MÖD 2014:19
Inhibition ----- Efter det att en anmälan gjorts om uppförande av en brygganläggning har sökande förelagts att ansöka om tillstånd till vattenverksamhet och dessutom förelagts att ta bort den redan uppförda anläggningen. Föreläggandena fastställdes av Mark- och miljööverdomstolen i dom. I det senare tillståndsmålet yrkade sökanden vid mark- och miljödomstolen inhibition av domen såvitt gällde borttagande av brygganläggningen. Den åberopade bestämmelsen i 7 kap. 12 § restvattenlagen har inte ansetts tillämplig. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att det inte heller finns annan grund för att förordna att det lagakraftvunna föreläggandet tills vidare inte ska gälla.
Mark- och miljööverdomstolen
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, slutliga beslut 2013-11-29 i mål nr M 4194-13, se bilaga A
KLAGANDESotenäs kommun
Ombud: Advokat A L
SAKENAvvisat yrkande om inhibition
__________________
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet
__________________
YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Sotenäs kommun (kommunen) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska återförvisa målet i den överklagade delen till mark- och miljödomstolen för förnyad prövning alternativt bifalla kommunens yrkande om inhibition av föreläggandet i Mark- och miljööverdomstolens i dom den 16 oktober 2013 i mål nr M 4695-13 om borttagande av aktuell brygga.
Till stöd för sin talan har kommunen anfört bl.a. följande.
Bestämmelsen i 7 kap. 12 § andra stycket lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (restvattenlagen) hade sin motsvarighet i tidigare vattenlagens 13 kap. 55 §. Den äldre bestämmelsen innefattade, såvitt nu är aktuellt, att inhibition kunde meddelas inte bara om en ansökan ingavs om godkännande av ändrings- eller lagningsarbeten eller överträdelse av tappningsbestämmelse m.m., utan även om ansökan om lagligförklaring av redan utförd men icke tillståndsgiven vattenanläggning ingavs till domstolen jämlikt 13 kap. 13 § första stycket 4 vattenlagen.
Sedan institutet lagligförklaring utmönstrats ur lagstiftningen genom införandet av miljöbalken, i följd varav redan utförda anläggningars laglighet numera endast kan prövas genom tillstånd i efterhand, har naturligen ovannämnda bestämmelse i vattenlagen lyfts in i nuvarande 7 kap. 12 § andra stycket restvattenlagen utan omnämnande av lagligförklaring. Förarbetena till nuvarande lagstiftning saknar emellertid varje spår av att lagstiftaren avsett någon nyordning när det gäller domstolens möjlighet att under prövningen av en tillståndsansökan förordna att ett föreläggande om utrivning av en redan utförd vattenanläggning ska anstå. Syftet såväl med den tidigare som med den nuvarande bestämmelsen är ju klart, nämligen att undvika onödig värdeförstöring.
Oaktat ordalydelsen i 7 kap. 12 § andra stycket restvattenlagen, innefattar den rättsnorm som avspeglas i bestämmelsen även möjlighet för domstolen att inhibera ett föreläggande om utrivning om ansökan inges om tillstånd till anläggningen. Mark- och miljödomstolen borde därför ha upptagit klagandens yrkande till materiell prövning samt, med hänsyn till bryggans ringa påverkan på vattenförhållandena och förhållande i övrigt för angränsande områden ävensom det stora värde som bryggan har samt de stora kostnader ett borttagande av densamma är förbundet med, borde ha bifallit yrkandet om inhibition.
Mark- och miljödomstolen har i det föregående målet M 4657-12 med överklagande av länsstyrelsens föreläggande om utrivning av anläggningen i beslut klart angivit att inhibitionsfrågan kan prövas av domstolen sedan en tillståndsansökan ingivits. Även Mark- och miljööverdomstolen synes ha anslutit sig till denna rättsuppfattning genom att i sin dom i mål M 4695-13 erinra om bestämmelsen i 7 kap. 12 § andra stycket restvattenlagen.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Enligt 49 kap. 3 § rättegångsbalken får en tingsrätts slutliga beslut överklagas, om inte annat är föreskrivet. I 23 kap. 3 § miljöbalken föreskrivs att beslut i fråga som avses i 7 kap. 12 § andra stycket restvattenlagen får överklagas endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut i ansökningsmålet. Som mark- och miljödomstolen utformat sin prövning bör det inte betraktas som ett beslut i fråga som avses i 7 kap. 12 § andra stycket restvattenlagen. Det föreligger därmed inget hinder mot att Mark- och miljööverdomstolen prövar överklagandet.
Huvudregeln i mål som handläggs enligt rättegångsbalken är att det krävs uttryckligt lagstöd för att kunna inhibera ett överklagat beslut som får verkställas utan att det vunnit laga kraft (jfr NJA 2008 s. 1113). Det finns inte skäl att ställa lägre krav när det som i det aktuella fallet rör sig om att förordna att en lagakraftvunnen dom tills vidare inte ska verkställas. Bestämmelsen i 7 kap. 12 § andra stycket restvattenlagen är tydlig på så sätt att ett sådant förordnande som kommunen begärt får göras endast i de fall en ansökan enligt första stycket samma bestämmelse görs. Ordalydelsen ger inte utrymme för att bestämmelsen skulle vara tillämplig vid någon annan typ av ansökan. Enligt domstolens mening finns det inte stöd för att tillämpa bestämmelsen på andra typer av ansökningar än de som följer av ordalydelsen.
Det finns inte någon annan bestämmelse i tillämplig lag som ger stöd för att meddela ett sådant förordnande som kommunen har begärt. Inte heller i övrigt har det framkommit några särskilda skäl för att utan lagstöd förordna om att det nu lagakraftvunna föreläggandet tills vidare inte ska gälla (jfr. bl.a. NJA 1989 s. 382).
Överklagandet ska därför avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B
Överklagande senast den 21 februari 2014.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark och Vibeke Sylten, referent, tekniska rådet Dag Ygland samt tf. hovrättsassessorn Erika Enlund.Föredragande har varit David Sandberg.
_______________________________________
BILAGA A
VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, SLUTLIGA BESLUT
PARTER
SÖKANDESotenäs kommun
Ombud: L J
SAKEN
Ansökan om tillstånd att få behålla befintlig flytande brygganläggning med landanslutning inom fastigheten X i Sotenäs kommun samt yrkande om inhibition av Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 oktober 2013 (mål M 4695- 13); nu fråga om avvisning av del av talan
_______________________
Efter anmälan från Sotenäs kommun (nedan kommunen) om att få uppföra en ny brygganläggning på fastigheten Y och X beslutade länsstyrelsen den 28 november 2012 att förelägga kommunen att ansöka om tillstånd för vattenverksamhet för anläggningen, samt att anläggningen, som redan utförts, skulle tas bort.
Föreläggandet skulle gälla omedelbart även om det överklagades.
Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen som satte fram tidpunkten för föreläggandets fullgörande i den del som avser borttagande av utförd brygga till den 15 maj 2014 men avslog överklagandet i övrigt.
Efter överklagande ändrade Mark- och miljööverdomstolen, den 16 oktober 2013, den meddelade domen på så sätt att föreläggandet att ta bort bryggan ska vara fullgjord senast den 30 november 2013.
Mark- och miljööverdomstolen erinrade i domen om bestämmelsen i 7 kap 12 § andra stycket lagen (1988:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Kommunen har nu inkommit med en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet.
I samband med ansökan har kommunen yrkat att mark- och miljödomstolen ska meddela inhibition av Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 oktober 2013 i mål M 4695-13 och hänvisat till bestämmelsen i 7 kap 12 § andra stycket lagen (1988:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Mark- och miljödomstolen fattar följande
BESLUT
Mark- och miljödomstolens avgörande
Mark- och miljödomstolen avvisar kommunens yrkande om inhibition av Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 oktober 2013 i mål M 4695-13.
Mark- och miljödomstolens skäl
I 7 kap. 12 § lagen (1988:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet står följande.
Om svaranden för att bemöta käromålet gör en ansökan hos mark- och miljödomstolen enligt 21 kap. 1 a § första stycket 3 miljöbalken eller om ändrade bestämmelser om vattentappning enligt 13 § detta kapitel, handläggs målet i dess helhet som ett ansökningsmål, om inte målet med stöd av 21 kap. 1 a § andra stycket miljöbalken ända behandlas som ett stämningsmål.
Har beslut om borttagande eller ändring av vattenanläggning meddelats av mark- och miljödomstolen i ett stämningsmål, av kronofogdemyndigheten med stöd av lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller av tillsynsmyndigheten enligt 26 kap. 9, 10 eller 18 § miljöbalken och görs en ansökan som avses i första stycket, får mark- och miljödomstolen i ansökningsmålet bestämma att beslutet inte får verkställas innan målet har blivit slutligt avgjort eller mark- och miljödomstolen förordnar annat. Sökanden ska ställa säkerhet för kostnader och skador.
Förutsättningen för att meddela inhibition i ansökningsmålet är alltså att det är fråga om en ansökan enligt 21 kap. 1 a § första stycket 3 miljöbalken.
Ansökningsmål enligt 21 kap. 1 a § första stycket 3 miljöbalken är mål ”om godkännande enligt 11 kap. 16 § av ett utfört ändrings- eller lagningsarbete eller av åtgärder som strider mot meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten, om arbetet eller åtgärderna inte avser markavvattning som ska prövas av en länsstyrelse”.
Det är i målet inte fråga om ett ansökningsmål enligt 21 kap. 1 a § första stycket 3. Mark- och miljödomstolen finner därför att kommunens yrkande om inhibition av Mark- och miljööverdomstolens dom inte kan prövas i detta mål. Det föreligger alltså ett rättegångshinder varför kommunens yrkande i denna del ska avvisas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (DV 428)
Överklagande senast den 20 december 2013.