NJA 1984 s. 868

S.B. och G.N-B. beviljades d 11 nov 1970 gemensam lagfart på fastigheten Granholmen 1:22 (numera 2:22) och 1/6 av fastigheten Granholmen 1:3 (numera 2:3), båda i Vaxholm. I det till grund för lagfarten liggande köpebrevet redovisades inte några andelstal.

Genom förordningen (1981:170) om ändring i förordningen (1975:1110) om vissa inskrivningsmyndigheters område föreskrev regeringen att inskrivningsregister enligt lagen (1973:98) därom skulle föras av bl a inskrivningsmyndigheten i Södra Roslags domsaga. Förordningen trädde i kraft d 1 april 1981.

I kungörelsen (1974:1062) om uppläggande av inskrivningsregister föreskrivs, såvitt nu är i fråga, att inskrivningsregister skall läggas upp på grundval av fastighetsbok samt att, när gemensam lagfart beviljats, den skall anses avse andelar efter huvudtalet. I enlighet härmed har i inskrivningsregistret antecknats att envar av S.B. och G.N-B. har lagfart på 1/2 av Granholmen 2:22 och 1/12 av Granholmen 2:3.

G.N-B. yrkade vid inskrivningsmyndigheten i Södra Roslags domsaga att rättelse i inskrivningsregistret skulle ske på det sättet att hon angavs ha lagfart på 2/3 av Granholmen 2:22 och 1/9 av Granholmen 2:3. S.B. förklarade sig vid inskrivningsmyndigheten inte ha något att erinra mot att rättelse skedde på angivet sätt. Inskrivningsmyndigheten (tingsfiskalen Möller) avslog ansökningen genom beslut d 31 aug 1981 på följande skäl: I 5 § kungörelsen om uppläggande av inskrivningsregister (1974:1062) föreskrivs att om gemensam lagfart sökts eller beviljats så skall lagfarten anses avse andelar efter huvud talet. S.B. och G.N-B. förvärvade d 1 sept 1970 genom köp hela fastigheten Vaxholm Granholmen 2:22 och 1/6 av fastigheten Vaxholm Granholmen 2:3. I köpebrevet redovisades inte andelstal. Inskrivningsmyndigheten beviljade S.B. och G.N-B. gemensamt utan angivande av andelstal först vilande lagfart d 9 sept 1970 och därefter, sedan kommunen avstått från utnyttjande av sin förköpsrätt, lagfart d 11 nov 1970. På grund härav har S.B. och G.N-B. i inskrivningsregistret antecknats som ägare till 1/2 vardera resp 1/12 vardera av fastigheterna Vaxholm Granholmen 2:22 och 2:3. Då införingen i inskrivningsregistret således varken till följd av skrivfel eller annat dylikt förbiseende är oriktig lämnas ansökningen om rättelse utan bifall.

G.N-B. anförde besvär i Svea HovR och yrkade bifall till sin ansökan om rättelse.

HovR:n (hovrättslagmannen Svahn, hovrättsrådet Ekberg, referent, och adj led Trägård) anförde i slutligt beslut d 24 nov 1981 bl a: HovR:n gör följande bedömning. Lagfarten d 11 nov 1970 har beviljats i vederbörlig ordning. Beviljad lagfart kan med stöd av lag ändras endast efter besvär, genom rättelse enligt 19 kap 17 § JB eller med anlitande av extraordinära rättsmedel. I den mån behov av ytterligare möjligheter att göra sådan ändring anses föreligga, måste bestämmelser härom uppenbarligen meddelas genom lag. Den nyss angivna föreskriften om behandlingen av gemensam lagfart vid uppläggande av inskrivningsregister har tillkommit i annan ordning. Inskrivningsmyndigheten har därför jämlikt 11 kap 14 § regeringsformen ej ägt tillämpa föreskriften och således förfarit felaktigt när den antecknat att S.B:s och G.N-B:s lagfarter avser vissa angivna andelar av de aktuella fastigheterna. Införingen beror emellertid ej på skrivfel eller annat dylikt förbiseende, som avses i 19 kap 17 § JB. Den kan således ej avföras eller ändras jämlikt nämnda lagrum.

På grund av det anförda lämnar HovR:n besvären utan bifall.

Hovrättsrådet Oldin var av skiljaktig mening och anförde: Lagfarten d 11 nov 1970 har beviljats i vederbörlig ordning. Beviljad lagfart kan med stöd av lag ändras endast efter besvär, genom rättelse enligt 19 kap 17 § JB eller med anlitande av extraordinära rättsmedel. I den mån behov av ytterligare möjligheter att göra sådan ändring anses föreligga, måste bestämmelser härom uppenbarligen meddelas genom lag. Den nyss angivna föreskriften om behandlingen av gemensam lagfart vid uppläggande av inskrivningsregister har tillkommit i annan ordning. Inskrivningsmyndigheten har därför jämlikt 11 kap 14 § regeringsformen ej ägt tillämpa föreskriften och således förfarit felaktigt när den antecknat att S.B:s och G.N-B:s lagfarter avser vissa angivna andelar av de aktuella fastigheterna. Med hänsyn härtill och då man får räkna med en icke lagreglerad möjlighet till rättelse i ett fall som det förevarande bör nyss berörd anteckning avföras ur inskrivningsregistret.

Med bifall i så måtto till klagandens talan härstädes finner jag att anteckningen, att S.B:s och G.N-B:s lagfarter avser vissa andelar av aktuella fastigheter, skall avföras ur inskrivningsregistret.

G.N-B. anförde besvär och yrkade i första hand att hennes i HovR:n förda talan måtte bifallas och i andra hand att HD måtte besluta att den införda uppgiften om andelstal skulle utgå ur inskrivningsregistret.

HD infordrade yttrande från domstolsverket, kammarkollegiet och centralnämnden för fastighetsdata.

Domstolsverket redogjorde i sitt yttrande till en början för vissa sakförhållanden och upplyste därvid bl a att av uppgifterna i inskrivningsregistret framgick att S.B. till G.N-B. hade överlåtit sina fastighetsandelar sådana de angivits i inskrivningsregistret och att G.N-B:s ansökan om lagfart på detta fång förklarats vilande, enligt muntlig uppgift till följd av att S.B. överlåtit andra fastighetsandelar än dem han i rättelseärendet gjorde gällande att han ägde.

Rörande sin uppfattning om möjligheterna att rätta en uppgift i fastighetsbok/inskrivningsregister anförde domstolsverket i huvudsak följande: En anteckning i enlighet med kungörelsen (1974:1062) om uppläggning av inskrivningsregister om lagfart för makar med hälften vardera grundas på presumtionsregeln i samäganderättslagen. Självklart kan presumtionen motbevisas. Om det verkliga ägarförhållandet visas innan lagfart beviljas eller innan en gemensam lagfart förs över från fastighetsboken till inskrivningsregistret antecknas givetvis det verkliga förhållandet. Om däremot ägarförhållandena blir utredda först efter det att lagfart antecknats i enlighet med presumtionsregeln uppkommer fråga hur den felaktiga uppgiften skall kunna rättas till.

Det är ett självklart krav att uppgifterna i fastighetsböcker och inskrivningsregister är tillförlitliga. Uppgifterna kan därför bara rättas under speciella omständigheter. Lika självklart är att uppgifterna bör stämma överens med de verkliga förhållandena. Det skulle enligt domstolsverkets mening vara fullständigt orimligt om en oriktig lagfartsuppgift, som utan den enskildes förskyllan kommit till genom ofullständiga regler, inte skulle kunna ändras. Oaktat att något klart författningsstöd inte torde finnas, anser därför domstolsverket, att en oriktig uppgift som tillkommit i samband med överföringen från fastighetsbok till inskrivningsregister, skall kunna ändras när den införda lagfarten framstår som uppenbart oriktig och en ändring kan ske utan risk för skada för någon. En förutsättning för att en ändring skall kunna ske är givetvis att de rätta förhållandena på ett tillfredsställande sätt kan utredas.

Av ansökningshandlingarna hos inskrivningsmyndigheten framgår att G.N-B. till stöd för sin ansökan åberopat uppgifter i självdeklarationen för beskattningsåret 1980. I deklarationen har hon uppgivit att hon då ägde 2/3 av Granholmen 1:22 och 1/9 av Granholmen 1:3.

Domstolsverket har från lokala skattemyndigheten i Danderyds fögderi infordrat utdrag ur fastighets- och inkomstlängderna för taxeringsåret 1971. Uppgifterna i dessa utdrag talar i huvudsak för att G.N-B:s påstående i målet om andelstalen är riktigt.

Enligt domstolsverkets mening kan det inte rimligen begäras att G.N-B. skall behöva prestera ytterligare bevisning för att styrka att ägarförhållandena är andra än de som angivits i inskrivningsregistret. Denna inställning skall ses mot följande bakgrund.

Vid ansökan om lagfart grundad på köpehandling med flera förvärvare, men utan uppgift om de olika förvärvarnas andelstal, kan en obestyrkt uppgift i ansökningshandlingarna om hur andelstalet fördelar sig ligga till grund för lagfartsbeslut. En jämförelse med denna situation bör enligt domstolsverkets mening leda till att beviskraven inte skall ställas alltför högt när det gäller att få en uppgift, som den nu aktuella, ändrad i inskrivningsregistret.

Det kan ej heller anses rimligt att parterna skall tvingas inleda en skenprocess för att få de rätta uppgifterna angivna i registret. Med hänvisning till det anförda har domstolsverket inget att erinra mot att G.N-B:s talan bifalles.

Kammarkollegiet anförde i avgivet yttrande bl a: Syftet med kungörelsen om uppläggande av inskrivningsregister var att reglera det tekniska förfarandet i detta sammanhang och inte att meddela föreskrifter om enskildas rätt till egendom. När det i kungörelsen heter att lagfarten "skall anses" avse andelar efter huvudtalet, måste detta därför fattas som enbart en teknisk hjälpregel av presumtionskaraktär vid överföringen till fastighetsregistret och inte som en regel med materiell verkan i fråga om rätten till inskrivning. Detta betyder att en anteckning enligt kungörelsens presumtionsregel bör kunna motbevisas och ersättas av en anteckning som motsvarar andelstalen vid förvärvet av fastigheten.

Den felaktiga anteckningen i fastighetsregistret kan inte tillskrivas uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbiseende. Rättelse av införingen kan alltså inte ske enligt 19 kap 17 § JB. Inte heller föreligger sådan uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel som avses i 8 § lagen om inskrivningsregister.

Meddelas lagfart på grundval av gemensam ansökan av mer än en sökande, skall lagfarten i inskrivningsregistret redovisas var för sig för varje sökande med angivande av dennes andelstal. Att, på sätt reservanten föreslagit, låta anteckningen om makarna B:s hälftenandelar helt enkelt utgå låter sig knappast göra, eftersom avsaknad av andelstal i inskrivningsregistret betyder att vederbörande har lagfart på hela fastigheten. Vad beträffar fastigheten Vaxholm Granholmen 2:3 är det dessutom så, att makarna B. tillsammans äger bara 1/6 av denna fastighet. Kollegiet föreslår i stället att andelstalen ändras till överensstämmelse med vad som gällde vid makarnas förvärv av fastigheterna. Enligt uppgift från Danderyds fögderi upptogs makarna B. i inkomstlängden vid 1972 års taxering för inkomst i annan kommun med belopp som bekräftar att hustrun ägde 2/3 och mannen 1/3.

Kammarkollegiet föreslår att målet återförvisas till inskrivningsmyndigheten för rättelse av införingen i inskrivningsregistret i enlighet med vad kollegiet nu föreslagit.

Centralnämnden för fastighetsdata anförde i avgivet yttrande bl a: Till grund för systemutvecklingsarbetet för inskrivningsregistret ligger framför allt önskemålet om en säker och rationell hantering av inskrivningsärendena. Härtill skall läggas kraven från en bred krets av använd are på en utförlig och lättillgänglig information. Mot denna bakgrund framstod redovisningen av äldre gemensamma lagfarter med ospecificerade andelar som oacceptabel såvitt gäller inskrivningsregistret. För att med säkerhet kunna identifiera och individualisera varje inskrivning har som ett grundläggande element införts principen med unika aktnummer. Detta gäller även flera personers gemensamma förvärv. Därmed skapas också möjlighet till maskinella kontroller av överlåtares behörighet, sammanlagda andelar m m.

Önskemålet om en förbättrad redovisning kom också till uttryck i arbetet med författningarna. Så infördes t ex bestämmelsen om skyldighet för sökande i lagfartsärenden att precisera sina andelar vid gemensam lagfart (16 § 1 st inskrivningsregisterkungörelsen, 1974:1061). Genom ändring (1975:1120) i 4 § förordningen (1971:784) med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt JB infördes samtidigt samma skyldighet såvitt gäller det manuella systemet. Av nu angivna skäl och för att undvika att man i inskrivningsregistret blandade fall med och utan andelsredovisning infördes också en korresponderande bestämmelse i 5 § kungörelsen (1974:1062) om uppläggande av inskrivningsregister. Denna redovisning av andelsförvärven i inskrivningsregistret bygger på förslag som gjorts till föremål för en bred remissbehandling. Frågan har därmed också särskilt beaktats av lagstiftaren.

Det bör tilläggas att den aktuella redovisningen i inskrivningsregistret av lagfartsandelar inte ovillkorligen är datatekniskt betingad. Det skulle alltså vara möjligt att där redovisa gemensamma lagfarter utan angivande av andelar och handlägga ärenden om andelsförvärv på detta sätt. Såväl redovisningsmässigt som hanteringsmässigt skulle dock en sådan ordning innebära avsevärda nackdelar.

Fastighetsdatasystemet täcker nu ungefär 1/3 av landet och innehåller uppgifter om mer än 1 miljon fastigheter. Antalet lagfarter med presumerade andelstal som överförts från fastighetsbok är betydande.

Centralnämnden avstyrkte bifall till besvären och underströk sammanfattningsvis särskilt följande: Inskrivningsmyndigheten har i avsaknad av andelstal i ansökningshandlingen på ett korrekt sätt redovisat de gemensamma lagfarterna i fastighetsboken. Registrering av de aktuella uppgifterna i inskrivningsregistret har skett i överensstämmelse med tillämpliga författningar och föreskrifter. Det är inte uppenbart att författningen i angivna hänseenden inte överensstämmer med gällande lag. Någon grund för att anteckna andelarna på annat sätt finns inte. Den omständigheten att fråga är om rättelse av innehållet i inskriyningsregistret bör inte föranleda en annan bedömning än om den sökta åtgärden avsett innehållet i fastighetsboken. Även i sådant fall finns inte skäl för en annan redovisning än den föreliggande.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Svensson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Såsom HovR:n funnit kan införingen i inskrivningsregistret ej avföras eller ändras genom rättelse enligt 19 kap 17 § JB, eftersom införingen ej beror på skrivfel eller annat dylikt förbiseende som avses i nämnda lagrum. Något annat rättelseförfarande än det nyss nämnda har ej lagligen stått inskrivningsmyndigheten till buds.

På grund av det anförda skall beslutet att ej göra någon rättelse stå fast.

Slut. HD fastställer det slut HovR:ns beslut innehåller.

HD (JustR:n Welamson, Sven Nyman, Ehrner, Magnusson och Bergqvist, referent) fattade följande slutliga beslut: