MÖD 2009:15

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2008-05-13 i mål nr M 2041-07, se bilaga

KLAGANDE

P-I.S.

Ombud: E.S.

MOTPARTER

1. M.J.

2. M.J.

3. Länsstyrelsen i Jönköpings län

551 86 Jönköping

SAKEN

Tillstånd att uppföra vilthägn på fastigheten X 1:8 i Habo kommun ___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen gör endast den ändringen av miljödomstolens dom att villkor 3 i länsstyrelsens beslut upphävs.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

P-I.S. har yrkat att Miljööverdomstolen ska ändra miljödomstolens dom genom att upphäva villkor 3.

M.J. och M.J. samt länsstyrelsen har bestritt yrkandet.

Naturvårdsverket har yttrat sig.

P-I.S. har som grund för sin talan anfört att då en granne inte är att betrakta som part vid fråga om tillståndsprövning för vilthägn vilar villkor 3 inte på laglig grund och ska därför upphävas.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Länsstyrelsen har i sitt beslut att tillåta P-I.S:s vilthägn föreskrivit villkor 3 i syfte att minska kronhjortsuppfödningens påverkan på omgivningen. Frågan i målet är om länsstyrelsen därigenom har gått utanför ramarna för den prövning som ska ske angående tillstånd till uppförande av vilthägn enligt 12 kap. 11 § miljöbalken.

Tillståndsplikten för uppförande av vilthägn trädde i kraft den 1 juli 1983 genom införandet av 24 a § naturvårdslagen (1964:822). Syftet med tillståndsplikten var enligt lagens förarbeten begränsat till att bevara möjligheten för allmänheten att färdas fritt i naturen och att skydda naturmiljön. Prövningen enligt 24 a § naturvårdslagen avsåg således endast den påverkan vilthägnet kunde ha på dessa angivna allmänna intressen. Det kunde t.ex. vara fråga om att hägnet hindrade allmänheten från att tillträda allemansrättsligt tillgänglig mark, att hägnet var lokaliserat till ett alltför känsligt naturområde eller att hägnets utformning var sådan att djur kunde komma fria och skada faunavården (se prop. 1980/81:220 s. 24 f).

Sedan miljöbalkens införande kommer tillståndsplikten för uppförande av vilthägn till uttryck i 12 kap. 11 § miljöbalken. Enligt miljöbalkens förarbeten stämmer denna bestämmelse i huvudsak överens med vad som gällde angående vilthägn enligt 24 a § naturvårdslagen (se prop. 1997/98:45 del II s. 154). Någon ändring av prövningen av uppförande av vilthägn var således inte avsedd från lagstiftarens sida. Genom miljöbalken infördes även de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken. Enligt 2 kap. 1 § miljöbalken är dessa regler alltid tillämpliga när frågor om tillstånd prövas enligt miljöbalken. Det innebär att bl.a. 2 kap. 3 § miljöbalken är tillämplig vid prövningen av tillstånd att uppföra vilthägn. Tillståndsmyndigheten kan därmed ålägga den som söker ett tillstånd att utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att uppförandet av vilthägnet medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Sådana föreskrifter ska emellertid avse vilthägnet och inte den påverkan på omgivningen i form av t.ex. buller som kan härröra från verksamheten inom vilthägnet.

Det i målet aktuella villkor 3 har föreskrivits med syfte att minska bullret från den kronhjortsuppfödning P-I.S. planerat att ha inom vilthägnet. Ett villkor kan dock inte föreskrivas på den grunden inom ramen prövningen enligt 12 kap. 11 § miljöbalken. Villkoret ska därför upphävas.

Om verksamheten som ska bedrivas inom vilthägnet är tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet kan sådan påverkan på omgivningen som avses i 2 kap. 3 § miljöbalken behandlas vid en tillståndsprövning enlig 9 kap.miljöbalken. Det kan också finnas möjlighet för tillsynsmyndigheten att inom ramen för sin verksamhet förelägga en verksamhetsutövare att minska buller och andra störningar från verksamheten, även när denna inte är tillståndspliktig.

När det gäller närboendes rätt att överklaga beslut om tillstånd att uppföra vilthägn tillägger Miljööverdomstolen följande.

Miljööverdomstolens praxis när det gäller strandskyddsdispens innebär att avgörande för klagorättsfrågan är de för den aktuella prövningen tillämpliga reglerna och de intressen som ska beaktas vid tillämpningen av dessa regler. Strandskyddets syfte är att skydda vissa allmänna intressen, men inte att skydda en grannes enskilda intresse. Grannar anses därför inte ha rätt att överklaga beslut om dispens från strandskyddet (se Miljööverdomstolens dom den 27 juni 2001 i mål nr M 3550-00). Regeringsrättens praxis vid tillämpningen av 24 a § naturvårdslagen var på samma sätt att inte tillerkänna närboende rätt att överklaga beslut om tillstånd att uppföra vilthägn, då tillståndspliktens syfte var att tillgodose angivna allmänna intressen och därför inte angick närboende på ett sådant sätt att de hade rätt att överklaga (jfr RÅ 1997 not 109 och RÅ 1995 not 293). Som nämnts ovan har inte lagstiftaren avsett någon ändring av prövningen genom miljöbalkens införande. M.J. och M.J. borde därför inte getts rätt att föra talan i målet.

Beslutet för enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Henrik Löv, miljörådet Sven Bengtsson samt hovrättsråden Rose Thorsén, referent, och Peder Munck. Enhälligt. Föredragande har varit Erik Ludvigsson.

_________________________________________

BILAGA

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE OCH MOTPART

1. P-I.S.

Ombud: E.S.

2. M.J.

3. M.J.

Samma adress

MOTPART

Länsstyrelsen i Jönköpings län

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Jönköpings läns beslut 2007-07-06 i ärende nr 521-612-07, se bilaga 1

SAKEN

Tillstånd att uppföra vilthägn och att hålla kronhjort i hägn på fastigheten x 1:8, H kommun

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen ändrar på följande sätt länsstyrelsens beslut.

Tillståndet att uppföra vilthägn omfattar det område som markerats på bifogade karta, domsbilaga nr 2.

Villkor 3 skall ha följande lydelse:

"Inom hägnet, på ett avstånd av minst 100 m från fastighetsgränsen på X 1:3, skall anordnas en betesfålla. Inom denna fålla får hjortar hållas under maximalt två månader per år under vegetationsperioden."

Villkor 4 upphävs.

Tillståndet att uppföra och nyttja hägnet får tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft.

_____________

BAKGRUND

Genom beslut den 7 juli 2005 (dnr. 521-5200, 5201 och 5206-05) meddelade länsstyrelsen i Jönköpings län tillstånd för P-I.S. att hålla kronhjort i hägn på fastigheten X 1:8. Hägnen var avsedda att uppföras vid Rumpekärr och i anslutning till huvudbyggnaderna på X gård. Efter klagomål från M. och M.J. undanröjde miljödomstolen länsstyrelsens beslut genom beslut den 11 januari 2007 samt återförvisade målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Sedan M. och M.J. efter förfrågan från länsstyrelsen bekräftat att deras överklagande endast avsåg det hägn vid x gård som ligger närmast deras fastighet X 1:3, lämnade länsstyrelsen genom delbeslut den 27 april 2007, dnr. 521-612-07, tillstånd för S. att uppföra de hägn som avsågs i 2005 års beslut, med undantag för de hägn som berördes av makarna J. överklagande. Länsstyrelsen har därefter genom beslut den 6 juli 2007, dnr. 521-612-07, meddelat tillstånd för S. att, utöver de hägn som avsågs i beslutet av den 27 april 2007, även uppföra hägn på X 1:8 i enlighet med till beslutet bifogad karta. Detta beslut har nu överklagats, såväl av S. som av M. och M.J.

YRKANDEN M.M.

P-I.S. har, som han slutligen bestämt sin talan, yrkat att Miljödomstolen med ändring av Länsstyrelsens beslut upphäver dels villkoren 3 och 4 och dels tidsbegränsningen av tillståndet. P-I.S. har även yrkat att få ta i anspråk tillståndet omedelbart.

M. och M.J. har yrkat att domstolen upphäver länsstyrelsens beslut om tillstånd att uppföra vilthägn, i andra hand att minsta avståndet mellan stängslet och deras fastighetsgräns skall utökas till åtminstone 200 m. De har vidare yrkat att domstolen dessutom genom omprövning av tidigare meddelat tillstånd avseende vilthägnet på andra sidan vägen upphäver detta beslut med hänvisning till att det visat sig att olägenheterna vida överstiger vad som bedömdes som skäligt vid tiden för tillståndet.

P-I.S. har i första hand yrkat att domstolen avvisar M och M.J. överklagande på grund av att de inte är part, i andra hand har P-I.S. bestritt M och M.J. yrkanden.

M. och M.J. har bestritt P-I.S. yrkanden.

P-I.S. har till stöd för sitt yrkande anfört i huvudsak följande.

Allmänt

Länsstyrelsens beslut såvitt gäller punkterna 3 och 4 vilar inte på laglig grund då tillämpningen av 12 kap. 11 § Miljöbalken är begränsad till att skydda friluftslivet och naturmiljön. Vad gäller Länsstyrelsens beslut att bevilja tillstånd endast för begränsad tid finns ingen anledning till detta då Länsstyrelsen när som helst kan ändra eller återkalla tillståndet enligt 24 kap. 12 § Miljöbalken och 41 a § Jaktförordningen.

Sedan 2004 har S. hållit kronhjort i hägn på fastigheten X 1:8 i Habo kommun (Häldeholm). Våren 2005 ansökte S. om att få uppföra ytterligare vilthägn på fastigheten X. Ansökan innefattade dels två hägn i anslutning till det redan befintliga hägnet, dels ett hägn vid X 2005-07-07 beviljade Länsstyrelsen i Jönköpings län S. ansökan (dnr 5215200, 5201, 5206-05). Strax efter att tillstånden lämnats påbörjade S. upphandlingen av material till viltstängslet, och byggnationen påbörjades. I slutet av mars 2007 inleddes markberedningsarbetet för det hägn som gränsar till fastigheten X 1:3 och i mitten av april böljade stolparna sättas upp. I maj 2007 fick S. sig tillsänt två beslut från Länsstyrelsen (delbeslut l och 2, dnr. 521612-07 från 2007-04-27). Det rörde sig om nya beslut angående tillstånd att uppföra vilthägn för delar av de områden som redan omfattades av Länsstyrelsens beslut om tillstånd från juli 2005. De nya besluten meddelades S. helt utan förvarning och trots att de tillstånd som lämnats 2005, enligt Länsstyrelsens beslut, skulle gälla till och med den 31 mars 2014.

Syftet med tillståndskravet är i 12 kap 11 § och 24 kap 12 §miljöbalken är att hänsyn skall tas och rimliga avvägningar skall göras i förhållande till naturmiljön och det allmänna friluftslivet. Länsstyrelsens tillståndsprövning enligt 12 kap. 11 § miljöbalken skall vara begränsad till att skydda friluftsliv och naturvärden. I det här ärendet hade sådana avvägningar gjorts på ett korrekt sätt redan i länsstyrelsens första tillståndsbeslut från 2005, bl.a. genom föreskrifter om fållindelningar och genomgångar i stängslet. De ytterligare villkor som nu införts genom punkterna 3 och 4 i länsstyrelsens beslut har alltså inte tillkommit för att skydda de intressen som enligt Miljöbalken anses skyddsvärda.

Syftet med inskränkningarna i tillståndet

Skälet till de i tillståndet införda inskränkningarna verkar av motiveringen till Länsstyrelsens beslut att döma, vara en direkt följd av M. och M.J. överklagande av Länsstyrelsens ursprungliga tillståndsbeslut 2005-07-07. Länsstyrelsen anger inte uttryckligen vilka störningar som den avser att begränsa, men påpekandet om att fastigheten X 1:3 är utsatt för trafikbuller ger anledning anta att ljud från hjortarna skulle vara en sådan störning. Det faktum att Länsstyrelsen inte omnämner några andra störningar som fastigheten skulle kunna drabbas av föranleder tolkningen att båda de inskränkande villkoren uppställts för att förhindra att fastigheten störs av ljud från hjortarna.

Störande ljud

Med tanke på det buller som den intensiva godstrafiken på väg 195 ger upphov till, torde ljudet från hjortarna vara av försumbar betydelse. 2007-09-14 kontaktade Steen ljudmätningsföretaget Gärdhagen Akustik AB, för att ta reda på om bullermätningar kunde utföras avseende hjortarna. När man på Gärdhagen Akustik förstod att hjortarnas bullernivå skulle mätas tätt intill den tungt trafikerade väg 195 gavs beskedet att man bedömde utförandet aven sådan tjänst som meningslös. Med tanke på det höga buller som en så hårt trafikerad väg ger upphov till bedömde man att ljuden från djuren helt skulle försvinna, och inte alls registreras vid en bullermätning. Den aktuella marken betades, innan övergången till hjortavel, av mjölkkor. Bullernivån som kor ger upphov till är inte lägre än den som kronhjortarna kan orsaka. Men medan hjortarna bara ger ljud ifrån sig under en kortare del av året, under brunsten, så låter korna lika mycket året runt. Då bullerstörningarna inte ökat vid övergången från ett djurslag till ett annat bör inte heller någon inskränkning i rätten till att beta marken ske. Att besluta om två så omfattande inskränkande villkor som punkt 3 och 4 i Länsstyrelsens tillstånd, enbart med avsikt att begränsa eventuella störningar på grund av ljud från hjortarna måste anses som uppenbart oproportionerligt. De bullerstörningar som hjortarna kan förorsaka måste anses som försumbara i förhållande till bullernivån från väg 195. Villkoren i punkterna 3 och 4 ger därför försumbar effekt på den bullernivå som J. fastighet utsätts för, medan de för markägaren leder till långtgående inskränkningar i möjligheten att disponera sin mark.

Angående villkoret avseende brunstperioden

Enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om hållande av dovhjort och kronhjort i vilthägn, DFS 2004:23 jfr Lantbruksstyrelsens föreskrifter, LSFS 1990:26 9 §, skall ett hägn med djur alltid innehålla minst en hjord. En hjord skall vara sammansatt av minst fem djur varav ett handjur. Det skulle alltså, så som Länsstyrelsens tillståndsbeslut ser ut idag, vara ett brott mot djurskyddsmyndighetens föreskrifter att använda det aktuella hägnet under brunstperioden. Hjortar förflyttas i flock, man kan inte föra hjortarna en och en från ett område till ett annat. Så som terrängen ser ut, och med hänsyn till storleken på hägnet är det inte heller möjligt att driva hjortarna ut ur det aktuella hägnet. För att flytta hjortarna fodras de in i det hägn där man vill att de ska vara. Om hjortarna av någon anledning känner sig otrygga med att flyttas till ett nytt område är det praktiskt tagit omöjligt att flytta de individer som inte vill flyttas. För att kunna leva upp till punkt 4 i Länsstyrelsens beslut kan man därför tvingas att bedövningsskjuta eller skjuta djur som inte vill flyttas. Med hänsyn till eventuella skadeståndsskyldigheter som kan uppkomma om villkoren i Länsstyrelsens beslut inte uppfylls, är det i praktiken omöjligt att bedriva verksamhet i det aktuella hägnet så som tillståndet i dagsläget ser ut. Risken att man inte får ut alla djur innan brunstperioden, är så stor att det över huvud taget inte blir möjligt att använda hägnet. Sammanfattningsvis blir det aktuella hägnet genom Länsstyrelsens tillståndsbeslut i praktiken obrukbart, varför syftet med tillståndet går förlorat.

Angående villkoret avseende minsta avstånd

För fastighetsägaren till X (S.) innebär införandet av punkt 3 i Länsstyrelsens beslut, och villkoret om ett minsta avstånd på 50 meter från vilthägnet till fastighetsgränsen för X l:3, väsentliga inskränkningar i möjligheten att utnyttja marken. Den markyta som, pga. införandet av punkt 3 i Länsstyrelsens beslut, inte längre omfattas av tillståndet för vilthägn, uppgår till ca l hektar, bestående av en smal remsa mark utefter fastighetsgränsen. I och med att denna långsmala markremsa blir i det närmaste oanvändbar för markägaren, innebär införandet av punkt 3 i Länsstyrelsens beslut oproportionerliga inskränkningar för markägaren med avseende på användningen av marken.

Enligt avtal mellan S. och Jordbruksverket ingår dessutom området, för vilket tillstånd för vilthägn sökts, i Jordbruksverkets program för ett "Öppet och varierat odlingslandskap". Marken omfattas av ett avtal som uppställer skyldighet att beta marken. Om man underlåter eller är oförmögen att uppfylla avtalet leder det till återbetalningsskyldighet och eventuellt till skadestånd. Länsstyrelsen beslut leder till att S. inte kan uppfylla de förpliktelser som följer av avtalet med Jordbruksveket, vilket leder till ekonomisk skada för S.

Som ett alternativ till den föreskrivna 50 m breda betningsfria zonen skulle S. kunna tänka sig att anordna en ca 100 m bred fålla där hjortarna skulle behöva vistas endast några veckors tid under vegetationsperioden, 15 maj - 15 juli, för att därigenom hålla området avbetat. S. är dock inte beredd att underkasta sig detta som ett villkor för tillståndet.

Angående tillståndets giltighetstid

Enligt Länsstyrelsens beslut gäller tillståndet t.o.m. den 31 mars 2014. Med tanke på de möjligheter Länsstyrelsen har att ändra eller återkalla tillståndet enligt 24 kap. 12 § Miljöbalken och 41 a § Jaktförordningen finns det ingen anledning att tillståndet skall vara tidsbegränsat. Så länge hjortarna och hägnet sköts på rätt sätt och så länge inga oförutsedda olägenheter uppstår finns det inga skäl för Länsstyrelsen att inte låta verksamheten fortgå. Ett tillstånd som gäller tills vidare innebär därför ingen större skillnad för Länsstyrelsen, men ger däremot hägnägaren en väsentligt ökad trygghet i sin verksamhetsdrift.

Angående partsfrågan

Av Miljödomstolens uttalande i åtelförvisningsbeslut från 2007-01-11 (mål nr M 3367-06) samt av det föreläggande som Miljödomstolen tillsänt M. och M.J. 2007-0719 (mål nr 2041-07, aktbilaga 7), kan man konstatera att Miljödomstolen behandlar M. och M.J. som part i målet. Enligt syftet med lagreglerna om tillstånd för vilthägn och den praxis som vuxit fram kring dem skall inte M. och M.J., i sin ställning som grannar, anses som parter i det aktuella målet.

Sakägarbegreppet i Miljöbalken

Av Miljöbalken 16 kap. 12 § p. l framgår att överklagbara domar eller beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot. Av förarbetena till Miljöbalken (se prop. 1997/98:45 del l, s. 482 ff.) framgår att syftet varit att införa ett enhetligt sakägarbegrepp avseende den processuella sidan. Länsstyrelsen anger i sitt yttrande att prövningens omfattning i ärenden om tillstånd till vilthägn inte är begränsad till omständigheter som har med friluftsliv och naturmiljö att göra. Av naturvårdslagen samt av Miljöbalkens hänvisning i tillämplig del till äldre rätt, framgår klart att tillståndskravet för vilthägn är knutet till skyddet för det rörliga friluftslivet. Det är visserligen rätt som länsstyrelsen påstår att balkens hänsynsregler gäller. De blir dock tillämpliga först vid ett eventuellt tillsynsärende, eftersom vilthägn inte omfattas av tillståndsplikt för miljöfarlig verksamhet. Det ankommer alltså på den kommunala nämnden, om saken skulle bli aktuell där som miljöskyddsfråga, att i sådant fall tillämpa hänsynsreglerna. Det är alltså inte en uppgift för prövningsmyndigheten i tillståndsärendet som rör vilthägn att tillämpa tillsynsreglerna. Den alternativa lösning som J. presenterar, om ett minsta avstånd mellan hägnet och J. fastighet på 250 meter, motsätter sig S.

M. och M.J. har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

De motsätter sig att något hägn byggs i anslutning till deras fastighet. Skälen härtill har de redan framfört i skrivelser den 15 november 2006, den 23 januari 2007, den 9 februari 2007 och den 11 juni 2007. Det har sedan de tidigare hägnen godkändes visat sig att olägenheterna i form av olidlig ljudnivå på nätterna vida överstiger vad som sagts. Hjortarna för ett fruktansvärt oväsen, speciellt på kvällen och natten, som gör att det är ytterst obehagligt att vistas i huset och det är svårt att sova. Det är också en trafikfara eftersom bilar stannar och tittar på hjortarna; det har varit incidenter vid flera tillfällen. Det är sedan tidigare fastställt att värdet på fastigheten faller och att utsikterna till att sälja den blir obefintliga vilket är en orimlig konsekvens för en enskild fastighetsägare. Det finns dessutom stora markområden inom Häldeholm och Skänningsfors som tillhör S. där han utan olägenheter för omgivningen kan uppföra vilhägn. S. har besökt dem vid flera tillfällen och framfört hotelser istället för att söka en lösning. Han hotar bland annat att plantera skog runt deras fastighet om han inte får uppföra sitt hjorthägn. De kan se en alternativ lösning i att hägnet flyttas så att det ligger med ett minsta avstånd från Torkelsryd på 250 meter. Med detta kan de se att man beaktar bådas yrkanden i målet; markägaren får sitt hägn, dock med en inskränkning på 100 meter från det förslag som markägaren kommit med tidigare.

Länsstyrelsen har i yttranden över överklagandena anfört i huvudsak följande.

Länsstyrelsen medger att villkor 4 upphävs.

Länsstyrelsen delar inte uppfattningen att prövningens omfattning i ärenden om tillstånd till vilthägn är begränsad till omständigheter som har att göra med friluftsliv och naturmiljö. Även miljöbalkens regler i övrigt skall beaktas i tillämpliga delar. Således skall t.ex. även hänsynsregeln i 2 kap 3 § miljöbalken tillämpas. Länsstyrelsen bedömer att en betesfålla som hålls öppen högst 2 månader per år under betessäsongen är en åtgärd som skulle kunna motverka störningar för makarna J. Länsstyrelsen har därför inget att erinra mot att hägnet ges den sträckning som framgår av S:s ansökan under förutsättning att komplettering sker med en betesfålla som uppförs och som används på det sätt S. angivit. Som S. påpekat strider villkoret mot vad som angivits i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter DFS 2004:23. Länsstyrelsen tillstyrker därför att villkoret upphävs.

Ett tillstånd till vilthägn kan återkallas endast under vissa i miljöbalken angivna förutsättningar. Enligt 16 kap 2 § miljöbalken får tillstånd, godkännande och dispens enligt balken lämnas för en begränsad tid. Länsstyrelsen har ansett att det är lämpligt att tidsbegränsa det aktuella tillståndet i 10 år eftersom omgivningarna och förutsättningarna för tillståndet kan förändras under denna tid. Länsstyrelsen har tidsbegränsat samtliga tillstånd som har meddelats under senare år. I detta fall har tidsbegränsningen bestämts till samma tidpunkt som gäller för det befintliga hägnet med tillstånd från den 16 mars 2004. Det är naturligt att bedöma förutsättningarna för fortsatt verksamhet för samtliga hägn på fastigheten i ett sammanhang. Möjligheten att tidsbegränsa tillstånd för vilthägn utnyttjas av flera länsstyrelser. Miljödomstolen vid Vänersborg har funnit att en tillståndstid om 10 år är väl avvägd.

DOMSKÄL

Miljödomstolen har hållit muntlig förhandling och syn.

P-I.S. har som skriftlig bevisning åberopat yttrande från ordföranden i Svensk Hjortavel, R.E., expertutlåtande från reg. fastighetsmäklaren P.J., Areal Jönköping samt expertutlåtande från A.R., näringspolitiskt ansvarig på LRF Jönköpings län. På begäran av P-I.S. har vittnesförhör hållits med R.E.

Omfattningen av miljödomstolens prövning

Omprövning av ett av länsstyrelsen tidigare meddelat och lagakraftvunnet tillstånd kan inte prövas av miljödomstol som första instans. M. och M.J. hemställan om att miljödomstolen skall ompröva och upphäva det tidigare tillståndsbeslutet kan därför inte föranleda någon åtgärd från miljödomstolens sida.

M. och M.J. talerätt och deras ställning som part.

Miljödomstolen har redan i sitt beslut den 11 januari 2007, mål M 3367-06, bedömt att M. och M.J. berördes av det beslut som fattats av länsstyrelsen den 7 juli 2005, dnr. 521-5200, 5201 och 5206-05 avseende uppförande av det aktuella vilthägnet, på sådant sätt att de var att anse som parter. Bestämmelserna i 16 och 17 §§Förvaltningslagen (1986:223) om parters rätt att få del av uppgifter ansågs därför tillämpliga.

Enligt 16 kap. 12 § p. l miljöbalken får överklagbara domar eller beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot.

Av förarbetena till miljöbalken framgår beträffande sakägarbegreppet i balken att miljöskyddslagens sakägarbegrepp bör utgöra utgångspunkt, varför en generös tillämpning av sakägarbegreppet varit avsedd, se prop. 1997/98:45 del 1 s 485. Vidare framgår av lagens förarbeten att en fullständig miljöbedömning skall göras vid en och samma prövning, jfr. a.a. s 172. Enligt miljödomstolens mening innebär en "fullständig miljöbedömning" att domstolen även prövar huruvida närboende störs av den planerade verksamheten. M. och M.J. bor på ett sådant avstånd från det aktuella hägnet att de är att anse som part i målet och därför haft rätt att överklaga länsstyrelsens beslut.

Tillämpningen av 12 kap 11 § miljöbalken.

Enligt 12 kap 11 § andra stycket miljöbalken skall länsstyrelsen vid sin tillståndsprövning av viltstängsel beakta behovet av skydd för friluftslivet och naturmiljön. Att dessa skyddsintressen framhävs särskilt i bestämmelsen utesluter emellertid inte att miljöbalkens hänsynsregler är tillämpliga, inte endast vid utövandet av tillsyn över verksamheten utan även vid själva tillståndsprövningen. Detta framgår även av lydelsen av 2 kap 1 § miljöbalken, i vilken anges att när frågor prövas om bland annat tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens samt vid tillsyn enligt denna balk, är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd, skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta kapitel [andra kapitlet], iakttas. Bestämmelsen i 12 kap 11 § får därför betraktas som en tilläggsregel.

Enligt 2 kap 3 § miljöbalken skall alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjlig teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Av 2 kap 6 § miljöbalken framgår att för en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde skall det väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet skall kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

Av 2 kap 7 § miljöbalken framgår att kraven på hänsyn i 2-5 §§ och i 6 § 1 st gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.

Lika med länsstyrelsen finner miljödomstolen att det inte kan anses föreligga något hinder mot att P-I.S. beviljas tillstånd att uppföra ett hägn på den ansökta platsen och att detta tillstånd bör kunna förenas med sådana villkor att några beaktansvärda olägenheter inte uppstår för omgivningen. M. och M.J. yrkande om att tillståndsbeslutet skall upphävas skall därför avslås.

Villkor för tillståndet

Av 1 kap 3 § miljöbalken framgår att tillämpning av miljöbalken innebär att även bestämmelser i annan lag skall tillämpas ifråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken. Villkor 4 innebär att tillståndet inte kan utnyttjas under brunstperioden, eftersom avsaknad av handjur i en hjord skulle strida mot Jordbruksverkets föreskrift. Villkoret skall därför upphävas.

Av utredningen i målet, bl.a. av det förhör som hållits med vittnet R.E., framgår att brölandet från hjortarna under brunstperioden kan vara både ihållande och höras på tämligen långt avstånd. Eftersom hjortarna är aktiva och ljudet därmed mest störande främst kvälls- och nattetid när trafiken på väg 195 har avtagit, förefaller det sannolikt att det ljud hjortarna åstadkommer kan innebära olägenhet för M. och M.J. I syfte att begränsa dessa störningar kan det därför vara lämpligt med ett skyddsavstånd mellan hägnet och deras bostad.

Utformningen av skyddsavståndet på det sätt som framgår av villkor 3 innebär att området inom 50-meterszonen över huvud taget inte kan betas, vilket utgör en olägenhet för markägaren P-I.S. Vid den intresseavvägning som miljödomstolen har att göra finner domstolen det skäligt att slopa kravet på en permanent 50-meterszon mellan hägnet och fastigheten X 1:3 och i stället införa ett krav på att anordna en 100 m bred fålla utmed gränsen till den fastigheten i vilken hjortar får vistas för erforderlig avbetning under vegetationsperioden, normalt den 15 maj - 15 juli. Härigenom kan P-I.S. tillåtas att utformas ifrågavarande hägn i ursprungligen ansökt omfattning med möjlighet till en optimal markanvändning samtidigt som störningarna för M. och M.J. nedbringas till en nivå som de skäligen får tåla.

Tidsbegränsning av tillståndet

Av 16 kap 2 § 1 st miljöbalken framgår att tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken får lämnas för begränsad tid. Länsstyrelsen har som skäl för att tidsbegränsa tillståndet anfört att det är lämpligt att tidsbegränsa det aktuella tillståndet i 10 år eftersom omgivningarna och förutsättningarna för tillståndet kan förändras under denna tid. Miljödomstolen delar denna bedömning. I detta fall har tidsbegränsningen bestämts till samma tidpunkt som gäller för det befintliga hägnet med tillstånd från den 16 mars 2004. Miljödomstolen delar även länsstyrelsens uppfattning att det är lämpligt att bedöma samtliga hägn som uppförts på fastigheten i ett sammanhang. Det finns därför skäl att begränsa tillståndet för hägn på det sätt som skett. Yrkandet om att tidsbegränsningen av tillståndet skall upphöra skall därför avslås.

Verkställighet

Miljödomstolen har i beslut den 1 augusti 2007 förordnat att länsstyrelsens beslut med den angivna sträckningen av hägnet skulle gå i omedelbar verkställighet trots att beslutet överklagats. Miljödomstolen anser att det finns skäl att förordna att även miljödomstolens dom skall gälla omedelbart.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 3.

Överklagande senast den 3 juni 2008.

Jonny Boo Bertil Varenius

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Jonny Boo och miljörådet Bertil Varenius. Målet har handlagts av beredningsjuristen Anna Öhman.