L:s Fastighets AB yrkade vid Malmö TR i en d 20 dec 1978 till TR:n inkommen ansökan om stämning förpliktande för advokaten H.K. att till bolaget utge skadestånd med 1 200 000 kr jämte ränta. Som grund för sin talan anförde bolaget, att H.K. såsom dess ombud i rättegång på närmare angivet sätt varit försumlig och därigenom åsamkat bolaget ekonomisk skada.

H.K. bestred bifall till bolagets talan.

Vid första inställelse i målet d 24 april 1979 meddelade L.R. som ställföreträdare för bolaget, att detta försatts i konkurs samt att konkursen därefter avskrivits enligt 185 § konkurslagen. Sedan TR:n härefter inhämtat, att bolaget på egen begäran försatts i konkurs d 27 dec 1978, att konkursen avskrivits d 23 jan 1979 samt att bolaget såsom upplöst avregistrerats d 21 febr 1979, upptog TR:n frågan om bolagets rätt att som part föra talan i målet. Bolaget gjorde härvid gällande, att det ägde att jämväl efter upplösningen uppträda som part vid domstol. I andra hand hemställde L.R. att få inträda som kärande i bolagets ställe och åberopade som grund härför, att han som ensam aktieägare erhållit rätten till den omstämda fordringen, sedan gode mannen i konkursen avstått från denna. H.K. hävdade, att bolaget fick anses sakna rättskapacitet och att L.R:s ansökan att få inträda såsom kärande i målet saknade grund.

TR:n (rådmannen Ström) anförde i beslut d 14 jan 1980: Enär bolaget numera är upplöst och ej kan såsom part föra talan i målet och då L.R. ej har anfört någon omständighet på grund varav han i bolagets ställe äger inträda i målet, prövar TR:n lagligt att med ogillande av L.R:s yrkande att få inträda i målet avvisa bolagets talan.

Bolaget och L.R. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n måtte ogiltigförklara TR:ns beslut. L.R. tillade beträffande sitt yrkande att få inträda i rättegången, att han som aktieägare var skadelidande, eftersom H.K:s agerande som ombud för bolaget förorsakat konkursen.

H.K. bestred ändring.

H.K. yrkade ersättning för sina rättegångskostnader i HovR:n.

HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsrådet Nelander och adj led Jangvert, referent) anförde i slutligt beslut d 9 juni 1981:

Skäl. Bolaget har anhängiggjort sin talan mot H.K. innan bolaget försattes i konkurs. Konkursen har därefter avskrivits enligt 185 § 4 mom konkurslagen i dess lydelse före d 1 jan 1980. Bestämmelserna i 13 kap 19 § aktiebolagslagen om upplösning av ett bolag, som varit försatt i konkurs, kan därför inte anses ha utgjort hinder för bolaget att kvarstå som part i rättegången. TR:ns avvisningsbeslut skall alltså upphävas och målet visas åter till TR:n för fortsatt handläggning.

HovR:n visade med upphävande av TR:ns avvisningsbeslut målet åter till TR:n för fortsatt handläggning.

Hovrättsrådet Schlyter var skiljaktig beträffande skälen och anförde: Om aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen upplöst, när konkursen avslutas. Då fråga om överskott över huvud taget aldrig blir aktuell i konkurs, som handlagts i enlighet med vad som före d 1 jan 1980 var stadgat om s k fattigkonkurs, kan bestämmelsen enligt ordalagen endast åsyfta avslutandet av en ordinär konkurs. Den torde emellertid äga analogisk tillämpning vid avskrivning av fattigkonkurs. Som huvudregel gäller då, såsom fastslagits i rättsfallet NJA 1979 s 700, att bolaget genom upplösningen förlorar sin rättskapacitet. Från denna regel har emellertid som redovisats i nämnda rättsfall rättspraxis gjort åtskilliga undantag. I förevarande mål, där bolaget väckt talan mot H.K. före konkursutbrottet och grundar sin talan på att denne genom försumlighet förorsakat dess obestånd, framstår det som rimligt att tillåta bolaget att fullfölja sin talan. Även om bolaget genom avskrivningen skall anses upplöst föreligger således enligt min mening ej skäl att avvisa bolagets talan.

H.K. anförde besvär och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns beslut, måtte fastställa TR:ns avvisningsbeslut.

H.K. yrkade vidare att bli tillerkänd ersättning för rättegångskostnader i HovR:n.

Bolaget och L.R. bestred ändring.

H.K. yrkade ersättning för sina rättegångskostnader i HD.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Svensson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande slutliga beslut:

Skäl. Om aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen upplöst, när konkursen avslutas. I enlighet härmed har bolaget upplösts d 23 jan 1979.

Såsom fastslagits i rättsfallet NJA 1979 s 700 (jfr NJA 1977 C 247) gäller som huvud regel att ett på detta sätt upplöst aktiebolag saknar rättskapacitet och därmed partshabilitet. Från denna regel har emellertid, såsom redovisats i förstnämnda rättsfall, i rättspraxis gjorts vissa undantag.

Någon omständighet på grund varav i förevarande mål undantag skulle göras från huvudregeln föreligger inte. På grund härav och då L.R. ej är berättigad att i bolagets ställe inträda i rättegången skall TR:ns beslut att med ogillande av L.R:s yrkande avvisa bolagets talan fastställas.

Vid angiven utgång åligger det L.R. att utge ersättning för H.K:s rättegångskostnader i HovR:n och HD.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD TR:ns beslut att med ogillande av L.R:s yrkande att få inträda i rättegången avvisa bolagets talan.

L.R. förpliktas att till H.K. utge ersättning för dennes rättegångskostnader i HovR:n med - - - och i HD med - - -.

HD (JustR:n Hult, Sven Nyman, Ehrner, Heuman, referent, och Gregow) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.