MÖD 2010:51

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEÖstersunds tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2009-01-28 i mål M 294-08, se bilaga A

KLAGANDEVallviks Bruk Aktiebolag, 556445-8163820 21 Vallvik

Ombud: Advokaten V.W.

MOTPARTER1. Länsstyrelsen i Gävleborgs län801 70 Gävle

2. Bygg- och miljönämnden i Söderhamns kommun826 80 Söderhamn

SAKENEkonomisk säkerhet i samband med tillstånd för deponering av processavfall från Vallviks Bruk Aktiebolags massafabrik i Vallvik

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avvisar Vallviks Bruk Aktiebolags yrkande om att säkerheten ska sättas till 5,7 miljoner kr för det fall Miljööverdomstolen ej tillåter ställande av successiv säkerhet.

2. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens deldom.

____________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vallviks Bruk Aktiebolag (Vallvik) har yrkat att villkor 2 i miljödomstolens deldom ändras enligt följande.

Vallvik har yrkat i första hand att Miljööverdomstolen beslutar att Vallvik ska ställa en successiv säkerhet efterhand som efterbehandlingsbehovet uppkommer i enlighet med den plan som Vallvik presenterat baserat på en rapport från ÅF Engineering AB (ÅF), domsbilaga B, och att Miljööverdomstolen såsom ekonomisk säkerhet för efterbehandlingskostnaderna avseende deponering av processavfall från Vallviks massafabrik i Vallvik godkänner en moderbolagsborgen ställd av Rottneros AB (publ) (Rottneros).

Vallvik har yrkat i andra hand att Miljööverdomstolen beslutar att Vallvik ska ställa en successiv säkerhet efterhand som efterbehandlingsbehovet uppkommer i enlighet med den plan som Vallvik presenterat baserat på en rapport från ÅF, domsbilaga B, och att Miljööverdomstolen såsom ekonomisk säkerhet för efterbehandlingskostnaderna avseende deponering av processavfall från Vallviks massafabrik i Vallvik godkänner en moderbolagsborgen ställd av Rottneros, varvid villkoret kompletteras med följande text.

Om skuldsättningsgrad enligt kvartalsbokslut eller reviderat årsbokslut överstiger 1,0 ska moderbolagsborgen kompletteras med företagsinteckning motsvarande det säkerställda beloppet.

Om skuldsättningsgrad enligt kvartalsbokslut eller reviderat årsbokslut överstiger 1,5 ska moderbolagsborgen kompletteras med garanti från bank eller annat kreditinstitut motsvarande hela det säkerställda beloppet. Kompletterande säkerhet enligt detta villkor får, om bolaget så väljer, även ställas i form av insättning av medel på spärrat konto till förmån för tillsynsmyndigheten.

Skuldsättningsgrad rapporteras av Vallvik i samband med Rottneros kvartalsrapport och årsbokslut.

Om moderbolagsborgen på grund av ökad skuldsättningsgrad ska kompletteras med garanti från bank eller annat kreditinstitut eller medel på spärrat konto alternativt företagsinteckning, ska Vallvik senast tre månader efter offentliggörande av kvartalsrapporter eller reviderat årsbokslut inge sådan säkerhet till miljödomstolen (alternativt tillsynsmyndigheten) för prövning.

Vallvik har yrkat i tredje hand att Miljööverdomstolen beslutar att Vallvik ska ställa en successiv säkerhet efterhand som efterbehandlingsbehovet uppkommer i enlighet med den plan som Vallvik presenterat baserat på en rapport från ÅF, domsbilaga B, och att Miljööverdomstolen såsom ekonomisk säkerhet för efterbehandlingskostnaderna avseende deponering av processavfall från Vallviks massafabrik i Vallvik godkänner en företagsinteckning i Vallvik.

Vallvik har, för att successiv säkerhet ska kunna ställas, föreslagit att följande villkor föreskrivs för ett successivt ianspråktagande av den nya deponin.

Bolaget åtar sig att ianspråktaga och bedriva verksamheten på den nya deponin successivt i etapper på sätt redovisats i rapport från ÅF.

För det fall Miljööverdomstolen inte tillåter Vallvik att ställa successiv säkerhet har Vallvik yrkat i första hand att säkerhet i form av en moderbolagsborgen och i andra hand i form av företagsinteckning i Vallvik ska godkännas. Vallvik har vidare yrkat att säkerhetsbeloppet i sådant fall ska sänkas från 19,3 miljoner kr till 5,7 miljoner kr.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Bygg- och miljönämnden i Söderhamns kommun har godtagit att Vallvik tillåts ställa en successiv säkerhet efterhand som efterbehandlingsbehovet uppstår i enlighet med den plan som Vallvik presenterat. Länsstyrelsen och Bygg- och miljönämnden har bestritt Vallviks yrkanden i övrigt.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vallvik

Successiv säkerhet

Av domar från Miljööverdomstolen (bl.a. MÖD 2003:135, MÖD 2005:15 och MÖD 2006:58) och numera även direkt av lagstiftningen (16 kap. 3 § miljöbalken) framgår att det är möjligt att trappa upp eller ner säkerheter beroende på vilket behov av efterbehandling som föreligger.

Den säkerhet som ska ställas för efterbehandling enligt gällande lagstiftning ska vara så stor att den ska täcka de kostnader som kan uppkomma och säkerheten ska bedömas med utgångspunkt i samhällets faktiska risk att behöva svara för kostnader för efterbehandling. Detta innebär dock inte att det för en ny verksamhet omedelbart ska ställas säkerhet motsvarande sanering eller efterbehandling av en fullt utnyttjad eller avslutad verksamhet, eller motsatt att den ska bestå av samma belopp även när behovet har minskat, t.ex. då en deponi ännu inte tagits i anspråk eller när delar av en deponi har slutbehandlats. Den i målet aktuella deponin kommer att tas i anspråk och täckas efterhand etappvis vilket innebär att den risk som samhället kan anses löpa uppgår till de successiva belopp som framgår av den rapport som upprättats av ÅF, domsbilaga B.

Den plan enligt vilken Vallvik successivt ska ställa säkerhet efterhand som efterbehandlingsbehovet uppkommer ska ta hänsyn till hur den aktivt använda deponiytan förändras så att säkerheten vid varje tidpunkt under deponins livslängd täcker återstående efterbehandlingsbehov. Av praktiska och ekonomiska skäl kan det vara lämpligt att följa en plan som innebär en justering av säkerheten med storleksordningen tre års intervall med totalt tio etapper. Varje etapp innebär att en ny deponiyta motsvarande ca 7 000 m² tas i anspråk. När den nya deponin tas i anspråk kommer en begränsad del att behöva nyttjas under den första etappen. Säkerheten ska då avse sluttäckning av den deponiyta som beräknas användas under den första etappen samt efterföljande kostnader för underhåll, övervakning och kontroll. När ytterligare deponiyta behöver tas i anspråk ska säkerheten justeras så att den även avser sluttäckning av den tillkommande ytan. Samtidigt ska även säkerhetsbeloppet justeras ner om delar av den tidigare ianspråktagna ytan har sluttäckts. En liknande typ av etappvis justering av ekonomisk säkerhet för avfallsdeponi har föreskrivits av miljödomstolen i dom 2009-06-22 i mål M 355-08, avseende Forsbacka avfallsanläggning. Enligt ÅF:s beräkning av erforderlig ekonomisk säkerhet ska inför start av Etapp 1 ställas en säkerhet om 3,01 miljoner kr. För Etapp 2 och 3 justeras säkerheten upp till 4,57 miljoner kr respektive till ca 5,6 miljoner kr för att därefter ligga oförändrat på 5,6 miljoner kr under Etapp 4 till och med Etapp 10.

Mot bakgrund av vad som anförs i ÅF:s rapport ska det belopp som den ekonomiska säkerheten ska motsvara under större delen av tiden uppgå till ett belopp om 5,6 miljoner kr. Den säkerhet som erfordras för att täcka de kostnader som kan uppkomma för sanering och efterbehandling kommer således inte under hela den tid som tillståndet gäller att uppgå till 19,3 miljoner kr eftersom kostnaderna för sanering och efterbehandling uppkommer först efter många år, i synnerhet om hela deponin avslutas vid samma tillfälle. Mot den bakgrunden finns inget stöd i lagstiftning eller praxis att meddela ett slutligt villkor på sätt miljödomstolen gjort.

Säkerhetens beskaffenhet

Moderbolagsborgen

Genom sin nya lydelse från och med den 1 juli 2007 ska en säkerhet enligt 16 kap. 3 § andra stycket miljöbalken vara betryggande för sitt ändamål och den ska vara tillgänglig för tillsynsmyndigheten. Det finns ingen begränsning såvitt gäller vilken form av säkerhet som kan användas utan säkerheten ska motsvara samhällets risk. Det innebär att ingen säkerhet är utesluten på förhand och alla gängse former av säkerheter bör kunna godtas till det värde de har i det enskilda fallet. Tidigare begränsades de godtagbara säkerheterna till pant, borgen, bankgaranti och företagsinteckning. Syftet med att inte begränsa vilken form av säkerhet som kan användas är att öka flexibiliteten för att kunna skräddarsy en lösning i det enskilda fallet och låta så mycket kapital som möjligt vara kvar hos verksamhetsutövaren för att användas i verksamheten. En säkerhet bör heller inte vara administrativt kostsam (prop. 2006/07: 95 s. 108 f).

Vad gäller moderbolagsborgen upptas i förarbetena explicit sådan borgen som en tänkbar form av säkerhet (a.a. s. 109). Lagstiftaren har då beaktat de olika omständigheter som är relevanta för en moderbolagsborgen. Den omständigheten att bolagets finansiella värde förväntas variera över tiden innebär inte att moderbolagsborgen inte är en betryggande säkerhet. Värdet av en moderbolagsborgen är beroende av moderbolagets ställning, eftersom tillräckliga resurser måste finnas i moderbolaget om säkerheten skulle behöva tas i anspråk. Risken för att moderbolagsborgen ska behöva tas i anspråk beror i sin tur på dotterbolagets finansiella ställning och kan enligt förarbetena vägas in vid bedömningen av säkerhetens form. Således ska både moderbolagets och dotterbolagets finansiella ställning beaktas vid bedömningen av om en moderbolagsborgen utgör en betryggande säkerhet för ett visst ändamål. En moderbolagsborgen ska således godtas om sökanden har gjort sannolikt att den utgör en betryggande säkerhet.

När det gäller värdet av en moderbolagsborgen i det aktuella målet kan konstateras att både Vallvik och dess moderbolag Rottneros har en mycket god finansiell ställning. Rottneros är ett börsnoterat bolag med över 20 000 aktieägare vilket innebär att Rottneros är underställt hårda krav på att lämna finansiell information till marknaden och bolaget har en stor aktieägarkrets att inhämta likvida medel från. Av Rottneros-koncernens senaste kvartalsbokslut för 2010 framgår det att koncernen hade ett eget kapital om 1 107 miljoner kr samt en soliditet om 76 procent. Rottneroskoncernens skuldsättningsgrad uppgick till 0,1. Koncernen har under år 2009 genomfört finansiella åtgärder för att stärka koncernens finansiella ställning, vilket också har lyckats.

Vallvik gör löpande reserveringar i räkenskaperna för att se till att tillräckliga medel finns reserverade för att täcka de efterbehandlingskostnader som genereras i verksamheten. Reserveringar görs i enlighet med gällande lagstiftning för redovisning och god redovisningssed och granskas av bolagets revisorer. Reserveringarna medför att det i koncernen finns reserverade medel, vilket i sig är en säkerhet för att likvida medel kommer att finnas tillgängliga för efterbehandlingskostnaderna. Till följd av att medel reserveras i bolaget skulle ett krav på ekonomisk säkerhet på sätt miljödomstolen förordnat innebära att Vallvik tvingas binda dubbelt så mycket kapital i bolaget.

Risken för att en ekonomisk säkerhet ska behöva tas i anspråk är i det närmaste obefintlig och skulle säkerheten mot förmodan behöva tas i anspråk ska särskilt beaktas att en moderbolagsborgen om dryga 5 miljoner kr måste ses som marginell i förhållande till balansomslutning för Rottneros och dess finansiella ställning. Det är således inte ett betungande åtagande för moderbolaget med hänsyn till Rottneros-koncernens realiserbara tillgångar samt omsättning och skuldsättningsgrad. Det är högst osannolikt att ovan angivna ekonomiska förhållanden inom koncernen skulle komma att förändras så till den grad att dess förmåga att genomföra efterbehandlingsåtgärder skulle äventyras.

Enligt förarbetena är en av utgångspunkterna för valet av säkerhetens beskaffenhet att säkerheten kan fortsätta att utgöra ett arbetande kapital i bolaget, vilket är fallet med en moderbolagsborgen. Detta bör jämföras med en garanti från bank eller annat kreditinstitut där finansieringsutrymme tas i anspråk hos bolaget och även inlåning till banken kan krävas. Vidare är en bankgaranti förenad med en årlig avgift om cirka en procent av det garanterade beloppet till garantiställaren. Även om det skulle kunna uppfattas som en marginell kostnad finns det inte anledning att belasta bolaget med en sådan kostnad under en sådan lång tid som frågan är för en deponi.

Miljööverdomstolen har i en rad avgöranden inte accepterat moderbolagsborgen som säkerhet i nu aktuella frågor och därvid anfört bl.a. att en säkerhet ska kunna bedömas kontinuerligt (se t.ex. dom 2008-11-24, mål M 617-08). Härvid har Miljööverdomstolen såsom skäl anfört att det inte är rimligt att en tillståndsmyndighet ska göra en svårbedömd prövning som normalt ankommer på banker och kreditinstitut att göra vilka har helt andra resurser att tillgå.

Lagstiftaren har valt att inte begränsa antalet godtagbara säkerhetsformer med hänsyn till prövningsmyndighetens kompetens, trots att detta hade förordats i en del remissyttranden. Enligt förarbetena uttalas istället att det ankommer på sökanden att presentera den utredning om säkerheten som gör att prövningsmyndigheten inte behöver ha egen kompetens att göra de analyser och ekonomiska bedömningar som en del former av säkerheter kan kräva (prop. 2006/07:95 s. 109). Mot bakgrund av förarbetena och lagstiftarens beslut om ökad flexibilitet ifråga om säkerheter, vilka kan godtas enligt miljöbalken, saknas således grund för att utesluta vissa typer av säkerheter enbart med hänvisning till prövningsmyndighetens bristande kompetens och resurser. Med hänsyn härtill, och då Högsta domstolen nu har meddelat prövningstillstånd i just frågan om moderbolagsborgen (mål T 5420-08), kan tillstånds- och tillsynsmyndigheternas arbetsbörda och eventuella kompetens inte utgöra hinder för användandet av moderbolagsborgen som ekonomisk säkerhet.

Det är således Vallviks och moderbolagets ekonomiska och finansiella förhållanden som ska bedömas, inte tillsynsmyndighetens bristande och begränsade resurser. Det förhållandet att länsstyrelsen ännu inte har en beredskap är således inte en omständighet som ska prövas i målet. En regelbunden uppföljning av en ställd säkerhet, både avseende form och belopp, är en uppgift för tillsynsmyndigheten. Mot den bakgrunden har länsstyrelsen att utföra den uppgiften oaktat att länsstyrelsen måhända ännu inte har hunnit med att anpassa sin organisation för detta. Det förhållandet innebär ju inte att en sökande, i detta fall Vallvik, inte uppfyllt sin bevisbörda beträffande att presentera en betryggande säkerhet. Tillsynsmyndigheterna kan således inte motverka lagstiftarens beslut om ökad flexibilitet vid valet av säkerhetsformer enligt miljöbalken genom att inte vilja åta sig den prövning som krävs när en sökande förebringat en grundlig utredning beträffande en vald säkerhet. För det fall länsstyrelsens inställning godtas är den praktiska konsekvensen att en moderbolagsborgen inte i något fall kommer att godtas som ekonomisk säkerhet enligt miljöbalken.

Eftersom Vallvik gjort sannolikt att en moderbolagsborgen från Rottneros uppfyller gällande krav på betryggande säkerhet saknas det grund för att inte godta moderbolagsborgen som säkerhet.

Företagsinteckning

För det fall att Miljööverdomstolen inte anser att en moderbolagsborgen uppfyller kravet på betryggande säkerhet kan betryggande säkerhet i vart fall ställas genom att företagsinteckning tas ut i verksamheten. En företagsinteckning innebär ett sakrättsligt skydd och inskrivningsförfarandet innebär att tillsynsmyndigheten inte behöver vidta några löpande åtgärder. Denna säkerhet har accepterats av lagstiftaren och praxis redan tidigare då det gamla regelverket ägde tillämpning.

I förhållande till en bankgaranti eller pengar på spärrat konto är det från Vallviks sida en fördel då en företagsinteckning inte binder lika mycket kapital i bolaget och kostnaden för säkerheten är lägre.

Nuvärdesberäkning

Den beräknade totalkostnaden för sluttäckning av deponiytan vid Vallviks nya deponi uppgår till 21 miljoner kr. Detta belopp måste nuvärdesberäknas för att ta hänsyn till att pengars värde minskar över tiden och att det finns en kapitalkostnad förknippad med att ställa en säkerhet för detta framtida belopp. Vid nuvärdesberäkning är tiden till dess den faktiska utbetalningen sker samt kalkylräntan för att fastställa kapitalkostnaden centrala parametrar. Tiden till dess utbetalning kommer att ske har beräknats till 20 år. Som kalkylränta har Rottneros valt att använda sin upplåningskostnad, vilken beaktar avkastningskravet för lånat kapital som enligt förhandlingar med potentiella nya kreditgivare uppgår till ca åtta procent. Rottneros kalkylränta används på grund av att alla finansieringsfrågor sköts centralt från moderbolaget, vilket även gäller ställda säkerheter. Nuvärdet av en betalning om 21 miljoner kr om 20 år med en kalkylränta om åtta procent ger 4,5 miljoner kr. Tillsammans med nuvärdet av kostnaden för efterbehandling som har räknats fram till 1,2 miljoner kr blir det totala behovet av säkerhet 5,7 miljoner kr.

Det alternativa yrkandet är inte att betrakta som ett nytt yrkande utan ett förtydligande av Vallviks yrkanden framställda i miljödomstolen och omfattas därför ej av bestämmelsen i 13 kap. 3 § rättegångsbalken. Den beräkning som Vallviks konsult Envipro lade fram i miljödomstolen är felaktig då den bygger på en nuvärdesberäkning om sju år. Det felaktiga tidsspannet leder till att summan har blivit för hög vilket borde ha beaktats av miljödomstolen. En korrekt nuvärdesberäkning ska göras över en tid om 20 år vilket innebär att säkerheten ska uppgå till 5,7 miljoner kr. Att ändra ett yrkande på grund av en ny omständighet, som inträffat under rättegången eller först då blivit känd, är tillåtet enligt 13 kap. 3 § första stycket 1 rättegångsbalken. Den korrigering Vallvik framfört beror på en tidigare beräkning som inte varit korrekt och ska därför tillåtas (se Fitger, Kommentar till Rättegångsbalken och Lindell, Processuell preklusion av nya omständigheter eller bevis rörande saken, s. 52). För det fall Miljööverdomstolen anser att nuvärdesberäkningen är en ny omständighet enligt 13 kap. 3 § 1 rättegångsbalken utgör i vart fall ÅF:s rapport 2010-05-21 en sådan tillåten taleändring. Rapporten anger 20 år som tiden för sluttäckning och följaktligen tiden för en korrekt nuvärdesberäkning. Denna nya omständighet hade varken miljödomstolens eller Vallviks beräkningar anledning att bygga på.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Successiv säkerhet

Länsstyrelsen accepterar en successiv säkerhet förutsatt att säkerheten vid varje enskilt tillfälle motsvarar efterbehandlingskostnaden. Länsstyrelsen har inte möjlighet att göra egna beräkningar varför Vallviks beräkningssätt accepteras.

För beräkningen av efterbehandlingskostnaden och storleken av den säkerhet som ska ställas är det av intresse att beakta att den nya deponin kommer att läggas ovanpå en befintlig deponi. Länsstyrelsen var initialt mot den av Vallvik valda lokaliseringen men på grund av bl.a. kostnadsskäl godtog länsstyrelsen lokaliseringen. Det avfall som ska läggas på den nya deponin är icke farligt avfall som innebär låg risk för miljöskador. Däremot saknas vetskap om vad som deponerats i den befintliga deponin. Den har använts som samhällets deponi för alla sorters avfall. Det finns därför risk för sättningar när den nya deponin läggs ovanpå den befintliga deponin.

Säkerhetens beskaffenhet

Moderbolagsborgen

Det finns uppenbara nackdelar med moderbolagsborgen. En sådan borgen torde innebära att länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet kontinuerligt måste kontrollera samt följa upp borgensmannens betalningsförmåga. En kontinuerlig kontroll krävs eftersom borgensmannens ekonomiska ställning och betalningsförmåga snabbt kan förändras. Vidare kan en försäljning av ägarbolaget påverka garantin om den nye ägaren har ekonomiska problem. Skulle det röra sig om en utländsk företagsgrupp som är eller blir ägare kan det också innebära ett komplicerat och kostsamt förfarande i samband med att tillsynsmyndigheten måste begära in säkerheten utomlands.

Länsstyrelsen har inte värderat Rottneros betalningsförmåga. De orsaker som medför att ett moderbolags betalningsförmåga ej kan garanteras på lång sikt medför dock att länsstyrelsen anser att moderbolagsborgen inte kan anses vara betryggande. Den ekonomiska krisen har också visat att bolag som bedömts solida mycket snabbt kan förlora sin soliditet.

Miljödomstolen har i den överklagade domen pekat på att säkerheten ska vara betryggande för att fylla sitt syfte, samt att det bör beaktas att det kan dröja åtskilliga år innan deponin är avslutad och att med hänsyn till detta bör enbart bankgaranti eller insättning på spärrat konto godtas. Miljödomstolen i Östersund har även kommit fram till samma slutsats i mål M 1512-08. Även Umeå tingsrätt avvisar moderbolagsborgen (dom 2008-10-08 i mål M 2412-07).

Företagsinteckning

En inteckning i lös eller fast egendom tillhörande Vallvik kan innebära att länsstyrelsen i förekommande fall riskerar att stå som ägare till denna egendom vilket inte kan vara förenligt med myndighetens uppgifter.

Nuvärdesberäkning

Länsstyrelsen kan inte se hur det nya nuvärdesberäknade beloppet ska kunna täcka kostnaden för en eventuell sluttäckning vid varje tillfälle med det underlag som redovisats i målet. Länsstyrelsen känner inte till någon annan dom vad gäller beräkning av säkerheten som skulle ge stöd för Vallviks yrkande. Någon erinran mot det tidigare framräknade beloppet framställdes ej av Vallvik vid miljödomstolen.

Bygg- och miljönämnden i Söderhamns kommun

Successiv säkerhet

Bygg- och miljönämnden accepterar endast en successiv säkerhet förutsatt att säkerheten vid varje enskilt tillfälle motsvarar den fulla efterbehandlingskostnaden samt övervakning och drift av lakvattenuppsamling och lakvattenrening i 30 år efter avslutningen av deponin. Metod för beräkning av den successiva säkerheten bör fastställas i dom eller beslutas av tillsynsmyndigheten.

Säkerhetens beskaffenhet

Moderbolagsborgen

Det finns tydliga nackdelar med moderbolagsborgen. En risk finns att borgensmannens betalningsförmåga snabbt kan försämras. Vid en försäljning av ägarbolaget kan förutsättningarna för att utkräva säkerhet kompliceras ytterligare. Åtaganden gällande avslutning och efterkontroll av deponier är ofta mycket långsiktiga ärenden varför en moderbolagsborgen bedöms som ett långsiktigt osäkert alternativ för att ställa säkerhet.

Företagsinteckning

Bygg- och miljönämnden har anslutit sig till Länsstyrelsen i Gävleborgs läns argumentation i denna del.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 15 kap. 34 § miljöbalken får tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av avfall meddelas endast om verksamhetsutövaren ställer en ekonomisk säkerhet enligt 16 kap. 3 § miljöbalken för att de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten fullgörs eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för sådant säkerställande. Miljöbalken uppställer således ett obligatoriskt krav på att säkerhet ställs för kostnaderna för efterbehandling av Vallviks deponi för processavfall.

Successiv säkerhet

Miljööverdomstolen har i ett flertal fall konstaterat att det i 15 kap. 34 § miljöbalken inte finns något krav på att den ekonomiska säkerheten vid avfallsdeponier ska täcka det totala efterbehandlingsbehovet redan när verksamheten startas, varför säkerheten kan ställas successivt allt eftersom efterbehandlingsbehov uppkommer (se bl.a. MÖD 2003:135, 2005:15 och 2006:58). Detta följer sedan 1 augusti 2007 även direkt av 16 kap. 3 § andra stycket miljöbalken. En plan för avhjälpande bör kunna godtas om det är någorlunda möjligt att förutse hur efterbehandlingsbehovet kommer att utvecklas och beräkna kostnaden för att tillgodose detta (prop. 2006/07:95 s. 113). Av förarbetena till ändringen av 16 kap. 3 § miljöbalken framgår även att det många gånger är lämpligt att verksamhetsutövaren tillåts ställa säkerheten successivt, men att det är förhållandena i det enskilda fallet som får avgöra (a.a. s. 113).

Förhållandena i detta mål är speciella på så sätt att tillståndsprövningen i miljödomstolen har begränsats till att avse enbart den nya deponin lokaliserad ovanpå en befintlig deponi som inte omfattats av prövningen. Det är således inte fråga om en ny deponi på jungfrulig mark eller en tillståndsprövning av en befintlig deponi utökad med en påbyggnad. Miljööverdomstolen har i ett tidigare mål beträffande Högbytorps avfallsanläggning ansett att tillståndsprövningen bör omfatta hela verksamheten vid deponin och att separat tillstånd inte bör ges för en tjugoprocentig utökning (se beslut SM 1, mål M 1097-00, 2001-01-24).

Den avgränsning av ansökan som bolaget har valt och som miljödomstolen godtagit innebär att Miljööverdomstolen endast har begränsade möjligheter att bedöma den befintliga deponin. Det finns dessutom endast översiktliga uppgifter om den. Av handlingarna i målet framgår att den befintliga deponin saknar bottentätning och geologisk barriär. Det finns brister i uppgifterna om vilka avfall som ingår i denna deponi och om dess mekaniska och biokemiska stabilitet. Det är således svårt att bedöma förutsättningarna för deponigasbildning och risken för sättningar.

Även om det endast är ställande av ekonomisk säkerhet för den nya deponin som ska prövas i målet i Miljööverdomstolen måste vid prövningen i rimlig utsträckning beaktas avfallsinnehållet och egenskaperna i övrigt i den befintliga deponin för att kunna avgöra efterbehandlingsbehovet och risken för sättningar och sprickbildning när den nya deponin läggs ovanpå den befintliga. Det råder i målet stor osäkerhet kring frågorna om vad som deponerats i den befintliga deponin och vilken påverkan detta får på efterbehandlingskostnaderna för den nya deponin. Vallvik har inte kunnat ge några klara besked beträffande dessa frågor. Bolaget har angett att bl.a. bark har deponerats och att det inte bör bli något problem med sättningar när den nya deponin börjar tas i anspråk. Bolaget har dock inte bemött länsstyrelsens uppgifter om att stora mängder avfall av okänt slag - bland annat hushållsavfall - har deponerats. Någon ekonomisk säkerhet har vidare inte ställts för efterbehandling av den befintliga deponin.

Mot bakgrund av det begränsade material bolaget har presenterat om risken med den valda lokaliseringen, vilken kan påverka efterbehandlingen av den nya deponin, är det inte möjligt att med tillräcklig noggrannhet förutse hur efterbehandlingsbehovet kommer att utvecklas och att beräkna kostnaden för att tillgodose detta. Vallviks yrkande om ställande av successiv säkerhet ska därför lämnas utan bifall.

Nuvärdesberäkning

För det fall Miljööverdomstolen inte tillåter att successiv säkerhet ska ställas har Vallvik yrkat att den ekonomiska säkerheten ska sänkas till 5,7 miljoner kr mot bakgrund av att en nuvärdesberäkning av beloppet ska göras.

Vallviks yrkande har framförts först i Miljööverdomstolen och utgör således en otillåten taleändring enligt 13 kap. 3 § rättegångsbalken. Vidare kan anmärkas att 19,3 miljoner är det nuvärdesberäknade belopp som Vallvik åtog sig att ställa vid miljödomstolen och som bolaget inte har överklagat. Miljööverdomstolen finner inte att den nya nuvärdesberäkningen endast är att betrakta som ett förtydligande. Miljööverdomstolen avvisar därför yrkandet.

Säkerhetens beskaffenhet

Allmänt om säkerhetens beskaffenhet

15 kap. 34 § och 16 kap. 3 §miljöbalken uppställer inte något uttryckligt krav på hur säkerheten ska vara beskaffad. Enligt sistnämnda bestämmelse ska en säkerhet godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål.

Huvudsyftet med kraven på att ställa säkerheter enligt miljöbalken är att skydda samhället, dvs. skattebetalarna, från risken att behöva stå kostnaden för efterbehandling i situationer där det ansvariga företaget gått i konkurs eller av annan anledning inte kan fullfölja sina åligganden. I sådana situationer ska en ställd säkerhet kunna tas i anspråk. Vissa grundläggande kriterier anses i allmänhet böra ha genomslag i fråga om säkerheter. En säkerhet ska således inte vara större än vad som behövs och inte heller administrativt kostsam. Så mycket kapital som möjligt bör tillåtas vara kvar i bolaget och säkerheter ska vara konkurrensneutrala. Reglerna om säkerheter måste vara förutsägbara och hanteringsmässigt tillräckligt enkla för de tillämpande myndigheterna. Säkerheten ska vara tillgänglig för tillsynsmyndigheten, dvs. enkel att realisera och utnyttja när den behöver tas i anspråk. Ytterligare en omständighet som bör beaktas är om säkerheten är skyddad vid gäldenärens konkurs.

Moderbolagsborgen

Miljööverdomstolen har i en dom 2008-11-24 i mål M 617-08 tagit ställning till frågan om moderbolagsborgen. Miljööverdomstolen fann då att moderbolagsborgen inte uppfyllde kravet på en tillfredsställande långsiktig garanti. Enligt Miljööverdomstolen var det inte rimligt att tillståndsmyndigheten ska göra en sådan prövning som normalt görs av banker och kreditinstitut som har helt andra resurser att tillgå och dessutom har kreditprövning som en huvuduppgift i sin verksamhet. Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd i detta mål, men något avgörande i sak har ännu inte meddelats. Det saknas skäl att nu göra avsteg från Miljööverdomstolens praxis. Vallviks yrkande om ställande av säkerhet i form av moderbolagsborgen ska därför lämnas utan bifall.

Företagsinteckning

Företagshypotek är en särskild säkerhetsrätt i ett bolags lösa rörelseegendom. Den säkerhetsrätt som uppstår då en näringsidkare upplåter företagshypotek genom att överlämna företagsinteckning omfattar inte kassa- och bankmedel, aktier eller andra finansiella instrument som är avsedda för allmän omsättning. Den säkerhet som grundas på företagshypotek ger särskild förmånsrätt till betalning ur den intecknade egendomen vid verksamhetsutövarens konkurs eller vid utmätning hos verksamhetsutövaren.

Vid ställande av den ekonomiska säkerheten bör beaktas att det kan dröja lång tid innan hela deponin är avslutad och säkerheten kan behöva tas i anspråk varför säkerhet i bolagets rörelseegendom vid en obeståndssituation inte är att betrakta som betryggande säkerhet. Av Vallviks årsredovisning för 2009 framgår att ställda säkerheter uppgår till 425 000 kr, varav 345 000 kr avser företagsinteckningar och 80 000 kr avser fastighetsinteckningar. Av utredningen i målet framgår dock inte om fler företagsinteckningar har upptagits efter upprättad årsredovisning, vilket påverkar bedömningen av om säkerheten är betryggande. Mot denna bakgrund ska Vallviks yrkande om ställande av säkerhet i form av företagsinteckning inte bifallas.

Sammanfattning

Miljööverdomstolen har sammanfattningsvis funnit att Vallviks yrkande om att säkerheten ska sättas till 5,7 miljoner kr ska avvisas och att bolagets övriga yrkanden ska lämnas utan bifall. Miljödomstolens deldom ska alltså fastställas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C

Överklagande senast den 22 september 2010

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Dirke och Roger Wikström, miljörådet Anna-Lena Rosengardten samt tf. hovrättsassessorn Therese Sandin, referent. Enhälligt.

___________________________________

BILAGA A

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDEVallviks Bruk Aktiebolag, 556445-8163

Ombud: Advokat L.V.

SAKENAnsökan om tillstånd för deponering av processavfall från Vallviks Bruk AB:s massafabrik i Vallvik

Ao: 48/49x: 6785570y: 616530 (SWEREF 99)

_____________

DOMSLUT

Tillstånd m.m.

Miljödomstolen lämnar Vallviks Bruk Aktiebolag (bolaget) tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken för deponering av processavfall från bolagets massafabrik i Vallvik till en total mängd av 200 000 ton på en ny deponi i Vallvik på bolagets nuvarande deponi. Den nya deponin ska utgöras av en deponi för icke-farligt avfall.

Följande avfallstyper enligt bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063) får deponeras: 03 03 02, 03 03 09, 03 03 11, 10 01 15 samt 10 01 17.

Miljödomstolen medger bolaget, med stöd av 24 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall, undantag från kraven i 19 och 20 §§ i nämnda förordning om att utföra en geologisk barriär mellan den nya deponin och den befintliga deponin.

Tillståndet får tas i anspråk även om denna dom inte har vunnit laga kraft.

Miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap.miljöbalken.

Villkor m.m.

Utredningar

U1. Bolaget ska under en prövotid i samråd med tillsynsmyndigheten utföra kemisk och biologisk karaktärisering av avloppsvattnet från den nya deponin. Prövotiden löper 2 år efter det att den nya deponin tagits i drift. Det åligger bolaget att omedelbart skriftligen underrätta miljödomstolen om idrifttagning av deponin. Bolaget ska före prövotidens utgång till miljödomstolen redovisa resultaten av karaktäriseringen och i förekommande fall föreslå försiktighetsmått och villkor.

Slutliga villkor

1. Om inte annat framgår av nedan angivna villkor ska anläggningen utformas och verksamheten - inklusive åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar samt andra störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i målet.

2. För fullgörande av de skyldigheter som enligt detta tillstånd och förordningen (2001:512) om deponering av avfall gäller i fråga om denna deponi, ska bolaget enligt 15 kap. 34 § miljöbalken, hos Länsstyrelsen i Gävleborgs län ställa säkerhet i form av bankgaranti eller insättning på spärrat konto uppgående till ett belopp om 19,3 miljoner kronor innan verksamheten påbörjas.

3. Under tätskiktet kan avfall som kan tas emot vid deponier för icke-farligt avfall användas som konstruktionsmaterial under förutsättning att avfallet har lämpliga tekniska egenskaper för ändamålet.

4. För användning över tätskikt kan material med föroreningshalter som underskrider Naturvårdsverkets generella riktvärden för mindre känslig markanvändning användas. Alternativt kan material som underskrider gränsvärdet för avfall som får tas emot på deponier för inert avfall användas.

5. Bolaget ska aktivt arbeta för att finna avsättning för de olika avfallsslagen. Arbetet ska årligen redovisas i miljörapporten till tillsynsmyndigheten.

6. Deponins höjd får inte överstiga nivån + 40 m i RH 70.

7. Ett kontrollprogram avseende bottentätningen ska inges till tillsynsmyndigheten senast 6 veckor innan arbetena påbörjas. Kontrollprogrammet ska godkännas av tillsynsmyndigheten innan arbetena får påbörjas.

8. Deponeringen ska utföras så att framtida materialåtervinning eller materialanvändning inte försvåras.

9. Verksamheten ska bedrivas så att lukt, damning, vindspridning av avfall, nedskräpning eller förekomst av skadedjur inte ger upphov till olägenheter i omgivningen. Skulle olägenheter trots allt uppstå ska åtgärder snarast vidtas för att avhjälpa problemen.

10. Buller från deponiverksamheten ska omfattas av gällande bullervillkor för bolagets massabruk.

11. Verksamheten ska ha satts igång inom 3 år från det att denna dom i tillståndsdelen vunnit laga kraft.

Bemyndigande

Tillsynsmyndigheten bemyndigas med stöd av 22 kap. 25 § 3 st. miljöbalken att medge bolaget möjlighet att deponera andra avfallstyper än de som bolaget nu erhållit tillstånd till, under förutsättning att de nya avfallstyperna genererats i bolagets verksamhet i Vallvik, samt därvid meddela nya villkor och föreskrifter avseende de nya avfallstyperna.

_____________

ANSÖKAN

Bolaget har - såsom ansökan slutligen utformats - anfört följande.

Allmänt

I Vallvik vid Ljusnefjärdens sydsida i Söderhamns kommun bedriver bolaget sedan lång tid tillverkning av cellulosamassa baserad på framför allt granråvara. Processavfall från massabruket har under senare decennier deponerats på en egen industritipp 1 km väster om bruket. Den fallande mängden har under senare år uppgått till mellan 12 000 och 20 000 ton per år. Merparten av avfallet utgörs av grönlutslam vartill kommer bottenaska från barkpannan samt mesa, kalk och slam från cisternrengöringar m.m.

Den nuvarande deponeringsverksamheten har bedrivits på i huvudsak likartat sätt under en lång följd av år. Med hänvisning till de regler som numera gäller enligt deponidirektivet behöver den framtida hanteringen av processavfall från Vallvik ske på ett sätt som överensstämmer med bl.a. deponiförordningens krav.

Den hittillsvarande deponeringen har varit föremål för prövning i samband med Koncessionsnämndens för miljöskydd beslut 1988-11-01. Villkor för deponiverksamheten bestämdes innefatta en delegation till länsstyrelsen.

Bolaget finner nu goda skäl föreligga att avsluta den befintliga deponin samt att anordna en ny deponi för processavfall ovanpå den befintliga deponin. Härigenom uppnås miljöfördelar ur flera aspekter. Den enda avvikelse från deponiförordningens standardkrav avseende deponi för icke- farligt avfall är att en geologisk barriär för den framtida deponin inte utföres.

I miljökonsekvensbeskrivningen redogörs för förhållandena vid den befintliga deponin och en allmän beskrivning av omgivningsförhållandena.

Det redovisade förslaget till avslutning av den befintliga deponin utgår från de krav som deponiförordningen ställer för avslutning av icke-farlig deponi. Som en del av avslutningen av den befintliga deponin anordnas en bottentätning med dräneringslager för en ny deponi för icke-farligt avfall. Som nämnts förutsätter utförandet att ett undantag från kravet på geologisk barriär medges. Frågor om avslutning av den befintliga deponin handläggs f.n. i särskild ordning enligt reglerna därom av länsstyrelsen.

Skälen till att en geologisk barriär inte bör utföras ovanpå den befintliga deponin utvecklas i miljökonsekvensbeskrivningen. Enkelt uttryckt utgås från att en fullgod geologisk barriär inte skulle kunna utföras ovanpå befintliga fyllnadsmassor.

I miljökonsekvensbeskrivningen beskrivs effekterna av att en ny deponi förläggs på jungfrulig mark med utförande av geologisk barriär. Den effektbedömning som kan göras mellan lokaliseringsalternativen stannar vid bedömningen att den totala mängden lakvatten blir minst om det befintliga området för deponi utnyttjas också för en framtida deponi utan geologisk barriär. Därtill hushållas med naturresurser.

I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas även alternativ såsom transport till andra deponier.

Det s.k. nollalternativet låter sig inte med någon självklarhet definieras. Om exempelvis nollalternativet utgörs av fortsatt deponering utan samtidigt vidtagande av anpassningsåtgärder, kommer deponiverksamheten att behöva upphöra vid utgången av år 2008.

Skilda handlingsalternativ finns beskrivna i miljökonsekvensbeskrivningen. Sammantaget görs bedömningen att bolagets förslag till ny deponi är bäst från miljösynpunkt. I bilaga till miljökonsekvensbeskrivningen redovisar bolaget sin bedömning av vilken inverkan på miljön som uppkommer genom utsläpp av lakvatten från deponin till Ljusnefjärden. Den slutsats som kan dras är att lakvattnet inte orsakar förhöjda halter av föroreningar i Ljusnefjärden och således är helt ovidkommande för miljötillståndet i recipienten.

Bolaget har samrått med företrädare för länsstyrelsen samt för Söderhamns kommun och närboende m.fl. Samrådsredogörelse bifogas miljökonsekvensbeskrivningen. Bolaget har god kunskap om den verksamhet som bedrivs och har för nu aktuell ansökan engagerat välkänd expertis vad avser teknisk utformning och miljökonsekvensbedömningar.

Med de förslag till utförande av såväl nuvarande som framtida deponi iakttas de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som är rimliga med hänsyn till verksamhetens art och omfattning.

Det ligger i sakens natur att bolaget inte deponerar annat än sådant processavfall som inte kan tillgodogöras på annat sätt. En närbelägen industrideponi innebär i sig hushållning med energi. Det föreslagna utförandet av avslutningsåtgärder samt utformningen av den nya deponin med bl.a. utnyttjande av fallande produkter från verksamheten bidrar även det till hushållning med råvaror och naturresurser.

Valet av plats har ovan berörts. Ett fortsatt utnyttjande av den redan i anspråktagna marken innebär en lämplig lokalisering som även bidrar till hushållning.

Enligt deponiförordningens regler kan nuvarande deponiverksamhet bedrivas till utgången av år 2008. För att möjliggöra deponering ovanpå befintlig deponi efter 2008, krävs att tillstånd meddelas i sådan tid att erforderliga arbeten med bottentätning m.m. för ny deponi hinner genomföras före årsskiftet 2008/2009.

Bolaget hemställer om tillstånd enligt miljöbalken för utförande av ny deponi för processavfall, allt i enlighet med vad som ovan redovisas. Vidare hemställes om verkställighetstillstånd.

Miljökonsekvensbeskrivning

Storlek m.m.

De avfall som kommer att deponeras utgörs till största delen av grönlutslam men även mindre mängder aska från barkpannan, rejektkalk och slam från brukets sedimenteringsanläggning, cisternrengöringar m.m. Samtliga avfallsslag kan tas emot på en deponi för ickefarligt avfall.

Den nuvarande deponeringen sker på en deponi i anslutning till industriområdet. Deponin saknar såväl bottentätning som bottendränering. Uppsamlingen av lakvatten sker i stället i diken som omger deponin på tre sidor. Deponin är idag endast delvis uppfylld och utgörs av en närmare 70 000 m2 stor platå med ca 10 m höga slänter mot söder, väster och norr som i öster ansluter till industriområdet. Bolaget avser att avsluta deponin och etablera en ny deponi på den befintliga platån, över den gamla deponin.

Med den ansökta storleken och nuvarande produktion beräknas deponins livslängd till ca 17 år. Möjligheterna att begränsa avfallsmängderna är i dagsläget svåra att bedöma. Mängden processavfall (huvudsakligen grönlutslam) bedöms inte möjligt att reducera utan att minska produktionen. Inom branschen pågår däremot sedan flera år ett utvecklingsarbete som syftar till att i ökande utsträckning nyttiggöra restprodukter som aska och grönlutslam, t ex genom återföring till skogsmark och som konstruktionsmaterial för vägbyggnad. En sådan användning skulle kunna minska behovet av deponering. I dagsläget finns dock ingen avsättning för grönlutslam och det bedöms som troligt att behovet att deponera större delen av de mängder som faller kommer att kvarstå under flera år framöver.

Mot bakgrund av detta bedöms det inte som meningsfullt att begränsa deponins yta. Förslagsvis byggs deponin ut etappvis så att ytan i framtiden kan begränsas om restprodukterna kan nyttiggöras i stället för att deponeras.

För avslutning av den gamla deponin terrasseras de befintliga slänterna så att lämpliga släntlutningar för sluttäckning av slänterna erhålls. Dessa sluttäcks sedan med en konstruktion som minst motsvarar kraven på sluttäckningar enligt förordningen om deponering av avfall. Den befintliga platån terrasseras och förses med bottentätning och dränerande materialskikt. Terrasseringen av deponin ska ske på ett sådant sätt att lakvattenavrinningen i dräneringen säkerställs även med hänsyn till de sättningar som kan uppkomma av den överlast som den nya deponin utgör. För beräkning av dessa sättningar har geotekniska undersökningar utförts. Dessa visar att sättningarna kan komma att uppgå till som mest ca 1,3 m vilket innebär differenssättningar motsvarande 1-2 % (d.v.s. en sättningsskillnad 1-2 cm på en sträcka av 1 m) mellan periferi och centrum. Sättningsskillnader i denna storleksordning bedöms inte kunna äventyra funktionen hos bottentätning och dränering.

Sättningskontroll kan t.ex. genomföras i två PEM-rör som läggs på deponibotten och kan mätas med s.k. slangsättningsmätare. På så sätt fås sättningsmätningar i två sektioner (förslagsvis korsande diametrar) i godtyckligt antal punkter i varje sektion.

Lakvatten

Lakvatten från den nya deponin samlas upp och förs till en brunn dit även lakvatten som samlas upp från den gamla deponin förs och där volymmätning, provtagning och kontroll enligt NFS 2004:10 kan ske innan lakvattnet släpps till Ljusnanfjärden. Systemet utformas så att det även är möjligt att provta vatten från den nya deponin separat.

De hydrogeologiska modelleringar som tidigare genomförts (Ramböll 2004) visar att den moränformation som underlagrar nuvarande deponi sannolikt har en mycket hög hydraulisk konduktivitet (storleksordningen 10-5 m/s). I det område väster om den befintliga deponin som utgör en möjlig alternativ lokalisering bedöms förhållandena utifrån en okulär bedömning vara likvärdiga ur geologisk synvinkel. Det bedöms därmed som osannolikt att en naturlig geologisk barriär finns i detta område.

De planerade åtgärderna bedöms innebära att det okontrollerade läckaget från den nya och den gamla deponin sammantaget reduceras till ca 400 m3 per år under deponins aktiva fas, varav ca 350 m3 bildas i deponins slänter och endast ca 50 m3 perkolerar genom bottentätningen. Efter det att deponin avslutats kan läckaget på lång sikt komma att öka till närmare 3 500 m3 per år, motsvarande 50 l/m2/år, d.v.s. det krav som ställs på den framtida sluttäckningen. Orsaken till att läckaget kommer att vara mindre under den aktiva fasen är att bottentätningen i kombination med det underliggande, relativt täta avfallet, ger en mycket god tätningseffekt. När deponins efterbehandlingsfas passerat kan även det vatten som avrinner över bottentätningen avbördas som ett diffust lakvatten. För detta ska dock ett strömningsskydd enligt 21 § förordningen om deponering av avfall anordnas i samband med att efterbehandlingsfasen avslutas. Bolaget begär avsteg från deponeringsförordningen krav på en geologisk barriär enligt 19-20 §§.

Det är inte möjligt att idag bestämma hur stor andel av nuvarande lakvattenvolym som utgörs av inströmmande grundvatten. Den stora variationen i det uppsamlade lakvattenflödet beror förmodligen delvis på att andelen grundvatten varierar mellan olika år. Sluttäckningen av den gamla deponin kommer inte att förhindra att grundvatten dräneras tillsammans med lakvattnet.

Den beräknade strömningstiden i naturliga jordlager från deponin till Ljusnanfjärden är ca 5 år medan förordningens krav är att strömningstiden ska vara minst 50 år för att en naturlig geologisk barriär ska föreligga för en deponi för ickefarligt avfall. Ett avsteg bedöms inte kunna medföra några risker vare sig för människors hälsa eller miljön. Avståndet från deponin till Ljusnanfjärden är ca 250 m, och det ifrågavarande området genom vilket lakvatten kan strömma till Ljusnanfjärden ägs av bolaget och bedöms inte kunna bli intressant för etablering av vattentäkter. När lakvattnet strömmar ut i Ljusnanfjärden sker en omedelbar utspädning av en storleksordning som innebär att det inte finns någon risk för påverkan på miljön i fjärden. Denna fråga har särskilt utretts av konsultbolaget Nordmiljö. Slutsatserna från denna undersökning är att de smärre bidrag av organiskt material, växtnäringsämnen, salter och metaller som avrinner från deponin såväl via direkta lakvatten som via grundvatten är helt ovidkommande för miljötillståndet i Ljusnefjärden. Med beaktande av detta, samt att åtgärderna på deponin innebär att det diffusa läckaget av lakvatten från den nya deponin och den gamla deponin sammantaget (det lakvatten som skulle passera en geologisk barriär) medför en avsevärd begränsning i förhållande till dagens situation, bedöms att kraven för att ett avsteg ska kunna erhållas i enlighet med 24 § förordningen om deponering av avfall är uppfyllda.

Ytterligare provtagning är meningsfull för att uppmärksamma huruvida säsongsmässiga variationer förekommer. Bolaget avser att genomföra provtagning varannan månad under den tid handläggning sker i miljödomstolen.

Länsstyrelsen har synpunkter på effektiviteten hos systemet för uppsamling av lakvatten från den befintliga deponin. Det är tveksamt om denna fråga hör hemma i tillståndsprövningen av den nya deponin, för vilken ett nytt uppsamlingssystem för lakvatten avses installeras. Åtgärder för den gamla deponin bör enligt bolagets mening hanteras inom ramen för avslutningsplanen för denna och bedömas mot bakgrund av de åtgärder som krävs för avslutning av befintliga deponier enligt övergångsreglerna i förordningen om deponering av avfall.

En mer omfattande karaktärisering av lakvattnet och en analys av föroreningshalter vid en mer effektiv uppsamling där inblandning av grundvatten undviks kommer att vara möjligt att genomföra först när den nya deponin anlagts och ett sådant lakvatten erhålls.

Den undersökning av lakvattenpåverkan i Ljusnefjärden som utförts visar också att ytterligare investeringar i en lakvattenrening inte är miljömässigt motiverade och därmed inte heller skäliga vid en avvägning mellan kostnader och miljönytta. Merkostnaden för sådana investeringar beräknas av bolaget till ca 2 Mkr vid en överledning för sambehandling med brukets avloppsvatten och till ca 5 Mkr vid en separat reningsanläggning för lakvatten. Därutöver tillkommer driftkostnader.

Kostnadsberäkningen vad avser en anläggning för kemisk fällning av lakvattnet baseras på detaljerade beräkningar och erfarenhetskalkyler som utförts i samband med efterbehandlingsprojekt där motsvarande anläggningar analyserats för vattenbehandling, främst projekt Oskarshamns hamn rörande metallförorenat vatten från muddring och projekt Gladhammar rörande metallförorenat vatten från gruvor samt projekt Svartsjöarna rörande rening med avseende på COD.

Pressvatten

Det vatten som kan pressas ut från den gamla deponin till följd av konsolidering bedöms få begränsad betydelse. Volymen av detta vatten motsvarar sättningens storlek som, där överlasten blir som högst, beräknas till ca 1,3 m. Den vattenvolym som kan pressas ut kan därmed beräknas som volymen av en pyramid med basytan 70 000 m2 och höjden 1,3 m. Volymen blir drygt 30 000 m3 som kan antas fördelad över den nya deponins livslängd (ca 17 år).

Diken

Ett eventuellt yttre dike för att skära av grundvattentillförsel till uppsamlingsdiket för lakvatten från den gamla deponin kan möjligen få en funktion för att minska inblandning av grundvatten i lakvatten från den gamla deponin. Det finns dock en risk att en överströmning av lakvatten från den gamla deponin kan ske. För att avgöra möjligheterna och lämpliga dikesnivåer behöver ett större antal grundvattenrör installeras och grundvattennivåerna följas i dessa under minst ett år. Frågan har dock inget samband med skyddsåtgärder för den nya deponin som denna ansökan avser utan bör behandlas i samband med avslutningsplanen för den gamla deponin.

Hanteringen av befintliga lakvattendiken i samband med sluttäckningen är beskriven i miljökonsekvensbeskrivningen. Avsikten är att de utformas som täckta dräneringsdiken så att lakvatten från den gamla deponin även i framtiden ska kunna samlas upp och kontrolleras. När den gamla deponin sluttäcks kommer lakvattenmängden från denna att minska avsevärt och volymen som samlas upp i dräneringen kommer sannolikt att minska jämfört med dagens uppsamlade volym. Eftersom grundvattentillströmningen inte påverkas bedöms det som troligt att det vatten som kommer att samlas upp i denna dränering efter sluttäckning i högre utsträckning än idag kommer att vara utspätt med grundvatten.

Övriga miljökonsekvenser

De övriga miljökonsekvenser som kan förutses är:

- Damning kan uppkomma vid torr och blåsig väderlek. Damning sker främst från vägar på deponin och innebär inte någon risk för människors hälsa eller miljön men kan innebära olägenheter för närboende. Bolaget har beredskap för dammbekämpning.

- Övriga utsläpp till luft vid transport av avfall. Transportavstånden från fabriken till deponin är korta och utsläppen till luft blir därför minsta möjliga i detta lokaliseringsalternativ.

- Buller från transporter och arbetsmaskiner på deponin. Dessa transporter omfattas av de bullervillkor som gäller för fabriken. Transporter sker endast dagtid och några klagomål har inte förekommit.

Alternativ lokalisering

Deponering vid Långtå avfallsanläggning i Söderhamn

Transportavståndet till Långtå är relativt kort, ca 20 km, men skulle ändå innebära ett tillkommande transportarbete om ca 300 000 tonkm/år med tillhörande ökade utsläpp av koldioxid m.m. Avfallsanläggningens lakvattenbehandling är heller inte anpassad för behandling av den typ av lakvatten som erhålls från avfallet från Vallvik med relativt höga halter av COD och relativt högt pH. Risken bedöms som stor att det tillkommande lakvattnet skulle innebära svårigheter. Den fördel som kan erhållas med deponering vid Långtå är att en naturlig geologisk barriär finns. Detta bedöms dock inte uppväga nackdelarna. Långsiktigt kommer den befintliga deponin vid Vallvik ändå att generera upp till 3 500 m3 lakvatten per år efter sluttäckning, oavsett om den nya deponin kommer till stånd eller ej.

Deponering på en nyanlagd deponi i brukets närhet, där en konstgjord geologisk barriär anläggs

I detta alternativ sluttäcks den gamla deponin. De sammantagna effekterna blir en ökad lakvattenbildning eftersom den gamla deponin kommer att generera lakvatten (upp till 3 500 m3/år efter sluttäckning) samtidigt som lakvatten kommer att bildas i den nya deponin. Därmed blir det okontrollerade läckaget till grundvatten och vidare till ytvattenrecipienten minst lika stort som i huvudalternativet, oavsett placering. På lång sikt, efter det att båda deponierna sluttäckts och efterbehandlingsfasen med aktiv lakvattenbehandling upphört, kommer den producerade lakvattenmängden att vara dubbelt så stor i detta alternativ, varav endast hälften kan passera ett sidoströmningsskydd för den nya deponin. Merkostnaden för en nyanläggning bedöms till ca 50 Mkr. Till detta kommer kostnaderna för en ytterligare sluttäckning. Med hänsyn till att alternativet inte innebär någon förbättring av miljösituationen i förhållande till huvudalternativet bedöms kostnaderna inte som motiverade.

Komplettering av huvudalternativet med en konstgjord geologisk barriär enligt 19 § förordningen om deponering av avfall

En konstgjord geologisk barriär innebär i praktiken ett tillkommande tätskikt. Den effekt som kan påräknas är således främst en ytterligare reduktion av det okontrollerade läckaget genom bottentätningen. Eftersom detta läckage domineras av lakvattenbildningen i deponins slänter kan det okontrollerade läckaget reduceras från 400 m3 per år ned till 350-360 m3 per år. Med hänsyn till att det krävs ett underlag med hög styvhet för att en konstgjord geologisk barriär ska kunna anläggas med konventionell teknik (underlaget får inte fjädra för mycket vid packning) behöver antingen grunden eller barriären förstärkas. Merkostnaderna för att anlägga en konstgjord geologisk barriär bedöms därför komma att uppgå till mer än 50 Mkr, och kan mycket väl komma att bli betydligt högre än så. Med hänsyn till den begränsade miljönytta som kan uppnås och de osäkerheter som råder kring möjligheterna att uppnå ett fullgott resultat bedöms merkostnaden inte som motiverad.

Fortsatt deponering utan ytterligare skyddsåtgärder

Detta skulle innebära att dagens situation kvarstår framöver. Situationen innebär att det bildade lakvattnet samlas upp i lakvattendiket kring deponin där det blandas med grundvatten som strömmar in till diket längs delar av dess sträckning, men också infiltrerar till grundvatten längs andra delar av sträckningen. Situationen innebär att lakvattenvolym och sammansättning av lakvattnet inte enkelt kan mätas vilket medför att föroreningsbelastningen från deponin är svår att beräkna.

Nollalternativet är svårt att definiera eftersom den nuvarande deponeringsverksamheten inte kan drivas vidare på samma sätt som hittills utan att tillstånd till avsteg från kraven på geologisk barriär, bottentätning och dränering erhålls. Nollalternativet kan i stället innebära att deponin avslutas och avfallet transporteras till annan mottagare.

Den alternativa lokaliseringen har inte undersökts närmare när det gäller värdefulla områden m.m. Enligt GIS-databasen Sveriges Länskartor finns inga särskilda skyddsintressen i området. Inom området bedöms en deponi kunna lokaliseras så att avståndet till närmaste bostadsbebyggelse ökar till ca 700 m. Med denna lokalisering bedöms avståndet till närmaste ytvattenrecipient (Ljusnefjärden) bli ungefär 200 m, dvs. detsamma som för den befintliga deponin.

Massbalans

Frågan om hur restprodukter kan användas i sluttäckningen är inte slutligt utredd ännu. För det fall grönlutslam skulle kunna användas som skyddstäckning (det delskikt för vilken materialbehovet är störst) bedöms detta innebära att ca sju års produktion kan inrymmas i sluttäckningen (avser såväl den gamla deponins slänter som den nya deponin efter det att denna fyllts upp). Kan grönlutslam även användas i tätskiktet kan möjligen ytterligare 2-3 års produktion avsättas.

Bottentätning

Det finns främst två fördelar med ett etappvis förfarande. Den första är att etappvis utbyggnad av den nya deponin medger en enklare anpassning till en förändrad situation, där restprodukter kan användas i stället för att deponeras. Den andra är att kunskaper om arbetsutförande och materialutnyttjande successivt byggs upp och erfarenheter från tidigare etapper kan komma utformning och arbetsutförande i senare etapper till del.

Säkerhetsfaktorn

Med avseende på deponins totalstabilitet har säkerhetsfaktorn vid totalspänningsanalys beräknats till Fc = 1,71 med den nya deponin utbyggd till full höjd och med släntlutningen 1:3. För beräkningen har ett medelvärde av de i laboratoriet uppmätta skjuvhållfastheterna använts. För en effektivspänningsanalys kan den inre friktionsvinkeln antas till ø'=30°, motsvarande ett försiktigt valt värde för medelfast silt. Friktionsvinklar utvärderade från CPT-sonderingarna är genomgående högre. Jämviktsportrycket (u0) är enligt CPT -sonderingarna 0 kPa vilket innebär att det inte finns någon fri grundvattenyta i deponin. Med dessa förutsättningar blir den beräkningsmässiga säkerhetsfaktorn för en cirkulärcylindrisk glidyta Fø=1,73, medan säkerhetsfaktorn för ytlig glidning i slänten blir Fø=1,50. De verkliga säkerhetsfaktorerna bedöms bli högre eftersom den nya deponins släntlutning kommer att bli något flackare (1:4).

Säkerhetsfaktorer för glidning i skyddstäckningen har inte beräknats utan detta genomförs i samband med materialvalet. Långtidsstabiliteten är en av de parametrar som kan bli avgörande för konstruktionen, inklusive vilken slutlig släntlutning som väljs vid terrassering inför sluttäckning av den befintliga deponin. Största släntlutning på befintlig deponi kommer att vara 1:3 enligt Naturvårdsverkets rekommendationer. Dessa utgår från att slänten ska vara stabil mot erosion. Beroende främst på val av tätskikt kan denna släntlutning vara för brant för att slänten beräkningsmässigt ska vara långtidsstabil. Bentonitlera har t.ex. en låg friktionsvinkel vilket innebär att en flackare släntlutning kan behöva väljas om lergeomembran används som tätskikt. Andra tätskikt, t.ex. en komposittätning med geomembran med hög friktion på packat grönlutsslam bedöms däremot som långtidsstabila även i släntlutning 1:3.

YTTRANDEN M.M.

Fiskeriverket ser positivt på att sökanden avser öka provtagningsfrekvensen på lakvattnets metallinnehåll för att få en mer representativ bild av dess innehåll och mängder.

Trots sökandens negativa inställning till utredning av lakvattnets toxiska egenskaper vidhåller Fiskeriverket att lakvattnets eventuella toxiska verkan på akvatiska organismer bör utredas. Fiskeriverket anser att eventuell toxicitet utreds i samband med att den nya deponin tagits i drift och ett representativt lakvatten för verksamheten kan erhållas. Den kemiska karaktäriseringen av lakvattnet bör vara vägledande för vilken typ av toxicitetstest som kan komma att bli aktuell. Fiskeriverket föreslår att sökanden i samråd med tillsynsmyndigheten överenskommer om vilka tester på lakvatten som bör genomföras inom ramen för ett kontrollprogram.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har i yttrande i huvudsak anfört följande. Regelverket inom avfallsområdet är omfattande. Avfallshanteringen är i dag betydligt mer resurseffektiv och ger mindre miljöpåverkan än för tio år sedan. Deponeringsförordningen (SFS 2001:512) anger krav som ger en viss skyddsnivå som är viktig att uppnå för att undvika skada eller olägenhet på människors hälsa och miljön.

Förstahandsyrkande

Länsstyrelsen yrkar i första hand att den nya deponi som Vallviks Bruk AB ansöker om ska konstrueras på ett sådant sätt att den uppfyller deponeringsförordningens krav.

Lokalisering

Bolagets huvudalternativ är troligen det miljömässigt bästa av de aktuella alternativen. Länsstyrelsen hade gärna sett ytterligare ett alternativ, ett förslag där bolaget arbetar med att hitta nya avsättningsområden för avfallet och på så vis minskar behovet av yta för deponin. Det hade varit intressant om bolaget valt att belysa möjligheten till en betydligt mindre deponi i närområdet försedd med en konstgjord geologisk barriär.

Geologisk barriär

Länsstyrelsens syn på denna fråga är att ett undantag eller avsteg inte får medföra att en lägre skyddsnivå uppnås - och därmed orsakar ökad risk för skada eller olägenhet för hälsa eller miljön. Om däremot skyddsåtgärder vidtas, som ger ett likvärdigt skydd kan ett sådant avsteg godtas.

Länsstyrelsen anser att bolaget inte tydligt lyckats visa på kompenserande åtgärder som ger ett likvärdigt skydd som en geologisk barriär. Tvärtom, den hydrauliska konduktiviteten i marken är hög och det medför att den beräknade strömningshastigheten för grundvatten- till recipienten blir kort, ca fem år. Kravet i deponeringsförordningen är 50 år. Utströmning av lakvatten till grundvatten sker från befintlig deponi och så kommer även att bli fallet från den nya deponin på lång sikt.

Föroreningarna i avfallet utgörs främst av metaller. Dessa bryts inte ned utan kommer på lång sikt att transporteras till recipienten vare sig geologisk barriär finns eller ej. Undersökningar visar att närrecipienten i nuläget inte är starkt påverkad av det lakvatten som släpps idag. Lakvattnet från deponin utgör en liten del av den totala mängden processavloppsvatten som i nuläget släpps orenat till recipienten.

Rådande markförhållanden är besvärliga och medför höga kostnader för att anlägga en konstgjord barriär.

Andrahandsyrkande

Länsstyrelsen yrkar i andra hand på att tillstånd ges till anläggandet av en ny deponi ovanpå den nuvarande samt att undantag från en geologisk barriär medges, under förutsättning att vissa villkor/bemyndiganden uppfylls.

Länsstyrelsen anser att följande villkor bör föreskrivas:

1. För att klarlägga hur tyngden från den ovanliggande deponin påverkar volym och föroreningsinnehåll i lakvattnet från befintlig deponi ska bolaget noggrant kontrollera och följa eventuella förändringar. Om föroreningsgraden förändras gentemot dagens situation ska bolaget föreslå relevanta åtgärder. Bolaget ska på samma sätt noggrant kontrollera innehåll och flöden av lakvatten från den nya deponin. Tillsynsmyndigheten bemyndigas att föreskriva ytterligare villkor för lakvattenhanteringen om behov föreligger.

2. Vallviks Bruk AB ska arbeta aktivt med att finna alternativa avsättningsmöjligheter för de olika avfallsslagen. Bolaget ska varje år redovisa tidsaspekter och möjligheter till återvinning eller återanvändning i miljörapporten. Tillsynsmyndigheten bemyndigas att föreskriva ytterligare villkor för återvinning/återanvändning.

3. Ett detaljerat kontrollprogram för kontroll av själva bottentätningsarbetet ska upprättas i samverkan med tillsynsmyndigheten senast 6 månader innan bottentätningsarbetet påbörjas. Arbetet får inte påbörjas innan kontrollprogrammet är fastställt. Kontrollprogrammet ska även innehålla en tidplan och en kvalitetssäkringsplan. Tillsynsmyndigheten bemyndigas att fastställa kontrollprogrammet.

4. Den nya deponins bottentätning ska vara klar senast vid utgången av år 2011. Om så inte är fallet ska en mellantäckning av ytan ske. Tillsynsmyndigheten bemyndigas att godkänna mellantäckningen.

5. Deponering ska utföras så att framtida materialåtervinning eller återanvändning inte försvåras.

6. Verksamheten ska bedrivas så att lukt, damning, vindspridning av avfall, nedskräpning eller förekomst av skadedjur inte ger upphov till olägenheter i omgivningen. Skulle olägenhet trots allt uppstå ska åtgärder omedelbart vidtas för att avhjälpa problemen.

7. Buller från verksamheten får ej ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid närmaste bostäder än 50 dB(A). Momentana ljud nattetid får uppgå till högst 65 dB(A). Om ljudet innehåller hörbara tonkomponenter skall för den ekvivalenta ljudnivån tillämpas ett värde 5 dB(A)-enheter lägre än vad som angetts ovan. Bolaget skall fortlöpande samråda med länsstyrelsen i syfte att minska bullerolägenheterna.

8. Mellanlagring och eventuell behandling av avfall ska ske så att risken för spridning av föroreningar till omgivningen minimeras. Ytor för mellanlagring och behandling ska vara hårdgjorda och beständiga mot det hanterade avfallet. Processvatten och påverkat dagvatten från mellanlagrings- och behandlingsytor ska samlas upp och kontroller

Myndighetsnämnden i Söderhamns kommun har i huvudsak anfört följande. Bolagets ansökan innebärande anläggande av en ny deponi ovanpå den gamla deponin avviker från den vanligaste lösningen i Sverige som normalt handlar om att när en deponi avslutas och behov av fortsatt deponering föreligger så anläggs en ny deponi på en ur miljö- och hälsosynpunkt godtagbar plats.

Sökanden kan peka på en rad fördelar med förslaget - mindre oexploaterad mark behöver tas i anspråk och mindre lakvattenbildning totalt sett jämfört med en konventionell lösning. Vidare anges att restprodukter från industrin i stället för att deponeras eventuellt kan användas för sluttäckning av den gamla deponin under en längre tid. De nackdelar som kan nämnas är bl. a. att bolaget ansöker om avsteg från deponiförordningens krav på utförande aven geologisk barriär vid anläggandet av en deponi för icke-farligt avfall och risk finns för att lakvattenbildningen ökar en tid för den yta på den gamla deponin som inte sluttäcks i avvaktan på att den nya deponin anläggs på denna. Även bedöms anläggandet av en ny deponi på en befintlig öka bildningen av ett starkt förorenat pressvatten vilket kan orsaka en negativ påverkan på recipienten.

En nackdel med förslaget är att den planerade varaktigheten för den nya deponin endast är 10 år. För att uppväga den relativt korta varaktigheten bör sökanden visa på miljömässiga fördelar som motvikt till kortvarigheten i förslaget.

Vid bolagets samrådskontakter i samband med avslutningsplanen för den befintliga deponin har det framgått att bottentätningen av den nya deponiytan planeras att pågå i ca 7 år. Med tanke på att lakvattenbildningen fortgår tills bottentätning är utförd bör villkor ställas som innebär att hela den gamla deponins överyta påförs utjämnings- och tätskikt inom en treårsperiod maximalt.

Frågan om krav på rening av lakvatten från gammal/ny deponi bör ställas i sammanhanget är komplicerad. Bolaget har i ansökan visat att påverkan på recipienten havet hittills är liten eller försumbar. Föregående års provtagning på metaller i lakvattnet har för enstaka år visat mycket höga halter av arsenik bl. a. Anläggs en ny deponi på den gamla kan man anta att det uppkommer ökade mängder starkt förorenat pressvatten. I sammanhanget bör därför utredningsvillkor ställas angående lakvattenkontroll och behov av rening av lakvatten.

I ansökan begärs avsteg från kravet att en geologisk barriär skall finnas vid anläggande av en deponi för icke-farligt avfall. Tveksamhet bedöms föreligga huruvida sökanden visat att ett avsteg inte innebär risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, särskilt i det långa perspektivet. Sökanden har heller inte visat vilka kompensationsåtgärder som bör utföras när avsteg från krav på geologisk barriär medges.

Vid samråd med närboende har det framkommit farhågor att det kan uppstå damning vid torr väderlek från deponiområdet. Verksamheten får inte orsaka olägenheter för närboende. Villkor om dammbekämpande åtgärder bör ställas. Dessa bör innefatta villkor om kontinuerlig stoftmätning i riktning mot närliggande bostäder.

Sökanden uttrycker förhoppningar om att vissa avfallsslag i framtiden kan återanvändas och därmed minska behovet av deponering. Den förhoppningen delas av nämnden. För att underlätta en framtida återanvändning av deponerat material bör villkor ställas om att avfallsslagen ska deponeras i celler som givetvis dokumenteras.

K. N. m fl närboende fastighetsägare har i ett yttrande till länsstyrelsen i detta ärende protesterat mot att bolaget tillåts höja deponin då de befarar en ökad damning från denna deponi. De är idag som närmaste närboende då och då, speciellt vid nordliga vindar, drabbade av nedsmutsning av altaner, fasader och fönster, beroende på dammflykt från deponin.

Bolagets bemötande

Fiskeriverket

Bolaget avser att genomföra en karaktärisering av lakvatten från den nya deponin och föreslår att denna genomförs med början ett år efter att den nya deponin tagits i drift, då ett representativt lakvatten bedöms kunna erhållas, och redovisas två år efter det att deponin tagits i drift.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Förstahandsyrkande

Den föreslagna utformningen uppfyller deponeringsförordningens krav, förutom kravet på en naturlig eller konstgjord geologisk barriär. Det finns dock möjlighet att medge avsteg eller undantag från detta krav, om det kan ske utan risk för människors hälsa eller miljön. Bolaget har låtit genomföra en utredning om deponins eventuella påverkan på miljön, vilken bifogats ansökan. Utredningen mynnar i slutsatsen att det tillskott av föroreningar som erhålls från deponin i dagsläget är helt ovidkommande för miljötillståndet. Utformningen av den nya deponin innebär att det okontrollerade läckaget av lakvatten inte bara begränsas i förhållande till dagens situation utan också att det begränsas i betydligt större utsträckning än vad deponeringsförordningen medger.

Med hänsyn till detta bedöms att förordningens krav för att avsteg skall kunna medges är uppfyllda.

Andrahandsyrkande

Press- och lakvatten

Bolaget avser följa föreskrifterna i NFS 2004: 10 som bl.a. reglerar kontroll av lakvatten och anser att länsstyrelsens yrkande om kontroll av lakvatten därmed uppfylls. Kontrollen kommer att omfatta lakvatten från den gamla och den nya deponin separat. Bolaget föreslår också ett utredningsvillkor avseende en karaktärisering av lakvatten från den nya deponin i enlighet med Fiskeriverkets yttrande, se ovan. Bolaget anser inte att det finns anledning att förmoda att lakvattensammansättningen från den gamla deponin kommer att förändras, eftersom det avfall som tillförs den nya deponin inte skiljer sig från det avfall som under senare år deponerats på den gamla deponin. Underliggande avfall från äldre tiders deponering tillförs alltså redan sådant lakvatten som kan komma från den nya deponin.

Behovet av annan lakvattenhantering än den föreslagna avgörs lämpligen efter en utredning av innehållet i lakvatten från den nya deponin efter det att denna etablerats, se Fiskeriverkets yttrande. Bolaget motsätter sig länsstyrelsens yrkande om bemyndigande att besluta om lakvattenhanteringen och föreslår i stället att frågan om lakvattenhantering avgörs efter genomförd lakvattenkaraktärisering med en prövotid på två år efter det att den nya deponin tagits i drift.

Landskapsbild

Länsstyrelsens frågor om deponins livslängd, volym och slutliga höjd har koppling till kommunens synpunkter på livslängden. Med hänsyn till genomförda karaktäriseringar av avfall har livslängden justerats till 15-20 år, för det fall framtida avfallsvolymer motsvarar dagens och inga restprodukter har avsättning. Kan avfall nyttiggöras, förlängs livslängden. Bolaget utreder för närvarande möjligheterna att använda avfall vid avslutning av den befintliga deponin vilket skulle kunna förlänga livslängden med ytterligare 5-6 år. Inom branschen pågår ett utvecklingsarbete för att möjliggöra återvinning av grönlutslam. För det fall detta arbete blir framgångsrikt minskar behovet av deponering drastiskt. Sådant utvecklingsarbete har dock pågått under många år utan att någon nämnvärd avsättning kunnat nås, och utsikterna bedöms därför som osäkra.

Området kring Vallviks bruk är ett relativt flackt kustområde. En deponi som höjer sig närmare trettio meter över omgivande markyta och cirka fyrtio meter över vattenytan i Ljusnefjärden kommer naturligtvis att innebära ett påtagligt element i den framtida landskapsbilden. Detta behöver dock inte nödvändigtvis innebära något negativt.

Bolaget föreslår ett villkor som begränsar höjden till nivån +40 i höjdsystem RH70.

Alternativa avsättningsmöjligheter, tidsaspekter samt bemyndigande att föreskriva ytterligare villkor för återvinning/återanvändning

Ett villkor som innebär krav på att ett aktivt arbete skall bedrivas för att finna alternativa avsättningsmöjligheter för de olika avfallsslagen ligger i linje med bolagets ambitioner och bolaget har heller inget emot att redovisa hur arbetet framskrider i miljörapporten. Bolaget motsätter sig dock yrkandet om bemyndigande att föreskriva ytterligare villkor beträffande återvinning/återanvändning. Ett sådant bemyndigande skulle innebära att tillsynsmyndigheten i praktiken får ensam beslutanderätt över återvinningen.

Bottentätningens förmåga att motstå sättningar

Bottentätningen föreslås bli utförda med ett syntetiskt geomembran av typen LLDPE, FPP eller EPDM. Dessa typer av geomembran är anpassade för att tåla stora töjningar och lämpliga att använda där sättningar kan förväntas. Rekommenderad maximal töjning vid belastning i en konstruktion är för dessa material 10-25 % beroende på materialval. De beräknade sättningarna, utgående från de genomförda undersökningarna av deformationsegenskaper, är upp till 1,3 m. För att töjningen skall begränsas till 10 % får denna sättning inte utbildas på kortare avstånd än ca 15 m. Normalt kan man anta att sättningarna utbildas relativt jämnt från 0 m i deponins periferi till 1,3 m centralt och att differenssättningarna blir långt mindre än de kritiska nivåerna. Deformationsegenskaperna i en deponi kan dock antas variera en del och kunskapen om det avfall som deponerats i äldre tider är bristfälliga. Under senare år har dock deponeringen begränsats till avfallsslag som är relativt homogena och har liknande egenskaper (finkorniga avfall, grönlutsslam, rejektkalk, sedimenteringsslam, flygaska) medan inslaget av avfall med avvikande egenskaper (bottenaska) har varit litet. Detta innebär att ett överlager i deponin kan antas ha relativt homogena egenskaper och fungera som ett sättningsutjämnande skikt. Det bedöms därför som osannolikt att differenssättningar skulle kunna uppkomma av en storleksordning som medför att rekommenderade töjningsgränser överskrids.

Avfallens egenskaper som konstruktionselement

Grönlutslam avses användas som ett sekundärt tätskikt under det syntetiska geomembranet. Grönlutslammets relativa täthet (permeabilitet K≈1*10-8 m/s enligt genomförda tester) medför att det har förutsättningar att fungera mycket bra som ett sekundärt tätskikt, vilket kan begränsa läckaget genom eventuella hål/skador i geomembranet. Denna konstruktion medför att tätheten blir hög. Slammet är en restprodukt från en process i fabriken som bedrivs under väl kontrollerade former och dess egenskaper förväntas inte variera över tid. Den enda svårighet som konstruktionen medför är grönlutslammets begränsade hållfasthet. Denna utgör inget problem med hänsyn till deponins totalstabilitet enligt de genomförda beräkningarna, men låg bärighet kan medföra svårigheter och begränsningar vid utläggning av det syntetiska geomembranet. En lämplig arbetsordning måste därför provas ut.

Bottenaska avses att bli använt i dräneringslagret. Permeabiliteten hos bottenaskan har med hjälp av kornfördelningskurvan beräknas till ca 5*10-4 m/s. Beräkningen har utförts med ett empiriskt samband som tagits fram 1991, och vid regelbundna avstämningar med uppmätta permeabiliteter vid Statens geotekniska institut visats ge relativt god överensstämmelse. Det beräknade värdet överskrider det minsta rekommenderade värdet enligt NFS 2004:10 med ca 5 ggr. Det beräknade värdet har också använts i den genomförda modelleringen av vattenbalansen. Eftersom bottenaska endast faller i små mängder kan dock endast en liten del av dräneringen utgöras av bottenaska. Bolaget instämmer f.ö. i länsstyrelsen påpekande att dräneringsskiktets funktion är viktigt.

Kontrollprogram för anläggandet av bottentätningen (utförandekontroll)

Detta kommer att följa en särskild plan för kvalitetssäkring av tätningsarbeten med syntetiska geomembraner. Denna omfattar dels krav på materialkontroll i samband med mottagning och utläggning samt kontroll av utförandet, bl.a. täthetsprovning av skarvar. För det sekundära tätskiktet av grönlutslam tas regelbundna prover ut för att verifiera att egenskaperna inte förändras. För den framtida funktionskontrollen installeras peglar för sättningsuppföljning, alternativt utförs regelbundna slangsättningsmätningar, medan mätningar av uppsamlad mängd lakvatten årsvis stäms av mot beräknad volym utifrån klimatförhållanden under året.

Mellantäckning

Bolaget kan acceptera ett villkor som innebär att bottentätningen ska vara utbyggd inom en treårsperiod, men anser att detta villkor av resursskäl måste kopplas samman med övriga sluttäckningsarbeten på den gamla deponin och föreslår att ett villkor med denna innebörd bör formuleras på följande sätt: Bottentätningen ska färdigställas inom 3 år från det att domen vunnit laga kraft, under förutsättning att avslutningen av slänter på befintlig deponi ska slutföras senast 6 år efter det att domen vunnit laga kraft.

Mellanlagring på hårdgjord (tät) yta

Bolaget anser att mellanlagring kan ske på den befintliga deponin och att kostnaden för att anlägga en tät yta som endast kommer att användas under en begränsad period (mindre än ett år) inte motiveras av motsvarandefördelar från miljösynpunkt. Det finns ingen anledning att förmoda att vare sig lakvattenmängder eller lakvattenhalter skulle öka som en följd av mellanlagringen under denna begränsade period.

Söderhamns kommuns myndighetsnämnd

Söderhamns kommun anser att den planerade varaktigheten av den nya deponin, 10 år, är kort och att bolaget bör redovisa miljömässiga fördelar som motvikt till kortvarigheten. Den tillgängliga volymen anges i ansökan till 120 000 m3, den årliga mängden avfall till ca 12 000 ton och varaktigheten till 10 år, antaget densiteten 1,0 ton/m3. Vid de genomförda karaktäriseringarna av avfall har densiteten för grönlut-slam, som är dominerande avfallsfraktionen, bestämts till 1,7 ton/m3. Densiteten hos avfallsfraktionerna kalk och sedimenteringsslam bedöms utifrån deras uppkomst och sammansättning vara likvärdig med grönlutslammet, medan aska sannolikt har lägre densitet. Askan utgör dock en marginell andel av det avfall som uppkommer. Den nya deponins livslängd bedöms därför bli närmare 17 år. För det fall avfall i framtiden kan återvinnas i större utsträckning kan livslängden förlängas ytterligare. Kommunen anser också att utbyggnaden av bottentätningen bör ske inom en period på maximalt tre år, med motiveringen att lakvattenbildningen i den underliggande, gamla deponin bör begränsas snarast. Bolaget kan acceptera denna tidplan för utbyggnaden av den nya deponin, under förutsättning att sluttäckning av slänterna på den gamla deponin i sin helhet kan utföras efter det att bottentätningen för den nya deponin är utbyggd, vilket bedöms ta ytterligare tre år i anspråk Detta innebär att den sammanlagda tiden för etablering av ny deponi och sluttäckning av den gamla deponin blir sex år.

Med denna tidplan kan fallande och tidigare deponerade restprodukter utnyttjas som konstruktionsmaterial så långt som det är tekniskt och miljömässigt lämpligt. Att ytterligare påskynda utbyggnad och sluttäckning skulle innebära att externa massor skulle behöva köpas in även för ändamål där restprodukter kan utnyttjas. Detta skulle, förutom de ökade kostnaderna för bolaget, innebära såväl en ökad förbrukning av naturresurser (grus- eller krossmaterial) som en ökad transportbelastning som inte bedöms uppvägas av att lakvattenbildningen i den gamla deponin minskas snabbare.

Kommunen förmodar också att anläggningen av en ny deponi över den gamla kommer att medföra att det uppkommer ökade mängder förorenat pressvatten och att ett utredningsvillkor bör ställas angående lakvattenkontroll och behovet av rening. Kommunens förmodan är riktig såtillvida att de prognostiserade sättningarna vid konsolidering av den gamla deponin för den nya överlasten kan medföra att porvatten pressas ut ur tidigare deponerat avfall och bildar lakvatten. Volymen av detta vatten motsvarar volymen av sättningarna. Sättningarna har beräknats till som mest ca 1,3 m i den centrala delen av deponin, men avtar med avtagande mäktighet mot periferin. Den totala volymen som motsvarar en sådan sättningsbild har uppskattats till ca 30 000 m3, under förutsättning att avfallet i deponin är helt vattenmättat. Med hänsyn till de sonderingsresultat som erhölls vid den geotekniska undersökningen bedöms detta som mindre sannolikt (det s.k. jämvikts-portrycket vid CPT -sondering var 0 kPa vilket innebär att det inte finns någon fri grundvattenyta i deponin, utan att avfallet endast innehåller kapillärt bundet vatten). Uppskattningen är således konservativ. Volymen kommer att fördelas över hela den tid som pålastningen äger rum, dvs. under hela den nya deponins livslängd. I relation till den be-räknade totala lakvattenbildningen (från den gamla och nya deponin sammantaget) innebär detta en ökning av lakvattenvolymen med mindre än 10 %, begränsat till deponins livslängd. Det bör också tilläggas att det inte finns någon anledning att anta att ”pressvattnet” kommer att vara mer förorenat än det primära lakvatten som avrinner från den gamla deponin idag.

Vidare anser kommunen att bolaget inte har visat vilka kompensationsåtgärder som bör utföras när avsteg på geologisk barriär medges. Enligt bolagets uppfattning innebär den föreslagna konstruktionen att läckaget genom bottentätningen blir så litet att redan denna begränsning innebär en långtgående kompensation för att den geologiska barriären inte uppfyller kraven på en deponi för icke-farligt avfall. För att visa detta bifogas en beräkning av vattenbalansen för deponin som genomförts med den datorbaserade modellen VisualHelp. Modellen baseras på en vattenbalansmo-dell som tagits fram av U.S. Army Corps of Engineer på uppdrag av US EPA. Indata för beräkningen utgörs, förutom av deponins geometri och materialegenskaper för ingående skikt, dygnsvärden för nederbörd, temperatur och energiinstrålning, normalårsvärden (kvartalsbaserade) för luftfuktighet samt normalårsmedelvärde för vindhastighet. I stället för att beräkna en historisk period har en framtida trettioårs-period simulerats med hjälp av statistik från väderstationen i Söderhamn. Beräkningen visar att läckaget genom bottentätningen kommer att vara i storleksordningen 5 l/m2/år medan det tillåtna läckaget för en deponi för icke-farligt avfall är 50 l/m2/år. Den effektivare begränsning av lakvattenläckaget som den föreslagna kon-struktionen medför bör kunna tillgodoräknas som kompensationsåtgärd för den undantagna geologiska barriären.

Kommunen yrkar också att villkor om dammbegränsande åtgärder ska ställas och innefatta kontinuerlig stoftmätning i riktning mot närliggande bostäder.

Bolaget motsätter sig ett villkor om kontinuerlig stoftmätning, men anser att ett villkor om dammbegränsande åtgärder är lämpligt.

Bolaget avser att deponera olika fraktioner åtskilt för att underlätta framtida återvinning, men anser att krav på celler, som leder tanken till uppbyggnad av mellanväggar mellan de olika avfallsfraktionerna, utförda av andra material än de som deponeras, bör undvikas och föreslår att villkoret formuleras i enlighet med länsstyrelsens villkorsförslag.

DOMSKÄL

De remissmyndigheter som yttrat sig har förklarat sig acceptera bolagets lösning att anlägga den nya deponin ovanpå den befintliga. Också miljödomstolen finner denna lokalisering stå i överensstämmelse med kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken. Med hän-syn därtill och med beaktande av att verksamheten med lämpliga villkor inte heller kan bedömas strida mot några andra bestämmelser i miljöbalken finner miljödom-stolen förutsättningar föreligga att lämna bolaget begärt tillstånd.

Enligt 22 kap. 25 a § miljöbalken ska en dom som avser tillstånd att deponera avfall alltid ange den totala mängd avfall som får deponeras. Med hänsyn till vad bolaget uppgett om omfattningen av pågående deponering och med beaktande av bedömd livslängd avseende den nya deponin, bör mängden bestämmas till 200 000 ton. Av skäl som bolaget anfört finns, oaktat länsstyrelsens inställning, anledning att medge dispens från kravet i förordningen om deponering av avfall avseende bottentätning.

Miljödomstolen bedömer att några allvarliga miljöproblem p.g.a. utlakning från den nya deponin till recipienten Ljusnefjärden sannolikt inte uppkommer. Däremot finns anledning att se allvarligare på frågan om damning. I målet har också ett antal närboende uttalat sig kritiskt mot bolaget i detta avseende. Vid huvudförhandlingen har bolaget samt länsstyrelsen och Söderhamns kommun i princip enats om vilka villkor som bör gälla för verksamheten, bl.a. beträffande damning. Bolaget har vidare godtagit kraven från Fiskeriverket om karaktärisering av det vatten som släpps ut i recipienten. Miljödomstolen finner i allt väsentligt föreslagna villkor ändamålsenliga.

I enlighet med 15 kap 34 § miljöbalken har miljödomstolen att besluta om ekonomisk säkerhet för att de skyldigheter som gäller deponeringsverksamheten fullföljs. Säkerheten ska vara betryggande för att fylla sitt syfte, varvid det bör beaktas att det kan dröja åtskilliga år innan deponin är avslutad. Med hänsyn därtill bör enbart bankgaranti eller insättning på spärrat konto godtas.

Av 22 kap 25 § 2 st miljöbalken följer att miljödomstolen har att bestämma en igångsättningstid för bolagets nya deponi. Bolaget har därvid påpekat att påbörjandet av den nya deponeringsverksamheten står i nära samband med avslutning av den gamla deponin. Miljödomstolen bedömer tre år som lämplig igångsättningstid och skulle avslutning av befintlig deponi motivera annat har bolaget möjlighet att ansöka om förlängning av igångsättningstiden.

Tillräckliga skäl har framförts för verkställighetsförordnande.

Miljödomstolen finner att bolagets miljökonsekvensbeskrivning uppfyller kraven i 6 kapmiljöbalken.

Miljödomstolen anmärker slutligen att frågor om avslutning av befintlig deponi och eventuell mellanlagring av avfall innan den nya deponin tagits i bruk får prövas i annan ordning då dessa frågor lagligen inte kan regleras i detta mål.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (DV 425)

Överklagande ges in till Östersunds tingsrätt, miljödomstolen, senast den 18 februari 2009 och ska vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

Göran Simonsson

___________________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Göran Simonsson, miljörådet Ove Eriksson samt de sakkunniga ledamöterna Göran B. Eriksson och Anders Dahllöv.