NJA 1982 s. 198

Domskäl

TR:n (ordf t f rådmannen Bondeson) anförde i dom d 3 dec 1980:

Domskäl. Åtalspunkt 1)

M.A. har - hörd såsom målsägande - anfört: Hon träffade M.M. på semester på Rhodos 1976. De umgicks där och efter hemkomsten till Sverige tog M.M. kontakt med henne och var angelägen om att de skulle träffas. Hon åkte ner till Rhodos igen i jan 1977 och blev då presenterad för M.M:s familj. Hon blev kär i honom och de fortsatte att träffas efter hemkomsten. Han flyttade under 1977 hem till henne. Han hade emellertid en annan adress och förklarade för henne att han ej ville att hans familj skulle få veta att de bodde ihop utan att vara gifta. Hon fick ej reda på den andra adressen. Han sade att han bodde hos en kompis och vistades där på helgerna. I början av 1978 började han tala med henne om att gå på gatan. Han frågade vad hon ansåg om flickor som gick "där uppe". Hans egna pengar gick åt till advokater och sådant nere på Rhodos. Han ville ha en större bil, snygga saker osv. Han övertalade henne att börja prostituera sig på Malmskillnadsgatan. Han berättade vilka priser man borde hålla, något som hon i och för sig kände till genom bekanta och genom vad hon läst i tidningar. Han pratade om att han skulle göra slut med henne om hon ej gick med på att gå på gatan. Hon började med verksamheten i mitten av febr och fortsatte till slutet av april. Första gången tog hon tunnelbanan in till centrum och gick upp på Malmskillnadsgatan och ställde sig. Kunderna kom i bil och de fick bestämma vart man skulle åka. Hon gick ungefär tre kvällar i veckan och gjorde också uppehåll ibland. Hon kunde tjäna 1 000 kr på en kväll, ibland mer ibland mindre. Hon har förklarat att hon under den första perioden febr-april tjänat i vart fall 15 000 kr. I regel var M.M. hemma när hon kom hem och han brukade då fråga henne hur mycket hon tjänat. Han ville sätta in pengarna på sin bankbok men det ville hon inte gå med på. Hon förvarade pengarna i en byrålåda. M.M. gick och tog sig pengar där när det passade honom. Det kunde röra sig om 200-300 kr då och då till bensin, bildelar och annat. Hon betalade hyran och stod för alla utgifter i hushållet. Telefonräkningarna som hon betalade var mycket stora enär M.M. brukade ringa till Rhodos. Hon upphörde med prostitutionen vid april månads utgång. Hon ville inte fortsätta just då. Hon hade fått ihop lite pengar. M.M. var ej så pigg på att hon slutade. Han brukade framställa det så att han gjorde en uppoffring då han fann sig i att hon låg med andra män och att hon därför skulle ge honom pengar. På sommaren åkte han till Rhodos. Han tog då med sig 5 000 kr som hon tjänat på gatan. Det blev inte kvar just några pengar åt henne. Han sade då åt henne att hon kunde fortsätta att gå på gatan. Hon gjorde detta i juni och juli. Hon blev bestulen på 4 000 kr och fortsatte då ytterligare ett tag. Hon reste sedan efter honom ned till Rhodos och överlämnade vid framkomsten ytterligare 5 000 kr till honom av de pengar hon tjänat på prostitution. Hon stannade en vecka där nere varvid M.M. betalade hennes utgifter. Förutom att M.M. kunnat förse sig med pengar i mindre poster och att hon sålunda överlämnat 5 000 kr i två omgångar till honom har hon även betalat båttillbehör med cirka 3 000 kr av de pengar som hon tjänat på gatan. Dessa tillbehör skickades till Rhodos. Hon vet ej närmare vad det gällde för båt. Under den tid hon gick på gatan hände det några gånger att M.M. skjutsade henne till centrala Stockholm och släppte av henne i närheten av Malmskillnadsgatan. Hon hade aldrig prostituerat sig före den nu ifrågavarande tiden febr 1978. Hon anser att hon slutat med prostitution i juli 1978 men har dock därefter sysslat med s k toppmassage mot betalning.

M.M. har förnekat koppleri och anfört: Det är riktigt att han blev bekant med M.A. under 1976-1977 och att han flyttade hem till henne sistnämnda år. Han hade kvar sin postadress hos en tidigare flickvän. Detta berodde på att han var rädd för att M.A. skulle få dåligt rykte om det framkom bland hans släktingar att de levde ihop utan att vara gifta. I början av deras bekantskap var M.A. arbetslös och sjukskriven eller hade tillfälliga arbeten som bingovärdinna. I sept 1977 fick hon arbete hos M.O:s och fortsatte härmed till d 31 jan 1978. Därefter var hon sjukskriven. M.M. försökte skaffa henne jobb. Hon arbetade tillfälligt på en biograf. Från sept 1978 till april 1979 hade hon heltidsarbete i en kiosk i Hökarängen. M.M. har ingen kännedom om att M.A. skulle ha prostituerat sig under 1978. Han har ej mottagit några pengar av henne. Han hade själv goda inkomster. Han deklarerade 1978 52 000 kr, 1979 64 000 kr och 1980 73 000 kr samt beräknar sin inkomst för innevarande år till 75 000 kr. Han får även en del traktamenten. Hans familj äger stora markområden - värda 20-25 miljoner kr på Rhodos. Han och hans släktingar har försökt få statliga lån för att exploatera marken. M.A. har haft låga inkomster. De har delat utgifterna och M.M. har fått stå för den största delen. Det är inte riktigt att han skjutsat henne till platser i närheten av Malmskillnadsgatan. Han hade sin bil avregistrerad mellan d 19 okt 1977 och d 13 april 1978. Inte förrän i febr 1980 fick han klart för sig att M.A. sysslade med toppmassage. Han polisanmälde då hennes arbetsgivare. Han misstänker att denne arbetsgivare såsom en hämnd kan ha förmått M.A. att beskylla honom för koppleri. Han fick ej veta att hon gått på Malmskillnadsgatan förrän polisen berättade det för honom i mars 1980.

L.W. har omvittnat att hon själv varit prostituerad på Malmskillnadsgatan från jan till juli 1978 och att M.A. prostituerat sig där ungefär samtidigt. Hon har förklarat att hon känt M.A. sedan lång tid men ej diskuterat prostitution med henne. Hon har omvittnat att hon vid ett tillfälle sett M.M. skjutsa M.A. till Hamngatan under Malmskillnadsgatan och att M.A. strax efteråt kommit upp på Malmskillnadsgatan.

TR:n gör följande bedömning: I målet är ostridigt att M.A. kontrollerats av polis på Malmskillnadsgatan d 12 juni och d 12 juli 1978. Härigenom och genom L.W:s uppgifter får anses utrett att M.A. varit prostituerad på Malmskillnadsgatan under de tider åtalet avser. Vidkommande frågan om M.M. varit omedveten härom såsom han själv uppgivit eller förmått henne till att prostituera sig såsom hon själv sagt, finner TR:n att det framstår som mycket osannolikt att M.M. kunnat undgå att märka att hon gått på gatan. L.W:s uppgift att hon sett M.M. skjutsa M.A. till Hamngatan talar också för att M.M. ej talar sanning då han förklarar sig omedveten om prostitutionen. M.A:s berättelse inför TR:n har gjort ett nyanserat, detaljerat och trovärdigt intryck. TR:n finner att den bör läggas till grund för bedömningen av vad som förevarit. Härigenom är styrkt att M.M. förmått M.A. att börja prostituera sig och skjutsat henne några gånger till platser nära Malmskillnadsgatan. Han har således vanemässigt främjat hennes prostitution. Han har även haft vinning av denna. Vinningen kan beräknas ha uppgått till minst 15 000 kr. Åtalet för koppleri är styrkt. Förverkande- och kvarstadsyrkandena skall vinna bifall med 15 000 kr.

Åtalspunkt 2)

M.A. har anfört: M.M. fortsatte att bo hos henne 1979. Vid årsskiftet 1979-1980 började hon prata om att det skulle vara slut dem emellan och att han skulle flytta. Han däremot ville fortsätta förhållandet. Hon hade beslutat att resa med sin kamrat M.R. till Österrike. M.M. trodde att hon skulle ligga med en massa karlar och var emot att hon for. Någon kväll innan kom det till ett uppträde dem emellan och M.M. tilldelade henne ett slag över ena örat. Hon åkte till sjukhus på natten och fick veta att trumhinnan var spräckt. Han tilldelade henne även andra slag och sparkar med blåmärken som följd. Hon reste med sin väninna. Då hon återkom mötte han dem vid flygplatsen. Han började bråka på vägen hem. Hemkomna ville han omedelbart ligga med henne. Då hon ej gick med härpå försökte han tilltvinga sig samlag med våld. Han grep hennes huvud och slog det i väggen samt vred om huvudet. Han utdelade knytnävsslag i magen och sparkar. Hon tog en träsko för att värja sig men då hon lade den ifrån sig hoppade han på henne igen. Till slut sade hon att hon skulle gå med på samlag om han lät henne gå och tvätta sig först. Han gick med härpå och hon tog sig då in till en granne och ringde till sin syster G.D. som kom dit. Hon övernattade hos systern. Dagen därpå lyckades hon förmå M.M. att avflytta sedan hon lånat honom 1 000 kr. Han har senare förföljt henne och hotat henne. Hon har tagit hotelserna på allvar. Vid ett tillfälle kom han upp vid midnatt. Hon hade en pojke där. Hon öppnade och sade åt M.M. att gå. M.M. slog till henne och slog även pojken samt bet henne i fingret. Hon har fortfarande ett ärr kvar i fingret. Han har ringt till bekanta och släktingar och sagt dem att M.A. är hora. Han har även följt efter henne i bil och uppträtt hotfullt och spottat på henne.

M.M. har förnekat att han misshandlat och hotat M.A.. Han har förklarat att han velat rädda henne undan prostitutionsliknande verksamhet och undan olämpliga bekanta.

M.A:s uppgifter i dessa delar vinner på väsentliga punkter stöd av vittnesmål av L.W., M.R. och G.D. samt av läkarintyg. TR:n finner åtalet styrkt. Såväl misshandeln som hotelserna framstår som allvarliga brott.

Påföljdsfrågan

M.M. har 1972 ådömts villkorlig dom men är i övrigt ostraffad. De brott vartill han nu befunnits skyldig är alla mycket allvarliga. Hänsynen till allmän laglydnad motiverar att fängelse ådöms M.M. såsom påföljd för brotten.

Domslut

Domslut. TR:n dömde M.M. jämlikt 3 kap 5 §, 4 kap 5 § och 6 kap 7 § 1 st BrB för misshandel, olaga hot och koppleri till fängelse 8 mån. M.M. förpliktades också att till statsverket utge 15 000 kr utgörande utbyte av koppleribrott. Vidare förordnades om kvarstad på så mycket av M.M:s lösa egendom som svarade mot 15 000 kr.

Domskäl

Domskäl. I HovR:n har M.M., M.A. och vittnena L.W. och G.D. hörts ånyo.

Åtalspunkten 1)

HovR:n gillar i denna del TR:ns bedömning såväl i skuldfrågan som beträffande förverkande och kvarstad.

Åtalspunkten 2)

M.A. har i denna del vidhållit sina i TR:ns dom antecknade uppgifter, med tillägg att M.M. i huvudsak under tiden jan- mars 1980 hotat henne genom yttranden innebärande att han skulle ha henne död eller levande, att han skulle förfölja henne och ta livet av henne och att "hon skulle få se". Vad sålunda och i övrigt härstädes förekommit föranleder icke HovR:n att frångå TR:ns bedömning av åtalet i denna del.

Påföljdsfrågan

Såsom TR:n funnit bör påföljden utgöras av fängelse.

När en utlänning i Sverige ägnar sig åt sådan brottslighet som den, till vilken M.M. i målet befunnits skyldig, föreligger i regel anledning att därjämte utvisa utlänningen ur Sverige. I målet är upplyst att M.M. vistats i Sverige sedan 1967, att han här utbildats till och är verksam som gymnastikdirektör, att han numera har permanent bostadstillstånd samt att han ansökt om svenskt medborgarskap. Av utredningen i målet får anses framgå att M.M. fortfarande har god kontakt med sin hembygd, där han har sitt föräldrahem och som han enligt egen uppgift besöker omkring fyra gånger per år. Utredningen visar att M.M. inte har personliga relationer i Sverige av beskaffenhet att påverka utvisningsfrågan. Det föreliggande åtalet har lett till att M.M. för närvarande med full lön fått ledigt från sin gymnastiklärarbefattning vid Stockholms Enskilda Gymnasium. T f rektorn vid gymnasiet har i HovR:n förklarat, att han icke tror att M.M. har några möjligheter att återfå sin arbetsanställning om HovR:n finner honom skyldig till koppleri. Såsom antecknats i TR:ns dom har M.M. 1972 ådömts villkorlig dom, låt vara för brott av annan art än de nu ifrågavarande. Åklagaren har upplyst om att M.M. därefter dömts till 70 dagsböter för misshandel. Han är alltså inte ostraffad i Sverige. M.M. har vidgått påstående från åklagaren att i hans bekantskapskrets finns tre personer som gjort sig skyldiga till koppleribrott. M.M. har inte skaffat sig egen bostad. HovR:n finner att M.M:s sociala anpassning inte blivit sådan som kunnat förväntas efter så lång vistelse i riket och den utbildning han fått här; det må antecknas att denna torde vara användbar även utomlands.

Med hänsyn till vad som sålunda upplysts om M.M:s förhållanden och med hänsyn till koppleribrottets särskilda beskaffenhet finner HovR:n att synnerliga skäl föreligger för att jämte fängelsestraffet förordna om utvisning av M.M. från riket på tio år. Fängelsestraffet bör med hänsyn till det men, som M.M. lider genom utvisningen, begränsas till en månad och till fullo anses verkställt genom att M.M. i målet under en tid av 32 dagar som anhållen och häktad varit berövad friheten.

Domslut

Domslut. TR:ns domslut ändras sålunda

- Påföljden bestämmes till fängelse 1 mån. - - -

- M.M. utvisas ur riket med förbud för honom att återvända hit före d 1 jan 1991 under erinran om att överträdelse av förbudet kan medföra fängelse högst 1 år. Kvarstaden skall bestå.

Domskäl

Domskäl. I HD har hållits förnyat målsägandeförhör med M.A..

M.A. och M.M. har inför HD lämnat uppgifter som i huvudsak överensstämmer med de utsagor de avgivit inför TR:n, sådana dessa återgivits i TR:ns dom, M.A. dock med bl a följande ändringar, tillägg och förtydliganden: Redan i inledningen till hennes förhållande med M.M. upptäckte hon att M.M. var starkt "sexfixerad", och hon tyckte att han hade "konstiga åsikter" om sexuella företeelser. Han berättade att vissa av hans kamraters flickvänner arbetade på s k massage-institut, där det bl a förekom samlag. Någon gång kring årsskiftet 1977/78 tog M.M. upp frågan om prostitution med henne och frågade henne vad hon ansåg om det. M.A. svarade att var och en väl fick göra som hon ville och att ibland nog vem som helst kunde bli prostituerad. På M.M:s fråga om M.A. själv kunde tänka sig att bli prostituerad svarade hon att det inte fanns någon anledning till det. M.M. framhöll då att hon skulle tjäna pengar för att skaffa en större bil t ex och att han behövde pengar till advokatarvoden och liknande utgifter i samband med det markexploateringsprojekt på Rhodos som han sysslade med. M.M. talade om att han var utbildad massör och att M.A. skulle kunna arbeta som prostituerad på ett massageinstitut. Då hon avböjde detta talade han i stället om att hon skulle kunna gå på Malmskillnadsgatan. M.A. lät sig slutligen övertalas att "gå på gatan". M.M. utövade inte något som helst tvång mot henne, men han hotade att överge henne om hon inte prostituerade sig. M.A. tyckte det kunde vara roligt att få större inkomster och kunna leva litet bättre, t ex skaffa en större bil. Hon började att prostituera sig kring månadsskiftet jan-febr 1978 och gick sedan kontinuerligt på Malmskillnadsgatan under tiden fram till slutet av april samma år. Hon gick praktiskt taget varje kväll, och verksamheten hade alltså större omfattning än hon tidigare uppgett i målet. Skälet till att hon på denna punkt lämnat oriktiga uppgifter var att hon befarat att hon skulle komma att bli skönstaxerad för inkomsterna. Hon tjänade mellan 700 och 1 300 kr eller i genomsnitt cirka 1 000 kr per kväll. Hon vitsordar att med utgångspunkt i dessa uppgifter hennes sammanlagda inkomster av prostitution under den angivna tiden kan beräknas ha uppgått till 60 000 å 70 000 kr. Hon åkte i regel tunnelbana till Malmskillnadsgatan, men vid två tillfällen i april skjutsade M.M. henne i sin bil till Hamngatan vid uppgången till Malmskillnadsgatan. M.A. kom i allmänhet hem någon gång mellan kl 1 och 3 på natten. M.M. var då oftast hemma, och han brukade fråga hur mycket hon tjänat. M.M. tog då och då pengar ur den byrålåda där M.A. förvarade de pengar hon tjänat på sin prostitution. Det kunde röra sig om mellan 100 och 500 kr per gång. M.A. vet inte hur mycket pengar M.M. tog sammanlagt. - Sedan M.A. gjort ett uppehåll från slutet av april till början av juni återupptog hon prostitutionen och fortsatte kontinuerligt under juni och juli månader. Hon gick även nu så gott som dagligen på Malmskillnadsgatan, företrädesvis dock under dagtid. Under så gott som hela denna tid vistades M.M. på Rhodos. Hennes inkomster av prostitutionen under denna tid kan ha uppgått till mellan 40 000 och 50 000 kr. Det är möjligt att hon prostituerade sig också någon tid efter det att hon i aug besökt M.M. på Rhodos. Småningom slutade hon dock helt. Orsaken var att hon helt enkelt inte hade lust att fortsätta. M.M. ville att hon skulle fortsätta och det blev en del bråk. - Under hela den tid hon sammanbodde med M.M. stod hon ensam för kostnaderna för mat och hyra liksom för alla övriga gemensamma hushållsutgifter. Utöver de deklarerade inkomsterna, som under de aktuella åren uppgick till cirka 20 000 kr per år, och inkomsterna av prostitutionen hade M.A. under denna tid också inkomster av "svartjobb", t ex av fotvård under den tid hon vikarierade som massös på en badinrättning. Hon kan dock inte ange hur stora de "svarta" inkomsterna var. M.A. hade inte några speciellt stora utgifter under 1978 eller 1979, bortsett från att hon under 1979 köpte en bil för 6 000 kr. - M.M. var helt införstådd med att M.A. på hösten 1979 skulle börja arbeta på massageinstitutet vid Isstadion, och han var helt på det klara med vad verksamheten gick ut på. - Anledningen till att M.A. inte från början anmälde M.M. för koppleri var att hon inte ville riskera att hennes närmaste anhöriga skulle få reda på att hon varit prostituerad. Det var först när polisen i slutet av mars 1980 ville förhöra henne med anledning av en av andra kvinnor gjord anmälan mot M.M. för koppleri som M.A. berättade om förhållandet. - Vid ett tillfälle efter hovrättsdomen sökte M.M. upp M.A. och erbjöd henne ett belopp om 50 000 kr, om hon återtog sin anmälan.

I likhet med domstolarna finner HD det genom utredningen ådagalagt att M.A. prostituerat sig under en period av cirka tre månader i febr-april 1978 och under närmare två månader i juni-juli samma år.

Åtalet mot M.M. för koppleri avser till en början att han i vinningssyfte förmått M.A. att prostituera sig och därigenom främjat hennes prostitution.

Den förklaring M.A. gett till att hon tidigare i målet lämnat oriktiga uppgifter om storleken av de inkomster hon haft av prostitutionen är inte osannolik. Vad hon har uppgett i HD om prostitutionens omfattning och om dagsinkomsternas storlek ter sig allmänt sett realistiskt. Uppgifterna bör godtas och den fortsatta bedömningen därför ske med utgångspunkt i antagandet att M.A:s sammanlagda inkomster av prostitutionen uppgått till ungefärligen de belopp hon nu angett.

Rörande de omständigheter under vilka M.A. första gången beslöt att prostituera sig föreligger inte annan utredning än M.A:s egna uppgifter om att det var M.M. som förde frågan om prostitution på tal och att han övertalade henne att prostituera sig. Emellertid har M.A. inte i annan mån lämnat upplysningar om på vilket sätt eller med vilka argument M.M. övertalade henne än att hon sagt att M.M. framhöll de ekonomiska fördelarna och hotade att överge henne om hon inte prostituerade sig. Samtidigt har M.A. betonat att M.M. inte använde någon form av tvång. Av hennes berättelse framgår vidare att hon grundade sitt beslut också på egna överväganden om vilka ekonomiska fördelar hon skulle uppnå genom att prostituera sig. Beaktas bör i detta sammanhang att M.A. i ett senare skede av händelseförloppet, nämligen under sommaren 1978, på egen hand fortsatte att kontinuerligt prostituera sig under en jämförelsevis lång tid, trots att M.M. då vistades på Rhodos och inte kunde utsätta henne för några omedelbara påtryckningar.

Även om man godtar M.A:s uppgift att hennes beslut att prostituera sig tillkom efter diskussioner mellan henne och M.M. och att det var han som tog initiativet till dessa diskussioner kan det mot den nyss angivna bakgrunden inte uteslutas att M.A. i själva verket fattade det avgörande beslutet helt självständigt. Under dessa förhållanden kan det inte anses styrkt att M.M. i detta skede så verksamt bidrog till M.A:s beslut att prostituera sig att han kan anses därigenom ha främjat hennes prostitution.

M.M. har hävdat att han under hela den tid han sammanbodde med M.A. 1978 och 1979 levde i total ovetenhet om hennes prostitution. Det påståendet förtjänar inte tilltro. Även om man skulle anta att M.A. började prostituera sig i febr 1978 på eget bevåg och utan att M.M. kände till det, är det helt uteslutet att M.M., som under denna tid fortlöpande sammanbodde med M.A., skulle ha kunnat undgå att få vetskap om att hon prostituerade sig. Man kan i själva verket utgå från att han redan efter kort tid kommit till full insikt om förhållandet.

Enbart den omständigheten att M.M. fortsatte sammanlevnaden med M.A. under den tid då hon prostituerade sig, trots att han hade vetskap om förhållandet, innebär dock inte att han skall anses ha främjat hennes prostitution. I målet har inte gjorts gällande - och har inte heller påståtts av M.A. - att M.M. under denna tid aktivt påverkade M.A. att fortsätta prostitutionen, eller över huvud taget befattade sig med hur hon bedrev verksamheten eller vidtog andra åtgärder för att underlätta denna än att han vid två tillfällen skjutsade henne i bil till en plats i Malmskillnadsgatans omedelbara närhet. Även om dessa båda bilresor förekommit kan de uppenbarligen inte tas till intäkt för att M.M. främjat M.A:s prostitution.

Åtalet för koppleri innefattar emellertid också ett påstående om att M.M. i vinningssyfte utnyttjat M.A:s prostitution. I den delen har inte förebragts annan utredning än M.A:s uppgifter av innebörd att M.A. under den tid prostitutionen pågick - liksom under de tider i övrigt då hon sammanbodde med M.M. - ensam stod för kostnaderna för hyra och mat liksom för övriga gemensamma hushållsutgifter, att M.M. under samma tid fortlöpande tog pengar ur den byrålåda där M.A. förvarade de pengar hon tjänade på prostitution, att M.A. vid vartdera av två tillfällen under våren respektive sommaren 1978 överlämnade 5 000 kr till M.M. samt att hon vid ett tillfälle betalade ett belopp om mellan 2 000 och 3 000 kr för vissa av M.M. inköpta båttillbehör. Särskilt anmärkningsvärt är att det över huvud taget inte har gjorts gällande i målet - och än mindre belagts - att vare sig M.A. eller M.M. under den aktuella tiden 1978 eller under 1979 skulle på något märkbart sätt ha höjt sin levnadsstandard eller över huvud ändrat sina levnadsvanor eller ha gjort några uppseendeväckande eller extravaganta utgifter för inköp av förnödenheter eller för resor eller liknande.

Det finns ingenting som direkt bestyrker M.A:s uppgifter om överlämnandet av de båda beloppen om vardera 5 000 kr eller om betalningen av köpeskillingen för båttillbehören. Av naturliga skäl gäller detsamma i fråga om påståendet att M.M. tog pengar i byrålådan. M.A:s uppgift att hon under den aktuella tiden stod för alla hushållsutgifter kan, betraktad för sig, te sig sannolik med hänsyn till storleken av hennes inkomster av prostitutionen. Den måste emellertid ses i belysning av hennes påstående att förhållandet var detsamma under hela den tid av tre år som hon och M.M. sammanbodde. Om det påståendet är riktigt kan det åberopade förhållandet tydligen inte anföras som bevis för att M.M. haft vinning av M.A:s prostitution. Om återigen påståendet är oriktigt - det finns goda skäl att under hänvisning till vad som upplysts om M.A:s ekonomiska förhållanden ifrågasätta hennes möjligheter under 1977 och 1979 att bestrida alla de gemensamma utgifterna - är detta i och för sig ägnat att rubba tilltron också till uppgiften om att M.A. stod för motsvarande utgifter under 1978. Vad särskilt angår de båda beloppen om 5 000 kr - som båda skulle ha överlämnats i anslutning till att M.M. rest till Rhodos - bör M.A:s uppgift bedömas mot bakgrund av att enligt hennes egen berättelse M.M. stod för samtliga gemensamma utgifter under deras vistelser på Rhodos.

Under nu angivna förhållanden kan M.A:s här berörda påståenden inte anses ensamma innefatta en övertygande bevisning om att M.M. berett sig vinning av M.A:s prostitution.

Emellertid måste trovärdigheten av dessa påståenden värderas i ett vidare perspektiv. M.M. har fortsatt att sammanbo med M.A. under hela den tid prostitutionen pågick och även därefter eller under sammanlagt två år efter det att han senast måste ha fått vetskap om att hon prostituerade sig. Vare sig M.M. själv tog initiativet till att M.A. prostituerade sig eller det till en början skedde honom ovetande måste det anses uteslutet att han skulle ha accepterat att fortsätta samboendet och förhållandet med M.A. under de påfrestningar som hennes liv som prostituerad måste ha inneburit för honom, såvida han inte i gengäld själv haft ett inte föraktligt ekonomiskt utbyte av hennes prostitution.

Av nu anförda skäl bör M.A:s uppgifter om vilka ekonomiska fördelar M.M. haft av hennes prostitution i allt väsentligt godtas, låt vara att vissa reservationer kan böra göras i fråga om enskildheter, både när det gäller de tre särskilt angivna beloppen och beträffande omfattningen av det ansvar M.A. iklätt sig för de gemensamma utgifterna. Även med sådana reservationer måste det anses ställt utom tvivel att M.M. berett sig avsevärda ekonomiska fördelar av M.A:s prostitution. Han har följaktligen i vinningssyfte utnyttjat M.A:s otuktiga levnadssätt och därigenom gjort sig skyldig till koppleri.

Även om omfattningen av den vinning M.M. haft av prostitutionen inte kan exakt fastställas, kan det i betraktande av bl a vad som i HD blivit upplyst om M.A:s inkomster av prostitutionen hållas för visst att M.M:s vinning uppgått till minst det av domstolarna antagna beloppet 15 000 kr.

Som HovR:n funnit är M.M. övertygad om misshandel och olaga hot.

För den brottslighet som i målet ligger M.M. till last kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga.

Av de uppgifter som i målet lämnats från Enskilda Gymnasiet framgår, att M.M. sannolikt kommer att sägas upp från sin anställning som gymnastiklärare vid gymnasiet, om han befinnes skyldig till koppleri och om det kan anses att detta utgör saklig grund för uppsägning, men att gymnasiets styrelse ännu inte fattat slutligt beslut i frågan huruvida man kommer att utnyttja den uppsägningsrätt man kan ha.

Under nu angivna förhållanden bör vid påföljdsbestämningen i detta mål utgångspunkten vara att M.M. kommer att skiljas från sin lärarbefattning. Med beaktande av att ett skiljande från tjänsten måste antagas medföra avsevärt men för M.M. bör därför fängelsestraffet med stöd av 33 kap 9 § BrB sättas lägre än som annars bort följa på brotten.

Vad härefter angår frågan om utvisning av M.M. skall först anmärkas att i enlighet med den grundsats som HD antagit i sin dom d 22 dec 1981, nr DB 56, (* NJA 1981 s 1246 *) den omständigheten att åklagaren inte i målet framställt något yrkande om utvisning av M.M. ej utgjort hinder för HovR:n att på sätt som skett ta upp utvisningsfrågan till prövning.

M.M. har vistats i Sverige sedan år 1967 eller således i cirka 15 år. Enligt 41 § andra meningen utlänningslagen (1980:376) får en utlänning som döms för brott och som vid tiden för åtalets väckande varit bosatt i Sverige sedan minst tre år utvisas endast om det föreligger synnerliga skäl. Vid bedömningen huruvida sådana skäl är för handen har man att beakta å ena sidan arten och omfattningen av den brottslighet som ligger utlänningen till last och å andra sidan hans levnads- och familjeförhållanden samt längden av den tid han har vistats i Sverige och över huvud taget den anknytning till Sverige som han har.

Beträffande M.M:s personliga förhållanden har inte i HD framkommit andra uppgifter utöver dem som redovisats i HovR:ns dom än att M.M. uppgivit, att han sedan vårvintern 1980 åter bor hos den kvinna hos vilken han bodde när han i jan 1977 flyttade ihop med M.A..

Den brottslighet som ligger M.M. till last är av allvarlig beskaffenhet. Omständigheterna i samband med koppleribrottet föranleder likväl inte att detta skall anses ha innefattat någon grov kränkning av M.A:s personliga integritet. Detsamma gäller de övriga gärningar varom M.M. övertygats. Man kan med hänsyn till koppleribrottets beskaffenhet inte utesluta möjligheten av att M.M. framdeles fortsätter liknande brottslig verksamhet. Beaktas bör dock att det nu förflutit avsevärd tid sedan brottet begicks utan att det såvitt är känt framkommit misstankar om att M.M. under den tiden gjort sig skyldig till något brottsligt.

Det finns med avseende på M.M:s personliga förhållanden i övrigt flera omständigheter som talar för att han trots den brottslighet han nu förts till last bör tillåtas stanna i Sverige. Under den långa tid han har vistats här har han levt under ordnade sociala förhållanden. Han har tillägnat sig relativt goda kunskaper i svenska språket, har undergått en högskoleutbildning i Sverige och har under en följd av år här innehaft en välavlönad anställning i sitt yrke, vilken han enligt vad som omvittnats skött på ett förtjänstfullt sätt; detsamma synes gälla beträffande hans olika engagemang som idrottstränare, fotbollsdomare och fritidsledare. Bortsett från en villkorlig dom för många år sedan för ett förfalskningsbrott begånget under i viss mån förmildrande omständigheter har han veterligt inte tidigare begått några allvarliga lagöverträdelser. Att M.M. inte har bildat familj i Sverige och har en familjemässig anknytning endast till sitt ursprungliga hemland försvagar visserligen hans anknytning till Sverige, men denna anknytning måste redan med hänsyn till den långa tid han under ordnade förhållanden har vistats här anses som stark. Det förhållandet att han inte har skaffat sig någon egen bostad utan har valt att bo hos olika kvinnor kan synas anmärkningsvärt men kan inte tas till intäkt för att han brustit i social anpassning till det svenska samhället.

Vid övervägande av vad sålunda upptagits finner HD att det trots brottens allvarliga beskaffenhet och risken för fortsatt brottslig verksamhet inte föreligger synnerliga skäl att förordna om utvisning av M.M.. HovR:ns utvisningsbeslut skall därför upphävas.

Resultatet av denna prövning av utvisningsfrågan bör - även med beaktande av vad som föranleds av en tillämpning av 33 kap 9 § BrB - medföra att det av HovR:n utmätta straffet skärps.

Vid den här gjorda prövningen i ansvarsfrågan skall HovR:ns förordnande om förverkande stå fast.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut att HD dels upphäver beslutet om utvisning av M.M. dels bestämmer påföljden till fängelse fem månader - - -

JustR Brundin var av skiljaktig mening i fråga om motiveringen och anförde: Lika med majoriteten finner jag styrkt att M.M. väl känt till att M.A. prostituerade sig och att han i vinningssyfte utnyttjat hennes otuktiga levnadssätt. I målet är vidare utrett att M.M. vid åtminstone två tillfällen under den tid då prostitutionen bedrevs skjutsade M.A. i sin bil till Hamngatan vid uppgången till Malmskillnadsgatan. Genom dessa åtgärder måste M.M., med den insikt han hade om M.A:s förehavanden på Malmskillnadsgatan, anses - i likhet med vad TR:n och HovR:n funnit - också ha för att bereda sig vinning främjat M.A:s otuktiga levnadssätt.

På grund av vad sålunda förekommit har M.M. gjort sig skyldig till koppleri.

Beträffande bedömningen av åtalet i övrigt är jag ense med majoriteten.

Angående påföljden liksom i frågan, huruvida M.M. vid sidan av straff skall åläggas utvisning som särskild rättsverkan, ansluter jag mig till vad majoriteten anfört.