NJA 2016 s. 288
Tillämpning av utländsk rätt.
Stockholms tingsrätt
Berendsen Finance Limited förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot Aktiebolaget Electrolux som framgår av tingsrättens dom.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Karin Palmgren Goodhe, f.d. rådmannen Hans Cederberg och tingsfiskalen Jessica Didrikson) anförde i dom den 28 oktober 2011 inledningsvis bl.a. följande.
Bakgrund
Den 17 januari 1991 ingicks ett aktieöverlåtelseavtal (nedan Aktieöverlåtelseavtalet) mellan det danska bolaget Sophus Berendsen A/S (nedan Gamla Sophus Berendsen) och Aktiebolaget Electrolux (publ) (nedan Electrolux). Genom Aktieöverlåtelseavtalet förvärvade Gamla Sophus Berendsen aktierna i bolaget Servitex AB, som sedermera har bytt namn till S. Berendsen AB. Genom förvärvet kom Gamla Sophus Berendsen att överta den svenska grenen av Electrolux kemtvättsverksamhet. Aktieöverlåtelseavtalet innehöll bl.a. vissa, på visst sätt begränsade, garantier angående att de bolag som omfattades av överlåtelsen inte gett upphov till någon ansvarsgrundande miljöpåverkan samt ett åtagande för Electrolux att på visst sätt hålla Gamla Sophus Berendsen skadelöst. I p. 9 B i Aktieöverlåtelseavtalet fanns ett skiljeavtal av innebörd att tvist med anknytning till Aktieöverlåtelseavtalet skulle handläggas genom skiljeförfarande i Stockholm.
Under åren 1998−2005 vidtogs ett antal dispositioner i Gamla Sophus Berendsen. Följande tre dispositioner, som vidtagits enligt dansk rätt, är av intresse i målet.
Den 16 januari 1998 genomfördes en s.k. fullständig spaltning i Gamla Sophus Berendsen, som därmed kom att upphöra. En delningsplan upprättades. I den angavs att 90 procent av tillgångarna i form av aktier i ett bolag vid namn Rentokil plc skulle tilldelas det nybildade bolaget Ratin A/S, medan övriga tillgångar skulle tilldelas det nybildade bolaget Sophus Berendsen (nedan Nya Sophus Berendsen).
Den 31 augusti 2005 genomfördes en s.k. partiell spaltning i Nya Sophus Berendsen, som inte kom att upphöra i och med detta. I den delningsplan som upprättades angavs att bl.a. samtliga aktier i S. Berendsen AB skulle utskiftas till det nybildade bolaget Danish Co 2005 ApS (nedan Danish Co).
Den 25 oktober 2005 beslutade Davis Finance Limited - som år 2004 kommit att bli ägare till aktierna i Danish Co - att upplösa Danish Co genom ett särskilt förfarande, kallat betalingserklæring.
Det visade sig senare att vissa föroreningar, som kunde omfattas av garantin i Aktieöverlåtelseavtalet, uppkommit. Davis Finance Limited (DFL) - som ansåg sig ha övertagit rättigheter och skyldigheter under Aktieöverlåtelseavtalet - påkallade den 16 juli 2010 skiljeförfarande mot Electrolux vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. Electrolux har i skiljeförfarandet gjort gällande att något giltigt skiljeavtal inte föreligger mellan parterna, eftersom DFL inte är part i Aktieöverlåtelseavtalet eller i det däri ingående skiljeavtalet.
Med hänsyn till att ett avgörande av skiljenämnden i fråga om skiljeavtalets giltighet mellan parterna inte är bindande för Electrolux väckte DFL den aktuella talan vid tingsrätten. DFL har sedermera bytt namn till Berendsen Finance Limited (nedan BFL).
Domslut
Skiljenämnden har vilandeförklarat målet i avvaktan på tingsrättens avgörande.
I p. 8 D i Aktieöverlåtelseavtalet stadgas följande:
This Agreement shall be binding upon and inure to the benefit of the successors and assigns of the parties hereto, but shall not be assignable by any party without the prior written consent of the other.
Det är ostridigt i målet att Electrolux varken har tillfrågats om eller gett något samtycke till något av de tre partsbyten som är aktuella i målet.
- - -.
Yrkanden m.m.
BFL har i första hand yrkat att tingsrätten fastställer att det skiljeavtal som intagits i punkt 9 B i aktieöverlåtelseavtal daterat den 17 januari 1991 mellan Sophus Berendsen A/S och Electrolux (Aktieöverlåtelseavtalet) är bindande mellan BFL och Electrolux.
BFL har i andra hand yrkat att tingsrätten fastställer att det skiljeavtal som intagits i punkt 9 B i Aktieöverlåtelseavtalet är bindande mellan BFL och Electrolux, såvitt avser tvist om garantianspråk på grundval av Aktieöverlåtelseavtalet.
Electrolux har bestritt käromålet.
Grunder
BFL
BFL har som grund för förstahandsyrkandet gjort gällande att BFL har succederat Gamla Sophus Berendsen som part i Aktieöverlåtelseavtalet och dess skiljeavtal. Aktieöverlåtelseavtalet har övergått till BFL som en direkt följd av tillämplig dansk lag genom de företagna bolagsrättsliga dispositionerna. Överlåtelseförbudet i p. 8 D omfattar inte succession med anledning av bolagsrättsliga omstruktureringar.
Svensk rätt ska tillämpas på Aktieöverlåtelseavtalet och skiljeavtalet. Dock ska beträffande de bolagsrättsliga dispositioner som företagits av Berendsensidan rättsverkningarna därav bestämmas med tillämpning av dansk rätt. Varken enligt allmänna regler i svensk rätt eller på grund av innehållet i Aktieöverlåtelseavtalet eller skiljeavtalet krävs Electrolux medgivande till den partssuccession som inträffat på Berendsensidan med anledning av förenämnda bolagsrättsliga dispositioner.
För det fall tingsrätten skulle tillskriva p. 8 D den innebörd och betydelse som Electrolux påstår har BFL i andra hand gjort gällande att klausulen ska jämkas enligt 36 § avtalslagen - - -.
BFL har som grund för andrahandsyrkandet gjort gällande att rätten att göra gällande garantianspråk har gått över på BFL. Om en överlåtelse skulle anses ha skett avtalsvis så innefattar överlåtelsen också rätten att åberopa skiljeavtalet. BFL är innehavare till de aktier som omfattas av Aktieöverlåtelseavtalet. Till aktierna anknyter rättigheter och skyldigheter, däribland rätten att framställa anspråk med anledning av garantibrott. Överlåtelserna av garantianspråken har innefattat såväl rätten som skyldigheten att påkalla skiljeförfarande enligt Aktieöverlåtelseavtalets skiljeklausul. Överlåtelseförbudet i p. 8 D omfattar inte överlåtelser av rena garantianspråk, utan endast en överlåtelse av själva Aktieöverlåtelseavtalet, i synnerhet inte när fråga är om interna rättighetsöverlåtelser inom den egna bolagssfären - - -.
Electrolux
Electrolux har som grund för sitt bestridande anfört följande.
BFL har inte ersatt Gamla Sophus Berendsen som part i Aktieöverlåtelseavtalet och skiljeavtalet är inte bindande mellan parterna. BFL har inte rätt att påkalla skiljeförfarande enligt skiljeavtalet. De påstådda partsbytena är inte ett direkt resultat av tillämplig dansk lag, utan ett resultat av de av BFL företagna dispositionerna.
Parterna har genom p. 8 D i Aktieöverlåtelseavtalet avtalat att partsbyten kräver motpartens skriftliga samtycke. Det är mellan parterna ostridigt att Electrolux inte har tillfrågats om samtycke till något partsbyte. Det är även ostridigt att Electrolux inte har lämnat något sådant samtycke.
Konsekvensen, enligt dansk rätt, av de bolagsrättsliga dispositioner som företagits är att BFL inte har inträtt i avtalsförhållandet mellan Gamla Sophus Berendsen och Electrolux. Detta följer redan av danska associations- och obligationsrättsliga principer.
När parterna har avtalat att partsbyte inte kan ske utan motpartens samtycke, medför detta därtill enligt dansk rätt att varken Aktieöverlåtelseavtalet eller skiljeklausulen övergår vid de av BFL påstådda partsbytena.
Oavsett hur p. 8 D ska tolkas så har varken Aktieöverlåtelseavtalet eller skiljeavtalet övergått genom betalingserklæringen.
Dansk rätt ska tillämpas på de påstådda bolagsrättsliga dispositionerna som sådana. Svensk rätt ska dock tillämpas på såväl Aktieöverlåtelseavtalet som skiljeavtalet. Enligt allmänna svenska obligations- och skiljemannarättsliga rättsgrundsatser krävs samtycke från Electrolux för att BFL ska kunna träda in i Gamla Sophus Berendsens ställe i Aktieöverlåtelseavtalet.
I den mån BFL med bindande verkan för Electrolux har inträtt som part i Aktieöverlåtelseavtalet vitsordas dock att skiljeavtalet är bindande mellan parterna.
Beträffande andrahandsgrunden för det i första hand framställda yrkandet har Electrolux anfört att Aktieöverlåtelseavtalet inte är oskäligt och att det inte ska jämkas - - -.
Beträffande den åberopade grunden för andrahandsyrkandet har Electrolux anfört att rättigheterna inte har övergått, vare sig genom subrogation eller överlåtelse. Rättigheterna utgör del av ett ömsesidigt förpliktande avtal och kan inte separeras från Aktieöverlåtelseavtalet som helhet. Därmed kan inte rättigheterna övergå genom subrogation eller överlåtelse. Enligt såväl dansk som svensk rätt fordras Electrolux samtycke, vilket inte har lämnats. Av punkt 8 D i Aktieöverlåtelseavtalet följer även att skriftligt samtycke krävs.
Utredningen
BFL åberopade bl.a. rättsutlåtanden av professorerna Erik Werlauff och Jan Schans Christensen samt ett yttrande av Erhvervs- og Selskabsstyrelsen, Köpenhamn. Electrolux åberopade bl.a. rättsutlåtanden av professorerna Bernhard Gomard och Paul Krüger Andersen. Professorerna Christensen, Gomard och Andersen hördes som vittnen i målet.
Domskäl
Domskäl
Under denna rubrik anförde tingsrätten inledningsvis följande.
Utgångspunkter
Det tingsrätten har att pröva utifrån den i första hand framställda grunden är om BFL har succederat Gamla Sophus Berendsen som part i Aktieöverlåtelseavtalet genom att Aktieöverlåtelseavtalet och dess skiljeavtal har övergått till BFL som en direkt följd av tillämplig dansk lag.
De dispositioner som ostridigt har genomförts, men vars rättsliga konsekvenser har ifrågasatts av Electrolux, är en fullständig spaltning år 1998, en partiell spaltning år 2005 och en betalingserklæring år 2005.
Parterna är överens om att svensk rätt ska tillämpas för att tolka Aktieöverlåtelseavtalet, inklusive p. 8 D, och att dansk rätt ska tillämpas för att kategorisera och bestämma rättsverkningarna i och för sig av de olika dispositioner som har ägt rum. Det som är stridigt i målet är bl.a. vad de olika genomförda dispositionerna får för konsekvenser enligt dansk rätt med avseende på Aktieöverlåtelseavtalet, vad p. 8 D har för betydelse vid denna bedömning samt hur p. 8 D i Aktieöverlåtelseavtalet ska tolkas enligt svensk rätt. En tvistefråga i målet är också om Aktieöverlåtelseavtalet fortfarande är ömsesidigt förpliktande, vilket kan få betydelse i flera avseenden.
Tingsrätten finner det lämpligt att inleda med att ta ställning till om Aktieöverlåtelseavtalet fortfarande kan anses ömsesidigt förpliktande. Tingsrätten kommer därefter att övergå till en bedömning av de rättsliga konsekvenserna, enligt dansk rätt, av de genomförda dispositionerna.
Är Aktieöverlåtelseavtalet fortfarande ömsesidigt förpliktande?
Under denna rubrik konstaterade tingsrätten, med hänvisning till vad som hade anförts av de tre hörda professorerna, att Aktieöverlåtelseavtalet fortfarande var att anse som ömsesidigt förpliktande.
Härefter anförde tingsrätten bl.a. följande.
De danska förfarandena och de rättsliga konsekvenserna av dessa enligt dansk lag med beaktande av innehållet i p. 8 D
Fullständig och partiell spaltning
Fullständig spaltning innebär att ett bolags tillgångar och skulder som helhet överförs på flera bolag, varför den delningsplan som upprättas vid spaltningen måste tolkas för att man ska kunna avgöra var det upplösta bolagets tillgångar och skulder har hamnat. Vid partiell spaltning överförs en del av ett bolags tillgångar och skulder på ett eller flera bolag. Det bolag som genomför spaltningen upplöses inte i samband med detta. Reglerna bygger i huvudsak på EG:s sjätte bolagsrättsliga direktiv, det s.k. spaltningsdirektivet. I 136 § i den vid tillfället gällande anpartsselskabsloven, som reglerar dessa förfaranden, stadgas vidare att ”overdragelserne kan gennemføres uden kreditorernes samtykke”. - - -.
Den delningsplan som upprättades vid den fullständiga spaltningen innebar att alla tillgångar utom vissa aktier överfördes till Nya Sophus Berendsen. Aktierna i Servitex har således i och med den fullständiga spaltningen gått över på Nya Sophus Berendsen.
Rättigheterna och skyldigheterna under Aktieöverlåtelseavtalet nämns inte i delningsplanen, som därmed måste tolkas. Såväl professor Werlauff, som visserligen inte har hörts i målet, som professor Christensen har uttalat att det är naturligt att se det på det sättet att rättigheterna och skyldigheterna under Aktieöverlåtelseavtalet följer med aktierna. Professorerna Andersen och Gomard har anfört att rättigheter och skyldigheter under Aktieöverlåtelseavtalet, i enlighet med den dispositiva huvudregel som gäller, får anses ha övergått till BFL vid spaltningen och den partiella spaltningen, om p. 8 D enligt svensk rätt tolkas på det sättet att övergång genom spaltning inte omfattas av överlåtelseförbudsklausulen.
Tingsrätten instämmer principiellt i den bedömning som professorerna Werlauff och Christensen har gjort, dvs. att rättigheterna och skyldigheterna under Aktieöverlåtelseavtalet måste anses följa med innehavet av aktierna. BFL har dock - som professorerna Andersen och Gomard har anfört - kunnat succedera Gamla Sophus Berendsen i rättigheterna och skyldigheterna under Aktieöverlåtelseavtalet endast om detta inte har krävt samtycke från Electrolux sida.
Tingsrätten övergår således till att bedöma om p. 8 D enligt svensk rätt ska tolkas på det sättet att det krävs samtycke för att rättigheter och skyldigheter under Aktieöverlåtelseavtalet ska övergå genom spaltning respektive partiell spaltning.
Det är en allmänt vedertagen princip i svensk rätt att ömsesidigt förpliktande avtal som huvudregel inte kan överlåtas utan motpartens samtycke.
I vissa speciella fall är det dock möjligt. Borgenärens samtycke är som huvudregel inte nödvändigt när ett aktiebolag i samband med fusion övertar ett annat bolags skulder. Anledningen till detta är bl.a. att det inom ramen för fusionsförfarandet finns regler till skydd för borgenärerna (se Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s. 717).
Den ovan angivna huvudregeln måste gälla även i andra fall där det i lag är reglerat hur ett bolags tillgångar och skulder övergår till ett annat bolag, som därvid träder in i det första bolagets ställe med avseende på dessa tillgångar och skulder, och där det finns skyddsregler för borgenärerna.
Huvudregeln är dispositiv, vilket innebär att parterna kan frångå den genom att avtala om att samtycke ska krävas även i sådana fall. Frågan är således om det var en sådan tillämpning som var avsedd med p. 8 D.
Ordalydelsen i p. 8 D är inte sådan att det enbart av den går att dra några säkra slutsatser om hur bestämmelsen bör tolkas, även om det utifrån formuleringen ”This Agreement… shall not be assignable” ligger närmast till hands att tolka klausulen på det sätt som BFL har gjort gällande. Det har inte framkommit något i målet som tyder på att innehållet i p. 8 D föregicks av några särskilda överväganden eller diskussioner mellan parterna, som gör att en gemensam partsvilja kan fastställas. - - -.
Med hänsyn till den huvudregel som gäller enligt dispositiv rätt måste det, enligt tingsrättens mening, ställas höga krav på en överlåtelseförbudsklausuls utformning för att den ska anses omfatta även sådana övergångar som har nämnts ovan.
Tingsrätten finner att p. 8 D inte är utformad på ett sådant sätt att den kan tolkas på det sättet att även övergångar som sker genom ett i lag reglerat förfarande som innebär att ett bolag succederar i ett annat bolags rättsställning i fråga om tillgångar och skulder omfattas.
Tingsrättens tolkning innebär att det måste göras en bedömning av om spaltningen och den partiella spaltningen kan anses utgöra sådana förfaranden eller inte. Bedömningen av om så är fallet ska göras enligt dansk rätt.
Alla de tre i målet hörda professorerna har kategoriserat spaltning och partiell spaltning som universalsuccession i betydelsen att det mottagande bolaget succederar i det spaltade bolagets rättsställning. Spaltningsförfarandet är också, som professorerna har uppgett, till sin karaktär mycket likt fusion.
Tingsrättens tolkning av p. 8 D enligt svensk rätt tillsammans med den nu beskrivna tolkningen av de aktuella förfarandena enligt dansk rätt innebär sammantaget att det inte har krävts samtycke från Electrolux i samband med spaltningen respektive den partiella spaltningen. Den omständigheten att institutet spaltning infördes i Danmark först år 1992 föranleder ingen annan bedömning.
Detta innebär att BFL som en direkt följd av tillämplig dansk lag har succederat Nya Sophus Berendsen som part i Aktieöverlåtelseavtalet och - då Electrolux har vitsordat att skiljeavtalet är bindande mellan parterna om tingsrätten skulle finna att BFL med bindande verkan för Electrolux har inträtt som part i Aktieöverlåtelseavtalet - dess skiljeavtal i samband med spaltningen och den partiella spaltningen.
Betalingserklæringen
Vad gäller betalingserklæringen har Electrolux bestritt att det är ett förfarande som över huvud taget - oavsett bedömningen i samtyckesfrågan - kan överföra rättigheter och skyldigheter under ett ömsesidigt förpliktande avtal till en annan part.
Betalingserklæring har i målet beskrivits som ett förenklat likvidationsförfarande.
Det som särskilt tilldrar sig uppmärksamhet är hur uttrycket ”overskydende midler” ska tolkas.
Professor Werlauff har i sitt utlåtande uttalat att 59 § i den då gällande anpartsselskabsloven innebär att aktierna går över till aktieägaren och att det av obligationsrättsliga principer följer att överlåtelse av en viss förmögenhetsmassa måste anses innefatta den mer eller mindre obestämda mängd rättigheter som omger den. Därmed har, enligt hans mening, även rättigheter och skyldigheter under Aktieöverlåtelseavtalet övergått på BFL.
Professor Christensen har uttalat att ”midler” måste tolkas, inte bara som kontanter, utan även som rättigheter som bestod när erklæringen gjordes. Rättigheterna enligt Aktieöverlåtelseavtalet är en sådan rättighet som kan övergå. 59 § är, enligt hans mening, en successionsbestämmelse. Hans uppfattning är att rättigheterna och skyldigheterna under Aktieöverlåtelseavtalet har övergått vid betalingserklæringen.
Erhvervs- og Selskabsstyrelsen är Danmarks motsvarighet till det svenska Bolagsverket. Det har i målet upplysts att Erhvervs- og Selskabsstyrelsen kan uttala sig även om förståelsen av vissa lagregler inom sitt rättsområde. Styrelsens utlåtanden är vägledande, men inte bindande för danska domstolar. Styrelsen har, genom Lars Bunch, i ett utlåtande anfört bl.a. följande. ”Midler” kan enligt styrelsens mening innefatta även till exempel rättigheter. Om det är fråga om en rättighet som kapitalägaren har trätt in i som ett led i en upplösning genom betalingserklæring, så omfattar det inträdelse i hela rättigheten, dvs. alla rättigheter och förpliktelser som är direkt eller indirekt knutna till rättigheten. Avgörande för bedömningen blir om rättigheten bestod eller inte vid den tidpunkt då erklæringen avgavs.
Professor Gomard har uttalat att 59 § bara tar ställning till betalning av skulder och att den bestämmelsen inte uttalar sig om övergång av rättigheter. Enligt dansk rätt kräver succession - i betydelsen att en part inträder i en annan parts alla rättigheter och skyldigheter - lagstöd. 59 § är inte utformad på ett sådant sätt att den tillåter övergångar av ömsesidigt förpliktande avtal och kan inte åstadkomma partsbyte. Enligt hans mening ger 59 § inte stöd för att ett bolag ensidigt kan skifta ut ett ömsesidigt förpliktande avtal till aktieägaren eller aktieägarna. Den frågan måste i stället avgöras enligt svenska obligationsrättsliga och avtalsrättsliga principer och särskilt med beaktande av hur p. 8 D ska tolkas enligt svensk rätt.
Professor Andersen har uttalat följande. Betalingserklæringsförfarandet är bara ett skuldansvar. I lagen anges inte verkningarna av betalingserklæringen som en automatisk inträdelse i rättigheter och förpliktelser. Betalingserklæring är inte att kategorisera som universalsuccession. Förfarandet kan inte jämställas med fusion eller spaltning, där det finns goda grunder för att frångå kravet på samtycke. Det är således i och för sig avgörande om rättigheten bestod eller inte vid tidpunkten för betalingserklæringen, men det är inte fråga om något automatiskt inträde i rättigheter och skyldigheter. Under alla förhållanden får p. 8 D och dess tolkning enligt svensk rätt avgörande betydelse för frågan om rättigheter och skyldigheter under Aktieöverlåtelseavtalet har övergått på BFL, då en sådan övergång är villkorad av att det inte krävs samtycke från Electrolux.
De sakkunniga har således redovisat olika uppfattningar angående hur de ser på institutet betalingserklæring och huruvida rättigheter och förpliktelser enligt ett ömsesidigt förpliktande avtal automatiskt övergår på en annan part genom ett sådant förfarande. Det står vidare klart att det saknas såväl förarbeten som praxis som skulle kunna ge någon närmare ledning vid bedömningen av den frågan.
Tingsrätten konstaterar till att börja med att rättigheter och skyldigheter under Aktieöverlåtelseavtalet får anses ha bestått vid tidpunkten för betalingserklæringen.
Enligt 59 § ska ”overskydende midler fordeles” till aktieägarna. Tingsrätten finner att bestämmelsens ordalydelse inte ger något stöd för att aktieägaren eller aktieägarna därmed automatiskt skulle inträda i det upplösta bolagets rättigheter och skyldigheter.
BFL måste anses ha bevisbördan för sitt påstående att institutet betalingserklæring är konstruerat på ett sådant sätt att även rättigheter och skyldigheter under ett ömsesidigt förpliktande avtal automatiskt övergår till aktieägaren när betalingserklæringen genomförs. Det saknas anledning att tillmäta någon av professorernas utlåtanden större vikt än de andras. Det måste dock beaktas att varken professor Werlauff eller Lars Bunch har hörts i målet, vilket innebär att det inte har varit möjligt att ställa frågor till dem angående deras slutsatser. Tingsrätten anser på grund av det som nu har sagts att BFL inte har uppfyllt beviskravet för att styrka sitt påstående att rättigheter och skyldigheter under Aktieöverlåtelseavtalet har övergått till BFL som en direkt följd av dansk lag i samband med betalingserklæringen.
Vid denna bedömning kan käromålet inte vinna bifall på den i första hand åberopade grunden.
Tingsrätten vill tillägga följande.
Professor Christensen har uttalat att institutet betalingserklæring måste jämställas med spaltning, men har inte närmare utvecklat detta resonemang. Professor Andersen, däremot, har uttryckt att betalingserklæring enligt hans mening inte är att kategorisera som universalsuccession och att en övergång av rättigheter och skyldigheter under Aktieöverlåtelseavtalet under alla förhållanden är villkorat av att det inte krävs samtycke från Electrolux enligt p. 8 D. Ingen av BFL:s sakkunniga har uttalat sig i den frågan.
Det har inte åberopats någon utredning som leder fram till bedömningen att betalingserklæring är ett förfarande som innebär att ett bolag, i enlighet med vad som är stadgat i lag och med iakttagande av vissa regler till skydd för borgenärerna, succederar i ett annat bolags rättsställning. Även den omständigheten att ”overskydende midler” delas ut till det upplösta bolagets aktieägare, som i ett visst fall skulle kunna vara ett stort antal enskilda personer, talar emot att förfarandet kan kategoriseras på det sättet. Det är inte heller oväsentligt att institutet betalingserklæring infördes i dansk rätt först år 1996, och att det - såvitt framkommit - inte direkt kan jämföras med något förfarande som fanns när Aktieöverlåtelseavtalet ingicks. Annat är därför inte visat än att samtyckeskravet i p. 8 D gäller i en sådan situation. Därmed skulle rättigheterna och skyldigheterna enligt Aktieöverlåtelseavtalet inte ha övergått på BFL i samband med betalingserklæringen, även om en sådan succession, utan beaktande av p. 8 D, i och för sig hade ägt rum enligt 59 § i den då gällande anpartsselskabsloven.
- - -.
Har rätten att göra gällande garantianspråk gått över på BFL?
Rättigheterna under Aktieöverlåtelseavtalet - garantianspråket - utgör i enlighet med vad tingsrätten har funnit ovan del av ett ömsesidigt förpliktande avtal. Dessa kan inte separeras från Aktieöverlåtelseavtalet som helhet. Redan av det skälet kan inte heller BFL:s andrahandsyrkande vinna bifall.
Det kan tilläggas att samtyckesklausulen i p. 8 D inte rimligen kan antas omfatta endast överlåtelser av hela Aktieöverlåtelseavtalet, och att garantianspråket därför skulle kunna överlåtas utan hinder av p. 8 D. Oavsett bedömningen ovan har rätten att göra gällande garantianspråk således inte gått över på BFL.
Käromålet ska således ogillas.
Domslut
Domslut
Tingsrätten ogillade käromålet.
Svea hovrätt
Berendsen Finance Limited (BFL) överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till käromålet.
Electrolux motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Hovrätten (hovrättslagmannen Kristina Boutz, hovrättsråden Patrik Schöldström, referent, och Dan Öwerström samt hovrättsassessorn Marianne Trägårdh; Patrik Schöldström och Marianne Trägårdh skiljaktiga i viss del) meddelade dom den 2 oktober 2012.
Hovrättens domskäl
Förstahandsgrunden
Hovrätten förklarade sig dela tingsrättens bedömning i fråga om innebörden och konsekvenserna av den fullständiga respektive den partiella spaltningen enligt dansk rätt. En förutsättning för att Danish Co skulle anses ha inträtt som part i Aktieöverlåtelseavtalet i stället för gamla Sophus Berendsen var därmed enligt hovrätten att Electrolux samtycke inte hade krävts. Avgörande blev därför innebörden av klausulen p. 8 D i Aktieöverlåtelseavtalet.
Hovrätten fann på anförda skäl i likhet med tingsrätten att den omtvistade klausulen innebar att partsbyte genom de båda spaltningarna hade kunnat ske utan att Electrolux hade samtyckt till dessa byten.
Hovrätten gjorde inte heller någon annan bedömning än tingsrätten i frågan om partssuccession hade skett genom betalingserklæringen i oktober 2005. BFL kunde därför inte efter Danish Co anses ha inträtt som part i Aktieöverlåtelseavtalet.
Käromålet skulle enligt hovrätten ogillas på den i första hand åberopade grunden.
Andrahandsgrunden
Under denna rubrik anförde hovrätten följande.
BFL har i andra hand hävdat att de bolagsrättsliga dispositionerna i vart fall medfört att BFL är berättigat att göra gällande garantikrav på grundval av Aktieöverlåtelseavtalet och att BFL därmed har rätt att få dessa prövade i skiljeförfarande enligt skiljeklausulen.
Till utveckling av sin talan har BFL anfört följande. Samtyckeskravet i den omtvistade klausulen omfattar inte överlåtelse av en fordran av sådant slag som de aktuella garantikraven utgör. Även om så vore fallet, kan samtyckeskravet inte göras gällande av Electrolux. Klausulen hindrar nämligen enligt sin ordalydelse bara överlåtelse av hela Aktieöverlåtelseavtalet, men inte överlåtelse av rättigheter eller fordringar, som garantikrav uppkomna genom Aktieöverlåtelseavtalet och rätten att göra sådana garantikrav gällande i ett skiljeförfarande. Även om den omtvistade klausulen enligt sin ordalydelse skulle hindra en överlåtelse, kan ett sådant hinder inte göras gällande enligt vad som framgår av bl.a. avgörandet i NJA 1966 s. 97 i förening med tilläggen av justitieråden Håstad i NJA 2008 s. 733 och Lindskog i NJA 2009 s. 570.
Electrolux har sammanfattningsvis anfört följande. Aktieöverlåtelseavtalet är ett ömsesidigt förpliktande avtal, även efter det att aktierna tillträtts respektive betalats. Rättigheter i ett ömsesidigt förpliktande avtal, i detta fall garantikrav och rätten att göra garantikrav gällande i ett skiljeförfarande, kan inte brytas ut och överlåtas särskilt. Det sistnämnda kan visserligen, till följd av avgörandet i NJA 1966 s. 97, anses vara möjligt beträffande en uppkommen penningfordran grundad på ett ömsesidigt förpliktande avtal, men inte beträffande ett framtida garantikrav.
Hovrätten gör följande bedömning.
Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att Aktieöverlåtelseavtalet alltjämt är ett ömsesidigt förpliktande avtal. För sådana avtal gäller som huvudregel att rättigheter och förpliktelser inte kan separeras från varandra och överlåtas för sig.
Rättsfallet NJA 1966 s. 97 avsåg en situation där en entreprenör hade överlåtit sin rätt till betalning till tredje man, trots att han enligt en bestämmelse i entreprenadavtalet inte haft rätt att överlåta avtalet. Domstolarna fann emellertid att den bestämmelsen inte hade hindrat entreprenören att till tredje man överlåta sin rätt till betalning enligt avtalet; tredje man kunde således göra fordran på betalning gällande mot gäldenären. Något skäl för detta ställningstagande angav domstolarna inte. Inte minst därför får, enligt hovrättens mening, avgörandet betraktas som ett undantag från huvudregeln, ett undantag som inte har räckvidd utöver den specifika situation som förelåg i målet, nämligen överlåtelse av en fordran på betalning för fullgjord prestation. De nu aktuella garantikraven avser inte en sådan fordran och kan heller inte likställas med en sådan fordran. De har dessutom inte, som situationen i rättsfallet, uttryckligen överlåtits till BFL. Garantikraven kan därför inte göras gällande av BFL mot Electrolux, och därmed heller inte skiljeklausulen. Käromålet kan således inte bifallas på den av BFL i andra hand åberopade grunden.
Vid denna bedömning är någon jämkning av samtyckesklausulen p. 8 D inte aktuell.
Sammanfattningsvis ska således, som tingsrätten funnit, käromålet ogillas.
Hovrättens domslut
Hovrätten fastställde tingsrättens domslut.
Hovrättsrådet Patrik Schöldström och hovrättsassessorn Marianne Trägårdh var skiljaktiga i fråga om bedömningen av förstahandsgrunden och fann på anförda skäl att klausulen p. 8 D i Aktieöverlåtelseavtalet innebar att samtyckeskravet omfattade även partsbyte genom bolagsrättsliga dispositioner av aktuella slag.
Högsta domstolen
Berendsen Finance Limited (BFL) överklagade hovrättens dom och vidhöll i HD sina yrkanden att det skulle fastställas i första hand att den skiljeklausul som hade intagits i 1991 års överlåtelseavtal var bindande mellan BFL och Aktiebolaget Electrolux, och i andra hand att skiljeklausulen var bindande mellan BFL och Electrolux såvitt avsåg tvist om garantianspråk på grundval av överlåtelseavtalet.
Electrolux motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
HD meddelade det prövningstillstånd som framgår av punkten 9 i HD:s dom.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Vid föredragningen antecknades att Electrolux vid skriftväxlingen hade förklarat sig emotse ett kompletteringsföreläggande om HD övervägde att pröva frågor om partsbyte, universalsuccession eller övergång som en direkt följd av dansk lag. HD, som konstaterade att parterna hade slutförelagts, fann inte skäl att bereda Electrolux tillfälle att ytterligare utveckla sin talan.
HD tog vid föredragningen del av de uppgifter som Bernhard Gomard, Jan Schans Christensen och Paul Krüger Andersen hade lämnat vid tingsrätten.
Domskäl
HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ann-Christine Lindeblad, Göran Lambertz, Dag Mattsson, referent, och Anders Eka) meddelade den 26 april 2016 följande dom.
Domskäl
Bakgrund och frågan i målet
År 1991 överlät Electrolux till det danska bolaget Sophus Berendsen A/S aktierna i det bolag, Servitex AB, som skötte Electrolux tvätteriverksamhet i Sverige. Servitex AB bytte namn till S. Berendsen AB.
Överlåtelseavtalet innehåller en garanti från Electrolux om att verksamheten inte har gett upphov till någon ansvarsgrundande miljöpåverkan. Electrolux åtar sig i avtalet att på visst sätt hålla Sophus Berendsen A/S skadeslöst vid brott mot denna garanti.
I avtalet finns vidare ett villkor (8.D) med följande lydelse.
This Agreement shall be binding upon and inure to the benefit of the successors and assigns of the parties hereto, but shall not be assignable by any party without the prior written consent of the other.
Under åren 1998-2005 skedde tre bolagsrättsliga dispositioner enligt dansk rätt i den bolagsgrupp vari S. Berendsen AB ingår. Först genomfördes en s.k. fullständig spaltning, som innebar att Sophus Berendsen upphörde som bolag och att aktierna i S. Berendsen övergick till ett nybildat bolag, Nya Sophus Berendsen A/S. Några år senare genomfördes en s.k. partiell spaltning i Nya Sophus Berendsen, varvid aktierna i S. Berendsen övergick till det nybildade bolaget Danish Co 2005 ApS. Därefter beslutade Davis Finance Limited - som blivit ägare till aktierna i Danish Co - att upplösa Danish Co genom en s.k. betalingserklæring.
Eftersom det uppstod tvist mellan Davis Finance Limited och Electrolux om ersättning för miljögarantin i 1991 års överlåtelseavtal, påkallade Davis Finance skiljeförfarande med hänvisning till en skiljeklausul i avtalet. Electrolux invände att det inte förelåg något skiljeavtal mellan parterna.
Davis Finance väckte därför talan rörande skiljeklausulens bindningsverkningar mellan parterna. Skiljeförfarandet har förklarats vilande i avvaktan på ett domstolsavgörande. Davis Finance har numera bytt namn till Berendsen Finance Limited (BFL).
Som grund för att skiljeklausulen omfattar BFL:s anspråk på garantiersättning har BFL åberopat i första hand att bolaget genom spaltningen, den partiella spaltningen och betalingserklæringen har succederat Sophus Berendsen A/S som part i 1991 års överlåtelseavtal. I andra hand har BFL gjort gällande att i varje fall rätten att påkalla skiljeförfarande såvitt avser tvist om garantianspråk har övergått på BFL, antingen som en direkt följd av lag eller genom överlåtelse.
Tingsrätten och hovrätten har ogillat BFL:s talan. Hovrätten har gjort bedömningen att kravet på samtycke i villkor 8.D i 1991 års överlåtelseavtal inte gäller vid spaltning och partiell spaltning. Men liksom tingsrätten har hovrätten funnit att BFL inte har styrkt att rättigheter och skyldigheter enligt överlåtelseavtalet har övergått på BFL genom betalingserklæringen. Hovrätten har därför kommit fram till att BFL inte efter Danish Co har inträtt som part i överlåtelseavtalet. I fråga om andrahandsgrunden har hovrätten - liksom tingsrätten - ansett att överlåtelseavtalet är ömsesidigt förpliktande och att garantianspråket därmed inte kan brytas ut från avtalet, varför inte heller skiljeklausulen kan göras gällande mot Electrolux såvitt avser ett sådant anspråk.
Med utgångspunkt i hovrättens bedömning att BFL inte efter Danish Co har inträtt som part i överlåtelseavtalet har HD meddelat prövningstillstånd i frågan om skiljeklausulen är bindande mellan parterna såvitt avser tvist om garantianspråk på grund av avtalet.
BFL:s fastställelsetalan
Enligt 13 kap. 2 § RB får talan om fastställelse huruvida ett visst rättsförhållande består tas upp till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och denna ovisshet är till förfång för käranden.
Den fastställelsetalan som BFL för avser ett rättsförhållande, nämligen om BFL får stödja sig på skiljeklausulen i överlåtelseavtalet beträffande anspråket på garantiersättning. Electrolux invändningar går emellertid i allt väsentligt ut på att BFL inte har förvärvat några garantianspråk. Det förefaller inte föreligga någon egentlig ovisshet om det rättsförhållande som BFL för talan om (jfr p. 26). I stället avser ovissheten i grunden huruvida BFL mot Electrolux får göra gällande den rätt till garantiersättning som kan följa av överlåtelseavtalet. Domstolens ställningstaganden i det hänseendet kommer emellertid, som fastställelsetemat är formulerat, inte att vara förenade med rättskraft.
Syftet med BFL:s talan måste anses vara att få klarlagt att skiljenämnden kan pröva frågan huruvida överlåtelseavtalet ger rätt till garantiersättning. En sådan prövning förutsätter att BFL har förvärvat den rätt till ersättning som kan föreligga. Electrolux invändningar rörande det påstådda förvärvet faller utanför skiljeklausulen och därmed också skiljenämndens behörighet. För att skiljenämnden ska kunna ingå i prövning av den överlämnade frågan måste alltså BFL i allmän domstol få fastställt att Electrolux bestridandegrunder avseende det hävdade förvärvet inte är bärande.
Till följd av Electrolux invändningar rörande det av BFL uppgivna förvärvet råder det ovisshet om huruvida skiljenämnden kan pröva ifall överlåtelseavtalet ger rätt till garantiersättning. Ovissheten är till förfång för BFL. Fastän temat för förd fastställelsetalan inte riktigt speglar vare sig den egentliga ovisshetens orsak (frågan om ett förvärv har skett) eller dess verkan (frågan om det finns något för skiljenämnden att pröva), så står det klart att båda parter har fört processen med syftet att få klarlagt om skiljenämnden kan pröva den till nämnden överlämnade frågan. Med hänsyn till dessa speciella omständigheter, och till sambandet mellan förvärvsfrågan och frågan om skiljeklausulens bindningsverkningar, bör i allt fall på detta sena stadium den förda talan inte avvisas.
Betalingserklæring enligt dansk rätt
Det meddelade prövningstillståndet innebär dels att bedömningen ska utgå från att Danish Co har inträtt som part i 1991 års överlåtelseavtal, dels att BFL inte har efterträtt Danish Co som sådan part. Det avgörande blir då om den betalingserklæring som genomfördes i Danish Co medförde att rätten till ersättning för miljögarantin i överlåtelseavtalet ändå övergick till BFL.
Vid tiden för betalingserklæringen i Danish Co reglerades detta förfarande i § 59 lov om anpartsselskaber. Paragrafen har följande lydelse.
§ 59. I selskaber, der har betalt alle kreditorer, kan anpartshaverne over for Erhvervs- og Selskabsstyrelsen afgive en erklæring om, at al gæld, forfalden som uforfalden, er betalt, og at selskabet er oplØst. Anpartshavernes navne og adresser skal være angivet i erklæringen. /Stk. 2/ Erhvervs- og Selskabsstyrelsen kan kun registrere oplØsningen, hvis erklæringen er modtaget i styrelsen senest 2 uger efter underskrivelsen. Erklæringen skal vedlægges en erklæring fra told- og skatteforvaltningen om, at der ikke foreligger skatte- og afgiftskrav vedrØrende selskabet. /Stk. 3/ Anpartshaverne hæfter personligt, solidarisk og ubegrænset for gæld, forfalden som uforfalden eller omtvistet, som bestod på tidspunktet for erklæringens afgivelse. I det omfang der er overskydende midler, fordeles disse til anpartshaverne.
Parterna har åberopat bl.a. flera rättsutlåtanden om tolkningen av § 59 i de omtvistade avseendena. Olika uppfattningar uttrycks i dessa.
Allmänt om tillämpning av utländsk rätt
När svensk domstol ska tillämpa utländska rättsregler ska domstolen som princip tolka och tillämpa reglerna på samma sätt som en domstol i det andra landet skulle ha gjort. Vid tillämpningen bör den svenska domstolen således försöka använda sig av det landets rättskällor och tolkningsmetoder.
Till skillnad från vad som gäller vid annan rättstillämpning har domstolen ingen skyldighet att känna till innehållet i utländsk rätt. Domstolen får använda sig av den kännedom som den kan ha om den utländska rätten, varvid parterna bör få tillfälle att uttala sig om rättens innehåll (jfr NJA II 1943 s. 446 f.). När den utländska rättens innehåll inte är känt för domstolen, får parterna anmanas att förebringa bevisning om saken (35 kap. 2 § andra stycket RB). Innehållet i utländsk rätt är emellertid inte en bevisfråga i vanlig mening. Det rör sig inte om något som måste bevisas utan om rättsregler som ska tillämpas.
Det ligger i sakens natur att det inte alltid går att upprätthålla samma standard på tillämpningen av utländsk som svensk rätt. Det rör sig om rättsregler i en annan rättsordning. De utländska reglerna kan vara oklara, och vägledande domstolsavgöranden om tolkningen kan saknas. I vissa fall kan det vara så att det inte finns några uttryckliga regler för den fråga som ska avgöras. I situationer av detta slag kan domstolen, när innehållet i utländsk rätt förblir okänt, i praktiken ibland behöva handla så att den utgår från att den utländska rätten svarar mot den svenska om inte något särskilt talar mot det. Utgångspunkten är dock att det ankommer på den svenska domstolen att, så långt det går, försöka tillämpa den utländska rätten på samma sätt som en domstol i det andra landet skulle ha gjort (jfr NJA 1987 s. 885).
Rätten till garantiersättning har övergått genom betalingserklæringen
I målet handlar det inte om något oreglerat förhållande i dansk rätt. Frågan är hur § 59 lov om anpartsselskaber ska tolkas. Av det föregående följer att detta i princip ska ske med tillämpning av den tolkningsmetod som kan antas vedertagen i dansk rätt.
Lagtexten i § 59 kan läsas så att inte bara penningmedel utan även fordringar och andra rättigheter övergår på anpartshavarna efter betalingserklæringen. Frågan om paragrafens tillämpning på rättigheter berörs inte närmare i lagmotiven, och den synes inte ha besvarats i något vägledande danskt domstolsavgörande. Vid en tolkning utifrån det grundläggande syftet med förfarandet - att på ett enkelt sätt upplösa associationen genom att överföra samtliga kvarstående skulder och tillgångar på anpartshavarna - framstår det som mest ändamålsenligt att även en rättighet av det aktuella slaget övergår vid betalingserklæringen. En sådan tolkning av § 59 är också förenlig med principen att en upplösning av en juridisk person normalt inte medför att de kvarvarande tillgångarna blir herrelösa.
För att en fordran ska övergå på anpartshavarna krävs enligt § 59 att den förelåg redan vid tidpunkten för upplösningen. Den omtvistade rätten till ersättning grundas på villkoren i 1991 års överlåtelseavtal. Rätten förelåg därmed innan betalingserklæringen gjordes.
Det anförda innebär att rätten till ersättning på grund av miljögarantin övergick på BFL (då Davis Finance) vid betalingserklæringen, i den mån annat inte följer av Electrolux övriga invändningar.
Electrolux övriga invändningar
Att anspråket på garantiersättning vilar på ett ömsesidigt förpliktande avtal medför inget hinder mot en rättighetsövergång. En annan sak är att Electrolux får som princip göra gällande samma invändningar mot förvärvaren som bolaget kunde ha gjort mot Sophus Berendsen A/S.
Även om villkor 8.D i 1991 års överlåtelseavtal skulle tolkas så att kravet på samtycke omfattar inte bara överlåtelse utan även övergång genom betalingserklæring, hindrar villkoret inte att BFL får göra gällande den påstådda fordringen på ersättning för miljögarantin med den rätt som tillkommer en fordringsförvärvare, en fråga som ska bedömas enligt svensk rätt (jfr bl.a. HD:s dom den 22 december 2015 i mål T 916-13 NJA 2015 s. 1040).
Skiljeklausulen omfattar BFL:s anspråk på garantiersättning
Electrolux har förklarat sig godta att BFL får stödja sig på skiljeklausulen, för det fall BFL skulle anses ha trätt in som avtalspart i 1991 års överlåtelseavtal. Vad HD har kommit fram till är emellertid att BFL, utan att inta ställning som avtalspart, genom förfarandet med betalingserklæring har förvärvat den rätt till garantiersättning som kan föreligga enligt överlåtelseavtalet. Vad som då gäller beträffande skiljeklausulens tillämpning på det förvärvade anspråket har Electrolux inte närmare berört. Electrolux inställning i den frågan saknar emellertid betydelse. Den aktuella rättighetsövergången har - ur ett skiljerättsligt perspektiv - sådan karaktär av universalsuccession att, i likhet med vad som i allmänhet gäller i sådana fall, också rätten till tvistlösning enligt skiljeklausulen övergick på BFL. Situationen här är således en annan än den som förelåg i rättsfallet ”Emja” NJA 1997 s. 866, som gällde singularsuccession.
Slutsatsen är därmed att skiljeklausulen i 1991 års överlåtelseavtal är bindande mellan parterna såvitt avser tvisten om garantianspråk på grund av avtalet.
Domslut
Domslut
Med ändring av hovrättens dom fastställer HD att den skiljeklausul som har intagits i 1991 års överlåtelseavtal är bindande mellan Berendsen Finance Limited och Aktiebolaget Electrolux såvitt avser tvist om garantianspråk på grund av överlåtelseavtalet.
HD:s dom meddelad: den 26 april 2016.
Mål nr: T 4816-12.
Lagrum: 35 kap. 2 § RB.
Rättsfall: NJA 1987 s. 885.