU7, SFS 1999:1397). Se kommentaren till 3 §.

Sjukersättning och aktivitetsersättning

18 §

Övergångsbestämmelsen om pension på grund av erlagda avgifter enligt äldre bestämmelser (13 § i lagrådsremissen) kommer från 38 § AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382).

19 §

Övergångsbestämmelsen om pension när det endast är sannolikt att av­ gifter erlagts enligt äldre bestämmelser (14 § i lagrådsremissen) kommer från 14 § första stycket AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382). Med hänsyn till att folkpension inte längre förekommer har beteckningen folkpension tagits bort.

20 §

Övergångsbestämmelsen om pension enligt äldre bestämmelser som lämnades vid utgången av 1962 (15 § i lagrådsremissen) kommer från 14 § andra stycket AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382).

21 §

Övergångsbestämmelsen om frivilliga pensionsförsäkringar enligt tidi­ gare 22 kap. AFL (16 § i lagrådsremissen) kom till 1980 (prop. 1979/80:128, bet. 1979/80:SfU16, SFS 1980:315).

22 §

Övergångsbestämmelsen om beaktande av pensionsgrundande belopp med anledning av förtidspension eller sjukbidrag (17 § i lagrådsremissen) kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 3).

23 §

Paragrafen motsvarar 18 § i lagrådsremissen. Övergångsbestämmelsen om försäkringstid i första stycket kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 4). Övergångsbestämmelsen om kvotdelsberäkning i andra stycket finns inte med i SamSol:s betänkande utan har lagts till efter påpekande av Försäkringskassan. Den kom till 2002 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 8, och prop. 2001/02:119, bet. 2001/02:SfU17, SFS 2002:309, punkt 8).

24 §

Paragrafen motsvarar 19 § i lagrådsremissen. När förtidspensionen och sjukbidraget vid ingången av 2003 avlöstes av sjukersättning och aktivi­ tetsersättning omvandlades samtliga befintliga förmåner. För dessa om-

vandlade förmåner gäller vissa särskilda bestämmelser (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 5).

25 §

Övergångsbestämmelsen om tilläggspension (20 § i lagrådsremissen) kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 6).

26 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av antagandeinkomst (21 § i lagrådsremissen) kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 7).

27 §

Övergångsbestämmelsen om justeringsbelopp (22 § i lagrådsremissen) kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 8). Bestämmelserna om hur justeringsbeloppet beräknas har inte tagits in i SFBP eftersom det var fråga om en engångsåtgärd i anslutning till ikraftträdandet av de nya reglerna den 1 januari 2003.

28 §

Övergångsbestämmelsen om när justering inte längre ska ske (23 § i lagrådsremissen) kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 15).

29 §

Övergångsbestämmelsen om vissa forskare kom till 2008 (prop. 2007/08:74, bet. 2007/08:UbU14, SFS 2008:292, punkt 2).

30 §

Övergångsbestämmelsen om fortsatt sjuk- eller aktivitetsersättning kom till 2008 (prop. 2007/08:136, bet. 2007/08:SfU12, SFS 2008:480, punkt 7).

31 §

Övergångsbestämmelsen om upphörande av sjukersättning kom till 2008 (prop. 2007/08:136, bet. 2007/08:SfU12, SFS 2008:480, punkt 8 och bet. 2008/09:SfU12, SFS 2009:554).

32 §

Övergångsbestämmelsen om upphörande av aktivitetsersättning kom till 2008 (prop. 2007/08:136, bet. 2007/08:SfU12, SFS 2008:480, punkt 9 och bet. 2008/09:SfU12, SFS 2009:554). I paragrafen har gjorts ett för­ tydligande tillägg.

33 §

Övergångsbestämmelsen om samordning motsvarar närmast 16 kap. 10 § andra stycket AFL. Där regleras emellertid samordningen fullständigt medan här bara görs en hänvisning till regleringen i 7 kap. SFBP (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU10, SFS 2002:191).

Förmåner vid arbetsskada

34 §

Övergångsbestämmelsen om yrkesskador före den 1 juli 1977 (24 § i lagrådsremissen) hänför sig till införandet av LAF (prop. 1975/76:197, bet. 1975/76:SfU40, SFS 1976:380, punkt 1). Bestämmelsen har därefter ändrats vid flera tillfällen, senast 2000 (bet. 2000/01:SfU4, SFS 2000:813).

35 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskador före den 1 januari 1982 (25 § i lagrådsremissen) kom till 1981 (prop. 1980/81:178, bet. 1980/81:SfU28, SFS 1981:693, punkt 2). Hänvisningen till 3 kap. 6 § LAF har utelämnats då denna senare upphävts utan övergångsbestämmelser som kan medföra fortsatt tillämpning och hänvisningen till 6 kap. 1 § LAF begränsats till att avse den bestämmelse som togs bort genom lagändringen.

36 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskador före den 1 januari 1993 (26 § i lagrådsremissen) kom till 1992 (prop. 1992/93:30, bet. 1992/93:SfU8, SFS 1992:1698).

37 §

Övergångsbestämmelsen om omprövning av vissa livräntor (27 § i lag­ rådsremissen) kom till 1993 (bet. 1992/93:SfU17, SFS 1993:331). Be­ stämmelsen innehåller inte någon tidsgräns för begäran om omprövning.

38 §

Övergångsbestämmelsen om ersättning till anställda hos affärsverk (28 § i lagrådsremissen) kom till 1995 (prop. 1994/95:150, bil. 1, bet. 1994/95:FiU20, SFS 1995:900, punkt 2).

39 §

Övergångsbestämmelsen om livräntor som har börjat lämnas före den 1 januari 1997 (29 § i lagrådsremissen) kom till 1996 (prop. 1995/96:209, bet. 1996/97:SfU4, SFS 1996:1064).

40 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskadelivränta till personer födda 1937 eller tidigare (30 § i lagrådsremissen) kom till 1998 (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:678) och ändrades 2000 (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:801).

41 §

Övergångsbestämmelsen om bruttotillägg till arbetsskadelivränta (31 § i lagrådsremissen) kom till 2001 genom tillägg av en ny punkt till över­ gångsbestämmelserna till lagen (2000:465) om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:496, punkt 6).

42 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskador före den 1 juli 2002 (32 § i lagrådsremissen) kom till 2002 (prop. 2001/02:81, bet. 2001/02:SfU10, SFS 2002:222, punkt 2).

43 §

Övergångsbestämmelsen om personer födda 1937 eller tidigare (33 § i lagrådsremissen) kom till 2002 (prop. 2001/02:81, bet. 2001/02:SfU10, SFS 2002:222, punkt 3).

44 §

Övergångsbestämmelsen om livräntor beslutade före den 1 januari 2006 (34 § i lagrådsremissen) kom till 2005 (prop. 2004/05:108, bet. 2004/05:SfU13, SFS 2005:335, punkt 2).

45 §

Övergångsbestämmelsen om omräkning för tid före 2004 (35 § i lagråds­ remissen) kom till 2005 (prop. 2004/05:108, bet. 2004/05:SfU13, SFS 2005:335, punkt 3).

46 §

Övergångsbestämmelsen om verkan av underlåten avgiftsbetalning vid samordning mellan livränta vid arbetsskada och sjukersättning kommer från 6 kap. 1 § femte stycket LAF (prop. 1976/77:64, bet. 1976/77:SfU21, SFS 1977:264, stycket senast ändrat prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:678). Bestämmelsen har förts över till SFBP eftersom den kan ha betydelse endast för sådan sjukersättning som ersatt tidigare förtidspension eller sjukbidrag.

Statligt personskadeskydd

47 §

Övergångsbestämmelsen om skador före den 1 juli 1977 (36 § i lagråds­ remissen) hänför sig till införandet av LSP (prop. 1976/77:64, bet. 1976/77:SfU21, SFS 1977:265, punkt 1). Bestämmelsen har därefter ändrats vid flera tillfällen, senast 2000 (bet. 2000/01:SfU4, SFS 2000:814).

48 §

Övergångsbestämmelsen om äldre grundutbildning (38 § andra stycket i lagrådsremissen) hänför sig till införandet av LSP (prop. 1976/77:64, bet. 1976/77:SfU21, SFS 1977:265, punkt 3).

49 §

Övergångsbestämmelsen om skador före den 1 januari 1993 (37 § i lag­ rådsremissen) kom till 1992 (prop. 1992/93:30, bet. 1992/93:SfU8, SFS 1992:1699).

6.6

50 §

Övergångsbestämmelsen om viss tjänstgöring (38 § första stycket i lag­ rådsremissen) kom till 1994 (prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöU1, SFS 1994:2073).

51 §

Övergångsbestämmelsen om livräntor som fastställts före 1998 (39 § i lagrådsremissen) kom till 1997 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FöU1, SFS 1997:1189, punkt 3).

52 §

Övergångsbestämmelsen om livräntor som fastställts före den 1 juli 2002 (40 § i lagrådsremissen) kom till 2002 (prop. 2001/02:11, bet. 2001/02:FöU3, SFS 2002:279, punkt 3).

Krigsskadeersättning till sjömän

53 §

Övergångsbestämmelsen om skador före den 1 juli 1977 (41 § i lagråds­ remissen) hänför sig till införandet av KSL (prop. 1976/77:64, bet. 1976/77:SfU21, SFS 1977:267, punkt 1).

Smittbärarpenning

54 §

Övergångsbestämmelsen om smittbärare som övergångsvis får ersättning på grund av frivillig sjukförsäkring (42 § i lagrådsremissen) kom till 2007 (prop. 2006/07:117, bet 2007/08:SfU3, SFS 2007:1003).

5 kap. Övergångsbestämmelser till 48–52 kap. (avdelning D)

Handikappersättning

1 §

Övergångsbestämmelsen om äldre invaliditetsförmåner hänför sig till införandet av HVL (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:703, punkt 3).

2 §

Övergångsbestämmelsen om äldre studiemedel kom till 1999 (prop. 1999/2000:10, bet. 1999/2000:UbU7, SFS 1999:1412). Frågan om beho­ vet av bestämmelsen har tagits upp i kommentaren till 4 kap. 3 §.

6.7

Bilstöd

3 §

Övergångsbestämmelsen om tidigare beslut om stöd och vissa fordons­ innehav hänför sig till införandet av FBF (jfr prop. 1987/88:99, bet. 1987/88:SfU23, SFS 1988:890, punkt 2).

4 §

Eftersom bilstöd inte direkt kan hänföras till en viss tidsperiod ges här en uttrycklig regel om att det ska anses avse den tidpunkt då ansökan görs. Detta har betydelse dels för den allmänna bestämmelsen i 1 kap. 3 § att de upphävda lagarna tillämpas på förmåner som avser tid före ikraftträ­ dandet, dels för sådana övergångsbestämmelser till avdelning H, t.ex. 9 kap. 5 §, där det har betydelse vilken tid förmånen avser.

6 kap. Övergångsbestämmelser till 53–74 kap. (avdelning E)

Äldre pensionsordningar

1 §

Övergångsbestämmelsen om pension på grund av erlagda avgifter enligt äldre bestämmelser kommer från 38 § AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382).

2 §

Övergångsbestämmelsen om pension när det endast är sannolikt att av­ gifter erlagts enligt äldre bestämmelser kommer från 14 § första stycket AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382 och prop. 1982/83:127, bet. 1982/83:SfU24, SFS 1983:395). Med hänsyn till att folkpension inte längre förekommer har beteckningen folkpension tagits bort.

3 §

Övergångsbestämmelsen om pension enligt äldre bestämmelser som lämnades vid utgången av 1962 kommer från 14 § andra stycket AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382 och prop. 1982/83:127, bet. 1982/83:SfU24, SFS 1983:395).

4 §

Övergångsbestämmelsen om frivilliga pensionsförsäkringar enligt tidi­ gare 22 kap. AFL kom till 1980 (prop. 1979/80:128, bet. 1979/80:SfU16, SFS 1980:315).

Hustrutillägg

5 §

Övergångsbestämmelsen om hustrutillägg kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1988:881, punkt 12).

Inkomstgrundad ålderspension

6 §

Övergångsbestämmelsen om vad som ska användas i stället för inkomst­ basbeloppet för år före 2001 (7 § i lagrådsremissen) kommer från 9 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

7 §

Övergångsbestämmelsen om vad som ska anses som en persons pen­ sionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp för tid före 1999 (8 § i lagrådsremissen) kommer från 10 § första stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

8 §

Övergångsbestämmelsen om tillägg av en pensionspoäng (9 § i lagråds­ remissen) kommer från 10 § andra stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

9 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av vissa definitioner (6 § andra meningen i lagrådsremissen) kommer från 2 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675). Denna paragraf hänvisar i dag till 1 kap. 8

  • §§ LIP. I 1 kap. 10 § LIP, som numera är upphävd, före­ skrevs att vad som i lagen föreskrevs om förtidspension enligt AFL också skulle gälla sjukbidrag enligt samma lag. Paragrafen innehåller en mot­ svarande regel.

I lagrådsremissen finns en bestämmelse som motsvarar hänvisningen till 1 kap. 8 § LIP och som hänvisar till 60 kap. 2 § och 62 kap. 33 § andra stycket SFB. Dessa definitioner blir emellertid utan särskild reg­ lering tillämpliga såvitt avser SFBP (se 1 kap. 8 §) och någon motsva­ rande reglering har inte medtagits här. I 1 kap. 8 § LIP definieras i dag även år och månad. Någon sådan definition har inte tagits in i SFB utan ansetts överflödig. Detta gäller även för denna lag. I 1 kap. 9 § LIP, som är upphävd, definierades ”sjöman”, en term som numera inte används vare sig i LIP eller LIPP. På grund av förändringarna i paragrafens om­ fattning har den också placerats efter de enda paragrafer den numera anknyter till.

10 §

Övergångsbestämmelsen om proportionering enligt en äldre bestämmelse i LIP kommer från 10 § tredje stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

11 §

Övergångsbestämmelsen om likställande av pensionspoäng och tilläggs­ pension enligt AFL och LIP kommer från 18 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

12 §

Övergångsbestämmelsen om underlåten avgiftsbetalning kommer från 19 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

13 §

Övergångsbestämmelsen om svenska medborgare födda före 1915 kom­ mer från 20 § första stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

14 §

Övergångsbestämmelsen om svenska medborgare födda något av åren 1915–1923 kommer från 20 § andra stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

15 §

Övergångsbestämmelsen om undantagande från ATP kommer från 21 § första stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

16 §

Övergångsbestämmelsen om svenska medborgare födda före 1915 kom­ mer från 21 § andra stycket första meningen LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

17 §

Övergångsbestämmelsen om svenska medborgare födda något av åren 1915–1923 kommer från 21 § andra stycket andra meningen LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

18 §

Övergångsbestämmelsen om pensionsberättigade födda före 1928 kom­ mer från 22 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

19 §

Övergångsbestämmelsen om fortsatt tillämpning av vissa äldre över­ gångsbestämmelser kommer från 23 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

20 §

Övergångsbestämmelsen om ökning och minskning av pensionen vid olika tidpunkter för uttag kommer från 24 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

21 §

Övergångsbestämmelsen om inkomstpension efter 65 års ålder kommer från 5 kap. 1 § tredje stycket fjärde meningen LIP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:674 och bet. 2000/01:SfU6, SFS 2000:1415). Bestämmelsen behandlar personer som är födda 1938 eller 1939 och som inte fick inkomstpension före 65 års ålder på grund av bestämmelsen i tredje meningen i samma stycke men i stället hade tilläggspension utan tjugondedelsminskning på grund av bestämmelsen i 6 kap. 8 § andra stycket LIP. Eftersom de två sistnämnda bestämmel­ serna reglerade pensionen fram till 65 års ålder behövs de inte längre

sedan de berörda personerna uppnått denna ålder. En felaktig lagbeteck­ ning i SamSol:s förslag, som påpekats av Försäkringskassan, har rättats.

22 §

Övergångsbestämmelsen om undantag från uppräkning med basränta kommer från 25 b § LIPP (prop. 1998/99:98, bet. 1998/99:SfU12, SFS 1999:392). Bestämmelsen har sin bakgrund i att det första valet fick uppskjutas av tekniska skäl.

23 §

Övergångsbestämmelsen om äldre studiemedel kom till 1999 (prop. 1999/2000:10, bet. 1999/2000:UbU7, SFS 1999:1409). Frågan om beho­ vet av bestämmelsen har tagits upp i kommentaren till 4 kap. 3 §.

Inkomstgrundad ålderspension och garantipension

24 §

Övergångsbestämmelsen om pension för tid före ansökan kommer från 12 kap. 2 § andra stycket LIP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675), jfr 5 kap. 1 § första stycket första strecksatsen GPL.

25 §

Övergångsbestämmelsen om Försäkringskassans utredningsskyldighet kommer från 12 kap. 1 § andra stycket andra meningen LIP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675), jfr 5 kap. 1 § första stycket första strecksatsen GPL.

Garantipension

26 §

Övergångsbestämmelsen om försäkringstid före 2001 hänför sig till infö­ randet av GPL (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:702, punkt 2).

27 §

Övergångsbestämmelsen om garantipension till vissa personer som inte har rätt till folkpension kom till 2000 (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:798, punkt 2).

28 §

Övergångsbestämmelsen om bosättningstid vid beräkning av garanti­ pension kom till 2000 (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:798, punkt 3).

29 §

Övergångsbestämmelsen om bosättningstid i tidigare hemland hänför sig till införandet av GPL (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:702, punkt 3) och ändrades 2000 (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:798).

30 §

Övergångsbestämmelsen om kvinnor som uppburit änkepension hänför sig till införandet av GPL och ändrades senast 2007 (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:702, punkt 4, prop. 2002/03:2, bet. 2002/03:SfU5, SFS 2002:1078 och prop. 2006/07:29, bet. 2006/07:SfU5, SFS 2007:111).

31 §

Övergångsbestämmelsen om beaktande av vissa äldre förmåner kom till 2002 (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:209, punkt 3).

32 §

Övergångsbestämmelsen i första stycket om beräkning av försäkringstid kommer från 3 kap. 6 § GPL (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:702). Övergångsbestämmelsen i andra stycket om kvotdels­ beräkning lades till som en ny punkt, 5, i övergångsbestämmelserna till GPL 2007 (prop. 2006/07:29, bet. 2006/07:SfU5, SFS 2007:111).

Särskilt pensionstillägg

33 §

Övergångsbestämmelsen om år före 1964 hänför sig till införandet av LSPT (prop. 1989/90:117, bet. 1989/90:SfU20, SFS 1990:773, punkt 2).

34 §

Övergångsbestämmelsen om åren 1964–1973 hänför sig till införandet av LSPT (prop. 1989/90:117, bet. 1989/90:SfU20, SFS 1990:773, punkt 3).

35 §

Övergångsbestämmelsen om invaliditetstillägg hänför sig till införandet av LSPT (prop. 1989/90:117, bet. 1989/90:SfU20, SFS 1990:773, punkt 4).

36 §

Övergångsbestämmelsen om föräldrar födda före 1928 hänför sig till införandet av LSPT (prop. 1989/90:117, bet. 1989/90:SfU20, SFS 1990:773, punkt 5) och ändrades 1992 (prop. 1991/92:106, bet. 1991/92:SfU8, SFS 1992:276).

37 §

Övergångsbestämmelsen om förmyndare kom till 1994 (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3, SFS 1994:1449 punkt 3).

6.8 7 kap. Övergångsbestämmelser till 75–92 kap. (avdelning F)

Barnpension och efterlevandestöd

1 §

Övergångsbestämmelsen i första stycket om barnpension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 kommer från 4 § första stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

Övergångsbestämmelsen i andra stycket om barnpension som upphört kommer från 5 a § EPLP (prop. 2000/01:134, bet. 2001/02:LU1, SFS 2001:1140).

2 §

Övergångsbestämmelsen om beräkningen av barnpension kommer från 4 § andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

3 §

Övergångsbestämmelsen om barnpension till flera barn kommer från 4 § tredje stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

4 §

Övergångsbestämmelsen om 25-procentstillägget kommer från 4 § fjärde och femte styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

5 §

Övergångsbestämmelsen om vissa dödsfall före den 1 januari 1990 kommer från 5 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

6 §

Övergångsbestämmelsen om barnpension efter båda föräldrarna kommer från 5 b § EPLP (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

Efterlevandepensionsunderlag

7 §

Övergångsbestämmelsen om efterlevandepensionsunderlag kommer från 5 kap. 3 § första stycket andra meningen och 4 § andra stycket EPL (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:214). En felaktig laghän­ visning har rättats.

Omställningspension och garantipension

8 §

Övergångsbestämmelsen om omställningspension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 (9 § i lagrådsremissen) kommer från 6 § första stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

9 §

Övergångsbestämmelsen om rätten till omställningspension (10 § i lag­ rådsremissen) kommer från 6 § andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

10 §

Övergångsbestämmelsen om beräkningen av omställningspension (11 § i lagrådsremissen) kommer från 6 § tredje och fjärde styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

11 §

Övergångsbestämmelsen om 90-procentstillägget (12 § i lagråds­ remissen) kommer från 6 § femte och sjätte styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

12 §

Övergångsbestämmelsen om garantipension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 (13 § i lagrådsremissen) kommer från 7 § första stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462). En hänvisning till de särskilda bestämmelserna om försäk­ ringstid har lagts till i paragrafen.

13 §

Övergångsbestämmelsen om rätten till garantipension (14 § i lagråds­ remissen) kommer från 7 § andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

14 §

Övergångsbestämmelsen om grunden för beräkningen (15 § i lagråds­ remissen) kommer från 7 § tredje stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

15 §

Övergångsbestämmelsen om garantipensionens storlek (16 § i lagråds­ remissen) kommer från 7 § fjärde och femte styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2002/03:2, bet. 2002/03:SfU5, SFS 2002:1082).

16 §

Övergångsbestämmelsen om beräkningen av garantipension (17 § i lag­ rådsremissen) kommer från 7 § sjätte stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

17 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning vid otillräcklig tid med pensions­ poäng eller för bosättning (18 § i lagrådsremissen) kommer från 7 § sjunde stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

Samordning av omställningspension och änkepension

18 §

Övergångsbestämmelsen om samordning av omställningspension och änkepension kommer från 1 kap. 6 § tredje stycket EPL och innehåller den del av bestämmelsen som avser garantipension till änkepension, jfr inledningen av kommentaren till 84 kap. SFB (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:214).

Försäkringstid för garantipension

19 §

Övergångsbestämmelsen om försäkringstid för garantipension (8 § i lagrådsremissen) kommer från 3 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

Änkepension och garantipension

20 §

Övergångsbestämmelsen om den som hade änkepension vid slutet av 2002 (19 § i lagrådsremissen) kommer från 9 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462). Paragrafen har rättats i enlighet med påpekande av Lagrådet.

21 §

Övergångsbestämmelsen om dödsfall före 1990 (20 § i lagrådsremissen) kommer från 10 § första stycket första och andra meningarna samt fjärde stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

22 §

Övergångsbestämmelsen om änkor som ingått nytt äktenskap (36 § i lagrådsremissen) kommer från 18 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

23 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av änkepension (21 § i lagråds­ remissen) kommer från 10 § första stycket tredje och fjärde meningarna samt andra och tredje styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

24 §

Övergångsbestämmelsen om änkor födda något av åren 1930–1944 (22 § i lagrådsremissen) kommer från 11 § första stycket första meningen och tredje stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

25 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av änkepension (23 § i lagråds­ remissen) kommer från 11 § första stycket andra och tredje meningarna samt andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

26 §

Övergångsbestämmelsen om änkor födda 1945 eller senare (24 § i lag­ rådsremissen) kommer från 12 § första och tredje styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

27 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av änkepension (25 § i lagråds­ remissen) kommer från 12 § andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

28 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av änkepension (26 § i lagråds­ remissen) kommer från 13 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

29 §

Övergångsbestämmelsen om prisbasbeloppet (27 § i lagrådsremissen) kommer från 14 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

30 §

Övergångsbestämmelsen om dödsfall som gett rätt till folkpension (28 § i lagrådsremissen) kommer från 15 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215). Den del av bestämmelsen som avser garantipension till änkor födda 1944 eller tidigare på grund av dödsfall något av åren 1990–2002 har inte tagits med eftersom dessa änkor har fyllt 65 år vid utgången av 2010 och därför inte har rätt till garantipen­ sion. Hänvisningarna har ändrats eftersom bestämmelserna om garanti­ pension till änkepension flyttats från SFB till SFBP.

31 §

Övergångsbestämmelsen om dödsfall som gett rätt till folkpension (29 § i lagrådsremissen) kommer från 16 § första stycket första meningen EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215). Hänvisningarna har

ändrats eftersom bestämmelserna om garantipension till änkepension flyttats från SFB till SFBP.

32 §

Övergångsbestämmelsen om rätt till garantipension kommer från 6 kap. 14 § första och andra styckena EPL (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

33 §

Övergångsbestämmelsen om samordning kommer från 7 kap. 15 § andra stycket EPL och har förts in här eftersom garantipension till änkepension lämnas bara övergångsvis, jfr kommentaren till inledningen av 84 kap. SFB (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:214). Eftersom en änka som har rätt till garantipension till änkepension endast kan ha rätt till sjukersättning i form av garantiersättning och inte aktivitetsersätt­ ning i form av garantiersättning, har sistnämnda förmån inte tagits med i bestämmelsen.

34 §

Övergångsbestämmelsen om försäkringstid kommer från 6 kap. 14 § tredje stycket EPL (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461).

35 §

Övergångsbestämmelsen om sammanlevande kommer från 6 kap. 16 § första stycket EPL (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461).

36 §

Övergångsbestämmelsen om sambor kommer från 6 kap. 15 § EPL (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461).

37 §

Övergångsbestämmelsen om nytt äktenskap kommer från 6 kap. 16 § andra stycket EPL (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461).

38 §

Övergångsbestämmelsen om beräkningen kommer från 6 kap. 17 § första stycket EPL (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461).

39 §

Övergångsbestämmelsen om samordnad änkepension kommer från 6 kap. 17 § tredje stycket EPL (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461).

40 §

Övergångsbestämmelsen om änkor som inte fyllt 50 års vid mannens död kommer från 6 kap. 22 § EPL (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461).

41 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av garantipension (30 § i lagråds­ remissen) kommer från 16 § första stycket andra meningen samt andra och tredje styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215). En felaktig hänvisning i utredningsförslaget, som påpekats av

Försäkringskassan har rättats.

42 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av änkepension och garanti­ pension (31 § i lagrådsremissen) kommer från 17 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

43 §

Övergångsbestämmelsen om basnivå och beräkningsunderlag (32 § i lagrådsremissen) kommer från 17 a § första och fjärde styckena EPLP (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

44 §

Övergångsbestämmelsen om folkpensionskvot och 15-delskvot (33 § i lagrådsremissen) kommer från 17 a § andra och tredje styckena EPLP (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

45 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av garantipension (34 § i lagråds­ remissen) kommer från 17 b § EPLP (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

46 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av garantipension (35 § i lagråds­ remissen) kommer från 17 c § EPLP (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

47 §

Övergångsbestämmelserna om ändring av garantipension till änkepen­ sion kommer från 8 kap. 3 § andra stycket EPL och innehåller den del av bestämmelserna som avser garantipension till änkepension (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461).

Särskild efterlevandepension och garantipension

48 §

Övergångsbestämmelsen om den som hade rätt till särskild efterlevande­ pension vid slutet av 2002 (37 § i lagrådsremissen) kommer från 8 §

första stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

49 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av särskild efterlevandepension (38 § i lagrådsremissen) kommer från 8 § andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

50 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av särskild efterlevandepension (39 § i lagrådsremissen) kommer från 8 § tredje stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

51 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av äldre bestämmelser i AFL (40 § i lagrådsremissen) kommer från 8 § fjärde stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

52 §

Övergångsbestämmelsen om inkomstgrundad ålderspension (41 § i lag­ rådsremissen) kommer från 8 § femte stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

53 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av bestämmelser om andra förmåner (42 § i lagrådsremissen) kommer från 8 § sjätte stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2006/07:117, bet. 2007/08:SfU3, SFS 2007:1015).

54 §

Övergångsbestämmelserna om viss sjukersättning kommer från 8 § sjunde stycket EPLP (prop. 2007/08:124, bet. 2008/09:SfU4, SFS 2008:866).

Samordning med livränta

55 §

Övergångsbestämmelsen om samordning med livränta (43 § i lagråds­ remissen) kommer från 19 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

56 §

Övergångsbestämmelsen om undantag i fråga om tillämpning av be­ stämmelser om samordning (44 § i lagrådsremissen) kommer från 20 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

57 §

Övergångsbestämmelserna om samordning med änkepension kommer från 7 kap. 13 § EPL och innehåller den del av bestämmelserna som

avser garantipension till änkepension (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461).

Efterlevandeförmåner vid arbetsskada

58 §

Övergångsbestämmelsen om dödsfall på grund av arbetsskada före 1990 (45 § i lagrådsremissen) kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 2).

59 §

Övergångsbestämmelsen om livränta till barn (46 § i lagrådsremissen) kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 3).

60 §

Övergångsbestämmelsen om livränta till änka och barn (47 § i lagråds­ remissen) kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 4).

61 §

Övergångsbestämmelsen om änkor födda 1944 eller tidigare (48 § i lag­ rådsremissen) kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1988:882, punkt 5).

62 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av äldre bestämmelser i AFL (49 § i lagrådsremissen) kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 6).

63 §

Övergångsbestämmelsen om sammanträffande av förmåner (50 § i lag­ rådsremissen) kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 7).

65 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av en äldre bestämmelse (51 § i lagrådsremissen) kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 9).

65 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av en äldre bestämmelse (52 § i lagrådsremissen) kom till 2002 genom tillägg av en ny punkt i övergångsbestämmelserna till lagen (1987:872) om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (prop. 2002/03:2, bet. 2002/03:SfU5, SFS 2002:1071, punkt 10).

6.9

66 §

Övergångsbestämmelsen om dödsfall på grund av arbetsskada före 2003 (53 § i lagrådsremissen) kom till 2000 (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:465, punkt 2).

67 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av nya bestämmelser (54 § i lagrådsremissen) kom till 2000 (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:465, punkt 3).

68 §

Övergångsbestämmelsen om hinder mot minskad förmån (55 § i lagråds­ remissen) kom till 2000 (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:465, punkt 4 och prop. 2002/03:2, bet. 2002/03:SfU5, SFS 2002:1072). Paragrafen har rättats i enlighet med påpekande av Lag­ rådet.

8 kap. Övergångsbestämmelser till 93–103 kap. (avdelning G)

Bostadstillägg

1 §

Bestämmelsen om tillämpning av vissa definitioner hänför sig till infö­ randet av BTPL (prop. 2000/01:140, bet. 2001/02:SfU3, SFS 2001:761, punkt 5). Enligt bestämmelsen får 4 § i den samtidigt upphävda lagen (1994:308) om bostadstillägg tillämpas i stället för 9 § i BTPL i vissa fall. I 9 § fjärde stycket sistnämnda lag finns en bestämmelse om att bostadstillägg inte lämnas för sådan del av bostadskostnaden som mot­ svaras av preliminärt bostadsbidrag enligt BoL. Motsvarande regel fanns i 4 a § i 1994 års lag. Bestämmelsen 9 § fjärde stycket BTPL fanns inte med då lagen antogs utan lades till genom en komplettering innan lagen trädde i kraft (prop. 2001/02:119, bet. 2001/02:SfU17, SFS 2002:327). Det framstår som ett förbiseende att den aktuella övergångsbestämmelsen inte justerades till att avse endast de tre första styckena. Med hänsyn härtill har 101 kap. 9 § SFB, som motsvarar 9 § fjärde stycket BTPL inte tagits med bland de bestämmelser som kan ersättas av 4 § i 1994 års lag.

2 §

Övergångsbestämmelsen om förmåner som kan ge rätt till bostadstillägg kommer från 2 § första stycket 5–7 BTPL (prop. 2000/01:140, bet. 2001/02:SfU3, SFS 2001:761 och prop. 2001/02:164, bet. 2001/02:SfU16, SFS 2002:305).

3 §

Övergångsbestämmelsen om reduceringsinkomsten (4 § i lagråds­ remissen) är en följdändring till bestämmelsen i 2 §, jfr 18 § första stycket BTPL.

6.10 9 kap. Övergångsbestämmelser till 104–117 kap. (avdelning H)

Inledning

I avdelning H finns gemensamma bestämmelser för olika förmåner. Dessa är i vissa fall närmast av materiell natur (106–108 kap.), medan andra främst avser handläggningen (110–114 kap.). Slutligen finns det straffbestämmelser (115 kap.) och bestämmelser om socialförsäkringen vid krig och krigsfara (117 kap.). Övriga kapitel i avdelningen innehåller endast upplysningar.

I fråga om materiella regler är det naturligt att följa huvudregeln i 1 kap. 3 §, att äldre bestämmelser tillämpas på förmåner som avser tid före balkens ikraftträdande (i det följande benämnda äldre förmåner till skillnad mot yngre förmåner som avser tid efter ikraftträdandet). När det gäller förfaranderegler får dessa vanligtvis genomslag omedelbart, om det inte finns några särskilda skäl som talar emot det. Vissa av dessa går inte heller att naturligt hänföra till äldre eller yngre förmåner.

Med denna utgångspunkt bör huvudregeln gälla för bestämmelserna i 106–108 kap. med vissa undantag beträffande underhållsstöd för januari 2011, samt för bestämmelserna i 110 kap. om indragning och nedsättning av ersättning (52–58 §§). I övrigt bör, med enstaka undantag, bestämmel­ serna i SFB tillämpas omedelbart.

Intagning eller vård

1 §

Övergångsbestämmelsen om garantipension till änkepension kommer från 7 kap. 14 § första stycket första, andra, fjärde och femte meningarna och andra stycket tredje meningen samt 14 a § första stycket första meningen EPL, jfr kommentaren till inledningen av 84 kap. SFB (prop. 1999/2000:91. bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461 och prop. 2001/02:164, bet. 2001/02:SfU16, SFS 2002:304).

Utbetalning till socialnämnd

2 §

Övergångsbestämmelsen om utbetalning till socialnämnd (1 § i lag­ rådsremissen) kom till 2007 (prop. 2006/07:59. bet. 2006/07:SfU9, SFS 2007:298, punkt 3, 299 och 300).

Förbud mot utmätning av underhållsstöd

3 §

Paragrafen motsvarar 2 § i lagrådsremissen. Enligt 39 § USL får rätten till underhållsstöd inte överlåtas eller utmätas. I 107 kap. 9 och 10 §§ SFB finns bestämmelser om utmätning, pantsättning och överlåtelse som är gemensamma för alla förmåner enligt balken. Dessa skiljer sig i någon utsträckning från vad som i dag föreskrivs i USL. Eftersom underhålls­ stöd betalas ut i förskott bör därför äldre bestämmelser tillämpas på

underhållsstödet för januari 2011 som ska betalas ut i december 2010. Undantaget bör gälla även om utbetalningen av något skäl skulle komma att ske först efter ikraftträdandet av SFB.

Ränta

4 §

Övergångsbestämmelsen om ränta (3 § i lagrådsremissen) kom till 2007 (prop. 2006/07:49, bet. 2006/07:SfU6, SFS 2007:194–200 och SFS 2007:203–211). Paragrafen har rättats i enlighet med påpekande av Lag­ rådet.

Avdrag på ersättning (kvittning)

5 §

Paragrafen motsvarar 4 § i lagrådsremissen. I paragrafen regleras den närmare tillämpningen av huvudregeln för övergången såvitt gäller kvitt­ ningsregeln i 108 kap. 22 § SFB. SamSol:s förslag innebär följande. Principen är, att om en förmån avser tid före balkens ikraftträdande (hit räknas också underhållsstöd för januari 2011, se 3 §) ska varken avdrag på förmånen eller för förmånen kunna göras utöver vad som kunnat dras av enligt äldre bestämmelser. Eftersom kvittningsbestämmelsen i stora delar överensstämmer med nu gällande rätt är det emellertid inte nödvän­ digt att helt uppskjuta tillämpning av balken så snart det är fråga om en äldre förmån. De upphävda lagarna ska därför tillämpas bara när det är fråga om två äldre förmåner. I annat fall tillämpas de nya bestämmel­ serna men det måste då kontrolleras att kvittning kunnat ske även enligt de upphävda lagarna.

Försäkringskassan anför att bestämmelsen förtar enkelheten i den nya kvittningsbestämmelsen och att denna därför bör tillämpas fullt ut fr.o.m.

SFB:s ikraftträdande.

Det är uppenbart att regelns utformning inledningsvis medför ett visst merarbete jämfört med en omedelbar tillämpning fullt ut av de nya reg­ lerna. Regeringen anser emellertid att en skärpning av möjligheterna till kvittning i fråga om redan uppburna förmåner innebär en retroaktivitet som är ägnad att medföra principiella betänkligheter. De övergående olägenheterna vid ikraftträdandet kan inte anses ha sådan tyngd att de väger över.

Det kan påpekas att det vid kvittning mellan en äldre och en yngre förmån visserligen oftast kommer att vara den yngre förmånen som avdraget ska göras på men att även motsatsen kan tänkas när retroaktiv utbetalning av en äldre förmån sker först efter lång tid.

Någon särskild regel om att kvittning kan ske även då den tidigare er­ sättningen betalats ut av en allmän försäkringskassa behövs inte, se 1 kap. 5 §.

6 §

Övergångsbestämmelsen om förmåner till efterlevande kommer från 8 kap. 6 § EPL och innehåller den delen av bestämmelsen som avser änkepension och garantipension till änkepension, jfr kommentaren till

inledningen av 84 kap. SFB (prop. 1999/2000:91. bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461).

Ansökan och anmälan

7 §

Övergångsbestämmelsen om handlingar och uppgifter som kommit in till en allmän försäkringskassa (5 § i lagrådsremissen) kommer från 3 § andra stycket IFKL (prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:779). Genom den valda utformningen motsvarar den också över­ gångsbestämmelserna till ändringarna i SofL i anledning av inrättandet av Försäkringskassan (prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:780).

8 §

Paragrafen motsvarar 6 § i lagrådsremissen. Det är av praktiska skäl önskvärt att bestämmelser om handläggningen tillämpas omedelbart. I paragrafen föreskrivs detta såvitt avser reglerna om ansökan och anmälan i 110 kap. 4–12 §§. Om en ansökan eller anmälan som avser äldre för­ måner uppfyller de krav som då gällde ska den emellertid godtas även om den inte uppfyller de nya kraven.

Utredning, uppgiftsskyldighet och bevisupptagning

9 §

Paragrafen motsvarar 7 § i lagrådsremissen. Bestämmelserna i 110 kap. 13–38 §§ SFB om utredningen i socialförsäkringsärenden och om uppgiftsskyldighet ska tillämpas på handläggning efter ikraftträdandet. I 110 kap. 13 § balken finns regler om den försäkrades uppgiftsskyldighet. För att undvika retroaktiva effekter begränsas denna i fråga om äldre förmåner eller ansökan eller anmälan som kommit in före denna tidpunkt till vad som gällde enligt de upphävda lagarna. Detta gäller dock endast beträffande uppgifter som ska lämnas självmant, inte skyldigheten att på begäran lämna uppgifter och inte heller i fråga om Försäkringskassans utredningsbefogenheter.

Undantag från sekretess

10 §

Paragrafen motsvarar 8 § i lagrådsremissen. De nya reglerna om undan­ tag från sekretess i 110 kap. 39–42 §§ SFB ska tillämpas omedelbart vilket kräver en hänvisning till äldre bestämmelser.

Anmälan om ändring i fråga om bosättning, arbete och andra förhållanden

11 §

Paragrafen motsvarar 9 § i lagrådsremissen. Bestämmelserna i 110 kap. 43–51 §§ SFB om utredningen i socialförsäkringsärenden och om

uppgiftsskyldighet ska tillämpas på handläggning efter ikraftträdandet. Liksom i 9 § gäller dock en begränsning av skyldigheten såvitt gäller äldre förmåner.

Indragning och nedsättning av ersättning

12 §

I 110 kap. 52–58 §§ SFB finns bestämmelser om att ersättning enligt balken kan dras in eller sättas ned, om den försäkrade eller den som annars får ersättningen åsidosätter sina skyldigheter, t.ex. genom att lämna felaktiga uppgifter, inte medverka i utredning eller vid behandling. Åtgärden har karaktär av sanktion, vilket påverkar övergångsfrågorna. Om de nya bestämmelserna i SFB i sak helt motsvarar vad som tidigare gällt finns det inte någon anledning att göra tillämpningen beroende av vilket tid förmånen avser eller när det klandervärda beteendet ägde rum. För de fall där reglerna i någon utsträckning har ändrats bör det säker­ ställas att inte en viss handling eller underlåtenhet vid en tidpunkt då denna inte kunde leda till indragning eller nedsättning kan läggas till grund för en sådan åtgärd efter balkens ikraftträdande. I paragrafen före­ skrivs därför att förhållanden före ikraftträdandet kan läggas till grund för åtgärder efter detta endast om så kunde ske enligt äldre lag.

Självbetjäningstjänster via Internet

13 §

Paragrafen motsvarar 10 § i lagrådsremissen. Bestämmelserna i 111 kap. SFB ska tillämpas omedelbart även beträffande äldre förmåner.

Beslut

14 §

Paragrafen motsvarar 11 § i lagrådsremissen. Bestämmelserna om beslut i 112 kap. SFB ska tillämpas i fråga om beslut som meddelas efter ikraftträdandet.

Ändring, omprövning och överklagande

15 §

Paragrafen motsvarar 12 § i lagrådsremissen. Bestämmelsen innebär att bestämmelserna i 113 kap. SFB, med vissa undantag i de följande para­ graferna, ska tillämpas omedelbart.

16 §

Övergångsbestämmelsen om ärenden om särskild sjukförsäkringsavgift (13 § i lagrådsremissen) kom till 2006 (prop. 2006/07:1, utg.omr. 10, bet. 2006/07:SfU1, SFS 2006:1537, punkt 3).

17 §

Paragrafen motsvarar 14 § i lagrådsremissen. I SamSol:s förslag var paragrafen annorlunda utformad med hänsyn till utredningens förslag till reglering i SFB.

Enligt 113 kap. 7 och 11 §§ ska beslut om avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande som kommit in för sent inte omprövas utan överklagas direkt. Detta innebär ett lagfästande av gällande rätt (se RÅ 2001 ref. 40). Vidare föreskrivs i 21 § i samma kapitel att avvis­ ningsbeslut ska överklagas i samma ordning som ett beslut i huvudsaken, vilket i viss utsträckning innebär en ändring av nuvarande rättsläge. De nya reglerna ska därför gälla endast beslut som meddelas efter ikraft­ trädandet. Av enkelhetsskäl ska detsamma gälla även de förstnämnda bestämmelserna även om dessa inte medför någon ändring av rättsläget. Det kan påpekas att paragrafen omfattar inte bara Försäkringskassans utan även förvaltningsdomstols avvisningsbeslut.

18 §

Övergångsbestämmelsen om socialförsäkringsnämnd (15 § i lagråds­ remissen) kom till 2007 (prop. 2006/07:117, bet. 2007/08:SfU3, SFS 2007:999 punkt 2).

19 §

Övergångsbestämmelsen om det allmännas talan (16 § i lagrådsremissen) hänför sig till införandet av AOL (prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:778, punkt 2). I nuvarande lydelse är bestämmelsen utformad så att talan i dessa fall ska övertas av det allmänna ombudet. När SFB träder i kraft har detta övertagande sedan länge skett men det kan alltjämt finnas pågående mål.

20 §

Övergångsbestämmelsen om allmänna ombudets partsställning (17 § i lagrådsremissen) om till 2004 (prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:784, punkt 4).

21 §

Övergångsbestämmelsen om omprövning och överklagande avseende PGI m.m. (18 § i lagrådsremissen) kom till 2007 (prop. 2006/07:117, bet. 2007/08:SfU3, SFS 2007:1010).

Behandling av personuppgifter

22 §

Paragrafen motsvarar 19 § i lagrådsremissen. Den innebär att bestämmel­ serna i 114 kap. SFB ska tillämpas omedelbart. För bestämmelsen i 114 kap. 2 § SFB behövs då en regel som anknyter till de upphävda lagarna. Motsvarande regel behövs i fråga om skadestånd.

23 §

Övergångsbestämmelsen om skadestånd (20 § i lagrådsremissen) hänför sig till införandet av PISA (prop. 2002/03:135, bet. 2003/04:SfU3, SFS 2003:763, punkt 3).

Straffbestämmelser

24 §

Paragrafen motsvarar 21 § i lagrådsremissen. Den innebär att huvud­ regeln om att de upphävda lagarna tillämpas i fråga om äldre förmåner inte tillämpas på straffbestämmelserna. I stället tillämpas allmänna straff­ rättsliga principer. Dessa innebär i huvudsak att den lag som gällde när gärningen begicks ska tillämpas. Om gärningen inte längre är brottslig eller lägre straff för brottet gäller vid lagföringen ska dock den nya lagen normalt tillämpas.

Skadeståndskyldighet för styrelse och revisor

25 §

Övergångsbestämmelsen om skadestånd (22 § i lagrådsremissen) kom till 2004 (prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:782, punkt 2).

Paragrafregister till och från gällande lagar

För att göra förslaget till socialförsäkringsbalk (SFB) lättare tillgängligt finns i denna bilaga paragrafregister från gällande socialförsäkringslagar till SFB och från SFB till gällande socialförsäkringslagar.

I de fall som förslag inte avses innebära någon förändring av rättsläget anges inte i författningskommentaren i avsnitt 5 vad en viss paragraf i SFB motsvarar enligt nu gällande lagstiftning. Läsaren får i dessa fall använda sig av paragrafregistren.

Regeringen anser det inte nödvändigt att göra paragrafregistren från SFB lika detaljerade som paragrafregistren från gällande lagstiftning till SFB. Beträffande paragrafregistren som utgår från gällande socialförsäkringslagstiftning redovisas ofta varje mening, men det anges endast den paragraf i SFB som meningen förs över till. Detta gäller även om paragrafen i SFB består av flera stycken.

Åtskilliga bestämmelser i avdelning H (104-117 kap.) har sin uttryckliga motsvarighet endast i en eller ett fåtal lagar men är genom hänvisningar dit tillämpliga på förmåner i flera andra författningar. I sådana fall har först angetts den eller de lagrum där det finns en fullständig regel och därefter lagrum där hänvisningar finns.

Det paragrafregister som utgår från gällande socialförsäkringslagstift­ ning avses innehålla en tämligen fullständig redogörelse för var innehållet i varje mening i paragraferna kan återfinnas i SFB. Ibland an­ ges flera paragrafer i balken, och någon gång är det kanske bara ett par viktiga ord som avses i en av paragraferna.

Det paragrafregister som utgår från SFB är till större delen en spegling av paragrafregisten från gällande socialförsäkringslagstiftning. Det finns emellertid också åtskilliga nya paragrafer som inte har någon direkt motsvarighet i gällande rätt. I vissa fall kan en i huvudsak ny paragraf komma att anges som motsvarighet till en viss mening i en gällande paragraf, trots att den nya paragrafen innehåller betydligt mer än den aktuella meningen. Detta kan inte undvikas i ett paragrafregister som konstruerats med den avsikten att det ska vara användarvänligt.

I syfte att ytterligare förenkla paragrafregistren anges inte motsvarig­ heter till de paragrafer i många gällande lagar som i fråga om krav på gällande försäkring hänvisar till SofL. Det saknas i registren också mot­ svarigheter till dels paragrafer som anger att de nuvarande förmånerna beslutas av Försäkringskassan, dels till paragrafer som i fråga om finan­ siering av förmånerna hänvisar till SAL eller anger att förmånerna läm­ nas av statsmedel. Det sist nämnda anser regeringen obehövligt av det skälet att Försäkringskassan numera är en statlig myndighet

I paragrafregistren delas i förekommande fall en paragraf upp i följande delar:

– stycke (st.) – mening (men.) – punkt (p.) – led (led.) När det på grund av den föreslagna lagstiftningens utformning saknas en direkt motsvarighet till en bestämmelse har detta markerats med ”--” i paragrafregistren. Om en bestämmelse i gällande lagtext inte förs in i

SFB anges det i registren med ”utgår”. I sådana fall anges anledningen till detta oftast i författningskommentaren. Det finns i nu gällande socialförsäkringslagar kapitel, paragrafer etc. som till följd av att bestämmelserna är upphävda endast anges med en siffer- eller bok­ stavsbeteckning. Dessa betecknas i paragrafregistren med ”upphävd”.

När det gäller SFBP anser regeringen inte att det är meningsfullt att göra något paragrafregister. Skälet till detta är det ofta förhåller sig så att en viss övergångsbestämmelse till en lag som upphävs, och som ska föras över till SFBP utgör en mycket liten andel av den totala mängden övergångsbestämmelser till den lagen. Varifrån en viss övergångsbe­ stämmelse kommer framgår i stället av författningskommentaren till övergångsbestämmelserna.

Något paragrafregister finns inte heller till förordningen (1988:890) om bilstöd till personer med funktionshinder (FBF) varifrån flertalet av be­ stämmelserna i 52 kap. om bilstöd är hämtade. Även i detta hänseende hänvisas till författningskommentaren (avsnitt 5.5.4).

Eftersom de flesta hänvisningarna i registren från gällande lagtext av­ ser SFB anges den förkortningen endast i paragrafregistrens rubrik.

5

10

15

20

25

1

1 Paragrafregister som utgår från gällande lagar

1.1. Lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)

AFL

AFL 1 kap.

1 §

2 §

3 §

4 och 5 §§

6 § 1 st. 6 § 2 st. 6 § 3 st. 6 § 4 st.

2 kap.

1 §

2 §

3 §

3 a §

3 b §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

12 a §

12 b §

12 c §

13 §

14 §

3 kap. 1 § 1 st. 1 § 2 st. 2 § 1 st. 1 men. 2 § 1 st. 2 men. 2 § 1 st. 3 men. 2 § 1 st. 4 men. 2 § 1 st. 5 men. 2 § 2 st. 1 och 2 men. 2 § 2 st. 3 och 4 men. 2 § 2 st. 5 men. 2 § 2 st. 6 men. 2 § 2 st. 7 och 8 men. 2 § 2 st. 9 och 10 men.

SFB

2 kap. 2 §

Upphävda

2 kap. 6 och 9 §§

2 kap. 7 §

2 kap. 8 §

SFBP 2 kap. 4 §

Utgår Utgår Upphävd Upphävd Upphävd Utgår Utgår Utgår Utgår Upphävd Utgår Upphävd Upphävd Upphävd Upphävd Upphävd Upphävd Upphävd

30 kap. 5 §

25 kap. 3 §

27 kap. 9 §

25 kap. 2 och 3 §§, 40 kap. 9 § 25 kap. 18 och 20 §§, 40 kap. 9 § 25 kap. 20 §, 40 kap. 9 § 26 kap. 2 §, 40 kap. 9 § 25 kap. 5 §, 40 kap. 9 § 25 kap. 5 §, 40 kap. 9 § 25 kap. 7 §, 40 kap. 9 § 25 kap. 16 §, 40 kap. 9 § 25 kap. 7 och 19 §§, 40 kap. 9 § 25 kap. 21 §, 40 kap. 9 § 25 kap. 22 §, 40 kap. 9 §

2 § 2 st. 11 men. 25 kap. 23 §, 40 kap. 9 § Prop. 2008/09:200 2 § 3 st. 1 men. 25 kap. 6 §, 40 kap. 9 § Bilaga 1 2 § 3 st. 2 och 3 men. 25 kap. 17 §, 40 kap. 9 § AFL 2 § 3 st. 4 men. 25 kap. 9 §, 40 kap. 9 § 2 § 4 st. 25 kap. 24 §, 40 kap. 9 § 2 a § 1 st. 25 kap. 15 §

2 a § 2 st. 1 p. 25 kap. 10 §

2 a § 2 st. 2 p. 25 kap. 13 §

2 a § 2 st. 3 och 4 p. 25 kap. 14 §

2 a § 3 st. 25 kap. 10 §

2 b § 1 st. 1 men. 25 kap. 25 §

2 b § 1 st. 2 men. 25 kap. 26 §

2 b § 1 st. 3 men. 25 kap. 28 §

2 b § 2 st. 25 kap. 29 §

2 b § 3 st. 25 kap. 30 §

2 b § 4 st. 25 kap. 27 §

2 c § 28 kap. 7 §

3 § 1 men. 27 kap. 34 § och SFBP 4 kap.

10 §

3 § 2 men. 27 kap. 37 §

4 § 1 st. 1 p. 27 kap. 27 §

4 § 1 st. 2 p. 27 kap. 19 och 21 §§ samt

28 kap. 7 och 10 §§

4 § 1 st. 3 p. 27 kap. 19 och 24 §§ samt

28 kap. 7 och 10 §§

4 § 1 st. 4 p. 27 kap. 20 och 24 §§

4 § 2 st. 1 men. 28 kap. 10 §

4 § 2 st. 2 men. 28 kap. 11 §

4 § 3 st. 1 men. 27 kap. 21 §

4 § 3 st. 2 och 3 men. 27 kap. 22 §

4 § 3 st. 4 men. 27 kap. 23 §

4 § 4 st. 27 kap. 24 §

4 § 5 st. 27 kap. 26 §

4 § 6 st. 27 kap. 32 §

4 § 7 st. 1 men. 27 kap. 39 §

4 § 7 st. 2 men. 28 kap. 11 §

4 a § 1 st. 28 kap. 19 §

4 a § 2 st. 28 kap. 20 §

4 a § 3 st. 28 kap. 21 §

4 b § 1 st. 1 men. 27 kap. 40 §

4 b § 1 st. 2 men. 27 kap. 41 §

4 b § 1 st. 3 men. 28 kap. 11 §

4 b § 2 st. 27 kap. 42 §

4 b § 3 st. 1 och 2 men. 27 kap. 43 §

4 b § 3 st. 3 men. 27 kap. 44 §

4 b § 4 st. 1 men. 110 kap. 14 §

4 b § 4 st. 2 men. 110 kap. 30 §

4 c §

Upphävd

4 d §

Upphävd

5 § 1 st. 1 men. 26 kap. 2 §

5 § 1 st. 2 men.

Utgår

5 § 1 st. 3 men. 25 kap. 4 § Prop. 2008/09:200 5 § 1 st. 4 men. a p. 26 kap. 4 § Bilaga 1 5 § 1 st. 4 men. b p. 26 kap. 7 § och SFBP 4 kap 2 § AFL 5 § 1 st. 4 men. c p.. Upphävd 5 § 1 st. 4 men. d p. 26 kap. 7 §

5 § 1 st. 4 men. e p. 26 kap. 7 §

5 § 1 st. 4 men. f p. 26 kap. 7 §

5 § 2 st. 26 kap. 6 §

5 § 3 st. 1 men.. 26 kap. 9 §

5 § 3 st. 2 men. 1 p. 26 kap. 11 §

5 § 3 st. 2 men. 2 p. 26 kap. 12 §

5 § 3 st. 2 men. 3 p. 26 kap. 13 §

5 § 3 st. 2 men. 4 p. 26 kap. 14 §

5 § 3 st. 2 men. 5 p. 26 kap. 15 §

5 § 3 st. 2 men. 6 p. 26 kap. 16 §

5 § 4 st. 26 kap. 19 §

5 § 5 st. 26 kap. 21 §

5 § 6 st. 26 kap. 22 §

5 § 7 st. 26 kap. 20 §

5 § 8 st. 26 kap. 5 §

5 § 9 st. 26 kap. 4 §

5 a § 1 st. 26 kap. 25 §

5 a § 2 st. 1 men. 26 kap. 26 §

5 a § 2 st. 2–5 men. 26 kap. 27 §

5 b § 26 kap. 24 §

5 c § 1 st.

Upphävd

5 c § 2 st.

Upphävd

5 d § 1 st. 1 och 2 men. 26 kap. 28 §

5 d § 1 st. 3–5 men. 26 kap. 29 §

5 d § 2 st. 26 kap. 30 §

5 d § 3 st. 26 kap. 31 §

5 e § 26 kap. 23 §

6 § 1 st. 110 kap. 4 och 46 §§

6 § 2 st. 110 kap. 13 och 14 §§

7 § 1 st. 1 men. 27 kap. 2 §

7 § 1 st. 2 men. 27 kap. 3 §

7 § 1 st. 3 men. 27 kap. 2 §

7 § 2 st. 27 kap. 45 §

7 § 3 st. 27 kap. 46 §

7 § 4 st. 27 kap. 47 §

7 § 5 st. 27 kap. 48 §

7 § 6 st. 27 kap. 49 §

7 § 7 st. 27 kap. 50 §

7 § 8 st. 27 kap. 51 §

7 § 9 st. 27 kap. 47–49 §§ 7 § 10 st. 27 kap. 52 §

7 § 11 st. 27 kap. 53 § och SFBP 4 kap.

10 §

7 § 12och 13 st. 27 kap. 55 §

7 a § 27 kap. 5 §

7 b § 1 st. 27 kap. 6 §

7 b § 2 st. 27 kap. 7 § Prop. 2008/09:200 7 b § 3 st. 27 kap. 28 § Bilaga 1 8 § 1 st. 110 kap. 4 § AFL 8 § 2 st. 27 kap. 25 §

8 § 3 st. 110 kap. 21 §

8 § 4 st. 110 kap. 21 §

8 § 5 st. 27 kap. 25 §

8 a § 1–3 st. 110 kap. 14 §

8 a § 4 st.

Utgår

8 a § 5 st. 110 kap. 30 §

9 § 1 st. 10 kap. 2 §

9 § 2 st. 10 kap. 3 §

9 § 3 st. 1 men. 10 kap. 6 och 7 §§

9 § 3 st. 2 men. 10 kap. 8 §

9 § 4 st. 10 kap. 2 och 3 §§

9 a § 1 st. 1 men. 110 kap. 4 §

9 a § 1 st. 2 men. 110 kap. 14 och 16 §§

9 a § 2 st. 10 kap. 9 §

9 a § 3 st. 1 och 2 men. 10 kap. 10 och 11 §§

9 a § 3 st. 3 men. 10 kap. 5 §

10 § 1 st. 1 men. 27 kap. 10 § och 28 kap. 5 § 10 § 1 st. 2 men. 27 kap. 12–16 §§ och 28 kap. 5 § 10 § 1 st. 3 men. 28 kap. 5 §

10 § 2 st. 27 kap. 11 §

10 § 3 st. 25 kap. 28 § och 27 kap. 10 § 10 a § 1 st. 1 p. 27 kap. 27 §

10 a § 1 st. 2 p. 27 kap. 19 och 21 §§ samt

28 kap. 7 §

10 a § 1 st. 3 p. 27 kap. 19 och 24 §§ samt

28 kap. 7 §

10 a § 1 st. 4 p. 27 kap. 20 och 24 §§

10 a § 2 st. 1 men. 27 kap. 21 §

10 a § 2 st. 2 men. 27 kap. 22 §

10 a § 2 st. 3 men. 27 kap. 23 §

10 a § 3 st. 27 kap. 24 §

10 a § 4 st. 28 kap. 13 §

10 a § 5 st. 1–3 men. 28 kap. 14 §

10 a § 5 st. 4 och 5 men. 28 kap. 15 §

10 a § 6 st. 28 kap. 16 §

10 a § 7 st. 27 kap. 39 §

10 a § 8 st. 28 kap. 18 §

10 b § 28 kap. 17 §

10 c § 28 kap. 6 §

11 § 1 st. 1 men. 27 kap. 30 §

11 § 1 st. 2 men. 27 kap. 33 §

11 § 2 st. 27 kap. 31 §

12 § 1 men. 27 kap. 8 §

12 § 2 men. 28 kap. 9 §

12 a § 28 kap. 8 §

13 § 1 st. 26 kap. 8 § samt 27 kap. 35 och Prop. 2008/09:200

54 §§

Bilaga 1

13 § 2 st. 27 kap. 36 §

AFL

14 § 1 st. 27 kap. 17 §

14 § 2 st. 27 kap. 18 §

15 § 1 st. 106 kap. 12 §

15 § 2 st. 1 men. 106 kap. 13, 38 och 39 §§ 15 § 2 st. 2 men. 106 kap. 39 §

15 § 2 st. 3 men. 106 kap. 38 §

15 § 3 st. 106 kap. 14 §

16 § 1 och 2 st.

Utgår

16 § 3 st. 1 men. 27 kap. 56 §

16 § 3 st. 2 men. 27 kap. 57 §

16 § 3 st. 3 men. 27 kap. 58 §

16 § 4 st. 27 kap. 58 §

16 § 5 st. 27 kap. 60 §

16 § 6 st. 27 kap. 59 §

16 a § 27 kap. 61 §

17 § 1 st. a p. 110 kap. 56 §

17 § 1 st. b p. 110 kap. 52 §

17 § 2 st.

-­

18 §

Upphävd

4 kap. 1 § 1 st. 11 kap. 2 §

1 § 2 och 3 st. 11 kap. 8 §

1 § 4 st.

Utgår

2 § 1 st. 11 kap. 4 §

2 § 2 st. 11 kap. 5 §

2 § 3 st. 11 kap. 6 §

3 § 1 och 2 st. 12 kap. 12 §

3 § 3 st. 12 kap. 15 §

3 § 4 st. 1 men. 12 kap. 14 §

3 § 4 st. 2 men. 12 kap. 15 §

3 § 5 st. 12 kap. 16 §

3 § 6 st. 12 kap. 17 §

3 § 7 st. 12 kap. 13 §

4 § 1 st. 1 men. 12 kap. 5 §

4 § 1 st. 2 men. 12 kap. 3 §

4 § 2 st. 1 men. 12 kap. 6 och 7 §§

4 § 2 st. 2 men. 12 kap. 6 §

4 § 3 st. 1 men. 12 kap. 4 §

4 § 3 st. 2 men. 1 p. 12 kap. 5 §

4 § 3 st. 2 men. 2 p. 12 kap. 6 §

5 § 1 och 2 men. 12 kap. 8 §

5 § 3 och 4 men. 11 kap. 7 §

5 § 5 men. 12 kap. 8 §

6 § 1 st. 12 kap. 24 §

6 § 2 st. 1 men. 12 kap. 21, 22 och 35–37 §§ 6 § 2 st. 2 men. 12 kap. 22, 23 och 35–37 §§

6 § 2 st. 3 men. 6 § 3 st. 6 § 4 st. 1 men. 6 § 4 st. 2 men. 6 § 5 st. 6 § 6 st. 1 och 2 men. 6 § 6 st. 3 och 4 men. 6 § 6 st. 5 men. 6 § 7 st.

6 a §

7 § 1 st. 7 § 2 st. 1 men. 7 § 2 st. 2 men. 7 § 3 st.

7 a §

8 §

9 § 1 st. 9 § 2 st. 9 a § 1 st. 9 a § 2 st. 10 § 1 st. 10 § 2 st. 1 och 2 men. 10 § 2 st. 3 men. 10 § 2 st. 4 men. 10 § 3 st. 10 § 4 st. 1 men. 10 § 4 st. 2 men. 10 § 4 st. 3 men. 10 § 4 st. 4 men. 10 § 5 st. 10 § 6 st. 10 § 7 st.

10 a §

10 b §

11 § 1 st. 11 § 2 st. 11 § 3 st. 1 men. 11 § 3 st. 2 men. 11 § 3 st. 3 men. 11 § 4 st. 11 a § 1 st. 11 a § 2 st.

11 b §

12 § 1 st. 1 men. 12 § 1 st. 2 men. 12 § 1 st. 3 men. 12 § 1 st. 4 men. 12 § 2 st. 12 § 3 st. 12 § 4 st. 12 § 5 st.

12 kap. 35, 36 och 37 §§ 12 kap. 39–41 §§ 12 kap. 42–44 §§

12 kap. 45 §

12 kap. 25 §

12 kap. 27 §

12 kap. 29 §

12 kap. 30 §

12 kap. 28 §

12 kap. 26 §

12 kap. 9 §

12 kap. 10 §

12 kap. 31 §

12 kap. 10 §

12 kap. 11 §

12 kap. 9 §

12 kap. 35 §

12 kap. 38 §

12 kap. 33 §

12 kap. 34 §

13 kap. 16 §

13 kap. 17 §

13 kap. 18 §

13 kap. 19 §

13 kap. 26 §

13 kap. 10 §

13 kap. 13 §

13 kap. 12 §

11 kap. 7 §

13 kap. 11 §

13 kap. 13 §

13 kap. 10 §

13 kap. 20 §

13 kap. 30 §

13 kap. 22 §

13 kap. 27 §

13 kap. 23 §

13 kap. 24 §

13 kap. 27 §

13 kap. 4 §

13 kap. 8 §

13 kap. 9 §

11 kap. 16 §

13 kap. 21 §

13 kap. 25 och 29 §§

13 kap. 21 och 29 §§

13 kap. 31 §

13 kap. 28 §

13 kap. 14 §

13 kap. 15 §

13 kap. 7 §

13 § 1 st. 110 kap. 18 § Prop. 2008/09:200 13 § 2 st. 110 kap. 19 § Bilaga 1 13 § 3 st. 110 kap. 14 § AFL 13 § 4 st. 110 kap. 17 §

14 § 1 st. 1 och 2 men. 13 kap. 5 §

14 § 1 st. 3 men. 13 kap. 6 och 38 §§

14 § 2 st. 13 kap. 34 §

14 § 3 st. 13 kap. 35 §

14 § 4 st. 13 kap. 37 §

14 a § 13 kap. 36 och 38 §§

15 § 11 kap. 12 §

16 § 1 st. 1 men. 11 kap. 10 §

16 § 1 st. 2 men. 11 kap. 15 §

16 § 2 st. 13 kap. 3 §

16 § 3 st. 11 kap. 9 §

17 § 1 st. 11 kap. 14 §

17 § 2 st. 11 kap. 11 §

17 § 3 st. 11 kap. 14 och 15 §§

18 § 1 st. 1 men. 11 kap. 13 § och se AFL 3 kap. 6 §, 17 § 1 st. b p. samt 17 § 2 st. 18 § 1 st. 2 men. Se AFL 3 kap. 15 § och 17 § 1 st. a p. 18 § 2 st. 12 kap. 32 § och 13 kap. 32 § 18 § 3 st. 11 kap. 17 §

18 § 4 st. 106 kap. 5 §

5 och 6 kap.

Upphävda

7 kap. 1 § 1 st. 1 men. 33 kap. 5 §

1 § 1 st. 2 men. 33 kap. 6 §

1 § 1 st. 3 men. 33 kap. 7 §

1 § 2 st. 33 kap. 8 §

1 § 3 st. 33 kap.16 § 1 § 4 st. 33 kap. 4 §

1 § 5 st. 33 kap. 18 §

1 § 6 st. 33 kap. 19 §

2 § 33 kap. 9 §

3 § 1 st. 1 men. 33 kap. 10 §

3 § 1 st. 2 och 3 men. 33 kap. 11 §

3 § 2 st. 33 kap. 11 §

3 § 3 st. 33 kap. 12 §

3 a §

Upphävd

3 b § 1 och 2 st. 110 kap. 14 §

3 b § 3 st. 33 kap. 17 §

3 b § 4 st. 1 men. 110 kap. 14 §

3 b § 4 st. 2 men

Utgår

3 b § 5 st. 110 kap. 30 §

4 § 33 kap. 3 §

5 § 1 st. 33 kap. 21 §

5 § 2 st. 33 kap. 22 § Prop. 2008/09:200 5 § 3 st. 33 kap. 23 § Bilaga 1 5 § 4 st. 33 kap. 24 § AFL

6 § 33 kap. 25 §

7 § 33 kap. 8, 13 och 20 §§

8 kap.

1 § 34 kap. 2 §

2 § 34 kap. 3 §

3 § 1 st. 34 kap. 4 §

3 § 2 st. 34 kap. 5 §

4 § 1 st. 34 kap. 4 §

4 § 2 st. 34 kap. 6 §

5 § 34 kap. 7 §

6 § 34 kap. 8 §

7 § 34 kap. 9 §

8 § 1 och 2 st. 34 kap. 10 §

8 § 3 st. 34 kap. 11 §

9 § 1 st. 34 kap. 12 §

9 § 2 st. 34 kap. 13 §

10 § 34 kap. 14 §

9 kap.

1 § 35 kap. 2 §

2 § 1 st. 35 kap. 4 §

2 § 2 st. 35 kap. 5 §

3 § 1 p. 35 kap. 6 §

3 § 2 p. 35 kap. 7 §

4 § 1 st. 1 men. 35 kap. 8 §

4 § 1 st. 2 och 3 men. 35 kap. 9 §

4 § 2 st. 35 kap. 10 §

5 § 35 kap. 11 §

6 § 1 st. 35 kap. 12 §

6 § 2 st. 35 kap. 13 §

7 § 1 st. 33 kap. 5 § och 35 kap. 14 § 7 § 2 st. 35 kap. 15 §

7 § 3 st. 35 kap. 16 §

7 § 4 st. 35 kap. 17 §

8 § 35 kap. 18 §

9 § 35 kap. 19 §

10 § 35 kap. 3 §

11 § 1 st. 35 kap. 21 §

11§ 2 st. 35 kap. 22 §

12 § 1 st. 35 kap. 23 §

12 § 2 och 3 st. 35 kap. 24 §

13 § 35 kap. 20 §

14 § 35 kap. 25 §

10–15 kap.

Upphävda

16 kap.

1 § 1 st. 110 kap. 4 §

Bilaga 1

1 § 2 st. 36 kap. 25 §

AFL

1 § 3 st. 36 kap. 26 §

1 § 4 st. 110 kap. 30 §

2 § 1 st. 110 kap. 14, 22 och 30 §§ 2 § 2 st. --

3 §

Upphävd

4 § 1 st. 36 kap. 29 §

4 § 2 st. 36 kap. 30 §

5 § 33 kap. 14 §

6 § 1 st. 36 kap. 28 §

6 § 2 st. 1 men. 36 kap. 27 § och 110 kap. 14, 22 och 30 §§ 6 § 2 st. 2 men. 36 kap. 28 §

6 § 3 st.

Utgår

7 § 1 st. 36 kap. 22 §

7 § 2 st. 36 kap. 23 §

7 § 3 st. 36 kap. 24 §

7 a § 1 st. 36 kap. 19 §

7 a § 2 st. 36 kap. 21 §

7 a § 3 st. 36 kap. 20 §

7 b § 36 kap. 9 §

8 § 1 st. 110 kap. 46 §

8 § 2 st. 110 kap. 46 och 50 §§

8 § 3 st. 1 men. 110 kap. 51 §

8 § 3 st. 2 men. 110 kap. 47 §

8 § 4 st.

Utgår

8 § 5 st. 110 kap. 52 §

9 § 33 kap. 15 §

10 § 1 st. 36 kap. 2 §

10 § 2 st. SFBP 4 kap. 33 § 10 § 3 st. SFBP 4 kap. 9 § 11–13 §§ Upphävda 14 § 1 st. 36 kap. 10 §

14 § 2 st. 36 kap. 11 §

14 § 3 st. 36 kap. 12 §

15 §

Upphävd

16 § 1 st. 36 kap. 13 §

16 § 2 st. 36 kap. 14 §

16 § 3 st. 36 kap. 15 §

17 § 39 kap. 18 §

18 § 1 st. 39 kap. 16 §

18 § 2 st. 39 kap. 17 §

19 §

Utgår

20 § 1 st. 1 och 2 men. 106 kap. 16 §

20 § 1 st. 3 men. 106 kap. 17 och 19 §§

20 § 2 st. 106 kap. 17 §

20 § 3 st. 106 kap. 37 §

20 § 4 st. 106 kap. 18 §

21§ 1 st. 1 men. 106 kap. 19 §

--

21 § 1 st. 2 men. 21 § 1 st. 3 men. 21 § 2 st.

16 a kap.

1 §

2 §

3 §

4 § 1 st. 4 § 2 st 4 § 3 st 5 § 1 st. 1 men. 5 § 1 st. 2 och 3 men. 5 § 2 st.

6 §

7 § 1 men. 7 § 2 men 8 § 1 och 2 st. 8 § 3 och 4 st. 9 § 1 men. 9 § 2 men. 9 § 3 men. 9 § 4 och 5 men. 9 § 6 men.

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

17 kap. 1 § 1 st. 1 § 2 st. 1 § 3 st. 2 § 1 st. 1 och 2 men. 2 § 1 st. 3 men. 2 § 1 st. 4 men. 2 § 1 st. 5 men. 2 § 2 st. 1 och 2 men. 2 § 2 st. 3 men.

18 kap.

19 kap.

1 §

2 §

3 §

3 a–11 §§

106 kap. 38 §

106 kap. 40 §

106 kap. 39 §

37 kap. 1 §

37 kap. 2 §

37 kap. 4 §

37 kap. 5 §

37 kap. 6 §

37 kap. 5 §

37 kap. 7 §

37 kap. 8 §

37 kap. 8 §

37 kap. 9 §

37 kap. 9 a §

37 kap. 10 §

37 kap. 11 §

37 kap. 12 §

37 kap. 13 §

37 kap. 14 §

37 kap. 15 §

37 kap. 17 §

37 kap. 16 §

110 kap. 46 och 47 §§

37 kap. 18 §

37 kap. 19 §

37 kap. 2 §

37 kap. 3 §

37 kap. 20 §

107 kap. 2 §

107 kap. 5 §

36 kap. 3 §

36 kap. 4 §

36 kap. 5 §

36 kap. 7 §

36 kap. 6 §

36 kap. 8 §

Upphävt

Utgår Utgår Utgår Upphävda

20 kap.

1 §

2 § 1 och 2 men. 2 § 3 och 4 men. 2 a § 1 st. 1 och 2 men. 2 a § 1 st. 3 men. 2 a § 2 st. 2 a § 3 st. 3 § 1 st. a p. 3 § 1 st. b p. 3 § 1 st. c p. 3 § 1 st. d p. 3 § 2 st. 3 § 3 st. 4 § 1 st. 4 § 2 st. 4 § 3 st. 4 § 4 st. 1 men. 4 § 4 st. 2 men.

4 a §

4 b § 1 men. 4 b § 2 men. 4 b § 3 men

4 c §

4 d §

5 §

6 § 1 st. 6 § 2 st. 7 § 1 st. 7 § 2 st. 8 § 1 st. 1 men. 8 § 1 st. 2 men. 8 § 2 st. 8 § 3 st. 8 § 4 st.

8 a §

9 § 1 st. 9 § 2 st. 9 a § 1 st. 1 men. 9 a § 1 st. 2 men. 9 a § 2 st. 9 a § 3 st.

9 b §

10 § 1 st. 10 § 2 st. 10 § 3 st. 10 a § 1 och 2 st. 10 a § 3 st. 10 a § 4 st.

10 b §

11 § 1 st.

Utgår

25 kap. 11 §

25 kap. 12 §

112 kap. 2 §

Utgår

108 kap. 10 §

112 kap. 3 §

107 kap. 6 §

110 kap. 53 och 54 §§

110 kap. 55 §

110 kap. 52 §

110 kap. 53, 57 och 58 §§

110 kap. 52 och 53 §§

108 kap. 2 §

108 kap. 11 §

108 kap. 22 §

108 kap. 22 §

108 kap. 23 §

Upphävd

108 kap. 15 §

108 kap. 16 §

108 kap. 15 §

108 kap. 19 §

108 kap. 21 §

107 kap. 12 §

107 kap. 9 §

107 kap. 10 §

107 kap. 17 §

107 kap. 18 §

110 kap. 13, 14 och 46 §§ Utgår

110 kap. 13 §

Utgår

110 kap. 14 §

Upphävd

110 kap. 31 §

115 kap. 4 §

110 kap. 39 §

110 kap. 40 §

110 kap. 39 §

110 kap. 42 §

110 kap. 36 §

113 kap. 7 §

113 kap. 8 §

113 kap. 9 §

113 kap. 3 §

113 kap. 5 §

113 kap. 6 §

Upphävd

113 kap. 10 §

11 § 2 st. 113 kap. 14 §

11 § 3 st. 113 kap. 15 §

11 a § 1 st. 113 kap. 16 §

11 a § 2 st. 113 kap. 18 §

12 § 1 st. 113 kap. 4 och 12 §§

12 § 2 st. 1 men. 113 kap. 4, 12 och 17 §§ 12 § 2 st. 2 men. 113 kap. 17 §

13 § 1 st. 113 kap. 20 §

13 § 2 st. 113 kap. 19 §

13 § 3 st. 112 kap. 5 §

13 a § 113 kap. 2 §

14 §

Upphävd

15 §

--

16 §

--

21 kap.

Upphävt

22 kap.

1 § 30 kap. 2 § och 31 kap. 3 § 2 § 1 st. 29 kap. 2 §

2 § 2 st. 30 kap. 3 §

2 § 3 st. 30 kap. 4 §

3 § 30 kap. 6 §

4 § 30 kap. 7 §

5 § 1 st. 30 kap. 8 §

5 § 2 st. 30 kap. 9 §

5 § 3 st. 30 kap. 10 §

5 § 4 st. 30 kap. 11 §

6 § 1 st. 30 kap. 12 §

6 § 2 st. 30 kap. 13 §

6 § 3 st. 30 kap. 14 §

7 § 1 st. 31 kap. 3 §

7 § 2 st. 31 kap. 2 §

7 § 3 st. 110 kap. 4 §

7 § 4 st. 31 kap. 4 §

7 § 5 st. 31 kap. 6 §

8 § 31 kap. 10 §

9 § 1 och 2 st. 31 kap. 8 §

9 § 3 st. 31 kap. 9 §

10 § 31 kap. 14 §

11 § 110 kap. 46 §

12 § 31 kap. 7, 11 och 13 §§

13 § 31 kap. 5 §

14 §

Upphävd

15 § 31 kap. 12§ 16 § 1 st 110 kap. 52 §

16 § 2 st. Se AFL 20 kap. 3 §

17 §

Upphävd

1.2. Lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag (ABBL)

ABBL

SFB

1 § 15 kap. 2 och 3 §§

1 a §

--

2 § 15 kap. 3, 4 och 13 §§ 2 a § 1 st. 1 men. 15 kap. 8 och 9 §§

2 a § 1 st. 2 men. 15 kap. 10 §

2 a § 2 st. 15 kap. 8 §

2 a § 3 st. 15 kap. 12 §

2 a § 4 st. 16 kap. 12 §

2 a § 5 st.

--

2 b § 1 st. 15 kap. 9 §

2 b § 2 och 3 st. 15 kap. 11 §

2 b § 4 st. 16 kap. 12 §

3 § 1 st. 15 kap. 13 §

3 § 2 st. 16 kap. 19 §

4 § 1 st. 1 men. 16 kap. 4 §

4 § 1 st. 2–5 men. 16 kap. 5 §

4 § 1 st. 6 men. 16 kap. 6 §

4 § 1 st. 7 men. 16 kap. 7 §

4 § 1 st. 8 men. 16 kap. 8 §

4 § 1 st. 9 men. 16 kap. 9 §

4 § 1 st. 10 men. 16 kap. 10 §

4 § 2 st. 16 kap. 11 §

4 § 3 st. 106 kap. 6 §

4 § 4 st. 16 kap. 2 §

4 a § 1 st. 1 men. 16 kap. 12 §

4 a § 1 st. 2 och 3 men. 16 kap. 13 §

4 a § 2 st. 16 kap. 14 §

4 a § 3 st. 16 kap. 15 §

4 a § 4 st. 16 kap. 16 §

4 a § 5 st. 16 kap. 16 §

4 a § 6 st. 16 kap. 17 §

5 § 16 kap. 18 §

6 §

Upphävd

7 § 106 kap. 7 §

8–10 §§

Upphävda

11 § 1 st. 1 och 2 men. 16 kap. 20 §

11 § 1 st. 3 men.

Utgår

11 § 2 st. 15 kap. 14 §

11 § 3 st. 108 kap. 13 §

11 § 4 st. Se AFL 20 kap. 2 a § 12 § 1 st. 108 kap. 2 och 11 §§

12 § 2 st. 108 kap. 16 §

12 § 3 st. 1 men. 108 kap. 15 §

12 § 3 st. 2 men. 108 kap. 16 §

12 § 3 st. 3 men. 108 kap. 15 §

12 § 4 st. 108 kap. 19 §

12 § 5 st. 108 kap. 21 §

13 § 107 kap. 9 §

14 § 1 st.

Utgår Prop. 2008/09:200

14 § 2 st. 1 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st.

Bilaga 1

14 § 2 st. 2 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st. och ABBL

20 kap. 9 §

14 § 2 st. 3 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st.

15 § Se AFL 20 kap. 10–13 §§

16 och 17 §§

Upphävda

18 § 112 kap. 5 §

19 §

Utgår

1.3. Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF)

LAF

SFB

1 kap.

1 §

--

2 §

--

2 kap. 1 § 1 st. 39 kap. 3 §

1 § 2 st. 39 kap. 5 §

1 § 3 st. 39 kap. 7 §

1 § 4 st. 39 kap. 6 §

2 §

Upphävd

3 § 39 kap. 4 §

4 § 39 kap. 8 §

3 kap.

1 § 40 kap. 2 §

2 § 40 kap. 3 och 9 §§

2 a § 40 kap. 7 §

3 § 40 kap. 11 §

4 § 1 st. 40 kap. 4 §

4 § 2 st. 40 kap. 5 §

4 § 3 st. 40 kap. 6 §

5–6 §§

Upphävda

7 § 40 kap. 10 §

8 §

Upphävd

9 § 40 kap. 12 §

10 § 1 st. 40 kap. 11 §

10 § 2 st. 40 kap. 3 §

4 kap. 1 § 1 st. 41 kap. 2 §

1 § 2 st. 41 kap. 3 §

2 § 41 kap. 8 §

3 § 1 st. 41 kap. 9 §

3 § 2 st. 41 kap. 10 §

3 § 3 st. 41 kap. 7 §

4 § 1 st. 41 kap. 5 §

4 § 2 st. 41 kap. 6 §

5 § 1 st. 41 kap. 11 §

5 § 2 och 3 st. 41 kap. 12 §

6 § 41 kap. 11 §

6 a § 41 kap. 17 §

7 § 41 kap. 13 §

7 a § 41 kap. 24 §

8 §

Utgår

9 § 41 kap. 14 §

10 § 1 st. 41 kap. 15 §

10 § 2 st. 41 kap. 16 §

11 §

12 § 1 st. 12 § 2 st. 12 § 3 st.

13 §

5 kap.

1 §

2 § 1 st. 2 § 2 st 2 § 3 st. 3 § 1 st. 3 § 2 st. 3 § 3 st. 4 § 1 st. 4 § 2 st.

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 § 1 st. 1 men. 10 § 1 st. 2 men. 10 § 1 st. 3 och 4 men. 10 § 2 st. 11 § 1 st. 11 § 2 st.

6 kap. 1 § 1 st. 1 § 2 st. 1 § 3 st. 1 § 4 st. 1 § 5 st.

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 § 1 och 2 st. 8 § 3 st. 8 § 4 st. 9 § 1 st. 1 men. 9 § 1 st. 2 men.

41 kap. 18 §

41 kap. 22 §

41 kap. 19 §

41 kap. 20 §

41 kap. 23 §

75 kap. 2 § och 87 kap. 3 och

4 §§

75 kap. 2 § och 87 kap. 3 § 75 kap. 2 § och 87 kap. 3 §

88 kap. 6 och 7 §§

88 kap. 14 §

88 kap. 15 §

88 kap. 16 §

88 kap. 2, 3 och 4 §§

88 kap. 5 §

88 kap. 12 §

88 kap. 7, 8 och 11 §§ Upphävd

88 kap. 13 §

Upphävd

87 kap. 6 §

110 kap. 28 §

Utgår

87 kap. 6 §

88 kap. 17 §

88 kap. 10 §

42 kap. 2 §, 88 kap. 18 §

42 kap. 4 §

Utgår 41 kap. 3 §, 88 kap. 19 § 88 kap. 20 § och SFBP 4 kap.

46 §

41 kap. 21 § och 87 kap. 2 § 42 kap. 5 § och 87 kap. 2 §

40 kap. 8 §

41 kap. 4 §

42 kap. 6 §, 87 kap. 7 §

88 kap. 9 §

Se AFL 3 kap. 17 §, 16 kap. 8 §, 17 kap. 1 § och 20 kap. 3–7 §§ samt EPL 7 kap. 7 §

106 kap. 20 §

106 kap. 37 §

106 kap. 20 §

106 kap. 20 §

106 kap. 38 §

--

9 § 1 st. 3 men. 9 § 2 st.

7 kap.

1 §

2–4 §§

8 kap. 1 § 1 st. 1 och 2 men. 1 § 1 st. 3 men. 1 § 1 st. 4 men. 1 § 2 st. 1 § 3 st.

2 §

3 § 1 st. 3 § 2 st. 1 men. 3 § 2 st. 2 men. 3 § 3 st.

4 §

5 §

6 § 1 men. 6 § 2 men.

7 §

8 §

9 §

10 §

11 § 1 st. 1 men. 11 § 1 st. 2 men. 11 § 2 st.

12 §

13 §

14 §

106 kap. 40 §

106 kap. 39 §

Upphävda

42 kap. 7 §

42 kap. 8 §

42 kap. 9 §

42 kap. 10 §

42 kap. 11 §

110 kap. 4 §

Utgår

42 kap. 12 §

Se AFL 20 kap. 2 a §

112 kap. 5 §

Upphävd Utgår

110 kap. 13 §

Utgår

110 kap. 31 §

110 kap. 23 §

110 kap. 38 §

Upphävd

115 kap. 3 §

115 kap. 4 §

Utgår Se AFL 20 kap. 10–13 §§ Upphävd Utgår

1.4. Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP)

LSP

SFB

1 § 1 st. 7 kap. 2 §

1 § 2 st. 7 kap. 3 §

2 § 43 kap. 7 §

3 §

--

4 § 7 kap. 4 §

5 § 7 kap. 5 §

6 § 43 kap. 2 §

7 § 43 kap. 4 §

8 § 1 st. 43 kap. 5 §

8 § 2 st. 43 kap. 6 §

9 § 43 kap. 3 §

10 § 43 kap. 8 § och 87 kap. 2 § 11 § 1 st. 43 kap. 9 §

11 § 2 st. 43 kap. 10 §

12 § 1 st. 43 kap. 12 §

12 § 2 st. 43 kap. 13 §

12 § 3 st. 1 men. 43 kap. 19 §

12 § 3 st. 2 men. 43 kap. 21 §

13 § 1 st. 43 kap. 14 §

13 § 2 st. 43 kap. 15 §

13 § 3 st. 43 kap. 16 §

13 § 4 st. 1 men. 43 kap. 17 §

13 § 4 st. 2 men.

Utgår

13 a § 43 kap. 18 §

14 § 43 kap. 20 §

15 § 43 kap. 22 §

16 § 1 st. 43 kap. 23 §

16 § 2 st.

Utgår

1.5. Lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän (KSL)

KSL

SFB

1 § 7 kap. 8 §, 44 kap. 2 § 2 § 1 st. 7 kap. 7 §

2 § 2 st. 7 kap. 7 §, 44 kap. 4 § 3 § 1 men. 44 kap. 3 §, 87 kap. 2 § 3 § 2 men. 44 kap. 6 §, 87 kap. 2 §

4 § 44 kap. 5 §

5 §

--

1.6. Lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara (LSKK)

LSKK

SFB

1 § 117 kap. 2 §

2 § 117 kap. 3 §

3 § 117 kap. 4 §

4 § 117 kap. 5 §

5 § 1 st. 110 kap. 46 §

5 § 2 st.

Utgår

6 §

Upphävd

7 §

Upphävd

8 § 117 kap. 6 §

9 § 117 kap. 7 §

10 § 117 kap. 8 §

11 § 117 kap. 9 §

1.7. Lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag (FBBL)

FBBL

SFB

1 § 15 kap. 5 §

2 § 15 kap. 5 §

3 § 15 kap. 7 §

4 § 15 kap. 6 §

5 § 1 st. 15 kap. 2 §

5 § 2 st.

--

6 §

--

7 § 1 st. 110 kap. 6 §

7 § 2 st. 110 kap. 34 §

8 § 1 led. Se ABBL 4 § 8 § 2 led. Se ABBL 5 § 8 § 3 led. Se ABBL 7 § 8 § 4 led. Se ABBL 11 § 8 § 5 led. Se ABBL 12 § 8 § 6 led. Se ABBL 13 § 8 § 7 led. Se ABBL 14 § 8 § 8 led. Se ABBL 15 § 8 § 9 led. Se ABBL 18 § 8 § 10 led. Se ABBL 19 §

9 § 110 kap. 34 §

1.8. Lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bistöd till personer med funktionshinder (LBF)

LBF

SFB

1 §

Utgår

2 §

--

2 a §

--

3 §

Upphävd

4 §

Upphävd

5 § Se AFL 20 kap. 4 § första och andra stycket, 4 b–4 d och 10–13 §§

1.9. Lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn (AKBL)

AKBL

SFB

1 § 21 kap. 2 §

2 § 21 kap. 4 §

3 § 1 st.

--

3 § 2 st. 21 kap. 3 §

4 § 21 kap. 2 §

5 §

Upphävd

6 § 1 st. 21 kap. 5 §

6 § 2 st. 21 kap. 6 §

7 §

--

8 § 1 st. 21 kap. 3 §

8 § 2 st. 21 kap. 7 §

9 § 1 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 9 § 2 led. Se AFL 20 kap. 4 § 9 § 3 led. Se AFL 20 kap. 4 b–d §§ 9 § 4 led. Se AFL 20 kap. 5 § 9 § 5 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st. och

9 §

9 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 9 § 7 led. Se AFL 20 kap. 10–13 §§

1.10. Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård (NVL)

NVL

SFB

1 § 47 kap. 2 §

2 § 1 st.

--

2 § 2 st.

--

3 § 1 st.

--

3 § 2 st. 47 kap. 3 §

4 § 1 st. 1 men. 47 kap. 3 §

4 § 1 st. 2 och 3 men. 47 kap. 4 §

4 § 2 st. 47 kap. 13 §

5 § 1 men. 47 kap. 14 §

5 § 2 men. 47 kap. 8, 9 och 14 §§

6 § 47 kap. 8, 9 och 14 §§ 7 § 1 st. 1 och 2 men. 47 kap. 11 §

7 § 1 st. 3 men. 47 kap. 10 §

7 § 2 st. 47 kap. 5 §

7 § 3 st. 47 kap. 12 §

8 § 1 st. 1 men. 47 kap. 15 §

8 § 1 st. 2 men. 47 kap. 16 §

8 § 2 st. 47 kap. 15 §

9 § 47 kap. 15 §

10 § 47 kap. 6 §

11 § 47 kap. 17 §

12 § 106 kap. 22 §

Se AFL 3 kap. 6 §

13 § 110 kap. 4 §

14 § 110 kap. 25 §

15 § 47 kap. 3 §

16 § 47 kap. 7 §

17 § 1 st. 1 och 2 men. 108 kap. 2 §

17 § 1 st. 3 men. 108 kap. 11 §

17 § 2 st. 108 kap. 22 §

17 § 3 st. 1 men. 108 kap. 22 §

17 § 3 st. 2 men. 108 kap. 23 §

17 § 4 st. 1 men. 108 kap. 15 § 1 st. 17 § 4 st. 2 men. 108 kap. 16 §

17 § 4 st. 3 men. 108 kap. 15 §

17 § 5 st. 108 kap. 19 §

17 § 6 st. 108 kap. 21 §

18 § 1 st. Se AFL 20 kap. 10–13 §§ 18 § 2 st. 112 kap. 5 §

19 § 1 led. Se AFL 17 kap. 1 § 1 st. 19 § 2 led. Se AFL 20 kap. 2 a § 19 § 3 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 19 § 4 led. Se AFL 20 kap. 5 § 19 § 5 led. Se AFL 20 kap. 6 § 19 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st. 19 § 7 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 19 § 8 led. Se AFL 20 kap. 16 §

20 §

Utgår Prop. 2008/09:200

21 §

Utgår

Bilaga 1

22 §

Utgår

NVL

23 §

Utgår

24 §

Utgår

25 §

Utgår

26 §

Utgår

27 §

Utgår

1.11. Lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare (SML)

SML

SFB

1 § 1 st. 46 kap. 2 §

1 § 2 st. 46 kap. 3 §

2 § 1 st. 46 kap. 4 §

2 § 2 st.

--

3 § 46 kap. 5 §

4 § 1 st. 1 men. 46 kap. 14 §

4 § 1 st. 2 men. 46 kap. 7 och 14 §§

4 § 2 st. 1 men. 46 kap. 15 §

4 § 2 st. 2 men. 46 kap. 7 och 14 §§

4 § 2 st. 3 men. 46 kap. 17 §

4 § 2 st. 4 men. 46 kap. 16 §

5 § 1 st. 46 kap. 11 §

5 § 2 st. 46 kap. 12 §

6 § 46 kap. 18 §

7 § 46 kap. 19 §

8 § 46 kap. 6 §

9 § 1 st. 1 led. 46 kap. 8 §

9 § 1 st. 2 led. Se AFL 3 kap. 6 § 9 § 1 st. 3 led. 46 kap. 13 §

9 § 1 st. 4 led. 106 kap. 21 §

9 § 1 st. 5 led. 46 kap. 10 §

9 § 1 st. 6 led. Se AFL 3 kap. 17 § 9 § 2 st. 46 kap. 9 §

10 § 1 st. 46 kap. 20 §

10 § 2 st. 46 kap. 21 §

11 § 1 st. 110 kap. 4 §

11 § 2 och 3 st. 110 kap. 24 §

12 §

Upphävd

13 § 1 st. 1 och 2 men. 108 kap. 2 §

13 § 1 st. 3 men. 108 kap. 11 §

13 § 2 st. 108 kap. 22 §

13 § 3 st. 1 men. 108 kap. 22 §

13 § 3 st. 2 men. 108 kap. 23 §

13 § 4 st. 1 men. 108 kap. 15 §

13 § 4 st. 2 men. 108 kap. 16 §

13 § 4 st. 3 men. 108 kap. 15 §

13 § 5 st. 108 kap. 19 §

13 § 6 st. 108 kap. 21 §

14 § 1 st. Se AFL 20 kap. 10–13 §§ 14 § 2 st. 112 kap. 5 §

15 § 1 led. Se AFL 20 kap. 2 a § 15 § 2 led. Se AFL 20 kap. 3 § 15 § 3 led. Se AFL 20 kap. 5 § 15 § 4 led. Se AFL 20 kap. 6 § 15 § 5 led. Se AFL 20 kap. 7 § 15 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st. och

9 §

15 § 7 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. Prop. 2008/09:200 15 § 8 led. Se AFL 20 kap. 9 a § Bilaga 1 15 § 9 led. Se AFL 20 kap. 16 § SML

1.12. Lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till

ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn (LSPT)

LSPT

LSPT

SFB

1 § 1 st. 73 kap. 5 §

1 § 2 st.

--

2 § 1 st. 73 kap. 6 §

2 § 2 och 3 st. 73 kap. 4 §

3 § 1 st. 73 kap. 3 §

3 § 2 st. 73 kap. 8 §

4 § 1 st. 1 men.

Utgår

4 § 1 st. 2 men. 73 kap. 7 §

4 § 1 st. 3 men. 73 kap. 9 §

4 § 2 st. 73 kap. 10 §

5 § 1 st. 73 kap. 11 §

5 § 2 st. 73 kap. 12 §

5 § 3 st. 73 kap. 13 §

5 § 4 st. 1 men. 73 kap. 14 §

5 § 4 st. 2 men. 73 kap. 15 §

6 § 73 kap. 16 §

7 §

Utgår

1.13. Lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS)

LASS

SFB

1 § 51 kap. 2 §

2 §

--

3 § 1 st. 51 kap. 2 och 3 §§

3 § 2 st. 51 kap. 8 §

3 § 3 st. 51 kap. 10 §

3 § 4 st. 51 kap. 2 §

3 a § 51 kap. 4 §

4 § 1 st. 106 kap. 24 §

4 § 2 st. 106 kap. 25 §

4 § 3 st. 51 kap. 5 §

5 § 1 st. 110 kap. 4 §

5 § 2 st. 1 men. Till 15 § 8 LSS 5 § 2 st. 2 men. 110 kap. 6 §

5 § 3 st. 51 kap. 7 §

6 § 1 st. 51 kap. 9 §

6 § 2 st. 51 kap. 11 §

7 § 1 och 2 st. 51 kap. 12 §

7 § 3 st. 51 kap. 13 §

8 § 1 st. 112 kap. 2 §

8 § 2 st. 108 kap. 10 §

9 § 1 st. 110 kap. 46 §

9 § 2 st.

Utgår

10 § 1 st. 1 men. 51 kap. 14 §

10 § 1 st. 2 men. 51 kap. 11 §

10 § 2 st. 51 kap. 11 §

10 § 3 st. 51 kap. 16 §

10 § 4 st. 51 kap. 15 §

11 § 51 kap. 17 §

12 § 51 kap. 18 §

13 §

Upphävd

14 § 51 kap. 21 §

15 § 51 kap. 21 §

16 § 1 st. 1 och 2 men. 108 kap. 2 §

16 § 1 st. 3 men. 108 kap. 11 §

16 § 2 st. 108 kap. 22 §

16 § 3 st. 1 men. 108 kap. 15 §

16 § 3 st. 2 men. 108 kap. 16 §

16 § 3 st. 3 men. 108 kap. 15 §

16 § 4 st. 108 kap. 19 §

16 § 5 st. 108 kap. 21 §

16 a § 51 kap. 20 §

17 § 1 st. Se AFL 20 kap. 10–13 §§ 17 § 2 st. 112 kap. 5 §

18 § 1 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 18 § 2 led. Se AFL 20 kap. 5 § 18 § 3 led. Se AFL 20 kap. 6 §

18 § 4 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st., Prop. 2008/09:200

20 kap. 9 §

Bilaga 1

18 § 5 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st.

LASS

19 § 51 kap. 22 §

20 § 54 kap. 23 §

1.14. Lagen (1993:737) om bostadsbidrag (BoL)

BoL

SFB

1 § 1 st. 95 kap. 2 § samt 96 kap. 2 och

3 §§

1 § 2 st. 96 kap. 2 §

1 § 3 st.

--

1 a § 1 st. 95 kap. 3 §

1 a § 2 st. 95 kap. 4 §

2 § 95 kap. 5 §

3 § 1 st. 95 kap. 7 §

3 § 2 st. 95 kap. 6 §

3 § 3 st. 95 kap. 6 §

4 § 1 och 2 st. 97 kap. 2 §

4 § 3 st. 97 kap.13 §

4 a § 97 kap. 4 §

4 b § 97 kap. 5 §

5 § 1 st. 1 men. 97 kap. 6 och 8 §§

5 § 1 st. 2 men. 97 kap. 6 §

5 § 1 st. 3 men. 97 kap. 8 §

5 § 1 st. 4 men. 97 kap. 9 och 10 §§

5 § 1 st. 5 men. 97 kap. 6 §

5 § 2 st. 97 kap. 7 §

5 a § 97 kap. 9 §

5 b § 97 kap. 10 §

6 §

Upphävd

7 § 1 och 2 st. 97 kap. 11 §

7 § 3 st. 97 kap. 12 §

8 § 97 kap. 3 §

9 § 97 kap. 14 §

10 § 1 st. 1 p. 96 kap. 4 §

10 § 1 st. 2 p. 96 kap. 7 §

10 § 1 st. 3 p. 96 kap. 6 §

10 § 2 st. 96 kap. 4 §

10 § 3 st. 96 kap. 8 §

10 § 4 st. 96 kap. 9 §

10 § 5 st. 96 kap. 6 §

11 § 96 kap. 5 §

12 § 1 st. 1 p. 96 kap. 10 och 11 §§

12 § 1 st. 2 p. 96 kap. 2 §

12 § 2 och 3 st. 96 kap. 11 §

12 § 4 st. 96 kap. 11 §

13 § 1 st. 97 kap. 15 §

13 § 2 st. 97 kap. 16 §

14 § 1 st. 1 p. 97 kap. 22 §

14 § 1 st. 2 p. 97 kap. 18 §

14 § 1 st. 3 p. 97 kap. 18 §

14 § 2 st. 97 kap. 23 §

14 § 3 st. 97 kap. 17 §

14 § 4 st. 97 kap. 18 §

15 § 1 st. 96 kap. 3 §

--

--

15 § 2 st. 15 § 3 st. 15 a § 1 st. 15 a § 2 st. 15 a § 3 st. 16 § 1 st. 16 § 2 st. 17 § 1 st. 17 § 2 och 3 st.

17 a §

18 §

19 § 1 st. 19 § 2 st. 1 men. 19 § 2 st. 2 men. 19 § 3 st.

20 §

20 a §

21 § 1 st. 1 men. 21 § 1 st. 2 men. 21 § 1 st. 3 och 4 men. 21 § 2 st. 21 a § 1 st. 21 a § 2 st. 21 a § 3 st.

21 b §

22 § 1 och 2 st. 22 § 3 st. 23 § 1 st. 23 § 2 st.

24 §

25 §

26 § 1 men. 26 § 2 men. 26 § 3 men.

27 §

28 § 1 st. 1 men. 28 § 1 st. 2 men. 28 § 1 st. 3 men. 28 § 1 st. 4 och 5 men. 28 § 1 st. 6 men. 28 § 2 st. 28 § 3 st. 1 men. 28 § 3 st. 2 men. 28 § 3 st. 3 men. 28 § 4 st. 28 § 5 st. 28 § 6 st. 29 § 1 st. 29 § 2 st.

29 a §

30 § 1 led.

97 kap. 19 §

96 kap. 2 och 3 §§

97 kap. 20 §

97 kap. 21 §

97 kap. 20 §

97 kap. 24 §

97 kap. 25 §

97 kap. 26 §

97 kap. 27 §

97 kap. 28 §

110 kap. 4 §

95 kap. 8 §

110 kap. 5 §

110 kap. 4 §

110 kap. 33 §

96 kap. 12 och 13 §§

96 kap. 12 §

96 kap. 14 §

96 kap. 15 §

98 kap. 2 §

98 kap. 3 §

98 kap. 4 §

98 kap. 5 §

98 kap. 6 §

98 kap. 7 §

98 kap. 10 §

98 kap. 11 §

110 kap. 46 §

98 kap. 8 §

110 kap. 13 §

Utgår

110 kap. 52 §

97 kap. 29 §

108 kap. 9 §

108 kap. 11 §

108 kap. 12 §

108 kap. 14 §

108 kap. 13 §

108 kap. 22 §

108 kap. 15 §

108 kap. 16 §

108 kap. 15 §

108 kap. 19 §

108 kap. 21 §

108 kap. 18 och 20 §§

Se AFL 20 kap. 10–13 §§

112 kap. 5 §

98 kap. 9 §

Se AFL 17 kap. 1 §

30 § 2 led. Se AFL 20 kap. 2 a § Prop. 2008/09:200 30 § 3 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. Bilaga 1 30 § 4 led. Se AFL 20 kap. 5 § BoL 30 § 5 led. Se AFL 20 kap. 6 § 30 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 30 § 7 led. Se AFL 20 kap. 9 §

1.15. Lagen (1996:1030) om underhållsstöd (USL)

USL

SFB

1 §

--

2 § 1 st. 17 kap. 5 §

2 § 2 st. 17 kap. 6 §

3 § 1 st. 1 men. 18 kap. 2 §

3 § 1 st. 2 men. 17 kap. 3 § och 18 kap. 4 § 3 § 2 st. 1 men. 17 kap. 4 § och 18 kap. 5 § 3 § 2 st. 2 men. 18 kap. 5 §

3 § 3 st. 18 kap. 7 §

4 § 1 p. 18 kap. 8 §

4 § 2 och 3 p. 18 kap. 9 §

4 § 4 p. 18 kap. 10 §

4 § 5 p. 18 kap. 11 §

5 § 18 kap. 3 §

6 § 18 kap. 13 §

7 § 1 st. 18 kap. 6 och 14 §§

7 § 2 st. 1 och 2 men. 18 kap. 12 §

7 § 2 st. 3 och 4 men. 18 kap. 6 §

7 § 3 st. 18 kap. 14 §

8 § 1 st. 1 men. 18 kap. 20 §

8 § 1 st. 2 men. 18 kap. 21 §

8 § 2 st. 18 kap. 24 §

8 § 3 st. 18 kap. 25 §

8 § 4 st. 18 kap. 26 §

8 a § 1 st. 18 kap. 34 §

8 a § 2 st. 18 kap. 36 §

8 a § 3 st. 18 kap. 37 §

9 § 18 kap. 27 §

9 a § 18 kap. 22 §

9 b § 18 kap. 23 §

10 § 1 st. 18 kap. 30 §

10 § 2 st. 18 kap. 31 §

10 § 3 st. 18 kap. 35 §

10 a § 18 kap. 29 §

11 § 106 kap. 8 §

12 § 1 st. 1 och 2 men. 110 kap. 4 §

12 § 1 st. 3 men. 110 kap. 5 §

12 § 2 st. 110 kap. 4 §

13 § 1 och 2 men. 18 kap. 38 §

13 § 3 men.

Utgår

13 a § 1 och 2 men. 18 kap. 39 §

13 a § 3 men.

Utgår

13 b § 1 och 2 men. 18 kap. 40 §

13 b § 3 men. Utgår 14 § 1 st. 1 men. 18 kap. 41 §

14 § 1 st. 2 men.

Utgår

14 § 2 st. 1 men. 18 kap. 41 §

14 § 2 st. 2 men.

Utgår

14 § 3 st. 18 kap. 42 § Prop. 2008/09:200 15 § 1 st. 112 kap. 2 § Bilaga 1 15 § 2 st. 108 kap. 10 § USL 15 § 3 st. 108 kap. 11 §

15 § 4 st. 108 kap. 15, 16, 19 och 21 §§ 16 § 1 st. 18 kap. 32 §

16 § 2 st. 18 kap. 28 §

16 § 3 st. 107 kap. 14 §

17 § 1 st. 1 men. 18 kap. 15 §

17 § 1 st. 2 men. 18 kap. 16 §

17 § 1 st. 3 och 4 men. 18 kap. 17 §

17 § 2 st. 18 kap. 18 §

17 § 3 st. 18 kap. 19 §

18 § 1 men. 110 kap. 46 §

18 § 2 men. 110 kap. 47 §

19 § 1 st. 18 kap. 33 §

19 § 2 st. 112 kap. 3 §

20 § 1 st. 1 men. 108 kap. 8 §

20 § 1 st. 2 men. 108 kap. 11 §

20 § 2 st. 108 kap. 22 §

20 § 3 st. 1 men. 108 kap. 15 §

20 § 3 st. 2 men. 108 kap. 16 §

20 § 3 st. 3 men. 108 kap. 15 §

20 § 4 st. 108 kap. 19 §

20 § 5 st. 108 kap. 21 §

21 § 1 st. 1 men. 19 kap. 2 §

21 § 1 st. 2 men. 19 kap. 3 §

21 § 2 st. 19 kap. 4 §

21 § 3 st. 19 kap. 5 §

22 § 1 st. 19 kap. 6 §

22 § 2 st. 19 kap. 7 §

22 § 3 st. 19 kap. 8 §

22 § 4 st. 19 kap. 9 §

22 § 5 st. 19 kap. 7 och 9 §§

23 § 1 st. 1 men. 19 kap. 2 §

23 § 1 st. 2 men. 19 kap. 18 §

23 § 2 st. 19 kap. 19 §

23 § 3 st. 19 kap. 20 §

24 § 1 st. 19 kap. 16 §

24 § 2 st. 19 kap. 17 §

24 § 3 st. 19 kap. 26 §

24 § 4 st. 19 kap. 27 §

25 § 1 st. 19 kap. 11 §

25 § 2 st. 19 kap. 13 §

25 § 3 st. 19 kap. 14 §

26 § 1 st. 19 kap. 15 §

26 § 2 st. 19 kap. 10 §

27 § 19 kap. 12 §

28 § 19 kap. 21 §

28 a § 1 st. 19 kap. 22 §

28 a § 2 st. 19 kap. 23 §

28 a § 3 st. 28 a § 4 st.

28 b §

28 c §

29 §

30 § 1 st. 30 § 2 st. 1 och 2 men. 30 § 2 st. 3 och 4 men. 30 § 3 st. 31 § 1 st. 31 § 2 st. 31 § 3 st. 31 § 4 st. 31 a § 1 st. 31 a § 2 st. 32 § 1 st. 1 men. 32 § 1 st. 2–4 men. 33 § 1 st. 33 § 2 st. 1 men. 33 § 2 st. 2–4 men. 34 § 1 men. 34 § 2 men. 35 § 1 men. 35 § 2 men. 36 § 1 st. 36 § 2 st.

37 §

38 § 1 st. 38 § 2 st.

39 §

40 §

41 §

42 § 1 st. 1 led. 42 § 1 st. 2 led. 42 § 1 st. 3 led.

42 § 1 st. 4 led. 42 § 2 st. 43 § 1p. 43 § 2 p.

19 kap. 24 § Prop. 2008/09:200

19 kap. 25 §

Bilaga 1

19 kap. 38 §

USL

19 kap. 39 §

19 kap. 49 §

19 kap. 34 §

19 kap. 35 §

19 kap. 36 §

19 kap. 37 §

19 kap. 28 §

19 kap. 29 §

19 kap. 30 §

19 kap. 31 §

19 kap. 32 §

19 kap. 33 §

19 kap. 40 §

19 kap. 41 §

19 kap. 40 §

19 kap. 42 §

19 kap. 43 §

19 kap. 44 §

110 kap. 48 §

19 kap. 45 §

19 kap. 46 §

19 kap. 47 §

19 kap. 48 §

Upphävd

112 kap. 5 §

Se AFL 20 kap. 10–13 §§

107 kap. 9 §

Utgår

19 kap. 49 §

Se AFL 17 kap. 1 § Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st. och 9 § Se AFL 20 kap. 8 § 4 st.

110 kap. 20 §

Utgår

5 kap. 17 §

1.16. Lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP)

LIP

SFB

1 kap.

1 § 55 kap. 2, 3 och 7 §§

2 §

--

3 § 1 men. 58 kap. 2 och 3 §§

3 § 2 men. 58 kap. 4 §

3 § 3 men. 58 kap. 5 §

3 § 4 men. 58 kap. 2 och 3 §§

3 § 5 men. 58 kap. 4 §

4 §

--

5 § 1 st. 1 men. 58 kap. 10 §

5 § 1 st. 2 men. 58 kap. 11 §

5 § 2 st. 58 kap. 12 §

5 § 3 st. 1 men. 58 kap. 13 §

5 § 3 st. 2 men 58 kap. 10 §

5 a § 1 st. 1 men. 58 kap. 14 och 21 §§

5 a § 1 st. 2 men. 58 kap. 14 §

5 a § 2 st. 1 men. 58 kap. 15 §

5 a § 2 st. 2 men. 58 kap. 16 §

5 b § 1 st. 1 men. 58 kap. 17 §

5 b § 1 st. 2 och 3 men. 58 kap. 18 §

5 b § 2 st. 58 kap. 19 §

5 b § 3 st. 58 kap. 20 §

5 b § 4 st.

Utgår

5 c § 1 men. 58 kap. 22 och 25 §§

5 c § 2 men. 58 kap. 22 §

5 c § 3 men. 58 kap. 23 §

5 c § 4 men. 58 kap. 24 §

6 § 1 men. 58 kap. 26 och 28 §§

6 § 2 och 3 men. 58 kap. 27 §

7 §

Upphävd

8 § 1 st. 1 och 2 p.

Utgår

8 § 1 st. 3 och 4 p. 57 kap. 2 §

8 § 2 st. 59 kap. 33 §

9 §

Upphävd

10 §

Upphävd

2 kap. 1 § 1 st. 1 men. 59 kap. 3 §

1 § 1 st. 2 men. 59 kap. 32 §

1 § 1 st. 3 men. 59 kap. 4 §

1 § 2 st. 59 kap. 4 §

2 § 1 st. 59 kap. 5 §

2 § 2 st. 1 men. 59 kap. 7 §

2 § 2 st. 2 men. 59 kap. 6 §

3 § 1 st. 1 och 2 men. 59 kap. 8 §

3 § 1 st. 3 men. 59 kap. 10 §

3 § 2 st. 3 § 3 st.

4 §

5 § 1–5, 7, 8, 10, 11 och 14-17 p. 5 § 6 p. 5 § 9, 12 och 13 p. 6 § 1 st. 6 § 2 st. 7 § 1 st. 1 men. 7 § 1 st. 2 men. 7 § 2 st. 1 och 2 men. 7 § 2 st. 3 men.

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 § 1 st. 14 § 2 st. 14 § 3 st.

15 §

16 §

17 § 1 st. 17 § 2 st.

17 a §

18 §

19 §

20 §

21 §

22 § 1 st. 22 § 2 st.

3 kap.

1 §

2 § 1 st. 2 § 2 st. 2 § 3 st.

3 §

4 § 1 st. 4 § 2 st. 5 § 1 st. 5 § 2 st. 5 § 3 st. 5 § 4 st. 6 § 1 och 2 st. 6 § 3 st.

7 §

8 §

9 §

59 kap. 9 §

59 kap. 11 §

59 kap. 12 §

59 kap. 13 §

Utgår Upphävda

59 kap. 14 §

59 kap. 14 och 20 §§

59 kap. 15 §

59 kap. 16 §

59 kap. 17 §

59 kap. 18 §

59 kap. 19 §

59 kap. 22 §

59 kap. 21 §

Upphävd Upphävd

59 kap. 24 §

59 kap. 26 §

59 kap. 27 §

59 kap. 28 §

59 kap. 25 §

59 kap. 23 §

59 kap. 29 §

59 kap. 30 §

59 kap. 31 §

59 kap. 33 §

59 kap. 34 §

59 kap. 35 §

59 kap. 36 §

59 kap. 37 §

59 kap. 38 §

60 kap. 2 och 3 §§

60 kap. 4 §

60 kap. 5 §

60 kap. 6 §

60 kap. 5 §

60 kap. 7 §

60 kap. 8 §

60 kap. 9 och 10 §§

60 kap. 11 §

60 kap. 12 §

60 kap. 13 §

60 kap. 14 §

60 kap. 15 §

60 kap. 16 §

60 kap. 17 §

60 kap. 18 §

10 § 1 st. 1 men. 60 kap. 21 § Prop. 2008/09:200 10 § 1 st. 2–4 men. 60 kap. 22 § Bilaga 1 10 § 2 st. 60 kap. 26 § LIP 11 § 1 st. 60 kap. 34 §

11 § 2 st. 1–3 men. 60 kap. 35 §

11 § 2 st. 4 och 5 men. 60 kap. 36 §

12 § 1 st. 60 kap. 30 §

12 § 2 st. 1 men. 60 kap. 32 §

12 § 2 st. 2 men. 60 kap. 33 §

13 § 1 st. 60 kap. 23 §

13 § 2 st. 60 kap. 24 §

13 § 3 st. 60 kap. 25 §

14 § 1 men. 60 kap. 37 och 39 §§

14 § 2 men. 60 kap. 39 §

15 § 1 st. 60 kap. 37, 40 och 41 §§ 15 § 2 st. 60 kap. 41 §

16 § 60 kap. 38 §

17 § 1 st. 1 p. 60 kap. 42, 44, 46 och 48 §§ 17 § 1 st. 2 p. 60 kap. 42, 51 och 52 §§ 17 § 1 st. 3 p. 60 kap. 42 och 53 §§

17 § 2 st. 60 kap. 49 §

18 § 60 kap. 47 och 51 §§

19 § 1 st. 60 kap. 44 §

19 § 2 st. 60 kap. 45 §

20 § 60 kap. 52 §

21 § 1 men. 60 kap. 54 §

21 § 2 men. 60 kap. 50 §

22 § 1 st. 60 kap. 27 §

22 § 2 st. 60 kap. 31 §

22 § 3 st. 60 kap. 28 §

23 § 60 kap. 29 §

24 § 60 kap. 19 §

25 § 60 kap. 20 §

4 kap. 1 § 1 st. 61 kap. 4 §

1 § 2 st. 61 kap. 17 §

1 § 3 st. 61 kap. 26 §

2 § 1 men. 61 kap. 5 §

2 § 2 men. 61 kap. 6 §

3 § 61 kap. 6 §

4 § 61 kap. 9 §

5 § 1 men. 61 kap. 7 §

5 § 2 men. 61 kap. 8 §

6 § 61 kap. 10 §

7 § 61 kap. 11 och 13 §§

8 § 1 st. 1 men. 61 kap. 18 och 19 §§

8 § 1 st. 2 men. 61 kap. 19 §

8 § 1 st. 3 men. 61 kap. 18 §

8 § 2 st. 61 kap. 21 §

--

9 §

10 §

11 §

12 § 1 st. 1 men. 12 § 1 st. 2 men. 12 § 2 st.

5 kap. 1 § 1 st. 1 men. 1 § 1 st. 2 men. 1 § 2 st. 1 § 3 st. 1 och 2 men. 1 § 3 st. 3 men. 1 § 3 st. 4 men. 2 § 1 men. 2 § 2 men. 2 § 3 men.

3 §

4 § 1 st. 4 § 2 st. 4 § 3 st. 1–3 men. 4 § 3 st. 4 men. 5 § 1 st. 5 § 2 st. 5 § 3 st. 1 men. 5 § 3 st. 2 och 3 men. 5 § 4 st. 1 men. 5 § 4 st. 2 men. 6 § 1 st. 1 men. 6 § 1 st. 2 men. 6 § 1 st. 3 men. 6 § 2 st. 7 § 1 st. 7 § 2 st. 8 § 1 st. 1 men. 8 § 1 st. 2 och 3 men. 8 § 2 st.

9 §

10 §

11 § 1 st. 1 men. 11 § 1 st. 2 men. 11 § 2 st. 1 men. 11 § 2 st. 2 och 3 men. 11 § 3 st. 11 § 4 st. 12 § 1 st. 12 § 2 st. 1 men. 12 § 2 st. 2 och 3 men. 12 § 2 st. 4 men. 12 § 3 st.

61 kap. 20 §

61 kap. 22 §

61 kap. 23 §

61 kap. 24 och 27 §§

61 kap. 24 §

61 kap. 25 §

56 kap. 3 §

56 kap. 2 §

56 kap. 11 §

Utgår SFBP 6 kap. 21 §

62 kap. 2 §

62 kap. 5 §

62 kap. 7 §

62 kap. 8 §

62 kap. 9 §

62 kap. 10 §

62 kap. 12 §

62 kap. 13 §

62 kap. 15 §

62 kap. 14 §

62 kap. 16 §

62 kap. 17 §

62 kap. 11 §

62 kap. 9 och 27 §§

62 kap. 18 §

62 kap. 19 §

62 kap. 20 §

62 kap. 21 §

62 kap. 22 §

62 kap. 23 §

62 kap. 24 och 27 §§

62 kap. 25 §

62 kap. 26 §

62 kap. 6 §

Utgår

62 kap. 28 §

62 kap. 29 §

62 kap. 30 §

62 kap. 31 §

62 kap. 33 §

62 kap. 32 §

62 kap. 34 och 37 §§

62 kap. 35 §

62 kap. 36 §

62 kap. 34 §

Utgår

--

13 § 1 st. 13 § 2 st. 13 § 3 st. 1 men. 13 § 3 st. 2 men. 14 § 1 men. 14 § 2 men. 15 § 1 men. 15 § 2 men. 16 § 1 st. 16 § 2 st.

6 kap. 1 § 1 st. 1 men. 1 § 1 st. 2 men. 1 § 2 st. 1 § 3 st.

2 §

3 §

4 §

5 § 1 st. 5 § 2 st.

6 §

7 §

8 § 1 st. 8 § 2 st.

8 a §

9 § 1 st. 9 § 2 st. 10 § 1 st. 10 § 2 st.

11 §

12 §

13 §

14 § 1 men. 14 § 2 men.

15 §

16 §

17 §

18 § 1 men. 18 § 2 men.

7 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

8 kap. 1 § 1 st. 1 men. 1 § 1 st. 2 och 3 men.

62 kap. 38 §

62 kap. 40 §

62 kap. 41 §

62 kap. 39 §

62 kap. 42 och 43 §§

62 kap. 43 §

62 kap. 44 §

62 kap. 45 §

62 kap. 46 §

62 kap. 47 §

56 kap. 3 § och 63 kap. 3 §

56 kap. 2 §

56 kap. 11 §

63 kap. 6 §

63 kap. 8 §

63 kap. 11 §

63 kap. 12 §

63 kap. 13 §

63 kap. 14 §

63 kap. 10 §

63 kap. 16 §

Utgår

63 kap. 17 §

63 kap. 18 §

63 kap. 19 §

63 kap. 20 §

63 kap. 21 §

63 kap. 22 §

63 kap. 25 §

63 kap. 26 §

63 kap. 27 §

63 kap. 28 §

63 kap. 29 §

63 kap. 24 §

63 kap. 9 §

63 kap. 4 §

63 kap. 8 §

64 kap. 2 §

64 kap. 3 §

64 kap. 4 §

64 kap. 5 §

64 kap. 15 §

64 kap. 16 §

--

1 § 2 st.

2 §

3 § 1 st. 3 § 2 st. 3 § 3 st. 3 § 4 st. 4 § 1 st. 4 § 2 st. 4 § 3 st. 4 § 4 st. 1 men. 4 § 4 st. 2 men.

5 §

6 §

7 § 1 st. 1 men. 7 § 1 st. 2 men. 7 § 1 st. 3 men. 7 § 2 st. 7 § 3 st.

9 kap. 1 § 1 men. 1 § 2 men. 1 § 3 men. 2 § 1 st. 1 och 2 men. 2 § 1 st. 3 och 4 men. 2 § 2 st. 1 men. 2 § 2 st. 2 men. 2 § 3 st. 1 men. 2 § 3 st. 2 men. 3 § 1 st. 3 § 2 st.

10 kap. 1 § 1 st.

1 § 2 st. 1 § 3 st. 1 men. 1 § 3 st. 2 och 3 men. 1 § 4 st. 2 § 1 och 2 st. 2 § 3 st. 3 § 1 st. 3 § 2 st.

4 §

5 § 1 st. 5 § 2 st. 1 men. 5 § 2 st. 2 och 3 men. 5 § 3 st. 1 men. 5 § 3 st. 2 men.

6 §

64 kap. 17 §

64 kap. 18 §

64 kap. 19 §

64 kap. 20 §

64 kap. 21 §

64 kap. 22 §

64 kap. 23 §

64 kap. 24 §

64 kap. 26 §

64 kap. 27 §

64 kap. 25 §

64 kap. 25 §

Utgår

64 kap. 32 §

64 kap. 33 §

64 kap. 34 §

64 kap. 35 §

64 kap. 36 §

56 kap. 3 §

64 kap. 8 och 10 §§

64 kap. 8 §

64 kap. 11 §

64 kap. 14 §

64 kap. 12 §

64 kap. 13 §

64 kap. 13 §

64 kap. 12 §

56 kap. 2 §

89 kap. 3 §, 90 kap. 3 § och

110 kap. 9 §

90 kap. 3 §

90 kap. 2 §

90 kap. 4 §

90 kap. 5 §

90 kap. 6 §

90 kap. 7 §

90 kap. 8 §

90 kap. 9 §

90 kap. 9 §

90 kap. 10 §

90 kap. 11 §

90 kap. 12 §

90 kap. 11 §

90 kap. 13 §

90 kap. 14 §

7 § 1 st. 1 men. 89 kap. 3 §, 91 kap. 4 § och Prop. 2008/09:200

110 kap. 9 §

Bilaga 1

7 § 1 st. 2 men. 91 kap. 2 §

LIP

7 § 2 st. 91 kap. 6 §

7 § 3 st. 91 kap. 5 §

8 § 1 st. 1 men. 91 kap. 3 §

8 § 1 st. 2 men. 91 kap. 7 §

8 § 2 st. 91 kap. 3 §

8 § 3 st. 91 kap. 7 §

9 § 91 kap. 8 §

10 § 91 kap. 10 §

11 § 107 kap. 8 §

12 §

Utgår

11 kap. 1 § 1 och 2 st. 64 kap. 37 §

1 § 3 st. 64 kap. 38 §

1 § 4 st. 64 kap. 39 §

1 § 5 st. 1 men. 64 kap. 40 §

1 § 5 st. 2 och 3 men. 64 kap. 41 §

1 § 6 st. 64 kap. 42 §

2 § 1 st. 64 kap. 43 §

2 § 2 st. 64 kap. 44 §

12 kap. 1 § 1 st. 1 och 2 men. 110 kap. 4 §

1 § 1 st. 3 men. 56 kap. 6 §

1 § 2 st. 56 kap. 8 § och SFBP 6 kap.

25 §

2 § 1 st. 56 kap. 4 §

2 § 2 st. 56 kap. 5 § och SFBP 6 kap.

24 §

3 § 1 st. 56 kap. 9 §

3 § 2 st. 56 kap. 10 §

4 § 92 kap. 2 § och 110 kap. 6 § 5 § 1 st. 71 kap. 2 §

5 § 2 st. 1 men. 71 kap. 3 §

5 § 2 st. 2 men. 71 kap. 4 §

5 § 3 st. 71 kap. 5 § och 92 kap. 4 § 6 § 1 st. 1 men. 56 kap. 7 § och 90 kap. 13 § 6 § 1 st. 2 men. 90 kap. 13 §

6 § 2 st. 56 kap. 13 § och 90 kap. 13 §

7 §

Upphävd

8 § 107 kap. 5 §

9 § 1 st. 1 och 2 men. 69 kap. 2 §

9 § 1 st. 3 men. 69 kap. 3 §

9 § 1 st. 4 men. 69 kap. 5 §

9 § 1 st. 5 men. 69 kap. 9 §

9 § 2 st. 1 och 2 men. 69 kap. 6 §

9 § 2 st. 3 men. 69 kap. 7 §

9 § 3 st. 1 men. 69 kap. 10 §

9 § 3 st. 2 men. 69 kap. 11 §

10 § 69 kap. 12 §

13 kap.

1 § 58 kap. 6 §

2 § 58 kap. 7 §

3 § 112 kap. 6 §

4 §

--

5 § 112 kap. 7 §

6 § 58 kap. 8 §

7 § 1 och 2 st. 70 kap. 2 §

7 § 3 st. 70 kap. 3 §

8 § 70 kap. 4 §

9 § 1 st. 1 men. 113 kap. 24 §

9 § 1 st. 2 men. 113 kap. 22 §

9 § 2 st. 113 kap. 25 §

10 § 113 kap. 24 §

11 § 1 st. 113 kap. 26 §

11 § 2 st. 113 kap. 27 §

12 § 113 kap. 28 §

13 § 1 st. 113 kap. 29 §

13 § 2 st. 1 men. 113 kap. 30 §

13 § 2 st. 2 men. 113 kap. 40 §

13 § 2 st. 3 men. 113 kap. 31 §

13 § 3 st. 113 kap. 31 §

14 §

Upphävd

15 § 113 kap. 22 §

16 § 113 kap. 22 §

17 § 113 kap. 32 och 33 §§

17 a § 113 kap. 32 §

17 b § 113 kap. 22 och 32 §§

18 § 1 st. 113 kap. 32 §

18 § 2 st. 113 kap. 35 §

19 § 1 st. 113 kap. 34 §

19 § 2 st. 113 kap. 32 §

19 § 3 st. 113 kap. 35 §

20 § 113 kap. 32 §

21 § 1 st. 113 kap. 32 §

21 § 2 st. 117 kap. 32 §

22 §

Upphävd

22 a § 113 kap. 36 §

23 § 113 kap. 5 §

14 kap. 1 § 1 st. 108 kap. 2 §

1 § 2 st. 108 kap. 4 §

1 § 3 st. 1 men.

--

1 § 3 st. 2 men. 108 kap. 11 §

-- -- --

1 § 4 st. 1 men. 1 § 4 st. 2 men. 1 § 4 st. 3 men. 1 § 5 st. 1 § 6 st. 1 a § 1 st. 1 a § 2 st. 1 och 2 men. 1 a § 2 st. 3 men. 2 § 1 st. 2 § 2 och 3 st.

3 §

4 §

5 § 1 st. 5 § 2 st. 5 § 3 st. 5 § 4 st. 6 § 1 st. 6 § 2 st. 7 § 1 st. 7 § 2 st.

8 §

9 § 1 st. 1 och 2 men. 9 § 1 st. 3 men. 9 § 1 st. 4 men. 9 § 2 st. 9 § 3 st. 1 men. 9 § 3 st. 2 men.

15 kap.

1 §

2 §

3 § 1 st. 1 men. 3 § 1 st. 2 men. 3 § 2 st. 4 § 1 st. 4 § 2 st. 4 § 3 st.

5 §

6 § 1 st. 1 men. 6 § 1 st. 2 men. 6 § 1 st. 3 men. 6 § 1 st. 4 men. 6 § 2 st. 6 § 3 st.

7 §

8 § 1 st. 8 § 2 st. 1 men. 8 § 2 st. 2 och 3 men. 8 § 3 st.

9 §

108 kap. 15 §

108 kap. 16 §

108 kap. 15 §

108 kap. 19 §

108 kap. 21 §

108 kap. 5 §

108 kap. 6 §

108 kap. 11 §

64 kap. 28 §

64 kap. 29 §

64 kap. 30 §

64 kap. 31 §

108 kap. 2 §

108 kap. 7 §

108 kap. 17 §

108 kap. 11 §

92 kap. 3 §

108 kap. 2 och 3 §§

108 kap. 22 §

108 kap. 23 §

107 kap. 2 §

106 kap. 27 §

106 kap. 38 §

106 kap. 40 §

106 kap. 39 §

106 kap. 28 §

106 kap. 29 §

Upphävd Till PPML 10 §

58 kap. 9 § 1 och 3 st. 58 kap. 9 § 2 st. 58 kap. 9 § 3 st. Upphävd 60 kap. 55–57 §§

60 kap. 55 §

60 kap. 56 §

Utgår

60 kap. 59 §

60 kap. 58 §

60 kap. 47 §

61 kap. 12 §

61 kap. 14 §

61 kap. 15 §

61 kap. 16 §

61 kap. 27 §

10 §

11 §

12 §

13 § 1 st. 13 § 2 st. 13 § 3 st. 14 § 1 st. 14 § 2 st. 15 § 1 st. 15 § 2 st. 16 § 1 st. 1 och 2 men. 16 § 1 st. 3 men. 16 § 2 st.

17 §

18 §

19 §

20 §

110 kap. 12 §

110 kap. 27 §

110 kap. 35 §

110 kap. 31 §

110 kap. 32 §

115 kap. 4 §

Utgår

110 kap. 4 och 13 §§

110 kap. 39 §

110 kap. 41 §

107 kap. 9 §

107 kap. 11 §

107 kap. 10 §

107 kap. 12 §

Upphävd Upphävd

55 kap. 4 §

1.17. Lagen (1998:702) om garantipension (GPL)

GPL

SFB

1 kap. 1 § 1 st. 55 kap. 9 §

1 § 2 st. 55 kap. 10 §

1 a §

--

2 §

--

3 §

--

4 § 1 st. 65 kap. 2 §

4 § 2 st. 65 kap. 3 §

2 kap.

1 § 66 kap. 2 §

2 § 66 kap. 2 §

3 § 1 men. 66 kap. 3 §

3 § 2 men. 66 kap. 4 §

4 § 1 st. 66 kap. 5 §

4 § 2 st. 66 kap. 7 §

5 § 66 kap. 6 §

6 § 1 st. 66 kap. 8 §

6 § 2 st. 1 och 2 men. 66 kap. 9 §

6 § 2 st. 3–5 men. 66 kap. 10 §

6 § 3 st. 66 kap. 11 §

6 § 4 st. 66 kap. 12 §

7 § 66 kap. 13 §

8 § 1 st. 66 kap. 14 §

8 § 2 st. 66 kap. 15 §

9 § 66 kap. 15 §

10 § 66 kap. 16 §

11 § 66 kap. 17 §

12 § 66 kap. 18 §

13 § 1 st. 66 kap. 19 §

13 § 2 st. 66 kap. 20 §

14 § 66 kap. 21 §

15 § 1 men. 66 kap. 22 §

15 § 2 men. 66 kap. 23 §

16 § 66 kap. 24 §

3 kap.

1 § 67 kap. 2 §

1 a § 67 kap. 5 §

2 § 67 kap. 6 §

3 § 1 st. 1 men. 67 kap. 7 §

3 § 1 st. 2 och 3 men. 67 kap. 8 §

3 § 2 st. 67 kap. 9 §

4 § 67 kap. 10 §

5 § 1 st. 67 kap. 11 §

5 § 2 st. 67 kap. 12 §

6 §

7 §

4 kap.

1 §

1 a § 1 men. 1 a § 2 men.

2 §

3 § 1 st. 1 men 3 § 1 st. 2 och 3 men. 3 § 2 st. 3 § 3 st. 3 § 4 st. 4 § 1 st. 4 § 2 st. 5 § 1 st. 5 § 2 st.

6 §

7 §

8 §

5 kap. 1 § 1 st. 1 led. 1 § 1 st. 2 led. 1 § 1 st. 3 led.

1 § 1 st. 4 led. 1 § 1 st. 5 led. 1 § 2 st.

2 §

3 § 1 men. 3 § 2 men. 4 § 1 st. 1 och 2 men. 4 § 1 st. 3 men. 4 § 1 st. 4 men. 4 § 1 st. 5 men. 4 § 2 st. 1 och 2 men. 4 § 2 st. 3 men. 4 § 2 st. 4 men. 4 § 3 st.

5 §

6 kap. 1 § 1 led. 1 § 2 led.

67 kap. 13 § och SFBP 6 kap.

32 §

67 kap. 14 §

67 kap. 2 §

67 kap. 2 §

67 kap. 4 §

67 kap. 3 §

67 kap. 15 §

67 kap. 16 §

67 kap. 18 §

67 kap. 17 §

67 kap. 19 §

67 kap. 21 §

67 kap. 23 §

67 kap. 22 §

67 kap. 24 §

67 kap. 25 §

67 kap. 20 §

67 kap. 26 §

Se LIP 12 kap. 1 och 2 §§ Se LIP 12 kap. 3 § Se LIP 12 kap. 5 § 1 och 2 st. samt 12 kap. 6 och 8 §§ Se LIP 14 kap. 1 § 1 och 3–6 st. Se LIP 14 kap. 7–9 §§

71 kap. 4 §

Upphävd

69 kap. 2 §

69 kap. 4 §

69 kap. 2 §

69 kap. 3 §

69 kap. 5 §

69 kap. 9 §

69 kap. 6 §

69 kap. 8 §

69 kap. 7 §

69 kap. 10 §

Upphävd

Se LIP 13 kap. 4–6 §§ Se LIP 13 kap. 9 § 1 st., 11 §, 12 §, 13 § 1 och 2 st. samt 15 och

16 §§

1 § 3 led. Se LIP 13 kap. 17, 17 a och Prop. 2008/09:200

18 §§, 19 § 2 och 3 st., 20, 21 och Bilaga 1 22 a §§ samt 23 § GPL

2 § 70 kap. 5 §

3 § 1 led. Se LIP 15 kap. 3 § 1 st. 1 men. och 2 st. 3 § 2 led. Se LIP 15 kap. 10, 11, 13 och

14 §§

3 § 3 led. Se LIP 15 kap. 15 § 3 § 4 led. Se LIP 15 kap. 16 § 1 st. 2 men. 3 § 5 led. Se LIP 15 kap. 17 §

4 § 110 kap. 4, 13 och 46 §§ 5 § 1 st. 110 kap. 4, 13 och 46 §§ 5 § 2 st. 110 kap. 4 och 13 §§

5 § 3 st. 110 kap. 46 och 47 §§

6 § 110 kap. 4 och 13 §§

7 § 110 kap. 46 och 47 §§

-- -- --

1.18. Lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag (HVL)

HVL 1 § 1 st. 1 § 2 st.

2 §

3 §

4 §

5 § 1 st. 5 § 2 st. 5 § 3 st. 5 § 4 st. 6 § 1 st. 6 § 2 st. 1 men. 6 § 2 st. 2 och 3 men. 6 § 3 st. 6 § 4 st. 7 § 1 men. 7 § 2 men.

8 §

9 § 1 st. 1 men. 9 § 1 st. 2 men. 9 § 1 st. 3 men. 9 § 2 st. 9 § 3 st. 10 § 1 st. 1 och 2 men. 10 § 1 st. 3 men. 10 § 2 st. 11 § 1 st. 11 § 2 st. 11 § 3 st. 12 § 1 och 2 men. 12 § 3 men. 13 § 1 st. 13 § 2 st. 1 men. 13 § 2 st. 2 men. 14 § 1 men. 14 § 2 men. 15 § 1 st. 15 § 2 och 3 st. 16 § 1 st. 1 och 2 men. 16 § 1 st. 3 men. 16 § 2 st. 1 men. 16 § 2 st. 2 men.

17 §

18 § 1 st. 1 men. 18 § 1 st. 2 men. 18 § 2 st. 19 § 1 st. 1 men. 19 § 1 st. 2 och 3 men.

SFB

Utgår

22 kap. 2 §

50 kap. 4 och 8 §§

50 kap. 5 §

50 kap. 6 §

50 kap. 7 §

50 kap. 11 §

50 kap. 10 §

50 kap. 14 §

50 kap. 12 §

50 kap. 13 §

50 kap. 2 §

50 kap. 3 §

22 kap. 3 och 6 §§

22 kap. 4 §

22 kap. 11 §

22 kap. 13 §

22 kap. 12 §

22 kap. 14 §

22 kap. 7 §

22 kap. 17 §

22 kap. 8 §

110 kap. 4 §

110 kap. 6 §

110 kap. 30 §

110 kap. 14 och 26 §§

110 kap. 30 §

22 kap. 6 § och 50 kap. 9 §

22 kap. 6 §

50 kap. 9 §

50 kap. 9 §

22 kap. 6 §

22 kap. 9 §

22 kap. 10 §

106 kap. 9 och 23 §§

106 kap. 10 §

106 kap. 11 och 23 §§

106 kap. 37 §

22 kap. 19 § och 50 kap. 16 §

22 kap. 15 §

22 kap. 16 §

22 kap. 16 §

110 kap. 46 §

Utgår

19 § 2 st. 110 kap. 52 § Prop. 2008/09:200 20 § 1 st. 22 kap. 18 § och 50 kap. 15 § Bilaga 1 20 § 2 st. 1 men. 110 kap. 4, 6 och 26 §§ HVL 20 § 2 st. 2 men. 22 kap. 18 § och 50 kap. 15 § 20 § 3 st. Utgår

21 §

Upphävd

22 § l led. Se AFL 17 kap. 1 § 22 § 2 led. Se AFL 20 kap. 2 a–4 §§ 22 § 3 led. Se AFL 20 kap. 4 b–d §§ 22 § 4 led. Se AFL 20 kap. 5–7 §§ 22 § 5 led. Se AFL 20 kap. 8–9 a §§ 22 § 6 led. Se AFL 20 kap. 10 och 10 a §§ 22 § 7 led. Se AFL 20 kap. 11–13 §§

1.19. Lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning (LISA)

LISA

SFB

1 §

2 §

3 §

33 kap. 26 §

33 kap. 27 §

33 kap. 28 §

1.20

SofL

Socialförsäkringslagen (1999:799) (SofL)

SFB

1 kap. 1 § 1 st. 1 kap. 1 § och 4 kap. 3 § 1 § 2 st. 4 kap. 2 §

2 § 4 kap. 4 §

3 § 2 kap. 2 §

4 § 2 kap. 5 §

2 kap. 1 § 1 st. 5 kap. 2 §

1 § 2 och 3 st. 5 kap. 3 §

2 § 5 kap. 4 §

3 § 5 kap. 5 §

4 § 5 kap. 6 §

5 § 5 kap. 7 §

6 § 5 kap. 8 §

7 § 6 kap. 2 §

8 § 6 kap. 3 §

9 § 6 kap. 4 §

10 § 6 kap. 5 §

3 kap. 1 § 1 p.

Utgår

1 § 2

  • p.

5 kap. 9 §

2 § 5 kap. 9 och 10 §§ samt SFBP 2 kap. 7 och 8 §§

3 § 5 kap. 12 §

4 § 6 kap. 6 §

5 § 6 kap. 6 §

6 § 6 kap. 8 §

7 § 6 kap. 9 §

8 § 6 kap. 11 §

9 § 6 kap. 12 §

10 § 6 kap. 10 §

11 § 6 kap. 14 §

12 § 6 kap. 19 §

13 § 6 kap. 20 §

14 § 6 kap. 21 §

15 § 6 kap. 22 §

16 § 4 kap. 5 §

4 kap.

1 § 5 kap. 13 §

2 § 1 st. 5 kap. 14 §

2 § 2 st.

--

2 § 3 st. 5 kap. 14 § samt SFBP 2 kap. 8 §

3 § 5 kap. 15 §

4 § 5 kap. 18 §

5 § 6 kap. 15 § Prop. 2008/09:200

6 § 6 kap. 16 §

Bilaga 1

7 § 110 kap. 15 §

SofL

8 § 5 kap. 10 § och 6 kap. 17 §

5 kap. 1 § 1 st. 1 men. 110 kap. 43 §

1 § 1 st. 2 men. 5 kap. 11 §

1 § 2 st. 110 kap. 43 §

2 § 1 st. 6 kap. 13 §

2 § 2 st. 110 kap. 44 §

3 § 110 kap. 45 §

4–6 §§

Upphävda

7 § 1 led. Se AFL 20 kap. 2 a § 7 § 2 led. Se AFL 20 kap. 4 § 7 § 3 led. Se AFL 20 kap. 4 b–d §§ 7 § 4 led. Se AFL 20 kap. 8 § 7 § 5 led. Se AFL 20 kap. 9 § 7 § 6 led. Se AFL 20 kap. 10 § 7 § 7 led. Se AFL 20 kap. 10 a § 7 § 8 led. Se AFL 20 kap. 11–13 §§

1.21. Lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn (EPL)

EPL

SFB

1 kap.

1 § 75 kap. 2 §

2 § 75 kap. 4 §

3 § 1 st. 77 kap. 7 §

3 § 2 st. 1 men. 77 kap. 7 §

3 § 2 st. 2 men.

Utgår

4 § 1 st. 77 kap. 4 §

4 § 2 st. 77 kap. 6 §

5 § 1 st. 77 kap. 5 §

5 § 2 st.

Utgår

6 § 1 st.

Utgår

6 § 2 st. 77 kap. 11 §

6 § 3 st. 77 kap. 12 § och SFBP 7 kap.

18 §

7 § 77 kap. 3 §

8 §

--

9 §

--

10 § 85 kap. 2 §

2 kap. 1 § 1 st. 78 kap. 2 §

1 § 2 st. 78 kap. 3 §

2 § 1 st. 78 kap. 4 §

2 § 2 st. 78 kap. 5 §

2 § 3 st. 78 kap. 6 §

2 § 4 st. 78 kap. 5 §

3 § 1 st. 1 men. 78 kap. 7 §

3 § 1 st. 2 och 3 men. 78 kap. 8 §

3 § 1 st. 4 men. 78 kap. 9 och 10 §§

3 § 2 st. 78 kap. 11 §

4 § 1 st. 78 kap. 12 §

4 § 2 st. 78 kap. 13 §

4 § 3 st. 78 kap. 14 §

3 kap.

1 § 79 kap. 2 §

2 § 79 kap. 3 §

3 § 1 och 2 st. 79 kap. 4 §

3 § 3 st. 1 men. 79 kap. 5 och 6 §§

3 § 3 st. 2 men. 79 kap. 6 §

4 §

Upphävd

4 kap. 1 § 1 st. 77 kap. 18 § och 80 kap. 3 § 1 § 2 st. 80 kap. 4 §

2 § 80 kap. 5 §

3 § 1 st. 3 § 2 st.

4 §

5 §

6 §

7 §

8 § 1 men. 8 § 2 och 3 men. 9 § 1 st. 1 men. 9 § 1 st. 2 men. 9 § 2 st. 10 § 1 st. 10 § 2 och 3 st.

11 §

12 §

13 §

5 kap.

1 §

2 § 1 men. 2 § 2 men. 3 § 1 st. 1 men. 3 § 1 st. 2 men.

3 § 2 st. 4 § 1 st. 4 § 2 st.

5 § 1 men. 5 § 2 och 3 men. 6 § 1 st. 6 § 2 st. 7 § 1 men. 7 § 2 men.

8 §

9 §

10 § 1 st. 1 men. 10 § 1 st. 2 och 3 men. 10 § 1 st. 4 men. 10 § 2 st.

11 §

6 kap.

1 §

2 § 1 st. 2 § 2 st. 3 § 1 st. 3 § 2 och 3 st. 3 § 4 st.

4 §

80 kap. 6 §

80 kap. 8 §

80 kap. 7 §

80 kap. 10 §

81 kap. 2 §

81 kap. 9 §

81 kap. 10 §

81 kap. 11 §

81 kap. 4 §

81 kap. 5 §

81 kap. 6 §

81 kap. 4 §

81 kap. 7 §

81 kap. 8 §

81 kap. 12 §

80 kap. 9 §

82 kap. 4, 5 och 7 §§

82 kap. 9 §

82 kap. 10 §

82 kap. 11 §

82 kap. 12 § och SFBP 7 kap.

7 §

82 kap. 13 §

82 kap. 14 §

82 kap. 15 § och SFBP 7 kap.

7 §

82 kap. 16 §

82 kap. 17 §

82 kap. 18 §

82 kap. 19 §

82 kap. 20 §

82 kap. 21 §

82 kap. 6 §

82 kap. 8 §

82 kap. 22 §

82 kap. 23 §

82 kap. 24 §

82 kap. 25 §

82 kap. 26 §

83 kap. 3 §

83 kap. 4 §

83 kap. 5 §

83 kap. 6 §

Utgår

83 kap. 7 §

83 kap. 8 §

5 § 1 st. 84 kap. 2–6 §§ Prop. 2008/09:200 5 § 2 st. 84 kap. 4 § Bilaga 1 6 § 1 st. 1 och 2 men. 84 kap. 6 § EPL 6 § 1 st. 3 och 4 men. 84 kap. 7 §

6 § 2 st. 84 kap. 9 och 10 §§

7 § 84 kap. 8 §

8 § 1 st. 1 men. 84 kap. 9 §

8 § 1 st. 2 men.

Utgår

8 § 2 st. 84 kap. 10 §

8 § 3 st. 84 kap. 11 §

9 § 84 kap. 12–17 §§

10 § 84 kap. 2–7 och 12–17 §§ 11 § 1 st. 84 kap. 12 §

11 § 2 st. 84 kap. 13 §

12 § 1 men. 84 kap. 14 §

12 § 2 men. 84 kap. 15 §

13 § 1 st. 84 kap. 16 §

13 § 2 st. 84 kap. 17 §

14 § 1 och 2 st. SFBP 7 kap. 32 § 14 § 3 st. SFBP 7 kap. 34 §

15 § SFBP 7 kap. 36 § 16 § 1 st. SFBP 7 kap. 35 § 16 § 2 st. SFBP 7 kap. 37 § 17 § 1 st. SFBP 7 kap. 38 § 17 § 2 st. Utgår 17 § 3 st. SFBP 7 kap. 39 § 18 § . Utgår

19 §

Utgår

20 §.

Utgår

21 §

Utgår

22 § SFBP 7 kap. 40 §

23 §

Utgår

7 kap. 1 § 1 st. 1 men. 77 kap. 13 § och 110 kap. 4 § 1 § 1 st. 2 men. 110 kap. 4 §

1 § 2 st. 77 kap. 13 §

2 § 1 st. 77 kap. 14 §

2 § 2 st. 77 kap. 15 §

2 § 3 st. 77 kap. 16 §

3 § 107 kap. 4 §

4 § 85 kap. 14 §

5 § 1 st. 77 kap. 18 §

5 § 2 st. 77 kap. 17 §

6 § 1 men. 77 kap. 10 §

6 § 2 men. 110 kap. 28 §

6 § 3 och 4 men.

Utgår

6 § 5 men. 77 kap. 10 §

7 § 107 kap. 7 §

8 § 1 st. 85 kap. 13 §

--

--

8 § 2 och 3 st.

9 §

10 § 1 och 2 men. 10 § 3 men. 10 § 4 men. 11 § 1 st. 11 § 2 st.

12 §

13 § 1 st.

13 § 2 st.

14 § 1 st. 1 men.

14 § 1 st. 2 men.

14 § 1 st. 3 men. 14 § 1 st. 4 men.

14 § 1 st. 5 men.

14 § 2 st. 1 och 2 men. 14 § 2 st. 3 men.

14 § 3 st. 14 a § 1 st. 1 men.

14 a § 1 st. 2 men. 14 a § 1 st. 3 men. 14 a § 2 st. 15 § 1 st. 15 § 2 st.

8 kap.

1 §

2 §

3 § 1 st. 3 § 2 st.

4 § 1 st.

4 § 2 st. 5 § 1 st. 5 § 2 st. 5 § 3 st. 1 men. 5 § 3 st. 2 men. 5 § 4 st. 1 men. 5 § 4 st. 2 men. 5 § 4 st. 3 men.

85 kap. 15 §

107 kap. 5 §

85 kap. 3 §

85 kap. 4 §

85 kap. 5 §

85 kap. 6 §

85 kap. 7 §

85 kap. 8 §

85 kap. 9 § samt SFBP 7 kap.

57 §

85 kap. 10 § samt SFBP 7 kap.

57 §

106 kap. 30 och 32 §§ samt SFBP 9 kap. 1 § 106 kap. 30 § samt SFBP 9 kap.

1 §

106 kap. 3 §

106 kap. 31 § samt SFBP 9 kap.

1 §

106 kap. 37 § samt SFBP 9 kap.

1 §

106 kap. 33 §

106 kap. 37 § samt SFBP 9 kap.

1 §

106 kap. 34 §

106 kap. 31 och 32 §§ samt SFBP 9 kap. 1 §

106 kap. 38 §

106 kap. 40 §

106 kap. 39 §

79 kap. 7 §

SFBP 7 kap. 33 §

112 kap. 7 §

85 kap. 11 §

85 kap. 12 § samt SFBP 7 kap.

47 §

Se LIP 13 kap. 11–13 och 15–17 a §§ och 18 § samt 19 § 2 och 3 st., 20, 21, 22 a och 23 §§

113 kap. 38 §

108 kap. 2 och 3 §§

108 kap. 4 §

108 kap. 11 §

108 kap. 15 §

108 kap. 16 §

108 kap. 15 §

5 § 5 st. 108 kap. 19 § Prop. 2008/09:200 5 § 6 st. 108 kap. 21 § Bilaga 1 6 § 1 st. 108 kap. 24 § samt SFBP 9 kap. EPL

6 §

6 § 2 st. 108 kap. 25 § samt SFBP 9 kap.

6 §

7 § 108 kap. 22 §

8 § 107 kap. 2 §

9 § 1 st. 1 men. 110 kap. 13 och 46 §§

9 § 1 st. 2 men.

--

9 § 2 st. 110 kap. 13 §

10 § 1 led. Se LIP 15 kap. 3 § 1 st. 1 men. och 2 st. 10 § 2 led. Se LIP 15 kap. 11 och 13 §§ 10 § 3 led. Se LIP 15 kap. 15 § 10 § 4 led. Se LIP 15 kap. 16 § 10 § 5 led. Se LIP 15 kap. 17 §

1.22. Lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (BTPL)

BTPL

SFB

1 §

--

2 § 1 st. 101 kap. 3 § och SFBP 8 kap. 2 § 2 § 2 st. 101 kap. 5 §

2 § 3 och 4 st. 101 kap. 4 §

3 § 101 kap. 6 §

4 § 101 kap. 2 §

5 § 1 st. 100 kap. 4 §

5 § 2 st. 100 kap. 3 §

5 § 3 st. 100 kap. 3 §

6 §

--

7 § 1 st. 101 kap. 7 §

7 § 2 st. 106 kap. 35 §

7 § 3 st. 106 kap. 36 §

8 § 101 kap. 8 §

9 § 1 st. 102 kap. 21 och 22 §§

9 § 2 st. 102 kap. 24 §

9 § 3 st. 102 kap. 23 §

9 § 4 st. 101 kap. 9 §

10 § 1 men. 102 kap. 2 §

10 § 2 men. 102 kap. 3 §

10 § 3 men. 102 kap. 5 §

11 § 102 kap. 21 och 25 §§

12 § 1 och 2 st. 102 kap. 7 §

12 § 3 st. 102 kap. 4 §

13 § 102 kap. 8 §

14 § 102 kap. 9 §

15 § 102 kap. 15 §

16 § 1 st. 102 kap. 10 §

16 § 2 st. 102 kap. 13 och 14 §§

16 § 3 st.

Utgår

17 § 1 st. 102 kap. 11 §

17 § 2 st. 102 kap. 12 §

17 a § 102 kap. 20 §

18 § 1 st. 102 kap. 16 § och SFBP 8 kap.

3 §

18 § 2 st. 102 kap. 20 §

19 § 1 st. 102 kap. 17 §

19 § 2 st. 102 kap. 18 §

19 § 3 st. 102 kap. 19 §

19 § 4 st. 1 men. 102 kap. 16 §

19 § 4 st. 2 men. 102 kap. 6 §

20 § 1 st. 102 kap. 26 §

20 § 2 st. 102 kap. 28 §

20 § 3 st. 102 kap. 27 §

21 § 1 st. 102 kap. 29 §

21 § 2 st. 102 kap. 30 §

22 § 1 och 2 st. 110 kap. 4 §

22 § 3 st. 110 kap. 4 och 5 §§ Prop. 2008/09:200 23 § 1 st. 101 kap. 10 § Bilaga 1 23 § 2 st. 101 kap. 11 § BTPL 24 § 1 st. 103 kap. 5 §

24 § 2 st. 103 kap. 6 §

25 § 107 kap. 3 §

26 § 110 kap. 46 och 47 §§

27 § 1 st. 103 kap. 2 §

27 § 2 st. 103 kap. 3 §

28 § 103 kap. 4 §

29 § 110 kap. 33 §

30 § 1 st. 108 kap. 2 §

30 § 2 st. 108 kap. 11 §

30 § 3 st. 1 men. 108 kap. 15 §

30 § 3 st. 2 men. 108 kap. 16 §

30 § 3 st. 3 men. 108 kap. 15 §

30 § 4 st. 108 kap. 19 §

30 § 5 st. 108 kap. 21 §

31 § 108 kap. 22 §

32 § Se AFL 20 kap. 10–13 §§ 33 § 1 led. Se AFL 17 kap. 1 § 33 § 2 led. Se AFL 20 kap. 2 a § 33 § 3 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 33 § 4 led. Se AFL 20 kap. 5 § 33 § 5 led. Se AFL 20 kap. 6 § 1 st. 2 men. 33 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 33 § 7 led. Se AFL 20 kap. 9 §

1.23. Lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd (ÄfsL)

ÄfsL

SFB

1 §

--

2 § 1 st. 1 men. 74 kap. 7 §

2 § 1 st. 2 men. 74 kap. 2 §

2 § 2 st. 74 kap. 16 §

3 § 74 kap. 6 §

4 § 1 st. 74 kap. 5 §

4 § 2 st. 74 kap. 15 §

4 § 3 st. 1 men. 74 kap. 11 och 12 §§

4 § 3 st. 2 men. 74 kap. 12 §

4 § 3 st. 3 men. 74 kap. 13 §

5 §

--

6 § 74 kap. 14 § och 106 kap. 35 § 7 § 1 st. 1 men. 74 kap. 16 §

7 § 1 st. 2 men. 74 kap. 17 §

7 § 2 st. 74 kap. 18 §

8 § 74 kap. 10 §

9 § 1 st. 74 kap. 7 §

9 § 2 st. 74 kap. 8 §

9 § 3 st. 74 kap. 9 §

10 § 74 kap. 21 §

10 a § 1 st. 1 och 2 men. 106 kap. 27 §

10 a § 1 st. 3 men. 106 kap. 38 §

10 a § 1 st. 4 men. 106 kap. 40 §

10 a § 2 st. 106 kap. 39 §

10 a § 3 st. 1 men. 106 kap. 28 §

10 a § 3 st. 2 men. 106 kap. 29 §

11 § 1 led. 74 kap. 3 och 4 §§

11 § 2 led. Se BTPL 22 § 11 § 3 led. Se BTPL 25 § 11 § 4 led. Se BTPL 26 § 11 § 5 led. 74 kap. 19 och 20 §§

11 § 6 led. Se BTPL 29 § 11 § 7 led. Se BTPL 30 § 11 § 8 led. Se BTPL 31 § 12 § 1 led. Se AFL 17 kap. 1 § 12 § 2 led. Se AFL 20 kap. 2 a § 12 § 3 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 12 § 4 led. Se AFL 20 kap. 5 § 12 § 5 led. Se AFL 20 kap. 6 § 1 st. 2 men. 12 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 12 § 7 led. Se AFL 20 kap. 9 § 12 § 8 led. Se AFL 20 kap. 10–13 §§

1.24. Lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringsadministrationen (PISA)

PISA

SFB

1 § 114 kap. 2 §

2 § 114 kap. 3 §

3 § 114 kap. 4 §

4 § 114 kap. 5 §

5 § 114 kap. 6 §

6 § 114 kap. 6 §

7 § 114 kap. 7 §

8 § 1 st. 114 kap. 8 §

8 § 2 st. 114 kap. 9 §

9 § 114 kap. 10 §

10 § 114 kap. 11 §

11 § 114 kap. 12 §

12 § 114 kap. 13 §

13 § 114 kap. 14 §

14 § 114 kap. 15 §

15 § 114 kap. 16 §

16 § 114 kap. 17 §

17 § 114 kap. 18 §

18 § 114 kap. 19 §

19 § 114 kap. 20 §

20 § 114 kap. 21 §

20 a § 114 kap. 22 §

20 b § 114 kap. 23 §

21 § 114 kap. 24 §

22 § 114 kap. 25 §

23 § 114 kap. 26 §

24 § 114 kap. 27 §

25 § 114 kap. 28 §

26 § 114 kap. 29 §

27 § 114 kap. 30 §

28 § 114 kap. 31 §

29 § 114 kap. 32 §

30 § 114 kap. 33 §

31 § 114 kap. 34 §

32 § 114 kap. 35 §

33 § 114 kap. 36 §

1.25. Lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via

Internet inom socialförsäkringsadministrationen (SIAL)

SIAL

SIAL

SFB

1 § 1 st. 111 kap. 2 §

1 § 2 st. 111 kap. 3 §

2 § 111 kap. 4 §

3 § 1 st. 1 och 2 men. 111 kap. 5 §

3 § 1 st. 3 och 4 men. 111 kap. 6 §

3 § 2 st.

Utgår

4 § 111 kap. 7 §

5 § 115 kap. 2 §

1.26. Lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkringskassan (AOL)

AOL

SFB

1 § 2 kap. 2 §

2 § 113 kap. 13 §

3 § 113 kap. 12 §

2 Paragrafregister som utgår från SFB

Avd. A

I Inledande bestämmelser och definitioner 1 kap.

1 § SofL 1 kap. 1 § 1 st.

2 §

--

3 §

--

4 §

--

2 kap.

1 §

--

2 § SofL 1 kap. 3 §, AOL 1 § och AFL

1 kap. 2 §

3 §

--

4 §

--

5 § SofL 1 kap. 4 §

6 § AFL 1 kap. 6 § 1 st.

7 § AFL 1 kap. 6 § 2 st.

8 § AFL 1 kap. 6 § 3 st.

9 § AFL 1 kap. 6 § 1 st.

10 §

--

11 §

--

12 §

--

13 §

--

14 §

--

15 §

--

16 §

--

3 kap.

1 §

--

4 kap.

1 §

--

2 § SofL 1 kap. 1 § 2 st.

3 § SofL 1 kap. 1 § 1 st.

4 § SofL 1 kap. 2 §

5 § SofL 3 kap. 16 §

5 kap.

1 §

--

2 § SofL 2 kap. 1 § 1 st.

3 § SofL 2 kap. 1 § 2 och 3 st.

4 § SofL 2 kap. 2 §

5 § SofL 2 kap. 3 §

6 § SofL 2 kap. 4 §

7 § SofL 2 kap. 5 §

8 § SofL 2 kap. 6 §

9 § SofL 3 kap. 1 § 2–4 p. och 2 §§

10 § SofL 3 kap. 2 § och 4 kap. 8 § Prop. 2008/09:200

11 § SofL 5 kap. 1 § 1 st. 2 men.

Bilaga 1

12 § SofL 3 kap. 3 §

Avd. A

13 § SofL 4 kap. 1 §

14 § SofL 4 kap. 2 § 1 och 3 st.

15 § SofL 4 kap. 3 §

16 §

--

17 § USL 43 § 2 p.

18 § SofL 4 kap. 4 §

6 kap.

1 §

--

2 § SofL 2 kap. 7 §

3 § SofL 2 kap. 8 §

4 § SofL 2 kap. 9 §

5 § SofL 2 kap. 10 §

6 § SofL 3 kap. 4 och 5 §§

7 §

--

8 § SofL 3 kap. 6 §

9 § SofL 3 kap. 7 §

10 § SofL 3 kap. 10 §

11 § SofL 3 kap. 8 §

12 § SofL 3 kap. 9 §

13 § SofL 5 kap. 2 § 1 st.

14 § SofL 3 kap. 11 §

15 § SofL 4 kap. 5 §

16 § SofL 4 kap. 6 §

17 § SofL 4 kap. 8 §

18 §

--

19 § SofL 3 kap. 12 §

20 § SofL 3 kap. 13 §

21 § SofL 3 kap. 14 §

22 § SofL 3 kap. 15 §

7 kap.

1 §

--

2 § LSP 1 § 1 st.

3 § LSP 1 § 2 st.

4 §

LSP 4 §

5 §

LSP 5 §

6 §

--

7 §

KSL 2 §

8 §

KSL 1 §

9 §

--

10 §

--

2.2. Avdelning B Familjeförmåner

I Inledande bestämmelser

8 kap.

1 §

--

2 §

--

3 §

--

II Graviditetspenning och för­ äldrapenningsförmåner 9 kap.

1 §

--

10 kap.

1 §

--

2 § AFL 3 kap. 9 § 1 och 4 st.

3 § AFL 3 kap. 9 § 2 och 4 st.

4 §

--

5 § AFL 3 kap. 9 a § 3 st. 3 men.

6 § AFL 3 kap. 9 § 3 st. 1 men.

7 § AFL 3 kap. 9 § 3 st. 1 men.

8 § AFL 3 kap. 9 § 3 st. 2 men.

9 § AFL 3 kap. 9 a § 2 st.

10 § AFL 3 kap. 9 a § 3 st. 1 och 2 men.

11 § AFL 3 kap. 9 a § 3 st. 1 och 2 men.

11 kap.

1 §

--

2 § AFL 4 kap. 1 § 1 st.

3 §

--

4 § AFL 4 kap. 2 § 1 st.

5 § AFL 4 kap. 2 § 2 st.

6 § AFL 4 kap. 2 § 3 st.

7 § AFL 4 kap. 5 § 3 och 4 men., 10 § 4 st. 4 men.

8 § AFL 4 kap. 1 § 2 och 3 st.

9 § AFL 4 kap. 16 § 3 st.

10 § AFL 4 kap. 16 § 1 st. 1 men.

11 § AFL 4 kap. 17 § 2 st.

12 § AFL 4 kap. 15 §

13 § AFL 4 kap. 18 § 1 st. 1 men.

14 § AFL 4 kap. 17 § 1 och 3 st.

15 § AFL 4 kap. 16 § 1 st. 2 men. och 17 § 3 st.

16 § AFL 4 kap. 11 b §

17 § AFL 4 kap. 18 § 3 st.

12 kap.

1 §

--

2 §

--

5

10

15

20

25

30

35

40

45 3 § AFL 4 kap. 4 § 1 st. 2 men.

4 § AFL 4 kap. 4 § 3 st. 1 men.

§ AFL 4 kap. 4 § 1 st. 1 men. och 4 § 3 st. 2 men. 1 p.

6 § AFL 4 kap. 4 § 2 st. 1 och 2 men. samt 4 § 3 st. 2 men. 2 p.

7 § AFL 4 kap. 4 § 2 st. 1 men.

8 § AFL 4 kap. 5 § 1, 2 och 5 men.

9 § AFL 4 kap. 7 § 1 st. och 8 §

§ AFL 4 kap. 7 § 2 st. 1 men. och 3 st.

11 § AFL 4 kap. 7 a §

12 § AFL 4 kap. 3 § 1 och 2 st.

13 § AFL 4 kap. 3 § 7 st.

14 § AFL 4 kap. 3 § 4 st. 1 men.

§ AFL 4 kap. 3 § 3 st. och 4 st. 2 men.

16 § AFL 4 kap. 3 § 5 st.

17 § AFL 4 kap. 3 § 6 st.

18 §

--

19 §

--

§

--

21 § AFL 4 kap. 6 § 2 st. 1 men.

22 § AFL 4 kap. 6 § 2 st. 1 och 2 men.

23 § AFL 4 kap. 6 § 2 st. 2 men.

24 § AFL 4 kap. 6 § 1 st.

§ AFL 4 kap. 6 § 5 st.

26 § AFL 4 kap. 6 a §

27 § AFL 4 kap. 6 § 6 st. 1 och 2 men.

28 § AFL 4 kap. 6 § 7 st.

29 § AFL 4 kap. 6 § 6 st. 3 och 4 men.

§ AFL 4 kap. 6 § 6 st. 5 men.

31 § AFL 4 kap. 7 § 2 st. 2 men.

32 § AFL 4 kap. 18 § 2 st.

33 § AFL 4 kap. 9 a § 1 st.

34 § AFL 4 kap. 9 a § 2 st.

§ AFL 4 kap. 6 § 2 st. och 4 kap. 9 § 1 st.

36 § AFL 4 kap. 6 § 2 st.

37 § AFL 4 kap. 6 § 2 st.

38 § AFL 4 kap. 9 § 2 st.

39 § AFL 4 kap. 6 § 3 st.

§ AFL 4 kap. 6 § 3 st.

41 § AFL 4 kap. 6 § 3 st.

42 § AFL 4 kap. 6 § 4 st. 1 men.

43 § AFL 4 kap. 6 § 4 st. 1 men.

44 § AFL 4 kap. 6 § 4 st. 1 men.

§ AFL 4 kap. 6 § 4 st. 2 men.

13 kap.

1 §

--

2 §

--Prop. 2008/09:200

3 § AFL 4 kap. 16 § 2 st.

Bilaga 1

4 § AFL 4 kap. 11 § 4 st.

Avd. B

5 § AFL 4 kap. 14 § 1 st. 1 och 2 men.

6 § AFL 4 kap. 14 § 1 st. 3 men.

7 § AFL 4 kap. 12 § 5 st.

8 § AFL 4 kap. 11 a § 1 st.

9 § AFL 4 kap. 11 a § 2 st.

10 § AFL 4 kap. 10 § 4 st. 1 men. och 4 kap. 7 st.

11 § AFL 4 kap. 10 § 5 st.

12 § AFL 4 kap. 10 § 4 st. 3 men.

13 § AFL 4 kap. 10 § 4 st. 2 men. och 10 § 6 st.

14 § AFL 4 kap. 12 § 3 st.

15 § AFL 4 kap. 12 § 4 st.

16 § AFL 4 kap. 10 § 1 st.

17 § AFL 4 kap. 10 § 2 st. 1 och 2 men.

18 § AFL 4 kap. 10 § 2 st. 3 men.

19 § AFL 4 kap. 10 § 2 st. 4 men.

20 § AFL 4 kap. 10 a §

21 § AFL 4 kap. 12 § 1 st. 1 och 3 men.

22 § AFL 4 kap. 11 § 1 st.

23 § AFL 4 kap. 11 § 3 st. 1 men.

24 § AFL 4 kap. 11 § 3 st. 2 men.

25 § AFL 4 kap. 12 § 1 st. 2 men.

26 § AFL 4 kap. 10 § 3 st.

27 § AFL 4 kap. 11 § 2 st. och 11 § 3 st. 3 men.

28 § AFL 4 kap. 12 § 2 st.

29 § AFL 4 kap. 12 § 1 st. 2 och 3 men.

30 § AFL 4 kap. 10 b §

31 § AFL 4 kap. 12 § 1 st. 4 men.

32 § AFL 4 kap. 18 § 2 st.

33 §

--

34 § AFL 4 kap. 14 § 2 st.

35 § AFL 4 kap. 14 § 3 st.

36 § AFL 4 kap. 14 a §

37 § AFL 4 kap. 14 § 4 st.

38 § AFL 4 kap. 14 § 1 st. 3 men. och

14 a §

III Barnbidrag 14 kap.

1 §

--

--

--

--

-- --

--

15 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

16 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

IV Underhållsstöd 17 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

18 kap.

1 §

ABBL 1 § och FBBL 5 § 1 st. ABBL 1 och 2 §§ ABBL 2 § FBBL 1 och 2 §§ FBBL 4 § FBBL 3 § ABBL 2 a § 1 st. 1 men., 2 a § 2 st. ABBL 2 a § 1 st. 1 men., 2 b § 1 st. ABBL 2 a § 1 st. 2 men. ABBL 2 b § 2 och 3 st. ABBL 2 a § 3 st. ABBL 2 § och 3 § 1 st. ABBL 11 § 2 st.

ABBL 4 § 4 st.

ABBL 4 § 1 st. 1 men. ABBL 4 § 1 st. 2–5 men. ABBL 4 § 1 st. 6 men. ABBL 4 § 1 st. 7 men. ABBL 4 § 1 st. 8 men. ABBL 4 § 1 st. 9 men. ABBL 4 § 1 st. 10 men. ABBL 4 § 2 st. ABBL 2 a § 4 st., 2 b § 4 st., 4 a § 1 st. 1 men. ABBL 4 a § 1 st. 2 och 3 men. ABBL 4 a § 2 st. ABBL 4 a § 3 st. ABBL 4 a § 4 och 5 st. ABBL 4 a § 6 st. ABBL 5 § ABBL 3 § 2 st. ABBL 11 § 1 st. 1 och 2 men.

USL 3 § 1 st. 2 men. USL 3 § 2 st. 1 men. USL 2 § 1 st. USL 2 § 2 st.

2 § USL 3 § 1 st. 1 men.

3 §

USL 5 §

4 § USL 3 § 1 st. 2 men.

5 § USL 3 § 2 st. 1 och 2 men.

6 § USL 7 § 1 st., 7 § 2 st. 3 och 4 men.

7 § USL 3 § 3 st.

8 § USL 4 § 1 p.

9 § USL 4 § 2 och 3 p.

10 § USL 4 § 4 p.

11 § USL 4 § 5 p.

12 § USL 7 § 2 st. 1 och 2 men.

13 §

USL 6 §

14 § USL 7 § 1 och 3 st.

15 § USL 17 § 1 st. 1 men.

16 § USL 17 § 1 st. 2 men.

17 § USL 17 § 1 st. 3 och 4 men.

18 § USL 17 § 2 st.

19 § USL 17 § 3 st.

20 § USL 8 § 1 st. 1 men.

21 § USL 8 § 1 st. 2 men.

22 §

USL 9 a §

23 §

USL 9 b §

24 § USL 8 § 2 st.

25 § USL 8 § 3 st.

26 § USL 8 § 4 st.

27 §

USL 9 §

28 § USL 16 § 2 st.

29 § USL 10 a §

30 § USL 10 § 1 st.

31 § USL 10 § 2 st.

32 § USL 16 § 1 st.

33 § USL 19 § 1 st.

34 § USL 8 a § 1 st.

35 § USL 10 § 3 st.

36 § USL 8 a § 2 st.

37 § USL 8 a § 3 st.

38 § USL 13 § 1 och 2 men.

39 § USL 13 a § 1 och 2 men.

40 § USL 13 b § 1 och 2 men.

41 § USL 14 § 1 st. 1 men., 14 § 2 st. 1 men.

42 § USL 14 § 3 st.

19 kap.

1 §

--

2 § USL 21 § 1 st. 1 men., 23 § 1 st. 1 men.

3 § USL 21 § 1 st. 2 men.

4 § USL 21 § 2 st.

5 § USL 21 § 3 st.

--

--

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

22 §

23 §

24 §

25 §

26 §

27 §

28 §

29 §

30 §

31 §

32 §

33 §

34 §

35 §

36 §

37 §

38 §

39 §

40 §

41 §

42 §

43 §

44 §

45 §

46 §

47 §

48 §

49 §

V Särskilda familjeförmåner 20 kap.

1 §

21 kap.

1 §

USL 22 § 1 st. USL 22 § 2 och 5 st. USL 22 § 3 st. USL 22 § 4 och 5 st. USL 26 § 2 st. USL 25 § 1 st. USL 27 § USL 25 § 2 st. USL 25 § 3 st. USL 26 § 1 st. USL 24 § 1 st. USL 24 § 2 st. USL 23 § 1 st. 2 men. USL 23 § 2 st. USL 23 § 3 st. USL 28 § USL 28 a § 1 st. USL 28 a § 2 st. USL 28 a § 3 st. USL 28 a § 4 st. USL 24 § 3 st. USL 24 § 4 st. USL 31 § 1 st. USL 31 § 2 st. USL 31 § 3 st. USL 31 § 4 st. USL 31 a § 1 st. USL 31 a § 2 st. USL 30 § 1 st. USL 30 § 2 st. 1 och 2 men. USL 30 § 2 st. 3 och 4 men. USL 30 § 3 st. USL 28 b § USL 28 c § USL 32 § 1 st. 1 men., 33 § 1 st. USL 32 § 1 st. 2–4 men. USL 33 § 2 st. 1 men. USL 33 § 2 st. 2–4 men. USL 34 § 1 men. USL 35 § 1 men. USL 35 § 2 men. USL 36 § 1 st. USL 36 § 2 st. USL 29 och 41 §§

2 § AKBL 1 och 4 §§

3 § AKBL 3 § 2 st., 8 § 1 st.

4 §

AKBL 2 §

5 § AKBL 6 § 1 st.

6 § AKBL 6 § 2 st.

7 § AKBL 8 § 2 st.

22 kap.

1 §

--

2 §

HVL 4 §

3 §

HVL 8 §

4 § HVL 9 § 1 st. 1 men.

5 §

--

6 § HVL 8 §, 13 § 1 st., 13 § 2 st. 1 men. och 14 § 2 men.

7 § HVL 10 § 1 st. 1 och 2 men.

8 § HVL 10 § 2 st.

9 § HVL 15 § 1 st.

10 § HVL 15 § 2 och 3 st.

11 § HVL 9 § 1 st. 2 men.

12 § HVL 9 § 2 st.

13 § HVL 9 § 1 st. 3 men.

14 § HVL 9 § 3 st.

15 § HVL 18 § 1 st. 1 men.

16 § HVL 18 § 1 st. 2 men., 18 § 2 st.

17 § HVL 10 § 1 st. 3 men.

18 § HVL 20 § 1 st. och 2 st. 2 men.

19 §

HVL 17 §

2.3. Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

I Inledande bestämmelser

Avd. C

23 kap.

1 §

--

2 §

--

3 §

--

4 §

--

II Sjukpenning m.m. 24 kap.

1 §

--

2 §

--

3 §

--

25 kap.

1 §

--

2 § AFL 3 kap. 2 § 1 st. 1 men.

3 § AFL 3 kap. 1 § 1 st. och 2 § 1 st. 1 men.

4 § AFL 3 kap. 5 § 1 st. 3 men.

5 § AFL 3 kap. 2 § 1 st. 5 men. och 2 § 2 st. 1 och 2 men.

6 § AFL 3 kap. 2 § 3 st. 1 men.

7 §

AFL 3 kap. 2 § 2 st. 3, 4 och 6 men.

8 §

--

9 § AFL 3 kap. 2 § 3 st. 4 men.

10 § AFL 3 kap. 2 a § 2 st. 1 p. och 3 st.

11 § AFL 20 kap. 2 § 1 och 2 men.

12 § AFL 20 kap. 2 § 3 och 4 men.

13 § AFL 3 kap. 2 a § 2 st. 2 p.

14 § AFL 3 kap. 2 a § 2 st. 3 och 4 p.

15 § AFL 3 kap. 2 a § 1 st.

16 § AFL 3 kap. 2 § 2 st. 5 men.

17 § AFL 3 kap. 2 § 3 st. 2 och 3 men.

18 § AFL 3 kap. 2 § 1 st. 2 men.

19 § AFL 3 kap. 2 § 2 st. 6 men.

20 § AFL 3 kap. 2 § 1 st. 2 och 3 men.

21 § AFL 3 kap. 2 § 2 st. 7 och 8 men.

22 § AFL 3 kap. 2 § 2 st. 9 och 10 men.

23 § AFL 3 kap. 2 § 2 st. 11 men.

24 § AFL 3 kap. 2 § 4 st.

25 § AFL 3 kap. 2 b § 1 st. 1 men.

26 § AFL 3 kap. 2 b § 1 st. 2 men.

27 § AFL 3 kap. 2 b § 4 st.

28 § AFL 3 kap. 2 b § 1 st. 3 men. och 10 § 3 st.

29 § AFL 3 kap. 2 b § 2 st.

30 § AFL 3 kap. 2 b § 3 st.

31 §

--

26 kap.

1 §

--

2 § AFL 3 kap. 2 § 1 st. 4 men. och 3 kap. 5 § 1 st. 1 men.

3 §

--

4 § AFL 3 kap. 5 § 1 st. 4 men. a p. och 5 § 9 st.

5 § AFL 3 kap. 5 § 8 st.

6 § AFL 3 kap. 5 § 2 st.

7 § AFL 3 kap. 5 § 1 st. 4 men. b p. och d–f p.

8 § AFL 3 kap. 13 § 1 st.

9 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 1 men.

10 §

--

11 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 2 men. 1 p.

12 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 2 men. 2 p.

13 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 2 men. 3 p.

14 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 2 men. 4 p.

15 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 2 men. 5 p.

16 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 2 men. 6 p.

17 §

--

18 §

--

19 § AFL 3 kap. 5 § 4 st.

20 § AFL 3 kap. 5 § 7 st.

21 § AFL 3 kap. 5 § 5 st.

22 § AFL 3 kap. 5 § 6 st.

23 § AFL 3 kap. 5 e §

24 § AFL 3 kap. 5 b §

25 § AFL 3 kap. 5 a § 1 st.

26 § AFL 3 kap. 5 a § 2 st. 1 men.

27 § AFL 3 kap. 5 a § 2 st. 2–5 men.

28 § AFL 3 kap. 5 d § 1 st. 1 och 2 men.

29 § AFL 3 kap. 5 d § 1 st. 3–5 men.

30 § AFL 3 kap. 5 d § 2 st.

31 § AFL 3 kap. 5 d § 3 st.

27 kap.

1 §

--

2 § AFL 3 kap. 7 § 1 st. 1 och 3 men.

3 § AFL 3 kap. 7 § 1 st. 2 men.

4 §

--

5 § AFL 3 kap. 7 a §

6 § AFL 3 kap. 7 b § 1 st.

7 § AFL 3 kap. 7 b § 2 st.

8 § AFL 3 kap. 12 § 1 men.

9 § AFL 3 kap. 1 § 2 st.

10 § AFL 3 kap. 10 § 1 st. 1 men. och 3 kap. 10 § 3 st.

11 § AFL 3 kap. 10 § 2 st.

12 § AFL 3 kap. 10 § 1 st. 2 men.

13 § AFL 3 kap. 10 § 1 st. 2 men.

14 § AFL 3 kap. 10 § 1 st. 2 men.

15 § AFL 3 kap. 10 § 1 st. 2 men.

16 § AFL 3 kap. 10 § 1 st. 2 men.

17 § AFL 3 kap. 14 § 1 st.

18 § AFL 3 kap. 14 § 2 st.

19 § AFL 3 kap. 4 § 1 st. 2 och 3 p. samt 10 a § 1 st. 2 och 3 p.

20 § AFL 3 kap. 4 § 1 st. 4 p. och 10 a

§ 1 st. 4 p.

21 § AFL 3 kap. 4 § 1 st. 2 p. och 3 st. 1 men. samt 10 a § 1 st. 2 p. 2 st. 1 men.

22 § AFL 3 kap. 4 § 3 st. 2 och 3 men. samt 10 a § 2 st. 2 men.

23 § AFL 3 kap. 4 § 3 st. 4 men. och 10 a § 2 st. 3 men.

24 § AFL 3 kap. 4 § 1 st. 3 och 4 p. och 4 st. samt 10 a § 1 st. 3 och 4 p. samt 3 st.

25 § AFL 3 kap. 8 § 2 och 4 st.

26 § AFL 3 kap. 4 § 5 st.

27 § AFL 3 kap. 4 § 1 st. 1 p. och 3 kap. 10 a § 1 st. 1 p.

28 § AFL 3 kap. 7 b § 3 st.

29 §

--

30 § AFL 3 kap. 11 § 1 st. 1 men.

31 § AFL 3 kap. 11 § 2 st.

32 § AFL 3 kap. 4 § 6 st.

33 § AFL 3 kap. 11 § 1 st. 2 men.

34 § AFL 3 kap. 3 § 1 men.

35 § AFL 3 kap. 13 § 1 st.

36 § AFL 3 kap. 13 § 2 st.

37 § AFL 3 kap. 3 § 2 men.

38 §

--

39 § AFL 3 kap. 4 § 7 st. 1 men. och 10 a § 5 st.

40 § AFL 3 kap. 4 b § 1 st. 1 men.

41 § AFL 3 kap. 4 b § 1 st. 2 men.

42 § AFL 3 kap. 4 b § 2 st.

43 § AFL 3 kap. 4 b § 3 st. 1 och 2 men.

44 § AFL 3 kap. 4 b § 3 st. 3 men.

45 § AFL 3 kap. 7 § 2 st.

46 § AFL 3 kap. 7 § 3 st.

47 § AFL 3 kap. 7 § 4 och 9 st.

48 § AFL 3 kap. 7 § 5 och 9 st.

-- -- -- --

--

--

--

--

49 §

50 §

51 §

52 §

53 §

54 §

55 §

56 §

57 §

58 §

59 §

60 §

61 §

28 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

III Rehabilitering och rehabili­ teringsersättning 29 kap.

1 §

2 §

3 §

30 kap.

1 §

2 §

AFL 3 kap. 7 § 6 och 9 st. AFL 3 kap. 7 § 7 st. AFL 3 kap. 7 § 8 st. AFL 3 kap. 7 § 10 st. AFL 3 kap. 7 § 11 st. AFL 3 kap. 13 § 1 st. AFL 3 kap. 7 § 12 och 13 st. AFL 3 kap. 16 § 3 st. 1 men. AFL 3 kap. 16 § 3 st. 2 men. AFL 3 kap. 16 § 3 st. 3 men. och 4 st. AFL 3 kap. 16 § 6 st. AFL 3 kap. 16 § 5 st. AFL 3 kap. 16 a §.

AFL 3 kap. 10 § 1 st. AFL 3 kap. 10 c § AFL 3 kap. 2 c §, 4 § 1 st. 2 och 3 p. 10 a § 1 st. 2 och 3 p. AFL 3 kap. 12 a § AFL 3 kap. 12 § 2 men. AFL 3 kap. 4 § 1 st. 2 och 3 p. samt 2 st. 1 men. AFL 3 kap. 4 § 2 st. 2 men., 7 st. 2 men. och 4 b § 1 st. 3 men.

AFL 3 kap. 10 a § 4 st. AFL 3 kap. 10 a § 5 st. 1–3 men. AFL 3 kap. 10 a § 5 st. 4 och 5 men. AFL 3 kap. 10 a § 6 st. AFL 3 kap. 10 b § AFL 3 kap. 10 a § 8 st. AFL 3 kap. 4 a § 1 st. AFL 3 kap. 4 a § 2 st. AFL 3 kap. 4 a § 3 st.

AFL 22 kap. 2 § 1 st.

AFL 22 kap. 1 §

3 § AFL 22 kap. 2 § 2 st. Prop. 2008/09:200

4 § AFL 22 kap. 2 § 3 st.

Bilaga 1

5 § AFL 2 kap. 14 §

Avd. C

6 § AFL 22 kap. 3 §

7 § AFL 22 kap. 4 §

8 § AFL 22 kap. 5 § 1 st.

9 § AFL 22 kap. 5 § 2 st.

10 § AFL 22 kap. 5 § 3 st.

11 § AFL 22 kap. 5 § 4 st.

12 § AFL 22 kap. 6 § 1 st.

13 § AFL 22 kap. 6 § 2 st.

14 § AFL 22 kap. 6 § 3 st.

31 kap.

1 §

--

2 § AFL 22 kap. 7 § 2 st.

3 § AFL 22 kap. 1 § och 7 § 1 st.

4 § AFL 22 kap. 7 § 4 st.

5 § AFL 22 kap. 13 §

6 § AFL 22 kap. 7 § 5 st.

7 § AFL 22 kap. 12 §

8 § AFL 22 kap. 9 § 1 och 2 st.

9 § AFL 22 § kap. 9 § 3 st.

10 § AFL 22 kap. 8 §

11 § AFL 22 kap. 12 §

12 § AFL 22 kap. 15 §

13 § AFL 22 kap. 12 §

14 § AFL 22 kap. 10 §

IV Sjukersättning och aktivitets­ ersättning 32 kap.

1 §

--

33 kap.

1 §

--

2 §

--

3 § AFL 7 kap. 4 §

4 § AFL 7 kap. 1 § 4 st.

5 § AFL 7 kap. 1 § 1 st. 1 men., 9 kap. 7 § 1 st.

6 § AFL 7 kap. 1 § 1 st. 2 men.

7 § AFL 7 kap. 1 § 1 st. 3 men.

8 § AFL 7 kap. 1 § 2 st. 7 kap. 7 §

9 § AFL 7 kap. 2 §

10 § AFL 7 kap. 3 § 1 st. 1 men.

11 § AFL 7 kap. 3 § 1 st. 2 och 3 men., 7 kap. 3 § 2 st.

12 § AFL 7 kap. 3 § 3 st.

13 § AFL 7 kap. 7 §

14 § AFL 16 kap. 5 §

15 § AFL 16 kap. 9 § Prop. 2008/09:200

16 § AFL 7 kap. 1 § 3 st.

Bilaga 1

17 § AFL 7 kap. 3 b § 3 st.

Avd. C

18 § AFL 7 kap. 1 § 5 st.

19 § AFL 7 kap. 1 § 6 st.

20 § AFL 7 kap. 7 §

21 § AFL 7 kap. 5 § 1 st.

22 § AFL 7 kap. 5 § 2 st.

23 § AFL 7 kap. 5 § 3 st.

24 § AFL 7 kap. 5 § 4 st.

25 § AFL 7 kap. 6 §

26 §

LISA 1 §

27 §

LISA 2 §

28 §

LISA 3 §

34 kap.

1 §

--

2 § AFL 8 kap. 1 §

3 § AFL 8 kap. 2 §

4 § AFL 8 kap. 3 § 1 st., 8 kap. 4 § 1 st.

5 § AFL 8 kap. 3 § 2 st.

6 § AFL 8 kap. 4 § 2 st.

7 § AFL 8 kap. 5 §

8 § AFL 8 kap. 6 §

9 § AFL 8 kap. 7 §

10 § AFL 8 kap. 8 § 1 och 2 st.

11 § AFL 8 kap. 8 § 3 st.

12 § AFL 8 kap. 9 § 1 st.

13 § AFL 8 kap. 9 § 2 st.

14 § AFL 8 kap. 10 §

35 kap.

1 §

--

2 § AFL 9 kap. 1 §

3 § AFL 9 kap. 10 §

4 § AFL 9 kap. 2 § 1 st.

5 § AFL 9 kap. 2 § 2 st.

6 § AFL 9 kap. 3 § 1 p.

7 § AFL 9 kap. 3 § 2 p.

8 § AFL 9 kap. 4 § 1 st. 1 men.

9 § AFL 9 kap. 4 § 1 st. 2 och 3 men.

10 § AFL 9 kap. 4 § 2 st.

11 § AFL 9 kap. 5 §

12 § AFL 9 kap. 6 § 1 st.

13 § AFL 9 kap. 6 § 2 st.

14 § AFL 9 kap. 7 § 1 st.

15 § AFL 9 kap. 7 § 2 st.

16 § AFL 9 kap. 7 § 3 st.

17 § AFL 9 kap. 7 § 4 st.

18 § AFL 9 kap. 8 § Prop. 2008/09:200

19 § AFL 9 kap. 9 §

Bilaga 1

20 § AFL 9 kap. 13 §

Avd. C

21 § AFL 9 kap. 11 § 1 st.

22 § AFL 9 kap. 11 § 2 st.

23 § AFL 9 kap. 12 § 1 st.

24 § AFL 9 kap. 12 § 2 och 3 st.

25 § AFL 9 kap. 14 §

36 kap.

1 §

--

2 § AFL 16 kap. 10 § 1 st.

3 § AFL 17 kap. 2 § 1 st. 1 och 2 men.

4 § AFL 17 kap. 2 § 1 st. 3 men.

5 § AFL 17 kap. 2 § 1 st. 4 men.

6 § AFL 17 kap. 2 § 2 st. 1 och 2 men.

7 § AFL 17 kap. 2 § 1 st. 5 men.

8 § AFL 17 kap. 2 § 2 st. 3 men.

9 § AFL 16 kap. 7 b §

10 § AFL 16 kap. 14 § 1 st.

11 § AFL 16 kap. 14 § 2 st.

12 § AFL 16 kap. 14 § 3 st.

13 § AFL 16 kap. 16 § 1 st.

14 § AFL 16 kap. 16 § 2 st.

15 § AFL 16 kap. 16 § 3 st.

16 § AFL 16 kap. 18 § 1 st.

17 § AFL 16 kap. 18 § 2 st.

18 § AFL 16 kap. 17 §

19 § AFL 16 kap. 7 a § 1 st.

20 § AFL 16 kap. 7 a § 3 st

21 § AFL 16 kap. 7 a § 2 st.

22 § AFL 16 kap. 7 § 1 st.

23 § AFL 16 kap. 7 § 2 st.

24 § AFL 16 kap. 7 § 3 st.

25 § AFL 16 kap. 1 § 2 st.

26 § AFL 16 kap. 1 § 3 st.

27 § AFL 16 kap. 6 § 2 st. 1 men.

28 § AFL 16 kap. 6 § 1 st., 16 kap. 6 § 2 st. 2 men.

29 § AFL 16 kap. 4 § 1 st.

30 § AFL 16 kap. 4 § 2 st.

37 kap.

1 §

- -

2 § AFL 16 a kap. 1 §

3 § AFL 16 a kap. 2 och 13 §§

4 § AFL 16 a kap. 14 §

5 § AFL 16 a kap. 3 §

6 § AFL 16 a kap. 4 § 1 och 3 st.

7 § AFL 16 a kap. 4 § 2 st. Prop. 2008/09:200

8 § AFL 16 a kap. 5 § 1 st. 1 men. Bilaga 1

9 § AFL 16 a kap. 5 § 1 st. 2 och 3 Avd. C men. och 2 st.

10 §

- -

11 § AFL 16 a kap. 6 §

12 § AFL 16 a kap. 7 § 1 men.

13 § AFL 16 a kap. 7 § 2 men.

14 § AFL 16 a kap. 8 § 1 och 2 st.

15 § AFL 16 a kap. 8 § 3 och 4 st.

16 § AFL 16 a kap. 9 § 1 men.

17 § AFL 16 a kap. 9 § 2 men.

18 § AFL 16 a kap. 9 § 3 men.

19 § AFL 16 a kap. 9 § 6 men.

20 § AFL 16 a kap. 9 § 4 och 5 men

21 § AFL 16 a kap. 11 §

22 § AFL 16 a kap. 12 §

23 § AFL 16 a kap. 15 §

V Förmåner vid arbetsskada m.m. 38 kap.

1 §

--

39 kap.

1 §

--

2 §

--

3 § LAF 2 kap. 1 § 1 st.

4 § LAF 2 kap. 3 §

5 § LAF 2 kap. 1 § 2 st.

6 § LAF 2 kap. 1 § 4 st.

7 § LAF 2 kap. 1 § 3 st.

8 § LAF 2 kap. 4 §

40 kap.

1 §

--

2 § LAF 3 kap. 1 §

3 § LAF 3 kap. 2 §, 3 kap. 10 § 2 st.

4 § LAF 3 kap. 4 § 1 st.

5 § LAF 3 kap. 4 § 2 st.

6 § LAF 3 kap. 4 § 3 st.

7 § LAF 3 kap. 2 a §

8 § LAF 6 kap. 4 §

9 § AFL 3 kap. 2 §

10 § LAF 3 kap. 7 §

11 § LAF 3 kap. 3 §, 3 kap. 10 § 1 st.

12 § LAF 3 kap. 9 §

41 kap.

1 §

--

2 § LAF 4 kap. 1 § 1 st.

3 § LAF 4 kap. 1 § 2 st., 6 kap. 1 § 4 Prop. 2008/09:200

st.

Bilaga 1

4 § LAF 6 kap. 5 §

Avd. C

5 § LAF 4 kap. 4 § 1 st.

6 § LAF 4 kap. 4 § 2 st.

7 § LAF 4 kap. 3 § 3 st.

8 § LAF 4 kap. 2 §

9 § LAF 4 kap. 3 § 1 st.

10 § LAF 4 kap. 3 § 2 st.

11 § LAF 4 kap. 5 § 1 st. och 6 §

12 § LAF 4 kap. 5 § 2 och 3 st.

13 § LAF 4 kap. 7 §

14 § LAF 4 kap. 9 §

15 § LAF 4 kap. 10 § 1 st.

16 § LAF 4 kap. 10 § 2 st.

17 § LAF 4 kap. 6 a §

18 § LAF 4 kap. 11 §

19 § LAF 4 kap. 12 § 2 st.

20 § LAF 4 kap. 12 § 3 st.

21 § LAF 6 kap. 2 §

22 § LAF 4 kap. 12 § 1 st.

23 § LAF 4 kap. 13 §

24 § LAF 4 kap. 7 a §

42 kap.

1 §

--

2 § LAF 6 kap. 1 § 1 st.

3 § LAF 6 kap. 1 § 4 st.

4 § LAF 6 kap. 1 § 2 st.

5 § LAF 6 kap. 3 §

6 § LAF 6 kap. 6 §

7 § LAF 8 kap. 1 § 1 st. 1 och 2 men.

8 § LAF 8 kap. 1 § 1 st. 3 men.

9 § LAF 8 kap. 1 § 1 st. 4 men.

10 § LAF 8 kap. 1 § 2 st.

11 § LAF 8 kap. 1 § 3 st.

12 § LAF 8 kap. 3 § 2 st. 1 men.

43 kap.

1 §

--

2 §

LSP 6 §

3 §

LSP 9 §

4 §

LSP 7 §

5 § LSP 8 § 1 st.

6 § LSP 8 § 2 st.

7 §

LSP 2 §

8 §

LSP 10 §

9 § LSP 11 § 1 st.

10 § LSP 11 § 2 st.

11 §

--

--

--

--

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

22 §

23 §

44 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

VI Särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada 45 kap.

1 §

46 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

47 kap.

LSP 12 § 1 st. LSP 12 § 2 st. LSP 13 § 1 st. LSP 13 § 2 st. LSP 13 § 3 st. LSP 13 § 4 st. 1 men. LSP 13 a § LSP 12 § 3 st. 1 men. LSP 14 § LSP 12 § 3 st. 2 men. LSP 15 § LSP 16 § 1 st.

KSL 1 § KSL 3 § 1 men. KSL 2 § 2 st. KSL 4 § KSL 3 § 2 men.

SML 1 § 1 st. SML 1 § 2 st. SML 2 § 1 st. SML 3 § SML 8 § SML 4 § 1 st. 2 men. och 4 § 2 st. 2 men. SML 9 § 1 st. 1 led. SML 9 § 2 st. SML 9 § 1 st. 5 led. SML 5 § 1 st. SML 5 § 2 st. SML 9 § 1 st. 3 led. SML 4 § 1 st. 1 och 2 men. SML 4 § 2 st. 1 men. SML 4 § 2 st. 4 men. SML 4 § 2 st. 3 men. SML 6 § SML 7 § SML 10 § 1 st. SML 10 § 2 st.

1 §

--Prop. 2008/09:200

2 §

NVL 1 §

Bilaga 1

3 § NVL 3 § 2 st., 4 § 1 st. 1 men. och Avd. C

15 §

4 § NVL 4 § 1 st. 2 och 3 men.

5 § NVL 7 § 2 st.

6 §

NVL 10 §

7 §

NVL 16 §

8 § NVL 5 § 2 men. och 6 §

9 § NVL 5 § 2 men. och 6 §

10 § NVL 7 § 1 st. 3 men.

11 § NVL 7 § 1 st. 1 och 2 men.

12 § NVL 7 § 3 st.

13 § NVL 4 § 2 st.

14 § NVL 5 § 1 och 2 men. samt 6 §

15 § NVL 8 § 1 st. 1 men. och 2 st. samt

9 §

16 § NVL 8 § 1 st. 2 men.

17 §

NVL 11 §

2.4. Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder

I Inledande bestämmelser 48 kap.

1 §

--

2 §

--

3 §

--

II Handikappersättning, assistansersättning och bilstöd till försäkrade med funktionshinder 49 kap.

1 §

--

50 kap.

1 §

--

2 § HVL 7 § 1 men.

3 § HVL 7 § 2 men.

4 § HVL 5 § 1 st.

5 § HVL 5 § 2 st.

6 § HVL 5 § 3 st.

7 § HVL 5 § 4 st.

8 § HVL 5 § 1 st.

9 § HVL 13 § 1 st., 13 § 2 st. 2 men., 14 § 1 men.

10 § HVL 6 § 2 st. 1 men.

11 § HVL 6 § 1 st.

12 § HVL 6 § 3 st.

13 § HVL 6 § 4 st.

14 § HVL 6 § 2 st. 2 och 3 men.

15 § HVL 20 § 1 st., 20 § 2 st. 2 men.

16 §

HVL 17 §

51 kap.

1 §

--

2 § LASS 1 §, 3 § 1 och 4 st.

3 § LASS 3 § 1 st.

4 § LASS 3 a §

5 § LASS 4 § 3 st.

6 §

--

7 § LASS 5 § 3 st.

8 § LASS 3 § 2 st.

9 § LASS 6 § 1 st.

10 § LASS 3 § 3 st.

11 § LASS 6 § 2 st., 10 § 1 st. 2 men., 10 § 2 st.

12 § LASS 7 § 1 och 2 st.

13 § LASS 7 § 3 st.

14 § LASS 10 § 1 st. 1 men.

15 § LASS 10 § 4 st.

16 § LASS 10 § 3 st.

17 §

LASS 11 §

18 §

LASS 12 §

19 §

--

20 § LASS 16 a §

21 § LASS 14 och 15 §§

22 §

LASS 19 §

23 §

LASS 20 §

52 kap.

1 §

--

2 §

--

3 §

--

4 §

--

5 §

--

6 §

--

7 §

--

8 §

--

9 §

--

10 §

--

11 §

--

12 §

--

13 §

--

14 §

--

15 §

--

16 §

--

17 §

--

18 §

--

19 §

--

20 §

--

21 §

--

23 §

--

24 §

--

2.5. Avdelning E Förmåner vid ålderdom

I Inledande bestämmelser

53 kap.

1 §

--

2 §

--

3 §

--

4 §

--

II Övergripande bestämmelser om allmän ålderspension 54 kap.

1 §

--

55 kap.

1 §

--

2 § LIP 1 kap. 1 §

3 § LIP 1 kap. 1 §

4 § LIP 15 kap. 20 §

5 §

--

6 §

--

7 § LIP 1 kap. 1 §

8 §

--

9 § GPL 1 kap. 1 § 1 st.

10 § GPL 1 kap. 1 § 2 st.

56 kap.

1 §

--

2 § LIP 5 kap. 1 § 1 st. 2 men., 6 kap. 1 § 1 st. 2 men. och 9 kap. 3 § 1 st.

3 § LIP 5 kap. 1 § 1 st. 1 men., 6 kap. 1 § 1 st. 1 men. och 9 kap. 1 § 1 men.

4 § LIP 12 kap. 2 § 1 st.

5 § LIP 12 kap. 2 § 2 st.

6 § LIP 12 kap. 1 § 1 st. 3 men.

7 § LIP 12 kap. 6 § 1 st. 1 men.

8 § LIP 12 kap. 1 § 2 st.

9 § LIP 12 kap. 3 § 1 st.

10 § LIP 12 kap. 3 § 2 st.

11 § LIP 5 kap. 1 § 3 st. 1 och 2 men. samt 6 kap. 1 § 3 st.

12 §

--

13 § LIP 12 kap. 6 § 2 st.

III Inkomstgrundad ålderspen­ sion 57 kap.

1 §

--

2 § LIP 1 kap. 8 § 1 st. 3 och 4 p.

58 kap.

1 §

--

2 § LIP 1 kap. 3 § 1 och 4 men.

3 § LIP 1 kap. 3 § 1 och 4 men.

4 § LIP 1 kap. 3 § 2 och 5 men.

5 § LIP 1 kap. 3 § 3 men.

6 § LIP 13 kap. 1 §

7 § LIP 13 kap. 2 §

8 § LIP 13 kap. 6 §

9 § LIP 15 kap. 4 § 1–3 st.

10 § LIP 1 kap. 5 § 1 st. 1 men. och 3 st. 2 men.

11 § LIP 1 kap. 5 § 1 st. 2 men.

12 § LIP 1 kap. 5 § 2 st.

13 § LIP 1 kap. 5 § 3 st. 1 men.

14 § LIP 1 kap. 5 a § 1 st.

15 § LIP 1 kap. 5 a § 2 st. 1 men.

16 § LIP 1 kap. 5 a § 2 st. 2 men.

17 § LIP 1 kap. 5 b § 1 st. 1 men.

18 § LIP 1 kap. 5 b § 1 st. 2 och 3 men.

19 § LIP 1 kap. 5 b § 2 st.

20 § LIP 1 kap. 5 b § 3 st.

21 § LIP 1 kap. 5 a § 1 st. 1 men.

22 § LIP 1 kap. 5 c § 1 och 2 men.

23 § LIP 1 kap. 5 c § 3 men.

24 § LIP 1 kap. 5 c § 4 men.

25 § LIP 1 kap. 5 c § 1 men.

26 § LIP 1 kap. 6 § 1 men.

27 § LIP 1 kap. 6 § 2 och 3 men.

28 § LIP 1 kap. 6 § 1 men.

59 kap.

1 §

--

2 §

--

3 § LIP 2 kap. 1 § 1 st. 1 men.

4 § LIP 2 kap. 1 § 1 st. 3 men. och 2 st.

5 § LIP 2 kap. 2 § 1 st.

6 § LIP 2 kap. 2 § 2 st. 2 men.

7 § LIP 2 kap. 2 § 2 st. 1 men.

8 § LIP 2 kap. 3 § 1 st. 1 och 2 men.

9 § LIP 2 kap. 3 § 2 st.

10 § LIP 2 kap. 3 § 1 st. 3 men.

11 § LIP 2 kap. 3 § 3 st.

12 § LIP 2 kap. 4 §

13 § LIP 2 kap. 5 § 1–5, 7, 8, 10, 11 och 14–17 p.

14 § LIP 2 kap. 6 § 1 och 2 st.

15 § LIP 2 kap. 7 § 1 st. 1 men

16 § LIP 2 kap. 7 § 1 st. 2 men.

17 § LIP 2 kap. 7 § 2 st. 1 och 2 men.

18 § LIP 2 kap. 7 § 2 st. 3 men.

19 § LIP 2 kap. 8 §

20 § LIP 2 kap. 6 § 2 st.

21 § LIP 2 kap. 10 §

22 § LIP 2 kap. 9 §

23 § LIP 2 kap. 16 §

24 § LIP 2 kap. 13 §

25 § LIP 2 kap. 15 §

26 § LIP 2 kap. 14 § 1 st.

27 § LIP 2 kap. 14 § 2 st.

28 § LIP 2 kap. 14 § 3 st.

29 § LIP 2 kap. 17 § 1 st.

30 § LIP 2 kap. 17 § 2 st.

31 § LIP 2 kap. 17 a §

32 § LIP 2 kap. 1 § 1 st. 2 men.

33 § LIP 1 kap. 8 § 2 st. och 2 kap.

18 §

34 § LIP 2 kap. 19 §

35 § LIP 2 kap. 20 §

36 § LIP 2 kap. 21 §

37 § LIP 2 kap. 22 § 1 st.

38 § LIP 2 kap. 22 § 2 st.

60 kap.

1 §

--

2 § LIP 3 kap. 1 §

3 § LIP 3 kap. 1 §

4 § LIP 3 kap. 2 § 1 st.

5 § LIP 3 kap. 2 § 2 st. och 3 §

6 § LIP 3 kap. 2 § 3 st.

7 § LIP 3 kap. 4 § 1 st.

8 § LIP 3 kap. 4 § 2 st.

9 § LIP 3 kap. 5 § 1 st.

10 § LIP 3 kap. 5 § 1 st.

11 § LIP 3 kap. 5 § 2 st.

12 § LIP 3 kap. 5 § 3 st.

13 § LIP 3 kap. 5 § 4 st.

14 § LIP 3 kap. 6 § 1 och 2 st.

15 § LIP 3 kap. 6 § 3 st.

16 § LIP 3 kap. 7 §

17 § LIP 3 kap. 8 §

18 § LIP 3 kap. 9 §

19 § LIP 3 kap. 24 §

20 § LIP 3 kap. 25 §

21 § LIP 3 kap. 10 § 1 st. 1 men.

22 § LIP 3 kap. 10 § 1 st. 2–4 men.

23 § LIP 3 kap. 13 § 1 st.

24 § LIP 3 kap. 13 § 2 st.

25 § LIP 3 kap. 13 § 3 st.

26 § LIP 3 kap. 10 § 2 st.

27 § LIP 3 kap. 22 § 1 st.

28 § LIP 3 kap. 22 § 3 st.

29 § LIP 3 kap. 23 §

30 § LIP 3 kap. 12 § 1 st.

31 § LIP 3 kap. 22 § 2 st.

32 § LIP 3 kap. 12 § 2 st. 1 men.

33 § LIP 3 kap. 12 § 2 st. 2 men.

34 § LIP 3 kap. 11 § 1 st.

35 § LIP 3 kap. 11 § 2 st. 1–3 men.

36 § LIP 3 kap. 11 § 2 st. 4 och 5 men.

37 § LIP 3 kap. 14 § 1 men. och 15 § 1 st.

38 § LIP 3 kap. 16 §

39 § LIP 3 kap. 14 §

40 § LIP 3 kap. 15 § 1 st.

41 § LIP 3 kap. 15 § 1 och 2 st.

42 § LIP 3 kap. 17 § 1 st.

43 §

--

44 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 1 p. och 19 § 1 st.

45 § LIP 3 kap. 19 § 2 st.

46 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 1 p.

47 § LIP 3 kap. 18 § och 15 kap. 7 §

48 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 1 p.

49 § LIP 3 kap. 17 § 2 st.

50 § LIP 3 kap. 21 § 2 men.

51 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 2 p. och

18 §

52 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 2 p. och

20 §

53 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 3 p.

54 § LIP 3 kap. 21 § 1 men.

55 § LIP 15 kap. 6 § 1 st. 1 och 2 men.

56 § LIP 15 kap. 6 § 1 st. 1 och 3 men.

57 § LIP 15 kap. 6 § 1 st. 1 men.

58 § LIP 15 kap. 6 § 3 st.

59 § LIP 15 kap. 6 § 2 st.

61 kap.

1 §

--

2 §

--

3 §

--

4 § LIP 4 kap. 1 § 1 st.

5 § LIP 4 kap. 2 § 1 men.

6 § LIP 4 kap. 2 § 2 men. och 3 §

7 § LIP 4 kap. 5 § 1 men.

8 § LIP 4 kap. 5 § 2 men.

9 § LIP 4 kap. 4 §

10 § LIP 4 kap. 6 §

11 § LIP 4 kap. 7 §

12 § LIP 15 kap. 8 § 1 st.

13 § LIP 4 kap. 7 §

14 § LIP 15 kap. 8 § 2 st. 1 men.

15 § LIP 15 kap. 8 § 2 st. 2 och 3 men.

16 § LIP 15 kap. 8 § 3 st.

17 § LIP 4 kap. 1 § 2 st.

18 § LIP 4 kap. 8 § 1 st. 1 och 3 men.

19 § LIP 4 kap. 8 § 1 st. 1 och 2 men.

20 § LIP 4 kap. 9 §

21 § LIP 4 kap. 8 § 2 st.

22 § LIP 4 kap. 10 §

23 § LIP 4 kap. 11 §

24 § LIP 4 kap. 12 § 1 st.

25 § LIP 4 kap. 12 § 2 st.

26 § LIP 4 kap. 1 § 3 st.

27 § LIP 4 kap. 12 § 1 st. 1 men. och 15 kap. 9 §

62 kap.

1 §

--

2 § LIP 5 kap. 2 § 1 men.

3 §

--

4 §

--

5 § LIP 5 kap. 2 § 2 men.

6 § LIP 5 kap. 9 §

7 § LIP 5 kap. 2 § 3 men.

8 § LIP 5 kap. 3 §

9 § LIP 5 kap. 4 § 1 st. och 5 § 4 st. 2 men.

10 § LIP 5 kap. 4 § 2 st. 11§ LIP 5 kap. 5 § 4 st. 1 men.

12 § LIP 5 kap. 4 § 3 st. 1–3 men.

13 § LIP 5 kap. 4 § 3 st. 4 men.

14 § LIP 5 kap. 5 § 2 st.

15 § LIP 5 kap. 5 § 1 st.

16 § LIP 5 kap. 5 § 3 st. 1 men.

17 § LIP 5 kap. 5 § 3 st. 2 och 3 men.

18 § LIP 5 kap. 6 § 1 st. 1 men.

19 § LIP 5 kap. 6 § 1 st. 2 men.

20 § LIP 5 kap. 6 § 1 st. 3 men.

21 § LIP 5 kap. 6 § 2 st.

22 § LIP 5 kap. 7 § 1 st.

23 § LIP 5 kap. 7 § 2 st.

24 § LIP 5 kap. 8 § 1 st. 1 men.

25 § LIP 5 kap. 8 § 1 st. 2 och 3 men.

26 § LIP 5 kap. 8 § 2 st.

27 § LIP 5 kap. 5 § 4 st. 2 men., 8 § 1 st. 1 men.

28 § LIP 5 kap. 11 § 1 st. 1 men.

29 § LIP 5 kap. 11 § 1 st. 2 men.

30 § LIP 5 kap. 11 § 2 st. 1 men.

31 § LIP 5 kap. 11 § 2 st. 2 och 3 men.

32 § LIP 5 kap. 11 § 4 st.

33 § LIP 5 kap. 11 § 3 st.

34 § LIP 5 kap. 12 § 1 st. och 2 st. 4 men.

35 § LIP 5 kap. 12 § 2 st. 1 men.

36 § LIP 5 kap. 12 § 2 st. 2 och 3 men.

37 § LIP 5 kap. 12 § 1 st.

38 § LIP 5 kap. 13 § 1 st.

39 § LIP 5 kap. 13 § 3 st. 2 men.

40 § LIP 5 kap. 13 § 2 st.

41 § LIP 5 kap. 13 § 3 st. 1 men.

42 § LIP 5 kap. 14 § 1 men.

43 § LIP 5 kap. 14 §

44 § LIP 5 kap. 15 § 1 men.

45 § LIP 5 kap. 15 § 2 men.

46 § LIP 5 kap. 16 § 1 st.

47 § LIP 5 kap. 16 § 2 st.

63 kap.

1 §

--

2 §

--

3 § LIP 6 kap. 1 § 1 st. 1 men.

4 § LIP 6 kap. 18 § 1 men.

5 §

--

6 § LIP 6 kap. 2 §

7 §

--

8 § LIP 6 kap. 3 § och 18 § 2 men.

9 § LIP 6 kap. 17 §

10 § LIP 6 kap. 7 §

11 § LIP 6 kap. 4 §

12 § LIP 6 kap. 5 § 1 st.

13 § LIP 6 kap. 5 § 2 st.

14 § LIP 6 kap. 6 §

15 §

--

16 § LIP 6 kap. 8 § 1 st.

17 § LIP 6 kap. 8 a §

18 § LIP 6 kap. 9 § 1 st.

19 § LIP 6 kap. 9 § 2 st.

20 § LIP 6 kap. 10 § 1 st.

21 § LIP 6 kap. 10 § 2 st.

22 § LIP 6 kap. 11 §

23 §

--

24 § LIP 6 kap. 16 §

25 § LIP 6 kap. 12 §

26 § LIP 6 kap. 13 §

27 § LIP 6 kap. 14 § 1 men.

28 § LIP 6 kap. 14 § 2 men.

29 § LIP 6 kap. 15 §

64 kap.

1 §

--

-- --

--

--

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

22 §

23 §

24 §

25 §

26 §

27 §

28 §

29 §

30 §

31 §

32 §

33 §

34 §

35 §

36 §

37 §

38 §

39 §

40 §

41 §

42 §

43 §

44 §

IV Garantipension 65 kap.

1 §

2 §

LIP 7 kap. 1 § LIP 7 kap. 2 § LIP 7 kap. 3 § LIP 7 kap. 4 §

LIP 9 kap. 1 § 2 och 3 men.

LIP 9 kap. 1 § 2 men. LIP 9 kap. 2 § 1 st. 1 och 2 men. LIP 9 kap. 2 § 2 st. 1 men. och 3 st. 2 men. LIP 9 kap. 2 § 2 st. 2 men. och 3 st. 1 men. LIP 9 kap. 2 § 1 st. 3 och 4 men. LIP 8 kap. 1 § 1 st. 1 men. LIP 8 kap. 1 § 1 st. 2 och 3 men. LIP 8 kap. 1 § 2 st.LIP 8 kap. 2 §LIP 8 kap. 3 § 1 st.LIP 8 kap. 3 § 2 st.LIP 8 kap. 3 § 3 st.LIP 8 kap. 3 § 4 st.LIP 8 kap. 4 § 1 st.LIP 8 kap. 4 § 2 st.LIP 8 kap. 4 § 4 st. 2 men. och

5 §

LIP 8 kap. 4 § 3 st.LIP 8 kap. 4 § 4 st. 1 men. LIP 14 kap. 2 § 1 st.LIP 14 kap. 2 § 2 och 3 st. LIP 14 kap. 3 §LIP 14 kap. 4 §LIP 8 kap. 7 § 1 st. 1 men. LIP 8 kap. 7 § 1 st. 2 men. LIP 8 kap. 7 § 1 st. 3 men. LIP 8 kap. 7 § 2 st.LIP 8 kap. 7 § 3 st.LIP 11 kap. 1 § 1 och 2 st. LIP 11 kap. 1 § 3 st.LIP 11 kap. 1 § 4 st.LIP 11 kap. 1 § 5 st. 1 men. LIP 11 kap. 1 § 5 st. 2 och 3 men. LIP 11 kap. 1 § 6 st.LIP 11 kap. 2 § 1 st.LIP 11 kap. 2 § 2 st.

GPL 1 kap. 4 § 1 st.

3 § GPL 1 kap. 4 § 2 st.

66 kap.

1 §

--

2 § GPL 2 kap. 1 och 2 §§

3 § GPL 2 kap. 3 § 1 men.

4 § GPL 2 kap. 3 § 2 men.

5 § GPL 2 kap. 4 § 1 st.

6 § GPL 2 kap. 5 §

7 § GPL 2 kap. 4 § 2 st.

8 § GPL 2 kap. 6 § 1 st.

9 § GPL 2 kap. 6 § 2 st. 1 och 2 men.

10 § GPL 2 kap. 6 § 2 st. 3–5 men.

11 § GPL 2 kap. 6 § 3 st.

12 § GPL 2 kap. 6 § 4 st.

13 § GPL 2 kap. 7 §

14 § GPL 2 kap. 8 § 1 st.

15 § GPL 2 kap. 8 § 2 st. och 9 §

16 § GPL 2 kap. 10 §

17 § GPL 2 kap. 11 §

18 § GPL 2 kap. 12 §

19 § GPL 2 kap. 13 § 1 st.

20 § GPL 2 kap. 13 § 2 st.

21 § GPL 2 kap. 14 §

22 § GPL 2 kap. 15 § 1 men.

23 § GPL 2 kap. 15 § 2 men.

24 § GPL 2 kap. 16 §

67 kap.

1 §

--

2 § GPL 3 kap. 1 § samt 4 kap. 1 § och 1 a § 1 men.

3 § GPL 4 kap. 2 §

4 § GPL 4 kap. 1 a § 2 men.

5 § GPL 3 kap. 1 a §

6 § GPL 3 kap. 2 §

7 § GPL 3 kap. 3 § 1 st. 1 men.

8 § GPL 3 kap. 3 § 1 st. 2 och 3 men.

9 § GPL 3 kap. 3 § 2 st.

10 § GPL 3 kap. 4 §

11 § GPL 3 kap. 5 § 1 st.

12 § GPL 3 kap. 5 § 2 st.

13 § GPL 3 kap. 6 §

14 § GPL 3 kap. 7 §

15 § GPL 4 kap. 3 § 1 st. 1 men.

16 § GPL 4 kap. 3 § 1 st. 2 och 3 men.

17 § GPL 4 kap. 3 § 3 st.

18 § GPL 4 kap. 3 § 2 st.

19 § GPL 4 kap. 3 § 4 st.

20 § GPL 4 kap. 7 §

21 § GPL 4 kap. 4 § 1 st.

--

--

--

--

22 §

23 §

24 §

25 §

26 §

V Vissa gemensamma bestäm­ melser om allmän ålderspension 68 kap.

1 §

69 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

70 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

71 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

GPL 4 kap. 5 § 1 st. GPL 4 kap. 4 § 2 st. GPL 4 kap. 5 § 2 st. GPL 4 kap. 6 § GPL 4 kap. 8 §

LIP 12 kap. 9 § 1 st. 1 och 2 men. samt GPL 5 kap. 3 § 1 men. och GPL 5 kap. 4 § 1 st. 1 och 2 men. LIP 12 kap. 9 § 1 st. 3 men. och GPL 5 kap. 4 § 1 st. 3 men. GPL 5 kap. 3 § 2 men. LIP 12 kap. 9 § 1 st. 4 men. och GPL 5 kap. 4 § 1 st. 4 men. LIP 12 kap. 9 § 2 st. 1 och 2 men. samt GPL 5 kap. 4 § 2 st. 1 och 2 men. LIP 12 kap. 9 § 2 st. 3 men. och GPL 5 kap. 4 § 2 st. 4 men. GPL 5 kap. 4 § 2 st. 3 men. LIP 12 kap. 9 § 1 st. 5 men. och GPL 5 kap. 4 § 1 st. 5 men. LIP 12 kap. 9 § 3 st. 1 men. och GPL 5 kap. 4 § 3 st. LIP 12 kap. 9 § 3 st. 2 men. LIP 12 kap. 10 §

LIP 13 kap. 7 § 1 och 2 st. LIP 13 kap. 7 § 3 st.LIP 13 kap. 8 § GPL 6 kap. 2 §

LIP 12 kap. 5 § 1 st.LIP 12 kap. 5 § 2 st. 1 men. LIP 12 kap. 5 § 2 st. 2 men. och GPL 5 kap. 1 § 2 st. LIP 12 kap. 5 § 3 st.

--

-- --

--

VI Särskilda förmåner vid ålderdom 72 kap.

1 §

73 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

74 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

LSPT 3 § 1 st. LSPT 2 § 2 och 3 st. LSPT 1 § 1 st. LSPT 2 § 1 st. LSPT 4 § 1 st. 2 men. LSPT 3 § 2 st. LSPT 4 § 1 st. 3 men. LSPT 4 § 2 st. LSPT 5 § 1 st. LSPT 5 § 2 st. LSPT 5 § 3 st. LSPT 5 § 4 st. 1 men. LSPT 5 § 4 st. 2 men. LSPT 6 §

ÄfsL 2 § 1 st. 2 men. ÄfsL 11 § 1 led. ÄfsL 11 § 1 led. ÄfsL 4 § 1 st. ÄfsL 3 § ÄfsL 2 § 1 st. 1 men. och 9 § 1 st. ÄfsL 9 § 2 st. ÄfsL 9 § 3 st. ÄfsL 8 § ÄfsL 4 § 3 st. 1 men. ÄfsL 4 § 3 st. 1 och 2 men. ÄfsL 4 § 3 st. 3 men. ÄfsL 6 § ÄfsL 4 § 2 st. ÄfsL 2 § 2 st. och 7 § 1 st. 1 men. ÄfsL 7 § 1 st. 2 men. ÄfsL 7 § 2 st. ÄfsL 11 § 5 led. ÄfsL 11 § 5 led. ÄfsL 10 §

2.6. Avdelning F Förmåner till efterlevande

I Inledande bestämmelser 75 kap.

1 §

--

2 § EPL 1 kap. 1 §, LAF 5 kap. 1 § och 2 § 1 och 2 st.

3 §

--

4 § EPL 1 kap. 2 §

5 §

--

II Efterlevandepension och efterlevandestöd 76 kap.

1 §

--

77 kap.

1 §

--

2 §

--

3 § EPL 1 kap. 7 §

4 § EPL 1 kap. 4 § 1 st.

5 § EPL 1 kap. 5 § 1 st.

6 § EPL 1 kap. 4 § 2 st.

7 § EPL 1 kap. 3 § 1 st. och 2 st. 1 men.

8 §

--

9 §

--

10 § EPL 7 kap. 6 § 1 och 5 men.

11 § EPL 1 kap. 6 § 2 st.

12 § EPL 1 kap. 6 § 3 st.

13 § EPL 7 kap. 1 § 1 st. 1 men. och 2 st.

14 § EPL 7 kap. 2 § 1 st.

15 § EPL 7 kap. 2 § 2 st.

16 § EPL 7 kap. 2 § 3 st.

17 § EPL 7 kap. 5 § 2 st.

18 § EPL 4 kap. 1 § 1 st. och 7 kap. 5 § 1 st.

78 kap.

1 §

--

2 § EPL 2 kap. 1 § 1 st.

3 § EPL 2 kap. 1 § 2 st.

4 § EPL 2 kap. 2 § 1 st.

5 § EPL 2 kap. 2 § 2 och 4 st.

6 § EPL 2 kap. 2 § 3 st.

7 § EPL 2 kap. 3 § 1 st. 1 men.

8 § EPL 2 kap. 3 § 1 st. 2 och 3 men.

9 § EPL 2 kap. 3 § 1 st. 4 men.

10 § EPL 2 kap. 3 § 1 st. 4 men.

11 § EPL 2 kap. 3 § 2 st.

12 § EPL 2 kap. 4 § 1 st.

13 § EPL 2 kap. 4 § 2 st.

14 § EPL 2 kap. 4 § 3 st.

79 kap.

1 §

--

2 § EPL 3 kap. 1 §

3 § EPL 3 kap. 2 §

4 § EPL 3 kap. 3 § 1 och 2 st.

5 § EPL 3 kap. 3 § 3 st. 1 men.

6 § EPL 3 kap. 3 § 3 st. 1 och 2 men.

7 § EPL 7 kap. 15 § 1 st.

80 kap.

1 §

--

2 §

--

3 § EPL 4 kap. 1 § 1 st.

4 § EPL 4 kap. 1 § 2 st.

5 § EPL 4 kap. 2 §

6 § EPL 4 kap. 3 § 1 st.

7 § EPL 4 kap. 4 §

8 § EPL 4 kap. 3 § 2 st.

9 § EPL 4 kap. 13 §

10 § EPL 4 kap. 5 §

81 kap.

1 §

--

2 § EPL 4 kap. 6 §

3 §

--

4 § EPL 4 kap. 9 § 1 st. 1 men. och 10 § 1 st.

5 § EPL 4 kap. 9 § 1 st. 2 men.

6 § EPL 4 kap. 9 § 2 st.

7 § EPL 4 kap. 10 § 2 och 3 st.

8 § EPL 4 kap. 11 §

9 § EPL 4 kap. 7 §

10 § EPL 4 kap. 8 § 1 men.

11 § EPL 4 kap. 8 § 2 och 3 men.

12 § EPL 4 kap. 12 §

82 kap.

1 §

--

2 §

--

3 §

--

4 § EPL 5 kap. 1 §

5 § EPL 5 kap. 1 §

6 § EPL 5 kap. 8 §

7 § EPL 5 kap. 1 §

8 § EPL 5 kap. 9 §

9 § EPL 5 kap. 2 § 1 men.

10 § EPL 5 kap. 2 § 2 men.

11 § EPL 5 kap. 3 § 1 st. 1 men.

12 § EPL 5 kap. 3 § 1 st. 2 men.

13 § EPL 5 kap. 3 § 2 st.

14 § EPL 5 kap. 4 § 1 st.

15 § EPL 5 kap. 4 § 2 st.

16 § EPL 5 kap. 5 § 1 men.

17 § EPL 5 kap. 5 § 2 och 3 men.

18 § EPL 5 kap. 6 § 1 st.

19 § EPL 5 kap. 6 § 2 st.

20 § EPL 5 kap. 7 § 1 men.

21 § EPL 5 kap. 7 § 2 men.

22 § EPL 5 kap. 10 § 1 st. 1 men.

23 § EPL 5 kap. 10 § 1 st. 2 och 3 men.

24 § EPL 5 kap. 10 § 1 st. 4 men.

25 § EPL 5 kap. 10 § 2 st.

26 § EPL 5 kap. 11 §.

83 kap.

1 §

--

2 §

--

3 § EPL 6 kap. 1 §

4 § EPL 6 kap. 2 § 1 st.

5 § EPL 6 kap. 2 § 2 st.

6 § EPL 6 kap. 3 § 1 st.

7 § EPL 6 kap. 3 § 2–4 st.

8 § EPL 6 kap. 4 §

84 kap.

1 §

--

2 § EPL 6 kap. 5 § 1 st. 1 p. och 10 §

3 § EPL 6 kap. 5 § 1 st. 1 p. och 10 §

4 § EPL 6 kap. 5 § 1 st. 1 p. samt 2 st. och 10 §

5 § EPL 6 kap. 5 § 1 st. 1 p. och 10 §

6 § EPL 6 kap. 5 § 1 st., 6 § 1 st. 1 och 2 men. samt 10 §

7 § EPL 6 kap. 6 § 1 st. 3 och 4 men. samt 10 §

8 § EPL 6 kap. 7 §

9 § EPL 6 kap. 6 § 2 st. och 8 § 1 st. 1 men.

10 § EPL 6 kap. 6 § 2 st. och 8 § 2 st.

11 § EPL 6 kap. 8 § 3 st.

12 § EPL 6 kap. 9 §, 10 § och 11 § 1 st.

13 § EPL 6 kap. 9 §, 10 § och 11 § 2 st.

14 § EPL 6 kap. 9 §, 10 § och 12 § 1 men.

15 § EPL 6 kap. 9 §, 10 § och 12 § 2 men.

16 § EPL 6 kap. 9 §, 10 § och 13 § 1 st.

17 § EPL 6 kap. 9 §, 10 § och 13 § 2 st.

--

--

--

--

--

85 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

III Efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m. 86 kap.

1 §

87 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

88 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

EPL 1 kap. 10 § EPL 7 kap. 10 § 1 och 2 men. EPL 7 kap. 10 § 3 men. EPL 7 kap. 10 § 4 men. EPL 7 kap. 11 § 1 st. EPL 7 kap. 11 § 2 st. EPL 7 kap. 12 § EPL 7 kap. 13 § 1 st. EPL 7 kap. 13 § 2 st. EPL 8 kap. 3 § 1 st. EPL 8 kap. 3 § 2 st. EPL 7 kap. 8 § 1 st. EPL 7 kap. 4 § EPL 7 kap. 8 § 2 och 3 st.

LAF 6 kap. 2 och 3 §§, LSP 10 § och KSL 3 § LAF 5 kap. 1 § och 2 § 1 och 2 st. LAF 5 kap. 1 §

LAF 5 kap. 10 § 1 st. 1 men. och 2 st. LAF 6 kap. 6 §

LAF 5 kap. 4 § 1 st. LAF 5 kap. 4 § 1 st. LAF 5 kap. 4 § 1 st. LAF 5 kap. 4 § 2 st. LAF 5 kap. 2 § 3 st. LAF 5 kap. 2 § 3 st. och 6 § LAF 5 kap. 6 § LAF 6 kap. 7 § LAF 5 kap. 11 § 2 st. LAF 5 kap. 6 § och se EPL 7 kap.

3 §

LAF 5 kap. 5 § LAF 5 kap. 8 § LAF 5 kap. 3 § 1 st. LAF 5 kap. 3 § 2 st.

16 § LAF 5 kap. 3 § 3 st. Prop. 2008/09:200

17 § LAF 5 kap. 11 § 1 st.

Bilaga 1

18 § LAF 6 kap. 1 § 1 st.

Avd. F

19 § LAF 6 kap. 1 § 4 st.

20 § LAF 6 kap. 1 § 5 st.

IV Efterlevandeskydd i form av premiepension 89 kap.

1 §

--

2 §

--

3 § LIP 10 kap. 1 § 1 st. och 7 § men.

1 st. 1

90 kap.

1 §

--

2 § LIP 10 kap. 1 § 3 st. 1 men.

3 § LIP 10 kap. 1 § 1 och 2 st.

4 § LIP 10 kap. 1 § 3 st. 2 och 3 men.

5 § LIP 10 kap. 1 § 4 st.

6 § LIP 10 kap. 2 § 1 och 2 st.

7 § LIP 10 kap. 2 § 3 st.

8 § LIP 10 kap. 3 § 1 st.

9 § LIP 10 kap. 3 § 2 st. och 4 §

10 § LIP 10 kap. 5 § 1 st.

11 § LIP 10 kap. 5 § 2 st. 1 men. st. 1 men.

och 3

12 § LIP 10 kap. 5 § 2 st. 2 och 3 men.

13 § LIP 10 kap. 5 § 3 st. 2 men. o kap. 6 §

ch 12

14 § LIP 10 kap. 6 §

91 kap.

1 §

--

2 § LIP 10 kap. 7 § 1 st. 2 men.

3 § LIP 10 kap. 8 § 1 st. 1 men. st.

och 2

4 § LIP 10 kap. 7 § 1 st. 1 men.

5 § LIP 10 kap. 7 § 3 st.

6 § LIP 10 kap. 7 § 2 st.

7 § LIP 10 kap. 8 § 1 st. 2 men. st.

och 3

8 § LIP 10 kap. 9 §

9 §

--

10 § LIP 10 kap. 10 §

92 kap.

1 §

--

2 § LIP 12 kap. 4 §

3 § LIP 14 kap. 6 § 1 st.

4 § LIP 12 kap. 5 § 3 st.

2.7. Avdelning G Bostadsstöd

I Inledande bestämmelser

93 kap.

1 §

--

2 §

--

3 §

--

II Bostadsbidrag 94 kap.

1 §

--

95 kap.

1 §

--

2 § BoL 1 § 1 st.

3 § BoL 1 a § 1 st.

4 § BoL 1 a § 2 st.

5 §

BoL 2 §

6 § BoL 3 § 2 och 3 st.

7 § BoL 3 § 1 st.

8 § BoL 19 § 2 st. 1 men.

96 kap.

1 §

--

2 § BoL 1 § 1 och 2 st., 12 § 1 st. 2 p. och 15 § 3 st.

3 § BoL 1 § 1 st., 15 § 1 och 3 st.

4 § BoL 10 § 1 st. 1 p., 10 § 2 st.

5 §

BoL 11 §

6 § BoL 10 § 1 st. 3 p., 10 § 5 st.

7 § BoL 10 § 1 st. 2 p.

8 § BoL 10 § 3 st.

9 § BoL 10 § 4 st.

10 § BoL 12 § 1 st. 1 p.

11 § BoL 12 § 1 st. 1 p. och 12 § 2–4 st.

12 § BoL 21 § 1 st. 1 och 2 men.

13 § BoL 21 § 1 st. 1 men.

14 § BoL 21 § 1 st. 3 och 4 men.

15 § BoL 21 § 2 st.

97 kap.

1 §

--

2 § BoL 4 § 1 och 2 st.

3 §

BoL 8 §

4 §

BoL 4 a §

5 §

BoL 4 b §

6 § BoL 5 § 1 st. 1, 2 och 5 men.

7 § BoL 5 § 2 st.

8 § BoL 5 § 1 st. 1 och 3 men.

9 § BoL 5 § 1 st. 4 men. och 5 a §

10 § BoL 5 § 1 st. 4 men. och 5 b §

11 § BoL 7 § 1 och 2 st. Prop. 2008/09:200

12 § BoL 7 § 3 st.

Bilaga 1

13 § BoL 4 § 3 st.

Avd. G

14 §

BoL 9 §

15 § BoL 13 § 1 st.

16 § BoL 13 § 2 st.

17 § BoL 14 § 3 st.

18 § BoL 14 § 1 st. 2 och 4 st.

19 § BoL 15 § 2 st.

20 § BoL 15 a § 1 och 3 st.

21 § BoL 15 a § 2 st.

22 § BoL 14 § 1 st. 1 p.

23 § BoL 14 § 1 st. 3 p. och 14 § 2 st.

24 § BoL 16 § 1 st.

25 § BoL 16 § 2 st.

26 § BoL 17 § 1 st.

27 § BoL 17 § 2 och 3 st.

28 § BoL 17 a §

29 §

BoL 27 §

98 kap.

1 §

--

2 § BoL 21 a § 1 st.

3 § BoL 21 a § 2 st.

4 § BoL 21 a § 3 st.

5 § BoL 21 b §

6 § BoL 22 § 1 och 2 st.

7 § BoL 22 § 3 st.

8 §

BoL 25 §

9 § BoL 29 a §

10 § BoL 23 § 1 st.

11 § BoL 23 § 2 st.

III Bostadstillägg 99 kap.

1 §

--

100 kap.

1 §

--

2 §

--

3 § BTPL 5 § 2 och 3 st.

4 § BTPL 5 § 1 st.

101 kap.

1 §

--

2 §

BTPL 4 §

3 § BTPL 2 § 1 st.

4 § BTPL 2 § 3 och 4 st.

5 § BTPL 2 § 2 st.

6 §

BTPL 3 §

7 § BTPL 7 § 1 st.

8 §

BTPL 8 § Prop. 2008/09:200

9 § BTPL 9 § 4 st.

Bilaga 1

10 § BTPL 23 § 1 st.

Avd. G

11 § BTPL 23 § 2 st.

102 kap.

1 §

--

2 § BTPL 10 § 1 men.

3 § BTPL 10 § 2 men.

4 § BTPL 12 § 3 st.

5 § BTPL 10 § 3 men.

6 § BTPL 19 § 4 st. 2 men.

7 § BTPL 12 § 1 och 2 st.

8 §

BTPL 13 §

9 §

BTPL 14 §

10 § BTPL 16 § 1 st.

11 § BTPL 17 § 1 st.

12 § BTPL 17 § 2 st.

13 § BTPL 16 § 2 st.

14 § BTPL 16 § 2 st.

15 §

BTPL 15 §

16 § BTPL 18 § 1 st., 19 § 4 st. 1 men.

17 § BTPL 19 § 1 st.

18 § BTPL 19 § 2 st.

19 § BTPL 19 § 3 st.

20 § BTPL 17 a §, 18 § 2 st.

21 § BTPL 9 § 1 st. och 11 §

22 § BTPL 9 § 1 st.

23 § BTPL 9 § 3 st.

24 § BTPL 9 § 2 st.

25 §

BTPL 11 §

26 § BTPL 20 § 1 st.

27 § BTPL 20 § 3 st.

28 § BTPL 20 § 2 st.

29 § BTPL 21 § 1 st.

30 § BTPL 21 § 2 st.

103 kap.

1 §

--

2 § BTPL 27 § 1 st.

3 § BTPL 27 § 2 st.

4 §

BTPL 28 §

5 § BTPL 24 § 1 st.

6 § BTPL 24 § 2 st.

2.8. Avdelning H Vissa gemensamma bestämmelser

I Inledande bestämmelser 104 kap.

1 §

--

II Gemensamma bestämmelser om förmåner 105 kap.

1 §

--

106 kap.

1 §

--

2 §

--

3 § EPL 7 kap. 14 § 1 st. 3 men.

4 § AFL 4 kap. 18 § 1 st. 2 men.

5 § AFL 4 kap. 18 § 4 st.

6 § ABBL 4 § 3 st.

Till ABBL 4 § hänvisar

FBBL 8 § 1 led.

7 §

ABBL 7 §

Till ABBL 4 § hänvisar

FBBL 8 § 3 led.

8 §

USL 11 §

9 § HVL 16 § 1 st. 1 och 2 men.

10 § HVL 16 § 1 st. 3 men.

11 § HVL 16 § 2 st. 1 men.

12 § AFL 3 kap. 15 § 1 st.

13 § AFL 3 kap. 15 § 2 st. 1 men.

14 § AFL 3 kap. 15 § 3 st.

15 §

--

16 § AFL 16 kap. 20 § 1 st. 1 och 2 men.

17 § AFL 16 kap. 20 § 1 st. 3 men. och 2 st.

18 § AFL 16 kap. 20 § 4 st.

19 § AFL 16 kap. 20 § 1 st. 3 men., 21 § 1 st. 1 men.

20 § LAF 6 kap. 8 § 1, 2 och 4 st., 9 § 1 st. 1 men.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

21 § SML 9 § 1 st. 4 led.

22 §

NVL 12 §

23 § HVL 16 § 1 st. 1 och 2 men., 16 § 2 st. 1 men.

24 § LASS 4 § 1 st.

25 § LASS 4 § 2 st.

26 §

--

27 § LIP 14 kap. 9 § 1 st. 1 och 2 men., ÄfsL 10 a § 1 st. 1 och 2 men.

Till LIP 14 kap. 9 § hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 5 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

28 § LIP 14 kap. 9 § 3 st. 1 men., ÄfsL 10 a § 3 st. 1 men.

Till LIP 14 kap. 9 § hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 5 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

29 § LIP 14 kap. 9 § 3 st. 2 men., ÄfsL 10 a § 3 st. 2 men.

Till LIP 14 kap. 9 § hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 5 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

30 § EPL 7 kap. 14 § 1 st. 1 och 2 men.

31 § EPL 7 kap. 14 § 1 st. 4 men., 14 a § 1 st. 1 men.

32 § EPL 7 kap. 14 § 1 st. 1 men., 14 a § 1 st. 1 men.

33 § EPL 7 kap. 14 § 2 st. 1 och 2 men.

34 § EPL 7 kap. 14 § 3 st.

35 § BTPL 7 § 2 st., ÄfsL 6 §

36 § BTPL 7 § 3 st.

37 § AFL 16 kap. 20 § 3 st., EPL 7 kap. 14 § 1 st. 5 men., 2 st. 3 men., HVL 16 § 2 st. 2 men., LAF 6 kap. 8 § 3 st.,

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

38 § AFL 3 kap. 15 § 2 st. 1 och 3 men., 16 kap. 21 § 1 st. 2 men., EPL 7 kap. 14 a § 1 st. 2 men., LAF 6 kap. 9 § 1 st. 2 men., LIP 14 kap. 9 § 1 st. 3 men., ÄfsL 10 a § 1 st. 3 men.

39 § AFL 3 kap. 15 § 2 st. 1 och 2 men., 16 kap. 21 § 2 st., EPL 7 kap. 14 a § 2 st., LAF 6 kap. 9 § 2 st., LIP 14 kap. 9§ 2 st., ÄfsL 10 a § 2 st.

40 § AFL 16 kap. 21 § 1 st. 3 men., Prop. 2008/09:200 EPL 7 kap. 14 a § 1 st. 3 men., Bilaga 1 LAF 6 kap. 9 § 1 st. 3 men., Avd. H

LIP 14 kap. 9 § 1 st. 4 men., ÄfsL 10 a § 1 st. 4 men.

107 kap.

1 §

--

2 § AFL 17 kap. 1 § 1 st., EPL 8 kap. 8 §, LIP 14 kap. 8 §

Till AFL 17 kap. 1 § hänvisar

BoL 30 § 1 led. BTPL 33 § 1 led. HVL 22 § 1 led. LAF 6 kap. 7 § NVL 19 § 1 led. USL 42 1 led. ÄfsL 12 § 1 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till LIP 14 kap. 8 § hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 5 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

3 §

BTPL 25 §

Till BTPL 25 § hänvisar

ÄfsL 11 § 3 led.

4 § EPL 7 kap. 3 §

Till EPL 7 kap. 3 § hänvisar

LAF 5 kap. 11 § 2 st.

Till LAF 5 kap. hänvisar

KSL 10 § LSP 3 §

5 § AFL 17 kap. 1 § 2 st., EPL 7 kap. 9 §, LIP 12 kap. 8 §

Till AFL 17 kap. 1 § hänvisar

HVL 22 § 1 led. LAF 6 kap. 7 § USL 42 § 1 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till LIP 12 kap. 8 § hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

6 § AFL 20 kap. 3 § 1 st. a p.

Till AFL 20 kap. 3 § hänvisar

HVL 22 § 2 led. LAF 6 kap. 7 § SML 15 §

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

7 § EPL 7 kap. 7 §

Till EPL 7 kap. 7 § hänvisar

LAF 6 kap. 7 §

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

8 § LIP 10 kap. 11 §

9 § ABBL 13 §, AFL 20 kap. 6 § 1 st., LIP 15 kap. 16 § 1 st. 1 och 2 men., USL 39 §

Till ABBL 13 § hänvisar

FBBL 8 § 6 led.

Till AFL 20 kap. 6 § hänvisar

BoL 30 § 5 led. BTPL 33 § 5 led. (endast överlåtelse)

HVL 22 § 4 led. LAF 6 kap. 7 § LASS 18 § 3 led. NVL 19 § 5 led. SML 15 § 4 led. ÄfsL 12 § 5 led. (endast överlåtelse)

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till LIP 15 kap. 16 § hänvisar

EPL 8 kap. 10 § 4 led. GPL 6 kap. 3 § 4 led. (endast överlåt. och pantsätt.)

Till GPL 6 kap. hänvisar

LSPT 6 §

10 § AFL 20 kap. 6 § 2 st., Prop. 2008/09:200

LIP 15 kap. 16 § 2 st.

Bilaga 1

Till AFL 20 kap. 6 § hänvisar

Avd. H

BoL 30 § 5 led. HVL 22 § 4 led. LAF 6 kap. 7 § LASS 18 § 3 led. NVL 19 § 5 led. SML 15 § 4 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till LIP 15 kap. 6 § hänvisar

EPL 8 kap. 10 § 4 led.

11 § LIP 15 kap. 16 § 1 st. 3 men.

12 § AFL 20 kap. 5 §, LIP 15 kap. 17 § 1 st.

Till AFL 20 kap. 5 § hänvisar

BoL 30 § 4 led. BTPL 33 § 4 led. HVL 22 § 4 led. LAF 6 kap. 7 § LASS 18 § 2 led. NVL 19 § 4 led. SML 15 § 3 led. ÄfsL 12 § 4 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till LIP 15 kap. 17 § hänvisar

EPL 8 kap. 10 § 5 led. GPL 6 kap. 3 § 5 led.

Till GPL 6 kap. hänvisar

LSPT 6 §

13 § ABBL 11 § 3 st.

Till ABBL 11 § hänvisar

FBBL 8 § 4 led.

14 § USL 16 § 3 st.

15 §

--

16 § LIP 15 kap. 17 § 2 st.

Till LIP 15 kap. 17 § hänvisar

GPL 6 kap. 3 § 5 led.

Till GPL 6 kap. hänvisar

LSPT 6 §

17 § AFL 20 kap. 7 § 1 st. Prop. 2008/09:200

Till AFL 20 kap. 7 § hänvisar

Bilaga 1

HVL 22 § 4 led.

Avd. H

LAF 6 kap. 7 § SML 15 § 5 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

18 § AFL 20 kap. 7 § 2 st.

Till AFL 20 kap. 7 § hänvisar

HVL 22 § 4 led. LAF 6 kap. 7 § SML 15 § 5 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

108 kap.

1 §

2 § ABBL 12 § 1 st., AFL 20 kap. 4 § 1 st., BTPL 30 § 1 st., EPL 8 kap. 5 § 1 st., LASS 16 § 1 st. 1 och 2 men., LIP 14 kap. 1 § 1 st., 14 kap. 5 § 1 st. och 6 § 2 st., NVL 17 § 1 st. 1 och 2 men., SML 13 § 1 st. 1 och 2 men.

Till ABBL 12 § hänvisar

FBBL 8 § 5 led.

Till AFL 20 kap. 4 § hänvisar

AKBL 9 § 3 led. HVL 22 § 2 led. LBF 5 § 1 led. LAF 6 kap. 7 § SofL 5 kap. 7 § 2 led.

Till LAF 6 kap. 7 § hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till LIP 14 kap. 1 § hänvisar

GPL 5 kap. 1 §

Till GPL hänvisar

LSPT 8 §

Till BoL 30 § hänvisar

ÄfsL 11 § 7 led.

3 § EPL 8 kap. 5 § 1 st., Prop. 2008/09:200

LIP 14 kap. 6 § 2 st.

Bilaga 1

4 § EPL 8 kap. 5 § 2 st.,

Avd. H

LIP 14 kap. 1 § 2 st.

5 § LIP 14 kap. 1 a § 1 st.

6 § LIP 14 kap. 1 a § 2 st. 1 och 2 men.

7 § LIP 14 kap. 5 § 2 st.

8 § USL 20 § 1 st. 1 men.

9 § BoL 28 § 1 st. 1 men.

10 § AFL 20 kap. 2 a § 2 st., LASS 8 § 2 st., USL 15 § 2 st.

Till AFL 20 kap. 2 a § hänvisar

ABBL 11 § 4 st.

BoL 30 § 2 led. BTPL 33 § 2 led. HVL 22 § 2 led. LAF 8 kap. 3 § 2 st. 2 men. NVL 19 § 2 led. SML 15 § 1 led. SofL 5 kap. 7 § 1 led. ÄfsL 12 § 2 led.

Till ABBL 11 § hänvisar

FBBL 8 § 4 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 §

11 § ABBL 12 § 1 st., AFL 20 kap. 4 § 2 st., BoL 28 § 1 st. 2 men., BTPL 30 § 2 st. EPL 8 kap. 5 § 3 st. 2 men., LASS 16 § 1 st. 3 men., LIP 14 kap. 1 § 3 st. 2 men., 1 a § 2 st. 3 men., 5 § 4 st., NVL 17 § 1 st. 3 men., SML 13 § 1 st. 3 men., USL 15 § 3 st., 20 § 1 st. 2 men.,

Till ABBL 12 § hänvisar

FBBL 8 § 5 led.

Till AFL 20 kap. 4 § hänvisar

AKBL 9 § 2 led. HVL 22 § 2 led. LAF 6 kap. 7 § LBF 5 § 1 led. SofL 5 kap. 7 § 2 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till BTPL 30 § hänvisar

ÄfsL 11 § 7 led.

Till LIP 14 kap. 1 § hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 4 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

12 § Bol 28 § 1 st. 3 men.

13 § Bol 28 § 1 st. 6 men.

14 § Bol 28 § 1 st. 4 och 5 men.

15 § ABBL 12 § 3 st. 1 och 3 men., AFL 20 kap. 4 b § 1 och 3 men., BoL 28 § 3 st. 1 och 3 men., BTPL 30 § 3 st. 1 och 3 men., EPL 8 kap. 5 § 4 st. 1 och 3 men., LASS 16 § 3 st. 1 och 3 men., LIP 14 kap. 1 § 4 st. 1 och 3 men., NVL 17 § 4 st. 1 och 3 men., SML 13 § 4 st. 1 och 3 men., USL 15 § 4 st., 20 § 3 st. 1 och 3 men.,

Till ABBL 12 § hänvisar

FBBL 8 § 5 led.

Till AFL 20 kap. 4 b § hänvisar

AKBL 9 § 3 led. HVL 22 § 3 led. LAF 6 kap. 7 § SofL 5 kap. 7 § 3 led.

Till BTPL 30 § hänvisar

ÄFSL 11 § 7 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till LIP 14 kap. 1 § 4 st. hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 4 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

16 § ABBL 12 § 2 st. och 3 st. 2 men., AFL 20 kap. 4 b § 2 men. BoL 28 § 3 st. 2 men., BTPL 30 § 3 st. 2 men. EPL 8 kap. 5 § 4 st. 2 men., LASS 16 § 3 st. 2 men., LIP 14 kap. 1 § 4 st. 2 men., NVL 17 § 4 st. 2 men., SML 13 § 4 st. 2 men., USL 15 § 4 st., 20 § 3 st. 2 men.,

Till ABBL 12 § hänvisar

FBBL 8 § 5 led.

Till AFL 20 kap. 4 b § hänvisar

AKBL 9 § 3 led.

HVL 22 § 3 led. Prop. 2008/09:200 LAF 6 kap. 7 § Bilaga 1 SofL 5 kap. 7 § 3 led. Avd. H

Till BTPL 30 § hänvisar

ÄFSL 11 § 7 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till LIP 14 kap. 1 § 4 st. hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 4 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

17 § LIP 14 kap. 5 § 3 st.

18 § BoL 28 § 6 st.

19 § AFL 20 kap. 4 c §, ABBL 12 § 4 st., NVL 17 § 5 st., SML 13 § 5 st., LASS 16 § 4 st., BoL 28 § 4 st., USL 15 § 4 st., 20 § 4 st., LIP 14 kap. 1 § 5 st., EPL 8 kap. 5 § 5 st., BTPL 30 § 4 st.

Till ABBL 12 § hänvisar

FBBL 8 § 5 led.

Till AFL 20 kap. 4 c § hänvisar

AKBL 9 § 3 led. HVL 22 § 3 led. LAF 6 kap. 7 § SofL 5 kap. 7 § 3 led.

Till BTPL 30 § hänvisar

ÄfsL 11 § 7 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till LIP 14 kap. 1 § 5 st. hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 4 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

20 § BoL 28 § 6 st.

21 § AFL 20 kap. 4 d §, ABBL 12 § 5 st., NVL 17 § 6 st., SML 13 § 6 st., LASS 16 § 5 st., BoL 28 § 5 st., USL 15 § 4 st., 20 § 5 st., LIP 14 kap. 1 § 6 st., EPL 8 kap. 5 § 6 st., BTPL 30 § 5 st.

Till ABBL 12 § hänvisar

FBBL 8 § 5 led.

Till AFL 20 kap. 4 d § hänvisar

AKBL 9 § 3 led. HVL 22 § 3 led.

--

--

22 §

23 §

24 §

25 §

III Gemensamma bestämmelser om handläggning m.m. 109 kap.

1 §

110 kap.

1 §

LAF 6 kap. 7 § SofL 5 kap. 7 § 3 led.

Till BTPL 30 kap. 5 st. hänvisar

ÄfsL 11 § 7 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till LIP 14 kap. 1 § 6 st. hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 4 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 § AFL 20 kap. 4 § 3 st., 4 st. 1 men., ABBL 12 § 2 st., USL 20 § 2 st., NVL 17 § 2 st. och 3 st. 1 men., SML 13 § 2 st. och 3 st. 1 men., LASS 16 § 2 st., LIP 14 kap. 7 § 1 st., EPL 8 kap. 7 §, BoL 28 § 2 st., BTPL 31 §

Till ABBL 12 § hänvisar

FBBL 8 § 5 led.

Till AFL 20 kap. 4 § hänvisar

AKBL 9 § 2 led. HVL 22 § 2 led. LAF 6 kap. 7 § SofL 5 kap. 7 § 2 led.

Till BTPL 31 § hänvisar

ÄfsL 11 § 8 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till LIP 14 kap. 7 § hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 5 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 § AFL 20 kap. 4 § 4 st. 2 men., NVL 17 § 3 st. 2 men., SML 13 § 3 st. 2 men., LIP 14 kap. 7 § 2 st.

Till AFL 20 kap. 4 § hänvisar

SofL 5 kap. 7 § 2 led. EPL 8 kap. 6 § 1 st. EPL 8 kap. 6 § 2 st.

2 §

--Prop. 2008/09:200

3 §

--

Bilaga 1

4 § AFL 3 kap. 6 § 1 st., 3 kap. 8 § 1 Avd. H st., 3 kap. 9 a § 1 st. 1 men., 16 kap. 1 § 1 st., 6 § 2 st. 1 men.,20 kap. 8 § 2 st., 22 kap. 7 § 3 st., AKBL 8 § 1 st., BoL 19 § 1 och 3 st., BTPL 22 §, EPL 7 kap. 1 § 1 st. 1 och 2 men., 8 kap. 9 § 2 st., GPL 6 kap. 4 §,5 § 1 och 2 st. och 6 §, HVL 11 § 1 st., 20 § 2 st. 1 men., LAF 8 kap. 2 §, LASS 5 § 1 st., LIP 12 kap. 1 § 1 st. 1 och 2 men., 15 kap.14 § 2 st., NVL 13 §, SML 11 § 1 st., USL 12 § 1 st. 1 och 2 men. samt 2 st.,

Till BTPL 22 § hänvisar

ÄfsL 11 § 2 led.

Till LAF 8 kap. eller LAF hänvisar

KSL 3 § LSP 16 §

Till LIP 12 kap. 1 § 1 st. 1 och 2 men hänvisar

GPL 5 kap. 1 § 1 led.

Till LIP 15 kap. 14 § 2 st. hänvisar

GPL 6 kap. 3 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

5 § BoL 19 § 2 st. 2 men., BTPL 22 § 3 st. USL 12 § 1 st. 3 men.

6 § EPL 7 kap. 1 § 2 st., FBBL 7 § 1 st., HVL 11 § 2 st. och 20 § 2 st. 1 men., LASS 5 § 2 st. 2 men., LIP 12 kap. 4 §

7 §

--

8 §

--

9 § AFL 3 kap. 4 b § 1 st. 1 men., LIP 10 kap. 1 § 1 st., och 7 § 1 st. 1 men.

10 §

--Prop. 2008/09:200

11 §

--

Bilaga 1

12 § LIP 15 kap. 10 §

Avd. H

13 § AFL 3 kap. 6 § 2 st. och 9 a § 3 st., 20 kap. 8 § 1 st. 1 men. samt 2 och 3 st., BoL 19 § 1 st., 26 § 1 men., BTPL 22 § 2 och 3 st., EPL 8 kap. 9 § 1 st 1 men. och 2 st., GPL 6 kap.4 §, 5 § 1 och 2 st. och 6 §, LAF 8 kap. 6 § 1 men., LIP 15 kap. 14 § 2 st.,

Till AFL 3 kap. 6 § 2 st. hänvisar

SML 9 § 2 led.

Till AFL 20 kap. 8 § 1, 2 eller 3 st. hänvisar

AKBL 9 § 4 led. HVL 22 § 4 led. LASS 18 § 4 led. NVL 19 § 6 led. SofL 5 kap. 7 § 4 led. USL 42 § 3 led.

Till BTPL 22 § hänvisar

ÄfsL 11 § 2 led.

Till LAF 8 kap. 6 § 1 men. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 §

Till LIP 15 kap. 14 § 2 st. hänvisar

GPL 6 kap. 3 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

14 § AFL 3 kap. 4 b § 4 st. 1 men., 6 § 2 st., 3 kap. 8 a § 1–3 st., 9 a § 1 st. 2 men., 4 kap. 13 § 3 st., 7 kap. 3 b § 1, 2 och 4 st. 1 men., 16 kap. 2 § 1 st. och 6 § 2 st. 1 men., 20 kap. 8 § 1 st. 1 men. och 4 st., HVL 12 § 1 och 2 men.

Till AFL 20 kap. 8 § 4 st. hänvisar

ABBL 14 § 2 st. 3 led. AKBL 9 § 5 led. BoL 33 § 6 led. BTPL 33 § 6 led. HVL 22 § 4 led. LASS 18 § 5 led.

NVL 19 § 7 led. SML 15 § 7 led. SofL 5 kap. 7 § 4 led. USL 42 § 4 led. ÄfsL 12 § 6 led.

Till ABBL 14 § hänvisar

FBBL 8 § 7 led.

15 § SofL 4 kap. 7 §

16 § AFL 3 kap. 9 a § 1 st. 2 men.

17 § AFL 4 kap. 13 § 4 st.

18 § AFL 4 kap. 13 § 1 st.

19 § AFL 4 kap. 13 § 2 st.

20 § USL 42 § 2 st.

21 § AFL 3 kap. 8 § 3 och 4 st.

22 § AFL 16 kap. 2 § 1 st. och 6 § 2 st. 1 men.

23 § LAF 8 kap. 8 §

24 § SML 11 § 2 och 3 st.

25 §

NVL 14 §

26 § HVL 12 § 1 och 2 men., 20 § 2 st. 1 men.

27 § LIP 15 kap. 11 §

Till LIP 15 kap. 11 § hänvisar

GPL 6 kap. 3 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

28 § EPL 7 kap. 6 § 2 men. LAF 5 kap. 10 § 1 st. 2 men.,

29 § EPL 8 kap. 9 §

30 § AFL 3 kap. 4 b § 4 st. 2 men., 8 a § 5 st., 9 a § 3 st., 7 kap. 3 b § 5 st., 16 kap. 1 § 4 st., 2 § 1 st. och 6 § 2st. 1 men., HVL 11 § 3 st., 12 § 3 men.

31 § AFL 20 kap. 9 § 1 st, LAF 8 kap. 7 §, LIP 15 kap. 13 § 1 st.

Till AFL 20 kap. 9 § 1 st. hänvisar

ABBL 14 2 st. 2 led AKBL 9 § 5 led. BoL 30 kap. 7 led. BTPL 33 § 7 led. HVL 22 § 4 led. LASS 18 § 4 led. SML 15 § 6 led. SofL 5 kap. 7 § 5 led. USL 42 § 1 st. 3 led. ÄfsL 12 § 7 led.

Till ABBL 14 § hänvisar

FBBL 8 § 7 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 §

Till LIP 15 § 1 3 § hänvisar

EPL 8 kap. 10 § 2 led. GPL 6 kap. 13 § 2 led.,

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

32 § LIP 15 kap. 13 § 2 st.

33 § BoL 20 a §, BTPL 29 §

Till BTPL 29 § hänvisar

ÄfsL 11 § 6 led.

34 §

FBBL 9 §

35 § LIP 15 kap. 12 §

36 § AFL 20 kap. 9 b §

37 § FBBL 7 § 2 st.

38 § LAF 8 kap. 9 §

39 § AFL 20 kap. 9 a § 1 st. 1 men. och 2 st. LIP 15kap. 15 § 1 st.

Till AFL 20 kap. 9 a § hänvisar

HVL 22 § 4 led. SML 15 § 8 led.

Till LIP 15 kap. 15 § hänvisar

EPL 8 kap. 10 § 3 led. GPL 6 kap. 3 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

40 § AFL 20 kap. 9 a § 1 st. 2 men., LIP 15 kap. 15 § 2 st.

Till AFL 20 kap. 9 a § hänvisar

HVL 22 § 4 led. SML 15 § 8 led.

Till LIP 15 kap. 15 § hänvisar

EPL 8 kap. 10 § 3 led. GPL 6 kap. 3 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

41 § LIP 15 kap. 15 § 2 st.

Till LIP 15 kap. 15 § hänvisar

EPL 6 kap. 10 § 3 led. GPL 6 kap. 3 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

42 § AFL 20 kap. 9 a § 3 st.

Till AFL 20 kap. 9 a § hänvisar

HVL 22 § 4 led. SML 15 § 8 led.

43 § SofL 5 kap. 1 § 1 st. 1 men., 5 kap. 1 § 2 st.

44 § SofL 5 kap. 2 § 2 st. Prop. 2008/09:200

45 § SofL 5 kap. 3 §

Bilaga 1

46 § AFL 3 kap. 6 § 1 st., 16 kap. 8 § 1 Avd. H och 2 st., 16 a kap. 10 §, 20 kap. 8 § 1st. 1 men. och 22 kap. 11 §, BoL 24 §, BTPL 26 §, EPL 8 kap. 9 § 1 st. 1 men., GPL 6 kap. 4 §, 5 § 1 och 3 st. samt 7 §, HVL 19 § 1 st. 1 men., LASS 9 § 1 st., LSKK 5 § 1 st., USL 18 § 1 men.

Till AFL 3 kap. 6 § hänvisar

AFL 3 kap. 9 a § 3 st. 1 men. AFL 4 kap. 18 § 1 st. 1 men. SML 9 § 2 led.

Till AFL 16 kap. 8 § hänvisar

LAF 6 kap. 7 §

Till AFL 20 kap. 8 §. 1 st hänvisar

ABBL 14 § 2 led. AKBL 9 § 4 led. HVL 22 § 4 led. NVL 19 § 6 led. SofL 5 kap. 7 § 4 led. USL 42 § 1 st. 3 led. och 2 st.

Till ABBL 14 § hänvisar

FBBL 8 § 7 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till BTPL 26 § hänvisar

ÄfsL 11 § 4 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

47 § AFL 16 kap. 8 § 3 st. 2 men., 16 a kap. 10 § och 22 kap. 11 §, BoL 24 §, BTPL 26 §, GPL 6 kap. 5 § 3 st. 2 men. och 7 §, HVL 19 § 1 men., USL 18 § 2 men.

Till AFL 16 kap. 8 § hänvisar

LAF 6 kap. 7 §

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

Till GPL hänvisar

LSPT 6 § Prop. 2008/09:200

Till BTPL 26 § hänvisar

ÄfsL 11 § 4 led.

Bilaga 1 Avd. H

48 § USL 34 § 2 men.

49 § -- (jfr AFL 3 kap. 17 § 1 st. a. och 4 kap. 18 §)

50 § AFL 16 kap. 8 § 2 st. (del av)

51 § AFL 16 kap. 8 § 3 st. 1 men.

Till AFL 16 kap. 8 § hänvisar

LAF 6 kap. 7 §

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

52 § AFL 3 kap. 17 § 1 st. b p., 16 kap. 8 § 2 och 5 st., 20 kap. 3 § 1 st. d p. samt 3 st., 22 kap. 16 § 1 st., BoL 26 § 3 men. och HVL 19 § 2 st.

Till AFL 3 kap. 17 § hänvisar

SML 9 § 6 led.

Till AFL 20 kap. 3 § 3 st. eller 3 § hänvisar

ABBL 14 § AKBL 9 § 1 led. BoL 30 § 3 led. BTPL 33 § 3 led. HVL 22 § 2 led. LAF 6 kap. 7 § SML 15 § 2 led. LASS 18 § 1 led. USL 42 § 2 led. ÄfsL 12 § 3 led.

Till ABBL 14 § hänvisar

FBBL 8 § 7 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

53 § AFL 20 kap. 3 § 1 st. b p., 3 § 2 och 3 st., BoL 26 § 3 men.

Till AFL 20 kap. 3 § 3 st. eller 3 § hänvisar

ABBL 14 § AKBL 9 § 1 led. BoL 30 § 3 led. BTPL 33 § 3 led. HVL 22 § 2 led. LAF 6 kap. 7 § LASS 18 § 1 led. LSP 14 § SML 19 § 3 led.

USL 42 § ÄfsL 12 § 3 led.

Till ABBL 14 § hänvisar

FBBL 8 § 7 led.

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 §

54 § AFL 20 kap. 3 § 1 st. b p.

Till AFL 20 kap. 3 § hänvisar

BoL 30 § 3 led. BTPL 33 § 3 led. HVL 22 § 2 led. LAF 6 kap. 7 § LSP 14 §

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 §

55 § AFL 20 kap. 3 § 1 st. c p., LAF 6 kap. 7 §

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 10 §

56 § AFL 3 kap. 9 a § 3 st. 1 men. 17 § 1 st. a p., 4 kap. 18 §,

Till AFL 3 kap. 17 § hänvisar

SML 9 § 6 led.

57 § AFL 20 kap. 3 § 2 st.

Till 20 kap. 3 § hänvisar

HVL 22 § 2 led. LAF 6 kap. 7 § LSP 14 §

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 §

58 § AFL 20 kap. 3 § 2 st.

Till 20 kap. 3 § hänvisar

HVL 22 § 2 led. LAF 6 kap. 7 § LSP 14 §

Till LAF 6 kap. hänvisar

KSL 3 §

111 kap.

1 §

--

2 § SIAL 1 § 1 st.

3 § SIAL 1 § 2 st.

4 §

SIAL 2 §

5 § SIAL 3 § 1 st. 1 och 2 men.

6 § SIAL 3 § 1 st. 3 och 4 men.

7 §

SIAL 4 §

112 kap.

1 §

--

2 § AFL 20 kap. 2 a § 1 st. 1 och Prop. 2008/09:200

2 men.,

Bilaga 1

LASS 8 § 1 st.,

Avd. H

USL 15 § 1 st.

Till AFL 20 kap. 2 a § hänvisar

ABBL 11 § 4 st. BoL 30 § 2 led. BTPL 33 § 2 led. HVL 22 § 2 led. LAF 8 kap. 3 § 2 st. 2 men. NVL 19 § 2 led. SML 15 § 1 led. SofL 5 kap. 7 § 1 led.

Till ABBL hänvisar

FBBL 8 § 4 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § ÄfsL 12 § 2 led.

3 § AFL 20 kap. 2 a § 3 st., USL 19 § 2 st.

Till AFL 20 kap. 2 a § hänvisar

ABBL 11 § 4 st. BoL 30 § 2 led. BTPL 33 § 2 led. HVL 22 § 2 led. LAF 8 kap. 3 § 2 st. 2 men. NVL 19 § 2 led. SML 15 § 1 led. SofL 5 kap. 7 § 1 led.

Till ABBL hänvisar

FBBL 8 § 4 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § ÄfsL 12 § 2 led.

4 §

--

5 § ABBL 18 §, AFL 20 kap. 13 § 3 st., BoL 29 § 2 st., LAF 8 kap. 3 § 3 st., LASS 17 § 2 st., LIP 13 kap. 23 §, NVL 18 § 2 st., SML 14 § 2 st., USL 38 § 1 st.

Till ABBL 18 § hänvisar

FBBL 8 § 9 led.

Till AFL 20 kap. 13 § hänvisar

AKBL 9 § 7 led. BTPL 32 § HVL 22 § 7 led. SofL 5 kap. 7 § 8 led.

ÄfsL 12 § 8 led. Prop. 2008/09:200

Till LAF 8 kap. 3 § 3 st. Bilaga 1 hänvisar

Avd. H

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

Till LIP 13 kap. 23 § hänvisar

EPL 8 kap. 4 § 2 led. GPL 6 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

6 § LIP 13 kap. 3 §

7 § LIP 13 kap. 5 §, EPL 8 kap. 2 §

113 kap.

1 §

--

2 § AFL 20 kap. 13 a §

3 § AFL 20 kap. 10 a § 1 och 2 st.

Till AFL 20 kap. 10 a § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 7 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

4 § AFL 20 kap. 12 § 1 st., 2 st. 1 men.

Till AFL 20 kap. 12 § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 8 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Bilaga 1

Till LAF 8 kap. hänvisar

Avd. H

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

5 § AFL 20 kap. 10 a § 3 st.

Till AFL 20 kap. 10 a § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 7 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

6 § AFL 20 kap. 10 a § 4 st.

Till AFL 20 kap. 10 a § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 7 led. USL 38 § 2 st. ÄsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

7 § AFL 20 kap. 10 § 1 st., LIP 13 kap. 9 § 1 st. samt 15 och

16 §§

Till AFL 20 kap. 10 § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led.

BoL 29 § 1 st. Prop. 2008/09:200 BTPL 32 § Bilaga 1 HVL 22 § 6 led. Avd. H LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 6 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

Till LIP 13 kap. hänvisar

EPL 8 kap. 4 § 1 st. 1 led. GPL 6 kap. 1 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

8 § AFL 20 kap. 10 § 2 st., LIP 13 kap. 9 § 1 st. samt 15 och

16 §§

Till AFL 20 kap. 10 § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 6 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

Till LIP 13 kap. hänvisar

EPL 8 kap. 4 § 1 st. 1 led. GPL 6 kap. 1 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

9 § AFL 20 kap. 10 § 3 st., LIP 13 kap. 9 § 1 st. samt 15 och

16 §§

Till AFL 20 kap. 10 § hänvisar

ABBL 15 §

AKBL 9 § 7 led. Prop. 2008/09:200 BoL 29 § 1 st. Bilaga 1 BTPL 32 § Avd. H HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 6 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

Till LIP 13 kap. hänvisar

EPL 8 kap. 4 § 1 st. 1 led. GPL 6 kap. 1 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

10 § AFL 20 kap. 11 § 1 st.,

Till AFL 20 kap. 11 § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 8 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

11 §

--

12 § AFL 20 kap. 12 § 1 st. och 2 st. 1 men., AOL 3 §, LIP 13 kap. 17 § 1 st. 5 men.

Till AFL 20 kap. 12 § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led.

LAF 8 kap. 12 § Prop. 2008/09:200 LASS 17 § 1 st. Bilaga 1 NVL 18 § 1 st. Avd. H SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 8 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

Till LIP 13 kap. hänvisar

EPL 8 kap. 4 § 2 led. GPL 6 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

13 §

AOL 2 §

14 § AFL 20 kap. 11 § 2 st., LIP 13 kap. 17 a § 1 st.

Till AFL 20 kap. 11 § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 8 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

Till LIP 13 kap. hänvisar

EPL 8 kap. 4 § 2 led. GPL 6 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

15 § AFL 20 kap. 11 § 3 st., LIP 13 kap. 17 a § 2 st.

Till AFL 20 kap. 11 § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led.

LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 8 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

Till LIP 13 kap. hänvisar

EPL 8 kap. 4 § 2 led. GPL 6 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

16 § AFL 20 kap. 11 a § 1 st., LIP 13 kap. 21 §

Till AFL 20 kap. 11 a § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 8 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

Till LIP 13 kap. hänvisar

EPL 8 kap. 4 § 2 led. GPL 6 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

17 § AFL 20 kap. 12 § 2 st.

Till AFL 20 kap. 12 § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 §

LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 8 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

18 § AFL 20 kap. 11 a § 2 st., LIP 13 kap. 17 § 2 st.

Till AFL 20 kap. 11 a § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 8 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

Till LIP 13 kap. hänvisar

EPL 8 kap. 4 § 2 led. GPL 6 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

19 § AFL 20 kap. 13 § 2 st.

Till AFL 20 kap. 13 § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 8 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

20 § AFL 20 kap. 13 § 1 st., LIP 13 kap. 18 § 1 st.

Till AFL 20 kap. 13 § hänvisar

ABBL 15 § AKBL 9 § 7 led. BoL 29 § 1 st. BTPL 32 § HVL 22 § 6 led. LAF 8 kap. 12 § LASS 17 § 1 st. NVL 18 § 1 st. SML 14 § 1 st. SofL 5 kap. 7 § 8 led. USL 38 § 2 st. ÄfsL 12 § 8 led.

Till ABBL 15 § hänvisar

FBBL 8 § 8 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 § 1 st.

Till LIP 13 kap. hänvisar

EPL 8 kap. 4 § 2 led. GPL 6 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

21 §

--

22 § LIP 13 kap. 9 § 1 st. 2 men., 15 § samt 16 och 17 b §§

Till LIP 13 kap. 9 § 1 st. samt 15 och 16 §§ hänvisar

GPL 6 kap. 1 § 2 och 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

23 §

--

24 § LIP 13 kap. 9 § 1 st. 1 men. och

10 §

Till LIP 13 kap. 9 § 1 st. hänvisar

GPL 6 kap. 1 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

25 § LIP 13 kap. 9 § 2 st.

26 § LIP 13 kap. 11 § 1 st.

Till LIP 13 kap. 11 § 1 st. hänvisar

GPL 6 kap. 1 § 2 led. Prop. 2008/09:200

Till GPL hänvisar

Bilaga 1

LSPT 6 §

Avd. H

27 § LIP 13 kap. 11 § 2 st.

28 § LIP 13 kap. 12 §

Till LIP 13 kap. 12 § hänvisar

GPL 6 kap. 1 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

29 § LIP 13 kap. 13 § 1 st.

Till LIP 13 kap. 13 § 1 st. hänvisar

GPL 6 kap. 1 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

30 § LIP 13 kap. 13 § 2 st. 1 men.

Till LIP 13 kap. 13 § 2 st. hänvisar

GPL 6 kap. 1 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

31 § LIP 13 kap. 13 § 2 st. 3 men., 13 § 3 st.

Till LIP 13 kap. 13 § 2 st. hänvisar

GPL 6 kap. 1 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

32 § LIP 13 kap. 17 §, 17 a §, 17 b §, 18 § 1 st., 19 § 2 st., 20 §, 21 § 1 och 2 st.

Till LIP 13 kap. 17, 17 a,18, 19 och 21 §§ hänvisar

GPL 6 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

33 § LIP 13 kap. 17 §

Till LIP 13 kap. 17 § hänvisar

GPL 6 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

34 § LIP 13 kap. 19 § 1 st.

35 § LIP 13 kap. 18 § 2 st., 19 § 3 st.

Till LIP 13 kap. 18 § 2 st. och 19 § 3 st. hänvisar

GPL 6 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

36 § LIP 13 kap. 22 a §

Till LIP 13 kap. 22 hänvisar

GPL 6 kap. 1 § 3 led.

Till GPL hänvisar LSPT 6 §

37 §

--

38 §

Till LIP 13 kap. 13 § hänvisar

EPL 8 kap. 4 § 2 st.

39 §

--

40 § LIP 13 kap. 13 § 2 st. 2 men.

114 kap.

1 §

--

2 §

PISA 1 §

3 §

PISA 2 §

4 §

PISA 3 §

5 §

PISA 4 §

6 § PISA 5 och 6 §§

7 §

PISA 7 §

8 § PISA 8 § 1 st.

9 § PISA 8 § 2 st.

10 §

PISA 9 §

11 §

PISA 10 §

12 §

PISA 11 §

13 §

PISA 12 §

14 §

PISA 13 §

15 §

PISA 14 §

16 §

PISA 15 §

17 §

PISA 16 §

18 §

PISA 17 §

19 §

PISA 18 §

20 §

PISA 19 §

21 §

PISA 20 §

22 § PISA 20 a §

23 § PISA 20 b §

24 §

PISA 21 §

25 §

PISA 22 §

26 §

PISA 23 §

27 §

PISA 24 §

28 §

PISA 25 §

29 §

PISA 26 §

30 §

PISA 27 §

31 §

PISA 28 §

32 §

PISA 29 §

33 §

PISA 30 §

34 §

PISA 31 §

35 §

PISA 32 §

36 §

PISA 33 §

a §

Bilaga 1 Avd. H

2 st.

--

--

--

115 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

IV Vissa organisatoriska be­ stämmelser 116 kap.

1 §

117 kap.

1 §

2 §

3 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

SIAL 5 § LAF 8 kap. 11 § 1 st. 1 men. AFL 20 kap. 9 § 2 st., LAF 8 kap. 11 § 1 st. 2 men., LIP 15 kap. 13 § 3 st.

Till AFL 20 kap. 9 § hänvisar

ABBL 14 kap. 2 § AKBL 9 § 5 led. BoL 30 § 7 led. BTPL 33 § 7 led.FBBL 8 kap. 7 led.

HVL 22 § 4 led. LASS 18 § 4 led. SML 15 § 6 led. SofL 5 kap. 7 § 5 led. USL 42 § 1 st. 3 led. ÄfsL 12 § 7 led.

Till LAF 8 kap. hänvisar

KSL 3 § LSP 16 §

Till LIP 15 kap. 13 § 3 st. hänvisar

EPL 8 kap. 10 § 2 led. GPL 6 kap. 3 § 2 led.

Till GPL hänvisar

LSPT 6 §

LSKK 1 § LSKK 2 § LSKK 3 § LSKK 4 § LSKK 8 § LSKK 9 § LSKK 10 § LSKK 11 §

Sammanfattning

Utredningens uppdrag

Utredningen om samordning av socialförsäkringslagarna (SamSol) har i uppdrag att göra en teknisk översyn av lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och andra författningar på socialförsäkringsområdet (dir 2001:70).

Ändamålet med utredningen är att lämna förslag till lagstiftning som ger bättre överskådlighet och bättre säkerhet mot bristande enhetlighet i fråga om regler och begrepp som är gemensamma för socialförsäkringen. De nuvarande lagarna skall samordnas på ett bättre sätt, och om möjligt sammanföras, så att de blir lättare att överblicka och tillämpa. Förslag skall också lämnas till hur samordningsfördelar kan uppnås även i materiella hänseenden.

Utredningen föreslår en socialförsäkringsbalk

Efter att ha övervägt olika alternativ anser vi i SamSol enhälligt att i princip alla lagregler om socialförsäkringen bör samlas i en socialförsäkringsbalk, som ersätter ca 30 nuvarande lagar. Förmånerna administreras av den nya myndigheten Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten. Vi har haft förebilder från Frankrike, Irland, Norge och Tyskland. Vi har också tittat på EG-förordningarna 1408/71 och 883/2004 samt på miljöbalken och inkomstskattelagen (1999:1229).

Vi anser att bl.a. följande allmänna fördelar följer med en heltäckande socialförsäkringsbalk. För det första får man givetvis den överskådliga helhetsbild som är det övergripande målet för vårt utredningsuppdrag. Medborgarperspektivet kräver ett överskådligt system med förbättrad och enhetlig lagstruktur, som sannolikt även kommer att ge medborgarna ökad förståelse för systemet.

Balken ger också socialförsäkringen och den nya socialförsäkringsadministrationen en tydlig identitet. Det kommer för alla att bli lättare att söka i och tillämpa ett samlat lagverk i stället för de ca 30 olika lagar som balken ersätter. Bland annat blir det möjligt att på ett enkelt sätt läsa innehållet i alla de hänvisningar som fortfarande måste finnas kvar mellan olika delar. Det blir lättare att se samband och konsekvenser i fråga om olika regler och åtgärder. Det blir också lättare att ge information och annan service. I synnerhet kommer elektronisk tillgänglighet och kommunikation att underlättas väsentligt.

För myndigheterna och lagstiftaren tillkommer fördelen att det blir lättare att beakta helheten och värdet av gemensamma regler. Det blir lättare att samordna och upprätthålla enhetlighet samt lättare att undvika förbiseenden, inkonsekvenser och dubbelregleringar. Det är givetvis också lättare att ändra i bara en lag än i flera lagar samtidigt, och det förbättrar sannolikt även samarbetet mellan olika myndigheter och andra aktörer.

I huvudsak oförändrat sakligt innehåll i balken

Frånsett frågor om handläggning och överklagande är vårt uppdrag mycket begränsat när det gäller sakliga förändringar. Vi föreslår inte heller några större sådana förändringar i det förslag till balk som vi lägger fram. Rättspraxis kodifieras däremot i flera fall.

För att få samordningsvinster föreslår vi vidare att åtskilliga bestämmelser om förmåner och handläggning skall vara gemensamma för hela socialförsäkringen. Vissa särbestämmelser kan dock inte undvaras. De bör dock så långt möjligt sammanföras i gemensamma avsnitt om respektive ämnen.

När det gäller ändring, omprövning och överklagande av beslut föreslår vi i princip ingen ändring i gällande ordning, men en sammanföring av alla bestämmelser.

Balkens sakliga omfattning

När det gäller den sakliga omfattningen föreslår vi att socialförsäkringsbalken i huvudsak skall omfatta lagreglerna om förmåner som i dag omfattas av socialförsäkringslagen (1999:799, SofL). Vi anser dock att den ersättning för sjukvård m.m. som i dag avses i 2 kap. AFL inte skall ingå i balken utan i stället regleras i en särskild lag.

Vi föreslår å andra sidan att den samlade lagstiftningen jämfört med SofL skall utökas med reglerna om sjuklön, statligt personskadeskydd för totalförsvarspliktiga m.fl., krigsskadeersättning till sjömän och smittbärarersättning i nu gällande, särskilda lagar samt med reglerna om frivillig sjukpenningförsäkring i 21 kap. AFL och om bilstöd i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. Arbetslöshetsförsäkringen och vissa andra förmåner låter vi däremot liksom i dag ligga utanför socialförsäkringen.

Flera lagar om handläggning av ärenden m.m. hos Försäkringskassan föreslås ingå i den nya lagstiftningen. Vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet bör dock av konstitutionella skäl behållas utanför.

Balkens disposition

När det gäller dispositionen av socialförsäkringsbalken föreslår vi att balken delas in i 8 avdelningar som betecknas med stora bokstäver, ca 30 underavdelningar som betecknas med romerska siffror, ca 120 kapitel och ca 1 860 i allmänhet korta paragrafer. Balken avses vara flexibel och utbyggbar, bl.a. genom att avdelningarna har separata kapitelindelningar.

I avd. A föreslås övergripande bestämmelser om personkretsen och socialförsäkringsskyddet i olika försäkringsgrenar samt vissa gemensamma definitioner. Den avdelningen motsvarar bl.a. SofL, som i dag gäller för bosättnings- eller arbetsbaserade förmåner. Balken får nu kompletteras med en tredje försäkringsgren, som vi kallar övriga förmåner. Vi föreslår också ett antal generella definitioner för hela balken, vilka i framtiden kan kompletteras efter hand för att fortlöpande stärka enhetligheten.

I avd. B–G föreslås bestämmelser om de olika socialförsäkringsförmånerna, i princip ordnade efter behovssituationer under medborgarens livscykel. Medborgaren sätts alltså i centrum i stället för försäkringskategorierna. I avd. H föreslås vissa gemensamma bestämmelser om förmåner, handläggning, omprövning, överklagande och organisation. Avdelningarna har följande rubriker: Avd. A Övergripande bestämmelser Avd. B Familjeförmåner Avd. C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada Avd. D Särskilda förmåner vid funktionshinder Avd. E Förmåner vid ålderdom Avd. F Förmåner till efterlevande Avd. G Bostadsstöd Avd. H Vissa gemensamma bestämmelser

Vi föreslår att systemet skall ha en tydlig struktur även på lägre nivåer genom att bestämmelserna i de olika förmånsavsnitten återkommer under likartade rubriker på i princip samma ställen i avsnitten, så att läsaren känner igen sig. Därvid avses ca 600 mellanrubriker och 700 underrubriker väsentligt underlätta medborgarnas och myndigheternas sökning i balken, inte minst sökningen på elektronisk väg.

Konstruktionen av balken kommer att underlätta för dem som använder lagstiftningen i sitt arbete. Utformningen av besluten kommer att underlättas genom balkkonstruktionen i sig och genom att språket i de enskilda bestämmelserna blir mer tillängligt. Överskådligheten kan medföra att regelverket blir det naturliga arbetsredskapet för Försäkringskassans handläggare. Detta kan i sin tur leda till en mer rättssäker och likformig tillämpning av socialförsäkringen.

Balkens ikraftträdande och kostnader

Det är med hänsyn till lagstiftningsärendets omfattning svårt att förutse när socialförsäkringsbalken kan träda i kraft. En rimlig bedömning kan dock vara att detta bör kunna ske den 1 januari 2008. Vårt förslag kommer under hela beredningstiden att vara en färskvara som bör hanteras skyndsamt.

Socialförsäkringsbalken skall tillämpas på förmåner som avser tid efter ikraftträdandet. De gemensamma bestämmelserna om handläggning m.m. skall dock i huvudsak tillämpas omedelbart även om förmånen avser tid före ikraftträdandet. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna tas in i en särskild införandelag. Dit förs också de övergångsbestämmelser till de upphävda lagarna som alltjämt är av betydelse samt några bestämmelser av övergångskaraktär i de upphävda lagarna.

Vi bedömer att en ny socialförsäkringsbalk medför vissa kostnader övergångsvis men att den på sikt kommer att leda till en mer effektiv och mindre kostnadskrävande hantering av socialförsäkringssystemet.

Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande över SamSol:s betänkande SOU 2005:114

Efter remiss har yttrande kommit in över SOU 2005:114 från Riksdagens ombudsmän (JO), Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborg, Länsrätten i Dalarna, Länsrätten i Kalmar, Domstolsverket, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Skatteverket, Arbetsgivarverket, Premiepensionsmyndigheten, Statskontoret, Statens pensionsverk, Centrala studiestödsnämnden, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Handikappförbundens samarbetsorgan, Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Kommuner och Landsting, Föreningen Svenskt Näringsliv, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Pensionärers Riksförbund, Riksförbundet PensionärsGemenskap, Svenska KommunalPensionärernas Förbund, Sveriges Försäkringsförbund och Svensk Socialpolitisk förening.

Lagrådsremissens förslag till lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till socialförsäkringsbalk

Härigenom föreskrivs följande.

AVD. A ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER I Inledande bestämmelser, definitioner och förklaringar 1 kap. Innehåll m.m.

1 § Denna balk innehåller bestämmelser om social trygghet genom de sociala försäkringar samt andra ersättnings- och bidragssystem som behandlas i avdelningarna B

  • (socialförsäkringen).

2 § Balken är indelad i avdelningar, som betecknas med stora bokstäver.

Avdelningarna är indelade i underavdelningar, som betecknas med romerska siffror.

3 § Övergripande bestämmelser finns i 1–7 kap. (avdelning A).

Vidare finns bestämmelser om

  • familjeförmåner i 8–22 kap. (avdelning B),
  • förmåner vid sjukdom eller arbetsskada i 23–50 kap. (avdelning C),
  • särskilda förmåner vid funktionshinder i 51–55 kap. (avdelning D),
  • förmåner vid ålderdom i 56–77 kap. (avdelning E),
  • förmåner till efterlevande i 78–96 kap. (avdelning F), och
  • bostadsstöd i 97–107 kap. (avdelning G). Vissa gemensamma bestämmelser om förmånerna, handläggningen och organisationen finns i 108–121 kap. (avdelning H).

4 § I avdelning A finns

  • inledande bestämmelser, definitioner och förklaringar i 2 kap., och
  • övergripande bestämmelser om socialförsäkringsskyddet i 3–7 kap. Det finns definitioner och förklaringar också i andra avdelningar.

2 kap. Allmänna bestämmelser, definitioner och förklaringar Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • socialförsäkringens administration, m.m. i 2 §,
  • socialförsäkringens finansiering, m.m. i 3 och 4 §§,
  • internationella förhållanden i 5 §,
  • prisbasbelopp m.m. i 6–10 §§, och
  • definitioner och förklaringar i 11–17 §§.

Socialförsäkringens administration, m.m.

2 § Socialförsäkringen administreras av Försäkringskassan samt av Premiepensionsmyndigheten och Skatteverket. Arbetsgivaren har dock det huvudsakliga ansvaret för sjuklönen och dess administration.

Hos Försäkringskassan finns ett allmänt ombud. Regeringen utser det allmänna ombudet.

Beslut i ärenden enligt denna balk fattas av Försäkringskassan, om inte något annat anges.

Socialförsäkringens finansiering, m.m.

3 § Bestämmelser om finansiering av socialförsäkringen finns i

– socialavgiftslagen (2000:980), – lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, och – lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift. Socialförsäkringen finansieras också genom avkastning på vissa av de avgifter som anges i första stycket.

4 § Förutom enligt de lagar som anges i 3 § finansieras socialförsäkringen med medel från statsbudgeten samt, i den omfattning som anges i denna balk, genom bibehållna anställningsförmåner och genom särskilda betalningar från kommuner och enskilda.

I lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter finns bestämmelser om fördelning av socialavgifterna enligt socialavgiftslagen (2000:980) för finansiering av socialförsäkringen och andra system för social trygghet.

Internationella förhållanden

5 § Gemenskapsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtal om social trygghet eller andra avtal som ingåtts med andra stater kan medföra begränsningar i tillämpligheten av bestämmelserna i denna balk.

Prisbasbelopp m.m.

6 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett prisbasbelopp eller förhöjt prisbasbelopp som beräknas för varje år.

7 § Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 396 multipliceras med det jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som prisbasbeloppet avser och prisläget i juni 1997. Det framräknade prisbasbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

8 § Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på samma sätt som prisbasbeloppet enligt 7 §. Vid framräkning av det förhöjda prisbasbeloppet används dock i stället bastalet 37 144.

9 § Regeringen meddelar föreskrifter om prisbasbeloppet och det förhöjda prisbasbeloppet.

10 § I 61 kap. finns bestämmelser om inkomstbasbelopp, inkomstindex, balanstal och balansindex.

Definitioner och förklaringar

Förmån

11 § Med förmåner avses i denna balk dagersättningar, pensioner, livräntor, kostnadsersättningar, bidrag samt andra utbetalningar eller åtgärder som den enskilde är försäkrad för enligt 4

  • kap.

Registrerat partnerskap

12 § I 3 kap. lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap finns bestämmelser om rättsverkningar av registrerat partnerskap.

Ogift

13 § Vad som i denna balk sägs om den som är ogift tillämpas även i fråga om den som är änka, änkling eller frånskild, om inget annat anges.

Sambor

14 § Vad som avses med sambor framgår av 1 § sambolagen (2003:376).

Förälder

15 § Om föräldraskap till barn och rättsverkan av adoption finns bestämmelser i 1 och 4 kap. föräldrabalken.

Blivande adoptivförälder

16 § Med blivande adoptivförälder avses i denna balk den som efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.

Familjehemsförälder

17 § Med familjehemsförälder avses i denna balk den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte till-

hör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet.

II Socialförsäkringsskyddet 3 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om socialförsäkringsskyddet i 4 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • bosättningsbaserade förmåner i 5 kap.,
  • arbetsbaserade förmåner i 6 kap., och
  • övriga förmåner i 7 kap.

4 kap. Allmänna bestämmelser om försäkringsskyddet Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • försäkringsgrunder och försäkringsgrenar i 2 §,
  • försäkrad och gällande skydd i 3 och 4 §§, och
  • internationella förhållanden i 5 §.

Försäkringsgrunder och försäkringsgrenar

2 § När det gäller grunden för försäkring är socialförsäkringen indelad i tre försäkringsgrenar. Dessa avser

1. förmåner som grundas på bosättning i Sverige (bosättningsbaserade förmåner),

2. förmåner som grundas på arbete i Sverige (arbetsbaserade förmåner), och

3. förmåner som grundas på andra omständigheter än bosättning eller arbete i Sverige (övriga förmåner).

Försäkrad och gällande skydd

3 § Försäkrad är den som uppfyller de krav ifråga om bosättning, arbete eller andra omständigheter som avses i 2 § samt gällande krav på försäkringstider.

För att omfattas av socialförsäkringsskyddet ska den försäkrade dessutom uppfylla de andra villkor som gäller för respektive förmån enligt 5– 7 kap.

4 § Närmare bestämmelser om rätten till förmåner finns i 8–107 kap. (avdelningarna B

Internationella förhållanden

5 § Den som, enligt vad som följer av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen1, omfattas av lagstiftningen i en annan stat är inte försäkrad för sådana förmåner enligt denna balk som motsvarar förmåner som avses i förordningen.

5 kap. Bosättningsbaserade förmåner Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • bosättning i Sverige i 2 och 3 §§,
  • särskilda personkategorier i 4−8 §§,
  • de bosättningsbaserade förmånerna i 9 och 10 §§,
  • socialförsäkringsskyddet i samband med inflyttning till Sverige i 11 och 12 §§,
  • förmåner vid utlandsvistelse i 13−16 §§, och
  • speciella försäkringssituationer i 17 och 18 §§.

Bosättning i Sverige

2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk ska, om inget annat särskilt anges, en person anses vara bosatt i Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.

3 § Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år ska anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte om synnerliga skäl talar mot det. En utlänning som enligt 4 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) inte ska folkbokföras ska inte heller anses vara bosatt här.

En i Sverige bosatt person som lämnar landet ska fortfarande anses vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.

Särskilda personkategorier

Statsanställda

4 § Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning ska anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden om han eller hon tidigare någon gång varit bosatt här.

När en annan stat som arbetsgivare sänder en person till Sverige för arbete för arbetsgivarens räkning ska den personen inte anses vara bosatt här.

1 EGT 149, 5.7.1971, s. 2 (Celex 31971R 1408)

Diplomater m.fl.

5 § En person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsulat eller dess betjäning ska anses vara bosatt i Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.

En person som på grund av anknytning till en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ska anses vara bosatt i Sverige endast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.

Biståndsarbetare m.fl.

6 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för arbete för arbetsgivarens räkning ska fortfarande anses vara bosatt här, om han eller hon är anställd av

1. en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, eller

2. ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund.

Första stycket gäller endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år.

Utlandsstuderande m.fl.

7 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera i ett annat land ska fortfarande anses vara bosatt här så länge han eller hon genomgår en studiestödsberättigande utbildning eller har utbildningsbidrag för doktorander.

Den som kommer till Sverige för att studera ska inte anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för doktorander.

Familjemedlemmar

8 § Vad som sägs om personer som avses i 4

  • §§ gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.

De bosättningsbaserade förmånerna

9 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner:

Avdelning B Familjeförmåner

1. föräldrapenning på lägstanivå och grundnivå,

(11 och 12 kap.)

2. barnbidrag, (15 och 16 kap.)

3. underhållsstöd, (17–19 kap.)

4. adoptionsbidrag,

(21 kap.)

5. vårdbidrag,

(22 kap.)

Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

6. rehabilitering, arbetshjälpmedel och särskilt bidrag,

(33 och 34 kap.)

7. sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning,

(36, 38 och 39 kap.)

Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder

8. handikappersättning,

(53 kap.)

9. assistansersättning,

(54 kap.)

10. bilstöd,

(55 kap.)

Avdelning E Förmåner vid ålderdom 11. garantipension, (58, 59, 68–70, 72 och 74 kap.) 12. särskilt pensionstillägg, (76 kap.) 13. äldreförsörjningsstöd, (77 kap.)

Avdelning F Förmåner till efterlevande 14. efterlevandestöd, (80, 82 och 89 kap.) 15. garantipension till omställningspension,

(80, 84 och 89 kap.)

16. garantipension till änkepension, (80, 88 och 89 kap.)

Avdelning G Bostadsstöd 17. bostadsbidrag, och (98–102 kap.) 18. bostadstillägg. (104–107 kap.)

10 § När det gäller förmåner till efterlevande enligt 9 § 14

  • är det den

efterlevande som ska vara försäkrad för förmånerna.

Socialförsäkringsskyddet i samband med inflyttning till Sverige

Anmälan om bosättning

11 § Till den som bosätter sig i Sverige men inte är folkbokförd här får bosättningsbaserade förmåner inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad när anmälan om bosättningen gjordes till Försäkringskassan eller när Försäkringskassan på annat sätt fick kännedom om bosättningen.

Bestämmelser om anmälan om bosättning i Sverige finns i 114 kap. kap. 41 §.

Uppehållstillstånd m.m.

12 § Till den som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha uppehållstillstånd i Sverige får bosättningsbaserade förmåner lämnas tidigast från och med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för

längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades. Om det finns synnerliga skäl, får förmåner lämnas även om uppehållstillstånd inte har beviljats.

Förmåner enligt första stycket lämnas dock inte för tid då bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har lämnats till den försäkrade, om förmånerna är av motsvarande karaktär.

Förmåner vid utlandsvistelse

13 § För tid då en försäkrad inte vistas i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz får förmåner som grundas på bosättning lämnas endast i de fall som avses i 14 och 15 §§.

14 § Förmåner får lämnas om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. Äldreförsörjningsstöd enligt 9 § 13 får dock lämnas endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst tre månader.

Förmåner enligt 9 § 7, 11, 12 och 14

  • får lämnas så länge den för-

säkrades bosättning i Sverige består.

15 § Tidsbegränsningen i 14 § första stycket gäller inte sådana statsanställda och deras familjemedlemmar som avses i 4 och 8 §§.

Tidsbegränsningen gäller inte heller familjeförmåner enligt 9 § 1

  • till biståndsarbetare m.fl. och studerande eller deras familjemedlemmar som avses i 6
  • §§.

16 § I 108–121 kap. (avdelning H) finns bestämmelser om när den försäkrade är skyldig att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon lämnar Sverige.

Speciella försäkringssituationer

17 § Regeringen meddelar föreskrifter om i vilken utsträckning barn som är politiska flyktingar är försäkrade för underhållsstöd enligt 9 § 3 även om de inte är bosatta i Sverige.

18 § Har rätten till en bosättningsbaserad förmån upphört med tillämpning av bestämmelserna om bosättning i 2

  • §§ eller bestämmelserna om

utlandsvistelse i 13

  • §§, får förmånen efter ansökan hos Försäkringskassan fortsätta att lämnas om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen.

6 kap. Arbetsbaserade förmåner Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– arbete i Sverige i 2 §, – särskilda personkategorier i 3

  • §§,

– de arbetsbaserade förmånerna i 6 och 7 §§,

– försäkringstid i 8

  • §§,

– socialförsäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med arbete i Sverige i 13 och 14 §§, – förmåner vid utlandsvistelse i 15

  • §§, och

– speciella försäkringssituationer i 19

  • §§.

Arbete i Sverige

2 § Med arbete i Sverige avses, om inget annat särskilt anges, vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk förvärvsarbete i verksamhet här i landet.

Om en fysisk person som bedriver näringsverksamhet har sådant fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska verksamhet som hänför sig till driftstället anses bedriven här i landet.

Särskilda personkategorier

Sjömän

3 § Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg ska anses som arbete i

Sverige. Detta gäller även arbete som utförs

1. i anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat, eller

2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat.

Med sjöman avses den som enligt 3 § sjömanslagen (1973:282) ska anses som sjöman.

Utsändning m.m.

4 § Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige ska anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgivaren och arbetet kan antas vara längst ett år.

När en utländsk arbetsgivare under motsvarande förhållande sänder någon till Sverige för arbete ska arbete i Sverige inte anses föreligga.

I fall som anges i 5 kap. 4 § gäller första och andra styckena även om utsändningstiden kan antas vara längre än ett år.

Diplomater m.fl.

5 § Arbete som utförs av en person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsulat ska anses som arbete i Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.

Ett sådant arbete som medför att en person på grund av anknytning till en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om

immunitet och privilegier i vissa fall ska anses som arbete i Sverige endast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.

De arbetsbaserade förmånerna

6 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner:

Avdelning B Familjeförmåner

1. graviditetspenning,

(9 kap.)

2. föräldrapenning på grundnivå eller sjukpenningnivå och tillfällig föräldrapenning,

(11–13 kap.)

Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

3. sjukpenning, (27–31 kap.)

4. rehabilitering, arbetshjälpmedel och rehabiliteringsersättning,

(33 och 34 kap.)

5. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning,

(36, 37 och 39 kap.)

6. arbetsskadeersättning, (41–44 kap.)

7. närståendepenning, (49 och 50 kap.)

Avdelning E Förmåner vid ålderdom

8. inkomstgrundad ålderspension, (58–67 och 72–74 kap.)

Avdelning F Förmåner till efterlevande

9. inkomstrelaterad efterlevandepension

(80, 81, 83, 85–87 och 89 kap.)

10. efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen.

(91 och 92 kap.)

7 § När det gäller pensionsförmåner och skadeersättning till efterlevande enligt 6 § 9 och 10 är det den avlidne som ska ha varit försäkrad för förmånerna.

Försäkringstid

Allmänna bestämmelser

8 § För arbetstagare gäller försäkringen enligt 6 § från och med den första dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen från och med den dag då arbetet har påbörjats.

Försäkringen upphör att gälla tre månader, eller för sådana förmåner som anges i 6 § 5 ett år, efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den enskilde börjar arbeta i ett annat land och omfattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det finns andra särskilda skäl.

9 § Om en förmån som avses i 6 § lämnas när försäkringen ska upphöra enligt 8 §, fortsätter försäkringen enligt 6 § att gälla under den tid för vilken förmånen lämnas.

10 § Försäkringen enligt 6 § fortsätter att gälla efter efterskyddstiden enligt 8 § så länge bestämmelserna i 29 kap. 11–16 §§ om sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid) är tillämpliga på personen.

11 § Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 6 § 6 och 8–10 gäller när rätten till en förmån enligt de bestämmelser som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning på grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2.

Försäkringen för pensioner enligt första stycket gäller också när rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 19 och 20 §§.

12 § För biståndsarbetare m.fl. enligt 5 kap. 6 § som till följd av utlandsarbete inte omfattas av den arbetsbaserade försäkringen och som efter utlandstjänstgöringens slut återvänder till Sverige ska efterskyddstiden börja löpa först efter återkomsten, om utlandstjänstgöringen varat längst fem år.

Socialförsäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med arbete i Sverige

Anmälan om arbete i Sverige

13 § Arbetsbaserade förmåner enligt 6 § 1

  • 7 och 8 får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad då Försäkringskassan fick kännedom om arbetet.

Bestämmelser om anmälan om arbete för den som inte är bosatt i Sverige finns i 114 kap. 42 §.

Arbetstillstånd eller uppehållstillstånd

14 § Den som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha arbetstillstånd i Sverige eller ett uppehållstillstånd med motsvarande verkan har inte rätt till arbetsbaserade förmåner förrän ett sådant tillstånd har beviljats. Ersättning får lämnas tidigast från och med den dag då tillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades.

Begränsningarna i första stycket gäller inte arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 eller arbetsskadeersättning till efterlevande enligt 6 § 10.

Förmåner vid utlandsvistelse

15 § För tid då en försäkrad vistas utomlands får förmåner vid sjukdom, graviditet, tillfällig vård av barn och rehabilitering enligt 6 § 1

  • lämnas

endast

  • om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den försäkrade där utför sådant arbete som ska anses som arbete i Sverige, eller
  • om Försäkringskassan medger att den försäkrade reser till utlandet.

16 § Förmåner enligt 6 § 5, 6 och 8

  • lämnas för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning på grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2,

1. om barnet är bosatt i Sverige, eller

2. om Försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband med adoption.

17 § När det gäller efterlevandeförmåner ska vad som anges i 16 § om försäkrad gälla den försäkrades efterlevande.

18 § I 108–121 kap. (avdelning H) finns bestämmelser om den försäkrades skyldighet att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon lämnar

Sverige.

Speciella försäkringssituationer

19 § En person som får inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5 är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 beräknad på denna ersättning.

20 § Den som får någon av följande förmåner är försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5, inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 och inkomstrelaterad efterlevandeförmån enligt 6 § 9:

1. vårdbidrag enligt 5 kap. 9 § 5, som inte enbart avser merkostnader,

2. dagpenning från arbetslöshetskassa,

3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,

4. utbildningsbidrag för doktorander,

5. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),

6. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, eller

7. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

21 § När det gäller inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 finns i 63 kap. bestämmelser om beräkning av pensionsgrundande belopp för

  • plikttjänstgöring,
  • studier, och
  • vård av småbarn.

22 § Den som genomgår utbildning som är förenad med särskild risk för arbetsskada är försäkrad för arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 och 10.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om försäkring enligt första stycket.

7 kap. Övriga förmåner Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • sjuklön i 2 och 3 §§,
  • statligt personskadeskydd i 4−8 §§,
  • krigsskadeersättning till sjömän i 9−11 §§, och
  • smittbärarersättning i 12 §.

Sjuklön

Försäkringsgrund

2 § En arbetstagare är försäkrad för sjuklön enligt bestämmelserna i 25 och 26 kap.

Försäkringstid

3 § En arbetstagares rätt till sjuklön för en viss period enligt bestämmelserna i 25 kap. gäller från och med den första dagen av anställningstiden.

Är den avtalade anställningstiden kortare än en månad inträder dock rätten till sjuklön endast om arbetstagaren har tillträtt anställningen och därefter varit anställd fjorton kalenderdagar i följd. Dag under vilken arbetstagaren varit frånvarande utan giltigt skäl medräknas inte.

Vid beräkning av kvalifikationstiden enligt första stycket ska tidigare anställningar hos samma arbetsgivare medräknas, om tiden mellan anställningarna är högst fjorton kalenderdagar.

Statligt personskadeskydd

Försäkringsgrunder

4 § Försäkrad för statligt personskadeskydd enligt 45 kap. är

1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen, eller till antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning,

2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en kommunal organisation för räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 § andra stycket luftfartslagen (1957:297),

3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

4. den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som har meddelats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a §brottsbalken,

5. den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken, och

6. den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll.

5 § Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall bestämmelserna i 45 kap. ska tillämpas även på den som, i annat fall än som avses i 4 §, frivilligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.

Försäkringstider

6 § Personskadeskyddet börjar gälla när den första resan påbörjas till sådan verksamhet eller intagning som avses i 4 § 1

  • och upphör när den sista resan från verksamheten eller intagningen avslutats.

Vid sådan verksamhet som avses i 4 § 4

  • börjar personskadeskyddet gälla när den dömde påbörjar resan till platsen för verksamheten och upphör när resan från platsen avslutats.

7 § Vistas någon under tid som avses i 6 § i något annat land än Sverige,

Danmark utan Färöarna och Grönland, Finland eller Norge gäller personskadeskyddet endast om staten har ordnat eller bekostat resan.

8 § Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 § om försäkring, försäkringstid och utlandsvistelse ska tillämpas även när det gäller personskadeersättning.

Krigsskadeersättning till sjömän

Försäkringsgrund

9 § Försäkrad för krigsskadeersättning till sjömän enligt 46 kap. är den som vid en tjänstgöring på svenskt fartyg är försäkrad för arbetsskadeersättning enligt 6 kap. 6 § 6 och som anses som sjöman enligt sjömanslagen (1973:282) eller ändå följer med fartyget och utför arbete för fartygets räkning.

Försäkringen gäller dock inte den som tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i ett krig som Sverige befinner sig i.

Försäkringstid

10 § Skyddet enligt 9 § gäller utomlands när sjömannen

1. är på resa till en ort där han eller hon ska tillträda tjänstgöring på svenskt fartyg,

2. under tjänstgöring på svenskt fartyg vistas på en ort där fartyget ligger, eller

3. efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg väntar på eller är på hemresa.

11 § Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 § om försäkring, försäkringstid och utlandsvistelse ska tillämpas även när det gäller krigsskadeersättning.

Smittbärarersättning

12 § Försäkrad för smittbärarersättning enligt 48 kap. i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel är en sådan smittbärare som avses i 3 § samma kapitel.

AVD. B FAMILJEFÖRMÅNER I Inledande bestämmelser 8 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar Innehåll

1 § I avdelning B finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner till föräldrar och barn (familjeförmåner).

2 § Familjeförmåner enligt denna avdelning är

  • graviditetspenning till den som på grund av graviditet har nedsatt arbetsförmåga eller är förbjuden att utföra sitt förvärvsarbete,
  • föräldrapenningsförmåner i samband med barns födelse, vid adoption av barn eller i andra särskilda situationer när en förälder vårdar barn,
  • barnbidrag som generellt bidrag för barn,
  • underhållsstöd till ett barn vars föräldrar inte bor tillsammans, och
  • särskilda familjeförmåner vid vissa fall av adoption eller när ett barn lider av sjukdom eller har funktionshinder.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om familjeförmåner.

Vidare finns bestämmelser om

  • graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner i 9–13 kap.,
  • barnbidrag i 14–16 kap.,
  • underhållsstöd i 17–19 kap., och
  • särskilda familjeförmåner i 20–22 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4

  • kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 108–121 kap. (avdelning H).

II Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner 9 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • bestämmelser om graviditetspenning i 10 kap., och
  • allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner i 11 kap. Vidare finns bestämmelser om
  • föräldrapenning i 12 kap., och
  • tillfällig föräldrapenning i 13 kap.

10 kap. Graviditetspenning Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till graviditetspenning i 2−5 §§,
  • förmånstiden i 6−9 §§, och
  • beräkning av graviditetspenning, m.m. i 10 och 11 §§.

Rätten till graviditetspenning

Nedsatt arbetsförmåga

2 § En försäkrad som är gravid har rätt till graviditetspenning,

1. om graviditeten sätter ned hennes förmåga att utföra sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel, och

2. hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584).

Förbud mot förvärvsarbete

3 § En försäkrad som är gravid har rätt till graviditetspenning om hon

1. inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under graviditeten, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), och

2. inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 § föräldraledighetslagen (1995:584).

Förmånsnivåer

4 § Graviditetspenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.

Samordning med andra förmåner

5 § Graviditetspenning lämnas inte till den del den försäkrade för samma tid får

  • sjukpenning, eller
  • sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan.

Förmånstiden

6 § Graviditetspenning vid nedsatt arbetsförmåga enligt 2 § lämnas för varje dag som nedsättningen består. Ersättningen lämnas dock tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

7 § Graviditetspenning vid förbud mot förvärvsarbete enligt 3 § lämnas för varje dag som förbudet gäller.

8 § Graviditetspenning lämnas längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

9 § Graviditetspenning beviljas för en viss period.

Beräkning av graviditetspenning, m.m.

10 §

Graviditetspenning beräknas enligt bestämmelserna om sjuk-

penning och sjukpenninggrundande inkomst i 28–31 kap., med de undantag som anges i 11 §.

För hel graviditetspenning motsvarar ersättningsnivån beräkningsunderlaget för sjukpenning enligt 31 kap. 7 §.

11 § Det som i denna balk eller annan författning i övrigt föreskrivs om sjukpenning enligt 28–31 kap. gäller i tillämpliga delar även i fråga om graviditetspenning, med undantag av bestämmelserna i

– 30 kap. 5 § om ersättning för merutgifter, – 30 kap. 22 § om karensdag, och – 30 kap. 24–28 §§ om karenstid.

11 kap. Allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • föräldrabegreppet i 4−6 §§,
  • adoptionsbegreppet i 7 §,
  • rätten till föräldrapenningsförmåner i 8−14 §§,
  • samordning med andra förmåner i 15−17 §§, och
  • utbetalning till annan än förälder i 18 §.

Inledande bestämmelser

2 § Föräldrapenningsförmåner lämnas i följande former:

1. Föräldrapenning till en förälder för vård av barn med anledning av barns födelse eller vid adoption av barn (12 kap.).

2. Tillfällig föräldrapenning till en förälder i andra särskilda situationer när föräldern avstår från förvärvsarbete för att vårda barn (13 kap.).

3 § I föräldraledighetslagen (1995:584) finns bestämmelser som anger när en arbetstagare som är förälder har rätt att vara ledig från sin anställning.

Föräldrabegreppet

Vem som likställs med förälder

4 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med en förälder följande personer:

1. Förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern.

2. Förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

3. Särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet.

4. Blivande adoptivförälder.

Utvidgning för tillfällig föräldrapenning

5 § När det gäller tillfällig föräldrapenning likställs med en förälder även följande personer:

1. Förälders sambo i annat fall än som avses i 4 § 2.

2. Familjehemsförälder. Första stycket gäller inte i fall som avses i 13 kap. 8 och 9 §§.

6 § När det gäller tillfällig föräldrapenning för den som har fått rätt till sådan förmån enligt 13 kap. 11 § och för den som genom överlåtelse har fått rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 8 och 9 §§, likställs med en förälder även där avsedda personer.

Första stycket gäller inte vid ytterligare överlåtelse enligt 13 kap. 8 och 9 §§ och, när det gäller tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 11 §, inte heller vid tillämpning av 114 kap. 14, 17 och 18 §§.

Adoptionsbegreppet

7 § Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med adoption att någon efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.

Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs den tidpunkt när den som adopterat ett barn har fått barnet i sin vård med tidpunkten för ett barns födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder.

Rätten till föräldrapenningsförmåner

Allmänna bestämmelser

8 § En förälder har rätt till föräldrapenningsförmåner endast för vård av barn som är bosatt i Sverige. Vid adoption ska barnet anses bosatt i

Sverige om den blivande föräldern är bosatt här.

9 § Föräldrapenningsförmåner lämnas som hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels förmån.

Närmare bestämmelser om de olika förmånsnivåerna finns i 12 kap. 9 § och 13 kap. 5 §.

10 § Oavsett antalet barn kan en förälder inte få mer än sammanlagt hel föräldrapenning per dag.

11 § Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i 12 kap. 6 och 7 §§ samt 13 kap. 10, 11, 13, 25 och 29 §§. För tillfällig föräldrapenning gäller dock även 13 kap. 3 §.

12 § Föräldrapenningsförmåner lämnas inte för dag då en förälder är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480).

Anmälan till Försäkringskassan

13 § Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas för tid innan anmälan gjorts hos Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

Arbetsgivarinträde

14 § Bestämmelserna i 30 kap. 49

  • och 54 §§ om arbetsgivarinträde m.m. tillämpas även i fråga om föräldrapenningsförmåner.

Samordning med andra förmåner

Allmänna bestämmelser

15 § Föräldrapenningsförmåner lämnas inte om en förälder för samma dag och tid får någon av följande förmåner:

1. Sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan.

2. Sjukpenning.

3. Ersättning som motsvarar sjukpenning enligt äldre författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall. Första stycket gäller även när föräldern får motsvarande förmån på grundval av utländsk lagstiftning.

Föräldrapenning och motsvarande utländska förmåner

16 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas inte om det för samma barn och tid lämnas en motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning.

Tillfällig föräldrapenning och vårdbidrag

17 § Tillfällig föräldrapenning lämnas inte för sådant behov av vård eller tillsyn av ett barn som har grundat rätt till vårdbidrag.

Utbetalning till annan än förälder

18 § Om en förälder som inte fyllt 18 år har rätt till en föräldrapenningsförmån, får Försäkringskassan på begäran av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis ska betalas ut till någon annan person eller till socialnämnden.

12 kap. Föräldrapenning Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till föräldrapenning i 2−11 §§,
  • förmånstiden i 12 och 13 §§,
  • vem som får föräldrapenningen i 14−17 §§,
  • ersättningsnivåer i 18−24 §§,
  • beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån i 25−31 §§,
  • beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning i 32−34 §§,
  • föräldrapenning för de första 180 dagarna i 35−38 §§,
  • föräldrapenning efter 180 dagar i 39−41 §§, och
  • föräldrapenning vid flerbarnsbörd i 42−45 §§.

Rätten till föräldrapenning

Allmänna bestämmelser

2 § Rätt till föräldrapenning har en försäkrad förälder som vårdar barn under tid när han eller hon inte förvärvsarbetar.

Föräldrapenning lämnas i de situationer och under de närmare förutsättningar som anges i detta kapitel. Förmånen kan vara bosättningsbaserad enligt 5 kap. eller arbetsbaserad enligt 6 kap.

3 § Den förälder som till huvudsaklig del faktiskt vårdar barnet har rätt till föräldrapenning.

4 § Förutom i situationer som anges i 5 och 6 §§ har en förälder som inte har barnet i sin vård rätt till föräldrapenning endast om det finns särskilda skäl.

Barnets mor

5 § Barnets mor har rätt till föräldrapenning från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

Även om barnets mor inte har barnet i sin vård har hon rätt till föräldrapenning till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen.

Föräldrautbildning

6 § En förälder som deltar i föräldrautbildning har rätt till föräldrapenning i samband med utbildningen.

Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan lämnas före barnets födelse och även därefter till en förälder som inte har barnet i sin vård.

Förskoleverksamhet

7 § En förälder som besöker förskoleverksamhet där barnet deltar har rätt till föräldrapenning i samband med besöket.

Adoption

8 § Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn, med följande undantag:

1. Föräldrapenning lämnas inte för barn som har fyllt tio år.

2. Vid adoption av andra makens barn eller av eget barn lämnas föräldrapenning inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum.

3. Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning enligt 6 § till den som avser att adoptera ett barn lämnas inte före den dag då föräldern fått barnet i sin vård.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

9 § Föräldrapenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel föräldrapenning lämnas för dag när föräldern inte förvärvsarbetar.

2. Tre fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst en fjärdedel av normal arbetstid.

3. Halv föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid.

4. En fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

5. En åttondels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid. Föräldrapenning får dock lämnas som hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning på grundnivå enligt 23 § eller på lägstanivå enligt 24 § när föräldern arbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.

10 § Som förvärvsarbete betraktas inte vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem.

11 § Föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt 21 och 22 §§ lämnas för tid som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden får föräldrapenning på motsvarande eller högre förmånsnivå. Detta gäller dock endast för perioder av arbetsfri tid om högst fyra dagar.

Förmånstiden

12 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna.

Vid flerbarnsbörd lämnas föräldrapenning under ytterligare högst 180 dagar för varje barn utöver det första.

13 § Föräldrapenning lämnas längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret i grundskolan.

Vem får föräldrapenningen?

Ensam vårdnad

14 § En förälder som har ensam vårdnad om ett barn får föräldrapenningen under hela den tid som anges i 12 §.

Gemensam vårdnad

15 § Om föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn får vardera föräldern föräldrapenning under hälften av den tid som anges i 12 §. Om endast en av föräldrarna har rätt till föräldrapenning, får han eller hon dock föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

Förmåga att vårda barnet saknas

16 § Om en förälder på grund av sjukdom eller funktionshinder varaktigt saknar förmåga att vårda barnet, får den andra föräldern föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

Avstående från föräldrapenning

17 § En förälder kan genom skriftlig anmälan avstå rätten att få föräldrapenning till förmån för den andra föräldern.

Detta gäller dock inte föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt 21 och 22 §§ såvitt avser en tid om

1. 60 dagar för varje barn, eller

2. 60 dagar för barnen gemensamt vid flerbarnsbörd.

Ersättningsnivåer

Inledande bestämmelser

18 § Föräldrapenning kan lämnas på

  • sjukpenningnivå,
  • grundnivå, eller
  • lägstanivå.

19 § För de första 180 dagarna med rätt till föräldrapenning för vård av ett barn gäller att förmånen kan lämnas på antingen sjukpenningnivån eller grundnivån.

Efter 180 dagar gäller att föräldrapenning kan lämnas för 210 dagar på antingen sjukpenningnivån eller grundnivån och för 90 dagar på lägstanivån.

20 § När det gäller flerbarnsbörd finns bestämmelser om ersättningsnivåerna i 42–45 §§.

Sjukpenningnivån

21 § Föräldrapenning på sjukpenningnivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning enligt 6 kap. 6 § 2 om det enligt 28 kap. 3 § kan fastställas en sjukpenninggrundande inkomst för föräldern.

22 § För hel föräldrapenning motsvarar sjukpenningnivån förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning enligt 31 kap. 7 § grundat på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 25

  • §§.

Om hel föräldrapenning på sjukpenningnivån inte överstiger 180 kronor om dagen lämnas i stället föräldrapenning på grundnivån enligt 23 §.

Grundnivån

23 § Föräldrapenning på grundnivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad enligt 5 kap. 9 § 1 eller arbetsbaserad föräldrapenning enligt 6 kap. 6 § 2.

För hel föräldrapenning är grundnivån 180 kronor om dagen.

Lägstanivån

24 § Föräldrapenning på lägstanivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning enligt 5 kap. 9 § 1 och avser tid då föräldrapenning inte får lämnas på sjukpenningnivån eller grundnivån.

För hel föräldrapenning är lägstanivån 180 kronor om dagen.

Beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån

Grundläggande bestämmelser

25 § När föräldrapenning ska lämnas på sjukpenningnivån ska ersättningen beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst i 28, 29 och 31 kap., med undantag av bestämmelserna i

– 28 kap. 5 § om bortseende från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete överstigande 7,5 prisbasbelopp,

  • 29 kap. 19−22 §§ om beräkning i vissa situationer, och
  • 31 kap. 12−18 §§ om arbetstidsberäknad sjukpenning.

26 § Vid beräkning av föräldrapenning som ska lämnas på sjukpenningnivån ska det vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten bortses från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete till den del summan av dessa inkomster överstiger 10 prisbasbelopp. Det ska vid denna beräkning i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.

Barn som inte har fyllt två år

27 § Om en förälders sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 29 kap. 15 §, ska föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av

1. den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde, eller

2. den högre inkomst som löneavtal därefter föranleder. Första stycket gäller all föräldrapenning som lämnas till föräldern, när han eller hon avstår från förvärvsarbete för vård av barn under den tid som anges där.

Skulle den sjukpenninggrundande inkomsten som gällde innan sänkningen skedde ha överstigit 7,5 prisbasbelopp, om inkomsten alltjämt hade beräknats utan begränsningen i 28 kap. 5 § andra stycket första meningen, tillämpas det beräkningssätt som anges 26 §.

28 § För en förälder som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpenninggrundande inkomst som föräldrapenningen beräknas på enligt 27 § räknas om på sätt som anges i 29 kap. 29–31 §§ och 32 § första stycket.

Ny graviditet och adoption

29 § Om en förälder är gravid på nytt innan ett barn har uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders ålder, ska föräldrapenning för föräldrarna även fortsättningsvis beräknas på det sätt som anges i 27 och 28 §§.

Det som anges i första stycket gäller även vid adoption av ett barn som sker högst två år och sex månader efter det att det först nämnda barnet har fötts eller adopterats.

30 § Har efter tid som avses i 29 kap. 15 § (SGI-skyddad tid för föräldraledighet) sänkning inte skett av den sjukpenninggrundande inkomsten som avses i 28 kap. på grund av att den årliga inkomsten överstiger 7,5 prisbasbelopp, tillämpas bestämmelserna i 25–29 §§ på motsvarande sätt.

Ersättning till familjehemsförälder

31 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barnet, ska det vid beräkningen av föräldrapenningen bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen.

Beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

32 § Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning gäller följande:

  • En dag med hel föräldrapenning motsvarar en dag.
  • En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning motsvarar tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel av en dag.

Avräkning för utländsk föräldrapenning

33 § Om en förälder har fått en förmån enligt utländsk lagstiftning, som motsvarar föräldrapenning med anledning av ett barns födelse, ska den tid som den utländska förmånen har lämnats för räknas av från det högsta antal dagar som föräldrapenning kan lämnas för enligt 12 §.

34 § Avräkning enligt 33 § ska i första hand göras från de dagar som föräldern själv har rätt till enligt 15 § första meningen samt, när det gäller dessa dagar, från de dagar som avses i 35

  • §§.

För återstående dagar som ska räknas av gäller följande:

1. Om den utländska förmånen grundas på inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete, ska avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas på sjukpenningnivån.

2. Om den utländska förmånen lämnas med ett belopp som för alla förmånstagare är enhetligt och oberoende av inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete, ska avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas endast på lägstanivån.

Föräldrapenning för de första 180 dagarna

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

35 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna enligt följande:

1. Föräldrapenning lämnas på sjukpenningnivån, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen har varit försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3 och under hela den tiden skulle ha haft rätt till en sjukpenning som överstiger lägstanivån för föräldrapenning (240-dagarsvillkoret).

2. Om förutsättningarna i 1 inte är uppfyllda och om hel föräldrapenning på sjukpenningnivån i annat fall inte överstiger 180 kronor om dagen, lämnas föräldrapenning på grundnivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

36 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna på grundnivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

37 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna enligt 35 §.

För att föräldrapenning ska lämnas på grundnivån krävs dock att föräldern uppfyller 240-dagarsvillkoret i 35 § 1.

Särskilt om 240-dagarsvillkoret

38 § För en förälder som anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands enligt bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8 §§, ska det bortses från tiden för utlandsvistelsen när det bestäms om 240-dagarsvillkoret i 35 § 1 är uppfyllt.

För en förälder som fått sjukersättning eller aktivitetsersättning ska sådan sjukpenninggrundande inkomst som beräknas enligt 29 kap. 23 § anses ha gällt hela den tid som föräldern fått sådan ersättning när det bestäms om 240-dagarsvillkoret i 35 § 1 är uppfyllt.

Föräldrapenning efter 180 dagar

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

39 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för

1. 210 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

40 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för

1. 210 dagar på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

41 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för 210 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån.

Föräldrapenning vid flerbarnsbörd

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

42 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsbörd föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare

1. 90 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

43 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsbörd föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare

1. 90 dagar på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

44 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsbörd föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare 90 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån.

Flerbarnsbörd med minst tre barn

45 § För varje barn utöver det andra lämnas föräldrapenning för ytterligare 180 dagar enligt den ersättningsnivå som anges i

1. 42 § 1 till en förälder som är försäkrad för såväl bosättningsbaserad som arbetsbaserad föräldrapenning,

2. 43 § 1 till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning, eller

3. 44 § till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning.

13 kap. Tillfällig föräldrapenning Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till tillfällig föräldrapenning i 2−9 §§,
  • tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption i 10−15 §§,
  • vård av barn som inte har fyllt 12 år i 16−21 §§,
  • vård av barn som har fyllt 12 år i 22−24 §§,
  • vård av barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade i 25 och 26 §§,
  • förmånstiden i 27 och 28 §§,
  • vård av allvarligt sjukt barn i 29 och 30 §§,
  • beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning i 31 §, och
  • beräkning av tillfällig föräldrapenning i 32−37 §§.

Allmänt om rätten till tillfällig föräldrapenning

Allmänna bestämmelser

2 § Rätt till tillfällig föräldrapenning har en försäkrad förälder som avstår från att utföra förvärvsarbete i samband med ett barns födelse eller behov av vård.

Tillfällig föräldrapenning lämnas i de situationer och under de närmare förutsättningar som anges i detta kapitel. Förmånen är arbetsbaserad enligt 6 kap.

3 § Tillfällig föräldrapenning får utöver vad som anges i 11 kap. 11 § lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid i följande situationer:

1. Om föräldrarna följer med sitt barn till läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom.

2. Om föräldrarna, som en del i behandlingen av sitt barn, behöver delta i läkarbesök eller i behandling som ordinerats av läkare.

Förhandsbesked om tillfällig föräldrapenning

4 § Försäkringskassan får i förväg pröva om förutsättningarna för tillfällig föräldrapenning enligt 22 och 26 §§ är uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för den tid som anges i beslutet men kan omprövas om de förhållanden som har lagts till grund för beslutet ändras.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

5 § Tillfällig föräldrapenning kan lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder helt avstått från förvärvsarbete.

2. Tre fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. Halv tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

4. En fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

5. En åttondels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst sju åttondelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

6 § Som förvärvsarbete betraktas inte vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem.

7 § Om en förälder får oavkortade löneförmåner under tid då han eller hon bedriver studier, likställs avstående från studier med avstående från

förvärvsarbete vid tillämpning av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning. Detta gäller dock endast i den utsträckning föräldern går miste om löneförmånerna.

Överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning

8 § En förälder får överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn till någon som är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet. Sådan överlåtelse får göras i följande situationer:

1. I samband med sjukdom eller smitta hos barnet.

2. I samband med sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare, när det gäller barn som avses i 16

  • 22 och 25 §§.

9 § Försäkringskassan får, efter medgivande av en förälder, besluta att en annan person som enligt 6 kap. är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete ska få rätt till tillfällig föräldrapenning i de fall som anges i 8 §.

Som villkor för detta gäller

1. dels att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte kan vårda barnet,

2. dels att föräldern inte får tillfällig föräldrapenning endast av det skälet att han eller hon för samma tid får sådan förmån som avses i 11 kap. 15 § eller smittbärarpenning.

Tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption

Rätten till förmånen

10 § Rätt till tillfällig föräldrapenning har en far som avstår från förvärvsarbete i samband med sitt barns födelse för att

1. närvara vid förlossningen,

2. sköta hemmet, eller

3. vårda barn. Det som sägs om far i första stycket och i 11–13 §§ gäller även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

11 § I följande situationer får Försäkringskassan bevilja tillfällig föräldrapenning för ändamål som anges i 10 § till en annan person som i stället för en far eller mor avstår från sitt förvärvsarbete i samband med ett barns födelse:

1. Det finns inte någon far till barnet som har rätt till tillfällig föräldrapenning.

2. Barnets mor är avliden.

3. Barnets far avstår från sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § och det skulle vara oskäligt att inte låta honom avstå.

4. Barnets far kan inte utnyttja sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 §.

5. Barnets far kommer sannolikt inte att nyttja sin rätt enligt 10 § på grund av besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud eller liknande eller på grund av andra särskilda omständligheter. För att Försäkringskassan ska kunna bevilja tillfällig föräldrapenning enligt första stycket krävs att personen är försäkrad för tillfällig föräldrapenning enligt 6 kap.

12 § Vid adoption lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 10 och 11 §§, dock endast om barnet inte fyllt 10 år.

13 § Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a § föräldrabalken har förordnats att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn gäller följande:

1. Rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § tillkommer båda adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.

2. Det som i 11 § sägs om far eller mor ska i stället gälla adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.

Förmånstiden

14 § Tillfällig föräldrapenning enligt 10

  • §§ lämnas under högst tio dagar per barn, dock inte för tid efter sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Vid adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin vård.

Är det fråga om tillfällig föräldrapenning enligt 11 § eller 13 § 2, ska dock avräkning ske för dagar med tillfällig föräldrapenning som en förälder kan ha fått med stöd av 10 § och 13 § 1.

Fördelning av förmånstiden

15 § Vid adoption och för särskilt förordnade vårdnadshavare fördelas de dagar som anges i 14 § med hälften till vardera föräldern eller vårdnadshavaren om de inte kommer överens om annat.

Om det finns endast en adoptivförälder eller särskilt förordnad vårdnadshavare med rätt till ersättning, har den föräldern eller vårdnadshavaren ensam rätt till alla dagar som anges i 14 §.

Vård av barn som inte har fyllt 12 år

Vid smitta, sjukdom eller annat vårdbehov

16 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte har fyllt 12 år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

1. sjukdom eller smitta hos barnet i annat fall än som avses i 29 §,

2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård, eller

4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förut-

sättning att det sistnämnda barnet omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.

17 § För vård av ett barn som är yngre än 240 dagar lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 16 § endast om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad. Därutöver lämnas ersättning endast om barnet vårdas på sjukhus eller får motsvarande vård i hemmet.

18 § För vård av ett barn som är 240 dagar eller äldre lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 16 § inte för tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats. Detta gäller dock inte om barnet vårdas på sjukhus.

19 § Med vård på sjukhus enligt 17 och 18 §§ likställs tillfällig vård i övergångsboende för barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Vid läkarbesök, behandling eller deltagande i kurs

20 § En förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn, som inte har fyllt 12 år, har rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

1. besök på en institution för medverkan i behandling av barnet eller för att lära sig vårda barnet,

2. deltagande i en kurs som ordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte som anges i 1,

3. läkarbesök på grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom,

4. läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet, eller

5. deltagande i någon behandling som är ordinerad av läkare i samma syfte som anges i 4.

Förmånstiden

21 § Tillfällig föräldrapenning enligt 16–20 §§ lämnas under sammanlagt högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av barn som har fyllt 12 år

Vid behov av särskild tillsyn eller vård

22 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn som har fyllt 12 men inte 16 år i de fall det är styrkt att barnet är i behov av särskild tillsyn eller vård på grund av

1. sjukdom i annat fall än som avses i 29 §,

2. utvecklingsstörning, eller

3. annat funktionshinder.

23 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 22 § endast om han eller hon behöver avstå från sitt förvärvsarbete av skäl som anges i 16 eller 20 §.

24 § För tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats har en förälder rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 22 § endast om barnet vårdas på sjukhus.

Vård av barn som omfattas av lagen ( 1993:387 ) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Barn som inte har fyllt 16 år

25 § En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har även rätt till tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar från barnets födelse till dess att det fyller sexton år. Detta gäller endast om föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med

1. deltagande i föräldrautbildning,

2. besök i barnets skola,

3. besök i förskoleverksamhet som barnet deltar i, eller

4. besök i skolbarnsomsorg som barnet deltar i.

Barn som har fyllt 16 år

26 § En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barnet från det att barnet fyllt 16 år till dess att det fyller 21 år. Rätt till tillfällig föräldrapenning föreligger dock endast om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1.

Om barnet efter att ha fyllt 21 år går i sådan skola som avses i 5 kap. 28 § eller 6 kap. 7 §skollagen (1985:1100) har föräldern rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barnet till och med vårterminen det år då barnet fyller 23 år.

Förmånstiden

27 § Tillfällig föräldrapenning enligt 22 eller 26 § lämnas under sammanlagt högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje barn och år.

28 § Tillfällig föräldrapenning enligt 25 § lämnas under högst 10 dagar per barn och år.

Vård av allvarligt sjukt barn

29 § Föräldrar till ett allvarligt sjukt barn som inte har fyllt 18 år har rätt till tillfällig föräldrapenning när de behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet.

30 § Tillfällig föräldrapenning enligt 29 § lämnas under ett obegränsat antal dagar.

Beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning

31 § Vid beräkning av antal dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning gäller följande:

– En dag med hel tillfällig föräldrapenning motsvarar en dag. – En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels tillfällig föräldrapenning motsvarar tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel av en dag.

Beräkning av tillfällig föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

32 § Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst i 28–31 kap., med de undantag som anges i

– 30 kap. 22 § om karensdag, – 30 kap. 24

  • §§ om karenstid, och

– 33

  • §§ i detta kapitel om olika slags inkomster. För hel tillfällig föräldrapenning motsvarar ersättningsnivån förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning enligt 31 kap. 7 § grundat på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt första stycket.

Inkomst av anställning

33 § Om inte annat följer av 34

  • §§, ska hel tillfällig föräldrapenning

för dag motsvara kvoten av

  • förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning enligt 31 kap. 7 § grundat på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 32 § första stycket 1 och 2 och
  • årsarbetstiden. Vid beräkningen tillämpas 31 kap. 13
  • §§ på motsvarande sätt för

den tid som förmånen avser.

Inkomst av annat förvärvsarbete m.m.

34 § Om tillfällig föräldrapenning lämnas på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, ska hel tillfällig föräldrapenning för dag motsvara kvoten av

  • förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning enligt 31 kap. 7 § grundat på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 32 § första stycket 1 och 2 och

– 365. Beloppet avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

35 § Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 34 § även i följande situationer:

1. När den försäkrade ska få tillfällig föräldrapenning för tid då annars graviditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha lämnats.

2. När den försäkrade är arbetslös och söker arbete i enlighet med 31 kap. 6 § första stycket 1.

Inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete

36 § Om tillfällig föräldrapenning ska lämnas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt 33 §, medan den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 34 §.

Familjehemsförälder

37 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barnet, ska det bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen.

Vidare ska tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 34 § i fall som avses i 31 kap. 9 § andra stycket.

III Barnbidrag 14 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • rätten till barnbidrag i 15 kap., och
  • vem som får barnbidraget i 16 kap.

15 kap. Rätten till barnbidrag Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsformer i 2 §,
  • allmänt barnbidrag i 3−5 §§,
  • förlängt barnbidrag i 6−8 §§,
  • flerbarnstillägg i 9−13 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 14 §, och
  • retroaktiv ersättning i 15 §.

Förmånsformer

2 § Barnbidrag för ett försäkrat barn lämnas i form av

  • allmänt barnbidrag,
  • förlängt barnbidrag, och
  • flerbarnstillägg.

Allmänt barnbidrag

3 § Allmänt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden från och med månaden efter barnets födelse.

4 § Om rätten till allmänt barnbidrag uppkommer vid någon annan tidpunkt än barnets födelse lämnas allmänt barnbidrag från och med månaden efter denna tidpunkt.

5 § Allmänt barnbidrag lämnas till och med det kvartal då barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag

6 § Förlängt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden efter den tid som anges i 5 § för ett barn som går i

1. grundskolan eller motsvarande utbildning i sameskolan, en riksinternatskola eller en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 § skollagen (1985:1100), eller

2. särskolan eller specialskolan eller motsvarande utbildning i en fristående skola som är statsunderstödd eller står under statlig tillsyn.

7 § Förlängt barnbidrag lämnas för ett barn som går i skolan utomlands om svenskt statsbidrag betalas till skolan och om utbildningen i huvudsak motsvarar svensk grundskola.

8 § Förlängt barnbidrag lämnas till och med den månad då barnet slutför utbildningen eller avbryter studierna.

Flerbarnstillägg

9 § Om någon enligt 9 kap. får barnbidrag för två eller flera barn lämnas flerbarnstillägg med

1. 100 kronor i månaden för det andra barnet,

2. 354 kronor i månaden för det tredje barnet,

3. 860 kronor i månaden för det fjärde barnet, och

4. 1 050 kronor i månaden för det femte barnet och varje ytterligare barn.

I 9 kap. 12 § finns vissa bestämmelser om anmälan för flerbarnstillägg.

10 § Följande barn berättigar till flerbarnstillägg:

1. Barn för vilka allmänt barnbidrag lämnas.

2. Barn för vilka rätt till förlängt barnbidrag föreligger.

3. Barn som bedriver studier som ger rätt till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395) om barnet, bortsett från åldern, uppfyller kraven för allmänt barnbidrag.

11 § Vid tillämpningen av 10 § beaktas inte barn i familjehem eller i hem för vård eller boende som avses i 110 kap. 6 och 7 §§.

12 § Barn som avses i 10 § 2 och 3 berättigar till flerbarnstillägg från och med det kvartal då studierna påbörjas och längst till och med det andra kvartalet det år då barnet fyller 20 år.

Ett sådant barn berättigar inte till flerbarnstillägg om barnet

  • deltar i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsutbildning,
  • är gift, eller
  • inte stadigvarande sammanbor med den som söker flerbarnstillägg.

13 § Vid beräkningen av flerbarnstillägg ska de barn för vilka någon får barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan får barnbidrag om dessa bidragsmottagare

1. är gifta med varandra och stadigvarande sammanbor, eller

2. är sambor och tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Omprövning vid ändrade förhållanden

14 § Om det inträffar något som påverkar rätten till barnbidraget ska bidraget ändras från och med månaden efter förändringen.

Retroaktiv ersättning

15 § Rätten till barnbidrag går förlorad om bidraget ännu inte har betalats ut under året efter det år som det hänför sig till. Detta gäller dock inte om den bidragsberättigade inom den tiden gör gällande sin rätt till bidraget hos Försäkringskassan.

16 kap. Vem får barnbidraget? Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser

  • om bidragsmottagare i 2 och 3 §§,
  • vid ensam vårdnad i 4 §,
  • vid gemensam vårdnad i 5−8 §§,
  • om det finns särskilt förordnade vårdnadshavare i 9 §,
  • om vårdnadshavare är av samma kön i 10 §,
  • vid adoption i 11 §,
  • när flerbarnstillägg ska lämnas m.m. i 12−17 §§,
  • om utbetalning till annan i 18 §,
  • om ändring av vem som får barnbidraget i 19 §, och
  • om utbetalning av barnbidrag i 20 §.

Bidragsmottagare

2 § För att få barnbidrag krävs, utom i fall som avses i 18 § och 110 kap. 7 §, att bidragsmottagaren är försäkrad för barnbidrag.

3 § Om inte annat följer av detta kapitel får ett barn som är myndigt eller gift själv barnbidraget.

Ensam vårdnad

4 § Den som har ensam vårdnad om ett barn får barnbidraget.

Gemensam vårdnad

5 § Föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn kan hos Försäkringskassan gemensamt anmäla vem av dem som ska vara bidragsmottagare. Görs inte någon anmälan får barnets mor bidraget.

6 § Om den förälder som enligt 5 § ska få bidraget under en längre tid inte kan delta i vårdnaden på grund av frånvaro, sjukdom eller något annat skäl, övergår rätten att få barnbidraget till den andra föräldern.

7 § Om barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av föräldrarna har den föräldern efter anmälan rätt att få bidraget.

8 § Om föräldrarna inte bor tillsammans, men barnet är varaktigt bosatt hos båda föräldrarna (växelvist boende), får barnbidraget efter anmälan av båda föräldrarna lämnas med hälften till vardera föräldern.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

9 § För barn med två särskilt förordnade vårdnadshavare gäller det som sägs i 5–8 §§ om barnets föräldrar och barnets mor i stället barnets vårdnadshavare respektive kvinnliga vårdnadshavare.

Vårdnadshavare av samma kön

10 § Är barnets föräldrar eller särskilt förordnade vårdnadshavare av samma kön, ska vad som anges i 5–8 §§ om barnets mor i stället gälla den äldre av dem.

Blivande adoptivföräldrar

11 § Blivande adoptivföräldrar vid adoption av barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när de blivande föräldrarna får dem i sin vård likställs med föräldrar i fråga om rätten att få barnbidrag.

När flerbarnstillägg ska lämnas m.m.

12 § Den som får allmänt barnbidrag för de barn som omfattas av flerbarnstillägget får också flerbarnstillägget för dessa barn.

Den som vill få flerbarnstillägg med stöd av 15 kap. 10 § 2 eller 3 eller 13 § ska anmäla detta till Försäkringskassan.

13 § Om allmänt barnbidrag har slutat lämnas för alla de barn som flerbarnstillägget avser, får barnens vårdnadshavare flerbarnstillägget. Om alla de barn som berättigar till flerbarnstillägget är myndiga eller annars saknar vårdnadshavare, får den eller de föräldrar som de stadigvarande sammanbor med flerbarnstillägget.

14 § Skulle två personer kunna få flerbarnstillägget, betalas detta till den person som anmäls som bidragsmottagare. Anmälan ska göras till Försäkringskassan av personerna gemensamt.

Om inte någon anmälan enligt första stycket görs betalas flerbarnstillägget till kvinnan eller, om personerna är av samma kön, till den äldre av dem.

15 § Om barnbidraget delas enligt 8 § för ett eller flera barn ska flerbarnstillägget delas mellan föräldrarna. Flerbarnstillägget ska beräknas för varje förälder för sig enligt bestämmelserna i 16 och 17 §§.

16 § För de barn för vilka det lämnas ett helt barnbidrag ska varje förälders andel av flerbarnstillägget beräknas som produkten av a. kvoten av

– flerbarnstillägget per månad för det antal barn som barnbidrag lämnas för och

– det antal barn för vilka det lämnas barnbidrag och b. det antal barn för vilka det lämnas ett helt barnbidrag.

För de barn för vilka det lämnas ett halvt barnbidrag ska varje förälders andel av flerbarnstillägget beräknas som produkten av a. kvoten av

– flerbarnstillägget per månad för det antal barn som barnbidrag lämnas för och

– det antal barn för vilka det lämnas barnbidrag och b. produkten av

– 0,5 och – det antal barn för vilka det lämnas ett halvt barnbidrag.

17 § Summan av de belopp som erhålls vid beräkning enligt 16 § första och andra stycket är vad respektive förälder får i flerbarnstillägg om barnbidraget delas.

Utbetalning till annan

18 § Om det finns synnerliga skäl får barnbidraget, i stället för vad som framgår av 2

  • §§, på begäran av socialnämnden, betalas ut till den andre av föräldrarna, någon annan lämplig person eller nämnden.

Ändring av vem som får barnbidraget

19 § Om förhållandena ändras på ett sätt som är avgörande för vem som får barnbidraget ska ändringen ha verkan från och med månaden efter den då ändringen ägde rum.

Utbetalning av barnbidrag

20 § Barnbidrag betalas ut månadsvis. Det månadsbelopp som ska betalas ut avrundas till närmast högre hela krontal.

IV Underhållsstöd 17 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • underhållsstödet i 18 kap., och
  • bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan i 19 kap.

Inledande bestämmelse

2 § Underhållsstöd kan lämnas till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. En förälder som är underhållsskyldig för barnet (bidragsskyldig) kan bli skyldig att till Försäkringskassan betala hela eller delar av det stöd som lämnats till barnet.

Definitioner och förklaringar

Boförälder

3 § När det gäller underhållsstöd avses med boförälder den av föräldrarna som barnet är folkbokfört hos om barnet bor varaktigt endast hos den föräldern.

Växelvist boende

4 § När det gäller underhållsstöd avses med växelvist boende att barnet bor varaktigt hos båda föräldrarna och är folkbokfört hos en av dem.

Bidragsskyldig

5 § När det gäller underhållsstöd avses med bidragsskyldig den som enligt 7 kap. 2 § första stycket föräldrabalken ska fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet.

Blivande adoptivförälder

6 § När det gäller underhållsstöd likställs blivande adoptivförälder vid adoption av barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när den blivande föräldern får dem i sin vård med en förälder som har vårdnaden om ett barn.

18 kap. Underhållsstödet Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • när rätten till underhållsstöd inte finns i 8−12 §§,
  • förmånstiden i 13 och 14 §§,
  • vem som får utbetalningen av underhållsstödet i 15−19 §§,
  • beräkning av underhållsstöd i 20−32 §§,
  • omprövning och ändrade förhållanden i 33–35 §§, – jämkning av underhållsstöd i 36 och 37 §§, och
  • handläggningen i 38–42 §§.

Allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd

Barn vars föräldrar inte bor tillsammans

2 § Om föräldrarna till ett barn inte bor tillsammans har barnet rätt till underhållsstöd i de fall som anges i 4 och 5 §§.

Om barnet har fyllt 18 år lämnas förlängt underhållsstöd, om även villkoren i 6 § är uppfyllda.

3 § När barnets föräldrar är folkbokförda på samma adress eller är gifta med varandra ska de anses bo tillsammans. Detta gäller dock inte om den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar något annat.

Om andra omständigheter gör det sannolikt att föräldrarna bor tillsammans, måste den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visa att de inte gör det.

Vårdnadshavare i Sverige

4 § Underhållsstöd lämnas endast om barnets boförälder bor här i landet.

Om barnet är underårigt krävs dessutom att boföräldern är vårdnadshavare för barnet.

5 § Vid växelvist boende krävs det att den som söker stödet bor här i landet för att underhållsstöd ska lämnas. Om barnet är underårigt krävs också att båda föräldrarna eller en av dem är vårdnadshavare.

Förlängt underhållsstöd

6 § Ett barn som har fyllt 18 år och som inte har ingått äktenskap har rätt till förlängt underhållsstöd om han eller hon bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Studier som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsstudier ger dock inte rätt till förlängt underhållsstöd.

Lämnas förlängt underhållsstöd gäller vad som sägs om boföräldern i 23 § andra stycket den studerande.

Barn hos särskilt förordnade vårdnadshavare

7 § Underhållsstöd och förlängt underhållsstöd lämnas även till ett barn som varaktigt bor och är folkbokfört hos

1. en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor här i landet, eller

2. någon eller några som bor här i landet och som var särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet, när det fyllde 18 år.

Vad som i denna underavdelning anges om boförälder gäller då den eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna. Bestämmelserna i 3 och 8 §§ tillämpas inte i dessa fall.

När rätten till underhållsstöd inte finns

Vägran att uppge faderskap

8 § Underhållsstöd lämnas inte om barnets mor är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapet eller föräldraskapet enligt föräldrabalken till barnet fastställt.

Betalning av underhåll

9 § Underhållsstöd lämnas inte om det finns anledning anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll med minst det belopp som skulle betalas ut som underhållsstöd till barnet.

Underhållsstöd lämnas inte heller om det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern på något annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll.

Vägran att begära underhållsbidrag

10 § Underhållsstöd lämnas inte om boföräldern trots föreläggande enligt 19 kap. 30 § utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till de åtgärder som begärs.

Barn med barnpension eller efterlevandestöd

11 § Underhållsstöd lämnas inte om barnet har rätt till barnpension eller efterlevandestöd efter en bidragsskyldig förälder.

Förlängt underhållsstöd

12 § Förlängt underhållsstöd lämnas inte till ett barn i fall som avses i 8

  • §§. Det som anges om boföräldern i 8 och 10 §§ ska då i stället gälla barnet.

Förmånstiden

Underhållsstöd

13 § Underhållsstöd lämnas från och med månaden efter den månad när föräldrarna har flyttat isär eller rätt till stöd annars har uppkommit, dock inte för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.

Underhållsstöd lämnas till och med månaden då barnet har fyllt 18 år eller den tidigare månad när rätten till stöd annars har upphört.

Förlängt underhållsstöd

14 § Förlängt underhållsstöd lämnas, om villkoren i 13 § är uppfyllda, från och med månaden efter det att den studerande har fyllt 18 år eller återupptagit studier som avses i 6 §, dock inte för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.

Förlängt underhållstöd lämnas till och med månaden när rätten till stöd upphör, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Vem får utbetalningen av underhållsstödet?

Boende hos endast en förälder

15 § Den som är boförälder får underhållsstödet.

Växelvist boende

16 § Vid växelvist boende får var och en av föräldrarna en del av underhållsstödet.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

17 § Om två särskilt förordnade vårdnadshavare har utsetts att ha vårdnaden gemensamt får den kvinnliga vårdnadshavaren underhållsstödet.

Om vårdnadshavarna begär det hos Försäkringskassan får i stället den manlige vårdnadshavaren underhållsstödet.

Om de särskilt förordnade vårdnadshavarna är av samma kön får den äldre av dem underhållsstödet. Om vårdnadshavarna begär det får i stället den yngre av dem underhållsstödet.

Förlängt underhållsstöd

18 § Den studerande får själv det förlängda underhållsstödet.

Utbetalning till annan

19 § Om det finns synnerliga skäl får underhållsstödet, i stället för vad som framgår av 15

  • §§, på begäran av socialnämnden betalas ut till någon annan lämplig person eller till nämnden.

Beräkning av underhållsstöd

Grundläggande bestämmelse

20 § Underhållsstöd till ett barn lämnas med 1 273 kronor i månaden, om inte annat följer av 21

  • §§.

Utfyllnadsbidrag efter avräkning för underhåll

21 § Om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll till barnet med minst det belopp som skulle ha fastställts som betalningsbelopp enligt 19 kap. 10

  • samt 26 och 27 §§, ska det sist avsedda beloppet räknas av från underhållsstödet.

22 § I stället för vad som sägs i 21 § ska följande gälla, om

1. den bidragsskyldige bor utomlands, eller

2. den bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan sådan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsökningsbalken men som inte kan tas i anspråk genom utmätning på sådant sätt som anges i samma kapitel.

Finns det anledning att anta att den bidragsskyldige i rätt ordning betalar fastställt underhållsbidrag, ska detta belopp räknas av från underhållsstödet. Har underhållsbidraget fastställts med beaktande av att den bidragsskyldige till någon del fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsvarande den del av underhållsskyldigheten som på detta sätt får anses ha beaktats.

23 § Inträder Försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag enligt 19 kap. 29 § och är den bidragsskyldiges underhållsbidrag fastställt med

beaktande av att han eller hon till någon del fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsvarande den del av underhållsskyldigheten som på detta sätt får anses ha beaktats.

Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbart understiger vad den bidragsskyldige bör betala i underhållsbidrag till barnet och detta kan läggas boföräldern till last, lämnas inte underhållsstöd med högre belopp än underhållsbidraget.

24 § Om sökanden begär det, lämnas underhållsstöd med 1 273 kronor i månaden med avräkning för det betalningsbelopp som skulle ha fastställts, om 19 kap. 10

  • samt 26 och 27 §§ hade tillämpats på inkomsten för den av föräldrarna som inte är boförälder.

Växelvist boende

25 § Vid växelvist boende lämnas underhållsstöd för var och en av föräldrarna med hälften av 1 273 kronor i månaden.

Från detta belopp avräknas hälften av det betalningsbelopp som skulle ha fastställts, om 19 kap. 10–17 samt 26 och 27 §§ hade tillämpats på inkomsten för föräldern.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

26 § Om ett barn bor hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller hos någon eller några som var särskilt förordnade vårdnadshavare när barnet fyllde 18 år, lämnas dubbla underhållsstöd enligt 20 och 21 §§.

Underhåll i form av engångsbelopp

27 § Om underhållsbidrag har fastställts enligt föräldrabalken i form av ett engångsbelopp, ska avräkning från underhållsstödet ske med vad det fastställda underhållsbidraget skäligen kan anses motsvara i underhåll per månad.

Underhåll före beslutet om betalningsskyldighet

28 § Om en bidragsskyldig förälder, innan han eller hon har delgetts beslutet om betalningsskyldighet enligt 19 kap., har betalat underhåll till barnet för en viss månad, ska det beloppet dras av från underhållsstödet för den månaden.

Underhåll vid umgänge med barnet

29 § Om den bidragsskyldige enligt 19 kap. 19 § har medgetts avdrag med ett visst belopp vid fullgörande av sin återbetalningsskyldighet, ska kommande underhållsstöd minskas med det beloppet.

Har den bidragsskyldige när hans eller hennes betalningsskyldighet bestäms, enligt 19 kap. 22–25 §§ fått tillgodoräkna sig ett avdrag för barnets vistelse hos honom eller henne, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsvarande avdraget.

Avräkning för barnets inkomster

30 § Om barnet har en sådan inkomst som framkommer vid en tillämpning på barnet av 19 kap. 10

  • §§, ska underhållsstödet minskas med hälften av inkomsten. I stället för den minskning som anges i 12 kap. 10 § ska inkomsten minskas med 48 000 kronor.

31 § Vid växelvist boende ska underhållsstödet för var och en av föräldrarna minskas med ett belopp som motsvarar hälften av det belopp som underhållsstödet ska minskas med enligt 30 §.

Förskott, avrundning och lägsta utbetalning

32 § Underhållsstöd lämnas månadsvis i förskott.

Om det belopp som ska betalas ut för ett barn till en sökande en viss månad är lägre än 50 kronor, betalas det inte ut. I övrigt avrundas belopp som slutar på öretal till närmast lägre krontal.

Omprövning och ändrade förhållanden

Grundläggande bestämmelser

33 § Försäkringskassan ska besluta att dra in eller sätta ned underhållsstödet, om något har inträffat som gör att underhållsstöd inte ska lämnas, eller att det ska lämnas med ett lägre belopp.

Omprövning vid nytt taxeringsbeslut m.m.

34 § Underhållstöd som lämnas enligt 21 eller 24 § ska omprövas när

1. det finns ett nytt beslut om årlig taxering för den bidragsskyldige, eller

2. grunden för tillämplig procentsats enligt 19 kap. 16 och 17 §§ ändras.

Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av underhållsstödet, ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxeringsbeslutet meddelades. Vid ändring i grunden för tillämplig procentsats justeras underhållstödets belopp från och med månaden efter den månad då Försäkringskassan fick kännedom om ändringen.

35 § Nedsättning av underhållsstöd enligt 30 eller 31 § ska omprövas när det finns ett nytt beslut om årlig taxering för barnet.

Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av underhållsstödet, ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxeringsbeslutet meddelades.

Jämkning av underhållsstöd

Grundläggande bestämmelser

36 § Underhållsstöd som lämnas med stöd av 21 eller 24 § ska jämkas om det taxeringsbeslut som legat till grund för Försäkringskassans bedömning ändrats väsentligt.

Jämkningen gäller från och med månaden efter den då Försäkringskassan fick kännedom om taxeringsändringen.

Jämkning vid växelvist boende

37 § Det som föreskrivs i 34 och 36 §§ gäller även vid växelvist boende.

Det som sägs om bidragsskyldig ska då gälla var och en av föräldrarna.

Särskilda handläggningsbestämmelser

38 § När underhållsstöd enligt 20, 21, 22, eller 24 § har sökts ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den bidragsskyldige, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på.

Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den bidragsskyldige att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot ansökan eller har något att anföra i fråga om betalningsskyldighet för underhållsstöd enligt 19 kap. 2

  • §§.

39 § När underhållsstöd enligt 25 § har sökts ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den andra föräldern, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på.

Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den andra föräldern att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att anföra i fråga om ansökan.

40 § När den bidragsskyldige begär beräkning enligt 19 kap. 22–25 §§ ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande till den andre föräldern. Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den andre föräldern att yttra sig muntligen eller skriftligen inom viss tid, om han eller hon har något att invända mot begäran.

41 § När Försäkringskassan har meddelat beslut i ärendet, ska sökanden skriftligen underrättas om beslutet.

Beslut om att bevilja underhållsstöd, att fastställa betalningsskyldighet och beslut enligt 19 kap. 22–25 §§ eller 19 kap. 39 § ska delges den bidragsskyldige.

42 § Beslut om att medge beräkning enligt 19 kap. 22–25 §§ och att minska underhållsstödet enligt 29 § ska delges boföräldern.

19 kap. Bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • betalningsskyldighet för underhållsstöd i 2–9 §§,
  • inkomstunderlag för betalningsskyldighet i 10–15 §§,
  • beräkning av betalningsbelopp i 16–27 §§,
  • när den bidragsskyldige bor utomlands eller får lön från utlandet i 28–33 §§,
  • omprövning och ändring av betalningsskyldighet i 34–39 §§,
  • anstånd i 40–44 §§,
  • eftergift i 45 och 46 §§,
  • ränta i 47 och 48 §§, och
  • indrivning i 49 §.

Betalningsskyldighet för underhållsstöd

Allmänna bestämmelser

2 § När underhållsstöd lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder, ska föräldern i förskott för varje månad betala ett belopp till

Försäkringskassan som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet.

När fastställs betalningsskyldighet?

3 § Betalningsskyldighet ska fastställas av Försäkringskassan samtidigt som eller snarast efter det att ett beslut om underhållsstöd meddelas.

4 § Ett beslut om betalningsskyldighet ska inte meddelas, om 18 kap. 21, 24 eller 25 § tillämpas eller om underhållsskyldighet enligt föräldrabalken har fastställts i form av ett engångsbelopp.

Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands eller i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken och en tillämpning av bestämmelserna i 28 och 29 §§ därför övervägs, behöver betalningsskyldighet inte heller fastställas.

5 § Betalningsskyldighet får inte beslutas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då meddelande enligt 18 kap. 38 § om att ansökan om underhållsstöd har gjorts sändes till den bidragsskyldige.

Betalningsskyldighet får inte beslutas för tid under vilken Försäkringskassan har trätt in i barnets rätt till underhållsbidrag enligt 29 §.

Tillfälliga beslut om betalningsskyldighet

6 § Om Försäkringskassan enligt 116 kap. 2 § har beslutat om underhållsstöd för tid till dess slutligt beslut kan fattas, ska betalningsskyldighet fastställas för den bidragsskyldige för motsvarande tid.

7 § Om underhållsstöd har lämnats och det pågår ett mål om fastställande av faderskap till barnet, får den man som är instämd åläggas betalningsskyldighet, om det finns sannolika skäl för att han är far till barnet. Ett beslut om betalningsskyldighet får dock inte meddelas om flera män är instämda i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

8 § Om den slutliga betalningsskyldigheten bestäms till ett lägre belopp än vad som för samma tid har betalats enligt 6 eller 7 §, ska skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Bestäms den slutliga betalningsskyldigheten till ett högre belopp, ska den bidragsskyldige betala in skillnaden till Försäkringskassan.

Ändrat faderskap eller föräldraskap

9 § Om betalningsskyldighet har fastställts slutligt för en man som senare frias från faderskapet till barnet, har han rätt att få tillbaka vad han har betalat jämte ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från varje betalningsdag.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

Inkomstunderlag för betalningsskyldighet

Grundläggande bestämmelse

10 § Den bidragsskyldiges betalningsskyldighet beräknas på ett underlag som motsvarar differensen mellan

  • den bidragsskyldiges inkomst enligt 11−15 §§ och
  • 100 000 kronor.

Inkomst enligt taxeringsbeslut

11 § Den bidragsskyldiges inkomst beräknas i enlighet med det taxeringsbeslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) som fattats närmast före februari månad det år betalningsskyldigheten avser och med utgångspunkt i

1. överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229),

2. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 13 §, och

3. överskott av en näringsverksamhet beräknad enligt 14 §.

12 § När betalningsskyldigheten fastställs för förfluten tid ska det taxeringsbeslut som förelåg den eller de månader som betalningsskyldigheten avser läggas till grund för inkomstberäkningen.

Inkomstslaget kapital

13 § Överskottet eller underskottet i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ökas respektive minskas med andra gjorda avdrag i inkomstslaget än

1. avdrag för kapitalförluster till den del de motsvarar kapitalvinster som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomstskattelagen, och

2. avdrag för uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen vid byte av bostad.

Inkomstslaget näringsverksamhet

14 § Överskottet eller underskottet av en näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ökas respektive minskas med

1. avdrag för underskott för tidigare beskattningsår enligt 40 kap. inkomstskattelagen,

2. avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen för utgift för egen pension intill ett halvt prisbasbelopp,

3. avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. inkomstskattelagen, och

4. avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. inkomstskattelagen,

samt minskas respektive ökas med

5. återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond, och

6. återfört avdrag för avsättning till expansionsfond.

Studiemedel och förmögenhet

15 § Till beloppen enligt 11–14 § ska läggas

1. studiemedel i form av studiebidrag, utom den del som avser tilläggsbidrag, och

2. en procent av den del av den bidragsskyldiges förmögenhet som överstiger 1 500 000 kronor.

Som förmögenhet räknas sådan förmögenhet som skulle ha varit skattepliktig enligt den upphävda lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.

Beräkning av betalningsbelopp

Grundläggande bestämmelser

16 § Betalningsskyldighet ska för varje barn som har rätt till underhållsstöd bestämmas till ett visst belopp per år (betalningsbelopp).

Beloppet ska motsvara det procenttal av den bidragsskyldiges inkomst som anges i 17 §.

När procenttalet bestäms ska hänsyn tas till samtliga barn som den bidragsskyldige är underhållsskyldig för enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken.

17 § Om den bidragsskyldige är underhållsskyldig enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken för ett, två eller tre barn utgör procenttalet fjorton, elva och en halv respektive tio procent.

Om underhållsskyldigheten gäller fler än tre barn motsvarar procenttalet kvoten av

  • summan av antalet barn och 27 och
  • antalet barn. Procenttalet bestäms med högst två decimaler.

Avdrag för underhåll före beslut om betalningsskyldighet

18 § Underhåll som har betalats till barnet innan den bidragsskyldige har delgetts beslutet om betalningsskyldighet får, i den utsträckning som det svarar mot underhållsstödet, räknas av från vad som ska betalas till Försäkringskassan.

Avdrag för underhåll vid umgänge med barnet

19 § Om den bidragsskyldige har haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får han eller hon vid fullgörande av sin betalningsskyldighet tillgodoräknas ett avdrag som Försäkringskassan bestämmer enligt vad som föreskrivs om underhållsbidrag i 7 kap. 4 § första och andra styckena föräldrabalken.

Avdrag beviljas endast om anmälan om vistelsen görs till Försäkringskassan inom tre månader från utgången av den kalendermånad då barnets vistelse hos den bidragsskyldige upphörde.

20 § Avdrag enligt 19 § andra stycket medges inte om betalningsskyldigheten bestäms enligt 22–25 §§.

Beräkning efter skälighet

21 § Betalningsskyldighet kan, i stället för vad som följer av 10

  • §§, bestämmas genom en skälighetsbedömning, om det är uppenbart att den bidragsskyldiges förvärvsförmåga väsentligt överstiger vad som motsvarar inkomsten beräknad enligt nämnda paragrafer och han eller hon inte visar godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjas.

Avdrag för underhåll vid lagakraftvunnen dom eller avtal

22 § Har det i en lagakraftvunnen dom eller ett avtal som socialnämnden godkänt bestämts att den bidragsskyldige ska ha barnet hos sig under minst 30 hela dygn per kalenderår, ska på den bidragsskyldiges begäran ett avdrag tillgodoräknas när betalningsskyldigheten bestäms.

Avdrag ska för varje helt dygn göras med 1/40 av det belopp per månad som den bidragsskyldige annars skulle betala enligt 10–17 samt 21, 26 och 27 §§.

23 § Vid beräkning av antalet hela dygn enligt 22 § räknas även det dygn då barnets vistelse hos den bidragsskyldige upphör som ett helt dygn.

Detta gäller dock inte om vistelsen börjar och upphör under samma dygn.

24 § Rätt till avdrag enligt 22 § föreligger inte om det finns anledning att anta att umgänget i väsentlig mån understiger eller kommer att understiga det som fastställts i domen eller avtalet. Om det finns särskilda skäl får avdrag dock medges även i ett sådant fall.

25 § Avdrag enligt 22 § medges från och med månaden efter den månad då anmälan om domen eller avtalet kom in till Försäkringskassan.

Högsta betalningsbelopp

26 § Betalningsbeloppet för ett barn får aldrig överstiga vad som lämnas i underhållsstöd till barnet under den tid betalningsskyldigheten avser.

Avrundning och lägsta betalningsbelopp

27 § Om det belopp som ska betalas för ett barn under en månad slutar på öretal, avrundas beloppet till närmast lägre krontal. Om månadsbeloppet för ett barn blir lägre än 50 kr, faller betalningsskyldigheten bort.

När den bidragsskyldige bor utomlands eller får lön från utlandet

Inledande bestämmelser

28 § Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands eller om den bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsökningsbalken och som inte kan tas i anspråk genom utmätning på sätt som anges i samma kapitel gäller vad som anges i 29–33 §§.

Om underhållsbidrag är fastställt

29 § Om underhållsbidrag är fastställt, inträder Försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag till den del det svarar mot utbetalt underhållsstöd.

Om underhållsbidrag inte är fastställt

30 § Om underhållsbidrag inte är fastställt, kan Försäkringskassan förelägga boföräldern att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt. Försäkringskassan kan också förelägga boföräldern att vidta eller medverka till åtgärder för att få fastställt ett underhållsbidrag som inte uppenbart understiger vad den bidragsskyldige bör betala.

Om Försäkringskassan begär det ska boföräldern till Försäkringskassan ge in en skriftlig handling om fastställt underhållsbidrag som kan ligga till grund för indrivning av bidraget.

31 § Om barnet har fyllt 18 år ska det som anges om boföräldern i 30 § i stället gälla barnet.

Betalning av underhållsbidrag m.m.

32 § I fall som avses i 28 § tillämpas även 2, 18–20 och 40–46 §§ samt 49 § första stycket och 18 kap. 29 § första stycket samt 114 kap. 46 §.

Vad som där sägs om betalningsskyldighet gäller då skyldighet att betala fastställt underhållsbidrag till Försäkringskassan. Betalning till Försäkringskassan ska dock ske allt eftersom underhållsbidraget förfaller till betalning.

33 § Försäkringskassan bör ge den som får föra barnets talan möjlighet att i samband med Försäkringskassans krav på betalning av underhållsbidrag utkräva den del av obetalda underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet.

Omprövning och ändring av betalningsskyldighet

34 § Ett betalningsbelopp enligt 10–17, 21, 26 och 27 §§ ska omprövas när det finns ett nytt beslut om årlig taxering och när grunden för tillämplig procentsats enligt 17 § ändras.

Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av betalningsbeloppet, ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxeringsbeslutet meddelades. Justeras betalningsbeloppet av det skälet att grunden för tillämplig procentsats enligt 16, 17, 26 och 27 §§ ändrats, gäller det nya betalningsbeloppet från och med månaden efter den månad då ändringen skedde, dock aldrig längre tid tillbaka än tre år före den dag då Försäkringskassan fick kännedom om ändringen.

35 § Betalningsskyldighet enligt 16

  • §§ för viss tid kan på ansökan av den bidragsskyldige eller på initiativ av Försäkringskassan jämkas om det taxeringsbeslut som legat till grund för Försäkringskassans bedömning ändrats väsentligt. En fråga om jämkning på grund av ändrat taxeringsbeslut får dock aldrig tas upp till prövning efter utgången av femte året efter det taxeringsår som beslutet avser.

36 § Om betalningsskyldigheten enligt 35 § bestäms till ett lägre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, ska skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Detsamma gäller betald ränta som hänför sig till skillnadsbeloppet, om räntan uppgår till minst 100 kronor.

Om betalningsskyldigheten bestäms till ett högre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, ska den bidragsskyldige betala in skillnaden till Försäkringskassan.

37 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 16

  • 26 och 27 §§ får upphävas helt eller delvis om den bidragsskyldige bosatt sig utomlands. Detsamma gäller om den bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken.

38 § En bidragsskyldig vars betalningsskyldighet bestämts enligt 22– 25 §§ är skyldig att till Försäkringskassan omgående anmäla de ändringar i umgänget som bestäms av allmän domstol eller görs i avtal som godkänts av socialnämnden.

När en anmälan har gjorts ska Försäkringskassan omgående göra en omprövning av beslutet om betalningsskyldighet.

39 § Försäkringskassan ska upphäva ett beslut enligt 22–25 §§, om den bidragsskyldige begär det eller om något har inträffat som medför att betalningsskyldigheten inte längre bör vara fastställd med beaktande av dom eller avtal om umgänge.

Har ett beslut upphävts kan en ny begäran om beräkning enligt 22– 25 §§ prövas tidigast två år från upphävandet.

Anstånd

40 § Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis bevilja anstånd med att fullgöra betalningsskyldigheten.

Ett beslut om anstånd gäller för högst ett år.

41 § Anstånd enligt 40 § ska beviljas i den utsträckning som det behövs för att den bidragsskyldige ska få behålla vad som behövs för sitt eget och familjens underhåll. Bestämmelserna om förbehållsbelopp i 7 kap.4 och 5 §§utsökningsbalken ska då tillämpas. Försäkringskassan får vid denna prövning beakta också om den bidragsskyldige har andra lätt realiserbara tillgångar.

Anstånd får också beviljas om det annars finns anledning till det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra särskilda förhållanden.

42 § Det belopp som beslutet om anstånd avser ska betalas före belopp som avser senare tid.

43 § En bidragsskyldig som har en skuld till staten på grund av att han eller hon har haft anstånd skall, sedan anståndsbeslutet har upphört, betala ett belopp som motsvarar 1,5 gånger det betalningsbelopp som följer av 2–5 §§ eller, om betalningsskyldigheten för något barn har upphört, skulle ha fastställts enligt 2–5 §§, dock minst 150 kronor per barn och månad. Den bidragsskyldige behöver dock inte betala ett belopp som är högre än att den bidragsskyldige får behålla vad han eller hon behöver för sitt eget och familjens underhåll enligt bestämmelserna i 7 kap.4 och 5 §§utsökningsbalken.

För belopp som överstiger det den bidragsskyldige är skyldig att betala ska på ansökan av honom eller henne nytt beslut om anstånd meddelas.

44 § Försäkringskassan ska upphäva eller ändra ett beslut om anstånd, om det inträffar något som medför att anstånd inte längre bör gälla eller bör gälla i mindre omfattning.

Eftergift

45 § Försäkringskassan får på eget initiativ eller på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis efterge fordran i fråga om betalningsskyldighet och ränta, om det finns synnerliga skäl med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden.

46 § Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis efterge fordran i fråga om betalningsskyldighet, som avser tid före den dag då hans faderskap till ett barn har fastställts genom bekräftelse eller dom, om det finns synnerliga skäl.

Ränta

47 § Om den bidragsskyldige inte betalar betalningsbelopp som fastställts enligt 16

  • §§ i rätt tid eller har beviljats anstånd med betalning, ska han eller hon betala ränta på skulden. Försäkringskassan behöver dock inte kräva betalning för räntebelopp som avser kortare dröjsmål med betalning.

Den årliga räntan enligt första stycket tas ut efter en räntesats som för varje kalenderår beräknas med ledning av emissionsräntorna för Riksgäldskontorets statsskuldväxlar och statsobligationer för de senaste tre åren. Regeringen meddelar föreskrifter om ränta enligt denna paragraf.

48 § De belopp som den bidragsskyldige betalar in ska i första hand avräknas på upplupen ränta.

Indrivning

49 § Försäkringskassan ska utan dröjsmål vidta åtgärder för att driva in fordringen, om den bidragsskyldige inte fullgör sin betalningsskyldighet.

Beslut om betalningsskyldighet enligt 16

  • §§ och ränta enligt 47 och

48 §§ får verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

V Särskilda familjeförmåner 20 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • adoptionsbidrag i 21 kap., och
  • vårdbidrag i 22 kap.

21 kap. Adoptionsbidrag Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till adoptionsbidrag i 2–6 §§, och
  • vem av föräldrarna som får adoptionsbidraget i 7 §.

Rätten till adoptionsbidrag

2 § Adoptionsbidrag får lämnas till försäkrade föräldrar för kostnader vid adoption av barn som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta här i landet när föräldrarna får dem i sin vård.

Bidraget lämnas med 40 000 kronor för varje barn.

3 § För att adoptionsbidrag ska lämnas krävs

1. att föräldrarna var bosatta här i landet såväl när de fick barnet i sin vård som när adoptionen blev giltig här, och

2. att ansökan om bidraget görs inom ett år från det att adoptionen blev giltig här i landet.

4 § Adoptionsbidrag lämnas endast till den eller de föräldrar som har fått tillstånd att adoptera av svensk domstol.

Med svensk domstols tillstånd jämställs

1. beslut av regeringen, eller av den myndighet som regeringen har bestämt, om att ett utomlands meddelat beslut om adoption ska gälla här i landet, och

2. ett utomlands meddelat beslut om adoption som gäller här i landet enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

5 § Adoptionsbidrag lämnas endast för barn som inte hade fyllt tio år när föräldrarna fick det i sin vård.

Bidrag lämnas inte för adoption av eget eller makes barn.

6 § Bidrag lämnas endast för adoption som har förmedlats av en sammanslutning som är auktoriserad enligt lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling.

Vem av föräldrarna får adoptionsbidraget?

7 § Föräldrarna får hälften var av adoptionsbidraget om de inte kommer överens om en annan fördelning.

22 kap. Vårdbidrag Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • personer som likställs med förälder i 2 §,
  • rätten till vårdbidrag i 3−5 §§,
  • förmånstiden i 6−10 §§,
  • beräkning av vårdbidrag i 11−14 §§,
  • vem av föräldrarna som får vårdbidraget i 15 och 16 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 17 och 18 §§, och
  • utbetalning av vårdbidrag i 19 §.

Personer som likställs med förälder

2 § När det gäller vårdbidrag likställs följande personer med förälder:

1. Förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern.

2. Förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

3. Särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet.

4. Blivande adoptivförälder vid adoption av ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när föräldrarna får det i sin vård.

Rätten till vårdbidrag

3 § En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för ett försäkrat barn, om

1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller

2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader.

Om en förälder har flera barn som avses i första stycket grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt på de sammanlagda merkostnaderna.

4 § Vårdbidrag lämnas alltefter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån enligt 11 och 12 §§.

Bidrag kan även lämnas särskilt för merkostnader enligt 13 och 14 §§.

5 § Vid bedömningen enligt 3 och 4 §§ ska det bortses från vårdbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.

Förmånstiden

Huvudregler

6 § Vårdbidrag lämnas från och med månaden när rätt till förmånen uppkommer, dock inte för längre tid tillbaka än den månad då ansökan om vårdbidrag gjordes.

Vårdbidrag lämnas till och med juni månad det år då barnet fyller 19 år eller den tidigare månad när rätt till förmånen annars upphör.

7 § Vårdbidraget får begränsas till viss tid.

Behovet av bidrag ska omprövas minst vartannat år, om det inte finns skäl för omprövning med längre mellanrum.

Avbrott i vården

8 § Om en förälder tillfälligt är förhindrad att vårda barnet kan vårdbidrag lämnas under avbrott i vården som varar högst sex månader.

Om det finns särskilda skäl kan vårdbidrag lämnas även under ett avbrott som varar ytterligare högst sex månader.

Om barnet avlider

9 § Om mer än en fjärdedels vårdbidrag lämnas för ett barn som avlider fortsätter vårdbidraget att lämnas till och med den åttonde månaden efter dödsfallet eller den tidigare månad när vårdbidraget annars skulle ha upphört.

10 § Under den tid som anges i 9 § lämnas vårdbidraget som

1. halv förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som hel eller tre fjärdedels förmån, och

2. en fjärdedels förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som halv förmån.

Om viss del av det vårdbidrag som gällde vid dödsfallet hade bestämts som merkostnadsersättning ska motsvarande del av bidraget enligt första stycket anses utgöra sådan ersättning.

Beräkning av vårdbidrag

Huvudregler

11 § Helt vårdbidrag för ett år motsvarar 250 procent av prisbasbeloppet, dock ej i fall som avses i 13 och 14 §§. Partiell förmån motsvarar tillämplig del av helt bidrag.

12 § Av vårdbidrag som lämnas enligt 11 § kan en viss angiven del bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms till

1. 18 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 18 men inte 36 procent av prisbasbeloppet,

2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 36 men inte 53 procent av prisbasbeloppet,

3. 53 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 53 men inte 69 procent av prisbasbeloppet, och

4. 69 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 69 procent av prisbasbeloppet eller mer.

Vårdbidrag enbart för merkostnader

13 § Vårdbidrag som lämnas med beaktande enbart av merkostnader bestäms till

1. 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till minst detta belopp, eller

2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till minst detta belopp.

Merkostnadsersättning utöver helt vårdbidrag

14 § Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till hel förmån utan att merkostnaderna beaktas och merkostnaderna uppgår till minst 18 procent av prisbasbeloppet, ska beloppet av hel förmån höjas med merkostnadsersättning. Denna skall, allt efter merkostnadernas storlek, bestämmas till 18, 36, 53 eller 69 procent av prisbasbeloppet med tillämpning av 12 §.

Vem av föräldrarna får vårdbidraget?

Huvudregel

15 § Om båda föräldrarna har rätt till vårdbidrag för ett visst barn får den förälder vårdbidraget som står för den huvudsakliga tillsynen och vården.

Delning av vårdbidraget

16 § Om båda föräldrarna begär det får i stället föräldrarna halva bidraget var. En förutsättning för detta är att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet och att båda tar del i vården av barnet.

I fall som avses i 9 § krävs att föräldrarna vid tiden för dödsfallet hade gemensam vårdnad om barnet och att båda tog del i vården.

Omprövning vid ändrade förhållanden

17 § Vårdbidrag ska omprövas när förhållanden som påverkar behovet av vårdbidrag har ändrats.

18 § Ändring av vårdbidrag ska gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning efter ansökan ska dock även 6 § första stycket beaktas.

Utbetalning av vårdbidrag

19 § Vårdbidrag ska betalas ut månadsvis. När ersättningsbeloppet beräknas för månad ska den ersättning för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv.

AVD. C FÖRMÅNER VID SJUKDOM ELLER ARBETSSKADA I Inledande bestämmelser 23 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar Innehåll

1 § I avdelning C finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner vid sjukdom eller arbetsskada.

2 § Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada enligt denna avdelning är

  • sjuklön som betalas av en arbetsgivare vid korta sjukdomsfall,
  • sjukpenning som annars lämnas vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga,
  • rehabiliteringsåtgärder vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga,
  • rehabiliteringsersättning i samband med rehabiliteringsåtgärder,
  • sjukersättning eller aktivitetsersättning när arbetsförmågan är långvarigt nedsatt,
  • arbetsskadeersättning vid skada i samband med förvärvsarbete,
  • statlig personskadeersättning vid skada i samband med vissa statliga eller kommunala verksamheter,
  • krigsskadeersättning till sjömän vid skada utomlands,
  • smittbärarersättning för inkomstförlust m.m., och
  • närståendepenning i samband med ledighet för vård av en svårt sjuk person.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om förmåner vid sjukdom och arbetsskada.

Vidare finns bestämmelser om

  • sjuklön i 24–26 kap.,
  • sjukpenning i 27–31 kap.,
  • rehabilitering och rehabiliteringsersättning i 32–34 kap.,
  • sjukersättning och aktivitetsersättning i 35–39 kap.,
  • förmåner vid arbetsskada m.m. i 40–46 kap., och
  • särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada i 47–50 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4

  • kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 108–121 kap. (avdelning H).

II Sjuklön 24 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om sjuklön i 25 kap., och
  • särskilda bestämmelser om sjuklön i 26 kap.

25 kap. Allmänna bestämmelser om sjuklön Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till sjuklön i 6−8 §§,
  • sjukanmälan i 9 §,
  • förmånstiden i 10−16 §§,
  • ersättningsnivån i 17 §,
  • allmänt högriskskydd i 18 §,
  • särskilt högriskskydd i 19−24 §§,
  • läkarintyg i 25−31 §§, och – försäkran i 32 §.

Inledande bestämmelser

Vad är sjuklön?

2 § Sjuklön innebär att den försäkrade vid sjukdom under vissa förutsättningar som anges i detta kapitel har rätt till ersättning m.m. från arbetsgivaren.

Sjuklön enligt andra lagar

3 § Bestämmelserna om sjuklön i denna balk inskränker inte den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon annan lag.

Ogiltiga avtal

4 § Ett avtal som innebär att den försäkrades rättigheter enligt bestämmelserna i denna underavdelning upphävs eller inskränks är ogiltigt i den delen.

Avvikelse genom kollektivavtal

5 § Bestämmelserna i 4 § hindrar inte att avvikelser får göras från 25, 28–30 och 32 §§ genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Den närmare beräk-

ningen av sjuklönens storlek enligt 13, 17 och 18 §§ får också bestämmas på det sättet.

En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet även på en försäkrad som inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, under förutsättning att den försäkrade sysselsätts i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal.

Rätten till sjuklön

6 § Den försäkrade har vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan rätt att behålla lön och andra anställningsförmåner i den utsträckning som anges i detta kapitel (sjuklön).

Med sjukdom likställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken det lämnats sjuklön eller sjukpenning enligt denna balk eller motsvarande äldre lagstiftning, om tillståndet fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

7 § Vid bedömningen av i vilken utsträckning den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt ska det särskilt beaktas om han eller hon på grund av sjukdomen är helt eller delvis förhindrad att utföra sitt vanliga arbete eller därmed jämförligt arbete.

8 § En arbetsgivare är inte skyldig att betala sjuklön om den försäkrade

1. ådragit sig sjukdomen vid uppsåtligt brott som han eller hon har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft, eller

2. medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift om något förhållande som är av betydelse för rätten till sjuklön.

Sjukanmälan

9 § Den försäkrade har inte rätt till sjuklön för tid innan arbetsgivaren fått anmälan om sjukdomsfallet. Sjuklön ska dock lämnas för tid från och med den dag då sjukdomsfallet inträffade, om det har funnits hinder för en sådan anmälan men anmälan gjorts omedelbart efter det att hindret upphört.

Förmånstiden

Sjuklöneperioden

10 § Sjuklöneperioden omfattar högst 14 sammanhängande kalenderdagar i en försäkrads sjukperiod.

11 § Sjuklöneperioden börjar den första dag som den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom, under förutsättning att han eller hon avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren.

Sjuklöneperioden börjar dock senast den dag för vilken den försäkrade får sådan reseersättning som avses i 12 § 2.

Vad är en sjukperiod?

12 § Med sjukperiod avses följande:

1. Tid under vilken den försäkrade i oavbruten följd lider av sådan sjukdom som avses i 6 och 7 §§.

2. Tid under vilken den försäkrade, för att han eller hon lättare ska kunna återgå till arbetet, i stället för sjuklön får ersättning för resor till och från arbetet. Detta gäller även dag med reseersättning då sjuklön inte skulle ha lämnats enligt 13 §.

Karensdag

13 § Sjuklön lämnas inte för den första dag i en sjuklöneperiod för vilken sjuklön kan lämnas enligt 9 och 17 §§ (karensdag).

Första stycket gäller inte för en försäkrad som omfattas av 18 §, 19 § 1 eller 20 §.

Om anställningen upphör

14 § En sjuklöneperiod som börjat löpa bryts om anställningen upphör.

Återinsjuknande

15 § Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod avslutats, omfattar sjuklöneperioden endast så många dagar att den tillsammans med den tidigare sjuklöneperioden hos samma arbetsgivare utgör 14 kalenderdagar.

När 13 och 18 §§ tillämpas ska dagar i den tidigare sjuklöneperioden beaktas.

Anmälnings- och uppgiftsskyldighet för arbetsgivare

16 § Arbetsgivaren ska till Försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett försäkrade hos arbetsgivaren rätt till sjuklön, om sjukperioden och anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. Anmälan ska göras inom sju kalenderdagar från denna tidpunkt. I anmälan ska uppgift lämnas om

1. arbetsgivarens organisationsnummer, personnummer eller samordningsnummer,

2. den försäkrades personnummer eller samordningsnummer, och

3. det datum när sjuklöneperioden började.

Ersättningsnivån

17 § För dagar i en sjuklöneperiod som den försäkrade gått miste om lön och andra anställningsförmåner till följd av nedsättningen i arbetsförmågan gäller att sjuklönen motsvarar 80 procent av anställningsförmånerna.

Allmänt högriskskydd

18 § Om den försäkrade under de senaste tolv månaderna har haft sammanlagt tio karensdagar enligt 13 § hos en arbetsgivare lämnas sjuklön även för den första dagen för vilken sjuklön kan lämnas enligt 9 § (allmänt högriskskydd).

Särskilt högriskskydd

19 § Försäkringskassan kan efter ansökan besluta om särskilt högriskskydd för en för sjuklön försäkrad arbetstagare som även är försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3 och har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod

1. kan antas medföra ett större antal sjukperioder, eller

2. medför risk för en eller flera längre sjukperioder.

20 § Försäkringskassan får efter ansökan även besluta om särskilt högriskskydd för en sjukperiod när den försäkrade som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m., har rätt till sjuklön till följd av ingrepp för att ta till vara det biologiska materialet eller av förberedelser för sådant ingrepp.

21 § Det särskilda högriskskyddet avser den försäkrades samtliga anställningar.

22 § Det särskilda högriskskyddet enligt 19 § gäller från och med den kalendermånad under vilken ansökan gjordes hos Försäkringskassan eller från och med den senare kalendermånad som anges i beslutet.

Högriskskyddet gäller till och med den dag som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare.

23 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 19 § ska upphävas om de villkor som anges där inte längre är uppfyllda.

Om beslutet upphävs ska Försäkringskassan underrätta arbetsgivaren om detta.

24 § Om ett beslut om särskilt högriskskydd gäller har en arbetsgivare efter ansökan rätt till ersättning från Försäkringskassan för de kostnader för sjuklön som arbetsgivaren haft för den försäkrade. Semesterlön och avtalade avgifter för försäkringar ska då inte medräknas.

Ersättning lämnas inte för längre tid tillbaka än tolv månader före ansökningsmånaden.

Läkarintyg

25 § Arbetsgivaren är skyldig att lämna sjuklön från och med den sjunde kalenderdagen efter dagen för sjukanmälan endast om den försäkrade styrker nedsättningen av arbetsförmågan under denna tid genom intyg av läkare eller tandläkare. Intyget behöver inte innehålla närmare uppgifter om vilken sjukdom den försäkrade lider av.

Om sjuklön lämnas för tid före anmälan, ska den första ersättningsdagen eller den tidigare dag för vilken sjuklön enligt 13 § inte lämnas anses som sjukanmälningsdag.

26 § Om det finns särskilda skäl ska Försäkringskassan, självmant eller på framställning av arbetsgivaren, ålägga den försäkrade att genom intyg av läkare eller tandläkare styrka nedsättningen av arbetsförmågan från och med

1. en tidigare dag än sjunde kalenderdagen efter sjukanmälningsdagen i en pågående sjukperiod, eller

2. den första dagen av varje kommande sjukperiod. Ett beslut enligt första stycket 2 får inte avse längre tid än ett år.

27 § Arbetsgivaren är inte skyldig att lämna sjuklön om den försäkrade inte följer ett beslut enligt 26 § om att han eller hon ska styrka nedsättningen av arbetsförmågan.

28 § Om det finns särskilda skäl får en arbetsgivare skriftligen begära att den försäkrade genom intyg av läkare eller tandläkare styrker nedsättningen av arbetsförmågan från och med

1. en tidigare dag i sjukperioden än enligt 26 § 1, eller

2. första dagen av varje kommande sjukperiod enligt 26 § 2. En begäran som gäller kommande sjukperioder enligt första stycket 2 får inte avse längre tid än ett år.

29 § Ett intyg enligt 28 § behöver inte innehålla närmare uppgift om vilken sjukdom den försäkrade lider av.

30 § Om den försäkrade utan godtagbart skäl underlåtit att lämna ett intyg i enlighet med begäran enligt 28 §, är arbetsgivaren inte skyldig att lämna sjuklön för den del av den aktuella sjuklöneperioden för vilken det saknas intyg.

31 § Om en fråga som avses i 28 eller 29 § regleras i ett kollektivavtal som avses i 5 § tillämpas inte bestämmelserna i 28–30 §§.

Försäkran

32 § Den försäkrade ska lämna en skriftlig försäkran till arbetsgivaren om att han eller hon har varit sjuk, och om hur nedsatt arbetsförmågan har varit på grund av sjukdomen. Försäkran behöver inte innehålla närmare uppgifter om sjukdomen.

Arbetsgivaren behöver inte betala ut sjuklön som den försäkrade har rätt till förrän arbetstagaren har gett in en försäkran enligt första stycket.

26 kap. Särskilda bestämmelser om sjuklön Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • tystnadsplikt i 2 och 3 §§,
  • tvist mellan försäkrade och arbetsgivare om sjuklönen i 4−9 §§, och
  • försäkring mot kostnader för sjuklön i 10 §.

Tystnadsplikt

2 § Den som i en arbetsgivares personaladministrativa verksamhet genom sådant intyg av läkare eller tandläkare som har lämnats till arbetsgivaren på grund av bestämmelserna i denna underavdelning, eller genom sådan försäkran som avses i 25 kap. 32 §, har fått kännedom om en enskilds hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt får inte obehörigen röja vad han eller hon sålunda fått veta.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället föreskrifterna i sekretesslagen (1980:100).

3 § Bestämmelsen i 2 § medför inte någon inskränkning i den skyldighet att lämna uppgifter som följer av lag eller förordning.

Tvist mellan försäkrade och arbetsgivare om sjuklönen

Bestämmelser om rättegång m.m.

4 § Mål mellan försäkrade och arbetsgivare om tillämpningen av bestämmelserna om sjuklön i avdelning A och denna underavdelning handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

5 § I en tvist om rätt till sjuklön ska Försäkringskassan på begäran av arbetsgivare, försäkrad, arbetstagarorganisation eller domstol yttra sig om huruvida den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom och om nedsättningens omfattning.

Sjuklönegaranti

6 § Om en tvist har uppkommit om den försäkrades rätt till sjuklön, kan

Försäkringskassan, efter ansökan av en försäkrad som också är försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3, besluta att ersättning för tid som den omtvistade sjuklönen avser ska lämnas från Försäkringskassan. Detta gäller när tvisten avser om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller nedsättningens omfattning eller om det finns ett arbetstagarförhållande.

7 § Ersättning enligt 6 § lämnas, om det finns sannolika skäl för att den försäkrade har rätt till den begärda sjuklönen eller del av den och fordran är obetald och förfallen till betalning.

Ersättning lämnas inte för sjuklön som har förfallit till betalning tidigare än tre månader före ansökningsmånaden. Ersättning lämnas inte heller om staten svarar för arbetstagarens fordran hos arbetsgivaren enligt lönegarantilagen (1992:497).

8 § Ersättning enligt 6 § lämnas med skäligt belopp, dock med högst ett belopp som för dag motsvarar kvoten av

  • den försäkrades beräkningsunderlag för sjukpenning enligt 31 kap. 7 § och
  • 365.

9 § I den utsträckning som ersättning enligt 6 § har betalats ut inträder

Försäkringskassan i den försäkrades rätt enligt denna underavdelning mot arbetsgivaren.

Om den försäkrade har tagit emot ersättning enligt 6 § och därefter har fått hela eller delar av den omtvistade sjuklönen, ska ersättningen återbetalas i motsvarande utsträckning.

Försäkring mot kostnader för sjuklön

10 § En arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga 130 prisbasbelopp kan försäkra sig hos Försäkringskassan för kostnader för sjuklön enligt denna balk.

Vid beräkningen av de sammanlagda lönekostnaderna bortses från avgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift samt från skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Regeringen meddelar föreskrifter om villkor för försäkringen.

III Sjukpenning m.m. 27 kap. Innehåll och inledande bestämmelser Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i 28 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • bestämmande och behållande av sjukpeninggrundande inkomst samt beräkning av årsarbetstiden i vissa situationer i 29 kap., och
  • sjukpenning i 30 och 31 kap.

Inledande bestämmelser

2 § Sjukpenning kan lämnas till en försäkrad som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Ersättningens storlek är beroende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst.

3 § En försäkrads sjukpenninggrundande inkomst ligger också till grund för beräkning av följande förmåner enligt denna balk:

  • Graviditetspenning.
  • Föräldrapenning på sjukpenningnivå.
  • Tillfällig föräldrapenning.
  • Rehabiliteringspenning.
  • Skadelivränta.
  • Smittbärarpenning.
  • Närståendepenning.

28 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst i 2–6 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • inkomst av anställning i 7 §,
  • inkomst av annat förvärvsarbete i 8−15 §§,
  • undantag för vissa inkomster i 16−23 §§, och
  • årsarbetstid i 24−30 §§.

Grundläggande bestämmelser

2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen

1. som arbetstagare i allmän eller i enskild tjänst (inkomst av anställning), eller

2. på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

3 § För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna fastställas för en person krävs att han eller hon är försäkrad för arbetsbaserade förmåner enligt 4 och 6 kap.

För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna fastställas krävs dessutom att den försäkrades årliga inkomst

1. kommer från arbete i Sverige,

2. kommer från arbete som kan antas vara under minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande, och

3. uppgår till minst 24 procent av prisbasbeloppet.

4 § Av ett beslut om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst ska det framgå hur stor den sjukpenninggrundande inkomsten är och i vilken utsträckning denna avser inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.

5 §

När sjukpenninggrundande inkomst beräknas ska inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig beräknas och avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkningen ska det bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger 7,5 prisbasbelopp. Det ska därvid i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.

6 § Om den försäkrades förhållanden inte är kända för Försäkringskassan, ska beräkningen av den försäkrades sjukpenninggrundade inkomst grundas på

1. de upplysningar som Försäkringskassan kan få av den försäkrade eller dennes arbetsgivare, eller

2. den uppskattning av den försäkrades inkomster som gjorts vid taxeringen.

Inkomst av anställning

7 § Ersättning med minst 1 000 kronor om året för utfört arbete för någon annans räkning ska räknas som inkomst av anställning. Detta gäller även om betalningsmottagaren inte är anställd av den som betalar ersättningen. Den som har betalat ut sådan ersättning ska då anses som arbetsgivare, och den som utfört arbete ska anses som arbetstagare.

Det som anges i första stycket gäller inte om

1. ersättningen betalas ut i form av pension,

2. ersättningen ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete enligt 10

  • §§, eller

3. ersättningen omfattas av undantag enligt 16

  • §§.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet

8 § Inkomst av näringsverksamhet ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete. Detsamma gäller sådan inkomst av arbete för egen räkning som utgör inkomst av tjänst.

Det som anges i första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte ska räknas som inkomst av anställning. Vidare gäller det som anges i 9

  • och 19–23 §§.

9 § När sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete beräknas får inkomst av arbete för egen räkning inte beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.

Ersättning till den som har F-skattsedel

10 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en F-skattsedel när ersättningen bestäms eller när den betalas ut.

Om mottagaren har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483), räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas.

11 § Den som i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling har lämnat uppgift om innehav av F-skattsedel ska anses ha en sådan skattsedel om handlingen även innehåller följande uppgifter:

1. Utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter.

2. Betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer. Uppgiften om innehav av F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedel som avses i 10 § andra stycket.

12 § Det som anges i 11 § gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av F-skattsedel är oriktig.

Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).

Viss ersättning från privatpersoner

13 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel för preliminär skatt, om

1. utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

2. ersättningen inte är en utgift i en näringsverksamhet som bedrivs av utbetalaren,

3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas bli mindre än 10 000 kronor,

4. utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att ersättningen ska avse inkomst av anställning, och

5. det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken.

Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

14 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut från

1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller

2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen.

Ersättning från utländsk arbetsgivare

15 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas lön eller annan ersättning som den försäkrade får från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, om

– arbetsgivaren inte har sådant fast driftsställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229), och

– arbetsgivaren och de försäkrade har slutit avtal enligt 2 kap. 8 § socialavgiftslagen (2000:980) att arbetsgivaravgifter inte ska betalas på lönen eller ersättningen.

Undantag för vissa inkomster

Ersättning understigande 1 000 kr

16 § Om ersättning för arbete för någon annans räkning inte kan beräknas uppgå till 1 000 kr under året, räknas ersättningen från denne som sjukpenninggrundande inkomst endast om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.

Semesterlön och semesterersättning

17 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte semesterlön till den del lönen överstiger vad som skulle ha betalats i lön för utfört arbete under motsvarande tid. Motsvarande begränsning gäller för semesterersättning.

Vissa utdelningar, kapitalinkomster och lån

18 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1

Mindre ersättning till idrottsutövare

19 § Som sjukpenninggrundande inkomst av anställning räknas inte ersättning som en idrottsutövare får från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året kan antas bli mindre än ett halvt prisbasbelopp.

Vissa avtalsförmåner som avses i lagen ( 1990:659 ) om särskild löneskatt

20 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte följande ersättningar:

1. Ersättning som anges i 1 § första stycket 1

  • och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

2. Ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt.

Ersättning från vinstandelsstiftelse

21 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) om följande förutsättningar är uppfyllda:

– Ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av ändamålet med vinstandelsstiftelsen.

– Ersättningen avser inte betalning för den anställdes arbete åt vinstandelsstiftelsen.

– De bidrag arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.

Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person med motsvarande ändamål som en vinstandelsstiftelse.

22 § Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag gäller det som sägs i 21 § inte ersättning som den juridiska personen lämnar till företagsledare eller delägare i företaget eller till en person som är närstående till någon av dem.

Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:1229).

23 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas aldrig sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under något av åren 1988

Årsarbetstid

Allmänna bestämmelser

24 § Årsarbetstid ska beräknas för en försäkrad som har en sjukpenninggrundande inkomst som helt eller delvis avser anställning. Årsarbetstiden beräknas när den enligt särskilda bestämmelser har betydelse för beräkningen av en förmån.

25 § Årsarbetstiden är det antal timmar eller dagar per år som en försäkrad tills vidare kan antas komma att ha som ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid i sitt förvärvsarbete.

26 § Årsarbetstiden beräknas i dagar endast när den schablonberäknas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkning av årsarbetstiden.

Ledighet som likställs med förvärvsarbete

27 § När årsarbetstiden beräknas ska följande ledigheter likställas med förvärvsarbete:

1. Ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dagar då han eller hon är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag.

2. Ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas.

3. Ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).

4. Ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

Beräkning av årsarbetstiden

28 § Årsarbetstiden avrundas till närmast hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.

29 § När den försäkrades förhållanden inte är kända för Försäkringskassan ska beräkningen av årsarbetstiden grundas på upplysningar som

Försäkringskassan kan inhämta från den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller uppdragsgivare.

30 § I 29 kap. samt 31 kap. 8 och 9 §§ finns ytterligare bestämmelser om beräkning av årsarbetstid i vissa situationer.

29 kap. Bestämmande och behållande av sjukpenninggrundande inkomst samt beräkning av årsarbetstiden i vissa situationer Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • när sjukpenninggrundande inkomst bestäms i 2 och 3 §§,
  • när den sjukpenninggrundande inkomsten kan ändras i 4−8 §§,
  • sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid) i 9
  • §§,
  • sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situationer i 19
  • §§, och

– årlig omräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott i vissa fall (SGI-skyddad tid) i 29–32 §§.

När bestäms sjukpenninggrundande inkomst?

2 § Sjukpenninggrundande inkomst bestäms för en försäkrad i samband med att han eller hon begär att få en förmån som beräknas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst.

3 § Försäkringskassan ska på begäran av en försäkrad bestämma den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst även om något ersättningsärende inte är aktuellt.

När kan den sjukpenninggrundande inkomsten ändras?

4 § Den sjukpenninggrundande inkomsten ska ändras om Försäkringskassan har fått reda på att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har ändrats på ett sätt som har betydelse antingen för rätten till en förmån som redan lämnas eller för storleken på förmånen.

5 § Ändring enligt 4 § får inte avse ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant förvärvsarbete under prövotid som avses i 39 kap. 14 §.

6 § En ändring av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten ska gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkom.

Den ändrade sjukpenninggrundande inkomsten får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som infaller i anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

7 § Vad som sägs i 6 § andra stycket tillämpas inte om ändringen föranleds av att

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning har beviljats den försäkrade eller när sådan ersättning som redan lämnats har ändrats på grund av att den försäkrades arbetsförmåga har ändrats,

2. ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 39 kap. 14

  • §§ har upphört,

3. livränta enligt bestämmelserna i denna avdelning har beviljats den försäkrade eller när sådan livränta som redan lämnas har ändrats, eller

4. tjänstepension har beviljats den försäkrade.

8 § Bestämmelsen i 7 § 1 ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha fått sådan ersättning som avses där i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 38 kap. 4

  • §§ om försäkringstid.

Om sjukersättning i form av garantiersättning till följd av bestämmelserna i 39 kap. 3 § inte ska lämnas, ska det vid tillämpningen av 6 § ändå anses som om sådan förmån lämnas.

Sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid)

Allmänna bestämmelser

9 § Ändring enligt 4 § på grund av att den försäkrade inte längre har någon inkomst eller har lägre inkomst än tidigare får inte göras (SGIskydd) under sådana avbrott i arbetet som anges i 11

  • §§ (SGI-

skyddad tid).

Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får dock sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast före avbrottet om Försäkringskassan då hade känt till samtliga förhållanden.

Vad som anges i denna paragraf gäller dock inte när 7 § 1, 3 eller 4 är tillämplig.

10 § I 29–32 §§ finns bestämmelser om omräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten under SGI-skyddad tid i vissa fall.

Studier

11 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade bedriver studier, för vilka han eller hon uppbär studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395)

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka studier som medför att skyddsbestämmelsen är tillämplig.

Periodiskt ekonomiskt stöd

12 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade får periodiskt ekonomiskt stöd enligt särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för att avtalen ska medföra att skyddsbestämmelsen är tillämplig.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

13 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens förfogande. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om de villkor som gäller för att den försäkrade skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande.

Graviditet

14 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen.

Föräldraledighet

15 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte fyllt ett år.

Det som anges i första stycket gäller även vid adoption av barn som inte fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.

Plikttjänstgöring

16 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Sjukpenning och rehabiliteringsersättning, m.m.

17 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade inte förvärvsarbetar av någon anledning som ger rätt till ersättning i form av

1. sjukpenning,

2. ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning,

3. rehabiliteringsersättning, eller

4. ersättning från arbetsskadeförsäkringen enligt 40–46 kap. som motsvarar ersättning enligt 1

  • eller någon annan jämförbar ekonomisk

förmån.

Kortare avbrott i förvärvsarbete

18 § SGI-skydd gäller under högst tre månader i följd för en försäkrad som avbryter sitt förvärvsarbete, oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet ska pågå längre tid.

Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situationer

Studier, periodiskt ekonomiskt stöd eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

19 § För en försäkrad som studerar enligt 11 § eller får periodiskt ekonomiskt stöd enligt 12 § eller som enligt 13 § deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.

Under den tid som avses i första stycket ska sjukpenningen för den försäkrade beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under den tiden. Om den sjukpenninggrundande inkomsten då helt eller delvis är inkomst av anställning, ska årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i det förvärvsarbetet under den aktuella tiden.

Plikttjänstgöring

20 § Det som anges i 19 § andra stycket tillämpas även vid sjukdom för en försäkrad som fullgör plikttjänstgöring enligt 16 §. Detta gäller endast vid grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Behandling eller rehabilitering

21 § För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 30 kap. 6 § eller 12 kap. 3 §, och då får livränta från arbetsskadeförsäkringen enligt 40–46 kap. eller motsvarande ersättning enligt annan författning, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.

Under den tid som livräntan betalas ut ska sjukpenningen beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.

Studieuppehåll

22 § För en försäkrad som avses i 31 kap. 6 § första stycket 1 eller 2, och som under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin inte får studiesociala förmåner för studier som avses i 11 §, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.

Under studieuppehållet ska sjukpenning beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av 4

  • 9 och 10 §§ om sjukpenningen då blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt 19 §.

Försäkrade som fått sjukersättning eller aktivitetsersättning

23 § Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning ska den sjukpenninggrundande inkomsten motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder.

Om ett år eller längre tid har förflutit från den tidpunkt sjukersättningen eller aktivitetsersättningen började lämnas, ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om enligt 32 § för varje helt år som har förflutit.

24 § Det som anges i 23 § gäller endast för tid före 65 års ålder och endast till den del den försäkrade är arbetslös och beredd att ta ett erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot hans eller hennes närmast föregående förvärvsarbete.

Försäkrade som vid vistelse utomlands ansetts bosatta i Sverige

25 § För sådana personer som enligt 5 kap. 6 och 8 §§ anses bosatta i

Sverige även under vistelse utomlands, ska den sjukpenninggrundande inkomsten vid återkomsten till Sverige fastställas till lägst det belopp som utgjorde deras sjukpenninggrundande inkomst omedelbart före utlandsresan.

Försäkrade som får tjänstepension

26 § Om en försäkrad får tjänstepension i form av ålderspension eller därmed likställd pension före utgången av den månad han eller hon fyller 65 år, ska sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om den försäkrade har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex månader i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten ska då beräknas enligt bestämmelserna i 28 kap.

27 § Om en försäkrad som får sådan tjänstepension som avses i 26 § är helt eller delvis arbetslös samt arbetssökande, ska sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om tjänstepensionen understiger 60 procent av lönen närmast före pensionsavgången.

28 § För en försäkrad som avses i 27 § ska den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval av lönen närmast före pensionsavgången. Om den försäkrade inte har för avsikt att förvärvsarbeta i samma omfattning som tidigare, ska den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval av den inkomst han eller hon kan antas få av arbete som svarar mot arbetsutbudet. Vid beräkningen ska det iakttas att inkomsten inte får överstiga 7,5 prisbasbelopp.

Vid beräkningen ska den försäkrades inkomst minskas med tjänstepensionen. Minskningen får dock inte leda till att en försäkrad som är endast delvis arbetslös får lägre sjukpenninggrundande inkomst än om beräkningen skulle ha gjorts enligt 26 §.

Årlig omräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott i vissa fall (SGI-skyddad tid)

29 § När Försäkringskassan ska bestämma den sjukpenninggrundande inkomsten för en försäkrad som omfattas av bestämmelserna i 11–18 §§ och som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om enligt 30–32 §§.

Det som anges i första stycket gäller även en försäkrad vars anställning upphör under en pågående ersättningsperiod.

30 § Den sjukpenninggrundande inkomsten ska enligt 29 § räknas om när minst ett år har förflutit från den tidpunkt när den anställning upphörde som senast föranlett eller kunnat föranleda beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Därefter ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om årligen, räknat ett år från den senaste omräkningen.

Med den tidpunkt när anställningen upphörde jämställs den tidpunkt då den försäkrade helt upphörde med annat förvärvsarbete än arbete som anställd. När omräkning har gjorts enligt 23 § räknas tidpunkten från utgången av det senaste hela år som avses i den bestämmelsen.

31 § Den sjukpenninggrundande inkomsten av annat förvärvsarbete, grundad på annan inkomst än som avses i 28 kap. 15 §, ska räknas om för en försäkrad som inte har upphört med förvärvsarbetet.

Omräkning ska göras under en pågående ersättningsperiod efter det att ett år har förflutit från ersättningsperiodens början. Därefter ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om årligen, räknat ett år efter den senaste omräkningen.

32 § Omräkningen ska göras med den procentuella förändringen i det allmänna prisläget räknad från det senast fastställda talet för konsumentprisindex jämfört med motsvarande tal tolv månader dessförinnan. En omräkning som innebär en sänkning av den sjukpenninggrundande inkomsten ska inte beaktas.

Den sjukpenninggrundande inkomsten får aldrig fastställas till ett belopp som överstiger 7,5 prisbasbelopp.

30 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenning Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till sjukpenning i 2–8 §§,
  • samordning med sjuklön i 9 §,
  • sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m. i 10
  • §§,
  • sjukanmälan i 17 och 18 §§,
  • förmånstiden i 19−33 §§,
  • allmänt högriskskydd i 34 §,
  • särskilt högriskskydd i 35−39 §§,
  • förmånsnivåer och arbetsförmåga i 40 §,
  • bedömning av arbetsförmågans nedsättning i 41−48 §§, och
  • arbetsgivarinträde m.m. i 49−55 §§.

Rätten till sjukpenning

Allmänna villkor

2 § En försäkrad har rätt till sjukpenning vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en fjärdedel.

Med sjukdom likställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken det lämnats sjukpenning, om tillståndet fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

3 § Vid bedömningen av om den försäkrade är sjuk ska det bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden.

4 § Sjukpenningen lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån enligt 40 §.

Ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning

5 § För att underlätta den försäkrades återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall får i stället för den sjukpenning som annars skulle ha lämnats skälig ersättning lämnas för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.

Ersättning lämnas endast om merutgifterna beror på att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom eller henne att utnyttja det färdsätt som han eller hon normalt använder för att ta sig till sitt arbete.

Sjukpenning i förebyggande syfte m.m.

6 § En försäkrad har rätt till sjukpenning även när han eller hon genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att

1. förebygga sjukdom,

2. förkorta sjukdomstiden, eller

3. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Som villkor för att sjukpenning ska lämnas gäller att den medicinska behandlingen eller medicinska rehabiliteringen har

  • ordinerats av läkare, och
  • ingår i en av Försäkringskassan godkänd plan.

7 § Om sjukpenning lämnas enligt 6 § ska arbetsförmågan anses nedsatt i den utsträckning som den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.

Familjehemsförälder

8 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barn som omfattas av uppdraget för tid när sjukpenning kommer i fråga, bedöms rätten till sjukpenning med bortseende från ersättningen.

Samordning med sjuklön

9 § Sjukpenning lämnas inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod när den försäkrades arbetsgivare ska svara för sjuklön.

Sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m.

De första fjorton dagarna

10 § För de första 14 dagarna i en sjukperiod lämnas sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte hade varit sjuk.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket likställs tid som avses i 28 kap. 27 §.

11 § Kan det inte utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat under sjukperiodens första 14 dagar gäller följande. Sjukpenningen får lämnas efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur den försäkrade har förvärvsarbetat före sjukperioden, om det kan antas att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat i motsvarande omfattning under de första 14 dagarna i sjukperioden.

Studier

12 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som bedriver sådana studier som avses i 29 kap. 11 §.

Periodiskt ekonomiskt stöd

13 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som får periodiskt ekonomiskt stöd enligt sådana särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter som avses i 29 kap. 12 §.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

14 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som, på sätt avses i 29 kap. 13 §, deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd, eller står till arbetsmarknadens förfogande.

Behandling och rehabilitering

15 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som får sådan behandling som avses i 6 § eller 34 kap. 3 § och som under denna tid får livränta vid arbetsskada m.m. enligt 43–46 kap.

Plikttjänstgöring

16 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna för en försäkrad som fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om tjänstgöringen avser grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Sjukanmälan

17 § Sjukpenning får inte lämnas för tid innan anmälan om sjukdomsfallet har gjorts hos Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder mot att göra en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

18 § Om den försäkrades arbetsgivare ska anmäla sjukdomsfallet enligt 25 kap. 16 §, ska sjukpenning som grundas på inkomst av anställning lämnas trots det som anges i 17 §.

Förmånstiden

Inledande bestämmelse

19 § Sjukpenning kan lämnas för dagar i en sjukperiod så länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till sjukpenning.

Läkarintyg

20 § Den försäkrade ska styrka nedsättningen av arbetsförmågan på grund av sjukdom senast från och med den sjunde dagen efter sjuk-

anmälningsdagen genom att lämna in ett läkarintyg till Försäkringskassan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter dels om undantag från skyldigheten att lämna läkarintyg enligt första stycket när ett sådant intyg inte behövs, dels om att skyldigheten enligt första stycket ska gälla från och med en annan dag.

Sjukperiod

21 § Som sjukperiod anses tid då en försäkrad

1. i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 2 §,

2. har rätt till sjukpenning enligt 6 §, eller

3. har rätt till rehabiliteringspenning enligt 34 kap. 3 §. Om rätt till sjukpenning för den försäkrade uppkommer i omedelbar anslutning till en sjuklöneperiod enligt 25 kap., ska sjukperioden anses omfatta också sjuklöneperioden.

Karensdag

22 § Sjukpenning lämnas inte för den första dagen i en sjukperiod (karensdag). Detta gäller dock inte om något annat följer av 23, 24 och 34

  • §§.

23 § Till en försäkrad som har rätt till sjukpenning i förebyggande syfte m.m. enligt 6 § lämnas sjukpenning även för dag som avses i 22 §.

Karenstid för den som betalar egenavgift

24 § En försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete och som betalar egenavgift har rätt att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon vill ha sjukpenning med en karenstid på 3 eller 30 dagar.

Om den som betalar egenavgift inte gör någon sådan anmälan, lämnas sjukpenning efter den karensdag som anges i 21 §.

25 § Om den som betalar egenavgift gör en sådan anmälan som anges i 24 §, ska sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte lämnas för de första 3 eller 30 dagarna av varje sjukperiod, den dag sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid).

26 § Den som betalar egenavgift och som gjort anmälan om karenstid enligt 24 § får övergå till sjukpenning med kortare eller ingen karenstid om han eller hon inte har fyllt 55 år.

Ändringen börjar gälla 14 dagar efter den dag då den begärdes hos Försäkringskassan. Ändringen får dock inte tillämpas vid sjukdom som inträffat innan ändringen har börjat gälla.

Återinsjuknande

27 § Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod har avslutats ska bestämmelserna i 22 § och 31 kap. 12

  • §§ tillämpas som om den senare sjukperioden är en fortsättning på den tidigare sjukperioden.

28 § Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut ska bestämmelserna i 25 § om karenstid för den som betalar egenavgift tillämpas på så sätt att de båda perioderna ska anses som en sjukperiod.

Sjukpenning i samband med sjukersättning, aktivitetsersättning eller pension

29 § En försäkrad har inte rätt till sjukpenning om han eller hon får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning.

En försäkrad har inte heller rätt till sjukpenning om han eller hon under månaden närmast före den då han eller hon började få hel ålderspension fick hel sådan ersättning som anges i första stycket.

30 § Bestämmelserna i 29 § om sjukersättning och aktivitetsersättning ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 38 kap. 4

  • §§ om försäkringstid.

Sjukpenning efter 65-årsdagen

31 § Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 65 år, får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre ska lämnas till den försäkrade.

Sjukpenning efter 70-årsdagen

32 § För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år får sjukpenning lämnas under högst 180 dagar.

Beräkning av antalet dagar

33 § När antalet dagar beräknas enligt 31 och 32 §§ ska varje dag som sjukpenning har lämnats för räknas som en dag.

Allmänt högriskskydd

34 § Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av bestämmelsen i 22 § för sammanlagt tio dagar under de senaste tolv månaderna, lämnas sjukpenning även för dag som avses i 22 § (allmänt högriskskydd).

Särskilt högriskskydd

35 § Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att sjukpenning får lämnas även för dag som avses i 22 § (särskilt högriskskydd).

36 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får meddelas om den försäkrade har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod kan antas medföra ett större antal sjukperioder.

37 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får efter ansökan meddelas även för en sjukperiod när den försäkrade som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m., har rätt till sjukpenning till följd av ingrepp för att ta till vara det biologiska materialet eller förberedelser för sådant ingrepp.

38 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 36 § gäller från och med den kalendermånad när ansökan gjordes, om inte annat anges i beslutet.

Högriskskyddet ska gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare.

39 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 36 § ska upphävas om de villkor som anges där inte längre är uppfyllda.

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

40 § Sjukpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel sjukpenning lämnas för dag när den försäkrade saknar arbetsförmåga.

2. Tre fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.

3. Halv sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.

4. En fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften.

Bedömning av arbetsförmågans nedsättning

Den försäkrade antas kunna återgå till sitt vanliga arbete

41 § Om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete gäller följande. Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt ska det särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen inte kan utföra sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder honom eller henne.

Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, ska hans eller hennes arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande grad den dagen.

Den försäkrade antas inte kunna återgå till sitt vanliga arbete

42 § Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren gäller följande. Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska det särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja sig genom sådant arbete efter medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering enligt 6 § respektive 34 kap. 3 §.

43 § Om det efter prövning enligt 42 § bedöms att den försäkrade inte kan återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom annat förvärvsarbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden gäller följande. Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska det särskilt beaktas om den försäkrade efter medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering enligt bestämmelserna i 6 § respektive 34 kap. 3 § kan försörja sig genom

1. sådant förvärvsarbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden, eller

2. något annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.

44 § Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt 42 och 43 §§ ska göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.

Särskilda skäl

45 § Om det finns särskilda skäl får den försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter beaktas vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.

Föräldralediga

46 § Vid prövning av rätt till sjukpenning för tid när den försäkrade annars skulle ha fått föräldrapenning, ska arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barn är nedsatt på grund av sjukdom.

Försäkrade som får sjukersättning eller aktivitetsersättning m.m.

47 § Vid prövningen av den försäkrades rätt till sjukpenning ska det vid bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga bortses från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig arbetsinkomst som ligger till grund för ersättning till den försäkrade i form av

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning, eller

2. livränta vid arbetsskada m.m. enligt 43–46 kap.

48 § Bestämmelsen i 47 § 1 ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 38 kap. 4–17 §§ om försäkringstid.

Om sjukersättning i form av garantiersättning till följd av bestämmelserna i 39 kap. 3 § inte ska lämnas, ska det vid tillämpning av 47 § ändå anses som om sådan förmån lämnas.

Arbetsgivarinträde m.m.

Allmänna bestämmelser

49 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag, helt eller delvis, från bestämmelserna om rätt till sjukpenning om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser.

Om sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren, på det sätt regeringen föreskriver, rätt till arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen.

50 § Arbetsgivare och arbetstagare får komma överens om att en arbetsgivare, som har betalat ut lön till en arbetstagare under sjukdom, har rätt till arbetstagarens sjukpenning.

En sådan överenskommelse är bindande för Försäkringskassan endast om den

  • har formen av kollektivavtal, och
  • på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som huvudorganisation.

51 § Ett sådant kollektivavtal som avses i 50 § får en arbetsgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelsen åberopa även i fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men som sysselsätts i sådant arbete som avses i avtalet.

Ytterligare föreskrifter

52 § Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal som avses i 50 §.

Regeringen meddelar även föreskrifter om sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i 50 §.

Utbetalning till arbetsgivare

53 § Sjukpenning som enligt bestämmelserna i 49

  • §§ betalas ut till en arbetsgivare ska minskas med sådan lön under sjukdom som arbetsgivaren lämnar till arbetstagaren för samma tid som sjukpenningen avser, dock endast med den del av lönen under sjukdom som överstiger 90 procent av lönen i arbete. Vid beräkningen tillämpas bestämmelserna i 31 kap. 20 och 21 §§.

Inträde av staten efter konsulärt bistånd

54 § Om en försäkrad har blivit sjuk utomlands och då fått ekonomiskt stöd av utrikesförvaltningen får förvaltningen, på det sätt som regeringen föreskriver, rätt till den försäkrades sjukpenning. Detta gäller dock endast i den mån sjukpenningen inte överstiger vad som lämnats som ekonomiskt stöd.

Föreskrifter för arbetsgivare för sjömän

55 § Regeringen meddelar föreskrifter om att ersättning som en arbetsgivare för sjömän som avses i sjömanslagen (1973:282) har rätt till enligt 49

  • §§ ska lämnas för varje dag och med viss procent av utbetald lön och andra kostnader som arbetsgivaren haft för den anställde.

31 kap. Beräkning av sjukpenning Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • ersättningsnivå och beräkningsunderlag i 7−9 §§,
  • kalenderdagsberäknad sjukpenning i 10 och 11 §§,
  • arbetstidsberäknad sjukpenning i 12−18 §§, och
  • samordning av sjukpenning med samtidig lön i 19−21 §§.

Grundläggande bestämmelser

Beräkningsmetoder

2 § Sjukpenning lämnas enligt 3

  • §§ som
  • kalenderdagsberäknad sjukpenning, eller
  • arbetstidsberäknad sjukpenning.

3 § Kalenderdagsberäknad sjukpenning lämnas för alla dagar i veckan oavsett om den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete eller inte.

Arbetstidsberäknad sjukpenning lämnas bara för timmar eller dagar när den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat.

När kalenderdagsberäknas respektive arbetstidsberäknas sjukpenningen?

4 § Sjukpenning ska kalenderdagsberäknas om inte annat följer av 5 §.

5 § Sjukpenning ska arbetstidsberäknas

1. under de första 14 dagarna i en sjukperiod enligt 30 kap. 10 och 11 §§,

2. under studietid som avses i 30 kap. 12 §,

3. under tid med periodiskt ekonomiskt understöd som avses i 30 kap. 13 §,

4. under deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program som avses i 30 kap. 14 §,

5. under behandling eller rehabilitering som avses i 30 kap. 15 §, och

6. under plikttjänstgöring som avses i 30 kap. 16 §. Det som sägs i första stycket gäller endast till den del sjukpenningen motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Om den försäkrade har inkomst även av annat förvärvsarbete, ska sjukpenningen kalenderdagsberäknas i den delen.

6 § Sjukpenning ska alltid kalenderdagsberäknas när den försäkrade

1. är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen samt är beredd att ta ett erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den bestämda sjukpenninggrundande inkomsten,

2. ska få sjukpenning för tid då han eller hon annars skulle ha fått graviditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning, eller

3. är egen företagare och har en sjukpenninggrundande inkomst som består av endast inkomst av annat förvärvsarbete.

Om kalenderdagsberäkning av sjukpenning till familjehemsförälder finns bestämmelser i 9 § andra stycket.

Ersättningsnivå och beräkningsunderlag

Allmänna bestämmelser

7 § Den försäkrades sjukpenning ska beräknas på ett underlag som motsvarar 80 procent av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst sedan denna har multiplicerats med talet 0,97 (beräkningsunderlag).

Beräkningsunderlag vid sjuklön

8 § Om en arbetsgivare ska svara för sjuklön för samma dag som sjukpenning kommer i fråga, ska sjukpenningens storlek beräknas på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar anställningsförmåner från den arbetsgivaren.

Årsarbetstiden beräknas i de fall som anges i första stycket på grundval av beräknat antal timmar i förvärvsarbete hos arbetsgivare som inte ska svara för sjuklön.

Beräkning för familjehemsförälder

9 § För en familjehemsförälder som får ersättning för vården för tid då sjukpenning kommer i fråga, ska sjukpenningens storlek och årsarbetstiden beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst respektive ett beräknat antal timmar i förvärvsarbete som inte omfattar ersättningen.

Om sådan ersättning lämnas för tid då sjukpenning kommer i fråga, ska sjukpenning som svarar mot ersättningen kalenderdagsberäknas enligt bestämmelserna i 10 och 11 §§.

Kalenderdagsberäknad sjukpenning

10 § För dagar i en sjukperiod gäller att hel kalenderdagsberäknad sjukpenning motsvarar kvoten av

  • beräkningsunderlaget enligt 7 § och
  • 365. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

11 § Till den del den försäkrade är arbetslös lämnas hel sjukpenning med högst 486 kronor om dagen.

Arbetstidsberäknad sjukpenning

12 § När arbetstidsberäknad sjukpenning ska beräknas tillämpas

  • 13 och 16 §§, om sjukpenning ska lämnas för endast en dag, och
  • 14−16 §§, om sjukpenning ska lämnas för mer än en dag.

13 § Om sjukpenning ska lämnas för endast en dag, ska hel sjukpenning beräknas enligt följande:

1. Beräkningsunderlaget enligt 7 § divideras med årsarbetstiden, varefter kvoten avrundas till närmaste hela krontal.

2. Den kvot som fås i 1 multipliceras med antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid.

14 § Om sjukpenning på samma förmånsnivå lämnas för mer än en dag, ska hel sjukpenning för dag beräknas för dessa dagar enligt följande:

1. Först ska kvoten enligt 13 § 1 beräknas.

2. Därefter ska kvoten enligt 1 multipliceras med det sammanlagda antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid som avser dessa dagar.

3. Slutligen ska den produkt som fås i 2 divideras med antalet dagar med sjukpenning.

15 § Ska sjukpenning enligt 14 § lämnas på olika förmånsnivåer, ska de timmar som avser samma nivå adderas var för sig. Sjukpenning ska beräknas för varje sådan period för sig.

16 § Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt 13

  • §§ inte uppgår till ett helt timtal, ska avrundning göras till närmaste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.

Sjukpenning avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

17 § Om den försäkrades sjukpenning i de fall som avses i 5 § motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt följande:

1. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av anställning beräknas enligt 12

  • §§.

2. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 10 och 11 §§.

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och motsvarande normal arbetstid.

Samordning av sjukpenning med samtidig lön

19 § Om den försäkrade får lön av arbetsgivaren under sjukdom för samma tid som sjukpenningen avser, ska sjukpenningen minskas med det belopp som lönen under sjukdomen överstiger 10 procent av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om han eller hon hade arbetat.

Till den del lönen under sjukdom lämnas i förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 28 kap. 5 § andra stycket, ska minskning dock endast göras med belopp som överstiger 90 procent av lönen i arbete.

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 § ska ersättning som lämnas till den försäkrade på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställs i kollektivavtal anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

21 § Det belopp varmed minskning enligt 19 § ska göras, ska avrundas till närmast lägre hela krontal.

Avräkning ska i första hand göras vid utbetalning av sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föranlett minskningen. Avräkningen får också göras vid närmast följande utbetalning av sjukpenning.

IV Rehabilitering och rehabiliteringsersättning 32 kap. Innehåll och inledande bestämmelser Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • rehabilitering i 33 kap., och
  • rehabiliteringsersättning i 34 kap.

Inledande bestämmelser

2 § Rehabilitering enligt bestämmelserna i denna underavdelning ska syfta till att en försäkrad som har drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete (arbetslivsinriktad rehabilitering).

3 § Under den tid som den arbetslivsinriktade rehabiliteringen pågår kan rehabiliteringsersättning lämnas enligt bestämmelserna i 34 kap.

33 kap. Rehabilitering Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rehabilitering i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om rehabiliteringsplan i 12

  • §§.

Allmänna bestämmelser

Rehabiliteringsåtgärder

2 § En försäkrad har rätt till rehabiliteringsåtgärder enligt vad som anges i detta kapitel.

3 § Rehabiliteringsåtgärder ska planeras i samråd med den försäkrade och utgå från hans eller hennes individuella förutsättningar och behov.

4 § När det gäller en försäkrad som inte är bosatt här i landet meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ytterligare föreskrifter om rehabilitering.

Arbetshjälpmedel

5 § Bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin rehabilitering lämnas enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Arbetsgivarens skyldigheter

6 § Den försäkrades arbetsgivare ska efter samråd med den försäkrade lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att den försäkrades behov av rehabilitering snarast ska kunna klarläggas och även i övrigt medverka till det. Arbetsgivaren ska också svara för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.

Bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter avseende arbetsanpassning och rehabilitering finns även i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Den försäkrades skyldigheter

7 § Den försäkrade ska

  • lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans eller hennes behov av rehabilitering, och
  • efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen.

Försäkringskassans skyldigheter

8 § Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten.

9 § Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att

  • den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och
  • de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

10 § Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med

  • den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation,
  • hälso- och sjukvården,
  • socialtjänsten,
  • arbetsmarknadsmyndigheterna, och
  • andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den försäkrade. Försäkringskassan ska verka för att de organisationer och myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

11 § Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och andra skäl.

Rehabiliteringsplan

När en rehabiliteringsplan ska upprättas

12 § Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken ersättning kan lämnas enligt denna underavdelning, ska Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen ska i den utsträckning det är möjligt upprättas i samråd med den försäkrade.

Rehabiliteringsplanens innehåll

13 § En rehabiliteringsplan ska ange

1. de rehabiliteringsåtgärder som ska komma i fråga,

2. vem som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna,

3. en tidsplan för rehabiliteringen,

4. uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabiliteringen, och

5. den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliteringstiden.

Kontroll och uppföljning

14 § Försäkringskassan ska fortlöpande se till att en rehabiliteringsplan följs och att det vid behov görs ändringar i den.

34 kap. Rehabiliteringsersättning Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • ersättningsformer i 2 §,
  • rätten till rehabiliteringsersättning i 3−7 §§,
  • rehabiliteringspenning i 8−12 §§, och
  • särskilt bidrag i 13 §.

Ersättningsformer

2 § Rehabiliteringsersättning lämnas i följande former:

1. Rehabiliteringspenning till en försäkrad som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering.

2. Särskilt bidrag till en försäkrad för kostnader som uppstår i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rätten till rehabiliteringsersättning

Allmänna bestämmelser

3 § Vid sjukdom som sätter ned en försäkrads arbetsförmåga med minst en fjärdedel har den försäkrade rätt till rehabiliteringsersättning under tid som han eller hon deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att

1. förkorta sjukdomstiden, eller

2. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.

4 § Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år.

5 § En försäkrad som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen vid kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt och vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om förutsättningarna för att få behålla ersättningen vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen.

Rehabiliteringsersättning vid utbildning

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om rehabiliteringsersättning vid utbildning.

Familjehemsförälder

7 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barn som omfattas av uppdraget för tid när rehabiliteringspenning kommer i fråga, bedöms rätten till rehabiliteringspenning med bortseende från ersättningen.

Rehabiliteringspenning

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

8 § Rehabiliteringspenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrade saknar arbetsförmåga.

2. Tre fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.

3. Halv rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.

4. En fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften. Arbetsförmågan ska under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses nedsatt i den utsträckning den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta.

Ersättningsnivå och beräkningsunderlag

9 § Hel rehabiliteringspenning för dag motsvarar kvoten av

  • den försäkrades beräkningsunderlag för sjukpenning enligt 31 kap. 7 § och
  • 365. Rehabiliteringspenningen avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

Beräkningsunderlag för familjehemsförälder

10 § I fall som avses i 7 § ska rehabiliteringspenningens storlek beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar den ersättning som den försäkrade får i egenskap av familjehemsförälder.

Samordning med andra förmåner

11 § Rehabiliteringspenningen ska minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som

1. föräldrapenningsförmån,

2. sjukpenning,

3. sjukpenning eller livränta vid arbetsskada m.m. enligt 42–46 kap. eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning än denna balk, dock endast till den del ersättningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka, eller

4. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock inte till den del studiestödet är återbetalningspliktigt.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även för motsvarande förmån som lämnas till den försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning.

Arbetsgivarinträde m.m.

12 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde och inträde av staten i vissa fall i 30 kap. 49

  • och 54 §§ ska tillämpas även när det gäller rehabili-

teringspenning.

Särskilt bidrag

13 § Särskilt bidrag lämnas under rehabiliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådant bidrag.

V Sjukersättning och aktivitetsersättning 35 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning i 36 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning i 37 kap.,
  • sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning i 38 kap. och
  • gemensamma regler om sjukersättning och aktivitetsersättning i 39 kap.

36 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning i 5 och 6 §§,
  • förmånsnivåer i 7−12§§,
  • förmånstiden i 13−20 §§,
  • aktiviteter under tid med aktivitetsersättning i 21−25 §§, och
  • särskilda insatser för personer med tre fjärdedels ersättning i 26
  • §§.

Inledande bestämmelser

2 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning kan lämnas till en försäkrad vars arbetsförmåga är långvarigt nedsatt.

3 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas i form av

1. inkomstrelaterad ersättning enligt 37 kap., och

2. garantiersättning enligt 38 kap.

4 § Aktivitetsersättning lämnas alltid för viss tid medan sjukersättning kan lämnas tills vidare eller för viss tid i form av tidsbegränsad sjukersättning.

Det som sägs om sjukersättning i denna underavdelning eller i annan författning gäller även tidsbegränsad sjukersättning om inte något annat anges.

Rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning

Nedsatt arbetsförmåga

5 § En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet har, enligt närmare bestämmelser i denna underavdelning, rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning om nedsättningen kan antas bestå under minst ett år.

Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år då den försäkrade fyllde 18 år, gäller inte kravet att den försäkrade ska vara försäkrad vid försäkringsfallet.

Funktionshindrade som går i skolan

6 § En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå vid ingången av juli månad det år då han eller hon fyller 19 år har rätt till aktivitetsersättning.

Förmånsnivåer

Förmånsnivåerna och arbetsförmågan

7 § En försäkrad vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt får hel sjukersättning eller aktivitetsersättning.

En försäkrad vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst tre fjärdedelar får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften, lämnas halv sjukersättning eller aktivitetsersättning.

I övriga fall lämnas en fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning

8 § När det bedöms hur nedsatt arbetsförmågan är ska Försäkringskassan beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom

1. sådant förvärvsarbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden, eller

2. något annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne.

9 § Bedömningen enligt 8 § ska göras

  • efter samma grunder oavsett på vilket sätt prestationsförmågan är nedsatt, och
  • i förhållande till ett heltidsarbete. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av arbete med skötsel av hemmet.

10 § Om det finns särskilda skäl får den försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter beaktas vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.

11 § Under tid som den försäkrade genomgår behandling eller rehabilitering som avses i 30 kap. 6 § eller 34 kap. 3 §, ska arbetsförmågan anses nedsatt i den mån som behandlingen eller rehabiliteringen hindrar honom eller henne från att förvärvsarbeta.

Funktionshindrade som går i skolan

12 § En försäkrad funktionshindrad som avses i 6 § får hel aktivitetsersättning oberoende av arbetsförmågans nedsättning.

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

13 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning kan lämnas från och med den månad då rätten till förmånen har börjat gälla, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

När sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas utan ansökan enligt 39 kap. 24 §, lämnas ersättningen dock från och med månaden efter den då beslutet om förmånen meddelats.

14 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad när rätten till förmånen upphör.

Sjukersättning

15 § Sjukersättning kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år.

16 § Om arbetsförmågan kan anses varaktigt nedsatt ska sjukersättning lämnas tills vidare.

Kan arbetsförmågan antas vara nedsatt under en begränsad tid ska tidsbegränsad sjukersättning lämnas.

17 § Försäkringskassan ska i samband med beslut om sjukersättning som ska lämnas tills vidare besluta att en ny utredning av den försäkrades

arbetsförmåga ska göras efter viss tid, dock senast inom tre år från beslutet. Efter en sådan utredning ska Försäkringskassan, så länge rätt till sjukersättning föreligger, besluta att ytterligare utredning av arbetsförmågan ska göras efter viss tid, dock senast inom tre år från det att föregående utredning slutfördes.

Om den försäkrade har fyllt 60 år behöver beslut om ny utredning inte fattas.

Aktivitetsersättning

18 § Aktivitetsersättning kan tidigast lämnas från och med juli månad det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.

19 § Aktivitetsersättning lämnas för viss tid. Ett beslut om aktivitetsersättning får inte avse längre tid än tre år.

Funktionshindrade som går i skolan

20 § En försäkrad med funktionshinder som avses i 6 § har rätt till aktivitetsersättning under den tid som skolgången varar.

Aktiviteter under tid med aktivitetsersättning

21 § I samband med ett beslut om att bevilja en försäkrad aktivitetsersättning ska Försäkringskassan undersöka om han eller hon under den tid ersättningen ska lämnas kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans eller hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga.

22 § Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter ska Försäkringskassan i samråd med honom eller henne utarbeta en plan för aktiviteterna. Försäkringskassan ska i möjligaste mån tillgodose den försäkrades önskemål.

23 § Försäkringskassan ska verka för att planerade aktiviteter kommer till stånd. Försäkringskassan ska samordna de insatser som behövs och se till att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i aktiviteterna.

24 § Som aktiviteter enligt 21–23 §§ avses inte sådana åtgärder som anges i 114 kap. 14 § 4.

25 § Särskild ersättning kan lämnas för den försäkrades kostnader med anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om sådan ersättning.

Särskilda insatser för försäkrade med tre fjärdedels ersättning

26 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning ska särskilda insatser göras för att han eller hon ska kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan.

27 § Försäkringskassan ansvarar för att sådana insatser som avses i 26 § kommer till stånd.

28 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning och som får en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag, som motsvarar den återstående arbetsförmågan, ska Försäkringskassan betala ersättning för kostnaderna för anställningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om sådan ersättning.

37 kap. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till inkomstrelaterad ersättning i 2 §,
  • ramtid i 3 §,
  • beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning i 4−11 §§, och
  • beräkning av inkomstrelaterad ersättning i 12−14 §§.

Rätten till inkomstrelaterad ersättning

2 § Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning har en försäkrad som avses i 37 kap. om det för honom eller henne har fastställts pensionsgrundande inkomst enligt 62 kap. för minst ett år under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före det år då försäkringsfallet inträffade.

Ramtid

3 § Ramtiden är, om inte något annat följer av 10–12 §§,

  • 5 år för den som fyller 53 år eller mer det år då försäkringsfallet inträffar,
  • 6 år för den som fyller minst 50 år och högst 52 år det år då försäkringsfallet inträffar,
  • 7 år för den som fyller minst 47 år och högst 49 år det år då försäkringsfallet inträffar, och
  • 8 år för den som fyller högst 46 år det år då försäkringsfallet inträffar.

Beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning

Grundläggande bestämmelser

4 § Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas på grundval av en antagandeinkomst. Denna beräknas enligt 6

  • §§ med ledning av den försäkrades bruttoårsinkomster inom ramtiden.

5 § Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet för det år då ersättningen ska börja lämnas och räknas om vid förändringar av detta.

Bruttoårsinkomst

6 § Med bruttoårsinkomst avses

1. pensionsgrundande inkomst enligt 62 kap. med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år, och

2. pensionsgrundande belopp enligt 63 kap. som tillgodoräknats med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning.

7 § När bruttoårsinkomsten beräknas ska det bortses från pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som sammantagna överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som gäller för inkomståret.

8 § Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet på följande sätt:

Bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten av

  • prisbasbeloppet för det år sjukersättningen eller aktivitetsersättningen ska börja lämnas och
  • prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten avser.

Antagandeinkomst

9 § Antagandeinkomsten utgör genomsnittet av de tre högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom ramtiden.

Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas inom ramtiden ska två respektive en bruttoårsinkomster medräknas med noll kronor.

10 § När inkomstrelaterad aktivitetsersättning beräknas får, om det medför en högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 9 § i stället användas de två högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år.

Om i sådant fall endast en bruttoårsinkomst kan tillgodoräknas inom ramtiden, ska en bruttoårsinkomst medräknas med noll kronor.

11 § Om den försäkrade, vid beräkning av antagandeinkomst enligt 10 §, kan tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före det år då försäkringsfallet inträffar men denna är lägre än den sjukpenninggrundande inkomsten enligt 28 och 29 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid tidpunkten för försäkringsfallet, får den sjukpenninggrundande inkoms-

ten, till den del den inte överstiger 7,5 prisbasbelopp, i stället utgöra bruttoårsinkomst.

Beräkning av inkomstrelaterad ersättning

Ersättningsnivån

12 § Hel inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas för år räknat med 64 procent av den försäkrades antagandeinkomst.

Partiell ersättning

13 § Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt 36 kap. 7 §.

Samordning med utländsk ersättning

14 § Från inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning ska sådana förmåner räknas av som lämnas till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet.

38 kap. Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantiersättning i 2 och 3 §§,
  • försäkringstiden i 4−17 §§,
  • ersättningsnivåer i 18−20 §§,
  • beräkningsunderlag för garantiersättning i 21 och 22 §§, och
  • beräkning av garantiersättning i 23−25 §§.

Rätten till garantiersättning

2 § Rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning har en försäkrad som avses i 37 kap. och

1. som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 38 kap., eller

2. vars inkomstrelaterade ersättning enligt samma kapitel understiger en viss nivå (garantinivå).

Garantiersättningen är beroende av en särskilt beräknad försäkringstid.

3 § Garantiersättning lämnas endast till den som kan tillgodoräknas en försäkringstid om minst tre år.

Försäkringstiden

Inledande bestämmelser

4 § Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäkrad

1. enligt 6

  • §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet (faktisk försäkringstid),

2. enligt 12 och 13 §§ för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år (framtida försäkringstid), och

3. enligt 14

  • §§ om försäkringsfallet har inträffat före 18 års ålder.

5 § Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid sätts ned var för sig till närmaste antal hela månader.

Den sammanlagda försäkringstiden utgör summan av faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid. Den sammanlagda försäkringstiden ska sättas ned till närmaste antal hela år.

Bosättning i Sverige

6 § Som faktisk försäkringstid räknas tid när en person har varit försäkrad på grund av bosättning i Sverige enligt 5 kap.

Vistelse i Sverige

7 § Som faktiskt försäkringstid räknas, när det gäller garantiersättning, även tid när en person före tidpunkten för bosättning i Sverige oavbrutet har vistats här efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.

Bosättning i tidigare hemland

8 § Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med tillämpning av 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716) räknas som faktisk försäkringstid, när det gäller garantiersättning, även tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först kom till

Sverige.

9 § Vid beräkningen enligt 8 § ska en så stor andel av tiden i hemlandet räknas som svarar mot förhållandet mellan

  • den tid när den försäkrade har varit bosatt i Sverige, inklusive den tid som avses i 7 §, från den första ankomsten till landet till och med året före försäkringsfallet och
  • hela tidrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med året före försäkringsfallet.

Vid beräkningen ska det bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 22 § ska ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

10 § Vid tillämpning av 8 och 9 §§ likställs med tid för bosättning i hemlandet tid då den försäkrade före den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han eller hon beretts en tillfällig fristad.

Biståndsarbetare m.fl.

11 § När faktisk försäkringstid beräknas för en person som enligt 5 kap. 6 § anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands ska det bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 22 § ska ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

Framtida försäkringstid

12 § Om den faktiska försäkringstiden enligt 6

  • §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år den försäkrade fyller 64 år som framtida försäkringstid.

13 § Om den faktiska försäkringstiden utgör mindre än fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyller 16 år till och med året före försäkringsfallet gäller följande.

Som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet, till och med det år då den försäkrade fyller 64 år, som motsvarar förhållandet mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet.

Försäkringsfall före 18 års ålder

14 § Om ett försäkringsfall har inträffat före det år då den försäkrade fyllde 18 år, får försäkringstiden i stället för vad som följer av 12 och 13 §§ räknas enligt 15 och 16 §§.

15 § För en försäkrad som är svensk medborgare ska som försäkringstid räknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyller 64 år. Hänsyn ska dock inte tas till tid då den försäkrade efter fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 6

  • §§.

16 § För en försäkrad som är utländsk medborgare ska det som sägs i 15 § gälla under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år.

Utländsk medborgare som är varaktigt bosatt i annan EU-stat

17 § En utländsk medborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat med uppehållstillstånd i Sverige skall, när det gäller

beräkning av försäkringstid för garantiersättning enligt 15 och 16 §§, likställas med en svensk medborgare.

Ersättningsnivåer

Sjukersättning

18 § Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat 2,40 prisbasbelopp.

Aktivitetsersättning

19 § Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år räknat

  • 2,10 prisbasbelopp till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 21 år,
  • 2,15 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 21 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 23 år,
  • 2,20 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 23 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 25 år,
  • 2,25 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 25 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 27 år,
  • 2,30 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 27 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 29 år, samt
  • 2,35 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 29 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.

Avkortning om försäkringstiden understiger 40 år

20 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid gäller följande:

Garantinivån enligt 18 eller 19 § ska avkortas till så stor andel av denna som svarar mot kvoten av

  • försäkringstiden enligt 5 § andra stycket och
  • 40.

Beräkningsunderlag för garantiersättning

21 § Till grund för beräkning av garantiersättning ska ligga den årliga inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 37 kap. som den försäkrade har rätt till för det år som garantiersättningen avser, före minskning med livränta enligt 39 kap. 4

  • §§.

22 § Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning avses i detta kapitel även sådana utländska förmåner som

  • ska avräknas från inkomstrelaterad ersättning enligt 37 kap. 14 §, och
  • inte är att likställa med garantiersättning enligt detta kapitel.

Beräkning av garantiersättning

Huvudregler

23 §

För den som inte har inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning motsvarar årlig hel garantiersättning garantinivån.

24 § För den vars hela inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning för år räknat understiger garantinivån gäller följande:

Årlig garantiersättning motsvarar differensen mellan

  • garantinivån och
  • hela den årliga inkomstrelaterade sjukersättningen eller aktivitetsersättningen enligt 21 och 22 §§.

Beräkning enligt första stycket görs efter det att garantinivån minskats enligt 20 §.

Partiell ersättning

25 § Partiell garantiersättning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning enligt 23 och 24 §§ som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt 37 kap. 7 §.

39 kap. Gemensamma bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • samordning med andra förmåner i 2−9 §§,
  • ersättning under prövotid och vilande ersättning i 10−18 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 19–22 §§,
  • ersättning utan ansökan i 23−26 §§,
  • ändring av ersättning i 27 §, och
  • utbetalning av ersättning i 28 och 29 §§.

Samordning med andra förmåner

Efterlevandestöd

2 § Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl aktivitetsersättning i form av garantiersättning som efterlevandestöd, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.

Garantipension till änkepension

3 § Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl sjukersättning i form av garantiersättning som garantipension till änkepension, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.

Livränta

4 § Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form av garantiersättning ska minskas om den försäkrade

1. har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller någon annan författning,

2. enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Försäkringskassan, eller

3. får livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

5 § Minskning enligt 4 § får inte göras på grund av livränta enligt 43– 46 kap.

6 § Om en skada, som livränta har börjat lämnas för, återigen medför sjukdom som berättigar till sjukpenning, ska det anses som om livränta hade lämnats under sjukdomstiden.

7 § Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning ska minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars årsbelopp överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberättigade har rätt till som skadad. Minskningen ska i första hand göras på garantiersättningen.

8 § Om livränta, del av livränta eller livränta för viss tid har bytts ut mot ett engångsbelopp, ska det vid beräkningen enligt 7 § anses som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpas vid utbytet.

9 § Sammanlagd hel sjukersättning får aldrig, på grund av bestämmelserna i 4

  • §§, för månad räknat understiga 5 procent av prisbasbeloppet.

Ersättning under prövotid och vilande ersättning

Allmänna bestämmelser

10 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att hans eller hennes sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfattning som anges i 13

  • §§ ska betalas ut eller förklaras vilande när den försäkrade förvärvsarbetar eller studerar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får fattas endast om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning.

11 § Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande får inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.

12 § Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitetsersättning eller en sådan andel av ersättningen som anges i 36 kap. 7 §. När det bedöms hur stor del av förmånen som ska vilandeförklaras ska Försäk-

ringskassan beakta omfattningen av det förvärvsarbete som den försäkrade avser att utföra. Vid studier ska dock alltid den beviljade förmånen i sin helhet vilandeförklaras.

Ersättning under prövotid

13 § Försäkringskassan får besluta att den försäkrade under en period om tolv månader får förvärvsarbeta högst tre månader utan att utbetalningen av sjukersättningen eller aktivitetsersättningen minskas på grund av förvärvsarbetet.

Vilande ersättning

14 § Försäkringskassan får förklara sjukersättningen eller aktivitetsersättningen vilande för tid efter den period som har bestämts i beslut enligt 13 §. Om något beslut enligt 13 § inte har fattats får Försäkringskassan i stället besluta att sjukersättningen eller aktivitetsersättningen ska förklaras vilande från och med den månad som anges i ansökan.

15 § Sjukersättningen får vilandeförklaras enligt 14 § under högst tjugofyra månader, dock längst till utgången av tjugofjärde månaden från och med den första månad som beslutet enligt 13 § omfattar. Om något beslut enligt 13 § inte har fattats får sjukersättningen vilandeförklaras längst till utgången av tjugofjärde månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.

16 § Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras enligt 14 § längst till utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.

Upphävande av beslut om vilandeförklaring

17 § Ett beslut om vilandeförklaring enligt 14 ska upphävas om den försäkrade begär det.

18 § Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett beslut om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt sjuk.

Detsamma gäller om den försäkrade har vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning och helt eller delvis avbryter det arbetsförsök eller de studier som legat till grund för beslutet om vilandeförklaring för att i stället få

  • föräldrapenning,
  • tillfällig föräldrapenning, eller
  • graviditetspenning.

Omprövning vid ändrade förhållanden

Förbättrad arbetsförmåga

19 § Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som får sjukersättning eller aktivitetsersättning, ska förmånen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen.

En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har visat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades ska antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga, om inte något annat framkommer.

Ersättning under prövotid och vilande ersättning

20 § Sådan sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut enligt 13 §, eller som har vilandeförklarats enligt 14 §, får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har visat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.

Ersättning i samband med aktiviteter

21 § Aktivitetsersättning får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 36 kap. 21

  • §§.

Ersättning med för högt belopp

22 § En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades har inte rätt att få sådan ersättning för samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet utförs. Bestämmelser om återkrav finns i 112 kap.

Detta gäller dock inte sådan sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut enligt 13 §.

Ersättning utan ansökan i vissa fall

23 § I 114 kap. finns bestämmelser om hur den försäkrade ansöker om en förmån enligt denna balk.

Om den försäkrade får sjukpenning ska Försäkringskassan senast ett år efter sjukanmälningsdagen ha utrett om det finns förutsättningar för att bevilja honom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning.

24 § Om en försäkrad får sjukpenning eller rehabiliteringspenning enligt denna balk eller ersättning för sjukhusvård enligt lagen (2008:000) om statlig ersättning för hälso- och sjukvårdkostnader m.m., får Försäkringskassan bevilja honom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning trots att han eller hon inte ansökt om det.

Detsamma ska gälla då en försäkrad får sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt 42–46 kap. eller motsvarande ersättning

som lämnas enligt annan författning eller på grund av beslut eller föreskrifter som meddelas av regeringen.

25 § Om en försäkrad får tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning, får förmånen beviljas för ytterligare tid trots att han eller hon inte ansökt om det.

26 § Det som föreskrivs i 24 och 25 §§ gäller även i fråga om ökning av sjukersättning och aktivitetsersättning.

Ändring av ersättning

27 § Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning ska gälla från och med månaden efter den när anledningen till ändringen uppkommit.

Om ökningen kräver ansökan av den som är berättigad till sådan ersättning tillämpas 36 kap. 13 § första stycket.

Utbetalning av ersättning

28 § Sjukersättning och aktivitetsersättning ska betalas ut månadsvis.

Om det årliga beloppet av sådana förmåner uppgår till högst 2 400 kronor ska dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den försäkrade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

29 §

När månadsbelopp för sjukersättning och aktivitetsersättning

beräknas ska det belopp för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet av sjukersättning och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor, faller ersättningen bort för den månad som beräkningen avser. Avrundning ska i första hand göras på garantiersättning enligt 38 kap.

VI Förmåner vid arbetsskada m.m. 40 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om arbetsskada i 41 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • ersättning vid sjukdom i 42 kap, och
  • ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan i 43 kap. Dessutom finns särskilda bestämmelser om arbetsskadeersättning och handläggning i 44 kap.

Slutligen finns bestämmelser om

  • statligt personskadeskydd i 45 kap., och
  • krigsskadeersättning till sjömän i 46 kap.

41 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsskada Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • arbetsskadebegreppet i 3−7 §§, och
  • skadetidpunkt i 8 §.

Inledande bestämmelser

2 § Från arbetsskadeförsäkringen kan ersättning lämnas till försäkrade förvärvsarbetande och vissa studerande.

I 90–92 kap. finns bestämmelser om att ersättning från arbetsskadeförsäkringen kan lämnas även till efterlevande.

Arbetsskadebegreppet

Allmänna bestämmelser

3 § Med arbetsskada avses en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. En skada ska anses ha uppkommit av sådan orsak, om övervägande skäl talar för det.

4 § Med skada avses en personskada eller en skada på en protes eller annan liknande anordning som användes för avsett ändamål när skadan inträffade.

Vissa psykiska eller psykosomatiska skador

5 § Som arbetsskada anses inte en skada av psykisk eller psykosomatisk natur som är en följd av en företagsnedläggelse, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden.

Smitta

6 § Regeringen meddelar föreskrifter om i vilken utsträckning en skada, som inte beror på ett olycksfall men som har framkallats av smitta, ska anses som arbetsskada.

Olycksfall vid färd

7 § Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

När anses en skada ha inträffat?

8 § En skada som beror på ett olycksfall anses ha inträffat dagen för olycksfallet.

En skada som inte beror på ett olycksfall anses ha inträffat den dag när den först visade sig.

42 kap. Ersättning vid sjukdom Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • arbetsskadesjukpenning i 4−8 §§,
  • återinsjuknande i 9 §, och
  • sjukvårdsersättning i 10 och 11 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § En försäkrad har vid arbetsskada rätt till samma förmåner enligt denna balk som han eller hon har rätt till vid annan sjukdom.

3 § Om någon som avses i 2 § inte omfattas av lagen (2008:000) om statlig ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader m.m. har han eller hon vid arbetsskada rätt till motsvarande förmåner från arbetsskadeförsäkringen. Detta tillämpas även i fråga om resekostnadsersättning i samband med konvalescentvård.

Arbetsskadesjukpenning

Sjukpenning för karensdagar

4 § En försäkrad som beviljas ersättning för inkomstförlust till följd av arbetsskada har rätt till arbetsskadesjukpenning för inkomstförlust som avser två sjukdagar.

För en sjukdag motsvarar sjukpenningen kvoten av

  • 80 procent av det livränteunderlag enligt 43 kap. som gäller vid tiden för beslutet och
  • 365.

5 § Om den försäkrade kan visa att han eller hon har haft fler än två sjukdagar med inkomstförlust under sjukdomsperioder till följd av arbetsskada har han eller hon rätt till arbetsskadesjukpenning för dessa ytterligare dagar.

För en sjukdag motsvarar sjukpenningen 80 procent av den faktiska inkomstförlusten, dock högst vad den försäkrade fått för en sjukdag enligt 4 §.

6 § Arbetsskadesjukpenningen avrundas för dag till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

Sjukpenning till studerande

7 § Till en försäkrad som avses i 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgår yrkesutbildning när skadan inträffar kan lämnas arbetsskadesjukpenning. Detta gäller vid sjukdom som fortfarande 180 dagar efter det att skadan inträffade sätter ned den försäkrades förmåga att skaffa sig arbetsinkomst med minst en fjärdedel.

Sjukpenningen lämnas på grundval av den försäkrades livränteunderlag som anges i 43 kap. 14

  • §§ och beräknas enligt 31 eller 34 kap.

Sjukpenningen lämnas endast i den utsträckning som den överstiger den sjukpenning som den försäkrade är berättigad till enligt 2 §.

Sjukpenning i förebyggande syfte

8 § Den försäkrade har rätt till arbetsskadesjukpenning under tid när han eller hon avhåller sig från arbete på uppmaning av Försäkringskassan eller med dess samtycke i syfte att förebygga att en arbetsskada uppstår, återuppstår eller förvärras.

Sjukpenningen lämnas med skäligt belopp och får motsvara högst hel sjukpenning enligt 2 och 7 §§.

Återinsjuknande

9 § Om en arbetsskada som har gett den försäkrade rätt till livränta enligt 43 kap. på nytt medför sjukdom, har den försäkrade rätt till sjukpenning enligt 2 och 7 §§, om sjukdomen sätter ned hans eller hennes kvarstående förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.

Sjukvårdsersättning

10 § I den utsträckning som ersättning inte lämnas enligt 2 och 3 §§, ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för

1. sjukvård utomlands,

2. tandvård, och

3. särskilda hjälpmedel. Som kostnader räknas även nödvändiga utgifter för resor.

11 § Ersättning enligt 10 § första stycket 2 lämnas endast för tandvård som ges inom den offentliga vården eller av en vårdgivare som avses i 7 § lagen (2008:000) om statlig ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader m.m.

43 kap. Ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till livränta i 2−4 §§,
  • förmånstiden i 5−7 §§,
  • beräkning av livränta i 8−10 §§,
  • livränteunderlaget i 11−18 §§,
  • vilande livränta i 19 och 20 §§,
  • indexering av livränta i 21 §,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 22 §, och – omräkning av livränteunderlaget i 23 §.

Rätten till livränta

Allmänna bestämmelser

2 § Livränta lämnas till en försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel.

Detta gäller endast om

1. nedsättningen av förmågan att skaffa inkomst genom arbete kan antas bestå under minst ett år, och

2. inkomstförlusten för år räknat uppgår till minst en fjärdedel av prisbasbeloppet för det år när livräntan ska börja lämnas.

3 § Om en försäkrad, som genom arbetsskada har fått sin arbetsförmåga nedsatt med mindre än en femtondel, senare drabbas av ytterligare arbetsskada, bestäms rätten till livränta på grundval av båda skadorna.

Behandling eller rehabilitering

4 § Under tid när den försäkrade genomgår behandling eller rehabilitering som avses i 30 kap. 6 § eller 34 kap. 3 § ska hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete anses nedsatt även i den utsträckning som åtgärden hindrar honom eller henne från att förvärvsarbeta.

Förmånstiden

5 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år, om inte något annat anges i 6 §.

6 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 67 år, om

  • skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare, och
  • den försäkrade har en sjukpenninggrundande inkomst enligt 28 kap. 3 §.

7 § Livränta kan lämnas för viss tid eller tills vidare.

Försäkringskassan ska i samband med beslut om livränta också bedöma om förnyad utredning av förmågan att skaffa inkomst genom arbete ska göras efter viss tid.

Beräkning av livränta

Huvudregel

8 § Livränta lämnas med så stor andel av den försäkrades livränteunderlag enligt 11

  • §§ som motsvarar graden av nedsättning av hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.

Bedömning av förvärvsförmågan

9 § När förvärvsförmågan enligt 8 § bedöms ska det beaktas vad som rimligen kan begäras med hänsyn till den försäkrades arbetsskada och ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter.

10 § Förvärvsförmågan ska bestämmas utan hänsyn till det allmänna läget på arbetsmarknaden.

I fråga om en äldre försäkrad ska hänsyn främst tas till hans eller hennes förmåga och möjlighet att skaffa sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han eller hon har utfört tidigare, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne.

Livränteunderlag

Grundläggande bestämmelser

11 § Livränteunderlaget motsvarar den sjukpenninggrundande inkomst enligt 28 och 29 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid den tidpunkt från vilken livräntan första gången ska lämnas.

12 § När livränteunderlaget beräknas gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 28 och 29 kap.:

1. Andra skattepliktiga förmåner än pengar ska beaktas och värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 62 kap.

2. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag.

3. Semesterlön och semesterersättning ska räknas med utan den begränsning som anges i 28 kap. 17 §. Vid beräkning av livränteunderlaget får även beaktas ett löneavtal som har träffats efter den tidpunkt från vilken livränta första gången ska lämnas om avtalet omfattar denna tidpunkt.

Livränteunderlag när avsevärd tid förflutit efter skadlig inverkan

13 § Ska livränta börja lämnas avsevärd tid efter det att den försäkrade utsattes för skadlig inverkan i arbetet, får någon annan högre inkomst av förvärvsarbete än den som anges i 11 och 12 §§ användas som livränteunderlag, om det finns särskilda skäl.

Livränteunderlag för unga försäkrade

14 § Hade den försäkrade inte fyllt 25 år när skadan inträffade, motsvarar livränteunderlaget, för tiden efter 25 års ålder, den inkomst som han eller hon med hänsyn till sin sysselsättning när skadan inträffade sannolikt skulle ha haft vid 25 års ålder, om skadan inte hade inträffat.

Motsvarande gäller för en försäkrad som

1. när skadan inträffade inte hade fyllt 21 år, i fråga om livränteunderlaget för tiden mellan 21 och 25 års ålder, eller

2. när skadan inträffade inte hade fyllt 18 år, i fråga om livränteunderlaget för tiden mellan 18 och 21 års ålder.

Livränteunderlag för studerande

15 § För en försäkrad som avses i 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade motsvarar livränteunderlaget för den beräknade utbildningstiden lägst den inkomst som han eller hon sannolikt skulle ha haft, om han eller hon när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta.

Livränteunderlaget för tid efter utbildningstidens slut motsvarar lägst den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha haft, om skadan inte hade inträffat.

16 § Ett livränteunderlag enligt 15 § beräknas till minst

  • två prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • två och ett halvt prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • tre prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

Livränteunderlag i särskilda fall

17 § Om det redan vid den tidpunkt från vilken livränta första gången ska lämnas är sannolikt att livränteunderlaget skulle bli väsentligen högre eller lägre vid en senare tidpunkt får ett nytt livränteunderlag fastställas och läggas till grund för beräkning av livränta vid ett sådant senare tillfälle.

Högsta livränteunderlag

18 § När livränteunderlaget beräknas ska det bortses från belopp som överstiger sju och en halv gånger det prisbasbelopp som fastställts för året när livräntan ska börja lämnas.

Vilande livränta

19 § Ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 39 kap. ska också omfatta sådan livränta som enligt 44 kap. 2 och 4 §§ samordnats med ersättningen.

20 § För den tid när en vilandeförklaring gäller enligt 19 § ska livränta beräknas utifrån

  • dels det livränteunderlag som legat till grund för bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen,
  • dels de inkomstförhållanden som råder under tiden med vilandeförklaring.

Indexering av livränta

21 § En fastställd livränta ska för varje år räknas om med ledning av ett särskilt tal. Detta tal ska visa den årliga procentuella förändringen av halva den reala inkomstförändring som beräknats för inkomstindex enligt 61 kap. 13 § med tillägg för den procentuella förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år livräntan omräknas och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.

Livräntan får räknas om till högst ett belopp som utgör samma andel av sju och en halv gånger det för året fastställda prisbasbeloppet som den andel av livränteunderlaget som svarar mot nedsättningen av förvärvsförmågan enligt 8 §.

Omprövning vid ändrade förhållanden

22 § Ett beslut om livränta ska omprövas om det har skett någon ändring av betydelse i de förhållanden som var avgörande för beslutet, eller om den försäkrades möjlighet att skaffa sig inkomst genom arbete väsentligen har förbättrats. Livränta för förfluten tid får dock inte minskas eller dras in. I 112 kap. finns bestämmelser om återkrav i vissa fall.

Omräkning av livränteunderlag

23 § Om en livränta ska beräknas på nytt efter det år den första gången ska lämnas eller om den ska omprövas enligt 22 § ska det livränteunderlag som anges i 11–13 §§ räknas om med ledning av det särskilda tal som anges i 21 § för varje år efter det år livräntan första gången ska lämnas.

44 kap. Särskilda bestämmelser om arbetsskadeersättning och handläggning Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • samordning med andra socialförsäkringsförmåner i 2−5 §§,
  • arbetsgivares rätt till ersättning i 6 §,
  • retroaktiv ersättning i 7 §,
  • underrättelse till arbetsgivare om skada i 8−10 §§,
  • skadeanmälan till Försäkringskassan i 11 och 12 §§, och
  • prövning av frågan om arbetsskada i 13 §.

Samordning med andra socialförsäkringsförmåner

2 § Livränta ska minskas om den försäkrade, med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan, samtidigt har rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Minskningen görs genom att livräntan betalas ut endast i den utsträckning som den överstiger dessa förmåner.

3 § Livräntan ska även minskas på det sätt som anges i 2 § andra stycket i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet lämnas med anledning av arbetsskadan.

4 § Om den försäkrade får livränta och vid en senare tidpunkt blir berättigad till sjukersättning eller aktivitetsersättning för en sjukdom som inte är arbetsrelaterad gäller följande.

Livräntan ska minskas med den andel av ersättningen som motsvarar graden av nedsättningen av förvärvsförmågan till följd av skadan jämfört med hel förvärvsförmåga när livräntan bestämdes.

5 § Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 64 kap. 21 § har tillämpats för år efter det då arbetsskadan inträffade, ska vid tillämpning av 2 och 4 §§ hänsyn tas till den sjukersättning eller aktivitetsersättning som skulle ha lämnats om full avgift hade betalats.

Arbetsgivares rätt till ersättning

6 § En arbetsgivare som enligt författning är skyldig att lämna ersättning vid arbetsskada har rätt att få sådan ersättning från arbetsskadeförsäkringen som den försäkrade annars skulle haft rätt till för motsvarande ändamål. Ersättningen får dock inte överstiga vad arbetsgivaren har betalat ut.

Retroaktiv ersättning

7 § Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om arbetsskadeersättning inte görs inom sex år

– för sjukpenning och livränta, från den dag ersättningen avser, och – för annan ersättning, från den dag då den försäkrade betalade det belopp för vilket ersättning begärs.

Underrättelse till arbetsgivare om skada

8 § Om en arbetstagare drabbas av en arbetsskada ska den arbetsgivare som han eller hon var anställd hos när skadan inträffade underrättas omedelbart.

Om en skada till följd av annat än olycksfall har visat sig först när den försäkrade har upphört att vara utsatt för den inverkan som har orsakat

skadan, är det den arbetsgivare hos vilken den försäkrade senast var utsatt för sådan inverkan som ska underrättas.

9 § Om en arbetsgivare enligt 8 § ska underrättas om en skada får underrättelsen i stället lämnas till en person som på arbetsgivarens vägnar förestår arbetet.

10 § När det gäller en försäkrad som genomgår utbildning enligt 6 kap. 22 § likställs med en arbetsgivare en rektor eller någon annan som förestår utbildningen.

Skadeanmälan till Försäkringskassan

11 § En arbetsgivare eller arbetsföreståndare som har fått kännedom om en inträffad arbetsskada är skyldig att omedelbart anmäla skadan till

Försäkringskassan.

Om den försäkrade inte är arbetstagare ska han eller hon själv anmäla arbetsskadan till Försäkringskassan. Om den försäkrade har avlidit till följd av skadan, ska anmälan göras av den som har rätt att företräda dödsboet.

12 § Anmälan enligt 11 § ska göras enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Nödvändiga utgifter för läkarutlåtanden ersätts i enlighet med vad regeringen föreskriver.

Prövning av frågan om arbetsskada

13 § Frågan om den försäkrade har fått en arbetsskada ska prövas endast i den utsträckning det behövs för att bestämma en arbetsskadeersättning enligt denna balk.

45 kap. Statligt personskadeskydd Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • skadebegreppet i 3–6 §§,
  • förmånerna i 7–10 §§,
  • totalförsvarspliktiga m.fl. i 11–18 §,
  • intagna m.fl. i 19 och 20 §§,
  • frivilliga inom totalförsvaret m.fl. i 21 §,
  • underrättelse om skada i 22 §, och
  • skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m. i 23 §.

Allmänna bestämmelser

2 § Personskadeskyddet gäller för skador som uppkommer i samband med tjänstgöring i totalförsvaret, räddningstjänst eller vistelse i anstalt m.m. under sådan skyddstid som anges i 7 kap. 5

  • §§.

I 90–92 kap. finns bestämmelser om att ersättning från personskadeskyddet kan lämnas även till efterlevande.

Skadebegreppet

3 § Bestämmelserna om personskada, protesskada och skadedag i 41 kap. 4 och 8 §§ tillämpas i fråga om skada enligt detta kapitel.

4 § Om den försäkrade under skyddstiden har varit utsatt för ett olycksfall ska en skada som han eller hon har fått anses vara orsakad av olycksfallet, om övervägande skäl talar för det.

5 § Om en skada, som inte beror på ett olycksfall, visar sig under skyddstiden ska skadan anses ha uppkommit under denna tid.

Detta gäller dock inte om det finns skälig anledning att anta att skadan har orsakats av annat än verksamheten eller intagningen i fråga och att verksamheten eller intagningen inte väsentligt har bidragit till skadan.

6 § Visar sig en skada, som inte beror på ett olycksfall, efter skyddstiden, ska den anses ha uppkommit under denna tid om det skäligen kan antas att verksamheten eller intagningen väsentligt har bidragit till skadan.

Förmånerna

Huvudregler

7 § Om den försäkrade även enligt 42–44 kap. har rätt till arbetsskadeersättning för en skada, lämnas ersättning enligt detta kapitel endast i den utsträckning som ersättningen därigenom blir högre.

8 § Ersättning lämnas vid sjukdom och bestående nedsättning av arbetsförmågan. Därvid tillämpas 42 och 43 kap. samt 44 kap. 2

  • §§, om inte

något annat följer av 9

  • §§.

Sjukvårdsersättning

9 § Sjukvårdsersättning lämnas endast i den utsträckning som staten inte tillhandahåller motsvarande förmån på annat sätt.

Sjukpenning och livränta

10 § Sjukpenning och livränta enligt detta kapitel lämnas inte under skyddstiden. Sjukpenning lämnas aldrig för den dag då skadan inträffade.

Totalförsvarspliktiga m.fl.

Inledande bestämmelser

11 § Bestämmelserna i 12–18 §§ gäller den som enligt 7 kap. 5 § 1 är försäkrad på grund av totalförsvarsplikt m.m. och tillämpas utöver vad som följer av 8 §.

Sjukpenningunderlag

12 § För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör sjukpenningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst

  • fyra prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • fyra och ett halvt prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • fem prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

Livränteunderlag

13 § För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör livränteunderlaget vid tillämpning av 8 § minst sju prisbasbelopp.

Särskild sjukpenning

14 § En försäkrad har rätt till särskild sjukpenning, om han eller hon under grundutbildning som är längre än 60 dagar har drabbats av en sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid sjukdom som har uppkommit under utryckningsmånaden eller månaden efter denna.

15 § Beräkningsunderlaget för särskild sjukpenning är

  • 4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • 4,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • 5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

16 § För en dag är hel särskild sjukpenning kvoten av

  • 80 procent av ersättningsunderlaget och
  • 365.

17 § Särskild sjukpenning lämnas endast i den utsträckning som den överstiger annan ersättning enligt detta kapitel eller sjukpenning enligt 30, 31 och 42 kap. som den försäkrade samtidigt har rätt till.

Ersättning för kostnader

18 § En försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning har under högst tre års tid efter skyddstiden rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för

1. läkarvård,

2. sjukvårdande behandling,

3. sjukhusvård, och

4. läkemedel. Som kostnader för vård räknas även utgifter för resor.

Intagna m.fl.

Sjukpenningunderlag och livränteunderlag

19 § För den som är försäkrad på grund av intagning m.m. enligt 7 kap. 5 § 3 och som när skadan inträffade hade varit intagen längre tid än sex månader, ska sjukpenningunderlag och livränteunderlag vid tillämpning av 8 § beräknas till lägst de belopp som anges i 43 kap. 16 §.

Nedsättning eller indragning av ersättning

20 § Ersättning till den som avses i 7 kap. 5 § 3 får sättas ned eller dras in även i annat fall än som avses i 114 kap. 47–53 §§, om särskilda skäl talar för det.

Frivilliga inom totalförsvaret m.fl.

21 § Sjukpenningunderlag och livränteunderlag ska, i den utsträckning som framgår av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, beräknas till lägst de belopp som anges i 43 kap. 16 § för den som är försäkrad på grund av frivilligt deltagande i verksamhet inom totalförsvaret m.m. enligt 7 kap. 6 §.

Underrättelse om skada

22 § Om den försäkrade drabbas av en skada ska en chef eller någon annan omedelbart underrättas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om hur sådan underrättelse ska ske.

Om skadan har visat sig efter skyddstiden, ska i stället Försäkringskassan underrättas.

Skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m.

23 § Bestämmelserna i 44 kap. 11, 12 och 14 §§ om anmälan och utbetalning gäller även i ärenden enligt detta kapitel.

46 kap. Krigsskadeersättning till sjömän Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • förmånerna i 3−5 §§, och
  • övriga frågor i 6 §.

Allmänna bestämmelser

2 § Krigsskadeersättning kan lämnas till en försäkrad sjöman som till följd av olyckshändelse på grund av en krigshändelse utomlands drabbas av en personskada under sådan tid som anges i 7 kap. 10 och 11 §§.

I 90–92 kap. finns bestämmelser om att krigsskadeersättning kan lämnas även till efterlevande.

Förmånerna

Allmänna bestämmelser

3 § Krigsskadeersättning lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 42 och 43 kap. samt 44 kap. 2

  • §§.

4 § Den försäkrade har inte rätt till krigsskadeersättning om han eller hon samtidigt har rätt till arbetsskadeersättning enligt 41–44 kap.

Särskild ersättning

5 § Vid skada har den försäkrade, utöver livränta, rätt till särskild ersättning med hänsyn till skadans beskaffenhet.

Vid förlust av arbetsförmågan motsvarar ersättningen sex gånger det prisbasbelopp som gällde för det år då skadan inträffade.

Vid nedsättning av arbetsförmågan betalas så stor andel av summan ut som svarar mot graden av nedsättningen.

Övriga frågor

6 § Bestämmelserna i 41 kap. och 44 kap. 8

  • §§ gäller i övrigt i fråga

om krigsskadeersättning.

VII Särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada 47 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • smittbärarersättning i 48 kap.,
  • närståendepenning i 49 kap., och
  • ledighet för vård av närstående i 50 kap.

48 kap. Smittbärarersättning Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om smittbärarersättning i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till smittbärarpenning i 5−10 §§,
  • förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11 och 12 §§,
  • beräkning av smittbärarpenning i 13−16 §§,
  • samordning med andra förmåner i 17 och 18 §§, och
  • resekostnadsersättning i 19 och 20 §§.

Allmänna bestämmelser om smittbärarersättning

2 § I detta kapitel finns bestämmelser om smittbärarersättning som kan lämnas till en smittbärare i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel.

3 § Med smittbärare avses i detta kapitel

1. den som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan att ha förlorat sin arbetsförmåga till följd av sjukdomen,

2. den som för eller kan antas föra smitta utan att vara sjuk i en smittsam sjukdom, och

3. den som i annat fall har eller kan antas ha varit utsatt för smitta av en samhällsfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168) utan att vara sjuk i en sådan sjukdom.

4 § Smittbärarersättning lämnas i form av smittbärarpenning och resekostnadsersättning.

Rätten till smittbärarpenning

Allmänna bestämmelser

5 § En smittbärare har rätt till smittbärarpenning om han eller hon måste avstå från förvärvsarbete på grund av

1. beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag, eller

2. läkarundersökning eller hälsokontroll, utan föregående beslut enligt 1, som smittbäraren genomgår och som syftar till att klarlägga om han eller hon är smittad av en allmänfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller någon annan skada som kan göra livsmedel som han eller hon hanterar otjänligt som människoföda.

Första stycket gäller inte när det är fråga om

1. hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § smittskyddslagen, eller

2. beslut som avser avspärrning enligt 3 kap. 10 § smittskyddslagen.

6 § Smittbärarpenning får sättas ned eller dras in om smittbäraren

1. inte följer förhållningsregler som har beslutats med stöd av smittskyddslagen (2004:168) eller överträder förbud enligt 3 kap. 9 § den lagen, eller

2. inte följer särskilda villkor i samband med ett beslut enligt livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Förmånstiden

7 § Smittbärarpenning lämnas från och med första dagen i ersättningsperioden så länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till smittbärarpenning.

8 § Bestämmelserna om sjukpenning i samband med pension, sjukersättning eller aktivitetsersättning i 30 kap. 29 § och sjukpenning efter 70årsdagen i 30 kap. 32 § tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.

Rehabiliteringsåtgärder

9 § För en försäkrad som får smittbärarpenning ska bestämmelserna i 33 kap. 8, 11 och 12–14 §§ om Försäkringskassans åtgärder för rehabilitering tillämpas.

Arbetsgivarinträde m.m.

10 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde, m.m. i 30 kap. 49

  • §§

tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

11 § Smittbärarpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel smittbärarpenning lämnas när den försäkrade helt måste avstå från förvärvsarbete.

2. Tre fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. Halv smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

4. En fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

12 § Med tid för förvärvsarbete likställs följande:

1. Ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han eller hon inte kan arbeta på grund av sjukdom inte ska räknas som semesterdag.

2. Ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas.

3. Ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).

4. Ledighet för ferier eller motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

Beräkning av smittbärarpenning

Den som är försäkrad för sjukpenning

13 § Smittbärarpenning lämnas med ett belopp som motsvarar den försäkrades sjukpenning enligt 31 kap.

Den som inte är försäkrad för sjukpenning

14 § Är smittbäraren inte försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3, ska smittbärarpenningen lämnas med det belopp som sjukpenningen skulle ha uppgått till om den sjukpenninggrundande inkomsten hade beräknats med bortseende från bestämmelserna i 28 kap. 3 § andra stycket 1.

15 § I fall som avses i 14 § ska som inkomst av anställning även räknas ersättning för eget arbete från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller som är en utländsk juridisk person, när arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utomlands.

16 § Smittbärarpenning enligt 14 § ska beräknas per kalenderdag enligt 31 kap. 10 och 11 §§.

Samordning med andra förmåner

17 § Smittbärarpenningen ska minskas med följande förmåner i den utsträckning förmånerna lämnas för samma tid:

1. Graviditetspenning.

2. Föräldrapenningsförmåner.

3. Sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan.

4. Sjukpenning.

5. Rehabiliteringspenning.

6. Livränta enligt denna balk eller motsvarande äldre författning på grund av smitta.

7. Närståendepenning.

8. Ersättning som motsvarar sjukpenning enligt äldre författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall. Det som föreskrivs i första stycket gäller även motsvarande förmån som lämnas till smittbäraren på grundval av utländsk lagstiftning.

18 § Om smittbäraren har inkomst av anställning från en arbetsgivare som avses i 1 eller 2 § lagen (1994:260) om offentlig anställning för tid som avses i 5 §, lämnas smittbärarpenning endast till den del den överstiger inkomsten.

Resekostnadsersättning

19 § En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader i samband med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på grund av bestämmelserna i

1. smittskyddslagen (2004:168), eller

2. livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.

20 § Ersättning enligt 19 § lämnas inte till den del ersättning för resan kan lämnas enligt

1. andra bestämmelser i denna balk,

2. någon äldre författning som motsvarar bestämmelserna i 20

  • kap.,

eller

3. bestämmelserna i lagen (2008:000) om statlig ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader m.m.

49 kap. Närståendepenning Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om närståendepenning i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till närståendepenning i 3−6 §§,
  • anmälan till Försäkringskassan i 7 §,
  • förmånstiden i 8−10 §§,
  • förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11 och 12 §§,
  • beräkning av närståendepenning i 14 och 15 §§, och
  • samordning med andra förmåner i 16 §.

Inledande bestämmelser

2 § Bestämmelser om närståendepenning i samband med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående finns i detta kapitel.

Rätten till närståendepenning

3 § En försäkrad som vårdar en närstående som är svårt sjuk har rätt till närståendepenning för tid då han eller hon avstår från förvärvsarbete i samband med vården, om

1. den sjuke är försäkrad enligt någon bestämmelse i 1–7 kap.,

2. den sjuke vårdas här i landet, och

3. den sjuke har gett sitt samtycke till vården. Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge samtycke till vården enligt första stycket 3, ska i stället detta framgå.

4 § Med en svårt sjuk person likställs den som har fått infektion av hiv (humant immunbristvirus) genom smitta

1. vid användning av blod eller blodprodukter vid behandling inom den svenska hälso- och sjukvården, eller

2. av en sådan person som avses i 1 och som är hans eller hennes nuvarande eller före detta make eller sambo, under förutsättning att smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.

5 § Om någon samtidigt vårdar mer än en person ger det inte rätt till förhöjd eller förlängd ersättning.

6 § Närståendepenning för vård av en person får inte lämnas till flera vårdare för samma tid.

Anmälan till Försäkringskassan

7 § Närståendepenning får inte lämnas för tid innan anmälan om vården har gjorts hos Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

Förmånstiden

8 § Närståendepenning lämnas för högst 60 dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.

9 § Närståendepenning lämnas för högst 240 dagar sammanlagt vid vård av en närstående som har fått infektion av hiv på sätt som anges i 4 §.

Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.

10 § Vid beräkning av antalet dagar med rätt till ersättning anses två dagar med halv eller fyra dagar med en fjärdedels ersättning som en dag.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

11 § Närståendepenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel närståendepenning lämnas för dag när en vårdare helt avstått från förvärvsarbete.

2. Halv närståendepenning lämnas för dag när en vårdare förvärvsarbetat högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. En fjärdedels närståendepenning lämnas för dag när en vårdare förvärvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

12 § Om en vårdare får oreducerade löneförmåner under tid då han eller hon bedriver studier, likställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete i den utsträckning vårdaren går miste om löneförmånerna.

Beräkning av närståendepenning

Grundläggande bestämmelser

13 § Ersättning lämnas med ett belopp som motsvarar vårdarens sjukpenning enligt 31 kap., med de avvikelser som följer av 14 och 15 §§.

Arbetstids- eller kalenderdagsberäknad närståendepenning

14 § Närståendepenning ska arbetstidsberäknas enligt 31 kap. 12

  • §§ för hela den tid som förmånen avser när ersättning lämnas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Detta gäller dock inte i fall som avses i 6 § samma kapitel, då närståendepenning i stället ska kalenderdagsberäknas enligt 10 och 11 §§ i det kapitlet.

Särskilt om studerande under studieuppehåll

15 § För en vårdare som studerar får närståendepenningen vid ett studieuppehåll inte beräknas på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som följer av bestämmelserna i 29 kap. 22 §.

Samordning med andra förmåner

16 § Närståendepenning lämnas inte i den utsträckning vårdaren för samma tid får

1. föräldrapenningsförmåner,

2. sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan,

3. sjukpenning,

4. rehabiliteringspenning, eller

5. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt äldre författning än balken eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall.

50 kap. Ledighet för vård av närstående Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätt till ledighet i 2−4 §§,
  • anslutande rättigheter och skyldigheter 5−9 §§, och
  • bestämmelser om rättegång i 10 §.

Rätt till ledighet

2 § En arbetstagare har rätt till ledighet från sitt förvärvsarbete under tid som han eller hon får närståendepenning enligt 49 kap.

3 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarens rätt till ledighet enligt detta kapitel.

4 § En arbetstagare har rätt till hel ledighet från sitt arbete när han eller hon får hel närståendepenning och till förkortning av arbetstiden till hälften eller tre fjärdedelar när han eller hon får halv respektive en fjärdedels närståendepenning.

Anslutande rättigheter och skyldigheter

Underrättelse till arbetsgivaren

5 § Om en arbetstagare vill utnyttja sin rätt till ledighet ska han eller hon så snart som möjligt underrätta arbetsgivaren.

I samband med underrättelsen ska arbetstagaren, om det är möjligt, ange hur länge han eller hon avser att vara ledig.

Återgång till förvärvsarbetet

6 § En arbetstagare får avbryta en påbörjad ledighet och återuppta arbetet i samma omfattning som före ledigheten.

Skydd mot uppsägning eller avskedande

7 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till närståendeledighet enligt detta kapitel. Sker det ändå, ska uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det.

Skydd för anställningsvillkoren

8 § En arbetstagare är inte skyldig att enbart av det skälet att han eller hon begär eller tar i anspråk sin rätt till närståendeledighet vidkännas minskning av de förmåner som är förenade med anställningen, eller försämring av arbetsförhållandena, i vidare utsträckning än som följer av uppehållet i arbetet.

Arbetstagaren är inte heller skyldig att av skäl som anges i första stycket vidkännas annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

Arbetsgivarens skadeståndsskyldighet

9 § En arbetsgivare som bryter mot bestämmelserna i detta kapitel ska betala arbetstagaren skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har skett. Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ner eller helt falla bort.

Bestämmelser om rättegång

10 § Mål om tillämpning av 3 och 5

  • §§ handläggs enligt lagen

(1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande ska 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39

  • §§ samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64
  • och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.

AVD. D SÄRSKILDA FÖRMÅNER VID FUNKTIONSHINDER I Inledande bestämmelser, definitioner och förklaringar 51 kap. Innehåll m.m.

1 § I avdelning D finns bestämmelser om särskilda socialförsäkringsförmåner vid funktionshinder.

2 § Förmåner enligt denna avdelning är

  • handikappersättning till personer med funktionshinder som behöver hjälp av någon annan eller har merkostnader,
  • assistansersättning till personer med funktionshinder som behöver personlig assistans för sina grundläggande behov, och
  • bilstöd till personer med funktionshinder för att skaffa eller anpassa motorfordon.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om särskilda förmåner vid funktionshinder.

Vidare finns bestämmelser om handikappersättning, assistansersättning och bilstöd till försäkrade med funktionshinder i 52–55 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4 och 5 kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 108–121 kap. (avdelning H).

II Handikappersättning, assistansersättning och bilstöd till försäkrade med funktionshinder 52 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • handikappersättning i 53 kap.,
  • assistansersättning i 54 kap., och.
  • bilstöd i 55 kap.

53 kap. Handikappersättning Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • definitioner och förklaringar i 2 och 3 §§,
  • rätten till handikappersättning i 4−7 §§,
  • förmånstiden i 8−10 §§,
  • beräkning av handikappersättning i 11−13 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 14 och 15 §§, och
  • utbetalning av handikappersättning i 16 §.

Definitioner och förklaringar

Blind

2 § När det gäller handikappersättning ska en person anses blind vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar ledsyn.

Gravt hörselskadad

3 § När det gäller handikappersättning ska en person anses gravt hörselskadad om han eller hon även med hörapparat saknar möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal.

Rätten till handikappersättning

Huvudregler

4 § Rätt till handikappersättning har en försäkrad som innan han eller hon fyller 65 år har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid i sådan omfattning att han eller hon

1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av någon annan,

2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av någon annan, eller

3. i annat fall har betydande merkostnader.

5 § Om den försäkrade på grund av sitt funktionshinder behöver hjälp både i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa avseenden, och dessutom har merkostnader, ska bedömningen enligt 4 § grundas på det sammanlagda behovet av stöd.

Vid bedömningen enligt 4 § ska det bortses från hjälpbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.

Studerande

6 § Vid tillämpning av 4 och 5 §§ ska med en person som förvärvsarbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller som endast på grund av bestämmelser om behovsprövning inte får studiestöd.

Blinda eller gravt hörselskadade

7 § Handikappersättning lämnas alltid till den som är blind eller gravt hörselskadad, om blindheten eller den grava hörselskadan inträtt före 65 års ålder.

Förmånstiden

8 § Handikappersättning kan lämnas tidigast från och med juli månad det år den försäkrade fyller 19 år.

9 § Handikappersättning lämnas från och med den månad då rätt till förmånen har inträtt, dock inte för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.

Handikappersättning lämnas till och med den månad när rätten till förmånen upphör.

10 § Handikappersättning får begränsas till viss tid.

Beräkning av handikappersättning

Grundläggande bestämmelser

11 § Beroende på hjälpbehovets omfattning eller merkostnadernas storlek är handikappersättningen för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet.

Blinda

12 § För den som är blind är handikappersättningen för år räknat 69 procent av prisbasbeloppet. Om han eller hon för samma tid får hel sjukersättning, hel aktivitetsersättning eller hel ålderspension är handikappersättningen, från och med den månad när den andra förmånen lämnas, 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

Gravt hörselskadade

13 § För den som är gravt hörselskadad är handikappersättningen för år räknat 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

Omprövning vid ändrade förhållanden

14 § Behovet av handikappersättning ska omprövas i följande fall:

1. När beslut fattas om sjukersättning eller aktivitetsersättning eller allmän ålderspension.

2. När andra förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.

15 § Ändring av handikappersättning ska gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning som kräver ansökan tillämpas även 9 § första stycket.

Utbetalning av handikappersättning

16 § Handikappersättning ska betalas ut månadsvis. När ersättningsbeloppet beräknas för månad ska den ersättning för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv.

54 kap. Assistansersättning Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till assistansersättning i 2−5 §§,
  • förmånstiden i 6 och 7 §§,
  • beräkning av assistansersättning i 8−10 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 11 och 12 §§,
  • utbetalning av assistansersättning i 13−18 §§, och
  • samverkan med kommunen i 19−21 §§.

Rätten till assistansersättning

2 § En försäkrad som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kan för sin dagliga livsföring få assistansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § samma lag.

3 § För att den försäkrade ska få rätt till assistansersättning krävs att han eller hon behöver personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för sådana grundläggande behov som avses i 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

4 § Assistansersättning lämnas inte för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

I 110 kap. 24 och 25 §§ finns bestämmelser om när assistansersättning inte lämnas vid vistelse på institution m.m.

5 § När behovet av personlig assistans bedöms för ett barn ska det bortses från sådana hjälpbehov som motsvarar det som normalt åligger en vårdnadshavare enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter.

Om vårdbidrag lämnas får det inte påverka bedömningen enligt 3 §.

Förmånstiden

6 § Assistansersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än en månad före den månad när ansökan gjorts eller anmälan kommit in enligt 15 § 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

7 § Assistansersättning lämnas för tid efter det att den försäkrade har fyllt 65 år endast om

1. ersättning har beviljats innan han eller hon har fyllt 65 år, eller

2. ansökan kommer in till Försäkringskassan senast dagen före 65-årsdagen och därefter blir beviljad.

Beräkning av assistansersättning

8 § Assistansersättning beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader, när den försäkrade har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring (beviljade assistanstimmar).

9 § Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att den försäkrade har fyllt 65 år.

10 § För varje år bestäms med vilket belopp per timme som assistansersättning lämnas. Beloppet ska bestämmas som ett schablonbelopp för varje år som beräknas med ledning av de uppskattade kostnaderna för att få assistans. Regeringen meddelar föreskrifter om schablonbeloppet.

Om det finns särskilda skäl kan ersättning till en försäkrad efter ansökan lämnas med ett högre belopp. Detta belopp får dock inte överstiga det årliga schablonbeloppet med mer än tolv procent.

Omprövning vid ändrade förhållanden

11 § Rätten till assistansersättning ska omprövas efter två år från senaste prövningen och vid väsentligt ändrade förhållanden.

Lämnas assistansersättning till en försäkrad som har fyllt 65 år får omprövning endast ske vid väsentligt ändrade förhållanden.

12 § En ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden ska gälla från och med den månad när anledningen till ändring uppkom.

Utbetalning av assistansersättning

Utbetalning till den försäkrade

13 § Assistansersättning betalas ut månadsvis med visst belopp för det antal beviljade assistanstimmar som assistans har lämnats.

14 § Utbetalningen av assistansersättning för en viss månad får grundas på ett beräknat antal assistanstimmar för den månaden. Avräkning för större avvikelser ska då göras senast andra månaden efter den då den

preliminära utbetalningen skett. Slutavräkning ska göras senast två månader efter utgången av varje tidsperiod för vilken assistansersättning beviljats.

15 § Som kostnad för personlig assistans anses inte ersättning som den försäkrade själv lämnar till

1. någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med, eller

2. en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som överstiger den tid som anges i 2

  • §§ lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i

husligt arbete.

Utbetalning till kommunen

16 § Om den försäkrade har fått biträde av personlig assistent genom kommunen får assistansersättningen betalas ut till kommunen i den utsträckning som den motsvarar avgiften till kommunen för sådan hjälp.

Utbetalning till annan

17 § Om den försäkrade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller någon annan liknande orsak är ur stånd att själv ta hand om assistansersättningen, får

Försäkringskassan besluta att ersättningen ska betalas ut till någon annan person eller till en kommunal myndighet för att användas till kostnader för personlig assistans till den försäkrade.

18 § Utöver det som följer av 16 och 17 §§, får Försäkringskassan på begäran av den försäkrade besluta att assistansersättningen ska betalas ut till någon annan enskild person, en juridisk person eller en kommun.

Samverkan med kommunen

19 § När en försäkrad ansöker om eller beviljas assistansersättning ska den kommun där han eller hon är bosatt höras i ärendet, om det inte är obehövligt.

Beslut om assistansersättning och beslut enligt 16

  • §§ ska sändas till

kommunen.

20 § För den som beviljats assistansersättning ska den kommun där den försäkrade är bosatt ersätta kostnaderna för de första 20 assistanstimmarna per vecka.

21 § Försäkringskassan ska underrätta kommunen om det belopp som kommunen ska betala enligt 20 §.

Kommunen ska månadsvis betala det angivna beloppet till Försäkringskassan. Kommunen har rätt att ta del av den slutavräkning som ska göras enligt 14 §. Har kommunen betalat ersättning med ett för högt belopp ska beloppet återbetalas från Försäkringskassan.

55 kap. Bilstöd Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till bilstöd i 2−14 §§,
  • beräkning av bilstöd i 15−22 §§, och
  • återbetalning av bilstöd i 23 och 24 §§.

Rätten till bilstöd

Allmänna bestämmelser

2 § Bilstöd kan lämnas till en försäkrad som på grund av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer.

3 § Bilstöd kan lämnas även till en försäkrad förälder till ett försäkrat barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

4 § Med en förälder likställs när det gäller bilstöd följande personer:

1. En vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om barnet.

2. Den med vilken föräldern är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

3. Den som tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.

4. Den som i annat fall tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem, om placeringen kan förväntas pågå i minst tre år.

5 § Bilstöd lämnas inom ramen för anslagna medel och i form av

1. grundbidrag,

2. anskaffningsbidrag,

3. anpassningsbidrag som avser ett fordon, och

4. bidrag för körkortsutbildning.

Anpassningsbidrag enligt 2 lämnas för sådana åtgärder som anges i 8 § första stycket 2 och 3.

6 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag lämnas endast för fordon som anskaffats efter det att ett beslut om rätt till bilstöd har meddelats.

7 § Om en försäkrad har fått grundbidrag eller anskaffningsbidrag får sådant bidrag beviljas på nytt tidigast nio år efter det senaste beslutet att bevilja rätt till bilstöd.

Nytt bidrag får dock lämnas tidigare om

1. det finns skäl från trafiksäkerhetssynpunkt eller medicinsk synpunkt, eller

2. fordonet har framförts minst 18 000 mil sedan grundbidrag eller anskaffningsbidrag senast beviljades.

Vad avser bilstödet?

8 § Bilstöd lämnas för

1. anskaffning av personbil klass I, motorcykel eller moped,

2. ändring av ett fordon som avses i 1 och kostnader i samband därmed samt justering och reparation av ändringen,

3. anskaffning av en särskild anordning på ett fordon som avses i 1 och kostnader i samband därmed samt justering och reparation av anordningen, eller

4. körkortsutbildning i samband med anskaffning av motorfordon. Vad som avses med personbil klass I, motorcykel eller moped anges i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

9 § Om det finns särskilda skäl på grund av funktionshindrets art eller andra omständigheter, lämnas bilstöd för anskaffning eller ändring av ett annat motorfordon än som avses i 8 § 1 eller för anskaffning av särskild anordning på ett sådant fordon.

Villkor för anskaffning och ändring av fordon

10 § Bilstöd lämnas i fall som avses i 2 § till

1. den som är under 65 år och är beroende av ett sådant fordon som avses i 8 § eller 9 § för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning, eller för att genomgå arbetslivsinriktad utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han eller hon får rehabiliteringsersättning enligt 34 kap. eller aktivitetsstöd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,

2. den som är under 65 år och, efter att ha beviljats bidrag enligt 1, har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning,

3. den som fyllt 18 år men inte 50 år, eller

4. den som har barn som inte fyllt 18 år. Bilstöd lämnas i fall som avses i 3 § till den som har barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

11 § Bilstöd enligt 10 § 4 och 5 lämnas under förutsättning att föräldern

1. sammanbor med barnet, och

2. behöver ett fordon för att förflytta sig tillsammans med barnet.

12 § Om anpassningsbidrag tidigare har lämnats med stöd av 10 § får bidrag för reparation av anpassningen lämnas trots att förutsättningarna enligt 10 § inte längre är uppfyllda.

13 § Bilstöd enligt 10 § 1 och 2 kan lämnas även till den som inte har körkort, under förutsättning att någon annan kan anlitas som förare vid resorna.

Bilstöd enligt 10 § 3

  • lämnas under förutsättning att den försäkrade själv ska bruka fordonet som förare.

Villkor för körkortsutbildning

14 § Bilstöd till körkortsutbildning lämnas till den som har beviljats bilstöd till anskaffning av ett motorfordon och som uppfyller förutsättningarna i 10 § 1 samt är eller riskerar att bli arbetslös, om det bedöms att körkortsutbildningen kan leda till att han eller hon får ett stadigvarande arbete.

Beräkning av bilstöd

Grundbidrag

15 § Vid anskaffning av motorfordon lämnas grundbidrag med högst 60 000 kronor.

Vid anskaffning av motorcykel eller moped lämnas dock grundbidrag med högst 12 000 respektive 3 000 kronor.

Anskaffningsbidrag

16 § Anskaffningsbidrag lämnas med högst 40 000 kronor.

Helt sådant bidrag lämnas till den vars årliga bruttoinkomst understiger 88 000 kronor.

17 § Till den vars årliga bruttoinkomst uppgår till 88 000 kronor eller mer lämnas anskaffningsbidrag med högst följande belopp.

Årlig bruttoinkomst Bidrag i procent av helt bidrag

Bidragsbelopp

88 000

  • 95 999

90 36 000

96 000

  • 999

80 32 000

104 000

  • 999

70 28 000

112 000

  • 999

60 24 000

120 000

  • 999

50 20 000

128 000

  • 999

40 16 000

136 000

  • 999

30 12 000

144 000

  • 999

20 8 000

152 000

  • 999

10 4 000

160 000

0

18 § Med årlig bruttoinkomst avses inkomst enligt 106 kap. 7–15 §§.

För den som avses i 10 § 1

  • ska bruttoinkomsten räknas fram utan

hänsyn till makes inkomst.

För föräldrar som avses i 10 § 4 och 5 räknas inkomsterna samman vid beräkning av anskaffningsbidragets storlek.

Anpassningsbidrag

19 § Anpassningsbidraget motsvarar kostnaden för sådana åtgärder som anges i 8 § 2 och 3 och som behövs för att den försäkrade ska kunna bruka fordonet.

Försäkringskassan får besluta att inte medge anpassningsbidrag om det fordon som den försäkrade valt är uppenbart olämpligt med hänsyn till den anpassning som behövs. Detsamma gäller om fordonet är olämpligt med hänsyn till ålder och skick.

Begränsningsregler

20 § Ett anskaffningsbidrag ska minskas med sådant bidrag till inköp av ett fordon som den försäkrade får från en kommun eller landstingskommun eller i form av försäkringsersättning.

21 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag får tillsammans inte överstiga fordonets anskaffningskostnad. Avräkning ska i första hand göras på grundbidraget.

22 § Om grundbidrag eller anskaffningsbidrag enligt 7 § andra stycket lämnas tidigare än nio år efter det senaste beslutet att bevilja rätt till bilstöd, ska det tidigare bidraget räknas av från det nya bidraget.

Det belopp som enligt första stycket ska räknas av ska dock minskas med en niondel för varje helt år sedan det tidigare bidraget betalades ut.

Återbetalning av bilstöd

23 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag ska betalas tillbaka

1. om den försäkrade säljer eller på annat sätt gör sig av med fordonet inom nio år från det att bidraget beviljades, eller

2. om ett barn som avses i 10 § 5 efter att ha uppnått 18 års ålder själv beviljas bidrag.

24 § Det återbetalningspliktiga beloppet enligt 22 § ska minskas med en niondel för varje helt år sedan bidraget betalades ut. Om det finns särskilda skäl, får den försäkrade helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldigheten.

AVD. E FÖRMÅNER VID ÅLDERDOM I Inledande bestämmelser 56 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar Innehåll

1 § I avdelning E finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner vid ålderdom.

2 § Förmåner vid ålderdom enligt denna avdelning är

1. allmän ålderspension i form av

a) inkomstgrundad ålderspension, och

b) garantipension,

2. särskilt pensionstillägg som tillägg till allmän ålderspension, och

3. äldreförsörjningsstöd som tillägg till eller i stället för allmän ålderspension.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om förmåner vid ålderdom.

Vidare finns övergripande bestämmelser om allmän ålderspension i 57–59 kap.

Slutligen finns bestämmelser om

  • inkomstgrundad ålderspension i 60–67 kap.,
  • garantipension i 68–70 kap.,
  • vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension i 71–74 kap., och
  • särskilda förmåner vid ålderdom i 75–77 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4

  • kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 108–121 kap. (avdelning H).

II Övergripande bestämmelser om allmän ålderspension 57 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om allmän ålderspension i 58 kap., och
  • bestämmelser om uttag av allmän ålderspension m.m. i 59 kap.

58 kap. Allmänna bestämmelser om allmän ålderspension Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • inkomstgrundad ålderspension i 2−7 §§, och
  • garantipension i 8−10 §§.

Inkomstgrundad ålderspension

Försäkrings- och förmånsformer

2 § Försäkringen för inkomstgrundad ålderspension enligt underavdelning III består av ett fördelningssystem och ett premiepensionssystem.

3 § Inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet lämnas som inkomstpension eller tilläggspension.

Inkomstgrundad ålderspension från premiepensionssystemet lämnas som premiepension.

Årlig redovisning

4 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska för varje år upprätta en redovisning av det inkomstgrundade ålderspensionssystemets finansiella ställning och utveckling. Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten samt Första–Fjärde och Sjätte AP-fonderna ska lämna de uppgifter som behövs för detta till myndigheten.

Vem kan få inkomstpension, tilläggspension och premiepension?

5 § En försäkrad som är född 1937 eller tidigare kan få inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension.

6 § En försäkrad som är född 1938 eller senare kan få inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension. En försäkrad som är född något av åren 1938

  • kan dessutom få inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension.

7 § Pensionsrätt för inkomstgrundad ålderspension i form av premiepension kan överföras till den försäkrades make.

I 93–96 kap. (avdelning F) finns bestämmelser om att premiepension kan lämnas även som efterlevandeskydd.

Garantipension

Vad är garantipension?

8 § Garantipension enligt underavdelning IV är grundskyddet i den allmänna ålderspensionen.

Vem kan få garantipension?

9 § Garantipension för försäkrade födda 1937 eller tidigare kan lämnas som kompensation för bortfall av förmåner enligt äldre lagstiftning i form av

  • folkpension i form av ålderspension,
  • pensionstillskott, och
  • särskilt grundavdrag för folkpensionärer vid inkomsttaxering.

10 § Garantipension för försäkrade födda 1938 eller senare är beroende av försäkringstid och kan lämnas till den

  • som saknar inkomstgrundad ålderspension, eller
  • vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst belopp.

59 kap. Uttag av allmän ålderspension, m.m. Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsnivåer i 2 §,
  • förmånstiden i 3−9 §§,
  • återkallelse eller minskning av pensionsuttag i 10 §,
  • samordning av pensionsuttag i 11 och 12 §§, och
  • omräkning av allmän ålderspension i 13 §.

Förmånsnivåer

2 § Uttag av inkomstgrundad ålderspension får begränsas till någon av följande förmånsnivåer: tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånsnivåer i 69 och 70 kap.

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

3 § Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 61 år.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånstid i 69 och 70 kap.

4 § Allmän ålderspension lämnas från och med den månad som anges i ansökan, dock tidigast från och med den månad ansökan kom in till Försäkringskassan.

5 § Inkomstpension, tilläggspension och garantipension får lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den pensionsberättigade fick sjukersättning omedelbart före 65 års ålder.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara i fråga om pension som lämnas tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år.

6 § En pensionsberättigad som är född något av åren 1938

  • och som får inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall, utan att behöva ansöka särskilt, få tilläggspension från och med den månad då han eller hon får rätt till sådan pension.

7 § Allmän ålderspension ska lämnas till och med den månad då rätten till pensionen upphör.

8 § Försäkringskassan ska utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension i följande fall:

1. Om han eller hon är bosatt i Sverige och ännu inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garantipension tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år.

2. Om han eller hon inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garantipension månaden före den då han eller hon fyller 65 år och den månaden har fått sjukersättning.

Ökning av pensionsuttag

9 § Det som föreskrivs i 4 och 6 §§ gäller också i fråga om ökat uttag av allmän ålderspension.

Ökat uttag av premiepension kan dock tidigast göras från och med månaden efter den då ansökan kom in till Försäkringskassan.

Återkallelse eller minskning av pensionsuttag

10 § Om den pensionsberättigade vill minska eller helt återkalla uttaget av allmän ålderspension, ska han eller hon skriftligen anmäla detta till

Försäkringskassan.

En anmälan om minskning eller hel återkallelse av uttag av allmän ålderspension gäller från och med den månad som anges i anmälan, dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in till Försäkringskassan.

Samordning av pensionsuttag

11 § En försäkrad som är född under något av åren 1938

  • och som har rätt till inkomstpension och tilläggspension får ta ut pension endast om han eller hon tar ut båda pensionerna i samma utsträckning.

Återkallelse eller minskning av uttag av inkomstpension och tilläggspension gäller endast om anmälan avser båda pensionerna i samma utsträckning.

12 § För garantipension finns särskilda bestämmelser om samordning i 69 och 70 kap.

Omräkning av allmän ålderspension

13 § Allmän ålderspension ska räknas om från och med månaden efter den då anledning till omräkning uppkom.

III Inkomstgrundad ålderspension 60 kap. Innehåll och definitioner

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension i 61 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • pensionsgrundande inkomst i 62 kap.,
  • pensionsgrundande belopp i 63 kap.,
  • pensionsrätt och pensionspoäng i 64 kap.,
  • inkomstpension i 65 kap.,
  • tilläggspension i 66 kap., och
  • premiepension i 67 kap.

2 § När det gäller inkomstgrundad ålderspension avses med

1. intjänandeår: det kalenderår den försäkrade har haft en inkomst som är pensionsgrundande respektive det kalenderår för vilket ett annat pensionsgrundande belopp ska fastställas, och

2. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret. Om inkomster under beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår finns bestämmelser i 62 kap. 33 § andra stycket.

61 kap. Allmänna bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • beslut av annan myndighet än Försäkringskassan i 6−8 §§, – underrättelse om beslut i 9 §, och
  • indexering, balansering och anslutande definitioner i 10−28 §§.

Grundläggande bestämmelser

Inkomstpension

2 § Inkomstpension ska beräknas utifrån de pensionsrätter som fastställts för den försäkrade.

Inkomstpensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.

Premiepension

3 § Premiepension ska beräknas utifrån de pensionsrätter som fastställts för den försäkrade.

Premiepensionens storlek är också beroende av värdeutvecklingen på de medel som fonderats i premiepensionssystemet.

Tilläggspension

4 § Tilläggspension ska beräknas utifrån de pensionspoäng som fastställts för den försäkrade.

Tilläggspensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.

Pensionsrätt, pensionspoäng och pensionsunderlag

5 § Pensionsrätt och pensionspoäng fastställs årligen och grundas på den försäkrades pensionsunderlag. Detta består av summan av

  • fastställd pensionsgrundande inkomst (PGI) och
  • fastställda pensionsgrundande belopp (PGB).

Beslut av annan myndighet än Försäkringskassan

Beslut om pensionsgrundande inkomst

6 § Beslut i ärenden om pensionsgrundande inkomst ska fattas av

Skatteverket.

Vissa beslut om premiepension

7 § Premiepensionsmyndigheten ska besluta i ärenden som rör premiepension. Detta gäller dock inte om det är fråga om beslut avseende

  • utbetalning av premiepension enligt 74 kap.,
  • avdrag på premiepension på grund av retroaktivt beviljad sådan pension för tid då annan ersättning enligt denna balk eller en annan författning redan har betalats ut enligt 111 kap. 2 §,
  • utbetalning av beviljad retroaktiv premiepension till socialnämnd enligt 111 kap. 5 §,
  • avdrag på premiepension på grund av beslut om återbetalningsskyldighet enligt 112 kap. 22 §, eller
  • annan utbetalning av premiepension.

Övriga bestämmelser

8 § Det som anges i 6 och 7 §§ gäller inte om något annat följer av annan bestämmelse i denna balk eller annan författning.

Underrättelse om beslut

9 § Om den försäkrade har debiterats slutlig skatt, ska underrättelse om

Skatteverkets beslut om pensionsgrundande inkomst anges på beskedet om slutlig skatt. I annat fall ska underrättelse ske genom särskilt besked senast den 15 december fastställelseåret.

Den försäkrade ska skriftligen underrättas om Försäkringskassans beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng enligt 62–64 kap. senast den 31 mars året efter fastställelseåret.

Det ska framgå av en underrättelse enligt första eller andra stycket hur man begär omprövning av beslutet. En underrättelse behöver inte sändas till den som inte är bosatt i Sverige och vars adress är okänd.

Indexering, balansering och anslutande definitioner

Inkomstindex

10 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett inkomstindex som beräknas för varje år. Inkomstindexet ska visa inkomstutvecklingen i samhället.

Beräkningarna ska grundas på ett inkomstindex för 1999 om 100,00.

11 § Inkomstindex ska visa den relativa förändringen av genomsnittet av de årliga pensionsgrundande inkomsterna, efter avdrag för allmän pensionsavgift, för försäkrade som under inkomståret har fyllt minst 16 år och högst 64 år. Vid beräkningen tillämpas inte 62 kap. 4 § andra stycket.

12 § Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år ska motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i 11 § under en period av tre år före det år inkomstindexet avser.

När inkomsterna beräknas ska den årliga förändringen i det allmänna prisläget under samma treårsperiod, räknat från juni månad till juni månad, räknas bort.

Det framräknade värdet ska därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.

13 § Regeringen meddelar föreskrifter om inkomstindexet.

Balanstal

14 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett balanstal.

Balanstalet beräknas för varje år och ska visa förhållandet mellan

  • summan av fördelningssystemets avgiftstillgång och det redovisade marknadsvärdet av tillgångarna hos Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna och
  • fördelningssystemets pensionsskuld vid utgången av det andra året före det år balanstalet avser.

15 § Med avgiftstillgång avses produkten av

  • avgiftsinkomsterna till fördelningssystemet och
  • medelvärdet av tiden i år räknat från det att en pensionsrätt tjänas in till det att den betalas ut i form av pension (omsättningstiden).

16 § Med pensionsskuld avses det totala pensionsåtagandet i fördelningssystemet.

17 § Avgiftsinkomsterna beräknas som produkten av

  • genomsnittet av inkomsterna det andra–fjärde året före det år balanstalet avser och
  • inkomsternas beräknade årliga relativa förändring under det andra– femte året före det år balanstalet avser.

18 § När inkomsternas relativa förändring beräknas ska den årliga förändringen i det allmänna prisläget under samma treårsperiod, räknat från juni månad till juni månad, frånräknas.

Det framräknade värdet ska därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad tre år före det år balanstalet avser och det allmänna prisläget i juni månad året efter det förstnämnda året.

19 § Omsättningstiden beräknas som medianen av omsättningstiden för det tredje, fjärde och femte året före det år balanstalet avser.

20 § Pensionsskulden beräknas för det andra året före det år balanstalet avser, som summan av

1. pensionsbehållningar enligt 65 kap. 5

  • §§,

2. det beräknade värdet av pensionsrätter för inkomstpension enligt 64 kap. 5

  • §§,

3. utbetalad pension för varje åldersgrupp i december månad multiplicerad med beräknat antal återstående utbetalningar av ett genomsnittligt pensionsbelopp för samma åldersgrupp, justerat med den räntefaktor som anges i 65 kap. 33 och 34 §§ och

4. det beräknade värdet av kommande utbetalningar av tilläggspension för dem som inte börjat ta ut sådan pension.

21 § Regeringen meddelar föreskrifter om balanstalet.

Balansindex

22 § Om balanstalet för ett år understiger 1,0000 ska ett balansindex beräknas som ska användas vid vissa beräkningar enligt denna balk.

Ett balansindex ska därefter beräknas för varje år fram till dess att det når minst samma värde som inkomstindex.

23 § När balansindexet första gången bestäms för en sådan period som anges i 22 § ska balansindexet räknas fram som produkten av

  • balanstalet och
  • inkomstindexet för samma år.

24 § Efter det att balansindexet beräknats första gången enligt 23 § skall, för varje därpå följande år under perioden, det beräknade balansindexet multipliceras med kvoten av

  • inkomstindexet efter årsskiftet och
  • inkomstindexet före årsskiftet. Produkten ska därefter multipliceras med det balanstal som ska gälla efter årsskiftet.

25 § Regeringen meddelar föreskrifter om balansindexet.

Inkomstbasbelopp

26 § Vissa beräkningar enligt denna balk ska grundas på ett inkomstbasbelopp som beräknas för varje år.

27 § Inkomstbasbeloppet för ett visst år motsvarar produkten av

– bastalet 43 313 och – kvoten av inkomstindexet för det år inkomstbasbeloppet ska bestämmas för och inkomstindexet för 2005.

Det omräknade beloppet ska avrundas till närmaste hundratal kronor.

28 § Regeringen meddelar föreskrifter om inkomstbasbeloppet.

62 kap. Pensionsgrundande inkomst Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om pensionsgrundande inkomst i 2

  • §§,

Vidare finns bestämmelser om

  • inkomst av anställning i 8−13 §§,
  • inkomst av annat förvärvsarbete i 14−21 §§,
  • undantag för vissa inkomster i 22−28 §§,
  • hur samordnade sociala förmåner är pensionsgrundande i 29−31 §§, och
  • beräkning av pensionsgrundande inkomst i 32−38 §§.

Allmänna bestämmelser om pensionsgrundande inkomst

Vad är pensionsgrundande inkomst?

2 § Pensionsgrundande inkomst beräknas av Skatteverket på inkomster som den försäkrade har haft och som är pensionsgrundande.

Vilka inkomster är pensionsgrundande?

3 § Följande inkomster är pensionsgrundande:

  • Inkomster av anställning som avses i 8−13 §§.
  • Inkomster av annat förvärvsarbete som avses i 14−21 §§.

Undantag från det som anges i första stycket finns i 22

  • §§.

Hur beräknas pensionsgrundande inkomst?

4 § Den försäkrades pensionsgrundande inkomst för ett år (intjänandeåret) utgörs av summan av dennes inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete för det året.

Vid beräkningen ska det bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger 7,5 inkomstbasbelopp under intjänandeåret (intjänandetaket). Det bortses i första hand från inkomster av annat förvärvsarbete.

När fastställs pensionsgrundande inkomst?

5 § Pensionsgrundande inkomst fastställs för varje år som en person har varit försäkrad och haft sådana inkomster här i landet som är pensionsgrundande.

Pensionsgrundande inkomst fastställs dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgår till minst 42,3 procent av det prisbasbelopp som gäller för intjänandeåret.

6 § Pensionsgrundade inkomst fastställs inte för en försäkrad som är född 1937 eller tidigare.

7 § För det år när den försäkrade har avlidit fastställs pensionsgrundande inkomst endast om pensionsrätt för premiepension ska föras över till den avlidnes make för det året.

Inkomst av anställning

Lön och kostnadsersättning

8 § Som inkomst av anställning räknas lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån, dock inte pension, som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

Med lön likställs kostnadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483).

Uppdragsinkomst m.m.

9 § Som inkomst av anställning räknas, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen, följande:

1. Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension.

2. Tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt. I fall som anges i första stycket likställs den som har utfört arbetet med en arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare.

Rabatt m.m.

10 § Som inkomst av anställning räknas skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har lämnats på grund av kundtrohet eller liknande.

Detta gäller dock endast om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.

Vissa undantag

11 § I vissa fall ska ersättning som avses i 8

  • §§ inte anses som inkomst av anställning. Bestämmelser om detta finns i 15
  • §§.

Marie Curie-stipendier

12 § Som inkomst av anställning räknas stipendium (Marie Curie-stipendier) som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Detta gäller dock endast om stipendiet har betalats ut av

1. en fysisk person bosatt i Sverige, eller

2. en svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium anses som arbetsgivare.

Sociala förmåner

13 § Som inkomst av anställning räknas följande sociala förmåner:

1. Föräldrapenningsförmåner.

2. Vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader.

3. Ersättning från Försäkringskassan i form av sjuklönegaranti enligt 26 kap. 6 §.

4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

5. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

6. Livränta enligt 43–46 kap.

7. Närståendepenning.

8. Dagpenning från arbetslöshetskassa.

9. Aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program. 10. Utbildningsbidrag för doktorander. 11. Ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF). 12. Dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga.

13. Bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen föreskriver det.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet m.m.

14 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas följande:

1. Inkomst av en sådan näringsverksamhet som enligt 2 kap. 23 § inkomstskattelagen (1999:1229) utgör aktiv näringsverksamhet.

2. Tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet.

3. Ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner.

4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1

5. Stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Det som anges i första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte ska räknas som inkomst av anställning. Vidare gäller det som anges i 15

  • §§.

Ersättning till den som har F-skattsedel

15 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas sådan ersättning för utfört arbete som anges i 8

  • §§ och som har betalats ut till en mottagare som hade en F-skattsedel när ersättningen bestämdes eller betalades ut.

Första stycket gäller inte om ersättningen betalats ut från en semesterkassa.

16 § Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483), räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.

17 § Den som i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling har lämnat uppgift om innehav av F-skattsedel ska anses ha haft en sådan skattsedel om handlingen även innehåller följande uppgifter:

1. Utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra uppgifter som är godtagbara för identifiering.

2. Betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer. Uppgiften om innehav av F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedel som avses i 16 §.

18 § Det som anges i 17 § gäller inte om den som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av F-skattsedel var oriktig.

Viss ersättning från privatpersoner

19 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete som avses i 8

  • §§ när

1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,

2. den ersättning som betalats ut inte har varit en utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit,

3. den sammanlagda ersättningen för arbete från samma utbetalare under inkomståret är mindre än 10 000 kronor,

4. utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att ersättningen ska avse inkomst av anställning, och

5. det inte är fråga om sådan ersättning som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken.

Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

20 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen har betalats ut från

1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller

2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen.

Ersättning från utländsk arbetsgivare

21 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, om

Undantag för vissa inkomster

Ersättning under 1 000 kronor

22 § Följande ersättningar och inkomster är inte pensionsgrundande:

1. Ersättning som avses i 8

  • §§, om den kommer från en och samma arbetsgivare och är mindre än sammanlagt 1 000 kronor under ett år.

2. Inkomst som avses i 14 § första stycket 1 eller 2, om den är mindre än 1 000 kronor under ett år.

3. Ersättning som avses i 14 § första stycket 3 eller 15, 16 eller 19 §, om ersättningen från den som arbetet utförts åt är mindre än 1 000 kronor under ett år.

4. Stipendium som avses i 12 § eller 14 § första stycket 5, om beloppet är mindre än 1 000 kronor under ett år.

Vissa utdelningar, kapitalinkomster, lån m.m.

23 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte sådan intäkt som avses i 10 kap. 3 § 1

Mindre ersättning till idrottsutövare

24 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas inte ersättning som en idrottsutövare får från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under ett år är mindre än hälften av det för året gällande prisbasbeloppet.

Vissa avtalsförmåner som avses i lagen ( 1990:659 ) om särskild löneskatt

25 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte följande ersättningar, i den utsträckning dessa utgör underlag för särskild löneskatt:

1. Ersättning som anges i 1 § första stycket 1

  • och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

2. Ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada enligt 2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Ersättning från vinstandelsstiftelse

26 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om följande förutsättningar är uppfyllda:

  • Ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av ändamålet med vinstandelsstiftelsen.
  • Ersättningen avser inte betalning för arbete som den anställde utfört åt vinstandelsstiftelsen.
  • De bidrag arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.

Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person med motsvarande ändamål som en vinstandelsstiftelses.

27 § Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag gäller vad som anges i 26 § inte ersättning som den juridiska personen har lämnat till företagsledare eller delägare i företaget eller till en person som är närstående till någon av dem.

Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:1229).

28 § När pensionsgrundande inkomst beräknas ska det alltid bortses från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988

Hur är samordnade sociala förmåner pensionsgrundande?

29 § Har Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad för en viss månad betalat ut en ersättning som är pensionsgrundande antingen genom att den utgör pensionsgrundande inkomst, eller genom att det ska beräknas ett pensionsgrundande belopp för den enligt 63 kap. 7 § eller pensionspoäng enligt 64 kap. 20 §, och har den försäkrade senare för samma månad beviljats annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den ersättning som tidigare har betalats ut, gäller följande. Den senare beviljade ersättningen är pensionsgrundande endast till den del ersättningen avser tid från och med den månad då den har betalats ut.

30 § Vid tillämpning av 29 § ska det anses som om sjukersättning eller aktivitetsersättning har betalats ut före livränta, om det vid samma tidpunkt beviljas

  • inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning, och
  • livränta enligt 43–46 kap.

31 § Lämnas livränta enligt 43–46 kap. tillsammans med sjukersättning eller aktivitetsersättning är livräntan inte pensionsgrundande till den del den har samordnats med inkomstrelaterad sådan ersättning.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst

Grundläggande bestämmelser

32 § Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete som är pensionsgrundande ska beräknas enligt 33

  • §§ och var för sig

avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.

33 § Till grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten ett visst intjänandeår läggs den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för det året.

Om en inkomst som är pensionsgrundande har mottagits under ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår ska den inkomsten anses ha mottagits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.

34 § Pensionsgrundande inkomst av anställning, som den försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inte är skattskyldig för i Sverige, bestäms med ledning av en kontrolluppgift enligt 12 kap. 2 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Värdering av skattepliktiga förmåner

35 § Skattepliktiga förmåner ska tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap.14–17 §§skattebetalningslagen (1997:483).

Om det finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som Skatteverket bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag.

Avdrag för kostnader och allmän pensionsavgift

36 § När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av anställning beräknas ska avdrag göras för kostnader som denne har haft i arbetet.

Detta gäller i den utsträckning den försäkrades kostnader, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 5 000 kronor.

Vid beräkningen ska avdrag också göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade ska betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 13 §.

37 § När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete beräknas ska avdrag göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade ska betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 14 § första stycket 4.

38 § När pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete beräknas ska underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan förvärvskälla.

63 kap. Pensionsgrundande belopp Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning i 7
  • §§,
  • pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring i 15 och 16 §§,
  • pensionsgrundande belopp för studier i 17 och 18 §§,
  • pensionsgrundande belopp för barnår i 19−34 §§,
  • överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för barnår i 35
  • §§,
  • beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår i 40−52 §§, och
  • anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår 53
  • §§.

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsgrundande belopp?

2 § Pensionsgrundande belopp beräknas av Försäkringskassan på fiktiva inkomster som under vissa förutsättningar tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande.

För vad kan man få pensionsgrundande belopp?

3 § Pensionsgrundande belopp beräknas för en försäkrad som

1. har fått inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning (pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning),

2. har fullgjort plikttjänstgöring (pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring),

3. har studerat med studiemedel (pensionsgrundande belopp för studier), eller

4. har varit småbarnsförälder (pensionsgrundande belopp för barnår). När det gäller pensionsgrundande belopp som avses i första stycket 2– 4 behandlas den som är bosatt i Sverige som försäkrad även om han eller hon under året inte uppfyller förutsättningarna enligt 6 kap. I 64 kap. 7 och 8 §§ samt 65 kap. 38–41 §§ finns bestämmelser om ett förvärvsvillkor för pensionsrätt för premiepension och för beräkning av inkomstpension på grundval av sådana belopp.

Fastställande av pensionsgrundande belopp

4 § Pensionsgrundande belopp ska fastställas för varje år (intjänandeår) som en försäkrad uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas ett sådant belopp.

Varje pensionsgrundande belopp beräknas och avrundas var för sig till närmaste lägre hundratal kronor, om inte annat följer av bestämmelsen i 5 §.

5 § Pensionsgrundande belopp ska fastställas endast i den utsträckning summan av dessa belopp och den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte överstiger 7,5 inkomstbasbelopp för intjänandeåret (intjänandetaket). Vid beräkningen ska det bortses från pensionsgrundande belopp i följande turordning:

1. Pensionsgrundande belopp för barnår.

2. Pensionsgrundande belopp för studier.

3. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring.

4. Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning.

6 § Pensionsgrundande belopp fastställs inte

1. för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år,

2. för det år då den försäkrade har avlidit, eller

3. för försäkrad som är född 1937 eller tidigare.

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

7 § Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon för någon del av året har fått inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

Det som anges i första stycket gäller endast om inte något annat följer av 13 eller 14 §.

8 § Bestämmelser om att inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning är pensionsgrundande finns i 62 kap. 13 § 5.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

9 § Vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning ska först den försäkrades reducerade antagandeinkomst räknas fram.

Den reducerade antagandeinkomsten ska motsvara 80 procent av den antagandeinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen.

10 § När den reducerade antagandeinkomsten beräknats ska det pensionsgrundande beloppet räknas fram för varje månad som inkomstgrundad sjukersättning eller aktivitetsersättning har lämnats.

När den försäkrade har fått hel inkomstrelaterad sjukersättning eller hel inkomstrelaterad aktivitetsersättning, ska det pensionsgrundande beloppet beräknas som differensen mellan

  • en tolftedel av den reducerade antagandeinkomsten och
  • den pensionsgrundande inkomsten av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen efter avdrag enligt 62 kap. 36 §.

11 § Har den försäkrade för en månad fått en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning används vid beräkning enligt 9 och 10 §§ så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot graden av inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

12 § Om det, enligt bestämmelserna i 110 kap. 16

  • §§, för hel månad betalas ut endast en del av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen, används vid beräkningen enligt 9 och 10 §§ endast så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot den del som betalats ut.

Samordnade sociala förmåner

13 § Om inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning, med tillämpning av 44 kap. 2

  • §§ har varit samordnad

med pensionsgrundande livränta gäller följande. Den del av antagandeinkomsten som avses i 9 och 10 §§ tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning den överstiger den försäkrades livränta efter samordning.

Om endast en del av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen har varit samordnad med livräntan gäller följande. Den andel av det belopp som svarar mot den samordnade delen av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning det överstiger den försäkrades livränta efter samordning.

14 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad beviljas inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, gäller följande. Den försäkrade tillgodoräknas pensionsgrundande belopp med anledning av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen endast till den del ersättningen avser tid från och med den månad då den har betalats ut.

Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

15 § Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring ska tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon under någon del av året har genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dock den försäkrade endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Hänsyn tas enbart till dagar som den försäkrade har fått dagersättning för enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

16 § Det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring beräknas för de dagar under året som plikttjänstgöringen har pågått och som den försäkrade har fått dagersättning för enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Beloppet per dag beräknas som kvoten av

  • hälften av genomsnittet av samtliga pensionsgrundande inkomster som fastställts för intjänandeåret för samtliga försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år och
  • 365. Beräkningen av den genomsnittliga summan av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster ska utgå från sådana inkomster såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Pensionsgrundande belopp för studier

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

17 § Pensionsgrundande belopp för studier ska tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon under någon del av året har fått studiemedel i form av studiebidrag enligt 3 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dock inte för den del som avser tilläggsbidrag.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

18 § Ett pensionsgrundande belopp för studier ska motsvara 138 procent av det studiebidrag som den försäkrade har fått under året.

Pensionsgrundande belopp för barnår

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

19 § Pensionsgrundande belopp för barnår ska tillgodoräknas en försäkrad för de år han eller hon har varit småbarnsförälder om villkoren i 28

  • §§ är uppfyllda.

20 § Pensionsgrundande belopp för barnår ska för samma år och barn tillgodoräknas endast en av barnets föräldrar. Detsamma gäller om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemensamt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna.

En förälder får för samma år inte tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp för barnår.

21 § Om föräldrarna var för sig kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår får de, genom anmälan till Försäkringskassan, ange vem av dem som ska tillgodoräknas ett sådant belopp.

22 § Om anmälan enligt 21 § inte görs ska det pensionsgrundande beloppet för barnår tillgodoräknas den av föräldrarna som, för det år beloppet avser, har lägst pensionsunderlag enligt 64 kap. 5 §.

Har ingen av föräldrarna något pensionsunderlag för det året eller har de lika högt underlag, ska det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas barnets mor eller, om föräldrarna är av samma kön, den äldre av dem.

23 § När 22 § tillämpas ska i pensionsunderlaget räknas in följande poster:

1. Pensionsgrundande inkomst enligt 62 kap.

2. Utlandsinkomster enligt 45 §.

3. Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 7 §.

4. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 15 §.

5. Pensionsgrundande belopp för studier enligt 17 §.

24 § Pensionsgrundande belopp för barnår får överlåtas enligt bestämmelserna i 35

  • §§.

Vem som likställs med förälder

25 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår likställs särskilt förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder med förälder.

Vem som likställs med mor

26 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i 22 § likställs en kvinna som är särskilt förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder med mor.

Upphävt faderskap eller föräldraskap

27 § För en man som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom, men som genom senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats inte vara far till barnet gäller följande. För tiden innan den sistnämnda domen har vunnit laga kraft ska mannen anses som barnets far vid tillämpning av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

Villkor om bosättning och vårdnad, m.m.

28 § Pensionsgrundande belopp för barnår får tillgodoräknas en förälder endast om

1. föräldern har varit försäkrad och bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

2. barnet har varit bosatt i Sverige hela intjänandeåret eller, om barnet inte har levt hela det året, den del av året barnet levt,

3. föräldern har fyllt högst 64 år under intjänandeåret,

4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva intjänandeåret, och

5. föräldern under minst halva intjänandeåret har bott tillsammans med barnet.

29 § Den tid när en försäkrad har varit blivande adoptivförälder likställs med tid när en försäkrad har haft vårdnaden om ett barn. I ett sådant fall ska vad som föreskrivs i 28 § 2 om barnets bosättning i Sverige gälla endast från och med den tidpunkt då barnet först anlände till Sverige.

30 § Om barnet har avlidit under intjänandeåret ska det anses som om föräldern även under resten av året har haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Detta gäller dock endast om föräldern när barnet avled hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet.

31 § Om barnet har avlidit under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet, ska ett pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas föräldern för det året.

Detta gäller

  • även om bestämmelserna i 28 § 4 och 5 inte är uppfyllda, och
  • oavsett vad som föreskrivs i 32−34 §§.

Villkor om barnets ålder

32 § Pensionsgrundande belopp för barnår får för respektive år tillgodoräknas enligt följande:

1. Om barnet är fött under någon av månaderna januari

  • tillgodoräknas pensionsgrundande belopp från och med födelseåret till och med det år barnet fyller tre år.

2. Om barnet är fött under någon av månaderna juli

  • tillgodoräknas pensionsgrundande belopp från och med det år barnet fyller ett år till och med det år barnet fyller fyra år.

33 § När det gäller blivande adoptivförälder ska den tidpunkt då den försäkrade fick barnet i sin vård anses som tidpunkten för barnets födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder enligt andra stycket.

För barn som avses i första stycket gäller dessutom följande:

1. Har barnet tagits emot under någon av månaderna januari–juni får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas för år efter det år då barnet fyller nio år.

2. Har barnet tagits emot under någon av månaderna juli–december får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas för år efter det år då barnet fyller tio år.

34 § Pensionsgrundande belopp enligt 33 § får inte tillgodoräknas för mer än fyra år per barn. Om det finns synnerliga skäl får dock pensionsgrundande belopp tillgodoräknas för längre tid.

Överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för barnår

Allmänna bestämmelser

35 § Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår kan göras genom anmälan till Försäkringskassan.

36 § Om en förälder har överlåtit rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår enligt 35 §, har han eller hon inte rätt att för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till pensionsgrundande belopp avser.

Om endast en av föräldrarna har bott länge tillsammans med barnet

37 § Om endast en av föräldrarna enligt 28

  • §§ kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst barn och år, får den föräldern överlåta rätten att få tillgodoräkna sig ett sådant belopp till den andra föräldern. Detta gäller endast om skälet till att den andra föräldern inte kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans med barnet under minst halva året.

Som villkor för överlåtelse enligt första stycket gäller vidare att den förälder som rätten överlåts till

1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning, och

2. inte enligt 28

  • §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för ett annat barn.

Om en av föräldrarna har avlidit

38 § Har en förälder avlidit under det år för vilket pensionsgrundande belopp för barnår ska tillgodoräknas eller under ett tidigare år, får den andra föräldern, om denne enligt 28

  • §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst barn och år, överlåta rätten att tillgodoräkna sig ett sådant belopp till någon annan försäkrad. Villkoret för detta är att överlåtaren under intjänandeåret

1. var gift med eller hade gemensamt barn med mottagaren, och

2. att överlåtaren och mottagaren stadigvarande sammanbodde.

39 § Överlåtelse enligt 38 § får göras endast om mottagaren

1. har varit bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

2. har fyllt högst 64 år under intjänandeåret,

3. under minst halva intjänandeåret har bott tillsammans med barnet, och

4. inte enligt 28

  • §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för ett annat barn.

Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår

Grundläggande bestämmelser

40 § Pensionsgrundande belopp för barnår beräknas enligt följande metoder:

1. Beräkningsmetod 1 (individuell jämförelse).

2. Beräkningsmetod 2 (generell jämförelse).

3. Beräkningsmetod 3 (enhetligt belopp). Den metod ska användas som ger det högsta pensionsgrundande beloppet för ett visst år.

Beräkningsmetod 1

41 § Beräkningsmetod 1 innebär att en förälders individuella jämförelseinkomst och förälderns utfyllnadsinkomst jämförs.

42 § Den individuella jämförelseinkomsten beräknas genom att summan av förälderns fastställda pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning för året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet. Det omräknade beloppet ska avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.

43 § Om föräldern året före barnets födelse hade inkomster av annat förvärvsarbete och inte fullt ut eller i föreskriven tid betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift, ska det vid beräkningen av den individuella jämförelseinkomsten bortses från den del av inkomsten som avgifter inte har betalats för.

44 § Med utfyllnadsinkomst avses summan av förälderns pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning, plikttjänstgöring och studier under intjänandeåret.

45 § Med pensionsgrundande inkomst under intjänandeåret likställs ersättning, i annan form än pension, som inte är pensionsgrundande enligt denna balk och som en försäkrad under det året har fått för arbete

1. utfört utomlands, eller

2. vid en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat.

En försäkrad som under intjänandeåret har haft ersättning enligt första stycket och som för det året ska tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår är skyldig att upplysa Försäkringskassan om ersättningen.

46 § Enligt beräkningsmetod 1 ska förälderns pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen mellan förälderns

  • individuella jämförelseinkomst och
  • utfyllnadsinkomst. En sådan beräkning ska dock göras endast om förälderns utfyllnadsinkomst under intjänandeåret är mindre än förälderns individuella jämförelseinkomst.

47 § Om föräldern uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för fler än ett barn, ska beräkningen enligt 46 § göras med avseende på det barn som ger föräldern den högsta individuella jämförelseinkomsten.

48 §

Om förälderns individuella jämförelseinkomst överstiger 7,5

inkomstbasbelopp (intjänandetaket) ska det pensionsgrundande beloppet för barnår beräknas som differensen mellan

  • intjänandetaket och
  • utfyllnadsinkomsten.

Beräkningsmetod 2

49 § Beräkningsmetod 2 innebär att en förälders pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen mellan

  • generell jämförelseinkomst och
  • förälderns utfyllnadsinkomst.

50 § Med generell jämförelseinkomst avses 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år.

Beräkningen av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande inkomsterna enligt första stycket ska avse de pensionsgrundande inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Beräkningsmetod 3

51 § Beräkningsmetod 3 innebär att en förälder tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår som motsvarar inkomstbasbeloppet för intjänandeåret.

52 § För en försäkrad som under intjänandeåret har fått sådana utlandsinkomster som avses i 45 § gäller dock följande. Det inkomstbasbelopp som gäller för intjänandeåret ska minskas om det tillsammans med utfyllnadsinkomst enligt 44 § överstiger 7,5 inkomstbasbelopp (intjänandetaket). Det pensionsgrundande beloppet för barnår ska då beräknas som differensen mellan

  • det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet och
  • det belopp som överstiger intjänandetaket.

Anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår

Allmänna bestämmelser

53 § Anmälan om vem av föräldrarna som ska tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår enligt 21 § ska göras skriftligen av föräldrarna gemensamt.

54 § Skriftlig anmälan om överlåtelse av rätt till pensionsgrundande belopp för barnår enligt 37 och 38 §§ ska göras gemensamt av överlåtaren och mottagaren.

55 § Anmälan enligt 53 eller 54 § ska ha kommit in till Försäkringskassan senast den 31 januari fastställelseåret.

Bortseende från anmälan

56 § Försäkringskassan ska bortse från en anmälan som avses i 53 eller 54 § om den som enligt anmälan ska tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 28

  • §§ inte kan tillgodoräknas ett sådant

belopp.

Återkallelse av anmälan

57 § Återkallelse av en anmälan som avses i 53 eller 54 § ska vara skriftlig och den får inte göras efter den dag då anmälan senast ska ha kommit in till Försäkringskassan.

64 kap. Pensionsrätt och pensionspoäng Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • fastställande av pensionsrätt i 4 §,
  • beräkning av pensionsrätt i 5−10 §§,
  • överföring av pensionsrätt för premiepension i 11−16 §§,
  • fastställande av pensionspoäng i 17 §,
  • beräkning av pensionspoäng i 18−22 §§, och
  • år med pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår) i 23−27 §§.

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsrätt?

2 § Pensionsrätt är ett belopp som räknas fram årligen för den försäkrade och ligger till grund för beräkning av inkomstpension och premiepension.

Vad är pensionspoäng?

3 § Pensionspoäng räknas fram årligen för den försäkrade och ligger till grund för beräkning av tilläggspension.

För vem fastställs pensionsrätt?

4 § För en försäkrad som är född 1938 eller senare ska det fastställas såväl pensionsrätt för inkomstpension som pensionsrätt för premiepension för varje år som det har fastställts

  • pensionsgrundande inkomst, eller
  • pensionsgrundande belopp. För det år då den försäkrade har avlidit fastställs endast pensionsrätt för premiepension.

Beräkning av pensionsrätt

Grundläggande bestämmelser

5 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension för ett år ska beräknas var för sig på summan av den försäkrades pensionsunderlag enligt 61 kap. 5 § för det året.

6 § Om inte annat följer av bestämmelserna i 7

  • §§, är den försäkra-

des pensionsrätt

1. för inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget, och

2. för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget. När pensionsrätten beräknas ska avrundning göras till närmaste lägre hela krontal.

Pensionsrätt för pensionsgrundande belopp

7 § För att den försäkrade ska tillgodoräknas pensionsrätt för premiepension för pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, studier eller barnår krävs att förvärvsvillkoret enligt 65 kap. 38–41 §§ är uppfyllt vid den tidpunkt när nämnda belopp har fastställts.

8 § Om de förutsättningar som avses i 7 § inte är uppfyllda, ska pensionsrätt för premiepension inte beräknas på den del av pensionsunderlaget som motsvarar de pensionsgrundande belopp som anges i samma paragraf. Pensionsrätten för inkomstpension ska då i stället beräknas till 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget.

Första stycket gäller även om pensionsgrundande inkomster och belopp senare ändras så att förvärvsvillkoret i 65 kap. 38 § inte längre är uppfyllt.

Obetalda avgifter

9 § För att en försäkrad ska tillgodoräknas full pensionsrätt på pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete för ett år måste hela den motsvarande ålderspensionsavgift och allmänna pensionsavgift som avses i 2 kap. 3 § vara betald.

Om dessa avgifter inte helt betalats inom den tid som anges i 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) gäller följande. Pensionsrätt ska beräknas endast på så stor andel av den pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete som motsvarar den andel av årets avgifter som betalats inom föreskriven tid.

Försäkrade födda 1938–1953

10 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938

  • gäller följande. Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension ska minskas med en tjugondel för varje helt år från och med året efter födelseåret till utgången av 1954.

Första stycket gäller dock inte pensionsrätt för år efter det år då den försäkrade har fyllt 64 år.

Överföring av pensionsrätt för premiepension

11 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts för en försäkrad ska föras över till dennes make om villkoren i 12

  • §§ är uppfyllda.

12 § Anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension ska skriftligen göras av makarna gemensamt och ska ha kommit in till Försäkringskassan senast den 31 januari det första år som pensionsrätten hänför sig till. Anmälan gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan.

13 § Pensionsrätt för premiepension får föras över till make endast om denne

1. har varit försäkrad för en bosättningsbaserad eller arbetsbaserad förmån enligt avd. A någon gång under intjänandeåret, eller

2. tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.

14 § Om någon av makarna vill att en överföring som gäller tills vidare ska upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta till Försäkringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen ska upphöra.

15 § Om makarnas äktenskap har upplösts ska överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes.

Har äktenskapet upplösts genom att den make som överföringen ska ske från har avlidit, ska dock överföringen även gälla det år då äktenskapet upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år.

16 § Återkallelse av anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension ska vara skriftlig. Återkallelse får inte göras efter den dag då anmälan senast ska ha kommit in till Försäkringskassan.

För vem fastställs pensionspoäng?

17 § För en försäkrad som är född 1953 eller tidigare ska det fastställas pensionspoäng för tilläggspension för varje år som det har fastställts pensionsgrundande inkomst.

Pensionspoäng fastställs inte för

1. år efter det år då den försäkrade fyllt 64 år, och

2. det år då den försäkrade har avlidit.

Beräkning av pensionspoäng

Grundläggande bestämmelser

18 § Vid beräkningen av pensionspoäng ska först den försäkrades reducerade pensionsgrundande inkomst räknas fram som differensen mellan

  • den pensionsgrundande inkomsten och
  • det förhöjda prisbasbelopp som gällde för intjänandeåret. Det förhöjda prisbasbeloppet ska i första hand räknas av mot inkomster av anställning.

19 § Den försäkrades pensionspoäng motsvarar kvoten av

  • den reducerade pensionsgrundande inkomsten och
  • det förhöjda prisbasbeloppet. Pensionspoängen ska beräknas med två decimaler, lägst till en hundradels poäng.

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 18 och 19 §§ ska pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. likställas med pensionsgrundande inkomst.

Obetalda avgifter

21 § Det som föreskrivs i 9 § om beräkning av pensionsrätt på pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete ska även gälla beräkning av pensionspoäng.

Andelsberäkning ska då göras på den pensionsgrundande inkomsten innan det förhöjda prisbasbeloppet dras av.

Maximal pensionspoäng

22 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det året kan tillgodoräknas på pensionsgrundande inkomst.

År med pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår)

23 § Vårdår som avses i 24 § ska likställas med år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade, med följande undantag:

1. Vårdår ska inte beaktas vid beräkning enligt 66 kap. 6 § av det medeltal av pensionspoäng som kan tillgodoräknas den försäkrade.

2. Vårdår ska inte beaktas när det bestäms om en försäkrad enligt 66 kap. 3 § har tillgodoräknats pensionspoäng för tillräckligt många år för att ha rätt till tilläggspension.

24 § Vårdår ska tillgodoräknas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av ett kalenderår har vårdat ett barn som är bosatt här och som är yngre än tre år.

För samma barn och år får vårdår tillgodoräknas endast en förälder.

25 § Vid tillämpningen av 24 § gäller även följande:

1. Som barn räknas även barn som vårdas hos familjehemsförälder.

2. Med förälder likställs förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern.

3. Med förälder likställs förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

26 § Vårdår får inte tillgodoräknas en försäkrad för

1. år före det år då han eller hon fyllt 16 år,

2. det år då han eller hon avlidit,

3. år efter det då han eller hon fyllt 64 år,

4. år som han eller hon tillgodoräknas pensionspoäng för, eller

5. år som han eller hon enligt 21 § på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknas pensionspoäng för.

27 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 24 § ska ansöka om det hos Försäkringskassan senast den 31 januari andra året efter det år som vårdår ska tillgodoräknas för.

65 kap. Inkomstpension Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om

  • inkomstpension i 2−4 §§, och
  • pensionsbehållning i 5−8 §§. Vidare finns bestämmelser om
  • omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster i 9
  • §§,
  • omräkning med hänsyn till inkomstindex i 18−21 §§,
  • omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader i 22−26 §§,
  • fastställande av arvsvinstfaktorerna och förvaltningskostnadsfaktorn i 27 §,
  • beräkning av årlig inkomstpension i 28−37 §§,
  • förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp i 38
  • §§, och
  • omräkning av inkomstpension i 42−47 §§.

Allmänna bestämmelser om inkomstpension

2 § Inkomstpension från fördelningssystemet är en inkomstgrundad pension som baseras på den pensionsbehållning som kan tillgodoräknas den försäkrade.

3 § En försäkrad som är född 1938 eller senare har rätt till inkomstpension om han eller hon har en pensionsbehållning.

4 § Bestämmelser om uttag av inkomstpension finns i 59 kap.

Allmänna bestämmelser om pensionsbehållning

Grundläggande bestämmelser

5 § Den försäkrades pensionsbehållning utgör grunden för beräkning av inkomstpension.

6 § Med pensionsbehållning avses summan av de pensionsrätter för inkomstpension som enligt 64 kap. har fastställts för den försäkrade, omräknade med hänsyn till bestämmelserna om

1. arvsvinster i 9

  • §§,

2. indexering i 18

  • §§, och

3. förvaltningskostnader i 22

  • §§.

Pensionsbehållningen ska räknas om varje år. När omräkning gjorts ska pensionsbehållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.

7 § Om den försäkrade får inkomstpension ska belopp som legat till grund för beräkning av den pensionen inte räknas in i pensionsbehållningen.

Återkallat eller minskat uttag av pension

8 § Om en försäkrad har återkallat eller minskat sitt uttag av inkomstpension ska hans eller hennes pensionsbehållning ökas med produkten av

  • det delningstal som skulle ha använts om den försäkrade hade gjort nytt uttag av inkomstpension från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat och
  • den årliga inkomstpension som skulle ha lämnats om återkallelse inte hade skett, respektive den andel av den årliga inkomstpensionen med vilken pensionen minskats.

Omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster

Allmänna bestämmelser

9 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit (arvsvinster) ska, om inte annat följer av 10 §, fördelas till försäkrade som

1. är födda samma år som de avlidna,

2. levde vid utgången av dödsfallsåret, och

3. har tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension. Fördelningen ska göras genom en årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar, med hjälp av arvsvinstfaktorer.

10 § Arvsvinster för personer som har avlidit före det år då de skulle ha fyllt 17 år ska fördelas till kvarlevande som är under 17 år det år personerna avled.

Fördelningen ska göras genom årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar, med hjälp av arvsvinstfaktorer.

11 § Arvsvinstfaktorerna ska vara lika för kvinnor och män.

Hur ska arvsvinsterna fördelas?

12 § Arvsvinster efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år ska fördelas för året efter dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare ska fördelas för dödsfallsåret.

Vid fördelningen ska det bortses från kvarlevandes pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter.

13 § Fördelningen av arvsvinster ska först göras efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år. När den fördelningen skett och pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts, ska arvsvinster efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare fördelas.

Arvsvinster vid dödsfall efter 16 års ålder men före 60 års ålder

14 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit efter det år då de har fyllt 16 år, men före det år de skulle ha fyllt 60 år ska grundas på förhållandet mellan

  • summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och
  • summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.

Arvsvinster vid dödsfall före 17 års ålder

15 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit före det år då de skulle ha fyllt 17 år ska grundas på förhållandet mellan

  • summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och
  • summan av pensionsbehållningarna för de personer under 17 år som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.

Arvsvinster vid dödsfall efter 60 års ålder

16 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år de har eller skulle ha fyllt 60 år ska grundas på förhållandet mellan

  • det beräknade antal personer som har avlidit det år de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person som beräkningen ska göras för och
  • det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder.

17 § För en försäkrad som inte har fyllt 65 år ska beräkningen enligt 14 § göras med ledning av officiell statistik över livslängden hos befolkningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 60 års ålder.

Från och med det år den som avses i första stycket fyller 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av statistiken för femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 64 års ålder.

Omräkning med hänsyn till inkomstindex

Allmänna bestämmelser

18 § Pensionsbehållningen ska räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex om detta index förändras mellan det år arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ avser och året därefter.

Om arvsvinstomräkning inte ska göras, ska pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex mellan fastställelseåret och året därefter.

19 § För år då balansindex fastställs ska beräkningen göras med hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.

I vilken ordning ska omräkning ske?

20 § Omräkningen av pensionsbehållningen med hänsyn till inkomstindex eller balansindex ska göras efter det att pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ har

gjorts.

Omräkning vid uttag av pension

21 § Om den försäkrade har tagit ut inkomstpension under det år arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ avser eller om uttaget det året har förändrats, ska omräkningen av pensionsbehållningen med avseende på arvsvinster och inkomstindex göras med beaktande av

1. att den pensionsbehållning som avser pensionsrätt som har tillgodoräknats den försäkrade för åren till och med det andra året före det år arvsvinstomräkningen avser och har räknats om på de sätt som anges i 6 § för åren till och med det närmast föregående året, har uppgått till skilda belopp under året, och

2. den omräkning som ska göras enligt 42 och 43 §§.

Omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader

Allmänna bestämmelser

22 § Pensionsbehållningen ska minskas med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.

23 § Minskningen för förvaltningskostnader ska ske genom att pensionsbehållningen multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år som arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ avser.

Innan detta görs ska pensionsrätt för närmast föregående år fastställas och omräkning göras enligt 9

  • §§ och 18−21 §§.

Förvaltningskostnadsfaktor

24 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 23 § beräknas för varje år.

25 § Förvaltningskostnadsfaktorn ska grundas på förhållandet mellan

  • kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och
  • summan av alla pensionsbehållningar. När förvaltningskostnadsfaktorn bestäms ska hänsyn också tas till differensen mellan
  • det belopp som pensionsbehållningarna minskats med genom föregående års omräkning enligt 22 och 23 §§ och
  • de faktiska kostnaderna för förvaltning av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension för det året.

26 § När förvaltningskostnadsfaktorn för 2008 bestäms avser det som föreskrivs i 25 § 74 procent av kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid därefter till och med 2021 ska denna andel öka med två procentenheter per år.

Fastställande av arvsvinstfaktorerna och förvaltningskostnadsfaktorn

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om arvsvinstfaktorerna och förvaltningskostnadsfaktorn.

Beräkning av årlig inkomstpension

Allmänna bestämmelser

28 § Den årliga inkomstpensionen beräknas genom att den försäkrades pensionsbehållning fördelas på det antal år han eller hon kan antas ha kvar att leva. Fördelningen sker med användning av ett delningstal.

29 § Hel inkomstpension ska för år räknat vara kvoten av

  • den försäkrades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen ska beräknas och
  • det delningstal som då gäller för den försäkrade.

Beräkning av pensionsbehållning

30 § Pensionsbehållning som avses i 28 och 29 §§ ska beräknas på pensionsrätt

1. som har tillgodoräknats den försäkrade för åren till och med andra året före det år då pensionen tas ut, och

2. som har omräknats enligt 6 § för åren till och med det år som närmast har föregått pensionsuttaget.

31 § För den som har fått folk- eller tilläggspension i form av ålderspension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001 gäller följande. Pensionsbehållningen ska minskas med 0,5 procent för varje månad före 2001 för vilken sådan pension har betalats ut.

Om den pension som tagits ut har begränsats till viss andel av hel förmån (partiellt uttag), ska minskningen av pensionsbehållningen begränsas till motsvarande andel.

32 § Minskning enligt 31 § ska inte göras i fråga om belopp som pensionsbehållningen har ökats med enligt 8 §.

33 § Partiell inkomstpension, som kan vara tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av årlig inkomstpension, ska beräknas på motsvarande andel av pensionsbehållningen enligt 30

  • §§.

Delningstal

34 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 28

  • §§ ska

vara lika för kvinnor och män.

35 § Delningstal ska beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensionsutbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den försäkrades ålder från den tidpunkt då pension ska börja lämnas ska motsvara pensionsbehållningen.

36 § En kommande månadsutbetalning av inkomstpensionen antas ha ett värde som utgör kvoten av

  • värdet av en månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension ska börja lämnas och
  • en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande pensionsutbetalningen.

Antalet kommande pensionsutbetalningar ska beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 17 §.

Fastställande av delningstalet

37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om delningstalet.

Förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp

38 § Vid beräkningen av inkomstpension ska hänsyn tas till pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp enligt 63 kap. för plikttjänstgöring, studier, eller barnår endast om det förvärvsvillkor som anges i andra stycket är uppfyllt.

Förvärvsvillkoret är uppfyllt om det för den försäkrade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som gällde för intjänandeåret.

39 § Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt, ska pensionsgrundande belopp för sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 63 kap. 7 § likställas med pensionsgrundande inkomst.

40 § Pension på den pensionsbehållning som avses i 38 § kan lämnas tidigast året efter det fastställelseår då förvärvsvillkoret uppfylldes.

41 §

Pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om

bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 64 kap. 9 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt ska inte beaktas vid bedömning enligt 38

  • §§.

Omräkning av inkomstpension

Följsamhetsindexering

42 § Den inkomstpension som en försäkrad har vid ett årsskifte ska räknas om genom följsamhetsindexering.

43 § Följsamhetsindexeringen beräknas som produkten av

  • den inkomstpension som en försäkrad får vid årsskiftet och
  • kvoten av inkomstindexet efter årsskiftet och inkomstindexet före årsskiftet, sedan den nämnda kvoten dividerats med talet 1,016.

För år då balansindex fastställs ska beräkningen göras med hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.

Omräkning vid 65 års ålder efter tidigt uttag

44 § För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon fyllt 65 år, ska pensionen räknas om från och med det år då den försäkrade uppnår denna ålder om delningstalet ändrats.

45 § Omräkningen enligt 44 § ska göras genom att pensionen multipliceras med kvoten av

  • det delningstal som den pension som lämnas har beräknats efter och
  • det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 15 § andra stycket har fastställts för personer i samma ålder som den pensionsberättigade vid den tidpunkt när den lämnade pensionen beräknades.

Årlig omräkning

46 § Efter omräkning enligt 42

  • §§ ska den inkomstpension som en person får vid ett visst årsskifte räknas om som om uttaget av pension skulle ha återkallats från och med januari månad året efter årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension skulle ha gjorts från och med den månaden.

Det som anges i första stycket gäller dock inte om den försäkrade

1. har fått hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte, och

2. inte har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet.

Omräkning vid partiellt eller ändrat pensionsuttag

47 § Om den försäkrade ökar eller minskar sitt uttag av inkomstpension, ska en omräkning motsvarande den som anges i 46 § göras för tid från och med månaden för det ändrade uttaget. Det ska då anses som om återkallelse och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.

66 kap. Tilläggspension Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om tilläggspension i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • beräkning av årlig tilläggspension i 6−14 §§,
  • försäkrade födda 1938−1953 i 15−22 §§, och
  • försäkrade födda före 1938 i 23−29 §§.

Allmänna bestämmelser om tilläggspension

2 § Tilläggspension från fördelningssystemet är en inkomstgrundad pension som baseras på de pensionspoäng som enligt 64 kap. tillgodoräknats den försäkrade.

3 § En försäkrad som är född 1953 eller tidigare har rätt till tilläggspension om han eller hon har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år (treårskravet).

4 § För en utländsk medborgare ska år före 1974, för vilka sjömansskatt betalats, likställas med år för vilka pensionspoäng har beräknats vid bedömningen av om treårskravet i 3 § är uppfyllt för rätt till tilläggspension enligt 6 § första stycket 2.

5 § Bestämmelser om uttag av tilläggspension finns i 59 kap.

Beräkning av årlig tilläggspension

Ersättningsnivåer m.m.

6 § Tilläggspensionen uppgår, om inte annat följer av bestämmelserna i 8 och 10

  • §§, för år räknat till summan av

1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet och medeltalet av de pensionspoäng som tjänats in av den försäkrade och

2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet för den som är ogift, eller 78,5 procent av prisbasbeloppet för den som är gift.

Om den försäkrade har tjänat in pensionspoäng för mer än 15 år görs beräkningen enligt första stycket 1 på medeltalet av de 15 högsta poängtalen.

7 § Bestämmelser om tillägg till tilläggspensionen i form av garantitillägg för pensionsberättigade födda något av åren 1938

  • finns i

18

  • §§.

Avkortning när den försäkrade inte kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng

8 § Om en försäkrad har tjänat in pensionspoäng för färre än 30 år gäller följande vid beräkningen av tilläggspension enligt 6 §. Hänsyn ska tas endast till så stor del av den produkt som anges i 6 § första stycket 1 och till det belopp som avses i 6 § första stycket 2 som svarar mot förhållandet mellan

  • det antal år som pensionspoäng har tjänats in för och
  • talet 30. Vid beräkningen av sådan pension som avses i 6 § första stycket 2 ska för en utländsk medborgare år före 1974, för vilka sjömansskatt betalats, likställas med år för vilka pensionspoäng har beräknats.

Försäkrade som likställs med gift respektive ogift

9 § Vid tillämpning av 6 § första stycket 2 likställs med

1. gift försäkrad en försäkrad som är sambo med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med, och

2. ogift försäkrad en försäkrad som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

Partiellt uttag

10 § Om tilläggspension tas ut med tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel förmån, ska beräkningsreglerna i 6, 8 och 11

  • §§ tillämpas endast på så stor andel av tilläggspensionen som motsvarar respektive förmånsnivå.

Prisbasbelopp och följsamhetsindexering

11 § När tilläggspension beräknas för år efter det år då den försäkrade har fyllt 65 år gäller följande. Pensionen ska först beräknas utifrån det prisbasbelopp som gällde för det sistnämnda året. För tiden från och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år ska pensionen följsamhetsindexeras enligt bestämmelserna i 65 kap. 42 och 43 §§.

Pensionsuttag före 65 års ålder

12 § Om tilläggspensionen tas ut tidigare än från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år gäller följande. Pensionen ska minskas med 0,5 procent för varje månad som, från och med den månad när den börjar tas ut, återstår till den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Pensionsuttag efter 65 års ålder

13 § Om tilläggspension tas ut senare än från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år gäller följande. Efter omräkning enligt 11 § ska pensionen ökas med 0,7 procent för varje månad från ingången av den månad då den försäkrade uppnådde 65 år ålder till och med månaden före den när pensionen börjar tas ut. Det ska då bortses från tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyller 70 år.

Nytt pensionsuttag efter tidigare återkallelse eller minskning

14 § Beräkningsreglerna i denna bestämmelse ska användas när

1. tilläggspension börjar lämnas på nytt efter tidigare återkallelse, eller

2. uttag av tilläggspension ökas efter tidigare minskning. När pensionen beräknas ska det bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har gjorts enligt 12 och 13 §§.

Efter det att pensionen enligt bestämmelserna i 6, 8 och 11

  • §§ har beräknats på nytt, ska avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare har lämnats.

För tid före den månad då den försäkrade har fyllt 65 år ska avdraget motsvara 0,5 procent av pensionen, beräknad enligt 6, 8 och 11 §§. För annan tid ska avdraget motsvara 0,7 procent av pensionen, beräknad enligt 6, 8 och 11 §§.

Försäkrade födda 1938

Inledande bestämmelser

15 § För en försäkrad som är född något av åren 1938

  • beräknas tilläggspension, utöver vad som tidigare angetts i detta kapitel, enligt bestämmelserna i 16
  • §§.

Beräkning av årlig tilläggspension

16 § För den som är född under något av åren 1938

  • ska tilläggspensionen minskas med en tjugondel för varje helt år från och med 1935 till utgången av födelseåret.

17 § Om ett balansindex har fastställts för det år den pensionsberättigade fyller 65 år ska pension för den som är född något av åren 1938

  • från och med den månad den pensionsberättigade fyller 65 år multipliceras med det balanstal som fastställts för det året.

Om det finns en sammanhängande period med fastställda balansindex före det året ska i stället pensionen multipliceras med produkten av de balanstal som har fastställts under den nämnda perioden till och med det aktuella året.

Garantitillägg

18 § En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938

  • har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen (garantitillägg) från och med den månad då han eller hon fyller 65 år, om detta följer av 19
  • §§.

19 § Garantitillägget ska för år räknat motsvara differensen mellan

– hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången av år 1995 beräknad enligt 6 och 8 §§, men med beaktande av hans eller hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser, samt omräknad enligt 11 § och

– summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggspension beräknad för ett år.

Vid tillämpningen av första stycket 1 gäller bestämmelserna i 9 § om vem som likställs med gift eller ogift.

20 § Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggspension före den månad han eller hon fyller 65 år ska hel årlig tilläggspension enligt 19 § 1 minskas med 0,5 procent för varje månad för vilken pensionen lämnats.

21 § Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån ska det belopp som avses i 19 § 1 gälla motsvarande andel av det beloppet.

22 § Vid beräkning enligt 19 § 2 ska den pensionsberättigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna pension har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före minskning enligt 9 kap. 10 §.

Försäkrade födda före 1938

Allmänna bestämmelser

23 § För en försäkrad som är född 1937 eller tidigare beräknas tilläggspension enligt 24

  • §§. Dessa bestämmelser gäller utöver eller i stället

för 2

  • §§.

Försäkrade födda 1911–1927

24 § För en pensionsberättigad som är född något av åren 1911

  • ska tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, i dess lydelse före den 1 januari 2003, från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större.

Försäkrade födda 1935 eller tidigare

25 § För den som är född 1935 eller tidigare ska vad som sägs i 11 § om prisbasbeloppet det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse prisbasbeloppet för 2001.

Försäkrade födda 1937 eller tidigare

26 § För den som är född 1937 eller tidigare ska vad som föreskrivs i 13 § om att bortse från viss tid också gälla tid när den pensionsberättigade har fått folkpension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Svenska medborgare födda 1896–1914

27 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under något av åren 1896–1914 skall, vid tillämpning av 8 §, talen 30 bytas ut mot 20.

Svenska medborgare födda 1915

1923

28 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under något av åren 1915

  • skall, vid tillämpning av 8 §, talen 30 bytas ut mot 20 ökat med ett för varje helt år från och med 1915 till utgången av den pensionsberättigades födelseår.

Utländska medborgare födda 1923 eller tidigare

29 § För en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare och som är född 1923 eller tidigare, ska vid tillämpning av 8 § från talen 30 räk-

nas av det antal år före 1960, för vilka inkomst som taxerats till statlig inkomstskatt har beräknats för honom eller henne.

Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den pensionsberättigade född något av åren 1915

  • ska dock det högsta antal år som får räknas av minskas med ett för varje helt år från och med 1915 till utgången av hans eller hennes födelseår.

67 kap. Premiepension Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om premiepension i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • uttag av premiepension i 7−14 §§,
  • kapitalförvaltning, m.m. i 15−22 §§,
  • val och byte av fond i 23−27 §§,
  • ändrad pensionsrätt i 28−32 §§,
  • skadestånd i 33−37 §§, och
  • Premiepensionsmyndighetens kostnader i 38−45 §§.

Allmänna bestämmelser om premiepension

Vad är premiepensionssystemet?

2 § Premiepensionssystemet innebär att

  • medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension fonderas,
  • den enskilde har möjlighet att själv bestämma om förvaltningen av de medel som fonderas för hans eller hennes räkning, och
  • pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonderade medlen.

Försäkringsgivare

3 § Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för premiepension.

Myndighetens verksamhet ska bedrivas enligt försäkringsmässiga principer.

Ytterligare bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet m.m. finns i lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om premiepensionsmyndigheten.

Pensionssparare

4 § Med pensionssparare avses var och en för vilken det har

  • fastställts pensionsrätt för premiepension enligt 64 kap., och
  • förts över medel till förvaltning enligt 18 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som förts över från pensionsspararens make enligt bestämmelserna i 64 kap. 11 §.

Premiepensionskonto

5 § För varje pensionssparare ska det föras ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens tillgodohavande i premiepensionssystemet.

Efterlevandeskydd

6 § Premiepension lämnas i vissa fall till den enskildes efterlevande som ett efterlevandeskydd. Bestämmelser om efterlevandeskydd i form av premiepension finns i 93–96 kap.

Uttag av premiepension

Allmänna bestämmelser

7 § Pensionsspararen kan välja att få ut sin premiepension antingen i form av uttag från fortsatt fondförsäkring enligt 10 § eller i form av livränta med garanterat belopp enligt 11

  • §§.

8 § Premiepensionen är livsvarig och ska beräknas lika för kvinnor och män.

9 § Ytterligare bestämmelser om uttag av premiepension finns i 59 kap.

Premiepension i form av fondförsäkring

10 § Premiepension i form av fondförsäkring ska beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.

Premiepension i form av livränta

11 § Om pensionsspararen begär det ska premiepensionen lämnas i form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten.

12 § En övergång till livränta får göras tidigast när pensionsspararen börjar ta ut premiepension.

Övergången måste avse hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel som senare tillförs kontot.

13 § En övergång som begärs senare än vad som avses i 12 § första stycket får verkan tidigast från och med månaden efter den då begäran kom in till Premiepensionsmyndigheten.

När Premiepensionsmyndigheten har påbörjat inlösen av pensionsspararens innehav, kan begäran om övergång till livränta inte återkallas.

14 § Vid övergång till premiepension i form av livränta ska pensionen bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde vid inlösen av innehavet.

Inlösen ska ske snarast efter det att begäran kom in till Premiepensionsmyndigheten, dock tidigast månaden före den då livräntan första gången ska betalas ut.

Kapitalförvaltning m.m.

Tillfällig förvaltning

15 § Premiepensionsmyndigheten ansvarar för förvaltningen av de avgiftsmedel som har förts till Riksgäldskontoret enligt

  • 6 § lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter, och
  • 8 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift. Myndigheten ansvarar för förvaltningen av avgiftsmedlen till dess att de förs över enligt 18 § till annan förvaltning.

16 § Premiepensionsmyndigheten ska under den tillfälliga förvaltningen hålla avgiftsmedlen placerade

  • på räntebärande konto i Riksgäldskontoret, eller
  • i skuldförbindelser utfärdade av staten. Premiepensionsmyndigheten ska sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn till kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen som möjligt.

17 § Avkastningen på avgiftsmedlen ska fördelas mellan pensionsspararna i förhållande till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.

Placering hos fondförvaltare

18 § När pensionsrätt för premiepension har fastställts för en pensionssparare, ska Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen på dessa medel till förvaltning i

1. värdepappersfonder eller fondföretag som avses i 19 §, eller

2. Premiesparfonden eller Premievalsfonden som förvaltas av Sjunde AP-fonden enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (APfonder). Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta enligt 11

  • §§ ska medlen i stället föras över till Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet.

19 § Överföring enligt 18 § första stycket 1 får göras till fonder som har anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som förvaltas av fondförvaltare som

1. har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,

3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 4 kap. 15 och 18 §§ lagen om investeringsfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiepensionssystemet,

4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,

5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och

6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, med angivande av hur stor del som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

20 § Medlen får inte placeras i

  • fonder som, enligt de för fonden gällande bestämmelserna, kan dela ut medel till andra än andelsägarna, eller
  • andra fondföretag än som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder om inte förutsättningarna i 21 § är uppfyllda.

21 § Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från

Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fondföretag som avses i 1 kap. 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder om fondföretaget uppfyller krav motsvarande dem som ställs i rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG.

22 § Premiepensionsmyndigheten får bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får registreras för en fondförvaltare.

Val och byte av fond

Inledande bestämmelser

23 § Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spararens räkning förs över enligt 18 § ska placeras.

Premiepensionsmyndigheten får dock bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto.

Val av fond när pensionsrätt fastställs första gången

24 § Pensionsspararen ska upplysas om rätten att välja placering när pensionsrätt för premiepension första gången har fastställts för denne.

Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som Premiepensionsmyndigheten bestämmer, ska myndigheten föra över medlen till Premiesparfonden.

Byte av fond

25 § På begäran av pensionsspararen ska Premiepensionsmyndigheten placera om spararens fondmedel på det sätt som spararen anger.

Pensionsspararen ska upplysas om rätten att placera om fondmedlen.

Årlig överföring

26 § När pensionsrätt för premiepension för ett senare år än det första året har fastställts för pensionsspararen, ska Premiepensionsmyndigheten föra över medlen till en eller flera fonder. Fördelningen mellan fonderna ska svara mot vad spararen senast bestämt om placeringen i fond av medlen på premiepensionskontot.

Om pensionsspararen inte har bestämt en sådan placering, ska Premiepensionsmyndigheten föra över medlen till Premiesparfonden.

27 § Premiepensionsmyndigheten ska årligen upplysa pensionsspararen om de åtgärder som myndigheten enligt 26 § ska vidta när pensionsrätt för premiepension har fastställts.

Ändrad pensionsrätt

Allmänna bestämmelser

28 § När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, ska det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkastning som enligt 17 § har tillförts eller skulle ha tillförts pensionsspararen för detta belopp.

Det ökade beloppet ska därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.

29 § Det enligt 29 § uppräknade beloppet ska vid höjning av pensionsrätt för premiepension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från pensionsspararens premiepensionskonto.

När tillägg eller avdrag enligt första stycket har gjorts, tillämpas bestämmelserna i 31 eller 32 §.

Åtgärder vid höjd pensionsrätt

30 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har höjts, ska Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 29 och 30 §§ från den tillfälliga förvaltningen enligt 15

  • §§ till fonder på det sätt som anges i 26 §.

Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension i form av livränta enligt 11 §, ska beloppet i stället föras över till Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet.

Åtgärder vid sänkt pensionsrätt

31 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har sänkts, ska Premiepensionsmyndigheten ta ut medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 29 och 30 §§ från de fonder där medel har placerats för pensionsspararens räkning. Fonderna ska tas i anspråk i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 11 §, ska beloppet i stället betalas av Premiepensionsmyndigheten med omräkning av fastställda livräntebelopp.

Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, ska det resterande beloppet redovisas som ett underskott på kontot. Om det senare fastställs ny pensionsrätt för spararen, ska underskottet täckas innan medel förs över till förvaltning enligt 18 §.

32 § I andra fall än som avses i 32 § finns bestämmelser om återkrav i 112 kap.

Skadestånd

Allmänna bestämmelser

33 § Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pensionssparares räkning gått ned i värde, ska skadeståndet betalas till myndigheten.

Skadeståndstalan

34 § Talan om skadestånd som avses i 34 § får föras av Premiepensionsmyndigheten.

En pensionssparare för vars räkning sådana fondandelar som avses i 34 § har förvärvats har också rätt att föra talan om skadestånd till myndigheten. Detta gäller dock endast om Premiepensionsmyndigheten har förklarat att den

  • inte avser att föra talan om skadestånd, och
  • inte heller har träffat någon uppgörelse om skadeståndsskyldighet.

35 § Om talan enligt 35 § väcks, får någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke.

Rättegångskostnader

36 § En pensionssparare som för talan om skadestånd till myndigheten svarar själv för rättegångskostnaderna.

Pensionsspararen har dock rätt till ersättning för dessa kostnader av Premiepensionsmyndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kommit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning ska dras av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt 38 § görs.

Fördelning av skadeståndsbelopp

37 § När ett skadeståndsbelopp har betalats till Premiepensionsmyndigheten, ska myndigheten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den berörda fonden, beräkna hur stor del av skadeståndsbeloppet som hänför sig till pensionsspararen.

Myndigheten ska öka tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto med detta belopp och föra över beloppet till fonder på det sätt som anges i 26 §. Om pensionsspararen har börjat ta ut pension i form av livränta enligt 11 §, ska beloppet i stället föras över till myndighetens livränteverksamhet.

Premiepensionsmyndighetens kostnader

Avgifter för skötseln av premiepensionssystemet

38 § Premiepensionsmyndighetens kostnader för skötseln av premiepensionssystemet ska täckas genom avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton, om de inte täcks på något annat sätt.

Premiepensionsmyndigheten bestämmer när avgifterna ska tas ut. Avgifterna disponeras av myndigheten.

39 § Avgifterna ska bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets kostnader med skälig fördelning mellan pensionsspararna. Hänsyn ska då tas till under- eller överskott från det föregående året.

40 § Avgifterna ska helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodohavandet på varje pensionssparares premiepensionskonto.

När procentsatsen fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda värdet av tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton.

Avgifter för registrering av och information om fonder

41 § Premiepensionsmyndigheten får ta ut avgifter från fondförvaltare för att täcka myndighetens kostnader för

  • registrering av fonder, och
  • information om fonder.

42 § Uppgift om att avgifter får tas ut ska finnas i det avtal mellan Premiepensionsmyndigheten och förvaltaren som avses i 19 § 2.

Bestämmelserna i 39 § andra stycket gäller även för sådana avgifter.

Bemyndigande

43 § Regeringen får meddela föreskrifter om uttaget av avgifter för Premiepensionsmyndighetens kostnader.

Kostnader vid ändring av premiepensionsuttag

44 § Premiepensionsmyndigheten får bestämma att återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas ut ska bekostas av pensionsspararen.

Kostnaden för åtgärden ska då dras av från tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.

Kostnader vid överföring av pensionsrätt

45 § De pensionssparare som tagit emot överförd pensionsrätt från make enligt 64 kap. 11 § ska svara för minskad arvsvinst och övriga kostnader på grund av överföringen. Detta sker genom att kostnaderna, efter skälig fördelning, dras av från tillgodohavandet på spararnas premiepensionskonton.

Ett sådant avdrag ska beräknas lika för män och kvinnor.

IV Garantipension 68 kap. Innehåll och inledande bestämmelser Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • garantipension för den som är född 1937 eller tidigare i 69 kap., och
  • garantipension för den som är född 1938 eller senare i 70 kap.

Personer som likställs med gifta

2 § När det gäller garantipension likställs med gift pensionsberättigad en pensionsberättigad som är sambo med någon som han eller hon har varit gift med, eller har eller har haft barn med.

Personer som likställs med ogifta

3 § När det gäller garantipension likställs med ogift pensionsberättigad en pensionsberättigad som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

69 kap. Garantipension för den som är född 1937 eller tidigare Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantipension i 2−4 §§,
  • beräkningsunderlag för garantipension i 5−15 §§, och
  • beräkning av garantipension i 16−24 §§.

Rätten till garantipension

2 § Garantipension till en försäkrad som är född 1937 eller tidigare lämnas endast om han eller hon enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring var berättigad till folkpension i form av ålderspension vid utgången av 2002.

3 § Uttag av garantipension får begränsas till tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension.

4 § Om den pensionsberättigade har rätt till inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension lämnas garantipension endast om och till den del han eller hon tar ut tilläggspension för samma tid.

Beräkningsunderlag för garantipension

Huvudregler

5 § Den pensionsberättigades årliga garantipension beräknas enligt 16

  • §§ på ett beräkningsunderlag enligt 5−15 §§. I beräkningsunderlaget ska det i förekommande fall ingå

1. inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension för samma år efter samordning enligt 72 kap. 12 §,

2. änkepension,

3. svensk tjänstepension,

4. ålders-, efterlevande- och förtidspension enligt utländsk lagstiftning samt utländsk tjänstepension,

5. ett belopp motsvarande den folkpension i form av ålderspension som enligt äldre bestämmelser skulle ha lämnats till den pensionsberättigade, till den del denna pension inte motsvaras av tilläggspension,

6. ett belopp motsvarande det pensionstillskott som skulle ha lämnats till den pensionsberättigade enligt den upphävda lagen (1969:205) om pensionstillskott och punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:705) om ändring i nämnda lag, allt i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari 2003, och

7. andra förmåner som är att anse som folkpension i form av ålderspension.

Tilläggspension

6 § Den tilläggspension som ingår i beräkningsunderlaget enligt 5 § ska alltid uppgå till minst vad den pensionsberättigade skulle ha haft rätt till i form av tilläggspension enligt 66 kap. 6 § första stycket 2, om den delen av tilläggspensionen i stället för att följsamhetsindexeras enligt 66 kap. 11 § hade beräknats med tillämpning av det prisbasbelopp som gällde för det aktuella året.

Om tilläggspensionen har samordnats enligt 72 kap. 12 §, ska bestämmelserna i första stycket inte tillämpas.

7 § Om den försäkrade enligt 2 § lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna har

överfört värdet av rätt till tilläggspension och om någon överföring från gemenskaperna enligt 8 § samma lag därefter inte har skett, ska garantipensionen beräknas som om någon överföring till gemenskaperna inte hade skett.

Tjänstepension

8 § Med tjänstepension enligt 5 § 3 och 4 avses följande:

1. Pension som betalas ut på grund av sådan tjänstepensionsförsäkring som avses i 58 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229).

2. Pension som betalas ut på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring.

9 § Tjänstepension ska ingå i beräkningsunderlaget med det belopp som framgår av taxeringen året före det år garantipensionen avser.

I beräkningsunderlaget ska det även ingå tjänstepension som avses i 5 § 5 och 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, om skattskyldighet enligt den lagen förelåg kalenderåret två år före det år garantipensionen avser.

10 § Beräkningsunderlaget ska räknas om när en sådan tjänstepension som avses i 9 § börjar betalas ut till efterlevande. Omräkningen med hänsyn till den tillkommande pensionen ska göras från och med månaden efter den då Försäkringskassan fick kännedom om den pensionen.

Detsamma ska gälla när en sådan tjänstepension tillkommer i samband med att ålderspension beviljas i form av garantipension. Detta belopp skall, om inte 11 § ska tillämpas, ingå i beräkningsunderlaget till dess uppgifterna vid taxeringen avser tjänstepensionen för helt år.

11 § Upphör eller minskar tjänstepensionen ska beräkningsunderlagets belopp för tjänstepension efter anmälan av den försäkrade justeras från och med den månad då Försäkringskassan fick kännedom om ändringen.

12 § Det som anges i 9

  • §§ ska i tillämpliga delar även gälla för ålders-, efterlevande- och förtidspension enligt utländsk lagstiftning enligt 5 § 4.

Belopp motsvarande folkpension

13 § Det belopp som motsvarar folkpension enligt 5 § 5 ska beräknas enligt

1. 5 och 6 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:704) om ändring i nämnda lag, samt

3. punkterna 3, 4, 6 och 7 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i samma lag

Beräkningen ska grundas på den bosättningstid samt de år med pensionspoäng och därmed likställda år som ska tillgodoräknas den försäkrade för tid före den 1 januari 2003. De bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas i sin lydelse före nämnda dag.

Belopp motsvarande pensionstillskott

14 § När det belopp för pensionstillskott som ingår i beräkningsunderlaget enligt 5 § 6 ska beräknas gäller följande. Sådan avräkning enligt 3 § första stycket i den upphävda lagen (1969:205) om pensionstillskott som gjordes för tilläggspension i form av ålderspension ska göras för tilläggspension enligt 66 kap. 6 §.

Vid avräkningen ska tilläggspensionen först minskas med det belopp som den pensionsberättigade skulle ha haft rätt till i tilläggspension enligt 66 kap. 6 § första stycket 2, om den delen av tilläggspensionen i stället för att följsamhetsindexeras enligt 66 kap. 11 § hade beräknats med tillämpning av det prisbasbelopp som gällde för det aktuella året.

Belopp vid samordning med livränta

15 § Sådan avräkning som anges i 14 § ska göras för tilläggspension före samordning enligt 72 kap. 12 §.

Om samordning har gjorts enligt 72 kap. 12 §, ska beräkningsunderlaget enligt 5 § uppgå minst till vad som enligt äldre bestämmelser skulle ha lämnats i folkpension och pensionstillskott före avräkning för tilläggspension. Vid beräkningen tillämpas 5 § 6 och 13 §.

Beräkning av garantipension

Inledande bestämmelse

16 § Garantipension ska beräknas enligt 17

  • §§ om beräkningsunderlaget överstiger 0,25 prisbasbelopp men inte överstiger

1. 3,16 prisbasbelopp för den som är ogift, eller

2. 2,8275 prisbasbelopp för den som är gift. I andra fall ska garantipensionen beräknas enligt 22 och 23 §§.

Uppräkning av vissa beräkningsunderlag

17 §

Om beräkningsunderlaget överstiger 0,25 prisbasbelopp men

understiger 1,354 prisbasbelopp, multipliceras det med 1,5174. Produkten minskas därefter med 0,1193 prisbasbelopp.

18 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag uppgår till minst 1,354 prisbasbelopp men understiger 1,529 prisbasbelopp multipliceras beräkningsunderlaget med 1,343. Produkten ökas därefter med 0,1168 prisbasbelopp.

19 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag uppgår till minst 1,529 prisbasbelopp men inte överstiger 3,16 prisbasbelopp räknas beräkningsunderlaget upp enligt följande:

2,17 prisbasbelopp ökas med produkten av

  • den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,51 prisbasbelopp och
  • 0,60.

20 § För den som är gift och vars beräkningsunderlag uppgår till minst 1,354 prisbasbelopp men inte överstiger 2,8275 prisbasbelopp räknas beräkningsunderlaget upp enligt följande:

1,935 prisbasbelopp ökas med produkten av

  • den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,34 prisbasbeloppet och
  • 0,60.

Garantipension efter uppräkning

21 § Den årliga garantipensionen är differensen mellan

  • det beräkningsunderlag som räknats upp enligt 17–20 §§ och
  • summan av sådan tilläggspension, tjänstepension, änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner enligt 5 § 7 som har ingått i beräkningsunderlaget.

Garantipension i andra fall

22 § För den vars beräkningsunderlag inte överstiger 0,25 prisbasbelopp gäller följande:

Den årliga garantipensionen är differensen mellan

  • beräkningsunderlaget sedan detta multiplicerats med 1,04 och
  • summan av sådan tilläggspension, tjänstepension, änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner enligt 5 § 7 som har ingått i beräkningsunderlaget.

23 § För den vars beräkningsunderlag överstiger 3,16 prisbasbelopp för den som är ogift eller 2,8275 prisbasbelopp för den som är gift gäller följande:

Den årliga garantipensionen är differensen mellan

  • beräkningsunderlaget och
  • summan av sådan tilläggspension, tjänstepension, änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner enligt 5 § 7 som har ingått i beräkningsunderlaget.

Partiell garantipension

24 § Partiell garantipension utgör en så stor andel av garantipension beräknad enligt 21

  • §§ vid helt uttag som svarar mot den andel som

tas ut.

70 kap. Garantipension för den som är född 1938 eller senare Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantipension i 2−4 §§,
  • försäkringstiden i 5−14 §§,
  • beräkningsunderlag för garantipension i 15−19 §§, och
  • beräkning av garantipension i 20−26 §§.

Rätten till garantipension

2 § Garantipension till en försäkrad som är född 1938 eller senare kan lämnas om han eller hon enligt 5

  • §§ har en försäkringstid om minst

tre år.

3 § Garantipension till en försäkrad som har rätt till inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension eller tilläggspension lämnas endast i den utsträckning som han eller hon tar ut sådan pension för samma tid. Garantipensionen kan då begränsas till tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension. I annat fall får garantipension inte tas ut i andelar.

4 § Garantipension får tas ut tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Försäkringstiden

Bosättning i Sverige

5 § Som försäkringstid för garantipension räknas tid under vilken en person ska anses ha varit bosatt i Sverige enligt 5 kap.

Vistelse i Sverige

6 § Som försäkringstid för garantipension räknas tid under vilken en person före tidpunkten för bosättning enligt 5 § oavbrutet har vistats i

Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.

Bosättning i tidigare hemland

7 § Om en person har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716) räknas som försäkringstid för garantipension tid under vilken han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det kalenderår då den pensionssökande fyllde 25 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige.

8 § Vid beräkningen enligt 7 § ska en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan

  • den tid under vilken den pensionssökande har varit bosatt i Sverige, inräknad den tid som avses i 6 §, från den första ankomsten till landet till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år och
  • hela tidrymden från det att den pensionssökande första gången kom till Sverige till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år.

Vid beräkningen ska det bortses från tid för vilken personen, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.

9 § Vid tillämpningen av 7 och 8 §§ likställs med tid i hemlandet tid då den pensionssökande före den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han eller hon har beretts en tillfällig fristad.

Biståndsarbetare m.fl.

10 § Vid beräkning av försäkringstid för garantipension för biståndsarbetare m.fl. som enligt 5 kap. 6 § anses bosatta i Sverige även under vistelse utomlands ska bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan pension från det andra landet som inte enligt 15

  • §§ ska ligga till grund för beräkning av garantipension.

Endast tid mellan 16 och 64 års ålder

11 § Vid beräkning av försäkringstid beaktas endast tid från och med det kalenderår då den pensionssökande har uppnått 16 års ålder till och med det kalenderår då han eller hon har fyllt 64 år.

Tiden mellan 16 och 24 års ålder

12 § Tid från och med det kalenderår då den pensionssökande har fyllt 16 år till och med det kalenderår då han eller hon har fyllt 24 år räknas som försäkringstid endast om det för den pensionssökande för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning eller för förtidspension eller sjukbidrag enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003, som per kalenderår uppgår till lägst ett inkomstbasbelopp enligt 61 kap. 25 och 26 §§.

Efter sjukersättning

13 § För den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde 65 år hade rätt till hel sjukersättning i form av garantiersättning gäller följande. Om det är förmånligare än en beräkning enligt 5

  • §§, räknas som försäkringstid för garantipension den försäkringstid som legat till grund för beräkning av sjukersättningen.

Avrundning

14 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension ska vid beräkningen avrundas nedåt till helt antal år.

Beräkningsunderlag för garantipension

Inkomstgrundad ålderspension

15 § Till grund för beräkning av garantipension enligt 20

  • §§ ska den inkomstgrundade ålderspension som den pensionssökande har rätt till för samma år ligga, om inte något annat anges i 25 §.

16 § Med inkomstgrundad ålderspension enligt 15 § avses

– inkomstgrundad ålderspension enligt denna balk före minskning som anges i 72 kap. 2

  • §§, och

– sådan allmän obligatorisk ålderspension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna balk.

Inkomstpension och premiepension ska beräknas som om den pensionssökande endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt, före minskning enligt 64 kap. 10 §, hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

Övriga förmåner som ingår i beräkningsunderlaget

17 § I beräkningsunderlaget ingår också

– änkepension, – efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning, och – sådana förmåner som lämnas till den pensionsberättigade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet.

Obetalda avgifter

18 § När pensionsrätt eller pensionspoäng till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller har minskats för den pensionssökande, ska vid tillämpning av 15 och 16 §§, hänsyn tas till den inkomstpension eller tilläggspension som skulle ha lämnats om full avgift hade betalats.

Överföring av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna

19 § Garantipensionen ska beräknas som om någon överföring till gemenskaperna inte hade skett, om den pensionssökande enligt 2 § lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från

Europeiska gemenskaperna har överfört värdet av pensionsrätt för inkomstpension, pensionsrätt för premiepension och värdet av rätt till tilläggspension, och någon överföring från gemenskaperna enligt 8 § samma lag därefter inte har skett.

Beräkning av garantipension

Ogifta

20 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag inte överstiger 1,26 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är 2,13 prisbasbelopp (basnivån för ogifta) minskat med beräkningsunderlaget.

21 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag överstiger 1,26 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är 0,87 prisbasbelopp minskat med 48 procent av den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,26 prisbasbelopp.

Gifta

22 § För den som är gift och vars beräkningsunderlag inte överstiger 1,14 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är 1,9 prisbasbelopp (basnivån för gifta) minskat med beräkningsunderlaget.

23 § För den som är gift och vars beräkningsunderlag överstiger 1,14 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är 0,76 prisbasbelopp minskat med 48 procent av den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,14 prisbasbelopp.

Avkortning om försäkringstiden understiger 40 år

24 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension ska samtliga de prisbasbeloppsanknutna belopp som anges i 20

  • §§ avkortas till så stor andel som svarar mot kvoten av
  • försäkringstiden och
  • talet 40.

Uttag av inkomstgrundad ålderspension från annan tidpunkt än 65 års ålder

25 § Om den försäkrade har rätt till inkomstpension eller tilläggspension ska garantipensionen alltid beräknas som om inkomstpensionen och tilläggspensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den försäkrade fyller 65 år.

Om sådant garantitillägg lämnas som avses i 66 kap. 18 och 19 §§ och om inkomstpension eller tilläggspension har tagits ut före den kalendermånad då den försäkrade fyllde 65 år skall, när garantipensionen beräknas, detta tillägg ökas på motsvarande sätt som hel årlig tilläggspension har minskats enligt 66 kap. 20 §.

Partiell garantipension

26 § Partiell garantipension utgör en så stor andel av garantipension beräknad enligt 20

  • §§ vid helt uttag som svarar mot den andel som

tas ut.

V Vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension 71 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • samordning av allmän ålderspension och yrkesskadelivränta i 72 kap.,
  • ändring av beräkningsunderlag för allmän ålderspension i 73 kap., och
  • utbetalning av allmän ålderspension i 74 kap.

72 kap. Samordning av allmän ålderspension och yrkesskadelivränta Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • när samordning ska ske i 2–5 §§, och
  • hur samordning ska ske i 6–12 §§.

När samordning ska ske

2 § Inkomstpension, tilläggspension eller garantipension ska minskas om den pensionsberättigade har rätt till livränta (yrkesskadelivränta) på grund av obligatorisk försäkring enligt följande upphävda lagar:

1. Lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete.

2. Lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

3. Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Detsamma gäller för en pensionsberättigad som

1. enligt någon annan författning eller enligt regeringens beslut har rätt till annan livränta, som bestäms eller betalas ut av Försäkringskassan, eller

2. får livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

3 § Inkomstpension, tilläggspension eller garantipension ska inte minskas på grund av livränta enligt 43–46 kap.

4 § Om samordning ska göras enligt 12 §, ska garantipensionen för den som är född 1937 eller tidigare inte minskas enligt bestämmelserna i 3 och 6

  • §§.

5 § Om en skada som livränta har börjat lämnas för återigen medför sjukdom som berättigar till sjukpenning, ska det anses som om livränta hade lämnats under sjukdomstiden.

Hur samordning ska ske

Grundläggande bestämmelser

6 § Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension ska minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade får som skadad.

Minskningen ska i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.

7 § Avdrag på inkomstpension och tilläggspension enligt 66 kap. 6 § första stycket 1 får göras endast om den pensionsberättigade kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.

8 § Garantipension ska på motsvarande sätt som anges i 6 § minskas med livränta som den pensionsberättigade får som efterlevande i annat fall än som avses i 91 och 92 kap.

Livränta med engångsbelopp

9 § Har livränta eller del av livränta eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, ska det vid beräkningen anses som om livränta lämnas eller som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpades vid utbytet.

Begränsningsregel

10 § Summan av hel inkomstgrundad ålderspension och hel garantipension får aldrig, på grund av bestämmelserna i 2 och 6

  • §§, för

månad räknat understiga

  • 13 procent av prisbasbeloppet för den som är ogift, och
  • 11,5 procent av prisbasbeloppet för den som är gift.

11 § Vid beräkningen enligt 10 § ska bestämmelserna i 66 kap. 9 § tillämpas.

Pensionsberättigade födda 1937 eller tidigare

12 § För en pensionsberättigad som är född 1937 eller tidigare, och som i december 2002 fick såväl ålderspension som sådan yrkesskadelivränta såsom skadad som avses i 2 §, ska tilläggspensionen minskas enligt följande.

Minskningen ska ske med ett belopp som motsvarar det belopp varmed den pensionsberättigades ålderspension i december 2002 minskades för livränta såsom skadad med stöd av 17 kap. 2 § i den upphävda lagen

(1962:381) om allmän försäkring. Om livräntan minskas efter utgången av 2002, ska det belopp som minskar tilläggspensionen minskas i motsvarande mån.

73 kap. Ändring av beräkningsunderlag för allmän ålderspension Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • inkomstgrundad ålderspension i 2 och 3 §§,
  • överförd pensionsrätt för premiepension i 4 §, och
  • garantipension i 5 §.

Inkomstgrundad ålderspension

2 § Ett beslut om inkomstgrundad ålderspension ska ändras om det föranleds av en ändring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift. Detsamma gäller om det efter ändring av taxeringen står klart att pensionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 64 kap. 8 §, inte skulle ha tillgodoräknats.

Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng ska ändras också när det följer av bestämmelserna i 64 kap. 9 eller 21 § om obetalda avgifter.

3 § Den som ett beslut om ändring enligt 2 § avser ska skriftligen underrättas om ändringen och om hur man begär omprövning av beslutet.

Överförd pensionsrätt för premiepension

4 § Överförd pensionsrätt för premiepension ska ändras om ett beslut för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en ändring av den överförda pensionsrätten.

Garantipension

5 § Ett beslut om garantipension för viss tid för den som är född 1937 eller tidigare ska ändras av Försäkringskassan, om det föranleds av en ändring som gjorts i fråga om den pension eller de belopp för samma tid som ingått i beräkningsunderlaget enligt 69 kap. 5

  • §§.

Ett beslut om garantipension för viss tid för den som är född 1938 eller senare ska ändras av Försäkringskassan, om det föranleds av en ändring som gjorts i fråga om den inkomstgrundade ålderspension, änkepension eller utländska förmån för samma tid som legat till grund för beräkningen av garantipensionen.

74 kap. Utbetalning av allmän ålderspension Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • utbetalningsperiod i 2 §, och
  • avrundning i 3−5 §§.

Utbetalningsperiod

2 § Allmän ålderspension ska betalas ut månadsvis.

Årspension som beräknas uppgå till högst 2 400 kronor ska dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får pensionen även i andra fall betalas ut en eller två gånger per år.

Avrundning

Inkomstpension, tilläggspension och garantipension

3 § När inkomstpension, tilläggspension eller garantipension beräknas för månad ska den årspension som beräkningen grundar sig på avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

4 § Vid beräkning enligt 3 § ska pensioner som betalas ut samtidigt anses som en enda pension.

Om inkomst- eller tilläggspension betalas ut samtidigt med garantipension, ska avrundningen enligt 3 § göras på garantipensionen.

Premiepension

5 § Premiepension avrundas månadsvis till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

VI Särskilda förmåner vid ålderdom 75 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • särskilt pensionstillägg i 76 kap., och
  • äldreförsörjningsstöd i 77 kap.

76 kap. Särskilt pensionstillägg Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • vilka personer som likställs med förälder i 3 §,
  • rätten till särskilt pensionstillägg i 4−6 §§,
  • tillgodoräkning av vårdår i 7−9 §§,
  • beräkning av särskilt pensionstillägg i 10−14 §§, och
  • likställande med garantipension i 15 §.

Inledande bestämmelser

2 § Särskilt pensionstillägg kan lämnas som tillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller funktionshindrat barn före 1999.

Personer som likställs med förälder

3 § När det gäller särskilt pensionstillägg likställs med förälder den som under vårdåren

1. har varit särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet,

2. har varit blivande adoptivförälder,

3. har varit förälderns make och stadigvarande sammanbott med föräldern, eller

4. har varit sambo med föräldern och haft barn med föräldern. Den som var särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet när barnet fyllde 18 år eller vid den tidigare tidpunkt när barnet ingick äktenskap ska för tid därefter likställas med särskilt förordnad vårdnadshavare enligt första stycket 1.

Rätten till särskilt pensionstillägg

4 § Särskilt pensionstillägg kan lämnas till den som är född 1953 eller tidigare och har rätt till

  • inkomstpension,
  • tilläggspension, eller
  • garantipension.

5 § Särskilt pensionstillägg lämnas till en förälder som avstått från förvärvsarbete för att vårda ett sjukt eller funktionshindrat barn under minst sex vårdår.

Högst femton vårdår får läggas till grund för beräkningen av pensionstillägget.

6 § Med ett vårdår avses ett kalenderår före 1999 under större delen av vilket

1. en förälder har vårdat ett sjukt eller funktionshindrat barn, och

2. barnet har fått hel förtidspension eller helt sjukbidrag tillsammans med handikappersättning enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001.

Tillgodoräkning av vårdår

Avbrott i vården

7 § En förälders rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i vården under den del av dygnet då barnet vistas i förskola, skola, dagcenter eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som varit utan väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.

Vad som inte räknas som vårdår

8 § Som vårdår räknas inte år för vilket en förälder

1. under större delen av kalenderåret har fått förtidspension eller sjukbidrag enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001,

2. har tillgodoräknats pensionspoäng enligt lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1999 eller pensionsrätt enligt den upphävda lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

3. inte har tillgodoräknats pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, eller

4. skulle ha tillgodoräknats pensionspoäng, om inte undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 hade gällt för honom eller henne.

9 § För år efter det år när en förälder har fyllt 64 år får vårdår inte tillgodoräknas honom eller henne. Detsamma gäller för år då föräldern före den månad när han eller hon fyller 65 år har tagit ut ålderspension enligt 6 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001.

Beräkning av särskilt pensionstillägg

Huvudregel

10 § För sex tillgodoräknade vårdår är det särskilda pensionstillägget per kalenderår fem procent av prisbasbeloppet. För varje vårdår som tillgodoräknas därutöver ökar tillägget med fem procent av prisbasbeloppet.

När pensionstillägg börjat lämnas före 65 års ålder

11 § För den som börjar få särskilt pensionstillägg före den månad då han eller hon fyller 65 år minskas tillägget enligt 10 § med 0,5 procent för varje månad som, när tillägget börjar lämnas, återstår till den månad när han eller hon fyller 65 år.

När pensionstillägg börjat lämnas efter 65 års ålder

12 § För den som börjar få särskilt pensionstillägg efter den månad då han eller hon fyller 65 år ökas tillägget enligt 10 § med 0,7 procent för

varje månad som, när tillägget börjar lämnas, förflutit från den månad när han eller hon fyllt 65 år, dock längst till och med den månad när han eller hon fyller 70 år.

Pensionstillägg till avkortad folkpension

13 § För den som är född 1937 eller tidigare och som inte skulle ha tillgodoräknats oavkortad folkpension enligt bestämmelserna i 5 kap. 3 § andra stycket och 5 § fjärde stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 gäller följande.

Det särskilda pensionstillägget avkortas till så stor andel som svarar mot kvoten av

  • det antal år som pensionspoäng eller bosättningstid skulle ha tillgodoräknats för enligt dessa bestämmelser och
  • 30 när det gäller pensionspoäng respektive 40 när det gäller bosättningstid.

Pensionstillägg till avkortad garantipension

14 § För den som är född 1938 eller senare och som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension gäller följande.

Det särskilda pensionstillägget avkortas till så stor andel som svarar mot kvoten av

  • försäkringstiden för garantipension och
  • 40.

Likställande med garantipension

15 § Om inte annat följer av denna balk ska det som i balken eller i annan författning föreskrivs om garantipension tillämpas på särskilt pensionstillägg. Detta ska dock inte gälla i fråga om samordning med sådan livränta som avses i 17 kap. Även i fråga om inkomstskatt gäller särskilda föreskrifter.

77 kap. Äldreförsörjningsstöd Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • personer som likställs med ogifta i 3 §,
  • personer som likställs med gifta i 4 §,
  • rätten till äldreförsörjningsstöd i 5 och 6 §§,
  • förmånstiden i 7–9 §§,
  • beräkning av äldreförsörjningsstöd i 10−18 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 19 och 20 §§, och
  • utbetalning av äldreförsörjningsstöd i 21 §.

Inledande bestämmelse

2 § Äldreförsörjningsstöd kan lämnas till försäkrade som inte får sina grundläggande försörjningsbehov tillgodosedda genom allmän ålderspension.

Rätten till äldreförsörjningsstöd respektive stödets storlek är beroende av den försäkrades inkomster och, om han eller hon är gift, även av makens inkomster.

Personer som likställs med ogifta

3 § När det gäller äldreförsörjningsstöd likställs med ogift person en bidragsberättigad person som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Personer som likställs med gifta

4 § När det gäller äldreförsörjningsstöd likställs med gift person en bidragsberättigad person som är sambo med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.

Om inte skäl visas för något annat ska detsamma gälla i fråga om en vuxen person som lever tillsammans med en annan vuxen person, utan att de är gifta med varandra, om de är folkbokförda på samma adress.

Rätten till äldreförsörjningsstöd

5 § Den försäkrade ska genom äldreförsörjningsstödet tillförsäkras medel för att täcka en skälig bostadskostnad och en skälig levnadsnivå i övrigt.

6 § Om den försäkrade har rätt till inkomstgrundad ålderspension, garantipension, bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg, lämnas äldreförsörjningsstöd endast om den försäkrade tar ut samtliga sådana förmåner som han eller hon är berättigad till för samma tid.

Förmånstiden

7 § Äldreförsörjningsstöd kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Äldreförsörjningsstöd lämnas från och med den månad då rätt till förmånen har inträtt, dock tidigast från och med ansökningsmånaden.

8 § Stödet kan lämnas under högst tolv sammanhängande månader på grundval av de uppgifter som den försäkrade har lämnat i sin ansökan.

För stöd under tid därefter krävs att den försäkrade ger in en ny ansökan.

9 § Äldreförsörjningsstöd lämnas till och med den månad då rätten till förmånen har upphört.

Beräkning av äldreförsörjningsstöd

Huvudregel

10 § Äldreförsörjningsstöd ska motsvara differensen mellan

  • summan av beloppen för skälig bostadskostnad och skälig levnadsnivå i övrigt enligt 11
  • §§, och
  • den försäkrades inkomster enligt 16−18 §§.

Skälig bostadskostnad

11 § För den som är ogift är beloppet för skälig bostadskostnad högst 6 200 kronor i månaden.

12 § För den som är gift är beloppet för skälig bostadskostnad högst 3 100 kronor i månaden. Bostadskostnaden för var och en av makarna ska beräknas till hälften av den sammanlagda bostadskostnaden.

13 § För var och en av de boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform är beloppet för skälig bostadskostnad högst 2 850 kronor i månaden.

14 § Som skälig bostadskostnad anses inte sådana kostnader för bostad som enligt bestämmelserna om bostadstillägg i 105 kap. 8 och 9 §§ inte medför rätt till bostadstillägg.

Skälig levnadsnivå i övrigt

15 § Beloppet för skälig levnadsnivå per månad är en tolftedel av

  • 1,294 prisbasbelopp för den som är ogift, och
  • 1,084 prisbasbeloppet för den som är gift.

Inkomster

16 § Med inkomst avses den inkomst, för år räknat, som en försäkrad kan antas komma att få under den närmaste tiden.

Den försäkrades inkomster beräknas enligt bestämmelserna om särskilt bostadstillägg i 106 kap. 29 §.

17 § Som inkomst räknas även

  • bostadsbidrag, och
  • särskilt bostadstillägg.

18 § En makes inkomst respektive förmögenhet anses vara hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Omprövning vid ändrade förhållanden

19 § Äldreförsörjningsstöd ska omprövas när något förhållande som bestämmer stödets storlek har ändrats.

Äldreförsörjningsstöd får räknas om utan föregående underrättelse om den del av årsinkomsten ändras som utgörs av en förmån som betalas ut av Försäkringskassan, pension enligt utländsk lagstiftning, avtalspension eller motsvarande ersättning som följer av kollektivavtal.

20 § Ändring av äldreförsörjningsstöd ska gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning ska även 7 § andra stycket beaktas.

En ändring av äldreförsörjningsstödet ska dock gälla från och med den månad under vilken de förhållanden har uppkommit som föranleder ändringen, om förhållandena avser hela den månaden.

Utbetalning av äldreförsörjningsstöd

21 § Äldreförsörjningsstödet betalas ut månadsvis. Årsbeloppet ska avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.

AVD. F FÖRMÅNER TILL EFTERLEVANDE I Inledande bestämmelser 78 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar Innehåll

1 § I avdelning F finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner till efterlevande (efterlevandeförmåner).

2 § Efterlevandeförmåner enligt denna avdelning är

1. efterlevandepension i form av

  • barnpension,
  • omställningspension till efterlevande make,
  • änkepension till efterlevande maka (änka),
  • garantipension till omställningspension, och
  • garantipension till änkepension,

2. efterlevandestöd som garantiförmån till barn,

3. efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m. i form av

  • begravningshjälp,
  • barnlivränta, och
  • omställningslivränta till efterlevande make, samt

4. efterlevandeskydd i form av premiepension, om pensionsspararen har ansökt om ett sådant skydd.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om efterlevandeförmåner.

Vidare finns bestämmelser om

  • efterlevandepension och efterlevandestöd i 79–89 kap.,
  • efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m. i 90–92 kap., och
  • efterlevandeskydd i form av premiepension i 93–96 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast efter en avliden som var försäkrad för förmånen enligt 4 och 6 kap. eller till den som själv har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4 och 5 kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 108–121 kap. (avdelning H).

II Efterlevandepension och efterlevandestöd 79 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om efterlevandepension och efterlevandestöd i 80 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • barnpension i 81 kap.,
  • efterlevandestöd i 82 kap.,
  • omställningspension i 83 kap.,
  • garantipension till omställningspension i 84 kap.,
  • beräkningsunderlag för inkomstgrundad efterlevandepension i 85 kap.,
  • änkepension i 86 kap.,
  • beräkning av änkepension i 87 kap.,
  • garantipension till änkepension i 88 kap., och
  • vissa gemensamma regler i 89 kap.

80 kap. Allmänna bestämmelser om efterlevandepension och efterlevandestöd Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2–6 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till efterlevandepension och efterlevandestöd i 7–10 §§,
  • samordning av omställningspension och änkepension i 11−14 §§, och
  • förmånstiden i 15−20 §§.

Inledande bestämmelser

Förmånsformer

2 § Efterlevandepension som är relaterad till den avlidnes inkomster lämnas i form av

  • barnpension,
  • omställningspension, och
  • änkepension.

3 § Till efterlevande barn kan som ett bosättningsbaserat grundskydd lämnas efterlevandestöd.

Till vuxna efterlevande kan som ett bosättningsbaserat grundskydd lämnas efterlevandepension i form av

  • garantipension till omställningspension, och
  • garantipension till änkepension. Garantipensionerna är även beroende av den avlidnes försäkringstid.

Inkomstrelaterad efterlevandepension

4 § Barnpension och omställningspension lämnas enligt 81 och 83 kap. som inkomstgrundad efterlevandepension. Denna beräknas på ett underlag enligt 85 kap.

5 § Änkepension lämnas enligt 86 kap. i form av en inkomstrelaterad tilläggspension. Den beräknas enligt 87 kap.

Grundskydd

6 § Efterlevandestöd lämnas enligt 82 kap. som tillägg till eller i stället för barnpension.

Garantipension till omställningspension lämnas enligt 84 kap. som tillägg till eller i stället för omställningspension.

Garantipension till änkepension lämnas enligt 88 kap. som tillägg till eller i stället för änkepension.

Rätten till efterlevandepension och efterlevandestöd

Förmåner efter avlidna personer

7 § Efterlevandepension och efterlevandestöd kan lämnas till barn vars ena eller båda föräldrar har avlidit.

Efterlevandepension till vuxna kan lämnas till en man eller kvinna vars make har avlidit.

8 § Vem som ska vara försäkrad och andra villkor för rätten till en förmån anges särskilt för varje förmån i 81–84, 86 och 88 kap.

9 § Rätt till barnpension, omställningspension eller änkepension föreligger endast om ett inkomstrelaterat underlag kan beräknas för den avlidne enligt 85 eller 87 kap.

Förmåner efter försvunna personer

10 § Om någon har försvunnit och det kan antas att han eller hon har avlidit, gäller samma rätt till efterlevandepension eller efterlevandestöd som vid dödsfall. Visar det sig senare att den försvunna personen lever, upphör rätten till förmånen.

Samordning av omställningspension och änkepension

Allmänna bestämmelser

11 § En efterlevande kvinna kan enligt 12

  • §§ ha rätt till änkepension i stället för eller utöver omställningspension.

Kvinnor födda 1944 eller tidigare

12 § En efterlevande kvinna som är född 1944 eller tidigare och som uppfyller förutsättningarna för rätt till änkepension och garantipension till sådan pension enligt 86 och 88 kap. har inte rätt till omställningspension och garantipension till sådan pension.

En efterlevande kvinna som enligt 88 kap. 5 § likställs med änka har dock, om förutsättningarna för det är uppfyllda, rätt till omställningspension enligt 83 kap.

Kvinnor födda 1945 eller senare

13 § En efterlevande kvinna som är född 1945 eller senare får i första hand omställningspension och garantipension till sådan pension enligt 83 och 84 kap. Hon har dock, om förutsättningarna för det är uppfyllda, också rätt till änkepension enligt 86 kap.

Rätt till både omställningspension och änkepension

14 § Om en efterlevande kvinna för samma månad har rätt till såväl änkepension eller garantipension till änkepension som omställningspension eller garantipension till omställningspension, ska endast omställningspension och garantipension till omställningspension lämnas.

Om änkepensionen och garantipensionen till änkepensionen är större än omställningspensionen och garantipensionen till omställningspensionen, lämnas dock de förstnämnda pensionerna i den utsträckning de överstiger omställningspensionen och garantipensionen till sådan pension. Minskning ska göras på garantipension till änkepension och i andra hand på 90-procentstillägget enligt 87 kap. 2 § 2.

Förmånstiden

15 § Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas efter ansökan enligt bestämmelserna i 114 kap. Änkepension får dock lämnas utan ansökan till en änka som fyllt 65 år och som får allmän ålderspension.

16 § Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas från och med den månad då dödsfallet inträffat. Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas dock från och med månaden efter månaden för dödsfallet om den avlidne vid sin död fick allmän ålderspension eller sjukersättning eller aktivitetsersättning.

17 § Om rätten till efterlevandepension eller efterlevandestöd inträder vid en annan tidpunkt än den som avses i 16 §, ska förmånen lämnas från och med den månad när rätten inträder.

18 § En annan efterlevandepension än barnpension får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Barnpension och efterlevandestöd får inte lämnas för längre tid tillbaka än två år före ansökningsmånaden.

19 § Ändring av efterlevandepension och efterlevandestöd ska gälla från och med månaden efter den månad då anledning till ändringen uppkom.

20 § Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas till och med den månad då rätten till förmånen upphör. Dock lämnas följande förmåner längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år:

1. Omställningspension.

2. Garantipension till omställningspension.

3. Änkepension i form av 90-procentstillägg.

4. Garantipension till änkepension.

81 kap. Barnpension Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till barnpension i 2

  • §§, och
  • beräkning av barnpension i 7−14 §§.

Rätten till barnpension

2 § Ett barn har rätt till barnpension om barnets ena eller båda föräldrar har avlidit.

Detta gäller om den avlidne var försäkrad för sådan förmån enligt 4 och 6 kap.

3 § Om en blivande adoptivförälder vårdar ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när föräldrarna får det i sin vård ska barnet, vid tillämpningen av bestämmelserna om barnpension, anses som barn till den föräldern.

4 § Rätten till barnpension upphör när barnet fyller 18 år, om inte något annat följer av 5 och 6 §§.

5 § Ett barn som har fyllt 18 år och som bedriver studier har rätt till barnpension även för studietiden, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år. Detta gäller dock endast om studierna ger rätt till

1. förlängt barnbidrag enligt 15 kap., eller

2. studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395). Undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor ger inte rätt till barnpension.

6 § Med tid för studier enligt 5 § ska likställas

  • tid för ferier, och
  • tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier.

Beräkning av barnpension

Barnpension till endast ett barn som inte fyllt 12 år

7 § Barnpension efter en förälder för ett enda barn som inte har fyllt 12 år motsvarar för år räknat 35 procent av det underlag som anges i 85 kap.

Barnpension till flera barn när det yngsta inte fyllt 12 år

8 § Har flera barn, varav det yngsta inte fyllt 12 år, rätt till barnpension efter en förälder, ska det procenttal som anges i 7 § ökas med talet 25 för varje barn utöver det första oavsett deras ålder. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet ska därefter fördelas lika mellan barnen.

Barnpension till endast ett barn som fyllt 12 år

9 § Barnpension efter en förälder för ett enda barn som fyllt 12 år motsvarar för år räknat 30 procent av underlaget enligt 85 kap.

Barnpension till flera barn som alla fyllt 12 år

10 § Har flera barn, som alla fyllt 12 år, rätt till barnpension efter en förälder, ska det procenttal som anges i 9 § ökas med talet 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet ska därefter fördelas lika mellan barnen.

Om båda föräldrarna avlidit

11 § Om ett barns båda föräldrar har avlidit motsvarar barnpensionen efter vardera föräldern 35 procent av underlaget enligt 85 kap. även om barnet har fyllt 12 år.

Är i sådant fall som avses i första stycket flera barn berättigade till barnpension efter en förälder, ska det procenttal som anges i första stycket ökas med talet 25 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet ska därefter fördelas lika mellan barnen.

Begränsningsregler för flera barnpensioner

12 § Om flera barnpensioner ska lämnas efter en avliden förälder och dessa pensioner, beräknade enligt 8 eller 10 § eller 11 § andra stycket, sammantagna skulle överstiga underlaget enligt 85 kap., ska pensionerna sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar det underlaget.

13 §

De sammanlagda barnpensionerna ska lämnas med högst

80 procent av underlaget enligt 85 kap., om det efter en avliden förutom barnpension ska lämnas omställningspension eller änkepension.

Om barnpensionerna sammantaget överstiger den högsta nivån enligt första stycket, ska de sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar den nivån.

14 § Vid tillämpning av 12 eller 13 § får inte barnpensionen för ett barn sänkas på den grunden att barnpensionen för ett annat barn ska räknas om enligt 11 §.

82 kap. Efterlevandestöd Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till efterlevandestöd i 2 §, och
  • beräkning av efterlevandestöd i 3−7 §§.

Rätten till efterlevandestöd

2 § Ett barn som är försäkrat enligt 4 och 5 kap. och som uppfyller villkoren för rätt till barnpension i 81 kap. 2 § första stycket och 3

  • §§

har rätt till efterlevandestöd.

Beräkning av efterlevandestöd

Grundläggande bestämmelser

3 § Efterlevandestöd till ett barn ska för år räknat motsvara 40 procent av prisbasbeloppet.

Om barnets båda föräldrar har avlidit, ska efterlevandestödet lämnas med 40 procent av prisbasbeloppet efter vardera föräldern.

Minskning med barnpension eller barnlivränta

4 § Om barnet får barnpension enligt 81 kap. efter den avlidne föräldern, lämnas efterlevandestöd endast i den utsträckning pensionen inte uppgår till 40 procent av prisbasbeloppet. Har båda föräldrarna avlidit lämnas efterlevandestöd i den utsträckning pensionen efter föräldrarna sammanlagt inte uppgår till 80 procent av prisbasbeloppet.

5 § Vid tillämpning av 4 § ska med barnpension likställas barnlivränta enligt 91 och 92 kap., efter samordning enligt 92 kap. 17

  • §§.

Minskning med utländsk efterlevandepension

6 § Vid tillämpning av 4 § ska med barnpension likställas sådan efterlevandepension som barnet har rätt till enligt utländsk lagstiftning. Det gäller dock inte utländsk efterlevandepension som är att likställa med efterlevandestöd enligt detta kapitel.

Samordning med aktivitetsersättning

7 § Om ett barn för samma månad har rätt till såväl efterlevandestöd som aktivitetsersättning i form av garantiersättning, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.

83 kap. Omställningspension Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsformer i 2 §,
  • rätten till omställningspension i 3−5 §§,
  • rätten till förlängd omställningspension i 6−8 §§,
  • förmåner efter flera avlidna i 9 §, och
  • beräkning av omställningspension i 10 §.

Förmånsformer

2 § Inkomstgrundad efterlevandepension i form av omställningspension kan lämnas som

  • omställningspension, och
  • förlängd omställningspension. Efterlevandepension i form av garantipension till omställningspension kan enligt 84 kap. lämnas som tillägg till eller i stället för omställningspension.

Rätten till omställningspension

Vem som kan få omställningspension

3 § En efterlevande make, som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, har rätt till omställningspension om denne var försäkrad för sådan förmån enligt 4 och 6 kap. och den efterlevande

1. vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller en av dem, eller

2. oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till dödsfallet.

Med efterlevande make likställd person

4 § Med efterlevande make likställs en ogift person som är sambo med en annan ogift person vid hans eller hennes död och som

1. tidigare har varit gift med den avlidne,

2. har eller har haft barn med den avlidne, eller

3. vid dödsfallet väntade barn med den avlidne.

Förmånstiden

5 § Omställningspension kan lämnas under tolv månader från tidpunkten för dödsfallet.

Rätten till förlängd omställningspension

Vem som kan få förlängd omställningspension

6 § En efterlevande som har haft rätt till omställningspension, har för tid efter det att rätten till omställningspension upphört rätt till förlängd omställningspension om han eller hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.

Om den efterlevande gifter sig eller sammanbor

7 § Rätt till förlängd omställningspension föreligger inte

1. om den efterlevande gifter sig, eller

2. om den efterlevande är sambo med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.

Förmånstiden

8 § Förlängd omställningspension kan lämnas under tolv månader. Förlängd omställningspension lämnas dock tills det yngsta barnet fyller tolv år.

Förmåner efter flera avlidna

9 § Är någon för samma månad berättigad till omställningspension efter flera avlidna, lämnas endast pensionen jämte garantipension efter den sist avlidne eller, om pensionsbeloppen är olika höga, det högsta beloppet.

Beräkning av omställningspension

10 § Omställningspension och förlängd omställningspension motsvarar för år räknat 55 procent av det underlag som anges i 85 kap.

84 kap. Garantipension till omställningspension Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantipension till omställningspension i 2 och 3 §§,
  • försäkringstid för den avlidne i 4−8 §§, och
  • beräkning av garantipension till omställningspension i 9−12 §§.

Rätten till garantipension till omställningspension

Vem som kan få garantipension till omställningspension

2 § En efterlevande make som är försäkrad enligt 4 och 5 kap. och som uppfyller villkoren för rätt till omställningspension eller förlängd omställningspension har rätt till garantipension till pensionen.

Det som sägs i första stycket gäller även om kravet i 83 kap. 3 § på försäkring enligt 4 och 6 kap. för den avlidne inte är uppfyllt men endast om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för denne enligt 4

  • §§.

Förmånstiden

3 § Garantipension till omställningspension lämnas under den tid som gäller för omställningspension respektive förlängd omställningspension.

Försäkringstid för den avlidne

Grundläggande bestämmelser

4 § Garantipension till omställningspension ska beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året före dödsfallet (faktisk försäkringstid).

Som försäkringstid för garantipension till omställningspension ska tid tillgodoräknas även från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).

Beräkning av faktisk försäkringstid

5 § Som faktisk försäkringstid ska sådan tid räknas som utgör försäkringstid för garantipension enligt 70 kap. 5

  • §§.

6 § Vid beräkning av sådan försäkringstid för bosättning i tidigare hemland som avses i 70 kap. 7

  • §§ ska som försäkringstid för garantipension till omställningspension även tillgodoräknas tid från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyllde 24 år.

Beräkning av framtida försäkringstid

7 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet gäller följande.

En framtida försäkringstid ska beräknas som produkten av

  • tidsperioden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år och
  • kvoten av den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne från och med det år han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet

och fyra femtedelar av hela den faktiska tidsperioden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet.

Vid beräkningen ska försäkringstiden avrundas nedåt till närmaste hela antal månader.

Avrundning

8 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension ska avrundas nedåt till närmaste hela antal år.

Beräkning av garantipension till omställningspension

Grundläggande bestämmelser

9 § Beräkningen av garantipension till omställningspension ska grunda sig på den omställningspension respektive förlängda omställningspension som den efterlevande har rätt till.

Med omställningspension avses även sådan efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte kan likställas med garantipension enligt detta kapitel och 88 kap.

Basnivån

10 § Den årliga garantipensionen till omställningspension är 2,13 prisbasbelopp (basnivån), om inte något annat anges i 12 §.

11 § Basnivån ska minskas med omställningspension eller förlängd omställningspension om den försäkrade har rätt till sådan pension.

Minskning enligt första stycket ska göras efter det att basnivån avkortats enligt 12 §.

Avkortning när den avlidnes försäkringstid understiger 40 år

12 § Om det för den avlidne inte enligt 4

  • §§ kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension gäller följande.

Garantipensionens basnivå ska avkortas till så stor andel som svarar mot kvoten av

  • försäkringstiden och
  • talet 40.

85 kap. Beräkningsunderlag för inkomstgrundad efterlevandepension Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1938 eller senare i 4
  • §§,
  • pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före 65 års ålder i 9
  • §§,
  • pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter 65 års ålder i 20 och 21 §§, och
  • efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1937 eller tidigare i 22
  • §§.

Inledande bestämmelser

2 § Den inkomstgrundade efterlevandepensionen beräknas på ett efterlevandepensionsunderlag.

3 § Efterlevandepensionsunderlaget bestäms på olika sätt beroende på om den avlidne var född

  • 1937 eller tidigare, eller
  • 1938 eller senare.

Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1938 eller senare

Allmänna bestämmelser

4 § Till grund för beräkning av efterlevandepension efter avlidna som var födda 1938 eller senare ska läggas den avlidnes

  • faktiska pensionsbehållning, och
  • antagna pensionsbehållning. Pensionsbehållning beräknas på olika sätt beroende på om dödsfallet inträffat före eller efter 65 års ålder.

Faktisk pensionsbehållning

5 § Med faktisk pensionsbehållning avses den avlidnes pensionsbehållning för inkomstpension, beräknad antingen enligt 9

  • §§ eller enligt

20 och 21 §§.

6 § Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 65 år (tidigt uttag) gäller vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen det som anges i andra stycket.

Oavsett när dödsfallet inträffar ska den avlidnes pensionsbehållning, beräknad som om något uttag av inkomstpension inte hade gjorts, läggas till grund för beräkningen av faktisk pensionsbehållning.

Antagen pensionsbehållning

7 § Med antagen pensionsbehållning avses ett belopp som, enligt 14

  • §§ kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.

Beräkning av efterlevandepensionsunderlaget

8 § Efterlevandepensionsunderlaget ska beräknas som kvoten av

  • summan av faktisk pensionsbehållning och antagen pensionsbehållning och
  • det delningstal som enligt 65 kap. 32−35 §§ ska tillämpas för beräkning av inkomstpension för försäkrade som i januari det år dödsfallet inträffade fyllde 65 år.

Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före 65 års ålder

Beräkning av faktisk pensionsbehållning

9 § Faktisk pensionsbehållning är summan av de pensionsrätter för inkomstpension, beräknade enligt 64 kap. 5, 6 och 9 §§ som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade, sedan dessa pensionsrätter räknats om enligt 65 kap. 6 §.

10 § Pensionsrätterna ska beräknas som om det för den avlidne tillgodoräknats endast pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

11 § Om den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade, eller på grund av beräkning enligt 13 §, kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet, gäller vad som anges i andra stycket.

Vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen ska hänsyn tas till pensionsbehållning som avser pensionsgrundande belopp enligt 63 kap. för

  • plikttjänstgöring,
  • barnår, och
  • studier.

12 § Med pensionsgrundande inkomst skall, när 11 § tillämpas, likställas pensionsgrundande belopp enligt 63 kap. för sjukersättning och aktivitetsersättning.

13 § Vid bedömningen av om villkoret i 11 § är uppfyllt ska hänsyn även tas till sådana år efter dödsfallet för vilka antagen pensionsbehållning enligt 14

  • §§ ska beräknas.

Beräkning av antagen pensionsbehållning

14 § En antagen pensionsbehållning ska beräknas för den avlidne enligt 15

  • §§ om

1. dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år, och

2. pensionsrätt för inkomstpension enligt 64 kap. har fastställts för den avlidne för minst tre av de fem kalenderåren närmast före året för dödsfallet.

15 § Om det för den avlidne, till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade, kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet ska hänsyn tas till pensionsrätt som avser pensionsgrundande belopp enligt 63 kap. i enlighet med 11 § andra stycket och 12 §.

16 § Den antagna pensionsbehållningen ska motsvara summan av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.

17 § Pensionsrätten för vart och ett av de år som anges i 16 § ska beräknas på ett pensionsunderlag som svarar mot medeltalet av de pensionsunderlag enligt 64 kap. 5 § som kan tillgodoräknas den avlidne för vart och ett av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffade.

När medeltalet beräknas ska det bortses från de två år då pensionsunderlaget är högst respektive lägst.

18 § Vid beräkning av den antagna pensionsbehållningen ska pensionsrätter enligt 17 § beräknas som om all pensionsrätt skulle ha varit pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

19 § Om inkomstindex enligt 61 kap. 10

  • §§ för något eller några av de fem år närmast före dödsfallet som avses i 17 § avviker från inkomstindex för dödsfallsåret, ska pensionsunderlaget för det eller de åren räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex för dödsfallsåret före beräkningen av det medeltal som anges i 17 §.

Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter 65 års ålder

Grundläggande bestämmelser

20 § Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllde 65 år ska till grund för beräkning av efterlevandepension läggas den avlidnes faktiska pensionsbehållning, beräknad enligt 9

  • §§, som tjänats in till och

med det år då den avlidne fyllde 64 år.

Inkomstindexering och följsamhetsindexering

21 § Den faktiska pensionsbehållningen enligt 20 § ska räknas om med förändringar av inkomstindex enligt 61 kap. 10

  • §§ fram till ingången

av det år den avlidne fyllde 65 år.

Från och med årsskiftet därefter ska den faktiska pensionsbehållningen följsamhetsindexeras. Det görs genom att den räknas om i enlighet med 65 kap. 42 och 43 §§ till ingången av det år då dödsfallet inträffade.

Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1937 eller tidigare

Grundläggande bestämmelser

22 § För avlidna födda 1937 eller tidigare ska efterlevandepension beräknas på ett efterlevandepensionsunderlag som motsvarar 60 procent av produkten av

  • det prisbasbelopp som gällde det år då den avlidne fyllde 65 år och
  • medeltalet av de pensionspoäng för tilläggspension som enligt 15 § i den upphävda lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats för den avlidne efter det att denna medelpoäng ökats med talet ett.

23 § Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för mer än 15 år, ska vid beräkningen av medeltalet hänsyn tas enbart till de 15 år för vilka de högsta poängtalen tillgodoräknats. Vid beräkningen ska 6 kap. 20 § lagen (2008:000) om införande av socialförsäkringsbalken tillämpas.

Följsamhetsindexering

24 § Från och med årsskiftet efter det att den avlidne fyllde 65 år fram till ingången av det år dödsfallet inträffade ska efterlevandepensionsunderlaget följsamhetsindexeras. Detta sker genom att underlaget räknas om enligt 65 kap. 42 och 43 §§.

Avlidna som var födda 1935 eller tidigare

25 § För en avliden som var född 1935 eller tidigare ska det som sägs i 22

  • §§ om det år då den avlidne fyllde 65 år i stället avse 2001.

Avkortning när den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng

26 § Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension för färre än 30 år gäller vid beräkningen enligt 22

  • §§ följande. Hänsyn ska tas endast till så stor del av den där angivna produkten som svarar mot kvoten av
  • det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats och
  • talet 30. Vid beräkningen ska även följande bestämmelser tillämpas:
  • 66 kap. 24 och 27−29 §§, och
  • 6 kap. 14−19 §§ lagen (2008:000) om införande av socialförsäkringsbalken.

86 kap. Änkepension Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsformer i 2 §,
  • rätten till änkepension i form av tilläggspension i 3−5 §§,
  • rätten till 90-procentstillägg i 6−8 §§, och
  • vad som gäller om en änka gifter sig i 9 §.

Förmånsformer

2 § Änkepension i form av tilläggspension enligt detta kapitel består av

1. änkepension, som beräknas på grundval av den avlidne makens intjänade pensionspoäng för tilläggspension, och

2. 90-procentstillägg, som är ett tillägg motsvarande 90 procent av det prisbasbelopp som gäller för dödsfallsåret.

Änkepension i form av garantipension till änkepension kan enligt 88 kap. lämnas som tillägg till eller i stället för änkepension.

Rätten till änkepension

Allmänna bestämmelser

3 § En änka har rätt till änkepension enligt 2 § första stycket 1 om den avlidne maken var försäkrad enligt 4 och 6 kap. och vid sin död

1. hade rätt till inkomstgrundad ålderspension, eller

2. skulle ha haft rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003, om pensionsfall enligt samma paragraf hade förelegat vid tidpunkten för dödsfallet.

För rätt till änkepension krävs det vidare att änkan uppfyller villkoren i 4 eller 5 §. Dessutom krävs det att det för den avlidne maken kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension för minst tre år. I det avseendet ska bestämmelserna i 66 kap. 4 § angående utländska sjömän tillämpas för en änka som är född 1944 eller tidigare.

Änkor födda 1944 eller tidigare

4 § En änka som är född 1944 eller tidigare har rätt till änkepension enligt 2 § första stycket 1 om hon var gift med den avlidne vid utgången av 1989 och vid tidpunkten för dödsfallet. Dessutom krävs att

1. äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år, eller

2. den avlidne efterlämnar barn som är barn också till änkan.

Änkor födda 1945 eller senare

5 § En änka som är född 1945 eller senare har rätt till änkepension enligt 2 § första stycket 1 om hon var gift med den avlidne vid utgången av 1989 och fortlöpande fram till dödsfallet. Dessutom krävs att

1. äktenskapet vid utgången av 1989 hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år eller att mannen vid utgången av 1989 hade barn som var barn också till kvinnan, och

2. något av de villkor som anges i 1 var uppfyllt även vid dödsfallet.

Rätten till 90-procentstillägg

Allmänna bestämmelser

6 § En änka som är född 1944 eller tidigare har rätt till änkepension i form av 90-procentstillägg om hon, utöver vad som krävs enligt 3 och 4 §§, uppfyller villkoren i 7 §.

En änka som är född 1945 eller senare har rätt till 90-procentstillägg om hon, utöver vad som krävs enligt 3 och 5 §§, uppfyller villkoren i 8 §.

Änkor födda 1944 eller tidigare

7 § En änka som är född 1944 eller tidigare har rätt till 90-procentstillägg om hon,

1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2. vid makens död hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.

Om villkoret enligt första stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör rätten till 90-procentstillägg enligt denna punkt. Vid bedömningen av rätten till 90-procentstillägg enligt första stycket 2 ska det i så fall anses som om mannen avlidit då rätten till 90-procentstillägg enligt första stycket 1 upphörde och som om äktenskapet varat till den tidpunkten.

Änkor födda 1945 eller senare

8 § En änka som är född 1945 eller senare har rätt till 90-procentstillägg om hon såväl vid utgången av 1989 som vid dödsfallet

1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2. hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år. Om villkoret enligt första stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör rätten till 90-procentstillägg enligt denna punkt. Vid bedömningen av rätten till 90-procentstillägg enligt första stycket 2 ska det i så fall anses som om mannen avlidit då rätten till 90-procentstillägg enligt första stycket 1 upphörde och som om äktenskapet varat till den tidpunkten.

Om änkan gifter sig

9 § Änkepension får inte lämnas om änkan gifter sig. Upplöses äktenskapet inom fem år, lämnas dock änkepension på nytt.

87 kap. Beräkning av änkepension Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • änkor som inte har fyllt 65 år och som inte får ålderspension i 2
  • §§,
  • minskning av 90-procentstillägg för änkor som inte hade fyllt 50 år vid makens död i 9 §,
  • avkortning av 90-procentstillägg när den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng i 10
  • §§, och
  • änkor som har fyllt 65 år eller som dessförinnan fått ålderspension i 14
  • §§.

Änkor som inte har fyllt 65 år och som inte får ålderspension

Änkor födda 1944 eller tidigare

2 § Änkepension till en änka som är född 1944 eller tidigare lämnas för tid före den månad då änkan fyller 65 år, om inte något annat följer av 9

  • och 15−19 §§, enligt följande: Änkepensionen ska för år räknat motsvara summan av

1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension efter honom enligt 81 kap., 35 procent av

a) hel förtidspension enligt 4 eller 6 § för den avlidne, eller

b) inkomstgrundad ålderspension enligt 5 § för den avlidne, och

2. 90 procent av det prisbasbelopp som gällde för dödsfallsåret (90procentstillägg).

3 § Underlaget för änkepensionen ska beräknas enligt 2 § 1 b om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet

1. fick inkomstgrundad ålderspension, eller

2. hade fyllt 65 år och hade rätt till inkomstgrundad ålderspension. I annat fall ska beräkningen göras enligt 2 § 1 a.

4 § Vid beräkningen av förtidspension som avses i 2 § 1 a ska bestämmelserna i 13 kap. 2 § första stycket första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.

Förtidspensionen ska beräknas som om

1. den avlidne skulle haft rätt till förtidspension om de bestämmelser som anges i första stycket fortfarande hade gällt, och

2. rätten till förtidspensionen hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet.

5 § Vid beräkningen av inkomstgrundad ålderspension som avses i 2 § 1 b ska följande bestämmelser tillämpas:

6 § Om den avlidne mannen var född 1954 eller senare ska änkepensionen enligt 2 § 1 beräknas som om mannen skulle ha fått hel förtidspension vid ingången av 2003. Bestämmelserna i 4 § första stycket ska då tillämpas.

Änkor födda 1945 eller senare

7 § Änkepension till en änka som är född 1945 eller senare lämnas för tid före den månad då änkan fyller 65 år med ett belopp som motsvarar det som skulle ha lämnats till kvinnan om mannen hade avlidit vid utgången av 1989.

Vid beräkningen av sådan änkepension tillämpas 2

  • §§.

8 § Beloppet enligt 2 § 1 ska beräknas på grundval av den förtidspension som skulle ha lämnats till mannen om denne hade fått rätt till hel sådan pension vid utgången av 1989 och om pensionen då hade beräknats med tillämpning av 13 kap. 3 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Om mannen vid utgången av 1989 hade rätt till tilläggspension i form av ålderspension, ska dock beloppet enligt 2 § 1 beräknas med tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra styckena lagen om allmän försäkring i deras lydelse vid utgången av 1989.

Minskning av 90-procentstillägg för änkor som inte hade fyllt 50 år vid makens död

9 § Om en änka med tillämpning av 86 kap. 7 § första stycket 2 eller 86 kap. 8 § första stycket 2 har rätt till 90-procentstillägg och inte hade fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 86 kap. 7 § andra stycket eller 86 kap. 8 § andra stycket, ska 90-procentstillägget minskas enligt följande.

90-procentstillägget ska minskas med en femtondel för varje år som änkan är yngre än 50 år vid

1. mannens död, eller

2. den tidpunkt som avses i 86 kap. 7 § andra stycket eller 86 kap. 8 § andra stycket.

Avkortning av 90-procentstillägg när den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng

Änkor födda 1944 eller tidigare

10 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension för minst 30 år, ska vid beräkningen av 90-procentstillägget hänsyn tas endast till så stor del av beloppet som motsvarar kvoten av

  • det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknas den avlidne och
  • talet 30. Vid beräkningen ska bestämmelserna i 4 § första stycket tillämpas.

11 § Vid tillämpning av 10 § gäller följande bestämmelser:

12 § Avkortning av 90-procentstillägget enligt 10 och 11 §§ ska göras efter minskning av 90-procentstillägget enligt 9 §.

Änkor födda 1945 eller senare

13 § Bestämmelserna i 10

  • §§ gäller även för kvinnor som är födda

1945 eller senare med följande undantag:

  • Vid beräkningen enligt 10 § ska inte andra stycket i den paragrafen tillämpas.
  • Hänsyn ska dessutom endast tas till det antal år med pensionspoäng som tillgodoräknats för den avlidne till och med 1989.

Vid tillämpning av 10 och 11 §§ ska 66 kap. 8 § inte gälla.

Änkor som har fyllt 65 år eller som dessförinnan fått ålderspension

Grundläggande bestämmelser

14 § Änkepension ska från och med den månad då en änka fyller 65 år beräknas med tillämpning av följande bestämmelser:

1. 2 § 1 och 3 §, om änkan är född 1929 eller tidigare.

2. 2 § 1 och 3 § samt 16

  • §§, om änkan är född under något av åren

1930–1944.

3. 7, 8, 16 och 18

  • §§, dock utan 90-procentstillägg som avses i 2 §

2, om änkan är född 1945 eller senare.

15 § För en änka som får inkomstgrundad ålderspension före den månad hon fyller 65 år gäller följande:

  • Änkepensionen beräknas med tillämpning av 2−13 §§.
  • Änkepensionen, förutom 90-procentstillägget, och ålderspensionen samordnas enligt 16
  • §§.

Änkor födda 1930

1953

16 § Om en änka, som är född något av åren 1930

  • har rätt till änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension, ska änkepension lämnas endast i den utsträckning den efter eventuell samordning med omställningspension enligt 80 kap. 14 § överstiger ålderspensionen.

Vid tillämpningen av första stycket ska änkans ålderspension i form av tilläggspension beräknas enligt bestämmelserna i 66 kap. 6 § första stycket 1 och andra stycket, 8, 11 och 12 §§ samt i förekommande fall 17 och 25 §§.

Änkor födda 1930

1944

17 § Om en änka som avses i 16 § är född något av åren 1930

  • har hon, oavsett vad som anges där, rätt till änkepension med sådant belopp att summan av änkepensionen och den inkomstgrundade ålderspensionen enligt 16 § ska motsvara en viss andel av summan av hennes ålderspension i form av tilläggspension, beräknad enligt samma paragraf, och den tilläggspension för den avlidne mannen som avses i 2 § 1. Änkepensionen får dock inte lämnas med högre belopp än vad som följer av 2 § 1.

Den andel som avses i första stycket uppgår till

1. 60 procent om änkan är född 1930,

2. 58 procent om änkan är född 1931,

3. 56 procent om änkan är född 1932,

4. 54 procent om änkan är född 1933,

5. 52 procent om änkan är född 1934, och

6. 50 procent om änkan är född något av åren 1935

Sent uttag av ålderspension av änkor födda 1930

1953

18 § Vid tillämpning av 16 och 17 §§ ska, om änkan tar ut inkomstgrundad ålderspension som avses i nämnda paragrafer vid en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyllt 65 år, hänsyn tas till den inkomstgrundade ålderspension i form av tilläggspension, beräknad enligt 16 §, som skulle ha betalats ut om hon haft rätt till pensionen från och med den månaden.

Änkepension vid obetalda avgifter för änkor födda 1930–1953

19 § Vid tillämpning av 16 och 17 §§ ska, om pensionspoäng till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller har minskats, hänsyn tas till den ålderspension i form av tilläggspension som skulle ha betalats ut om full avgift hade betalats.

Änkor födda 1954 eller senare

20 § Om en änka som är född 1954 eller senare har rätt till änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension, lämnas änke-

pensionen endast i den utsträckning den, efter eventuell samordning med omställningspension enligt 80 kap. 14 §, överstiger ålderspensionen.

Inkomstpension och premiepension ska i detta sammanhang beräknas som om änkan endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget. I övrigt ska 18 och 19 §§ tillämpas.

21 § Vid beräkning enligt 20 § ska ett tillägg om en pensionspoäng enligt 64 kap. 18, 19 och 21 §§ göras. Tillägget ska göras till det underlag som beräkningen av änkepensionen ska grunda sig på före samordning med kvinnans inkomstgrundade ålderspension.

På detta tillägg ska 7, 8 och 13 §§ tillämpas. Änkepension får emellertid inte betalas ut med högre belopp än vad som följer av 2 § 1.

88 kap. Garantipension till änkepension Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantipension till änkepension i 2−7 §§,
  • försäkringstid för den avlidne i 8−12 §§,
  • beräkning av garantipension till änkepension i 13−17 §§,
  • minskning av garantipension för änkor som inte hade fyllt 50 år vid makens död i 18 §, och
  • avkortning av garantipension när den avlidnes försäkringstid understiger 40 år i 19 och 20 §§.

Rätten till garantipension till änkepension

Allmänna bestämmelser

2 § En änka som är född 1944 eller tidigare och som är försäkrad enligt 4 och 5 kap., har rätt till garantipension till änkepension enligt 13

  • §§.

Sådan rätt finns dock endast om änkan var gift med den avlidne vid utgången av 1989 och vid tidpunkten för dödsfallet samt

1. hade vårdnaden om och stadigvarande sammanbodde med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2. vid makens död hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.

Om villkoret i första stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör rätten till garantipension till änkepension enligt den punkten. Vid bedömningen av rätten till garantipension enligt första stycket 2 ska det i så fall anses som om mannen avlidit då rätten till pension enligt första stycket 1 upphörde och som om äktenskapet varat till den tidpunkten.

3 § En änka har rätt till garantipension endast om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för den avlidne enligt 8

  • §§.

4 § En änka har inte rätt till garantipension efter en man som hon inte levde tillsammans med vid dennes död, om hon efter det att sammanlevnaden med mannen upphörde varit sambo med en annan man som hon varit gift med eller har eller har haft barn med.

Med en änka likställd kvinna

5 § Med en änka likställs i fråga om rätt till garantipension en ogift kvinna som är sambo med en ogift man vid hans död, om hon tidigare har varit gift med honom, eller har eller har haft barn med honom.

Den tid under vilken kvinnan oavbrutet varit sambo med mannen fram till dennes död, ska vid tillämpningen av 2 § första stycket 2 likställas med tid i ett äktenskap.

Om änkan gifter sig eller sammanbor

6 § Garantipension får inte lämnas om änkan

1. gifter sig, eller

2. är sambo med en man som hon varit gift med eller har eller har haft barn med.

Om äktenskapet upplöses innan det varat i fem år eller om samboendet upphör inom samma tid, ska garantipensionen lämnas på nytt, om förutsättningarna i övrigt för rätt till sådan pension fortfarande är uppfyllda.

Samordning med sjukersättning

7 § Om en änka för samma månad har rätt till såväl garantipension till änkepension som sjukersättning i form av garantiersättning, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.

Försäkringstid för den avlidne

Grundläggande bestämmelser

8 § Garantipension till änkepension ska beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året före dödsfallet (faktisk försäkringstid).

Som försäkringstid för garantipension till änkepension ska även tillgodoräknas tid från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).

Beräkning av faktisk försäkringstid

9 § Som faktisk försäkringstid ska sådan tid för bosättning m.m. räknas som utgör försäkringstid för garantipension enligt 70 kap. 5

  • §§.

10 § Vid beräkning av sådan försäkringstid för bosättning i tidigare hemland som avses i 70 kap. 7

  • §§ ska som försäkringstid för garanti-

pension till änkepension även tillgodoräknas tid från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med det år då han fyllde 24 år.

Beräkning av framtida försäkringstid

11 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han fyllde 16 år till och med året före dödsfallet gäller följande: En framtida försäkringstid ska beräknas som produkten av

  • tidsperioden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år, och
  • kvoten av den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne från och med det år han fyllde 16 år till och med året före dödsfallsåret och fyra femtedelar av hela den faktiska tidsperioden från och med det år då han fyllde 16 år till och med året före dödsfallsåret.

Vid beräkningen ska försäkringstiden avrundas nedåt till närmaste hela antal månader.

Avrundning

12 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension ska avrundas nedåt till närmaste hela antal år.

Beräkning av garantipension till änkepension

Grundläggande bestämmelser

13 § Beräkningen av garantipensionen ska grunda sig på den änkepension som änkan har rätt till.

Med änkepension avses även sådan efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna avdelning.

14 § Om en änka, som inte har rätt till änkepension, har rätt till garantipension till änkepension och omställningspension, ska beräkningen av garantipension till änkepension grunda sig på omställningspensionen.

15 § Om en änka för tid före den månad då hon fyller 65 år får sådan ålderspension som ska samordnas med änkepension enligt 87 kap. 16

§§, ska garantipensionen beräknas med hänsyn till änkepensionen före det att änkepensionen samordnas med ålderspensionen.

Basnivån

16 § Garantipension till änkepension ska för år räknat, om inte annat anges i 18

  • §§, motsvara 2,13 prisbasbelopp (basnivån).

17 § Om en änka har rätt till änkepension eller omställningspension ska basnivån minskas med beloppet för den pensionen. Sådan minskning ska göras efter det att basnivån minskats eller avkortats enligt 18

  • §§.

Minskning av garantipension för änkor som inte hade fyllt 50 år vid makens död

18 § Om en änka med tillämpning av 2 § första stycket 2 har rätt till garantipension och inte hade fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 2 § andra stycket, ska garantipensionens basnivå minskas enligt följande.

Garantipensionen ska minskas med en femtondel för varje år som änkan var yngre än 50 år vid

1. mannens död, eller

2. den tidpunkt som avses i 2 § andra stycket.

Avkortning av garantipension när den avlidnes försäkringstid understiger 40 år

19 § Om det för den avlidne inte enligt 8

  • §§ kan tillgodoräknas

40 års försäkringstid för garantipension, ska vid beräkningen av garantipensionen hänsyn tas endast till så stor del av garantipensionens basnivå som motsvarar kvoten av

  • det antal år för vilka försäkringstid tillgodoräknas den avlidne och
  • talet 40.

20 § Avkortning av garantipensionens basnivå enligt 19 § ska göras efter minskning av garantipensionens basnivå enligt 18 §.

89 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om efterlevandepension och efterlevandestöd Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • följsamhetsindexering i 2 §,
  • samordning av efterlevandepension och efterlevandestöd med yrkesskadelivränta i 3
  • §§,
  • ändring av beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd i 11
  • §§, och
  • utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd i 13−15 §§.

Följsamhetsindexering

2 § Vid ingången av varje kalenderår ska barnpension, omställningspension och änkepension räknas om genom följsamhetsindexering enligt 65 kap. 42 § och 43 § första stycket.

Om barnpension, omställningspension eller änkepension ska lämnas först från ett senare år än året för dödsfallet, ska pensionen beräknas som om den hade lämnats redan dödsfallsåret.

Samordning av efterlevandepension och efterlevandestöd med yrkesskadelivränta

Allmänna bestämmelser

3 §

Efterlevandepension och efterlevandestöd ska minskas enligt

4

  • §§ för en efterlevande som har rätt till livränta (yrkesskadelivränta) på grund av obligatorisk försäkring enligt någon av följande upphävda lagar:

1. Lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete.

2. Lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

3. Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Detsamma gäller en efterlevande som

1. enligt någon annan författning eller enligt regeringens beslut har rätt till annan livränta, som bestäms eller betalas ut av Försäkringskassan, eller

2. får livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

4 § Efterlevandepension och efterlevandestöd ska inte minskas på grund av livränta som lämnas enligt 91 och 92 kap.

Bestämmelser om hur efterlevandelivränta enligt arbetsskadeförsäkringen ska minskas på grund av efterlevandepension och efterlevandestöd finns i 92 kap.

5 § Har livränta eller del av livränta eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, ska det vid beräkning enligt 6

  • §§ anses som om livränta lämnas eller som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpas vid utbytet.

Barnpension och efterlevandestöd

6 § Vid beräkningen ska summan av barnpension och efterlevandestöd minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som barnet för samma tid har rätt till såsom efterlevande.

Minskningen ska i första hand göras på efterlevandestödet. Avdrag på barnpension får göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.

7 § Barnpension får aldrig, på grund av bestämmelserna i 6 §, tillsammans med efterlevandestöd understiga en fjärdedel av det belopp som anges i 82 kap. 3 §.

Omställningspension och garantipension till omställningspension

8 § Vid beräkningen ska summan av omställningspension och garantipension till sådan pension minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande.

Minskningen ska i första hand göras på garantipensionen. Avdrag på omställningspension får göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.

Änkepension och garantipension till änkepension

9 § Vid beräkningen ska summan av änkepension och garantipension till sådan pension minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande.

Minskningen ska i första hand göras på garantipensionen och därefter på sådan del av änkepension som avses i 87 kap. 2 § 2. Avdrag på sådan del av änkepension som avses i 87 kap. 2 § 1 får göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.

10 § Änkepension får aldrig, på grund av bestämmelserna i 9 §, tillsammans med garantipension till änkepension för månad räknat understiga nio procent av prisbasbeloppet.

Ändring av beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd

11 § Ett beslut om efterlevandepension ska ändras om det föranleds av en ändring som har gjorts beträffande den pensionsbehållning eller den pensionspoäng som legat till grund för beräkningen av pensionen.

12 § Ett beslut om efterlevandepension i form av garantipension eller om efterlevandestöd ska ändras om storleken av garantipensionen eller efterlevandestödet påverkas av en ändring som gjorts i fråga om den inkomstrelaterade efterlevandepension eller änkepension som legat till grund för beräkningen av garantipensionen eller efterlevandestödet.

Utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd

Allmänna bestämmelser

13 § Efterlevandepension och efterlevandestöd ska betalas ut månadsvis.

Årspension och efterlevandestöd som beräknas uppgå till högst 2 400 kronor ska dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den efterlevande får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

Avbrott i utbetalning

14 § Uttag av efterlevandepension får avbrytas genom skriftlig anmälan till Försäkringskassan. Sådan anmälan ska ha kommit in till Försäkringskassan senast månaden före den månad som ändringen avser.

Avrundning

15 § När efterlevandepension och efterlevandestöd beräknas ska den totala årliga ersättningen avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.

Om både garantipension eller efterlevandestöd och inkomstrelaterad efterlevandepension eller änkepension betalas ut samtidigt ska avrundningen ske på garantipensionen eller efterlevandestödet.

III Efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m. 90 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om arbetsskadeersättning m.m. vid dödsfall i 91 kap.

Vidare finns bestämmelser om efterlevandelivränta i 92 kap.

91 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsskadeersättning m.m. vid dödsfall Innehåll

1 § I detta kapitel finns hänvisningar till bestämmelser om arbetsskadeförsäkring, statligt personskadeskydd och krigsskadeersättning i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • ersättningsformer och grundvillkor i 4 §,
  • begravningshjälp i 5 och 6 §§,
  • livränta efter försvunna försäkrade i 7 §, och
  • retroaktiv ersättning i 8 §.

Hänvisning till bestämmelser om arbetsskadeförsäkring, statligt personskadeskydd och krigsskadeersättning

2 § I 41–44 kap. finns bestämmelser om ersättning från arbetsskadeförsäkringen till försäkrade förvärvsarbetande och vissa studerande vid arbetsskada. Dessa bestämmelser gäller också i tillämpliga delar i fråga om förmåner till efterlevande enligt detta kapitel och 92 kap.

Första stycket gäller på motsvarande sätt i fråga om ersättning till efterlevande i form av personskadeersättning eller krigsskadeersättning vid skador som avses i 45 och 46 kap.

3 § Det som i denna underavdelning anges i fråga om arbetsskada gäller även i fråga om skada som avses i 45 och 46 kap.

Ersättningsformer och grundvillkor

4 § Om en försäkrad har avlidit till följd av arbetsskada kan ersättning lämnas i form av

  • begravningshjälp enligt 5 §, och
  • efterlevandelivränta enligt 92 kap.

Begravningshjälp

5 § Begravningshjälp lämnas med belopp som motsvarar 30 procent av prisbasbeloppet vid tiden för dödsfallet.

6 § Begravningshjälpen lämnas till den som enligt lag ska förvalta den avlidnes egendom.

Livränta efter försvunna försäkrade

7 § Om en försäkrad har försvunnit och det kan antas att han eller hon har avlidit till följd av arbetsskada, gäller samma rätt till livränta som vid dödsfall. Visar det sig senare att den försäkrade är vid liv eller att han eller hon har avlidit av någon annan orsak än arbetsskada, upphör rätten till förmånen.

Retroaktiv ersättning

8 § Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om efterlevandeförmåner inte görs inom sex år

  • i fråga om begravningshjälp från dagen för dödsfallet, och
  • i fråga om efterlevandelivränta från den dag ersättningen avser.

92 kap. Efterlevandelivränta Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till barnlivränta i 2−5 §§,
  • rätten till omställningslivränta i 6−9 §§,
  • förmånstiden i 10 och 11 §§,
  • beräkning av efterlevandelivränta i 12 och 13 §§,
  • ersättningsunderlag för efterlevandelivränta i 14−16 §§,
  • begränsningsregler för flera livräntor i 17 §, och
  • samordning av efterlevandelivränta med efterlevandepension i 18
  • §§.

Rätten till barnlivränta

2 § Ett barn till en avliden som avses i 91 kap. 4 § har rätt till barnlivränta.

3 § Rätten till barnlivränta upphör när barnet fyller 18 år, om inte något annat följer av 4 §.

4 § Ett barn som har fyllt 18 år och som bedriver studier har rätt till barnlivränta även för studietiden, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år. Detta gäller dock endast om studierna och studietiden uppfyller de villkor som anges i 81 kap. 5 och 6 §§.

5 § Bestämmelserna om adoptivbarn i 81 kap. 3 § gäller även i fråga om rätt till barnlivränta.

Rätten till omställningslivränta

Allmänna bestämmelser

6 § Omställningslivränta till efterlevande make till en avliden som avses i 91 kap. 4 § kan lämnas i form av

  • omställningslivränta, och
  • förlängd omställningslivränta. Vad som sägs om make i detta kapitel tillämpas också i fråga om sådan efterlevande som avses i 83 kap. 4 §.

Vem som kan få omställningslivränta

7 § En efterlevande make har rätt till omställningslivränta under de närmare förutsättningar som anges i 83 kap. 3 §.

Vem som kan få förlängd omställningslivränta

8 § En efterlevande make har rätt till förlängd omställningslivränta under de närmare förutsättningar som anges i 83 kap. 6 och 7 §§.

Omställningslivränta efter flera avlidna

9 § Är någon för samma månad berättigad till omställningslivränta efter flera avlidna, lämnas livränta endast efter den sist avlidne eller, om livräntebeloppen är olika höga, det högsta beloppet.

Förmånstiden

10 § Bestämmelserna i 80 kap. 18

  • §§ om barnpension och omställningspension tillämpas även i fråga om barnlivränta respektive omställningslivränta.

11 § Omställningslivränta lämnas för den tid som anges i fråga om omställningspension i 83 kap. 5 §.

Förlängd omställningslivränta lämnas för tid som anges i fråga om förlängd omställningspension i 83 kap. 8 §.

Beräkning av efterlevandelivränta

Barnlivränta

12 § Barnlivränta för ett efterlevande barn motsvarar för år räknat 40 procent av det ersättningsunderlag som anges i 14

  • §§.

Har flera barn rätt till barnlivränta efter den försäkrade, ska procenttalet ökas med talet 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnlivräntebeloppet ska därefter fördelas lika mellan barnen.

Omställningslivränta

13 § Omställningslivränta respektive förlängd omställningslivränta motsvarar, när den försäkrade även efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom eller henne, för år räknat 20 procent av det ersättningsunderlag som anges i 14–16 §§.

Om den försäkrade inte efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom eller henne, motsvarar livräntan 45 procent av ersättningsunderlaget.

Ersättningsunderlag för efterlevandelivränta

Grundläggande bestämmelser

14 § Om den försäkrade fick livränta enligt 43–46 kap. med anledning av förlust av arbetsförmågan till följd av skadan, ska livränta efter honom eller henne grundas på hans eller hennes egen livränta.

Livränta efter någon annan försäkrad ska grundas på vad som enligt 43–46 kap. skulle ha utgjort livränta till honom eller henne vid förlust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat lämnas vid tiden för dödsfallet.

Tidigare arbetsskadeersättning

15 § I den utsträckning det är skäligt ska till grund för beräkningen av livränta till efterlevande läggas även följande ersättningar som lämnades till den avlidne med anledning av tidigare arbetsskada:

1. Pension.

2. Livränta.

3. Annan ersättning som har trätt i stället för arbetsinkomst.

Högsta ersättningsunderlag

16 § Efterlevandelivränta får inte grundas på högre belopp än som motsvarar 7,5 prisbasbelopp vid den försäkrades död.

Begränsningsregler för flera livräntor

17 § Om livräntorna till de efterlevande efter en försäkrad sammantagna överstiger det ersättningsunderlag som anges i 14

  • §§, ska livräntorna sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.

Samordning av efterlevandelivränta med efterlevandepension

18 § Efterlevandelivränta ska minskas om den efterlevande samtidigt har rätt till efterlevandepension med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan.

Minskningen görs genom att efterlevandelivräntan betalas ut endast i den utsträckning som den överstiger dessa förmåner.

19 § Efterlevandelivräntan ska även minskas enligt 18 § i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet lämnas med anledning av arbetsskadan.

20 § Bestämmelserna i 44 kap. 5 § om underlåten eller bristande avgiftsbetalning ska tillämpas också när det gäller minskning av efterlevandelivränta enligt 18 §.

IV Efterlevandeskydd i form av premiepension 93 kap. Innehåll och inledande bestämmelser Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • efterlevandeskydd före pensionstiden i 94 kap.,
  • efterlevandeskydd under pensionstiden i 95 kap., och
  • vissa gemensamma regler om premiepension till efterlevande i 96 kap.

Inledande bestämmelser

2 § Bestämmelser om premiepension finns i 56–74 kap. (avdelning E) och i lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten. I denna underavdelning finns bestämmelser om efterlevandeskydd inom premiepensionssystemet.

3 § Efterlevandeskydd i form av premiepension kan efter ansökan av pensionsspararen hos Premiepensionsmyndigheten meddelas som

  • efterlevandeskydd före pensionstiden, eller
  • efterlevandeskydd under pensionstiden.

94 kap. Efterlevandeskydd före pensionstiden Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten att teckna efterlevandeskydd i 3 §,
  • premiepensionens storlek, m.m. i 4 och 5 §§,
  • giltighetstiden för efterlevandeskyddet i 6−9 §§, och
  • vem som får premiepensionen i 10−14 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Ett förordnande om efterlevandeskydd före pensionstiden innebär att det under fem år från pensionsspararens död betalas ut premiepension till hans eller hennes efterlevande.

Rätten att teckna efterlevandeskydd

3 § Efterlevandeskydd för pensionsspararen ska meddelas om

1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepension,

2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år ska kunna bekostas på det sätt som anges i 5 §, och

3. pensionsspararen – har barn under 20 år, – är gift, eller – är ogift men sambo med någon som är ogift och som spararen tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med.

Om en ansökan kommer in till Premiepensionsmyndigheten när pensionsspararen har fyllt 50 år, får efterlevandeskydd före pensionstiden meddelas endast efter en sådan familjehändelse som avses i 6 § andra stycket 2.

Premiepensionens storlek, m.m.

4 § Pensionsspararen får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, ska motsvara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde det år då pensionsspararen avled ska tillämpas under hela utbetalningsperioden.

5 § Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostnaden för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på hans eller hennes premiepensionskonto.

Giltighetstiden för efterlevandeskyddet

6 § Efterlevandeskyddet börjar gälla vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten.

I följande utsträckning börjar dock efterlevandeskyddet att gälla redan vid utgången av den månad ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten:

1. Till den del efterlevandeskyddet avser risken att pensionsspararen avlider som en direkt följd av olycksfall.

2. Om pensionsspararen inte hade fyllt 50 år när ansökan kom in och han eller hon högst tre månader dessförinnan hade gift sig eller fått barn. Om ett faderskap har blivit fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse, räknas fristen från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen godkändes enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vann laga kraft.

7 § Det som sägs i 6 § andra stycket 2 om faderskap gäller även vid sådana föräldraskap som avses i 1 kap. 9 § föräldrabalken.

8 § För att efterlevandeskyddet ska gälla när pensionsspararen avlider måste någon av förutsättningarna i 3 § första stycket 3 vara uppfylld.

9 § I följande fall upphör efterlevandeskyddet att gälla:

1. Om pensionsspararen anmäler till Premiepensionsmyndigheten att han eller hon avstår från efterlevandeskydd. Skyddet upphör i sådant fall att gälla vid utgången av den månad då anmälan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i anmälan.

2. Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör efterlevandeskyddet vid ingången av den första månad för vilken premiepension ska betalas ut.

3. Om tillgodohavandet på premiepensionskontot inte längre är tillräckligt stort för att bekosta skyddet. Skyddet upphör dock i sådant fall tidigast 30 dagar från det att Premiepensionsmyndigheten har sänt ett meddelande till pensionsspararen om att skyddet kommer att upphöra.

Vem får premiepensionen?

10 § Vid förordnande om efterlevandeskydd före pensionstiden kan premiepension till efterlevande lämnas endast till personer inom den krets som avses i 3 § första stycket 3. Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premiepensionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av dessa personer som ska få premiepensionen.

Pensionsspararen får genom nytt skriftligt meddelande till myndigheten ändra det som har bestämts enligt första stycket.

11 § Pensionsspararens barn har rätt att få pensionsbelopp under hela utbetalningsperioden, om de är under 20 år vid pensionsspararens död.

Om ett pensionsbelopp ska betalas ut till flera barn, ska det delas lika mellan dem.

12 § Om pensionsspararen inte enligt 10 § har bestämt vem eller vilka som ska få premiepensionen eller om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, ska pensionen lämnas till den avlidne pensionsspa-

rarens make eller sambo. Finns inte make eller sambo, ska pensionen lämnas till pensionsspararens barn.

13 § Om den som är berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt 10 och 12 §§.

14 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt förordnade om efterlevandeskydd före pensionstiden gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i

1. 67 kap. 5 § om premiepensionskonto,

2. 4 § lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om återbäring, och

3. 7 § lagen med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om information till pensionsspararna.

95 kap. Efterlevandeskydd under pensionstiden Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten att teckna efterlevandeskydd i 4 och 5 §§,
  • premiepensionens storlek i 6 §,
  • giltighetstiden för efterlevandeskyddet i 7 och 8 §§, och
  • vem som får premiepensionen i 9 och 10 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Ett förordnande om efterlevandeskydd under pensionstiden innebär att det vid pensionsspararens död till hans eller hennes efterlevande make eller sambo betalas ut livsvarig premiepension till efterlevande.

3 § En ansökan om efterlevandeskydd under pensionstiden ska göras samtidigt med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension.

Om pensionsspararen senare gifter sig eller inleder ett sådant samboförhållande som avses i 4 §, får ansökan göras inom tre månader från det att äktenskapet ingicks eller samboförhållandet inleddes. Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller sambo med samma person när spararen första gången begärde att få ut premiepension.

Rätten att teckna efterlevandeskydd

4 § Efterlevandeskydd för pensionsspararen ska meddelas om pensionsspararen

  • är gift, eller
  • är ogift men sambo med någon som är ogift och som spararen tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med.

5 § Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var gift eller sambo med den person med vilken han eller hon var gift eller sambo vid ansökan om skyddet.

I fråga om sambor krävs också att inte någon av dem var gift med någon annan vid dödsfallet.

Premiepensionens storlek

6 § Omfattningen av efterlevandeskyddet ska beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.

Pensionsspararens egen premiepension ska då räknas om.

Beräkningarna ska göras så att pensionsspararens egen premiepension och premiepensionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av pensionen tas ut.

Giltighetstiden för efterlevandeskyddet

7 § Efterlevandeskyddet börjar i fall som avses i 3 § första stycket att gälla vid ingången av den första månad för vilken premiepension ska lämnas till pensionsspararen.

I fall som avses i 3 § andra stycket börjar efterlevandeskyddet att gälla vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten.

8 § Om äktenskapet eller samboförhållandet upplöses på annat sätt än genom dödsfall, ska Premiepensionsmyndigheten på begäran av pensionsspararen räkna om försäkringen till att gälla bara på spararens liv.

Vem får premiepensionen?

9 § Premiepension till efterlevande vid förordnande om efterlevandeskydd under pensionstiden lämnas endast till en sådan person som avses i 4 §.

10 § För den som fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 9 §, gäller sedan pensionsspararen avlidit de bestämmelser som avser pensionsspararen med undantag för

  • 59 kap. 3 § om tidigaste tidpunkt för uttag av pension,
  • 94 kap.,
  • övriga bestämmelser i detta kapitel, och
  • 111 kap. 8 §.

96 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om premiepension till efterlevande Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • uttag av premiepension i 2 §,
  • ändring av beräkningsunderlag och pensionsrätt i 3 §, och
  • utbetalning av premiepension i 4 §.

Uttag av premiepension

2 § Premiepension till efterlevande lämnas utan ansökan från och med månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till pensionen har avlidit.

Den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 95 kap. får återkalla sitt uttag av premiepension, och ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 59 kap. 10 §. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller bestämmelserna om ansökan i 114 kap. 4 § och bestämmelserna om förmånstid efter ansökan i 59 kap. 4 §.

Ändring av beräkningsunderlag och pensionsrätt

3 § I ärenden om premiepension till efterlevande tillämpas bestämmelserna i

  • 73 kap. 2−4 §§ om ändring av beräkningsunderlag för allmän ålderspension, och
  • 67 kap. 28−32 §§ om ändrad pensionsrätt, såvitt gäller premiepension till efterlevande enligt 95 kap.

Utbetalning av premiepension

4 § Bestämmelserna i 74 kap. om utbetalning av allmän ålderspension gäller även premiepension till efterlevande.

AVD. G BOSTADSSTÖD I Inledande bestämmelser 97 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar Innehåll

1 § I avdelning G finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner i form av bidrag till kostnader för bostad m.m. (bostadsstöd).

2 § Förmåner enligt denna avdelning är

– bostadsbidrag till barnfamiljer eller till personer i åldern 18

  • år,

och

– bostadstillägg till den som får sjukersättning, pension eller vissa liknande förmåner.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om bostadsstöd.

Vidare finns bestämmelser om

  • bostadsbidrag i 98–102 kap., och
  • bostadstillägg i 103–107 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4 och 5 kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 108–121 kap. (avdelning H).

II Bostadsbidrag 98 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om bostadsbidrag i 99 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till bostadsbidrag i 100 kap.,
  • beräkning av bostadsbidrag i 101 kap., och
  • särskilda handläggningsregler för bostadsbidrag i 102 kap.

99 kap. Allmänna bestämmelser om bostadsbidrag Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • definitioner i 5 §,
  • personer som likställs med makar i 6 §,
  • bevisregler i 7 och 8 §§, och – ansökan i 9 §.

Inledande bestämmelser

2 § Bostadsbidrag lämnas i form av

1. bidrag till kostnader för bostad,

2. särskilt bidrag för hemmavarande barn, och

3. umgängesbidrag till den som på grund vårdnad eller umgänge tidvis har barn boende i sitt hem.

3 § Rätten till bostadsbidrag och bidragets storlek är beroende av den försäkrades bidragsgrundande inkomst och de andra omständigheter som anges i denna underavdelning.

4 § Bostadsbidrag betalas ut löpande som preliminärt bidrag, beräknat efter en uppskattad bidragsgrundande inkomst. Bostadsbidraget bestäms slutligt i efterhand på grundval av den fastställda bidragsgrundande inkomsten.

Definitioner

5 § När det gäller bostadsbidrag avses med

1. hushåll: barnfamiljer, makar utan barn och ensamstående utan barn,

2. barn: den som är under 18 år eller som får förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395), och

3. makar: makar som lever tillsammans.

Personer som likställs med makar

6 § När det gäller bostadsbidrag ska sambor likställas med makar.

Bevisregel

7 § När det gäller bostadsbidrag ska personer som är gifta med varandra anses bo tillsammans om inte den som ansöker om bostadsbidrag eller den som får bidraget visar något annat.

8 § Om det på grund av omständigheterna är sannolikt att två personer är sambor, ska dessa likställas med sambor. Detta gäller inte om den som ansöker om bostadsbidrag eller den som bidraget betalas ut till visar att de inte är sambor.

Ansökan

9 § Ansökan som avser makars bostad ska vara gemensam om det inte finns särskilda skäl för att ansökan görs av den ena maken.

100 kap. Rätten till bostadsbidrag Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • barnfamiljer i 4−9 §§,
  • hushåll utan barn i 10 och 11 §§, och
  • förmånstiden i 12−15 §§.

Allmänna bestämmelser

Bidrag till kostnader för bostad

2 § Bostadsbidrag i form av bidrag till kostnader för bostad kan lämnas till

  • barnfamiljer, och
  • hushåll utan barn. Sådant bidrag lämnas endast till en försäkrad som bor i en bostad som han eller hon äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt. Det krävs dessutom att den försäkrade är folkbokförd i bostaden. Om det finns särskilda skäl, får bidrag dock lämnas för kostnaderna för en bostad där den försäkrade inte är folkbokförd.

Särskilt bidrag och umgängesbidrag

3 § Bostadsbidrag i form av särskilt bidrag kan lämnas till familjer med barn som avses i 4, 7 och 8 §§.

Bostadsbidrag i form av umgängesbidrag kan lämnas till den som tidvis bor med barn i fall som avses i 6 §.

Barnfamiljer

Hushåll med hemmavarande barn

4 § Bostadsbidrag kan lämnas till en försäkrad som har vårdnaden om och varaktigt bor tillsammans med barn.

Bostadsbidrag kan lämnas även för barn som för vård eller undervisning inte varaktigt bor hemma men vistas hemma under minst så lång tid varje år som motsvarar normala skolferier.

5 § Om ett barns föräldrar inte lever tillsammans men har gemensam vårdnad om barnet, har den förälder som barnet är folkbokfört hos rätt till bostadsbidrag enligt 4 och 8 §§.

Försäkrade som tidvis bor med barn

6 § Bostadsbidrag kan lämnas till en försäkrad som på grund av vårdnad eller umgänge tidvis har barn boende i sitt hem.

Bostadsbidrag enligt första stycket lämnas endast för bostäder som

  • omfattar minst två rum utöver kök eller kokvrå, och
  • har en bostadsyta som uppgår till minst 40 kvadratmeter.

Barn i familjehem m.m.

7 § Bostadsbidrag kan lämnas till en försäkrad som efter en myndighets beslut har tagit emot barn för vård i familjehem, om barnet beräknas bo i hemmet under minst tre månader.

8 § När ett barn bor i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende, kan bidrag lämnas även till föräldern eller föräldrarna, om det finns särskilda skäl.

Barn som får förlängt barnbidrag eller studiehjälp

9 § Bestämmelserna i 4

Hushåll utan barn

10 § Bostadsbidrag till hushåll utan barn kan lämnas till en försäkrad som har fyllt 18 år.

11 § Bostadsbidrag enligt 10 § kan inte lämnas om den försäkrade eller dennes make

1. har fyllt 29 år,

2. har barn som berättigar till bostadsbidrag till barnfamiljer, eller

3. får bostadstillägg eller på grund av bestämmelser om inkomstprövning inte får sådant tillägg.

En försäkrad som avses i 6 § första stycket har rätt till bostadsbidrag till hushåll utan barn utan hinder av första stycket 2, om det finns hinder mot att lämna bostadsbidrag till barnfamiljer enligt 6 § andra stycket.

Förmånstiden

12 § Bidrag lämnas från och med månaden efter den då rätten till bidrag har uppkommit till och med den månad då rätten till bidrag har ändrats eller upphört.

Om rätten till bidrag uppkommit eller upphört den första dagen i en månad, ska dock bidraget lämnas eller upphöra från och med den månaden.

13 § Ett beslut om bidrag får avse längst tolv månader.

14 § Bidrag får inte lämnas för längre tid tillbaka än ansökningsmånaden. Bidrag får dock lämnas för en längre tid tillbaka, om en ansökan om bidrag avseende höjning av hyra eller avgift ges in till Försäkringskassan

inom en månad från den dag den försäkrade fick kännedom om hyres- eller avgiftshöjningen.

15 § Om ett barn avlider i en barnfamilj som avses i 4

  • §§ och familjen redan har ansökt om eller får bostadsbidrag får bidraget lämnas som om barnet alltjämt levde till och med den sjätte månaden efter dödsfallet. Detta gäller längst till och med den månad när familjen flyttar från bostaden.

101 kap. Beräkning av bostadsbidrag Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • bidragsgrundande inkomst i 2−13 §§,
  • kostnader för bostad i 14 §,
  • beräkning av bostadsbidrag till barnfamiljer i 15−23 §§,
  • beräkning av bostadsbidrag till hushåll utan barn i 24−28 §§, och
  • undantag när bidragsbehov saknas i 29 §.

Bidragsgrundande inkomst

Huvudregler

2 § Den försäkrades bidragsgrundande inkomst är summan av

1. överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229),

2. överskott i inkomstslaget näringsverksamhet beräknat enligt 4 §,

3. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 5 §,

4. del av egen och barns förmögenhet enligt 6

  • §§,

5. del av barns inkomst av kapital enligt 11 och 12 §§ och

6. vissa andra inkomster enligt 13 §.

3 § Den bidragsgrundande inkomsten ska avse samma kalenderår som bostadsbidraget och ska anses vara lika fördelad på varje månad i kalenderåret.

Inkomstslaget näringsverksamhet

4 § Överskottet eller underskottet av en näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ökas respektive minskas med

1. avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen för utgift för egen pension intill ett belopp motsvarande ett halvt prisbasbelopp,

2. avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. inkomstskattelagen,

3. avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. inkomstskattelagen, och

4. avdrag för underskott från tidigare beskattningsår enligt 40 kap. inkomstskattelagen,

samt minskas respektive ökas med

5. återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond, och

6. återfört avdrag för avsättning till expansionsfond.

Inkomstslaget kapital

5 § Överskottet eller underskottet i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ökas respektive minskas med gjorda avdrag i inkomstslaget, dock inte

1. avdrag för kapitalförluster till den del de motsvarar kapitalvinster som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomstskattelagen,

2. avdrag för uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen vid byte av bostad, och

3. avdrag för negativ räntefördelning enligt 33 kap. inkomstskattelagen.

Överskottet eller underskottet enligt första stycket ska minskas respektive ökas med statligt räntebidrag för den bostad för vilken bostadsbidrag söks, om bidraget tagits upp som intäkt.

Förmögenhet

6 §

Tillägg till den bidragsgrundande inkomsten ska göras med

15 procent av den sammanlagda förmögenhet som överstiger 100 000 kr, avrundad nedåt till helt tiotusental kronor.

I den sammanlagda förmögenheten ingår förmögenhet för varje försäkrad samt för varje barn som avses i 100 kap. 4 och 9 §§.

7 § Tillägg för makars förmögenhet ska fördelas på makarna i förhållande till deras respektive andel av den sammanlagda förmögenheten.

Tillägg för barns förmögenhet ska fördelas lika mellan makar.

8 § Som förmögenhet räknas sådan förmögenhet som skulle ha varit skattepliktig enligt den upphävda lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, beräknad med bortseende från privatbostadsfastighet eller bostadsrätt för vilken bostadsbidrag söks och skulder med säkerhet i denna egendom.

Förmögenheten beräknas per den 31 december det år som bostadsbidraget avser.

Vissa undantag för barns förmögenhet

9 § Som ett barns förmögenhet räknas inte ett belopp som motsvarar ersättning som barnet

1. har fått med anledning av personskada eller kränkning, om ersättningen inte avser ersättning för kostnader, eller

2. har fått från en försäkring med anledning av att barnet ådragit sig skada genom olycksfall eller sjukdom, om ersättningen inte avser ersättning för sakskada.

Första stycket gäller även en fordran som avser sådana ersättningar. Om ersättningen till någon del är skattepliktig enligt inkomstskattelagen (1999:1229) gäller undantaget beloppet före beskattning.

10 § Vid beräkningen av ett barns förmögenhet ska sådana tillgångar undantas som barnet har förvärvat genom

1. gåva eller testamente, 2. förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, och

3. avkastning av och sådant som trätt i stället för sådan egendom som avses i 1 eller 2.

Ett undantag enligt första stycket förutsätter dock att förvärvet har skett från någon annan än barnets förmyndare och att det är förenat med villkor

  • som innebär att egendomen ska stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för denne, och
  • som anger vem som i stället ska utöva förvaltningen.

Barns inkomst av kapital

11 § Om ett eller flera barn som avses i 100 kap. 4 och 9 §§ har överskott i inkomstslaget kapital, ska till den försäkrades bidragsgrundande inkomst läggas varje barns överskott i inkomstslaget kapital i den utsträckning som överskottet överstiger 1 000 kronor.

Vid beräkning av överskott i inkomstslaget kapital tillämpas 5 § första stycket.

12 § Tillägg enligt 11 § ska fördelas lika mellan makar.

Vissa andra inkomster

13 § Med vissa andra inkomster enligt 2 § 6 avses följande:

1. Inkomst som på grund av 3 kap. 9

(1999:1229) eller skatteavtal inte ska tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet, tjänst eller kapital.

2. Studiemedel i form av studiebidrag, utom den del som avser tilläggsbidrag.

3. Skattefria stipendier över 3 000 kronor per månad.

4. Skattepliktiga inkomster enligt 5 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. Inkomster som avses i första stycket 2 och 3 och som i slutet av ett år betalas ut i förskott som hänförliga till nästföljande år ska beaktas för det senare året.

Kostnader för bostad

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilka bostadskostnader som beaktas när det gäller bostadsbidrag.

Beräkning av bostadsbidrag till barnfamiljer

Grundläggande bestämmelser

15 § Bostadsbidrag till barnfamiljer beräknas enligt 17

  • §§.

Om den bidragsgrundande inkomsten överstiger 117 000 kronor för en försäkrad, eller för makar 58 500 kronor för var och en av dem, ska bidraget minskas med 20 procent av den överskjutande inkomsten.

16 § Bidrag som beräknas till mindre belopp än 1 200 kronor för helt år betalas inte ut.

17 § Bostadsbidrag får inte lämnas för fler än tre barn.

Bidrag till kostnader för bostad

18 § Bostadsbidrag lämnas månadsvis som bidrag till kostnader för bostad med 50 procent av den del av bostadskostnaden per månad som för familjer med

  • ett barn överstiger 2 000 kronor men inte 5 300 kronor,
  • två barn överstiger 2 000 kronor men inte 5 900 kronor, och
  • tre eller flera barn överstiger 2 000 kronor men inte 6 600 kronor. Högre bostadskostnad än som anges i första stycket får beaktas, om någon medlem av familjen är funktionshindrad.

19 § Om en förälder är under 29 år och inte får särskilt bidrag enligt 22 §, ska bidrag enligt 18 § beräknas på den del av bostadskostnaden per månad som överstiger 1 800 kronor.

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader i 18 § ska

Försäkringskassan bortse från bostadskostnader som avser bostadsytor som överstiger

1. 80 kvadratmeter för hushåll med ett barn,

2. 100 kvadratmeter för hushåll med två barn,

3. 120 kvadratmeter för hushåll med tre barn,

4. 140 kvadratmeter för hushåll med fyra barn, och

5. 160 kvadratmeter för hushåll med fem eller flera barn. Större bostadsytor än som anges i första stycket får beaktas, om någon medlem av familjen är funktionshindrad.

21 § Försäkringskassan ska beakta bostadskostnader upp till följande belopp per månad, trots bestämmelserna i 20 § första stycket:

1. 3 000 kronor för hushåll med ett barn,

2. 3 300 kronor för hushåll med två barn,

3. 3 600 kronor för hushåll med tre barn,

4. 3 900 kronor för hushåll med fyra barn, och

5. 4 200 kronor för hushåll med fem eller flera barn.

Särskilt bidrag

22 § Bostadsbidrag lämnas månadsvis som särskilt bidrag med

  • 950 kronor till familjer med ett barn,
  • 1 325 kronor till familjer med två barn, och
  • 1 750 kronor till familjer med tre eller flera barn.

Umgängesbidrag

23 § Bostadsbidrag lämnas månadsvis som umgängesbidrag med

– 300 kronor för ett barn, – 375 kronor för två barn, och – 450 kronor för tre eller flera barn. Om det i hushållet finns såväl hemmavarande barn som sådana barn som avses i 99 kap. 2 § 3 lämnas umgängesbidrag med 75 kronor per månad för varje barn som berättigar till umgängesbidrag.

Beräkning av bostadsbidrag till hushåll utan barn

Grundläggande bestämmelser

24 § Bostadsbidrag till hushåll utan barn beräknas enligt 26

  • §§.

Om den bidragsgrundande inkomsten överstiger 41 000 kronor för en försäkrad, eller 58 000 kronor för makar, ska bidraget minskas med en tredjedel av den överskjutande inkomsten.

25 § Bidrag som beräknas till mindre belopp än 1 200 kronor för helt år betalas inte ut.

Bidrag till kostnader för bostad

26 § Bostadsbidrag i form av bidrag till kostnaderna för bostaden lämnas med 75 procent av den del av bostadskostnaden per månad som överstiger 1 800 kronor men inte 2 600 kronor.

27 § Om bostadskostnaden överstiger det belopp som anges i 26 § lämnas bostadsbidrag med 50 procent av den överskjutande bostadskostnaden per månad upp till 3 600 kronor.

Högre bostadskostnad än som anges i första stycket får beaktas, om den försäkrade eller hans eller hennes make är funktionshindrad.

28 § Vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader i 26 och 27 §§ ska Försäkringskassan bortse från bostadskostnader som avser bostadsytor som överstiger 60 kvadratmeter.

Större bostadsyta än som anges i första stycket får beaktas, om den försäkrade eller hans eller hennes make är funktionshindrad.

Undantag när bidragsbehov saknas

29 § Om det är uppenbart att den försäkrade på grund av hushållets inkomst eller förmögenhet eller någon annan omständighet inte behöver det bostadsbidrag som kan beräknas, får Försäkringskassan efter särskild utredning avslå en ansökan om bidrag eller dra in eller sätta ned bidraget.

Ett sådant beslut får fattas även om viss inkomst eller förmögenhet inte ska räknas in i den bidragsgrundande inkomsten.

102 kap. Särskilda handläggningsregler för bostadsbidrag Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • preliminärt bostadsbidrag i 2−4 §§,
  • slutligt bostadsbidrag i 5−7 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 8 och 9 §§, och
  • utbetalning till annan än den försäkrade i 10 och 11 §§.

Preliminärt bostadsbidrag

2 § Preliminärt bostadsbidrag beräknas efter en uppskattad bidragsgrundande inkomst och ska så nära som möjligt motsvara det slutliga bostadsbidrag som kan antas komma att bestämmas.

3 § Vid tillämpningen av 100 kap. 15 § ska bostadsbidraget beräknas som om barnet fortfarande levde och grundas på barnets ekonomiska förhållanden månaden före dödsfallet.

4 § Preliminärt bostadsbidrag betalas ut med ett månadsbelopp, som avrundas nedåt till närmaste jämna hundratal kronor.

Slutligt bostadsbidrag

5 § Slutligt bostadsbidrag bestäms för varje kalenderår under vilket preliminärt bidrag har betalats ut. Slutligt bostadsbidrag bestäms efter den tidpunkt när taxeringsbeslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) senast ska ha meddelats.

6 § Bestäms det slutliga bostadsbidraget till högre belopp än det som för samma år har betalats ut i preliminärt bidrag, ska skillnaden betalas ut.

Bestäms det slutliga bostadsbidraget till lägre belopp än det som för samma år har betalats ut i preliminärt bidrag, ska skillnaden betalas tillbaka enligt vad som anges i avdelning 112 kap. 9, 11

  • och 22 §§.

Belopp under 1 200 kronor ska varken betalas ut eller betalas tillbaka.

7 § Belopp som ska betalas ut enligt 6 § första stycket ska ökas med ett tillägg. Tillägget på det överskjutande beloppet beräknas med ledning av

den statslåneränta som gällde vid utgången av det kalenderår som bidraget avser.

På belopp som ska betalas tillbaka enligt 6 § första stycket ska en avgift betalas. Avgiften på återbetalningsbeloppet beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid utgången av det kalenderår som bidraget avser.

Regeringen meddelar föreskrifter om beräkningen av tillägget och avgiften.

Omprövning vid ändrade förhållanden

8 § Beslut om preliminärt bidrag ska ändras om något har inträffat som påverkar storleken av bidraget. Försäkringskassan får avstå från att besluta om ändring, om ändringen endast i liten utsträckning påverkar bidraget.

9 § Om den försäkrades taxering eller studiemedel i form av studiebidrag ändras efter det att slutligt bostadsbidrag bestämts och ändringen innebär att bostadsbidraget skulle ha varit högre eller lägre, ska ett nytt bostadsbidrag bestämmas, om sökanden begär det eller om Försäkringskassan tar upp frågan.

En fråga om nytt slutligt bostadsbidrag enligt denna paragraf får inte tas upp efter utgången av femte året efter det taxeringsår som taxeringsbeslutet avser eller sjätte året efter det att studiebidraget lämnades.

Utbetalning till annan än den försäkrade

10 § På begäran av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att bidraget ska betalas ut till någon annan än honom eller henne.

11 § Om det finns synnerliga skäl, får Försäkringskassan på framställning av socialnämnden betala ut bidraget till en lämplig person eller till nämnden.

III Bostadstillägg 103 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om bostadstillägg i 104 kap.

Vidare finns bestämmelser om

  • rätten till bostadstillägg i 105 kap.,
  • beräkning av bostadstillägg i 106 kap., och
  • särskild handläggningsordning i 107 kap.

104 kap. Allmänna bestämmelser om bostadstillägg Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelse i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • personer som likställs med ogifta i 3 §, och
  • personer som likställs med gifta i 4 §.

Inledande bestämmelse

2 § Bostadstillägg är ett inkomstprövat tillägg till vissa andra socialförsäkringsförmåner och lämnas i form av

  • bostadstillägg, och
  • särskilt bostadstillägg.

Personer som likställs med ogifta

3 § När det gäller bostadstillägg likställs med ogift person en bidragsberättigad person som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Personer som likställs med gifta

4 § När det gäller bostadstillägg likställs sambor med makar.

Kommer det fram omständigheter som gör det sannolikt att två personer är sambor, ska dessa likställas med sambor, om inte den som ansöker om bostadstillägg eller som sådant bidrag betalas ut till visar att de inte är sambor.

105 kap. Rätten till bostadstillägg Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • vilka förmåner som kan ge rätt till bostadstillägg i 3−7 §§,
  • bostadskostnader i 8 och 9 §§,
  • samordning med bostadsbidrag i 10 §, och
  • förmånstiden i 11 och 12 §§,

Inledande bestämmelser

2 § Bostadstillägg till vissa andra förmåner kan lämnas enligt 3

  • §§.

Den som får bostadstillägg kan dessutom få särskilt bostadstillägg.

Vilka förmåner kan ge rätt till bostadstillägg?

Huvudregler

3 § Bostadstillägg kan lämnas till den som får någon av följande förmåner:

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning,

2. hel allmän ålderspension,

3. änkepension, eller

4. pension eller invaliditetsförmån enligt lagstiftningen i en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, under förutsättning att förmånen motsvarar svensk pension eller ersättning enligt 1

Särskilt om änkepension

4 § Bostadstillägg kan också lämnas till en änka som inte får änkepension enbart på grund av samordningsbestämmelserna i 80 kap. 14 §

5 § Bostadstillägg lämnas trots bestämmelserna i 3 och 4 §§ inte till en kvinna som

1. är född 1945 eller senare och får änkepension på grund av dödsfall efter 2002 eller,

2. enbart får änkepension för tid från och med den månad då hon fyller 65 år.

Särskilt om ålderspension

6 § Bostadstillägg lämnas trots bestämmelserna i 3 § inte till en pensionär som enbart får ålderspension för tid före den månad då han eller hon fyller 65 år.

Särskilt om vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning

7 § Bostadstillägg kan också lämnas när sjukersättning eller aktivitetsersättning har vilandeförklarats enligt 39 kap. 14

  • §§ eller har dragits

in i fall som avses i 110 kap. 16

  • §§.

Bostadskostnader

8 § Bostadstillägg lämnas endast för den bostad där den försäkrade har sitt huvudsakliga boende (permanentbostaden). För bostad i särskild boendeform lämnas bostadstillägg endast för boende i lägenhet eller för boende i en- eller tvåbäddsrum.

9 § Bostadstillägg lämnas inte för sådan bostadskostnad som fastställs med beaktande av den försäkrades inkomst.

Samordning med bostadsbidrag

10 § Bostadstillägg lämnas inte för bostadskostnad till den del bostadskostnaden motsvaras av preliminärt bostadsbidrag enligt 102 kap.

Förmånstiden

11 § Bostadstillägg lämnas från och med den månad som anges i ansökan, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

12 § Ett beslut om bostadstillägg får avse en tid av tolv månader. Om det finns särskilda skäl får bostadstillägg beviljas för längre tid, dock längst för 36 månader.

106 kap. Beräkning av bostadstillägg Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2

  • §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • bidragsgrundande inkomst i 7−15 §§,
  • reduceringsinkomst i 16−19 §§,
  • häktade eller intagna m.fl. i 20 §,
  • beräkning av bostadstillägg i 21−25 §§, och
  • beräkning av särskilt bostadstillägg i 26−30 §§,

Allmänna bestämmelser

Beräkningsunderlag

2 § Storleken på bostadstillägget är beroende av den försäkrades, och om den försäkrade är gift, även makens

  • bidragsgrundande inkomst, och
  • reduceringsinkomst.

Bidragsgrundande inkomst

3 § När det gäller bostadstillägg avses med bidragsgrundande inkomst den inkomst enligt 7

  • §§ för år räknat, som någon kan antas komma att få under den närmaste tiden.

4 § I fråga om en försäkrad som är gift beräknas den bidragsgrundande inkomsten för den försäkrade och hans eller hennes make var för sig.

Reduceringsinkomst

5 § När det gäller bostadstillägg avses med reduceringsinkomst den bidragsgrundande inkomst som återstår efter det att beräkning gjorts enligt 16

  • §§.

6 § I fråga om makar ska reduceringsinkomsten för var och en av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda reduceringsinkomst.

Bidragsgrundande inkomst

Grundläggande bestämmelse

7 § Den bidragsgrundande inkomsten är summan av

1. ett uppskattat överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229),

2. ett uppskattat överskott i inkomstslaget näringsverksamhet beräknat enligt 8 §,

3. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 9 § för året före det år då ansökan om bostadstillägg görs,

4. del av förmögenhet enligt 10

  • §§, och

5. vissa andra inkomster enligt 15 §.

Inkomstslaget näringsverksamhet

8 § Överskottet eller underskottet av en näringsverksamhet beräknat enligt 14 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ökas respektive minskas i enlighet med vad som anges i 101 kap. 4 § 1 och 4.

Inkomstslaget kapital

9 § Överskottet eller underskottet i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ökas respektive minskas i enlighet med vad som anges i 101 kap. 5 § första stycket.

Förmögenhet

10 § Förmögenhet enligt 7 § 4 beräknas per den 31 december året före det år då ansökan om bostadstillägg görs.

11 § Tillägg till den bidragsgrundande inkomsten ska göras med 15 procent av den sammanlagda förmögenhet som överstiger 100 000 kronor för den som är ogift och 200 000 kronor för makar. Det framräknade förmögenhetsbeloppet avrundas nedåt till helt tusental kronor.

12 § I fråga om makar ska värdet av förmögenhet för var och en av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet efter avdrag enligt 11 §.

13 § Som förmögenhet räknas sådan förmögenhet som skulle ha varit skattepliktig enligt den upphävda lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.

14 § Vid tillämpning av 13 § ska det bortses från värdet av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som avses i 2 kap. 13 respektive 18 § inkomstskattelagen (1999:1229) och som utgör den försäkrades permanentbostad samt från skulder med säkerhet i denna egendom.

För försäkrade som har sin bostad i särskild boendeform ska detsamma gälla i fråga om värdet av privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som utgör permanentbostad för den försäkrades make.

Vissa andra inkomster

15 § Med vissa andra inkomster enligt 7 § 5 avses detsamma som i 101 kap. 13 § 1

  • samt ersättning från avtalsgruppsjukförsäkringar för sjukfall som inträffat före år 1991.

Reduceringsinkomst

Grundläggande bestämmelser

16 § Reduceringsinkomsten är summan av

1. sjukersättning, aktivitetsersättning eller pension enligt 105 kap. 3 §,

2. pension eller invaliditetsförmån som lämnas enligt utländsk lagstiftning,

3. inkomst av kapital enligt 7 § 3,

4. del av förmögenhet enligt 7 § 4,

5. 50 procent av de delar av den bidragsgrundande inkomsten som består av arbetsinkomst enligt 65 kap. 9 a § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229),

6. 50 procent av de delar av inkomsten enligt 15 § som, bortsett från att skatteplikt inte föreligger, är av motsvarande slag som arbetsinkomst enligt 65 kap. 9 a § andra stycket inkomstskattelagen, och

7. 80 procent av övriga delar av den bidragsgrundande inkomsten, minskad med ett fribelopp enligt 17

  • §§.

Fribelopp

17 § Det fribelopp som avses i 16 § ska motsvara 2,17 prisbasbelopp för den som är ogift och 1,935 prisbasbelopp för den som är gift.

18 § Om den försäkrade får sjukersättning eller aktivitetsersättning eller motsvarande utländsk förmån ska i stället för vad som anges i 17 § ett avdrag göras med ett belopp som motsvarar garantinivån för hel sådan ersättning enligt 38 kap. 18 och 19 §§. Detta gäller dock längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år.

19 § Om den försäkrade får mer än en förmån som enligt 105 kap. 3 och 4 §§ berättigar till bostadstillägg, ska avdrag göras enligt 17 eller 18 § efter vad som är mest förmånligt för honom eller henne.

Häktade eller intagna, m.fl.

20 § När den bidragsgrundande inkomsten och reduceringsinkomsten beräknas ska Försäkringskassan bortse från sådan förändring i utbetalning av aktivitetsersättning, sjukersättning, pensionsförmåner, äldreförsörjningsstöd och livränta som föranleds av att den försäkrade

  • är häktad,
  • är intagen i kriminalvårdsanstalt,
  • är intagen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga för verkställighet av sluten ungdomsvård, eller
  • på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan vistas i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453).

Beräkning av bostadstillägg

21 § Bostadstillägg ska motsvara differensen mellan den försäkrades

  • bostadskostnad enligt 22−24 §§ och
  • den del av reduceringsinkomsten som anges i 25 §.

22 § Från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år beaktas 93 procent av bostadskostnaden per månad av den del som inte överstiger 5 000 kronor för den som är ogift och 2 500 kronor för den som är gift.

För annan tid beaktas 91 procent av bostadskostnaden per månad av den del som inte överstiger 4 500 kr för den som är ogift och 2 250 kronor för den som är gift.

För var och en av makar ska bostadskostnaden beräknas till hälften av deras sammanlagda bostadskostnad.

23 § Vid boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform beaktas inte bostadskostnader till den del de överstiger 2 250 kronor per månad för var och en av de boende.

24 § Vid beräkningen av bostadskostnad enligt 22 §, för makar den gemensamma, ska även hemmavarande barns andel av bostadskostnaden räknas med under förutsättning att barnet inte har fyllt 20 år och inte är självförsörjande. Detsamma ska gälla så länge barnet får förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395).

25 § Den del av reduceringsinkomsten som avses i 21 § är – 62 procent av inkomsten till den del den inte överstiger ett prisbasbelopp och – 50 procent av överskjutande inkomst.

Beräkning av särskilt bostadstillägg

Huvudregel

26 § Särskilt bostadstillägg ska lämnas med det belopp som den försäkrades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå i övrigt, allt räknat per månad.

Skälig bostadskostnad

27 § Från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år anses som skälig bostadskostnad enligt 26 § högst

  • 6 200 kronor för den som är ogift, och
  • 3 100 kronor för den som är gift. För annan tid gäller beloppen 5 700 kronor respektive 2 850 kronor.

Skälig levnadsnivå i övrigt

28 § Beloppet för skälig levnadsnivå i övrigt enligt 26 § är en tolftedel av

  • 1,294 prisbasbelopp för den som är ogift, och
  • 1,084 prisbasbelopp för den som är gift.

Inkomster

29 § Vid tillämpning av 26 § ska följande inkomster beaktas:

1. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 § 1 och 2 efter avdrag för den skatte- och avgiftssats som följer av tillämplig skattetabell enligt 11 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). Om det för den försäkrade inte kan beslutas någon tillämplig skattetabell ska den skatte- och avgiftssats användas som följer av den skattetabell som skulle ha varit tillämplig om sådant beslut hade kunnat fattas.

2. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 § 3 efter avdrag med 30 procent.

3. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 § 4.

4. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 § 5. När det gäller sådan del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 101 kap. 13 § 1 ska den inkomsten tas upp efter avdrag för de skatter och avgifter som följer av bestämmelserna i 1 och 2 om inkomsten inte hade undantagits från beskattning i Sverige på grund av 3 kap.9–14 §§inkomstskattelagen (1999:1229) eller skatteavtal.

5. Bostadstillägg enligt 21 §.

30 § Inkomsterna enligt 29 § 1

  • ska sammanlagda alltid anses utgöra lägst en tolftedel av det för den försäkrade gällande fribeloppet enligt 17
  • §§ efter avdrag för beräknad preliminär skatt enligt 29 § 1. I fråga om makar ska inkomsterna för var och en av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda inkomster.

För den som är född 1938 eller senare ska från och med den månad då han eller hon fyller 65 år inkomsterna, i stället för de belopp som anges i

17 §, alltid, efter avdrag för beräknad preliminär skatt enligt första stycket, anses utgöra lägst en tolftedel av

– 2,13 prisbasbelopp för den som är ogift, och –1,9 prisbasbelopp för den som är gift.

107 kap. Särskilda handläggningsregler för bostadstillägg Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • omprövning vid ändrade förhållanden i 2−4 §§, och
  • utbetalning av bostadstillägg i 5 och 6 §§.

Omprövning vid ändrade förhållanden

2 § Bostadstillägget ska omprövas när något förhållande som påverkar tilläggets storlek har ändrats.

3 § Bostadstillägget får räknas om utan föregående underrättelse om den del av årsinkomsten ändras som utgörs av

  • en förmån som betalas ut av Försäkringskassan,
  • pension enligt utländsk lagstiftning, eller
  • avtalspension eller motsvarande ersättning som följer av kollektivavtal.

Det som anges i första stycket gäller också när ändring sker av – sådant belopp som avses i 106 kap. 17–19 §§, – preliminärt bostadsbidrag enligt 102 kap., eller – taxeringsvärde för annan fastighet än sådan som avses i 106 kap. 14 §.

4 § En ändring av bostadstillägget ska gälla från och med månaden efter den månad då anledningen till ändring har uppkommit. En ändring av bostadstillägget ska dock gälla från och med den månad under vilken de förhållanden har uppkommit som föranleder ändringen, om förhållandena avser hela den månaden. Gäller det höjning av tillägget ska även 105 kap. 11 § beaktas.

Utbetalning av bostadstillägg

5 § Bostadstillägg ska betalas ut månadsvis. Årsbeloppet ska avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.

6 § Bostadstillägg som understiger 25 kronor per månad betalas inte ut.

Om särskilt bostadstillägg ingår eller om äldreförsörjningsstöd betalas ut, ska dock bostadstillägget alltid betalas ut.

AVD. H VISSA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER I Inledande bestämmelser 108 kap. Innehåll

1 § I avdelning H finns

  • gemensamma bestämmelser om förmåner m.m. i 109–112 kap.,
  • gemensamma bestämmelser om handläggning m.m. i 113–119 kap., och
  • vissa organisatoriska bestämmelser i 120 och 121 kap.

II Gemensamma bestämmelser om förmåner m.m. 109 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • förmåner vid intagning i anstalt eller vård på institution m.m. i 110 kap.,
  • andra gemensamma regler om förmåner i 111 kap., och
  • återkrav och ränta i 112 kap.

110 kap. Förmåner vid intagning i anstalt eller vård på institution m.m. Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

  • familjeförmåner i 4−11 §§
  • förmåner vid sjukdom eller arbetsskada i 12−22 §§,
  • särskilda förmåner vid funktionshinder i 23−25 §§,
  • förmåner vid ålderdom i 26−29 §§,
  • förmåner till efterlevande i 30−34 §§,
  • bostadsstöd i 35 och 36 §§, och
  • gemensamma bestämmelser i 37−40 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Ersättningar enligt denna balk ska enligt vad som anges i detta kapitel dras in, minskas eller betalas ut till annan för försäkrade som är häktade, intagna i anstalt eller vårdas på institution eller dylikt.

3 § Såsom intagen räknas även den som olovligen avvikit från häkte eller anstalt eller som vistas utom anstalt med anledning av permission.

Familjeförmåner

Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner

4 § Bestämmelserna i 12

  • §§ tillämpas även i fråga om graviditetspenning och tillfällig föräldrapenning.

5 § Om en kvinna vid tiden för förlossningen är intagen i kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får Försäkringskassan på framställning av föreståndaren för inrättningen besluta att den föräldrapenning som kvinnan har rätt till ska betalas ut till föreståndaren.

Barnbidrag

6 § Om socialnämnden begär det får Försäkringskassan besluta att familjehemsförälder till ett barn som har placerats av socialnämnden ska få barnbidraget.

Har ett barn placerats i enskilt hem av någon annan än socialnämnden, får Försäkringskassan besluta att familjehemsföräldern ska få barnbidraget om den som annars skulle få bidraget begär det.

7 § Om ett barn vid ingången av en viss månad vårdas i ett hem för vård eller boende inom socialtjänsten, har det kommunala organ som svarar för vårdkostnaden rätt att få barnbidraget för den månaden som bidrag till täckning av kostnaderna för vården. Uppkommer överskott, ska detta redovisas till den som annars är berättigad att få bidraget.

Underhållsstöd

8 § Underhållsstöd lämnas inte för sådan kalendermånad då barnet under hela månaden

1. på statens bekostnad får vård på institution eller annars kost och logi,

2. bor i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller

3. vårdas i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten.

Vårdbidrag

9 § För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, lämnas vårdbidrag endast om vården kan beräknas pågå högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en sådan institution och staten, kommunen eller landstinget är huvudman för vården.

10 § Är den beräknade vårdtiden längre än sex månader kan vårdbidrag, trots vad som anges i 9 §, lämnas för ett svårt sjukt barn under högst tolv

månader om en förälder i betydande omfattning regelbundet behöver vara närvarande på institutionen som en del av behandlingen av barnet.

11 § Om den för vilken bidrag på grund av 9 § inte lämnas tillfälligt inte vårdas genom huvudmannens försorg, lämnas ersättning för sådan tid om denna uppgår till minst tio dagar per kvartal eller till minst tio dagar i följd.

Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

Sjukpenning

12 § Sjukpenning lämnas inte för tid när den försäkrade

1. fullgör någon annan tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt än grundutbildning som är längre än 60 dagar,

2. är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § i samma lag,

3. är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt, eller

4. i annat fall än som anges i 2 eller 3 av någon annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad.

13 § För varje dag då en försäkrad, som får sjukpenning, vistas i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, ska han eller hon betala för sitt uppehälle på begäran av den som svarar för vårdkostnaderna.

14 § Utan hinder av 12 § lämnas sjukpenning till försäkrad som avses under 3 i den paragrafen vid sjukdom som inträffar när han eller hon får vistas utom anstalt och bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

Rehabiliteringspenning

15 § Bestämmelserna i 12

  • §§ tillämpas även i fråga om rehabili-

teringspenning.

Sjukersättning och aktivitetsersättning

16 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas inte för tid efter det att den försäkrade sextio dagar i följd varit frihetsberövad på grund av att han eller hon är

1. häktad eller intagen i anstalt, eller

2. intagen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga för verkställighet av sluten ungdomsvård.

Förmåner lämnas dock från och med den trettionde dagen före frigivningen.

17 § Utan hinder av 16 § lämnas sjukersättning och aktivitetsersättning för tid under vilken den försäkrade vistas utanför anstalt enligt 58 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

18 § Försäkringskassan får medge en nära anhörig, som för sitt uppehälle är beroende av den försäkrade, rätt att helt eller delvis få sjukersättning eller aktivitetsersättning som enligt 16 § annars inte ska lämnas.

Utbetalning av del av förmån till nära anhörig ska i första hand ske från inkomstrelaterad ersättning.

19 § Om den som får sjukersättning eller aktivitetsersättning vistas i ett familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, ska han eller hon för varje dag betala för sitt uppehälle när staten bekostar vistelsen. Detsamma gäller för tid när den försäkrade vistas utanför anstalt enligt 56 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Arbetsskadeersättning m.m.

20 § Bestämmelserna i 12

  • §§ tillämpas även i fråga om sjukpenning

enligt 42, 45 och 46 kap.

Bestämmelserna i 16

  • §§ tillämpas även i fråga om livränta till den försäkrade enligt 43, 45 och 46 kap.

Smittbärarpenning

21 § Bestämmelserna i 12–14 §§ tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.

Närståendepenning

22 § Bestämmelserna i 12 och 14 §§ tillämpas även i fråga om närståendepenning.

Särskilda förmåner vid funktionshinder

Handikappersättning

23 § Bestämmelserna i 9 och 11 §§ tillämpas även i fråga om handikappersättning.

Assistansersättning

24 § Assistansersättning lämnas inte för tid när den funktionshindrade

1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett landsting,

2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett landsting,

3. bor i en gruppbostad, eller

4. vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet enligt 9 § 10 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

25 § Om det finns särskilda skäl kan assistansersättning lämnas även för tid när den funktionshindrade vårdas för kortare tid på sjukhus eller deltar i verksamhet enligt 24 § 4.

Förmåner vid ålderdom

26 § Bestämmelserna i 27

  • §§ gäller allmän ålderspension och äldreförsörjningsstöd. När det gäller äldreförsörjningsstöd tillämpas även vad som sägs om bostadstillägg i 35 och 36 §§.

27 § Den försäkrade ska betala för sitt uppehälle för varje dag som han eller hon

1. är häktad eller intagen i anstalt, eller

2. vistas i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.

Vid vistelse i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende gäller detta endast när staten bekostar vistelsen.

28 § Den försäkrade ska inte betala för sitt uppehälle när han eller hon vistas utanför anstalt enligt 58 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

29 § Den försäkrade ska inte betala för sitt uppehälle när han eller hon dessutom är berättigad till sjukersättning eller livränta men förmånen enligt 16 eller 20 § inte ska lämnas.

Förmåner till efterlevande

Omställnings-, änke- och garantipension

30 § Om den som får omställnings- eller änkepension och garantipension till sådan pension sedan minst trettio dagar i följd är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall, från och med den trettioförsta dagen, garantipensionen lämnas med högst ett belopp som innebär att denna tillsammans med omställnings- eller änkepensionen uppgår till 4,5 procent av prisbasbeloppet i månaden.

Denna begränsning gäller inte för tid under vilken den pensionsberättigade vistas utanför anstalt enligt 58 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

31 § Om den som får en förmån som avses i 30 § första stycket vistas i ett familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan ska han eller hon för varje dag betala för sitt uppehälle när staten bekostar vistelsen. Detsamma gäller för tid när en pensionsberättigad vistas utanför anstalt enligt 56 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

32 § Bestämmelserna i 30 och 31 §§ gäller endast under förutsättning att den pensionsberättigade inte dessutom får allmän ålderspension eller äldreförsörjningsstöd.

Efterlevandestöd

33 § Om ett barn sedan minst trettio dagar i följd på statens bekostnad vårdats på anstalt eller annars fått kost och bostad, får efterlevandestöd inte lämnas. Sådan förmån får dock lämnas för tid när barnet är inackorderat vid sameskola.

34 § Bestämmelserna i 33 § hindrar inte att efterlevandestöd får lämnas i fråga om en elev i specialskola för tid när eleven vistas utom skolan. För sådan tid ska 11 § tillämpas på motsvarande sätt.

Bostadsstöd

35 § Om någon som har rätt till bostadstillägg vistas eller bor i en särskild boendeform eller i ett liknande boende är han eller hon berättigad till bostadstillägg för sin ursprungliga permanentbostad under högst sex månader från det att Försäkringskassan har bedömt vistelsen eller boendet i den särskilda boendeformen som stadigvarande.

36 § I fråga om den som är intagen i anstalt och avtjänar fängelsestraff som överstiger två år lämnas bostadstillägg under längst två månader efter det att vistelsen i anstalten inleddes eller fängelsestraffet började verkställas på något annat sätt. Bostadstillägg får dock lämnas för tiden från och med den tredje månaden före den månad då frigivning ska ske eller från och med den månad då den intagne påbörjar en vistelse utanför anstalt enligt 58 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Gemensamma bestämmelser

Ersättning endast för del av kalendermånad

37 § Ska ersättning betalas ut endast för del av en kalendermånad, beräknas ersättningen för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste högre krontal. Detsamma gäller om garantipension till omställnings- eller änkepension ska minskas enligt 30 § för del av kalendermånad.

Vad som sägs i första stycket gäller inte sjuklön.

Hur den försäkrade ska betala för sitt uppehälle

38 § När den försäkrade ska betala för sitt uppehälle sker betalningen genom att Försäkringskassan, efter skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483), gör avdrag från ersättningen när den ska betalas ut.

När det gäller graviditetspenning, tillfällig föräldrapenning, sjukpenning, rehabiliteringspenning och smittbärarpenning ska det innehållna beloppet betalas ut till den som har begärt avdraget.

39 § Avdraget för uppehälle uppgår till 80 kronor för dag.

När det gäller graviditetspenning, tillfällig föräldrapenning, sjukpenning, rehabiliteringspenning och smittbärarpenning får avdraget utgöra högst en tredjedel av ersättningens belopp efter skatteavdrag. I

övriga fall får avdraget utgöra högst en tredjedel av förmånernas månadsbelopp efter skatteavdrag delat med 30. Avdraget på förmånen ska avrundas till närmaste lägre krontal.

40 § Om den försäkrade samtidigt får flera ersättningar enligt denna balk ska endast ett avdrag göras från de sammantagna förmånerna.

111 kap. Andra gemensamma bestämmelser om förmåner Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning i 2

  • §§,

– sjukdom, skada eller dödsfall på grund av brott i 6

  • §§,

– utmätning, pantsättning och överlåtelse av fordran i 9

  • §§,

– preskription i 12

  • §§, och

– skadestånd i 16 och 17 §§,

Sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning

2 § Om Försäkringskassan har betalat ut en ersättning enligt denna balk till en försäkrad och senare beviljar den försäkrade en annan ersättning enligt balken retroaktivt för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen avser gäller följande. Avdrag på den retroaktiva ersättningen ska göras med det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.

Vad som sägs i första stycket gäller också när den först utbetalda ersättningen är en sådan ersättning enligt någon annan författning som Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa fattar beslut om.

3 § Vid utbetalning av äldreförsörjningsstöd för förfluten tid till en bidragsberättigad, vars make tidigare har fått en sådan förmån för samma tid, ska den senare förmånen minskas på sådant sätt att det sammanlagda beloppet under denna tid motsvarar de ersättningar som skulle ha betalats ut om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.

Första stycket gäller även bostadstillägg.

4 § Vid utbetalning av efterlevandepension för tid före ansökningsmånaden ska beloppet minskas om det för samma tid tidigare har betalats ut efterlevandepension till någon annan efterlevande. Minskningen ska ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.

Första stycket gäller även efterlevandelivränta.

5 § Om någon som har rätt till periodisk ersättning enligt denna balk har fått ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) ska retroaktivt beviljad ersättning på begäran av socialnämnden betalas ut till nämnden. Betalning till socialnämnden ska göras, till den del den ersätt-

ningsberättigade inte har återbetalat biståndet och det återstående beloppet överstiger 1 000 kronor, med det belopp som motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den ersättningsberättigade och dennes familj för eller under den tid som den retroaktiva ersättningen avser.

Det som anges i första stycket gäller inte assistansersättning eller sjuklön från en arbetsgivare.

Sjukdom, skada eller dödsfall på grund av brott

6 § Ersättning på grund av sjukdom eller skada som betalas ut av Försäkringskassan får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen har ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han eller hon har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft.

7 § Efterlevandepension, efterlevandestöd eller efterlevandelivränta ska dras in om den som är berättigad till ersättningen genom brottslig gärning uppsåtligen har berövat den avlidne livet eller medverkat till brottet enligt 23 kap. 4 eller 5 § brottsbalken.

Förmånerna får även dras in eller sättas ned, om den efterlevande på något annat sätt än som sägs i första stycket har vållat dödsfallet genom en handling för vilken ansvar ådömts honom eller henne genom dom som vunnit laga kraft.

8 § Om någon inom den krets som avses i 94 kap. 3 § första stycket 3 har begått ett brott som avses i 14 kap. 15 § försäkringsavtalslagen (2005:104) mot pensionsspararen eller mot någon annan inom samma krets, eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som avses i 14 kap. 15 § försäkringsavtalslagen, ska det som där föreskrivs om förlust av rätt till försäkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande.

Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till efterlevande enligt 95 kap. 4 § har begått ett brott som avses i 14 kap. 15 § försäkringsavtalslagen mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs där.

Utmätning, pantsättning och överlåtelse av fordran

9 § En försäkrads fordran på ersättning som innestår hos Försäkringskassan får inte utmätas. En fordran på sådan ersättning får inte heller pantsättas eller överlåtas innan den är tillgänglig för lyftning.

10 § Bestämmelserna i 9 § hindrar inte utmätning enligt vad som föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken.

11 § Bestämmelserna i 9 § gäller även för tillgodohavande på premiepensionskonto.

Preskription

Huvudregler

12 § Om en ersättning som beslutats enligt denna balk inte har lyfts före utgången av andra året efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är fordran på beloppet preskriberad. Detta gäller inte sjuklön som betalas ut av en arbetsgivare.

Preskriptionslagen (1981:130) gäller inte för en enskilds fordringar på pension enligt balken om inte annat följer av första stycket.

Barnbidrag

13 § Om barnbidrag inte har lyfts före utgången av året efter det då bidraget blev tillgängligt för lyftning är fordran på beloppet preskriberad.

Underhållsstöd

14 § Om beslutat underhållsstöd som hänför sig till en viss månad inte har lyfts inom sex månader efter utgången av den månaden, är fordran på beloppet preskriberad.

Bilstöd

15 § Om beslutat bilstöd inte har använts inom sex månader från det att den som beviljats bilstöd fått besked om att stödet kan betalas ut är fordran på beloppet preskriberad.

Skadestånd

16 § Om någon har rätt till ersättning enligt denna balk, är detta inte något hinder mot att göra gällande anspråk på skadestånd utöver ersättningen.

17 § Ersättning enligt denna balk får inte återkrävas från den som är skyldig att betala skadestånd till den ersättningsberättigade.

Första stycket gäller inte i fråga om sjuklön som betalas av arbetsgivaren.

112 kap. Återkrav och ränta Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • återbetalning av ersättning i 2−10 §§,
  • eftergift i 11−14 §§, – ränta i 15–18 §§, – dröjsmålsränta i 19 och 20 §§, – eftergift av ränta och dröjsmålsränta i 21 §, och
  • avdrag på ersättning (kvittning) i 22−25 §§.

Återbetalning av ersättning

Huvudregler

2 § Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten ska besluta om återbetalning av ersättning som den har beslutat enligt denna balk, om den försäkrade eller den som annars har fått ersättningen har orsakat att denna har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp genom att

1. lämna oriktiga uppgifter, eller

2. underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som fått ersättningen har insett eller skäligen borde ha insett detta.

3 § I fråga om efterlevandepension, efterlevandestöd, livränta till efterlevande och premiepension till efterlevande kan återbetalningskrav ställas även då förutsättningarna i 2 § första stycket är uppfyllda när det gäller den avlidne.

Minskad pensionsrätt m.m.

4 § Har inkomst-, tilläggs- eller efterlevandepension betalats ut och minskas därefter pensionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning enligt 64 kap. 9 och 21 §§ ska Försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald pension.

5 § Om en tjänsteman enligt 2 § lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna har överfört värdet av pensionsrätt för inkomstpension och värdet av rätt till tilläggspension till gemenskaperna och den fastställda pensionsrätten för inkomstpension eller fastställda pensionspoäng därefter har sänkts, ska

Försäkringskassan enligt 6 § återkräva av honom eller henne det som har överförts för mycket.

6 § Återkrav enligt 5 § ska ske om sänkningen beror på att pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt eller pensionspoäng inte borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 64 kap. 9 och 21 §§ om bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall ska beloppet återkrävas endast om den som överfört värdet av pensionsrättigheter genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionsrätt eller pensionspoäng har fastställts felaktigt eller med ett för högt belopp.

Närmare om premiepension

7 § När det gäller premiepension ska Premiepensionsmyndigheten besluta om återbetalning enligt 2 § bara om felet belastar övriga pensionssparare eller kan innebära en avsevärd påverkan på framtida utbetalningar av pension till pensionsspararen. Detta gäller också i fråga om premiepension till efterlevande.

Underhållsstöd

8 § Har underhållsstöd lämnats felaktigt eller med för högt belopp, ska

Försäkringskassan besluta om återkrav av beloppet från den som det har betalats ut till, även om förutsättningarna enligt 2 § inte är uppfyllda.

Bostadsbidrag

9 § Har bostadsbidrag lämnats felaktigt eller med för högt belopp ska

Försäkringskassan besluta om återbetalning även i andra fall än som avses i 2 § eller i bestämmelserna om slutlig avstämning enligt 102 kap. 6 §.

Interimistiska beslut

10 § Om ett sådant interimistiskt beslut som avses i 116 kap. 2 § har fattats och det senare bestäms att ersättning inte ska lämnas eller ska lämnas med lägre belopp är den försäkrade inte skyldig att betala tillbaka utbetalad ersättning i andra fall än som anges i 2 §.

Eftergift

Huvudregel

11 § Om det finns särskilda skäl får Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt 2

  • §§.

Bostadsbidrag

12 § När det gäller bostadsbidrag ska det vid bedömning av om det finns särskilda skäl för eftergift särskilt beaktas vilken förmåga sökanden och dennes medsökande har att kunna betala tillbaka bidraget.

13 § Om sökanden eller dennes medsökande medvetet eller av oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter till grund för bedömningen av rätten till bostadsbidrag, får kravet på återbetalning inte efterges.

14 § För att rätten till eftergift ska kunna prövas när det gäller bostadsbidrag ska skyldigheten enligt 114 kap. 44–46 §§ att anmäla ändrade förhållanden ha fullgjorts av sökanden och dennes medsökande. Om de inte har anmält ändrade förhållanden kan eftergift ändå prövas om de inte skäligen borde ha insett att de var skyldiga att göra en sådan anmälan.

Ränta

Huvudregler

15 §

En person som är återbetalningsskyldig enligt bestämmelserna i 2–

6, 8 eller 9 § ska betala ränta på det återkrävda beloppet om Försäkringskassan avseende det återkrävda beloppet har

1. träffat avtal med honom eller henne om en avbetalningsplan, eller

2. medgett honom eller henne anstånd med betalningen. Räntan ska beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades eller anståndet medgavs. Ränta ska dock inte betalas för tid innan återkravet har förfallit till betalning.

16 § Räntan enligt 15 § ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.

Premiepension

17 § En person som är återbetalningsskyldig för premiepension enligt 7 § ska betala ränta på det felaktigt utbetalda beloppet med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) från utbetalningsdagen till och med dagen för Premiepensionsmyndighetens beslut om återkrav.

Bostadsbidrag

18 § Ränta ska inte tas ut på sådan avgift som avses i 102 kap. 7 § andra stycket.

Dröjsmålsränta

Huvudregel

19 § Om ett belopp som har återkrävts enligt bestämmelserna i 2–6 och 8–10 §§ inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta tas ut på beloppet.

För uttag av dröjsmålsränta gäller i tillämpliga delar räntelagen (1975:635).

Bostadsbidrag

20 § Dröjsmålsränta ska inte tas ut på sådan avgift som avses i 102 kap. 7 § andra stycket.

Eftergift av ränta och dröjsmålsränta

Huvudregel

21 § Om det finns särskilda skäl får Försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på ränta och dröjsmålsränta enligt 15–19 §§.

Avdrag på ersättning (kvittning)

Allmänna bestämmelser

22 § Avdrag på ersättning enligt denna balk får, i den utsträckning det är skäligt, göras om den ersättningsberättigade enligt beslut av Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning som lämnats på grund av denna balk eller någon annan författning.

Det som anges i första stycket gäller inte sjuklön och inte heller ersättning som avses i lagen (2008:000) om statlig ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader m.m.

Närmare om premiepension

23 § Har Försäkringskassan gjort avdrag enligt 22 § med anledning av beslut om återbetalning av premiepension ska det avdragna beloppet överlämnas till Premiepensionsmyndigheten.

Närmare om förmåner till efterlevande

24 § Om Försäkringskassan har beslutat om återbetalning av inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension och det till följd av beslutet om sänkt sådan pension beviljas efterlevandestöd eller garantipension till omställningspension eller till änkepension retroaktivt för samma tid, ska avdrag för den återkrävda pensionen i första hand göras på den retroaktivt beviljade förmånen, i den utsträckning betalning inte redan har skett.

25 § Om Försäkringskassan har beslutat om återbetalning av efterlevandestöd eller garantipension till omställningspension eller till änkepension, ska avdrag för den återkrävda förmånen i första hand göras på retroaktivt beviljad inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension som avser samma tid som återkravet, i den utsträckning betalning inte redan har skett.

III Gemensamma bestämmelser om handläggning m.m. 113 kap. Innehåll m.m.

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • handläggning av ärenden i 114 kap.,
  • självbetjäningstjänster via Internet i 115 kap.,
  • beslut i 116 kap.,
  • ändring, omprövning och överklagande av beslut i 117 kap.,
  • behandling av personuppgifter i 118 kap., och
  • straffbestämmelser i 119 kap.

2 § I denna underavdelning finns bl.a. bestämmelser som gäller utöver eller i stället för bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:223) och förvaltningsprocesslagen (1971:291).

114 kap. Handläggning av ärenden Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • tillämpningsområdet i 2 och 3 §§,
  • ansökan och anmälan m.m. i 4−12 §§,
  • utredning och uppgiftsskyldighet i 13−28 §§,
  • uppgiftsskyldighet för andra än parter i 29–34 §§,
  • bevisupptagning vid allmän domstol i 35 §,
  • undantag från sekretess i 36−40 §§,
  • anmälan om bosättning eller arbete i Sverige i 41−43 §§,
  • skyldighet att anmäla ändrade förhållanden i 44−46 §§, och
  • indragning och nedsättning av ersättning i 47−53 §§.

Tillämpningsområdet

2 § Detta kapitel gäller vid handläggningen av ärenden om förmåner, m.m. enligt denna balk hos Försäkringskassan.

Bestämmelserna i 4, 8, 10, 11, 13 och 15 §§ gäller på motsvarande sätt vid handläggningen av ärenden enligt balken hos Premiepensionsmyndigheten.

3 § När det är särskilt angivet ska vissa av bestämmelserna även tillämpas vid handläggningen hos Skatteverket.

Ansökan och anmälan m.m.

Ansökan m.m.

4 § Den som vill begära en förmån (sökanden) ska ansöka om den skriftligen. Detsamma gäller för ökning av en förmån.

En ansökan om en förmån ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och ska vara egenhändigt undertecknad. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete.

5 § När det gäller bostadsbidrag ska barn som avses i 100 kap. 4 § och som är över 18 år på ansökningshandlingen själva intyga de uppgifter som rör barnet, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Beträffande bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd skall, om den försäkrade är gift, uppgifter om faktiska förhållanden lämnas på heder och samvete även av den försäkrades make.

Beträffande förlängt underhållsstöd enligt 18 kap. 6 § ska ansökan göras av den studerade själv, även om han eller hon ännu inte fyllt 18 år.

6 § Trots vad som anges i 4 § behöver ansökan inte göras om följande förmåner:

1. Barnbidrag, i annat fall än som avses i 15 kap. 7 §. Det finns dock särskilda bestämmelser om anmälan som gäller flerbarnstillägg i 16 kap. 12 §.

2. Assistansersättning när kommunen enligt 15 § 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har anmält behov av ersättning till Försäkringskassan. Om handikappersättning eller vårdbidrag har beviljats för begränsad tid får den tid för vilken förmånen ska lämnas förlängas utan att ansökan om detta har gjorts. Ytterligare bestämmelser om att förmåner lämnas utan ansökan finns beträffande

1. tilläggspension i 59 kap. 6 §,

2. änkepension i 80 kap. 15 §, och

3. premiepension till efterlevande i 96 kap. 2 § första stycket.

7 § Oberoende av vad som anges i 6 § kan uppgifter behöva lämnas enligt 13 §.

8 § Bestämmelser om ansökan via Internet finns i 115 kap. 4

  • §§.

9 § Bestämmelserna i 4, 7 och 8 §§ gäller även i fråga om ansökan om något annat än en förmån som ska göras enligt en bestämmelse i balken.

Avvisning av ansökan

10 § Om ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för någon prövning i sak ska Försäkringskassan avvisa den.

Om ansökan inte i övrigt uppfyller föreskrifterna i 4 § andra stycket eller det som annars är särskilt föreskrivet ska Försäkringskassan också avvisa ansökan.

11 § Försäkringskassan får inte avvisa ansökan enligt 9 § om sökanden inte först har förelagts att avhjälpa bristen vid påföljd att ansökan annars kommer att avvisas. Ett sådant föreläggande får delges.

Ansökan till fel myndighet, m.m.

12 § Om en ansökan, anmälan eller liknande som gäller allmän ålderspension och som ska göras till Försäkringskassan i stället har kommit in till Premiepensionsmyndigheten, ska den anses inkommen till Försäkringskassan samma dag. Detsamma ska gälla om ansökan, anmälan eller liknande ska göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har kommit in till Försäkringskassan.

Utredning och uppgiftsskyldighet

Huvudregler

13 § Försäkringskassan ska se till att ärendet blir tillräckligt utrett.

Den enskilde är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk. För sådant uppgiftslämnande gäller även 4 § andra stycket, om inte särskilda skäl talar mot det.

Utredningsbefogenheter

14 § När det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk får Försäkringskassan

1. göra förfrågan hos den försäkrades arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter,

2. besöka den försäkrade,

3. begära ett särskilt läkarutlåtande eller ett utlåtande av viss läkare eller någon annan sakkunnig, samt

4. begära att den försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller någon annan utredning eller deltar i ett särskilt möte (avstämningsmöte) för bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd och arbetsförmåga samt behovet av och möjligheterna till rehabilitering.

Utbetalning utomlands

15 § För utbetalning utomlands får det krävas bevis om att rätten till förmånen består.

Graviditetspenning

16 § När det gäller graviditetspenning får Försäkringskassan begära att kvinnan ger in ett utlåtande från sin arbetsgivare.

Tillfällig föräldrapenning

17 § När det gäller tillfällig föräldrapenning som avses i 13 kap. 17 § andra meningen och 24 § får Försäkringskassan kräva att en förälder ger in särskilt intyg av arbetsgivare eller någon annan som kan ge upplysning om arbetsförhållandena.

Försäkringskassan får också kräva att en förälder styrker sin rätt till föräldrapenningsförmån i samband med föräldrautbildning eller deltagande i en behandling av ett sjukt eller funktionshindrat barn genom intyg av den som anordnat utbildningen eller ordinerat behandlingen.

18 § När det gäller tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 22 § ska läkarutlåtande ges in för att styrka det särskilda vård- eller tillsynsbehovet. I fall som avses i 13 kap. 29 § ska barnets sjukdomstillstånd styrkas med ett läkarutlåtande om det inte hos Försäkringskassan redan finns tillräcklig utredning för att bedöma rätten till ersättning.

Sjukpenning

19 § När det gäller sjukpenning ska den försäkrade, om Försäkringskassan begär det, ge in en skriftlig särskild försäkran avseende nedsättningen av arbetsförmågan på grund av sjukdom. Den särskilda försäkran ska innehålla en utförligare beskrivning av den försäkrades arbetsuppgifter och egna bedömning av arbetsförmågan än det som har uppgetts i ansökan. Uppgifterna i den särskilda försäkran ska lämnas på heder och samvete.

Sjukersättning och aktivitetsersättning

20 § Som villkor för rätt till eller ökning av sjukersättning eller aktivitetsersättning får anges att den försäkrade under högst 30 dagar ska vara intagen på visst sjukhus eller vistas på vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning.

Arbetsskadeersättning m.m.

21 § Försäkringskassan och allmän förvaltningsdomstol har i den utsträckning som det behövs för att bestämma skadeersättning, rätt att hos myndighet som utövar tillsyn över arbetsgivares verksamhet begära undersökning av arbetsförhållanden eller att, om det finns särskilda skäl eller det gäller en annan försäkrad än en arbetstagare, själva göra en sådan undersökning.

Smittbärarpenning

22 § Till en ansökan om smittbärarpenning som grundas på beslut enligt 48 kap. 5 § 1 ska det fogas en kopia av beslutet eller ett intyg med uppgift om beslutets innehåll.

Till en ansökan om smittbärarpenning som grundas på sådant förhållande som anges i 48 kap. 5 § 2 eller en ansökan om resekostnadsersättning ska det fogas ett intyg om den företagna åtgärden.

Närståendepenning

23 § Till en ansökan om närståendepenning ska det fogas ett utlåtande av en läkare som ansvarar för den sjukes vård och behandling. Utlåtandet ska innehålla uppgifter om den vårdades sjukdomstillstånd.

Kravet på läkarutlåtande gäller inte om det hos Försäkringskassan finns utredning om det som avses i första stycket och utredningen är tillräcklig för att bedöma ersättningsfrågan.

Handikappersättning och vårdbidrag

24 § Som villkor för rätt till eller ökning av handikappersättning eller vårdbidrag får det anges att den försäkrade respektive barnet under högst 30 dagar ska vara intagen på ett visst sjukhus.

Allmän ålderspension

25 § Efter föreläggande av Skatteverket, Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol ska en enskild, i den omfattning och inom den tid som har angetts i föreläggandet, meddela sådana upplysningar som är av betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om allmän ålderspension.

Förmåner till efterlevande

26 § Som villkor för utbetalning av efterlevandestöd, efterlevandepension eller efterlevandelivränta får det krävas en förklaring på heder och samvete av den efterlevande att denne inte vet om en försvunnen person är i livet och, i fråga om livränta, hur eller varför personen har försvunnit.

Kostnader

27 § För kostnader som en försäkrad eller någon annan har med anledning av sådan utredning som avses i 14, 20 och 24 §§ lämnas ersättning i enlighet med föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar.

För kostnader som en försäkrad har för läkarundersökning eller läkarutlåtande i samband med ansökan om vårdbidrag, sjukersättning, aktivitetsersättning eller handikappersättning lämnas ersättning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Andra parter än den försäkrade

28 § Bestämmelserna om utredningsåtgärder i 13 § samt 14 § 1 och 2 gäller i tillämpliga delar även

  • betalningsskyldiga för underhållsstöd, och
  • efterlevande i fråga om deras rätt till efterlevandeförmåner.

Uppgiftsskyldighet för andra än parter

Myndigheter, arbetsgivare och försäkringsinrättningar

29 § Myndigheter, arbetsgivare och uppdragsgivare samt försäkringsinrättningar ska på begäran lämna Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten, Skatteverket och allmän förvaltningsdomstol uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av denna balk.

Arbetsgivare och uppdragsgivare är även skyldiga att lämna sådana uppgifter om arbetet och arbetsförhållandena som behövs i ett ärende om arbetsskadeförsäkring.

Arbetslöshetskassor

30 § Arbetslöshetskassor ska på begäran lämna uppgifter enligt 30 § till

Skatteverket, Premiepensionsmyndigheten och allmän förvaltningsdomstol i ärenden om allmän ålderspension, särskilt pensionstillägg, efterlevandepension och efterlevandestöd.

Banker och andra penninginrättningar

31 § Banker och andra penninginrättningar ska på begäran lämna uppgifter enligt 29 § till Försäkringskassan och allmän förvaltningsdomstol i ärenden om bostadsbidrag, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd.

Centrala studiestödsnämnden

32 § Centrala studiestödsnämnden ska till Försäkringskassan lämna uppgifter om vilka studerande som beviljats studiehjälp i form av studiebidrag för det andra kvartalet varje år.

Ansvariga för grundutbildning av totalförsvarspliktiga

33 § Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ska underrätta Totalförsvarets pliktverk om utbetalad dagersättning samt i förekommande fall om att utbildningen har avbrutits.

Den som bedriver skola

34 § Den som driver en skola ska lämna de uppgifter som behövs i fråga om förlängt barnbidrag.

Bevisupptagning vid allmän domstol

35 § Försäkringskassan får i ärenden om arbetsskadeförsäkring, statligt personskadeskydd och krigsskadeersättning begära att tingsrätt håller förhör med vittne eller sakkunnig. För förhöret ska i tillämpliga delar gälla det som föreskrivs om bevisupptagning utom huvudförhandling.

Ingen är skyldig att inställa sig vid en annan tingsrätt än den inom vars domkrets han eller hon vistas. Ersättning till den som har inställt sig för att höras lämnas med skäligt belopp som rätten bestämmer och betalas av Försäkringskassan.

Undantag från sekretess

36 § Sekretess hindrar inte att Skatteverket, Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten och allmän förvaltningsdomstol på begäran får lämna ut uppgifter om ersättningar enligt denna balk eller enligt lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån till

1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för samordning med ersättning därifrån, och

2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs där vid tillämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har anslutit sig till.

37 § Sekretess hindrar inte att allmän förvaltningsdomstol på begäran får lämna ut uppgifter som avses i 36 § till en arbetslöshetskassa, om uppgiften behövs för samordning med ersättning därifrån.

38 § Sekretess hindrar inte att Skatteverket och Premiepensionsmyndigheten på begäran får lämna ut uppgifter rörande inkomstgrundad ålderspension eller efterlevandepension till en arbetslöshetskassa, om uppgiften behövs för samordning med ersättning därifrån.

39 § Bestämmelserna i 36 och 37 §§ gäller även för utlämnande av uppgift från varje annan myndighet som har till uppgift att handlägga ärenden om ersättningar enligt denna balk eller enligt lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån.

40 § Sekretess hindrar inte att Försäkringskassan får lämna ut uppgift till arbetsgivaren om vad som framkommit vid sjukkontroll enligt 14 § 1 och 2, under förutsättning att uppgiften behövs för ställningstagande till arbetstagarens rätt till sjuklön under sjuklöneperioden. Uppgiften får avse om arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller nedsättningens omfattning.

Anmälan om bosättning eller arbete i Sverige

41 § Den som bosätter sig i Sverige och som inte är folkbokförd här ska anmäla sig till Försäkringskassan.

En utsänd statsanställd som avses i 5 kap. 4 § första stycket och som inte är folkbokförd här ska anmäla sig till Försäkringskassan.

42 § En anmälan om arbete i Sverige som görs av den som arbetar här utan att vara bosatt i landet ska göras till Försäkringskassan.

43 § Den som lämnar Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för socialförsäkringsskyddet enligt 5 eller 6 kap. ska anmäla detta till Försäkringskassan.

Skyldighet att anmäla ändrade förhållanden

44 § Den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån enligt denna balk ska anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen.

Det som anges i första stycket kan avse

1. bosättning i Sverige eller utlandsvistelse,

2. bostadsförhållanden,

3. civilstånd, vårdnad och sammanboende med vuxen eller barn,

4. hälsotillstånd,

5. förvärvsarbete i Sverige eller utomlands,

6. arbetsförmåga,

7. inkomstförhållanden, och

8. utländsk socialförsäkringsförmån. När det anses motiverat får det krävas att uppgifterna enligt första stycket lämnas på det sätt som föreskrivs i 4 §.

45 § Anmälan enligt 44 § ska göras så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att den anmälningsskyldige fick kännedom om förändringen.

46 § Det som anges om anmälningsskyldighet i 44 och 45 §§ gäller också för betalningsskyldiga för underhållsstöd i fråga om anstånd.

Indragning och nedsättning av ersättning

Försummad uppgifts- eller anmälningsskyldighet

47 § Ersättning enligt denna balk som betalas ut av Försäkringskassan får dras in eller sättas ned om den försäkrade eller den som annars får ersättningen

1. medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift,

2. inte har lämnat uppgift enligt 13 §, eller

3. inte har anmält ändrade förhållanden enligt 44 och 45 §§. Indragningen eller nedsättningen får avse viss tid eller gälla tills vidare. Det som anges i första stycket gäller endast om det är fråga om ett förhållande som är av betydelse för rätten till eller storleken av ersättningen.

Vägran att medverka i utredningen

48 § Ersättning enligt denna balk får dras in eller sättas ned om den som är berättigad till ersättningen utan giltig anledning vägrar att medverka till utredningsåtgärder enligt 14

  • §§. Då gäller 47 § andra stycket.

Vägran att följa läkares föreskrifter

49 § Ersättning enligt denna balk får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen vägrar att följa läkares föreskrifter. Då gäller 47 § andra stycket.

Underlåtenhet att ge in läkarintyg eller försäkran vid sjukdomsfall

50 § Sjukpenning får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen låter bli att

1. styrka nedsättning av arbetsförmågan genom läkarintyg inom den tid som föreskrivs i 30 kap. 20 § eller

2. ge in en sådan särskild försäkran som avses i 19 §.

Underlåtenhet att meddela vistelseadress

51 § Sjukpenning får dras in eller sättas ned om den som är berättigad till ersättningen låter bli att meddela Försäkringskassan sin vistelseadress när han eller hon under sjukdomsfall vistas annat än tillfälligt på annan adress än den som angetts till Försäkringskassan.

Det som anges i första stycket gäller också graviditetspenning, tillfällig föräldrapenning och smittbärarpenning.

Vägran att medverka till behandling eller rehabilitering

52 § Ersättning får dras in eller sättas ned om den försäkrade utan giltig anledning vägrar att medverka till

1. behandling eller rehabilitering enligt 30 kap. 6 §, eller

2. rehabiliteringsåtgärder enligt 33 kap. 7 och 9 §§ samt 34 kap. 3 §. Det som anges i första stycket gäller endast

1. vårdbidrag,

2. sjukpenning,

3. sjukersättning och aktivitetsersättning,

4. sjukvårdsersättning vid arbetsskada,

5. livränta till den försäkrade vid arbetsskada, och

6. handikappersättning. Vad som i andra stycket sägs om arbetsskada tillämpas också på motsvarande ersättningar enligt 45 och 46 kap.

Information om betydelsen av vägrad medverkan

53 § För att ersättning ska få dras in eller sättas ned på grund av att den försäkrade vägrar att delta vid avstämningsmöte enligt 14 § 4 eller behandling eller rehabilitering enligt 52 §, krävs att den försäkrade har informerats om denna påföljd.

115 kap. Självbetjäningstjänster via Internet Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • tillämpningsområdet i 2 §,
  • vad som är självbetjäningstjänster i 3 §,
  • när självbetjäningstjänster kan användas i 4 §,
  • elektronisk signatur i 5−6 §§, och
  • när en uppgift anses ha kommit in i 7 §.

Tillämpningsområdet

2 § Detta kapitel gäller i fråga om förmåner enligt denna balk samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning handläggs av

Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten.

Kapitlet är inte tillämpligt i fråga om överklagande av beslut i annat fall än då en begäran om omprövning ska anses som ett överklagande.

Vad är självbetjäningstjänster?

3 § Med självbetjäningstjänster avses möjligheter att via Internet få tillgång till personuppgifter och annan information samt utföra sådana rättshandlingar som anges i 4 § första stycket.

När kan självbetjäningstjänster användas?

4 § En enskild får, i den utsträckning som framgår av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, använda självbetjäningstjänster för att

  • lämna uppgifter,
  • göra anmälningar eller ansökningar,
  • förfoga över rättigheter, och
  • utföra andra rättshandlingar. Sådana rättshandlingar som anges i första stycket har samma rättsverkningar som om de utförts i enlighet med de föreskrifter om formkrav som annars gäller för de förmåner och ersättningar som avses i 2 § första stycket. Föreskrifter om att uppgifter ska lämnas på heder och samvete ska dock alltid iakttas när självbetjäningstjänster används.

Elektronisk signatur

5 § En enskild som lämnar uppgifter i samband med att han eller hon använder en självbetjäningstjänst ska använda en sådan elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.

Om det är fråga om att få tillgång till personuppgifter ska certifikat, till vilket en säker identifieringsfunktion är knuten, användas för kontroll av användarens identitet.

6 § Om det finns någon annan metod än som avses i 5 § för identifiering eller skydd mot förvanskning av uppgifter som är tillräckligt säker med hänsyn till risken för integritetsintrång eller annan skada får dock den användas.

Elektronisk signatur ska dock alltid användas när uppgifter ska lämnas på heder och samvete.

När anses en uppgift ha kommit in?

7 § En handling eller uppgift som vid användning av en självbetjäningstjänst har översänts till Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten, ska anses ha kommit in till den myndighet till vilket ärendet hör när den har anlänt till den del av ett system för automatiserad behandling som anvisats som mottagningsställe för självbetjäningstjänsten.

116 kap. Om beslut Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • interimistiska beslut i 2−4 §§,
  • när ett beslut blir gällande i 5 §, och
  • beslut genom automatiserad behandling i 6 och 7 §§.

Interimistiska beslut

Allmänna bestämmelser

2 § För tid till dess att ett ärende har avgjorts får Försäkringskassan besluta i fråga om ersättning från Försäkringskassan, om

1. det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning föreligger,

2. det är sannolikt att sådan rätt föreligger, och

3. det är av väsentlig betydelse för den som begär ersättningen. Ett beslut enligt första stycket får meddelas även när det står klart att rätt till ersättning föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål.

3 § Finns det sannolika skäl att dra in eller minska en beslutad ersättning, kan Försäkringskassan besluta att ersättningen ska hållas inne eller lämnas med lägre belopp till dess ärendet avgjorts.

Undantag för vissa förmåner

4 § Interimistiska beslut om ersättning enligt 2 och 3 §§ får inte fattas i ärenden om

1. adoptionsbidrag,

2. bilstöd,

3. allmän ålderspension,

4. särskilt pensionstillägg, eller

5. efterlevandepension och efterlevandestöd.

När ett beslut blir gällande

5 § En myndighets eller en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna balk ska gälla omedelbart, om inget annat föreskrivs i beslutet eller bestäms av en domstol som har att pröva beslutet.

Beslut genom automatiserad behandling

Beslut som fattas av Skatteverket och Premiepensionsmyndigheten

6 § Skatteverkets beslut om pensionsgrundande inkomst enligt 61 kap. 6 § och Premiepensionsmyndighetens beslut om premiepension enligt 61 kap. 7 § får fattas genom automatiserad behandling när skälen för

beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).

Beslut som avses i första stycket får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatiserad behandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

Beslut som fattas av Försäkringskassan

7 § Beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng enligt 63 och 64 kap. samt andra beslut om allmän ålderspension får fattas genom automatiserad behandling av Försäkringskassan när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).

Det som anges i första stycket gäller också i tillämpliga delar för beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd.

117 kap. Ändring, omprövning och överklagande av beslut Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

  • ändring av beslut i 3−6 §§,
  • omprövning av beslut i 7−9 §§,
  • överklagande av beslut i 10−15 §§,
  • överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut i 16−19 §§,
  • tidsfrister för begäran om omprövning och överklagande i 20−21 §§, – avvisningsbeslut i 22 §,
  • särskilda bestämmelser om sjuklön i 23 och 24 §§,
  • särskilda bestämmelser om allmän ålderspension i 25−40 §§, och
  • särskilda bestämmelser om förmåner till efterlevande i 41−44 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Beslut i ärenden om förmåner enligt denna balk får ändras, omprövas och överklagas med tillämpning av bestämmelserna i 3

  • §§, om

inget annat följer av bestämmelserna i 23

  • §§.

Det som anges i första stycket gäller även beslut i ärenden

  • enligt 19 kap. om bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan, och
  • om utfärdande av intyg för tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 1408/712 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social

2 EGT 149, 5.7 1971, s.2 (Celex 31971R 1408)

trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

I fråga om tvist mellan arbetsgivare och arbetstagare om sjuklön finns särskilda bestämmelser i 26 kap. 4 och 5 §§.

Ändring av beslut

3 § Försäkringskassan ska ändra ett beslut som inte har prövats av domstol, om beslutet

1. på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

2. har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, eller

3. har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.

Beslutet ska ändras även om omprövning inte har begärts. Ändring behöver dock inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.

4 § Det allmänna ombudet får begära ändring enligt 3 §. Sådan begäran får det allmänna ombudet framställa även till förmån för enskild part.

5 § Ett beslut får inte ändras till den försäkrades nackdel med stöd av 3 § när det gäller en förmån som har förfallit till betalning, och inte heller i annat fall om det finns synnerliga skäl mot det.

6 § En fråga om ändring enligt 3 § får inte tas upp av Försäkringskassan senare än två år efter den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även senare än två år efter den dag då beslutet meddelades

1. om det först därefter kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, eller

2. om det finns andra synnerliga skäl.

Omprövning av beslut

7 § Ett beslut av Försäkringskassan enligt denna balk, ska omprövas av

Försäkringskassan om det skriftligen begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 3 §.

Ett avvisningsbeslut som grundas på att en begäran om omprövning eller ett överklagande kommit in för sent får inte omprövas. Inte heller får omprövning avse en fråga som har avgjorts

– efter omprövning, eller – av domstol. Bestämmelser om begäran om omprövning genom Internet finns i 115 kap. 4–7 §§.

8 § Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

9 § Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar det allmänna ombudet samma beslut, ska beslutet inte omprövas. Ärendet ska i stället

överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran om omprövning ska i sådant fall anses som ett överklagande.

Överklagande av beslut

Allmänna bestämmelser

10 § Försäkringskassans beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Ett beslut av Försäkringskassan får dock inte överklagas av en enskild innan beslutet har omprövats enligt 7 §. En enskilds överklagande av ett sådant beslut innan beslutet har omprövats ska anses som en begäran om omprövning enligt nämnda paragraf.

11 § Det som sägs i 10 § andra stycket gäller inte i fråga om beslut som avses i 7 § andra stycket första meningen och inte heller beslut som har meddelats med stöd av 3 §. Den enskildes begäran om omprövning av ett sådant beslut ska anses som ett överklagande.

12 § Ett beslut av Försäkringskassan får överklagas av det allmänna ombudet. Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Försäkringskassan att företräda ombudet i allmän förvaltningsdomstol.

Det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för enskild part.

13 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut av Försäkringskassan, förs det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol av ombudet.

Rätt domstol

14 § Ett beslut som rör en person som är bosatt i Sverige överklagas till den länsrätt inom vars domkrets personen hade sin hemortskommun när beslutet i saken fattades.

Beslut i övriga fall överklagas till den länsrätt inom vars domkrets det första beslutet i saken fattades.

15 § Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet fattades.

För den som var bosatt eller stadigvarande vistades här i landet under någon del av det år då beslut fattades, men som inte var folkbokförd här den 1 november föregående år, avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först var bosatt eller stadigvarande vistades.

Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut

16 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

17 § Försäkringskassan och det allmänna ombudet får vid överklagande av domstols beslut föra talan även till förmån för enskild part.

18 § Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i 11 § ska nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän deltagit i länsrätten.

19 § Bestämmelserna i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller inte avvisningsbeslut som har meddelats av Försäkringskassan.

Tidsfrister för begäran om omprövning och överklagande

20 § En begäran om omprövning av Försäkringskassans beslut enligt 7 § ska ha kommit in till Försäkringskassan inom två månader från den dag då den enskilde fick del av beslutet.

21 § Ett överklagande av Försäkringskassans eller en allmän förvaltningsdomstols beslut ska ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om det är det allmänna ombudet eller

Försäkringskassan som överklagar beslutet, ska tiden dock räknas från den dag då beslutet meddelades.

Avvisningsbeslut

22 § Har en begäran om omprövning eller ett överklagande avvisats ska avvisningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken.

Särskilda bestämmelser om sjuklön

23 § Försäkringskassans beslut i ärenden om sjuklön får ändras och omprövas endast när det gäller följande beslut:

1. Beslut enligt 114 kap. 27 § om ersättning till arbetstagare för kostnader för undersökning och utlåtande över undersökning i samband med ansökan om högriskskydd enligt 25 kap. 19 §.

2. Beslut enligt 25 kap. 19

  • §§ om särskilt högriskskydd.

3. Beslut enligt 25 kap. 24 § om ersättning från Försäkringskassan till arbetsgivare för dennes sjuklönekostnader för arbetstagare med särskilt högriskskydd.

4. Beslut enligt 25 kap. 26 § om åläggande för arbetstagare att genom intyg av läkare eller tandläkare styrka nedsättning av arbetsförmågan.

5. Beslut enligt 26 kap. 5 § om beslutet innebär att Försäkringskassan beslutat att inte avge yttrande i tvist om rätt till sjuklön.

6. Beslut enligt 26 kap. 6 § om sjuklönegaranti.

7. Beslut enligt 26 kap. 9 § andra stycket om återbetalning av sjuklönegaranti.

8. Beslut enligt 26 kap. 10 § om försäkring mot kostnader för sjuklön.

24 § Försäkringskassans och allmän förvaltningsdomstols beslut i ärenden om sjuklön får överklagas endast när det gäller följande beslut:

1. Beslut som anges i 23 § 2

  • 6 och 7.

2. Beslut enligt 25 kap. 26 § första stycket 2 om åläggande för arbetstagare att genom intyg av läkare eller tandläkare styrka nedsättning av arbetsförmågan.

3. Beslut enligt 26 kap. 10 § om beslutet innebär att arbetsgivaren inte får teckna försäkring.

Särskilda bestämmelser om allmän ålderspension

Ändring och omprövning av beslut

25 § I fråga om ändring och omprövning av Försäkringskassans, Skatteverkets och Premiepensionsmyndighetens beslut i ärenden om allmän ålderspension tillämpas endast 7 § andra stycket, 9 §, 22 § och 26

  • §§.

När det gäller omprövning av ett beslut om pensionsgrundande inkomst ska vad som i de i första stycket angivna bestämmelserna sägs om Försäkringskassan och det allmänna ombudet i stället avse Skatteverket och det allmänna ombudet hos Skatteverket enligt lagen (2003:643) om allmänt ombud hos Skatteverket.

26 § Ett beslut om allmän ålderspension ska omprövas om det skriftligen begärs av den som beslutet avser eller om det finns andra skäl.

27 § Om den som ett beslut om inkomstgrundad ålderspension avser har avlidit, får även någon annan som är berörd av beslutet skriftligen begära omprövning av detta.

Pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp

28 § Om det vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng för inkomstgrundad ålderspension även ska göras en prövning av den pensionsgrundande inkomst som legat till grund för beslutet, ska Försäkringskassan överlämna ärendet i den delen till Skatteverket som ska ompröva beslutet om denna inkomst.

Den enskildes begäran om omprövning ska i fall som avses i första stycket även anses som en begäran om omprövning av pensionsgrundande inkomst.

Tidsfrister

29 § En begäran om omprövning av ett beslut enligt 26 eller 27 § om allmän ålderspension ska ha kommit in inom två månader från det att den som begär omprövning fick del av beslutet.

I fråga om omprövning av ett beslut som avser fastställande av pensionsgrundande inkomst ska begäran om omprövning ha kommit in till Skatteverket före utgången av femte året efter det fastställelseår som beslutet avser.

I fråga om omprövning av ett beslut om inkomstgrundad ålderspension som avser fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng ska begäran om omprövning ha kommit in till Försäkringskassan före utgången av året efter det fastställelseår som beslutet avser.

30 § Gör den som begär omprövning av ett beslut om fastställande av pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av den tid som anges i 29 § andra och tredje styckena har fått kännedom om ett beslut eller annan handling med uppgift om vad som har beslutats, ska begäran om omprövning i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan kännedom.

31 § Om en begäran om omprövning av ett beslut om allmän ålderspension har kommit in till Premiepensionsmyndigheten, Skatteverket

Försäkringskassan eller en allmän förvaltningsdomstol inom den tid som anges i 29 och 30 §§, ska den anses inkommen i rätt tid, även om den myndigheten inte har fattat beslutet.

I fall som avses i första stycket ska handlingen sändas till den myndighet som har meddelat beslutet med uppgift om när den kom in.

32 § Ett beslut om allmän ålderspension får omprövas till den enskildes fördel, utan att den enskilde har begärt detta, inom två månader från det att beslutet meddelades. En omprövning till den enskildes nackdel får endast ske när det finns anledning till omprövning enligt 33 och 34 §§.

Det som anges i första stycket gäller inte omprövning av ett beslut om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp eller fastställande av pensionsrätt eller pensionspoäng som omprövas utan att den enskilde begär det. Sådana omprövningsbeslut ska meddelas inom ett år efter fastställelseåret.

33 § Om ett beslut om allmän ålderspension har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser har lämnat oriktiga uppgifter eller inte har fullgjort en uppgifts- eller anmälningsskyldighet enligt denna balk eller någon annan lag, får omprövning ske också efter de tidpunkter som anges i 32 §.

34 § Omprövning av ett beslut om allmän ålderspension efter de i 32 § angivna tidpunkterna får också göras i följande fall:

1. Om det först efter de i 32 § angivna tidpunkterna har visat sig att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.

2. Om beslutet påverkas av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) om arbetsgivaravgift.

3. Om ett beslut om allmän ålderspension omprövas på grund av att det påverkas av en ändring som har gjorts av ett beslut om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt som avser någon annan än den försäkrade.

Överklagande

35 § Vid överklagande av Försäkringskassans, Skatteverkets, Premiepensionsmyndighetens och allmän förvaltningsdomstols beslut i ärenden om allmän ålderspension tillämpas 10

  • 21, 22 och 36−40 §§.

Bestämmelserna i 12 och 13 §§ tillämpas dock inte i fråga om beslut som meddelats av Skatteverket och Premiepensionsmyndigheten.

När det gäller överklagande av beslut om pensionsgrundande inkomst ska vad som i de i första och andra stycket angivna bestämmelserna samt 36–38 och 40 §§ sägs om Försäkringskassan och det allmänna ombudet i stället avse Skatteverket och det allmänna ombudet hos Skatteverket enligt lagen (2003:643) om allmänt ombud hos Skatteverket.

36 § Om den som ett beslut om allmän ålderspension avser har avlidit, får även någon annan som är berörd av beslutet överklaga detta.

37 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut av Försäkringskassan om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt eller pensionspoäng ska överklagandet ha kommit in före utgången av året efter fastställelseåret.

Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året efter det fastställelseår som beslutet avser, ska överklagandet dock ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

38 § Bestämmelserna i 31 § om begäran om omprövning ska tillämpas även i fråga om överklagande.

39 § Vid prövning av överklagande av länsrätts beslut i mål om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp, pensionsrätt eller pensionspoäng ska nämndemän inte ingå i kammarrätten.

40 § Det allmänna ombudet får överklaga ett avgörande från allmän förvaltningsdomstol endast om ombudet varit part där. Försäkringskassan får inte överklaga ett avgörande av allmän förvaltningsdomstol som kan överklagas av det allmänna ombudet.

Särskilda bestämmelser om förmåner till efterlevande

Efterlevandepension och efterlevandestöd

41 § I fråga om ändring, omprövning och överklagande av ett beslut i ärende om efterlevandepension och efterlevandestöd gäller i tillämpliga delar bestämmelserna som anges i 25 och 35 §§ om omprövning och överklagande av beslut i ärenden om allmän ålderspension. Följande bestämmelser är dock inte tillämpliga:

  • 27 och 28 §§ om omprövning av beslut i ärenden om allmän ålderspension, samt
  • 37 § om överklagande av beslut i ärenden om allmän ålderspension.

42 § Bestämmelserna i 33 § ska gälla även fall då den avlidne har lämnat oriktiga uppgifter eller inte fullgjort en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.

Premiepension till efterlevande

43 § Bestämmelserna som anges i 25 och 35 §§ om ändring, omprövning och överklagande av beslut i ärenden om allmän ålderspension, gäller i tillämpliga delar i fråga om omprövning och överklagande av beslut i ärenden om premiepension till efterlevande.

44 § Bestämmelserna i 33 § ska i fråga om beslut i ärenden om premiepension till efterlevande gälla också när pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till sådan pension lämnat oriktiga uppgifter eller inte lämnat uppgifter.

118 kap. Behandling av personuppgifter Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om tillämpningsområdet i 2 §.

Vidare finns allmänna bestämmelser i 3

  • §§.

Slutligen finns bestämmelser om

  • personuppgiftslagen och personuppgiftsansvar i 6 §,
  • ändamål för behandling av personuppgifter i 7−9 §§,
  • behandling av känsliga personuppgifter m.m. i 10−12 §§,
  • behandling av personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen i 13
  • §§,
  • tilldelning av behörighet i 16 §,
  • direktåtkomst i 17−20 §§,
  • utlämnande på medium för automatisk behandling i 21−23 §§,
  • sökbegrepp i 24 och 25 §§,
  • överföring av personuppgifter till tredje land i 26 §,
  • information i 27 §,
  • gallring i 28 §,
  • avgifter i 29 §,
  • rättelse och skadestånd i 30 §,
  • kontrollverksamhet i 31 §, och
  • tystnadsplikt i 32 §.

Tillämpningsområdet

2 §

Detta kapitel tillämpas vid behandling av personuppgifter i verksam-

het som gäller förmåner enligt denna balk, samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen handläggs av Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten. Kapitlet tillämpas inte i fråga om sjuklön såvitt gäller arbetsgivarens behandling av personuppgifter.

Kapitlet gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Bestämmelserna i 7

  • 24, 25 och 28 §§ gäller i tillämpliga delar även uppgifter om avlidna personer.

Allmänna bestämmelser

3 § Sådan behandling av personuppgifter som är tillåten enligt detta kapitel får utföras även om den registrerade motsätter sig behandlingen.

4 § I fråga om behandling av personuppgifter inom ramen för den officiella statistiken finns särskilda bestämmelser i lagen (2001:99) om den officiella statistiken och i författningar som ansluter till den lagen.

5 § Den samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamhet som avses i 2 § utgör socialförsäkringsdatabasen.

Personuppgiftslagen och personuppgiftsansvar

6 §Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration, om inte annat följer av detta kapitel eller föreskrifter som meddelas med stöd av kapitlet eller av personuppgiftslagen.

En myndighet inom socialförsäkringens administration är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den utför.

Ändamål för behandling av personuppgifter

7 § Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten får i sin verksamhet behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att

1. återsöka vägledande avgöranden,

2. tillgodose behov av underlag som krävs för att den registrerades eller annans rättigheter eller skyldigheter i fråga om förmåner och ersättningar som avses i 2 § ska kunna bedömas eller fastställas,

3. informera om sådana förmåner och ersättningar som avses i 2 §,

4. handlägga ärenden, 5. planera verksamhet samt genomföra resultatstyrning, resultatuppföljning, resultatredovisning, utvärdering och tillsyn av respektive verksamhet, eller

6. framställa statistik i fråga om verksamhet enligt 4 och 5. Vid behandling för det ändamål som anges i första stycket 1 får inte uppgifter som direkt pekar ut den registrerade användas.

8 § Personuppgifter som behandlas för ändamål som anges i 7 § får också behandlas av Försäkringskassan för tillhandahållande av information som behövs

1. som underlag för beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd åt enskilda i den verksamhet som bedrivs av Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna,

2. för samordning av tjänstepensioner i den verksamhet som bedrivs av Statens pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner, eller

3. för handläggning av ärenden hos Statens pensionsverk där regler om statens tjänstegrupplivförsäkring ska tillämpas.

Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten får även behandla personuppgifter som behandlas för ändamål som anges i 7 § för att tillhandahålla information utanför den egna myndigheten på grund av

1. sådan bestämmelse om skyldighet att lämna ut uppgifter till andra myndigheter som avses i 14 kap. 1 § andra meningen sekretesslagen (1980:100),

2. sådant medgivande att lämna ut uppgifter som följer av särskilda bestämmelser i lag eller förordning,

3. sådan skyldighet att lämna ut uppgifter som följer av gemenskapsrätten inom Europeiska unionen, eller

4. åtaganden i samarbetet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i avtal om social trygghet eller utgivande av sjukvårdsförmåner som Sverige ingått med andra stater.

9 § I fråga om behandling av personuppgifter för annat ändamål än vad som anges i 7 och 8 §§ gäller 9 § första stycket d och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204).

Behandling av känsliga personuppgifter m.m.

10 § Känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) (känsliga personuppgifter) får behandlas om uppgifterna lämnats till en myndighet inom socialförsäkringens administration i ett ärende eller är nödvändiga för handläggning av ett ärende. Känsliga personuppgifter får vidare behandlas för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 1 eller 8 § om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

För något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6 får sådana känsliga personuppgifter behandlas som rör hälsa och som är nödvändiga med hänsyn till ändamålet.

Utöver vad som följer av första stycket första meningen och andra stycket får känsliga personuppgifter inte behandlas för de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6. Behandling för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 5 och 6 får inte ske i fråga om andra sådana känsliga personuppgifter än dem som behandlas eller har behandlats för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2

11 § Uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får behandlas om uppgifterna lämnats till en myndighet inom socialförsäkringens administration i ett ärende eller är nödvändiga för handläggning av ett ärende. Uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen får behandlas för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 1 eller 8 § om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

För något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6 får sådana uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen behandlas som enligt 14 § får behandlas i socialförsäkringsdatabasen.

Utöver vad som följer av första stycket första meningen och andra stycket får sådana uppgifter inte behandlas för de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6. Behandling för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 5 och 6 får inte ske i fråga om andra sådana uppgifter om lagöverträdelser än dem som behandlas eller har behandlats för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2–4.

12 § I 14 § finns särskilda bestämmelser om behandling i socialförsäkringsdatabasen av känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204).

Behandling av personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen

13 § I socialförsäkringsdatabasen får endast sådana personuppgifter behandlas som avser personer som omfattas eller har omfattats av verksamhet enligt de ändamål som anges i 7 §, eller personer om vilka uppgifter på annat sätt behövs för handläggningen av ett ärende.

14 § För de ändamål som anges i 7

  • §§ får, med beaktande av de begränsningar som följer av 7 och 13 §§, identifierings- och adressuppgifter behandlas i socialförsäkringsdatabasen.

Känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får utöver vad som anges i 15 § behandlas i socialförsäkringsdatabasen bara om det särskilt anges i lag eller förordning. För sådan behandling gäller de begränsningar som följer av 10 och 11 §§. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ytterligare begränsningar för vilka uppgifter som får behandlas i socialförsäkringsdatabasen.

15 § Uppgifter i en handling som kommit in i ett ärende får behandlas i socialförsäkringsdatabasen även om de utgör känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204). Sådana uppgifter i en handling som upprättats i ett ärende får behandlas i socialförsäkringsdatabasen, om uppgifterna är nödvändiga för ärendets handläggning.

Tilldelning av behörighet

16 § Behörighet för åtkomst till socialförsäkringsdatabasen ska inom socialförsäkringens administration tilldelas genom en särskild handling i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Behörighet för åtkomst till socialförsäkringsdatabasen ska begränsas till vad som behövs för att den enskilde ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Direktåtkomst

17 § Direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen är tillåten endast i den utsträckning som anges i lag eller förordning.

18 § Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten får ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen i den utsträckning det behövs för de ändamål som anges i 7 och 8 §§. Sådan direktåtkomst ska vara förbehållen de personkategorier som på grund av sina arbetsuppgifter behöver tillgång till uppgifterna.

19 § Statens pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner får ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen i den utsträckning det behövs för samordning av tjänstepensioner med socialförsäkringsförmåner. Statens pensionsverk får även ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen i den utsträckning det behövs för handläggning av ärenden där regler om statens tjänstegrupplivförsäkring ska tillämpas.

Bestämmelserna i 16 och 18 §§ gäller också för pensionsverket och det gemensamma organ som avses i första stycket.

20 § Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna får ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen i den utsträckning det behövs för ändamål som anges i 8 § första stycket 1.

Utlämnande på medium för automatiserad behandling

21 § Personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen som får lämnas ut till den registrerade får lämnas ut till denne på medium för automatiserad behandling. Personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen får i övrigt lämnas ut på medium för automatiserad behandling endast om det behövs för något av de ändamål som anges i 8 §.

22 §

Personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen som behövs för

sammanställning av gemensam pensionsinformation får lämnas ut på medium för automatiserad behandling om den registrerade uttryckligen samtyckt till utlämnandet.

23 § Personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen som behövs för skadereglering får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till organ som driver försäkringsrörelse om den registrerade uttryckligen samtyckt till utlämnandet.

Sökbegrepp

24 § Känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får inte användas som sökbegrepp vid sökning i socialförsäkringsdatabasen.

Vid sökning som omfattar innehållet i fler än en handling i socialförsäkringsdatabasen som kommit in i ett ärende eller upprättats i ett ärende

får endast ärendebeteckning eller beteckning på handling användas som sökbegrepp.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om begränsningar i övrigt för vilka sökbegrepp som får användas.

25 § Utan hinder av de begränsningar för sökning som anges i 24 § får personuppgifter som rör hälsa användas som urvalskriterium vid sammanställningar om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Överföring av personuppgifter till tredje land

26 § Överföring av personuppgifter till tredje land på grund av åtaganden i avtal om social trygghet som Sverige ingått med andra stater får ske utan hinder av 33 § personuppgiftslagen (1998:204).

Information

27 § Personuppgifter i handlingar som kommit in i ett ärende eller upprättats i ett ärende behöver inte tas med i information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) om den registrerade tagit del av handlingens innehåll. Av informationen ska det dock framgå vilka sådana handlingar som behandlas. Om den registrerade begär information om uppgifter i en sådan handling och anger vilken handling som avses, ska dock informationen omfatta dessa uppgifter, om inte annat följer av bestämmelser om sekretess. I sistnämnda fall ska begränsningen i 26 § personuppgiftslagen om att information bara behöver lämnas gratis en gång per kalenderår gälla varje handling för sig.

Gallring

28 § Personuppgifter som behandlas automatiserat ska gallras när de inte längre är nödvändiga för de ändamål som anges i 7 §, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

Avgifter

29 § Avgifter får tas ut för utlämnande av uppgifter och handlingar från socialförsäkringsdatabasen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om uttagandet av avgifter.

Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.

Rättelse och skadestånd

30 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt detta kapitel eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till kapitlet.

Kontrollverksamhet

31 § Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten ska genom särskilda åtgärder kontrollera efterlevnaden av detta kapitel. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kontrollen.

Tystnadsplikt

32 § Den som genom sin befattning med personuppgifter som inhämtats från socialförsäkringsdatabasen till det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner får kännedom om uppgifter om enskildas ekonomiska och personliga förhållanden får inte obehörigen röja dessa uppgifter.

119 kap. Straffbestämmelser Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • oriktig uppgift vid självbetjäningstjänst i 2 §,
  • arbetsgivare och uppdragstagare i 3−5 §§, och
  • oriktig uppgift i skadeärende i 6 §.

Oriktig uppgift vid självbetjäningstjänst

2 § Den som vid användning av självbetjäningstjänster som avses i 115 kap. 2 och 3 §§ uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift eller förtiger sanningen döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Första stycket gäller endast om uppgifterna lämnas på heder och samvete enligt bestämmelse i författning och åtgärden innebär fara i bevishänseende, Om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller bidragsbrottslagen (2007:612) ska inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Arbetsgivare och uppdragsgivare

3 § Arbetsgivare eller arbetsföreståndare som låter bli att anmäla arbetsskada enligt 44 kap. 11 § första stycket döms till böter.

4 § Arbetsgivare och uppdragsgivare som inte fullgör uppgiftsskyldighet enligt 114 kap. 29 § döms till penningböter.

5 § En arbetsgivare som inte fullgör sin skyldighet att anmäla sjukdom efter sjuklöneperioden enligt 25 kap. 16 § döms till böter.

I brottsbalken finns föreskrifter om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt 26 kap. 2 §.

Oriktig uppgift i skadeärende

6 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande i uppgift som enligt 114 kap. ska lämnas i ett ärende enligt 41– 46 kap. eller 91 och 92 kap. döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller i bidragsbrottslagen (2007:612).

IV Vissa organisatoriska bestämmelser 120 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara i 15 kap.

121 kap. Socialförsäkringen under krig och krigsfara Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • tillämpningen 2−4 §§,
  • anmälan till Försäkringskassan m.m. i 5 §,
  • utbetalning av socialförsäkringsförmåner m.m. i 6−8 §§, och
  • avvikande föreskrifter i 9 §.

Tillämpningen

2 § Kommer Sverige i krig, ska 5

  • §§ tillämpas.

3 § Regeringen får föreskriva att 5

  • §§ helt eller delvis ska tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer

1. om Sverige är i krigsfara, eller

2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Föreskrifter enligt första stycket ska underställas riksdagens prövning inom en månad från det de beslutades. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskrifterna inom två månader från det underställning skedde, upphör föreskrifterna att gälla.

4 § Under tid då bestämmelserna i 5

  • §§ tillämpas gäller inte i lag eller annan författning meddelade föreskrifter i den mån de strider mot 5
  • §§ eller föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

Gäller inte längre sådana förhållanden som avses i 2 § eller 3 § första stycket, ska regeringen föreskriva att bestämmelserna i 5

  • §§ inte

längre ska tillämpas.

Anmälan till Försäkringskassan m.m.

5 § Försäkringskassan behöver inte ta ställning till om en person ska omfattas av socialförsäkringsskyddet enligt 4–7 kap. förrän fråga uppkommer om rätten till en förmån.

Om Försäkringskassan beslutar om försäkring för sjukpenning, gäller beslutet i den delen från den tidigare tidpunkt då sådana förhållanden inträtt att den försäkrade skulle ha varit försäkrad för sjukpenning.

Utbetalning av socialförsäkringsförmåner m.m.

6 § Bestämmelserna i 7 och 8 §§ ska tillämpas på förmåner som enligt lag eller annan författning eller regeringens förordnande månatligen eller för längre tidsperiod ska betalas ut av Försäkringskassan.

Efter överenskommelse mellan Försäkringskassan och Statens pensionsverk ska Försäkringskassan svara för utbetalningen av statliga tjänstepensioner. Motsvarande gäller pensioner som administreras av ett för kommunerna och landstingen gemensamt organ. Därvid tillämpas bestämmelserna i 7 och 8 §§ på sådana pensioner.

7 § Den som är berättigad till en förmån som avses i 6 § ska få ett bevis (förmånsbevis), som anger den ersättning som han eller hon är berättigad till.

Den som har anspråk på en förmån men inte är registrerad som förmånsberättigad ska anmäla detta till Försäkringskassan. Om Försäkringskassan finner att han eller hon är berättigad till förmånen, ska förmånsbevis utfärdas. Om förutsättningarna för rätten till eller storleken av en förmån ändras, ska Försäkringskassan, i förekommande fall mot återlämnande av tidigare utfärdat förmånsbevis, utfärda nytt förmånsbevis.

Den försäkrade är skyldig att utan dröjsmål till Försäkringskassan överlämna det förmånsbevis som tidigare utfärdats om nytt förmånsbevis utfärdas eller om rätten att få förmåner upphör. Detta gäller inte om förmånsbeviset har förkommit eller om hinder möter mot att återlämna förmånsbeviset.

8 § Om Försäkringskassans datasystem har försatts ur funktion, får förmåner som avses i 6 § betalas ut mot uppvisande av förmånsbeviset.

Inträffar något förhållande som avses i första stycket innan förmånsbevis har utfärdats, får förmånen betalas ut mot uppvisande av en utbetalningshandling som avser närmast föregående utbetalningsperiod.

Om utbetalningshandlingen har förkommit, får Försäkringskassan på begäran av förmånstagaren utfärda särskilt bevis om rätten till förmån. Motsvarande gäller om förutsättningarna för rätten till förmånen eller storleken av förmånen har ändrats.

Avvikande föreskrifter

9 § Regeringen får i den mån förhållandena kräver det föreskriva att förmåner som administreras av Försäkringskassan inte ska betalas ut.

Regeringen får också föreskriva att sådana förmåner ska bestämmas enligt andra grunder eller i annan ordning än som gäller enligt lag eller annan författning.

Föreskrifter om ikraftträdandet av denna balk meddelas i lagen (2008:000) om införande av socialförsäkringsbalken.

2.2 Förslag till lag om införande av socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §Socialförsäkringsbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2 § Genom denna lag upphävs

1. lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

3. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

4. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

5. lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

6. lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän,

7. lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara,

8. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

9. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till personer med funktionshinder,

10. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn, 11. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 12. lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, 13. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,

14. lagen (1991:1047) om sjuklön, 15. lagen (1993:389) om assistansersättning, 16. lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 17. lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 18. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 19. lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

20. lagen (1998:702) om garantipension, 21. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, 22. lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning,

23. socialförsäkringslagen (1999:799), 24. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn,

25. lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn,

26. lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl., 27. lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd, 28. lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration,

29. lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration,

30. lagen (2004:274) med anledning av inrättande av Försäkringskassan,

31. lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkringskassan, och 32. förordningen (1988:890) om bilstöd till personer med funktionshinder.

3 § De upphävda författningarna tillämpas alltjämt i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet. De tillämpas även i fråga om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp, pensionspoäng och pensionsrätt för tidigare år än 2009.

Ytterligare föreskrifter om att äldre bestämmelser ska tillämpas finns i 2

  • kap. Där finns också föreskrifter om att bestämmelserna i socialförsäkringsbalken i vissa fall ska tillämpas även i fråga om förmåner och andra förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

4 § Om någon bestämmelse i de upphävda författningarna har tillämpats som grund för ett beslut eller en annan åtgärd och den motsvaras av en bestämmelse i socialförsäkringsbalken, ska beslutet eller åtgärden ha samma verkan som om balken hade tillämpats. Motsvarande gäller i fråga om föreskrifter som har meddelats med stöd av någon av de upphävda författningarna.

Ett beslut eller en annan åtgärd av en allmän försäkringskassa eller av Riksförsäkringsverket ska anses ha fattats respektive vidtagits av Försäkringskassan. Detta gäller dock inte när Riksförsäkringsverket har överklagat ett beslut av en allmän försäkringskassa.

5 § Föreskrifter som gäller vid socialförsäkringsbalkens ikraftträdande och som har meddelats med stöd av bestämmelser i någon av de upphävda författningarna ska fortsätta att gälla. Detta gäller dock inte om regeringen eller, i fråga om föreskrifter som har meddelats av en annan myndighet, den myndigheten föreskriver något annat.

6 § Om det i lag eller annan författning eller på annat sätt finns en hänvisning till en bestämmelse i någon av de upphävda författningarna som motsvaras av en bestämmelse i socialförsäkringsbalken eller denna lag, ska hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

7 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i socialförsäkringsbalken.

2 kap. Övergångsbestämmelser till 1–7 kap. (avdelning A)

Administrationen

1 § Det som är föreskrivet i eller annars följer av lag eller annan författning eller särskilt beslut av regeringen i fråga om de allmänna försäkringskassorna eller Riksförsäkringsverket ska i stället tillämpas på Försäkringskassan. Motsvarande gäller en allmän försäkringskassas behörighet att utse en styrelseledamot i en stiftelse.

Internationella överenskommelser

2 § Överenskommelser som är i kraft i förhållande till Sverige och som regeringen har ingått före 2001 med främmande makt om utsträckt tillämpning av någon av de genom denna lag upphävda författningarna eller om undantag i vissa fall från vad som föreskrivs i dem, ska utan hinder av vad som sägs i socialförsäkringsbalken tillämpas även efter det att denna trätt i kraft.

3 § Överenskommelser som regeringen har ingått med främmande makt före 1999 angående utsträckt tillämpning av den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring eller om undantag i vissa fall från vad som föreskrivs i den lagen och som ska tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt 11 kap. samma lag, ska för tid efter 2008 i stället tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt 62

  • kap. socialförsäkringsbalken. Vidare ska vad som av en sådan överenskommelse följer om försäkring för tilläggspension och om bosättning i Sverige, också vid tillämpning av bestämmelserna i balken om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp enligt 63 kap. och pensionsrätt enligt 64 kap. balken anses gälla försäkring för inkomstgrundad ålderspension och bosättning här.

Basbelopp och förhöjt basbelopp

4 § Om det i lag eller annan författning eller på annat sätt hänvisas till basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring ska därmed avses prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken respektive förhöjt prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 8 §§ balken, om inte annat anges eller framgår av omständigheterna.

I fråga om basbelopp och prisbasbelopp för 2008 och tidigare år tillämpas den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, om inte annat anges eller framgår av omständigheterna.

Bosättning i Sverige och utlandsvistelse

5 § Bestämmelserna i socialförsäkringsbalken om personer som lämnar eller kommer till Sverige ska tillämpas även på personer som har lämnat respektive kommit till landet före balkens ikraftträdande.

Änkepension, omställningspension och barnpension,

6 § Den som är bosatt i Sverige är, utöver vad som anges i 5 kap. 9 § socialförsäkringsbalken, försäkrad för 90-procentstillägg enligt 87 kap. 2 § 2 samma balk och 7 kap. 11 § första stycket 2 denna lag samt 25procentstillägg enligt 7 kap. 2 § 2 denna lag, beräknat i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige för den avlidne, om dödsfallet inträffat före den 1 januari 2003. Bestämmelsen i 5 kap. 14 § andra stycket och undantaget i 6 kap. 6 § 9 nämnda balk ska omfatta även sådan pension.

Föräldrapenningsförmåner

7 § I fråga om föräldrapenning för barn som är födda före den 1 juli 2006 tillämpas 3 kap. 4 § 2 och 8 § första stycket samt 4 kap. 6 § i den upphävda socialförsäkringslagen (1999:799) i deras lydelse före nämnda dag i stället för 6 kap. 6 § 2, 11 § första stycket och 16 § socialförsäkringsbalken. Beloppet för lägstanivån ska då beräknas enligt 4 kap. 6 § första stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 juli 2006.

Arbetsskadeförsäkring

8 § Bestämmelserna i 1 kap. 1 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 1982 tillämpas i fråga om skada som har inträffat före den dagen samt i fråga om försäkrade för vilka undantag från försäkringen för tilläggspension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring ägde giltighet efter utgången av 1981.

9 § Bestämmelserna i 1 kap. 1 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 2001 tillämpas i fråga om skador som har inträffat före den dagen.

Statligt personskadeskydd

10 § Bestämmelserna i 1 § första stycket i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 januari 1982 tillämpas i fråga om den som har antagits till bistånds- och katastrofutbildning före den dagen.

11 § Bestämmelserna i 1 § i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 juli 1995 tillämpas i fråga om tjänstgöring före den dagen utom i fråga om den som tjänstgjorde enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.

12 § Bestämmelsen i 1 § första stycket 5 i den upphävda lagen (1977:265) om särskilt personskadeskydd i dess lydelse före den 1 januari 2007 tillämpas i fråga om den som utfört ungdomstjänst på grund av en föreskrift som meddelats före nämnda dag.

Handikappersättning till utlandet

13 § Den som vid utgången av 2000 fick handikappersättning som tillägg till pension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring utbetalad till utlandet skall, utan hinder av bestämmelserna i 5 kap. socialförsäkringsbalken, ha rätt att få handikappersättning enligt balken utbetalad till utlandet. Handikappersättningen ska då beräknas enligt de äldre bestämmelserna om sådan ersättning i den upphävda lagen om allmän försäkring. Om förmånen har beviljats för begränsad tid eller om den ska omprövas enligt 53 kap. 14 § balken ska dock de nya be-

stämmelserna om handikappersättning och utlandsvistelse i samma balk tillämpas därefter.

Folkpensionsförmåner till utlandet

14 § Den som vid utgången av 2002 fick folkpension vid bosättning utomlands ska ha fortsatt rätt till utbetalning av sådan ersättning eller pension som har trätt i stället för folkpensionen enligt äldre bestämmelser i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring eller enligt 4 kap. 4 eller 6 § i den upphävda socialförsäkringslagen (1999:799). Efterlevandestöd lämnas dock endast om det fanns sådana skäl som avsågs i 4 kap. 4 § i den upphävda socialförsäkringslagen. I fråga om garantipension tillämpas bestämmelserna i 15 §.

Garantipension till utlandet

15 § Den som vid utgången av 2002 fick bosättningsbaserad folkpension i form av ålderspension utbetald till utlandet ska utan hinder av bestämmelserna i 5 kap. socialförsäkringsbalken ha rätt att få utbetalningen av garantipensionen gjord till utlandet och beräknad på samma sätt som skulle ha gjorts vid bosättning i Sverige.

Särskild efterlevandepension

16 § En efterlevande som vid ingången av 2003 fick eller hade rätt till särskild efterlevandepension eller garantipension till sådan pension enligt den upphävda lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, ska omfattas av bestämmelserna i 5 kap. 13

  • och 18 §§ samt 6 kap. 15−18 §§socialförsäkringsbalken. Bestämmelserna ska därvid tillämpas som om den efterlevande fick omställningspension eller garantipension till sådan pension.

Hustrutillägg

17 § Den som vid utgången av 2000 fick hustrutillägg enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1998:708) om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, är fortfarande försäkrad för denna förmån.

3 kap. Övergångsbestämmelser till 8–22 kap. (avdelning B)

Föräldrapenning

1 § I fråga om flerbarnsbörd tillämpas 4 kap. 6 § fjärde stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2000 i stället för 12 kap. 42

2 § I fråga om barn som är födda eller, i fråga om adopterade barn, adopterade före den 1 januari 2002 tillämpas bestämmelserna om antalet

ersatta dagar i 4 kap. 6 § tredje och fjärde styckena i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den dagen i stället för 12 kap. 39

3 § För hel föräldrapenning för barn som är födda före den 1 juli 2006 är lägstanivån 60 kronor om dagen.

4 § Bestämmelserna om omräkning i 12 kap.27 och 28 §§socialförsäkringsbalken ska tillämpas på sjukpenninggrundande inkomst som beräknas för tid efter utgången av juni 2005. För tid dessförinnan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 6 § sjätte stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 juli 2005.

5 § Vid prövning av om en förälder uppfyller 240–dagarsvillkoret i 12 kap. 35 § 1 socialförsäkringsbalken ska som lägstanivå för hel föräldrapenning räknas 60 kronor om dagen till den del den där angivna tidsperioden hänför sig till tid före den 1 juli 2006.

Barnbidrag

6 § Den som före den 1 juli 1995 förordnats som förmyndare för en omyndig ska vid tillämpning av 16 kap. socialförsäkringsbalken anses som särskilt förordnad vårdnadshavare, om vårdnad ingår i uppdraget.

7 § Bestämmelserna i 4 § första stycket och 4 a § andra stycket i den upphävda lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag tillämpas, om anmälan enligt något av dessa lagrum har gjorts före den 1 juli 2006, i stället för bestämmelserna i 16 kap.4–10 och 14–17 §§socialförsäkringsbalken.

Underhållsstöd

8 § Om en bidragsskyldigs inkomst av kapital tidigare har ökats till följd av ett uppskovsavdrag enligt den upphävda lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad och avdraget har medgetts vid en taxering som legat till grund för fastställande av återbetalningsskyldighet enligt 25 § i den upphävda lagen (1996:1030) om underhållsstöd i dess lydelse före den 1 november 1999 får kapitalinkomsten enligt 19 kap. 13 § socialförsäkringsbalken minskas med ett belopp motsvarande uppskovsavdraget.

9 § Vid tillämpning av 19 kap. 13 § socialförsäkringsbalken skall, i fråga om kapitalinkomst för år före 2007, med avdrag för uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) likställas uppskovsavdrag enligt samma kapitel i dess lydelse före den 1 februari 2007.

10 § Vid tillämpning av 19 kap. 15 § socialförsäkringsbalken ska med studiebidrag likställas rekryteringsbidrag som har lämnats enligt den upphävda lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande.

Adoptionsbidrag

11 § Vid tillämpning av denna lag ska adoptionsbidrag anses avse den tidpunkt då adoptivföräldrarna får barnet i sin vård.

4 kap. Övergångsbestämmelser till 23–50 kap. (avdelning C)

Sjukpenning

1 § I fråga om ersättning vid yrkesskada m.m. som har inträffat före den 1 juli 1977 tillämpas 3 kap. 13 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i sin lydelse före den dagen.

2 § Bestämmelserna i 29 kap.7 och 9 §§socialförsäkringsbalken om ändring av sjukpenninggrundande inkomst vid ändring av sjukersättning tillämpas också när särskild efterlevandepension enligt 7 kap. denna lag ändras på grund av att den försäkrades förmåga eller möjlighet att skaffa sig inkomst genom arbete har ändrats.

3 § Vad som sägs om studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) i 29 kap. 11 § socialförsäkringsbalken tillämpas också i fråga om studiestöd enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).

4 § Bestämmelsen i 29 kap. 12 § socialförsäkringsbalken tillämpas bara i fråga om stöd som betalas ut och avser tid efter utgången av juni 2005.

5 § Tid då en försäkrad fått interpraktikstipendium för tid efter utgången av juni 2006 likställs med sådan tid som avses i 29 kap. 13 § socialförsäkringsbalken.

6 § Vid tillämpning av 29 kap. 23 § andra stycket socialförsäkringsbalken ska omräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten för varje helt år som infallit före den 1 juli 2005 göras med utgångspunkt i löneutvecklingen inom yrkesområdet.

7 § Bestämmelserna om omräkning i 29 kap.29–32 §§socialförsäkringsbalken ska tillämpas på sjukpenninggrundande inkomst som beräknas för tid efter utgången av juni 2005. För en försäkrad som avses där och som har en sjukpenninggrundande inkomst som är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete ska omräkningen av denna inkomst emellertid göras tidigast från och med den 1 juli 2006.

8 § För den som är född 1937 eller tidigare tillämpas 3 kap. 3 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003 i stället för 30 kap.29 och 32 §§socialförsäkringsbalken.

Vid tillämpning av paragrafen ska med ålderspension enligt den förstnämnda lagen likställas allmän ålderspension enligt balken.

9 § En försäkrad har inte rätt till sjukpenning om han eller hon

1. får hel särskild efterlevandepension, eller

2. under månaden närmast före den då han eller hon har börjat få hel ålderspension har fått hel sådan pension som anges i 1.

Vid prövningen av den försäkrades rätt till sjukpenning ska det vid bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga bortses från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig arbetsinkomst som ligger till grund för ersättning till den försäkrade i form av särskild efterlevandepension.

10 § Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för tid före den 1 januari 2008 tillämpas 3 kap. 2 c § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före nämnda dag.

Frivillig sjukpenningförsäkring

11 § Bestämmelserna om frivillig sjukpenningförsäkring i 21 kap. 1 och 3 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2008 tillämpas på pågående försäkringsfall som har inträffat före nämnda dag.

Rehabiliteringspenning

12 § Vad som sägs om studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) i 34 kap. 11 § socialförsäkringsbalken tillämpas också i fråga om studiestöd enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).

Sjukersättning och aktivitetsersättning

13 § Beträffande rätt till förtidspension på grund av avgifter, som erlagts enligt 34 § i den upphävda lagen (1913:120) om allmän pensionsförsäkring, 35 § i den upphävda lagen (1935:434) om folkpensionering eller den upphävda lagen (1946:433) om frivillig statlig pensionsförsäkring, ska äldre bestämmelser alltjämt gälla.

14 § Om det görs sannolikt att avgifter enligt 4 § i den upphävda lagen (1913:120) om allmän pensionsförsäkring erlagts av någon som inte var berättigad till folkpension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, ska Försäkringskassan bevilja honom eller henne pension med lägst vad som motsvarar pension på grund av de avgifter som kan antas ha blivit erlagda.

15 § Beträffande avgifts- eller grundpension enligt äldre bestämmelser, som vid utgången av 1962 erhölls av den, som inte var berättigad till folkpension enligt den upphävda lagen (1946:431) om folkpensionering, ska de äldre bestämmelserna fortfarande gälla.

16 § Bestämmelserna om frivillig pensionsförsäkring i 22 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 1981 tillämpas på försäkring på grund av avgift som har erlagts före den dagen.

17 § I fråga om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 37 kap. 2 § socialförsäkringsbalken och beräkning av bruttoårsinkomst enligt 37 kap. 6 § balken ska i förekommande fall pensionsgrundande belopp med anledning av förtidspension eller sjukbidrag likställas med pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning.

18 § Med försäkringstid för garantiersättning enligt 38 kap. 4 § socialförsäkringsbalken ska för tid före 2003 avses bosättningstid enligt 5 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003.

För en försäkrad som före den 1 januari 2003 hade folkpension i form av förtidspension i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension ska försäkringstid för garantiersättning beräknas med samma kvotdel av 40 års försäkringstid som svarar mot den kvotdel av 30 års tillgodoräknade pensionspoäng som folkpensionen beräknas på.

19 § För sjukersättning som enligt punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (2001:489) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring trätt i stället för förtidspension eller sjukbidrag som den försäkrade då hade rätt till gäller bestämmelserna i 20

  • §§.

20 § Om den försäkrade vid utgången av 2002 hade rätt till tilläggspension i form av förtidspension eller sjukbidrag lämnas inkomstrelaterad sjukersättning enligt 37 kap. socialförsäkringsbalken. Antagandeinkomsten ska därvid i stället för vad som sägs i det kapitlet beräknas enligt 21 §.

21 § Antagandeinkomsten är summan av det för 2003 gällande prisbasbeloppet och produkten av detta basbelopp och den medelpensionspoäng som legat till grund för beräkningen av tilläggspensionen.

Om tilläggspensionen är avkortad på grund av att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för mindre än 30 år ska antagandeinkomsten avkortas. Avkortning ska ske med en trettiondel av antagandeinkomsten för varje år som antalet år med pensionspoäng understiger 30.

22 § Sjukersättning som avses i 20 § och garantiersättning enligt 38 kap. socialförsäkringsbalken ska justeras med det justeringsbelopp som fastställts enligt punkterna 8

  • i övergångsbestämmelserna till lagen

(2001:489) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Ett justeringsbelopp som medför avräkning på sjukersättningen ska i första hand reducera garantiersättningen.

Vad som föreskrivs om garantiersättning ska även gälla justeringsbelopp som medför höjning av sjukersättning. Ett sådant justeringsbelopp ska anknytas till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta.

23 § Sjukersättning ska inte längre justeras enligt 22 § om

  • sjukersättning efter omvandlingen ska lämnas på högre eller lägre förmånsnivå än tidigare,
  • sjukersättning efter omvandlingen ska samordnas i högre eller lägre grad med livränta som avses i 39 kap. 4 § eller 43
  • kap. socialför-

säkringsbalken, eller

  • obegränsad skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inträder för en försäkrad som vid omvandlingen fick förtidspension eller sjukbidrag som beskattades enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte var skattskyldig i Sverige.

Förmåner vid arbetsskada

24 § I fråga om en skada som har inträffat före den 1 juli 1977 ska den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring tillämpas i stället för bestämmelserna i 41

  • kap socialförsäkringsbalken med undantag av 13 § andra stycket i förstnämnda lag såvitt gäller avdrag på sjukpenning vid sjukhusvård. Vid tillämpning av 26 § andra stycket samma lag ska med pension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring likställas allmän ålderspension enligt socialförsäkringsbalken. Bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket andra meningen och 6 § andra stycket andra meningen i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i bestämmelsernas lydelse före den 1 juli 1993 ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sjukpenning enligt den upphävda lagen om yrkesskadeförsäkring.

25 § Bestämmelserna i 4 kap. 8 § och 6 kap. 1 § fjärde stycket första meningen i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 1982 tillämpas i fråga om skada som har inträffat före den dagen samt i fråga om försäkrade för vilka undantag från försäkringen för tilläggspension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring ägde giltighet efter utgången av 1981.

26 § Bestämmelserna i 2 kap. 1 och 2 §§ i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 1993 tillämpas i fråga om arbetsskador som har inträffat före den dagen och anmälts till en allmän försäkringskassa senast den 30 juni 1993.

27 § En försäkrad som fått sitt livränteunderlag fastställt med tillämpning av de bestämmelser i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under tiden den 1 januari–den 31 maj 1993 har rätt att efter ansökan hos Försäkringskassan få sin livränta omprövad enligt de bestämmelser som trädde i kraft den 1 juni 1993.

28 § Arbetsskadeersättning till en arbetstagare som var anställd hos ett affärsverk när en arbetsskada inträffade ska debiteras verket om skadan fastställts i lagakraftvunnet beslut före utgången av juni 1995.

29 § Bestämmelserna i 4 kap. 5 § andra stycket och 6 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den

1 januari 1997 tillämpas i fråga om livränta som börjat lämnas före den dagen.

30 § Arbetsskadelivränta till en person som är född 1937 eller tidigare och som vid utgången av 2002 hade rätt till sådan livränta ska betalas ut med lägst det belopp som han eller hon vid tillämpning av bestämmelserna i 4 kap. 4 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 1999 hade rätt till i december 2002. Detta belopp ska anknytas till prisbasbeloppet för 2002 och räknas om vid förändring av detta.

31 § Vid samordning mellan sjukersättning, som enligt övergångsbestämmelserna till lagen (2001:489) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring omvandlats från förtidspension, och livränta på grund av arbetsskada enligt 43 kap. socialförsäkringsbalken ska utöver den livränta som överstiger sjukersättningen lämnas ett tillägg i form av en bruttoförhöjning som svarar mot skillnaden mellan den utbetalda sjukersättningen i januari 2003 och den förtidspension som skulle ha betalats ut för samma månad om äldre bestämmelser fortfarande hade varit gällande.

Bruttoförhöjningen anknyts till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. Om graden av samordning av livräntan och sjukersättningen förändras efter omvandlingen bortfaller bruttoförhöjningen. För bruttoförhöjning ska i övrigt gälla vad som föreskrivs om garantiersättning i 38 kap. socialförsäkringsbalken.

Vad som sägs i första stycket om förtidspension tillämpas också i fråga om sjukbidrag.

32 § Bestämmelserna i 2 kap. 1 och 2 §§ i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 juli 2002 tillämpas i fråga om arbetsskador som har inträffat före den dagen.

33 § För den som är född 1937 eller tidigare tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 2 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 utom såvitt avser sådan livränta som avser skada som inträffat den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare.

34 § I fråga om livräntor som har beslutats före den 1 januari 2006 tillämpas 4 kap. 5 § första stycket, 6 § och 12 § tredje stycket i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 2006 i stället för 43 kap. 11 §, 12 § andra stycket samt 17, 20 och 23 §§socialförsäkringsbalken. Detta gäller även vid omprövning av livräntan och vid prövning av fortsatt rätt till livränta efter en tidsbegränsad sådan livränta.

35 § Vid tillämpning av 43 kap. 23 § socialförsäkringsbalken ska livränteunderlaget för tid före 2004 räknas om med de årliga förändringarna i prisbasbeloppet.

Statligt personskadeskydd

36 § I fråga om skada som har inträffat före den 1 juli 1977 gäller fortfarande bestämmelserna i militärersättningslagen (1950:261), förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret och förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m.m., dock med undantag av 6 § 2 mom. andra stycket militärersättningslagen såvitt avser avdrag på sjukpenning vid sjukhusvård. Vid tillämpning av 11 § 2 mom. andra stycket samma lag ska med pension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring likställas allmän ålderpension enligt socialförsäkringsbalken. Bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket andra meningen och 6 § andra stycket andra meningen i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 juli 1993 ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sjukpenning och särskild sjukpenning enligt de upphävda författningarna.

37 § Bestämmelserna i 7 § i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 januari 1993 tillämpas i fråga om skador som har inträffat före den dagen och anmälts till en allmän försäkringskassa senast den 30 juni 1993.

38 § Bestämmelserna i 12 och 13 §§ i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 juli 1995 tillämpas i fråga om tjänstgöring före den dagen utom i fråga om den som tjänstgjorde enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.

Vid tillämpningen likställs med grundutbildning som avsågs i 12 och 13 §§ motsvarande utbildning enligt 27 § 1 mom. D värnpliktslagen (1941:967) i dess lydelse före den 1 juni 1972.

39 § Bestämmelserna i 12 § i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 januari 1998 tillämpas i fråga om livräntor som fastställts före den dagen.

40 § Bestämmelserna i 12 § i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 juli 2002 tillämpas i fråga om livräntor som fastställts före den dagen.

Krigsskadeersättning till sjömän

41 § I fråga om skada som har inträffat före den 1 juli 1977 gäller fortfarande bestämmelserna i lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl., förordningen (1954:247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m.fl. och förordningen (1954:248) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba fiskare.

Smittbärarpenning

42 § Om ett ersättningsärende pågår på grund av bestämmelserna i 11 § ska vad som sägs om sjukpenning I 48 kap.13 och 17 §§socialförsäkringsbalken avse summan av sjukpenning och sjukpenningtillägg.

5 kap. Övergångsbestämmelser till 51–55 kap. (avdelning D)

Handikappersättning

1 § För en ersättningsberättigad som före den 1 januari 2001 fick invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning som beviljats före den 1 juli 1975 på grundval av då gällande regler, får förmånen inte minskas eller upphöra i annat fall än om så skulle ha skett om de äldre bestämmelserna fortfarande hade varit tillämpliga.

2 § Vad som sägs om studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) i 53 kap. 6 § socialförsäkringsbalken tillämpas också i fråga om studiestöd enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).

Bilstöd

3 § Vid tillämpning av föreskriften i 55 kap. 10 § 2 likställs med den som har beviljats bidrag enligt 1 i samma paragraf dels handikappad som vid utgången av september 1988 innehade fordon som anskaffats av honom med bidrag enligt den upphävda förordningen (1987:410) om bidrag till handikappade för att skaffa motorfordon m.m., dels den som vid utgången av september 1988 var ägare till fordon som var befriat från skatt enligt 40 § första stycket i den upphävda vägtrafikskattelagen (1973:601) i lagrummets dåvarande lydelse.

4 § Vid tillämpning av denna lag ska bilstöd anses avse den tidpunkt då ansökan om stöd kommer in till Försäkringskassan.

6 kap. Övergångsbestämmelser till 56–77 kap. (avdelning E)

Äldre pensionsordningar

1 § Beträffande rätt till ålderspension på grund av avgifter, som erlagts enligt 34 § i den upphävda lagen (1913:120) om allmän pensionsförsäkring, 35 § i den upphävda lagen (1935:434) om folkpensionering eller den upphävda lagen (1946:433) om frivillig statlig pensionsförsäkring, ska äldre bestämmelser alltjämt gälla.

2 § Om det görs sannolikt att avgifter enligt 4 § i den upphävda lagen (1913:120) om allmän pensionsförsäkring erlagts av någon som inte var berättigad till folkpension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, ska Försäkringskassan bevilja honom eller henne pension med lägst vad som motsvarar pension på grund av de avgifter som kan antas ha blivit erlagda.

3 § Beträffande avgifts- eller grundpension enligt äldre bestämmelser, som vid utgången av 1962 erhölls av den, som inte var berättigad till folkpension enligt den upphävda lagen (1946:431) om folkpensionering, ska de äldre bestämmelserna fortfarande gälla.

4 § Bestämmelserna om frivillig pensionsförsäkring i 22 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 1981 tillämpas på försäkring på grund av avgift som har erlagts före den dagen.

Hustrutillägg

5 § I fråga om hustrutillägg tillämpas 10 kap. 4 § andra stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1990.

Inkomstgrundad ålderspension

6 § Vad som föreskrivs i 60 kap. 2 § och 62 kap. 33 § andra stycketsocialförsäkringsbalken ska gälla också beträffande 7

  • §§. Vid tillämpning av 8 och 9 §§ likställs sjukbidrag med förtidspension.

7 § För år före 2001 ska vid tillämpning av socialförsäkringsbalken med ett inkomstbasbelopp likställas

1. för åren 1960

  • det vid respektive års ingång gällande basbeloppet enligt den upphävda lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension och den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. för åren 1995 och 1996 det för respektive år gällande basbeloppet enligt den upphävda lagen om allmän försäkring sedan detta ökats med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den 1 juli 1996,

3. för åren 1997 och 1998 det för respektive år gällande förhöjda basbeloppet enligt den upphävda lagen om allmän försäkring, och

4. för åren 1999 och 2000 det för respektive år gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt den upphävda lagen om allmän försäkring.

8 § För tid före 1999 skall, vid tillämpning av socialförsäkringsbalken, med en persons pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp enligt 63 kap. 7 § balken avses de pensionspoäng som personen med anledning av sin pensionsgrundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det berörda året enligt den upphävda lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring multiplicerat med det basbelopp för respektive år som anges i 7 § 1

  • och avrundat till närmaste hundratal kronor. Om det framräknade beloppet slutar på 50 kronor ska avrundning ske till närmast högre hundratal kronor.

9 § Vid beräkning enligt 8 § ska pensionspoängen som avser pensionsgrundande inkomst ökas med talet ett. Om den som tillgodoräknats pensionspoäng med anledning av förtidspension inte för samma år till-

godoräknats pensionspoäng för pensionsgrundande inkomst ska i stället pensionspoängen med anledning av förtidspensionen ökas med talet ett.

10 § Vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 8 och 9 §§ skall, om sådant förhållande som avsågs i 15 kap. 19 § i den upphävda lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension i dess lydelse före den 1 januari 2003 gällt för en pensionsberättigad, bestämmelserna om proportionering i den paragrafen tillämpas beträffande detta belopp.

11 § Med pensionspoäng enligt den upphävda lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension ska för tid före den 1 januari 1999 likställas pensionspoäng enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med tilläggspension enligt den upphävda lagen om inkomstgrundad ålderspension ska för tid före den 1 januari 2001 likställas tilläggspension i form av ålderspension enligt den upphävda lagen om allmän försäkring.

12 § Har på grund av underlåten avgiftsbetalning pensionspoäng inte tillgodoräknats en pensionsberättigad för tid före 1998, ska vid beräkning av tilläggspension enligt 66 kap. 8 § första stycket socialförsäkringsbalken hänsyn tas till så stor del av den produkt som anges i 66 kap. 6 § första stycket 1 balken och det belopp som anges i 2 i samma stycke, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst 30, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den pensionsberättigade och talet 30 ökat med ett för varje år före 1998 för vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats pensionspoäng. Detta tal får därvid inte ökas till mer än 50.

13 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född 1914 eller tidigare ska 12 § inte gälla.

14 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 ska vid tillämpning av 12 § talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som har förflutit från och med 1915 till utgången av det år då den pensionsberättigade är född.

Dessutom ska för varje sådant år den ökning enligt 12 § som föranleds av underlåten avgiftsbetalning göras med en tiondel av det antal år för vilket han eller hon av sådan anledning inte har tillgodoräknats pensionspoäng.

15 § För en pensionsberättigad som är född 1923 eller tidigare och för vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt, ska vid beräkning av tillläggspension bestämmelserna i 12 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.

16 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född 1914 eller tidigare ska 15 § inte gälla.

17 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född något av åren 1915

  • ska 14 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.

18 § För en pensionsberättigad som är född 1927 eller tidigare ska vid beräkning av tilläggspension enligt 66 kap. 6 § socialförsäkringsbalken, bestämmelserna i 15 kap. 2 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 1974 tillämpas på motsvarande sätt för tid före den dagen.

19 §

Punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till lagen

(1974:784) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ska fortfarande gälla när det gäller beräkning av tilläggspension för de pensionsberättigade som avses där.

Vid beräkning av tilläggspension skall, i sådana fall som avses i punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen om allmän försäkring, reduktionsfaktorn 0,5 gälla.

20 § Vid beräkning av ökning av tilläggspensionen enligt 66 kap. 13 § socialförsäkringsbalken respektive avdrag från pensionen enligt 66 kap. 14 § balken ska faktorn 0,7 procent ersättas av faktorn 0,6 procent för månad före den 1 juli 1990.

21 § Om en försäkrad inte har haft rätt till inkomstpension på grund av bestämmelserna i 5 kap. 1 § tredje stycket tredje meningen i den upphävda lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, ska vid beräkning av pensionsbehållning 65 kap.5–8 §§socialförsäkringsbalken tillämpas som om han eller hon hade uppburit inkomstpension.

22 § Bestämmelsen i 67 kap. 28 § andra stycket socialförsäkringsbalken om uppräkning med basränta enligt skattebetalningslagen (1997:483) ska inte tillämpas för tid före det första valet av placering av premiepensionsmedlen.

23 § Vid tillämpning av 63 kap. 17 § socialförsäkringsbalken ska studiebidrag som lämnas enligt 4 kap. i den upphävda studiestödslagen (1973:349) likställas med studiebidrag enligt 3 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Inkomstgrundad ålderspension och garantipension

24 § Inkomstpension, tilläggspension och garantipension får lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den pensionsberättigade omedelbart före 65 års ålder fick särskild efterlevandepension.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara i fråga om pension som lämnas tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.

25 § Försäkringskassan ska utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension om han eller hon inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garantipension senast månaden före den då han eller hon fyller 65 år och den månaden har fått särskild efterlevandepension.

Garantipension

26 § Med försäkringstid för garantipension ska för tid före 2001 avses bosättningstid enligt 5 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i kapitlets lydelse före den 1 januari 2001.

27 § Garantipension enligt 69 kap. socialförsäkringsbalken lämnas även till den som inte var berättigad till folkpension i form av ålderspension före utgången av 2002, om han eller hon före den tidpunkten hade tillgodoräknats bosättningstid i Sverige och senare uppfyller kravet om minst tio års bosättning här enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003.

28 § Vid beräkning av garantipension enligt 69 kap. socialförsäkringsbalken ska beaktas även bosättningstid för tid efter utgången av 2002, som den pensionsberättigade skulle ha tillgodoräknats, om bestämmelserna i punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring fortfarande hade gällt.

29 § För den som har rätt att enligt 70 kap. 7

  • §§ socialförsäkringsbalken som försäkringstid för garantipension tillgodoräknas viss bosättningstid från sitt tidigare hemland och som har beviljats uppehållstillstånd före den 1 januari 2001 ska beräkningen av försäkringstid ske enligt bestämmelserna om bosättningstid i 5 kap. 7 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den dagen.

30 § Bestämmelserna i 70 kap. 13 § socialförsäkringsbalken ska gälla även i fråga om beräkning av försäkringstid för garantipension för en kvinna som är född något av åren 1938

  • och som med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring haft rätt till folkpension i form av änkepension vid utgången av 2002 och därefter haft rätt till änkepension eller garantipension till sådan pension enligt den upphävda lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn eller enligt denna lag.

Är änkepensionen eller garantipensionen till sådan pension beräknad i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension, ska försäkringstid för garantipension beräknas med samma kvotdel av 40 års försäkringstid som svarar mot den kvotdel av 30 års tillgodoräknade pensionspoäng som änkepensionen eller garantipensionen till sådan pension beräknats på.

31 § Bestämmelserna i 70 kap. 13 § socialförsäkringsbalken gäller även för den som fyllde 65 år i januari 2003 och som i december 2002 hade

hel förtidspension, helt sjukbidrag eller hel särskild efterlevandepension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring.

32 § Vad som sägs om hel sjukersättning i 70 kap. 13 § socialförsäkringsbalken tillämpas också i fråga om hel särskild efterlevandepension.

Vid tillämpningen ska för en försäkrad som haft rätt till hel särskild efterlevandepension i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension, försäkringstid för garantipension beräknas med samma kvotdel av 40 års försäkringstid som svarar mot den kvotdel av 30 års tillgodoräknade pensionspoäng som den särskilda efterlevandepensionen beräknats på.

Särskilt pensionstillägg

33 § Till grund för rätt till eller beräkning av särskilt pensionstillägg enligt 76 kap. socialförsäkringsbalken får inte läggas vård som getts före 1964.

34 § Med ett vårdår enligt 76 kap. 6 § socialförsäkringsbalken likställs varje kalenderår från och med 1964 till och med 1973, under vilket föräldern har vårdat sjukt eller handikappat barn som inte uppnått 16 års ålder och barnet har fått vårdbidrag i form av invaliditetsersättning

a) i fråga om 1964 under sex månader, och

b) i fråga om övriga år under större delen av året.

35 § Vid tillämpning av 76 kap. 6 § socialförsäkringsbalken likställs invaliditetstillägg enligt 9 kap. 2 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 juli 1975 med handikappersättning.

36 § En förälder som är född 1927 eller tidigare får tillgodoräknas vårdår även för det år under vilket han eller hon fyllt 65 år, om föräldern inte enligt 6 kap. 1 § tredje stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring har tagit ut ålderspension före den månad under vilken han eller hon fyllt 65 år.

37 § Den som före den 1 juli 1995 förordnats som förmyndare för en omyndig ska vid tillämpning av 76 kap. 3 § socialförsäkringsbalken anses som särskilt förordnad vårdnadshavare, om vårdnad ingår i uppdraget.

7 kap. Övergångsbestämmelser till 78–96 (avdelning F)

Barnpension och efterlevandestöd

1 § I fråga om barnpension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 2003 gäller 2

  • §§ i stället för vad som föreskrivs i 81 kap.

7

Har rätten till barnpension upphört slutgiltigt före den 1 januari 2002, finns det inte någon rätt till barnpension enligt 81 kap. eller efterlevandestöd enligt 82 kap. socialförsäkringsbalken.

2 § Barnpension ska beräknas som summan av

1. 30 procent av hel förtidspension, beräknad enligt 13 kap. 2 och 3 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003, som den avlidne var berättigad till när han eller hon avled eller skulle ha varit berättigad till, om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet, eller 30 procent av inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt 66 kap. 6 § första stycket 1 och andra stycket, 8 § första stycket samt 24 och 27

  • §§ socialförsäkrings-

balken samt 6 kap. 12

  • §§ denna lag, om den avlidne vid dödsfallet var berättigad till tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän försäkring, och

2. 25 procent av det för 2003 gällande prisbasbeloppet.

3 § Om flera barn är berättigade till barnpension efter den försäkrade, ska det i 2 § 1 nämnda procenttalet ökas med talet 20 för varje barn utöver det första. Detta belopp ska därefter delas lika mellan barnen. Vid beräkning av beloppet enligt 2 § 1 ska bestämmelserna i 14 kap. 8 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 ha fortsatt tillämpning.

4 § För rätt till 25-procentstillägg enligt 2 § 2 krävs att det för den avlidne kan tillgodoräknas minst tre år med pensionspoäng. Härvid ska 66 kap. 4 § socialförsäkringsbalken tillämpas på motsvarande sätt.

Vid beräkning av 25-procentstillägg ska bestämmelserna i 5 kap. 1, 3– 7 och 11 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.

5 § I fråga om efterlevande barn som vid utgången av 2002 fick tilläggspension i form av barnpension enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 1990 ska bestämmelserna i 2

  • §§ gälla med det undantaget att talet 30 i 2 § 1 ska bytas ut mot talet 40, om barnpension i form av tilläggspension vid ingången av 2003 lämnades med denna andel till ett barn.

6 § I fråga om efterlevande barn som vid utgången av 2002 fick folk- och tilläggspension i form av barnpension efter en förälder och endast folkpension i form av barnpension efter den andra föräldern ska 82 kap. 4 § andra meningen socialförsäkringsbalken inte tillämpas.

Efterlevandepensionsunderlag

7 § Vid tillämpning av 85 kap.11 och 12 §§socialförsäkringsbalken ska med pensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för

förtidspension och sjukbidrag enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003.

Försäkringstid för garantipension

8 § Med försäkringstid för garantipension till omställningspension eller till änkepension ska för tid före den 1 januari 2003 avses bosättningstid enligt 5 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i kapitlets lydelse före den 1 januari 2003.

Omställningspension och garantipension

9 § I fråga om omställningspension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 2003 gäller 10

  • §§ i stället för vad som föreskrivs i

80 kap. 20 § samt 83 kap. 3

10 § I fråga om rätten till omställningspension ska 14 kap. 4 § första stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003 fortfarande tillämpas.

11 § Omställningspension ska beräknas som summan av

1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension enligt 81 kap.2–6 §§socialförsäkringsbalken efter honom eller henne, 20 procent av den förtidspension eller ålderspension som anges i 2 § 1, och

2. 90 procent av det för 2003 gällande prisbasbeloppet. Vid beräkning av beloppet enligt första stycket 1 ska bestämmelserna i 14 kap. 8 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, i deras lydelse före den 1 januari 2003, fortfarande tillämpas.

12 § För rätt till 90-procentstillägg enligt 11 § första stycket 2 krävs att det för den avlidne kan tillgodoräknas minst tre år med pensionspoäng.

Härvid ska 66 kap. 4 § socialförsäkringsbalken tillämpas på motsvarande sätt.

Vid beräkning av 90-procentstillägg ska bestämmelserna i 5 kap. 1, 3

  • och 11 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i deras lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.

13 § I fråga om garantipension till omställningspension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 2003 gäller 14

  • §§ i stället för

vad som föreskrivs i 84 kap. 2 och 4

14 § En efterlevande som är bosatt i Sverige skall, om villkoren i 8 kap. 4 och 5 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 är uppfyllda och om minst tre års bosättningstid eller minst tre år med pensionspoäng kan tillgodoräknas för den avlidne, ha rätt till garantipension beräknad enligt 15

  • §§.

15 § Till grund för beräkning av garantipension ska ligga den omställningspension som den efterlevande har rätt till. Med omställningspension avses även efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.

16 § För en efterlevande som helt saknar rätt till omställningspension eller vars omställningspension inte överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet ska den årliga garantipensionen motsvara 2,15 gånger prisbasbeloppet (basnivån) minskat med ett belopp som motsvarar den nämnda omställningspensionen.

För en efterlevande, som har rätt till omställningspension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet, ska den årliga garantipensionen motsvara skillnaden mellan 0,66 gånger prisbasbeloppet och 40 procent av den del av omställningspensionen som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet.

17 § Vid beräkning av garantipension enligt 15 och 16 §§ skall, om inte annat följer av 18 §, bestämmelserna i 5 kap. 1, 3

  • och 11 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.

18 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med intjänade pensionspoäng eller 40 års bosättningstid ska garantipensionens basnivå och garantipensionen beräknas enligt vad som anges i 32

  • §§.

Änkepension och garantipension

19 § En efterlevande som vid utgången av 2002 hade rätt till folkpension eller tilläggspension i form av änkepension enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring har rätt till änkepension och garantipension till sådan pension enligt vad som föreskrivs i 20

  • §§. Detsamma ska gälla om rätt till sådan änkepension uppkommer först efter ikraftträdandet men grundar sig på dödsfall som inträffat dessförinnan. För änkepension och garantipension till sådan pension enligt denna paragraf ska dessutom gälla vad som föreskrivs i 80 kap., 88 kap. 7 § och 89 kap.socialförsäkringsbalken.

20 § Om rätt till tilläggspension i form av änkepension har uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före 1990 ska änkan, oavsett när hon är född och om inte annat sägs i 21 §, för tid efter 2002 ha rätt till änkepension beräknad enligt 87 kap. 2

  • och 9 §§socialförsäkringsbalken. Detsamma ska gälla för änkor som är födda 1929 eller tidigare och vars rätt till tilläggspension i form av änkepension har uppkommit på grund av dödsfall som inträffat under något av åren 1990

För bedömningen av om rätt till änkepension föreligger ska 86 kap. 9 § balken tillämpas.

21 § För rätt till 90-procentstillägg enligt 87 kap. 2 § 2 socialförsäkringsbalken krävs att

1. villkoren i 86 kap. 6

  • §§ balken är uppfyllda, och

2. det för den avlidne kan tillgodoräknas minst tre år med pensionspoäng.

Vid bedömningen av om villkoret enligt första stycket 2 är uppfyllt ska 66 kap. 4 § balken tillämpas på motsvarande sätt.

För en änka som avses i 20 § och som har fyllt 65 år beräknas änkepension med tillämpning av endast 87 kap. 2 § 1 balken.

22 § Om rätt till tilläggspension i form av änkepension har uppkommit för en änka som är född under något av åren 1930

  • på grund av ett

dödsfall som inträffat under något av åren 1990

För bedömningen av om rätt till änkepension föreligger och med vilket belopp sådan pension ska lämnas ska 80 kap. 12

  • §§ och 86 kap. 9 §

balken tillämpas.

23 § För rätt till 90-procentstillägg enligt 87 kap. 2 § 2 socialförsäkringsbalken krävs att

1. villkoren i 86 kap. 6

  • §§ balken är uppfyllda, och

2. det för den avlidne kan tillgodoräknas minst tre år med pensionspoäng.

Vid bedömningen av om villkoret enligt första stycket 2 är uppfyllt ska 66 kap. 4 § balken tillämpas på motsvarande sätt.

24 § Om rätt till tilläggspension i form av änkepension har uppkommit för en änka som är född 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990

  • ska hon, om inte annat sägs i

25 §, för tid efter 2002 ha rätt till änkepension beräknad enligt 87 kap. 7

För bedömningen av om rätt till änkepension föreligger och med vilket belopp sådan pension ska lämnas ska 80 kap. 12

  • §§ och 86 kap. 9 §

balken tillämpas.

25 § För rätt till 90-procentstillägg enligt 87 kap. 2 § 2 socialförsäkringsbalken krävs att villkoren i 86 kap. 6

  • §§ balken är uppfyllda.

26 § För änkor som avses i 20 och 22 §§ ska sådan del av änkepension som avses i 87 kap. 2 § 1 socialförsäkringsbalken beräknas med tillämpning även av 13 kap. 2 § första stycket tredje meningen i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003.

27 § I fall som avses i 20, 22 och 24 §§ ska beräkningen ske på grundval av prisbasbeloppet för 2003 i stället för prisbasbeloppet för dödsfallsåret.

28 § Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före 1990 eller, såvitt gäller en änka som är född 1944 eller tidigare, på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990

  • ska änkan för tid efter 2002 ha rätt till garanti-

pension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 16 § samt i 80 kap. 20 § och 88 kap. 2

13

29 § Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990

  • ska änkan för tid efter 2002 ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 16 § samt i 80 kap. 14 och 20 §§ och 88 kap. 2
  • 13−15 och 18 §§socialförsäkringsbalken.

30 § För en änka som avses i 29 § lämnas garantipensionen i förhållande till det antal år för vilka den avlidne maken vid utgången av 1989 tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension.

Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med intjänade pensionspoäng, ska garantipensionens basnivå och garantipensionen beräknas enligt vad som anges i 32

Vid tillämpning och beräkning enligt andra stycket första meningen ska 66 kap. 24 och 27

31 § Vid beräkning av 90-procentstillägg enligt 87 kap. 2 § 2 socialförsäkringsbalken samt av garantipension enligt 13

  • §§ detta kapital till en änka som avses i 20, 22 eller 28 § ska bestämmelserna i 5 kap. 1, 3
  • och 11 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring samt punkterna 3 och 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i deras lydelse

före den 1 januari 2003, tillämpas.

Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med intjänade pensionspoäng eller 40 års bosättningstid, ska garantipensionens basnivå och garantipensionen beräknas enligt vad som anges i 32–35 §§. Dessa bestämmelser ska även tillämpas för en sådan änka som avses i 88 kap. 18 § socialförsäkringsbalken.

32 § För en sådan änka som avses i 30 § andra stycket eller 31 § andra stycket är garantipensionens basnivå 2,15 gånger prisbasbeloppet multiplicerat med folkpensionskvoten samt med 15-delskvoten.

Underlaget vid beräkning av garantipension (beräkningsunderlag) är folkpensionskvoten multiplicerad med 15-delskvoten multiplicerad med 0,9 prisbasbelopp om änkepension lämnas samt därefter ökad med änkepensionen enligt 88 kap. 13 −15 §§socialförsäkringsbalken angiven i prisbasbelopp. I änkepensionen ska därvid inte ingå 90-procentstillägg enligt 87 kap. 2 § 2 balken.

33 § Den i 32 § avsedda folkpensionskvoten är, för en änka som avses i 31 §, den för den avlidne högsta kvoten av antalet tillgodoräknade bosättningsår i förhållande till talet 40 respektive antalet tillgodoräknade år med pensionspoäng i förhållande till talet 30. För en änka som avses i

29 § är folkpensionskvoten antalet tillgodoräknade år med pensionspoäng i förhållande till talet 30.

Den i 32 § avsedda 15-delskvoten motsvarar förhållandet mellan det antal 15-delar till vilket minskning ska ske enligt 88 kap. 18 § socialförsäkringsbalken och talet 15.

34 § Garantipensionen för en änka som avses i 32 § ska beräknas enligt följande. Till den del beräkningsunderlaget inte överstiger 0,9 prisbasbelopp multiplicerat med folkpensionskvoten och med 15-delskvoten, ska garantipensionens basnivå minskas med hela denna del av beräkningsunderlaget. Till den del beräkningsunderlaget överstiger nämnda gräns men inte överstiger produkten av 0,72 prisbasbelopp gånger 15delskvoten och folkpensionskvoten ökad med 1,06944, ska garantipensionen minskas alternativt ökas med en andel av denna del av beräkningsunderlaget på det sätt som anges i 35 §. Till den del beräkningsunderlaget överstiger den i föregående mening angivna gränsen men inte överstiger 1,49 prisbasbelopp ska garantipensionen ökas med 54 procent av denna del av beräkningsunderlaget. Till den del beräkningsunderlaget överstiger 1,49 prisbasbelopp ska garantipensionen minskas med 40 procent av den delen av beräkningsunderlaget.

35 § Resultatet av talet 0,3481 minus produkten av 0,987 gånger folkpensionskvoten och därefter minskat med produkten av 0,36 gånger folkpensionskvoten i kvadrat ska multipliceras med den del av beräkningsunderlaget som avses i 34 § andra meningen. Om resultatet är ett negativt tal ska garantipensionen minskas genom att denna pension multipliceras med det erhållna beloppet och i annat fall ökas genom multiplikation med motsvarande belopp.

36 § Om en änka som avses i 20 § har beviljats tilläggspension i form av änkepension före den 1 januari 1990 och denna dragits in före denna tidpunkt till följd av att hon ingått äktenskap, ska vid tillämpningen av 86 kap. 9 § socialförsäkringsbalken gälla att änkepensionen ska börja betalas ut på nytt även i fall då det nya äktenskapet upplöses efter att ha bestått i fem år eller mer, dock under förutsättning att detta äktenskap ingåtts efter den dag då mannen fyllde 60 år.

Särskild efterlevandepension och garantipension

37 § En efterlevande som vid utgången av 2002 fick eller hade rätt till folkpension eller tilläggspension i form av särskild efterlevandepension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring och som alltjämt uppfyller förutsättningarna i 8 kap. 6

  • §§ och 14 kap. 5 § samma lag i deras lydelse före den 1 januari 2003 har rätt till särskild efterlevandepension och garantipension till sådan pension enligt bestämmelserna i 38
  • §§.

38 § I fråga om efterlevande som avses i 37 § och som i december 2002 fick partiell särskild efterlevandepension ska pensionen beräknas och lämnas enligt följande:

med 85 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft tre fjärdedelar av hel särskild efterlevandepension,

med 65 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft halv särskild efterlevandepension,

med 28 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft en fjärdedel av hel särskild efterlevandepension.

39 § Vid beräkningen av särskild efterlevandepension ska gälla vad som föreskrivs i 11 § och 12 § första stycket. Den efterlevande ska vidare ha rätt till garantipension som beräknas enligt bestämmelserna i 15

  • §§.

Därvid ska vad som där sägs om omställningspension avse särskild efterlevandepension.

40 § Bestämmelserna i 8 kap. 12 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 ska fortfarande tillämpas. Därvid ska med särskild efterlevandepension likställas särskild efterlevandepension och garantipension till sådan pension beräknad enligt 38 och 39 §§ och med förtidspension ska likställas sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 35

  • kap. socialförsäkringsbalken. Minskning ska göras i första hand på garantipension och därefter på 90-procentstillägg enligt 11 § första stycket 2 före minskning av annan särskild efterlevandepension.

41 § Om den efterlevande har inkomstgrundad ålderspension enligt socialförsäkringsbalken lämnas inte särskild efterlevandepension.

42 § För efterlevande som avses i 37 § ska gälla vad som föreskrivs dels om omställningspension och garantipension till sådan pension i 80 kap., 88 kap. 7 § och 89 kap.socialförsäkringsbalken, dels om särskild efterlevandepension i 16 kap. 1 § tredje och femte styckena samt 2, 3, 7 a, 8 och 9 §§ och 20 kap. 3 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003.

Samordning med livränta

43 § Om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 2003 ska minskning enligt 89 kap. 6

  • §§ socialförsäkringsbalken göras med 45 procent av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet. Minskningen ska göras på 25-procentstillägg enligt 2 § 2 respektive 90procentstillägg enligt 11 § första stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.

44 § I fall som avses i 1, 9 och 37 §§ ska bestämmelserna i 89 kap. 6 § andra stycket andra meningen och 8 § andra stycket andra meningen socialförsäkringsbalken tillämpas endast på pension som beräknats enligt 2 § 1 och 11 § första stycket 1.

Efterlevandeförmåner vid arbetsskada

45 § Om rätt till livränta till efterlevande grundas på dödsfall till följd av en arbetsskada som har inträffat före den 1 januari 1990 gäller äldre bestämmelser om inte annat anges i 46

  • §§,

46 § Bestämmelserna om livränta till efterlevande barn i 5 kap. 4 § första stycket i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 gäller även i fall då rätten till livränta grundas på dödsfall till följd av en arbetsskada som har inträffat före den 1 januari 1990.

Vid dödsfall efter utgången av 1989 gäller bestämmelserna om rätt till livränta för ett utländskt barn som tagits emot här i landet i adoptionssyfte i 5 kap. 4 § andra stycket i den upphävda lagen om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 även om arbetsskadan inträffat före den 1 januari 1990.

47 § Om den avlidne efterlämnar änka eller med änka jämställd kvinna som är berättigad till livränta enligt bestämmelserna i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 1990 skall, även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter utgången av 1989, vid bestämmandet av livränta till barn efter den försäkrade tillämpas bestämmelserna i 5 kap. 10 § samma lag i deras nyss angivna lydelse.

48 § I fråga om rätt till livränta för efterlevande kvinnor som är födda 1944 eller tidigare gäller fortfarande bestämmelserna om livränta i 5 kap. 2

  • och 12−14 §§ samt 6 kap. 1 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 1990 även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter utgången av 1989. I fråga om andra kvinnor än de som avses i 5 kap. 8 § samma lag i dess nyss angivna lydelse är dock en förutsättning för detta att kvinnan vid utgången av 1989 var gift med den man efter vilken livräntan ska utbetalas eller då sammanbodde med honom under sådana förhållanden som avses i 5 kap. 6 § samma lag i dess nyss angivna lydelse.

49 § I fall som avses i 45 och 48 §§ tillämpas bestämmelserna i 10 kap. 4 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse vid utgången av 1989.

50 § Är någon för samma månad berättigad såväl till livränta såsom efterlevande enligt äldre bestämmelser som till omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta, lämnas endast den sistnämnda förmånen samt, om efterlevandelivräntan enligt äldre bestämmelser är större, sådan livränta i den mån den överstiger omställningslivräntan eller den särskilda efterlevandelivräntan.

51 § Vid tillämpning av 6 kap. 1 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i dess lydelse före den 1 januari 1990 ska beträffande tilläggspension i form av änkepension hänsyn tas till änkepen-

sionen före sådan samordning som avses i 87 kap.16 och 17 §§socialförsäkringsbalken.

52 § Vid tillämpning av 6 kap. 1 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i dess lydelse före den 1 januari 1990 ska med folkpension i form av ålderspension och tilläggspension i form av änkepension likställas garantipension enligt 68

Vid tillämpningen ska änkelivränta till en kvinna som är född 1937 eller tidigare och som vid utgången av 2002 hade rätt till sådan livränta betalas ut med lägst det belopp som hon hade rätt till i december 2002. Detta belopp ska anknytas till prisbasbeloppet för 2002 och räknas om vid förändring av detta.

53 § I fall då efterlevandes rätt till livränta grundas på en arbetsskada som har inträffat före den 1 januari 2003 gäller, om annat inte sägs i 54 och 55 §§, fortfarande äldre bestämmelser om sådan livränta. Har dödsfallet inträffat före utgången av 2002 gäller alltid de äldre bestämmelserna.

54 § Bestämmelserna om omställningslivränta i 92 kap.7, 8, 10 och 11 §§socialförsäkringsbalken gäller även om arbetsskadan har inträffat under något av åren 1990

55 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 92 kap.18 och 19 §§socialförsäkringsbalken ska efterlevandelivränta till en efterlevande make, som vid utgången av 2002 hade rätt till sådan livränta, betalas ut med lägst det belopp som den efterlevande vid tillämpning av de äldre bestämmelserna i samma paragraf hade rätt till i december 2002. Detta belopp ska anknytas till prisbasbeloppet för 2002 och räknas om vid förändring av detta. ska livräntan omprövas av annan anledning ska dock de nya reglerna tillämpas. Om livräntan lämnas med stöd av 45

  • §§

ska dock 52 § tillämpas.

8 kap. Övergångsbestämmelser till 97–107 kap. (avdelning G)

Bostadstillägg

1 § För den som fick bostadstillägg enligt den upphävda lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer för december 2002 enligt de bestämmelser som gällde för en gift pensionsberättigad men vars make inte är berättigad till bostadstillägg ska följande gälla.

I stället för vad som sägs i 106 kap. 22

  • §§ socialförsäkringsbalken får bestämmelserna i 4 § i den upphävda lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer tillämpas. Detta gäller längst till och med månaden före den då maken fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära sådan förmån som enligt 105 kap. 3, 4 och 7 §§ balken eller enligt 2 § berättigar till bostadstillägg. Om de äldre bestämmelserna tillämpas ska

avdrag med fribelopp som avses i 106 kap. 17

  • §§ samma balk inte göras vid beräkning av makens reduceringsinkomst. Om bostadstillägget har börjat lämnas helt enligt de nya bestämmelserna, får inte de äldre bestämmelserna tillämpas därefter.

2 § Förmåner som kan ge rätt till bostadstillägg är, utöver vad som anges i 105 kap. 3 § socialförsäkringsbalken,

1. särskild efterlevandepension,

2. hustrutillägg enligt lagen (1998:708) om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, och

3. pension eller invaliditetsförmån enligt lagstiftningen i en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, under förutsättning att förmånen motsvarar svensk pension eller ersättning enligt 1 eller 2.

3 § Vid tillämpning av 106 kap. 9 § skall, i fråga om kapitalinkomst för år före 2007, med avdrag för uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) likställas uppskovsavdrag enligt samma kapitel i dess lydelse före den 1 februari 2007.

4 § I reduceringsinkomsten enligt 106 kap 16 § socialförsäkringsbalken inräknas även de i 2 § angivna förmånerna.

9 kap. Övergångsbestämmelser till 108–121 kap. (avdelning H)

Utbetalning till socialnämnd

1 § Bestämmelserna i 111 kap. 5 § tillämpas även på förmåner som avser tid före socialförsäkringsbalkens ikraftträdande, om beslutet om retroaktiv ersättning fattas efter denna tidpunkt.

Utmätning av underhållsstöd

2 § I fråga om underhållsstöd för januari 2009 tillämpas 39 § i den upphävda lagen (1996:1030) om underhållsstöd i stället för 111 kap.9 och 10 §§socialförsäkringsbalken.

Ränta

3 § Bestämmelserna om ränta i 112 kap. 15, 16 och 19 §§ tillämpas bara om återkravet beslutats av Försäkringskassan efter utgången av juni 2007.

Avdrag på ersättning (kvittning)

4 § De upphävda författningarna ska tillämpas i fråga om avräkning i stället för 112 kap. 22 § socialförsäkringsbalken om såväl det belopp som ska betalas ut som det som ska betalas tillbaka avser en förmån för tid före ikraftträdandet eller underhållsstöd för januari 2009. I annat fall tillämpas bestämmelserna i 112 kap. 22 § balken. Om en av förmånerna avser en sådan tid som avses i första meningen får avdrag dock inte göras om inte motsvarande avdrag kunnat göras enligt de upphävda författningarna.

Ansökan och anmälan

5 § En ansökan, anmälan eller annan handling eller uppgift som har kommit in till en allmän försäkringskassa, ska anses ha kommit in till

Försäkringskassan den dag som den kom in till den allmänna försäkringskassan.

6 § Bestämmelserna om ansökan och anmälan i 114 kap. 4

  • §§ socialförsäkringsbalken ska tillämpas på ansökningar och anmälningar som kommer in efter ikraftträdandet. Om ansökan eller anmälan avser förmåner för tid före ikraftträdandet, får den dock göras enligt motsvarande bestämmelser i de upphävda författningarna. Om anmälan eller ansökan avser förmån för tid före ikraftträdandet, ska hänvisningarna till bestämmelser i balken avse motsvarande bestämmelser i de upphävda författningarna.

Utredning, uppgiftsskyldighet och bevisupptagning

7 § Bestämmelserna i 114 kap. 13

  • §§ socialförsäkringsbalken tillämpas på handläggning efter ikraftträdandet. Bestämmelsen i 114 kap. 13 § balken medför dock, i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet eller ansökan eller anmälan som kommit in före denna tidpunkt, inte skyldighet för den försäkrade att självmant lämna uppgifter utöver vad som gällde enligt de upphävda författningarna. Om handläggningen avser förmån för tid före ikraftträdandet, ska vad som sägs i bestämmelserna om förmåner enligt balken avse motsvarande förmåner enligt de upphävda författningarna.

Undantag från sekretess

8 § Bestämmelserna i 114 kap. 36

  • §§ socialförsäkringsbalken tillämpas fr.o.m. ikraftträdandet. Vad som sägs i 114 kap. 40 § om sjukkontroll enligt 14 § 1 och 2 i samma kapitel tillämpas även i fråga om sjukkontroll enligt 11 § första stycket i den upphävda lagen (1991:1047) om sjuklön.

Anmälan om ändring i fråga bosättning, arbete och andra förhållanden

9 § Bestämmelserna i 114 kap. 41

  • §§ socialförsäkringsbalken tillämpas fr.o.m. ikraftträdandet men medför i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet inte skyldighet att göra anmälan utöver vad som gällde enligt de upphävda författningarna.

Självbetjäningstjänster via Internet

10 § Bestämmelserna i 115 kap. socialförsäkringsbalken tillämpas på användning av självbetjäningstjänster fr.o.m. ikraftträdandet. De tillämpas då även i fråga om förmåner som lämnas enligt de upphävda författningarna.

Beslut

11 § Bestämmelserna i 116 kap. socialförsäkringsbalken tillämpas i fråga om beslut som meddelas efter ikraftträdandet.

Ändring, omprövning och överklagande

12 § Bestämmelserna i 1 kap. 3 § gäller inte i fråga om 117 kap. socialförsäkringsbalken.

13 § Bestämmelserna i 20 kap. 10 b § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2007 ska fortfarande tillämpas i fråga om begäran om omprövning eller överklagande från en arbetsgivare som ska betala särskild sjukförsäkringsavgift enligt övergångsbestämmelserna i lagen (2006:1428) om upphävande av lagen (2004:1237) om särskild sjukförsäkringsavgift.

14 § I fråga om omprövning och överklagande av avvisningsbeslut som meddelats före den 1 januari 2009 tillämpas äldre bestämmelser.

15 § I fråga om ärenden i vilka en socialförsäkringsnämnd har fattat beslut före den 1 januari 2008 tillämpas 20 kap. 10 och 11 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den nämnda dag.

16 § Det allmänna ombudet ska föra det allmännas talan i mål där Riksförsäkringsverket har överklagat beslut av en allmän försäkringskassa.

17 § Villkoret enligt 117 kap. 40 § första meningen socialförsäkringsbalken att det allmänna ombudet ska ha varit part ska anses uppfyllt även om det är Riksförsäkringsverket som har varit part i målet hos den allmänna förvaltningsdomstolen.

18 § I fråga om omprövning och överklagande av beslut som avser inkomstgrundad ålderspension och som meddelats före den 1 januari 2008 tillämpas bestämmelserna i den upphävda lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension i deras lydelse före nämnda dag.

Behandling av personuppgifter

19 § Bestämmelserna i 118 kap. socialförsäkringsbalken tillämpas även i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet. Vad som sägs i 118 kap. 2 § balken om förmåner enligt denna ska då avse förmåner enligt de upphävda författningarna. Vad som sägs i 118 kap. balken om skadestånd på grund av behandling enligt det kapitlet eller med stöd av föreskrifter som har meddelats i anslutning till det kapitlet ska även avse behandling enligt den upphävda lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration.

20 § Bestämmelserna om skadestånd i 118 kap. 30 § socialförsäkringsbalken tillämpas endast om den omständighet som ett yrkande om skade-

stånd grundas på har inträffat efter utgången av november 2003. I annat fall tillämpas de dessförinnan gällande bestämmelserna.

Straffbestämmelser

21 § Bestämmelserna i 1 kap. 3 § gäller inte i fråga om 119 kap. socialförsäkringsbalken.

Skadeståndskyldighet för styrelse och revisor

22 § Bestämmelserna om skadestånd i 18 kap. 37 och 38 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2005 gäller för uppdrag som har fullgjorts före den dagen. Det som sägs i 18 kap. 38 § den lagen om anmärkning ska gälla anmärkning av Riksförsäkringsverket eller Försäkringskassan och vad som sägs om överlämnande till styrelsen ska även gälla överlämnande till Försäkringskassan. Försäkringskassan för det allmännas talan om skadestånd enligt denna punkt.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2008-06-17

Närvarande: F.d. regeringsrådet Rune Lavin, f.d. regeringsrådet

Karl-Ingvar Rundqvist och justitierådet Lars Dahllöf.

Socialförsäkringsbalk

Enligt en lagrådsremiss den 13 december 2007 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. socialförsäkringsbalk,

2. lag om införande av socialförsäkringsbalken,

3. lag om statlig ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader m.m.,

4. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

5. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Bo-Göran Ohlsson, ämnesrådet Elisabeth Lane och f.d. regeringsrådet Bodil Hulgaard.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till socialförsäkringsbalk

Allmänt

Regeringen uttalar i sina allmänna överväganden att det föreligger ett stort behov av att modernisera lagstiftningen på socialförsäkringsområdet och att göra den mera tydlig och överskådlig samt lättare att tillämpa. Ambitionen sägs bl.a. ha varit att skapa en större säkerhet mot bristande enhetlighet i fråga om gemensamma regler och begrepp. Lagstiftningen skall därför ha underkastats en omfattande lagteknisk och språklig bearbetning. Regeringen framhåller att arbetet har utförts med stor noggrannhet.

Lagrådet konstaterar att det inte kan råda någon tvekan om att nuvarande lagstiftning på de av förslaget berörda socialförsäkrings- och bidragsområdena – vilka regelsystem har vuxit fram under åtskilliga decennier och sedan byggts ut, kompletterats och ändrats vid otaliga tillfällen – behöver ses över grundligt, systematiseras och samordnas samt moderniseras i sin utformning.

I förslaget till en socialförsäkringsbalk spåras ett stort intresse för att genomföra samordningsåtgärder och för att göra lagstiftningen mera tillgänglig för tillämpare och andra genom ändrad systematik, genom innehållsförteckningar som skall underlätta sökning samt genom frekvent rubriksättning, kortade paragrafer och populariserat språk. Dessa strävanden har enligt Lagrådets mening gett ett blandat resultat. Vid en jämförelse med nuvarande regelsystem har givetvis åtskilligt förbättrats. Ett flertal praktiskt viktiga men långa och svårlästa regleringar, såsom de

beträffande sjukpenninggrundande inkomst och föräldrapenningsförmåner, har otvivelaktigt vunnit en del på förnyelsen. Samtidigt måste noteras att betydande delar av de ersättningssystem som behandlas i balkförslaget är så pass komplexa till sitt innehåll att det knappast är möjligt att utan materiella förändringar åstadkomma påtagliga resultat i fråga om ökad tillgänglighet. I sådana delar kan det därför inte förväntas att förslaget, som bygger på att i stort sett inga ändringar skall göras i sak, skall bidra till större förbättringar. Här bör särskilt framhållas att förslagets vittsyftande samordning inom ramen för en balk i förening med författningsmaterians komplexitet och detaljeringsgrad har lett till att en mångfald bestämmelser har utformats med infogade hänvisningar till annat eller andra lagrum som ofta finns i något eller några andra kapitel i balken. Den som vill ta del av bestämmelserna om en förmån nödgas således inte så sällan söka på ett flertal ställen i den omfattande balken för att få grepp om innebörden. Detta kan nog uppfattas som besvärande, särskilt för andra än juridiskt skolade läsare. I den mån tanken varit att utforma balken så att dess innehåll i huvudsak blir lättförståeligt och lättillgängligt för många lär den inte komma att förverkligas med föreliggande förslag. Den föreslagna balken kan således i det stora hela inte anses infria de högt ställda krav som regeringen har uppställt i sin allmänna motivering.

Lagrådet behandlar i det följande några grundläggande frågor om den lagtekniska lösningen med samordning inom ramen för en balk. Vidare lämnar Lagrådet synpunkter på balkförslagets disposition och kvalitet, författningskommentaren, förslagets språkliga utformning samt användandet av s.k. upplysningsbestämmelser. I sammanhanget tas också upp vissa frågor som återkommande har aktualiserats under Lagrådets granskning av förslaget.

I ett senare avsnitt av yttrandet tas upp en rad mera detaljbetonade synpunkter med direkt anknytning till särskilda paragrafer i lagförslaget.

Socialförsäkringsbalk eller annan lagteknisk lösning

Det förslag till socialförsäkringsbalk som remissen innehåller utgör ett av de mest omfattande lagförslag som överlämnats till Lagrådet för granskning. Förslaget sägs i remissen innehålla drygt 1 850 paragrafer. Redan omfånget ger en antydan om att det kan vara svårt att få en klar översikt över och ett fast grepp om balkens innehåll. Föredragningarna och de diskussioner som därvid har förekommit har styrkt sådana farhågor. Det är också tydligt att förslagets omfång och dess inbyggda komplexitet har gjort att nära nog alla remissinstanser som yttrat sig över det till grund för lagrådsremissen liggande utredningsförslaget synes ha avstått från att genomföra någon närmare granskning av hur förslaget korresponderar med gällande rätt eller har begränsat sin granskning till enstaka delar av förslaget som bedömts vara av särskilt intresse för vederbörande instans.

Vad som först kan diskuteras är om det är lämpligt att konstruera ett nytt begrepp ”socialförsäkringen”. Av förslagets 1 kap. 1 § framgår att det nya begreppet skall omfatta inte bara sociala försäkringar utan också olika ersättnings- och bidragssystem. Skillnaden mellan sociala försäkringar och bidrag är påfallande vad gäller såväl det bakomliggande syftet som den lagtekniska uppbyggnaden. Exempelvis har de slags återbetal-

ningsskyldigheter som förekommer i fråga om underhållsstödet och bostadsbidraget inte några motsvarigheter i socialförsäkringarna. Vad man kan förvänta sig är att en balk av det föreslagna slaget skall innehålla regler om de egentliga socialförsäkringarna och inte tyngas av regler om väsensskilda bidragsformer. Det är uppenbart att syftet inte i första hand är att samordna de egentliga socialförsäkringarna. Ambitionen är i stället främst att i balken ta med sådana ersättningsformer som administreras av Försäkringskassan; balkens innehåll motsvarar därför i stort sett innehållet i den regelbok som Försäkringskassan ger ut årligen. Härigenom har inte materiella utan formella hänsyn kommit att bestämma balkens innehåll. Rättssystematiska hänsyn har kommit i skymundan, om de över huvud har beaktats. Någon närmare rättslig analys av de komponenter som avses ingå i balken har inte redovisats i lagstiftningsärendet. En grundfråga som inte har tagits upp till behandling men som i vart fall kunde förtjäna att övervägas är om en modern balk behöver tyngas av detaljregler i väsentligen samma utsträckning som nuvarande lagar på området. Sedan år 2005 kan ett nytt läge i fråga om behovet av reglering i lagform antas ha uppkommit genom att den statliga myndigheten Försäkringskassan har ersatt bl. a. de tidigare allmänna försäkringskassorna, som hade en alldeles speciell rättslig ställning.

Bilaga 5

Effekten av att balkens innehåll är centrerat till Försäkringskassans kompetens blir att arbetslöshetsförsäkringen kommer att falla utanför, trots att den tillhör en av de viktigaste socialförsäkringsformerna. Materiellt sett fyller arbetslöshetsförsäkringen samma syfte som övriga traditionella socialförsäkringar, nämligen att ersätta inkomstbortfall. Vad som skiljer försäkringarna åt är bl.a. att anledningarna till detta bortfall är olika. Med den terminologi som föreslås i remissen skulle det komma att finnas socialförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Anmärkningsvärt är då att bidrag, såsom barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag, skall hänföras till socialförsäkringen. Inte något av dessa bidrag har till syfte att täcka enskilds inkomstbortfall. Konsekvensen blir att bidragsberättigade i framtiden kommer att kunna kallas försäkrade.

Med hänsyn till den norm efter vilken balkens innehåll har bestämts är det överraskande att dagpenning och familjebidrag, som administreras av Försäkringskassan, inte har tagits med i balken. Den förklaring som ges i remissen (s. 374) går ut på att tillämpliga författningar innehåller också andra bestämmelser än dem om ifrågavarande förmåner. I detta hänseende är dock att märka att de bestämmelser som skulle behöva föras över till balken finns i en förordning (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga. Vad där föreskrivs om dagpenning i 2 kap. och familjebidrag i 7 kap. samt handläggning i 11 och 12 kap. skulle kunna inarbetas i balken.

Vissa slags ersättningar, som man med den i förslaget valda inriktningen kunde förvänta sig finna i balken, saknas således. Det finns emellertid också ämnen i balken, som knappast hör hemma där, åtminstone inte med de utgångspunkter som redovisas i remissen. Detta gäller exempelvis 50 kap. om ledighet för vård av närstående. I den gällande lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård regleras ersättningsfrågor i 2–19 §§, vilka uppenbarligen tillhör socialförsäkringsområdet, men fr.o.m. 20 § finns regler om rätt till ledighet m.m., vilka är av arbetsrättslig art. De sistnämnda har således också inarbetats i

förslaget till socialförsäkringsbalk. Som jämförelse kan nämnas att vad gäller föräldrapenningsförmåner finns endast en hänvisning i 11 kap. 3 § balkförslaget till föräldraledighetslagen (1995:584); däremot innehåller förslaget inte några självständiga bestämmelser om förälders rätt att vara ledig från sin anställning. Det kan också sättas i fråga om inte bestämmelserna om sjuklön, vilkas innehåll huvudsakligen är av arbetsrättslig art, även fortsättningsvis bör finnas i en egen lag. De argument som regeringen anför med anledning av vissa remissinstansers invändningar övertygar knappast. Det är dessutom endast genom konstlad metodik och begreppsanvändning som sjuklönereglerna har kunnat inordnas i den föreslagna balken. Se särskilt finansieringsbestämmelsen i 2 kap. 4 § (genom bibehållna anställningsförmåner) och försäkringsgrunden i 7 kap. 2 § (en arbetstagare betraktas oegentligt som försäkrad för sjuklön).

Det är en ovanligt stor författningsmateria som har sammanförts till en socialförsäkringsbalk. Inte någon av de befintliga balkarna har tillnärmelsevis ett så stort omfång som den föreslagna balken. Som ovan framgått, saknas materiellträttsligt samband mellan vissa ersättningsformer. Försäkringskassans kompetens har i stället fått styra balkens innehåll med den följden att förmånerna sinsemellan kan vara ganska disparata. Allvarligt är att förslaget i det skick som det överlämnats till Lagrådet uppvisar brister som antagligen hänger samman med att balkens många paragrafer och regleringar av olikartade förmåner gör det omöjligt att skapa en naturlig enhet. Problemet borde ha lösts genom en naturlig uppdelning av materialet. Om en socialförsäkringsbalk skulle anses särskilt nödvändig, borde denna ha begränsats till vad som i materiellt hänseende kan anses utgöra socialförsäkringar. Bidragen, dvs. sådana förmåner som barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag, borde ha getts en egen reglering. Även handläggningsregler och processuella regler kunde lämpligen ha fått bilda en egen lag. Vad nu sagts är endast en skiss; en uppdelning av reglerna kan antagligen göras också på andra sätt. Huvudsaken är, enligt Lagrådets mening, att en mera hanterlig uppdelning av det stora antalet bestämmelser åstadkoms. Som jämförelse kan pekas på hur motsvarande problem lösts på skatterättens område. Om man på detta område skulle tillämpa samma modell som föreslås på socialförsäkringsrättens och bidragsrättens områden, skulle till en ny skattelag hänskjutas bestämmelserna om inkomstskatt, mervärdesskatt, taxering och skattebetalning samt antagligen ännu fler bestämmelser.

Balkförslagets disposition och kvalitet

Normalt sett är det innehållet i en text som bestämmer dispositionen. I den föreslagna balken synes dispositionen ha fastställts i förväg med den följden att valda rubriker stundom inte hänför sig till paragrafernas innehåll. Syftet tycks främst vara att ge rubrikerna en enhetlig lydelse. En återkommande kapitelrubrik är exempelvis ”Innehåll, definitioner och förklaringar”. Se t.ex. 8, 23, 51, 56, 78 och 97 kap. Vanligtvis saknar det ifrågavarande kapitlet dock både definitioner och förklaringar. När Lagrådet ifrågasatt rubrikernas formulering, har den förklaringen getts att det kan vara lämpligt att ha en sådan rubrik eftersom definitioner och förklaringar kan komma att senare införas i kapitlet. Denna tanke kommer i viss mån också till uttryck i remissen på s. 384 (”… balken ska vara

konstruerad på ett sådant sätt att den, med bibehållen överskådlighet och systematik, är lätt att förändra.”)

Bilaga 5

Vidare finns kapitel som framstår som onödiga eftersom de inte tillför något nytt till innehållet i lagtexten. Det är sådana kapitel som bär rubriken ”Innehåll” och består av endast en paragraf. Denna återger emellertid ordagrant endast rubrikerna till de närmast följande kapitlen. Vad ändamålet är med ett sådant kapitel är svårt att förstå. Möjligen kan det vara ett resultat av den i förväg, på teoretiska premisser uppgjorda dispositionen. En läsare kan utan svårighet på egen hand ta del av envar rubrik. Dessutom brukar det finnas en rubrik på den underavdelning där kapitlen placerats som anger vilka förmåner som regleras i dessa. De kapitel som här avses är 3, 9, 14, 20, 24, 35, 40, 47, 52, 57, 71, 75, 79, 90, 98, 103, 108, 109 och 120 kap.

Balkförslaget har överlämnats i ett skick som knappast kan accepteras. Den granskning som Lagrådet fått underkasta förslaget har inte varit av normalt slag utan närmast haft karaktären av fortsatt beredning av mera grundläggande slag, en uppgift som i allmänhet utförs på departementsnivå. I förslaget finns exempelvis en mängd felaktiga hänvisningar till paragrafer i balken. En kontroll av hänvisningarna är enkel att genomföra och borde naturligtvis ha utförts innan förslaget presenterades för Lagrådet. En annan sak som tyder på att förslaget är dåligt genomarbetat i regeringskansliet är att under granskningens gång i inte så få fall har lämnats in förslag till nya lydelser av paragrafer sedan man har upptäckt att bestämmelser måste omarbetas på grund av felaktigt materiellt innehåll eller oklar innebörd. I en del fall har detta till och med skett innan paragrafen i fråga har föredragits. I andra fall har förslag till ny lydelse lagts fram sedan en paragraf har granskats av Lagrådet. Sådant förbättringsarbete har således pågått parallellt med föredragningarna. Lagrådet kan inte utesluta att detta ovanliga arbetssätt i samband med en lagrådsgranskning har sin orsak i att författningsmaterian är så omfattande att det ställer sig svårt för vem som helst att behärska materian.

Författningskommentaren

Författningskommentaren är mycket knapphändig och omfattar endast vissa utvalda paragrafer. I remissen uttalas att endast ”nya” bestämmelser, dvs. sådana som inte förts över från en gällande författning, har kommenterats. Det är emellertid inte alla nytillkomna bestämmelser som har försetts med kommentarer. Omredigeringar av gällande bestämmelser har ibland, avsiktligt eller oavsiktligt, gett upphov till nytt sakligt innehåll. Skälen till att ett ord eller ett uttryck har bytts ut redovisas dock i många fall inte. I en nyckel, som har fogats till remissen, anges nuvarande motsvarigheter till föreslagna paragrafer. Det har visat sig att även nyckeln innehåller vissa brister och felaktigheter. I sammanhanget kan förtjäna att nämnas att en författningskommentar av lagrådsremissens modell är till föga hjälp när tolkningsfrågor uppkommer i rättstillämpningen. För att finna vägledning i tolkningsfrågor blir man således också framöver i de flesta fall hänvisad till förarbeten till den lagstiftning som ersätts av balken eller till förarbeten till ännu äldre regler.

Enligt Lagrådets mening bör därför under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet författningskommentaren kompletteras i syfte att öka

tillgängligheten och underlätta tillämpningen av den nya balken. Vid genomgången inför Lagrådet visade det sig att den nämnda nyckeln var ett alltför klent och svårhanterligt instrument med hänsyn till de många och ofta förhållandevis komplicerade paragraferna i balkförslaget. Samtliga paragrafer i balken vilka inte har någon motsvarighet i gällande rätt bör kommenteras samt bör det anmärkas att de saknar motsvarighet. I fråga om övriga paragrafer bör direkt under respektive paragraf göras en komplettering med uppgift om var dess motsvarighet och förarbeten till denna finns.

Språkliga frågor

Regeringens mål är att göra de föreslagna bestämmelserna så lättlästa som möjligt. I detta syfte skall meningsbyggnaden ha förenklats och moderna och allmänspråkliga ord och uttryck ha använts. Vad man vill uppnå är att lagstiftningen skall vara förståelig ur den enskilde medborgarens perspektiv, vilket i remissen uttrycks bl.a. på så sätt att den enskilde skall stå i centrum. Lagrådet vill i detta sammanhang lägga till att det är särskilt viktigt att lagbestämmelser är så entydiga och fullständiga att de möjliggör en enhetlig och förutsägbar rättstillämpning.

Språkbehandlingen i lagförslaget är inte så stringent att den kan anses motsvara normal standard för en lagtext. Vissa termer och uttryck används i flera betydelser, vilket kan skapa osäkerhet om vad som avses i ett visst fall. Vidare kan ett felaktigt ord förekomma, vilket ger bestämmelsen annan innebörd än som avsetts. Konsekvens i fråga om uttryckssätt iakttas inte heller alla gånger. En del brister kan antagligen förklaras med att lagförslaget är så omfångsrikt att det möter svårigheter att fullständigt behärska de språkliga uttrycksmedlen. För att ge en bild av vad som åsyftas lämnas nedan några exempel på sådant som enligt Lagrådets mening bör rättas till eller ändras. En mera fullständig förteckning innehållande iakttagelser av hundratals språkliga och andra inadvertenser med förslag till rättelser lämnas också över till departementet.

Ordet ”lämnas” används i ett flertal olika betydelser, t.ex. ”har rätt till”, ”beräknas”, ”betalas ut”, ”ges ut” och ”beviljas”. I remissen uppges att ordet ”lämnar” ersätter ”utgår” och ”utges” i gällande författningar, men det har i själva verket kommit att få ett slags universell betydelse i förslaget. Till det anförda, se bl.a. 18 kap. 9 §, 18 kap. 25 §, 19 kap. 7 §, 34 kap. 4 §, 43 kap. 2 §, 44 kap. 3 §, 45 kap. 9 §, 45 kap. 17 §, 53 kap. 7 §, 53 kap. 8 §, 59 kap. 4 § och 59 kap. 5 §. I dessa och flera andra paragrafer har alltså ordet ”lämnas” fått en närmast allomfattande betydelse och man måste inte sällan ta ledning av sammanhanget för att förstå den rätta innebörden. Den valda begreppsbildningen framstår som svårbegriplig särskilt som uttrycken ”har rätt till”, ”beräknas”, ”betalas ut”, ”ges ut” och ”beviljas” utnyttjas parallellt i balken. Enligt Lagrådets mening ökar begripligheten i väsentlig mån och minskar risken för feltolkningar om ordet ”lämnas” används på så få ställen som möjligt och man återgår till den mera traditionella begreppsbildningen som dessutom ofta stämmer bättre överens med gällande rätt.

Orden ”kan” och ”får” används omväxlande och är avsedda att ha olika betydelser. Vad skillnaden består i är det svårt att få grepp om, åtminstone framgår den inte med någon märkbar tydlighet. Det hade varit

naturligast om ”ska” och ”får” kommit till användning och då i ordens skilda betydelser. Det finns faktiskt ställen i förslaget där ”får” måste läsas som ”ska”. Till det anförda, se bl.a. 6 kap. 19 §, 22 kap. 8 §, 30 kap. 19 §, 30 kap. 35 §, 36 kap. 4 §, 36 kap. 18 §, 36 kap. 25 §, 39 kap. 10 §, 65 kap. 40 § och 76 kap. 4 §. Lagrådet förordar att ordet ”kan” undviks i största möjliga utsträckning, eftersom det kan ge upphov till svårigheter vid tillämpningen. I gällande rätt kan man notera att valet i allmänhet stått mellan orden ”skall” och ”får” beroende på vad som åsyftats. Lagrådet förordar att en sådan renodling av språkbruket också sker i balkens paragrafer och att ledning söks i motsvarande paragrafer i gällande rätt, om inte någon saklig förändring är avsedd.

Bilaga 5

Den som kallas ”försäkrad” i balken uppfyller en grundläggande förutsättning för att vara berättigad till en förmån. Inte desto mindre förekommer andra epitet såsom bidragsberättigad och pensionsberättigad, vilka i vissa fall kan antas ha samma funktion som termen försäkrad men också kan vara förvillande. Till det anförda, se bl.a. 66, 68, 69 och 110 kap. där ordet ”pensionsberättigad” brukas omväxlande med ordet ”försäkrad”. Lagrådet förordar att genomgång görs av balkförslaget, så att en enhetlig begreppsbildning åstadkoms i nu nämnt och andra liknande hänseenden.

I en begränsad del av balken används ordet ”situation” i stället för ”fall”, som eljest förekommer i balken. En läsare kan här komma i bryderi om det är samma sak som åsyftas eller inte. Till det anförda, se bl.a. 12 kap. 2 §, 12 kap. 4 § och 13 kap. 11 §. Lagrådet förordar att ordet ”fall” används om inte annat är särskilt motiverat.

Det förekommer att ”och” används när ”eller” är det rätta ordet eller tvärtom. En sådan oriktighet kan ge en läsare en helt felaktig föreställning om vilken eller vilka förutsättningar som gäller i ett visst fall. Stundom kan det vara nödvändigt att använda ordet ”respektive” i stället för ordet ”och”. Till det anförda, se bl.a. 26 kap. 5 §, 80 kap. 4 §, 80 kap. 12 § och 84 kap. 9 §. Lagrådet kan i en del av de nämnda fallen utgå från att en felaktig överföring skett från gällande rätt, eftersom någon saklig förändring inte torde ha avsetts i avsaknad av författningskommentar i den delen. I andra fall uppkommer tvekan om vad som är avsett. Lagrådet förordar att en genomgång görs under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet i syfte att klargöra den rätta innebörden.

Ofta bryts en gällande paragraf ned i flera nya paragrafer. Detta kan medföra att en bestämmelse blir näst intill obegriplig när den inte står kvar i sitt ursprungliga sammanhang. En läsare kan då bli tvungen att ta del av flera framförvarande paragrafer och kanske även någon bakomvarande för att förstå sammanhanget. Detta beror i flera fall på att hänsyn inte tagits till att de som fristående bestämmelser måste skrivas om vad gäller syftning och hänvisning för att bli begripliga.

I de fall en markering har gjorts för att utmärka att något ansluter till innehållet i en tidigare bestämmelse används uttrycken: vad (alternativt det) som ”sägs”, ”anges” eller ”föreskrivs”. I detta sammanhang är ”föreskrivs” att föredra, eftersom det överensstämmer med regeringsformens terminologi i fråga om normgivning. ”Sägs” bör däremot undvikas med hänsyn till ordets egentliga betydelse. ”Anges” kan användas som alternativ till ”föreskrivs”. Vidare är ofta det sätt på vilket anknytningen mellan två stycken i samma paragraf har kommit till uttryck mindre

tillfredsställande. I dessa fall bör inledningen av andra stycket inte gärna utformas som om det hade varit fråga om en andra mening i ett och samma stycke, t.ex. med orden ”Detta gäller även …”.

Lagrådet återkommer nedan till sådana frågor som här berörts i samband med att Lagrådet kommenterar vissa paragrafer.

Upplysningsbestämmelser

Redan inledningsvis framhålls i remissen att det är viktigt att balken innehåller bestämmelser om att föreskrifter om socialförsäkringen kan finnas på annat håll. För detta ändamål används en formulering i bestämmelserna som torde härröra från den vanligaste typen av delegationsregel. Denna brukar konstrueras sålunda att regeringen (ibland också: eller den myndighet som regeringen bestämmer) får meddela föreskrifter om det och det. Ordet ”får” används här därför att riksdagen saknar stöd av regeringsformen att ålägga regeringen att meddela föreskrifter av visst innehåll. Enligt regeringsformen ”kan” regeringen med stöd av riksdagens bemyndigande meddela föreskrifter, vilket således markerar att regeringen har rätt att välja om den skall utnyttja bemyndigandet eller inte. I de s.k. upplysningsbestämmelserna i förslaget till balk används samma konstruktion bortsett från att ordet ”får” inte tas med. Genom uteslutning av detta ord anser regeringen att det inte längre är fråga om en delegationsbestämmelse utan om en upplysningsbestämmelse.

I båda typerna av bestämmelse är subjektet regeringen, och vad regeringen avses göra är att meddela föreskrifter. Även i det fall att ordet ”får” har utelämnats kommer riksdagen enligt bestämmelsens språkliga utformning att besluta en kompetensregel. Den omständigheten att en sådan bestämmelse kan anses stå i strid med regeringsformens normgivningsregler medför inte att denna karaktär hos regeln ändras. Om en regel skulle ha lydelsen, att regeringen ”skall” meddela föreskrifter av ett visst slag uppfattas regeln vanligtvis som en delegationsregel, vilken på grund av sin ovillkorliga innebörd i princip måste anses grundlagsstridig. Det ligger nära till hands att uppfatta även skrivningen, att regeringen meddelar föreskrifter, som ett försök att tillerkänna regeringen eller att till denna överföra föreskriftsrätt. I remissen (s. 389) uttalas att de ifrågavarande bestämmelserna formuleras i presens för att markera att fråga inte är om bemyndiganden utan om upplysningar. Verbets tempusform kan dock knappast ha någon självständig betydelse för hur regeln skall uppfattas. I jämförelse med den form som används i ”rena” bemyndiganden är det svårt att se någon skillnad i detta hänseende.

Anmärkningsvärt är att det av kommentarerna till remissens upplysningsbestämmelser framgår att regeringen genom sitt förslag vill möjliggöra för riksdagen att märka ut vilka slags föreskrifter regeringen förväntas meddela, dvs. verkställighetsföreskrifter eller föreskrifter inom ramen för regeringens restkompetens. Vad gäller de förstnämnda sägs att upplysningsbestämmelser förekommer enbart när det är fråga om ”nödvändiga” verkställighetsföreskrifter. Detta antyder att syftet inte bara är att informera en läsare om förekomsten av vissa bestämmelser utan också är att indirekt ge vissa direktiv för hur regeringen bör utnyttja sin normgivningsrätt. Uttrycket nödvändiga verkställighetsföreskrifter är för

övrigt mindre väl valt, eftersom det lätt kan tolkas så att det också finns onödiga sådana föreskrifter. Man får väl anta att alla verkställighetsföreskrifter på ett eller annat sätt är erforderliga.

Bilaga 5

Man måste i detta sammanhang beakta att regeringens lagförslag i förlängningen kommer att bli ett förslag om vilka föreskrifter riksdagen bör besluta. Vad betyder det och vad blir effekten av att riksdagen beslutar att regeringen meddelar vissa angivna föreskrifter? I strikt mening ger formuleringen regeringen inte något utrymme att underlåta att följa riksdagens direktiv. Regeringen har emellertid en egen rätt att besluta verkställighetsföreskrifter och föreskrifter inom ramen för sin restkompetens enligt 8 kap. 13 § första stycket regeringsformen. Den valda formuleringen ger intrycket att riksdagen skulle kunna kringgå grundlagsbestämmelserna genom att i balken anvisa regeringen hur den skall utöva sin föreskriftsrätt. Vidare förekommer i förslaget att inte bara regeringen utan också den myndighet som regeringen bestämmer anges som beslutsfattare. Frågan är vad det betyder när endast regeringen utpekas som den som meddelar föreskrifterna. Bör inte regeringen också i detta fall med stöd av 8 kap. 13 § tredje stycket första meningen regeringsformen ha rätt att vidaredelegera föreskriftsrätt till underordnad myndighet? Även om den valda formuleringen kan inbjuda till en annan tolkning är riksdagen naturligtvis förhindrad att i ett visst fall inskränka regeringens delegationsrätt enligt regeringsformen.

Det förekommer bestämmelser inom normgivningen som klart och entydigt informerar om vilka ytterligare föreskrifter som finns inom ett rättsområde. Den vanligaste typen är den att bestämmelser om det och det finns där och där. Denna används också i balkförslaget men endast i sådana fall där hänvisningarna avser bestämmelser i balken eller i annan lag. I den speciella upplysningsbestämmelse som ovan behandlats åsyftas däremot föreskrifter på lägre konstitutionell nivå. Det är svårt att förstå varför just en tvetydig språklig konstruktion skall vara nödvändig i detta fall. Det kan naturligtvis vara så att man vid tiden för Lagrådets granskning ännu inte vet vilka ytterligare föreskrifter som kommer att meddelas eller om det över huvud blir några ytterligare föreskrifter. I sådana fall är det naturligtvis olämpligt att förslaget innefattar en bestämmelse om att dylika föreskrifter finns. Vidare kan regeringen senare komma att besluta ändringar i förordningen i fråga eller en ny förordning eller vidaredelegation av föreskriftsrätt till lägre myndighet. Sådana omständigheter bör kunna omfattas av upplysningsbestämmelsen även om denna ges ett normalt innehåll. Lagrådet vill i detta hänseende föreslå följande mall till en sådan bestämmelse: ”Bestämmelser/ytterligare bestämmelser om det och det kan finnas i förordning som har meddelats av regeringen eller i föreskrifter som har meddelats av den myndighet som regeringen har bestämt.”. Orden ”kan finnas” bör ge regeringen erforderlig frihet att besluta i ämnet. Jfr motsvarande uttryckssätt i 8 kap.7–10 §§regeringsformen.

Bestämmelser, som har avsetts ha en upplysande funktion men som enligt vad ovan har sagts har erhållit en inadekvat formulering för detta ändamål, finns i förslaget i 2 kap. 9 §, 5 kap. 17 §, 7 kap. 5 §, 19 kap. 47 §, 26 kap. 10 §, 29 kap. 11–13 §§, 30 kap. 52, 55 §§, 34 kap. 13 §, 54 kap. 10 §, 61 kap. 13, 21, 25, 28 §§, 102 kap. 7 § (regeringen) och 6 kap. 22 §, 28 kap. 26 §, 31 kap. 18 §, 33 kap. 4 §, 34 kap. 5, 6 §§,

36 kap. 25, 28 §§, 45 kap. 22 §, 65 kap. 27, 37 §§, 101 kap, 14 § (regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer).

Lagrådets sammanfattande bedömning

Förslaget till socialförsäkringsbalk är, som ovan framgått och som förstärks av de synpunkter som lämnas nedan beträffande enskilda paragrafer, behäftat med allvarliga brister. Det gäller i många hänseenden såsom i fråga om noggrannhet, språk, balkens uppbyggnad och avgränsning samt juridisk-teknisk analys. Ett särskilt bekymmer har varit att klarlägga alla svagheter i balkförslaget, vilket naturligtvis delvis har sin grund i förslagets omfattning och de många felen.

Om Lagrådet finner ett lagförslag oacceptabelt, återstår egentligen endast att avstyrka förslaget. I föreliggande fall har Lagrådet önskat att den möjligheten hade funnits att Lagrådet ägt förklara att förslaget inte var i det skick att det ägnade sig för en granskning och att det därför borde omarbetas och förbättras.

Eftersom bristerna i förslaget trots allt är sådana att de – om än med stora arbetsinsatser – bör kunna avhjälpas, har Lagrådet stannat för att avstå från ett avstyrkande. Lagrådet förutsätter därvid att tillräckliga resurser ställs till förfogande och erforderlig tid ges för den genomgripande omarbetning som är absolut nödvändig. I remissen anges att socialförsäkringsbalken skall träda i kraft den 1 januari 2009. Enligt Lagrådets mening är ett ikraftträdande vid denna tidpunkt helt otänkbart. Det arbete som återstår har den omfattning att ett realistiskt alternativ skulle kunna vara tidigast den 1 januari 2010 och då innefattas inte sådan informations- och utbildningsverksamhet som antagligen måste föregå ett ikraftträdande. Beaktas bör också att Försäkringskassans vägledningar kommer att behöva omarbetas och att datasystemet kommer att kräva omställningar.

Lagrådet lämnar följande synpunkter på enskilda bestämmelser i förslaget:

2 kap. 9 §

I författningskommentaren anges att med bestämmelsen avses verkställighetsföreskrifter. Denna avsikt kan enklast komma till uttryck i lagtexten genom uttrycket ”närmare föreskrifter”.

2 kap. 17 §

I paragrafen definieras vad som avses med ”familjehemsförälder” i den föreslagna balken. Enligt definitionen avses den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet. Det innebär, såsom anmärks i författningskommentaren, att begreppsbildningen kommer att avvika från den som gäller inom socialtjänstens område. I socialtjänstlagen (2001:453) omfattar begreppet familjehem endast sådant enskilt hem som tar emot barn efter medgivande av socialnämnden eller efter nämndens beslut om vård (6 kap. 6 §). Avvikelsen förklaras i lagrådsremissen med att ett antal regler i balkens

avdelningar om förmåner kan formuleras enklare och mera enhetligt. Någon ändring av rättsläget är inte avsedd.

Bilaga 5

Lagrådet har förståelse för att det finns ett behov av att kortfattat beteckna de avsedda personerna, vilka nämns i ett tiotal paragrafer i skilda delar av balken. Användningen av termen familjehemsförälder som kortform synes emellertid kunna ge upphov till missförstånd. Avvikelsen i förhållande till socialtjänstlagstiftningens etablerade begreppsbildning förbises lätt av den som inte har tillgång till författningskommentaren. Den som skall tillämpa balkens bestämmelser om förmåner i senare avdelningar väntar sig kanske inte heller en speciell definition av begreppet familjehemsförälder i den inledande avdelningen.

Det kan nog vara svårt att finna en lämpligare kortfattad beteckning än den föreslagna. Ett sätt att minska risken för missuppfattning skulle då kunna vara att på de ställen där ordet familjehemsförälder förekommer i balkens senare avdelningar markera att den valda begreppsbildningen är speciell för balken. Detta skulle kunna ske t.ex. genom att i dessa lagrum omedelbart efter ordet i fråga tillfoga bestämningen ”som avses i 2 kap. 17 § ”.

4 kap. 1 och 2 §§

I 4 kap. finns allmänna bestämmelser om försäkringsskyddet enligt balken. Enligt den inledande paragrafen finns i kapitlet bl.a. bestämmelser om försäkringsgrunder och försäkringsgrenar. Därefter anges i 2 § under rubriken ”Försäkringsgrunder och försäkringsgrenar” att socialförsäkringen när det gäller grunden för försäkring är indelad i tre försäkringsgrenar. Vidare framgår att den första av de tre grenarna avser förmåner som grundas på bosättning i Sverige (bosättningsbaserade förmåner), den andra på förmåner som grundas på arbete i Sverige (arbetsbaserade förmåner) och den tredje på förmåner som grundas på andra omständigheter än de nyss nämnda (övriga förmåner). Ordet försäkringsgrund används också som underrubrik i 7 kap. vid förmånerna sjuklön, statligt personskadeskydd och krigsskadeersättning till sjömän. Paragraferna närmast efter underrubrikerna (7 kap. 2, 4 och 9 §§) är emellertid formulerade så, att de direkt anger vilka persongrupper som omfattas av skyddet vid respektive förmån.

Enligt Lagrådets mening framstår bestämmelserna om försäkringsgrunder som överflödiga. De komplicerar regleringen utan att bidra till ökad klarhet, särskilt som termen försäkringsgrund används på skilda ställen med olika innebörd. Beskrivningen i 2 § av indelningen i försäkringsgrenar synes vara fullt tillräcklig. Lagrådet förordar således att termen försäkringsgrund får utgå i 1 § och i rubriken närmast före 2 § samt att orden ”när det gäller grunden för försäkring” tas bort i 2 §.

5 kap. 5 §

Beteckningarna ”betjäning” och ”privattjänare” tillhör ett förlegat språkbruk och bör bytas ut.

5 kap. 17 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

Paragrafen sägs i författningskommentaren motsvara 43 § 2 lagen (1996:1030) om underhållsstöd. I den föreslagna paragrafen finns emellertid inte någon motsvarighet till orden ”Regeringen får förordna …”, vilka åt den nuvarande paragrafen ger karaktären av bemyndigande. Någon förklaring till ändringen finns inte i kommentaren. Om skälet är att man till skillnad från vad som antagligen har ansetts vid tillkomsten av lagen om underhållsstöd menar att regeringen utnyttjar sin restkompetens i det aktuella fallet borde detta ha kommit till uttryck i kommentaren.

6 kap. 21 §

Bestämmelsen hänvisar till 63 kap. i fråga om beräkning av pensionsgrundande belopp på grundval av plikttjänstgöring, studier och vård av småbarn. Eftersom även sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 63 kap. ger anledning till beräkning av pensionsgrundande belopp – vilket i och för sig framgår av 19 § – kan det av tydlighetsskäl vara lämpligt att infoga ordet ”dessutom” närmast före ordet ”bestämmelser”. I fråga om uttrycket vård av småbarn bör utbyte ske mot den beteckning som genomgående används i 63 kap., nämligen barnår. I vart fall bör ordet barnår tillfogas sist inom parentestecken.

6 kap. 22 §

Paragrafen sägs i författningskommentaren motsvara 3 kap. 15 § socialförsäkringslagen (1999:799), SofL. I förslaget har dock uttrycket ”närmare föreskrifter” bytts ut mot ”ytterligare föreskrifter”. Ändringen bör betyda att den föreslagna bestämmelsen inte avser verkställighetsföreskrifter utan föreskrifter inom ramen för restkompetensen. Någon förklaring till ändringen finns inte i kommentaren.

Underrubrikerna närmast före 7 kap. 2, 4 och 9 §§

Av skäl som angetts under 4 kap. 1 och 2 §§ bör dessa underrubriker ges annan lydelse som bättre svarar mot respektive paragrafers innehåll. Ett alternativ kan vara att slopa underrubrikerna. Det kan anmärkas att någon motsvarande underrubrik inte finns vid 7 kap. 12 §, som gäller förmånen smittbärarersättning. Ett annat alternativ kan vara att som rubrik använda ”Personkretsen”.

7 kap. 5 §

Paragrafen motsvarar bestämmelsen i 1 § andra stycket lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd. Den sistnämnda bestämmelsen innehåller emellertid ett bemyndigande för regeringen att meddela ifrågavarande föreskrifter. Huruvida den föreslagna paragrafen är avsedd att vara en delegationsregel eller en upplysningsbestämmelse framgår inte av kommentaren. Om man till skillnad från vad som har avsetts i lagen om statligt personskadeskydd menar att ett bemyndigande är obehövligt, har

man antagligen klassificerat föreskrifterna som ett utflöde av regeringens restkompetens. Det är dock inte något som klart tydliggörs.

Bilaga 5

10 kap. 5 §

Enligt bestämmelsen lämnas inte graviditetspenning till den del den försäkrade för samma tid får sjukpenning eller sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan.

Som Försäkringskassan anfört i sitt remissyttrande över det betänkande som ligger till grund för lagrådsremissen står det inte alldeles klart vad som avses med motsvarande ersättning från Försäkringskassan. I författningskommentaren anges att fråga är om annan ersättning som motsvarar vad den försäkrade skulle ha fått i sjuklön. Som Lagrådet ser det är inte heller författningskommentaren tillräckligt klargörande. Med utgångspunkt i en förmodan att det egentligen är ersättning från den s.k. sjuklönegarantin som åsyftas anser Lagrådet att lagtexten bör förtydligas, varvid det bör hållas i minnet att ersättningen enligt sjuklönegarantin bestäms efter skälighet och inte behöver motsvara sjuklönen i storlek. Förtydligandet kan förslagsvis ske genom att andra strecksatsen i paragrafen ges följande lydelse:

– sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 26 kap. 6 §.

11 kap. 6 §

Av paragrafens första stycke följer att den som har fått rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 11 § och den som genom överlåtelse har rätt till samma förmån enligt 13 kap. 8 och 9 §§ skall likställas med en förälder. I andra stycket föreskrivs om undantag såtillvida att bestämmelsen i första stycket inte gäller vid ytterligare överlåtelse enligt 13 kap. 8 och 9 §§ och, i fråga om tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 11 §, inte heller vid tillämpning av 114 kap. 14, 17 och 18 §§.

Paragrafens innebörd är svårtillgänglig genom utformningen av de hänvisningar som görs där. Enligt vad som uppgetts vid föredragningen är undantaget avseende tillämpningen av vissa lagrum i 114 kap. överflödigt, eftersom det i samband med tillfällig föräldrapenning som Försäkringskassan beviljar enligt 13 kap. 11 § aldrig blir aktuellt att använda de utredningsbefogenheter som regleras i nämnda lagrum i 114 kap.

Lagrådet föreslår att likställighetsregeln och undantagen därifrån redigeras om och förenklas. Följande lydelse av paragrafen kan övervägas:

I fråga om tillfällig föräldrapenning för en försäkrad som har fått rätt till sådan förmån enligt 13 kap. 8, 9 eller 11 §§ likställs den försäkrade med en förälder.

En försäkrad som enligt första stycket är likställd med en förälder får dock inte överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 8 §. Inte heller får Försäkringskassan bevilja tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 9 § på grundval av ett medgivande av en sådan försäkrad.

11 kap. 9 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

Paragrafen bör kunna utgå, eftersom hela innehållet och mer därtill finns i 12 kap. 9 § och 13 kap. 5 §.

11 kap. 15 §

Enligt första stycket lämnas inte föräldrapenningsförmåner, om en förälder för samma dag och tid får någon av de förmåner som räknas upp i tre punkter. Formuleringen ”för samma dag och tid” kan enligt Lagrådets uppfattning ifrågasättas. Innebörden lär knappast bli annorlunda om man i stället väljer uttrycket ”för samma tid”, vilket är det vanliga i balken och används i bl.a. 11 och 16 §§ samt i 10 kap. 5 §. Om den föreslagna formuleringen får kvarstå bör dess närmare betydelse utvecklas i författningskommentaren.

I fråga om det i punkt 1 föreslagna uttrycket ”Sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan” hänvisas till vad Lagrådet anfört under 10 kap. 5 §. Motsvarande ändring föreslås här.

11 kap. 18 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 18 § tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, dock med den skillnaden att orden ”att användas till förälderns och familjens nytta” har utelämnats. Enligt författningskommentaren anser regeringen att det ändå klart framgår att utbetalningen till annan skall användas i detta syfte. Sedan de citerade orden inte tagits med i den föreslagna paragrafen, kommer det enligt Lagrådets mening inte att finnas något lagligt stöd för hur pengarna skall användas. Med tanke på att utbetalningen kan ske inte bara till socialnämnden utan också till en fysisk person bör de utelämnade orden som anger i vilket syfte pengarna skall användas inarbetas i paragrafen.

12 kap. 2 och 3 §§

Paragraferna innehåller allmänna bestämmelser om rätten till föräldrapenning. Enligt 2 § har en försäkrad förälder som vårdar barnet under tid när han eller hon inte förvärvsarbetar rätt till föräldrapenning. Vidare anges i 3 § att den förälder som till huvudsaklig del faktiskt vårdar barnet har rätt till föräldrapenning. Av författningskommentaren tycks framgå att syftet med 3 § är att uppställa krav på att den förälder som enligt 2 § skall ha rätt till föräldrapenning även måste vårda barnet under större delen av den tid för vilken föräldrapenningen utges och därtill på sådant sätt att vården innebär en rumslig kontakt med barnet.

Med utgångspunkt i det sagda bör 3 § omformuleras så att syftet med bestämmelsen framgår tydligare. Förslagsvis kan paragrafen ges följande lydelse:

För rätt till föräldrapenning enligt 2 § gäller också som villkor att föräldern under tid som anges där till huvudsaklig del faktiskt vårdar barnet.

Med avseende på 2 § första stycket vill Lagrådet, för fullständighetens skull med hänsyn till att föräldrapenning kan vara antingen bosättningsbaserad eller arbetsbaserad, förorda att orden ”eller avstår från förvärvsarbete” tillfogas efter orden ”inte förvärvsarbetar”.

Bilaga 5

12 kap. 4 §

Ordvalet i paragrafens inledning är missvisande, eftersom det tyder på att särskilda skäl skulle krävas också vid tillämpning av 5 eller 6 §. Fråga är i stället om undantag för dessa fall från kravet på särskilda skäl. Bestämmelsen kan lämpligen delas upp på två meningar och ges följande lydelse:

En förälder som inte har barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning endast om det finns särskilda skäl. Undantag gäller enligt 5 och 6 §§.

12 kap. 8 § och 21 kap. 5 §

I dessa paragrafer har gjorts den avvikelsen från lydelsen av gällande bestämmelser (4 kap. 5 § AFL och 6 § lagen /1988:1463/ om bidrag vid adoption av utländska barn) att fall av adoption av andra makens adoptivbarn inte har omnämnts särskilt. Det finns i och för sig en allmän hänvisning i 2 kap.15 § till att rättsverkan av adoption regleras i 4 kap. föräldrabalken. I 8 § sistnämnda kapitel finner man vidare en regel som anger att adoptivbarn skall anses som adoptantens barn och inte som de biologiska föräldrarnas barn vid tillämpning av författningsbestämmelse som tillägger bl.a. släktskap rättslig betydelse. Författningskommentaren till 21 kap. 5 § ger vid handen att det är denna regel i föräldrabalken som motiverat att avsteg gjorts från gällande lydelse.

Även med beaktande av föräldrabalkens reglering kan det enligt Lagrådets mening ifrågasättas om det inte av tydlighetsskäl finns anledning att behålla lydelsen av nuvarande bestämmelser oförändrad. Det kan noteras att föräldrabalkens reglering tillkom redan vid mitten av 1970talet och att denna således fanns att beakta när bestämmelserna i nuvarande lagstiftning om föräldrapenning och om adoptionsbidrag utformades.

12 kap. 27 §

Första stycket innehåller förslag till en regel om hur föräldrapenning skall beräknas om en förälders sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 29 kap. 15 §.

Att på angivna sätt hänvisa till 29 kap. 15 § blir inte korrekt, eftersom detta lagrum inte reglerar fall där den sjukpenninggrundande inkomsten sänks. Uttrycket ”enligt 29 kap. 15 §” bör därför bytas ut mot följande: ”… sedan tid som avses i 29 kap. 15 § (SGI-skyddad tid för föräldraledighet) har gått ut…”. Jfr hur 30 § har utformats i detta avseende.

12 kap. 30 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

I paragrafen föreslås rättsföljden bli att bestämmelserna i 25–29 §§ tillämpas på motsvarande sätt. Lagrådet ifrågasätter om det är sättet varpå de angivna bestämmelserna skall tillämpas som avses. Närmast till hands torde ligga att avsikten är att bestämmelserna gäller i tillämpliga delar.

På andra raden bör ordet ”inkomsten” bytas ut mot ”inkomst”.

12 kap. 38 §

Paragrafens första stycke innehåller en särregel avseende beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivå för vissa föräldrar. Den förälder som omfattas av särregeln anges genom bestämningen att föräldern anses bosatt i Sverige även under vistelsen utomlands enligt bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8 §§. Av dessa lagrum gäller 6 § kategorin biståndsarbetare m.fl., medan 8 § gäller kategorin familjemedlemmar till de personer som nämns i 4–7 §§ (dvs. förutom biståndsarbetare m.fl. även statsanställda, diplomater m.fl. och utlandsstuderande m.fl.).

Viss oklarhet har uppgetts råda om innebörden av hänvisningen till 5 kap. 6 och 8 §§. Motsvarande problem skulle finnas enligt gällande rätt där 4 kap. 9 § AFL hänvisar till 3 kap. 5 b § samma lag, som i sin tur hänvisar till 2 kap. 4 och 6 §§ SofL. Det kan anmärkas att Regeringsrätten den 5 februari 2008 har meddelat dom i ett mål om rätt till barnbidrag för ett barn till en utlandsstuderande (mål nr 3914–06). Detta avgörande bör vara till ledning vid tolkningen av här berörda lagrum.

13 kap. 27 §

I paragrafen har under en rubrik med fetstil sammanförts bestämmelser om förmånstiden för tillfällig föräldrapenning enligt 22 § (vård av barn som fyllt 12 år) och för tillfällig föräldrapenning enligt 26 § (vård av barn som omfattas av lagen /1993:387/ om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS).

En sådan sammanföring stämmer mindre väl överens med hur kapitlet är systematiserat i övrigt. Riktigare bör vara att inplacera bestämmelser om förmånstiden såvitt avser tillfällig föräldrapenning enligt 22 § i en ny paragraf närmast efter 24 § och under kursiverad rubrik Förmånstiden. Bestämmelsen om förmånstiden för tillfällig föräldrapenning enligt 26 § bör kvarstå under föreslagen rubrik, som dock bör sättas i kursivstil. Vidare bör remissförslagets 27 och 28 §§ byta plats. Omnumrering får ske med hänsyn till det sagda och det fordras också en justering i 1 §.

13 kap. 32–34 §§

Bestämmelserna i dessa paragrafer framstår som i vissa avseenden oklara och svårtillgängliga. En förenklad utformning bör eftersträvas. Innebörden skulle bli tydligare och lättare att tillgodogöra sig om lagtexten formulerades enligt följande (rubrikerna förutsätts oförändrade):

32 § Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst i 28–31 kap. samt 33–37 §§ i detta kapitel, dock med undantag av bestämmelserna i

Bilaga 5

-

30 kap. 22 § om karensdag, och -

30 kap. 24–28 §§ om karenstid.

För hel tillfällig föräldrapenning motsvarar ersättningsnivån förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning enligt 31 kap. 7 §.

33 § Om inte annat följer av 34–37 §§, ska hel tillfällig föräldrapenning för dag motsvara kvoten av -

beräkningsunderlaget och -

årsarbetstiden.

Vid beräkningen tillämpas 31 kap. 13–16 §§ på motsvarande sätt för den tid som förmånen avser.

34 § Om tillfällig föräldrapenning utges på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, ska hel tillfällig föräldrapenning för dag motsvara kvoten av -

beräkningsunderlaget och -

365.

Beloppet avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

15 kap. 11 §

Med familjehem torde här menas detsamma som i socialtjänstlagen. Familjehem i sammansättningen familjehemsförälder har däremot en speciell betydelse i den föreslagna balken. Av 2 kap. 17 § framgår att det i denna sammansättning med familjehem avses ett enskilt hem i vilket barnet har tagits emot för stadigvarande vård och fostran och som inte tillhör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet. Naturligtvis hade det varit till fördel om begreppet familjehem haft enhetlig betydelse i balken eller över huvud inom det socialrättsliga området.

Rubriken före 15 kap.15 §

Rubriken Retroaktiv ersättning är missvisande sedd i belysning av paragrafens innehåll. Den bör ändras och kan ges lydelsen ”Förlorad ersättning”. Ändras rubriken får även 1 § som anger innehållet i kapitlet anpassas därefter.

16 kap. 18 § och 18 kap. 19 §

Den först nämnda paragrafen motsvarar nuvarande 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Jämfört med gällande bestämmelse om utbetalning av barnbidraget till annan föreslås i lagrådsremissen den ändringen, att paragrafens slutord ”att användas för barnets bästa” skall utelämnas. Enligt författningskommentaren anses det likväl framgå klart att utbetalningen till annan skall användas för barnets bästa i den situation som bestämmelsen gäller. Det bedöms därför inte nödvändigt att ta med uttrycket i lagtexten. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Lagrådet har i berört hänseende samma inställning som redovisas under 11 kap. 18 §. Enligt Lagrådet mening skall således det citerade uttrycket tillfogas i lagtexten.

Av samma skäl som anförts vid 11 kap. 18 § bör orden ”att användas för barnets bästa” läggas till sist också i 18 kap. 19 §.

17 kap. 2 §

I denna inledande bestämmelse betecknas en förälder som är underhållsskyldig för barnet bidragsskyldig, en beteckning som anges inom parentes. Samtidigt föreslås i 5 § en utförligare definition av begreppet bidragsskyldig. Med hänsyn till sistnämnda förhållande bör beteckningen bidragsskyldig utgå ur förevarande paragraf.

18 kap. 14 §

Paragrafen behandlar förmånstiden för förlängt underhållsstöd. I första stycket anges från vilken tidpunkt förlängt underhållsstöd lämnas. I stycket har som en förutsättning förts in att villkoren i 13 § skall vara uppfyllda. Sistnämnda paragraf gäller förmånstiden för underhållsstöd men anknyter därvid till den tidpunkt då föräldrarna har flyttat isär eller rätt till stöd annars har uppkommit.

Den föreslagna formuleringen om villkoren i 13 §, som saknar motsvarighet i gällande rätt, skapar oklarhet och kan lätt misstolkas, bl.a. eftersom villkor för rätt till förlängt underhållsstöd finns i andra paragrafer, främst 2 och 6 §§. Behovet av att i den föreslagna paragrafen föra in något om villkoren för rätt till stöd synes fordra närmare överväganden.

18 kap. 15 §

Paragrafen motsvarar 17 § första stycket första meningen lagen om underhållsstöd. Vid överflyttningen till balken har dock den nuvarande lydelsen inte följts ordagrant. För närvarande föreskrivs i 17 § att underhållsstöd betalas ut till boföräldern. Denna formulering har en viss rättslig betydelse och kan därför inte bytas ut hur som helst. Enligt den föreslagna paragrafen ”får” den som är boförälder underhållsstödet. Den som är berättigad till underhållsstödet är emellertid barnet, medan boföräldern är den som faktiskt tar emot ersättningen. Av denna anledning bör den nuvarande skrivningen ”betalas ut” behållas. I de följande 16–18 §§ används ordet ”får” också i en oklar betydelse.

18 kap. 19 §

Se under 16 kap. 18 §

18 kap. 32 §

Bestämmelserna i andra stycket motsvaras av dem i 16 § första stycket andra och tredje meningarna lagen om underhållsstöd. Någon författningskommentar finns inte till 18 kap. 32 §. Det får därför antas att

någon saklig ändring inte är åsyftad. Inte desto mindre leder ett ordvalsbyte i viss mån till en sådan ändring. I den nuvarande lydelsen föreskrivs att det ifrågavarande beloppet faller bort, medan den föreslagna lydelsen är att det inte betalas ut. Den omständigheten att ett belopp inte betalas ut medför inte med automatik att det också bortfaller. Jfr motsvarande formulering i 19 kap. 27 § i förslaget.

Bilaga 5

Rubrikerna före 18 kap. 33, 34 och 35 §§

Den med fetstil satta rubriken, som skall täcka 33–35 §§, har fått lydelsen ”Omprövning och ändrade förhållanden”. Den kursiverade underrubriken närmast före 33 § lyder ”Grundläggande bestämmelser” och den kursiverade underrubriken närmast före 34 § lyder ”Omprövning vid nytt taxeringsbeslut m.m.”

Lagrådet anser att den med fetstil satta rubriken lämpligen kan begränsas till ”Ändrade förhållanden”, vilket speglar något som är gemensamt för de tre paragrafer som täcks av denna rubrik. Underrubriken närmast före 33 § bör preciseras till ”Grund för indragning eller nedsättning”. I fråga om underrubriken närmast före 34 § kan det vara lämpligt och tillräckligt att ange ”Grunder för omprövning”.

19 kap. 10 §

I paragrafen föreslås en föreskrift om beräkningen av inkomstunderlaget för bestämmande av bidragsskyldigas betalningsskyldighet. Därvid anges att underlaget motsvarar differensen mellan den bidragsskyldiges inkomst enligt 11–15 §§ och 100 000 kronor.

Såsom bestämmelsen utformats torde den täcka såväl fall då inkomsten uppgår till eller överstiger 100 000 kronor som fall då den understiger detta belopp. Emellertid är inte avsikten att ändring skall ske i förhållande till gällande bestämmelse i 26 § andra stycket lagen om underhållsstöd. Lagrådet förordar att paragrafen formuleras enligt följande:

Den bidragsskyldiges betalningsskyldighet beräknas på ett underlag som motsvarar den bidragsskyldiges inkomst enligt 11–15 §§ till den del den överstiger 100 000 kronor.

19 kap. 13 och 14 §§

I paragraferna regleras hur överskott och underskott av kapital respektive av näringsverksamhet skall behandlas vid bestämmande av inkomstunderlaget för betalningsskyldighet gentemot Försäkringskassan för utgivet underhållsstöd. Bestämmelserna har utformats efter mönster av motsvarande bestämmelser i gällande rätt. Vissa avvikelser har dock gjorts i fråga om uttryckssättet. Enligt uppgift vid föredragningen har ändringarna gjorts i förtydligande syfte.

Bestämmelsernas innehåll är emellertid komprimerat och svårt att tillgodogöra sig på grund av att överskotts- och underskottssituationer behandlas tillsammans och dessutom de fall då ökning och de fall då minskning skall göras har sammanförts. Om inte bestämmelserna omar-

betas från grunden, behövs i vart fall en närmare författningskommentar till vägledning för läsaren.

19 kap. 17 §

I andra stycket anges siffran 27, medan den i gällande rätt är 30. Någon förklaring till att siffran har ändrats ges inte i författningskommentaren.

19 kap. 34 §

I första stycket finns förslag till en bestämmelse om omprövning av betalningsbelopp dels när det finns ett nytt beslut om årlig taxering, dels när grunden för tillämplig procentsats enligt vissa angivna lagrum har ändrats. Andra stycket handlar om den tidpunkt från vilken en ändring av betalningsbeloppet skall gälla. När ändring gjorts av det skälet att grunden för tillämplig procentsats ändrats anges detta ha skett enligt fyra lagrum, nämligen 16, 17, 26 och 27 §§. Av dessa är det dock bara 16 och 17 §§ som kan anses ha ett innehåll som berör grunden för tillämplig procentsats.

Såvitt kan förstås har 26 och 27 §§ tagits med i andra stycket av misstag. Dessa paragrafer skall således utgå ur stycket.

När fall av ändring av grunden för tillämplig procentsats berörs i första stycket anges att ändring har skett enligt 17 §. Däremot åberopas då inte 16 §. Enligt Lagrådets mening bör dessa hänvisningar till lagrum utformas enhetligt i första och andra styckena. Närmast till hands synes ligga att genomgående åberopa enbart 17 §.

21 kap. 5 §

Se under 12 kap. 8 §.

21 kap. 7 §

Enligt denna bestämmelse får föräldrarna hälften var av adoptionsbidraget, om de inte kommer överens om en annan fördelning.

Uttrycket ”kommer överens om” är inte helt adekvat, eftersom det här inte är fråga om att ge en regel för en privat överenskommelse mellan föräldrarna. Av bestämmelsen bör i stället framgå att det fordras en framställning hos Försäkringskassan för att en från huvudregeln avvikande fördelning av bidraget enligt föräldrarnas önskemål skall kunna åstadkommas. Lagrådet föreslår att det nu diskuterade uttrycket ersätts av ordet ”begär”. Denna formulering stämmer för övrigt överens med den som förekommer i remissförslagets 22 kap. 16 §, som gäller delning av vårdbidrag mellan föräldrar.

22 kap. 8 §

Enligt första stycket kan vårdbidrag, om en förälder tillfälligt är förhindrad att vårda barnet, lämnas under avbrott i vården som varar högst sex månader. Bestämmelsen är inte avsedd att innebära någon ändring i sak i förhållande till gällande rätt.

Genom den föreslagna utformningen, som inbegriper ordet ”kan”, skulle Försäkringskassan ges utrymme för en diskretionär prövning som inte har något stöd i 10 § andra stycket första meningen lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag eller annars i denna lag. Ordet ”kan” bör därför utgå ur lagtexten, varvid ordföljden får anpassas med hänsyn härtill.

Bilaga 5

I inledningen av första stycket bör vidare, för att felaktig läsning skall kunna undvikas, orden ”en förälder” bytas ut mot ”föräldern”. Bestämmelsen gäller nämligen den förälder som har rätt till vårdbidraget men inte den andre.

25 kap. 7 §

Bestämmelsen om vad som särskilt skall beaktas vid bedömning av arbetsförmågan har sin motsvarighet i 4 § andra stycket lagen (1991:1047) om sjuklön, SjlL. Den förändringen har emellertid gjorts att bedömningen anges avse ”i vilken utsträckning” den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt, medan nuvarande bestämmelse anger ”om och i vilken utsträckning” arbetsförmågan är nedsatt. Förändringen har vid föredragningen inför Lagrådet uppgetts bero på att den föreslagna 25 kap. 6 § talar om ”sjukdom som sätter ned arbetsförmågan” och att förevarande bestämmelse knyter an till ordalagen i den regeln.

Lagrådet konstaterar att 4 § första stycket SjlL i aktuellt avseende är formulerad på samma sätt som föreslagna 25 kap. 6 §. Eftersom avsikten inte är att göra någon materiell ändring synes det lämpligast att inte göra någon avvikelse från uttryckssättet i gällande rätt när överföring sker från 4 § andra stycket SjlL till förevarande paragraf.

25 kap. 13 §

I första stycket anges att sjuklön inte lämnas för den första dag i en sjuklöneperiod för vilken sjuklön kan lämnas enligt 9 och 17 §§. Hänvisningen till dessa paragrafer, särskilt 17 §, ter sig oklar med hänsyn till innehållet i och utformningen av paragraferna. Enligt 9 § har den försäkrade inte rätt till sjuklön för tid innan arbetsgivaren fått anmälan om sjukdomsfallet; dock görs undantag så att sjuklön kan erhållas från och med insjuknandedagen om vissa villkor är uppfyllda. I 17 § avhandlas ersättningsnivån vid sjuklön (jfr rubriken närmast före paragrafen), varvid det anges att sjuklön motsvarar 80 procent av anställningsförmånerna för dagar i en sjuklöneperiod då den försäkrade gått miste om lön och andra anställningsförmåner till följd av nedsättningen av arbetsförmågan.

Vad som väsentligen avses med paragrafhänvisningen torde vara att framhålla villkoren att sjuklön erhålls bara från och med sjukanmälningsdagen (i vissa undantagsfall från och med en tidigare infallande insjuknandedag) och att den försäkrade för respektive dagar i sjuklöneperioden har gått miste om anställningsförmåner till följd av nedsättningen av arbetsförmågan.

För att innebörden av hänvisningen skall framgå tydligare förordar Lagrådet att bestämningen ”enligt 9 och 17 §§” ersätts av formuleringen ”med tillämpning av villkoren i 9 § om sjukanmälan och i 17 § i fråga om förlorad lön och andra anställningsförmåner”.

26 kap. 9 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

Termerna återbetalning och återkrav har i den föreslagna balken reserverats för sådana fall där ersättningen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Se 112 kap. Det fall som avses i andra stycket av paragrafen är inte av detta slag. Ordet återbetalas bör därför bytas ut, förslagsvis mot orden betalas tillbaka.

27 kap. 2 §

I andra meningen anges att ersättningens storlek är beroende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Detta är dock endast den ena faktorn av betydelse. Den andra faktorn är omfattningen av arbetsförmågans nedsättning. Till den andra meningen bör således läggas ”… och den omfattning i vilken dennes arbetsförmåga är nedsatt”.

28 kap. 26 §

Andra meningen är formulerad på det sätt som i de allmänna övervägandena (remissen s. 387–389) sägs utmärka en upplysningsbestämmelse. Av författningskommentaren (s. 446) framgår emellertid att avsikten i just detta fall främst är att klargöra hur normgivningsmakten är fördelad mellan riksdagen och regeringen i fråga om schablonberäkningen av årsarbetstiden. Enligt Lagrådets mening är det sådan tvetydighet hos detta slags bestämmelse som gör denna olämplig. Riksdagen skulle således att döma av kommentaren komma att besluta i en fråga om regeringens restkompetens, vilken är direktreglerad i regeringsformen.

29 kap. 9 §

Vid föredragningen har framhållits att paragrafen bör omformuleras, eftersom den föreslagna lydelsen av första stycket inte är anpassad till att sjukpenninggrundande inkomst numera inte fastställs annat än om en förmån som skall beräknas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst begärs av den försäkrade eller denne annars begär att sådan inkomst skall bestämmas (jfr 29 kap. 2 och 3 §§).

Enligt Lagrådets mening kan övervägas att, med uteslutande av det föreslagna andra stycket, utforma paragrafens första stycke enligt följande:

SGI-skydd innebär att den sjukpenninggrundande inkomsten för tid då den försäkrade gör avbrott i sitt arbete av något skäl som anges i 11– 18 §§ (SGI-skyddad tid) beräknas med utgångspunkt i förhållandena närmast före avbrottet, om den sjukpenninggrundande inkomsten därigenom blir högre än om den hade beräknats med beaktande av förhållandena under avbrottet.

29 kap. 11 och 12 §§

Bilaga 5

Paragraferna innehåller var sin bestämmelse av upplysningskaraktär om att regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om det SGI-skydd som avhandlas i respektive paragraf. I 11 § anges det gälla föreskrifter om vilka studier som medför att skyddsbestämmelsen är tillämplig, medan det i 12 § anges gälla förutsättningen för att avtal mellan arbetsmarknadens parter skall medföra att skyddsbestämmelsen är tillämplig.

Enligt Lagrådets uppfattning är det något oklart vilken bestämmelse som avses med ”skyddsbestämmelsen”, den allmänna bestämmelsen i 9 § om SGI-skydd och innebörden av denna eller bestämmelsen om SGIskyddet i första meningen av 11 § respektive 12 §. Lagrådet förordar att orden ”skyddsbestämmelsen är tillämplig” på båda ställena ersätts av orden ”skyddet är tillämpligt”.

29 kap. 13 och 19 §§

Vid jämförelse med motsvarande bestämmelser i 3 kap. 5 § tredje stycket 3 AFL kan noteras att hänsyn inte har tagits till att reglerna om SGIskydd sedan den 1 december 2007 gäller även för försäkrade som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och uppbär utvecklingsersättning. Eftersom det upplysts att någon ändring i sak inte är avsedd behöver de föreslagna paragraferna kompletteras genom tillägg av orden ”eller utvecklingsersättning” omedelbart efter ordet aktivitetsersättning.

I fråga om 19 § bör dessutom redaktionella ändringar företas bl.a. beroende på att ordet ”enligt” inte är adekvat vid de hänvisningar som görs till andra paragrafer i kapitlet. Lagrådet förordar att första stycket ges följande lydelse:

För en försäkrad som bedriver studier som avses i 11 § eller får periodiskt ekonomiskt stöd som avses i 12 § eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning gäller vid sjukdom vad som föreskrivs i andra stycket.

29 kap. 25 §

Bestämmelsen tar sikte på beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för vissa kategorier av försäkrade som enligt 5 kap. 6 och 8 §§ anses bosatta i Sverige även under vistelse utomlands. I bestämmelsen anges att den sjukpenninggrundande inkomsten vid återkomsten till Sverige skall fastställas till lägst det belopp som utgjorde de försäkrades sjukpenninggrundande inkomst omedelbart före utlandsresan.

Formuleringen i remissförslaget är inte anpassad till den ordning som numera gäller för de fall i vilka sjukpenninggrundande inkomst skall bestämmas (jfr 29 kap. 2 och 3 §§). Bestämmelsen behöver således omarbetas under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.

I fråga om hänvisningen till 5 kap. 6 och 8 §§ erinras om vad Lagrådet anfört vid 12 kap. 38 §.

30 kap. 14 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

För en försäkrad som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program utges sjukpenning även för tid efter de första 14 dagarna av en sjukperiod endast om den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om denne inte hade varit sjuk. Förutsättningen är enligt gällande bestämmelse i 3 kap. 5 § tredje stycket AFL i lydelsen sedan den 1 december 2007, att den försäkrade vid deltagande i programmet får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning. I remissförslaget har utvecklingsersättning inte omnämnts. Komplettering bör därför ske på motsvarande sätt som angetts vid 29 kap. 13 och 19 §§.

30 kap. 20 §

Det bemyndigande av traditionell typ som finns i andra stycket saknar motsvarighet i gällande rätt. Det finns inte någon författningskommentar till bestämmelsen. Antagligen har föreskriften i första stycket om den försäkrades skyldighet att medelst läkarintyg styrka arbetsförmågans nedsättning ansetts angå sådant åliggande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Detta ämne är dock inte av det slag att det faller inom ramen för de ämnen som enligt 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen gör det möjligt att lämna normgivningsbemyndigande.

Frågan är om bemyndigandet i stället kan anses angå föreskrifter om anstånd med att fullgöra förpliktelse och således ha stöd av bestämmelsen i 8 kap. 8 § regeringsformen. Bemyndigandet omfattar, enligt förslaget, föreskrifter dels om undantag från skyldigheten att lämna läkarintyg när ett sådant intyg inte behövs, dels om att skyldigheten skall gälla från och med en annan dag. Om avsikten är att den sistnämnda typen av föreskrifter endast skjuter upp den tidpunkt då skyldigheten inträder, är det naturligtvis fråga om anstånd. Denna avsikt är dock inte helt tydlig i förslaget. Den förstnämnda typen av föreskrifter är avsedd att få ett innehåll som ligger bortom en anståndsangivelse.

Mot bakgrund av det ovan anförda finner Lagrådet att det föreslagna bemyndigandet i sin nuvarande lydelse knappast har stöd i regeringsformen. I den mån närmare föreskrifter är erforderliga, kan regeringen meddela sådana med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen.

Ett sätt att komma till rätta med det ifrågavarande problemet vore att klassificera bestämmelserna i paragrafen som förfaranderegler och således hänföra dem till regeringens restkompetens. Härmed skulle man kunna låta paragrafen utgå ur balken. I stället skulle dels huvudregeln i första stycket av paragrafen, dels de i andra stycket avsedda undantagsreglerna kunna tas upp i en förordning. Om man nödvändigtvis vill behålla huvudregeln i balken, måste man låta de i andra stycket angivna undantagsreglerna också komma till uttryck däri. Dessa kan inte placeras i en förordning, när huvudregeln finns i en balk, eftersom de då med all sannolikhet skulle komma i strid med den formella lagkraftens princip i 8 kap. 17 § regeringsformen.

30 kap. 23 §

Bilaga 5

Enligt bestämmelsen lämnas sjukpenning även för karensdag till en försäkrad som har rätt till sjukpenning i förebyggande syfte m.m. enligt 6 §. Uttrycket ”i förebyggande syfte m.m.” ansluter i och för sig till lydelsen av rubriken närmast före 6 §. Tydligare bör dock vara att anknyta till att det är fråga om sjukpenning under sådan medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som avses i 6 §. Lagrådet föreslår att det citerade uttrycket ersätts av orden ”under medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering”.

30 kap. 29 §

Enligt andra stycket har en försäkrad inte rätt till sjukpenning om han eller hon under månaden närmast före den då han eller hon började få hel ålderspension fick sådan ersättning som anges i första stycket. I första stycket nämns såväl hel sjukersättning som hel aktivitetsersättning. Eftersom rätt till aktivitetsersättning inte kan tänkas föreligga för den åsyftade månaden bör orden ”sådan ersättning som anges i första stycket” bytas ut mot ”hel sjukersättning”.

30 kap. 49 §

Bemyndigandet i första stycket gäller föreskrifter om undantag från bestämmelserna om rätt till sjukpenning. Motsvarande bemyndigande har funnits i 3 kap. 16 § första stycket AFL sedan tiden före regeringsformens tillkomst. Riksdagen har sedan gammalt beslutat bestämmelser om rätt till sjukpenning och behåller denna kompetens enligt förslaget till socialförsäkringsbalk. Enligt 8 kap. 14 § första stycket regeringsformen är riksdagen oförhindrad att genom lag meddela föreskrifter i ett ämne som regeringens föreskriftsrätt också omfattar. Däremot finns det inte något uttryckligt stöd i regeringsformen för att riksdagen skulle kunna bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter inom det område som riksdagen redan har lagreglerat eller kommer att reglera.

Anledningen till att riksdagen saknar rätt att vidaredelegera ifrågavarande föreskriftsrätt är antagligen att regeringen redan har denna rätt med stöd av sin restkompetens. Men om riksdagen tagit över denna rätt med stöd av 8 kap. 14 § första stycket regeringsformen kan regeringen naturligtvis inte genom förordning såsom förutsätts i den föreslagna bestämmelsens första stycke besluta undantag från, dvs. i strid med, riksdagens föreskrifter om rätt till sjukpenning. Detta följer av den s.k. formella lagkraftens princip såsom denna kommit till uttryck i 8 kap. 17 § regeringsformen.

Vad ovan sagts innebär att oavsett om bemyndigandet finns eller inte regeringen saknar rätt att meddela de undantagsbestämmelser som åsyftas.

Den föreslagna bestämmelsen i andra stycket tycks avse verkställighetsföreskrifter, vilka regeringen får besluta med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen.

30 kap. 55 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

Paragrafen motsvarar bestämmelsen i 3 kap. 16 a § AFL. Den skillnaden föreligger dock att den sistnämnda paragrafen innehåller ett traditionellt bemyndigande, medan den föreslagna paragrafen saknar ordet får och således utgör det slags upplysningsbestämmelse som används i balkförslaget. Någon förklaring till den uppkomna skillnaden lämnas inte i författningskommentaren.

31 kap. 9 §

Paragrafen gäller beräkning av sjukpenning till en familjehemsförälder. I andra stycket anges att, om ersättning lämnas till en familjehemsförälder för tid då sjukpenning kommer i fråga, sjukpenning som svarar mot ersättningen skall kalenderdagsberäknas enligt bestämmelserna i 10 och 11 §§.

Såsom bestämmelsen i andra stycket har formulerats återspeglar den inte korrekt innehållet i gällande rätt (3 kap. 10 c § andra stycket AFL). Det kan också sättas i fråga om inte bestämmelsen snarast hör hemma i den del av kapitlet som reglerar när sjukpenning skall kalenderdagsberäknas respektive arbetstidsberäknas. Lämpligt bör vara att bestämmelsen placeras i 6 §, som handlar om i vilka fall sjukpenning alltid skall kalenderdagsberäknas och där det som ett andra stycke tagits in en hänvisning till bestämmelsen i 9 § andra stycket.

En i 6 § inplacerad regel bör således ersätta såväl andra stycket i 9 § som andra stycket i 6 §. Den kan förslagsvis ges följande lydelse:

Om sjukpenning till en familjehemsförälder som avses i 2 kap. 17 § ska beräknas på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som omfattar ersättning för vården, ska sjukpenning som motsvarar denna ersättning kalenderdagsberäknas.

31 kap. 15 §

Genom uttrycket ”sjukpenning enligt 14 §” knyter bestämmelsen an till det fall som behandlas i föregående paragraf, nämligen att sjukpenning skall lämnas på samma förmånsnivå för mer än en dag. Den föreslagna anknytningen skapar emellertid oklarhet om innebörden. Det blir enligt Lagrådets mening tydligare om paragrafens inledning formuleras utan hänvisning till 14 § enligt följande:

Om sjukpenning ges ut på olika förmånsnivåer för mer än en dag, ska…

33 kap. 4 §

Paragrafen motsvarar bestämmelsen i 22 kap. 2 § tredje stycket AFL, dock med den skillnaden att paragrafen inte längre skall vara konstruerad som ett bemyndigande. Någon författningskommentar lämnas inte till den föreslagna paragrafen.

34 kap. 5 §

Bilaga 5

Paragrafen motsvarar bestämmelsen i 22 kap. 13 § AFL. Av den sistnämnda bestämmelsen framgår att den som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen bl.a. vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I den föreslagna paragrafens första stycke anges i detta hänseende att den försäkrade får behålla rehabiliteringsersättningen vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen. Någon koppling till vad regeringen eller dess underordnade myndighet kan komma att föreskriva görs således inte. Detta medför att regeringen trots utnyttjande av sin restkompetens inte kan inskränka eller ens precisera den ovillkorliga rätt som tillerkänns den försäkrade i paragrafens första mening, eftersom detta skulle strida mot den formella lagkraftens princip. Lagrådet rekommenderar att den nuvarande lydelsen förs över till den föreslagna paragrafen.

34 kap. 6 §

Paragrafens motsvarighet i 22 kap. 7 § sista stycket AFL är konstruerad som ett bemyndigande. Någon förklaring till att den föreslagna paragrafen har annan konstruktion lämnas inte i författningskommentaren.

34 kap. 13 §

Paragrafens motsvarighet i 22 kap. 10 § AFL är konstruerad som ett bemyndigande. Någon förklaring till att den föreslagna paragrafen har annan konstruktion lämnas inte i författningskommentaren.

36 kap. 7 §

I paragrafen anges på vilka förmånsnivåer sjukersättning och aktivitetsersättning kan lämnas och den nedsättning av arbetsförmågan som krävs för respektive nivå. Bestämmelsen har utformats i nära anslutning till lydelsen av 7 kap. 2 § AFL.

Regleringar med liknande innehåll förekommer i remissförslagets 30 kap. 40 § med avseende på sjukpenningnivåer och i 34 kap. 8 § med avseende på nivåer för rehabiliteringspenning. Det är önskvärt att förevarande paragraf utformas efter liknande mönster som valts beträffande sjukpenning och rehabiliteringspenning. Förslagsvis kan paragrafen utformas enligt följande:

Sjukersättning och aktivitetsersättning ges ut enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel sjukersättning eller aktivitetsersättning utges när den försäkrades arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt.

2. Tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning utges när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad än som anges i 1 men med minst tre fjärdedelar.

3. Halv sjukersättning eller aktivitetsersättning utges när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med mindre än tre fjärdedelar men med minst hälften.

4. En fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning utges när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med mindre än hälften men med minst en fjärdedel.

36 kap. 19 §

Enligt paragrafens första mening lämnas aktivitetsersättning för viss tid. Emellertid har redan i 4 § angetts att aktivitetsersättning alltid lämnas för viss tid. En sådan dubbelreglering bör undvikas. Första meningen i förevarande paragraf bör således utgå.

36 kap. 22 §

Av förslagets 21 § framgår att Försäkringskassan i samband med ett beslut att bevilja en försäkrad aktivitetsersättning skall undersöka om den försäkrade kan delta i aktiviteter som kan antas ha gynnsam inverkan på sjukdomstillståndet eller på den psykiska eller fysiska prestationsförmågan. Vidare föreslås i 22 § första meningen att Försäkringskassan, om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter, ”i samråd med” den försäkrade skall utarbeta en plan för aktiviteterna. Dessutom föreskrivs i andra meningen att Försäkringskassan ”i möjligaste mån” skall tillgodose den försäkrades önskemål. (Jfr 7 kap. 5 § andra stycket AFL.)

Enligt Lagrådets mening kan man av uttrycket ”i samråd med” få intrycket att Försäkringskassan och den försäkrade skall vara överens om aktiviteterna. Det kan samtidigt uppfattas som om enighet mellan Försäkringskassan och den försäkrade inte behöver uppnås om aktiviteter, eftersom den begränsningen finns att Försäkringskassan bara i ”möjligaste mån” behöver tillgodose den försäkrades önskemål. Det finns inte någon författningskommentar till paragrafen. Vid föredragningen inför Lagrådet har uppgetts att avsikten är att Försäkringskassan och den försäkrade i princip skall samråda så att de blir överens om aktiviteterna.

Med hänsyn till hur andra liknande paragrafer är utformade i lagrådsremissen kan enligt Lagrådets mening tvekan uppkomma om avsikten är att Försäkringskassan och den försäkrade genom samrådet måste bli överens om aktiviteterna. I detta sammanhang kan uppmärksammas att man tidigare i balkförslaget har gjort skillnad mellan uttrycken ”efter samråd med” respektive ”i samråd med” (jfr bl.a. 33 kap. 6 § respektive 33 kap. 9 §). Vidare kan nämnas att i 33 kap. 12 § föreslås att en rehabiliteringsplan skall ”i den utsträckning det är möjligt” upprättas ”i samråd med” den försäkrade. Lagrådet kan konstatera att det i detta fall inte synes finnas någon motsättning inbyggd i ordalydelsen, eftersom rehabiliteringsplanen visserligen skall upprättas ”i samråd”, men med den begränsningen att det skall ske ”i möjligaste mån”. Av ordalydelsen synes alltså följa att det förutses att det kan finnas fall där Försäkringskassan och den försäkrade trots samrådet inte blir helt ense om rehabiliteringsplanen.

Om avsikten är att Försäkringskassan skall kunna utarbeta en aktivitetsplan även i fall där Försäkringskassan inte är ense med den försäkrade om alla detaljer bör enligt Lagrådets mening 33 kap. 12 § kunna tjäna som förebild om man vill ha kvar kravet att utarbetandet skall ske ”i samråd med” den försäkrade. Ett annat alternativ är att andra meningen i

36 kap. 22 § behålls oförändrad, men att uttrycket ”i samråd med” i paragrafens första mening ersätts med ”efter samråd med” den försäkrade. Är å andra sidan avsikten att enighet i alla fall måste uppnås mellan Försäkringskassan och den försäkrade kan ”i samråd med” behållas, men begränsningen ”i möjligaste mån” i andra meningen justeras. Under alla förhållanden bör tydlighet och enhetlighet eftersträvas när nu likartade bestämmelser förs in i en socialförsäkringsbalk, varför frågan bör belysas närmare under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.

Bilaga 5

36 kap. 25 §

Paragrafen är placerad sist i ett avsnitt som rubricerats ”Aktiviteter under tid med aktivitetsersättning”. Den skiljer sig emellertid från övriga paragrafer i avsnittet genom att den inte direkt handlar om sådana aktiviteter utan om att särskild ersättning kan lämnas för den försäkrades kostnader med anledning av deltagande i aktiviteter.

Det förefaller lämpligt att införa en ny rubrik närmast före paragrafen. En sådan rubrik (i fetstil) skulle kunna ges lydelsen ”Kostnadsersättning”. Följs detta förslag får 1 § kompletteras.

38 kap. 16 §

Paragrafen skall gälla för en försäkrad som är utländsk medborgare. Eftersom det numera finns möjlighet till dubbelt medborgarskap enligt svensk rätt, uppstår lätt frågan hur en försäkrad med både svenskt och utländskt medborgarskap skall behandlas. En lösning vore att formuleringen ändrades till ”en försäkrad som inte är svensk medborgare". Jfr 66 kap. 29 § balkförslaget.

39 kap. 4 §

Paragrafen innehåller en samordningsreglering i vilken föreskrivs minskning av sjukersättning i vissa former bl.a. när den försäkrade har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller någon annan författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta som bestäms av eller betalas ut av Försäkringskassan.

Bestämmelsen har sin motsvarighet i 17 kap. 2 § AFL. Ett tillägg har dock gjorts för att markera att lagen om yrkesskadeförsäkring är upphävd. Fråga uppkommer då om inte detsamma gäller för de andra författningar som åsyftas. Med någon annan författning lär väsentligen avses vissa till den upphävda lagen om yrkesskadeförsäkring anknutna författningar om ersättning för skada vid militär- eller civilförsvarstjänstgöring, vid brandsläckning eller vid vistelse i anstalt. Lagrådet har inte underlag för att påstå att samtliga dessa författningar numera är upphävda. Om det kan konstateras att så är fallet bör det även för dem markeras att fråga är om äldre författningar (som fortfarande är relevanta enligt övergångsbestämmelser).

I fråga om uttrycket ”regeringens förordnande” kan anmärkas att det skiljer sig från hur en annan likartad bestämmelse har utformats. I 24 § har nämligen uttrycket ”beslut eller föreskrifter som meddelas av rege-

ringen” fått ersätta den i 16 kap. 1 § andra stycket AFL använda äldre formuleringen regeringens förordnande. Ordvalet bör således nu anpassas så att enhetlighet uppnås.

39 kap. 19–21 §§

I paragraferna, liksom i deras motsvarigheter i 16 kap. 7 § AFL, används termen indragning. I förslaget till socialförsäkringsbalk förekommer indragning emellertid främst som en sanktion på grund av försummelser som en försäkrad gjort sig skyldig till, se förslagets 114 kap. 47–53 §§. I 39 kap. 19–21 §§ är det inte fråga om någon försummelse från den försäkrades sida. Termen indragning bör därför undvikas och ersättas med något uttryck som bättre anger vad det är fråga om, dvs. att den försäkrade inte längre uppfyller villkoren för rätt till ersättning. Rättsföljden skulle förslagsvis kunna ges formuleringen:

upphör rätten till ersättning, helt eller delvis, med anledning av förbättringen.

39 kap. 24 §

Enligt bestämmelsen i andra stycket får Försäkringskassan bevilja en försäkrad sjukersättning eller aktivitetsersättning utan ansökan i fall då den försäkrade får sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt 42–46 kap. eller motsvarande ersättning som lämnas enligt annan författning eller på grund av beslut eller föreskrifter som meddelas av regeringen.

Liksom beträffande 4 § uppkommer frågan om inte de andra författningar som åsyftas är att beteckna som äldre. Lagrådet hänvisar till vad som anförts i detta avseende under 4 §.

42 kap. 3 §

Paragrafen gäller försäkrade som vid arbetsskada har rätt till samma förmåner enligt balken som de har rätt till vid annan sjukdom och som inte omfattas av den tillämnade lagen om statlig ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader m.m. (lagförslag 2.3 i lagrådsremissen). Förslaget innebär att en sådan försäkrad vid arbetsskada har rätt till motsvarande förmåner från arbetsskadeförsäkringen.

Den föreslagna lagtexten brister i precision och är svårtillgänglig. Lagförslaget om statlig ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader innehåller ingen föreskrift som anger vilken personkrets som skall omfattas respektive inte omfattas av lagen. Främst ges i lagen bestämmelser om ersättning till vårdgivare. I 4 § i samma lagförslag finns en bestämmelse om att ersättning som beslutas av Försäkringskassan lämnas endast om den som vården avser omfattas av bosättningsbaserat socialförsäkringsskydd enligt 4 och 5 kap. i balken. Av författningskommentaren framgår att det är detta villkor om bosättningsbaserat skydd som åsyftas, vilket motsatsvis skulle innebära att den som är försäkrad för arbetsbaserade förmåner har rätt till ersättning för sjukvård även om denne inte är bosatt i Sverige. Enligt Lagrådets mening behöver den avsedda innebörden

tydliggöras genom att beskrivningen utvecklas och preciseras. Också med avseende på uttrycket ”motsvarande förmåner” från arbetsskadeförsäkringen är det önskvärt att en närmare specifikation kommer till stånd. Lagrådet utgår från att sådana klargöranden av lagtexten som här efterlysts kan åstadkommas under den fortsatta beredningen.

Bilaga 5

43 kap. 6 §

Den andra strecksatsen i paragrafen är inte utformad så att den blivit anpassad till numera gällande ordning för bestämmande av sjukpenninggrundande inkomst (se 29 kap. 2 och 3 §§). Sådan anpassning bör därför ske. Förslagsvis kan strecksatsen ges följande lydelse:

– en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas för den försäkrade enligt 28 kap. 3 §.

43 kap. 9 §

I paragrafen anges vissa omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av nedsättningen av den försäkrades förvärvsförmåga. Jämfört med gällande rätt (4 kap. 3 § första stycket LAF) har viss omredigering gjorts i uppräkningen, bl.a. så att åldersfaktorn har blivit framflyttad. Vid utformningen kan en likartad reglering beträffande sjukpenning och sjukersättning ha varit förebild (jfr 30 kap. 45 § och 36 kap. 10 §).

Det är emellertid att märka att den föreslagna regleringen beträffande sjukpenning och sjukersättning inte avviker från motsvarande bestämmelser i gällande rätt (3 kap. 7 § sjätte stycket respektive 7 kap. 3 § andra stycket AFL) och att det vid tillkomsten av dessa bestämmelser i senaste lydelse framhölls att en framflyttning av åldersfaktorn skulle framhäva att denna faktor skulle väga tyngst (prop. 1996/97:28). Det var således här fråga om en viss saklig förändring av regleringen.

Eftersom någon saklig förändring inte har åsyftats i förevarande fall finner Lagrådet att uppräkningen av faktorer att beakta vid förvärvsförmågans bedömning skall utformas på sätt som överensstämmer med gällande rätt inom arbetsskadeförsäkringen.

43 kap. 11 §

Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om livränteunderlag. Den anger att livränteunderlaget motsvarar den sjukpenninggrundande inkomst enligt 28 och 29 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid den tidpunkt från vilken livränta första gången skall lämnas. Bestämmelsen kompletteras av undantagsregler för beräkning av underlaget dels generellt i 12 §, dels för särskilda typfall eller särskilda kategorier försäkrade i 13–17 §§, dels ock för bestämning av högsta underlag i 18 §.

Lagrådet finner lämpligt att det i grundbestämmelsen infogas en reservation för de undantag som anges i de följande paragraferna. Tillägget kan ges lydelsen ”om inte annat följer av 12–18 §§” och placeras inom kommatecken närmast efter ordet ”motsvarar”.

Av författningskommentaren framgår att den föreslagna bestämmelsen har utformats något annorlunda än dess motsvarighet i 4 kap. 5 § första stycket LAF, dock utan att någon saklig skillnad avsetts. Tanken bakom den föreslagna utformningen torde vara att anpassa lagtexten till den ordning för bestämmande av sjukpenninggrundande inkomst som numera gäller.

Lagrådet har ingen invändning mot att den tänkta anpassningen görs. Den i remissen föreslagna formuleringen synes dock inte medföra att anpassningen genomförs fullt ut. Hur detta lämpligast skall ske får övervägas närmare under ärendets fortsatta beredning.

43 kap. 23 §

Vid jämförelse med gällande bestämmelse i 4 kap. 7 a § LAF kan konstateras att hänvisning där görs till 4 kap. 5–7 §§, varav 6 a § och 7 § motsvarar de föreslagna bestämmelserna i 43 kap. 17 respektive 18 §. Sistnämnda paragrafer har dock inte tagits med i hänvisningen i förevarande paragraf. I fråga om 18 § torde detta bero på att bestämmelsen är en beräkningsregel och inte beskriver livränteunderlaget på det sätt som 43 kap. 11–13 och 17 §§ gör. Tvekan kan knappast råda om att hänvisningen bör innefatta även 17 §. För att undvika oklarhet kan det vidare vara lämpligt att komplettera paragrafen med ett nytt andra stycke av förslagsvis följande lydelse:

Vid omräkning enligt första stycket beaktas även bestämmelsen i 18 § om högsta livränteunderlag.

44 kap. 5 §

I paragrafen regleras hur samordning mellan livränta från arbetsskadeförsäkringen och sjuk- eller aktivitetsersättning skall utföras i sådana fall då beräkning av pensionspoäng har påverkats av bristande avgiftsbetalning på sätt som följer av att en äldre bestämmelse i 11 kap. 6 § första stycket AFL eller 64 kap. 21 § i balken har tillämpats för år efter det år då arbetsskadan inträffade.

Enligt vad som framkommit under föredragningen behöver bestämmelsen kompletteras så att den också kommer att hänvisa till beräkningsregler som nu finns i 4 kap. 8 § andra stycket jämfört med 4 § samma kapitel lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, LIP, och som upphör att gälla när balken träder i kraft.

Rubriken före 44 kap. 7 §

Den föreslagna rubriken Retroaktiv ersättning bör ändras till Förlorad ersättning på motsvarande sätt som Lagrådet föreslagit vid 15 kap. 15 §. Om rubriken ändras får 1 § följdändras.

44 kap. 12 §

Vid föredragningen har för Lagrådet lagts fram förslaget att ersätta bestämmelsen i första stycket med följande bestämmelse:

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om anmälan enligt 11 §. Prop. 2008/09:200

Bilaga 5

Lagrådet anser sig dock inte kunna följa denna rekommendation av nedanstående skäl.

Förslaget innebär att föreskriften får formen av ett bemyndigande. Den anmälningsskyldighet som föreskrivs i 11 § skulle då anses vara ett sådant åliggande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Möjligheten att delegera föreskriftsrätt till regeringen blir i sin tur beroende av om föreskrifterna avser något sådant ämne som räknas upp i 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen. Den anmälningsskyldighet som regleras i 11 § knyter an till arbetstagarens rätt till arbetsskadeersättning. Det är emellertid tvivelaktigt om detta ämne kan pressas in under någon av de punkter som finns upptagna i 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen. I punkten 1 anges exempelvis ”skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa”, vilket ämne knappast kan anses omfatta arbetsskadeförsäkringen eller annan socialförsäkring.

Lagrådet menar således att det i efterhand ingivna förslaget inte bör läggas till grund för lagstiftning. I stället kan paragrafen behållas i sin lydelse enligt lagrådsremissen.

45 kap. 2 §

I första stycket anges att personskadeskyddet gäller för skador som uppkommer i samband med tjänstgöring i totalförsvaret, räddningstjänst eller vistelse i anstalt m.m. under sådan skyddstid som anges i 7 kap. 5-8 §§.

Med hänsyn till att det i 7 kap. 4 § anges uttömmande vilka förutsättningar, t.ex. beträffande tjänstgöring, som gäller för att vara försäkrad för statligt personskadeskydd framstår det som onödigt att i förevarande paragraf ange i vilka sammanhang skador skall ha uppkommit för att personskadeskyddet skall gälla. Med föreslagen utformning synes dessutom oklarhet uppstå genom att uttrycket ”i samband med” används. Lagrådet förordar att första stycket, efter korrigering av en paragrafangivelse, ges följande lydelse: Det statliga personskadeskyddet gäller för skador som uppkommer under sådan skyddstid som anges i 7 kap. 6–8 §§.

45 kap. 17 § och 46 kap. 4 §

Enligt 45 kap. 17 § lämnas särskild sjukpenning till totalförsvarspliktiga m.fl. endast i den utsträckning som den överstiger annan ersättning enligt 45 kap. eller sjukpenning enligt 30, 31 och 42 kap. som den försäkrade samtidigt har rätt till. En motsvarande samordningsbestämmelse finns i 46 kap. 4 §, där det anges att den försäkrade inte har rätt till krigsskadeersättning om han eller hon samtidigt har rätt till arbetsskadeersättning enligt 41–44 kap. Bestämmelserna är utformade i enlighet med gällande rätt.

Ordet ”samtidigt” torde inte med tillfredsställande precision återspegla vad samordningsreglerna avser. Ett mera korrekt uttryckssätt bör vara att ordet i fråga ersätts av orden ”för samma tid”. I fråga om 45 kap. 17 § kan dessa ord med fördel placeras sist i paragrafen.

45 kap. 20 § och rubriken närmast före paragrafen Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

Enligt denna bestämmelse ges möjlighet för Försäkringskassan att, om särskilda skäl talar för det, sätta ned eller dra in ersättning till den som är försäkrad för statligt personskadeskydd enligt 7 kap. 5 § 3. Detta skall gälla vid sidan av den allmänna sanktionsreglering som föreslås i 114 kap. 47–53 §§. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 14 § lagen (1957:265) om statligt personskadeskydd.

Med beaktande av att bestämmelsen skall ge grund för en sanktion som kan vara kännbar för den försäkrade är det från rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande att rekvisitet för ingripande inte är utformat med större konkretion än som blivit fallet. Om den speciella sanktionsmöjligheten fortsatt behövs, vilket på föreliggande underlag är ovisst, och om underlaget inte heller räcker för att precisera rekvisitet i detta ärende, bör frågan i vart fall uppmärksammas i kommande lagstiftningsarbete på området. Anses bestämmelsen böra kvarstå förordas att sanktionsformen indragning nämns före nedsättning, såväl i rubriken som i lagtexten. Hänvisningen till 7 kap. 5 § 3 skall under alla förhållanden ändras till att avse 7 kap. 4 § 3.

45 kap. 22 §

Enligt första stycket skall en chef eller någon annan omedelbart underrättas om den försäkrade drabbas av en skada. Vidare anges i anslutning därtill att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om hur sådan underrättelse skall ske.

Om någon förändring inte skall göras i förhållande till nuvarande reglering (15 § lagen om statligt personskadeskydd) skall de kompletterande föreskrifter som meddelas inte ta sikte på hur utan i stället till vem underrättelse skall ske. Detta bör återspeglas i lagtexten, som således får ändras på denna punkt.

Även om första stycket i övrigt överensstämmer med nuvarande regler är det enligt Lagrådets mening önskvärt med viss precisering så att huvudbestämmelsen ger vägledning om vilka andra personer än en chef som kan komma i fråga som mottagare av underrättelser om skadefall.

45 kap. 23 §

Paragrafen upplyser om att bestämmelserna i 44 kap. 11, 12 och 14 §§ om anmälan och utbetalning gäller även i ärenden enligt 45 kap. Vid föredragningen har framkommit att remissförslaget inte upptar någon bestämmelse i 44 kap. 14 § om utbetalning, eftersom en sådan reglering avses bli införd i en regeringsförordning. Paragrafen bör följaktligen jämkas i enlighet härmed.

46 kap. 4 §

Se under 45 kap. 17 §.

48 kap. 2 § och rubriken närmast före paragrafen

Bilaga 5

Paragrafen anger att det i kapitlet finns bestämmelser om smittbärarersättning som kan lämnas till en smittbärare i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel.

Det kan noteras att redan kapitlets 1 § redovisar kapitlets innehåll. Inledningen av 2 § är därför överflödig. Återstoden av paragrafen ter sig inte heller omistlig. Lagrådet förordar att det under den fortsatta beredningen övervägs närmare om paragrafen behövs. Om den får kvarstå kan den lämpligen inledas enligt följande:

Smittbärarersättning kan ges ut…

Rubriken närmast före 2 § har lydelsen ”Allmänna bestämmelser om smittbärarersättning”. Den bör kunna begränsas till ”Allmänna bestämmelser”.

48 kap. 3 §

Här ges en definition av begreppet smittbärare. Det skulle kunna övervägas att ta in definitionsregeln redan i 7 kap. 12 §, som innehåller en bestämmelse om vem som är försäkrad för smittbärarersättning enligt 48 kap. Mot en sådan lösning kan tala att det inte beträffande de andra förmåner som behandlas i 7 kap. (sjuklön, statligt personskadeskydd och krigsskadeersättning för sjömän) finns någon egentlig definitionsregel. Placeringen i förevarande kapitel får därför godtas om man utgår från den systematik som valts i remissen för att kunna inordna några tämligen disparata ersättningssystem i en socialförsäkringsbalk.

I punkten 3 bör ordet ”enligt” ersättas av orden ”som avses i”.

48 kap. 8 §

Här görs en hänvisning till att bestämmelserna om sjukpenning efter 70årsdagen i 30 kap. 32 § skall tillämpas i fråga om smittbärarersättning.

Uttryckssättet ”efter 70-årsdagen” återspeglar inte korrekt lagtexten i 30 kap. 32 § som i stället lyder ” efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år”. Hänvisningen bör anpassas till detta ordval.

49 kap. 5 §

Utan att någon saklig ändring är åsyftad har paragrafen konstruerats om jämfört med 7 § andra stycket lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård med den följden att en läsare kan missförstå innebörden. Förutsättningen att någon samtidigt vårdar mer än en person kan sålunda läsas som om vårdtagarna måste vara samtidigt närvarande vid vårdtillfället. En formulering som bättre knyter an till den nuvarande lydelsen är att föredra, t.ex. följande formulering:

Den som under samma tid vårdar mer än en person har inte rätt till ytterligare ersättning.

54 kap. 6 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

I fråga om rätt till assistansersättning för retroaktiv tid skall enligt bestämmelsen tiden räknas från det att ansökan har gjorts eller anmälan har kommit in enligt 15 § 8 LSS.

Hänvisningen görs till en punkt 8 i 15 § LSS som ännu inte finns och som inte heller omfattas av något framlagt förslag i detta lagstiftningsärende. Enligt vad som upplysts vid föredragningen är avsikten att ett förslag om komplettering av LSS i angivet hänseende kommer att läggas fram tillsammans med andra förslag till följdändringar i en kommande proposition i ärendet om en socialförsäkringsbalk. Lagrådet utgår tills vidare från att så blir fallet.

54 kap. 16 §

I bestämmelsen anges att utbetalning av assistansersättning till kommunen får ske i viss omfattning och under viss angiven förutsättning. Med föreslagen utformning fordras inte såsom enligt gällande rätt (11 § lagen /1993:389/ om assistansersättning, LASS) att Försäkringskassan beslutar om sådan utbetalning innan utbetalning sker.

Bestämmelsen bör enligt Lagrådets mening kompletteras så att det framgår att Försäkringskassan skall fatta ett formligt beslut om utbetalning till kommunen. Jfr 19 § andra stycket, där det nämns beslut enligt bl.a. 16 §.

55 kap. 7 §

I första stycket regleras den tid som skall ha förflutit innan en försäkrad som har fått grundbidrag eller anskaffningsbidrag får beviljas sådant bidrag på nytt. Tiden anges till tidigast nio år efter det senaste beslutet att bevilja rätt till bilstöd.

Tidsangivelsen synes inte ha blivit korrekt beskriven i lagtexten. Som påpekats av Försäkringskassan i dess remissyttrande svarar bestämmelsen inte helt mot nuvarande föreskrift i 10 § förordningen (1988:890) om bilstöd till personer med funktionshinder. Denna reglering avser enbart grund- och anskaffningsbidrag och betyder inte att beslut om bilstöd i form av anpassningsbidrag skall leda till ny beräkning av tiden innan grund- eller anskaffningsbidrag får beviljas på nytt (se prop. 1987/88:99). I enlighet härmed föreslår Lagrådet att orden ”rätt till bilstöd” i slutet av första stycket ersätts av ”något av dessa bidrag”.

55 kap. 13 §

Enligt första stycket i förevarande paragraf kan bilstöd enligt 10 § 1 och 2 lämnas även till den som inte har körkort, under förutsättning att någon annan kan anlitas som förare vid resorna. Enligt gällande rätt (5 § fjärde stycket förordningen om bilstöd till personer med funktionshinder) kan i motsvarande fall bilstöd lämnas till den som inte själv skall bruka fordonet som förare. Någon förklaring till avvikelsen ges inte i författningskommentaren.

I samband med föredragningen har upplysts att förslaget har blivit utformat med en äldre lydelse av 5 § bilstödsförordningen som förebild i stället för den nu gällande lydelsen. Förslaget förutsätts således bli anpassat efter nuvarande lydelse under den fortsatta beredningen. Vidare bör hänvisningarna till 10 § korrigeras. I första stycket skall hänvisas till 10 § första stycket 1 och 2. I andra stycket skall stå 10 § första stycket 3 och 4 samt andra stycket.

Bilaga 5

Rubriken till avdelning E

Rubriken har lydelsen: Förmåner vid ålderdom. Ålderdom används i normalt språkbruk när någon nått hög ålder och inte så sällan med syftning på den sista delen av livet. Med tanke på de åldersgränser som gäller i fråga om rätten till de förmåner som kommer att regleras i avdelning E är termen ålderdom inte adekvat. Den personkategori som är berättigad till de aktuella förmånerna borde kunna kallas äldre, vilket skulle ge en bättre uppfattning om vilka människor som avses. Jfr terminologin i 5 kap.4–6 §§socialtjänstlagen. Rubriken skulle således vinna betydligt om den ändrades till Förmåner till äldre och också komma formuleringsmässigt närmare rubriken till nästföljande avdelning, nämligen Förmåner till efterlevande.

Om förmånerna i avdelning E ges den gemensamma beteckningen Förmåner till äldre, kommer detta att kräva följdändringar på ett flertal ställen i balken.

59 kap. 2, 3 och 12 §§

I dessa paragrafer upplyses om att det för garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånsnivåer, förmånstid respektive samordning i 69 och 70 kap.

För att dessa särskilda bestämmelser lättare skall kunna sökas upp skulle det vara till fördel om hänvisningen till de nämnda, tämligen omfattande kapitlen kompletteras med uppgift om vilka paragrafer som innehåller bestämmelser i sådana hänseenden som åsyftas.

59 kap. 8 §

Enligt punkt 2 skall Försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension, om han eller hon inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garantipension månaden före den då han eller hon fyller 65 år och den månaden har fått sjukersättning.

Lagrådet förordar att bestämmelsen formuleras mera precist genom att ordet ”för” infogas omedelbart före ”den månaden har fått sjukersättning”.

61 kap. 13, 21, 25 och 28 §§

Bestämmelserna har formulerats på det sätt som enligt vad som sägs under allmänna överväganden i remissen utmärker en upplysningsbestämmelse i balken. Av författningskommentaren framgår emellertid att formuleringen också är avsedd att klargöra att riksdagen här beslutar att

regeringen meddelar ”nödvändiga verkställighetsföreskrifter". Denna funktion hos bestämmelserna är dock från grundlagsmässiga synpunkter inte invändningsfri.

62 kap. 8 §

Med avvikelse från motsvarande bestämmelse i gällande rätt (2 kap. 3 § första stycket LIP) innehåller första stycket ett undantag för pension. Någon ändring i sak är inte avsedd, och någon förklaring till tillägget ges inte i författningskommentaren. Orden ”dock inte pension” synes obehövliga och bör således utgå (jfr 9 §).

62 kap. 13 och 14 §§

Såsom inkomst av anställning räknas enligt 13 § 4 sjukpenning eller motsvarande ersättning som trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare. Enligt 14 § 4 räknas som inkomst av annat förvärvsarbete sjukpenning eller motsvarande ersättning som trätt i stället för inkomst som anges i 1–3 i samma paragraf. Vad nu sagts har motsvarigheter i 2 kap. 5 och 6 §§ LIP frånsett att rehabiliteringspenning inte omnämns uttryckligen i remissförslaget.

Rehabiliteringspenning är visserligen att betrakta som en förmån inom sjukförsäkringen enligt AFL, men räknas i den föreslagna balken som en förmån vid sjukdom m.m. Förmånen regleras dock i en annan underavdelning än sjukpenning. Enligt Lagrådets bedömning kan det tänkas att avvikelsen från uttryckssättet i gällande rätt leder till oklarhet. Förmånen rehabiliteringspenning bör därför omnämnas i punkt 4 i de båda paragraferna.

I omedelbar anslutning till uttrycket ”sjukpenning eller motsvarande ersättning” följer i den föreslagna lagtexten i punkterna 4 orden ”enligt denna balk eller annan författning eller på grund av regeringens förordnande”. Lagrådet anser att det bör närmare övervägas om inte de andra författningar än balken som åsyftas genomgående är sådana som efter balkens ikraftträdande är att beteckna som äldre. Om det klarläggs att så är förhållandet bör lagtexten i förtydligande syfte anpassas därefter (jfr vad Lagrådet anfört vid 39 kap. 4 och 24 §§). I fråga om orden ”regeringens förordnande” bör anpassning ske så att enhetlighet i balken uppnås (se vad som sagts under 39 kap. 4 §).

62 kap. 34 §

I bestämmelsen anges att pensionsgrundande inkomst av anställning, som den försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inte är skattskyldig för i Sverige, bestäms med ledning av en kontrolluppgift enligt 12 kap. 2 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Som påpekats av Skatteverket i dess remissyttrande har gällande lydelse av 2 kap. 19 § LIP sedan år 2005 inte kvar någon hänvisning till speciella lagrum i lagen 2001:1227. Den ändrade utformningen av hänvisningen kom till för att det skulle framgå klarare att pensionsgrundande inkomst kan bestämmas för en försäkrad som är obegränsat skattskyldig i Sverige enligt inkomstskattelagen (prop. 2003/04:152). Med hänsyn

härtill bör den föreslagna lagtexten korrigeras så att den överensstämmer med gällande rätt.

Bilaga 5

63 kap. 2 §

I paragrafen används uttrycket fiktiva inkomster som beteckning på inkomster som under vissa förutsättningar tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande belopp. Enligt vad som upplysts under föredragningen har med beteckningen avsetts att markera en åtskillnad i förhållande till sådana inkomster som den försäkrade har haft och som är pensionsgrundande (se 62 kap. 2 §).

Något behov av att i förtydligande syfte i lagtext ange att de inkomster som tillgodoräknas som pensionsgrundande belopp är fiktiva torde inte finnas. Lagrådet anser att ordet ”fiktiva” bör utgå.

63 kap. 13 §

Enligt andra styckets andra mening skall den andel av det belopp som svarar mot den samordnade delen av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller den inkomstrelaterade aktivitetsersättningen tillgodoräknas som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning det överstiger den försäkrades livränta efter samordning.

Med föreslagen formulering blir bestämmelsen missvisande. Den avsedda innebörden måste vara att tillgodoräknande skall ske endast om och i den mån berörd andel av beloppet i fråga överstiger livräntan efter samordning. Med hänsyn härtill skall ordet ”det” närmast före ordet ”överstiger” ersättas av ”andelen”.

63 kap. 23 §

I paragrafen anges vilka poster som skall räknas in i underlaget för bestämmande av pensionsgrundande belopp för barnår i fall då tillämpning av 22 § blir aktuell. Som en av dessa poster upptas utlandsinkomster enligt 45 §. I 45 § första stycket omnämns under punkt 1 ersättning för arbete utfört utomlands och under punkt 2 ersättning för arbete vid en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare som tillhör en sådan beskickning eller sådant konsulat. Andra stycket i 45 § saknar intresse i förevarande sammanhang.

Hänvisningen till 45 § kan behöva preciseras. Begreppet utlandsinkomst, som inte har motsvarighet i nuvarande reglering, kan leda till osäkerhet om huruvida det innefattar ersättning för arbete vid arbetsställen här i landet som nämns i 45 § första stycket 2. Förslagsvis kan hänvisningen justeras till att avse 45 § första stycket 1 och 2.

63 kap. 38 §

I paragrafens andra mening anges för vissa fall att villkoret för överlåtelse av rätten att tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår är att överlåtaren under intjänandeåret 1. var gift med eller hade gemensamt barn med mottagaren, och 2. att överlåtaren och mottagaren stadigvarande sammanbodde.

Eftersom ytterligare villkor för sådan överlåtelse ställs upp i den följande paragrafen bör i andra meningen ges en antydan om att det inte är tillräckligt att enbart de ovan beskrivna villkoren är uppfyllda. Förslagsvis skulle andra meningen, efter en redaktionell jämkning i övrigt, kunna utformas enligt följande:

Det förutsätts med avseende på förhållandena under intjänandeåret

1. att överlåtaren var gift med eller hade gemensamt barn med mottaga-

ren, och

2. att överlåtaren och mottagaren stadigvarande sammanbodde.

63 kap. 47 §

Paragrafen gäller pensionsgrundande belopp för barnår enligt vad som benämns beräkningsmetod 1 i en viss situation. Den innebär att om föräldern uppfyller villkoren för tillgodoräknande av belopp för barnår för fler än ett barn, den beräkning som anges i 46 § (dvs. beräkning av differensen mellan förälderns individuella jämförelseinkomst och dennes utfyllnadsinkomst) skall göras med avseende på det barn som ger föräldern den högsta individuella jämförelseinkomsten.

Den motsvarighet som finns i 3 kap. 17 § andra stycket LIP har en något annorlunda utformning. Den nu föreslagna formuleringen är otydlig i fråga om innebörden av att beräkningen skall göras ”med avseende på det barn som ger den högsta individuella jämförelseinkomsten”. Ett klarare uttryckssätt med bättre anknytning till lydelsen i gällande rätt torde uppnås om de nyss citerade orden byts ut mot följande:

… med utgångspunkt i det alternativ för den individuella jämförelseinkomstens bestämmande som är förmånligast för föräldern.

63 kap. 52 §

Av skäl som angetts under 63 kap. 23 § och på motsvarande sätt som föreslås där bör hänvisningen till 45 § preciseras så att den får avse 45 § första stycket 1 och 2.

63 kap. 56 §

I bestämmelsen anges att Försäkringskassan skall bortse från en anmälan som avses i 53 eller 54 § om den som enligt anmälan skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 28–31 §§ inte kan tillgodoräknas ett sådant belopp. Motsvarande bestämmelse finns nu i 15 kap. 6 § tredje stycket LIP.

Som bestämmelsen föreslås formulerad får man intrycket att Försäkringskassan kan lägga en anmälan ad acta i avsedda fall. Med hänsyn därtill bör det av lagtexten framgå att Försäkringskassan skall fatta ett formligt beslut i det ärende som uppkommer genom en anmälan.

64 kap. 9 §

Bilaga 5

Enligt första stycket krävs för att en försäkrad skall tillgodoräknas full pensionsrätt på pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete för ett år, att hela den motsvarande ålderspensionsavgift och allmänna pensionsavgift som avses i 2 kap. 3 § är betald.

Lagtexten bör tydliggöras genom att i hänvisningen till vad som skall vara betalt precisera vilka lagar som reglerar de aktuella avgifterna. I 2 kap. 3 § anges nämligen bl.a. ålderspension enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, som inte är i fråga i detta sammanhang. Lydelsen av första stycket i den del som följer direkt efter ordet ”hela” bör då bli följande:

… ålderspensionsavgiften enligt socialavgiftslagen (2000:980) och hela den allmänna pensionsavgiften enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift för inkomsten vara betalda.

64 kap. 11 §

I paragrafen regleras överföring av pensionsrätt för premiepension. Därvid anges att hela den pensionsrätt som för ett år har fastställts för en försäkrad skall föras över till dennes make om villkoren i 12–16 §§ är uppfyllda.

Bestämmelsens utformning för närmast tanken till att det i princip skulle vara ett obligatorium att överföra pensionsrätten. Utformningen avviker från lydelsen av motsvarande bestämmelse i gällande rätt (4 kap. 7 § LIP), där det omedelbart framgår att en fråga om överföring aktualiseras först efter det att anmälan om överföring gjorts. Härutöver kan anmärkas att hänvisningen till de följande 12–16 §§ i klarhetens intresse bör preciseras. Lagrådet förordar att omformulering sker enligt följande:

Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts för en försäkrad kan föras över till hans eller hennes make. För sådan överföring, för upphörande av överföring och för återkallelse av anmälan om överföring gäller föreskrifterna i 12–16 §§.

64 kap. 25 §

Vid tillämpningen av 24 § räknas enligt punkt 1 som barn även barn som vårdas hos familjehemsförälder.

Bestämmelsen har en motsvarighet i 4 kap. 12 § andra stycket LIP där det anges att med barn skall likställas fosterbarn. Bestämmelsen bör enligt Lagrådets mening omkonstrueras utan att ändras i sakligt hänseende, varvid den bör inriktas på familjehemsförälder i stället för på barn med hänsyn till att det enligt 24 § är förälder som tillgodoräknas vårdår. Med beaktande även av Lagrådets synpunkt under 2 kap. 17 § skulle en omformulering kunna ske enligt följande:

1. Med förälder likställs en familjehemsförälder som avses i 2 kap. 17 §.

Om bestämmelsen utformas på detta sätt bör av denna anses följa att vård av barn som för stadigvarande vård och fostran har tagits emot av en

familjehemsförälder kan grunda rätt för familjehemsföräldern att tillgodoräknas vårdår.

Tillfogas kan att föreslagen omformulering av punkt 1 ger möjlighet till viss redaktionell samordning, eftersom paragrafens samtliga tre punkter kommer att inledas med tre identiska ord.

65 kap. 2 och 5 §§

I 2 § anges att inkomstpension från fördelningssystemet är en inkomstgrundad pension som baseras på den pensionsbehållning som kan tillgodoräknas den försäkrade. Samtidigt anges i 5 § att den försäkrades pensionsbehållning utgör grunden för beräkning av inkomstpension.

De båda paragraferna har till stor del samma innehåll. Enligt Lagrådets mening bör bestämmelsen i 5 § kunna utgå. Om så sker bör första stycket i 6 § kunna föras till den lediga 5 § och bestämmelsen i det föreslagna andra stycket ensam kvarstå i 6 §. Följdändringar bör då göras i fråga om hänvisningarna till 6 § i 21 och 30 §§.

I fråga om 2 § förordar Lagrådet att den inskränks till att ange att inkomstpension baseras på den pensionsbehållning som kan tillgodoräknas den försäkrade. Vad som anges i övrigt i paragrafen följer av allmänna bestämmelser om ålderspension i 58 kap. 2 och 3 §§.

65 kap. 26 §

I paragrafen anges att vid förvaltningskostnadsfaktorns bestämmande för år 2008 det som föreskrivs i 25 § avser 74 procent av kostnaden för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. Vidare anges att för tid därefter till och med år 2021 denna andel skall öka med två procentenheter per år.

Innehållet har anknytning till den tidpunkt som föreslås för balkens ikraftträdande. Enligt remissens förslag till lag om införande av socialförsäkringsbalken föreskrivs att balken träder i kraft den 1 januari 2009. Med hänsyn härtill skall paragrafen i stället för år 2008 ange år 2009 och i stället för 74 procent ange 76 procent. Vid förskjutning av datum för ikraftträdandet i ett senare skede av lagstiftningsärendets behandling får anpassning ske efter de ändrade förhållandena.

65 kap. 27 och 37 §§

I författningskommentaren anges att det genom den föreslagna formuleringen tydliggörs att fråga är om s.k. nödvändiga verkställighetsföreskrifter. Bestämmelserna har med andra ord dubbla funktioner, nämligen dels att upplysa om förekomsten av föreskrifterna, dels att förklara nödvändigheten av föreskrifterna. Den sistnämnda funktionen kan inte uppfattas annorlunda än såsom att ge direktiv för regeringen och är därför inte i överensstämmelse med regeringsformens bestämmelser om normgivning.

65 kap. 33 §

Bilaga 5

Bestämmelsen reglerar hur partiell inkomstpension på de olika förmånsnivåerna skall beräknas. En motsvarande reglering föreslås i 66 kap. 10 § gällande partiellt uttag av tilläggspension.

Den sistnämnda bestämmelsen har blivit tydligare utformad än den i förevarande paragraf. Vid den omformulering som behövs bör således lydelsen av 66 kap. 10 § kunna tjäna som förlaga.

65 kap. 37 §

Se under 65 kap. 27 §.

66 kap. 2 §

Lagrådet förordar att ändring görs på motsvarande sätt som angetts ovan beträffande 65 kap. 2 §.

66 kap. 4 §

Bestämmelsen har fått en mindre tillfredsställande utformning bl.a. genom att det mest centrala av innehållet har kommit till uttryck först mot slutet av bestämmelsen. Vidare hänvisas i bestämmelsen till rätt till tilläggspension enligt 6 § första stycket 2. I detta lagrum regleras den del av tilläggspensionen som brukar benämnas folkpensionstillägget, vilket inte är en särskild form av tilläggspension utan ett tilläggsbelopp som utges om vissa förutsättningar är uppfyllda i fråga om tillgodoräknade pensionspoäng.

Vad nu sagts motiverar en omredigering av paragrafen. Förslagsvis kan bestämmelsen utformas enligt följande:

Vid bedömningen av om treårskravet i 3 § är uppfyllt för att få rätt till tilläggspensionsbelopp som avses i 6 § första stycket 2 ska för en utländsk medborgare år före år 1974 för vilka sjömansskatt har betalts likställas med år för vilka pensionspoäng har beräknats.

66 kap. 8 §

Andra stycket innehåller en regel av samma slag som den som upptagits i 4 §. Även denna bestämmelse är formulerad så att man kan få uppfattningen att det gäller beräkningen av en särskild form av tilläggspension och inte en del av tilläggspensionen. Detta kan undvikas om andra stycket inleds på följande sätt:

Vid beräkningen av sådant pensionsbelopp som avses i 6 § första stycket 2 …

66 kap. 11 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

Enligt de två första meningarna skall tilläggspension beräknas för år efter det år då den försäkrade har fyllt 65 år genom att pensionen först beräknas utifrån det prisbasbelopp som gällde för det sistnämnda året.

Den förslagna lydelsen gör det inte alldeles klart vilket års prisbasbelopp som åsyftas med orden ”för det sistnämnda året”. För att undvika att tvekan uppstår bör det – trots att det leder till viss upprepning av ord – vara lämpligt att uttryckligen ange att beräkningen först skall göras med tillämpning av det prisbasbelopp som gällde för det år då den försäkrade fyllde 65 år.

66 kap. 17–20, 22 och 24–29 §§

I de ovan angivna paragraferna är subjektet den pensionsberättigade. Tidigare i balken har använts termen den försäkrade. Om inte någon saklig skillnad är åsyftad, bör en enhetlig terminologi eftersträvas. Detsamma gäller användningen av termen pensionsberättigad i 68–70 kap., 72 kap. och 74 kap.

66 kap. 23 § och rubriken närmast före paragrafen

Bland de särskilda bestämmelserna för försäkrade som är födda före år 1938 finns en inledande bestämmelse som i fråga om beräkning av tilläggspension hänvisar till 24–29 §§. Vidare anges i en andra mening att dessa bestämmelser gäller utöver eller i stället för 2–14 §§.

Paragrafen ger således uttryck för att särbestämmelserna för den aktuella ålderskategorin kan antingen gälla vid sidan av de allmänna bestämmelserna om tilläggspension och beräkningen av årlig sådan pension eller helt ersätta dessa. Vid studium av särbestämmelserna i 24– 29 §§ finner man att de inte var för sig eller tillsammans har ett sådant innehåll att de ersätter samtliga bestämmelser i 2–14 §§ eller ens någon av dem. Det är i stället fråga om särregler för vissa kategorier av försäkrade avsedda att tillämpas i speciellt beskrivna hänseenden. Med hänsyn härtill behöver paragrafens lydelse korrigeras. Det förefaller lämpligt att ansluta till den formulering som föreslås i 15 §. Förslagsvis kan paragrafen utformas enligt följande:

För en försäkrad som är född år 1937 eller tidigare beräknas tilläggspension, utöver vad som angetts i 2–14 §§, enligt bestämmelserna i 24– 29 §§.

Även den kursiverade rubriken närmast före paragrafen bör anpassas till motsvarande rubrik närmast före 15 § och ges lydelsen Inledande bestämmelse.

66 kap. 24–29 §§

Se under 66 kap 17–20 §§.

66 kap. 25 §

Bilaga 5

Enligt bestämmelsen skall för den som är född 1935 eller tidigare vad som sägs i 11 § om prisbasbeloppet det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse prisbasbeloppet för 2001.

Uttryckssättet bör i vissa detaljer bättre än som blivit fallet ansluta till formuleringen av 11 § (se Lagrådets förslag till justering av 11 §). Bestämmelsen bör därför jämkas och ges förslagsvis följande lydelse:

För den som är född år 1935 eller tidigare ska vad som föreskrivs i 11 § om prisbasbeloppet för det år då den försäkrade fyllde 65 år i stället avse prisbasbeloppet för år 2001.

67 kap. 4 §

Första stycket innehåller en definition av begreppet pensionssparare. För att uppnå enhetlighet och konsekvens bör övervägas att genomgående i kapitlet och på andra ställen i balkförslaget där begreppet kan förekomma utmönstra detta och att i stället använda ordet försäkrad.

Enligt andra stycket likställs med fastställd pensionsrätt sådan pensionsrätt som förts över från pensionsspararens make enligt bestämmelserna i 64 kap. 11 §.

Om 64 kap. 11 § omformuleras enligt vad Lagrådet har förordat bör hänvisningen till 64 kap. även inbegripa i vart fall 12 och 13 §§. Om dessutom 64 kap. 14 och 15 §§ får omfattas av hänvisningen ges en antydan om att det endast är en överföring som gäller för året och inte har upphört som avses med regeln i andra stycket.

67 kap. 5 §

I motsvarande bestämmelse i LIP (7 kap. 4 §) anges att Premiepensionsmyndigheten skall föra ett premiepensionskonto för varje pensionssparare. Den nu föreslagna bestämmelsen anger emellertid inte vem som skall föra kontona. Eftersom det inte framgår av författningskommentaren eller på annat sätt att ändring är avsedd synes det inte finnas skäl att avvika från gällande rätts formulering i detta hänseende.

67 kap. 45 §

I paragrafen ges bestämmelser om kostnader på grund av överföring av pensionsrätt. Som kostnadsansvarig utpekas pensionssparare som har tagit emot överförd pensionsrätt från make enligt 64 kap. 11 §.

Denna paragrafhänvisning bör fyllas ut så att den inbegriper samma lagrum som hänvisningen i 4 § andra stycket. Eftersom de aktuella bestämmelserna i 64 kap. inte direkt tar sikte på mottagare av överförd pensionsrätt bör vidare omredigering ske. Lydelsen i detta avseende kan då bli som följer:

… tagit emot pensionsrätt som överförts från make enligt bestämmelserna i 64 kap. 11–15 §§ … .

69 kap. 3 och 4 §§ samt 70 kap. 3 och 4 §§ Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

Dessa bestämmelser är i respektive kapitel placerade under rubriken Rätten till garantipension. Med hänsyn till bestämmelsernas innehåll är detta inte tillfredsställande. I fråga om 69 kap. synes lämpligast att närmast före 3 § sätta in en ny rubrik som kan täcka även 4 § och som förslagsvis kan ges lydelsen ”Förmånsnivåer och samordning”. Vad gäller 70 kap. kan en ny rubrik närmast före 3 § ges lydelsen ”Samordning och uttag av garantipension”. Om dessa förslag godtas får 1 § i respektive kapitel anpassas därefter.

69 kap. 10 §

I paragrafens första stycke anges att beräkningsunderlaget för garantipension skall räknas om när en sådan tjänstepension som avses i 9 § börjar betalas ut till efterlevande och att omräkningen med hänsyn till den tillkommande pensionen skall göras från och med månaden efter den då Försäkringskassan fick kännedom om den pensionen.

Att tidpunkten för omräkning föreslås vara den när tjänstepensionen börjar utbetalas innebär en avvikelse från gällande rätt (2 kap. 6 § andra stycket lagen /1998:702/ om garantipension, GPL). Enligt nuvarande reglering skall justering av beräkningsunderlaget ske om det senare tillkommer en tjänstepension till efterlevande. Enligt vad som uppgetts under föredragningen är inte någon ändring i sak avsedd. Den ändrade utformningen synes dock kunna vara av saklig betydelse, t.ex. i fall då utbetalningen av tjänstepensionen till efterlevande börjar senare än den tidpunkt från vilken rätten till pensionen gäller. I sådant fall kan det ligga nära till hands att Försäkringskassan får kännedom om den tillkommande pensionen först i samband med utbetalningen, något som i sin tur blir avgörande för från och med vilken månad omräkning skall göras. Lagrådet föreslår att lydelsen anpassas till hur nuvarande reglering är utformad i angivna hänseende. Detta kan ske om första stycket utformas enligt följande:

Om en sådan tjänstepension till efterlevande som avses i 9 § tillkommer senare, ska beräkningsunderlaget räknas om med hänsyn till den tillkommande pensionen. Omräkningen ska göras från och med månaden efter den då Försäkringskassan fick kännedom om pensionen.

Enligt andra styckets första mening skall detsamma (underförstått: som i första stycket) gälla när en sådan tjänstepension (underförstått: som avses i första stycket) tillkommer i samband med att ålderspension beviljas i form av garantipension. I en andra mening anges att detta belopp, frånsett fall då 11 § skall tillämpas, skall ingå i beräkningsunderlaget till dess uppgifterna vid taxeringen avser tjänstepensionen för helt år.

Eftersom bestämmelserna i paragrafen har delats upp på två stycken ligger det närmast till hands att anta att den andra meningen i andra stycket syftar endast på det fall som nämns i första meningen i samma stycke. På motsvarande sätt torde det inte förhålla sig enligt gällande rätt, där samtliga bestämmelser finns i ett och samma stycke. På grund härav måste närmare övervägas i vad mån lagtexten behöver korrigeras i denna

del. En möjlig lösning kan vara att flytta över andra styckets första mening till slutet av första stycket. Den därefter kvarstående meningen bör kunna inledas med följande ord:

Bilaga 5

Ett tillkommande belopp enligt första stycket ska, om inte…

69 kap. 19–23 §§

Av dessa paragrafer bör 19 och 20 §§ i klarhetens intresse utformas något annorlunda än som föreslagits. Enligt förslaget anges att beräkningsunderlaget räknas upp genom att 2,17 respektive 1,935 prisbasbelopp ökas med en på visst sätt bestämd produkt. Omformulering bör kunna ske med hjälp av följande riktlinjer.

I fall som avses i 19 § bör anges att beräkningsunderlaget motsvarar summan av 2,17 prisbasbelopp och produkten av den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,51 prisbasbelopp och 0,60.

I fall som avses i 20 § bör anges att beräkningsunderlaget motsvarar summan av 1,935 prisbasbelopp och produkten av den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,34 prisbasbelopp och 0,60. Ordet prisbasbelopp skall genomgående skrivas i obestämd form.

Bestämmelserna i 21–23 §§ bör justeras redaktionellt i två avseenden. Ordet ”är” bör bytas ut mot ”motsvarar”, eftersom den årliga garantipensionen knappast kan sägas vara en på visst sätt bestämd differens. Vidare bör hänvisningen till ”sådana andra förmåner enligt 5 § 7” ändras till att avse ”sådan förmån enligt 5 § andra stycket 7”.

70 kap. 3 och 4 §§

Se under 69 kap. 3 och 4 §§.

70 kap. 20 och 22 §

Bestämmelserna anges gälla beräkning av garantipension för den vars beräkningsunderlag inte överstiger 1,26 respektive 1,14 prisbasbelopp. I motsats till nuvarande bestämmelser i 4 kap. 4 § GPL nämns inte uttryckligen i remissförslaget det fallet att beräkningsunderlag saknas helt. Särskilt mot bakgrund av att det av 58 kap. 10 § följer att garantipension kan lämnas såväl till den som saknar inkomstgrundad ålderspension som till den vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst belopp synes det mest konsekvent att det i förevarande båda paragrafer klargörs att de inbegriper också fall då beräkningsunderlag saknas.

72 kap. 2 §

I fråga om uttrycket ”någon annan författning” i andra stycket 1 uppkommer samma frågeställning som Lagrådet berört under 39 kap. 4 och 24 §§ samt 62 kap. 13 och 14 §§.

73 kap. 4 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

Bestämmelserna har fått en otydlig utformning, eftersom man inte klart kan utläsa på vilket sätt beslutet i fråga skall ha ändrats. I syfte att uppnå större tydlighet skulle bestämmelsen exempelvis kunna formuleras om på följande sätt:

Överförd pensionsrätt för premiepension ska ändras om ett beslut om beräkningsunderlaget för den som har överfört pensionsrätten föranleder en ändring av denna.

73 kap. 5 §

Enligt andra stycket skall ett beslut om garantipension i visst fall ändras, om det föranleds av en ändring som har gjorts i fråga om den inkomstgrundade ålderspension, änkepension eller utländska förmån som har legat till grund för beräkningen av garantipensionen. I paragrafens motsvarighet i 6 kap. 2 § GPL anges att ändringen har gjorts i fråga om ålderspension, efterlevandepension eller förtidspension. Skälen till att skillnader föreligger redovisas inte i författningskommentaren. En förklaring bör åtminstone ges till att de förmåner som motsvarar förtidspensionen har utelämnats.

74 kap. 5 §

I bestämmelsen föreslås att premiepension skall avrundas månadsvis till närmaste hela krontal, varvid 50 öre skall avrundas uppåt. Bestämmelsen skiljer sig från nuvarande regel i 12 kap. 5 § LIP såtillvida att slutavrundningen uppåt har tillfogats. Enligt författningskommentaren beror detta på önskemål om att avrundningsregler för olika förmåner skall bli enhetligt formulerade. Det framgår dock inte av kommentaren i vad mån det har beaktats att premiepensionen på ett annat sätt än övriga förmåner är uppbyggd enligt försäkringsmässiga principer (jfr 67 kap. 2 och 3 §§). Detta bör belysas under ärendets fortsatta beredning.

76 kap. 2, 5 och 6 §§

I den inledande bestämmelsen i 2 § anges att särskilt pensionstillägg kan lämnas som tillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller funktionshindrat barn före 1999. Vidare föreslås i 5 § första stycket, under rubriken Rätten till särskilt pensionstillägg, att sådant tillägg lämnas till en förälder som avstått från förvärvsarbete för att vårda sjukt eller funktionshindrat barn under minst sex vårdår. I 5 § andra stycket anges att högst femton vårdår får läggas till grund för beräkningen av pensionstillägget. Därefter ges i 6 § en definition av begreppet vårdår.

Redigeringen och utformningen av dessa paragrafer behöver övervägas ytterligare. Definitionen av vårdår bör flyttas fram och lämpligen placeras in närmast efter 2 § med en egen rubrik Vårdår. Begränsningsregeln i 5 § andra stycket hör bättre hemma under rubriken Tillgodoräkning av vårdår (7–9 §§). Den kan då placeras in som första paragraf i detta avsnitt

med en ny underrubrik som kan lyda Högsta antal vårdår. Förslagsvis kan efter här diskuterad omredigering 2, 3 och 6 §§ ges följande lydelse:

Bilaga 5

2 § Särskilt pensionstillägg kan lämnas som tillägg till ålderspension, om en försäkrad förälder före år 1999 långvarigt vårdat ett sjukt eller funktionshindrat barn.

3 § Med vårdår avses i detta kapitel ett kalenderår före år 1999 under vilket

1. en förälder under större delen har vårdat ett sjukt eller

funktionshindrat barn, och

2. barnet under större delen har fått hel förtidspension eller helt sjuk-

bidrag tillsammans med handikappersättning enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001.

6 § För rätt till särskilt pensionstillägg förutsätts att föräldern har avstått från förvärvsarbete för att vårda ett sjukt eller funktionshindrat barn under minst sex vårdår.

Godtas den ändring i dispositionen som förordats får ett flertal av kapitlets paragrafer omnumreras och jämkningar ske i 1 §.

77 kap. 4 §

Paragrafens likställighetsreglering avviker från dess motsvarighet i gällande rätt (se 11 § lagen /2001:853/ om äldreförsörjningsstöd, som hänvisar till 5 § lagen /2001:761/ om bostadstillägg till pensionärer m.fl., LBTP). Något skäl till att vid balkens tillkomst göra åtskillnad mellan likställighetsregleringen i fråga om äldreförsörjningsstöd och motsvarande reglering i fråga om bostadstillägg har inte anförts i författningskommentaren. Paragrafen, som tycks ha formulerats med 5 § LBTP i lydelsen före den 1 juli 2006 som förebild, behöver således anpassas till vad som i detta avseende har föreslagits för bostadstillägg i 104 kap. 4 §.

77 kap. 14 §

Enligt paragrafen anses som skälig bostadskostnad inte sådana kostnader för bostad som enligt bestämmelserna om bostadstillägg i 105 kap. 8 och 9 §§ inte medför rätt till bostadstillägg. Orden ”som skälig bostadskostnad anses” gör att en läsare förväntar sig en definition av begreppet skälig bostadskostnad. I stället anges vad som inte innefattas i begreppet, vilket naturligtvis kan vara allt möjligt. En bättre konstruktion skulle exempelvis vara:

Vid bestämmande av skälig bostadskostnad beaktas inte sådana kostnader som enligt bestämmelserna om bostadstillägg i 105 kap. 8 och 9 §§ inte medför rätt till bostadstillägg.

77 kap. 19 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

I andra stycket föreslås en bestämmelse som medger omräkning av äldreförsörjningsstöd utan föregående underrättelse i fall då visst slag av ändring sker av årsinkomsten.

Vid jämförelse med nuvarande bestämmelse i 27 § LBTP, till vilken 11 § lagen om äldreförsörjningsstöd hänvisar, kan noteras dels att det där finns en ytterligare mening som inte har fått motsvarighet i remissförslaget, dels att ett tillägg har gjorts med ikraftträdande den 1 maj 2007, vilket inte heller återspeglas i förslaget. I det fortsatta beredningsarbetet bör övervägas i vad mån andra stycket i förevarande paragraf behöver kompletteras med hänsyn till dessa förhållanden.

80 kap. 8 §

I paragrafen hänvisas till att det i 81–84, 86 och 88 kap. anges särskilt för varje förmån vem som skall vara försäkrad och andra villkor för rätten till en förmån.

I remissförslagets övriga förmånsavsnitt finns inte någon motsvarande hänvisning om vem som är försäkrad för respektive förmån. Detta framgår i stället av de allmänna bestämmelserna om försäkringsskyddet i 4–7 kap. Eftersom det i 5 kap. 10 § och 6 kap. 7 § finns specialregler för förmåner till efterlevande om vem som skall anses vara försäkrad och det dessutom hänvisas till dem i de följande kapitlen är det inte behövligt att erinra härom även i denna paragraf. Lagrådet förordar att bestämmelsen inleds på följande sätt: Villkoren för rätten till en förmån …

83 kap. 8 §

Paragrafen består av två meningar som innehållsmässigt inte är förenliga. För att ge en klar och enhetlig bild av vad som gäller enligt paragrafen bör meningarna slås samman och bilda en bestämmelse. Ett förslag till ändrad lydelse är exempelvis:

Förlängd omställningspension kan utges under tolv månader eller till den senare tidpunkt då det yngsta barnet fyller 12 år.

84 kap. 7 och 8 §§ samt rubriken närmast före sistnämnda paragraf

I paragraferna anges att försäkringstiden skall avrundas nedåt till närmaste hela antal månader respektive år. I rubriken närmast före 8 § används termen Avrundning.

Ordet avrundas passar mindre väl när fråga är om tidsberäkning. Lämpligare bör vara att i stället använda uttryckssättet i lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, EPL, nämligen sättas ned. Rubriken kan ges lydelsen Sammanlagd försäkringstid. Lagrådet förordar att sådana justeringar görs.

85 kap. 11 och 15 §§

Bilaga 5

Vid föredragningen har framkommit att bestämmelserna, som gäller beräkning av faktisk respektive antagen pensionsbehållning, behöver förtydligas. Följande lydelse, som bättre än i remissen ansluter till gällande rätt (5 kap. 3 § första stycket och 4 § andra stycket EPL), bör enligt Lagrådets mening övervägas:

11 § Vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen ska hänsyn tas till pensionsbehållning som avser pensionsgrundande belopp enligt 63 kap. för plikttjänstgöring, barnår och studier endast om villkoret i andra stycket är uppfyllt.

För den avlidne ska för tid till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade, eller på grund av beräkning enligt 13 §, kunna tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.

15 § Hänsyn ska tas till pensionsrätt som avser pensionsgrundande belopp enligt 63 kap. för plikttjänstgöring, barnår och studier endast om villkoret i andra stycket är uppfyllt.

För den avlidne ska för tid till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade kunna tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Vid beräkningen tillämpas bestämmelsen i 12 §.

86 kap. 2 § och rubriken närmast efter paragrafen

Paragrafen är utformad på sådant sätt att ordet änkepension används i olika betydelser. Vad som föreslås reglerat i första stycket 1 är inte änkepension i dess helhet utan den huvuddel av sådan pension som framräknas på grundval av den avlidnes intjänade pensionspoäng. Det s.k. 90procentstillägget, som nämns i första stycket 2, är ett tilläggsbelopp som utges under vissa förutsättningar. Det är således systematiskt att betrakta som en del av änkepensionen. Med hänsyn till detta bör paragrafens innehåll tydliggöras genom att ordet änkepension i punkt 1 ersätts av ”en pensionsdel” och genom att ordet ”ett” infogas i punkt 2 före uttrycket 90-procentstillägg.

En korrigering i enlighet med vad nu förordats bör leda till att den närmast följande rubriken i fetstil, som lyder ”Rätten till änkepension”, byggs ut med orden ”som grundas på pensionspoäng”. Tillägget behövs även på grund av att den därefter kommande rubriken i fetstil enligt remissens förslag lyder ”Rätten till 90-procentstillägg”. En rubrikändring kräver i sin tur justering av kapitlets 1 §.

88 kap. 11 och 12 §§ samt rubriken närmast före sistnämnda paragraf

Lagrådet hänvisar till vad som vid 84 kap. 7 och 8 §§ jämte rubrik har anförts om ett lämpligare uttryckssätt. Motsvarande justeringar bör göras i förevarande paragrafer och rubrik.

89 kap. 3 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

I paragrafen behandlas minskning av efterlevandepension och efterlevandestöd för en efterlevande som har rätt till livränta (yrkesskadelivränta) på grund av vissa upphävda lagar. I andra stycket punkt 1 anges att detsamma gäller en efterlevande som enligt någon annan författning eller regeringens beslut har rätt till annan livränta som bestäms eller betalas ut av Försäkringskassan.

I fråga om uttrycket ”någon annan författning” hänvisas till vad Lagrådet anfört därom vid 39 kap. 4 §.

91 kap. 3, 4 och 7 §§ samt 92 kap. 15 och 19 §§

I den förstnämnda paragrafen föreslås en bestämmelse i vilken anges att det som föreskrivs i underavdelning III i fråga om arbetsskada även gäller i fråga om skada som avses i 45 eller 46 kap. (dvs. skada som omfattas av det statliga personskadeskyddet respektive av bestämmelserna om krigsskadeersättning för sjömän).

Bl.a. med hänsyn till att ordet arbetsskada nämns endast i ett fåtal paragrafer i underavdelningen framstår det knappast som nödvändigt att införa den föreslagna bestämmelsen. Lagrådet förordar att 3 § får utgå och att det i de paragrafer där ordet arbetsskada nämns efter detta tillfogas ”eller skada som avses i 45 eller 46 kap.” eller, beträffande 92 kap. 19 §, ”eller sådan skada som avses i 45 eller 46 kap.” På det ställe där ordet arbetsskada nämns två gånger (91 kap. 7 §) kan det andra gången ersättas av ”sådan skada”.

Godtas Lagrådets förslag får omnumrering ske av 91 kap. 4–8 §§ och förekommande hänvisningar till 3 § och följande paragrafer justeras. Även 91 kap. 1 § får anpassas.

Rubriken närmast före 91 kap. 8 §

Vad Lagrådet anfört om rubriken till 15 kap. 15 § gäller även denna rubrik.

92 kap. 3 §

I bestämmelsen anges att rätten till barnlivränta upphör – bortsett från undantagsfall enligt 4 § – när barnet fyller 18 år.

Tidsangivelsen har inte formulerats i överensstämmelse med gällande rätt (5 kap. 4 § första stycket LAF). Bestämmelsen bör, eftersom någon saklig ändring inte är avsedd, ändras så att den anger att ett barn har rätt till barnlivränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år, om inte något annat följer av 4 §.

92 kap. 5 §

I paragrafen hänvisas till bestämmelserna om adoptivbarn i 81 kap. 3 §. Dessa bestämmelser (egentligen: Denna bestämmelse) avser emellertid barn som ännu inte har adopterats. Ordet adoptivbarn bör därför bytas ut och förslagsvis ersättas med uttrycket barn som avses i 81 kap. 3 §.

92 kap. 15 och 19 §§

Bilaga 5

Se under 91 kap. 3, 4 och 7 §§.

94 kap. 6 §

Paragrafen reglerar vid vilken tidpunkt efterlevandeskydd före pensionstiden börjar gälla inom premiepensionssystemet. I andra stycket punkt 2 behandlas ett av de fall då efterlevandeskyddet börjar gälla utan ettårig karenstid, dvs. redan vid utgången av den månad då ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten. Det åsyftade fallet är när pensionsspararen inte har fyllt 50 år då ansökan kom in och han eller hon högst tre månader dessförinnan gift sig eller fått barn. För sådant fall föreskrivs att om ett faderskap har blivit fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse, fristen skall räknas från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen godkändes enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken och att vid adoption fristen skall räknas från det att rättens beslut om tillstånd till adoption vann laga kraft.

Det kan konstateras att den föreslagna lydelsen av andra stycket 2 inte ger tillfredsställande klarhet om vilken frist som avses. Möjligen är det tänkt att vara en frist för att ge in ansökan om efterlevandeskydd. Emellertid handlar paragrafen inte om någon sådan frist utan om den tidpunkt vid vilken efterlevandeskyddet börjar gälla. Med hänsyn härtill tycks ordet fristen vara felvalt, även om det ansluter till uttryckssättet i gällande rätt (10 kap. 2 § andra stycket LIP). Innebörden av bestämmelsen bör vara att utgångspunkten för att beräkna perioden om högst tre månader före tidpunkten för ansökan skall senareläggas för den händelse att pensionsspararen fått barn och faderskapet till barnet blivit fastställt genom dom eller bekräftelse. Bestämmelsen behöver omformuleras för att ge uttryck för detta. Följande lydelse av andra stycket 2 bör övervägas:

Om … fått barn. I fråga om det fall att pensionsspararen fått barn och faderskapet har blivit fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse ska tiden om högst tre månader räknas från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen godkändes enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas tiden från det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vunnit laga kraft.

94 kap. 7 §

Bestämmelsen hänvisar till att det som sägs om faderskap i 6 § andra stycket 2 även gäller vid sådana föräldraskap som avses i 1 kap. 9 § föräldrabalken. Bestämmelsen är väl kortfattad. Den kan utformas tydligare om den i stället hänvisar till hur tremånaderstiden beräknas enligt 6 § andra stycket 2. Förslagsvis kan den ges följande lydelse:

Vad som föreskrivs i 6 § andra stycket 2 om hur tid som avses där räknas när faderskap har blivit fastställt genom dom eller bekräftelse tillämpas även vid föräldraskap som avses i 1 kap. 9 § föräldrabalken.

94 kap. 10–12 §§ Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

Dessa paragrafer, som reglerar vem som kan få premiepension till efterlevande, bör ges en klarare utformning främst genom vissa ändringar av bestämmelsernas ordningsföljd. Dispositionen bör anpassas så att ordningsföljden bättre motsvarar den i gällande rätt (10 kap. 5 § LIP). Det innebär att 10 och 11 §§, efter vissa justeringar även i övrigt, kan ges följande lydelse:

10 § Vid efterlevandeskydd före pensionstiden kan premiepension till efterlevande ges ut endast till personer inom den krets som avses i 3 § första stycket 3. Pension kan ges ut till pensionsspararens barn under hela utbetalningsperioden, om barnet är under 20 år vid pensionsspararens död. Om pensionsbelopp ska betalas ut till flera barn, ska det delas lika mellan dem.

11 § Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premiepensionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av de personer som avses i 3 § första stycket 3 som ska få premiepensionen.

Pensionsspararen får genom nytt skriftligt meddelande till myndigheten ändra det som har bestämts enligt första stycket.

Om remissförslagets 10 och 11 §§ omdisponeras enligt ovanstående får hänvisningen i 12 § till 10 § ändras till att avse 11 §.

94 kap. 13 §

Förslagets hänvisningar till 10 och 12 §§ bör utvidgas till att omfatta också 11 §, om omdisponering sker enligt vad Lagrådet förordat vid dessa paragrafer.

Vid föredragningen har framkommit att det finns behov av att komplettera förevarande paragraf dels med avseende på hur länge pensionen skall utbetalas när den som är berättigad till pensionen avlider, dels med avseende på omräkning av pensionen på grund av en sådan händelse. Sådana bestämmelser finns för närvarande i 12 kap. 6 § LIP. Utformningen av den kompletterande reglering som kan behövas får övervägas närmare under ärendets fortsatta beredning. En möjlighet kan vara att ange att bestämmelserna i 59 kap. 7 och 13 §§ (vilka gäller allmän ålderspension) skall ha motsvarande tillämpning i fall då rätten till premiepensionen övergår på den som i anledning av dödsfallet har bästa rätten till pensionen. Det bör dock vara till fördel om man kan undvika att utöka det redan alltför stora antalet hänvisningar i balken ytterligare. Helst bör således i denna paragraf direkt anges vad som skall gälla i de avseenden som komplettering behövs.

95 kap. 9 §

I paragrafen anges att premiepension till efterlevande vid förordnande om efterlevandeskydd under pensionstiden lämnas endast till en sådan person som avses i 4 §. Bestämmelsen, som inte har direkt motsvarighet i gällande rätt, har fått en oklar syftning genom hänvisningen till person som avses i 4 §. I den paragrafen regleras nämligen villkor i fråga om

pensionsspararens civilstånd eller samboförhållande för att pensionsspararen skall kunna få efterlevandeskydd. En omformulering är därför påkallad. Följande lydelse kan övervägas:

Bilaga 5

Premiepension till efterlevande vid efterlevandeskydd under pensionstiden ges ut endast till en person som kan härleda sin rätt från pensionssparare som avses i 4 §.

95 kap. 10 §

I paragrafen anges att, sedan pensionsspararen avlidit, de bestämmelser som avser pensionsspararen gäller för den som fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 9 §. Dock görs vissa undantag, bl.a. ett som avser ”övriga bestämmelser i detta kapitel”. Detta undantag betyder att alla bestämmelser i kapitlet utom de i förevarande paragraf inte gäller för efterlevande som erhållit premiepensionsrätten. Samtidigt hänvisar paragrafen till 9 §, som alltså skulle vara undantagen, och 9 § hänvisar i sin tur till den likaledes undantagna 4 §.

Med hänsyn till det anförda framstår berörda undantag som alltför oprecist i sin föreslagna utformning. Under den fortsatta beredningen får samtliga bestämmelser i kapitlet granskas så att det blir möjligt att närmare specificera undantagets omfattning.

101 kap. 4 §

Bestämmelsen är konstruerad på liknande sätt som de bestämmelser i 19 kap. 13 och 14 §§ som avser beräkning av bidragsgrundande inkomst för rätt till underhållsstöd. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet anfört i anslutning till dessa paragrafer.

101 kap. 15 §

I paragrafen förklaras att bostadsbidrag till barnfamiljer beräknas enligt 17–23 §§. Det förstnämnda av dessa lagrum, som anger att bostadsbidrag inte får lämnas för fler än tre barn, utgör emellertid inte en beräkningsregel av sådant slag som de i 18–23 §§ och är för övrigt inordnad under rubriken Grundläggande bestämmelser. Hänvisningen bör därför begränsas till att omfatta endast de sistnämnda sex paragraferna.

101 kap. 27 §

I första stycket regleras hur bostadsbidrag skall beräknas om bostadskostnaden överstiger visst gränsbelopp. Gränsbeloppet bestäms genom hänvisning till ”det belopp som anges i 26 §”. I 26 § anges emellertid att bidrag lämnas med 75 procent av den del av bostadskostnaden per månad som överstiger 1 800 men inte 2 600 kronor. Vilket av de belopp i 26 § som åsyftas är således språkligt oklart. Uppenbarligen bör gränsbeloppet vara 2 600 kronor, vilket lämpligen anges utan hänvisning till 26 §.

102 kap. 9 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

Paragrafen gäller omprövning med anledning av att den försäkrades taxering eller studiemedel ändras efter det att slutligt bostadsbidrag bestämts och ändringen inverkar på bostadsbidragets storlek. Enligt första stycket skall i sådant fall ett nytt bostadsbidrag bestämmas om sökanden begär det eller om Försäkringskassan tar upp frågan.

Det ter sig ovisst varför lagtexten hänför sig till den försäkrade när det gäller ändrad taxering eller ändrade studiemedel men till sökanden när det gäller begäran om att få nytt bidrag bestämt. Enligt vad som förklarats vid föredragningen skulle terminologin ha samband med att den försäkrade enligt 10 § har möjlighet att efter begäran få bostadsbidraget utbetalt till någon annan.

Lagrådet kan för sin del inte se att detta utgör skäl att variera uttryckssättet, eftersom omprövningsregleringen i förevarande paragraf tar sikte på förnyad bestämning av själva rätten till bostadsbidrag medan 10 § är begränsad till att gälla beslut om utbetalning av ett för den försäkrade fastställt bostadsbidrag till annan adressat. Lagrådet förordar att en enhetlig terminologi används, vilket med balkens konstruktion bör leda till att ordet sökanden ersätts av orden den försäkrade. Lagrådet föreslår vidare att ordet självmant infogas omedelbart efter beteckningen Försäkringskassan.

102 kap. 11 §

Bestämmelsen ger Försäkringskassan möjlighet att i undantagsfall efter framställning av socialnämnden betala ut bostadsbidraget till en lämplig person eller till nämnden. Jämfört med gällande rätt (23 § andra stycket lagen /1993:737/ om bostadsbidrag) har gjorts den ändringen, att bestämningen att bidraget skall användas för hushållets bästa har tagits bort. Detta förklaras i författningskommentaren med att denna typ av ändamålsbestämmelser bör tas bort.

Lagrådet bedömer – på motsvarande sätt som angetts vid 11 kap. 18 §, 16 kap. 18 § och 18 kap. 19 § – att ändamålsbestämningen inte framstår som obehövlig och förordar därför att den får kvarstå.

106 kap. 25 §

För beräkning av bostadstillägg preciseras i paragrafen hur den del av reduceringsinkomsten som avses i 21 § skall räknas ut. Därvid anges denna del vara 62 procent av inkomsten till den del den inte överstiger ett prisbasbelopp och 50 procent av överskjutande inkomst.

Vad som åsyftas med överskjutande inkomst är inte helt klart. Bestämmelsen blir tydligare om det senare ledet – med bättre anknytning till lydelsen av motsvarande bestämmelse i gällande rätt (11 § LBTP) – anges vara 50 procent av inkomsten till den del den överstiger ett prisbasbelopp.

110 kap. 2 §

Bilaga 5

Paragrafen, som finns under rubriken Allmänna bestämmelser, innebär att ersättningar enligt vad som anges i kapitlet skall dras in, minskas eller betalas ut till annan för försäkrade som är häktade, intagna i anstalt eller vårdas på institution eller dylikt.

Paragrafens diffusa avslutningsord ”eller dylikt” reser frågan vad som avses. Först vid en närmare genomgång av kapitlet kan man sluta sig till att det kan gälla sådana fall som nämns i 12 § 1 och 4 (dvs. att den försäkrade fullgör viss tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt respektive att den försäkrade i annat fall än som avses i 2 eller 3 och av annan orsak än sjukdom har tagits om hand på det allmännas bekostnad).

Enligt Lagrådets mening bör paragrafen ses över från grunden så att bättre täckning och precision uppnås i här nämnda avseenden. Även ordföljden i paragrafen torde behöva justeras. Om det som Lagrådet tar upp under 4–36 §§ om kapitlets disposition skulle leda till omarbetning i linje med vad som där förordas skulle förevarande paragraf troligen kunna utgå helt.

110 kap. 3 §

I bestämmelsen anges att även den som olovligen avvikit från häkte eller anstalt eller som vistas utom anstalt med anledning av permission räknas såsom intagen.

Bestämmelsen är utformad och inplacerad som en allmän bestämmelse och avses därmed få generellt genomslag för ersättningar enligt balken som berörs i förevarande kapitel. Den har delvis motsvarighet i nuvarande 7 kap. 14 § EPL. Där har den dock knutits till en regel som begränsar garantipension enligt EPL till visst högsta belopp för den som sedan minst 30 dagar är intagen i anstalt eller är häktad. Emellertid synes med den formulering som valts i EPL den som är häktad inte kunna räknas som intagen, vilket bör vara korrekt. Vad beträffar den som är intagen i anstalt görs i EPL ett undantag från berörda begränsningsregel för tid då den pensionsberättigade vistas utanför anstalt vid utökad frigång (58 § lagen /1974:203/ om kriminalvård i anstalt, KvaL). En särskild reglering gäller också vid s.k. vårdvistelse (56 § KvaL). Dessa förhållanden gör att paragrafens innehåll och utformning behöver analyseras och övervägas närmare. Enligt Lagrådets mening kan samtidigt prövas om en generell lagregel är påkallad eller om frågan med fördel kan överlämnas till rättstillämpningen.

110 kap. 4–36 §§

Efter de allmänna bestämmelserna i 2 och 3 §§ följer en rad bestämmelser som är speciellt utformade och avpassade för respektive förmånsslag men som likväl har sammanförts i kapitlet såsom gemensamma bestämmelser (se 108 och 109 kap.). Dispositionen i denna del kan ifrågasättas. Det gäller här bestämmelser av materiell innebörd som har sådant saksamband med grundreglerna om förmånerna att en uppdelning enligt förslaget ter sig olämplig. Varken utrymmesmässigt eller på annat sätt tycks det uppkomma någon påtaglig vinst genom sammanföringen

och inordnandet under gemensamma bestämmelser. Enligt Lagrådets mening bör dispositionen omprövas med sikte på att de aktuella bestämmelserna hänförs till de förmånsavsnitt där de materiella bestämmelserna i övrigt finns.

110 kap. 5 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 18 § fjärde stycket AFL, dock att det inte längre anges för vilket ändamål ersättningen skall användas. I nuvarande lagstiftning föreskrivs uttryckligen att föreståndaren för inrättningen uppbär medlen för att använda dessa till kvinnans och barnets nytta. Enligt Lagrådets mening är det av vikt att denna ändamålsbestämning får stå kvar i lagtexten, särskilt som den syftar till att tillgodose att utsatta människor verkligen får del av de förmåner de är berättigade till. Jfr även de synpunkter som Lagrådet lämnat i likartade frågor under 11 kap. 18 §, 16 kap. 18 §, 18 kap. 19 § och 102 kap. 11 §.

110 kap. 13, 19, 27 och 31 §§

I dessa paragrafer fastläggs en skyldighet för den som får förmåner vid sjukdom eller arbetsskada m.m., vissa familjeförmåner, förmåner vid ålderdom eller förmåner till efterlevande att betala för sitt uppehälle under vistelse i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten för angivna ändamål. För den som får förmåner vid ålderdom anges sådan skyldighet även när denne är häktad eller intagen i anstalt. Av 38 och 39 §§ följer att betalning för kostnaderna för uppehälle i nämnda fall sker genom att Försäkringskassan gör avdrag med visst belopp från den ifrågavarande ersättningen när den skall betalas ut.

Bestämmelserna om betalningsskyldighet är av sådan rättslig karaktär att de egentligen inte hör hemma i en socialförsäkringsbalk. Den i förslaget valda dispositionen som innebär att bestämmelserna har separerats från bestämmelserna om att avdrag görs genom Försäkringskassans försorg framstår därför som olycklig. Som Lagrådet ser det bör en tydligare koppling mellan betalnings- och avdragsbestämmelserna eftersträvas. I vart fall bör en hänvisning till avdragsbestämmelserna föras in i förevarande paragrafer om betalningsskyldighet.

110 kap. 17 §

I bestämmelsen görs ett undantag från huvudregeln i 16 § om att sjukersättning och aktivitetsersättning inte utges till en försäkrad för tid efter det att denne sextio dagar i följd varit frihetsberövad på grund av intagning i anstalt. Undantaget avser enligt förslaget tid då den försäkrade vistas utanför anstalt enligt 58 § KvaL, dvs. vid utökad frigång.

Under föredragningen har upplysts att undantagsbestämmelsen bör utvidgas till att omfatta även tid då den intagne är beviljad s.k. vårdvistelse enligt 56 § KvaL. Lagrådet noterar att en sådan komplettering behövs för att nuvarande rättsläge inte skall ändras (se 16 kap. 20 § första stycket AFL, som innefattar ett undantag för vårdvistelse).

110 kap. 26 §

Bilaga 5

I paragrafens första mening upplyses om att de följande 27–29 §§, vilka reglerar skyldigheten att i vissa fall betala för uppehälle, gäller allmän ålderspension och äldreförsörjningsstöd. Enligt vad som framkommit vid föredragningen bör bestämmelsen även omfatta särskilt pensionstillägg. Komplettering bör enligt Lagrådets mening ske på sätt som nu sagts.

I paragrafens andra mening anges att vad som sägs om bostadstillägg i 35 och 36 §§ skall tillämpas även när det gäller äldreförsörjningsstöd. Bestämmelsen i denna mening har enligt vad som uppgetts vid föredragningen tillkommit mot bakgrund av att 6 § lagen om äldreförsörjningsstöd hänvisar till 7 § LBTP, vars andra och tredje stycken har fått sin motsvarighet i 35 och 36 §§ i detta kapitel. Denna hänvisning i gällande rätt skulle dock inte vara korrekt såvitt avser 7 § tredje stycket LBTP, som tillfogats efter beslut i ett särskilt lagstiftningsärende. Slutsatsen skulle bli att bestämmelsen i andra meningen av förevarande paragraf bör begränsas till att avse 35 §, medan hänvisningen till 36 § skulle utgå. Lagrådet anser sig inte ha tillräckligt underlag för att ta ställning i denna del utan får förutsätta att den fortsatta beredningen ger besked i frågan.

110 kap. 30 § och rubriken närmast före paragrafen

I första stycket föreslås med avseende på den som får omställningspension eller änkepension och garantipension till sådan pension att, om denne sedan minst 30 dagar i följd är intagen i anstalt eller är häktad, garantipensionen skall från och med den trettioförsta dagen lämnas med högst ett belopp som innebär att denna tillsammans med omställnings- eller änkepensionen uppgår till 4,5 procent av prisbasbeloppet per månad.

Vid jämförelse med gällande rätt (7 kap. 14 § första stycket EPL), som inte avses bli ändrad i sak, framgår att den föreslagna bestämmelsen behöver justeras i visst avseende. Bestämmelsen skall rätteligen inte gälla den som får omställningspension eller änkepension utan enbart ta sikte på den som får garantipension till sådan pension. Lydelsen liksom rubriken i kursivstil närmast före paragrafen bör korrigeras i enlighet härmed.

I fråga om andra stycket bör – likaledes med hänsyn till innebörden av gällande bestämmelse – komplettering ske så att undantag från begränsningen i första stycket skall avse inte bara fall då den pensionsberättigade vistas utanför anstalt vid utökad frigång enligt 58 § KvaL utan även vid fall av vårdvistelse enligt 56 § samma lag.

110 kap. 36 §

Syftet med paragrafen torde vara att i fråga om den som är intagen i anstalt och avtjänar fängelsestraff som överstiger två år föreskriva särskilda begränsningar av den tid för vilken bostadstillägg lämnas. Av paragrafen framgår emellertid inte uttryckligen att fråga skall vara om en försäkrad som har rätt till bostadstillägg. Innebörden kan därför misstolkas, särskilt som den aktuella regleringen i motsats till motsvarigheten

i gällande rätt har brutits ut till en egen paragraf. I klarhetens intresse bör paragrafen inledas enligt följande:

I fråga om en försäkrad som har rätt till bostadstillägg och som är intagen i anstalt och avtjänar fängelsestraff i mer än två år utges bostadstillägg under längst…

110 kap. 37 §

Paragrafen reglerar hur ersättning skall beräknas när ersättningen skall betalas ut för del av en kalendermånad i fall som kapitlet avser.

Enligt Lagrådets mening behöver andra styckets undantagsbestämmelse, som enbart nämner sjuklön, byggas ut i förtydligande syfte. Följande lydelse kan övervägas: Bestämmelserna i första stycket gäller inte för förmåner som är att beteckna som dagersättningar eller för sjuklön oavsett hur denna beräknas.

Rubriken närmast före 110 kap. 38 §

Rubriken, som lyder Hur den försäkrade ska betala för sitt uppehälle och som avses täcka 38–40 §§, är inte väl avpassad efter innehållet i paragraferna. Dessa ger nämligen ett handlingsmönster för Försäkringskassans handläggning av utbetalning av ersättning i fall då den försäkrade skall betala för kostnader för uppehälle. De anger däremot inte hur den försäkrade skall agera. Rubriken kan lämpligen ändras till ”Avdrag för kostnader för uppehälle”.

110 kap. 40 §

I bestämmelsen anges att om den försäkrade samtidigt får flera ersättningar enligt balken, endast ett avdrag skall göras från de sammantagna förmånerna.

På motsvarande sätt som Lagrådet anfört vid 45 kap. 17 § och 46 kap. 4 § synes bestämmelsen på grund av att ordet ”samtidigt” används inte med önskvärd precision ge uttryck för vad som avses. Bestämmelsen bör därför, med viss justering även i övrigt, kunna ges följande lydelse:

Om den försäkrade får flera förmåner enligt denna balk för samma tid, ska endast ett avdrag göras från de sammanlagda ersättningarna.

111 kap. 5 §

I paragrafens första stycke behandlas utbetalning av retroaktivt beviljad periodisk ersättning enligt balken till socialnämnden i fall då den som har rätt till ersättningen har fått bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Enligt föreslagen lydelse skall sådan utbetalning, med de begränsningar som följer av bestämmelsen, alltid ske när socialnämnden begär det.

Enligt motsvarande bestämmelser i gällande rätt (bl.a. 17 kap. 1 § AFL) ges enbart en möjlighet för Försäkringskassan att i dessa fall besluta om utbetalning till socialnämnden. Eftersom ändring i sak inte torde

vara avsedd skall ordet ”ska” på två ställen i första stycket bytas ut mot ”får”.

Bilaga 5

I andra stycket görs undantag från första styckets samordningsreglering med avseende på assistansersättning och sjuklön från en arbetsgivare. Undantag bör dock också göras i fråga om barnbidrag.

111 kap. 7 §

I första stycket finns en bestämmelse om att indragning av efterlevandepension, efterlevandestöd eller efterlevandelivränta skall ske, om den som är berättigad till ersättningen genom brottslig gärning uppsåtligen har berövat den avlidne livet eller medverkat till brottet enligt 23 kap. 4 eller 5 § brottsbalken.

Bestämmelsen har blivit felaktigt utformad såsom en regel om indragning av ersättning till vilken den efterlevande är berättigad. Den bör i stället i överensstämmelse med nuvarande 7 kap. 7 § EPL, till vilken 6 kap. 7 § LAF hänvisar, ange att den efterlevande inte har rätt till ersättning efter den avlidne.

I andra stycket skall som följd av nyssnämnda jämkning av första stycket ordet ”även” utgå. Dessutom bör ordet ”sägs” bytas ut mot ”anges”.

111 kap. 12 §

Som huvudregel i fråga om preskription gäller enligt första stycket att preskription inträder om ersättning som har beslutats enligt balken inte har lyfts före utgången av andra året efter det år då beloppet blev tillgängligt för lyftning. Undantag anges gälla i fråga om sjuklön som betalas ut av en arbetsgivare. Av andra stycket framgår att preskriptionslagen inte gäller i fråga om enskilds fordringar på pension enligt balken om inte annat följer av första stycket.

Paragrafen behöver kompletteras i olika hänseenden. Sålunda följer av specialreglerna om preskription i 13–15 §§ att uttryckligt undantag måste göras även beträffande barnbidrag, underhållsstöd och bilstöd. Detta sker lämpligen genom tillägg sist i första stycket av orden ”… och inte heller i fall som avses i 13–15 §§”. Vidare behöver andra styckets undantag från preskriptionslagen specificeras närmare än som skett. I stället för fordringar på pension enligt balken torde få anges fordringar på allmän ålderspension, särskilt pensionstillägg samt efterlevandepension och efterlevandestöd.

112 kap. 3 §

I paragrafen anges att återbetalningskrav i fråga om vissa efterlevandeförmåner kan ställas även då förutsättningarna i 2 § första stycket är uppfyllda när det gäller den avlidne.

Bestämmelsens utformning gör det onödigt svårt att få grepp om innebörden. Lagrådet förordar att bestämmelsen förtydligas genom att dess senare del utformas enligt följande:

… kan återbetalningskrav ställas även då den avlidne är den som på sätt som anges i 2 § första stycket har orsakat att ersättning betalats felaktigt eller med ett för högt belopp.

112 kap. 8 §

Paragrafen innehåller liksom sin motsvarighet i 20 § första stycket första meningen lagen om underhållsstöd en långtgående återbetalningsskyldighet för enskild. Förutsättningen för uppkomsten av sådan skyldighet är endast att underhållsstödet har lämnats felaktigt eller med för högt belopp. Någon hänsyn till hur den felaktiga utbetalningen har uppstått eller om den enskilde har bort inse att han har uppburit för mycket i ersättning behöver inte tas. Det saknar med andra ord betydelse om Försäkringskassan har gjort fel vid handläggningen av ärendet eller om någon annan än adressaten har lämnat felaktiga uppgifter. Om denna typ av återbetalningsregel, se bl.a. Strömberg i Förvaltningsrättslig tidskrift 1987 s. 306–308. Även regeln om återbetalning av bostadsbidrag i förslagets 9 § har en liknande konstruktion men här mildras strängheten genom generösa eftergiftsregler i förslagets 12–14 §§. I fråga om återbetalning av underhållsstöd har i förarbetena till 20 § underhållsstödslagen tvärtom framhållits att möjligheten till eftergift skall tillämpas återhållsamt (prop. 1995/96:208 s. 91). När de nuvarande återbetalningsreglerna förs samman i ett kapitel framstår regeln om återbetalning av underhållsstöd som onödigt sträng. Det finns knappast några skäl till att den som uppbär underhållsstöd skall vara underkastad en längre gående återbetalningsskyldighet än den som åvilar mottagare av andra ersättningar enligt den föreslagna balken. Även om det inte ligger inom ramen för detta lagstiftningsärende att göra sakliga ändringar bör en sådan oberättigad skillnad kunna rättas till.

112 kap. 10 §

I paragrafen begränsas återbetalningsskyldigheten för den försäkrade i fall då ett interimistiskt beslut om ersättning har fattats och det senare bestäms att ersättning inte skall lämnas eller lämnas med lägre belopp.

En komplettering behövs så att begränsningen omfattar inte bara den försäkrade utan – med anknytning till vem som omfattas av huvudregeln om återbetalning i 2 § – även den som annars har fått ersättningen. För att uppnå detta kan förslagsvis orden ”är den försäkrade inte skyldig att” ersättas av orden ”föreligger inte skyldighet att”.

113 kap. 2 §

I paragrafen anges att det i denna underavdelning (avseende gemensamma bestämmelser om handläggning m.m.) bl.a. finns bestämmelser som gäller utöver eller i stället för bestämmelserna i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen. Med denna föga precisa utformning ges läsaren knappast någon vägledning. Snarare skapas oklarhet om innebörden. Eftersom paragrafen inte kan antas fylla någon funktion för praktisk tillämpning kan den avvaras. Lagrådet föreslår att den utgår.

114 kap. 2 §

Bilaga 5

I andra stycket föreskrivs att vissa uppräknade paragrafer i kapitlet gäller på motsvarande sätt vid handläggningen av ärenden enligt balken hos Premiepensionsmyndigheten. Sålunda nämns bl.a. 8 och 10 §§ men inte 9 §.

Enligt vad som uppgetts vid föredragningen skall också sistnämnda paragraf tas med i uppräkningen, eftersom den kan vara av relevans i fråga om efterlevandeskydd inom premiepensionssystemet. Lagrådet förutsätter att komplettering sker i enlighet härmed.

114 kap. 6 §

Med avseende på hänvisningen i första stycket 2 till punkt 8 i 15 § LSS erinrar Lagrådet om vad Lagrådet anfört i samma fråga vid 54 kap. 6 §.

114 kap. 9 §

I paragrafen anges att bestämmelserna i 4, 7 och 8 §§ gäller även i fråga om (helst: sådan) ansökan om något annat än en förmån som skall göras enligt en bestämmelse i balken.

Enligt uppgift vid föredragningen har 7 §, som innehåller en erinran om att uppgifter kan behöva lämnas enligt 13 §, felaktigt kommit att nämnas i paragrafen. Korrigering får ske under den fortsatta beredningen.

114 kap. 13 §

Bestämmelsen i första stycket saknar motsvarighet i gällande rätt. Enligt bestämmelsen skall Försäkringskassan se till att ärendet blir tillräckligt utrett. Regeln har en enkel konstruktion och omfattar alla slags ärenden enligt balken (förslagets 114 kap. 2 §). Det är uppenbarligen svårt att generellt ange utredningsskyldighetens omfattning, eftersom ärendena kan vara av varierande slag och förhållandena inom samma ärendekategori kan skifta från fall till fall. Det är därför förståeligt om den föreslagna regeln endast konstrueras som ett slags riktmärke. Vad som dock inte kommer till klart uttryck i regeln är att utredningsskyldighetens omfattning kan bero av ärendets beskaffenhet. Det anses exempelvis att en sökande av en förmån i princip skall visa att han uppfyller förutsättningarna för att erhålla denna. Försäkringskassan kan i ett sådant fall fullgöra sin utredningsskyldighet genom att anvisa den enskilde hur denne bäst kan styrka sina påståenden. Kassans utredningsskyldighet blir väsentligt mera omfattande om kassan överväger att meddela ett för den enskilde betungande beslut, t.ex. ett beslut om återkrav eller indragning eller nedsättning av ersättning. Det kan också inom en och samma förmånstyp, t.ex. underhållsstöd eller bostadsbidrag, förekomma skilda slag av ärenden som kan återverka på kassans utredningsskyldighet.

En formulering av bestämmelsen som bättre skulle kunna ge uttryck för det ovan anförda är exempelvis:

Försäkringskassan ska se till att ärendet blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.

En konsekvens som följer av att Försäkringskassan får en lagstadgad utredningsskyldighet är att kassan som part i ett mål hos förvaltningsdomstol för med sig ett utredningsansvar som kan återverka på målets handläggning och omfatta bl.a. skyldighet för kassan att föra något i bevisning. Denna konsekvens bör beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Till det anförda, se JO 1996/97 s. 135.

114 kap. 14 §

I den föreslagna paragrafen anges i fyra punkter vilka utredningsbefogenheter Försäkringskassan har vad gäller bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av balken. Förlagor till paragrafen finns i AFL. De avser främst ärenden om rätt till sjukpenning, rehabiliteringsersättning, sjukersättning eller aktivitetsersättning samt behovet av rehabilitering. Befogenheterna synes vara avpassade till den i dessa ärenden ofta förekommande frågan huruvida eller i vad mån arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom.

Den föreslagna paragrafen kommer att omfatta alla slags ersättningar enligt balken. Den blir således tillämplig även på sådana former av ersättningar som i dag kallas bidrag men som i balken betecknas som socialförsäkringar. Hit hör exempelvis barnbidraget, underhållsstödet, adoptionsbidraget och bilstödet. Beträffande dessa innebär paragrafen väsentligt utökade utredningsbefogenheter för Försäkringskassan. Bland befogenheterna märks särskilt möjligheten att besöka den försäkrade. Såsom förslaget är utformat, avgör kassan själv när denna lagstadgade befogenhet är behövlig. Orden ”När det behövs” innebär därför inte någon egentlig begränsning av vad kassan äger företa sig. Det måste naturligtvis finnas starka skäl för att införa en möjlighet för kassan att göra hembesök eller att eljest besöka den enskilde inom ramen för ärenden rörande de nämnda slagen av bidrag. Här måste vägas in att det för denne oftast är ett integritetskänsligt ingrepp som kassan förfogar över. Om den enskilde skulle vägra att ta emot kassans besök, kan följden bli att ersättningen dras in eller sätts ned (114 kap. 48 § i förslaget).

Någon förklaring till att området för kassans utredningsbefogenheter vidgas ges inte. I det fortsatta beredningsarbetet bör övervägas om inte utredningsbefogenheterna bör begränsas till sådana fall där dessa befogenheter redan finns. Som exempel på en begränsning av här åsyftat slag kan nämnas bestämmelserna i 114 kap. 52 § i förslaget.

114 kap. 17 §

Enligt första stycket ges Försäkringskassan möjlighet att när det gäller tillfällig föräldrapenning som avses i 13 kap. 17 § andra meningen och 24 § kräva att en förälder ger in ett särskilt intyg av arbetsgivaren eller annan som kan ge upplysning om arbetsförhållandena. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 4 kap. 13 § tredje stycket AFL, som gäller krav för rätt till tillfällig föräldrapenning i fall som avses 10 § andra stycket andra meningen eller 11 § tredje stycket andra meningen av samma kapitel.

Vid föredragningen har väckts frågan om inte ett fel uppstått i gällande rätts reglering såvitt avser hänvisningen till 10 § andra stycket andra meningen. Vid närmare undersökning finner man att det i samband med

en lagändring år 2002 i 4 kap. 10 § AFL – varvid en ny andra mening infogades i andra stycket och den tidigare andra meningen blev en tredje mening i stycket – inte gjordes någon följdändring av den berörda hänvisningen i 4 kap.13 § (se härom prop. 2002/03:2 och SFS 2002:1137). Någon korrigering av detta fel av saklig betydelse har därefter inte skett.

Bilaga 5

Mot bakgrund av det anförda bör lagrådsremissens förslag justeras så att felet, som nu ter sig uppenbart, inte förs över till balken. Då motsvarigheten till 4 kap. 10 § andra stycket tredje meningen återfinns i förslagets 13 kap. 18 § skall detta lagrum nämnas i stället för 17 § i samma kapitel. Lagrådet förordar även en redaktionell jämkning genom att orden ”tillfällig föräldrapenning som avses i” ändras till ”tillfällig föräldrapenning i fall som avses i”. Detta med hänsyn till att det inte är fråga om en särskild form av tillfällig föräldrapenning som åsyftas.

114 kap. 28 §

Här föreskrivs att bestämmelserna om utredningsåtgärder i 13 § samt 14 § 1 och 2 i tillämpliga delar gäller även betalningsskyldiga för underhållsstöd (första strecksatsen) och efterlevande i fråga om deras rätt till efterlevandeförmåner (andra strecksatsen).

Bestämmelsen har såvitt gäller efterlevande (andra strecksatsen) sin motsvarighet i 8 kap. 9 § EPL. Där regleras emellertid enbart en uppgiftsskyldighet, men inte några utredningsåtgärder. Enligt vad Lagrådet kan finna omfattas efterlevande som kan ha rätt till efterlevandeförmåner direkt av uppgiftsskyldigheten enligt 13 § andra stycket. Det framstår därför som överflödigt att särskilt nämna efterlevande i förevarande paragraf. Lagrådet förordar således att andra strecksatsen i paragrafen utgår. Vidare är det med hänsyn till innehållet i 13 § andra stycket motiverat att i den kvarstående delen av paragrafen infoga orden ”och uppgiftsskyldighet” omedelbart efter ordet ”utredningsåtgärder”.

114 kap. 29 §

Begreppet myndighet i regeringsformen innefattar – förutom förvaltningsmyndighet – regeringen och domstol. Det bör i det fortsatta arbetet övervägas om regeringen och domstol verkligen skall ha sådan uppgiftsskyldighet som anges i paragrafen.

114 kap. 33 §

I bestämmelsen föreskrivs på motsvarande sätt som i 15 kap. 12 § LIP om skyldighet för den som är ansvarig för grundutbildning av totalförsvarspliktiga att underrätta Totalförsvarets pliktverk om utbetald dagersättning samt i förekommande fall om utbildningen har avbrutits.

Bestämmelsen ter sig främmande i socialförsäkringsbalken eftersom den inte omnämner någon förmån som regleras i balken och inte gäller underrättelse som skall lämnas till Försäkringskassan eller annat socialförsäkringsorgan. Visst samband med balken finns såtillvida att uppgifter av det slag som avses i bestämmelsen torde ha betydelse för bestämmande av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. Å andra sidan framgår inte hur Försäkringskassan får del av uppgifterna från plikt-

verket. Frågan om uppgiftsskyldigheten skall vara reglerad i balken och i så fall hur bestämmelsen härom skall kompletteras och utformas bör enligt Lagrådets mening övervägas ytterligare under den fortsatta beredningen.

114 kap. 34 §

Bestämmelsen ålägger den som driver en skola att lämna de uppgifter som behövs i fråga om förlängt barnbidrag. Andra bestämmelser i samma avsnitt (29–31 §§) förutsätter att uppgiftsskyldighet uppkommer då begäran om uppgifterna görs. Det är naturligtvis inte lätt för en utomstående att avgöra om en uppgift behövs i fråga om förlängt barnbidrag. Det bör därför övervägas om bestämmelsen skall ges följande lydelse:

Den som driver en skola ska på begäran lämna de uppgifter som behövs i fråga om förlängt barnbidrag.

114 kap. 39 §

I bestämmelsen görs undantag från sekretess för utlämnande av uppgifter om ersättningar till vissa organ i angivet samordningssyfte. Bestämmelsen riktar sig till varje annan myndighet som har till uppgift att handlägga ärenden om ersättning enligt balken eller enligt lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån. Bestämmelsen har motsvarighet i 20 kap. 9 a § AFL såvitt avser utbetald ersättning enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring eller lagstiftning om jämförbar ekonomisk förmån.

Bestämmelsen i föreslagen allmän utformning får ett avsevärt vidgat tillämpningsområde jämfört med nuvarande reglering. Uttrycket ”annan jämförbar ekonomisk förmån” kommer helt enkelt att få en annan innebörd. Författningskommentaren belyser inte den faktiska innebörden av utvidgningen och ger inte underlag för bedömning av i vad mån utvidgningen är påkallad. Med hänsyn till att fråga är om en sekretessbrytande bestämmelse bör behovet av bestämmelsen och möjligheterna att klarare och snävare avgränsa bestämmelsens tillämpningsområde övervägas närmare under den fortsatta beredningen.

114 kap. 44 §

Enligt den föreslagna paragrafens första stycke skall den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån enligt denna balk anmäla sådana ändrade förhållanden som ”påverkar rätten till eller storleken av förmånen”. I denna del finns en motsvarighet främst i 20 kap. 8 § första stycket AFL, till vilket lagrum hänvisning sker i flera försäkrings- och bidragsförfattningar.

I paragrafens andra stycke finns som en nyhet en icke uttömmande uppräkning under åtta punkter av faktorer som anmälningsskyldigheten i första stycket ”kan avse”. Vidare föreskrivs i tredje stycket att det när det anses motiverat får krävas att uppgifterna lämnas på sätt som avses i 4 §. Detta innebär bl.a. att uppgifterna skall lämnas på heder och samvete.

Det framgår av bestämmelserna i 112 kap. (se bl.a. 2 §) att den som har underlåtit att fullgöra sin anmälningsskyldighet kan komma att återkrävas på för högt utbetalat belopp. En annan påföljd som kan drabba den som brustit i att fullgöra sin uppgiftsskyldighet är att han kan komma att straffas med stöd av den nya bidragsbrottslagen (2007:612). Bl.a. föreskrivs i 2 § att den som lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrade förhållanden som han eller hon är skyldig att anmäla enligt lag eller förordning, och på så sätt orsakar fara för att en ekonomisk förmån felaktigt betalas ut eller betalas ut med ett för högt belopp, döms för bidragsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Vidare framgår av 4 § att den som av grov oaktsamhet begår en sådan gärning som avses i 2 §, döms för vårdslöst bidragsbrott till böter eller fängelse i högst ett år. Bestämmelser om grovt bidragsbrott finns i 3 §.

Bilaga 5

Som har framgått redan av inledningen av Lagrådets yttrande är förslaget till socialförsäkringsbalk av så komplicerat slag att det knappast låter sig göras för den enskilde att fullt ut förstå vilka omständigheter som kan komma att påverka ”rätten till eller storleken av” en viss förmån. Samtidigt kan alltså ett åsidosättande av uppgiftsskyldigheten enligt den föreslagna paragrafen leda till både återkrav och straff. När uppgiftsskyldigheten kan få så långtgående konsekvenser för den enskilde är det ett rättssäkerhetskrav att denne ur själva lagtexten har möjlighet att utläsa i vilket hänseende han är skyldig att lämna uppgifter. Den allmänt hållna bestämmelsen om anmälningsskyldighet med en icke uttömmande uppräkning av omständigheter som ”kan avses” uppfyller inte sådana grundläggande krav. Visserligen finns genom 3 kap. 5 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter redan en paragraf som i utformningen har vissa likheter med den nu föreslagna. Enligt Lagrådets mening är detta i förevarande fall inte ett tillräckligt skäl när nu avsikten är att utforma en socialförsäkringsbalk som rymmer ett stort mått av rättssäkerhet och där balkens innehåll skall bli lättförståeligt och lättillgängligt för de många människor som berörs av bestämmelserna. Till detta bör läggas att den enskilde på skatteområdet har, särskilt numera, en helt annan ledning och stöd för sitt uppgiftslämnande genom självdeklarationsblanketten och det som hör till denna. Enligt Lagrådets mening måste därför den här aktuella paragrafen utformas så att det konkret framgår vilka förhållanden den enskilde är skyldig att lämna uppgifter om för att fullgöra sin anmälningsskyldighet för att erhålla eller för att få behålla en viss förmån enligt socialförsäkringsbalken.

114 kap. 50 §

Bestämmelsen ger möjlighet för Försäkringskassan att dra in eller sätta ned sjukpenning vid underlåtenhet att styrka nedsättning av arbetsförmågan genom läkarintyg inom den tid som föreskrivs i 30 kap. 20 § eller att ge in sådan särskild försäkran som avses i 19 §.

Framför allt hänvisningen till 30 kap. kan leda till viss osäkerhet om sanktionsbestämmelsen omfattar arbetsskadesjukpenning, som regleras i 42 kap. För att undvika oklarhet förordar Lagrådet att hänvisningen till 30 kap. 20 § utgår och ersätts av orden ”inom sju dagar efter sjukanmälningsdagen”. Vidare bör en redaktionell jämkning ske genom att ut-

trycket ”låter bli” ersätts av ”underlåter”. Bl.a. uppnås därmed en anpassning till rubriken före paragrafen.

114 kap. 51 §

Här bör göras en motsvarande redaktionell jämkning som den som förordats vid föregående paragraf.

116 kap. 4 §

Lagrådet noterar att paragrafen behöver kompletteras med en undantagsregel avseende indragning eller minskning av beslutad assistansersättning. Kompletteringen behövs för att uppnå överensstämmelse med gällande rätt (8 § LASS). Lagrådet föreslår tillägg av ett nytt andra stycke av följande lydelse:

Interimistiska beslut om ersättning enligt 3 § får inte fattas i ärenden om assistansersättning.

117 kap. 10 §

Bestämmelsen i andra stycket andra meningen, som i och för sig också finns i gällande rätt, har en konstruktion som avviker från omprövningsregler på andra rättsområden och som i praktiken kan få olyckliga konsekvenser för enskild. Bestämmelsen innebär att ett överklagande av ett beslut anses som en begäran om omprövning av beslutet om inte omprövning redan skett. Trots att den enskilde redan överklagat beslutet måste han, om han är missnöjd även efter omprövningen, överklaga ytterligare en gång för att få till stånd en domstolsprövning, ty Försäkringskassan lämnar inte över det första överklagandet till länsrätt eftersom detta enligt lagen skall anses som en begäran om omprövning. På andra rättsområden kommer ett överklagande även fortsättningsvis att uppfattas som ett överklagande och därför vidarebefordras till domstol. Många enskilda har till följd av den speciella överklaganderegeln inom socialförsäkringen antagligen gjort kännbara rättsförluster under årens lopp. En enskild tror naturligtvis att det är tillräckligt om han en gång överklagat ett beslut. Eftersom balkens tillkomst medför sakliga ändringar i vissa andra processuella regler, borde också den ovan behandlade regeln ges ett mera normalt innehåll.

117 kap. 22 §

För det fall att en begäran om omprövning eller ett överklagande har avvisats anges i paragrafen att avvisningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken. Detta är en ny bestämmelse för vissa socialförsäkringsgrenar och innebär i dessa delar att avsteg görs från gällande rättspraxis beträffande avvisning av för sent inkomna skrivelser med begäran om omprövning eller med överklagande (se RÅ 2001 ref. 40). Författningskommentaren kan behöva tydliggöra att så är fallet. Lämpligt bör också vara att i kommentaren redovisa den närmare innebörden i fråga om tillkommande möjligheter till ändring av deserta-

tionsbeslut och i fråga om förlängd tidsfrist för överklagande av sådana beslut.

Bilaga 5

117 kap. 23 §

I punkten 7 av paragrafen anges att beslut enligt 26 kap. 9 § andra stycket gäller återbetalning av sjuklönegaranti. Under 26 kap. 9 § ovan har anmärkts att med hänsyn till terminologin i balken (se 112 kap.) ordet återbetalas bör bytas ut mot förslagsvis orden betalas tillbaka. En sådan ändring förutsätter en följdändring i 117 kap. 23 §.

117 kap. 24 §

Enligt paragrafen begränsas rätten att överklaga Försäkringskassans och allmän förvaltningsdomstols beslut i ärenden om sjuklön till att gälla vissa beslut som anges i tre punkter. I punkt 1 nämns beslut som anges i 23 § 2–4, 6 och 7. Däremot tas inte med beslut enligt 23 § 1, dvs. beslut som avses i 114 kap. 27 § om ersättning till arbetstagare för kostnader för undersökning och utlåtande över undersökning i samband med ansökan om högriskskydd.

Enligt Lagrådets mening behöver punkt 1 kompletteras så att begränsningen av överklaganderätten inte omfattar sådana beslut om kostnadsersättning som nu nämnts. Punkt 1 skulle därmed komma att gälla beslut som avses i 23 § 1–4, 6 och 7. En sådan komplettering medför att överensstämmelse i sak uppnås med nuvarande lagstiftning (28 § andra stycket SjlL).

117 kap. 29 §

Bestämmelsen i tredje stycket gäller tidsfristen för att begära omprövning av beslut om fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng.

Bestämmelsen bör i enlighet med nuvarande 13 kap. 11 § första stycket tredje meningen LIP (lydelse enligt SFS 2007:1010) kompletteras så att den omfattar även beslut som avser fastställande av pensionsgrundande belopp. Därjämte bör tredje stycket jämkas redaktionellt genom att orden ”om inkomstgrundad ålderspension” utgår samt genom att ordet ”och” ersätts av ”eller”.

117 kap. 32 §

I första stycket andra meningen föreskrivs att omprövning till den enskildes nackdel av ett beslut om allmän ålderspension får ske endast när det finns anledning till det enligt 33 och 34 §§.

Avsikten lär inte kunna vara att anledning till omprövning skall krävas enligt såväl 33 § som 34 §. Med anpassning till hur motsvarande reglering är utformad i gällande rätt (13 kap. 13 § LIP) skall därför ordet ”och” ersättas av ”eller”, varvid endast ett paragraftecken skall kvarstå.

117 kap. 35 § Prop. 2008/09:200 Bilaga 5

I första stycket anges att 10–19, 21, 22 och 36–40 §§ tillämpas vid överklagande av Försäkringskassans, Skatteverkets, Premiepensionsmyndighetens och allmän förvaltningsdomstols beslut i ärenden om allmän ålderspension. I andra stycket görs undantag med avseende på 12 och 13 §§ i fråga om beslut som har meddelats av Skatteverket och Premiepensionsmyndigheten. I tredje stycket hänvisas i fråga om överklagande av beslut om pensionsgrundande inkomst till vad som sägs i de i första och andra styckena angivna bestämmelserna samt 36–38 och 40 §§ om Försäkringskassan och det allmänna ombudet i stället skall avse Skatteverket och det allmänna ombudet hos Skatteverket.

Paragrafens hänvisningar i andra och tredje styckena behöver överarbetas och anpassas till innehållet i gällande bestämmelser i LIP. Undantaget i andra stycket bör begränsas till beslut som har meddelats av Premiepensionsmyndigheten. Eftersom 12, 13 och 36–40 §§ hör till de i första stycket angivna bestämmelserna uppkommer dubbla hänvisningar genom det sätt varpå tredje stycket har blivit utformat. Detta bör rättas till vid de närmare överväganden om paragrafens innehåll som behövs under ärendets fortsatta beredning.

118 kap. 6 §

Paragrafen gäller i vad mån personuppgiftslagen (1998:204) är tillämplig vid behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration. Vidare anges att en myndighet inom socialförsäkringens administration är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den utför.

Samlingsbegreppet socialförsäkringens administration används i balkförslaget i rubriken till 2 kap. 1 § och innebörden framgår av lagrummet efter rubriken. Begreppet omfattar där Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten och Skatteverket. I den nuvarande lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration innefattas emellertid enbart Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten. Förslaget innebär således att Skatteverket kommer att avses med bestämmelserna i förevarande paragraf. Därigenom uppstår till synes en dubbelreglering, eftersom Skatteverket omfattas av särskild lagstiftning om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet. Mot denna bakgrund föreslår Lagrådet att uttrycket ”inom socialförsäkringens administration” utgår ur paragrafen och att bestämmelserna i stället utformas med sikte på Försäkringskassans och Premiepensionsmyndighetens behandling av personuppgifter.

Som framgår av författningskommentaren till förevarande paragraf har inte till balken förts över någon motsvarighet till 33 § i den nämnda lagen om behandling av personuppgifter avseende möjligheten att överklaga beslut enligt lagen. Skälet härtill är att 32 § personuppgiftslagen sedan den 1 januari 2007 innehåller en regel som svarar mot nämnda 33 §. Mot denna bakgrund kan ifrågasättas om inte balken av tydlighetsskäl bör innehålla en upplysningsbestämmelse i 117 eller 118 kap. så att det klarare framgår att 32 § personuppgiftslagen men inte balkens allmänna

bestämmelser om överklagande skall ha tillämpning i fråga om sådana myndighetsbeslut som avses med 33 § i gällande lag.

Bilaga 5

119 kap. 3 §

Enligt den föreslagna paragrafen skall arbetsgivare eller arbetsföreståndare som låter bli att anmäla arbetsskada enligt 44 kap. 11 § första stycket dömas till böter. Av 44 kap. 11 § framgår att en arbetsgivare eller arbetsföreståndare som har fått kännedom om en inträffad skada är skyldig att ”omedelbart” anmäla skadan till Försäkringskassan.

Lagrådet kan konstatera att den klandervärda företeelsen enligt förslaget är att man ”låter bli att anmäla arbetsskada” enligt en viss paragraf. I gällande rätt är beskrivningen utformad något annorlunda. I 8 kap. 11 § första stycket LAF föreskrivs nämligen att den som ”underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 1 § andra stycket första meningen” dömes till böter. I den aktuella meningen anges att arbetsgivare eller arbetsföreståndare som --- har fått kännedom om inträffad arbetsskada är skyldig att ”omedelbart” anmäla skadan till Försäkringskassan. Den föreslagna paragrafen har inte försetts med någon författningskommentar. Det kan emellertid ifrågasättas om det inte föreligger en saklig skillnad mellan den straffbara underlåtenheten i förslaget jämfört med gällande rätt. I dag torde tidsaspekten ”omedelbart” ha en betydelse vid bedömningen av en anmälningsskyldighet har underlåtits eller ej. Frågan är om detta tidsrekvisit innefattas i den beskrivning som finns i den föreslagna paragrafen. Om en saklig ändring är avsedd bör detta kommenteras. Är däremot inte någon skillnad avsedd mellan förslaget och gällande rätt bör man enligt Lagrådets mening för att undvika tillämpningssvårigheter i detta avseende ge paragrafen en utformning som ligger närmare vad som gäller i dag. Lagrådet föreslår därför att paragrafen i så fall ges följande lydelse:

Arbetsgivare eller arbetsföreståndare som underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 44 kap. 11 § första stycket i fråga om arbetsskada döms till böter.

119 kap. 4 §

Enligt den föreslagna paragrafen döms en arbetsgivare och en uppdragsgivare som inte fullgör uppgiftsskyldighet enligt 114 kap. 29 § till penningböter.

I 114 kap. 29 § finns bestämmelser om skyldighet för myndigheter och enskilda, bl.a. arbetsgivare och uppdragsgivare, att lämna uppgifter till Försäkringskassan och andra myndigheter inom socialförsäkringsadministrationen. De uppgifter som en uppgiftsskyldig skall lämna på begäran av t.ex. Försäkringskassan skall avse en namngiven person och gälla förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av socialförsäkringsbalken (jfr paragrafens första stycke). Det kan således handla om uppgifter som kan vara av betydelse för bedömningen av frågan om någon skall anses berättigad till en viss förmån och i så fall storleken på denna.

Lagrådet kan konstatera att straffbestämmelsen inte har behandlats i författningskommentaren. Av detta kan man få intrycket att paragrafen

motsvarar gällande rätt. Frågan är om så är fallet. Bakom paragrafen ligger åtminstone ett tjugotal paragrafer i olika lagar. I en del av dessa är påföljden i dag ”penningböter”, men i andra ”böter”, medan den föreslagna påföljden är ”penningböter” för alla slags straffbara överträdelser av paragrafen. Vidare noteras att en ”uppdragsgivare” inte är uppgiftsskyldig enligt en del av de lagar som nu inarbetas i socialförsäkringsbalken. Dessutom kan ifrågasättas om den straffbara uppgiftsskyldigheten tar sikte på samma slags förmåner som enligt gällande rätt eller om ytterligare förmåner kommer att omfattas av uppgiftsskyldigheten i 114 kap. 29 §.

Enligt Lagrådets mening måste de ovan nämnda frågorna, som kan vara av betydelse vid straffrättsliga bedömningar, belysas under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet och resultatet komma till klart uttryck i en författningskommentar. Vidare måste författningstexten ses över för att utröna om den i något avseende har fått en inte avsedd utformning.

119 kap. 5 §

I den föreslagna paragrafens andra stycke upplyses om att i brottsbalken finns föreskrifter om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt 26 kap. 2 §.

Lagrådet kan konstatera att 26 kap. 2 § i förslaget till socialförsäkringsbalk innehåller två stycken. Det andra stycket handlar om sekretesslagen (1980:100) och sekretess i det allmännas verksamhet. Det första stycket handlar om viss annan i paragrafen angiven verksamhet. Eftersom sekretesslagen gäller för det allmännas verksamhet och hänvisning i 1 kap. 13 § sekretesslagen finns till bestämmelserna i brottsbalken om brott mot tystnadsplikten, så bör hänvisningen i den föreslagna paragrafen inte avse 26 kap. 2 § utan 26 kap. 2 § första stycket. Enligt Lagrådets mening kan då andra stycket i den föreslagna paragrafen ges följande lydelse:

Om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt 26 kap. 2 § första stycket finns bestämmelser i brottsbalken.

119 kap. 6 §

I paragrafen föreskrivs om bötesstraff för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande i uppgift som enligt 114 kap. skall lämnas i ett ärende enligt 41–46 kap. eller 91 och 92 kap.

Med beaktande av att det är fråga om en straffbestämmelse är det enligt Lagrådets mening angeläget att den utformas så att det framgår i vilka av 114 kapitlets många paragrafer de straffsanktionerade uppgifts- eller anmälningsskyldigheterna står att finna. Det får förutsättas att en sådan specificering kan genomföras utan större svårigheter.

I redaktionellt avseende bör en justering ske av bestämningen av de ärendeslag som avses i paragrafen. Lydelsen bör ändras till att avse ett ärende enligt 41–46, 91 eller 92 kap.

Rubriken närmast före 121 kap. 5 §

Bilaga 5

Rubriken, som täcker enbart 121 kap. 5 §, har lydelsen ”Anmälan till Försäkringskassan m.m.” trots att paragrafen behandlar helt andra frågor än sådan anmälan. En rubriktext som är anpassad till paragrafens innehåll skulle kunna lyda ”Socialförsäkringsskyddet”.

Förslaget till lag om införande av socialförsäkringsbalken

Allmänna synpunkter

Den övergångsreglering som behövs med anledning av en sammanföring av ett större antal socialförsäkrings- och bidragsförfattningar till en ny balk är så omfattande att den lämpligen på sätt som föreslagits i lagrådsremissen tas in i en särskild införandelag. Av förslaget kan förstås att det har varit en såväl tidsmässigt som i övrigt krävande uppgift att efterforska och pröva vad som kan vara relevant av alla de övergångsbestämmelser som tillkommit i samband med att lagstiftningen på de aktuella rättsområdena har vuxit fram och byggts ut samt ändrats på annat sätt vid otaliga tillfällen under en flera decennier lång tid. Lagrådet har vid sin granskning inte kunnat genomföra en motsvarande genomgång som den som ligger till grund för förslaget. Den uppbyggnad och struktur som valts för en införandelag synes väl anpassad till den föreslagna socialförsäkringsbalken. Det är dock fråga om en lagprodukt som inte är lättillgänglig. Bl.a. på grund av mängden hänvisningar till lagrum i balken och i upphävda författningar fordras åtskilligt arbete för att tillgodogöra sig innehållet vid praktisk tillämpning. Detta är en konsekvens bl.a. av omfattningen av balkförslaget.

Mot angiven bakgrund vill Lagrådet framhålla att det inte går att utesluta att någon eller några övergångsbestämmelser med fortsatt tillämplighet kan ha förbisetts och därför inte tagits med i förslaget.

I det följande lämnas synpunkter i anslutning till särskilda lagrum i förslaget.

1 kap. 1 §

Enligt förslaget skall socialförsäkringsbalken och införandelagen träda i kraft den 1 januari 2009. Lagrådets synpunkter på vad som bör vara en tidigaste tidpunkt för ett ikraftträdande har redovisats i Lagrådets sammanfattande bedömning av förslaget till socialförsäkringsbalk.

1 kap. 4 §

Den föreslagna införandelagen innehåller en grundläggande reglering av övergångsfrågorna i samband med ikraftträdandet av socialförsäkringsbalken och upphävandet av de 32 författningar som balken skall ersätta. En huvudprincip som läggs fast är att balken skall tillämpas från och med ikraftträdandet och att de upphävda författningarna skall tillämpas bara i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet. I förevarande paragraf finns bestämmelser som syftar till att knyta ihop beslut om förmåner enligt de upphävda författningarna med tillämpningen av balken så att

nya beslut om förmåner inte skall behöva meddelas enbart på grund av balkens ikraftträdande.

Vid föredragningen har aktualiserats frågan om det särskilt behöver komma till uttryck att sådan kontinuitet som nyss nämnts är avsedd att gälla i samband med att förmånen havandeskapspenning namnändras till graviditetspenning. Införandelagen upptar inte någon särskild regel i detta avseende.

Bestämmelserna i AFL om havandeskapspenning har förts över till balkens kapitel om graviditetspenning utan att någon ändring i sak har åsyftats. Namnändringen gör emellertid att oklarhet kan tänkas uppstå om hur handläggningen skall ske i ärenden där ersättningsfrågan omspänner en tidsperiod som löper såväl före som efter balkens ikraftträdande. Lagrådet förordar därför att den avsedda ordningen tydliggörs i lagtexten. Förslagsvis skulle en bestämmelse härom kunna ges följande lydelse:

Ett beslut eller en åtgärd som har avsett havandeskapspenning ska likställas med ett beslut eller en åtgärd avseende graviditetspenning.

1 kap. 6 §

Av paragrafen framgår att det skall vara fråga om en hänvisning som finns i lag eller annan författning eller ”på annat sätt”. JO har i sitt yttrande över det utredningsförslag som ligger till grund för lagrådsremissens lagförslag ansett att bestämmelsen inte är förenlig med vad rättssäkerheten kräver. Enligt Lagrådets mening borde åtminstone de citerade orden ”på annat sätt” bytas ut mot ett uttryck som närmare anger vad som avses. Möjligt är att vad som åsyftas är ”i särskilt beslut av regeringen” (jfr 118 kap. 2 § balkförslaget). I så fall bör detta eller annat liknande uttryck i stället användas.

2 kap. 1 §

Andra meningen lyder: Motsvarande gäller en allmän försäkringskassas behörighet att utse en styrelseledamot i en stiftelse. Med hänsyn till första meningens utformning och innehåll framstår det som oklart vad som åsyftas med ”Motsvarande”. Lagtexten kan med fördel ge direkt uttryck för att det är Försäkringskassan som skall utöva den behörighet som en allmän försäkringskassa haft att utse en styrelseledamot i en stiftelse.

2 kap. 2 §

I bestämmelsen föreskrivs om fortsatt giltighet, utan hinder av vad som anges i socialförsäkringsbalken, av internationella överenskommelser som gäller i förhållande till Sverige och som ingåtts av regeringen före år 2001 med främmande makt. Dessa överenskommelser anges gälla utsträckt tillämpning av någon av de genom införandelagen upphävda författningarna eller om undantag från vad som föreskrivs i dem.

En motsvarighet till bestämmelsen finns för närvarande i punkt 11 övergångsbestämmelserna till SofL. Där omnämns AFL och lagen om

allmänna barnbidrag men inte övriga författningar som avses bli upphävda vid balkens ikraftträdande. Frågan varför den föreslagna bestämmelsen har getts en utformning som avviker från nuvarande reglering besvaras inte i författningskommentaren. Behovet av den föreslagna utvidgningen kan ifrågasättas.

Bilaga 5

2 kap. 6 §

Bestämmelsen i första meningen, som gäller vissa pensionsförmåner till efterlevande, är hämtad från 3 kap. 2 § 13 SofL. En hänvisning till 87 kap. 2 § 2 socialförsäkringsbalken skall rätteligen avse 86 kap. 2 § första stycket 2 balken. Vidare bör efter ordet beräknat infogas ”i båda fallen”.

Enligt paragrafens andra mening skall bl.a. undantaget i 6 kap. 6 § 9 i balken omfatta även sådan pension som behandlas i första meningen. Vid föredragningen har upplysts att vad som nämnts om undantaget i 6 kap. 6 § 9 har medtagits av misstag och skall ersättas av en tredje mening av innebörd att bestämmelsen i 6 kap. 6 § 9 balken inte skall omfatta sådan pension.

2 kap. 7 §

Enligt andra meningen skall beloppet för lägstanivån i fall som avses i första meningen, dvs. i fråga om föräldrapenning för barn som är födda före den 1 juli 2006, beräknas enligt 4 kap. 6 § första stycket i den upphävda AFL i dess lydelse före den 1 juli 2006.

Eftersom nämnda lagrum i AFL inte är någon beräkningsregel bör andra meningen omformuleras. Lämpligt är då att direkt ange att beloppet för lägstanivån i avsedda fall skall vara 60 kronor om dagen vid hel förmån.

2 kap. 11 §

I paragrafen anges att bestämmelserna i 1 § i den upphävda lagen om statligt personskadeskydd skall tillämpas i dess lydelse före den 1 juli 1995 i fråga om tjänstgöring före denna dag, med undantag för den som tjänstgjorde enligt den upphävda lagen om militär grundutbildning för kvinnor.

Lagrådet noterar att det vid föredragningen har upplysts att undantaget skall utgå med hänsyn till den reglering som föreslås i 4 kap. 38 § första stycket.

2 kap. 17 §

Bestämmelsen anges gälla den som vid utgången av år 2000 fick hustrutillägg enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1998:708) om upphävande av lagen (1994: 309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär förtidspension.

För att överensstämmelse i sak skall nås med den reglering till vilken den föreslagna bestämmelsen hänför sig (punkt 4 övergångsbestämmel-

serna till SofL) behövs en korrigering så att tidsangivelsen i stället blir ”vid ingången av år 2001”.

Ytterligare paragraf i 2 kap.

I anslutning till föredragningen har upplysts att punkt 3 övergångsbestämmelserna till SofL (lydelse enligt SFS 2000:381) alltjämt kan vara av betydelse och därför bör ges en motsvarighet i förevarande kapitel. Den nya bestämmelsen skulle kunna ges följande lydelse:

”I fråga om arbete som har upphört under perioden oktober – december 2000 ska efterskyddstiden i 6 kap. 8 § andra stycket socialförsäkringsbalken räknas från ingången av 2001.”

Lagrådet konstaterar att en sådan bestämmelse bör kunna tas in i en ny paragraf, som förslagsvis betecknas 6 § och förses med rubriken Försäkringstid vid arbetsbaserade förmåner. Kapitlets paragrafnumrering får i så fall anpassas därefter.

3 kap. 2 §

Den föreslagna paragrafen lyder: I fråga om barn som är födda eller, i fråga om adopterade barn, adopterade före den 1 januari 2002 tillämpas bestämmelserna om antalet ersatta dagar i 4 kap. 6 § tredje och fjärde styckena i den upphävda AFL i deras lydelse före den dagen i stället för 12 kap.39–45 §§socialförsäkringsbalken.

I samband med föredragningen har konstaterats att paragrafen behöver kompletteras så att den även täcker fall som avses i punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (2001:141) om ändring i AFL såvitt punkten gäller 4 kap. 3 § AFL. Vidare bör förslagets hänvisning till 4 kap. 6 § fjärde stycket AFL utgå. Enligt Lagrådets mening skulle lagtexten kunna lyda som följer:

I fråga om barn som är födda eller som är adopterade före den 1 januari 2002 tillämpas bestämmelserna om antalet ersatta dagar i 4 kap. 3 § första stycket och 6 § tredje stycket samt bestämmelserna i 4 kap. 3 § sjätte stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den dagen i stället för 12 kap. 12 § första stycket, 17 § och 39–45 §§socialförsäkringsbalken.

3 kap. 9 §

Som följd av ändringar i 47 kap. inkomstskattelagen avseende vad som tidigare benämndes uppskovsavdrag och numera kallas avdrag för uppskovsbelopp upptas i paragrafen en likställighetsregel, som anges gälla i fråga om kapitalinkomst för år före 2007 vid tillämpning av 19 kap. 13 § socialförsäkringsbalken.

I samband med föredragningen har framkommit att regeln i stället skall gälla i fråga om kapitalinkomst för år före år 2008. Justering av lagtexten förutsätts ske i enlighet härmed.

4 kap. 4 §

Enligt paragrafen skall bestämmelsen i 29 kap. 12 § socialförsäkringsbalken, som gäller SGI-skydd under tid då den försäkrade får periodiskt ekonomiskt stöd enligt särskilda avtal, tillämpas bara i fråga om stöd som betalas ut och avser tid efter utgången av juni 2005.

Bilaga 5

Jämfört med punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (2005:334) om ändring i AFL har i förslaget infogats orden ”betalas ut och”. Enligt uppgift i samband med föredragningen bygger tillägget på vad som uttalats i författningskommentaren till lagändringen (prop. 2004/05:108 s. 35) om att den nya bestämmelsen skulle tillämpas när det gäller ersättning som betalas ut och som avser tid efter lagens ikraftträdande men inte för det fall ersättning betalas ut för tid före ikraftträdandet och den sjukpenninggrundande inkomsten har sänkts dessförinnan. Lagrådet ifrågasätter för sin del behovet av att med hänvisning till förarbetsuttalandet tillfoga något utöver vad som anges i den nuvarande övergångsbestämmelsen.

4 kap. 7 §

Enligt bestämmelsen i andra meningen skall omräkning av sjukpenninggrundande inkomst göras tidigast från och med den 1 juli 2006. Detta överensstämmer inte med punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (2005:334) om ändring i AFL, där det i stället anges tidigast den 1 juli 2006. Lydelsen bör anpassas efter gällande övergångsbestämmelse.

4 kap. 38 §

Första stycket innehåller en särreglering, formulerad som ett undantag, avseende den som tjänstgjorde enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor. Vid föredragningen har uppgetts att denna del av bestämmelsen har blivit ofullständigt utformad. Bestämmelsen bör lämpligen i stället delas upp på två meningar, varav den andra (motsvarande undantaget enligt lagrådsremissens formulering) skulle kunna ges följande lydelse:

För den som efter juni 1995 tjänstgjorde enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor tillämpas bestämmelserna enligt deras lydelse från och med den 1 juli 1995.

Denna lydelse motsvarar i sak övergångsbestämmelsen i lagen (1994:2073) om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.

Andra stycket, som inleds med orden ”Vid tillämpningen likställs med grundutbildning som avsågs i 12 och 13 §§…”, har inte tillräckligt samband med bestämmelsen i första stycket för att dessa regler skall stå i samma paragraf. De bör därför särskiljas. Vidare bör bestämningen i andra stycket av vilken grundutbildning som det är fråga om korrigeras. Detta skulle således innebära att andra stycket utgår ur paragrafen och ersätts av en ny paragraf av följande lydelse:

Med grundutbildning som avses i 45 kap.12–14 §§socialförsäkringsbalken likställs motsvarande utbildning enligt 27 § 1 mom. D värnpliktslagen (1941:967) i dess lydelse före den 1 juni 1972.

Om andra stycket bryts ut till en särskild paragraf enligt ovanstående, bör följdändringar göras i fråga om paragrafnumreringen i kapitlet.

6 kap. 25 §

Lagrådet har vid 59 kap. 8 § förslaget till socialförsäkringsbalk förordat viss precisering genom att ordet ”för” infogas i bestämmelsen. Motsvarande precisering bör ske i förevarande paragraf.

Ytterligare paragraf i 6 kap.

Enligt vad som uppgetts i samband med föredragningen behövs en motsvarighet till punkt 4 övergångsbestämmelserna till lagen (2005:328) om ändring i LIP.

Lagrådet instämmer i att den nu avsedda kompletteringen bör göras. Hur detta bör ske får övervägas närmare under den fortsatta beredningen.

7 kap. 19 §

Paragrafen har utformats efter förebild av 9 § lagen (2000:462) om införande av EPL. Tidsangivelserna i andra meningen har inte anpassats efter de förhållanden som är aktuella i förevarande lagstiftningsärende. Andra meningen bör därför ändras och kan då ges följande lydelse:

Detsamma ska gälla om rätt till sådan änkepension uppkommer först efter utgången av år 2002 men grundar sig på dödsfall som har inträffat före den 1 januari 2003.

7 kap. 55 §

I paragrafen avses ett lägsta belopp som, vid tillämpning av 92 kap.18 och 19 §§socialförsäkringsbalken, skall utbetalas i efterlevandelivränta till en efterlevande make som vid utgången av år 2002 hade rätt till sådan livränta. Detta anges felaktigt utgöra det belopp som den efterlevande vid tillämpning av ”de äldre bestämmelserna i samma paragraf” hade rätt till i december 2002.

Korrigering bör ske genom att orden ”de äldre bestämmelserna i samma paragraf” ersätts av ”bestämmelserna i 6 kap. 1 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari 2003”.

Ytterligare paragraf i 7 kap.

Enligt vad som framhållits vid föredragningen har i lagrådsremissen inte kunnat beaktas den först den 13 december 2007 utfärdade lagen (2007:1352) om ändring i införandelagen till LIP. Detta gör att kompletterande bestämmelser av motsvarande innehåll behövs i kapitlet. Dessa skulle kunna tas in i en ytterligare paragraf under rubriken Efterlevande-

skydd i form av premiepension. Paragrafen kan förslagsvis ges följande lydelse:

Bilaga 5

Bestämmelserna om efterlevandeskydd före pensionstiden enligt 94 kap. socialförsäkringsbalken ska inte tillämpas i fråga om ansökningar som kommer in till Premiepensionsmyndigheten före den 1 maj 2010. Föreskriften i 94 kap. 3 § andra stycket balken ska inte tillämpas i fråga om ansökningar som kommer in till myndigheten före den 1 maj 2010.

Den nya paragrafen synes kunna placeras sist i kapitlet som 56 §.

9 kap. 3 §

I paragrafen föreskrivs att bestämmelserna om ränta i 112 kap. 15, 16 och 19 §§ tillämpas bara om återkravet beslutats av Försäkringskassan efter utgången av juni 2007.

Uppräkningen av paragrafer bör enligt Lagrådets mening kompletteras så att den inbegriper – förutom de redan angivna lagrummen, som är att hänföra till socialförsäkringsbalken – även huvudregeln om eftergift av ränta i 112 kap. 21 § i balken. Vidare bör ordet ”bara” kunna avvaras.

9 kap. 14 §

Enligt den föreslagna paragrafen tillämpas äldre bestämmelser i fråga om omprövning och överklagande av avvisningsbeslut som meddelats före den 1 januari 2009. Det borde tydliggöras om förvaltningsdomstols avvisningsbeslut också innefattas i paragrafen.

Förslaget till lag om statlig ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader m.m.

Inledande anmärkning

Inför föredragningen har upplysts att det numera, sedan riksdagen har fattat beslut i anledning av prop. 2007/08:49 om statligt tandvårdsstöd, inte längre finns behov av lagrådsgranskning av delar av lagförslaget, nämligen 7–13 §§ och punkt 4 övergångsbestämmelserna.

I fråga om återstående delar av lagförslaget har Lagrådet följande att anföra.

1 §

Som följd av riksdagsbeslutet om statligt tandvårdsstöd skall tandvård inte omfattas av denna inledande bestämmelse.

5 §

Av bestämmelsen framgår att arbetsgivare för sjöman vid sjömans sjukdom har rätt till ersättning från Försäkringskassan för sina kostnader enligt sjömanslagen för bl.a. tandvård som avses i 7, 9 eller 10 §. Lagrådet noterar att hänvisningarna till de nämnda paragraferna enligt upp-

gift skall ersättas av hänvisningar till lagrum i den nya lag om statligt tandvårdsstöd som beslutats på grundval av ovan nämnda prop. 2007/08:49. Se numera SFS 2008:145.

17 §

Paragrafen motsvarar bestämmelsen i 2 kap. 9 § första stycket AFL. Enligt paragrafen lämnas ersättning från Försäkringskassan för sjukvård utom (bör vara: utanför) Sverige endast i den utsträckning regeringen föreskriver. Något undantag för sådan sjukvård som erhålls i annan EUmedlemsstat görs inte. Med tillämpning av artiklarna 49 och 50 i EGfördraget har en i Sverige försäkrad person rätt till ersättning från Försäkringskassan för kostnader för sjukvård som tillhandahållits i en sådan stat. Se härtill rättsfallet RÅ 2004 ref. 41 I. Det är således inte korrekt att såsom i den föreslagna paragrafen ange att ersättning lämnas ”endast i den utsträckning regeringen föreskriver”. Visserligen framgår av 3 § lagförslaget att EG-rätten ”kan medföra” begränsningar i tillämpligheten av bestämmelserna i lagen, men förekomsten av ordet ”endast” i förevarande paragraf ger intrycket att regeringens föreskrifter skulle vara allenarådande på området.

19 §

I bestämmelsen anges, för det fall att utrikesförvaltningen har lämnat ekonomiskt bistånd för sjukvård utom (bör vara: utanför) Sverige, utrikesförvaltningen har rätt till ersättning från Försäkringskassan för biståndet i enlighet med 18 §. Nuvarande regel i 2 kap. 9 § tredje stycket AFL är konstruerad på motsvarande sätt.

Med hänsyn till att det i 18 § anges att arbetsgivare har rätt till ersättning för kostnad för sjukvård i den ordning regeringen bestämmer framstår hänvisningen i förevarande paragraf till 18 § som oklar till sin innebörd. Möjligt är att uttrycket ”i enlighet med 18 §” betyder att ersättning till utrikesförvaltningen skall utges i den ordning regeringen bestämmer. Under alla förhållanden behöver paragrafens innehåll förtydligas.

Övergångsbestämmelserna

Punkt 2

Avsikten med bestämmelsen måste antas vara att ange att ersättningsbestämmelser som nu finns i AFL – vilken upphävs vid tillkomsten av socialförsäkringsbalken – och som får motsvarighet i den föreslagna nya lagen skall tillämpas även fortsättningsvis i fråga om ersättningar som avser tid före ikraftträdandet. Denna avsikt har inte kommit till uttryck med föreslagen utformning av punkt 2. Lagrådet förordar att punkten omformuleras, förslagsvis enligt följande:

I fråga om ersättning som avses i denna lag och som har motsvarighet i 2 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas även efter ikraftträdandet äldre bestämmelser, om ersättningen avser tid före den 1 januari 2009.

Punkt 3

Bilaga 5

Enligt denna punkt skall i visst avseende tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 6 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 1977. Denna tidsangivelse stämmer inte överens med tidpunkten för ikraftträdandet av den ifrågavarande ändringen i 2 kap. 6 § AFL, jfr SFS 1976:1013. Tidsangivelsen bör rättas till ”före den 1 april 1977”.

Förslaget till lag om ändring i skadeståndslagen

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

Rubrikerna närmast före 8 kap. 9 och 10 §§

I lagrådsremissen föreslås att uppräkningen i vardera 8 kap. 9 och 10 §§ av bidrag som är skattefria anpassas till att de författningar där bidragen för närvarande regleras skall upphävas och ersättas av bestämmelser i den föreslagna socialförsäkringsbalken samt till att vissa av dessa bidrag skall få ändrade beteckningar.

Enligt Lagrådets mening är det lämpligt att i sammanhanget även justera rubrikerna. Som rubrik närmast före 9 § (för närvarande: Barnbidrag) skulle kunna väljas t.ex. Bidrag med anknytning till barn. Rubriken skulle på så sätt bättre än den nuvarande täcka även de tre bidrags- eller stödformer som utöver barnbidrag nämns i 9 §. Även rubriken närmast före 10 § (för närvarande: Bostadsbidrag) skulle kunna få en adekvat innebörd om den gavs lydelsen Bidrag till bostadskostnader.

16 kap. 30 §

I paragrafens första stycke regleras beräkningsunderlaget för avdrag enligt 29 § andra stycket. Underlaget anges skola motsvara överskottet i näringsverksamheten före avdraget minskat med – enligt punkt 2 – inkomst som räknas som inkomst av anställning enligt 62 kap.8–13, 23 och 25 §§socialförsäkringsbalken.

Med hänsyn till att 62 kap. 23 och 25 §§ i den föreslagna balken har utformats såsom undantagsbestämmelser, som anger vad som inte räknas som inkomst av anställning, blir hänvisningen i vad den gäller dessa båda paragrafer inte korrekt. Om man vill undvika att konstruera om bestämmelsen skulle det enligt Lagrådets mening kunna räcka att ersätta ordet ”enligt” närmast före 62 kap. med orden ”med tillämpning av”.

Övergångsbestämmelserna

Enligt punkt 2 skall vad som sägs om bidrag, ersättningar, inkomster, räntor, avgifter och utgifter enligt socialförsäkringsbalken även gälla i fråga om motsvarande företeelser enligt den intill ikraftträdandet gällande äldre lagstiftningen.

I socialförsäkringsbalken föreslås termen ”tillägg” ersätta nuvarande ”ränta” som beteckning på den särskilda gottgörelse som skall ges vid sådan utbetalning som sker på grund av att slutligt bostadsbidrag bestäms till högre belopp än det som har betalats ut i preliminärt bidrag (jfr 102 kap. 7 §). Med hänsyn härtill bör uppräkningen i punkt 2 kompletteras med ordet tillägg, vilket lämpligen kan placeras närmast före ordet räntor.

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 maj 2009

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Odell, Ask, Husmark Pehrsson, Leijonborg, Larsson, Torstensson, Carlgren, Hägglund, Borg, Malmström, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors,

Föredragande: statsrådet Husmark Pehrsson

Regeringen beslutar proposition 2008/09:200 Socialförsäkringsbalk

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som

inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EGregler

Socialförsäkringsbalk (2009:000)

64 kap. 37 och 41– 43 §§ samt 117 kap. 3,

4 och 9 §§