NJA 1988 s. 607

Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å S.L.

och J.G.

för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling samt å J.E. M.T.

och C.W.

för grovt narkotikabrott enligt följande:

"J.G. har d 25 maj 1987 från Hong Kong till Sverige via Arlanda obehörigen insmugglat drygt 2 kilo heroin i en dubbelbottnad resväska. J.G. har efter ankomsten till Sverige olovligen transporterat resväskan med taxi till hotell Sergel Plaza i Stockholm, där han innehaft narkotikan till påföljande dag då han överlämnat resväskan med heroinet till C.W. – S.L. som på uppdrag av ledningen för organisationen bakom narkotikasmugglingen redan i början av april 1987 anlänt till Sverige från Hong Kong för att här sondera möjligheterna att få avsättning för narkotikapartiet och finnas tillstädes vid kurirens ankomst, har genom sin ställning i organisationen obehörigen låtit insmuggla ifrågavarande dryga 2 kilo heroin från Hong Kong till Sverige. – C.W. har d 26 maj 1987 hämtat resväskan med drygt 2 kilo heroin på hotell Sergel Plaza och olovligen transporterat den med taxi från hotellet till sin bostad vid Eksätravägen 525 i Skärholmen.

S.L. och C.W. har senare samma dag i nämnda lägenhet packat upp heroinet och omförpackat det i mindre påsar samt vägt upp dessa. – S.L. och C.W. har därefter grävt ner heroinförpackningarna i ett närbeläget skogsparti, varefter de under tiden slutet av maj-aug 1987 i Stockholm med omnejd gemensamt och i samråd olovligen överlåtit ifrågavarande dryga 2 kilo heroin till fem naningivna personer, däribland J.E. som erhållit drygt 0,5 kilo, och M.T. som erhållit drygt 1 kilo.

J.E. har vid ett flertal tillfällen under tiden slutet av maj-aug 1987 på Vårby gårds tunnelbanestation och på tunnelbanestationer utmed linjerna 10 och 18 i och utanför Stockholm av S.L. och C.W. olovligen i överlåtelsesyfte förvärvat sammanlagt drygt 0,5 kilo heroin för 800 kr per gram. – J.E. har under samma tid i Stockholm med omnejd olovligen överlåtit i vart fall merparten av ifrågavarande dryga 0,5 kilo heroin till andra personer till ett pris som avsevärt torde ha överstigit inköpspriset. – J.E. har vidare i juni 1987 vid tunnelbanestation i Stockholm olovligen förmedlat kontakt mellan S.L. och M.T. vilken förmedling resulterat i överlåtelser från S.L. till M.T. av sammanlagt drygt 1 kilo heroin.

M.T. har vid ett flertal tillfällen under tiden mitten av juni-slutet av juli 1987 på Hornstulls tunnelbanestation i Stockholm av S.L. och C.W. olovligen i överlåtelsesyfte forvärvat sammanlagt drygt 1 kilo heroin för 800 kr per gram. – M.T. har under samma tid i Stockholm med omnejd olovligen överlåtit ifrågavarande dryga 1 kilo heroin till andra personer till ett pris som avsevärt torde ha överstigit inköpspriset.

Med hänsyn till att brottsligheten utgjort led i en verksamhet, som bedrivits yrkesmässigt och avsett en särskilt stor mängd narkotika, är brotten att bedöma som grova."

Ansvar yrkades å S.L. J.E. J.G. och C.W. också för annan brottslighet.

Åklagaren yrkade även förverkande av värde och vinning. TR:n (ordf chefsrådmannen Herner) meddelade dom d 15 juni 1988. I domskälen anfördes i fråga om åtalen mot S.L. och J.G. för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling samt mot J.E. M.T. och C.W. för grovt narkotikabrott följande:

J.G. har erkänt att han smugglat in heroin till Sverige men förklarat att mängden snarare var ett än två kilo. Han har också erkänt att han innehaft heroinet i Stockholm och överlämnat det till C.W.

Shing L. har förnekat att han låtit smuggla in ifrågavarande heroinparti men erkänt att han hanterat heroinet i Stockholm på det sätt åklagaren påstått. Shing L. har också i denna del förklarat att han tvingats till brottet och har yrkat tillämpning av 23 kap 5 § BrB.

Cho W har erkänt att han transporterat heroinet från hotell Sergel Plaza till sin bostad i Skärholmen, att han där tillsammans med S.L. har omförpackat det men inte varit med om uppvägning och att han i det följande deltagit i överlåtelse av heroinet till andra personer. Mot åtalet har C.W. invänt att heroinpartiet inte uppgick till mer än ett kilo.

J.E. har erkänt att han, delvis i överlåtelsesyfte, förvärvat 85 gram heroin och har sålt vidare större delen av detta. Mottagande av heroin i någon mängd härutöver har han förnekat. J.E. har vidare förnekat kontaktförmedling mellan S.L. och M.T.

M.T. har förnekat allt som sägs om honom i gärningsbeskrivningen.

Vad de tilltalade berättat vid huvudförhandlingen är sammanfattningsvis följande.

J.G: - - -.

S.L: Sedan han varit i Sverige under 1985 arbetade han i Hong Kong som restauranganställd. Den kinesiska narkotikaorganisationen krävde upprepade gånger att han skulle göra den tjänster i Sverige. - - - Chefen för organisationen uppgav för S.L. att det rörde sig om ett kilo, men senare visade det sig att mängden var två kilo. - - - När C.W. hade hämtat väskan med heroinet på hotellet och fört den till sin bostad kom F. och en annan person dit för att kontrollera kvaliteten på heroinet och för att få besked om när de kunde avhämta pengar för partiet. Sedan S.L. öppnat väskan fann han heroinet mellan två bottnar. Han och C.W. packade upp det och fördelade det på ett tiotal småpåsar. Det vägdes också, men vid det tillfället var C.W. inte närvarande; uppvägningen gjordes av S.L. ensam. Nedgrävning, sedan, av heroinet i ett skogsparti gjordes däremot gemensamt av S.L. och C.W. - Först efter heroinets ankomst kontaktade S.L. någon tilltänkt köpare. En bekant till honom var J.E. De hade avtjänat fängelse på samma anstalt och hade varit i förbindelse med varandra efter frigivning. Några gemensamma narkotikaaffärer hade tidigare inte varit i fråga men ett par dagar efter det att heroinpartiet hade anlänt hit hörde sig S.L. för med J.E. om denne var villig att köpa heroin av honom för vidare försäljning; det ledde till att J.E. först fick ett prov på något gram och en dag senare en leverans på 20 gram. En tid därefter tog J.E. emot ytterligare 50 gram. Det blev ett avbrott i försäljningarna under tiden mitten av juni- mitten av juli. Efter avbrottet tog J.E. emot omkring 400 gram, fördelat med 50-100 gram per gång. Under denna period uppträdde även C.W. som säljare till J.E. för S.L:s räkning. Försäljningarna till J.E. skedde vanligen på Vårby Gårds tunnelbanestation men också på stationer utefter den "blå" tunnelbanelinjen. - Avbrottet i juni berodde på att J.E. inte ville ta emot mer heroin för det dåvarande. Som ersättare för sig presenterade han M.T. Också M.T. kände S.L. från en gemensam fängelsevistelse. S.L. hade sedan heroinaffärer med M.T. från tiden strax före midsommar till d 7 eller 8 aug. De brukade träffas på gatorna utanför Hornstulls tunnelbanestation. Vanligen skedde det en gång i veckan men någon vecka blev det två gånger. Platsen bestämdes av M.T. trots att S.L. först föreslog en annan. M.T. var en storkund vars villkor S.L. måste acceptera. För det mesta köpte M.T. 100 gram åt gången. Det förekom också försäljningar om 50 gram och 150 gram. Personligen lämnade S.L. honom 700 gram, högst 800 gram. Resten, upp till 1 000 gram, tog M.T. emot av C.W. Det var C.W. som skötte den sista av försäljningarna till M.T. På M.T:s önskan ordnades det så att M.T. aldrig sammanträffade med C.W; heroin och pengar lämnades och hämtades i en blomsterrabatt utan att köpare och säljare såg varandra. - Heroinförsäljningen sommaren 1987 inbragte sammanlagt 1 400 000 kr. F. och en kines kom och hämtade pengar i Sverige till organisationen i två omgångar med en månads mellanrum. Först fick de 600 000 kr, sedan 400 000 kr. I Hongkong levererade S.L. ytterligare 200 000 kr till organisationen. S.L. fick behålla 200 000 kr, av vilket belopp han ersatte C.W. med 40 000 à 50 000 kr.

C.W: Han har bott i Sverige sedan han kom hit som flykting 1979. Någon gång under 1981 träffade han S.L. första gången, på en fest. De umgicks fram till 1982 och hade sedan knappast någon kontakt med varandra förrän S.L. i april 1987 ringde från Hongkong och frågade om han kunde få bo hos C.W. någon tid. S.L. sade att han sökte arbete i Sverige. Några veckor efter det att S.L. bosatt sig hos C.W. berättade han att han väntade på heroin som skulle komma till Sverige. Samma dag som han berättade om detta, bad S.L. att C.W. skulle hämta en resväska på ett hotell i Stockholm. - - - Senare samma dag packades heroinet upp av S.L. och C.W. och delades i ca tio mindre partier. På kvällen grävdes det ner i skogen. Då var heroinet ännu inte uppvägt. - Även S.L. hade frågat om C.W. ville sälja heroin. Efter ett par dagar kontaktade S.L. en köpare, J.E. och C.W. följde med till ett möte mellan dem. Man kom överens om att C.W. om S.L. inte hade tillfälle att träffa J.E. i stället skulle handla med honom. Till en början fick J.E. ett prov av C.W. på ca ett gram heroin. Vid fyra eller fem sammanträffanden i det följande, varav ett under juni, lämnade C.W. honom en gång 90 gram, en gång 70 gram och en gång 50 gram samt där jämte en mängd, vars exakta vikt C.W. inte kommer ihåg, så att vad J.E. mottog av honom uppgick till sammanlagt omkring 250 gram. Ibland grävde C.W. själv upp - och vägde - det heroin han skulle lämna. - Genom C.W. skedde heroinleveranser två gånger till köpare vid Hornstull, en gång om 50 gram och en gång om 100 gram. En tredje gång for C.W. dit med heroin, men då kom ingen köpare. Överlämnandet av heroin vid Hornstull skedde på så sätt att C.W. placerade heroinet i en blomsterrabatt, i en plastpåse, efter det att han hade kontrollerat att det låg pengar på platsen som betalning. S.L. hade givit honom order att förfara på detta sätt. Själv träffade C.W. inte köparen. Det förekom vid något tillfälle att C.W. och S.L. tillsammans begav sig till Hornstull. C.W. medförde då heroin men lämnade det ifrån sig till S.L. och försvann, innan köparen kom till platsen.

J.E: S.L. dök upp i Sverige i mitten av april 1987. "Luspank" som han var fick han bo och äta hos J.E. några veckor. J.E. minns inte om S.L. nämnde att han väntade något heroinparti men när heroin kom d 25 maj tillfrågades J.E. om han ville hjälpa till med försäljning. Det nämndes inte hur mycket heroin S.L. hade. J.E. kände några personer som var villiga att köpa. Han fick först ett gram som prov av S.L. sedan en mängd om 20 gram. Genom S.L:s försorg fick han av en annan kines vid tre tillfällen ytterligare 20 gram per gång. Den kinesen kan vara C.W. men J.E. vill inte säkert påstå att det är han. Sammanlagt tog han emot ca 85 gram heroin. Av detta sålde han 65 gram till två eller tre köpare och gav bort 15 gram. Han gjorde sig ingen förtjänst. – J.E. känner M.T. som en god vän. De har ursprungligen träffats på en kriminalvårdsanstalt. De brukade göra en del skrotguldsaffärer med varandra. Utanför fängelset har J.E. M.T. och S.L. aldrig träffats. Något sammanförande av S.L. och M.T. för att förmedla försäljning av narkotika har J.E. inte gjort.

M.T: Han lärde känna både S.L. och J.E. när alla tre avtjänade fängelsestraff. Efter anstaltsvistelsen har han inte haft någon kontakt med S.L. Han har överhuvudtaget inte sett S.L. förrän vid rättegången. Någon kännedom om att S.L. var i Sverige under sommaren 1987 hade han inte. – J.E. och M.T. träffades då och då under sommaren och hösten 1987. Ett par sammanträffanden skedde hemma hos J.E; en gång träffades de vid Hagsätra centrum. Vid två tillfällen har M.T. tillhandlat sig skrotguld av J.E.

TR:n gör följande bedömning.

I förevarande del av målet åberopas endast utsagor av de tilltalade, ej någon bevisning. Då utsagorna är sinsemellan motstridande har TR:n att pröva den större eller mindre trovärdigheten av den ena eller den andra uppgiften. För det fall rätten inte kan ge en uppgift ett avgörande försteg i trovärdighetshänseende återstår att grunda domen på vad som är mest förmånligt för den tilltalade.

Åtalet bygger i mångt och mycket på berättelser av S.L. Han har redogjort för sitt eget handlande på ett självutlämnande sätt samtidigt som han inte undandragit sig att beskriva andras brottsliga förehavanden. Genom sitt uppträdande under utredningen och i rättegången har han riskerat sin egen framtida säkerhet, något som han väl inte skulle ha gjort om hans berättelser inte haft verklighetsbakgrund.

TR:n ifrågasätter inte att S.L. förmåtts till sin narkotikahantering genom tvång från en narkotikaorganisation i hemlandet. Det är känt att i Kina, och i framförallt Hongkong, sedan länge finns mäktiga gangstersyndikat, kallade triader, med bl a narkotikasmuggling till västerlandet på verksamhetsprogrammet. Triaderna är kända för hämndaktioner mot tjallare och andra svikare. Vad S.L. berättat i denna del har bekräftats genom uppgifter av J.G. - - -

Vidkommande så frågor om vad var och en av de tilltalade kan anses övertygad om är av J.G. erkänt - - -. Genom vad sålunda förekommit är styrkt att J.G. gjort sig skyldig till varusmuggling och grovt narkotikabrott avseende två kilo heroin.

Åt S.L. uppdrogs - - -. Till följd härav finner TR:n att S.L. skall frikännas från ansvar för varusmuggling i denna del.

Genom erkännandena av S.L. och C.W. är utrett - - -. Genom angivna befattning med två kilo heroin, delvis överlåtet till andra, har S.L. och C.W. båda gjort sig skyldiga till grovt narkotikabrott.

Åtalet mot J.E. och M.T. gäller förvärv i överlåtelsesyfte av heroin till en mängd om ett halvt kilo för J.E:s del och om ett kilo för M.T:s, detta från det parti som S.L. och C.W. hade hand om. J.E. har sagt sig ha förvärvat sammanlagt ca 85 gram, ej mer, fördelat på fyra tillfällen med omkring 20 gram per tillfälle. Mot detta står uppgiften av S.L. att han sålde till J.E. drygt 470 gram, genom leveranser om ca 20, 50 eller 100 gram åt gången. En del av dessa leveranser sköttes av C.W. som S.L. förklarat. Uppgiftslämnandet av S.L. när han har haft att uttala sig om antal leveranser och mängd per gång, har visat en anmärkningsvärd variationsbredd; under utredningen och vid rättegången har S.L. ofta ändrat sina uppgifter från det ena förhörstillfället till det andra - dock att han genomgående hållit fast vid den angivna totalmängden. S.L. har också vid huvudförhandlingen förklarat att han skulle bättre lagt siffror på minnet om han förutsett att han skulle förhöras ingående. TR:n anser sig inte kunna grunda en dom mot J.E. på enbart S.L:s mängduppgifter. Vad S.L. sagt om sin första leverans till J.E. överensstämmer dock med J.E:s erkännande, nämligen att då skedde en överlåtelse av 20 gram heroin. Den överlåtelsen finner rätten därigenom styrkt. - Också C.W. har uttalat sig om leveranser till J.E. dem han skötte för S.L:s räkning. C.W. har därvid sagt att han i ordning lämnade J.E. 90 gram, 70 gram och 50 gram samt ytterligare en mängd vars storlek han inte minns, sammanlagt således minst 210 gram. - Sammanställda ger uppgifterna av S.L. och C.W. vid handen att J.E. förvärvat (20 + 210 =) 230 gram heroin. Av denna mängd har J.E. enligt vad han erkänt överlåtit till andra personer omkring 65 gram genom försäljning och 15 gram i gåva. Till följd av den förvärvade mängdens storlek måste J.E:s förvärv ha skett huvudsakligen i överlåtelsesyfte. J.E. skall dömas för grovt narkotikabrott. – J.E. har förnekat att han förmedlat kontakt mellan S.L. och M.T. Rätten anser att, även om påstådd förmedling ägt rum, denna såsom ett enstaka fall inte är att hänföra till sådan mer omfattande förmedlingsverksamhet som avses med det lagrum som är i fråga. Rätten utesluter kontaktförmedling från ansvarsbedömningen beträffande J.E.

M.T. har förnekat allt samröre med S.L. och C.W. Enligt vad S.L. uppgivit lämnade han M.T. heroin vid personliga sammanträffanden. S.L. kan omöjligen ha tagit fel på person, eftersom han känner M.T. sedan många år. C.W. har visserligen inte sett M.T. men S.L. har försäkrat att C.W:s ifrågavarande leveranser gick till Mirco T. Som rätten uttalat i det föregående finner rätten det alltför vanskligt att lägga till grund för en fällande dom enbart S.L:s beräkningar av antal försäljningstillfällen och levererad mängd vid varje tillfälle. Däremot anser sig rätten kunna döma på sådana uppgifter som är förenliga med såväl S.L:s som C.W:s utsagor. I enlighet härmed finner rätten styrkt att M.T. förvärvat (50 + 100 =) 150 gram heroin som sålts till honom av C.W. för S.L:s räkning men ej tillförlitligen visat att M.T. gjort något ytterligare förvärv. Genom det gjorda förvärvet som måste förutsättas ha skett helt i överlåtelsesyfte – M.T. brukar ej själv heroin - är M.T. skyldig till grovt narkotikabrott.

HovR:n (hovrättsrådet Sjögren, adj led Ingrid Andersson, referent, och nämndemannen Björk) anförde i dom d 17 aug 1988: Utredningen i HovR:n. I HovR:n har J.G. C.W. M.T. och Jens E. hörts på nytt. De har därvid lämnat uppgifter som i allt väsentligt överensstämmer med vad som antecknats i TR:ns dom. – M.T. har i HovR:n uppgett angående de 73 lappar med text som har anträffats i hans cell på häktet Österåker och som har tagits i beslag av åklagaren att han med hjälp av dem försökte kommunicera med S.L. som vistades i en närbelägen cell. Syftet härmed var enligt M.T. att stödja S.L. som ådömts ett långt fängelsestraff. M.T. har inte övat påtryckningar på S.L. för att han skulle ändra sin berättelse när han hördes i målet i HovR:n.

S.L. som var medtilltalad när målet handlades vid TR:n och som har begärts hörd även i HovR:n, har vägrat att uttala sig ytterligare i målet. Som skäl har han uppgett att han för sin del har godtagit TR:ns dom och att han varken har anledning eller krafter att delta i ytterligare förhör.

Åklagaren har - i anledning av S.L:s vägran att medverka i HovR:n - åberopat S.L:s berättelse vid TR:n såsom den antecknats i TR:ns dom.

S.L. har i HovR:n vägrat även att besvara frågan om TR:n i domen rätt återgett hans berättelse.

Vittnesförhör har i HovR:n på M.T:s begäran hållits med P.G. och M.P. P.G. har hörts bl a angående M.T:s ekonomiska förhållanden åren 1986 och 1987. Förhöret med M.P. har gällt de kontakter han har haft med först S.L. och därefter M.T. vilka M.P. har träffat på olika kriminalvårdsanstalter efter det att den överklagade domen meddelades.

- - -

J.E. (offentlig försvarare advokaten O.S.) och M.T. (offentlig försvarare advokaten Åke Nyqvist) sökte revision. J.E. yrkade att TR:ns dom måtte fastställas i ansvarsfrågan. M.T. yrkade att åtalet mot honom måtte ogillas helt och att förverkandeförordnandet undanröjdes. I andra hand yrkade han nedsättning av straffet och av det belopp värdeförverkandet avsåg.

Riksåklagaren hemställde att HD, med undanröjande av HovR:ns dom i överklagade delar, måtte visa målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

Betänkande

HD (JustR:n Palm, Rydin, Gregow, referent, och Gad) fattade följande slutliga beslut: