NJA 1987 s. 885

Ett i Panama registrerat fartyg med ett i samma land registrerat bolag som ägare och med polsk besättning blev i svensk hamn föremål för blockad av Svenska Transportarbetareförbundet i syfte att förmå redaren att ingå kollektivavtal med en internationell facklig organisation (ITF) och enskilda anställningsavtal med besättningsmännen. På grund av blockaden ingick redaren sådana avtal. Sedan besättningsmännen väckt talan om utfående av lön enligt nämnda anställningsavtal, har redaren invänt att anställningsavtalen och kollektivavtalet är ogiltiga då de tillkommit genom rättsstridigt tvång i form av otillåten stridsåtgärd. Fråga i målet dels angående tillämplig lag beträffande spörsmålet om anställningsavtalens resp kollektivavtalets giltighet dels, när panamansk rätt ansetts tillämplig, huruvida tillämpningen därav, vilket leder till avtalens ogiltighet, kan anses uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket (ordre public). Även fråga huruvida utredningen rörande den panamanska rättens in

TR:n

Motorfartyget Nervion av Panama, om 499 bruttoregisterton, ägs av Sheldon Ship Company Inc, Panama.

Den 8 dec 1982, då Nervion låg i Norrköping, ingicks mellan Sheldonbolaget, företrätt av J.A., och International Transport Workers' Federation (ITF), genom E.A., som då tjänstgjorde som ITF:s inspektör i Sverige, en såsom "Special Agreement" betecknad överenskommelse Överenskommelsen - vari rederiet kallas "the company" - innehåller bl a följande.

Article 1: The Company undertakes as follows:

(a) to employ each Seafarer in accordance with the terms of the current ITF Collective Agreement for World Wide trading (hereinafter called the ITF Collective Agreement) as amended fr o m time to time in accordance with Article 5 below;

(b) to incorporate the terms and conditions of the ITF Collective Agreement into the individual contract of employment of each Seafarer and into the Ship's Articles - - -

(c) to pay on behalf of each Seafarer contributions and fees at the rates shown in Schedule 2 hereto to the Seafarers' International Welfare Protection and Assistance Fund and to the Special Seafarers' Section of the ITF. The contributions and fees shall be paid to the ITF annually and in advance;

Samma dag, d 8 dec 1982, träffades mellan envar av sex anställda på Nervion, nämligen B.A., J.B., A.K., C.O., J.G. och K.K., samt rederiet genom J.A. enskilda arbetsavtal, betecknade "Seaman's Employment Contract" Som ett av villkoren i dessa avtal anges att "The current ITF Collective Agreement shall be considered to be incorporated into and to form part of this contract"

Den 30 dec 1982 blev M.B. anställd på Nervion av befälhavare. Något skriftligt avtal upprättades inte.

Sedan deras anställningar på fartyget upphört väckte B.A., J.B., A.K., C.O., J.G., K.K. och M.B. talan mot Sheldonbolaget vid Göteborgs TR och yrkade utbekommande av vissa lönebelopp. Till stöd för kraven åberopades de enskilda arbetsavtalen och gällande ITF-avtal. För de fordrade beloppen yrkades sjöpanträtt enligt 244 § I sjölagen. Detta yrkande frånfölls emellertid senare.

Sheldonbolaget bestred kärandenas talan. Bolaget gjorde därvid gällande att det inte var bundet av ITF-avtalet och de enskilda arbetsavtal som hänvisade till detta.

Under rättegången överlät B.A., J.B., C.O., J.G. och M.B. sina anspråk mot Sheldonbolaget till ITF, som därefter förde talan som kärande i deras ställe.

Till utveckling av sin talan i fråga om avtalens giltighet anförde parterna i huvudsak följande.

Kärandena: Vissa stater, bl a Panama, tillåter att fartyg registreras i deras fartygsregister även om fartygen ägs och drivs av redare i utlandet och någon egentlig anknytning mellan fartygen och registreringslandet inte finns. Dessa stater har vanligen inte någon möjlighet att taga emot fartygen i sina hamnar eller att utöva någon effektiv kontroll över dem. Genom sådan registrering under "bekvämlighetsflagg" kan redarnas kostnader för fartygsdriften, såsom löner och sociala avgifter m m, bli avsevärt lägre än om fartyget registrerats i hemlandet. - För att åstadkomma rimliga löne- och arbetsvillkor för sjömän som arbetar på fartyg under bekvämlighetsflagg bedriver ITF sedan slutet av 1960-talet en kampanj mot sådana fartyg. Genom olika nationella fackförbund söker ITF och dess Special Seafarers' Department uppnå avtal med redarna varigenom sjömännen tillförsäkras lönevillkor motsvarande ett genomsnitt av vad som gäller inom de nordvästeuropeiska handelsflottorna. ITF håller kontroll över de bekvämlighetsflaggade fartygen genom inspektörer runt om i världen och anlitar kontaktmän som håller reda på om ägarna till fartygen tecknat kollektivavtal med ITF eller annat avtal som ITF godkänt. I de fall då en besättning ej är rederianställd utan anställd på visst fartyg brukar ITF:s inspektör, i förekommande fall, begära hos fartygets befälhavare eller företrädare för rederiet att ett special agreement avseende det aktuella fartyget ingås. Detta motsvarar i stort sett de "hängavtal" som brukar ingås mellan parter på den svenska arbetsmarknaden och som innehåller hänvisning till gällande riksavtal I special agreement förbinder sig rederiet att beträffande varje på fartyget anställd sjöman tillämpa det löpande ITF-avtalet (ITF Collective Agreement for World Wide trading) genom att låta införliva villkoren i ITF-avtalet med det enskilda arbetsavtalet för varje sjöman. I special agreement åtager sig redaren vidare bl a att, i enlighet med "Schedule 2" för sjömännens räkning betala "entrance fees" och "membership fees" till ITF Special Seafarers' Section och "contributions" till Seafarers' International Welfare Protection and Assistance Fund. Genom att underteckna de enskilda arbetsavtalen godkänner besättningen att redaren betalar deras avgifter till ITF och att de därmed blir medlemmar i ITF Om redaren motsätter sig att ingå special agreement kan fartyget i Sverige komma att förklaras i blockad av ITF genom Svenska Sjöfolksförbundet varjämte ITF kan begära hos t ex Svenska Transportarbetareförbundet att man vidtager sympatiåtgärder. I de fall då fartyget ligger i hamn och lastning eller lossning inom kort är avslutad så att fartyget därefter kan avgå kan den varsel tid som eljest gäller för en stridsåtgärd inte iakttas eftersom åtgärden då skulle bli verkningslös. För redaren gäller det då att avgöra om han skall sluta avtal eller avbryta lastning eller lossning och låta fartyget avgå. Det blir "styrkan" hos parterna som får fälla utslaget. - Motorfartyget Nervion ägdes fram till d 18 nov 1982 av Nervion Shipping Ltd. Nervion var då registrerad i Gibraltar och seglade under engelsk flagg. Aktiekapitalet i Nervion Shipping var 3 000 pund fördelat på 3 000 aktier vilka - enligt vad som utretts i samband med rättegången - ägdes av 14 personer, alla svenska medborgare och bosatta i Sverige, bland dem J.A. och B.T.. Under den tid då Nervion var registrerad i Gibraltar gick fartyget i fraktfart huvudsakligen på medelhavshamnar och på kontinenten. I juli 1982 kom Nervion till Hälle vid Idefjorden i Bohuslän, som angivits som Nervions "hemmahamn" Nervion låg sedan i Hälle för reparation och utrustning till i okt 1982. - Den 4 okt 1982 påmönstrades i Hälle sex polska besättningsmän nämligen B.A., A.K., C.O., J.G., K.K. och M.W. Detta skedde genom förmedling av den polska bemanningsagenturen Morska Agencja. Vid samma tillfälle påmönstrade J.A. som befälhavare. Med denna besättning gick Nervion sedan i fraktfart på svenska och andra nordiska och europeiska hamnar. - När Nervion d 17 nov 1982 låg i Liverpool krävde myndigheterna där att fartyget för att få fortsätta att segla under engelsk flagg skulle ha brittisk befälhavare. Av denna anledning lät Nervions redare överföra den formella äganderätten till fartyget från Nervion Shipping till Sheldon Ship Company Inc med adress i Panama. Detta skedde d 18 nov 1982. Samma dag infördes Nervion i det panamanska skeppsregistret Någon ändring av den faktiska äganderätten till fartyget hade dock inte skett. I samband med TR:ns försök att delge Sheldonbolaget inkom ett d 13 april 1983 dagtecknat besked från den svenske generalkonsuln i Panama enligt vilket bolaget ägdes av X. Shipping i Stockholm. Detta är en enskild firma under vilken B.T. driver rörelse. Enligt Panamas Código de Trabajo art 268 ff skall i samband med att besättningsman påmönstras ett panamanskt fartyg vissa föreskrifter iakttagas. Bl a skall ett exemplar av anställningskontraktet tillställas arbetsmarknadsdepartementet i Panama. Dessa föreskrifter följdes inte. - Enligt panamanska regler skall en fartygsbefälhavare ha viss behörighet för att få föra fartyg under panamaflagg. Av denna anledning avmönstrade J.A. d 20 nov 1982. Såsom befälhavare i hans ställe påmönstrades samma dag en brittisk medborgare. Samtidigt påmönstrades som maskinist ytterligare en brittisk medborgare. Den 7 dec 1982 ankom Nervion till Norrköping för att lasta pappersrullar I Norrköping avmönstrade de båda brittiska medborgarna och B.A., som dittills varit styrman, fick mönstra upp som befälhavare. Som ny styrman påmönstrades samma dag, sannolikt genom den polska bemanningsagenturens förmedling, J.B. - Den 8 dec 1982 blev ombudsmannen hos Svenska Sjöfolksförbundet E.A., som tjänstgjorde som ITF-inspektör, genom stuveriarbetarna uppmärksammad på att något kollektivavtal inte förelåg för Nervion, som förde panamaflagg. E.A. gick i anledning härav ombord på Nervion och kontaktade befälhavaren. Denne förklarade att han själv skulle mönstra av men lovade att ITF-avtal skulle ingås av rederiet genom J.A., som snart väntades komma ombord. E.A. samtalade härefter med besättningen. Det visade sig nu att inga avtal eller andra papper såsom t ex ship's articles (mönstringsrulla) fanns ombord; ship's articles upprättades först senare. Någon löneavräkning för nov 1982 fanns ej heller; tydligen hade ingen lön betalats sedan fartyget kom under panamaflagg. Det rådde sålunda stor oklarhet angående anställningsförhållandena och från besättningens sida sades att man ville få ordning i "röran" genom ett ITF-avtal. - När J.A. sedan inte kom till fartyget ansåg E.A. att blockadåtgärder måste vidtagas. Han meddelade därför någon gång vid middagstiden d 8 dec befälhavaren, att ITF och Svenska Sjöfolksförbundet förklarade allt arbete ombord i blockad och att man skulle begära sympatiåtgärder från stuveriarbetarna. E.A. gjorde sedan en hemställan hos Svenska Transportarbetareförbundet om blockad. En sådan trädde ikraft efter lunchrastens slut kl 13. ITF:s och Svenska Sjöfolksförbundets blockad hade väl inte någon praktisk effekt, eftersom besättningen då ännu inte var medlemmar i ITF, men besättningen solidariserade sig med åtgärden. När stuvarnas blockad inleddes återstod endast ca tre timmars lastning. Fartyget var emellertid då fullt sjövärdigt och hade kunnat avgå från Norrköping om order därom givits. - Sedan blockaden trätt ikraft och stuveriarbetarna upphört med sitt arbete kom J.A. till Svenska Sjöfolksförbundets kontor i Norrköping. Han hade då med sig en telexfullmakt och förklarade att han var behörig att teckna avtal för rederiet. Mellan rederiet genom J.A. och ITF genom E.A. ingicks härefter special agreement, dagtecknat d 8 dec 1982. De avgifter och bidrag till välfärdsfonden som anges under "Schedule 2", sammanlagt 15 257 kr, betalades kontant av J.A. - Sedan special agreement träffats överlämnade E.A. till J.A. ett antal formulär till enskilda arbetsavtal (Seaman's Employment Contract). J.A. begav sig därefter ut till fartyget och ingick där med envar av de sex polska sjömännen enskilda arbetsavtal, som undertecknades av sjömännen samt av J.A. för rederiet. Han återvände sedan till E.A. med avtalen. Han åtog sig att tillse att avtalen och ship's articles blev registrerade i Panama i enlighet med de där gällande bestämmelserna. Innan han överlämnade de enskilda arbetsavtalen till E.A. hade blockaden hävts och lastningsarbetet återupptagits. - Den 9 dec 1982 avgick Nervion från Norrköping till S:t Malo i Frankrike. Under tiden därefter gick fartyget i trafik huvudsakligen mellan svenska och franska hamnar. - Sedan M.W. avmönstrat d 21 dec 1982 påmönstrades d 30 dec 1982 i Husum i Västtyskland i hans ställe M.B. Denne, som är polsk medborgare, anställdes av befälhavaren genom muntligt avtal på samma villkor som gällde för den övriga besättningen, dvs enligt ITF-avtalet. Ej heller M.B:s anställningsavtal blev registrerat i Panama. - Kärandenas krav i målet grundas på de enskilda arbetsavtal som ingåtts mellan de ifrågavarande sju besättningsmännen och rederiet. I de sex enskilda arbetsavtal som upprättades skriftligen hänvisas till det löpande ITF- avtalet och samma hänvisning får anses innefattad i det muntliga anställningsavtalet med M.B.. - Rederiet har under rättegången påstått att såväl kollektivavtalet, special agreement, som de enskilda arbetsavtalen är ogiltiga och att frågan härom skall bedömas enligt panamansk, alternativt engelsk lag. Kärandena hävdar däremot att svensk lag skall tillämpas. Till stöd härför åberopar kärandena bestämmelsen i 259 § 1 st sjölagen att svensk lag skall tillämpas när sådan sjöpanträtt i fartyg som avses i 11 kapsjölagen åberopas inför svensk myndighet. En grundförutsättning för att sjöpanträtt i anledning av löneanspråk skall föreligga är att det avtal som grundar sjöpanträtten är giltigt. Frågan om avtalets giltighet skall därför jämlikt 259 § sjölagen bedömas enligt svensk lag. När målet anhängiggjordes yrkades sjöpanträtt för fordrade belopp. Att målet numera inte längre gäller sjöpanträtt förändrar inte vad som nu sagts. - Om frågan om avtalens giltighet inte skall bedömas enligt svensk rätt redan på grund av nämnda bestämmelse i 259 § sjölagen skall tillämplig lag bestämmas med ledning av sedvanliga internationellt privaträttsliga regler. Om hänsyn därvid tages till avtalens anknytning till olika tänkbara rättsordningar måste man komma fram till att svensk rätt är att tillämpa.

Sheldonbolaget: Nervions drift har handhafts av ett management-bolag, Sorek Chartering Ltd i London. I samband med att Nervion förvärvades av Nervion Shipping ingicks d 1 okt 1981 ett tidsbefraktningsavtal mellan Nervion Shipping och Tarantella Trading AB, för vilket bolag B.T. är direktör. Avtalet skulle gälla i två år med rätt för tidsbefraktaren till ett års förlängning. Såsom manager för tidsbefraktningen hade Sorek att uppbära tidshyrorna Finansiär för fartygsdriften var Independent Leasing S A i Schweiz. Till säkerhet för Independent Leasings åtaganden överlät Nervion Shipping i en d 11 dec 1981 dagtecknad handling (assignment of time charter) bl a tidshyran och alla andra inkomster härrörande från tidsbefraktningsavtalet med Tarantella till Independent Leasing. - Under den tid då Nervion seglade under engelsk flagg med Nervion Shipping, ett i Gibraltar registrerat rättssubjekt, som ägare hade fartyget en blandad engelsk och nordisk besättning. Besättningens löner grundade sig då på ett avtal som ingåtts mellan Sorek och en av ITF godkänd fackförening i Gibraltar. Det är riktigt att sex polska besättningsmän påmönstrades Nervion i Hälle d 4 okt 1982 under medverkan av Morska Agencja De lönevillkor som då bestämdes innebar att besättningens löner enligt gibraltaravtalet i stort sett överfördes på de nya besättningsmännen, dock att beloppen uträknades i dollar i stället för såsom tidigare i gibraltarpund. För varje besättningsman upprättades ett enskilt arbetsavtal och besättningsmannen fick en kopia av avtalet. - Då Nervion av Nervion Shipping överläts till Sheldon Ship Comp, vilket skedde genom Bill of Sale d 29 okt 1982, godkänd av Sheldon Ship Comp d 18 nov 1982, torde detta inte ha inneburit något egentligt ägarbyte. Ägarna av aktierna i Sheldon Ship Comp var sannolikt desamma som aktieägarna i Nervion Shipping. Flaggskiftet medförde ingen ändring i besättningens villkor. I och med att besättningsmännen efter att ha fått besked om att fartyget bytt ägare och seglade under ny flagg, fortsatt att arbeta ombord utan att säga upp sig får det antagas att de accepterat dessa förändringar. Genom att i samband med ägarskiftet skriva på ship's articles - att dessa upprättades först senare kan ej vitsordas - underkastade sig besättningsmännen panamansk rättsskipning i förhållandet mellan dem själva och rederiet. Några nya anställningsavtal upprättades inte mellan Sheldon Ship Comp, såsom ny ägare till Nervion, och besättningen utan de gamla avtalen "levde vidare". Hos Sorek i London gjorde man i ordning handlingar för registrering i Panama av besättningsmännens anställningsavtal. Ansökningar ifylldes och fotografier och läkarintyg anskaffades. Dessa handlingar skulle kompletteras med utdrag ur besättningsmännens sjöfartsböcker. Av någon anledning kom dock aldrig den avsedda registreringen till stånd. - Sedan Nervion under dec 1982 gjort resor på olika europeiska, mestadels tyska hamnar anlöpte fartyget d 7 dec 1982 Norrköping för att där lasta pappersrullar till S:t Malo i Frankrike. När Nervion kom till Norrköping befann sig B.T., som drev Tarantella, i London för att diskutera Nervions fortsatta drift med Sorek. Fartyget behövde nu reservdelar i svensk hamn. Dessutom skulle fartygets polske styrman mönstras som befälhavare i stället för den engelske kaptenen som skulle mönstra av. Eftersom B.T. inte hade tillfälle att själv sköta dessa angelägenheter tog han kontakt med J.A.. Denne, som tidigare under två perioder varit befälhavare på Nervion men som annars inte hade intresse i fartyget, förklarade sig villig att hjälpa tidsbefraktaren. - När J.A. d 8 dec 1982 kom ombord på Nervion i Norrköping pågick en diskussion mellan E.A. och stuveriarbetarna och enligt vad J.A. uppfattade rörde diskussionen blockadåtgärder. Från besättningens sida framfördes dock inte några önskemål om ändring i löner eller andra anställningsvillkor. Besättningsmännen hade ju nyligen påmönstrats och hade löneavtal med rederiet vilka de var nöjda med. E.A. begärde att rederiet genast skulle ingå ett ITF-avtal enligt "world wide" standard. Om rederiet inte gick med på detta skulle fartyget enligt E.A. förklaras i blockad. Fartyget var vid denna tidpunkt ungefär halvlastat. Något varsel hade inte förekommit och någon betänketid var det inte tal om. Den som hade att taga ställning till E.A:s krav var J.A., som E.A., naturligt nog, uppfattade som representant för rederiet. Besättningen var på detta stadium inte inblandad. J.A. kontaktade nu Sorek i London för att få instruktioner. Hos Sorek ansåg man att det rörde sig om utpressning men beslöt trots detta under protest att teckna ITF-avtal så att Nervion skulle kunna slutföra lastningen och lämna Norrköping. J.A. meddelade härefter E.A. att han fått besked om att han fick teckna ITF-avtal men framförde icke Soreks protester. E.A. krävde då att J.A. skulle förete fullmakt. I anledning härav begärde J.A. hos Sorek en fullmakt som skulle sändas genom telex. Trots att E.A. fick veta att en telexfullmakt var att vänta lät han förklara lastningen i blockad. Detta skedde kl 13, två timmar efter det att E.A. kommit ombord. Han krävde att rederiet skulle ingå special agreement med ITF och att enskilda arbetsavtal skulle upprättas. Vidare begärde han att rederiet genast skulle betala de avgifter samt bidrag till ITF:s välfärdsfond som anges under Schedule 2 i special agreement. Så snart J.A. fått den utlovade telexfullmakten och kunnat skaffa pengar upprättades avtal och erlades betalning i enlighet med E.A:s önskemål. När detta var klart, omkring kl 15, hävdes blockaden. Avtalspaketet upprättades av E.A.. Det hela skedde "över huvudet" på besättningen, som förelades enskilda arbetsavtal för undertecknande. - Mellan besättningsmännen och J.A. som representant för rederiet stod det fullt klart att de nya avtalen inte var någonting att bry sig om och att ingendera sidan kunde förpliktas att fullfölja dessa avtal, som föranletts av "tredjemans inhopp". Lönen till besättningen skulle alltså även fortsättningsvis betalas enligt det avtal man redan hade och ej enligt ITF-avtalet. - Det framtvingade kollektivavtalet, special agreement, enligt vilket rederiet bl a skulle betala medlemsavgifter för besättningsmännen i ITF Special Seafarers' Section innebar att den polska besättningen' tvångsanslöts till ITF. Varken enligt besättningsmännens hemlands lag eller flaggans lag kunde besättningen anslutas till en fackförening - i varje fall inte på detta sätt. - Rederiet åberopar till grund för sitt bestridande av käromålen att det kollektivavtal, special agreement, som ingicks d 8 dec 1982 mellan rederiet och ITF, och de av kärandena åberopade enskilda arbetsavtalen samma dag är ogiltiga. Ogiltigheten beror därpå att avtalen har tillkommit genom olaga tvång i form av en olaglig stridsåtgärd - blockad - från tredje mans sida, vilken föranlett att rederiet tvingats underteckna avtalen. Om det skulle anses att två blockader förekommit i Norrköping - dels från ITF och dels från Svenska Transportarbetareförbundets sida - hävdar rederiet att båda stridsåtgärderna varit olagliga och därför inte kunnat leda till något giltigt avtal. Nervions besättning deltog visserligen inte i någon stridsåtgärd i Norrköping men utnyttjade den uppkomna situationen och har därför ej rätt att åberopa avtalen. I fråga om M.B. gör rederiet gällande att det muntliga arbetsavtalet med denne d 30 dec 1982 med hänsyn till kollektivavtalets, special agreements, ogiltighet icke kan anses innefatta någon hänvisning till ITF-avtalet. - Härutöver görs från rederiets sida gällande att innehållet i kollektivavtalet och de därmed sammanhängande enskilda arbetsavtalen är otillbörligt och att avtalen därför saknar rättsverkan. - Rederiet gör gällande att i första hand panamansk och i andra hand engelsk lag är att tillämpa när det gäller frågorna om kollektivavtalets och de enskilda arbetsavtalens giltighet. Det är i och för sig riktigt att lönekrav är förenade med sjöpanträtt enligt 244 § sjölagen. 259 § sjölagen ger emellertid inget besked om vilket lands lag som skall tillämpas i fråga om löneavtalens giltighet. Denna § uttalar sig endast om sakrättsstatutet. Vad det emellertid gäller är obligationsstatutet. Det normala är att man, när det gäller att finna vilket lands lag som skall gälla, enligt reglerna i den internationella privaträtten, söker efter anknytningsfakta till olika inblandade länder. I fråga om sjöfart behöver detta dock ej ske. Här gäller nämligen flaggans lag, dvs lagen i det land där fartyget är registrerat. Eftersom fartyget Nervion var registrerat i Panama när avtalen ingicks skall man med ledning av panamansk lag bedöma om det avtalsförhållande som gällde mellan rederiet och sjömännen kunnat brytas upp och ges nytt innehåll på grund av de åtgärder som vidtagits i Sverige. Om ett avtal är civilrättsligt giltigt skall bedömas enligt obligationsstatutet. Det är den första frågan som kommer in under detta statut. I panamansk rätt, bl a art 197 i Código de Trabajo, finns regler om på vilket sätt gällande avtal kan ändras dels i allmänhet och dels, i synnerhet, genom arbetsrättsliga stridsåtgärder. Dessa panamanska regler, vilka alla står i överensstämmelse med arbetsrättsliga och civilrättsliga konventioner, som Panama anslutit sig till, har ej alls följts i detta fall. Det är härvid att märka att de stridsåtgärder som förekommit inte vidtagits av sjömännen själva utan av tredje man. - Om panamansk rätt ej skulle vara tillämplig på kollektivavtalet kan, i andra hand - eftersom ITF, som krävt att avtalet skulle ingås, har sitt säte i London - engelsk rätt vara att tillämpa på detta avtal. För den händelse det skulle komma i fråga någon alternativ lag att tillämpa på de enskilda arbetsavtalen, bör det vara engelsk rätt. - En tillämpning av svensk rätt på kollektivavtalet eller på de enskilda anställningsavtalen anser rederiet ej kunna komma i fråga. Ifall svensk rätt likväl skulle vara att tillämpa på dessa avtal hävdar rederiet att de stridsåtgärder som företogs i Norrköping d 8 dec 1982 under de speciella förhållanden som förelåg inte kunnat ligga till grund för giltigt avtal vare sig mellan ITF och rederiet eller mellan rederiet och besättningen. Även vid en tillämpning av svensk rätt åberopas att avtalens innehåll är otillbörligt och att avtalen därför är ogiltiga. Det tvång som rederiet utsattes för vid avtalens tillkomst är sådant som avses i 29 § avtalslagen Om avtalen inte skulle vara ogiltiga enligt 29 § avtalslagen bör de likväl med hänsyn till det otillbörliga avtalsinnehållet ej få åberopas eller skall i vart fall jämkas. I denna del hänvisas till 33 och 36 §§avtalslagen.

Kärandena: Det är i och för sig riktigt att man enligt praxis på sjöfartsområdet följer flaggans lag när det gäller frågor som rör t ex besättningens anställningsavtal med rederiet. Anknytningarna till en annan lag än flaggans lag kan emellertid vara så starka att regeln om att flaggans lag skall tillämpas bör frångås. I förevarande fall talar för en tillämpning av panamansk rätt att Nervion, när avtalen ingicks, formellt ägdes av ett i Panama registrerat bolag och seglade under panamansk flagg. Mot en sådan rättstillämpning och för en tillämpning av svensk rätt talar ett flertal omständigheter, bl a följande. När avtalen slöts hade Nervion varit registrerad i Panama knappt en månad; det enda skälet till omflaggningen var för övrigt det engelska kravet på att befälhavaren skulle vara engelsman. Nervion har aldrig gått i trafik på Panama eller anlöpt panamansk hamn. Rederiets drift har aldrig varit förlagd till Panama; enligt kärandenas uppfattning har rederiverksamheten bedrivits i Sverige. Det har inte heller funnits någon person i Panama som engagerat sig för fartyget. Belysande är att det visade sig icke vara möjligt att delge stämningen i målet i Panama. Visserligen uppgavs det att en advokat i Panama företrädde rederiet där, men denne var ej behörig att mottaga en stämning. Ytterligare kan nämnas att föreskrifterna i panamansk lag om registrering av anställningskontrakten i Panama ej följts. Vidare har en bestämmelse om att 10 % av sjömännen på ett panamanskt fartyg skall vara panamanska medborgare ej iakttagits. Bl a dessa förhållanden visar att anknytningen till Panama är av högst formell natur. - Om den nämnda huvudprincipen angående tillämpning av flaggans lag skall frångås - vilket enligt kärandenas mening bör ske i detta fall - ter det sig overkligt att tänka sig att en svensk domstol i stället skulle tillämpa ett annat främmande lands lag. Såsom alternativ lag kan enligt kärandenas uppfattning inte ifrågakomma annan lag än svensk lag. Det finns en stark anknytning till svensk rätt. Fartyget har sålunda under den aktuella perioden varit i trafik till och från svenska hamnar. Svenska medborgare har helt ägt Sheldon Ship Comp eller i vart fall haft ett dominerande inflytande över såväl Nervion Shipping som Sheldon Ship Comp. Vidare har special agreement och de enskilda anställningsavtalen d 8 dec 1982 ingåtts i Sverige. - I panamansk rätt, bl a art 1116 och 1118 i Código Civil, finns liksom i Sverige bestämmelser om rättshandlingars ogiltighet på grund av tvång m m. - Av bl a art 1 och 2 i Código de Trabajo framgår emellertid att dessa regler i Código Civil inte är tillämpliga på arbetsrättsliga konflikter. I art 197 i Código de Trabajo stadgas att villkoren i ett arbetsavtal endast kan ändras genom kollektivavtal på det sätt som anges i lagen, eller genom en överenskommelse. Panamansk rätt synes sakna bestämmelser om blockad men om de i Código de Trabajo för strejk givna reglerna skall gälla även blockad vill kärandena inte bestrida att de stridsåtgärder som lett till de nu ifrågavarande enskilda arbetsavtalen för sjömännen på Nervion ej är i överensstämmelse med dessa regler. Art 197 förutsätter dock att det redan föreligger ett arbetsavtal som kan bli föremål för ändring. Kärandena gör emellertid gällande att det vid tidpunkten för stridsåtgärderna i Norrköping inte fanns några enskilda arbetsavtal mellan rederiet - Sheldon Ship Comp - och sjömännen. Art 197 är därför ej tillämplig i detta fall. Även om det - såsom rederiet påstår - fanns tidigare ingångna arbetsavtal mellan rederiet och besättningen och art 197 således är tillämplig har man att beakta art 499 och 500 i Código de Trabajo. Enligt art 500 är en annars olaglig strejk att anse som laglig om arbetsgivaren ej - såsom anges i art 499 - inom tre dagar från strejkens utbrott gjort framställning om att den skall förklaras olaglig. Eftersom någon sådan framställning inte gjorts av rederiet skall stridsåtgärderna alltså betraktas som lagliga. - Om TR:n ej skulle godta vad som nu sagts medger kärandena att stridsåtgärderna varit otillåtna och de enskilda arbetsavtalen därför förmodligen ogiltiga enligt panamansk rätt. En tillämpning av panamanska regler i detta fall skulle emellertid enligt kärandenas mening uppenbart strida mot den svenska rättsordningen, varför TR:n enligt principerna angående ordre public är förhindrad att tillämpa dessa regler. TR:n kan sålunda inte tillämpa en bestämmelse i panamansk rätt som skulle innebära att ett anställningsavtal, som ingåtts som en följd av en i Sverige uppenbart tillåten stridsåtgärd, skulle vara ogiltigt. Ej heller kan TR:n tillämpa panamanska regler som innebär en kränkning av föreningsrätten eller rätten för vissa grupper av anställda att vidtaga stridsåtgärder. De bestämmelser i panamansk rätt som i detta sammanhang bör särskilt uppmärksammas är följande. Med fackföreningar avses i Código de Trabajo endast erkända, i denna lag angivna sammanslutningar (art 333). 75 % av medlemmarna i en sådan fackförening skall vara panamanska medborgare (art 347) och ledningen för fackföreningen måste utgöras av panamaner (Constitucion Politica de la Republica de Panamá art 64). Innehållet i dessa bestämmelser medför de facto att besättningen på panamaregistrerade fartyg - som till 90 % kan bestå av utländska medborgare - saknar föreningsrätt och är berövade möjligheten att få till stånd kollektivavtal som gäller för deras anställning. Även när omständigheterna är sådana att enligt panamansk rätt stridsåtgärder kan komma i fråga, kan dessa, med hänsyn till de procedurregler som finns i den panamanska lagen, knappast få någon effekt när det gäller anställda på fartyg. Sedan de anställda framlagt sitt krav skall arbetsgivaren sålunda inom två dagar delges detta (art 435 i Código de Trabajo). Samtidigt skall medlare utses (art 437). Arbetsgivaren skall ha tillfälle att yttra sig inom fem dagar (art 436) och medlingen kan fortgå längst i 12 arbetsdagar från det att arbetsgivaren blivit delgiven (art 443.1). Efter en varseltid av ytterligare minst fem dagar kan man slutligen utlysa en strejk (art 490). Detta görs för fackföreningens räkning av generalförsamlingen (art 489). När det gäller fartyg är det dessutom så att strejken är laglig endast under den ytterligare förutsättningen att fartyget ej seglar eller är ankrat utanför en hamn (art 274). - Till stöd för att en tillämpning av de panamanska reglerna uppenbart skulle strida mot den svenska rättsordningen och att TR:n därför är förhindrad att följa dessa regler vill kärandena ytterligare hänvisa till att blockaden utgjort en sympatiåtgärd och att en sådan åtgärd enligt svensk rätt är otillåten endast om den sker till förmån för någon som ej själv äger företaga någon stridsåtgärd. Kärandena vill vidare framhålla att rätten att vidtaga fackliga stridsåtgärder i Sverige är grundlagsfäst genom bestämmelser i 2 kap 17 § regeringsformen. - Enligt svensk arbetsrätt, som enligt kärandena skall tillämpas, var stridsåtgärderna i Norrköping - såväl primäråtgärden som stuveriarbetarnas sympatiblockad - fullt tillåtna. Den normala varseltiden om en vecka iakttogs visserligen inte men detta är ej heller nödvändigt när det gäller fartyg i hamn som kan förväntas lämna hamnen innan denna tid gått till ända. Om stuveriarbetarnas blockad skulle anses ha inneburit olaga tvång är avtalen likväl ej att betrakta som ogiltiga eftersom varken ITF eller sjömännen insett att det kunde vara fråga om en otillåten åtgärd. - För övrigt bestrider kärandena att de enskilda arbetsavtalen tillkommit under sådana förhållanden att rederiet, såsom påståtts, befunnit sig i en utpressningssituation Nervion var nämligen vid avtalstillfället fullt sjöduglig och rederiet var oförhindrat att låta Nervion avgå från Norrköping med den last som redan intagits. I detta sammanhang är att märka att de enskilda arbetsavtalen - såsom förut nämnts - överlämnades till E.A. först sedan blockaden hävts och lastningen återupptagits. - Kärandena bestrider att avtalsvillkoren i något avseende varit otillbörliga.

Sheldonbolaget: Skäl saknas att i detta fall frångå huvudregeln att bl a frågor angående sjömäns anställningsvillkor skall bedömas enligt flaggans lag. Sheldon Ship Comp, som i Panama registrerats som ägare till Nervion, är ett panamanskt bolag med en styrelse som - i enlighet med reglerna i Panama - delvis består av panamanska medborgare. Vilka personer som är ägare till bolagets aktier saknar betydelse för lagvalsfrågan Likaså är det betydelselöst att Nervion ej gått i trafik på Panama och att fartygsdriften ej varit förlagd dit. Rederibolagets styrelse i Panama har rätt att företräda bolaget i alla angelägenheter men för att den skall få mottaga stämning måste den ha en särskild generalfullmakt. En sådan fullmakt utfärdades för styrelsen d 18 nov 1982. Om någon annan lag än panamansk lag skall tillämpas på sjömännens anställningsförhållanden bör det vara engelsk lag. En tillämpning av svensk rätt kan inte komma i fråga främst av det skälet att inte någon av de ifrågavarande sjömännen är svensk. Något svenskt skyddsintresse, som skulle kunna motivera en tillämpning av svensk lag, föreligger alltså inte. Att Nervion under den aktuella tiden varit i trafik till och från svenska hamnar bestrides. - I detta sammanhang kan hänvisas till prop 1975/76:105 bil 1 s 327 där departementschefen angående medbestämmandelagens tillämplighet på arbetsgivar- och arbetstagarförhållanden med internationell anknytning uttalar bl a att lagen bör gälla även beträffande utlandsregistrerade fartyg om fartyget "har dominerande anknytning till svenska förhållanden, t ex om fartyget går i trafik som regelbundet berör svenska hamnar och de anställda till övervägande delen har svensk nationalitet" Med trafik som regelbundet berör svenska hamnar torde här avses linjetrafik. - Rederiet vidhåller att det vid tiden för stridsåtgärderna i Norrköping redan förelåg anställningsavtal mellan rederiet och besättningsmännen. En ändring av dessa avtal kunde enligt panamansk rätt endast komma till stånd genom lovliga och lagliga stridsåtgärder eller genom en överenskommelse. Inget av dessa villkor har uppfyllts. - Även om de stridsåtgärder som förekommit varit lagliga enligt svensk rätt har de inte varit det enligt panamansk rätt, vilket här är avgörande. Código de Trabajo behandlar sålunda överhuvudtaget icke blockad. Av detta följer också att art 499 ej är tillämplig i detta fall. Någon frivillig överenskommelse om nya lönevillkor har inte heller ingåtts. Besättningsmännen var ju tvärtom ense med rederiet om att ITF-avtalet inte skulle tillämpas utan att de gamla avtalen skulle gälla. Den omständigheten att vissa besättningsmän senare genom ITF förmåtts att utnyttja den uppkomna situationen för att framställa högre lönekrav i rättegången saknar betydelse. - Att en tillämpning av reglerna i panamansk arbetsrätt, vilka utformats i enlighet med internationella konventioner som Panama anslutit sig till, skulle strida mot svensk ordre public bestrides. Reglerna överensstämmer väl med de bestämmelser som gäller i de flesta andra länder. I många länder har just sjömännens förhållanden medfört särskilda arbetsrättsliga problem. Detta är ingenting anmärkningsvärt. Det är för övrigt först under senare år som sjömännen i vissa länder givits rätt till fackliga stridsåtgärder.

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Witt samt rådmännen Täcklind och Andréasson) anförde i dom d 28 sept 1984: Kärandenas i målet framställda yrkanden grundas, såvitt avser sex av de ifrågavarande sju besättningsmännen, på de skriftliga enskilda arbetsavtal som ingicks d 8 dec 1982 i Norrköping mellan rederiet, företrätt av J.A., och besättningsmännen. I dessa avtal hänvisas till det löpande ITF-avtalet. Beträffande den sjunde besättningsmannen, M.B., åberopas det enskilda arbetsavtal som ingicks muntligen d 30 dec 1982 mellan rederiet genom Nervions befälhavare och M.B. och som enligt ITF - som övertagit M.B:s talan - får anses innefatta samma hänvisning till ITF-avtalet.

Rederiet har bestritt käromålen på den grunden att såväl det kollektivavtal, special agreement, som ingicks d 8 dec 1982 mellan rederiet och ITF - vari rederiet förbinder sig bl a att införliva ITF- avtalets villkor med besättningsmännens enskilda anställningskontrakt - som de av kärandena åberopade enskilda arbetsavtalen samma dag är ogiltiga. Ogiltigheten beror enligt rederiet därpå att avtalen tillkommit genom olaga tvång i form av olaglig stridsåtgärd - blockad - vilken föranlett att rederiet tvingats underteckna avtalen. Vad angår M.B. har rederiet gjort gällande att det muntliga anställningsavtalet d 30 dec 1982 med hänsyn till kollektivavtalets ogiltighet icke kan anses innefatta någon hänvisning till ITF-avtalet. Rederiet har vidare till stöd för sitt bestridande åberopat att innehållet i kollektivavtalet och de enskilda arbetsavtalen saknar rättsverkan eftersom de i olika av rederiet angivna hänseenden är otillbörliga.

När det gäller att taga ställning till huruvida kollektivavtalet och de av kärandena åberopade enskilda arbetsavtalen d 8 dec 1982 är giltiga och om det muntliga anställningsavtalet d 30 dec 1982 med M.B. innefattat en hänvisning till ITF-avtalet måste först bestämmas vilket lands lag som skall tillämpas.

Kärandena hävdar i denna del att svensk lag är att tillämpa medan rederiet däremot påstår att i första hand panamansk och i andra hand engelsk lag är tillämplig.

Till stöd för påståendet att svensk lag skall gälla har från kärandesidan åberopats i första hand att det vid målets anhängiggörande yrkades sjöpanträtt för fordrade belopp jämlikt 244 § 1 p sjölagen och att enligt 259 § 1 st sjölagen, när sådan sjöpanträtt som avses i bl a 244 § åberopas inför svensk myndighet, svensk lag skall tillämpas. TR:n finner emellertid att bestämmelsen i 259 § sjölagen endast reglerar vilken lag som skall tillämpas beträffande själva sjöpanträtten. Stadgandet bestämmer sålunda sakrättsstatutet men ger icke något besked angående obligationsstatutet, dvs den lag enligt vilken sådana frågor som giltigheten av ett anställningsavtal som åberopats som grund för sjöpanträtt skall avgöras.

Den aktuella lagvalsfrågan får därför lösas med ledning av de normer för lagkonflikter som gäller enligt svensk internationell privaträtt.

Beträffande rättsförhållandena mellan redare och besättning i anledning av ingångna anställningsavtal torde - såsom parterna synes vara ense om - råda en presumtion för att flaggans lag skall tillämpas.

När de enskilda arbetsavtal varom är fråga ingicks ägdes Nervion av ett i Panama registrerat bolag - Sheldon Ship Comp Inc - och seglade under panamansk flagg. Kärandena gör emellertid gällande att trots detta svensk - och ej panamansk - lag skall tillämpas i målet eftersom Nervions anknytning till Panama var av endast formell natur medan anknytningen till Sverige var mycket stark. Svensk anknytning förelåg enligt kärandena bl a därigenom att svenska medborgare ägde Sheldon Ship Comp och hade ett dominerande inflytande över fartyget och rederirörelsen som i praktiken drevs från Sverig, att Nervion under den aktuella perioden var i trafik till och från svenska hamnar samt att avtalen d 8 dec 1982 ingicks i Sverige.

Beträffande Nervions och rederirörelsens anknytning till Panama resp Sverige må här anmärkas följande.

Av utredningen framgår att Nervion tidigare ägdes av Nervion Shipping Ltd med säte i Gibraltar och då seglade under engelsk flagg samt att fartyget d 18 nov 1982 försåldes till Sheldon Ship Comp och omflaggades till panamansk flagg. Enligt uppgift av rederiet, vilken inte bestritts, har Sheldon Ship Comp en styrelse, som i enlighet med panamansk lag delvis består av panamanska medborgare. - Anmärkas kan emellertid att någon företrädare för bolaget med behörighet att mot taga stämning icke kunde anträffas när stämningen i målet skulle delges, varför kungörelsedelgivning fick ske. - Angående aktieägarna i Nervion Shipping har kärandena åberopat ett meddelande från en undersökningsbyrå i Gibraltar. Enligt detta meddelande, vars riktighet rederiet förklarat sig ej vitsorda, ägdes aktierna i Nervion Shipping av 14 personer med hemvist i Sverige, bl a H.Ö., J.A., B.T., Å.B., O.O. och E.G.. Av ett d 1 okt 1981 mellan Nervion Shipping och Tarantella ingånget tidsbefraktningsavtal, som ingivits av rederiet, framgår att 11 av de 14 personer som enligt det nämnda meddelandet från Gibraltar var ägare av aktierna i Nervion Shipping - samt ytterligare en person - tecknat personlig borgen på avtalet till säkerhet för tidsbefraktarens förpliktelser. Vem eller vilka som äger aktierna i Sheldon Ship Comp har rederiet icke uttalat sig om i vidare mån än att rederiet uppgivit att överlåtelsen d 18 nov 1982 från Nervion Shipping till Sheldon Ship Comp inte torde ha inneburit något egentligt ägarbyte. Kärandena har i denna del åberopat ett meddelande från det svenska generalkonsulatet i Panama till den svenska ambassaden i Bogota d 13 april 1983 i samband med försöken att delge rederiet stämningen i målet. I detta uttalas bl a att generalkonsulatet från det panamanska skeppsregistret inhämtat att "owners of Sheldon Ship Comp" är X. Shipping, (adress uteslutet här), Stockholm. Riktigheten av denna uppgift har bestritts av rederiet. - I fråga om Sorek Chartering Ltd i London, som enligt rederiet handhaft Nervions drift såsom managementbolag, har rederiet åberopat handlingar varav bl a framgår att Sorek under 1982 för Nervion Shippings räkning fakturerat Tarantella Trading AB, (adress uteslutet här), Stockholm för timecharterhyra.

Till styrkande av sitt påstående att Nervion under den aktuella perioden varit i trafik till och från svenska hamnar har kärandena åberopat utdrag ur fartygets skeppsdagbok för tiden d 26 nov 1982 - d 10 febr 1983. Detta visar bl a att Nervion under tiden från d 26 nov 1982 till dess fartyget d 7 dec 1982 kom till Norrköping anlöpt två hamnar, nämligen Amsterdam och Flensburg, samt att Nervion efter avgången från Norrköping d 9 dec 1982 anlöpte S:t Malo, Rotterdam, Husum, Bremen, Norrköping, Oxelösund, Fécamp, Caen och Holbæk innan fartyget d 7 febr 1983 ankom till Helsingborg.

Vad som här förut anmärkts och eljest förekommit angående Nervions och rederirörelsens anknytning till Sverige gör det antagligt att i Sverige bosatta svenska medborgare under den tid varom är fråga haft starka ekonomiska intressen i fartyget Nervion och dess drift. Huruvida rederibolaget haft svenska ägare med dominerande inflytande över rederirörelsen framgår dock ej av utredningen. Oavsett hur därmed förhåller sig och oavsett att Nervion - såsom skeppsdagboksutdraget utvisar - med viss regelbundenhet trafikerat svenska hamnar och att avtalen d 8 dec 1982 ostridigt ingåtts i Sverige anser TR:n emellertid att omständigheterna i målet icke är sådana att det finns skäl frångå principen att rättsförhållanden mellan rederi och besättning skall bedömas enligt flaggans - i detta fall panamansk - lag. Härvid beaktar TR:n särskilt att de enskilda arbetsavtal, vars giltighet saken gäller, ingåtts med en polsk besättning och att icke någon avtalspart är svensk.

Till utredning angående innehållet i panamansk rätt har rederiet till TR:n ingivit - i engelsk översättning - dels utdrag ur delar av Panarnas civillag, Código Civil, dels en 1974 tryckt utgåva av den panamanska arbetsrätten, Código de Trabajo.

Av bestämmelserna i Código Civil återges nu följande i engelsk översättning.

CIVIL CODE: TITLE II: CHAPTER II: ON ESSENTIAL REQUIREMENTS FOR THE VALIDITY OF CONTRACTS:

Article 1112: There is a contract only when the following requirements are fullfilled:

- Consent of the contracting parties;

- Concrete object which is the subject of the contract; and

- Cause of the obligation being established.

- - -

Article 1116: The consent given by mistake, violence, intimidation or fraudulent representation shall be null.

- - -

Article 1118: There is violence when, in order to force consent irresistible force is used.

There is intimidation when one of the contracting parties is influenced so as to have a rational and well-founded fear of suffering imminent and serious harm to his person or property or the person or property of his spouse, descendants or ascendant relatives.

In order to determine intimidation the age, sex and condition of the person must be taken into consideration.

Fear of displeasing the persons to whom submission and respect are owed shall not annul a contract.

Article 1119: Violence or intimidation shall annul the obligation even if they had been used by a third person who is not a party of the contract.

Código de Trabajo innehåller inledningsvis följande.

Article 1. The present Code governs relations between capital and labor, establishing special state protection in favor of the workers, so that the State may intervene with the purpose of providing remunerative employment to all those who lack it, ensuring for every workman the necessary economic conditions for a decent standard of living.

Article 2. The provisions of this Code are of public order and they bind all persons, natural or legal, enterprises, undertakings and establishments that are at present established or that may be established within the national territory.

Under rubriken "Modification of Working conditions" stadgas i art 197 i Código de Trabajo bl a följande.

The terms and conditions of a labor contract can only be modified:

1. By collective labor agreement and the Internal Working Regulation, in the cases and with the limitations provided for in this Code, and

2.

By mutual consent.

Av art 197 följer att, enligt panamansk rätt, ett arbetsavtal - förutom genom "internal working regulations varom ges föreskrifter i Código de Trabajo - endast kan ändras antingen genom kollektivavtal i överensstämmelse med bestämmelserna i Código de Trabajo eller genom en överenskommelse, "mutual consent"

Kärandena har för den händelse kollektivavtalets och de enskilda arbetsavtalens giltighet skall bedömas enligt panamansk rätt gjort gällande att art 197 i Código de Trabajo inte kan tillämpas eftersom det vid tiden för dessa avtals tillkomst inte förelåg några arbetsavtal mellan Sheldon Ship Comp och besättningsmännen och art 197 endast avhandlar på vilka sätt villkoren i bestående arbetsavtal kan ändras. Häremot har rederiet invänt att några nya arbetsavtal mellan rederiet och besättningsmännen visserligen inte upprättades i anledning av att äganderätten till Nervion övergick till Sheldon Ship Comp men att de tidigare träffade anställningsavtalen som ingåtts d 4 okt 1982 i Hälle - och som innebar att lönevillkoren enligt det tidigare gibraltaravtalet i stort sett överfördes på de nya besättningsmännen - levde vidare. Någon skriftlig dokumentation eller annan närmare utredning beträffande de avtal som sålunda gällt enligt rederiet har inte framlagts i målet men TR:n anser likväl att annat ej kan antagas än att det d 8 dec 1982 förelegat avtal mellan rederiet och besättningsmännen varigenom besättningsmännens anställningsvillkor varit i huvudsak reglerade. Art 197 är därmed tillämplig.

I målet är upplyst att kollektivavtalet, special agreement, d 8 dec 1982 och de skriftliga enskilda arbetsavtalen samma dag ingåtts av rederiet sedan ITF, företrätt av E.A., i syfte att förmå rederiet att ingå avtalen förklarat allt arbete ombord på Nervion i blockad samt Svenska Transportarbetareförbundet på hemställan av E.A. såsom sympatiåtgärd blockerat den fortsatta lastningen av fartyget. Av rederiets egna uppgifter och av vad E.A., hörd som vittne i målet, berättat framgår att besättningsmännen - som före avtalstecknandet ännu inte var medlemmar i ITF - solidariserat sig med dessa åtgärder.

Rederiet har hävdat att rederiet, när kollektivavtalet och de skriftliga enskilda arbetsavtalen ingicks, till följd av blockaden i Norrköping befunnit sig i en utpressningssituation och utsatts för olaga tvång. Häremot har kärandena invänt att Nervion vid tillfället var fullt sjöduglig och att rederiet var oförhindrat att låta Nervion avgå från Norrköping med den last som redan intagits. Även om det, såsom kärandena uppgivit, inte förelegat något hinder ur sjösäkerhetssynpunkt för rederiet att låta Nervion avsegla utan att ha avslutat lastningen måste dock ett sådant tillvägagångssätt antagas ha medfört ett avsevärt ekonomiskt avbräck för rederiet. Förhållandena då avtalen ingicks får därför, enligt TR:ns mening, anses ha varit sådana som avses i art 1118 2 st i Código Civil.

En jämförelse mellan förut återgivna regler i Código Civil och i Código de Trabajo ger - såsom torde vara ostridigt i målet - vid handen att bestämmelserna i art 1116 och 1118 i Código Civil om att ett vid ett avtalsslut lämnat medgivande, som tillkommit genom tvång, är ogiltigt icke skall gälla om tvånget utgjorts av en enligt Código de Trabajo tillåten stridsåtgärd.

Frågan är då närmast om kollektivavtalet och de skriftliga enskilda arbetsavtalen - trots att de tillkommit i strid med lydelsen av art 1118 2 st i Código Civil - likväl skall anses giltiga av det skälet att det tvång i form av blockad som rederiet utsatts för och som förmått rederiet att ingå avtalen utgjorts av en lovlig stridsåtgärd i en facklig konflikt.

Bedömd med ledning av gällande svensk rätt torde de av ITF föranstaltade blockaderna i Norrköping d 8 dec 1982 ha utgjort i och för sig tillåtna stridsåtgärder. Spörsmålet om blockadernas tillåtlighet såsom en förutsättning för avtalens giltighet skall emellertid enligt TR:ns mening i detta fall, även det, lösas med tillämpning av panamansk rätt såsom flaggans lag.

I Código de Trabajo finns bestämmelser om kollektiva arbetskonflikter i Book III, Title III och om strejk, "strike", och sympatistrejk, "sympathy strike", i Title IV. Här anges bl a de procedurregler som skall följas vid strejk. Sålunda ges föreskrifter om hur de anställdas krav skall framläggas och delges arbetsgivaren, om obligatorisk medling och om varsel m m Av art 484 framgår att en sympatistrejk får utlysas - vid ett enda tillfälle och bara under två timmar - av arbetare, som tillhör samma yrke eller näring, "trade". Vidare föreskrivs att sympatistrejk, med visst angivet undantag, bara kan förklaras i "work centers" som är belägna i samma distrikt. Någon bestämmelse angående blockad finns inte i Código de Trabajo.

Kärandena har förklarat, att panamansk rätt synes sakna bestämmelser om blockad. De har vidgått att de stridsåtgärder som ledde till avtalen d 8 dec 1982 ej företagits i överensstämmelse med de panamanska bestämmelserna om strejk, men påstått att stridsåtgärderna likväl - under förutsättning att de i Código de Trabajo för strejk givna reglerna gäller även blockad - skall anses ha varit tillåtna enligt panamansk rätt och avtalen till följd härav giltiga, eftersom rederiet inte - i överensstämmelse med art 499 i Código de Trabajo - inom tre dagar från det att blockaden vidtogs gjort framställning om att blockaden skulle förklaras olaglig. Häremot har rederiet invänt att de ifrågavarande blockaderna inte utgjort stridsåtgärd som Código de Trabajo behandlar och att art 499 därför ej är tillämplig.

Såsom förut angivits innehåller Código de Trabajo icke någon bestämmelse om blockad och TR:n finner, inte minst med hänsyn till det sätt på vilket strejkrätten reglerats i denna lag, att det måste antagas att i varje fall Svenska Transportarbetareförbundets blockad av lastningen i Norrköping - som är den enda stridsåtgärd som haft praktisk betydelse i det aktuella fallet - ej varit tillåten enligt panamansk rätt. Då någon analog tillämpning av strejkreglerna på denna blockad ej heller rimligen kan ifrågakomma saknar det betydelse att rederiet icke gjort någon framställning enligt art 499.

Enär transportarbetareblockaden d 8 dec 1982 sålunda utgjort en olovlig stridsåtgärd enligt panamansk rätt, som TR:n funnit vara tillämplig, är kollektivavtalet och de sex d 8 dec 1982 ingångna skriftliga enskilda arbetsavtalen ogiltiga och kan därför inte åberopas. Eftersom detta innebär att ITF-avtalets villkor icke kommit att införlivas med de sex besättningsmännens anställningsavtal kan dessa villkor ej heller anses ha kommit att gälla för M.B. när han anställdes på Nervion d 30 dec 1982.

För TR:n återstår härefter att pröva om de panamanska regler varom är fråga, såsom kärandena påstått, uppenbart strider mot den svenska rättsordningen så att TR:n enligt principerna om ordre public skulle vara förhindrad att tillämpa dem. I denna del har kärandena andragit att TR:n inte kan tillämpa panamanska bestämmelser som skulle innebära att ett anställningsavtal, ingånget som en följd av en i Sverige uppenbart tillåten stridsåtgärd, skulle vara ogiltigt eller regler som innebär kränkning av föreningsrätten eller av rätten för vissa grupper av anställda att vidtaga stridsåtgärder.

Såsom TR:n förut anfört torde blockaden d 8 dec 1982 ha utgjort en enligt gällande svensk rätt tillåten stridsåtgärd. Detta medför emellertid, enligt TR:ns mening, ej att en tillämpning av panamansk rätt, innebärande att av blockaden föranledda avtal förklaras ogiltiga, skulle strida mot grunderna för den svenska rättsordningen. Beträffande vad kärandena i övrigt anfört till stöd för påståendet att de panamanska reglerna skulle strida mot svensk ordre public kan anmärkas att det av ett flertal bestämmelser i Código de Trabajo, vartill kärandena hänvisat, framgår att enligt panamansk rätt arbetstagarnas möjligheter att sammansluta sig i fackföreningar och vidtaga fackliga stridsåtgärder är - jämfört med förhållandena enligt svensk kollektiv arbetsrätt, som undergått stora förändringar under de senaste årtiondena - starkt kringskurna och att särskilt besättningsmän på panamaregistrerade fartyg, såsom de panamanska bestämmelserna är utformade, synes ha små möjligheter att med hjälp av fackliga åtgärder hävda sina intressen gentemot arbetsgivaren. De panamanska bestämmelserna - som enligt vad rederiet obestritt uppgivit är i överensstämmelse med internationella konventioner vartill Panama anslutit sig - kan emellertid enligt TR:ns uppfattning icke anses vara så uppenbart oförenliga med grundsatserna för den svenska rättsordningen att bestämmelserna i förevarande fall - där ingen av de besättningsmän saken gäller är svensk medborgare och ej heller eljest något svenskt skyddsintresse är förhanden - av hänsyn till ordre public ej skall kunna tillämpas.

På grund av vad sålunda upptagits och då kärandena ej åberopat annan grund för sina yrkanden än de ifrågavarande sju enskilda arbetsavtalen skall käromålen ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålen ogillas.

HovR:n för Västra Sverige

ITF samt A.K. och K.K. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade - med viss jämkning - bifall till sin i TR:n förda talan.

Sheldonbolaget bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Löfstedt, hovrättsrådet Gislev, referent, hovrättsassessorn Wikström och adj led Frennered) anförde i dom d 7 febr 1986:

Domskäl

Domskäl. Parterna har beträffande sakförhållandena lämnat samma uppgifter som vid TR:n, rederiet dock med följande ändring och förtydligande: Överlåtelsen av Nervion till Sheldon Ship Comp innebar att även visst byte på aktieägarsidan förekom. - Det var d 8 dec 1982 överhuvudtaget inte tal från E.A:s sida om någon primärkonflikt utan endast om stuvarnas åtgärd.

Vad avser lagvalsfrågan har ITF och medparter - som i HovR:n inte vid hållit sitt påstående att frågan regleras av stadgandet i 259 § 1 st sjölagen - hävdat att svensk lag skall tillämpas främst på grund av att Nervions anknytning till Panama varit en skenkonstruktion och Sheldon Ship Comp endast fungerat som bulvan för de svenska ägarna, som haft ett dominerande inflytande över fartyget och dess drift. HovR:n ansluter sig dock till TR:ns bedömning att omständigheterna i målet inte är sådana att det finns skäl frångå principen att juridiska personers rättsliga status skall upprätthållas och att flaggans lag är tillämpligt obligationsstatut vad gäller rättsförhållandet mellan rederiet och besättningen (jfr prop 1975/76:105 bil 1 s 327).

Angående frågan om det d 8 dec 1982 redan förelegat anställningsavtal mellan Sheldon Ship Comp och besättningen har ITF och medparter i HovR:n anfört bl a: Några ship's articles eller anställningsavtal fanns inte när E.A. besökte fartyget i Norrköping.

Besättningen hade inte heller underrättats om att byte av arbetsgivare skett. Arbetsgivaransvaret låg därför kvar hos Nervion Shipping Ltd tills avtalen d 8 dec 1982 träffades. Det är således inte fråga om någon ändring av bestående avtal mellan Sheldon Ship Comp och besättningen. Detta gäller i vart fall beträffande B.A. och J.B., vilka samma dag som stridsåtgärderna vid togs påmönstrade i de befattningar de hade under den i tvisten aktuella tiden. M.B. tillträdde sin tjänst senare.

Även om nya anställningsavtal inte upprättades i samband med att Nervion överläts till Sheldon Ship Comp har det med hänsyn till flaggbytet funnits anledning för besättningen att reflektera över vad detta inneburit. Genom att arbetet på fartyget fortsatts måste anses att anställningsförhållande uppkommit mellan besättningen och Sheldon Ship Comp Beträffande B.A. och J.B. finns inte heller anledning anta annat än att deras anställningsvillkor var reglerade när J.A. för rederiets räkning ingick kollektivavtalet och de enskilda arbetsavtalen. Som TR:n funnit är därmed art 197 i Código de Trabajo tillämplig.

Beträffande tolkningen av art 1118 i Código Civil har ITF och medparter hävdat att orden "harm to property" endast omfattar sakskada och inte kan ges en så vid innebörd att härmed avses också allmän förmögenhetsskada. Rederiet har - om denna tolkning skulle godtas - invänt att sjövärdighetsbrister förelegat eftersom fartyget endast var dellastat och det därför före avgång hade krävts omtrimning av lasten, något som omöjliggjordes på grund av stuveriarbetarnas blockad. Enligt rederiets uppfattning har sjövärdighetsbristerna utgjort en fara för både person och sak.

Någon utredning om vad som omfattas av ordet "property i artikeln har inte förebringats. Med hänsyn till artikelns syfte finner HovR:n emellertid inte skäl betvivla att bestämmelsen omfattar också allmän förmögenhetsskada HovR:n ansluter sig därför till TR:ns bedömning att förhållandena då avtalen ingicks varit sådana som avses i art 1118 2 st i Código Civil.

Frågan blir då om den blockad som förmått rederiet att ingå avtalen skall anses utgöra en lovlig stridsåtgärd och efter vilken lag denna fråga skall bedömas. ITF och medparter har anfört att, oavsett att panamansk rätt avgör om otillåtna stridsåtgärder skall leda till ogiltighet av ett ingånget avtal, frågan om tillåtligheten av stridsåtgärder i allt fall skall bedömas enligt lagen i det land där de genomförs. Till stöd för denna uppfattning. har de åberopat arbetsdomstolens avgöranden AD 1961 nr 30 och AD 1978 nr 160. Rederiet har häremot anfört att denna uppfattning skulle leda till att rättsförhållandet mellan rederi och besättning och parternas möjlighet att påverka detta rättsförhållande skulle växla allt efter de hamnar ett fartyg anlöper.

De av ITF och medparter åberopade rättsfallen rör lovligheten enligt svensk rätt av i Sverige vid tagna sympatiåtgärder till förmån för utomlands pågående fackliga konflikter. Arbetsdomstolen har därvid funnit att som huvudprincip gäller att en sympatiåtgärd till förmån för part i utländsk facklig konflikt är tillåten endast under förutsättning att primäråtgärden är lovlig. Frågan om primäråtgärdens lovlighet har bedömts med utgångspunkt från vad som gällt i resp främmande land, dvs det arbetsrättsliga statutet för parterna i den utländska fackliga konflikten har varit utgångspunkten för prövningen. Det angivna statutet har dock ej tillämpats fullt ut; svensk rätt har i vissa delar tillagts betydelse vid prövningen. Rättsfallen ger därför inte närmare ledning i frågan om svensk internationell privaträtt innebär att svensk rätt skall tillämpas på frågan om sympatiåtgärdens lovlighet i förevarande mål. Huvudregeln i svensk internationell privaträtt är att avtalsstatutet - i detta fall flaggans lag - reglerar parternas rättigheter och förpliktelser och bl a tillämpas på frågor om avtals giltighet. Förevarande mål gäller just sådan fråga. Denna bör därför, oavsett huruvida enligt svensk rätt lovliga stridsåtgärder vidtagits, i enlighet med huvud regeln i sin helhet avgöras enligt avtalsstatutet dvs panamansk rätt. För en sådan lösning talar även behovet av en enhetlig reglering av besättningens förhållanden i internationell sjöfart.

I målet är ostridigt att vidtagna stridsåtgärder inte företagits i enlighet med de föreskrifter som finns angivna i den panamanska lagen. ITF och medparter har emellertid påstått att stridsåtgärderna ändå skall anses ha blivit tillåtna eftersom rederiet inte på sätt föreskrivs i art 499 i Código de Trabajo gjort framställning om att de skall förklaras olagliga. HovR:n delar även här TR:ns uppfattning att någon analog tillämpning av de panamanska strejkreglerna på i vart fall Svenska Transportarbetareförbundets blockad ej kan ifrågakomma och att det därför saknar betydelse att rederiet inte gjort någon framställning enligt art 499.

Som TR:n funnit är därför kollektivavtalet och de sex d 8 dec 1982 ingångna skriftliga enskilda arbetsavtalen ogiltiga, och ITF-avtalets villkor kan ej heller anses ha kommit att gälla för M.B..

Vad slutligen angår frågan om tillämpningen av de aktuella panamanska reglerna i detta fall strider mot ordre public och därför ej skall läggas till grund för prövningen finner HovR:n ej heller här skäl till annan bedömning än den TR:n gjort.

TR:ns domslut skall alltså fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

ITF och medparter (ombud förbundsjuristen E.O.) sökte revision och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Sheldonbolaget (ombud advokaten L.B.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Persson, Rydin, Gregow, referent, och Svensson) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Parterna har i HD utvecklat sin talan i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i underinstansernas domar.

ITF och medparter har grundat sin talan om utfående av lön på de enskilda anställningsavtal som träffats mellan Sheldonbolaget och de ombordanställda Bolaget har till stöd för sitt bestridande åberopat att de d 8 dec 1982 ingångna anställningsavtalen och det kollektivavtal som samma dag träffades mellan bolaget och ITF - "special agreement" - är ogiltiga på grund av att de tillkommit genom rättsstridigt tvång i form av otillåtna stridsåtgärder; beträffande det löneanspråk som avser M.B. har bolaget främst gjort gällande att det ifrågavarande anställningsavtalet med denne, vilket träffades muntligen d 30 dec 1982, med hänsyn till kollektivavtalets ogiltighet inte kan anses innefatta någon hänvisning till ITF-avtalet. I andra hand har bolaget åberopat att avtalen på grund av sitt innehåll är otillbörliga och därför ogiltiga.

Till en början uppkommer spörsmålet efter vilket lands lag frågan om anställningsavtalens giltighet är all bedöma. ITF och medparter har hävdat att svensk rätt är tillämplig, medan Sheldonbolaget har gjort gällande att i första hand panamansk lag såsom flaggans lag och i andra hand engelsk lag skall tillämpas. Till stöd för att svensk lag skall tillämpas i förevarande fall har ITF och medparter åberopat att såväl Sheldonbolaget som Nervion Shipping Ltd saknat självständigt affärsmässigt syfte och självständig förvaltning och dessutom haft ett alltför litet aktiekapital för att kunna driva rederirörelse, att fartyget i realiteten ägts av svenska medborgare, vilka skjutit in Nervion Shipping Ltd resp Sheldonbolaget som osjälvständigt subjekt i syfte att undgå tillämpning av svensk rätt, att rederirörelsen drivits från Sverige, att fartyget under den aktuella tiden gått i trafik till och från svenska hamnar, att de i målet aktuella avtalen av d 8 dec 1982 ingåtts i Sverige samt att fartyget även i övrigt haft en nära anknytning till Sverige. ITF och med parter har vidare gjort gällande att svensk lag skall tillämpas vid prövning av frågan huruvida vid tagna blockader utgjort tillåtna stridsåtgärder, även om rättsförhållandet mellan parterna i övrigt skall bedömas enligt utländsk lag.

När det gäller lagvalet måste utgångspunkten vara att frågan om de enskilda anställningsavtalens giltighet skall i dess helhet prövas enligt en och samma rättsordning. Olika moment av betydelse vid denna prövning skall sålunda i princip bedömas efter samma lag (jfr Eek, Lagkonflikter i tvistemål 1972 s 161 f och 171 f samt Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt 3 uppl s 91). Att i visst hänseende, t ex beträffande rättsstridigt tvång, tillämpa en annan lag än den som ansetts tillämplig på rättsförhållandet i övrigt kan inte komma i fråga utan att någon speciell anledning härtill föreligger. Frågan om tillämplig lag vid bedömande av tillåtligheten av stridsåtgärderna berörs närmare i det följande.

Vad angår rättsförhållandet mellan redare och ombord anställd anses enligt svensk internationell privaträtt sedan gammalt gälla den principen att lagen i den stat där fartyget är registrerat - flaggans lag - skall tillämpas; om denna princip är för övrigt parterna ense målet. Lagstiftning som under senare tid ägt rum på sjörättens område har också utgått från denna princip (se t ex prop 1973:42 s 209 och 1973:129 s 229 f) Bestämmelserna i sjömanslagen (1973:282) om denna lags tillämplighet (1, 59 och 60 §§) synes också bygga på detta synsätt. (Se även Eek a a s 174 och Pålsson i SvjT 1982 s 233.)

Till stöd för att upprätthålla nämnda princip kan åberopas flera skäl. Man kan utgå från att det mellan fartyget och registreringsstaten i allmänhet föreligger en verklig anknytning, vilken utgjort förutsättningen för registreringen. Denna anknytning utgörs i första hand av att fartyget helt eller delvis ägs av ett rättssubjekt som är hemmahörande i registreringsstaten eller att ett sådant rättssubjekt har ett avgörande inflytande över fartygets drift (jfr för svenskt vidkommande 1 § 1 st sjölagen). Åtskilliga frågor rörande sådan fysisk eller juridisk person skall prövas enligt registreringslandets lag (personalstatutet). Den stat hos vilken ett fartyg är registrerat får också antas såsom fartygets hemland i allmänhet utöva viss jurisdiktion och kontroll över fartyget. Att som regel tillämpa flaggans lag på rättsförhållandet mellan redare och ombordanställda torde också överensstämma med vad som gäller i de flesta andra länder; genom en sådan tillämpning undviks att olika regler blir tillämpliga beroende på i vilket land en tvist prövas.

Vad som anförts i det föregående gäller i princip även beträffande fartyg under bekvämlighetsflagg och detta oavsett den närmare anledningen till registreringen (se bl a Eek a a s 256 f). Det måste dock antas att det i fråga om sådana fartyg finns större utrymme för att frångå grundsatsen om flaggans lag såsom obligationsstatut.

Den anknytning vilken som regel föreligger mellan ett fartyg och den stat vari fartyget är registrerat kan bestå i att äganderätten tillkommer en juridisk person, som är att anse som hemmahörande i registreringsstaten Så är fallet om ett aktiebolag eller annan juridisk person bildats enligt reglerna i den staten och där registrerats, även om aktierna eller motsvarande andelar till större eller mindre del ägs av personer som är utlänningar i förhållande till den staten. Vad nu sagts rubbas inte av att registreringsstaten saknar bestämmelser som begränsar rätten för rättssubjekt hörande till andra stater att äga aktier eller motsvarande andelar ijuridiska personer som hör hemma i registreringsstaten.

Av utredningen i målet får anses framgå att Sheldonbolaget bildats enligt bestämmelserna i panamansk lag och i Panama registrerats såsom aktiebolag. Mot bakgrund av vad som sagts i det föregående kan man inte bortse från denna bolagsbildning på den grund att den skulle utgöra en skenhandling. Det förhållandet att svenska rättssubjekt må ha ägt aktier i bolaget eller eljest haft ett dominerande inflytande över bolagets verksamhet kan, i enlighet med det tidigare sagda, inte föranleda någon annan bedömning. Att bolaget inte kunnat i Panama delges stämningsansökningen i målet framstår som anmärkningsvärt men kan inte tillmätas avgörande betydelse. Fartyget har vidare förvärvats av Sheldonbolaget och registrerats i det panamanska fartygsregistret innan de nu aktuella anställningsavtalen ingicks. Inte heller vad som ITF och medparter i övrigt åberopat, bl a att stridsåtgärderna vidtagits i svensk hamn samt att Sheldonbolaget synes ha åsidosatt vissa formföreskrifter i panamansk lag rörande anställningsförhållandena, utgör anledning att frångå flaggans lag såsom obligationsstatut.

Det sagda innebär att frågan huruvida anställningsavtalen är ogiltiga är att bedöma enligt panamansk lag såsom flaggans lag. Som framgår av det föregående är med denna ståndpunkt också avgjort att olika moment, vilka är av betydelse vid prövning av ogiltighetsfrågan, skall bedömas enligt panamansk lag, såvida inte speciella skäl föranleder annat.

ITF och medparter har till stöd för sin ståndpunkt att svensk lag skall tillämpas beträffande stridsåtgärdernas tillåtlighet, med hänvisning till vissa uttalanden i lagförarbeten (prop 1968:142 s 111 och 1975/76:105 bil 1 s 275, 499 och 533 f, se även SOU 1982:60 s 216 ff) och vissa avgöranden av arbetsdomstolen (AD 1961 nr 30, 1978 nr 160, 1980 nr 15 samt besluten 1987 nr 108 och 118), åberopat att frågan om tillåtligheten av här i riket vid tagna stridsåtgärder har avsetts skola bedömas och i praxis även bedömts med tillämpning av svensk lag. ITF och medparter har också gjort gällande att frågan om stridsåtgärdernas tillåtlighet utgör en prejudiciell fråga i målet samt att tillämpning av panamansk lag på frågan skulle uppenbart strida mot grunderna för den svenska rättsordningen (ordre public).

Spörsmålet huruvida i målet aktuella blockader har utgjort tillåtna stridsåtgärder kan inte anses utgöra en prejudiciell fråga, beträffande vilken tillämplig lag skall bestämmas särskilt. De motivuttalanden och avgöranden av arbetsdomstolen till vilka ITF och medparter har hänvisat åsyftar frågan om tillåtligheten av här i riket vid tagna stridsåtgärder sedd för sig och avser inte situationer, då tillåtligheten därav skall bedömas som ett moment ingående i prövning av giltigheten av ett avtal med utländsk anknytning; att i förevarande mål tillämpa utländsk lag på frågan om tillåtligheten av vid tagna blockad er kan därför inte anses strida mot åberopade motivuttalanden och avgöranden.

Det d 8 dec 1982 ingångna kollektivavtalet ("special agreement") har träffats mellan ett panamanskt rederi och en internationell organisation och har gällt ombordanställda som alla var polska medborgare. Med hänsyn till nu angivna förhållanden bör inte heller frågan om kollektivavtalets giltighet, oaktat avtalet slutits här i landet, bedömas enligt svensk lag (jfr prop 1975/76:105 bil 1 s 327). Även beträffande denna fråga bör flaggans lag, dvs panamansk lag, tillämpas.

Huruvida panamansk lag, oaktat vad som sagts i det föregående, inte bör tillämpas beträffande frågan om giltighet av de enskilda anställningsavtalen eller av kollektivavtalet på den grund att resultatet av en sådan tillämpning skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket behandlas i ett senare avsnitt.

Utredningen angående den panamanska rätten utgörs dels av ett antal bestämmelser i Código Civil dels av Código de Trabajo i dess helhet, allt i engelsk översättning; dessutom har den spanska originaltexten varit tillgänglig i fråga om de förra reglerna. Det tillgängliga materialet utgör tillräcklig grundval för målets bedömning.

Beträffande lydelsen av i målet närmare berörda bestämmelser kan hänvisas till TR:ns dom.

Parterna har ägnat betydande uppmärksamhet åt frågan huruvida det vid tiden för tillkomsten av avtalen d 8 dec 1982 redan förelåg anställningsavtal mellan besättningen och Sheldonbolaget. ITF och medparter har påstått att sådana avtal inte förelåg. Bolaget har däremot hävdat att de mellan besättningen och Nervion Shipping Ltd gällande anställningsavtalen i samband med överlåtelsen av fartyget övergått till att gälla mellan besättningen och Sheldonbolaget; i fråga om B.A. i dennes egenskap av kapten och J.B. har hävdats att anställningsavtal med bolaget förelåg. Om det skulle anses att anställningsavtal inte har förelegat, har Sheldonbolaget gjort gällande att en tvångssituation likväl var för handen; för bedömningen av de omtvistade avtalens giltighet saknar det enligt bolaget avgörande betydelse om det fanns tidigare anställningsavtal eller inte. - Beträffande M.B. kan erinras om att han påmönstrade först d 30 dec 1982, varför nu förevarande spörsmål inte gäller honom.

För det fall anställningsavtal med Sheldonbolaget var gällande vid tillkomsten av de omtvistade avtalen, är artikel 197 i Código de Trabajo tillämplig. Enligt den bestämmelsen kan villkor i arbetsavtal ändras, förutom genom kollektivavtal och "Internal Working Regulation", endast genom en ömsesidig överenskommelse ("mutual consent").

Av utredningen i målet i denna del framgår följande. Efter förmedling av den polska organisationen Morska Agencja påmönstrade på Nervion d 4 okt 1982 sex polska besättningsmän, nämligen B.A., C.O., J.G., A.K., K.K. och ytterligare en person vilken inte berörs av talan i målet. I samband härmed träffades skriftliga anställningsavtal mellan Nervion Shipping Ltd och besättningsmännen. Genom avtal d 29 okt och d 18 nov 1982 överlät Nervion Shipping Ltd fartyget till Sheldonbolaget. Fartyget övergick sistnämnda dag till att använda panamansk flagga. Några anställningsavtal mellan Sheldonbolaget och besättningsmännen upprättades inte i anledning av fartygets överlåtelse. Sedan fartyget d 7 dec 1982 ankommit till Norrköping påmönstrade B.A., som dittills tjänstgjort som styrman på fartyget, såsom kapten samt J.B. såsom ny besättningsman. Även J.B:s påmönstring synes ha skett genom förmedling av Morska Agencja

Det saknas stöd för antagande att de mellan Nervion Shipping Ltd och besättningsmännen ingångna anställningsavtalen utan vidare upphört att gälla efter försäljningen av fartyget. Man måste således utgå från att innehållet i de tidigare anställningsavtalen alltjämt var gällande d 8 dec 1982. Det kan visserligen i och för sig tänkas att anställningsförhållandet mellan Nervion Shipping Ltd och besättningen då fortfarande bestod och att Sheldonbolaget alltså inte var part i anställningsförhållandet. Besättningsmännen synes emellertid varken vid tiden för ingåendet av de omtvistade avtalen eller i samband med arbetets upphörande i febr 1983 ha gjort gällande att de saknat anställningsavtal med Sheldonbolaget. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt saknas anledning att frångå underinstansernas bedömning att anställningsavtalen övergått till att gälla med den nye ägaren, dvs Sheldonbolaget. Bedömningen i målet skall alltså utgå från att det mellan Sheldonbolaget samt C.O., J.G., A.K. och K.K. d 8 dec 1982 förelegat anställningsavtal i enlighet med innehållet i de tidigare mellan Nervion Shipping Ltd och nämnda besättningsmän ingångna avtalen.

Det måste vidare anses framgå att även B.A. såsom kapten samt J.B., vilken såsom nämnts torde ha genom Morska Agencjas förmedling knutits till Sheldonbolaget för arbete ombord på fartyget, vid tillkomsten av de omtvistade avtalen haft anställningsavtal med Sheldonbolaget.

Härefter uppkommer till bedömande huruvida de i art 1118 jämförd med art 1116 i Código Civil angivna förutsättningarna för avtals ogiltighet på grund av tvång i form av hot är uppfyllda i fråga om de d 8 dec 1982 ingångna anställningsavtalen. Från avtalet med M.B. bortses tills vidare.

Vid prövning av frågan om företagna stridsåtgärder varit tillåtna är att märka, att åtgärderna avsåg två olika blockader. Den blockad av fartyget som beslöts av E.A. såsom företrädare för ITF eller Svenska Sjöfolksförbundet - vilket förbund som agerade kan här lämnas öppet - hade inte någon reell effekt, eftersom inte någon av besättningsmännen var medlem i ITF resp sjöfolksförbundet. Denna blockad i sig innebar därför inte att bolaget försattes i en tvångssituation. Bedömningen av tillåtlighetsfrågan bör därför begränsas till att avse den av Svenska Transportarbetareförbundet såsom sympatiåtgärd vid tagna blockaden.

Código de Trabajo innehåller inte några särskilda bestämmelser om vad som i svensk arbetsrätt benämns blockad. Nämnda lag innehåller däremot en närmare reglering av rätten att utnyttja stridsåtgärden "strike" (art 475-519), varvid särskilda föreskrifter meddelas om "sympathy strike" Med "strike" avses enligt art 475 "the temporary stoppage of work - - - agreed to and brought about by a group of five or more workers", dvs ett tillfälligt avbrott i arbetet som beslutas och genomförs av en grupp om minst fem arbetstagare. "Sympathy strike" anges ha till ändamål att understödja en laglig "strike", vilken har utlysts av en annan grupp av arbetstagare (art 483). För att en "strike" skall vara laglig krävs att ett antal förutsättningar är uppfyllda, bl a med avseende på ändamålet med åtgärden, sättet för beslutande av åtgärden och anmälan till myndighet (art 476, 477, 480, 484 och 489-492). Enligt vissa förutsättningar som ansluter härtill kan en "strike" av domstol förklaras olaglig. Begäran härom skall av arbetsgivaren framställas inom tre dagar från det att stridsåtgärden inletts (art 499). Beträffande vid tagande av "sympathy strike" krävs - utöver att den skall syfta till att understödja en laglig "strike" - att den får beslutas endast av anställda, som tillhör samma yrke eller fack, för ett enda tillfälle och för en tid av högst två timmar.

Det framgår inte klart hur den angivna regleringen förhåller sig till blockadåtgärder. Det är sålunda möjligt att, som underinstanserna har antagit, bestämmelserna över huvud inte omfattar blockad. Till stöd härför kan anföras, förutom att föreskrifter endast ges om "strike", att den panamanska lagen ger uttryck åt en förhållandevis restriktiv inställning i fråga om rätten att vidta stridsåtgärder på arbetsmarknaden. Det kan emellertid inte uteslutas att vad som i Código de Trabajo sägs om "strike" omfattar även blockad av det slag som är aktuellt i målet. Det skulle då röra sig om "sympathy strike".

Av vad som anförts om innehållet i Código de Trabajo följer att den av transportarbetareförbundet vid tagna blockaden, oavsett enligt vilket av nu nämnda alternativ bedömningen sker, är oförenlig med panamansk lag. Blockaden har inneburit ett sådant avsteg från vad som enligt panamansk lag är tillåtet som stridsåtgärd, att vid en bedömning utifrån art 1118 i Código Civil blockaden med det däri ingående hotet om fortsatt blockad får anses utgöra ett sådant rättsstridigt tvång som avses med "intimidation" i denna artikel.

Då det gäller förutsättningarna i övrigt enligt art 1118 för att anställningsavtalen av d 8 dec 1982 skall vara ogiltiga har Sheldonbolaget hävdat att transportarbetareförbundets blockad försatt bolaget i en sådan situation som avses i nämnda artikel. Bolaget har härvid påstått bl a att bolaget skulle lida förlust till följd av att fartyget inte kunnat avgå, då det inte utan omstuvning var sjövärdigt med endast hälften av godset inlastat, eller, om fartyget skulle anses sjövärdigt, till följd av att det måst avgå endast halvlastat; även sådan förlust omfattas enligt bolaget av bestämmelsen. ITF och medparter har för sin del gjort gällande att någon risk för skada för Sheldonbolaget inte har förelegat. Härvid har ITF och medparter påstått att fartyget var sjövärdigt vid den aktuella tidpunkten och därför kunnat avgå, att vad som i bestämmelsen sägs om "harm to property" innefattar endast sakskada, att en eventuell skada inte skulle ha drabbat bolaget, eftersom redaren i timecharteravtalet (punkt 13) hade friskrivits från ansvar för skada på grund av stridsåtgärder, samt att inte heller förutsättningarna i övrigt enligt artikeln är uppfyllda. Bolaget har häremot invänt bl a att den ifrågavarande friskrivningsklausulen inte avser situationer som den nu förevarande.

För att en sådan tvångssituation som avses i art 1118 i Código Civil skall föreligga krävs att den ena avtalsparten påverkas i sitt handlande på så sätt, att han har "a rational and well-founded fear of suffering imminent and serious harm to his person or property"

Uttrycket "property" synes ha en vid innebörd och närmast avse förmögenhetstillgångar över huvud (jämför "bienes" i originaltexten) Med hänsyn härtill och till det syfte som uppbär stadgandet får detta antas omfatta även ren förmögenhetsskada

Det är tydligt att, vare sig Nervion till följd av blockaden hade nödgats avgå från Norrköping endast delvis lastat eller hade legat kvar under obestämd tid utan att lastningen kunnat slutföras, detta skulle ha inneburit avsevärd förlust för dem som hade ekonomiska intressen i fartyget. Det framstår som uppenbart att även de som utlöste blockaden såg denna som ett ekonomiskt påtryckningsmedel Vem som slutligen skulle komma att drabbas av den ekonomiska skadan var beroende av olika svårbedömda faktorer, bl a hur den i punkt 13 i timecharteravtalet intagna friskrivningsklausulen skulle komma att tolkas. Det väsentliga momentet vid tillämpningen av art 1118 måste emellertid anses vara, inte hur det slutliga utfallet av den åtgärd med vilken det hotas kan bli utan huruvida den som utsätts för hotet handlar under intryck av en välgrundad fruktan för att lida skada om hotet sätts i verket; det subjektiva momentet träder alltså i förgrunden. Omständigheterna i förevarande fall har varit sådana att Sheldonbolaget måste anses ha haft fog för fruktan att bli drabbat av en allvarlig ekonomisk skada, om de fordrade avtalen inte ingicks

Av vad nu sagts följer att de sex enskilda anställningsavtal som d 8 dec 1982 ingicks mellan Sheldonbolaget samt B.A., J.B., C.O., J.G., A.K. och K.K. är ogiltiga enligt panamansk rätt.

När det gäller det d 8 dec 1982 mellan ITF och Sheldonbolaget träffade kollektivavtalet ("special agreement") skall frågan om ogiltighet därav bedömas enligt art 1118 i Código Civil; art 197 i Código de Trabajo saknar här tillämpning. Beträffande prövningen av förutsättningarna för tillämpligheten av förstnämnda bestämmelse kan hänvisas till vad som i det föregående har sagts med avseende på de enskilda anställningsavtalen Härav följer att, oaktat bolaget d 8 dec 1982 inte var bundet av något tidigare kollektivavtal, det denna dag ingångna kollektivavtalet är ogiltigt.

Anställningsavtalet med M.B. ingicks först d 30 dec 1982. Att detta avtal innefattade hänvisning till ITF-avtalet måste ses mot bakgrund av den tvångssituation som skapats genom den tidigare vidtagna blockaden och av att de d 8 dec 1982 ingångna anställningsavtalen med övriga besättningsmän innehöll sådan hänvisning. Med hänsyn härtill och till att det d 8 dec 1982 träffade kollektivavtalet enligt det nyss sagda är ogiltigt måste även anställningsavtalet med M.B. i vad det innefattat hänvisning till ITF-avtalet anses sakna giltighet.

Det återstår att pröva huruvida avtalen, trots att de är ogiltiga enligt panamansk rätt, skall godtas av hänsyn till ordrepublic.

ITF och medparter har åberopat bl a att tillämpning av panamansk lag på frågan om stridsåtgärdernas lovlighet skulle strida mot regeringsformens bestämmelser om skydd för föreningsfrihet och för rätten att vidta fackliga stridsåtgärder, vilka regler i princip gäller till förmån även för utlänningar. De synes med detta ha åsyftat att på grund av dessa bestämmelser nämnda tillämpning skulle stå i strid med principen om ordre public. Även i andra hänseenden har ITF och medparter åberopat denna princip mot tillämpningen av panamansk lag.

Berörda grundlagsregler kan i sig inte hindra en tillämpning av främmande lag som följer av de normer som gäller för lösning av lagkollisioner. Däremot är reglerna av betydelse vid en bedömning enligt principen om ordre public, eftersom de ger uttryck åt den tyngd som tillmäts de i reglerna behandlade rättigheterna.

Å andra sidan är att beakta följande. I överensstämmelse med det uttryckssätt som används i lagregler där principen om ordre public kommer till uttryck (t ex 1 kap 12 § lagen 1937:81 om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo) brukar krävas för att enligt denna princip utländsk lag inte skall tillämpas att resultatet av en sådan tillämpning skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket. I detta ligger att stor restriktivitet skall iakttas vid principens användning, något som också bekräftas av rättspraxis och doktrin.

Den panamanska arbetsrättsliga lagstiftningen i Código de Trabajo innehåller en detaljerad reglering av rätten att använda stridsåtgärder på arbetsmarknaden, bl a beträffande förutsättningarna för att stridsåtgärder skall få vidtas och det formella förfarandet vid tillgripandet av sådana åtgärder. Bestämmelserna innebär visserligen att rätten att tillgripa stridsåtgärder är mera begränsad än enligt svensk lagstiftning. Även enligt den panamanska lagen föreligger emellertid en principiell frihet att bilda fackliga organisationer och att vidta stridsåtgärder för att hävda fackliga intressen. Panama har också anslutit sig till åtskilliga konventioner på arbetsrättens område. Mot bakgrund härav kan inte med fog påstås att den arbetsrättsliga regleringen i Panama har sådana grundläggande brister att på grund härav en tillämpning i målet av regler i denna lagstiftning måste avböjas av hänsyn till ordre public.

ITF och medparter har anfört att stridsåtgärderna kunde få betydelse för svenska intressen med hänsyn till dels att svenska sjömän kan komma att anställas på fartyget dels att aktioner av förevarande slag är ägnade att allmänt höja lönenivån m m inom sjömansyrket. Effekter av angivna art kan emellertid inte tillmätas någon avgörande betydelse från ordre public-synpunkt.

Det får antas att vid tillämpning av svensk rätt en avtalsstridig stridsåtgärd i princip inte föranleder att ett arbetsrättsligt avtal, som ingåtts under inverkan av sådan åtgärd, skall anses ogiltigt. Detta förhållande kan emellertid inte medföra att, när nu panamansk rätt tillämpas, ogiltigförklaring av de aktuella avtalen skall anses strida mot principen om ordre public.

Inte heller i övrigt föreligger omständigheter som föranleder att en tillämpning av panamansk rätt ledande till ogiltighet av avtalen i enlighet med vad i det föregående angivits kan anses vara uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket.

På grund av det anförda kan ITF:s och medparters talan inte bifallas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

JustR Bengtsson var skiljaktig och yttrade: Av skäl som majoriteten anfört finner jag att flaggstatens lag i princip skall tillämpas på rättsförhållandet mellan redare och ombordanställda och att det inte finns tillräckliga skäl att frångå denna grundsats i fråga om de i målet aktuella arbetsavtalen.

En sådan ståndpunkt kan särskilt beträffande fartyg under bekvämlighetsflagg medföra att rättsregler som på väsentliga punkter avviker från de svenska blir tillämpliga på avtalsförhållanden med påtaglig anknytning till Sverige. Visserligen finns möjligheten att underlåta att tillämpa en regel i sådana undantagsfall där den är uppenbarligen oförenlig med den svenska rättsordningen; sannolikt finns, allmänt sett, visst utrymme för detta inom arbetsrätten, där för Sveriges del speciella sociala skyddssynpunkter framträder (jfr även 2 kap 17 § regeringsformen). Men också annars kan en tillämpning av flaggans lag leda till resultat som från svensk synpunkt ter sig överraskande eller direkt stötande.

Det är därför motiverat att ställa särskilda krav på utredningen om den tillämpliga rättsordningens innehåll. Inte minst gäller detta i fråga om en från principiell synpunkt så långtgående konsekvens som att man med stöd av den främmande lagen skulle underkänna anställningsavtal och rentav kollektivavtal, som framstår som giltiga enligt svenska regler, på en sådan grund som att en stridsåtgärd använts som påtryckningsmedel. För att detta skall vara möjligt bör krävas att den främmande lagen utan några som helst tvivel föreskriver ogiltighet i fall som det aktuella. Det kan inte anses tillräckligt att en sådan lagtolkning, såvitt kan bedömas ur svenskt perspektiv, framstår som plausibel och kanske mera närliggande än andra tolkningsalternativ. Också från rättstekniska synpunkter är ett sådant krav på klara regler befogat: den svenska domstolen skall inte behöva bygga avgörandet på osäkra gissningar hur en domstol i det andra landet troligtvis skulle ha bedömt rättsfrågan.

Sådana stridsåtgärder som målet gäller har varit ganska vanliga i Sverige. De måste anses förenliga med svensk rätt (jfr bl a arbetsdomstolens beslut nr 108/1987 och 118/1987). Däremot är det omtvistat om enligt panamansk rätt åtgärderna skulle ha medfört, att "intimidation" enligt art 1118 Código Civil skulle anses ha förekommit och avtalet på grund härav blivit ogiltigt.

Utredningen i målet om panamansk rätt består endast av lagtexten till vissa §:r i Código Civil och till Código de Trabajo i engelsk översättning; den spanska originaltexten är tillgänglig bara i fråga om de förra reglerna. Ett sådant material kan naturligtvis många gånger anses tillräckligt vid tillämpning av en utländsk rättsordning. Frågan blir emellertid vilka slutsatser man har rätt att dra av detta vid bedömningen av de ganska komplicerade rättsfrågor som aktualiseras i detta mål.

Den använda termen "intimidation" (intimidación) måste antas ha en mera begränsad innebörd än "tvång" i 29 § avtalslagen. Den synes åtminstone i första hand ta sikte på hot mot den avtalskontrahent som åberopar ogiltighetsregeln. Bestämmelsen uppställer, i motsats till avtalslagens regel, inte något uttryckligt krav på att det hot som grundar ogiltighet också skall vara rättsstridigt. Rimligen måste ett sådant undantag göras från den panamanska regeln, men hur långt detta når är oklart; bl a är det helt outrett, hur man i Panamas rätt ser i dessa sammanhang på stridsåtgärder som varit tillåtna i det land där de företagits. I detta sammanhang bör beaktas stadgandet i art 2 Código de Trabajo, att bestämmelserna i lagen är "of public order" och bindande för alla personer och företag "established within the national territory". Man kan fråga, om lagens regler alls kan läggas till grund när en domstol skall pröva tillåtligheten av en stridsåtgärd som företagits i svensk hamn av ett svenskt fackförbund och närmast riktats mot en svensk arbetsgivare.

Också på flera andra punkter föreligger ovisshet hur förhållandena i detta mål skulle bedömas enligt panamansk lag. Sålunda saknas regler om blockad i Código de Trabajo; det är osäkert, om begreppet strejk i denna lag omfattar sådana stridsåtgärder som målet rör eller om blockad av detta slag är helt oreglerad i lagen. I det förra fallet skulle en tillämpning av panamanska formregler om strejk leda till att blockadåtgärder - liksom för övrigt också strejk i egentlig mening - blev nära nog omöjliga att genomföra i fråga om panamanska fartyg i utländsk hamn, men vilken hänsyn en domstol skulle ta till ett sådant förhållande går inte att konstatera i målet. Skulle panamanska strejkregler trots allt vara tillämpliga, kan det ifrågasättas om inte man i så fall också får kräva att arbetsgivaren, på samma sätt som vid andra strejker, skall reagera mot åtgärden inom tre dagar enligt regeln i art 499 Código de Trabajo - något som inte torde vara praktiskt ogenomförbart ens i sådana fall som målet rör. Om å andra sidan blockadåtgärder som den aktuella är oreglerade i lagen, kan det visserligen innebära att de betraktas som otillåtna hot, men det är också möjligt att en domstol åtminstone under vissa förhållanden skulle finna att det avtal som framtvingats av blockaden ändå är giltigt - exempelvisjust när denna företagits utomlands och där är tillåten.

Vidare kan det diskuteras om åtgärderna i fråga skulle bedömas som ett hot om "imminent and serious harm to his - - - property" på sätt som sägs i art 1118 Código Civil. Det kan inte anses styrkt att det skulle ha förelegat allvarligt fara för fartyget för den händelse detta hade avseglat i samband med blockaden. Även om uttrycket "property" (spanska "bienes") torde ta sikte också på förmögenhetstillgångar i allmänhet, har vidare Sheldonbolaget enligt den i HD åberopade punkt 13 i tidscertepartiet mellan bolaget och Tarantella friskrivit sig från ansvar för ekonomiska förluster i anledning av stridsåtgärd; såvitt framgår av utredningen, skulle denna bestämmelse ha fritagit Sheldonbolaget från skadeståndsanspråk från Tarantellas sida på grund av blockaden. Sheldonbolaget har i sammanhanget framhållit att det kunde lida skada genom att befraktaren kunde bli insolvent och att även lastägaren kunde tänkas framställa krav mot bolaget, men dessa risker för närmast indirekta förluster ter sig varken överhängande eller särskilt allvarliga. Skillnaden är påtaglig mot de fall av konkreta hot som lagregeln närmast synes syfta på. Att blockaden snabbt lett till avtal kan utan vidare förklaras av att Sheldonbolaget och Tarantella tydligen delvis haft samma ägare, något som dock inte och för sig medför att Sheldonbolagets egendom kan anses hotad. - Även på denna punkt råder alltså oklarhet om art 1118 kan åberopas.

Slutligen kan anmärkas att det för bedömningen av frågan, om anställningsavtal vid tiden för blockaden redan förelåg mellan Sheldonbolaget å ena sidan samt besättningsmännen, B.A. och J.B. å andra sidan, inte saknar betydelse vad panamansk rätt innebär om inverkan av fartygsöverlåtelse på avtalet med de ombordanställda (jfr art 264 Código de Trabajo, som bl a ställer upp ett krav på viss form för avtal mellan redare och sjömän). Här föreligger över huvud taget ingen utredning.

Det framstår under dessa omständigheter som i hög grad tveksamt om enligt panamansk rätt de av stridsåtgärderna föranledda arbetsavtalen skulle vara ogiltiga. Detta skulle förutsätta att den panamanska lagtexten på en rad oklara punkter skulle konsekvent tolkas till nackdel för arbetstagarna. Även om panamansk arbetsrätt har en speciell struktur, har det inte framkommit något stöd för att en sådan tolkningsmetod skulle gälla. Tvärtom har från Sheldonbolagets sida framhållits att den panamanska lagstiftningen, som ansluter till flera internationella konventioner på arbetsrättens område, inte skulle visa någon inställning som mera markant avviker från den svenska.

Med hänsyn till det anförda kan Sheldonbolagets påstående, att avtalen i fråga skulle vara ogiltiga enligt regler om rättsstridigt tvång i panamansk rätt, inte anses ha sådant stöd av rättsutredningen som enligt det sagda bör krävas i detta sammanhang. Inte heller har det framgått, att enligt panamansk rätt arbetsavtalen skulle betraktas som ogiltiga redan på grund av sitt innehåll. - Med denna bedömning saknar jag anledning att ta ställning till frågan om tillämpliga panamanska arbetsrättsliga regler varit förenliga med grunderna för den svenska rättsordningen.

Avtalen gäller alltså på sätt som ITF och medparter påstått.

I målet kan inte anses visat att någon av arbetstagarna frivilligt slutat sin anställning i förtid eller att grund förelegat för deras avskedande på sätt som rederiet gjort gällande.

ITF:s och medparters talan skall alltså bifallas.