NJA 1988 s. 471

Med tillämpning av lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat har skriftliga handlingar tagits i beslag av åklagare. Sedan TR:n efter anmälan av åklagaren funnit beslaget lagligen grundat, har åklagaren låtit säkra handlingarnas innehåll genom fotokopiering samt hävt beslaget och återställt originalhandlingarna. Talan mot TR:ns beslut har ansetts skola upptas till prövning utan hinder av att frågan om beslagets bestånd förfallit.

(Jfr 1977 s 573)

Justitieministeriet i Nederländerna hemställde hos utrikesdepartementet om bl a husrannsakan och beslag i anledning av en vid arrondissementsdomstolen i Haag pågående utredning rörande skattebrott. Sedan framställningen överlämnats till riksåklagaren och av denne vidarebefordrats till statsåklagarmyndigheten för speciella mål beslöt åklagare d 2 nov 1987 med stöd av 1 och 2 §§ lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat att husrannsakan och i samband därmed beslag skulle verkställas hos Noviflora Sweden AB, vilket bolag hade säte i Stockholm med adress hos Johansson & Sjöstedt Advokatbyrås filial kontor där.

Vid en samma dag företagen husrannsakan på advokatbyråns kontor i Södertälje togs visst bokföringsmaterial och vissa handlingar tillhörande Noviflora i beslag.

Åklagaren anmälde beslaget för prövning vid Stockholms TR.

Advokaten D.J. ställföreträdare för bolaget, bestred vid TR:n att beslaget var lagligen grundat

och yrkade ersättning för rättegångskostnader i ärendet.

TR:n (rådmannen Zingmark) anförde i slutligt beslut d 6 nov 1987: 1. TR:n finner beslaget lagligen grundat.

2. Yrkandet om rättegångskostnader lämnas utan avseende.

Den 16 nov 1987 hävde åklagaren beslaget i dess helhet.

Bolaget anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle förklara beslaget icke lagligen grundat.

Bolaget yrkade vidare ersättning för rättegångskostnader såväl vid TR:n som i HovR:n.

Åklagaren bestred bolagets talan.

Till utveckling av sin talan anförde bolaget bl a: I första hand görs gällande att husrannsakan på advokatkontor är en sådan åtgärd som inte bör vidtas utan rättens förordnande. I andra hand hävdas att beslag lagts å sådana skriftliga handlingar, vars innehåll kunnat antagas vara sådant att befattningshavare eller annan som avses i 36 kap 5 § RB ej må höras som vittne därom. På grund av stadgandet i 27 kap 2 § RB kan beslag på sådana handlingar lagligen ej ske. Att advokaten D.J. är ställföreträdare för bolaget befriar inte honom från den tystnadsplikt som åligger honom som advokat.

Med anledning av åklagarens åtgärd att häva beslaget anförde bolaget bl a: 27 kap 8 § RB äger ej tillämpning på förfarande enligt lagen om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat och det ankommer därför ej på åklagaren att avgöra om verkställt beslag skall hävas. Enligt bolaget är det inte möjligt för åklagaren vid tillämpningen av nämnda lag att kopiera beslagtagna handlingar och sedan, genom att häva beslaget, undandra den av beslaget drabbade möjligheten att få frågan prövad av domstol.

HovR:n (hovrättsråden Palmerantz, referent, och Lagerbielke samt adj led Bergendal) anförde i beslut d 25 mars 1988:

Skäl. Det i målet aktuella beslaget har av åklagaren hävts i sin helhet d 16 nov 1987. Vid sådant förhållande kan, oavsett om åklagaren haft rätt att häva beslaget i den föreliggande situationen, bolagets besvärstalan ej föranleda någon åtgärd från HovR:ns sida (jfr NJA 1977 s 573). Bolagets yrkande skall därför lämnas utan åtgärd.

Med hänsyn till TR:ns bedömning att beslaget var lagligen grundat skall bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader lämnas utan bifall.

HovR:ns beslut. 1. HovR:n lämnar bolagets yrkande om prövning av beslaget utan åtgärd.

2. HovR:n lämnar bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid TR:n och i HovR:n utan bifall.

Bolaget (ombud advokaten G.B.) anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Riksåklagaren bestred bifall till besvären.

I sin förklaring anförde riksåklagaren: Bestämmelserna i 8 och 9 §§ tvångsmedelslagen innebär att dels rätten skall pröva huruvida ett verkställt beslag är lagligen grundat och följaktligen skall bestå, dels regeringen härefter skall pröva om den beslagtagna egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Som förutsättning för regeringens prövning gäller därvid att rätten funnit beslaget lagligen grundat. I annat fall skall regeringen omedelbart avslå framställningen.

Rättens prövning har avseende på lagenligheten i skilda hänseenden av åtgärden som sådan. Om sålunda rätten finner åtgärden lagstridig, skall den häva beslaget. Om rätten i stället finner att åtgärden är lagenlig, har rätten att förordna om att åtgärden skall bestå; jfr 23 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott. Ett förordnande av rätten om att beslaget skall bestå gäller i avbidan på regeringens prövning av ärendet. Någon möjlighet för åklagaren att själv häva beslaget föreligger inte sedan rätten prövat detta och förordnat om dess fortbestånd.

Eftersom rättens prövning skall mynna ut i ett ställningstagande till om åtgärden skall bestå eller ej, torde en förutsättning för prövningen vara att ett beslag verkligen föreligger ännu vid prövningstillfället. Om sålunda åklagaren häver beslaget innan TR:n hunnit pröva detta, lär det inte bli möjligt att få till stånd någon rättens prövning av beslaget (jfr NJA 1977 s 573). Motsvarande torde gälla om åklagaren efter TR:ns prövning genom faktiskt handlande avhänder sig egendomen i fråga. Någon möjlighet för motparten att få beslaget prövat i nästa instans torde då inte längre finnas, eftersom frågan om beslag i verkligheten är förfallen.

I förevarande fall har handlingarnas innehåll säkrats genom fotokopiering medan beslaget fortfarande bestod. Till följd härav kan Nederländernas intressen i saken sannolikt tas till vara även i fortsättningen. Däremot synes bolagets intressen ha trätts för när genom att en omprövning av beslaget omöjliggjorts. En tänkbar följd är också att regeringen får ett sämre underlag för sitt ställningstagande än den annars skulle ha haft.

Riksåklagaren upplyste att några fotokopior av beslagtagna handlingar inte överlämnats till myndighet i Nederländerna.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Fröding, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Enligt lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat framgår, såvitt nu är av intresse, följande. Enligt 1 § får föremål eller skriftlig handling, som finns här i riket, efter framställning och på i lagen angivna villkor tagas i beslag och överlämnas till den främmande staten. Enligt 7 § äger därvid bl a 27 kap 10 § RB tillämpning, enligt vilket stadgande beslagtaget föremål skall tagas i förvar eller, om det ej framstår som obehövligt, förseglas eller märkas som beslagtaget. Enligt 8 § skall beslaget anmälas hos rätten för prövning om beslaget är lagligen grundat och följaktligen skall bestå. Om så icke bedöms vara fallet skall rätten häva beslaget (se prop 1975:35 s 77). Om beslaget anses lagligen grundat skall regeringen enligt 9 § pröva om den beslagtagna egendomen skall överlämnas till den främmande staten med eller utan förbehåll.

Som framgår av det ovan sagda är det en förutsättning såväl för rättens som för regeringens prövning att den ifrågavarande egendomen är under beslag. Det tillkommer inte åklagare, vare sig enligt nu ifrågavarande lag eller enligt 27 kap RB, att, sedan beslaget anmälts hos rätten för prövning, häva beslaget i fråga. Så har emellertid skett i det nu aktuella fallet. I den sålunda uppkomna situationen kan, oavsett att enligt uppgift fotokopior gjorts av de tidigare i beslag tagna handlingarna, frågan om prövning av beslagets laglighet icke bli föremål för domstols bedömning (jfr NJA 1977 s 573).

Beträffande frågan om ersättning för rättegångskostnader i TR:n och HovR:n delar HD HovR:ns bedömning.

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit såväl i huvudsaken som beträffande rättegångskostnader.

HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, Heuman, Solerud och Munck, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Av utredningen i målet framgår att de hos bolaget beslagtagna handlingarna i vissa delar fotokopierats innan åklagaren förklarat sig häva beslaget, att originalhandlingarna återställts till bolaget och att fotokopiorna ännu ej tillställts myndighet i Nederländerna.

En ordning enligt vilken ett i utredningssyfte företaget beslag av skriftlig handling hävs av åklagare sedan innehållet i handlingen säkrats genom fotokopiering är inte förutsedd i RB:s regler om beslag. I den mån ett sådant förfarande inte grundas på önskemål eller medgivande från den som drabbats av beslaget kan det ej heller anses väl förenligt med grunderna för bestämmelserna om rätt att begära domstolsprövning av beslag. Sedan beslaget hävts kan nämligen frågan om dess bestånd inte komma under rättens prövning (jfr NJA 1977 s 573). Detta måste gälla även när beslaget skett med tillämpning av lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat.

Beslutet om att häva beslaget har i förevarande fall meddelats efter det att TR:n prövat beslaget. Någon befogenhet för åklagare att häva ett beslag i detta läge föreligger inte vare sig enligt RB eller enligt 1975 års lag. Då emellertid originalhandlingarna tillhandahållits bolaget genom åklagarens försorg, får beslaget anses ha upphört, och någon prövning av dess bestånd kan följaktligen inte längre ske av domstol.

Den prövning av huruvida ett verkställt beslag är lagligen grundat som enligt 8 § i 1975 års lag skall göras av rätten syftar emellertid inte enbart till ett ställningstagande i frågan om beslagets bestånd. Rättens avgörande utgör också underlag för regeringens prövning enligt 9 § 2 st samma lag av huruvida egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Regeringen skall därvid alltid avslå framställningen, om rätten funnit beslaget ej vara lagligen grundat, och skall vid bifall till framställningen föreskriva de förbehåll som rätten kan ha funnit påkallade eller som regeringen eljest finner erforderliga.

Fotokopiorna utgör ej beslagtagen egendom, och frågan om de skall lämnas över till Nederländerna blir därmed ej att anse som ett sådant ärende om rättshjälp åt främmande stat som regleras genom 1975 års lag. Uppenbart är emellertid att enligt lagens grunder ett ställningstagande av rätten till beslagets laglighet måste få samma betydelse för frågan om överlämnande av fotokopiorna som om ärendet hade gällt de tidigare beslagtagna originalhandlingarna; att fotokopiorna skulle få lämnas ut för det fall rätten finner beslaget ej ha varit lagligen grundat är sålunda uteslutet. Frågan om beslagets laglighet har med hänsyn härtill en sådan omedelbar betydelse för bolagets rätt att bolaget ägt få sina besvär över TR:ns beslut prövade i sak utan hinder av att frågan om själva beslagets bestånd numera förfallit.

Till detta kommer att frågan om beslaget var lagligen grundat har betydelse för prövningen av bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader (jfr NJA 1988 s 86).

Vid nu angivna bedömning skall målet återförvisas till HovR:n.

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut visar HD målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.