MÖD 2002:17
Skadestånd för miljöskada enligt 32 kap. miljöbalken-----En bensinstation fick under drygt två månader kraftigt minskade intäkter pga att en tillfartsväg hade spärrats av för omfattande gatuarbeten. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att avspärrningen var en störning enligt 32 kap. 3 § första stycket 8. Domstolen fann också att företaget hade drabbats av en ren förmögenhetsskada av betydelse och att det var övervägande sannolikt att denna orsakats av vägavspärrningarna. Vid en skälighetsavvägning bedömde MÖD emellertid att skadan var sådan att den fick tålas, främst med hänvisning till störningens orts- och allmänvanlighet men även till att gatuarbeten ansågs vara samhällsnyttiga.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-07-07 i mål nr M 704-99,
se bilaga A
KLAGANDE
Trelleborgs kommun, 231 83 TRELLEBORG
Ombud
Jur. kand. AG
MOTPART
KM Bilservice Aktiebolag
Ombud
Advokaten MT
SAKEN
Skadestånd enligt 32 kap.miljöbalken
________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
1. Med upphävande av miljödomstolens domslut ogillar Miljööverdomstolen käromålet.
2. KM Bilservice AB förpliktas ersätta Trelleborgs kommun för dess rättegångskostnader vid miljödomstolen med nittioentusensjuhundratrettiofyra (91 734) kr, varav 82 500 kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 7 juli 2000 till dess betalning sker.
3. KM Bilservice AB skall ersätta Trelleborgs kommun för dess rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med etthundratusenetthundra- sextiosex (100 166) kr, varav 91 500 kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.
YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Trelleborgs kommun (kommunen) har yrkat att KM Bilservice AB:s (bolaget) talan lämnas utan bifall. Kommunen har vidare yrkat att bolaget förpliktas ersätta dess rättegångskostnader i miljödomstolen och att kommunen befrias från skyldigheten att ersätta bolaget för rättegångskostnader där.
Bolaget har bestritt ändring.
Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Parterna har i allt väsentligt åberopat samma omständigheter och bevis som vid miljödomstolen.
Förnyade förhör har hållits med KM, LO, RT, RH, SS, BA och RH. De har i huvudsak lämnat samma uppgifter som framgår av miljödomstolens dom. Förhören vid miljödomstolen med CW, GB och TL har föredragits såsom de antecknats i miljödomstolens dom.
Miljööverdomstolen har hållit syn vid bensinstationen på X-gatan och anslutande tillfarter.
Miljööverdomstolen gör följande bedömning.
Som miljödomstolen funnit och som inte satts i fråga är 32 kap. 3 § första stycket 8 p. miljöbalken tillämplig i målet (jfr. även NJA 1996 s. 634). Störningen består av den avspärrning som skedde av X-gatan mellan den 15 januari och den 26 mars 1999 medan skadan utgörs av den ekonomiska effekt som avspärrningen hade på bolagets verksamhet. Liksom miljödomstolen finner Miljööverdomstolen att bolaget har styrkt sina påståenden om störningen och den ekonomiska nedgången i rörelsen medan störningen fortgick. Vidare finner Miljööverdomstolen att bolaget förmått göra övervägande sannolikt att den ekonomiska nedgången orsakades av avspärrningen. Miljööverdomstolen anser också i likhet med miljödomstolen att den skada som bolaget har åsamkats genom avspärrningarna utgör en ren förmögenhetsskada och att denna i enlighet med vad som sägs i 32 kap. 1 § andra stycket miljöbalken är av betydelse.
Enligt 32 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken skall en skada av detta slag som inte har orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet ersättas endast i den utsträckning den störning som orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Bestämmelsen motsvarar 1 § 3 st miljöskadelagen (1986:225). I förarbetena till denna bestämmelse i miljöskadelagen (prop. 1985/86:83 s. 41) framhålls att det inte går att ange någon klar toleransgräns eller annat bestämt mått av störningar som den skadelidande får tåla. Det hävdas vidare att utöver skadans art också typen av skadegörande verksamhet kan komma att i någon mån spela in och att en skadelidande skulle kunna få tåla något mer vid verksamheter som är samhällsnyttiga än i andra sammanhang. Det är alltså här fråga om en relativt fri skälighetsavvägning, där hänsyn får tas till olika faktorer.
Till att börja med kan redan storleken av skadan vara sådan att den skäligen inte bör tålas. För bolaget uppgår skadan till 80 000 kr, vilket är en i och för sig avsevärd summa för en enskild näringsidkare. Den bör emellertid inte betraktas isolerad från de ekonomiska sammanhang som bolaget verkar i. Rörelsens omsättning ligger årligen på omkring 30 Mkr, vinsten på cirka 800 000 kr och det årliga resultatet efter bokslutsdispositioner på 150 000 - 200 000 kr. Att jämföra skadan med de årliga resultaten framstår enligt Miljööverdomstolen emellertid som ett alltför snävt beräkningssätt, särskilt som det här är fråga om en temporär skada. Skadan bör i stället jämföras med resultaten under en längre tidrymd. Detta framstår som motiverat utifrån de uppgifter som KM har lämnat om att rörelsens resultat under andra perioder på 1990-talet påverkades positivt av avspärrningar som drabbade eller ombyggnader som genomfördes på konkurrerande bensinstationer. Mot denna bakgrund kan Miljööverdomstolen inte finna att skadans storlek i sig utgör skäl för att den skall ersättas av kommunen.
När det sedan gäller skälighetsavvägningen i övrigt bör följande förhållanden beaktas. Avspärrningen på X-gatan omfattade endast tillfarten söderifrån och den var således aldrig total. Med undantag för en kort period i slutet av januari månad kunde bensinstationen obehindrat nås från den norra tillfarten, och under hela perioden från lokalgatorna i området. Att genomfartstrafik begränsas på så sätt under drygt två månader på grund av gatuarbeten kan inte anses som särskilt ovanligt. Detta torde gälla vid en jämförelse med liknande arbeten såväl i Trelleborg som i andra städer. I denna del finner Miljööverdomstolen anledning att påpeka att jämförelsen bör avse störningens vanlighet, dvs. det faktum att en gata stängs av under liknande förhållanden. Att sedan en teknik för att sätta gatsten kan vara mer eller mindre orts- eller allmänvanlig saknar avgörande betydelse i sammanhanget.
Att kommunen har använt sig av en viss teknik vid gatuarbetena som medfört särskilda påfrestningar för omgivningen kan inverka på skälighetsavvägningen om förfarandet framstår som omotiverat. De skäl som kommunen angivit för att stensätta gatan i hela dess bredd framstår som försvarliga av hänsyn till såväl trafiksäkerhet och arbetarskydd som kvaliteten på stensättningen. Inte heller i övrigt framstår kommunens agerande som särskilt anmärkningsvärt eller hänsynslöst; inför gatuarbetena har kommunen gått ut med information i brev och i radio, informerat bolaget och varit behjälplig med att sätta upp skyltar. De alternativa sätt att utföra gatuarbetena på, som bolaget hänvisat till, framstår inte heller som självklart bättre än den metod som kommunen valde. Att hålla halva vägbanan på X-gatan öppen skulle visserligen - med reglerad dubbeltrafik - möjliggjort lättare trafik i båda riktningarna men skulle ändå inte tillåta passage för tung trafik. Av KMs uppgifter har framgått att den tunga trafiken svarar för en stor del av intäkterna. Om arbetena utfördes sommartid skulle en eventuellt kortare tid för arbetet möjligen uppvägas av att den ekonomiska effekten på bolagets verksamhet kunde bli större.
På grund av det anförda och även med beaktande av att gatuarbetena får anses som samhällsnyttiga finner Miljööverdomstolen att den skada som bolaget åsamkats av avspärrningen på X-gatan är av sådan art och omfattning att den skäligen får tålas vid en jämförelse med förhållandena på orten och i övrigt. Bolagets talan skall därför ogillas.
Med den utgången skall bolaget ersätta Trelleborgs kommun för dess rättegångskostnader vid miljödomstolen och i Miljööverdomstolen. Vad kommunen yrkat i det hänseendet är skäligt.
_________________________
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga
Överklagande senast 2002-03-22
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand och Roland Halvorsen, referent, fastighetsrådet Anders Dahlsjö samt hovrättsassessorn Åsa Marklund Andersson. Enhälligt.