Genom köpekontrakt d 8 aug 1972 sålde Kvissberg & Bäckström Byggnadsaktiebolag - numera Bygg K.B. Aktiebolag - till R.U. tomten nr 5 i kvarteret Nitbrickan i Linköping för en köpeskilling av 25 205 kr utgörande likvid för marken. Bolaget åtog sig genom ett samma dag upprättat entreprenadkontrakt att för R.U:s räkning på tomten uppföra en villabyggnad med tillhörande carport och plank. Kontraktssumman bestämdes till 140 447 kr. I entreprenadkontraktet stadgades, att entreprenaden skulle utföras i överensstämmelse med, bl a, kontraktet och Svenska Teknologföreningens Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader, formulär 20 (AB 65).

Genom en d 23 okt 1978 till Linköpings TR inkommen ansökan om stämning väckte R.U. talan mot bolaget och yrkade förpliktande för bolaget att på närmare angivet sätt avhjälpa ojämnheter som uppkommit i golven i villabyggnadens bottenvåning. Bolaget bestred käromålet och gjorde i första hand gällande, att TR:n inte vore behörig att pröva tvisten, emedan entreprenadkontraktet stadgade, att tvist mellan parterna skulle hänskjutas till skiljemän. Frågan om rättegångshinder avgjordes slutligt av HD genom beslut d 12 juni 1981; HD fann TR:n behörig pröva tvisten (NJA 1981 s 711).

R.U. framställde, såsom han slutligt bestämt sin talan, följande yrkanden.

- Bolaget skall förpliktas att avhjälpa felen i golven på följande sätt. - - -.

- För den händelse yrkandet under A inte bifalles, yrkas förpliktande för bolaget att inom två månader från det lagakraftägande dom föreligger vidtaga åtgärder i enlighet med ett av bolaget i målet avgivet åtgärdsförslag med följande avvikelser i den mån TR:n finner avvikelserna befogade: - - -.

- Om inte heller yrkandet under B vinner bifall, yrkar R.U. förpliktande för bolaget att inom två månader från det lagakraftägande dom föreligger vidtaga de åtgärder bolaget angivit i sitt åtgärdsförslag.

- För den händelse inte något av yrkandena under A-C skulle bifallas, yrkar R.U. åläggande för bolaget att avhjälpa felen i golven inom två månader från det lagakraftägande dom föreligger.

- Med avseende å ettvart av yrkandena under A-C hemställer R.U., att TR:n förbehåller honom rätt att föra särskild talan dels för det fall det visar sig, att de skadade bjälklagens bärförmåga i några fall har nedsatts under vad som är tekniskt godtagbart, dels om ersättning för de olägenheter som de begärda arbetena medför för R.U:s familj och för eventuella kostnader för annan tillfällig bostad under arbetena, dels om modifikationer beträffande det yrkade arbetet, om arbete för förbättring av bjälklagens bärförmåga föranleder därtill, och dels i anledning av eventuella skador på befintliga VVS- och elinstallationer till följd av felet i golven eller därav föranledda arbeten.

R.U. yrkade slutligen, för det fall han skulle anses skyldig att deltaga i kostnaden för inläggning av nya mattor, att bolaget ålades att till honom utgiva 5 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 2 aug 1982 till dess betalning sker.

Bolaget bestred R.U:s yrkanden.

Genom entreprenadkontrakt d 6 juni, d 2 aug resp d 7 aug 1972 åtog sig bolaget att för B.Ö:s, L.L:s och H.O:s räkning i kvarteret Nithålet i Linköping uppföra villabyggnader m m i överensstämmelse med kon trakten och Svenska Teknologföreningens förenämnda bestämmelser, AB 65.

Sedan ojämnheter uppkommit i golven i undervåningarna till B.Ö:s, L.L:s och H.O:s villabyggnader, väckte B.Ö., L.L. och H.O. genom stämningsansökningar, som kom in till TR:n d 10 nov 1981, talan mot bolaget och yrkade åläggande för bolaget att avhjälpa felen.

B.Ö., L.L. och H.O. framställde, såsom de slutligt bestämt sin talan, yrkanden som motsvarade dem som innefattades i R.U:s talan.

Bolaget bestred B.Ö:s, L.L:s och H.O:s yrkanden.

Till stöd för sin talan åberopade R.U. följande omständigheter: Bolaget uppförde för 10 år sedan omkring 150 villor i stadsdelen Ekholmen i Linköping. Tomterna såldes till villabyggarna, och entreprenadkontrakt upprättades om uppförande av villorna. I kontrakten åberopades AB 65, vilka bestämmelser dock inte var bilagda kontrakten. Slutbesiktning av R.U:s villa ägde rum d 16 febr 1973, och R.U. flyttade in d 23 samma månad. Garantibesiktning ägde rum d 15 jan 1974. I protokollen över besiktningarna finns ingen anteckning om något fel i villans golv. Emellertid märkte R.U. någon tid efter garantibesiktningen, att ojämnheter uppträdde i golven i bottenvåningen, dvs de golv som ligger ovanpå källarplanet. Ojämnheter förekommer i samtliga rum utom vardagsrummet. R.U. har begärt att bolaget rättar felen, men bolaget har vägrat. R.U. och andra villaägare har låtit göra en utredning genom Cement- & Betonginstitutet, vars formella namn är Svenska forskningsinstitutet för cement och betong vid Tekniska högskolan i Stockholm. Institutet avgav d 13 april 1977 en rapport, nr 7720. På grundval av utredning en kan följande sägas om orsaken till skadorna. Golven består av bjälklagselement av armerad lättbetong, över vilka pågjutits ett ca 10 m m tjockt lager av cementbruk med plasttillsats. Skadorna består i att avspjälkning sker från lättbetongens övre skikt när det tunna cementbruket med plasttillsats har torkat. Denna konstruktion av golv medför i sig en mycket stor risk för sådan avspjälkning, vilket beror på att brukets och lättbetongens materialegenskaper ur fukt- och hållfasthetssynpunkt inte passar ihop. Det finns också en risk, ehuru inte stor, att avspjälkningsskadorna kan inverka på golvens, dvs lättbetongelementens, kvarstående bärförmåga. Särskilda åtgärder kan därför behövas för att återställa bärförmågan till godtagbar styrka, vilket enligt institutets utlåtande bör föranleda en noggrann undersökning av varje skada. På grund av att skadorna beror på golvens nyss beskrivna olämpliga konstruktion gör R.U. gällande, att felen i golven förelåg före den tidpunkt då garantibesiktningen ägde rum, ehuru de då inte märktes. Under årens lopp har ojämnheterna i golven förvärrats. För torkningsförloppet och den därmed följande avspjälkningen och sprickbildningen har det haft en viss betydelse vilket slags mattor golven varit belagda med. I rummen 10, 14 och 15 finns plastmattor (Novilon), i rummet 11 linoleummatta och i rummet 17 plastfiltmatta. Parterna i målet har diskuterat hur felen skall kunna avhjälpas. Någon enighet har därvid inte kunnat uppnås. Bedömningen påverkas av att skadornas omfattning inte är känd. Det har därför inte varit möjligt att infordra offert på arbetet eller göra någon kostnadsberäkning, som kunde ligga till grund för ett yrkande om ersättning med visst belopp. R.U. har av dessa skäl varit nödsakad att, på sätt som skett i nära anslutning till rekommendationer av Cement- & Betonginstitutet, framställa yrkanden om åläggande för bolaget att utföra vissa angivna åtgärder. - Felen i golven har alltså funnits vid tiden för garantibesiktningen men har då inte märkts eller bort märkas. R.U. får då enligt kapitel 7, § 20 i AB 65 föra talan om felen. Bestämmelsen lyder: "Genom besiktning konstateras vilka brister och fel, som vid tiden för besiktningen förefinns på besiktigad del av entreprenaden. Talan får icke föras rörande andra brister och fel än dem som sålunda konstaterats. Dock får talan föras även rörande brist eller fel, som förefunnits vid besiktning, men då icke märkts och ej heller rimligen bort märkas." För bifall till en talan fordras inte att entreprenören har förfarit vårdslöst. I kapitel 5, § 7 i AB 65 stadgas, att entreprenören ansvarar för brist eller fel, som inte märkts och ej heller rimligen bort märkas före garantitidens utgång, i den mån bristen eller felet visas ha sin grund i grov vårdslöshet av entreprenören. Denna bestämmelse är emellertid inte tillämplig när felet finns vid tiden för besiktningen. Om avsikten vid tiden för tillkomsten av AB 65, mot vad R.U. hävdar, skulle ha varit att bestämmelsen gäller även i fråga om fel som funnits vid garantibesiktningen, framgår detta inte av själva bestämmelsen på sådant sätt, att R.U. inte skulle kunna stödja sig på 7:20 i dess ordalydelse. 7:20 gör ingen reservation för 5:7, och den senare säger inte att den även handlar om fel som förefunnits vid besiktningen. - Om bestämmelsen i 5:7 skulle anses i och för sig tillämplig, gör R.U. gällande, att den är oskälig och jämlikt 36 § avtalslagen bör lämnas utan avseende eller i andra hand jämkas genom att ordet grov får utgå. Det måste nämligen anses obilligt mot en konsument i förhållande till ett stort byggnadsföretag att inte konsumenten skall kunna göra gällande fel som funnits vid garantibesiktningen men inte då kunnat konstateras. Därest bestämmelsen jämkas på angivna sätt, gör R.U. vidare gällande, att bolaget förfarit vårdslöst genom att i byggnadens golv använda två i och för sig fristående material i kombination med lättbetongbjälklaget utan att dessförinnan ha uppfört provbyggnader för testning av materialet och avvaktat ett antal år med användande av ifrågavarande metod för att få till stånd en utvärdering av densamma. För den händelse bestämmelsen i 5:7 skulle befinnas tillämplig och inte såsom oskälig lämnas utan avseende eller jämkas, gör R.U. gällande, att det nyss angivna förfarandet innefattar grov vårdslöshet av bolaget. - R.U. grundar sin talan även på stadgandet i kapitel 1, § 9 i AB 65, vilket lyder: "För riktigheten av uppgifter, undersökningsmaterial och handlingar jämte däri angivna konstruktioner svarar den part, som tillhandahållit dem. - - -" Enligt entreprenadkontraktet skulle villabyggnaden uppföras enligt "kompletta handlingar som förvaras hos Linköpings stads fastighetskontor samt hos entreprenören". Det var bolaget som tillhanda höll dessa handlingar. I fråga om golven var det, liksom i övrigt, bolaget som hade bestämt konstruktionen. Ansvaret enligt 1:9 är strikt, och de i AB 65 reglerade besiktningarna avser inte frågor om konstruktionsfel, vilket framstår tydligast när konstruktör och entreprenör är skilda personer. Besiktningarna avser att fastställa vad som är brist och fel i förhållande till kontraktshandlingarna icke vad däri kan utgöra felaktiga konstruktioner. De begränsningar i entreprenörens ansvar som besiktningsreglerna kan medföra påverkar inte bolagets ansvar som konstruktör/projektör. R.U. gör alltså gällande, att bolaget som konstruktör/projektör har strikt ansvar för den felaktiga golvkonstruktionen. I vart fall har bolaget genom att använda konstruktionen förfarit vårdslöst, och R.U. hävdar att vårdslösheten är grov. Därest bestämmelsen i kapitel 5 § 7 i AB 65 skulle anses tillämplig även i fråga om konstruktionsfel, hävdar R.U. att den även i detta sammanhang är oskälig och bör lämnas utan avseende.

Envar av B.Ö., L.L. och H.O. åberopade till stöd för sin talan samma omständigheter som R.U. med följande avvikelser.

B.Ö.: Han flyttade in i sin villa d 15 dec 1972. Garantibesiktning ägde rum d 13 nov 1973, därvid i protokoll antecknades, att en viss ojämnhet förelåg i golvet i allrummet. B.Ö. vitsordar numera, att bolaget avhjälpt detta fel. Ojämnheter förekommer emellertid på andra ställen i allrummet samt i ett sovrum, hallen och köket.

L.L.: Slutbesiktning av hans villa skedde d 26 jan 1973, och han flyttade in d 2 febr 1973. Garantibesiktning ägde rum d 8 jan 1974. I protokollen över besiktningarna finns ingen anteckning om något fel i villans golv. Ojämnheter förekommer emellertid i golven i köket och tre sovrum.

H.O.: Slutbesiktning av hans villa skedde d 16 febr 1973 och han flyttade in d 23 febr. Garantibesiktning ägde rum d 15 jan 1974. I protokollen över besiktningarna finns ingen anteckning om något fel i villans golv. Ojämnheter förekommer emellertid i golven i hallen, tre sovrum, allrummet och köket. På ett ställe i allrummet är den synliga nivåskillnaden 10 mm och där har novilonmattan spruckit.

Bolaget anförde: Inledningsvis vill bolaget ifrågasätta om enligt svensk rätt en talan kan utformas på sätt kärandena gjort i fråga om de två första yrkandena om fullgörelse (A och B). En dom som bifaller något av yrkandena är inte användbar vare sig vid verkställighet eller när det gäller att rent praktiskt utföra de åtgärder som avses med yrkandena. - Kärandenas yrkanden bestrides på följande grunder. Slutbesiktning och garantibesiktning har ägt rum utan att de av kärandena uppgivna felen i villornas golv påsynats. Enligt kapitel 7 § 20 i AB 65 äger kärandena därför inte föra talan om dessa fel. Bolaget bestrider för övrigt att felen funnits vid tiden för garantibesiktningen. För den händelse TR:n skulle finna, att kärandena får föra talan om felen, bestrider bolaget ansvar för felen, eftersom bolaget inte förfarit grovt vårdslöst. Det ansvar som kan åvila bolaget omfattar såväl konstruktioner som utföranden, men besiktningens rättsverkningar, såsom de angives i 7:20 och 5:7 i AB 65, är identiska. Konstruktionsansvaret och utförandeansvaret följer alltså samma regler. Något strikt ansvar för bolaget kan inte grundas på 1:9 i AB 65. Det saknas anledning lämna bestämmelsen i 5:7 utan avseende eller jämka den. För den händelse bestämmelsen skulle jämkas - genom att ordet grov får utgå - bestrider bolaget att det förfarit vårdslöst genom att använda den ifrågavarande golvkonstruktionen. Skulle TR:n finna bolaget ansvarigt för felen, gör bolaget gällande, att det är tillfyllest att felen avhjälpes genom det åtgärdsprogram bolaget i det följande kommer att beskriva, samt att kärandena skall vara skyldiga att gälda hälften av normala kostnader för borttagande av mattor, inköp av nya mattor och inläggning av dessa. - Bolaget bildades år 1964 av L.K. och K-O.B.. Omsättningen det första året var 5,4 milj kr, och antalet anställda 38. Efter tre år hade omsättningen ökat till 13,8 milj kr och antalet anställda till 79. År 1970 var omsättningen 34 milj kr och de anställda 135. Åren 1972 och 1973 var omsättningen mellan 47 och 50 milj kr och antalet anställda låg mellan 135 och 150 personer. Bolaget förblev ett kompanjonsägt företag till dess aktierna år 1980 såldes till Siab AB. Under tiden fram till 1973 uppförde bolaget ca 1 000 bostäder i flerfamiljshus på beställningar främst av AB Stångåstaden och HSB. Under samma tid uppfördes ca 600 s k KB-villor. Denna hus typ började man bygga år 1970 sedan bolaget vunnit en av Linköpings kommun utlyst riksomfattande tävling efter vilken KB-villan utsågs till "årets villa". De i målet ifrågavarande husen är KB-villor. Fram till nämnda år hade bolaget genomfört även andra omfattande byggnationer, nämligen folksamhuset, hotell Ekoxen, ishallen och tennishallen i Linköping, flera kontors- och affärshus i centrala Norrköping, vissa fabriksfastigheter samt ombyggnad och till byggnad av Frimurarehotellet i Linköping. Senare vidgades bolagets verksamhet ytterligare och kom att omfatta prefabricerade villor. Det villaområde varom i målet är fråga projekterades 1971 i samråd med länsbostadsnämnden i Linköpings kommun. Förutsättningar för byggnationen var att bolaget, när det gällde såväl utformandet av husen som försäljning, kontrakt och villkor för belåning, skulle följa de föreskrifter som länsbostadsnämnden och det kommunala förmedlingsorganet lämnade. Så har också skett. Vid uppförandet av villorna valde bolaget för golvläggningen en metod som då var gängse, nämligen att på de gjutna källarytterväggarna lägga armerade lättbetongbjälklag. Armeringen är utförd så att man kan såga upp rännor i bjälklaget, utan att hållfastheten försämras, och i rännorna läggs vattenledningsrör, värmerör och elrör. Bjälklagen måste spacklas eller på annat sätt jämnas till för att bli ett slätt underlag för ett färdigt golv. Vid den tid då villorna uppfördes fanns - och finns alltjämt - den s k Lättbetonghandboken, som är utgiven av AB Lättbetong och ger anvisningar och råd för applicering av lättbetongbjälklag i fastigheter och utformning av olika detaljer i anslutning till det. Vid ifrågavarande tid fanns i Lättbetonghandboken anvisning på hur man skulle kunna hårdgöra lättbetongbjälklaget, som i sig är ganska mjukt och inte tål punktbelastningar, och dessutom göra det slätt för att möjliggöra att plastmattor läggs in. Handboken angav en metod att med betongbruk med tillsats av plast avjämna bjälklagens ytor. Denna metod hade bolaget använt när bolaget byggde 270 villor i Ryd i Linköping, och den hade dessförinnan använts i branschen under lång tid. Materialet tillverkades och marknadsfördes av Betong AB H.H., och det var helt avpassat till Lättbetonghandbokens anvisningar för hur man skulle få ett slätt golv. - De ifrågavarande villorna uppfördes under 1972 och del av 1973. Slutbesiktningar och garantibesiktningar gjordes av den hos kommunen anställde besiktningsmannen J.W.. Villaägarna var kallade till besiktningarna, vid vilka protokoll fördes. På ett undantag när påsynades vid garantibesiktningarna inga fel eller brister beträffande golvkonstruktionerna. Bolaget är i förevarande sammanhang att anse som totalentreprenör och svarar alltså för såväl utförande som konstruktion. Bolagets ansvar i båda dessa hänseenden regleras av AB 65. Bestämmelserna i 7:20 och 5:7 befriar bolaget från ansvar för fel och brister som påsynas efter garantitidens utgång, såvida inte villaägarna kan visa att bolaget förfarit grovt vårdslöst. Bolaget gör gällande, att den beskrivna golvkonstruktionen överensstämde med god och beprövad ingenjörssed samt med de normer, anvisningar och föreskrifter som fanns på marknaden. Bolaget hade ingen anledning misstänka att det begagnade utförandet skulle kunna medföra problem för golven. - När det gäller omfattningen av fel av det slag kärandena angivit bestrider bolaget, att skador förekommer i köken i B.Ö:s och L.L:s villor. I övrigt vitsordas kärandenas uppgifter om förekomsten av skador. I fråga om det sätt på vilket skadorna skall kunna avhjälpas har bolaget uppfattningen, att följande åtgärdsprogram är tillräckligt: - - -.

TR:n (lagmannen Sandell, rådmannen Falkman och tingsfiskalen Orstadius) anförde i dom d 31 jan 1983:

Domskäl. De i målet omförmälda allmänna bestämmelserna - AB 65 har företetts. Kärandena har som skriftligt bevis åberopat Cement- & Betonginstitutets rapport nr 7720 d 13 april 1977, vilken är avfattad av civilingenjören O.B. och ingenjören Anders T. B har på kärandenas begäran hörts som sakkunnig. TR:n har i samband med huvud förhandlingen hållit syn å samtliga villabyggnader.

AB 65 utgör ostridigt en del av innehållet i de mellan kärandena och bolaget ingångna entreprenadavtalen.

Kärandena grundar sin talan i första hand på innehållet i kapitel 7, § 20 i AB 65 och gör gällande, att denna bestämmelse enligt sin ordalydelse ger dem rätt att föra talan om de i målet ifrågakomna felen. Denna uppfattning om bestämmelsens innebörd kan dock inte vara riktig. Bestämmelsen förekommer i det kapitel av AB 65 som behandlar besiktning av entreprenadarbeten och kan inte antagas ha något mera vittgående syfte än att fastslå, som en följd av besiktningens karaktär av exklusivt bevismedel, att beställaren inte får påtala andra brister och fel än sådana som antingen konstaterats vid besiktning eller då förefunnits men inte märkts och inte heller rimligen bort märkas. I vilken utsträckning entreprenören ansvarar för brist och fel som nu sagts framgår däremot av kapitel 5 i AB 65. I fråga om brist och fel som inte märkts och inte heller rimligen bort märkas före garantitidens utgång är enligt 5:7 ansvaret begränsat till att avse brist och fel som har sin grund i grov vårdslöshet av entreprenoren.

Bestämmelsen i 5:7 torde ha förestavats av ett allmänt önskemål att avtalsförhållanden av ifrågavarande slag skall kunna avvecklas inom en begränsad tid, avsevärt kortare än den allmänna preskriptionstiden. (Se Källenius, Entreprenadjuridik, s 223 f, samt av Svenska Teknologföreningens Kontraktskommitté utgivna Motiv AB 65, s 119-121, och Motiv AB 72, s 147 f.) Önskemålet torde alltjämt vara lika uttalat som vid tiden för bestämmelsens tillkomst, och detta synes gälla även i fråga om avtalsförhållanden där, såsom i förevarande fall, den ena parten är entreprenör-företagare och den andra beställarekonsument. (Jfr marknadsdomstolens beslut d 12 dec 1979, nr 1979/17, s 136-140.) På grund härav finner TR:n anledning inte förekomma, att det i förevarande entreprenadkontrakt intagna villkor som utgöres av bestämmelsen i 5:7 i AB 65 skall såsom oskäligt lämnas utan avseende eller undergå jämkning.

Kärandena har inte gjort gällande annat än att de skador varom i målet är fråga framträtt först efter det att garantibesiktningarna ägt rum. På grund av vad O.B. uppgivit under förhöret med honom finner TR:n övervägande sannolikt, att skadorna till största delen förefunnits redan före besiktningarna. Bolaget har påstått, att skadorna inte förelåg vid besiktningstillfällena, och har följaktligen inte gjort gällande att skadorna då bort märkas. Vid angivna förhållanden och på grund av vad TR:n i det föregående funnit är bolaget ansvarigt för skadorna under förutsättning att de har sin grund i grov vårdslöshet av bolaget.

Hörd angående frågan huruvida nämnda förutsättning kan anses vara uppfylld har O.B. uppgivit: Å ena sidan kan man konstatera, att golvkonstruktionen inte var tillräckligt utprovad vid den tid då villabyggnaderna uppfördes, ty den fungerade ju inte bra. Å andra sidan måste man fråga sig om konstruktionen, innan den användes, var så utprovad som man rimligen kunde begära. Det är mycket svårt att besvara denna fråga. Enligt O.B:s uppfattning vore det emellertid orimligt att begära att entreprenören skulle inse de risker som var förenade med konstruktionens användning. O.B. har själv fått lägga ner ett avsevärt arbete för att komma underfund med skademekanismen. Metoden för avjämning av lättbetongbjälklag beskrevs och rekommenderades i Lättbetonghandboken. Enligt O.B:s uppfattning fanns det varken anledning eller möjlighet att kontrollera uppgifterna i handboken, som var att betrakta "som en bibel". O.B. kan inte förstå annat än att den entreprenör som uppförde en byggnad i enlighet med vad Lättbetonghandboken föreskrev handlade i överensstämmelse med god ingenjörssed.

Med hänsyn till vad O.B. sålunda uppgivit finner TR:n det inte vara styrkt, att bolaget förfarit vårdslöst genom att använda den ifrågavarande golvkonstruktionen.

Vid denna prövning har TR:n slutligen att ta ställning till kärandenas påstående, att bestämmelsen i kapitel 1, § 9 i AB 65 medför att bolaget, oavsett vållande, bär ansvar för den felaktiga golvkonstruktionen. Bestämmelsen, vilken återfinnes i ett kapitel som reglerar bl a omfattningen av kontraktsarbetena, rangordningen mellan kontraktshandlingar och ansvaret för lämnade uppgifter, kan inte antagas syfta till annat än att klargöra, att vardera parten gentemot den andra ansvarar strikt för riktigheten av uppgifter, undersökningsmaterial och handlingar jämte däri angivna konstruktioner. Frågan om och i vilken utsträckning en part kan göra ansvaret för fel i en konstruktion gällande besvaras emellertid inte i 1:9, utan svaret får - i likhet med vad som gäller beträffande brist och fel i fråga om entreprenadens utförande - sökas i de med varandra korresponderande stadgandena i kapitel 7 och kapitel 5 i AB 65. När alltså, som i förevarande fall, ett fel i en av entreprenören tillhandahållen konstruktion framträder först efter garantitidens utgång och inte tidigare märkts eller rimligen bort märkas, kan ansvar för entreprenören ej antagas komma i fråga med mindre denna förfarit grovt vårdslöst genom att tillhandahålla konstruktionen. Enligt vad TR:n i det föregående funnit kan vårdslöshet i sagda hänseende inte läggas bolaget till last.

På grund av vad sålunda upptagits skall kärandenas talan ogillas.

Domslut. Käromålen ogillas.

Genom köpeavtal d 22 aug 1975 förvärvade makarna J. och I.S. fastigheten Lindås 1:227 i Askims socken, Göteborgs kommun, av S-O.J. för en köpeskilling om 150 000 kr. Enligt avtalet skulle S-O.J. på fastigheten uppföra en byggnad enligt följande:

Köpeavtalet innehöll vidare bl a följande villkor:

Garantin gäller dock ej för sådana skador, som förorsakats av att köparen utfört ändringsarbeten eller ombyggnadsarbeten å byggnaden, eller för skador som utan säljarens förskyllan uppkommer t ex genom vanvård, slitage, åverkan eller dylikt. Oavsett om köparen anser uppkommen skada falla under säljarens garantiansvar, äger köparen skyldighet att omedelbart till försäkringsbolag anmäla skadan, om densamma är av karaktär att kunna ersättas genom för köparen gällande försäkring.