MÖD 2011:10

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEStatens va-nämnds beslut 2010-09-30 i mål nr 175-186-09, se bilaga A

KLAGANDE1. M.A-W.

2. F.B.

3. C.E.

4. P.E.

5. A.F.

6. B.F.

7. L.Å.H.

8. L-E.L.

9. G.N.

10. E.N.O.

11. M.O.

12. M.R.

13. I.S.

14. L.S.

15. M.S.

16. B-Å.W.

17. L.Ö.

18. J.Ö.

MOTPARTSöderhamn Nära ABBox 94826 22 Söderhamn

Ombud: Advokat V.D.

SAKENBrukningsavgift

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer Statens va-nämnds beslut.

2. M.A-W. och B-Å.W. ska solidariskt till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångskostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

3. F.B. ska till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångs-kostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

4. C.E. och P.E. ska solidariskt till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångskostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

5. A.F. och L.Ö. ska solidariskt till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångskostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

6. B.F. ska till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångskostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

7. L.Å.H. och M.R. ska solidariskt till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångskostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

8. L-E.L. ska till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångskostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

9. G.N. ska till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångskostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

10. M.O. och E.N.O. ska solidariskt till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångskostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

11. I.S. och L.S. ska solidariskt till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångskostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

12. M.S. ska till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångskostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

13. J.Ö. ska till Söderhamn Nära AB utge 1 666 kr för dess rättegångskostnad i Miljööverdomstolen jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

De klagande har yrkat att Miljööverdomstolen, med ändring av Statens va-nämnds beslut, ska ogilla Söderhamn Nära AB:s talan.

Söderhamn Nära AB har bestritt ändringsyrkandet och yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Klagandena har utvecklat sin talan i Miljööverdomstolen i allt väsentligt på samma sätt som i va-nämnden.

Söderhamn Nära AB har vidhållit vad som anförts i va-nämnden samt tillagt i huvudsak följande. Överenskommelsen innebar inte fria vattenleverenser för evig tid utan den gällde tills vidare. Bolaget har således haft rätt att säga upp överenskommelsen. Överenskommelsen förlorade emellertid sin betydelse 1987 när varje fastighet blev abonnent med egen servisledning och egen förbindelsepunkt. Skulle den ändå anses äga giltighet efter 1987 ska bolagets begäran om utfående av avgifter ses som en uppsägning.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Söderhamn Nära AB har åberopat nya omständigheter i Miljööverdomstolen. Detta är endast under vissa förutsättningar tillåtet (50 kap. 25 § rättegångsbalken). Det saknas emellertid anledning att pröva om Söderhamn Nära AB har rätt att åberopa de nya omständigheterna eftersom Miljööverdomstolen redan på de av va-nämnden anförda skälen finner att överklagandena ska lämnas utan bifall. Va-nämndens beslut ska alltså fastställas.

Vid denna utgång ska klagandena ersätta Söderhamn Nära AB för dess skäliga rättegångskostnad i Miljööverdomstolen. Bolaget har yrkat ersättning med 20 000 kr att fördelas proportionerligt mellan klagande fastighetsägare. Miljööverdomstolen finner det yrkade beloppet skäligt. Ägarna av respektive fastighet ska därför förpliktas att ersätta bolaget för dess rättegångskostnad med 1 666 kr.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2011-04-11

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Dirke och Henrik Runeson, miljörådet Bengt Jonsson och tf. hovrättsassessorn Olof Danielsson, referent. Enhälligt.

________________________________________

BILAGA A

STATENS VA-NÄMNDS BESLUT

SÖKANDESöderhamn Nära ABBox 94826 22 SÖDERHAMN

MOTPART1. X2. X3. X4. X 5. X 6. X 7. X8. X 9. X10. X11. X 12. X13. X 14. X 15. X 16. X17. X 18. X

SAKENbrukningsavgift

______________

VA-NÄMNDENS AVGÖRANDE

X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

X och X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

X och X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

X och X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

X och X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

X och X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

X och X skall från och med den 1 juli 2009 som ägare till fastigheten X betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt va-taxan för Söderhamns kommun.

_______________

BAKGRUND, YRKANDEN M.M.

X äger fastigheten X (Va 175/09), X äger fastigheten X (Va 176/09), X och X äger tillsammans fastigheten X (Va 177/09), X och X äger tillsammans fastigheten X (Va 178/09), X äger fastigheten X (Va 179/09), X äger fastigheten X (Va 180/09), X och X äger tillsammans fastigheten X (Va 181/09), X äger fastigheten X (Va 182/09), X och X äger tillsammans fastigheten X (Va 183/09), X och X äger tillsammans fastigheten X (Va 184/09), X äger fastigheten X (Va 185/09) och X och X äger tillsammans fastigheten X (Va 186/09). Samtliga fastigheter är belägna inom verksamhetsområdet för Söderhamn Nära AB:s (bolaget) allmänförklarade vatten- och avloppsanläggning.

Bolaget har yrkat att va-nämnden skall fastställa att bolaget har rätt att påföra angivna fastighetsägare brukningsavgifter enligt gällande va-taxa för dricksvat-ten från och med den 1 juli 2009.

Fastighetsägarna har bestritt yrkandet.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

Bolaget: De berörda fastigheterna ligger inom verksamhetsområdet för bolagets allmänna vatten- och avloppsanläggning och därmed föreligger skyldighet för ägarna att bidra till kostnaden för driften och skötseln av anläggningen genom erläggande av brukningsavgifter. De förutsättningar som en gång i tiden låg till grund för fritt vatten är inte längre för handen och dessutom har det gått lång tid sedan dess. - Det var dåvarande Skogs kommun, en kommun som år 1971 lades samman med Söderhamns kommun, som på 1950-talet anlade den allmänna va-anläggningen i Stråtjära. De i målet aktuella fastigheterna hade dock sin vattenförsörjning ordnad genom en ekonomisk förening som tog vatten ur en egen brunn. Kommunen erbjöd sig att överta brunnen, ett erbjudande som dock föreningen avböjde. Följden blev att kommunen år 1960 anlade en egen vattentäkt på en annan registerfastighet som dock försörjdes med vatten ur samma grundvattentäkt. På grund av tilltagande svårigheter att försörja föreningens anläggning med dricksvatten i tillräckliga mängder, kopplades föreningens anläggning i början av 1970-talet samman med den allmänna anläggningen, som därefter alltså delvis kom att försörja även föreningens nät med vatten. Eftersom föreningens problem med vattentillgång kunde härledas till kommunens uttag av vatten, valde kommunen att inte ta betalt för sin vattenleveranser. Läckor som förekom på ledningsnätet reparerades också av kommunen utan kostnad för föreningen. Med tiden var de gamla ledningarna i så dåligt skick att kommunen kom att helt förnya ledningsnätet. År 1987 lade kommunen således om nätet i området, så att varje fastighet kom att betjänas med sin egen servisledning och med egen förbindelsepunkt. Det har nu har förflutit många år och det är inte längre rimligt att föreningens medlemmar skall stå utanför avgiftskollektivet. Hade föreningens verksamhet bestått på samma sätt som på 1950-talet, hade föreningen dessutom varit tvingad att stå för underhåll och förnyelse av ledningsnätet på det sätt som bolaget nu kommit att påta sig.

Fastighetsägarna har anfört: Den ekonomiska föreningen Stråtjära vattenverks-förening u.p.a. bildades år 1939 och bestod då av ett tiotal medlemmar. Ett vattenledningsverk anlades, och verket betjänades med vatten som pumpades in från en näraliggande sjö. År 1952 började man i stället att ta vatten från en brunn som man anlagt på fastigheten med nuvarande beteckning X. - Några år in på 1950-talet började Skogs kommun att planera en allmän va-anläggning i samhället. Kommunen ville betjäna sin anläggning med vatten från föreningens brunn, men parterna kom inte överens. För att försäkra sig om rätt till vattentillgång för föreningens ändamål utverkade föreningen år 1956 en vattendom som gav föreningen rätt att ta ut vissa mängder vatten per år och dygn. - År 1972 kopplade kommunen ihop sin anläggning med föreningens. Syftet var att jämna ut flödena och vattentillgången mellan de två brunnarna. - År 1987 lade bolaget om sina ledningar och skar samtidigt av förbindelsen mellan kommunens och föreningens anläggning, dock utan att underrätta föreningen eller att fråga om lov för åtgärderna. Eftersom inga brukningsavgifter uttogs fanns det ingen från föreningens sida som gjorde sak av åtgärden, trots att föreningen fortfarande i dag är formellt verksam. - Fastigheten X betjänas med dricks-vatten från egen brunn men utnyttjar den allmänna spillvattentjänsten. - År 1995 kom de första propåerna från bolaget om att låta de enskilda fastighetsägarna betala för dricksvattnet, men de lyckades den gången tillbakavisa kraven med hänvisning till de äldre uppgörelserna från 1970-talet och senare.

VA-NÄMNDENS SKÄL

Va-nämndens behörighet begränsar sig till det va-rättsliga förhållandet och det yrkande som bolaget nu framställt, nämligen att pröva om skyldighet föreligger för ett antal fastighetsägare att betala brukningsavgift för dricksvatten.

Den i målet ingivna utredningen visar inte annat än att fastigheterna ligger inom det allmänna verksamhetsområdet för vatten och avlopp, att föreningens vattentäkt kopplades samman med den kommunala vattentäkten i början av 1970-talet samt att kommunen som kompensation befriade föreningens med-lemmar från avgifter för vattenförsörjning. Det är fråga om detta, och eventuellt motsvarande senare, avtals bestånd som saken gäller.

Som bolagets talan får förstås har bolaget påkallat jämkning av avtalsvillkoren enligt 36 § avtalslagen, så att villkoren inte längre skall hindra bolaget från att hävda fastighetsägarnas skyldighet att betala brukningsavgifter för vattenförsörjning enligt gällande va-taxa. Bolaget har som jämkningsskäl hänvisat till sina kostnader för att anlägga och bibehålla en allmän anläggning för vattenförsörjning och att det på grund härav inte är rimligt med evighetsavtal av det slag som fastighetsägarna hävdar.

Fram till år 2007 gällde lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsan-läggningar, va-lagen. Av 27 och 28 §§ va-lagen framgick att avgift skulle utgå enligt taxa och att huvudmannens möjlighet att träffa avtal med fastighetsägare i huvudsak var begränsad till sådana frågor som ej reglerades genom taxan. Motsvarande bestämmelse om begränsning av möjlighet att träffa avtal återfinns i 38 § i den sedan den 1 januari 2007 gällande lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, vattentjänstlagen. Av va-taxan för Söderhamn framgår närmare vilka brukningsavgifter som gäller för va-kollektivet i kommunen.

Då brukningsavgifter för dricksvatten har bestämts genom kommunens taxa innebär det nyss sagda, att det saknas utrymme för bolaget att över huvud taget ha något avtal med berörda fastighetsägare i fråga om befrielse från brukningsavgift för vatten.

Det har i målet gjorts gällande att fastigheten X brukar dricksvatten för hushållsändamål endast från egen vattentäkt. Detta betyder att fastighetens behov av allmänna tjänster för vattenförsörjning skall prövas efter fastighetens objektiva och långsiktiga behov av sådana tjänster. För att undgå den av bola-get fordrade avgiften krävs dock att fastighetsägaren genom vattenprover kan visa att den egna brunnen genomgående uppfyller kraven på en godtagbar vattenförsörjning både kvantitativt och kvalitativt. Någon sådan utredning har inte förebringats i va-nämnden, varför nämnden inte nu kan undanta fastigheten X från den fordrade avgiften för vattenförsörjning.

Vad gäller den av fastighetsägarna åberopade vattendomen från år 1956 förtjä-nar påpekas att ett tillstånd till vattenuttag innebär en rätt att ta vatten i enlighet med de villkor som kopplas till tillståndet. Genom tillståndets rättskraft undviker tillståndshavaren normalt risken att myndigheterna meddelar förbud eller föreläggande om inskränkningar av vattenuttagen om villkoren för tillståndet efterlevs. I själva tillståndsprocessen regleras även alla förutsebara skador på närboende. Den som har en vattendom eller miljödom för sitt vattenuttag anses sålunda ha säkerställt sin investering i anläggningen och därigenom tryggat sin vattenförsörjning. Det nu sagda innebär att föreningen, i den utsträckning man anser att kommunen har kränkt föreningens rätt till vatten, är berättigad till att föra talan i miljödomstolen om ersättning. Det är alltså inte va-nämndens uppgift att pröva den frågan, då saken ligger utanför vattentjänstlagens tillämpningsområde.

Om avgiftens storlek råder ej tvist.

Sammanfattningsvis skall bolagets talan bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR Se bilaga

På Va-nämndens vägnar

Stefan Rubenson

Va-nämnden: ordföranden Stefan Rubenson samt ledamöterna Gunilla Mejegård, Åke Sjögren, Karl-Gunnar Andersson, Krister Nilsson och Britt Sahleström (enhälligt).