NJA 1987 s. 58

Domskäl

Skäl. Under den tid av närmare ett och ett halvt år som K.H. verkat som biträde enligt rättshjälpslagen åt J.F. har TR:n i enlighet med båda parternas yrkanden dömt till äktenskapsskillnad genom deldom, beslutat interimistiskt angående vårdnad samt förordnat om vårdnadsutredning. Någon förhandling vid TR:n har inte förekommit. Endast några helt kortfattade skrifter har ingetts av K.H. till TR:n. Det kan i ett sådant fall vara svårt för en domstol att göra en korrekt bedömning av ett mera omfattande arvodesanspråk, om inte biträdet ger en någorlunda fyllig arbetsredogörelse i sin kostnadsräkning (jfr prop 1981/82:28 s 18).

K.H. har uppgett att hon lagt ned ca 24 timmars arbete på målet. Det saknas anledning att ifrågasätta denna uppgift. Hennes kostnadsräkning är emellertid kortfattad och innehåller inte mycket mera än att hon upprättat inlagor till TR:n och haft olika kontakter med sin huvudman och med motparten och dennes ombud. Till kostnadsräkningen har K.H. fogat en kopia av sitt uppdragskort. Av detta framgår varje åtgärd som hon vidtagit i ärendet med angivande av datum och tidsåtgång. Åtgärderna beskrivs dock i allmänhet enbart som "tel J.F.", sammanträffande med J.F." eller liknande utan upplysning om vad som avhandlats.

K.H. har anfört bl a följande. Hon har haft många och långa telefonsamtal från J.F.. I ett ärende som det förevarande kan man inte lämna sin huvudman utan det stöd han behöver från sin advokat, även om varje telefonsamtal eller sammanträffande inte direkt för saken framåt. Parterna har inte alltid kunnat ta direkt kontakt med varandra beträffande t ex J.F:s umgänge med dottern, varför även sådana kontakter skötts genom ombuden. Enligt lag och god advokatsed får ett ombud ej yppa vad ombudet i förtroende erfarit från sin klient. Detta lägger hinder i vägen för en detaljerad och öppen redovisning av allt arbete som nedlagts i ärendet. En meningsfull redogörelse som syftar till att en utomstående person skall fullt förstå innebörden och omfattningen av nedlagt arbete skulle kräva att upplysningar lämnades vilka i klientens intresse bör innehållas.

Domstolsverket har anfört att den begärda ersättningen förefaller hög och att K.H. inte närmare preciserat vari svårigheterna bestått. Även med en insats av kurativt slag borde tidsåtgången enligt verket ha kunnat hållas på en mer rimlig nivå.

Av den vårdnadsutredning som ingavs till TR:n efter det att K.H. begärt entledigande och framställt ersättningsanspråk framgår att det rått mycket hårda motsättningar mellan parterna. Detta är ett förhållande som inte är ovanligt i mål angående vårdnad om barn och som ofta medför att ett biträde får lägga ned betydande arbete för att åstadkomma samförståndslösningar i klientens och barnets intresse. Sådant arbete får i betydande utsträckning godtas som arvodesgrundande även om det inte har omedelbart samband med rättegången (se NJA 1985 s 741). Det står också klart att en part i ett sådant mål kan vilja ta i anspråk sitt biträdes tid för samtal och rådfrågning i betydligt större utsträckning än som är nödvändigt för att biträdet skall kunna fullgöra sitt uppdrag. Det får anses åligga biträdet att söka begränsa sådan tidsåtgång, men detta bör om möjligt ske så att klientens förtroende för biträdet inte rubbas. Den svåra avvägning detta innebär måste beaktas vid bedömningen om biträdets arbetsinsats varit av rimlig omfattning. En förutsättning för att ett biträde skall få ersättning för det merarbete som nu berörda förhållanden kan medföra är emellertid att biträdet presenterar en arbetsredogörelse, som är så utförlig att den i förening med vad som i övrigt är känt för rätten ger ett tillräckligt underlag för bedömning av anspråkets skälighet (jfr 20 § rättshjälpsförordningen). Såsom anförts i förarbetena till nuvarande lydelse av 22 § rättshjälpslagen kan exempelvis utvecklas - utan åsidosättande av eventuell tystnadsplikt - vad som förekommit vid överläggningar och telefonsamtal (prop 1981/82:28 s 18).

Otvivelaktigt hade K.H. kunnat lämna en mera upplysande arbetsredogörelse än hon gjort utan att bryta mot sin tystnadsplikt. HD anser därför att erforderligt underlag saknas för att bedöma om hela den yrkade ersättningen är skälig. Handlingarna i målet får dock anses ge vid handen att hennes uppdrag har fordrat en större arbetsinsats än HovR:n antagit. Ersättning för arbetet i TR:n bör skäligen bestämmas till - såsom TR:n föreslagit i sitt yttrande - ett belopp motsvarande 15 timmars arbete. Härtill kommer ersättning för arbetet i HovR:n, vilket med ledning av uppdragskortet kan uppskattas till en halv timme.

På grund av det anförda bör K.H:s ersättning för arbete bestämmas till 4 650 kr, varav 4 500 kr avser arbete i TR:n och 150 kr arbete i HovR:n.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD K.H:s ersättning enligt rättshjälpslagen till 4 743 kr, varav 4 500 kr för arbete i TR:n, 150 kr för arbete i HovR:n och 93 kr för kostnader i TR:n.