NJA 2002 s. 17

Domskäl

TR:n (lagmannen Leander, rådmannen Almbladh, referent, och tingsfiskalen Nyman) anförde i dom d. 22 nov. 1996:

Bakgrund. S. L. var från november 1991 tillsammans med andra ledamot i styrelsen för Hugin Sweda Sverige AB. Aktiekapitalet uppgick till 10 500 000 kr. I april 1992 ändrades bolagets firma till Hugin Sweda System AB. Bolaget benämns fortsättningsvis Hugin. Från april 1992 var S. L. även verkställande direktör i Hugin. Hugin var dotterbolag till Hugin Sweda Trading AB, fortsättningsvis benämnt Hugin Trading. S. L. ägde aktier i det bolaget.

Den 22 nov. 1993 sålde Fiberdata datorkomponenter till Hugin på kredit. Två veckor senare, d. 6 dec. 1993, försattes Hugin på egen begäran i konkurs. Fiberdata för nu skadeståndstalan mot S. L. och gör gällande - på sätt som anges nedan - att S. L. vid avtalsslutet ådragit sig skadeståndsskyldighet genom att för Fiberdata förtiga att Hugin saknade förmåga att fullgöra sitt kreditåtagande.

Som ytterligare bakgrund till tvisten kan följande nämnas.

Hugins verksamhet bestod av försäljning av kassasystem till butiker och service av systemen. Fiberdata bedriver utveckling och tillverkning av produkter baserat på fiberoptik.

I januari 1992 ingick Fiberdata och Hugin ett avtal vari bl.a. Fiberdata åtog sig att för Hugins räkning utveckla ett på fiberoptik baserat butiksdatasystem, system 9500, senare kallat HS 9500, att användas i butikskassaapparater. För utvecklingsarbetet skulle Fiberdata erhålla 2 500 000 kr att erläggas i olika rater. Efter att utvecklingsarbetet avslutats och Hugin erlagt full betalning skulle produkten jämte erforderlig dokumentation överlämnas till Hugin. Hugin skulle då inom två år från överlämnandedagen betala en tilläggsköpeskilling om 500 000 kr. Fiberdata förbehöll sig äganderätten och upphovsrätten till HS 9500 till dess Hugin erlagt tilläggsköpeskillingen. I avtalet förband sig Hugin vidare att anlita Fiberdata för konsulttjänster.

Fiberdata fakturerade Hugin fortlöpande för sina produkter och tjänster. Hugin hade svårigheter att betala fakturorna och hade i april 1993 byggt upp en skuld till Fiberdata om ca 2 miljoner kr. Den 16 april 1993 träffade parterna en överenskommelse rörande bl.a. Hugins betalningar till Fiberdata. I överenskommelsen antecknades att Hugin skulle ha rätt att innehålla betalningar om sammanlagt 300 000 kr till dess att genomgång av felrapporter gjorts och eventuella åtgärder vidtagits. En avbetalningsplan med en initial betalning om 700 000 kr gjordes upp. Kommande leveranser skulle ske mot kontant betalning och beställning av konsultuppdrag skulle ske skriftligt. Det antecknades vidare i överenskommelsen att parterna var oense om huruvida slutbetalning för HS 9500 hade erlagts.

Efter överenskommelsen i april 1993 fram till hösten 1993 kom Hugins skuld till Fiberdata att sjunka till ca 300 000 kr.

Vid ett möte mellan parterna d. 22 nov. 1993, som föranleddes av att äganderätten till HS 9500 skulle övergå till Hugin, köpte Hugin av Fiberdata enligt ett muntligt avtal datordelar och reservdelar till HS 9500 för 884 258 kr jämte mervärdesskatt, tillsammans 1 105 323 kr. Betalningen skulle erläggas i tre olika poster om vardera 300 000 kr d. 15 jan. 1994, d. 15 febr. 1994 och d. 15 mars 1994 samt med 205 323 kr d. 15 april 1994. Vid mötet representerades Hugin av S. L. och Fiberdata av B. M. De inköpta delarna levererades till Hugin före d. 6 dec. 1993, dvs. före konkursen.

Rörande den ekonomiska utvecklingen inom Hugin och dess transaktioner med närstående bolag från sommaren 1993 är följande klarlagt.

Vid ett styrelsemöte i Hugin d. 6 juli 1993 hade konstaterats att bolagets likviditetvar ansträngd och att det inte var realistiskt att erhålla ökade bankkrediter. Hugin beslöt då att uppta lån från ett närstående bolag, Facit Service AB (Facit). Vid ett senare styrelsemöte d. 5 sept. 1993 beslöt Hugin att kontrollbalansräkning skulle upprättas. Sådan balansräkning upprättades per d. 31 aug. 1993 och undertecknades av bl.a. S. L. d. 18 nov. 1993. Enligt kontrollbalansräkningen hade Hugin ett negativt eget kapital om ca 16 miljoner kr. Vid ett styrelsemöte d. 22 okt. 1993 konstaterades att bolagets skulder till skattemyndigheten uppgick till knappt 10 miljoner kr och att man skulle ta kontakt med kronofogden för att lägga upp en avbetalningsplan. Vid mötet beslöts vidare att överlåta Hugins serviceverksamhet till ett nybildat dotterbolag till Hugin Trading.

Den 11 nov. 1993 hade Hugins finna ändrats till Aiksam AB. Den 16 nov. 1993 ingavs anmälan till Patent- och registreringsverket om att firman ånyo skulle ändras, nu till Sadaik AB. I november 1993 bildades även det dotterbolag som omnämndes i styrelseprotokollet av d. 22 okt. Det bolaget erhöll det då lediga firmanamnet Hugin Sweda System AB (Nya Hugin). Hugins serviceverksamhet överfördes till Nya Hugin mot att Nya Hugin övertog förutbetalda serviceåtaganden för drygt 10 miljoner kr och åtog sig att erlägga 250 000 kr kontant. Efter överlåtelsen hade Hugin kvar sin försäljningsverksamhet som till allt övervägande del bestod av HS 9500.

Aktierna i Facit hade ursprungligen förvärvats av Hugin Trading som i sin tur överlåtit aktierna till S. L. och annan ledamot i styrelsen för Hugin, T. J. I enlighet med vad som beslutats vid styrelsemöte i Hugin d. 6 juli 1993 upptog Hugin lån från Facit enligt ett d. 1 juli 1993 dagtecknat låneavtal. Lånesumman, som inte angavs i avtalet, skulle återbetalas d. 15 okt. 1993.

Yrkanden. Fiberdata har yrkat att S. L. måtte förpliktas att utge 1 105 323 kr jämte ränta på beloppet enligt räntesats som anges i 6 § räntelagen från d. 15 april 1994 tills betalning sker.

Som grund för yrkandet har Fiberdata angett följande. S. L. har för Hugins räkning d. 22 nov. 1993 ingått avtal med Fiberdata om köp av datordelar på kredit för ett belopp om 1 105 323 kr. Genom att förtiga att Hugin var på obestånd eller i vart fall hade en mycket svag ekonomisk ställning har S. L. genom vilseledande förmått Fiberdata att ingå avtalet och att leverera utrustningen. Detta har inneburit skada för Fiberdata och vinning för Hugin, alternativt för S. L. själv i egenskap av ägare till aktier i Hugins moderbolag, Hugin Trading, vilket bolag förvärvade datordelarna från Hugins konkursbo till ett lågt pris. S. L. har haft uppsåt att vilseleda Fiberdata att ingå avtalet och att leverera datordelarna, till att skada uppkommit för Fiberdata och till att själv bereda sig vinning. Alternativt har han haft avsikt att bereda Hugin vinning. S. L. är därför skyldig att som skadestånd utge det yrkade beloppet. Sådan skadeståndsskyldighet föreligger även om någon vinning inte visas föreligga eller om S. L. skulle anses ha handlat utan avsikt såvitt avser vinning för Hugin eller utan uppsåt såvitt gäller egen vinning. Som grund för ränteyrkandet har Fiberdata åberopat bestämmelserna i 4 § 4 st. räntelagen.

S. L. har bestritt bifall till käromålet. Som grund för bestridandet har han angett följande. Hugin var inte på obestånd då kreditavtalet ingicks. Han saknade i vart fall uppsåt såvitt avser Hugins obestånd. Fiberdata kände vidare väl till eller borde ha känt till Hugins ekonomiska ställning. Någon vinning för honom själv uppkom inte, inte heller för Hugin Trading, som betalade ett överpris till konkursboet för datordelarna. Han hade ingen avsikt att bereda Hugin vinning. Skada för Fiberdata har inte uppkommit. Datordelarna saknade värde för Fiberdata eftersom de varken kunnat användas av Fiberdata eller säljas till annan. Skadan för Fiberdata har under inga förhållanden uppgått till det yrkade beloppet eftersom Hugin i avräkning mot datordelarna överlät modulanenheter till Fiberdata för 563 780 kr, till följd varav den oguldna köpeskillingen uppgår till endast 316 220 kr exklusive mervärdesskatt. Det ifrågasätts vidare om skadeståndsskyldighet kan omfatta mervärdesskatt. S. L. har i vart fall saknat uppsåt att åsamka Fiberdata skada, saknat avsikt att bereda Hugin vinning samt saknat uppsåt att bereda sig själv vinning.

Panternas utveckling av talan.

Fiberdata. Fiberdata var visserligen medveten om att Hugin hade svårt att betala sina fakturor i tid. Efter överenskommelsen i april 19931yckades Hugin emellertid betala av kraftigt på sin skuld till Fiberdata. Hugin hade som skäl för sina släpande betalningar angett fel och brister i Fiberdatas leveranser. Hugin hade inga betalningsanmärkningar, vilket framgår av en kreditupplysning från Soliditet d. 22 okt. 1993. Enligt den kreditupplysningen hade Hugin kreditrating A med en kreditlimit om 2 procent av omsättningen, som angavs till 161 043 000 kr. Varken S. L. eller annan lämnade till Fiberdata någon upplysning om de växande skatteskulderna eller om den upprättade kontrollbalansräkningen. Inte heller fick Fiberdata kännedom om den firmaändring som skett i november 1993 eller om överlåtelsen av serviceverksamheten. Såvitt Fiberdata d. 22 nov. 1993 kände till saknades därför anledning anta att Hugins ekonomiska ställning var så svag att det fanns risk för konkurs.

Efter det datum till vilket kontrollbalansräkningen hänförde sig, d. 31 aug. 1993, hade Hugins ställning ytterligare försämrats. Inga skatter hade betalats. Serviceverksamheten, som utgjorde ca 70 procent av Hugins omsättning, hade överlåtits till ett pris som föranledde konkursförvaltaren att senare betrakta överlåtelsen som delvis en gåva och återvinningsbar. I anledning härav utverkade förvaltaren en tilläggsköpeskilling om 5,5 miljoner kr, vilket framgår av den avgivna förvaltarberättelsen. Den i den ursprungliga överlåtelsen angivna kontantbetalningen om 250 000 kr hade inte erlagts. I förvaltarberättelsen anges vidare att det vid bokföringsgranskningen framkommit att penningöverföringar till Facit från Hugin skett vid fyra olika tillfällen, d. 21 okt. 1993 med två miljoner kr, d. 27 okt. 1993 med 500 000 kr, d. 12 nov. 1993 med en miljon kr och d. 22 nov. med två miljoner kr samt att 2 495 000 kr överförts från Facit till Hugin under perioden. Strax före konkursutbrottet hade alltså Hugin till Facit överfört netto 3 005 000 kr.

Enligt konkursbouppteckningen var Hugins tillgångar vid konkursen drygt 23 miljoner kr, varav varulager om knappt 9 miljoner kr och kundfordringar om drygt 12 miljoner kr. Dess skulder uppgick till drygt 61 miljoner kr. Prioriterade skulder uppgick till drygt 51 miljoner, varav skatteskulder om drygt 11 miljoner kr. Oprioriterade skulder uppgick till knappt 10 miljoner kr, till allt övervägande del bestående av leverantörsskulder. I den senare avgivna förvaltarberättelsen angav konkursförvaltaren tidpunkten för obeståndet till i vart fall senast augusti 1993.

I januari 1994 överlät konkursförvaltaren bl.a. Hugins varulager, innefattande de av Fiberdata förvärvade datordelarna, till moderbolaget, Hugin Trading, för drygt 9 miljoner kr.

Sammantaget pekar allt på att S. L. som den bestämmande inom Hugin planerade för en konkurs för Hugin och att han d. 22 nov. 1993 var väl medveten om att denna konkurs var nära förestående. Han visste därför att Hugin helt saknade betalningsförmåga såvitt avsåg betalningen för datordelarna. Då han detta till trots inte upplyste Fiberdata om Hugins ekonomiska möjligheter att betala har han vilselett Fiberdata att ingå kreditavtalet.

De till Hugin överlåtna datordelarna skulle, om Fiberdata behållit dem, till stor del kunnat användas som reservdelar i dess egen verksamhet. Det hade också funnits möjlighet att sälja dem till annan.

Något avtal om försäljning från Hugin till Fiberdata av modulanenheter har inte ingåtts. Vad som avtalats var att Fiberdata, för den händelse behov av modulanenheter skulle uppkomma, i första hand skulle köpa av Hugin. Endast ett tiotal sådana enheter har inköpts. Någon avräkningsbar motfordran föreligger därför inte, varför skadan uppgår till det yrkade beloppet.

Även om S. L. inte hade för avsikt att bereda Hugin vinning har han själv indirekt haft vinning av förfarandet eftersom han som aktieägare till Hugins moderbolag haft fördel av att moderbolaget till ett lågt pris kunnat köpa datordelarna av konkursboet.

S. L. Han har under hela tiden fram till Hugins konkurs varit väl insatt i Hugins ekonomiska förhållanden.

Under tiden fram till april 1993 släpade Hugin i hög grad med betalningen av fakturor till Fiberdata. I mitten av januari 1993 fanns sedan 50 dagar eller längre förfallna fakturor på inemot en miljon kr. Fiberdata måste därför ha förstått att Hugin hade stora betalningssvårigheter. I vart fall borde Fiberdata inför en kredit om mer än en miljon kr ha undersökt Hugins betalningsförmåga.

Från augusti 1993 kunde Hugin inte betala skatter och avgifter. Till stor del berodde det på att Fiberdata från april 1993 begärde förskottsbetalning för alla leveranser och på det sättet dränerade Hugin på likvida medel. Hugin hade dock anledning förvänta inbetalning av kundfordringar med ansenliga belopp. Dessutom fick Hugin möjlighet att låna pengar av Facit.

Hugins moderbolag hade ur Facitkoncernens konkurs köpt aktierna i Facit. I samband därmed erhöll S. L. och T. J. en option att köpa dessa aktier för ett i förväg bestämt pris mot att - i händelse av en vidareförsäljning - betala en tilläggsköpeskilling till moderbolaget. Under sommaren 1993 begagnade S. L. och T. J. optionen och köpte aktierna. Avsikten var att sälja Facit vidare tillsammans med Hugins serviceverksamhet. Underhandlingar om denna vidareförsäljning upptogs i september 1993 med ett holländskt bolag, Getronics W. Som ett resultat av underhandlingarna avgav Getronics d. 25 nov. 1993 ett letter of intent enligt vilket Getronics tillkännagav sin avsikt att med avslut senast d. 31 dec. 1993 köpa serviceverksamheterna för 37,5 miljoner kr + 7 miljoner kr. Då denna avsiktsförklaring avgavs hade emellertid en ny intressent dykt upp, Källdata AB. Hugin och Facit avböjde därför senare Getronics anbud, eftersom ett bättre avtal kunde förväntas med Källdata och eftersom de i första hand önskade försäljning till ett svenskt bolag. En försäljning skedde därefter till Källdata under år 1994. Efter den försäljningen flöt i början av april 1994 in 26 miljoner kr till moderbolaget som tilläggsköpeskilling.

Den ursprungliga avsikten med försäljningen av serviceverksamheterna hade varit att Hugin Trading, av den tilläggsköpeskilling S. L. och T. J. skulle betala vid vidareförsäljning av Facit-aktierna, skulle ge Hugin ett koncernbidrag för att på så sätt rekapitalisera Hugin. Hugins serviceverksamhet hade under hösten 1993 överförts till annat bolag för att underlätta försäljning till utomstående av den serviceverksamheten. Hugins namnbyte i november 1993 kom till stånd därför att konkurs för Hugin inte helt kunde uteslutas, varför firmanamnet för säkerhets skull avsågs kunna fortleva i annat bolag. Den senare utvecklingen med försäljning till Källdata visar att rekonstruktionsplanerna hade en realistisk förankring.

Vid mötet d. 22 nov. 1993 hade S. L. fortfarande uppfattningen att Hugin skulle kunna rekonstrueras genom tillskott från serviceförsäljningen. Vid mötet representerades Hugin av S. L. och Fiberdata av B. M. Det saknades då anledning anta att Hugin skulle försättas i konkurs inom kort. Det fanns heller ingen anledning att särskilt ta upp frågan om Hugins ekonomiska förhållanden.

Den 6 dec. 1993 skulle Hugin göra en mervärdesskatteinbetalning om ca två miljoner kr, baserad på faktureringen under hösten. Hugins bank var då Retriva. Den 1 dec. 1993 hade Hugin, företrätt av S. L., ett möte med Retriva, företrätt av E. H. Med på mötet var även T. E., dåvarande ekonomichef för Hugin, och ytterligare en person, D. från Retriva-sidan. S. L. ville erhålla en tillfällig övertrasseringsrätt för att klara skatteinbetalningen och presenterade upplägget med Källdata. Retriva nekade dock ytterligare lån. Annan utväg än konkurs fanns därför inte. E. H. var väl införstådd med detta och angav också vem Retriva önskade som konkursförvaltare.

Den 6 dec. 1993 lämnade S. L. in en av honom undertecknad ansökan om konkurs för Hugin, som försattes i konkurs samma dag.

Det är riktigt att konkursförvaltaren efter Hugins konkurs utverkade en tilläggsköpeskilling för Hugins serviceverksamhet om 5,5 miljoner kr. De lån Hugin upptagit från Facit skulle återbetalas d. 15 okt. 1993. Det finns därför inte anledning ifrågasätta uppgiften i förvaltarberättelsen om betalningar till Facit.

De inköpta datordelarna hade sin användning helt inom ramen för HS 9500. De saknade därför värde för Fiberdata efter att HS 9500 övergått i Hugins ägo.

Vid mötet d. 22 nov. 1993 träffades även avtal med Fiberdata om att Fiberdata i avräkning mot köpeskillingen för datordelarna skulle köpa modulanenheter av Hugin för 563 780 kr exklusive mervärdesskatt. S. L. känner inte till om någon leverans i enlighet med detta avtal skett. Modulanenheterna fanns dock inte kvar hos Hugin vid konkursutbrottet.

Domskäl. Båda parter har åberopat omfattande skriftlig bevisning. Fiberdata har bl.a. åberopat den för Hugin upprättade kontrollbalansräkningen, konkursbouppteckningen och förvaltarberättelsen samt utdrag ur kronofogdemyndighetens centralregister rörande Hugin. S. L. har bl.a. åberopat Hugins korrespondens med Getronics och utdrag ur Fiberdatas kundreskontra med uppgift om Hugins förfallna fakturor vid olika tidpunkter.

Som muntlig bevisning har Fiberdata åberopat förhör under sanningsförsäkran med B. M. och vittnesförhör med B. S. och L. A., båda anställda hos Fiberdata samt med E. H. hos Retriva Kredit. S. L. har åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv samt vittnesförhör med advokaten M. O., tidigare styrelseledamot i Hugin, med T. J. och med T. E.

B. M. har uppgett att han för sin del aldrig fick reda på vare sig Hugins växande skatteskulder, Hugins försäljning av sin serviceverksamhet, eller Hugins namnbyte och inte heller kände till några rekonstruktionsplaner för Hugin. Han har i övrigt bekräftat vad Fiberdata uppgett som utveckling av sin talan.

S. L. har bekräftat vad han uppgett som utveckling av sin talan.

B. S. och L. A. har var och en uppgett att han var närvarande vid mötet d. 22 nov. 1993 och att han inte då kände till Hugins växande skatteskulder, Hugins försäljning av sin serviceverksamhet eller Hugins namnbyte.

E. H. har uppgett att S. L. vid möte med Retriva d. 1 dec. 1993 föreslog konkurs för Hugin som en möjlighet till rekonstruktion av Huginkoncernen. Han har vidare uppgett att han såvitt han minns inte hörde något om en försäljning till Källdata eller fick någon begäran om ytterligare lån för en skatteinbetalning. Han har slutligen uppgett att det troligen var han som föreslog K H. som konkursförvaltare.

M. O. har uppgett att han inte har så god kännedom om Hugins ekonomi efter april 1993, att Fiberdata måste ha känt till Hugins dåliga ekonomi eftersom Hugin i högsta grad släpade med betalningarna till Fiberdata, att det fanns rekonstruktionsplaner för Hugin samt att Hugin enligt hans mening inte var på obestånd hösten 1993. Han har vidare uppgett att det pris Hugins moderbolag betalade för datordelarna låg över deras marknadsvärde.

T J. har uppgett att han var administrativt ansvarig på Hugin, aldrig haft direkt kontakt med Fiberdata men kände till att Hugins förhållande till Fiberdata var ansträngt på grund av eftersläpande betalningar, att Hugin hade brist på pengar från juli 1993 och att Hugin å sin sida hade svårigheter att få betalt av sina kunder.

T. E. har uppgett att han var ekonomichef på Hugin från år 1993, att Hugin var underkapitaliserat med försämrad likviditet under år 1993, att Fiberdatas ekonomichef ringde utomordentligt ofta i anledning av obetalda fakturor. Han har vidare uppgett att han var närvarande vid möte med Retriva d. 1 dec. 1993, att S. L. varken då eller vid annat möte med Retriva föreslog konkurs som en rekonstruktionsplan samt att det vid det tillfället var tal om ytterligare lån för en skatteinbetalning och om en rekonstruktion. Han har också uppgett att det pris Hugins moderbolag betalade för datordelarna var högt i förhållande till deras marknadsvärde.

TR:ns bedömning.

Såväl Hugins släpande betalningar till Fiberdata som uppgifter från av S. L. åberopade vittnen ger vid handen att Hugin hade likviditetsproblem under hela år 1993. Dessa likviditetsproblem behöver dock inte betyda att Hugin var på obestånd.

Den kontrollbalansräkning som upprättades per d. 31 aug. 1993 visar otvetydigt att Hugin då var likvidationspliktigt. Vad som därefter hände var inte ägnat att förbättra Hugins ställning. I början av november 1993 överläts dess serviceverksamhet - en mycket stor andel av den totala verksamheten - till Nya Hugin. Det förhållandet att konkursförvaltaren efter konkursen utverkade en tilläggsköpeskilling om 5,5 miljoner kr visar vidare att försäljningen skedde till underpris. Hugin dränerades vidare på kapital genom överföringen till Facit om netto drygt 3 miljoner kr.

Fram till d. 22 nov. 1993 hade Hugins ekonomiska ställning alltså försämrats i förhållande till ställningen d. 31 aug. 1993. TR:n finner därför klarlagt att Hugin var på obestånd d. 22 nov. 1993.

Det har inte framkommit något som pekar på att Fiberdata hade annan kunskap om Hugins ekonomi än den som följer av det sätt varpå Hugin betalat sina fakturor till Fiberdata. Under början av år 1993 kunde Hugin inte betala dessa fakturor inom rimlig tid och hade byggt upp en mycket stor skuld till Fiberdata. I november 1993 hade den skulden emellertid nedbringats i högst betydande grad. Hugins skuldsituation visavi Fiberdata hade alltså utvecklat sig så att den snarast gav anledning anta att Hugins likviditet förbättrats. TR:n finner därför att Fiberdata inte i november 1993 haft någon indikation på att Hugin var på obestånd.

Det är uppenbart att S. L. i sin egenskap av verkställande direktör och den bestämmande inom Hugin insett att Hugin var på obestånd. De åtgärder han för Hugins räkning vidtagit under hösten visar också att det planerades för en avveckling av Hugin genom konkurs.

Fråga blir då om S. L. haft anledning att tro att konkursen kunde skjutas på framtiden så länge att Hugin kunde fullgöra sin betalningsskyldighet till Fiberdata. I det hänseendet kommer följande omständigheter i beaktande.

Hugin hade att d. 6 dec. 1993 göra en mervärdesskatteinbetalning om ca två miljoner kr, vilket S. L. d. 22 nov. måste ha känt till. Det måste därför redan då ha stått klart att Hugin inte skulle kunna fullgöra sin betalningsskyldighet utan att erhålla ytterligare likvida medel. I juli samma år hade styrelsen i Hugin konstaterat att det inte var realistiskt att räkna med ytterligare bankkrediter. Att denna bedömning var riktig framgår av vad som förekom vid mötet på banken d. 1 dec. 1993; bankens företrädare ställde sig då avvisande till ett förslag från S. L. om en tillfällig övertrassering för att fullgöra skattebetalningen. Beslutet om konkurs togs vid detta möte, låt vara att det inte är visat att S. L. då föreslog en konkurs.

S. L. har emellertid hävdat att möjlighet till rekapitalisering av Hugin förelåg efter genomförande av den planerade försäljningen av Facits aktier eller serviceverksamhet och den serviceverksamhet som från november 1993 fanns hos Nya Hugin. Den försäljningen planerades ske till Getronics och, senare, till Källdata.

Denna försäljning var inte någon Hugins försäljning. Dess egen serviceverksamhet hade inför den planerade försäljningen överlåtits till Nya Hugin för underpris. Facitaktierna ägdes av S. L. och T. J. Någon köpeskilling skulle alltså inte flyta in till Hugin som en omedelbar följd av försäljningen. När försäljningen kommit till stånd skulle i stället S. L. och T. J. - enligt S. L:s uppgifter - till Hugins moderbolag, Hugin Trading, betala ytterligare belopp som tilläggsköpeskilling för sitt eget förvärv av Facit-aktierna. Enligt vad S. L. gjort gällande skulle därefter Hugin Trading ge Hugin ett så stort koncernbidrag att Hugin rekonstruerades.

Om tanken varit att ge Hugin ett kraftigt kapitaltillskott efter serviceförsäljningen skulle det varit självklart att så långt som möjligt klara Hugins akuta skulder fram till dess att ett bidrag från moderbolaget kunde förväntas. Vid en planering som den S. L. angett borde därför mervärdesskattebetalningen d. 6 dec. 1993 ha prioriterats framför betalningar till det av bl.a. S. L. ägda bolaget Facit, som under oktober och november 1993 erhöll netto drygt 3 miljoner kr av Hugin. Det måste i så fall även ha brådskat med försäljningen. Det ter sig då egendomligt att Hugin inte fullföljde det av allt att döma förmånliga avtalet med Getronics, trots att ett avslut kunnat förväntas snabbt. Med den utomordentligt stora brist i boet som konstaterades i konkursbouppteckningen förefaller det inte heller realistiskt att moderbolaget skulle lämnat något bidrag eftersom det är tveksamt om ens ett bidrag som motsvarade hela tilläggsköpeskillingen, 26 miljoner kr, skulle varit tillräckligt för att rekonstruera Hugin. Sammantaget finner TR:n att S. L:s uppgifter om planer för rekapitalisering av Hugin saknar trovärdighet. Någon omständighet som kunnat ge S. L. anledning anta att konkursen skulle komma först efter att Hugin betalat Fiberdata föreligger sålunda inte.

Som nämnts ovan var S. L. helt insatt i vad som hände inom Hugin. Han visste sålunda d. 22 nov. 1993 att Hugin saknade betalningsförmåga. Detta förhållande samt de åtgärder som vidtagits under hösten 1993, bl.a. namnbytet för att efter en konkurs behålla firmanamnet, pekar på att han var medveten om att Hugin inom snar framtid skulle komma att försättas i konkurs. Han ingick alltså kreditavtalet för Hugins räkning i medvetande om att Fiberdata inte skulle få betalt. Då han helt förtigit Hugins bristande betalningsförmåga har han därför d. 22 nov. 1993 vilselett Fiberdata att ingå kreditavtalet.

Redan det förhållandet att Fiberdata levererat det sålda utan att därefter få någon betalning innebär att skada uppstått för Fiberdata, en skada som till sin storlek överensstämmer med den obetalda köpeskillingen försåvitt Hugin inte haft en kvittningsbar fordran på Fiberdata.

S. L. har endast mycket svävande kunnat redogöra för hur den av honom hävdade fordringen på Fiberdata uppkommit och varken han eller annan har kunnat uppge om modulanenheterna levererats eller ej. Med hänsyn härtill finner TR:n inte visat att någon del av köpeskillingen betalts genom någon enligt avtal gjord leverans till Fiberdata.

Den som gjort den omedelbara vinningen genom att datordelarna överlåtits utan betalning har varit Hugin. Med tanke på att Hugins snara konkurs skulle medföra att vinningen tillföll dess borgenärer ter det sig inte sannolikt att S. L. handlat i avsikt att bereda Hugin vinning. Visserligen pekar allt på att avsikten med de överenskommelser som träffades d. 22 nov. 1993 varit att HS 9500 och datordelarna skulle komma i koncernens ägo och besittning. Om detta skulle ha lett till någon direkt vinning för S. L. är dock oklart. S. L. kan sålunda inte anses ha handlat vare sig i avsikt att bereda Hugin vinning eller i uppsåt att bereda sig själv vinning.

Sammanfattningsvis finner TR:n visat att S. L. uppsåtligen vilselett Fiberdata att ingå kreditavtalet, att detta medfört skada för Fiberdata motsvarande den obetalda köpeskillingen, vilket S. L. insett, men att varken vinningsavsikt eller vinningsuppsåt förelegat hos S. L.

På grund av sitt handlingssätt, som är att beteckna som oredligt förfarande, är S. L. skyldig att utge skadestånd till Fiberdata. Vad Fiberdata yrkat motsvarar köpeskillingen för det sålda inklusive mervärdesskatt. Enligt 13 kap. 24 § 1 st. mervärdesskattelagen (1994:200) som till sitt innehåll överensstämmer med 15 § 2 st. i tidigare mervärdesskattelag (1968:430) får en mervärdesskatteskyldig då beskattningsunderlaget minskat på grund av en kundförlust göra avdrag med ett belopp som motsvarar den del av den tidigare redovisade mervärdesskatten som är hänförlig till minskningen. Om betalning därefter inflyter skall den skattskyldige dock enligt samma bestämmelse redovisa beloppet på nytt. På grund härav och då skadeståndet avser betalning för de sålda varorna skall S. L. åläggas skadeståndsskyldighet med hela det yrkade beloppet.

Genom vad som stadgas i 4 § 4 st. räntelagen och då grunden för skadeståndsskyldigheten är ett oredligt förfarande är Fiberdata berättigad till ränta i enlighet med sitt yrkande.

Domslut. 1. S. L. förpliktas att till Fiberdata AB utge 1 105 323 kr jämte ränta på beloppet enligt räntesats som anges i 6 § räntelagen (1975:635) från d. 15 april 1994 till dess betalning sker. ---.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i själva saken förpliktar HD S. L. att till Fiberdata AB utge 450 000 kr jämte ränta på detta belopp enligt 6 § räntelagen (1975:635) från d. 15 april 1994 till dess betalning sker.

JustR:n Magnusson och Regnervar skiljaktiga beträffande själva saken och anförde: Någon skyldighet för S. L. att vid kreditköpet upplysa Fiberdata om Hugins dåliga betalningsförmåga förelåg inte (jfr NJA 1960 s. 529). Inte heller kan enbart det förhållandet att S. L. för Hugins räkning ingick köpavtalet med vetskap om att Hugin var på obestånd utan att upplysa Fiberdata om Hugins ekonomiska läge anses utgöra ett sådant vilseledande som krävs för att ansvar för bedrägeri eller oredligt förfarande skall inträda.

Avgörande för om S. L. gjort sig skyldig till brottslig gärning och om Fiberdata därmed kan ha rätt till skadestånd från S. L. får anses vara huruvida S. L., som TR:n funnit, vid kreditköpet visste att Fiberdata inte skulle få betalt, eller betalning var i så hög grad osannolik att den i praktiken var utesluten (jfr NJA 1947 s. 612). I sådant fall får S. L. genom att ingå kredit köpavtalet utan att upplysa Fiberdata om den föreliggande situationen anses ha gjort sig skyldig till brottsligt vilseledande angående Hugins betalningsavsikt (se t.ex. Holmqvist m.fl., Brottsbalken, En kommentar, s. 9:10).

Det angivna synsättet får anses stå i överensstämmelse med rättsfallet NJA 1960 s. 529. Jfr också NJA II 1942 s. 388, där det uttalas att det i icke ringa utsträckning måste vara straffritt att dölja sina egna avsikter vid affärsförhandlingar och att det endast i sådana fall där vilseledandet innefattar ett klart överskridande av den gräns som enligt gängse uppfattning gäller, kan komma i fråga att utkräva ansvar. Ett annat rättsfall, NJA 1983 s. 441 (angående den s.k. Växjöoljan), kan tala för ett strängare synsätt. I det fallet var det emellertid fråga om tämligen speciella förhållanden.

Även om det, när S. L. ingick kreditköpsavtalet, fanns en beaktansvärd risk för att Hugin inte skulle kunna undvika konkurs inom en ganska snar framtid, kan hans påståenden om att det fanns realistiska möjligheter till antingen rekapitalisering av bolaget på grundval av intäkter från en försäljning av serviceverksamheten till något utomstående företag eller ett kreditarrangemang med Gotabanken för att klara den omedelbara krissituationen inte anses vederlagda, och de kan inte heller lämnas utan avseende. Situationen vid avtalsslutet d. 22 nov. 1993 får därför bedömas med utgångspunkt i att S. L. vetat att det fanns en påtaglig risk för konkurs, vilken kunde omöjliggöra betalningar enligt avtalet, men haft visst fog för att tro att ansträngningarna att undvika en snar konkurs inte var utsiktslösa.

Vad som nu har sagts innebär i praktiken att, för att S. L. skall anses ha gjort sig skyldig till brottsligt vilseledande, det krävs antingen att han vid avtalstillfället visste att Hugin skulle sakna likviditet motsvarande skulden när den förföll till betalning, eller att han vid avtalsslutet avsåg att själv sätta Hugin i konkurs eller visste att någon annan, t.ex. staten, skulle sätta Hugin i konkurs innan skulden till Fiberdata hade betalats.

Det kan inte anses visat att S. L. vid köpetillfället avsåg att sätta Hugin i konkurs innan skulden till Fiberdata skulle betalas eller att han då visste att Hugin genom annan skulle bli försatt i konkurs. Eftersom skulden till Fiberdata uppgick till endast ca 1 miljon kr kan det inte heller vid avtalstillfället ha framstått som uteslutet att Hugin vid förfallotidpunkterna skulle komma att ha tillräcklig likviditet för att åtminstone klara av betalningarna till det bolaget.

På grund av det sagda kan det inte anses styrkt att S. L. har gjort sig skyldig till brottsligt vilseledande av Fiberdata. Bolagets talan skall alltså ogillas.

HD:s dom meddelades d. 10 jan. 2002 (mål nr T 2328-98).