MÖD 2007:9

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom den 14 mars 2006 i mål nr M 30027-04, se bilaga

KLAGANDE

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms stad

Box 8136

104 20 Stockholm

MOTPART

A. och P. L.

Ombud: civilekonomen U.G.

SAKEN

Miljösanktionsavgift

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer Miljö- och hälsoskyddsnämndens i Stockholms stad beslut den 8 december 2003, Dnr 2003-004332-355, med den ändringen att miljösanktionsavgiften bestäms till ettusen (1 000) kronor.

_____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms stad (nämnden) har - såsom Miljööverdomstolen uppfattat det - yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom skall fastställa nämndens beslut om miljösanktionsavgift.

A. och P.L. (bolaget) har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nämnden

Miljödomstolen har till stöd för sin dom anfört att vid sidan av den omständigheten att kontrollrapporten inte kommit miljö- och hälsoskyddsnämnden tillhanda har det inte framkommit något som talar emot bolagets uppgifter. De har inte heller ifrågasatts av nämnden. Nämnden som finner uttalandet anmärkningsvärt, vill framhålla att miljösanktionsavgiften handlar bara om just den omständigheten att en kontrollrapport inte kommit in till tillsynsmyndigheten. Däremot är påståenden om att en rapport skulle ha skickats eller vad den rapporteringsskyldige kan ha gjort för att verkligen efterkomma rapportkravet irrelevanta. Som en följd härav har inte heller en tillsynsmyndighet anledning att ifrågasätta sådana påståenden eller uppgivna ansträngningar.

Vad som är grundläggande i detta sammanhang är vem som står risken vid avsändandet av en rapport med posten. Nämnden vill hävda att det gäller en mycket klar praxis på området, nämligen att det är avsändaren som har nackdelen av fel eller brist (jfr Miljööverdomstolens dom 2004-01-07 i mål nr M 10313-02 samt Stockholms tingsrätts dom 2000-05-17 i mål M 526-99). Den som vill förvissa sig om en hög grad av säkerhet för att en försändelse verkligen når en mottagare kan alltid rekommendera eller assurera försändelsen. Bolaget har för rätten inte ens påstått att man övervägt möjligheten eller belyst skälen till att man avstått från att göra det.

Enligt nämndens erfarenhet gör praktiskt taget alla som inte förmått överlämna kontrollrapporten till nämnden påståenden om att rapporten postats i rätt tid, understödda av mer eller mindre trovärdiga utsagor, än av bröder, än av betalda anlitade kontrollentreprenörer. Vad domstolen anför om svårigheterna att åstadkomma bevisning om avsändandet kan inte godtas och har inte godtagits i mål av förevarande slag. Nämnden finner märkligt att bolaget inte reklamerat försändelsen eller på annat sätt sökt en förklaring till att brevet inte kommit fram. Domstolen har godtagit att bolaget inte redovisat någon som helst efterforskning av det påstådda brevet hos posten.

Bröderna L:s påståenden jämförs av domstolen med två rättsfall vari advokater och biträdande jurister förklarats ha viss trovärdighet. Nämnden menar att de åberopade fallen inte kan anses ge vägledning för bedömning av bröderna L:s roll i ett mål om administrativ sanktionsavgift av aktuellt slag. Deras situation kan inte jämföras med professionella juristers i en processuell fråga.

Det finns ingenting som skiljer bröderna L:s ärende från de hundratals andra som fått betala sanktionsavgiften. Nämnden vill därför sammanfattningsvis slå fast att miljödomstolens dom inte kan godtas från principiell rättvisesynpunkt. Domen kan inte heller läggas till grund för nämndens fortsatta verksamhet och arbete med sanktionsavgifter eftersom den strider mot grundläggande principer för miljösanktionsprocessen. I miljöbalken ges verksamhetsutövarna ett strikt ansvar att tillhandahålla tillsynsmyndigheterna visst material inom avsedd tid. Endast omständigheter som objektivt står utanför utövarens kontroll ska leda till att miljösanktionsavgift inte tas ut.

Bolaget

Vad Miljödomstolen funnit är helt i enlighet med vad andra domstolar funnit i andra fall där ena parten påstår att en handling inte har kommit fram, medan den andra parten påstår att handlingen har skickats in. Förutom de av miljödomstolen nämnda rättsfallen vill bolaget hänvisa till NJA 1997 s 734, som gällde konsumentförsäkring, där Högsta domstolen fann beviskravet för att en handling kommit försäkringstagaren tillhanda som regel kan anses uppfyllt om försäkringsbolaget avsänt handlingen till försäkringstagaren under hans vanliga adress och försändelsen inte returnerats som obeställbar. Det är således ett ganska lågt beviskrav. Här kan även hänvisas till andra fall omnämnda av Heuman, Bevisbörda och Beviskrav i tvistemål (2005) sid 83 - 84. I förevarande fall, där det inte kan komma i fråga att ställa ett högre beviskrav, har bolaget mer än väl uppfyllt detta beviskrav.

Nämnden har hänvisat till Miljööverdomstolens dom 2004-01-07 i mål nr M 10313-02. Omständigheterna i det avgörandet - att handlingen lämnades i myndighetens postlåda så sent att denna redan var tömd - var emellertid sådana att domen saknar relevans för förevarande fall.

Avslutningsvis måste framhållas att innehållet i nämndens överklagande är anmärkningsvärt i flera avseenden, bl.a. insinuationen att bröderna L: och inspektören B. skulle fara med osanning samt uttalandet att den överklagade domen ”inte kan godtagas från principiell rättvisesynpunkt”. Det mest anmärkningsvärda är emellertid det cirkelresonemang som präglar överklagandet. Nämndens argumentation utgår från att det faktiskt är så att bolaget inte har inkommit med kontrollrapporten i tid, trots att det är just denna fråga som är föremål för prövning. Nämnden tycks helt sakna förståelse för att det faktiskt kan vara så att kontrollrapporten har inkommit i tid, men kommit på avvägar hos nämnden eller av annan anledning inte blivit registrerad som inkommen eller blivit registrerad på felaktigt sätt.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt stadgad praxis är det avsändaren som står risken för att en försändelse inte kommer en myndighet till handa i rätt tid. Det ankommer därför på bolaget att visa att kontrollrapporten kom in till nämnden i rätt tid, dvs. senast den 31 mars 2003. De omständigheter som bolaget åberopat såväl vid miljödomstolen som i Miljööverdomstolen till stöd för påståendet att kontrollrapporten sänts med post den 20 februari 2003 räcker inte som bevis om att rapporten kommit in till nämnden i rätt tid. Bolaget skall således betala miljösanktionsavgift för att rapporten kommit in för sent.

Bilagan till förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter har ändrats så att miljösanktionsavgiften för den överträdelse som är aktuell i detta mål sänkts från 5 000 kr till 1 000 kr (punkten 6.5.5 i den nya lydelsen). Ändringen har trätt i kraft den 1 januari 2007.

Enligt 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall straff bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall den lagen tillämpas, om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Enligt Miljööverdomstolen bör denna regel analogt tillämpas när fråga uppkommer om utdömande av miljösanktionsavgifter. Eftersom miljösanktionsavgift skall utgå för aktuell överträdelse såväl enligt bestämmelser som gäller före som efter den 1 januari 2007 skall bolaget förpliktigas att betala en avgift, men den skall bestämmas till 1 000 kr.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Liselotte Rågmark och f.d. hovrättsrådet Arne Kardell, referent, samt tf. hovrättsassessorn Christina Ericson. Enhälligt.

________________________________

BILAGA

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

A. och P. L.

Ombud:

U. G.

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms stad

Box 8136

104 20 STOCKHOLM

ÖVERKLAGAT BESLUT

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms stads beslut den 8 december 2003, Dnr 2003-004332-355, domsbilaga 1

SAKEN

Miljösanktionsavgift

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut

_____________

YRKANDEN M.M.

A. och P. L. (bolaget) har yrkat att miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut skall upphävas.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har bestritt ändring.

Till stöd för överklagandet har bolaget uppgett i huvudsak följande. Torsdagen den 20 februari 2003 fyllde A.L. i en kontrollrapport gällande köldmedieanvändning. Han nämnde detta för sin bror P.L. som arbetar i samma rum. P.L. såg när A.L. lade rapporten i ett kuvert. Han frankerade därefter kuvertet och postade det samma dag kl 15.30 enligt de rutiner som bröderna alltid följer. Samma dag postade han även en kopia av rapporten till inspektören U.B.. U.B. har tagit emot och ankomstregistrerat kopian måndagen den 24 februari 2003. A.L. har därefter vid flera tillfällen ringt till miljö- och hälsoskyddsnämnden för att kontrollera att rapporten har kommit in. Vid de två första tillfällena, den 31 mars och den 1 april 2003, var det ingen som svarade och det fanns inte heller möjlighet att lämna meddelande på någon telefonsvarare. Vid det tredje tillfället, den 7 april 2003, fick A.L. tala med en person som berättade att nämnden låg efter i sitt arbete cirka en månad och att det skulle komma en bekräftelse på att rapporten kommit in. Bröderna hörde därefter inget från nämnden förrän i oktober 2003 då bolaget underrättades om att nämnden hade för avsikt att påföra bolaget en miljösanktionsavgift. Bröderna skickade då in en ny kopia till nämnden varefter de fick en bekräftelse från nämnden att rapporten tagits emot. - Vid nämndens handläggning av ärendet har en rad felaktigheter förekommit. T ex har olika indexsiffror för anläggningen angivits och fel adress och olika organisationsnummer på bolaget har förekommit under handläggningen av ärendet. Detta tyder enligt bolagets mening på en administrativ oordning hos nämnden som kan ha bidragit till att något har gått fel i registerhållningen.

- Sammanfattningsvis anser bolaget att de har gjort betydligt mer än vad som kan anses rimligt i sammanhanget.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har till stöd för bestridandet uppgett i huvudsak följande. Nämnden vidhåller att någon kontrollrapport inte har inkommit till nämnden förrän i november 2003 i samband med underrättelse om miljösanktionsavgift. Nämnden bestrider att det skulle föreligga någon administrativ oordning hos nämnden. Det är avsändaren som har bevisbördan för att kontrollrapport har skickats. Möjlighet finns alltid att lämna ett meddelande i nämndens växel. Nämnden har ett säkert system för att ta emot kontrollrapporter och det är inte möjligt att någon kontrollrapport kan ha inkommit utan att registreras.

DOMSKÄL

Enligt 30 kap 1 § första stycket 1 miljöbalken skall miljösanktionsavgift betalas av näringsidkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet åsidosätter föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken. Sådan avgift skall enligt tredje stycket samma paragraf tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har beslutat om att ålägga bolaget en miljösanktionsavgift då det av miljöförvaltningens anteckningar framgår att kontrollrapport för 2002 inkommit för sent eller inte inkommit alls varmed rapporteringsskyldigheten för köldmedieanläggning inte har fullgjorts. Bolaget har invänt att kontrollrapport har skickats in i god tid.

Miljödomstolen gör följande bedömning. Den som påstår att en skyldighet har fullgjorts, i det här fallet att en kontrollrapport i rätt tid har skickats in till miljö- och hälsoskyddsnämnden, måste normalt anses ha bevisbördan för sitt påstående. Endast ett påstående om att ett åliggande har fullgjorts kan inte anses vara tillräckligt för att miljösanktionsavgift inte skall tas ut. Det är emellertid förenat med avsevärda svårigheter och i de flesta fall omöjligt att i efterhand prestera full bevisning för att en försändelse, som senare inte kunnat påträffas, verkligen har avsänts.

I det aktuella fallet stöds A.L:s uppgifter om att han har sänt iväg kontrollrapporten den 20 februari 2003 av brodern P.L:s uppgifter. Vidare har bolaget företett en kopia av rapporten som samma dag sänts till inspektören U.B. och som ankomstregistrerats av U.B. den 24 februari 2003. Vid sidan av den omständigheten att kontrollrapporten inte kommit miljö- och hälsoskyddsnämnden till handa har det inte framkommit något som talar emot bolagets uppgifter. De har inte heller ifrågasatts av nämnden. Med hänsyn till det anförda får bolagets uppgifter godtas (Jfr NJA 1997 s 20, NJA 2000 s 75).

Vid angivna förhållanden har miljö- och hälsoskyddsnämnden inte haft rätt att ålägga bolaget en miljösanktionsavgift. Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut skall därför upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (TSH-MD 2)

Överklagande skall ges in till Stockholms tingsrätt, miljödomstolen, senast den 4 april 2006 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

Sofie Klahr Jan-Olof Arvidsson

__________

I domstolens avgörande har deltagit tingsfiskalen Sofie Klahr och miljörådet Jan-Olof Arvidsson.