NJA 1983 s. 441

Allmän åklagare yrkade vid Växjö TR ansvar å norske medborgaren F.M. för grovt bedrägeri samt å bergsingenjören B.E. och civilingenjören I.W. för trolöshet mot huvudman, grovt brott, enligt följande: F.M. har som oljemäklare hos Vikoil AB i Stockholm medelst vilseledande förmått företrädare för Växjö Energiverk AB (VEAB) i Växjö att, enligt telexmeddelande d 30 sept 1980 med kompletterande utfästelser och villkor enligt telexmeddelanden d 30 sept samt 7 och 21 okt 1980, för VEAB sluta avtal med Petroch Limited i Schweiz, innebärande att VEAB mot en ersättning av 2 US dollar per ton utlånade till Petroch omkring 40 000 ton olja, då värd minst 33 milj kr, med villkor att Petroch återställde motsvarande kvantitet olja till VEAB före 1980 års utgång. Sedan oljan försålts av Petroch har drygt 30 000 ton avhämtats från VEAB:s oljelager hos Oxhaga Olje AB i Karlshamn under tiden d 10 okt-18 nov 1980 och återstoden av oljan kvarblivit i lagret för den nye ägarens räkning. Petroch har inte återställt någon olja till VEAB. Vilseledandet har bestått i att F.M. som insett att Petroch genom sina företrädare saknade vilja och förmåga att i enlighet med avtalet återställa oljan, har förtigit detta för VEAB:s företrädare. Gärningen har inneburit vinning för Petroch och skada för VEAB. Brottet är att anse som grovt med hänsyn till att gärningen avsett betydande värde. – B.E. och I.W. har som verkställande direktör resp vice verkställande direktör för VEAB haft att sköta bolagets ekonomiska angelägenheter samt att öva tillsyn över skötseln härav. De har därvid tillsammans missbrukat sin behörighet att företräda bolaget eller eljest sin förtroendeställning genom att som företrädare för VEAB sluta angivet avtal med Petroch. B.E:s och I.W:s missbruk av sin behörighet eller av sin förtroendeställning har bestått i att de utlånat oljan utan att tillförsäkra VEAB betryggande säkerheter eller i övrigt vidtaga åtgärder för att säkerställa Petrochs åtagande att till VEAB återställa motsvarande kvantitet olja. Petroch har inte återställt någon olja till VEAB. B.E:s och I.W:s förfarande har skadat VEAB. Brottet är att anse som grovt enär VEAB tillfogats betydande och synnerligen kännbar skada.

Ansvar yrkades dessutom å F.M. och I.W. för osant intygande, grovt brott, samt å I.W. för brott mot lagen om oljelagring m m enligt följande: F.M. och I.W. har i sällskap och samråd för skens skull låtit upprätta urkund genom att d 20 febr 1981 från Stockholm till VEAB över telex sända meddelande om att Vikoil som mäklare träffat avtal om leverans fob Oxelösund i febr och mars 1981 från Tretan Trading AG, Schweiz, till VEAB av 30 000 ton olja till ett pris av 259 US dollar per ton, oaktat avsikten varit att avtalet inte skulle medföra några förpliktelser för parterna. F.M:s och I.W:s åtgärder har inneburit fara i bevishänseende. Brottet är med hänsyn till skenavtalets stora ekonomiska omfattning och övriga omständigheter att anse som grovt. I.W. har således brukat skenavtalet som underlag för VEAB:s lagerrapportering av olja till överstyrelsen för ekonomiskt försvar. – I.W. har vid fullgörande av VEAB:s uppgiftsskyldighet enligt lagen om oljelagring m m uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter till överstyrelsen för ekonomiskt försvar genom att i lagerrapporter dagtecknade d 26 febr och 17 mars 1981 uppge bolagets lager av övrig eldningsolja vid utgången av jan och febr 1981 till 38 306 resp 30 926 m3, oaktat lagret i verkligheten uppgått till 4 097 resp 624 m3.

VEAB biträdde åklagarens ansvarstalan för grovt bedrägeri och trolöshet mot huvudman. VEAB förde även skadeståndstalan mot B.E. och I.W. Denna talan hänsköts av TR:n till handläggning i den för tvistemål stadgade ordningen.

F.M. häktades i sin utevaro genom beslut av Stockholms TR d 9 juli 1981, vilket beslut fastställdes av Svea HovR d 21 juli 1981. På begäran av svenska myndigheter greps F.M. d 3 aug 1981 i Costa Rica och utlämnades därifrån till Sverige d 19 okt 1981. Han frigavs d 3 nov 1981 och underkastades reseförbud, vilket gällde till d 28 maj 1982, då han ånyo häktades av Växjö TR.

TR:n (ordf lagmannen Rekke) meddelade dom beträffande F.M. d 8 juni 1982 samt beträffande B.E. och I.W. d 23 juni 1982.

I domen d 8 juni 1982 antecknades beträffande F.M:s ståndpunkt i fråga om åtalet för grovt bedrägeri: Bestrider ansvar. Vidgår riktigheten av vad åklagaren i sin gärningsbeskrivning angivit om hans förmedling av utlåningsavtalet mellan Petroch och VEAB, om innehållet i avtalet med detta kompletterande utfästelser och tilläggsvillkor, om försäljning och hämtning av olja, om oljans värde samt om ej återställd olja. Grundar sitt ansvarsbestridande på följande: För Petroch och VEAB bindande avtal kom till stånd redan genom telexmeddelande d 30 sept 1980. Utfästelser och tilläggsvillkor av d 7 och 21 okt har icke inverkat på VEAB:s bundenhet. Vid avtalets ingående liksom vid tillkomsten av avtalstilläggen hade han och Petroch såväl vilja som förmåga att fullfölja sitt åtagande att återleverera olja enligt avtalsvillkoren oberoende av prisutvecklingen på oljemarknaden. Han har icke vare sig genom förtigande av eller genom lämnande av oriktiga uppgifter om förutsättningarna för avtalet vilselett VEAB. - Han och Petroch har ända fram till i mars 1981 haft för avsikt att återställa oljan. Av den omständigheten, att han och Petroch velat uppskjuta återleveransen, vilket också VEAB medgivit, tills för dem gynnsammare prisläge på oljemarknaden inträtt, kan icke någon slutsats dragas om att bristande uppfyllelsevilja förelegat vid avtalstillfället eller under hösten 1980 från hans och Petrochs sida. Varken direkt eller eventuellt uppsåt till bedrägeribrott föreligger. Under rubriken Domskäl anförde TR:n: I målet har förebringats en omfattande såväl skriftlig som muntlig utredning, vilken i detalj belyst och i huvudsak - såvitt gäller F.M.- - klarlagt inblandade enskilda personers och bolags roller i affären och om händelseutvecklingen i denna från sept 1980 till in i april 1981, då affären gavs offentlighet.

F.M. har vidgått riktigheten av de flesta omständigheter som åklagaren lagt till grund för sin ansvarstalan mot honom. Endast i ett fåtal punkter - om än betydelsefulla - har han förnekat riktigheten av åklagarens påståenden varjämte han - som framgår av vad ovan angivits under hans ståndpunktstagande till åtalet - bestritt att föreliggande fakta skall ges den tolkning av hans avsikter med affären som åklagaren hävdat.

Till belysning av den för målet avgörande frågan om bedrägeriuppsåt föreligger lämnas först en redogörelse för vad i målet styrkts om rollinnehavare och om händelseutveckling under tiden sept 1980-mars 1981.

I.W: Verksam från d 1 jan 1979 i VEAB under befattningstiteln vice verkställande direktör, dessförinnan - från 1971 - tjänsteman i Växjö kommun med uppgift att ombesörja energifrågor inom kommunen. I VEAB haft som föredragande tjänsteman inför verkställande direktören att för beslut bereda frågor om oljeinköp m m. Har därjämte burit ansvaret för VEAB:s oljelager i Karlshamn. Har enligt sina egna uppgifter hyst ett obetingat förtroende för F.M. som affärsman och enskild person. Icke helt tillfredsställd med sin befattning i VEAB har han under hösten 1980 varit i förbindelse med F.M. för att genom dennes förmedling söka anställning utomlands. Sammanträffade i denna angelägenhet d 19-20 okt 1980 i Zürich med bl a F.M. och nedan nämnde F.

F.N: Hörd som vittne i målet. Av F.M. insatt som dennes efterträdare i Vikoil. Verksam i bolaget från våren 1980, som verkställande direktör sedan sept samma år. F.M:s "springpojke" enligt vad såväl hans egna som F.M:s och övriga därom föreliggande uppgifter otvetydigt ger vid handen.

C-G.E. och K-A.B: Hörda som vittnen i målet. "Traders" under den i målet aktuella tiden i Svenska Petroleum (SP). Har lämnat upplysningar om de avtal som i okt 1980 träffats mellan Petroch och SP om köp och återköp av olja (jämför nedan under "Händelseutvecklingen").

A.H: Schweizisk bokförings- och skatteexpert, ombesörjt nedan nämnda bolags angelägenheter i skatte- och finansfrågor. Hos honom anställda bildare - i vart fall formellt - av Petroch och andra i målet figurerande bolag i Schweiz. Hörd vid rättshjälpsförfarande i Schweiz under förundersökningen. Hans uppgifter åberopade av åklagaren.

J L M F: Holländsk advokat, juridisk rådgivare åt F.M. och åt bolag i kretsen kring denne. Uppträtt även som ombud för Petroch vid underhandlingar våren och sommaren 1981 med VEAB om oljans återlämnande. Hörd vid rättshjälpsförfarande i Holland, uppgifterna åberopade som bevisning av åklagaren. Därjämte avgett skriftligt yttrande över vissa förhållanden, yttrandet åberopat av F.M.

K.K. J.U. J.K. schweiziska medborgare, den sistnämnde anställd hos H. "Statister" i bolagen liksom holländska medborgarna J. W. B. H. H. och P. W. von der O. Vid rättshjälpsförfarande i Schweiz resp Holland hörda rörande sin kännedom om transaktioner i Petroch m fl bolag. Deras uppgifter åberopade som bevisning av åklagaren.

Slutligen

P.G: Oidentifierad person. Presenterad som ombud för Petroch vid underhandlingar d 24 mars 1981 med VEAB och Vikoil (genom N) om oljans återställande. F.M. uppger sig ej ha någon kännedom om denne person och påstår att G. honom ovetande lätt sitt uppdrag från kapitalägare i Petroch.

Petroch: Schweiziskt bolag inregistrerat d 10 sept 1980 med ett aktiekapital av 50 000 schw francs. Säte i Schweiz med adress Basel, adressen d 1 dec 1980 ändrad till Amsterdam. Formella stiftare förut nämnde K. jämte andra hos H. anställda. Enligt H. har F.M. remitterat aktiekapitalet och aktieägarens eller aktieägarnas företrädare varit F. Enligt F.M:s eget medgivande, bestyrkt av härom föreliggande vittnesuppgifter, har F.M. från bolagets bildande fram till in i mars 1981 haft bestämmande inflytande i bolaget. Enligt H. har bolaget icke gjort - förutom utlåningsaffären - annat än "små" kommissionsaffärer. Enligt F.M:s och jämväl andras uppgifter skall i bolaget ha satsats kapital av vissa finansiärer, vars namn F.M. vägrat uppge och vilka i mars 1981 slutligen skall ha "övertalat" honom att ej villfara VEAB:s begäran om utlånade oljans återställande. Bolaget ingår i kretsen av många kring

Tretan AG: Schweiziskt bolag med säte i Zürich, registrerat 1976. Aktiekapitalet 50 000 schw francs. Köper och säljer olja på den internationella marknaden. Väl inarbetat på denna. Moderbolag till Vikoil. Bolaget har vid upprepade tillfällen genom Vikoils förmedling sålt olika oljepartier till Växjö och VEAB. F.M. har enligt sina egna uppgifter, bestyrkta av H:s med fleras vittnesmål, haft betydande inflytande i bolaget. I satellitkretsen kring detta återfinns

Stratton Trading Corporation: Säte i Panama, utan officiellt känd verksamhet. Aktiekapitalet 10 000 US dollar. Bolagsaktierna förvärvade i sept 1980 av F, enligt uppgift för andras räkning. Ovannämnde U tidigare styrelseledamot i bolaget. Ersatt i dec 1980 av panamanska medborgare. Till bolaget har från Petroch mot skenfakturor överförts under tiden från slutet av nov till början av jan 1981 omkring 7,5 milj US dollar, i praktiken samtliga Petrochs tillgångar, med undantag - veterligen - av aktiekapitalet. Medlen vidarebefordrade till bolagets bank i Luxemburg (fullt klargörande bevisning föreligger härom genom företedda utdrag ur Petrochs schweiziska bankkonton). – F.M. påstår sig ej ha lätt kännedom om penningöverföringarna från Petroch till Stratton förrän i början av jan 1981 och förklarat dem gjorda troligen av skatteskäl.

Tretan Trading AG: Schweiziskt bolag, inregisterat d 19 dec 1980. Aktiekapitalet 100 000 schw francs. Enligt F.M. "hans bolag" och den planerade basen för hans fortsatta verksamhet i Paris.

Den redogörelse som nu lämnats över händelseutvecklingen föranleder följande anmärkningar. Enligt vittnesuppgifter i målet av bl a E. och B. skall inom oljebranschen förekomma att sådan "corporate guaranty" som lämnats d 30 sept ges inom branschen. I.W. har uppgivit, att VEAB icke fäst avseende vid densamma och i stället som säkerhet begärt ett "reback-avtal" med svensk oljeleverantör och att bekräftelsen d 7 okt att sådant avtal träffats med SP av VEAB bedömts - efter erhållen bekräftelse jämväl från SP genom E. - utgöra tillräcklig säkerhet för återleveransen. E. har bestyrkt att I.W. muntligen av honom erhållit sådan bekräftelse. VEAB har - såsom F.M. vidgått och N bekräftat - icke underrättats om återköpet. Enligt N:s vittnesmål har frågan huruvida så borde ske i förbigående diskuterats mellan honom och F.M. varvid den sistnämnde förklarat att underrättelse icke behövde lämnas. E. har uppgivit - under förklaring att då avtalet mellan Petroch och SP såvitt SP visste icke berörde VEAB - att varken han eller annan från SP underrättat VEAB om återköpet. F.M. har förnekat att han känt till vare sig telexmeddelandet d 21 okt, däri "reback-avtalet" med SP ånyo bekräftas, eller Petrochs begäran d 23 dec om leveransanstånd. Han har hävdat, att dessa meddelanden tillkommit troligen på F:s eller möjligen på andra intressenters i Petroch tillskyndan.

Petroch är avtalspart med VEAB. Dess förmåga att fullfölja sitt åtagande att återleverera oljan skall bedömas enbart på grundval av dess finansiella ställning. Vad F.M. invänt därom att övriga bolag i kretsen kring Petroch haft vilja och förmåga att bistå Petroch kan - bl a mot bakgrund av vad som skett vid förhandlingarna med VEAB under våren och sommaren 1981 om oljans återställande - lämnas utan avseende. Petroch har startat sin verksamhet först i sept 1980 med ett aktiekapital av endast 50 000 schw francs. Ej ens F.M. har påstått att bolaget haft andra tillgångar än detta kapital. Bolagets verksamhet har som framgår av utredningen i målet varit obetydlig och såvitt framkommit endast omfattat en större affär, utlåningsaffären med VEAB. Petroch har följaktligen inför avtalet om utlåningen icke ens vid en obetydlig höjning av oljepriset haft möjlighet att vid tiden för återleveransens inträde infria sitt åtagande. F.M:s insikt härom behöver ej diskuteras.

Vad angår Petrochs - enkannerligen F.M:s - vilja att uppfylla sitt åtagande om återleverans kan konstateras, att denna vilja i vart fall saknats från slutet av okt månad. TR:n pekar på följande: Avtalet med SP, vilket tillförsäkrade Petroch en säker vinst till följd av att det pris för vilket Petroch sålt den utlånade oljan till BP och FINA betydligt överstigit vad Petroch hade att erlägga till SP, har på Petrochs föranstaltande återgått d 23 okt, varigenom Petroch erhöll en betydande ytterligare vinst. Medelöverföringarna mellan Petroch och Stratton har ägt rum då tiden för fullgörelse inföll.

Finn M har såsom framgår av de av honom d 7 och 21 okt lämnade bekräftelserna av att återköpsavtal fanns med SP varit fullt medveten om den vikt VEAB fäste vid sådant avtal. VEAB har först efter det bekräftelsen d 7 okt lämnades givit klartecken för utlastningen från Karlshamn och har ännu efter det köpet mellan Petroch och SP återgått haft möjligheter att stoppa vidare utlastning. Denna risk har F.M. uppenbarligen varit väl medveten om. Hans förtigande av att köpet återgått och hans fortsatta hänvisningar till detta köp vid Petrochs upprepade framställningar om anstånd visar den vikt F.M. själv fäst vid att VEAB bibehölles vid föreställningen att återköpsavtal fanns.

Några ord slutligen om den "corporate guaranty F.M. lämnade d 30 sept. Omfattningen av "garantin" är enligt sin ordalydelse obegränsad. Möjligheten att kunna stå vid den synes mot bakgrund av de snabba och kraftiga fluktuationerna på oljeprismarknaden praktiskt taget obefintlig. Må vara att VEAB ej fäst avseende vid denna. Den har dock ej kunnat undgå att stärka VEAB:s fasta tillit till F.M:s vilja och förmåga att fullgöra sina åtaganden.

TR:n kan av vad nu anförts blott draga en slutsats. F.M. har redan, då han inledde underhandlingarna med VEAB om utlåningen, saknat såväl förmåga som vilja att återställa oljan. Han har genom sin "corporate guaranty" och genom sina upprepade bekräftelser av att återköpsavtal fanns vilselett VEAB om denna sin bristande vilja och förmåga. Genom detta sitt vilseledande har han förmått VEAB att ingå avtalet. Den skada hans förfarande medfört för VEAB och den vinst han därigenom skaffat Petroch och sig själv är enorm. Han är skyldig till grovt bedrägeri.

Beträffande åtalet för osant intygande antecknade TR:n att F.M. erkänt gärningen. TR:n fann F.M. skyldig till påstått brott och bedömde detta som grovt.

I påföljdsfrågan anförde TR:n: Bedrägeribrottet förskyller ett synnerligen långvarigt fängelsestraff.

Domskäl. Den i TR:n förebringade bevisningen har i HovR:n upptagits ånyo. Härutöver har F.M. såsom skriftlig bevisning åberopat ett diagram vilket med Platts' noteringar om spotpriser på Rotterdam-marknaden som grund utvisar oljeprisutvecklingen under tiden jan 1980 till juli 1982. Vidare har på I.W:s begäran hållits vittnesförhör med G.S. f d anställd hos PK-finans Malmö.

F.M. har i HovR:n uppgivit i huvudsak följande:

Efter flera års anställning i Sverige i storbolag inom oljebranschen insåg han att det fanns möjligheter att utveckla ett oljemäklarbolag i Sverige. Han kontaktade 1976 utländska kapitalägare och bildade tillsammans med dessa Tretan AG och Vikoil. Själv var han endast formell delägare i Tretan AG och han anställdes som direktör i dotterbolaget Vikoil. Trots ett relativt litet aktiekapital i Tretan AG disponerade bolaget, inklusive kreditmöjligheter, ca 10 milj US dollar. Namnen på de övriga ägarna till Tretan AG, vilka alltjämt är verksamma inom oljebranschen, vill han ej avslöja. Vid sidan om inkomsterna från anställningen i Vikoil hade han ett "profit share-avtal" med Tretan AG, innebärande att han erhöll 25 % av de förtjänster Tretan AG gjorde genom hans förmedling. Ägarna till Tretan AG litade på honom vilket gav honom möjligheter att ge instruktioner om avslut för Tretan AG:s räkning. De övriga ägarna till Tretan AG gjorde affärer i andra delar av världen. Vikoil ägnade sig endast åt mäkleri och var den största mäklarfirman i Sverige. Ca 10-15 % av den svenska oljeförbrukningen gick via Vikoil. De stora förtjänsterna gjordes emellertid i Tretan AG, 5-6 milj dollar sammanlagt, och av dessa erhöll han 25 %. Som mäklare gör man affärer mycket snabbt per telefon och telex. Man har ofta bara timmar på sig att göra avslut.

Han hade sin första kontakt med VEAB 1974 och såsom företrädare för Vikoil första gången 1977. Kontakterna togs med I.W. och gällde bl a försäljning från Tretan AG. Vid en sådan försäljning i början av 1980 förtjänade Tretan AG ca 4 milj kr. Det var känt att I.W. var tvungen att underställa verkställande direktören ärendet innan han kunde träffa avtal.

År 1979 började han vidta åtgärder för att flytta till Schweiz, vilket emellertid var förenat med svårigheter på grund av arbetstillstånd o d.

I anledning av den planerade flyttningen sade han upp sig i Vikoil d 1 juli 1980 och avsåg att framdeles ägna sig åt "trading". Tanken var att bygga upp ett eget bolag. Han erhöll samtidigt ett bättre "profit share- avtal" med Tretan AG. 1 okt 1980 flyttade han till Paris.

Tretan AG gjorde under åren 1977-79 stora vinster vilket föranledde bolagets skatteexpert, H, att föreslå en konstruktion med 10-12 bolag runt Tretan AG. Ett av dessa bolag var Petroch som dessutom skulle göra oljeaffärer på den skandinaviska marknaden och Rotterdam-marknaden. Han erhöll ett "profit share-avtal" med Petroch vilket bolag inom en tvåårsperiod skulle arbetas upp och anställa folk.

Han kände till att utlåning och byte av olja var lönsamt med hänsyn till transportkostnader o d och talade därför med olika oljebolag om att få låna olja. Han tog också kontakt med VEAB som han hade goda relationer till och som han visste hade olja i lager. Kontakten togs med I.W. per telefon. Vid samtal med denne nämnde han att han hade intressen i Petroch eller anknytning till bolaget. Troligen förekom några kontakter mellan honom och I.W. före det förslag som översändes per telex d 26 sept 1980. Förslaget var bara en idé som krävde ägarnas godkännande innan avtal kunde träffas. VEAB förkastade förslaget och diskussionerna fortsatte. Så småningom kom han och I.W. överens om avtalet d 30 sept 1980. I.W. begärde en garanti vilket föranledde Petroch att utfärda en corporate guaranty" som är en vanlig handling i oljebranschen. De kom också överens om övriga avtalsvillkor, t ex ersättning till VEAB, kommission för Vikoil. Han utgick hela tiden ifrån att I.W. hade VD:s godkännande eftersom diskussionerna pågått flera dagar. Han ansåg att bindande avtal träffats i och med telexbekräftelsen d 30 sept 1980. Någon reklamation kom ej heller mot telexbekräftelsen. Eftersom marknaden var på väg ner ville han få ett avtal till stånd så snabbt som möjligt och han instruerade också N. att snarast sälja oljan.

I sept fick han av F. besked om att oljan till Växjö av skatteskäl skulle återköpas via det nybildade bolaget Stratton Trading Corporation. Några överföringar av medel till detta bolag fick han inte reda på förrän i jan 1981. Han hade hela tiden uppfattningen att han kunde disponera medel även i detta bolag. Efter försäljningen av den lånade oljan skulle återköp ske då priserna sjunkit till en nivå som gav en bra vinst. Det var vid tiden för avtalets ingående gott om olja på marknaden. Han hade goda kontakter med den svenska marknaden och var övertygad om att Petroch skulle kunna köpa och återleverera oljan. Dessutom hade de övriga ägarna sina affärskontakter på annat håll.

N. meddelade honom i början av okt att VEAB önskade återleverans från ett svenskt bolag, vilket han inte fann märkligt. Han fick intrycket av att det närmast begärdes av formella skäl och att det viktiga var att VEAB skulle erhålla leverans från ett svenskt bolag.

Marknaden gick just då snabbt neråt och via avtal med SP skulle Petroch ha "täckt in sig" och gjort en vinst även om det var väl tidigt med hänsyn till villkoren i avtalet med VEAB. Han uppfattade avtalet med SP som ett "back up-avtal" som Petroch kunde disponera efter egen önskan, dock att han samtidigt insåg värdet av att tillmötesgå VEAB eftersom all olja inte var levererad. N. meddelade honom att han avsåg att sända telex till VEAB med underrättelse om återleveransavtalet.

I.W. kontaktade honom någon gång mellan d 10 och 20 okt och önskade 2 dollar i ersättning i stället för 1 dollar. Han gick med på detta för att bibehålla den goda relationen och eftersom han ändå tyckte att affären var bra.

SP som var en stor kund till Vikoil gjorde affären med Petroch för att marknaden var vikande. Efter någon tid ringde E. från SP och ville köpa tillbaka kontraktet. Eftersom det var tveksamt om SP hade den olja de sålt och det var relativt lång tid kvar till dess Petroch skulle leverera, ansåg Petroch att man kunde sälja och "täcka in sig" senare. De trodde att marknaden skulle vika, och de hade också ekonomiska möjligheter att klara en felspekulation. Risken för felbedömning var inte större än normalt. Företagsgruppen disponerade vid denna tid troligen ca 15 milj dollar och hade därjämte möjligheter att erhålla krediter. Han talade med N. om att det inte var erforderligt att underrätta VEAB om återköpet av avtalet med SP. Det telex som sändes d 21 okt 1980 till VEAB skickades av F.

När återleveransen skulle ske var priserna mycket höga varför man i dec ej ville leverera. Inom Petroch diskuterades då olika möjligheter såsom leveransanstånd och att leverera minsta möjliga kvantitet så sent som möjligt. I värsta fall skulle man leverera allt. Om leverans skett d 30 dec 1980 skulle förlusten ha blivit 4-6 milj kr inberäknat de tidigare vinsterna på Växjö-oljan. Telexet d 23 dec 1980 med begäran om anstånd författades av F. av affärsmässiga skäl men F.M. blev underrättad. Hänvisningen i telexet till en i sept inköpt last syftar troligen på inköpet via Stratton. Han vet numera om att påståendet om lasten var osant. Hade VEAB inte medgivit anstånd hade leverans skett, dock hade man försökt få leverera så litet som möjligt. Avsikten var hela tiden att leverans skulle ske. Samma resonemang fördes före telexet från Petroch till VEAB d 29 jan 1981. Man avsåg endast att skjuta på leveransen.

Då F. i telex d 18 febr 1981 föreslog leverans av i vart fall en del av oljan ansåg F.M. att det skulle vara en för dålig affär att leverera vid den tidpunkten eftersom det fanns indikationer på att oljepriserna skulle gå ner. Samma dag sammanträffade han med I.W. i Stockholm och slöt för Tretan Trading AG:s räkning avtal med VEAB om leverans av 30 000 ton olja. Avtalet tillkom på önskemål från Ingemar W för att denne skulle kunna fullgöra lagerredovisningen inför överstyrelsen för ekonomiskt försvar (OEF). Det var från F.M:s sida aldrig fråga om att avtalet skulle fullgöras. Även avtalet med BP (* Härmed åsyftas ett avtal d 20 febr 1981, enligt vilket Tretan Trading köpte 30 000 ton olja av Svenska BP för 250 US dollar per ton fob Oxelösund att avlämnas senast i mars 1981. *) var tillkommet av samma skäl. Vid sammanträffandet med I.W. talades också om de höga oljepriserna och leveransproblemen och han förstod att VEAB behövde olja. Han fick intrycket att I.W. skickats till Stockholm på uppdrag av B.E. Han sade också till I.W. att denne ej behövde vara orolig eftersom han själv (F.M.) var inblandad. I.W. frågade ej om SP-avtalet.

Han ansåg att inte heller avtalet mellan Tretan Trading AG och BP var avsett att uppfyllas. Sedan VEAB offentliggjort affären hävdade Petroch av förhandlingsskäl att avtalet med VEAB var gällande.

Tretan Trading AG var hans eget bolag men fick användas av H till skattetekniska dispositioner. Bolaget stod utanför gruppen. I slutet av febr/början av mars önskade Petroch ej leverera på grund av höga oljepriser. En förfrågan kom via N. om de 10 000 ton olja som fanns i Karlshamn. F.M. såg då en möjlighet att göra en god vinst i sitt eget bolag, Tretan Trading AG, genom att låta detta bolag köpa denna olja och sälja den med vinst till VEAB. Efteråt insåg han att han kanske var för "greedy" (girig) i denna situation. Han talade med F. om att leverans måste ske på något sätt. Vidare fick han höra att en person vid namn G. varit i Växjö d 24 mars 1981 och förhandlat, vilket han tyckte var märkligt eftersom denne ej tidigare företrätt Petroch.

I och med publicerandet av affären d 6 april 1981, vilket skedde i de flesta större tidningar i Europa, försvårades hans egna, Tretan AG:s, Vikoils och Petrochs möjligheter att agera. Man ville hela tiden göra rätt för sig. Man fortsatte därför att förhandla, erbjöd sig att leverera mindre kvantiteter och gjorde i slutet av maj utbetalningar till VEAB.

I slutet av juni var förhållandet mellan Petroch och VEAB mycket ansträngt. Han deltog i flera sammanträden inom Petroch under juni 1981. Till slut träffades en uppgörelse.

Stratton tillkom för att oljeinköp skulle ske genom detta bolag eftersom någon bolagsskatt ej erlades i Panama. Vid den slutliga överenskommelsen erlades halva beloppet av Stratton. Medel överfördes mellan Stratton och de andra i bolagsgruppen för att uppnå skattevinster och han hade dispositionsmöjligheter över tillgångarna oavsett i vilket bolag de placerats. Vid den slutliga uppgörelsen bidrog han själv med ca hälften av pengarna.

H:s och K:s påståenden att han hade medverkat vid medelöverföringarna till Stratton i nov 1980 är felaktiga. Visserligen var han i Zürich vid denna tidpunkt och sammanträffade med H och F. Anledningen till resan var problem med ett av de andra bolagen i gruppen, Unipetrol. H. måste ha tagit fel och K. har under alla förhållanden lätt sina uppgifter i andra hand. Om F.M. känt till överföringarna hade han ej haft anledning att förhindra dem.

Om han i sept insett den följande extrema prisutvecklingen skulle han aldrig företagit affären. Det hade varit ekonomiskt vansinne. Vid normala prisfluktuationer och därmed normala risker - något annat hade han ej anledning att förvänta sig - skulle affären gått bra. Det fanns resurser till återleverans både inom Petroch med medel som inflöt genom försäljning och inom bolagsgruppen i övrigt.

Han har inte gjort sig skyldig till bedrägeri. Hans privata ekonomi och sociala ställning var mycket god. Han ville också i framtiden göra oljeaffärer och utveckla sin verksamhet. Affären med VEAB betraktade han inte som någon riskfylld spekulation. Hade inte SP önskat återköpa "back up-avtalet" är det möjligt att försäljning ändå skett men i så fall vid ett senare tillfälle, beroende på prisutvecklingen.

I.W. har i HovR:n berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i TR:ns dom med följande tillägg och ändringar:

Han var i VEAB chef för elavdelningen samt svarade härutöver för "inköp/lagring" av olja. Han hade inte rätt att själv inköpa olja. Arbetet bestod i att sköta underhandlingar med oljebolagen om oljeinköp och därefter med de telexhandlingar, som blev resultatet av kontakterna, som grundföredra ärendena för verkställande direktören B.E. för beslut. Det var han själv som föreslog när oljeinköp skulle göras med hänsyn till pris- och behovssituationen. Sålunda ombesörjde han inköp av större oljemängder under slutet av 1979 och början av 1980. Tanken i styrelsen var att bolaget skulle ha en ur lagersynpunkt god framförhållning. Han följde kontinuerligt prisutvecklingen bl a med hjälp av pris- och kartellnämndens kvartalsuppgifter.

Då F.M. kontaktade honom och förde utlåningsaffären på tal nämnde denne att Petroch var ett bolag som önskade slå sig in på den skandinaviska marknaden. F.M. sade vidare att han kände väl till Petroch. I.W. fick intrycket att Petroch var ett bolag jämförbart med Tretan AG och läste särskilt vikt vid att mäklaren var Vikoil. Såväl han själv som B.E. ansåg att de uteslutande goda erfarenheter de hade av tidigare affärsförbindelser med F.M. Tretan AG och Vikoil, gjorde att Petrochs vederhäftighet ej behövde ifrågasättas.

Han framställde ej till N. något krav på att VEAB skulle ingå som part i återleveransavtalet, vilket byggde på förtroende. De uppgifter han fick från N. om att säkerhet var ordnad ansåg han utgöra tillräcklig bekräftelse på detta. Han trodde att Petroch förskottsbetalat SP för oljan enligt återleveransavtalet.

Han trodde hela tiden, även efter det han lämnat VEAB, att F.M. skulle "föra affären i hamn".

Jämväl B.E. har i HovR:n berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i TR:ns dom med följande tillägg och ändringar:

Då I.W. nämnde att just F.M. var den som initierat frågan om utlåning, noterade han detta med tillfredsställelse. Han kände till Tretan AG sedan tidigare och hade besökt bolaget i samband med ett ärende till München i sept 1980. Han träffade både Spoerri och H. Enligt Spoerri var Tretan AG "stora också på gjutgods".

Vid det tillfälle i okt då han tog del av den s k "corporate guaranty" fick han ej kännedom om avtalsbekräftelsen av d 30 sept. Först d 5 mars 1981 fick han fullständiga upplysningar om utlåningsaffären.

HovR:ns bedömning. F.M. HovR:n finner att händelseutvecklingen såvitt angår F.M. varit sådan som TR:n redovisat i domen. TR:ns beskrivning av inblandade personer och bolag föranleder ingen HovR:ns erinran.

Angående frågan om F.M. gjort sig skyldig till grovt bedrägeri anmärker HovR:n inledningsvis att för straffbarhet krävs att F.M. genom vilseledande förmått VEAB till en disposition innefattande en förmögenhetsöverföring till Petroch som medfört skada för VEAB och motsvarande vinning för Petroch och att F.M. haft uppsåt som omfattar dessa rekvisit.

Helt klarlagt är att F.M. förmått VEAB att låna ut oljan till Petroch och att detta slutligen medfört skada för VEAB och motsvarande vinning för Petroch.

Åklagaren har i sin gärningsbeskrivning gjort gällande att F.M. vilselett VEAB genom att ej upplysa VEAB om att Petroch saknade både vilja och förmåga att återställa oljan i enlighet med avtalet, vilket F.M. insett.

Till stöd för sitt påstående att Petroch saknat förmåga att leverera olja enligt avtalet har åklagaren åberopat att Petroch var ett nystartat bolag med endast ett litet aktiekapital vilket innebar att bolaget redan vid en obetydlig höjning av oljepriserna skulle sakna möjlighet att fullgöra sina förpliktelser mot VEAB. Åklagaren har vidare gjort gällande att vid bedömande av Petrochs förmåga i straffrättsligt avseende hänsyn ej kan tas till F.M:s och andra i gruppen ingående bolags tillgångar.

Vad angår förmågan måste enligt HovR:ns mening bedömningen grundas på den totala förmågan att fullgöra förpliktelserna, vilket innebär att jämväl möjligheterna att erhålla medel genom försträckning eller genom andra transaktioner måste beaktas. Mot F.M:s påstående att Petroch kunde erhålla medel från de övriga bolagen i gruppen och från honom själv och under beaktande av vad som oemotsagt upplysts om t ex det närstående bolaget Tretan AG:s soliditet och likviditet kan det ej anses styrkt att Petroch under aktuell tid saknat förmåga att fullgöra avtalet om bolaget så önskat. F.M. har själv beräknat att förlusten vid leverans i dec 1980 skulle ha blivit 4-6 milj kr, vilket belopp inte kan anses anmärkningsvärt stort med hänsyn till hela affärens omfattning. Något vilseledande har således ej visats föreligga beträffande Petrochs förmåga.

Den fråga som återstår att pröva är om F.M/Petroch saknat vilja att uppfylla avtalet och i detta avseende vilselett VEAB. Svaret på denna fråga ger samtidigt svaret på frågan om F.M:s uppsåt.

Lika med TR:n finner HovR:n att flera omständigheter synes tala för att F.M/Petroch från affärens inledande saknat avsikt att återleverera den lånade oljan eller att det för F.M/Petroch i vart fall framstått som likgiltigt huruvida återleverans skedde eller ej. Sådana omständigheter är t ex ändringen av avtalsvillkoren efter det att bindande avtal kommit till stånd enligt F.M, återförsäljningen av SP-avtalet vilken skedde trots att F.M/Petroch förstod att VEAB läste stor vikt vid detta, överföringen till Stratton av intäkterna från Petrochs vidareförsäljning av oljan, förtigande av den i verkligheten utlånade oljemängden då VEAB av misstag fakturerade 8 000 ton för litet och påståendena om förskottsbetalning till oljeleverantör för att erhålla anstånd med återleveransen. Andra omständigheter som också kan synas anmärkningsvärda är att Petroch bildades först i sept, att F.M. i okt flyttade till Paris samt att F.M. vägrat uppge namnen på ägarna till Petroch.

Nu nämnda omständigheter måste emellertid vägas mot de förklaringar F.M. givit varvid det är av vikt att först, såsom F.M. åberopat, konstatera i vilket affärsmässigt klimat affären utspelades. Denna sammanfaller nämligen helt och hållet med den drastiska uppgång i oljepriserna på spotmarknaden som inträffade i sept 1980 och som sedan bestod till juni 1981. Det höga prisläget varade dessutom under en för oljemarknaden onormalt lång tid - 9 månader. Vittnet R (* Direktör i Svenska BP. *) , vilken har lång erfarenhet i oljebranschen, har uppgivit att en prisuppgång p g a t ex som i detta fall ett krig brukar följas av en "rekyl" inom några månader. Han har vidare uttalat att inte ens BP:s experter i London vid krigsutbrottet Iran/Irak förutsåg det därefter följande långvariga höga prisläget. Det har även genom andra vittnesutsagor framgått att oljeprisutvecklingen inte kunde förutses vid tiden för avtalets ingående. Förhållandet bestyrkes jämväl av SP:s felspekulation genom försäljningen till Petroch i okt 1980.

Utredningen visar vidare att F.M. i vart fall vid tiden för avtalets ingående och den därefter närmast följande tiden åtnjutit ett mycket högt anseende i oljekretsar. Han var enligt R. och flera andra vittnen den största oljemäklaren i Sverige och räknades bland de 10-15 största i Europa. Bolaget Vikoil förmedlade under det sista året 10-15 % av den svenska årsförbrukningen. Vidare var F.M:s personliga förmögenhet ansenlig.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till vad som framkommit om F.M:s vilja och förmåga att göra lönsamma affärer får F.M:s förklaringar anses lika plausibla som åklagarens bedömningar av samma omständigheter. Vid sådant förhållande kan det ej anses tillförlitligen styrkt att F.M. vid avtalets ingående haft uppsåt - vare sig direkt eller eventuellt sådant - att Petroch ej skulle fullgöra sina åtaganden enligt avtalet.

Beträffande åtalet för osant intygande godtar HovR:n TR:ns bedömning. Dock måste allvaret i gärningen ses i relation till det av I.W. begångna brottet mot lagen om oljelagring, varför det osanna intygandet ej skall anses vara grovt.

I.W. och B.E. Enligt HovR:ns mening ligger det i sakens natur, att oljeutlåning av betydande omfattning och under alla omständigheter av den storleksordning varom här är fråga - det rörde sig dessutom om större delen av kommunens hela oljelager - inte kan i ett kommunalt bolag beslutas på tjänstemannaplanet utan att uttryckligt stadgande eller annan uttrycklig delegation föreligger. Det förhållandet, att oljeutlåning inte nämns i arbets- och beslutsordning eller befattningsbeskrivningar, innebär nämligen självfallet icke att det är "fritt fram" för en verkställande direktör eller annan ansvarig befattningshavare att - ens i förening - låna ut olja utöver vad som är naturligt och vedertaget i den löpande verksamheten, t ex med hänsyn till samarbetet med andra oljekonsumenter. En oljeutlåning av den omfattning, som det här är fråga om, kan icke hänföras till den löpande verksamheten - något liknande har f ö aldrig tidigare förekommit i Växjö - och något uttryckligt bemyndigande, generellt eller i det speciella fallet, har icke förelegat för B.E. och I.W. varken var för sig eller i förening.

B.E. och I.W. ägde alltså icke behörighet att besluta om den oljeutlåning varom nu är fråga. De måste ha insett detta. Av vad nu sagts följer vidare, att B.E. och I.W. än mindre ägt behörighet att låna ut oljan utan betryggande säkerheter. De har inte heller förvissat sig om att de erbjudna säkerheterna - i själva verket inga egentliga säkerheter alls - var betryggande. De måste - även om de vilseletts av F.M. om Petrochs vilja att infria avtalet - ha insett att en oljeutlåning under angivna omständigheter, särskilt till ett av dem ej närmare känt, nystartat utländskt företag, utgjorde en enligt ekonomiskt bedömande beaktansvärd fara för slutlig förlust för VEAB. Redan därmed innebar utlåningen en skada för VEAB och vinning för Petroch.

På anförda skäl och då vad som förekommit vid huvudförhandlingen i HovR:n icke i övrigt föranleder annat bedömande av B.E:s och I.W:s brottslighet än det vartill TR:n kommit, skall de dömas, B.E. för grov trolöshet mot huvudman samt I.W. för grov trolöshet mot huvudman, för brott mot lagen om oljelagring m m och för grovt osant intygande.

Påföljdsfrågan. Det brott F.M. befunnits skyldig till förskyller fängelse. Fängelsestraffet bör bestämmas till 6 månader. Straffet skall i sin helhet anses verkställt med hänsyn till den tid, 183 dagar, F.M. varit berövad friheten i målet.

Straffen för B.E. och I.W. bör sättas lägre än vad TR:n gjort.