MÖD 2004:33

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Ångermanlands tingsrätts, fastighetsdomstolen, dom 2002-10-16 i mål nr 498-02, se bilaga

KLAGANDE

Swerock AB, 556081-3031, Box 22284, 250 24 HELSINGBORG

Ombud

Advokaten BB

MOTPART

AB Härnösands Schakt- och Trädgårdsanläggningar, 556176-8200, Industrigatan 10, 871 53 HÄRNÖSAND

Ombud

Advokaten AB

SAKEN

Skadestånd enligt miljöskadelagen m.m.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer fastighetsdomstolens domslut.

2. Swerock AB skall ersätta AB Härnösands Schakt- och Trädgårdsanläggningar för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med tvåhundrasextusensexhundra (206 600), varav 185 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Swerock AB (Swerock) har yrkat ändring av den överklagade domen på så sätt att AB Härnösands Schakt- och Trädgårdsanläggningars (HST) förda talan ogillas samt har yrkat ersättning för rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen med där yrkat belopp. Swerock har vitsordat det utdömda beloppet om 663 476 kr, avseende utlägg och redan genomfört arbete i egen regi, såsom skäligt i och för sig. Vad avser det utdömda beloppet om 500 000 kr avseende kvarstående återställningsåtgärder har bolaget inte vitsordat något belopp som skäligt i sig.

HST har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN M.M.

Parterna har i överklagade delar åberopat samma grunder och omständigheter i Miljööverdomstolen som vid fastighetsdomstolen med följande tillägg.

Swerock: I sin skadeberäkning har tingsrätten dels gått utanför HST:s talan, dels skönsmässigt uppskattat HST:s skada utan erforderligt stöd i 35 kap. 5 § rättegångsbalken. HST har tillerkänts ersättning för fortsatt återuppbyggnad trots att yrkandet avsåg ersättning för återställande av kaj. Fastighetsdomstolen har vidare inte gjort avdrag för den förbättring som åtgärderna medfört i förhållande till fastighetens skick innan skadan inträffade.

HST: HST yrkade vid fastighetsdomstolen ersättning med 5 100 000 kr för återuppbyggnad av kaj. I detta belopp ingick utfyllnad av kajområdet till ursprunglig nivå jämte asfaltering m.m. för att återställa området i det skick det var innan skredet inträffade. Fastighetsdomstolen konstaterade att HST inte är berättigat till ersättning för uppförande av ny kaj men däremot för ytterligare återställningsåtgärder så att det raserade området åter blir ett markområde. Fastighetsdomstolens skönsmässiga uppskattning av skadan är lagligen grundad och ryms inom HST:s yrkande. Vad gäller påståendet om avdrag för förbättringar har HST enbart följt geoteknisk expertis. Åtgärdandet har endast kunnat ske på det sätt som skett. I och med åtgärdandet har i och för sig stabiliteten förstärkts men kan inte anses som en sådan förbättring som skall medföra avdrag på ersättningen.

I Miljööverdomstolen har förnyade förhör hållits med samtliga vid fastighetsdomstolen hörda personer. Parterna har åberopat samma skriftliga bevisning som vid fastighetsdomstolen. Miljööverdomstolen har hållit syn på fastigheten Ramvik 1:55 i Härnösand.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Tillämplig lagstiftning

HST gör i första hand gällande att miljöskadelagen (1986:225) skall tillämpas i målet. Swerock har invänt att miljöskadelagen inte är tillämplig då skadan inte inträffat i omgivningen.

Enligt 1 § miljöskadelagen är lagen tillämplig på vissa skador som verksamhet på en fastighet orsakat i sin omgivning. Av utredningen i målet, och då främst av punkt 6 i kompletteringen till nyttjanderättsavtalet och av förhöret med HST:s företrädare SS, framgår att Swerock har haft rätt att nyttja den väg som löper längst med kajen och att användningen av vägen var en förutsättning för verksamhetens bedrivande samt att avsikten också var att Swerock skulle kunna tippa vissa massor i vattnet vid kajens sidor som erosionsskydd. Mot bakgrund härav gör Miljööverdomstolen den bedömningen att vägen och kajen ingått i Swerocks verksamhetsområde. Det är raset av vägen och kajen samt till viss del markområdet under de upplagda massorna som är föremål för talan i målet. Miljööverdomstolen finner att skadan därför har uppkommit inom Swerocks verksamhetsområde och inte i omgivningen till den verksamhet som bolaget bedrev på platsen. Miljöskadelagen är därför inte tillämplig i målet.

HST har i andra hand gjort gällande att Swerock är skadeståndsskyldigt med stöd av skadeståndslagen. Swerock har mot detta invänt att skadeståndslagen inte kan tillämpas när det, som i detta fall, föreligger ett avtal mellan parterna och att avtalet reglerar hur verksamheten skall bedrivas samt då avtalsbrott inte föreligger.

Skadeståndslagen tillämpas om annat inte är särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av reglerna om skadestånd i avtalsförhållanden (1 kap. 1 § skadeståndslagen). Swerock och HST är ense om att frågan om skadestånd inte regleras i avtalet och att frågan inte heller varit föremål för diskussion mellan dem. Då avtalet inte innehåller något som reglerar skadeståndsansvaret och det inte heller påståtts att särskilda skadeståndsregler gäller vid aktuell typ av avtal, är skadeståndsansvaret att bedöma enligt skadeståndslagen. Miljööverdomstolen har därför att bedöma om Swerock, på sätt HST påstått, handlat vårdslöst och om denna vårdslöshet i så fall orsakat den uppkomna skadan.

Har Swerock varit försumlig?

Enligt avtalet hade Swerock rätt att lagra krossmaterial på vissa platser på eller intill kajområdet och avtalet innehöll inte någon uppgift om den mängd massor som fick läggas upp. Att avtalet innefattar en rätt att lagra krossmaterial innebär dock inte en rätt att lagra på ett sådant sätt att fastigheten skadas. I målet är att beakta att aktuellt område har belastats med krossmassor som motsvarar belastningen från ett ca 15 våningar högt hus och detta på ett avstånd av 10-15 meter från den gamla träpålade kajen.

Miljööverdomstolen finner, till skillnad från fastighetsdomstolen, det inte visats att Swerock av utomstående fått information om att kajområdet börjat röra på sig. Oavsett om sådan information erhållits eller inte så har det ändock ålegat Swerock att ha kontroll över hur krossverksamheten bedrevs på platsen och vilka massor och mängder som lagrades. Miljööverdomstolen instämmer i fastighetsdomstolens bedömning att Swerock borde ha gjort en geoteknisk undersökning innan området belastades på det sätt som skedde. Swerock har enligt Miljööverdomstolen varit vårdslöst genom att lagra sådana tyngder som skett utan att förvissa sig om att detta kunde ske utan risk för skred. Denna vårdslösheten har varit orsak till skredet och de skador som därigenom uppkommit. Swerock är därför skadeståndsskyldigt gentemot HST.

Skadeberäkning

Tvist föreligger inte om den av fastighetsdomstolen utdömda ersättningen för utlägg (140 312 kr) och för sådant återställningsarbete som redan har utförts i HST:s egen regi (523 164 kr). Tvist föreligger dock om utdömd ersättning för att återställa det raserade området i ursprungligt skick.

Miljööverdomstolen finner att de återställningsåtgärder som fastighetsdomstolen funnit ersättningsgilla ryms inom det yrkande som HST framställt vid domstolen. Swerock fick vid fastighetsdomstolen delvis bifall till sin invändning om att det inte inträffat någon skada eftersom kajen inte bedömdes ha något ekonomiskt värde för HST. Invändningen bifölls dock inte fullt ut då fastighetsdomstolen ansåg Swerock skyldigt att ersätta HST för kostnader för att återställa hela det raserade området i ursprungligt skick. Vid ett sådant ställningstagande från domstolen och då Swerock inte vitsordat något belopp som skäligt i sig för någon del av återställningsarbetena bör fastighetsdomstolen lagligen kunna skälighetsbedöma ersättningen.

Miljööverdomstolen delar fastighetsdomstolens bedömning av kostnaden för kvarstående återställningsarbeten.

Det arbete som utförts för att återställa markområdet efter raset har, enligt vad som framkommit i målet, varit nödvändigt för att förhindra att ytterligare mark rasade. Swerock har inte invänt mot det sätt återställningsarbetena gjorts i och för sig och dessa framstår för Miljööverdomstolen som utförda på ett lämpligt sätt. Det torde dock vara tveksamt om HST kommer att kunna tillgodogöra sig den förbättring av markområdet som återställningsarbetet inneburit. Miljööverdomstolen anser att det under dessa förhållanden inte finns anledning att göra avdrag för förbättring.

Medvållande

Miljööverdomstolen finner att HST på de av fastighetsdomstolen anförda skälen inte kan anses som medvållande till skadan.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall Swerock ersätta HST för dess rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Swerock har därvid medgivit den av HST begärda ersättningen avseende ombudsarvode, 185 000 kr, men överlämnat till rätten att pröva yrkad vittnesersättning, sammanlagt 29 200 kr.

Miljööverdomstolen finner att yrkad vittnesersättning är skälig utom såvitt avser ersättning till RJ. RJ begärde vid huvudförhandlingen ersättning med 9 600 kr utgörande förlorad arbetsförtjänst motsvarande 8 timmars konsultarvode. HST medgav att utge detta belopp och RJ tillerkändes begärd ersättning.

Ett vittne är enligt 36 kap. 24 § rättegångsbalken berättigad till ersättning för bl.a. tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. Den ekonomiska förlust RJ gjort genom sin inställelse till förhandlingen torde inte motsvara det arvode han debiterar gentemot kund under en hel arbetsdag. Till detta kommer att ersättning för inställelse i domstol är skattefri till den del den avser t.ex. tidsspillan (8 kap. 27 § inkomstskattelagen [1999:1229], jfr RH 1988:106). Miljööverdomstolen finner att RJ för sin inställelse får anses skäligen tillgodosedd med tvåtusen kronor för tidsspillan.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2004-07-21

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, fastighetsrådet Anders Dahlsjö, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent, och adjungerade ledamoten Anna-Lena Kileus. Enhälligt.

__________________________

BILAGA A

ÅNGERMANLANDS TINGSRÄTTS, FASTIGHETSDOMSTOLEN, DOM

PARTER

Kärande

Aktiebolaget Härnösands Schakt- och Trädgårdsanläggningar, 556176-8200

Industrigatan 10

871 53 HÄRNÖSAND

Ombud:

Advokaten AB

Svarande

Swerock Aktiebolag, 556081-3031

Box 177

751 04 UPPSALA

Ombud:

advokaten BB

__________________________

DOMSLUT

1. Tingsrätten förpliktar Swerock Aktiebolag att till Aktiebolaget Härnösands Schakt- och Trädgårdsanläggningar betala enmiljonetthundrasextiotretusenfyrahundrasjuttiosex (1 163 476) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 663 476 kr från 1997-07-01 och på 500 000 kr från 2002-10-16, allt tills betalning sker. För beräkning av ränta som avser tiden före 2002-07-01 skall 6 § räntelagen tillämpas i dess lydelse före 2002-07-01.

2. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

___________________________

BAKGRUND

AB Härnösands Schakt- och Trädgårdsanläggningar (HST) äger fastigheten Härnösand Ramvik 1:55. På fastigheten finns ett kajområde som gränsar till Ångermanälven. Den 23 december 1992 ingick HST ett nyttjanderättsavtal med Swerock AB. Avtalet innebar att Swerock fick ensamrätt att utvinna och tillgodogöra sig berg- och grusmaterial inom ett täktområde på Ramvik 1:55, vilket låg i anslutning till kajområdet. Mellan Swerocks upplagsplatser och kajkanten skulle utrymme lämnas för en utfartsväg. Swerock fick under sensommaren 1995 täkttillstånd, vilket gav bolaget rätt att utvinna 500 000 ton bergmaterial inom nyttjanderättsområdet. Swerock påbörjade därefter sin verksamhet innebärande att bergmassor sprängdes och krossades samt lades upp på upplagsplatser på kajområdet. Natten mellan den 7 och 8 november 1995 inträffade ett skred inom upplagsplatsen, varvid ett ca 75 x 20 meter stort landområde gled ut i Ångermanälven. Skredområdet innefattade bl a kajens pålkant, vägen mellan kajkanten och upplagsplatsen samt delar av Swerocks upplag av färdigkrossat material.

YRKANDEN

HST har yrkat att Swerock förpliktas betala skadestånd dels med 768 324 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 juli 1997, dels med 5 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dag för dom.

Det yrkade beloppet 768 324 kr avser ersättning för hittills utförda arbeten avseende återuppbyggnad av kajområde samt justering och asfaltering av upplagsplanen i anslutning till skredområdet enligt följande:

Utlägg till VBB 125 023 kr

Utlägg till KM Anläggningsteknik 16 297 kr

Utlägg till Geoprojektering 33 992 kr

Utfört arbete i egen regi 523 164 kr

10 % påslag för administration 69 848 kr

Beloppet 5 100 000 kr avser ännu ej gjorda arbeten för att bygga en ny träpålkaj och asfaltera upplagsplanen enligt en offert från Skanska.

Swerock har bestritt yrkandena. Swerock har vitsordat utläggen till VBB, KM Anläggningsteknik och Geoprojektering samt yrkad ränta som i sig skäliga. Yrkade belopp för eget arbete, påslag för administration samt för ännu ej gjorda arbeten har inte vitsordats som skäliga.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

PARTERNAS GRUNDER

HST: Fastigheten Härnösand Ramvik 1:55 ligger vid Ångermanälvens strand och är en gammal industrifastighet. Redan år 1873 etablerades en ångsågsverksrörelse, vilken efterhand moderniserades och hade olika ägare. Timmer fraktades genom flottning samt kom landvägen och på båt. Huvuddelen av sågade trävaror lämnade området med båt. De tidigaste kajplatserna på Ramvik 1:55 bestod av s k ruskkajer. Den kaj som försvann i skredet var en träpålkaj byggd under 1960-talet. I mitten av 1970-talet förlängdes kajen söderut med en stålspontkaj. År 1987 försattes Ramviks Sågverk i konkurs huvudsakligen beroende på strukturrationalisering. Sågverks-, timmersorterings- och barkningsutrustning hade redan då avyttrats. Kvar fanns några tomma byggnader, bl a Törebodamagasinet, som hyrdes av SCA. År 1992 köpte HST fastigheten Ramvik 1:55 av konkursboet. HST:s avsikt var att starta matjordstillverkning, eftersom det fanns gott om bark på fastigheten, samt att hyra ut vissa lokaler. Även kajområdet ansågs intressant. Matjordstillverkningen skulle ske i Törebodamagasinet. För att få större arbetsyta avsåg HST att spränga bort en bit av det berg som fanns i närheten. Dessa planer blev kända och HST kontaktades av Ragnar Granlund, som arbetade hos Nord Grus AB, som nu ändrat namn till Swerock. Kontakterna ledde till nyttjanderättsavtalet den 23 december 1992, genom vilket Swerock fick ensamrätt att utvinna och tillgodogöra sig berg- och grusmaterial inom det täktområde som omfattades av Länsstyrelsens beslut. I avtalet angavs att Swerock svarar för erforderliga tillstånd för täktverksamhetens bedrivande och exploatering. Swerock svarar för att exploatering och återbehandling av bergtäkten sker enligt Länsstyrelsens beslut och anvisningar. Swerock övertar befintlig täktansökan och fullföljer ansökan samt svarar för kommande handläggningskostnad och erforderlig bankgaranti för efterbehandlingsarbeten. Swerock svarar för kostnaden vid besiktningar och vibrationsmätningar på omkringliggande fastigheter och byggnader samt skall förete en tecknad ansvarsförsäkring om 5 mkr för skador som kan uppstå vid sprängningsarbeten i bergtäkten. Swerock har således bedrivit verksamheten och har verksamhetsansvaret. Vidare angavs att Swerock utan ersättning hade rätt att uttaga grus- och bergmaterial för iordningsställande av erforderliga upplagsplaner och förstärkning av utfartsväg. Att avbaning till befintligt berg enligt avtalet skulle utföras och bekostas av HST har inte med upplagsplatsen och raset att göra. Det avser nämligen den del som skulle sprängas. Till nyttjanderättsavtalet fogades tre bilagor. Bilaga 1 angav vilket område Swerock disponerade som upplagsplats. På en av Swerock ingiven kopia av bilaga 1 finns med en tuschpenna inritat vad som var upplagsområdet. Denna markering gjordes inte vid avtalstillfället på avtalets original utan har inritats efteråt. Bilaga 2 preciserade vilken ersättning HST skulle få för materialuttagen. Bilaga 3 kompletterade och förtydligade avtalstexten. Enligt p 6 skulle upplag för färdig produkt vara 40 m från byggnad 12 (Törebodamagasinet) mot NV. Befintlig utfyllnad skulle borttagas av HST vid byggnad 7, vilket endast avsåg sly som skulle bort och mindre rasmassor. Vattenområde mellan byggnad 7 och 10 skulle avsättas som fyllnadsområde för skut och massor. Avtalstexten i denna del var missvisande. Meningen var att visst skut skulle läggas som erosionsskydd på ett begränsat område vid byggnad 7 och inte i vattenområdet mellan byggnaderna 7 och 10, vilket skulle förstöra HST:s kaj. För en sådan åtgärd krävs dessutom tillstånd av vattendomstol. Utfartsväg skulle finnas från byggnad 12 förbi byggnad 10-11, byggnad 7 längs strand förbi byggnad 5 och byggnad 1 som ansluts vid grind i norra området. Nyttjanderättsavtalet tillkom på initiativ från Swerock, som också initierat avtalstexten. Täktansökan avsåg tre etapper, den första på 210 000 ton, den andra på 350 000 ton och den tredje på 300 000 ton. Den årliga produktionen beräknades till 50 000 - 100 000 ton krossat berg. Den 1 juli 1994 avslog Länsstyrelsen Swerocks ansökan att få anlägga bergtäkt på fastigheten. Swerock överklagade i Koncessionsnämnden för miljöskydd, som den 10 mars 1995 upphävde Länsstyrelsens beslut och lämnade Swerock tillstånd till bergtäkten, dock endast till etapp 1. Ärendet överlämnades till Länsstyrelsen som hade att meddela villkor för verksamheten. Det är således Swerock som är verksamhetsutövare. I beslut den 4 april 1995 meddelade Länsstyrelsen villkor och erinrade därvid, att meddelat tillstånd enligt miljöskyddslagen inte befriade tillståndshavaren från skyldigheten att iakttaga vad som i annan författning föreskrevs i fråga om den anläggning eller verksamhet som avsågs med tillståndet. Någon gång under sommaren 1995 började Swerock att spränga och krossa bergmassor. Till första krossningen använde Swerock en stor kross- och sorteringsanläggning som vägde ca 80 ton. När den transporterades till området uppkom en sättningspricka. Swerock lade upp hel- och halvfabrikat av krossat berg i olika högar. Upplagsplatserna placerades på Swerocks initiativ. Avsikten var att upplagsplatsen i ett senare skede skulle dras in mot bergtäkten, allteftersom ytor frilades där berg sprängdes bort. Swerock skulle även iordningställa erforderliga upplagsplaner och göra förstärkning av utfartsvägen. Området där Swerock bedrev sin täktverksamhet sluttar ned mot Ångermanälven. Omedelbart utanför kajen är vattnet 10-11 meter djupt men endast några meter längre ut är djupet 40-60 meter. Alven har således en brant strandlinje nedåt. HST gör gällande att det ålegat Swerock att göra en markundersökning för att kontrollera stabiliteten i området innan man började arbetet med att krossa och lägga upp material i högar. Swerock har inte gjort någon markundersökning och inte heller på annat sätt skaffat sig kunskap om markförhållandena eller vilken belastning området tålde. Vid täktverksamhet måste även frågan om skyddsåtgärder vid arbetets bedrivande beaktas. Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om skyddsåtgärder mot skada genom ras anger bl a att arbetet skall planeras, ordnas och bedrivas så att olycka genom ras förebyggs och att underlag och konstruktion som belastas skall ha betryggande bärighet. Förändringar i bärigheten t ex på grund av belastning, vibration, fuktighetsändring, väderlek, reparations- eller ändringsarbeten skall beaktas. I en kommentar till kungörelsen anges att vissa jordarter (lerarter) tillhör en typ av material som vid belastning och/eller vibrationer kan ändra konsistens och att därför en geoteknisk undersökning av grundförhållandena kan behövas. Vidare anges att kant, stup eller annan nivåskillnad där risk finns för att fordon eller liknande störtar skall ha skyddsanordning. Dessa bestämmelser riktar sig mot den som är ansvarig för verksamheten, i detta fall Swerock. Utan att vidta ovan angivna åtgärder fortsatte Swerock att lägga upp högar av krossat material. Någon tid före skredet noterade några fiskare att kajområdet ändrades och att det såg ut som det rörde på sig. Fiskarena påtalades detta för Swerocks personal och angav att området var överbelastat, men fick inget gehör för sina synpunkter. Fiskarena noterade vidare en sättningsspricka i en angränsade kaj sydost om skredområdet, vilken spricka fylldes igen av Swerocks personal. Ca en vecka före skredet grävde HST ned en kabel längs med kajområdet, 12-15 meter från kajkanten. Grävningen skedde med en kabelskopa, var ca 30 centimeter djup och hade ingen inverkan för raset. Vid skredet låg krossat material i en enda upplagshög som var 40-50 m bred och 10-12 m hög. På vissa ställen låg högen endast 5 m från kajkant och inkräktade på utfartsvägen, som skulle finnas mellan upplaget och kajkanten med hänsyn till åtkomst till Törebodamagasinet. Vid raset försvann delar av Swerocks krossmassor, samt kajen och utfartsvägen vilka inte ingick i Swerocks verksamhetsområde. Parterna kontaktade sina respektive försäkringsbolag. HST hade en fastighetsförsäkring hos Folksam, som inte täcker aktuell typ av skada. Swerock hade en ansvarsförsäkring hos Skandia, vilken ersätter sådan skada. Swerock gjorde klart att man inte hade något ansvar och att man avsåg att kräva HST på skadestånd för stillestånd tills ny väg byggts. Vid sammanträffande mellan parterna den 28 november 1995 var positionerna helt låsta, eftersom man hade helt olika syn på ansvarsfrågan. För att komma vidare var en geoteknisk undersökning nödvändig. VBB Viak anlitades och HST åtog sig att bekosta undersökningen till en kostnad om 25 000 - 35 000 kr. Avsikten var inte att HST skulle vara slutliga kostnadsbärare. HST avsåg att senare rikta krav mot Swerock. När Länsstyrelsen fick kännedom om skredet kontaktades statens geotekniska institut SGI, som besiktade skredområdet. SGI kom fram till att skredet orsakats av tillfällig överbelastning av området, att fortsatt risk för skred förelåg och att följdskred inte kunde uteslutas. Yrkesinspektionen uppmärksammade vid inspektion den 17 och 20 november 1995 vissa brister och förbjöd Swerock i egenskap av verksamhetsutövare att bedriva verksamheten utan att vissa åtgärder vidtogs. Bl a skulle en riskanalys genomföras genom undersökning avseende underlag, belastning och andra faktorer som kunde påverka bärigheten. Swerock skulle därefter vidta skyddsåtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall. Trots SGI:s utlåtande och Yrkesinspektionens beslut vidhöll Swerock att man inte hade något ansvar och vidtog inga åtgärder. HST hade hyresgäster i Törebodamagasinet och tvingades vidta åtgärder. Geoteknisk expertis anlitades för att man skulle få reda på hur man på bästa sätt kunde hantera den uppkomna situationen. HST började avlasta det kvarvarande materiallagret, vilket var ett riskfyllt företag. HST muddrade, hade bevakning, dykare m m och var tvunget att upprätta en arbetsmiljöplan. Med grävskopa arbetade man uppifrån för att få bort material, vilket flyttades längre från strandområdet till en säkrare plats. Man grävde därefter bort lösa jordlager och ersatte med sprängsten från Swerocks lager för att iordningställa en stabil strandvall. Återställningsarbetena kan indelas i arbete som hittills har gjorts och vad som återstår att göra för att återställa området i ursprungligt skick. Det hittills utförda arbetet har kostat 523 164 kr och har gjorts i egen regi med användning av Swerocks krossmassor. Etapp 1 utfördes under senvintern/våren 1996 och har kostat 421 114 kr, vilket framgår av de arbetssedlar som täcker allt arbete. Återställningsarbetena fick avbrytas i mars 1996, eftersom Swerock i brev förbjöd HST att göra ytterligare materialuttag. Swerock insåg sedan att det var vettigt att HST utförde återställningsarbetena, som åter kom igång under sommaren 1996 enligt vad som redovisas som etapp 2, vilken kostade 63 250 kr. Därtill kommer arbetsledning till en kostnad om 38 800 kr. Alla krossmassor togs ur Swerocks lager. Det hade blivit betydligt dyrare att ta dem från annat håll främst med hänsyn till transportkostnaden. Påslaget för administration täcker kontoristernas löner m m och är sedvanligt i branschen. Som tidigare angetts gjorde VBB Viak en geologisk undersökning strax efter skredet. Den var besvärlig att utföra med hänsyn till hur området såg ut efter raset och kostade 125 023 kr. Utlägget till KM Anläggningsteknik, 16 297 kr, avser en geoteknisk utredning som var nödvändig för planering av utförandet av återställningsarbetena. Geoprojekterings utredning, som kostade 33 992 kr, tillkom på begäran av Swerock som ville veta var man fortsättningsvis kunde lagra massor utan risk för ras. Swerock vägrade stå för denna kostnad trots påpekande att en sådan undersökning borde gjorts från början. För att undvika nya skador såg HST till att Geoprojekterings utredning gjordes. Swerock fick besked var krossmassor fortsättningsvis kunde läggas, men gick utanför det säkra området med ett nytt skred som följd i november 1998. Den rasade kajen hade en återstående livslängd om ca 80 år. För att få bygga en ny kaj måste man påla längs den gamla strandlinjen. Experter har föreslagit att kajen utförs som en stålspontkaj, vilket skulle bli väsentligt dyrare. Skanskas offert om 5 100 000 kr avser en träpålkaj, vilken från pålarna fästs med band inåt varefter fyllning sker med massor. Arbetet kan inte ske från land och går inte att utföra så länge Swerock har material kvar i området. Nyttjanderättsavtalet är uppsagt per den 23 december 2002. Swerock har 1½ år på sig att städa och avflytta från området. Det bör avslutningsvis nämnas att HST, frånsett en utbetalning, inte fått någon redovisning av Swerock rörande uttaget och sålt material trots att avtalet föreskriver detta.

HST gör sammanfattningsvis gällande att Swerocks bergtäktsverksamhet består i att spränga berg, krossa bergmaterial och därefter lägga upp de krossade massorna i högar på upplagsplatser. Skredet har orsakats av krossmassornas placering och volym. Swerocks verksamhet är att betrakta som grävning eller liknande arbete i den mening begreppet har i Miljöskadelagen (MSL). Skadan har inträffat i ett område som inte utgjorde Swerocks verksamhetsområde och har således inträffat i omgivningen. Med hänsyn till hur förhållandena ser ut har krossmassornas placering längs kajkanten, massornas volym och vikt utgjort en särskild risk och det föreligger därför strikt skadeståndsansvar enligt 5 § 2 st MSL. Om inte Swerock anses strikt ansvarigt skall bolaget på grund av culpa (försumlighet och vårdslöshet) svara för inträffad skada enligt 5 § 1 st MSL eller enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler och avtalsförhållandet mellan parterna. Försumligheten består i att Swerock inte vidtagit de försiktighetsåtgärder som varit påkallade. Swerock har underlåtit att göra någon geoteknisk undersökning. Man har fortsatt att krossa och lägga upp massor trots att man haft kontrollansvaret för högarnas storlek och överbelastat upplagsplatsen. Några dagar före raset har kajområdet börja röra på sig. Swerock har varit försumligt genom att inte vidta någon åtgärd utan har istället fortsatt att lägga upp ytterligare massor. Swerock har haft rätt att lagra krossmassor men det finns ingen överenskommelse vad gäller krossmassornas volym eller deras exakta placering. Det har ålegat Swerock att göra en geoteknisk undersökning, vilken skulle ha angivit var man kunde lagra och hur stora massor man kunde lagra utan risk för ras. Swerock har haft en vård- och aktsamhetsplikt vid sin verksamhet på annans fastighet. Länsstyrelsens täkttillstånd innefattar ingen prövning eller tillstånd avseende krossmassornas volym och placering. HST:s ersättningsyrkanden avser den provisoriska utfyllnad av det kajområde om 75x20 meter som försvann ut i älven samt återuppbyggnad av den raserade kajen till samma standard som den raserade för att återställa kajområdet i ursprungligt skick. HST har inte varit medvållande till skadan.

Swerock: Det faktiska händelseförloppet enligt HST:s sakframställan vitsordas i stora drag men stämmer inte i vissa avseenden. Kontakterna mellan HST och Swerock skedde på HST:s initiativ. HST avsåg att exploatera området för att bereda plats för sin matjordstillverkning och hade självt utfört sprängningarna om inte Swerock gjort det. Huvudavtalet är upprättat av förre kammarrättslagmannen Jan Sundin på uppdrag av HST. Enligt avtalet skulle Swerock ansvara för att exploatering av bergtäkten och Lerbehandling skedde enligt Länsstyrelsens beslut och anvisningar. Länsstyrelsen skulle således bestämma. Vidare övertog Swerock en befintlig täktansökan som HST redan gjort. Nyttjanderättsavtalet anger en allmän skyldighet för Swerock att ta hänsyn till omkringliggande fastigheter och byggnader på det sätt MSL definierar omgivning. Enligt avtalet skulle Swerock påbörja brytning senast sex månader efter täkttillstånd, vilket således var en skyldighet mot HST, och avbaning till befintligt berg skulle utföras och bekostas av HST, vilket också skedde. Swerock hade därmed en skyldighet att lasta på vissa av HST iordningställda områden. Det fanns inga begränsningar i denna skyldighet och rättighet. Swerock har således i vart fall inte gjort sig skyldigt till någon överbelastning i förhållande till nyttjanderättsavtalet. Av bilaga 1 till avtalet framgår vilket område som avses, vilken ingivits i kopia av originalet. På originalet var detta område inritat med orangefärgad tusch, vilket skedde vid avtalets ingående, Enligt avtalsbilaga 3 p. 6 framgår att vattenområdet utanför kajen mellan byggnaderna 7 och 10 avsattes som fyllnadsområde för skut och massor. Detta innebär, vilket har betydelse bl a för kajens värde, att Swerock inte behövde ta hänsyn till eventuell båttrafik. Man kunde utan några begränsningar tippa skut och massor inom detta område. Den utfartsväg som skulle finnas mellan upplagen och kajen innebär inget annat än att fri passage skulle finnas inom hela området. Swerock övertog den täktansökan som HST gjort och som avslogs av Länsstyrelsen. Både Swerock och HST överklagade till Koncessionsnämnden för miljöskydd, i vilket överklagande HST bl a anförde att befintliga markytor inte räckte för matjordstillverkning och att berg därför måste sprängas bort. Det har inte vidtagits några åtgärder mot Swerock för att man brutit mot arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om skyddsåtgärder. Swerock har följt bestämmelserna. Swerock förnekar att någon spricka uppstod i marken i samband med att en stor krossmaskin fördes till området. Några dagar före raset grävde HST ned en kabel i rasets längdriktning, vilket kan ha varit påverkande för raset. Swerock har inte haft någon skyldighet att göra någon markundersökning. Det framgår inte av avtalet och det har inte varit vårdslöst att underlåta det. Swerock förnekar att man fått varningssignaler från fiskare. Dessa påstås för övrigt ha skett så nära inpå raset att det inte funnits möjlighet att vidta någon åtgärd för att förebygga ras. Swerock har efter bästa förmåga ansökt om tillstånd och skall inte svara för det fel Länsstyrelsen eventuellt gjorde genom att tillåta verksamheten. Vid ett möte mellan parterna efter raset åtog sig HST att slutligt stå för VBB-kostnaderna. Av protokollsanteckning gjord av försäkringsrådgivaren Bengt Källmark vid Bolander & Co framgår att undersökningen skulle bekostas av HST.

Swerock gör sammanfattningsvis gällande att det inte är utrett i vilken utsträckning belastningen från krossmassorna varit avgörande för raset, var gränsen för vad man kan lagra går och om det kunnat rasa utan belastning. Det föreligger därför inget samband mellan Swerocks handlande och den inträffade skadan. Miljöskadelagen är inte tillämplig, eftersom skadan inträffade inom det område som den påstått skadebringande verksamheten bedrevs på. Det är således inte fråga om skada i omgivningen. Det är vidare inte frågan om grävning eller liknande arbete utan ett upplag som anges som orsak till raset, vilket inte är att jämställa med grävningsarbeten. Strikt ansvar kan under alla omständigheter inte föreligga, eftersom det är fastigheten som sådan som varit behäftad med brister. Skadeståndslagen kan inte tillämpas, eftersom det finns ett avtal mellan parterna. Swerock har inte varit vårdslöst inom ramen för avtalsförhållandet. Swerock har inte i något avseende brutit mot avtalet som är av relevans för raset. Swerock har - som avtalet angav - fullföljt täktansökan. Det kan däremot ifrågasättas om HST tillhandahållit en lämplig lagringsplats. Det föreligger således ingen vårdlöshet eller försumlighet från Swerocks sida vid det arbete som påstås ha lett till raset. Swerock ifrågasätter om det över huvud taget inträffat någon skada, d v s om den befintliga kajen hade något ekonomiskt värde. HST yrkar ersättning för uppförande av en ny träpålkaj som är bättre än den skadade, som var enkel och bristfällig. HST skall inte sättas i ett bättre ekonomiskt läge än det hade före raset. Utläggen till VBB, KM Anläggningsteknik och Geoprojektering är inte direkt hänförliga till påstådd skada och har inte ett sådant samband med raset att skadeståndsskyldighet föreligger. Under alla förhållanden anser Swerock att HST genom avtalskonstruktionen varit medvållande till skadan.

DOMSKÄL

På HST:s begäran har verkställande direktören Staffan Skogström hörts under sanningsförsäkran. HST har åberopat vittnesförhör med sin arbetsledare Per-Ola Nordle, med Rolf Westlund, Åke Johansson, Roger Johansson, vilka gjort observationer i anslutning till raset, samt med geoteknikerna Joakim Ahlström, Ove Magnusson, Torsten Björkund och Per Westberg.

Swerock har åberopat vittnesförhör med sin tidigare verkställande direktör Osten Lidström, sin f d regionchef Bo Forslund, med Anders Algotsson som gjort iakttagelser i anslutning till och med geoteknikern Jan Skoglund.

Båda parter har som skriftlig bevisning åberopat kopia av nyttjanderättsavtal 1992-12-23 med bilagor.

HST har vidare som skriftlig bevisning åberopat besiktningsutlåtande av Elvin Ottosson, SGI, Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om skyddsåtgärder mot skada och ras AFS 1981:15, Yrkesinspektionens beslut 1995-11-30 samt ett fotografi av området omedelbart efter raset.

Swerock har som skriftlig bevisning åberopat minnesanteckningar av Bengt Källmark 1995-11-07 och beslut av Koncessionsnämnden för miljöskydd 1995-03-10, beslut av Länsstyrelsen i Västernorrlands län 1995-04-04 om täkttillstånd samt tilläggsbeslut enligt miljöskyddslagen.

På begäran av HST har syn hållits på fastigheten Härnösand Ramvik 1:55 på området omkring aktuellt ras. På Swerocks begäran har tingsrätten hållit syn på påstått original av bilaga 1 till nyttjanderättsavtalet.

Tingsrättens bedömning.

Orsaken till raset

En förutsättning för skadeståndsansvar är att ett handlande har orsakat skadan. Det krävs emellertid inte att detta handlande varit den viktigaste eller starkast verkande orsaken till skadan utan det räcker att det varit en bidragande orsak. En annan grundsats inom skadeståndsrätten är att det skall föreligga adekvat kausalitet mellan handlingen och inträffad skada för att skadestånd skall kunna utgå; skadan skall vara en typisk följd av handlandet. Genom kravet på adekvat kausalitet förhindras att alltför oväntade och avlägsna skadeverkningar ersätts.

Av åberopad skriftlig bevisning och de förhör som hållits med geoteknikerna samt genom vad som iakttagits vid synen framgår bl a följande. Täktområdet sluttar ned mot Ångermanälven. Kajområdet består av utlagd ribb och träavfall som täckts av friktionsjord som silt och singel för att få körbara ytor. Under denna fyllning finns lager av sediment, lera och silt. Sedimenteringen består huvudsakligen av finkornigt material, såsom ler- och siltavlagringar och har låg hållfasthet. Det finkorniga sediment som finns närmast utmed älven ersätts längre från älven av fastare mark och berg. Det krossade materialet har lagts upp i högar 10-15 m från befintlig träpålkaj. Av de uppgifter Östen Lidström och Bo Forslund lämnat framgår att ca 25 000 ton krossat material var upplagt vid rastillfället inom ett ca 120 m långt och 40-50 m brett område. Upplaget var ca 10 m högt. Ras har tidigare inträffat på andra ställen mot Ångermanälven med liknande markförhållanden. Det är känt hos geotekniker, men även hos andra personer, att detta område är raskänsligt.

Joakim Ahlström har bl a berättat att det är förhållandet mellan påtryckande tyngd och mothållande krafter som är avgörande för om ett ras skall inträffa. Han har vidare uppgett att de yttre betingelser som funnits i form av finsedimentig jordmån i förening med lutande mark mot ett vattendrag ökat risken för skred och att han anser överbelastning vara orsaken till skredet. Även Ove Magnusson har bedömt att orsaken till skredet är för hög belastning. Han har berättat att områden med finkornig jord är känsliga för större och längre statisk belastning. Han har vidare berättat att jord och krossat berg är ett mycket tungt material och att ett upplag med 10 m höjd motsvarar ett 20-våningshus med motsvarande yta. Torsten Björklund och Per Westberg har bl a berättat att lagring utanför berggrunden är ett känsligt företag när marken sluttar, speciellt i närheten till vatten.

När det gäller eventuellt konkurrerande orsaker till raset har Joakim Ahlström och Ove Magnusson uttalat att en kabelnedgrävning på 30 cm djup innebär ett ytligt ingrepp som ej påverkar det mothåll kajen utgör och att en så grund grävning inte kan utlösa något skred. De har också berättat att kraften i en temporär belastning, i form av t ex tunga fordon, normalt tas upp av en ribbkaj men att tillkommande trafiktyngd har betydelse när det finns en grundbelastning inom området.

Tingsrättens bedömning.

En grundläggande förutsättning för ifrågavarande ras är givetvis markens beskaffenhet och dess lutning ned mot Ångermanälven. Med hänsyn till de uppgifter de sakkunniga vittnena lämnat måste det anses utrett att krossmassornas tyngd och placering varit en avgörande orsak till ifrågavarande ras. Den skada som uppstått har vidare varit en typisk följd av uppläggningen av för tunga krossmassor inom aktuellt område. Det är således utrett att det föreligger ett sådant adekvat orsakssamband mellan krossmassornas tyngd och placering och raset som förutsätts för skadeståndsansvar.

Ansvaret för verksamheten

Enligt nyttjanderättsavtalet har Swerock fått ensamrätt att utvinna och tillgodgöra sig berg- och grusmaterial inom ett täktområde på HST:s fastighet Ramvik 1:55. Swerock har vidare disponerat ett visst område på fastigheten för lagring av krossat material. Det är vidare Swerock som erhållit ifrågavarande täkttillstånd och som är föremål för länsstyrelsens föreskrift om vissa villkor för tillståndet. Vidare framgår av utredning att Swerock bedrivit täktverksamheten och den därmed följande upplagringen av krossmassor utan inblandning eller överinseende av företrädare för HST. Enligt tingsrättens mening är därför Swerock att anse som verksamhetsutövare och har därmed - på det sätt som normalt åligger en nyttjanderättshavare - att svara mot fastighetsägaren för eventuella skador i samband med verksamheten.

Tillämplig lagstiftning

Som grund för sin skadeståndstalan har HST i första hand åberopat bestämmelserna i 5 § MSL. Detta lagrum omfattar skador som orsakats av grävning eller liknande arbeten. Enligt förarbetena (prop 1985/86:83) föranleder grävning vissa typiska risker för en grannfastighet eller annan omgivning, såsom exempelvis risk för ras, sättningar eller annan markförskjutning. Med "liknande arbeten" avses enligt förarbetena arbeten genom vilket mark utsätts för likartade risker.

Det är i detta fall fråga om lagring av stora och tunga krossmassor inom ett skredkänsligt område. Vid sådan verksamhet måste det typiskt sett uppstå risker för ras, sättningar eller annan markförskjutning på ett sätt som är likartat som vid grävningsarbeten. Den verksamhet som orsakat raset måste därför falla in under begreppet "liknande arbete" i den betydelse det har i 5 § MSL.

Skadeståndsansvar enligt 5 § MSL förutsätter att en verksamhet på en fastighet har orsakat skada i sin "omgivning". Enligt förarbetena omfattas därmed inte skador som inträffar inom en anläggning eller ett arbetsområde där den skadegörande verksamheten bedrivs. Med "omgivningen" avses dock omgivningen till verksamheten, inte fastighetens omgivning. Om verksamheten således bedrivs på endast en del av en fastighet, bör skador som uppstår på en annan del av fastigheten omfattas av bestämmelsen. Omgivningen kan avse platser mycket långt från platsen där verksamheten bedrivs, men också mycket närbelägna platser. En hyresgäst kan t ex få ersättning för skador från en industriell verksamhet som bedrivs i källaren i samma fastighet. Beträffande den svåra gränsdragningen mellan omgivningen och verksamheten skall den störande verksamhetens art och karaktär vara vägledande. Som exempel i förarbetena anges att bekämpningsmedel sprids genom flygbesprutning över ett stort område. Om besprutningen sker inom ett noga avgränsat område får detta betraktas som verksamhetsområde. Den som med nyttjanderätt brukar en fastighet för näringsverksamhet skall enligt 6 § 1 st. MSL jämställas med fastighetsägare när det gäller skadeståndsansvaret.

I det här fallet har Swerock i egenskap av nyttjanderättshavare orsakat ett ras som huvudsakligen skett på en annan del av fastigheten än där den skadegörande verksamheten, d v s uppläggningen av krossatt material, skett. Med hänsyn till vad som enligt ovan uttalats i förarbetena anser tingsrätten att Swerocks verksamhet orsakat skada i sin omgivning. 5 § MSL är därför tillämplig i målet.

I 5 § 2 st. MSL anges att skadeståndsansvaret är strikt om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk. Särskild risk för skada kan föreligga t. ex. vid djupschaktning eller när risken för skada är påtagligt större än normalt på grund av markförhållandena. Är risken för skada däremot särskilt stor på grund av att marken på omgivningen är av bristfällig beskaffenhet - och således inte på grund av att det bedrivna arbetet i och för sig har varit speciellt farligt - föreligger inte strikt ansvar.

Enligt tingsrättens mening kan Swerocks lagring av krossmassor inte anses vara ett företag som generellt sett kan anses särskilt ingripande eller som medfört någon annan särskild typisk risk. Vad som i förevarande fall kan ha utgjort en särskild risk är att upplagsmarken låg i en sluttning ner mot Ångermanälven. Det måste emellertid antas att en den särskilda risken i inte obetydlig mån utgjorts av markförhållandena i omgivningen, d v s utanför upplagsområdet. Tingsrätten gör därför bedömningen att Swerock inte är strikt ansvarigt och att skadeståndsfrågan skall bedömas enligt 5 § 1 st MSL. För skadeståndsansvar krävs i sådant fall att Swerock varit försumligt eller brustit i omsorg vid arbetets utförande.

Frågan om Swerock varit försumligt (culpabedömning)

Den grundläggande frågan vid culpabedömningen är om den påstått oaktsamme borde ha handlat på annat sätt. Det gäller att hitta en standard med vilken man kan jämföra det handlande som har förekommit. Den traditionella uppfattningen är att skadeståndsgrundande oaktsamhet består i underlåtenhet att iaktta den grad av aktsamhet som kännetecknar en normalt aktsam person. Numera sker i många fall culpabedömningen i anslutning till specificerade normer som återfinns i någon författning eller i föreskrifter utfärdade av myndigheter, åtminstone om föreskriften skyddar den skadelidandes ekonomiska intressen. Ofta måste domstolen göra en fri bedömning av kraven på handlandet, varvid hänsyn främst tas till följande faktorer: risken för skada, den sannolika skadans storlek, möjligheterna att förekomma skadan och den handlandes möjligheter att inse risken för skada. Ju större risken för skadan är och ju större skador som kan uppkomma desto högre ställs kraven på att handlingen skall underlåtas. Om det tidigare inträffat skador av liknande slag, som skadevållanden känt till eller borde ha känt till, kan det krävas att han vidtar åtgärder som inte kan krävas av andra.

HST har påstått att Swerock varit försumligt genom att inte vidtagit de försiktighetsåtgärder som varit påkallade genom att inte göra någon geoteknisk undersökning, lägga upp för stora krossmassor samt genom att fortsätta sin verksamhet trots att man blivit varse att kajområdet börjat röra sig. Swerock har på sin sida gjort gällande att det inte finns någon begränsning beträffande lagring i nyttjanderättsavtalet eller någon skyldighet att göra geoteknisk undersökning och att man inte varit vårdslöst inom ramen för avtalsförhållandet. Swerock har vidare påstått att bolaget inte fått någon varning från fiskare och att det under alla omständigheter inte föreligger någon vårdslöshet. När två parter står i kontraktsförhållande till varandra bestäms skadeståndsskyldigheten mellan dem oftast av avtalet eller åtminstone av regler som anknyter till kontraktsförhållandet. Om ett kontraktsförhållande inte inverkar på skadeståndsfrågan, bestäms skadeståndet enligt de regler som finns om skadestånd utanför kontraktsförhållande, s. k. utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Ofta är situationen sådan - som i detta fall - att ett kontraktsförhållande sätter parterna i sådan kontakt med varandra att den ene kan skada den andre.

Avtalet mellan HST och Swerock reglerar inte under vilka förutsättningar part kan ådra sig skadeståndskyldighet mot den andre. Att Swerock inte varit vårdslöst inom ramen för avtalet saknar därför i princip betydelse för bedömningen om Swerock är skadeståndsskyldigt eller inte, vilken bedömning i detta fall skall ske enligt reglerna i 5 § 1 st. MSL. Att Swerock handlat enligt avtalet är dock en omständighet som kan få betydelse för frågan om HST:s eventuella medvållande.

Att Swerock erhållit täkttillstånd och utfört sin verksamhet inom ramen för tillståndet är inte heller någon omständighet som kan befria dem från skadeståndsskyldighet i anledning av att omgivningen skadats. Detta framgår bl a av en föreskrift i täkttillståndet där länsstyrelsen erinrar om att meddelat tillstånd enligt miljöskyddslagen inte befriar tillståndshavaren från skyldigheten att iakttaga vad som i annan författning föreskrivs i fråga om den anläggning eller verksamhet som avses med tillståndet.

Enligt 5 § 1 st MSL krävs för skadeståndsansvar att den som utfört arbetet har försummat att vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap 3 § jordabalken eller i annat hänseende har brustit i omsorg vid arbetets utförande. I 3 kap 3 § jordabalken anges som en allmän aktsamhetsnorm att den som ämnar utföra eller låta utföra grävning eller liknande arbete skall vidta varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark.

Regler om aktuell verksamhet finns också i andra föreskrifter. En sådan är Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om skyddsåtgärder mot skada genom ras. Dessa föreskrifter har visserligen tillkommit primärt för att skydda arbetstagare och andra. Dessa torde dock vara uttryck för en allmän aktsamhetsnorm som bl. a. kan beaktas när det gäller t ex bedömning av försumlighet i andra sammanhang. Av reglerna framgår bl a att underlag som skall belastas skall ha betryggande bärighet och att förändringar t. ex. på grund av belastning skall beaktas. I en kommentar till kungörelsen anges att vissa jordarter (lerarter) tillhör en typ av material som vid belastning eller vibration kan ändra konsistens och att en geoteknisk undersökning av grundförhållandena därför kan behövas.

I målet har flera geologiska experter hörts som sakkunniga vittnen, bl. a. över frågan om en geoteknisk undersökning varit nödvändig i detta fall och i frågor som har betydelse för bedömningen av frågan om Swerock varit vårdslöst. Joakim Ahlström har uppgett att det är allmänt känt, inte bara hos geotekniker utan även hos de som bor och vistas där, att området vid Ångermanälven är raskänsligt. Han har tillagt att det i aktuellt område, med hänsyn till att det finns berg i dagen och lerjordarter i förening med lutning mot vattendrag, finns en stor skredrisk vid belastning och att en geoteknisk undersökning måste göras innan man belastar området för fastställande vilka sektioner som kan belastas. Ove Magnusson har bl a berättat att det måste anses förvånande, även om man är lekman, att så stora massor lagts upp. Han har tillagt att täktansökan i detta fall bort innehålla en geoteknisk undersökning, att ansökan inte skulle ha godtagits av länsstyrelsen och Koncessionsnämnden, men att en geoteknisk undersökning kunnat göras i ett senare skede av den som lägger upp massorna. Torsten Björklund har instämt i uppfattningen att ifrågavarande mark måste undersökas innan den belastas, eftersom man inte ser hur marken ser ut under ytan och eftersom skredrisken invid ett vattendrag är ett känt faktum. Per Westberg har uppgett att området är speciellt känsligt p g a strandläget och att kunskap i form av en geoteknisk undersökning måste inhämtas om markens bärighet. Han har tillagt att det är vid ganska få täkter som geoteknisk undersökning görs av bärighetsskäl, eftersom marken ofta är bra. I närheten av vattendrag föreligger nästan alltid skredrisk och lutande mark utgör en varningssignal för en fackman. Per Westberg har tillagt att myndighetsprövning inte befriar verksamhetsutövaren från ansvar, eftersom siste man alltid är ansvarig, och har framfört åsikten att Swerock ej skaffat sig tillräcklig kunskap om lagringsplatsens bärighet. Jan Skoglund har berättat att han aldrig gjort en geoteknisk undersökning i samband med ansökan om täkttillstånd. Han har tillagt att Länsstyrelsen skall beakta risken för ras och att han själv hade börjat lägga upp massor på aktuellt område om han fått täkttillstånd.

Rolf Westlund och Roger Johansson, som bedriver annan verksamhet i området, har uppgett att de före raset upptäckte en ganska lång spricka i kajområdet och att de påtalade det för företrädare för Swerock, som inte tog någon notis om detta. Rolf Westlund har uppgett att han inte vet hur långt före raset iakttagelsen gjordes medan Roger Johansson berättat att det nog var ett par veckor före. Anders Algotsson, som arbetade åt Swerock med vidareförädling av krossat material, har uppgett att han inte fick någon varning av någon.

Tingsrättens bedömning.

Det framstår som uppenbart att en geoteknisk undersökning varit nödvändig innan tunga massor lagrades på aktuellt område. Det måste vidare anses utrett att Swerock från utomstående personer fått signaler som tydde på att området börjat röra på sig. Att Swerock erhållit täkttillstånd i vilket angivits inom vilka områden krossat material skulle lagras är givetvis en omständighet som kan ha givit anledning tro att verksamheten inte innebar någon risk för ras och som därför påverkar bedömningen av om Swerock varit försumligt eller inte. Det bör dock noteras att täkttillståndet inte angav hur stora massor som fick lagras. Såsom angetts ovan befriar ett sådant täkttillstånd inte från skyldigheten att utföra verksamheten på ett sådan sätt att skador inte uppkommer i omgivningen och därvid iaktta andra för verksamheten relevanta föreskrifter som finns. Av utredningen framgår att det tidigare inträffat ras av liknande slag vid Ångermanälvens strand. Med hänsyn till den verksamhet Swerock bedriver måste man ha känt till detta eller borde ha känt till det och det måste därför ställas högre krav på Swerock än på andra. För det fall man inte själv kunde bedöma risken för ras borde man i detta läge anlitat geologisk expertis för utrönande av markens beskaffenhet. Inte minst gäller detta sedan man blivit varse att markområdet börjat röra på sig och då risken för ras måste ha framstått som stor. Det råder heller ingen tvekan om att Swerock måste ha insett att skadorna vid ett ras skulle bli avsevärda. Sammantaget gör tingsrätten den bedömningen att Swerock, genom att inte göra en geologisk undersökning av upplagsplatsen före arbetenas påbörjande och genom att trots varningssignaler utsätta upplagsplatsen för ytterligare belastning, varit försumlig. Försumligheten har varit orsak till ifrågavarande ras och Swerock är därför skadeståndsskyldigt gentemot HST.

Skadeberäkning

I 5 och 6 kap. SKL finns regler om skadeståndsersättningens bestämmande och om jämkning av skadeståndsansvar. Dessa regler är tillämpliga även vid bedömning av skadestånd enligt MSL. Skadestånd vid sakskada är i princip en ersättning som skall sätta den skadelidande i samma ekonomiska ställning som om skadan inte hade in träffat.

HST har yrkat ersättning dels för skadade kajens värde (HST:s eget arbete inkl påslag för administration och ännu ej gjorda återställningsarbeten enligt Skanskas offert) och dels för annan skada i form av utredningskostnader till följd av skadan (utlägg till VBB, KM Anläggningsteknik och Geoprojektering).

När det gäller yrkad ersättning för den skadade kajens värde har Swerock gjort gällande att kajen inte haft något ekonomiskt värde och att någon skada därför inte föreligger och har under alla omständigheter gjort gällande att avdrag skall göras för kajens ålder och bruk, eftersom HST inte skall sättas i ett bättre ekonomisk läge än före raset. I denna del har Swerock inte vitsordat något belopp som i sig skäligt.

Avseende utredningskostnader har Swerock beträffande utlägget till VBB invänt att HST åtagit sig att stå för dessa kostnader. Swerock har beträffande samtliga utlägg - vilka till storleken vitsordats som i sig skäliga - gjort gällande att dessa inte är hänförliga till raset och att de därför inte har ett sådant samband med raset att skadeståndsskyldighet föreligger.

Tingsrättens bedömning.

Värdeersättning

HST har yrkat ersättning för återuppbyggnad av rasområdet inklusive kajen. Ersättning skall i princip utgå för återanskaffning av ny egendom av samma slag som den skadade befann sig vid tiden för skadan. Från detta belopp skall avdrag göras för ålder och bruk, eventuellt också för nedsatt användbarhet eller för annan omständighet. Det är vid denna beräkning rimligt att hänsyn tas till den skadelidandes särskilda behov.

HST har till en början yrkat 523 164 kr i ersättning för hittills utfört arbete i egen regi. Arbetet har utförts i två etapper och innefattar muddring, bevakning, planering av tipp, transporter av krossmassor, fyllning av pirområde, m m. HST har uppgett att tidsedlar finns som täcker alla vidtagna åtgärder och har i skrift redovisat de olika momenten med angivande av bl a antal timmar, timkostnad och tidsedelnummer. Eftersom Swerock inte gjort någon invändning mot ovan angiven redovisning skall yrkat belopp som sådant godtas.

Vid synen har tingsrätten konstaterat att det raserade området genom HST:s eget arbete delvis återställts och att det återstår fyllningsarbeten innan markområdet har samma omfattning som före raset. Den hittills utförda delen av återuppbyggnaden måste anses helt nödvändig och torde inte innebära någon förbättring av området i sådan grad att det bör inverka på skadeberäkningen. Det saknas således anledning att i denna del göra avdrag för ålder och bruk och HST måste därför anses berättigat att erhålla ersättning för yrkat belopp avseende eget utfört arbete.

När det gäller yrkad ersättning för 10 % påslag har HST anfört att det avser kontoristlöner etc. Eftersom inte annat påståtts utgår tingsrätten från att detta utgör en fast kostnad för HST, vilken således inte påverkats av det återställningsarbete HST gjort. Det föreligger därför inte ett sådant samband med raset och kostnaden att HST är berättigat till skadestånd för administrationskostnader. HST har vidare yrkat skadestånd för ännu ej gjorda arbeten avseende återuppbyggnad av den raserade kajen och asfaltering enligt en offert från Skanska. Offerten lyder på 5 100 000 kr och avser en 75 m lång ny kaj med 16 m träpålar, betongbalk och bakåtförankring, fyllning innanför spont, bärlager, asfalt samt stödmur av betong.

Vid synen har konstaterats att det sydost om den rasade kajen finns en ca 75 meter lång stålspontkaj som uppges vara byggd på 1970-talet. Stålspontkajen övergår i en ca 80 meter lång träpålkaj, vilken enligt HST byggdes på 1960-talet och är av samma typ som den rasade.

Det har i målet inte klarlagts i vilken utsträckning den raserade kajen använts, vilket är av avgörande betydelse för frågan vilket ekonomiskt värde kajen hade för HST. Swerock har i denna del gjort gällande att vattenområdet utanför den rasade kajen enligt ett tillägg till avtalet och genom markering med tusch på en kartbilaga till avtalet avsattes som fyllnadsområde för skut och massor, varför Swerock utan begränsningar kunde tippa massor i detta område och inte behövde ta hänsyn till eventuell båttrafik. HST har i denna del gjort gällande att tuschmarkeringen gjorts i efterhand och att avtalstexten i denna del är missvisande samt att meningen var att visst skut skulle läggas som erosionsskydd på ett begränsat område vid en byggnad i kanten av den rasade kajen och inte i vattenområdet utanför den raserade kajen, vilket skulle innebära att HST:s kaj förstördes.

Staffan Skogström, Östen Lidström och Bo Forslund har i denna del lämnat uppgifter som stöder respektive parts uppfattning och som inte på något avgörande sätt kan bringa klarhet i frågan. Kompletteringen till avtalet anger emellertid otvetydigt att ifrågavarande vattenområde skulle avsättas som fyllnadsområde för skut och massor. Vidare har Swerock vid huvudförhandlingen uppvisat ifrågavarande kartbilaga med signaturer i original innehållande den av dem påstådda tuschmarkeringen. Sammantaget måste det anses visat att området utanför den rasade kajen avsattes som fyllnadsområde. Detta kan enligt tingsrättens mening inte ha annan innebörd än att detta område fortsättningsvis inte avsågs att användas som kaj. Denna uppfattning vinner stöd av den omständigheten att fastigheten har andra kajplatser. Detta innebär att ifrågavarande kaj inte kan anses ha något ekonomiskt värde. HST är därför inte berättigat till ersättning för uppförande av en ny kaj.

Swerock är däremot skyldigt att ersätta HST för ytterligare återställningsåtgärder så att hela det rasade området åter blir markområde. Det föreligger ingen utredning om kostnaden för sådan åtgärder och tingsrätten har därför enligt 35 kap 5 § rättegångsbalken att uppskatta skadan till ett skäligt belopp. Kostnaden för ytterligare återställningsåtgärder kan skäligen uppskattas till 500 000 kr.

När det gäller ersättning för den skadade markens värde är således HST berättigat till skadestånd av Swerock med (523 164+500 000)= 1 023 164 kr.

Annan skada

Ersättning vid sakskada kan enligt SKL utgå för annan kostnad till följd av skadan och för inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet. Dessa förluster har ett nära samband. Ofta beror det nämligen på den skadelidande själv om han vill ta kostnaden eller avstå från en inkomst. I förarbetena till SKL nämns som exempel på annan skada utgifter som varit nödvändiga för att begränsa skadeverkningarna.

Utlägget till VBB, 125 023 kr, avser en geoteknisk undersökning av rasområdet som gjordes för att utreda orsaken till raset samt möjligheterna och kostnaderna för att återställa väg och mark i området. HST har vitsordat att man vid ett möte den 28 november 1995 åtog sig att bekosta undersökningen, men har gjort gällande att detta skedde eftersom positionerna mellan parterna var låsta efter raset och att avsikten inte var att HST slutligen skulle bära kostnaden. HST har invänt att åtagandet under alla omständigheter endast kan avse en kostnad om 25 000 - 35 000 kr.

Närvarande vid ovan angivet möte var bl a Staffan Skogström som representant för HST och Bo Forslund och Östen Lidström som företrädare för Swerock. Staffan Skogström har berättat att HST åtog sig stå för en grundläggande geologisk undersökning, eftersom det uppstått ett allvarligt läge men att HST inte tog på sig kostnaden slutligt. Östen Lidström har uppgett att en geologisk undersökning var nödvändig för att kunna bedöma om täktverksamheten skulle kunna drivas vidare och att HST tog på sig kostnaden för att komma vidare. Läget var låst mellan parterna, Swerock stod i ett vänteläge och det bestämdes att HST skulle stå för VBB-kostnaden. Slutligen har Bo Forslund berättat att Swerock efter raset inte kunde disponera sitt täktområde och HST skulle ordna det. Det var han som tog kontakt med VBB men Swerock tog inte på sig undersökningskostnaden.

Av protokollsanteckningarna från mötet framgår att det förelåg helt olika uppfattningar om vem som hade ansvaret för att ifrågavarande ras inträffat och att parterna inte var beredda att överge sina ståndpunkter. En central fråga var den väg som skulle finnas mellan upplagsplatsen och kajen, vilken var en grundförutsättning för att Swerock skulle kunna driva sin verksamhet enligt nyttjanderättsavtalet vidare. Vid mötet hade Swerock inställningen att det ankom på HST i egenskap av fastighetsägare att återställa ifrågavarande väg och att man inte hade någon möjlighet att komma i gång med sin verksamhet för att begränsa sin skada förrän vägen återställts genom HST:s försorg. I protokollet finns antecknat följande överenskommelse. För utredande om orsaken till det inträffade samt möjligheterna och kostnaderna för att återställa väg och mark i området så att verksamheten kunde bedrivas på betryggande sätt bestämdes att en geoteknisk undersökning skulle utföras. Undersökningen skulle bekostas av HST och det uppdrogs åt Bo Forslund av avropa erforderlig utredning hos VBB med HST som beställare. Uppskattad kostnad uppgavs vid mötet till 25 000 - 35 000 kr och en kontakt med VBB togs under mötet.

Enligt tingsrättens mening är det en rimlig tolkning av protokollsanteckningarna och vad respektive företrädare för parterna angett vid huvudförhandlingen att HST i en besvärlig och låst situation, där man inte visste vem som hade ansvaret för raset och där driftstoppet hos Swerock riskerade att i slutändan bli dyrbart för HST, under alla omständigheter tog på sig kostnaden för VBB:s geologiska undersökning. Det finns emellertid inget stöd för antagande att detta åtagande avsåg mer än maximalt 35 000 kr. Det måste således anses utrett att HST tog på sig att slutligen svara för VBB-kostnaderna intill ett belopp om 35 000 kr.

När det gäller resterande del av kostnaden, (125 023 - 35 000)= 90 023 kr, konstaterar tingsrätten att denna inte uppstått om raset inte inträffat. Åtgärden får vidare anses vara ägnad att begränsa skadeverkningarna, eftersom HST:s skada i annat fall kunnat bli större i form av uteblivna intäkter från Swerock i anledning av nyttjanderättsavtalet. Enligt tingsrättens mening har därför ifrågavarande kostnad ett sådant samband med raset att Swerock är skadeståndsskyldigt för ifrågavarande kostnad.

Utlägget till KM Anläggningsteknik, 16 297 kr, avser en geoteknisk utredning som enligt HST var nödvändig för planeringen av återställningsarbetena. Denna kostnad är således en direkt följd av raset och måste därför anses ha ett sådant samband med raset att det åligger Swerock att svara för denna kostnad.

Avseende utlägget till Geoprojektering har HST påstått - vilket godtagits av Swerock - att utredningen gjordes på begäran av Swerock, som ville veta var krossmassor fortsättningsvis kunde lagras utan risk för ras. Denna kostnad hade inte uppstått om raset inte inträffat. Åtgärden får vidare anses vara ägnad att begränsa skadeverkningarna, eftersom HST:s skada i annat fall kunnat bli större i form av inkomstförluster från Swerock i anledning av nyttjanderättsavtalet. Enligt tingsrättens mening har ifrågavarande kostnad ett sådant samband med raset att Swerock skall svara för den. Om beloppet som sådant, 33 992 kr, råder inte tvist.

När det gäller ersättning för annan skada är således HST berättigat till skadestånd av Swerock med (90 023+16 297+33 992)= 140 312 kr.

Medvållande

Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan kan skadestånd med anledning av sakskada jämkas, efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.

Swerock har gjort gällande att HST genom avtalskonstruktionen varit medvållande till skadan. Swerock har i denna del bl. a. anfört att man övertog en befintlig täktansökan som HST redan gjort och att HST hade tillgång till en äldre geoteknisk undersökning som återfanns först efter raset. Swerock har vidare påstått att avbaning till befintligt berg skulle utföras och bekostas av HST, att man enligt avtalet skulle påbörja brytning senast sex månader efter täkttillstånd samt att Swerock hade en skyldighet att lasta på vissa av HST utpekade områden och att avtalet angav att fri passage för väg skulle finnas invid kajen, vilket innebär att det av avtalet framgick hur mycket som skulle lagras.

Tingsrättens bedömning.

Nyttjanderättsavtalet mellan parterna innebar bl. a. följande av intresse för frågan om medvållande. Swerock fick ensamrätt att utvinna och tillgodogöra sig berg- och grusmaterial från ett visst område på HST:s fastighet Ramvik 1:55 enligt länsstyrelsens beslut och anvisningar. Swerock skulle förete en ansvarsförsäkring för skador som kunde uppstå vid sprängningsarbete och skulle påbörja brytning och förädling senast sex månader efter erhållet täkttillstånd. Swerock hade rätt att utan ersättning utta grus- och bergmaterial för iordningsställande av upplagsplaner. Avbaning till befintligt berg skulle utföras av HST. Swerock skulle disponera upplagsområdet utan kostnad.

Täkttillståndet innebär att Swerock - med det ansvar man som nyttjanderättshavare har självständigt fick bedriva ifrågavarande täktverksamhet. Det kan därför inte ha någon avgörande betydelse för frågan om medvållande att man därvid övertog en ansökan som HST ursprungligen gjort. Avbaningen till befintligt berg utfördes av HST. Detta avsåg dock området där brytningen av berg skulle ske och har därför inte haft någon inverkan på raset och kan därför inte leda till att HST varit medvållande.

Att det av nyttjanderättsavtalet med bilagor framgår var krossat material skulle lagras är en omständighet som skulle kunna innebära ett medvållande hos HST. Det finns emellertid inget i avtalet som anger i vilken takt Swerock skulle utvinna bergmaterial och heller inget som anger hur stora massor som fick lagras. Täkttillståndet innebär att Swerock i egenskap av verksamhetsutövare hade det fortsatta ansvaret för verksamheten vilket inkluderar lagringen av krossmassor. Av utredningen framgår att de högar av krossat material som orsakade raset lades upp inom loppet av några veckor och att ingen företrädare för HST besökte täktområdet under denna tid. Enligt tingsrättens mening kan HST inte anses medvållande till skadan i sådan grad att skadeståndet skall jämkas.

Rättegångskostnader

HST har yrkat 5 868 324 kr i skadestånd av Swerock. Tingsrätten har kommit fram till att Swerock är skadeståndsskyldigt men bifallit HST:s talan endast såvitt avser 1 163 476 kr. Med hänsyn till utgången i målet beloppsmässigt ligger det närmast till hands att tillerkänna Swerock full ersättning för sina rättegångskostnader. Frågan huruvida Swerock varit skadeståndsskyldigt eller inte har emellertid utgjort tyngdpunkten i processen och måste därför anses ha dragit större delen av rättegångskostnaderna. Det måste därför anses skäligt att vardera parten bär sin rättegångskostnad.

HUR MAN ÖVERKLAGAR

Överklagande skall ges in till tingsrätten senast 2002-11-06 och ställas till Miljööverdomstolen, Svea Hovrätt, avd. 13, Box 2290, 103 17 STOCKHOLM. se vidare bilaga (Dv 401)

Lars Göran Eriksson Kennet Svensson Bengt Linderson

I avgörandet (enhälligt) har deltagit f. d. lagmannen Kennet Svensson, Bengt Linderson, Lars Göran Eriksson, rådmannen Kennet Svensson, fastighetsrådet Bengt Linderson samt nämndemännen Willis Bergqvist och Lars Zetterlund.