lagen.nu

NJA 1985 s. 397

Fråga om innebörden av en i avtal om byggnadsentreprenad intagen bestämmelse om garantitid dels i ett fall där Svenska teknologföreningens Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 65) omfattas av avtalet (I) dels i ett fall där sådana bestämmelser inte omfattas av avtalet (II).

Genom köpekontrakt d 8 aug 1972 sålde Kvissberg & Bäckström Byggnadsaktiebolag - numera Bygg K.B. Aktiebolag - till R.U. tomten nr 5 i kvarteret Nitbrickan i Linköping för en köpeskilling av 25 205 kr utgörande likvid för marken. Bolaget åtog sig genom ett samma dag upprättat entreprenadkontrakt att för R.U:s räkning på tomten uppföra en villabyggnad med tillhörande carport och plank. Kontraktssumman bestämdes till 140 447 kr. I entreprenadkontraktet stadgades, att entreprenaden skulle utföras i överensstämmelse med, bl a, kontraktet och Svenska Teknologföreningens Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader, formulär 20 (AB 65).

Genom en d 23 okt 1978 till Linköpings TR inkommen ansökan om stämning väckte R.U. talan mot bolaget och yrkade förpliktande för bolaget att på närmare angivet sätt avhjälpa ojämnheter som uppkommit i golven i villabyggnadens bottenvåning. Bolaget bestred käromålet och gjorde i första hand gällande, att TR:n inte vore behörig att pröva tvisten, emedan entreprenadkontraktet stadgade, att tvist mellan parterna skulle hänskjutas till skiljemän. Frågan om rättegångshinder avgjordes slutligt av HD genom beslut d 12 juni 1981; HD fann TR:n behörig pröva tvisten (NJA 1981 s 711).

R.U. framställde, såsom han slutligt bestämt sin talan, följande yrkanden.

- Bolaget skall förpliktas att avhjälpa felen i golven på följande sätt. - - -.

- För den händelse yrkandet under A inte bifalles, yrkas förpliktande för bolaget att inom två månader från det lagakraftägande dom föreligger vidtaga åtgärder i enlighet med ett av bolaget i målet avgivet åtgärdsförslag med följande avvikelser i den mån TR:n finner avvikelserna befogade: - - -.

- Om inte heller yrkandet under B vinner bifall, yrkar R.U. förpliktande för bolaget att inom två månader från det lagakraftägande dom föreligger vidtaga de åtgärder bolaget angivit i sitt åtgärdsförslag.

- För den händelse inte något av yrkandena under A-C skulle bifallas, yrkar R.U. åläggande för bolaget att avhjälpa felen i golven inom två månader från det lagakraftägande dom föreligger.

- Med avseende å ettvart av yrkandena under A-C hemställer R.U., att TR:n förbehåller honom rätt att föra särskild talan dels för det fall det visar sig, att de skadade bjälklagens bärförmåga i några fall har nedsatts under vad som är tekniskt godtagbart, dels om ersättning för de olägenheter som de begärda arbetena medför för R.U:s familj och för eventuella kostnader för annan tillfällig bostad under arbetena, dels om modifikationer beträffande det yrkade arbetet, om arbete för förbättring av bjälklagens bärförmåga föranleder därtill, och dels i anledning av eventuella skador på befintliga VVS- och elinstallationer till följd av felet i golven eller därav föranledda arbeten.

R.U. yrkade slutligen, för det fall han skulle anses skyldig att deltaga i kostnaden för inläggning av nya mattor, att bolaget ålades att till honom utgiva 5 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 2 aug 1982 till dess betalning sker.

Bolaget bestred R.U:s yrkanden.

Genom entreprenadkontrakt d 6 juni, d 2 aug resp d 7 aug 1972 åtog sig bolaget att för B.Ö:s, L.L:s och H.O:s räkning i kvarteret Nithålet i Linköping uppföra villabyggnader m m i överensstämmelse med kon trakten och Svenska Teknologföreningens förenämnda bestämmelser, AB 65.

Sedan ojämnheter uppkommit i golven i undervåningarna till B.Ö:s, L.L:s och H.O:s villabyggnader, väckte B.Ö., L.L. och H.O. genom stämningsansökningar, som kom in till TR:n d 10 nov 1981, talan mot bolaget och yrkade åläggande för bolaget att avhjälpa felen.

B.Ö., L.L. och H.O. framställde, såsom de slutligt bestämt sin talan, yrkanden som motsvarade dem som innefattades i R.U:s talan.

Bolaget bestred B.Ö:s, L.L:s och H.O:s yrkanden.

Till stöd för sin talan åberopade R.U. följande omständigheter: Bolaget uppförde för 10 år sedan omkring 150 villor i stadsdelen Ekholmen i Linköping. Tomterna såldes till villabyggarna, och entreprenadkontrakt upprättades om uppförande av villorna. I kontrakten åberopades AB 65, vilka bestämmelser dock inte var bilagda kontrakten. Slutbesiktning av R.U:s villa ägde rum d 16 febr 1973, och R.U. flyttade in d 23 samma månad. Garantibesiktning ägde rum d 15 jan 1974. I protokollen över besiktningarna finns ingen anteckning om något fel i villans golv. Emellertid märkte R.U. någon tid efter garantibesiktningen, att ojämnheter uppträdde i golven i bottenvåningen, dvs de golv som ligger ovanpå källarplanet. Ojämnheter förekommer i samtliga rum utom vardagsrummet. R.U. har begärt att bolaget rättar felen, men bolaget har vägrat. R.U. och andra villaägare har låtit göra en utredning genom Cement- & Betonginstitutet, vars formella namn är Svenska forskningsinstitutet för cement och betong vid Tekniska högskolan i Stockholm. Institutet avgav d 13 april 1977 en rapport, nr 7720. På grundval av utredning en kan följande sägas om orsaken till skadorna. Golven består av bjälklagselement av armerad lättbetong, över vilka pågjutits ett ca 10 m m tjockt lager av cementbruk med plasttillsats. Skadorna består i att avspjälkning sker från lättbetongens övre skikt när det tunna cementbruket med plasttillsats har torkat. Denna konstruktion av golv medför i sig en mycket stor risk för sådan avspjälkning, vilket beror på att brukets och lättbetongens materialegenskaper ur fukt- och hållfasthetssynpunkt inte passar ihop. Det finns också en risk, ehuru inte stor, att avspjälkningsskadorna kan inverka på golvens, dvs lättbetongelementens, kvarstående bärförmåga. Särskilda åtgärder kan därför behövas för att återställa bärförmågan till godtagbar styrka, vilket enligt institutets utlåtande bör föranleda en noggrann undersökning av varje skada. På grund av att skadorna beror på golvens nyss beskrivna olämpliga konstruktion gör R.U. gällande, att felen i golven förelåg före den tidpunkt då garantibesiktningen ägde rum, ehuru de då inte märktes. Under årens lopp har ojämnheterna i golven förvärrats. För torkningsförloppet och den därmed följande avspjälkningen och sprickbildningen har det haft en viss betydelse vilket slags mattor golven varit belagda med. I rummen 10, 14 och 15 finns plastmattor (Novilon), i rummet 11 linoleummatta och i rummet 17 plastfiltmatta. Parterna i målet har diskuterat hur felen skall kunna avhjälpas. Någon enighet har därvid inte kunnat uppnås. Bedömningen påverkas av att skadornas omfattning inte är känd. Det har därför inte varit möjligt att infordra offert på arbetet eller göra någon kostnadsberäkning, som kunde ligga till grund för ett yrkande om ersättning med visst belopp. R.U. har av dessa skäl varit nödsakad att, på sätt som skett i nära anslutning till rekommendationer av Cement- & Betonginstitutet, framställa yrkanden om åläggande för bolaget att utföra vissa angivna åtgärder. - Felen i golven har alltså funnits vid tiden för garantibesiktningen men har då inte märkts eller bort märkas. R.U. får då enligt kapitel 7, § 20 i AB 65 föra talan om felen. Bestämmelsen lyder: "Genom besiktning konstateras vilka brister och fel, som vid tiden för besiktningen förefinns på besiktigad del av entreprenaden. Talan får icke föras rörande andra brister och fel än dem som sålunda konstaterats. Dock får talan föras även rörande brist eller fel, som förefunnits vid besiktning, men då icke märkts och ej heller rimligen bort märkas." För bifall till en talan fordras inte att entreprenören har förfarit vårdslöst. I kapitel 5, § 7 i AB 65 stadgas, att entreprenören ansvarar för brist eller fel, som inte märkts och ej heller rimligen bort märkas före garantitidens utgång, i den mån bristen eller felet visas ha sin grund i grov vårdslöshet av entreprenören. Denna bestämmelse är emellertid inte tillämplig när felet finns vid tiden för besiktningen. Om avsikten vid tiden för tillkomsten av AB 65, mot vad R.U. hävdar, skulle ha varit att bestämmelsen gäller även i fråga om fel som funnits vid garantibesiktningen, framgår detta inte av själva bestämmelsen på sådant sätt, att R.U. inte skulle kunna stödja sig på 7:20 i dess ordalydelse. 7:20 gör ingen reservation för 5:7, och den senare säger inte att den även handlar om fel som förefunnits vid besiktningen. - Om bestämmelsen i 5:7 skulle anses i och för sig tillämplig, gör R.U. gällande, att den är oskälig och jämlikt 36 § avtalslagen bör lämnas utan avseende eller i andra hand jämkas genom att ordet grov får utgå. Det måste nämligen anses obilligt mot en konsument i förhållande till ett stort byggnadsföretag att inte konsumenten skall kunna göra gällande fel som funnits vid garantibesiktningen men inte då kunnat konstateras. Därest bestämmelsen jämkas på angivna sätt, gör R.U. vidare gällande, att bolaget förfarit vårdslöst genom att i byggnadens golv använda två i och för sig fristående material i kombination med lättbetongbjälklaget utan att dessförinnan ha uppfört provbyggnader för testning av materialet och avvaktat ett antal år med användande av ifrågavarande metod för att få till stånd en utvärdering av densamma. För den händelse bestämmelsen i 5:7 skulle befinnas tillämplig och inte såsom oskälig lämnas utan avseende eller jämkas, gör R.U. gällande, att det nyss angivna förfarandet innefattar grov vårdslöshet av bolaget. - R.U. grundar sin talan även på stadgandet i kapitel 1, § 9 i AB 65, vilket lyder: "För riktigheten av uppgifter, undersökningsmaterial och handlingar jämte däri angivna konstruktioner svarar den part, som tillhandahållit dem. - - -" Enligt entreprenadkontraktet skulle villabyggnaden uppföras enligt "kompletta handlingar som förvaras hos Linköpings stads fastighetskontor samt hos entreprenören". Det var bolaget som tillhanda höll dessa handlingar. I fråga om golven var det, liksom i övrigt, bolaget som hade bestämt konstruktionen. Ansvaret enligt 1:9 är strikt, och de i AB 65 reglerade besiktningarna avser inte frågor om konstruktionsfel, vilket framstår tydligast när konstruktör och entreprenör är skilda personer. Besiktningarna avser att fastställa vad som är brist och fel i förhållande till kontraktshandlingarna icke vad däri kan utgöra felaktiga konstruktioner. De begränsningar i entreprenörens ansvar som besiktningsreglerna kan medföra påverkar inte bolagets ansvar som konstruktör/projektör. R.U. gör alltså gällande, att bolaget som konstruktör/projektör har strikt ansvar för den felaktiga golvkonstruktionen. I vart fall har bolaget genom att använda konstruktionen förfarit vårdslöst, och R.U. hävdar att vårdslösheten är grov. Därest bestämmelsen i kapitel 5 § 7 i AB 65 skulle anses tillämplig även i fråga om konstruktionsfel, hävdar R.U. att den även i detta sammanhang är oskälig och bör lämnas utan avseende.

Envar av B.Ö., L.L. och H.O. åberopade till stöd för sin talan samma omständigheter som R.U. med följande avvikelser.

B.Ö.: Han flyttade in i sin villa d 15 dec 1972. Garantibesiktning ägde rum d 13 nov 1973, därvid i protokoll antecknades, att en viss ojämnhet förelåg i golvet i allrummet. B.Ö. vitsordar numera, att bolaget avhjälpt detta fel. Ojämnheter förekommer emellertid på andra ställen i allrummet samt i ett sovrum, hallen och köket.

L.L.: Slutbesiktning av hans villa skedde d 26 jan 1973, och han flyttade in d 2 febr 1973. Garantibesiktning ägde rum d 8 jan 1974. I protokollen över besiktningarna finns ingen anteckning om något fel i villans golv. Ojämnheter förekommer emellertid i golven i köket och tre sovrum.

H.O.: Slutbesiktning av hans villa skedde d 16 febr 1973 och han flyttade in d 23 febr. Garantibesiktning ägde rum d 15 jan 1974. I protokollen över besiktningarna finns ingen anteckning om något fel i villans golv. Ojämnheter förekommer emellertid i golven i hallen, tre sovrum, allrummet och köket. På ett ställe i allrummet är den synliga nivåskillnaden 10 mm och där har novilonmattan spruckit.

Bolaget anförde: Inledningsvis vill bolaget ifrågasätta om enligt svensk rätt en talan kan utformas på sätt kärandena gjort i fråga om de två första yrkandena om fullgörelse (A och B). En dom som bifaller något av yrkandena är inte användbar vare sig vid verkställighet eller när det gäller att rent praktiskt utföra de åtgärder som avses med yrkandena. - Kärandenas yrkanden bestrides på följande grunder. Slutbesiktning och garantibesiktning har ägt rum utan att de av kärandena uppgivna felen i villornas golv påsynats. Enligt kapitel 7 § 20 i AB 65 äger kärandena därför inte föra talan om dessa fel. Bolaget bestrider för övrigt att felen funnits vid tiden för garantibesiktningen. För den händelse TR:n skulle finna, att kärandena får föra talan om felen, bestrider bolaget ansvar för felen, eftersom bolaget inte förfarit grovt vårdslöst. Det ansvar som kan åvila bolaget omfattar såväl konstruktioner som utföranden, men besiktningens rättsverkningar, såsom de angives i 7:20 och 5:7 i AB 65, är identiska. Konstruktionsansvaret och utförandeansvaret följer alltså samma regler. Något strikt ansvar för bolaget kan inte grundas på 1:9 i AB 65. Det saknas anledning lämna bestämmelsen i 5:7 utan avseende eller jämka den. För den händelse bestämmelsen skulle jämkas - genom att ordet grov får utgå - bestrider bolaget att det förfarit vårdslöst genom att använda den ifrågavarande golvkonstruktionen. Skulle TR:n finna bolaget ansvarigt för felen, gör bolaget gällande, att det är tillfyllest att felen avhjälpes genom det åtgärdsprogram bolaget i det följande kommer att beskriva, samt att kärandena skall vara skyldiga att gälda hälften av normala kostnader för borttagande av mattor, inköp av nya mattor och inläggning av dessa. - Bolaget bildades år 1964 av L.K. och K-O.B.. Omsättningen det första året var 5,4 milj kr, och antalet anställda 38. Efter tre år hade omsättningen ökat till 13,8 milj kr och antalet anställda till 79. År 1970 var omsättningen 34 milj kr och de anställda 135. Åren 1972 och 1973 var omsättningen mellan 47 och 50 milj kr och antalet anställda låg mellan 135 och 150 personer. Bolaget förblev ett kompanjonsägt företag till dess aktierna år 1980 såldes till Siab AB. Under tiden fram till 1973 uppförde bolaget ca 1 000 bostäder i flerfamiljshus på beställningar främst av AB Stångåstaden och HSB. Under samma tid uppfördes ca 600 s k KB-villor. Denna hus typ började man bygga år 1970 sedan bolaget vunnit en av Linköpings kommun utlyst riksomfattande tävling efter vilken KB-villan utsågs till "årets villa". De i målet ifrågavarande husen är KB-villor. Fram till nämnda år hade bolaget genomfört även andra omfattande byggnationer, nämligen folksamhuset, hotell Ekoxen, ishallen och tennishallen i Linköping, flera kontors- och affärshus i centrala Norrköping, vissa fabriksfastigheter samt ombyggnad och till byggnad av Frimurarehotellet i Linköping. Senare vidgades bolagets verksamhet ytterligare och kom att omfatta prefabricerade villor. Det villaområde varom i målet är fråga projekterades 1971 i samråd med länsbostadsnämnden i Linköpings kommun. Förutsättningar för byggnationen var att bolaget, när det gällde såväl utformandet av husen som försäljning, kontrakt och villkor för belåning, skulle följa de föreskrifter som länsbostadsnämnden och det kommunala förmedlingsorganet lämnade. Så har också skett. Vid uppförandet av villorna valde bolaget för golvläggningen en metod som då var gängse, nämligen att på de gjutna källarytterväggarna lägga armerade lättbetongbjälklag. Armeringen är utförd så att man kan såga upp rännor i bjälklaget, utan att hållfastheten försämras, och i rännorna läggs vattenledningsrör, värmerör och elrör. Bjälklagen måste spacklas eller på annat sätt jämnas till för att bli ett slätt underlag för ett färdigt golv. Vid den tid då villorna uppfördes fanns - och finns alltjämt - den s k Lättbetonghandboken, som är utgiven av AB Lättbetong och ger anvisningar och råd för applicering av lättbetongbjälklag i fastigheter och utformning av olika detaljer i anslutning till det. Vid ifrågavarande tid fanns i Lättbetonghandboken anvisning på hur man skulle kunna hårdgöra lättbetongbjälklaget, som i sig är ganska mjukt och inte tål punktbelastningar, och dessutom göra det slätt för att möjliggöra att plastmattor läggs in. Handboken angav en metod att med betongbruk med tillsats av plast avjämna bjälklagens ytor. Denna metod hade bolaget använt när bolaget byggde 270 villor i Ryd i Linköping, och den hade dessförinnan använts i branschen under lång tid. Materialet tillverkades och marknadsfördes av Betong AB H.H., och det var helt avpassat till Lättbetonghandbokens anvisningar för hur man skulle få ett slätt golv. - De ifrågavarande villorna uppfördes under 1972 och del av 1973. Slutbesiktningar och garantibesiktningar gjordes av den hos kommunen anställde besiktningsmannen J.W.. Villaägarna var kallade till besiktningarna, vid vilka protokoll fördes. På ett undantag när påsynades vid garantibesiktningarna inga fel eller brister beträffande golvkonstruktionerna. Bolaget är i förevarande sammanhang att anse som totalentreprenör och svarar alltså för såväl utförande som konstruktion. Bolagets ansvar i båda dessa hänseenden regleras av AB 65. Bestämmelserna i 7:20 och 5:7 befriar bolaget från ansvar för fel och brister som påsynas efter garantitidens utgång, såvida inte villaägarna kan visa att bolaget förfarit grovt vårdslöst. Bolaget gör gällande, att den beskrivna golvkonstruktionen överensstämde med god och beprövad ingenjörssed samt med de normer, anvisningar och föreskrifter som fanns på marknaden. Bolaget hade ingen anledning misstänka att det begagnade utförandet skulle kunna medföra problem för golven. - När det gäller omfattningen av fel av det slag kärandena angivit bestrider bolaget, att skador förekommer i köken i B.Ö:s och L.L:s villor. I övrigt vitsordas kärandenas uppgifter om förekomsten av skador. I fråga om det sätt på vilket skadorna skall kunna avhjälpas har bolaget uppfattningen, att följande åtgärdsprogram är tillräckligt: - - -.

TR:n (lagmannen Sandell, rådmannen Falkman och tingsfiskalen Orstadius) anförde i dom d 31 jan 1983:

Domskäl. De i målet omförmälda allmänna bestämmelserna - AB 65 har företetts. Kärandena har som skriftligt bevis åberopat Cement- & Betonginstitutets rapport nr 7720 d 13 april 1977, vilken är avfattad av civilingenjören O.B. och ingenjören Anders T. B har på kärandenas begäran hörts som sakkunnig. TR:n har i samband med huvud förhandlingen hållit syn å samtliga villabyggnader.

AB 65 utgör ostridigt en del av innehållet i de mellan kärandena och bolaget ingångna entreprenadavtalen.

Kärandena grundar sin talan i första hand på innehållet i kapitel 7, § 20 i AB 65 och gör gällande, att denna bestämmelse enligt sin ordalydelse ger dem rätt att föra talan om de i målet ifrågakomna felen. Denna uppfattning om bestämmelsens innebörd kan dock inte vara riktig. Bestämmelsen förekommer i det kapitel av AB 65 som behandlar besiktning av entreprenadarbeten och kan inte antagas ha något mera vittgående syfte än att fastslå, som en följd av besiktningens karaktär av exklusivt bevismedel, att beställaren inte får påtala andra brister och fel än sådana som antingen konstaterats vid besiktning eller då förefunnits men inte märkts och inte heller rimligen bort märkas. I vilken utsträckning entreprenören ansvarar för brist och fel som nu sagts framgår däremot av kapitel 5 i AB 65. I fråga om brist och fel som inte märkts och inte heller rimligen bort märkas före garantitidens utgång är enligt 5:7 ansvaret begränsat till att avse brist och fel som har sin grund i grov vårdslöshet av entreprenoren.

Bestämmelsen i 5:7 torde ha förestavats av ett allmänt önskemål att avtalsförhållanden av ifrågavarande slag skall kunna avvecklas inom en begränsad tid, avsevärt kortare än den allmänna preskriptionstiden. (Se Källenius, Entreprenadjuridik, s 223 f, samt av Svenska Teknologföreningens Kontraktskommitté utgivna Motiv AB 65, s 119-121, och Motiv AB 72, s 147 f.) Önskemålet torde alltjämt vara lika uttalat som vid tiden för bestämmelsens tillkomst, och detta synes gälla även i fråga om avtalsförhållanden där, såsom i förevarande fall, den ena parten är entreprenör-företagare och den andra beställarekonsument. (Jfr marknadsdomstolens beslut d 12 dec 1979, nr 1979/17, s 136-140.) På grund härav finner TR:n anledning inte förekomma, att det i förevarande entreprenadkontrakt intagna villkor som utgöres av bestämmelsen i 5:7 i AB 65 skall såsom oskäligt lämnas utan avseende eller undergå jämkning.

Kärandena har inte gjort gällande annat än att de skador varom i målet är fråga framträtt först efter det att garantibesiktningarna ägt rum. På grund av vad O.B. uppgivit under förhöret med honom finner TR:n övervägande sannolikt, att skadorna till största delen förefunnits redan före besiktningarna. Bolaget har påstått, att skadorna inte förelåg vid besiktningstillfällena, och har följaktligen inte gjort gällande att skadorna då bort märkas. Vid angivna förhållanden och på grund av vad TR:n i det föregående funnit är bolaget ansvarigt för skadorna under förutsättning att de har sin grund i grov vårdslöshet av bolaget.

Hörd angående frågan huruvida nämnda förutsättning kan anses vara uppfylld har O.B. uppgivit: Å ena sidan kan man konstatera, att golvkonstruktionen inte var tillräckligt utprovad vid den tid då villabyggnaderna uppfördes, ty den fungerade ju inte bra. Å andra sidan måste man fråga sig om konstruktionen, innan den användes, var så utprovad som man rimligen kunde begära. Det är mycket svårt att besvara denna fråga. Enligt O.B:s uppfattning vore det emellertid orimligt att begära att entreprenören skulle inse de risker som var förenade med konstruktionens användning. O.B. har själv fått lägga ner ett avsevärt arbete för att komma underfund med skademekanismen. Metoden för avjämning av lättbetongbjälklag beskrevs och rekommenderades i Lättbetonghandboken. Enligt O.B:s uppfattning fanns det varken anledning eller möjlighet att kontrollera uppgifterna i handboken, som var att betrakta "som en bibel". O.B. kan inte förstå annat än att den entreprenör som uppförde en byggnad i enlighet med vad Lättbetonghandboken föreskrev handlade i överensstämmelse med god ingenjörssed.

Med hänsyn till vad O.B. sålunda uppgivit finner TR:n det inte vara styrkt, att bolaget förfarit vårdslöst genom att använda den ifrågavarande golvkonstruktionen.

Vid denna prövning har TR:n slutligen att ta ställning till kärandenas påstående, att bestämmelsen i kapitel 1, § 9 i AB 65 medför att bolaget, oavsett vållande, bär ansvar för den felaktiga golvkonstruktionen. Bestämmelsen, vilken återfinnes i ett kapitel som reglerar bl a omfattningen av kontraktsarbetena, rangordningen mellan kontraktshandlingar och ansvaret för lämnade uppgifter, kan inte antagas syfta till annat än att klargöra, att vardera parten gentemot den andra ansvarar strikt för riktigheten av uppgifter, undersökningsmaterial och handlingar jämte däri angivna konstruktioner. Frågan om och i vilken utsträckning en part kan göra ansvaret för fel i en konstruktion gällande besvaras emellertid inte i 1:9, utan svaret får - i likhet med vad som gäller beträffande brist och fel i fråga om entreprenadens utförande - sökas i de med varandra korresponderande stadgandena i kapitel 7 och kapitel 5 i AB 65. När alltså, som i förevarande fall, ett fel i en av entreprenören tillhandahållen konstruktion framträder först efter garantitidens utgång och inte tidigare märkts eller rimligen bort märkas, kan ansvar för entreprenören ej antagas komma i fråga med mindre denna förfarit grovt vårdslöst genom att tillhandahålla konstruktionen. Enligt vad TR:n i det föregående funnit kan vårdslöshet i sagda hänseende inte läggas bolaget till last.

På grund av vad sålunda upptagits skall kärandenas talan ogillas.

Domslut. Käromålen ogillas.

R.U. och medparter fullföljde talan i Göta HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Bolaget bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Löwendahl, Åkesson och Eriksson samt adj led Warén, referent) fastställde i dom d 30 dec 1983 TR:ns dom.

R.U. och medparter sökte revision och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Bolaget bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Svensson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Holmberg, Welamson, Persson, referent, Gad och Lind) beslöt dom i enlighet med betänkandet.II

Genom köpeavtal d 22 aug 1975 förvärvade makarna J. och I.S. fastigheten Lindås 1:227 i Askims socken, Göteborgs kommun, av S-O.J. för en köpeskilling om 150 000 kr. Enligt avtalet skulle S-O.J. på fastigheten uppföra en byggnad enligt följande:

2. Säljaren skall enligt bil huvudritningar och beskrivning "P M betr inredning o utrustning dat 15/7-75" och tilläggs PM dat 21/8 1975 uppföra byggnad till ett fast pris av kr 300 000:- att vara fullt färdig till d 1 okt 1975, om ej annan tidpunkt överenskommes mellan båda parter. Kostnader för slutbesiktning bekostas av säljaren.

Köpeavtalet innehöll vidare bl a följande villkor:

20. Fastigheten säljes med ett års (1) garanti fr o m tillträdesdagen.

Garantin gäller dock ej för sådana skador, som förorsakats av att köparen utfört ändringsarbeten eller ombyggnadsarbeten å byggnaden, eller för skador som utan säljarens förskyllan uppkommer t ex genom vanvård, slitage, åverkan eller dylikt. Oavsett om köparen anser uppkommen skada falla under säljarens garantiansvar, äger köparen skyldighet att omedelbart till försäkringsbolag anmäla skadan, om densamma är av karaktär att kunna ersättas genom för köparen gällande försäkring.

Makarna S.. yrkade efter stämning å S-O.J. vid Varbergs TR att TR:n måtte vid vite av 50 000 kr förplikta S-O.J. att senast tre månader från lagakraftägande dom dels åtgärda förekommande fuktinträngning i ett i byggnaden ingående garage, dels därefter tillse att slutbesiktning i fråga om byggnad och va-installation skedde genom byggnadsnämndens försorg.

Som grund för sina yrkanden anförde makarna S.., att S-O.J. i egenskap av entreprenör hade ansvar för felen å garagebyggnaden och för den omständigheten att denna uppförts och va-installationen utförts i strid mot lämnat byggnadslov samt att det ålåg S-O.J. att tillse att slutbesiktning skedde.

S-O.J. bestred käromålet i dess helhet. Som grund härför påstod han, i första hand att makarna S. ändrat garagets konstruktion, vilket orsakat fuktinträngning, i andra hand att den enligt punkt 20 i köpeavtalet angivna garantitiden utlöpt, varför S-O.J. var fri från ansvar, och slutligen att makarna S. i vart fall ej reklamerat utan oskäligt uppehåll. Han hävdade därutöver att - därest han skulle anses skyldig svara för påstådda bristfälligheter - det skulle vara oskäligt att ålägga honom att numera låta utföra något ändringsarbete enär detta med hänsyn till de konstruktionsändringar makarna S. utfört skulle ställa sig orimligt dyrt.

Beträffande yrkandet att han måtte tillse att byggnadsnämnden utförde slutbesiktning framhöll S-O.J. att sådan besiktning berodde på nämndens beslut och att det därför ej kunde åläggas honom något som låg utanför hans kontroll.

S-O.J. bestred slutligen att rätten ägde utsätta vite, enär vite ej avtalats mellan parterna och vite i vart fall ej gällde i mål där yrkandet lätt kunde omvandlas till att avse visst skadeståndsbelopp eller nedsättning med visst belopp av köpeskillingen.

Makarna S. anförde, att varken bestämmelse i köpeavtalet eller allmänna reklamationsregler kunde betaga dem deras rätt till talan, enär S-O.J. förfarit svikligt genom att vid köpslutet förtiga att han låtit uppföra garaget i strid mot lämnat byggnadslov, vartill kom att felet i fråga om garagets konstruktion uppdagats först i aug 1979, samt tillade: I vart fall hade den i köpeavtalet stadgade garantitiden ej utlöpt då garantibesiktning å fastigheten utfördes, d 15 dec 1976. I besiktningsprotokollet hade förrättningsmannen därvid fastslagit att entreprenören skulle justera eventuella anmärkningar vid myndigheters besiktningar, som författningsenligt eller kontraktsenligt åvilade entreprenören. Därmed hade garantitiden förlängts i fråga om anmärkningar av nu angivet slag.

TR:n (häradshövdingen Ålund, fd rådmannen Alpman och tingsfiskalen Ranmar) anförde i dom d 12 mars 1982: Makarna S. ha till utveckling av sin talan anfört: Det i målet ifrågakomna garaget anslöte sig direkt till villabyggnaden. Denna utgjordes av ett s k Hultsfredshus av standard typ och garagets tak utgjorde tillika altan utanför ett rum i villan. Vid tidpunkten för köpeavtalet hade såväl villan som garaget varit i allt väsentligt färdigbyggda. Blott smärre inredningsdetaljer hade återstått att utföra. Makarna S. hade vid köpslutet ej haft tillgång till andra handlingar rörande byggnaden än vad som angivits i punkt 2) av köpeavtalet. Av dessa hade ej kunnat utläsas att garaget avveke från byggnadslovsritningarna. - Den 29 okt 1975 hade ingenjören S.O. på stadsbyggnadskontoret i Göteborg utfört s k förbesiktning av fastigheten. Han hade då ej haft tillgång till konstruktionsritningar för garaget. Vid besiktningen hade J.S. påpekat vissa brister i fråga om garagets anslutning till den egentliga huskroppen. Det hade gällt skarven mellan den betongplatta, som täckte garaget, och täckplåten. Till följd av J.S:s påpekande hade i besiktningsprotokollet under punkt 11 antecknats, att elastisk fogning skulle utföras där garagetaket anslöte sig mot entrétrappan. J.S. hade framställt invändningar mot denna lösning och det hade sedermera visat sig att han haft rätt. Fogning hade utförts på det av S.O. föreslagna sättet men den hade sedermera gått sönder, varefter vatten fått fritt tillträde till betongen. - Den 15 dec 1976 hade garantibesiktning av fastigheten verkställts av besiktningsmannen R.Ö.. I sitt d 4 jan 1977 dagtecknade protokoll över besiktningen hade R.Ö. under § 4 antecknat, att "eventuella anmärkningar vid myndigheters besiktningar, som författnings- eller kontraktsenligt åvilar entreprenören, skall justeras av denne, oavsett om påpekande gjorts eller ej vid denna besiktning". - I början av 1977 hade makarna S. upptäckt fukt på väggarna i garagets sydöstra hörn. De hade då ej kunnat härleda orsaken till fukten. Under aug 1979 hade makarna emellertid kunnat konstatera att vatten trängde in från taket till garaget in i betonghålstenen. De hade då låtit ombesörja besiktning av garaget genom R.P. vid Statens Provningsanstalt. Besiktningen hade utförts d 31 aug 1979. Av besiktningsrapporten framginge bl a, att vatten läckte in i takelementens södra ytterände och att anledningen till detta vore den, att anslutningen mellan membranisoleringen och den skyddsplåt som täckt elementens ytterkanter ej vore vattentät. Den 12 sept 1980 hade stadsbyggnadskontoret i Göteborg verkställt slutbesiktning i fråga om va-installationen. Det hade därvid befunnits bl a, att installationen i garaget ej redovisats på ritningar. I protokollet hade därför angivits att relationsritning jämte ansökan skulle senast d 20 okt 1980 inlämnas till byggnadsnämnden för bedömning. Slutbesiktning av byggnaden hade ännu ej verkställts, enär garagets konstruktion ej överensstämde med ingivna ritningar. Garaget vore sålunda uppfört i strid med lämnat byggnadslov. Ingenjören H.T. hade på makarna S:s begäran verkställt besiktning av garagebyggnaden d 28 nov 1980 och därvid konstaterat fuktgenomslag i garagets tak och på en av dess väggar med bl a mögelbildning som följd. S-O.J. hade upprepade gånger muntligen och skriftligen uppmanats att åtgärda felen å fastigheten och att medverka till att erforderliga ritningar ingåves till byggnadsnämnden i Göteborg. Han hade likväl underlåtit att vidtaga någon åtgärd.

S-O.J. har genmält: Av punkt 20 i köpeavtalet framginge, att han lämnat ett års garanti fr o m tillträdesdagen, avseende den på fastigheten uppförda byggnaden, ävensom att garantin ej gällde för sådana skador som förorsakats av att köparen utfört ändringsarbeten eller ombyggnadsarbeten. Makarna S. hade tillträtt fastigheten d 17 okt 1975. Under sommaren 1977 hade de ändrat garagets konstruktion genom att lägga Offerdals-skiffer på garagetaket. Härigenom hade nivån för takbeläggningen höjts och därmed även vattennivån vid nederbörd. Först efter denna ändring hade makarna märkt fuktinträngningar. Garaget hade ursprungligen haft ett tak, bestående av lättbetongbjälklag, på vilket lagts en plan betongplatta. Denna konstruktion hade varit fullt tillräcklig. Den vore besiktningsbar och några anmärkningar mot den hade ej gjorts vid garantibesiktningen i dec 1976. Då makarna S. låtit belägga betongplattan med skiffer hade de därmed höjt takets nivå. De hade samtidigt låtit höja underlaget för skifferplattorna längs takets ena sida, varigenom taket kommit att lätt luta mot norr. För det fall konstruktionen ej skulle anses ändrad, förelåge likväl ej något ansvar för S-O.J. enligt garantiklausulen, enär den ettåriga garantitiden utgått. Skulle rätten likväl finna att garantiklausulen ej ägde giltighet, gällde i stället vanliga reklamationsregler. Reklamation skulle således jämlikt den i 52 § köplagen fastlagda regeln ske utan oskäligt uppehåll. I här förevarande fall hade reklamation ej skett förrän d 16 okt 1979, då det påstådda felet påtalats genom brev från makarna S:s ombud. Det vore uppenbart, att reklamationen ej framställts utan oskäligt uppehåll. - Ritningar avseende garaget och va- installationen hade inlämnats till byggnadsnämnden under hösten 1980 och 1 jan 1981 och de hade av nämnden godkänts i dec 1981.

Makarna S. ha återtagit: Deras åtgärd att belägga taket med Offerdals- skiffer hade ej inneburit att de ändrat garagets konstruktion. Åtgärden hade snarare mildrat verkningarna av de dolda felen i garaget. De hade också reklamerat utan oskäligt uppehåll. Redan vid förbesiktningen d 29 okt 1975, vid vilken även S-O.J. varit närvarande, hade J.S. anmärkt mot det sätt på vilket garaget vore uppfört, varvid han särskilt påtalat bristerna beträffande anslutningen till bostadshuset. Samma reklamation hade också muntligen framställts vid garantibesiktningen d 15 dec 1976. Reklamationerna och påpekandena hade emellertid ej upptagits i protokoll över besiktningarna. Efter det att makarna S. erhållit besiktningsrapporten av d 31 aug 1979 hade de d 16 okt 1979 genom sitt ombud till S-O.J. framställt skriftlig reklamation med begäran om åtgärder. Det hade då varit okänt för såväl makarna S. som besiktningsmännen att S-O.J. uppfört garagedelen i strid mot lämnat byggnadslov. Genom att förtiga detta hade S-O.J. förfarit svikligt, i följd varav makarna S. ej gått miste om sin rätt att tala å fel och brist i utfört arbete. Oavsett punkt 20 i köpeavtalet kunde S-O.J:s ansvar ej begränsas till garantitiden, enär felet, såvitt avsåge konstruktionen, yppats först i aug 1979. Makarna S. hade ej förrän 1980 fått ritningar över garagets konstruktion och de hade därför ej rimligen kunnat upptäcka bristerna tidigare än som skett. Först vid byggnadsnämndens besök i och för slutbesiktning under hösten 1980 hade uppdagats, att ett helt annat garage uppförts än vad byggnadslovet avsett. Med anledning därav hade besiktningen aldrig slutförts.

S-O.J. har häremot invänt: Han hade ej förfarit svikligt såsom makarna S. påstått. På de ritningar, som vid lagts köpeavtalet och som makarna S. därvid sett, vore det nuvarande garaget inritat. Det uppförda garaget avveke visserligen till sin konstruktion i smärre avseenden från den ursprungliga ritningen. Avvikelserna hade dock ej orsakat vatteninträngningarna. Makarna S. hade godkänt garagets nuvarande utformning. Det funnes ingen grund för att S-O.J. skulle kunna åläggas att uppföra garaget enligt de ursprungliga ritningarna. Vad makarna S. anfört om innebörden av olika besiktningar saknade betydelse för förhållandet mellan parterna. Besiktningarna avsåge att utgöra en kontroll från olika myndigheter att gällande föreskrifter iakttagits.

Domskäl. I målet ha J.S. och S-O.J. hörts under sanningsförsäkran, varjämte förebragts viss vittnesbevisning. Dessutom ha skriftliga sakkunnigutlåtanden åberopats.

Av utsagorna under sanningsförsäkran antecknar TR:n följande utöver vad här tidigare upptagits under parternas utveckling av deras talan:

J.S.: Vid köpeavtalets undertecknande hade han litat på att allt skulle vara riktigt. Han hade läst köpeavtalet men hade ej tänkt särskilt på klausulen om garantitid. Någon sådan tid hade då aldrig varit på tal med S-O.J.. - Makarna S. nyttjade garaget som förrådsutrymme. Till följd av att olika föremål stått uppställda där hade garagets innerväggar delvis varit skymda. J.S. hade dock under sommaren 1977 varseblivit vissa fläckar på en vägg och han hade sett att väggen börjat mörkna. Detta hade skett innan han börjat lägga skifferplattor uppe på garagets tak. I samband med plattläggningen hade han även satt räcke kring garagetaket. Han hade stått frågande inför orsaken till fläckarna; närmast hade han trott att väggen varit dåligt målad. Han hade därför ej vidtagit någon åtgärd. Sommaren 1979 hade han märkt att det läckte genom taket och han hade då förstått orsaken till fläckarna.

S-O.J.: Garaget hade varit fullt färdigt då makarna S. tillträdde fastigheten. Det överensstämde ej med konstruktionsritningarna i vad gällde taket. Detta saknade emellertid betydelse, och S-O.J. hade ej upplyst makarna S. om avvikelsen. Vid förbesiktningen hade uttalats önskemål om en elastisk fogning till bostadshuset och sådan fogning hade S-O.J. låtit utföra.

Vid bedömande av vad sålunda och i övrigt upptagits har TR:n gjort följande bedömning.

I målet är ostridigt att i garaget in tränger fukt från taket och att fukten orsakat mögel, missfärgning och andra skador på innertaket och innerväggar. Enligt ett av byggnadsingenjören H.T. d 28 nov 1980 dagtecknat utlåtande tydde fuktskadorna på vattengenomsläpp, troligtvis i skarven mellan takplattor och vägg. Genomsläppet kunde enligt utlåtandet bero på skarvarna i krönplåten, dålig vidhäftning mellan plåt och membranisolering samt räckståndarnas infästning i takplattorna. H.T. har såsom vittne bekräftat innehållet i sitt utlåtande.

Statens provningsanstalt har i utlåtande d 31 aug 1979 antecknat att fuktskadorna syntes bero på vattenläckage i takelementens sydände till följd av att anslutningen mellan membranisoleringen och den skyddsplåt, som täckte elementens ytterkanter, ej vore vattentät.

Vidare är i målet ostridigt, att J.S. varseblivit fläckar och missfärgning redan under sommaren 1977. Makarna S. ha ej ens påstått att de därefter hos S-O.J. påtalat de sålunda befunna felen förrän i okt 1979, då deras ombud tillskrivit S-O.J. med krav på åtgärder. Väl har redan i förbesiktningsprotokollet d 29 okt 1975 antecknats, att elastisk fogning skulle utföras mellan garagetaket och en entrétrappa, men sådan fogning har S-O.J. ostridigt därefter låtit utföra, och i protokollet över garantibesiktningen d 15 dec 1976 har ingen anmärkning mot garagets isolering intagits.

I den såsom köpeavtal betecknade handlingen har intagits den ovan återgivna klausulen att fastigheten säljes med ett års garanti fr o m tillträdesdagen, vilken ostridigt var d 17 okt 1975. Avtalet är i sin helhet maskinskrivet och sålunda - i motsats till förhållandet i exempelvis det av HD d 5 april 1977 avgjorda målet (H 1977:138) - ej upprättat å förtryckt standardformulär. Till följd härav är föreskriften om garantitid bindande för parterna beträffande allt utom sådana dolda fel som bero på grov vårdslöshet vid uppförandet eller på svikligt förfarande från S-O.J:s sida.

Även om fuktinsläppet kan anses utgöra ett dolt fel har dock ej visats, att detta beror på att S-O.J. frångått originalritningen. I allt fall kan hans avvikelse från denna ritning ej anses innebära någon vårdslöshet av sådan grad, att garantiklausulen i följd därav skulle förlora sin giltighet. I detta sammanhang är jämväl att beakta att makarna S. ej förrän i okt 1979 hos S-O.J. påtalat felen ehuru J.S. redan under sommaren 1977 varseblivit missfärgningar.

S-O.J:s underlåtenhet att vid avtalet med makarna S. meddela att han i visst avseende avvikit från de konstruktionsritningar, som makarna ej ens påstått sig ha då studerat, innebär ej att han förfarit svikligt.

Till följd av vad sålunda upptagits kan makarna S:s talan till följd av garantiklausulen och deras underlåtenhet att inom skälig tid fullgöra sin reklamationsskyldighet ej bifallas.

Vid denna utgång saknar TR:n anledning ingå på spörsmålet, huruvida makarna S:s yrkande om vitesföreläggande för S-O.J. i förevarande fall lagligen kunnat bifallas.

Domslut. Käromålet ogillas.

Makarna S. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n måtte förplikta S-O.J. att vid vite av 50 000 kr senast tre månader från lagakraftägande dom avhjälpa förekommande fel bestående i fuktinträngning i garaget.

S-O.J. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Arning, hovrättsråden Ihrfelt och Ståhlgren samt hovrättsassessorn Stenberg, referent) anförde i dom d 25 nov 1982:

Domskäl. Makarna S. har i HovR:n till förtydligande av sin talan anfört att garagebyggnaden är behäftad med ett faktiskt fel, bestående i att garaget konstruerats eller uppförts på ett sätt som ej varaktigt erbjudit tillfredsställande skydd mot fukt och väta.

S-O.J. har bestritt makarna S:s påståenden om faktiskt fel i garagebyggnaden och anfört: Han vet ej varför det tränger in fukt i garaget. Makarna S:s åtgärd att belägga taket med skifferplattor kan ha bidragit till läckaget. Räcket kring garagetaket har satts upp av honom, ej av makarna S..

I målet är ostridigt att vatten trängt in i garaget och orsakat skador på innervägg och innertak.

I de av makarna S. åberopade besiktningsrapporterna anges som möjliga orsaker till vattenläckaget skarvarna i krönplåten, vidhäftningen mellan plåten och membranisoleringen samt räckståndarnas infästning i takplattorna.

H.T. har i HovR:n vittnat: En annan tänkbar förklaring till läckaget kan vara att vatten vid regn och blåst vandrar upp längs väggarna och sugs in i takplattorna, som är av lättbetong. Ett fackmannamässigt uppfört tak bör hålla tätt mot vatten i minst 20 år. Makarna S:s åtgärd att lägga skiffer på taket har ej menligt påverkat takets motståndskraft mot vatten, snarare tvärtom.

Av utredningen framgår att vatten börjat tränga in i garaget i vart fall redan 1979. Orsaken till läckaget har ej med säkerhet kunnat fastställas. Det har dock inte framkommit att det berott på åtgärd från makarna S:s sida. Mot bakgrunden av det anförda måste det hållas för visst att läckaget berott på fel vid garagets uppförande.

Den i köpeavtalet intagna bestämmelsen om ett års garanti fr o m tillträdesdagen måste ges den innebörden att S-O.J. velat begränsa sin ansvarighet för fel i byggnaden till ett år från nyssnämnda tidpunkt.

Det är ostridigt att felet yppats först efter garantitidens utgång. Det får anses utrett att det ej rimligen kunnat upptäckas dessförinnan. Felet innebär att garaget avviker från vad en beställare regelmässigt äger kräva av den som för hans räkning uppför en sådan byggnad. Makarna S. bör därför, trots att den avtalade garantitiden utgått, äga rätt att tala å felet.

Beträffande frågan huruvida reklamation skett i rätt tid beaktar HovR:n följande.

J.S. har visserligen redan i början av år 1977 varseblivit små, mörka fläckar på insidan av väggarna i garagets sydöstra hörn. Det kan emellertid ej läggas honom till last som försummelse att han ej redan då förstått att fläckarna hade samband med läckage i taket. Det får anses klarlagt att först i aug 1979 så allvarliga skador uppstått att makarna S. haft anledning att med hjälp av teknisk sakkunskap låta undersöka garaget. Vidare är klarlagt att makarna S. så snart resultatet av sådan undersökning blivit känt påtalat felet för S-O.J.. Reklamationen måste med hänsyn till omständigheterna anses ha skett utan oskäligt uppehåll.

S-O.J. har i andra hand till bestridande av yrkandet om vitesföreläggande invänt att det, med hänsyn till att taket belagts med plattor av skiffer, skulle bli orimligt dyrt för honom att utföra reparationsarbete på taket och att det därför vore oskäligt att ålägga honom detta. H.T. har vittnat att kostnaden för att avhjälpa läckaget, om felet visar sig vara av lindrig art, kan komma att stanna vid 10 000 kr och att 2 000 kr därav kan hänföras till merarbete på grund av att vissa plattor måste tagas bort. Mot bakgrund härav finner HovR:n att det ej kan anses oskäligt att ålägga S-O.J. att avhjälpa förekommande fel i garaget. Tre månader bör vara tillräcklig tid härför.

Hinder mot att förknippa förpliktelsen med vite föreligger ej. Med hänsyn till vad T uppgivit om kostnaden för reparationen bör vitet ej bestämmas till högre belopp än 20 000 kr.

På grund av det anförda finner HovR:n att S-O.J. bör förpliktas att vid vite av 20 000 kr senast inom tre månader från lagakraftägande dom avhjälpa brister bestående i fuktinträngning i garaget.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom förpliktar HovR:n S-O.J. att vid vite av 20 000 kr senast tre månader från lagakraftägande dom avhjälpa förekommande fel bestående i fuktinträngning i garagebyggnaden till fastigheten Lindås 1:227, Askims socken, Göteborgs kommun.

S-O.J. sökte revision och yrkade, i första hand, att HD på grund av domvilla måtte undanröja HovR:ns dom och återförvisa målet till HovR:n för förnyad handläggning. I andra hand yrkade han, att HD med ändring av HovR:ns dom måtte fastställa TR:ns dom.

Makarna S. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Svensson, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande dom: HD - som ej finner domvilla ha förekommit - fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Holmberg, Welamson, Persson, referent, Gad och Lind) beslöt följande dom:

Domskäl. Till stöd för sitt förstahandsyrkande har S-O.J. anfört i huvudsak följande. Det är oklart vad HovR:n avsett med åläggandet för honom att avhjälpa förekommande fel bestående i fuktinträngning i garagebyggnaden. Fuktinträngningen är en yttring av bakomliggande fel. Det framgår inte av domen hur sådant fel skall åtgärdas eller vad som skall åtgärdas. Domen ger således ingen ledning för hur han skall handla. Det görs gällande att domen är så mörk och ofullständig att det inte framgår hur det dömts i saken och att 59 kap 1 § 4 RB därför är tillämplig.

I målet har angetts flera var för sig möjliga förklaringar till vattenläckaget i garagebyggnaden. HovR:n har funnit att orsaken till läckaget inte med säkerhet kunnat fastställas men att det måste hållas för visst att läckaget berott på fel vid garagets uppförande. När utredningen i ett mål sålunda inte gör det möjligt att knyta ett åläggande om avhjälpande till en viss bestämd åtgärd återstår att ge åläggandet en mera allmänt hållen utformning såsom här har skett. Innebörden är då att entreprenören på ett fackmässigt sätt skall vidta de åtgärder som behövs för att undanröja orsaken till den yppade skadan. HovR:n har uppenbarligen avsett detta. Åläggandet måste därför förstås så att det avser fel som orsakat fuktinträngningen. S-O.J:s förstahandsyrkande kan på grund av det anförda inte vinna bifall.

Vad gäller S-O.J:s andrahandsyrkande är först att pröva hans påstående att hans ansvarighet för fel är begränsad till den i avtalet angivna garantitiden, såvida det inte är fråga om ett dolt fel som beror på grov vårdslöshet från hans sida. S-O.J. har gjort gällande att en sådan begränsning - som har gjorts i Svenska Teknologföreningens Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 72) - utgör en allmän kontraktsrättslig eller entreprenad rättslig grundsats.

Utgångspunkten i gällande rätt är den att för en entreprenörs ansvar gäller den allmänna tioåriga preskriptionstiden såvida inte denna har begränsats enligt överenskommelse mellan parterna. Det gäller f ö också i fråga om säljares ansvar enligt 4 kap 19 § JB (jfr NJA 1982 s 573). Inom entreprenadförhållanden är det visserligen vanligt förekommande, att entreprenörens ansvar begränsas genom särskilda avtalsbestämmelser så att han efter utgången av en särskild garantitid endast svarar för dolda fel orsakade genom grov vårdslöshet (jfr marknadsdomstolens dom 1979:17). När det är fråga om småhusentreprenader kan emellertid inte antagas att denna ordning vunnit sådan utbredning och stadga att den måste anses tillämplig även i entreprenadförhållanden där avtalsbestämmelse i ämnet saknas.

S-O.J. har betecknat garantibestämmelsen som en friskrivningsklausul av innebörd liknande den regel rörande entreprenörs ansvar för fel eller brist efter garantitidens utgång som upptagits i AB 72 (se kapitel 5 § 8). Härtill skall först anmärkas att det förhållandet att parterna bestämt en viss garantitid inte i sig innebär att garantitidens utgång skall medföra preskriptionsverkan. Garantibestämmelsen i det aktuella kontraktet kan inte heller utan vidare uppfattas så att den innebär en frisk rivning. I vart fall i ett entreprenadförhållande mellan en näringsidkare och en konsument, såsom här är fallet, bör krävas att entreprenören, om han vill helt eller delvis friskriva sig från ansvar, låter detta komma till tydligt uttryck. Då så inte skett här kan S-O.J. inte grunda ansvarsfrihet på bestämmelsen.

Beträffande frågorna huruvida felet kunnat upptäckas under garantitiden och reklamation skett i rätt tid, huruvida det med hänsyn till kostnaderna är skäligt att ålägga S-O.J. att avhjälpa felet samt huruvida åläggandet kan förenas med vite ansluter sig HD till HovR:ns bedömning.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1985-05-28
Målnummer
T479-82
Litteratur
Sökord
Byggnadsentreprenad
Avtal
Garanti
AB 65
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RH 2016:15: En bostadsrättsförening har reparerat kök och badrum i en översvämningsskadad lägenhet, vilken skada bostadsrättshavaren inte själv bidragit till. Föreningens skyldighet gällande ytskikten i dessa...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation